Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om kommunal fondbildning m. m

1936-03-06 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:202, Med förslag till lag om kommunal fondbildning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kommunal fondbildning m. m.; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om kommunal fondbildning;

2) lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet

tillhörig egendom;

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

örn kommunalstyrelse på landet;

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

örn kommunalstyrelse i stad;

5) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

örn församlingsstyrelse;

6) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

örn landsting;

7) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

örn kommunalstyrelse i Stockholm; samt

8) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

örn församlingsstyrelse i Stockholm.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 202.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 202■

Förslag

till

lag om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger att, på sätt i denna lag föreskrives, för framtida ändamål

avsätta medel till fond.

Sådan fond är:

särskild fond för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet kommunalt

behov;

allmän fond för utjämning av skattetrycket mellan olika år; eller

tillfällig fond.

Att kommun i vissa fall är pliktig avsätta medel till fond framgår av 6 §.

Om särskild fond.

2 §•

Kommun äger att i den ordning, som eljest stadgas för kommunala beslut,

till särskild fond avsätta medel för följande ändamål, nämligen:

a) för beredande av pension, olycksfallsersättning eller sjukunderstöd åt

personer i kommunens tjänst eller av pension åt deras efterlevande (pensionsfond

);

b) till täckande av förlust, som genom skada å kommun tillhörig egendom

eller annorledes kan komma att tillskyndas kommunen under sådana

omständigheter, att kommunen eljest kunnat genom försäkring skydda sig

mot förlusten (försäkringsfond);

c) för vidmakthållande av anläggning, tillhörande inkomstgivande företag,

i den mån överskott å företagets inkomster utöver dess utgifter därtill

lämna tillgång (förnyelsefond);

d) för tillgodoseende av kommunens behov att äga tillgång till rörelsekapital

att tillfälligt nyttjas för bestridande av löpande utgifter intill dess

att därför avsedda inkomster inflyta (kassaförlagsfond); samt

e) till bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel, genomförande

av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där kommunen

fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande eller anstaltens

upprättande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

3

3§.

Vill kommun avsätta medel för tillgodoseende av annat särskilt, uttryckligen

angivet kommunalt behov än i 2 § sägs, eller vill kommun taga till

särskild fond avsatta medel i anspråk för annat ändamål än vid avsättningen

bestämts, erfordras för beslut därom två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster samt Konungens medgivande. Sådant medgivande

kan lämnas genom Konungens fastställelse å reglemente eller andra föreskrifter

rörande fonden.

Om allmän fond.

4 §■

1 mom. I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger

kommun utan särskilt medgivande av myndighet besluta om avsättning av

visst belopp till allmän fond eller tagande i anspråk av visst belopp ur fonden

i enlighet med följande föreskrifter.

Avsättning till fonden må ske, därest den utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona, som utan avsättning till fonden erfordras för

det följande året, understiger medeltalet av vad som under de närmast föregående

fem åren utdebiterats för varje skattekrona. Medel ur fonden må

tagas i anspråk för kommunens allmänna utgifter, därest den utdebitering

av allmän kommunalskatt för varje skattekrona, som utan att medel ur

fonden tagas i anspråk erfordras för det nästföljande året, överstiger nyssnämnda

medeltal.

Genom avsättning, varom här är fråga, må utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona ej ökas med mer än hälften av vad som

skulle hava erfordrats för att uppbringa utdebiteringen till det i föregående

stycke omförmälda medeltalet och fonden ej bringas att överstiga hälften

av det belopp, som enligt den för löpande året gällande utgifts- och inkomststaten

skolat täckas med allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt.

Genom att medel ur fonden enligt detta mom. tagas i anspråk må ej utdebiteringen

för varje skattekrona minskas med mer än hälften av vad som

skulle hava åtgått för att nedbringa utdebiteringen till förenämnda medeltal.

Ej heller må genom beslut enligt detta mom. under ett kalenderår tagas i

anspråk mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått

vid slutet av något av de tre kalenderår, vilka närmast föregått året för beslutet.

2 mom. Ilar på grund av föreskrift i lag överflyttning av uppgifter skett

mellan kommun och samfällighet som i 10 § avses, eller bar ändring i den

kommunala indelningen ägt rum, äger Konungen meddela därav betingade

föreskrifter rörande tillämpning av reglerna i 1 mom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 202- 5 §•

1 mom. Där särskilda skäl äro, må med Konungens tillstånd, utöver vad

i 4 § är medgivet, avsättning ske till allmän fond eller sådan fonds medel

tagas i anspråk. Vid meddelande av tillstånd till avsättning som nu sagts

äger Konungen föreskriva villkor för de avsatta medlens tagande i anspråk.

Tillstånd enligt detta mom. kan meddelas genom Konungens fastställelse å

reglemente eller andra föreskrifter rörande fonden.

2 mom. För beslut enligt 1 mom. erfordras två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster.

Om tillfällig fond.

6 §•

Hava medel influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller

såsom ersättning på grund av försäkring av dylik tillgång, och finna medlen

ej omedelbar användning, skola de tillsvidare, i avvaktan på beslut

om deras tagande i anspråk för visst ändamål, avsättas till tillfällig fond.

Lag samma vare beträffande överskottsmedel å lån, som av kommun upptagits

med Konungens tillstånd och som ej i sin helhet åtgått för det med

lånet avsedda ändamålet.

Erhåller kommun eljest belopp, som ej är att hänföra till kommunens

löpande inkomster, må beloppet avsättas till tillfällig fond.

7 §•

Till tillfällig fond avsatta medel må, i den mån fonden bildats av överskottsmedel

å lån upptaget med Konungens tillstånd, ej tagas i anspråk utan

Konungens medgivande.

Andra till tillfällig fond avsatta medel må, försåvitt ej särskilda villkor

eljest blivit stadgade för deras disponerande, genom beslut i vanlig ordning

tagas i anspråk för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk. Beslut

att taga dylika medel i anspråk för annat ändamål skall för att vinna bindande

kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Gemensamma bestämmelser.

8 §•

Fonds medel skola vara på betryggande sätt anbragta, kommun obetaget

att nyttja fondens medel i stället för belopp, som kommunen jämlikt Konungens

medgivande eller eljest äger upplåna. Kassaförlagsfond må jämlikt

sitt ändamål nyttjas utan hinder av den inskränkning som nu stadgats. Därutöver

må kommunen nyttja fonds medel allenast efter Konungens tillstånd.

Vid anbringande eller nyttjande av fonds medel skall tillses, att medlen vid

behov äro tillgängliga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

5

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank, å postgirokonto eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Vad nu sagts utgör ej hinder att till fond avsätta och i densamma behålla

vad kommunen vid avyttrande av tillgång för stadigvarande bruk bekommit

i andra tillgångar än penningmedel.

9 §•

Vid bildande av särskild fond kan föreskrift meddelas, att ränta enligt vissa

grunder skall tillföras fonden. Dylik föreskrift skall lända till efterrättelse,

där icke kommunen med två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster fattar annat beslut, som varder av Konungen fastställt. Ränta å särskild

fond, vid vars bildande dylik föreskrift ej givits, så ock å allmän fond

och å tillfällig fond skall ej tillföras fonden.

10 §.

Vad i denna lag är föreskrivet angående kommun skall äga motsvarande

tillämpning å församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle,

som avses i 6 § lagen om fattigvården, samt landsting.

11 §•

Denna lag avser ej skogsaccisfond, fond av överskottsmedel å hamns rörelse

eller fond, som utgör prästlönetillgång för pastorat, samt ej heller fond uppkommen

genom avsättning av medel, som erhållits såsom vederlag för fastighet,

vilken för något kommunens gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit

kommunen genom gåva eller testamente, eller fond bildad av annan

egendom, som tillfallit kommun genom gåva eller testamente med föreskrift

angående egendomens användning, eller av vederlag för sådan egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936 och äger tillämpning jämväl å fond,

som finnes vid lagens ikraftträdande.

Därest äldre fond av annat slag än i 11 § omförmäles ej är av den beskaffenhet,

som i 1 § sägs, skola 8—10 §§ äga motsvarande tillämpning å

densamma, och må ej sådan fonds medel tagas i anspråk utan Konungens

medgivande, kommun obetaget att före den 1 juli 1938 i vanlig ordning besluta

örn fondmedlens avsättande till särskild fond enligt denna lag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

Förslag

till

lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan

samfällighet tillhörig egendom.

Härigenom förordnas som följer:

Har kommun, församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle,

som avses i 6 § lagen örn fattigvården, eller landsting uppburit

ersättning vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk eller på

grund av försäkring av sådan egendom, må vad sålunda erhållits ej utan Konungens

medgivande användas för annat ändamål än anskaffande av annan

dylik tillgång eller för avsättning till tillfällig fond på sätt i lagen om kommunal

fondbildning stadgas.

Har för kommun eller annan samfällighet, som här ovan avses, lån, som

av samfälligheten upptagits med Konungens tillstånd, ej i sin helhet åtgått för

det med lånet avsedda ändamålet, må överskottet ej utan Konungens medgivande

användas för annat ändamål än avsättning till tillfällig fond enligt

lagen örn kommunal fondbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

7

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 23 § 2 mom. samt 61, 79 och 80 §§ lagen den 6

juni 1930 örn kommunalstyrelse på landet skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

23 §.

2 mom. För beslut---eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag om kommunal fondbildning.

61 §.

Kommun skall---räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för kommun att vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

79 §.

För att---dess betjänande.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag örn kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

80 §.

Länsstyrelsens godkännande---besluten avse.

Hurusom i visst fall länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva

gällande kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag om

kommunal fondbildning.

Underställt beslut---hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 27 § 2 morn., samt 56, 74 och 75 §§ lagen den

6 juni 19301 om kommunalstyrelse i stad skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

27 §.

2 mom. För beslut---eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn kommunal fondbildning.

56 §.

Stadskommun skall---räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för stadskommun att vid upprättandet av staten besluta,

att vad av särskilt anslag icke förfirukas under det nästföljande året må

utan nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå

följande året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

74 §.

För att---dess betjänande.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag om kommunal fondbildning.

Beslut, som----till Konungen.

75 §.

Länsstyrelsens godkännande---besluten avse.

Hurusom i visst fall länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande

kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag om

kommunal fondbildning.

Underställt beslut---hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

1 Senaste lydelse av 74 och 75 §§, se SFS 1932: 266.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 202-

9

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 20 § 2 mom. 58, 66 och 67 §§ lagen den 6 juni

1930 örn församlingsstyrelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
20

§.

2 morn. För beslut---eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn kommunal fondbildning.

58 §.

Utgifts- och inkomststat---räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för församling att vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

66 §.

För att---fem år.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag om kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

67 §.

Länsstyrelsens godkännande---gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut,

därå fastställelse sålunda erfordras,---besluten avse.

Hurusom i visst fall länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva

gällande kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag

örn kommunal fondbildning.

Underställt beslut---hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

F örslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom. samt 45, 54 och 55 §§ lagen den

20 juni 1924 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
-

33 §.

2 mom. Till beslut---härflytande rättighet.

Hurusom till beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag om kommunal fondbildning.

45 §.

Med ledning---invånare uttaxeras.

Hinder möter ej för landsting att vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

54 §.

Konungens godkännande---av landstingsmän.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag om kommunal fondbildning.

55 §.

Länsstyrelsens godkännande---dylikt företag.

Hurusom i visst fall länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva

gällande kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag om

kommunal fondbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

11

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 26 § 2 mom. samt 47, 63 och 64 §§ lagen den

15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

26 §.

2 mom. För beslut---eller församlingsdelegerade.

Hurusom för beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag örn kommunal fondbildning.

47 §.

Kommunen skall---räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för kommunen att vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

63 §.

För att---dess betjänande.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag om kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

64 §.

överståthållarämbetets stadfästelse---allmänna grund.

Hurusom i visst fall överståthållarämbetets godkännande erfordras för att

giva gällande kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag

om kommunal fondbildning.

Underställt beslut---hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

F örslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

(nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 21 § 2 mom. samt 62, 69 och 70 §§ lagen den

6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

21 §.

2 mom. För beslut---eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för beslut angående kommunal fond i vissa fall erfordras särskild

röstövervikt stadgas i lag om kommunal fondbildning.

62 §.

Utgifts- och inkomststat---räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för församling att vid upprättandet av staten besluta, att

vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må utan

nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå följande

året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

69 §.

För att---fem år.

Hurusom beslut angående kommunal fond skall i vissa fall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse föreskrives

i lag om kommunal fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

70 §.

överståthållarämbetets godkännande---gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut,

därå fastställelse sålunda erfordras,---besluten avse.

Hurusom i visst fall överståthållarämbetets godkännande erfordras för att

giva gällande kraft åt beslut angående fondmedels anbringande stadgas i lag

om kommunal fondbildning.

Underställt beslut--— hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

13

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om lagstiftning rörande kommunal fondbildning.

Härvid anför föredraganden:

Den kommunala fondbildningens begrepp.

Kommunal fondbildning innebär, att kommun för tillgodoseende av framtida

gemensamma behov avsätter penningmedel eller andra därmed jämförliga

tillgångar. Med framtida behov förstås sådana behov, som avse tiden

efter det nästkommande budgetåret.

Till kommunal fondbildning hänföres alltså icke fonds uppkomst därigenom,

att enligt testamente eller såsom gåva penningmedel eller andra tillgångar

tillfalla kommun eller ställas under dess förvaltning på viilkor, att

tillgångarna skola för framtiden bevaras såsom en fond. För sådan fond

gälla de bestämmelser givaren utfärdat och allmänna rättsregler samt, örn

fonden är att betrakta såsom en självständig stiftelse och i övrigt uppfyller

vissa betingelser, lagen den 24 maj 1929 örn tillsyn över stiftelser. Hava däremot

medel enligt testamente eller såsom gåva tillfallit kommun utan villkor

att medlen skola fonderas, men beslutar kommunen att avsätta medlen till

fond, föreligger kommunal fondbildning.

Med kommunal fondbildning förstås vidare icke det förhållandet, att en

kommun ökar sin förmögenhet genom användning av löpande inkomster till

förvärv av en för stadigvarande bruk avsedd tillgång, vars anskaffande innebär

tillgodoseende av ett gemensamt behov, eller genom förtidsbetalning av

kommunens gäld. Ej heller föreligger kommunal fondbildning, örn kommun

amorterar ett för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk upptaget lån

under kortare tid än som motsvarar tillgångens varaktighet. Däremot föreligger

fondbildning, om medel avsättas för att framdeles användas till avbetalning

av kommunens skuld.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

Har, såsom fallet torde vara exempelvis med Orsa sockens skogsmedelsfond,

allenast en viss grupp av kommunmedlemmar avsatt tillgångar till sin

gemensamma nytta, är detta ej att anse såsom kommunal fondbildning.

Gällande rätt och praxis.

Uttryckliga bestämmelser örn fondbildning saknas såväl i de äldre som i de

år 1930 antagna kommunallagarna. Ledning för bedömande av frågan om

tillåtligheten eller otillåtligheten av dylik fondbildning har företrädesvis erhållits

i kommunallagarnas budgetbestämmelser, vilka i sin äldre lydelse innehöllo

föreskrift, bland annat, att utgiftsstaten skulle upptaga utgifter, vilka

kunde »av kommunens behov för det nästföljande året påkallas», och i sin

nu gällande lydelse i huvudsak begränsa utgifterna till anslag för nästföljande

år. Ur dessa bestämmelser har plägat utläsas ett förbud att i allmänhet anslå

medel för utgifter avseende ett senare år än det nästföljande.

Fondbildning är emellertid enligt vedertagen uppfattning i vissa fall tilllåten;

i några fall är fondbildning t. o. m. påbjuden enligt speciallagstiftning.

Därest en tillgång, avsedd för stadigvarande bruk — t. ex. ett skolhus — ej

längre är för kommunen behövlig och kommunen försäljer densamma, utgör

försäljningssummans avsättande för framlida ändamål tydligen en fondbildning.

Att kommunen är berättigad till dylik fondbildning är otvivelaktigt.

Fondering torde ock i regel ske av sådana försäljningsmedel. Å andra sidan

innefatta ej kommunallagarna hinder att underlåta fondering av dylika medel

(se prop. 99/1930 sid. lil). En särställning intaga i sådant avseende medel,

som erhållas vid försäljning av s. k. donationsjordar. Kungl. Majrts tillstånd

fordras för dylik försäljning. I de flesta fall torde Kungl. Maj:t vid meddelande

av tillståndet föreskriva, att försäljningssumman skall fonderas. Kommun

måste ock anses berättigad att till fond avsätta penningbelopp, som

kommunen erhållit såsom ersättning på grund av försäkring av tillgång, avsedd

för stadigvarande bruk, eller överskott, som uppstått vid användning i

enlighet med det bestämda ändamålet av ett med Konungens tillstånd upptaget

amorteringslån.

Lagen den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord

i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt påbjuder för ett

fall fondering. Enligt 6 § i lagen skall nämligen vid utbyte eller försäljning

av prästboslälle, som utgör prästlönetillgång för visst pastorat, behållna mellangiften

eller köpeskillingen, där ej Konungen annorlunda förordnar, fonderas

och fonden utgöra prästlönetillgång för pastoratet. Enahanda är förhållandet

vid expropriation av prästgård eller löneboställe, som förvaltas av

pastorat (se 22 § första punkten lagen den 9 december 1910 om reglering av

prästerskapets avlöning, sådant detta lagrum lyder enligt lag den 30 augusti

1932).

Jämlikt nu gällande lag den 28 september 1928 om skogsaccis skola skogsaccismedel,

som inflyta till landskommun, avsättas till en skogsaccisfond,

från vilken kommunen äger anvisa medel såsom tillskott till täckande av så
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

15

dana utgifter för kommunen, till vilka enligt gällande författningar medel

eljest skolat beredas genom allmän kommunalskatt. Såsom sådant tillskott

må — utom i visst fall — under löpande året anvisas till användning för påföljande

år högst så stort belopp, som motsvarar en tredjedel av fondens behållning

den 1 september under löpande året och en tredjedel av den skogsaccis,

som debiteras på grund av samma års taxering till skogsaccis. Motsvarande

bestämmelser gälla beträffande skogsaccis till fattigvårdssamhälle, som

avses i 6 § lagen örn fattigvården, eller till sådan församling eller sådant skoldistrikt,

som ej sammanfaller med eller utgör del av stad. På grund av dessa

bestämmelser kan skogsaccisfond i viss mån tjäna till att åstadkomma en utjämning

av de kommunala utdebiteringarna mellan olika år. Skogsaccisfond

skall särskilt förvaltas och redovisas; till densamma skall förås jämväl ränta

å fondens medel. Jämlikt äldre lag var skogsaccisfonden visserligen i första

hand avsedd för skattelindring, men kommunen kunde bespara medlen för

användning till mera varaktiga ändamål. Äldre lag gäller fortfarande för

skogsaccisfond avsatt enligt sådan lag.

I fråga om hamnavgifterna gäller förordningen angående taxor å hamnavgifter

den 31 december 1907. Enligt denna skola inflytande hamnavgifter

samt hamnkassans andra tillgångar i kontanta medel och fordringar jämte

avkastningen av de övriga tillgångarna, så länge hamnavgifterna uppbäras enligt

av Kungl. Maj:t fastställd taxa, användas allenast för hamnens direkta

behov, där ej tillstånd till annan användning meddelats av Kungl. Maj:t.

Härav följer, att överskott från ett år skall avsättas till nästa år. Då emellertid

hamnavgifternas storlek bestämmes så, att överskott ej bör uppstå, har

någon nämnvärd fondbildning av ifrågavarande slag ej skett.

Kommun torde äga rätt att fondera nöjesskattemedel (R. 1929 not. S

299). Fondering av sådana medel har ägt rum i en del kommuner, huvudsakligen

för kulturella och sociala ändamål, men åtminstone i några fall för

utjämning av skattetrycket mellan olika år eller utan bestämt ändamål.

Jämväl av hundskatt har fondering varit vanlig. Dylik fondering torde huvudsakligen

hava skett för bestämda ändamål, men det har gjorts gällande, att

hundskattemedel kunna fonderas även om visst ändamål ej bestämmes.

I kommunernas utgiftsstater anslås stundom medel till visst ändamål med

bestämmelse tillika, att, om och i den mån medlen icke under budgetåret

tagas i anspråk, de må för ändamålet användas under följande år (reservationsanslag).

Försåvitt redan vid medlens anvisande förutses, att de icke

komma att helt förbrukas under budgetåret, innebär förfarandet en medveten

fondbildning, som torde vara tillåten.

Medgivet är ock att till fond avsätta medel motsvarande en i verkligheten

redan uppkommen förpliktelse; har sålunda en kommun tillförsäkrat sina

tjänstemän egen pension eller deras efterlevande familjepension och avser

kommunen att själv direkt svara för pensionernas utgivande, må kommunen

göra därför erforderliga årliga avsättningar till fond.

I vad mån fondbildning i övrigt är tillåten har varit föremål för delade

meningar. Regeringsrättens avgöranden i ämnet äro jämförelsevis fåtaliga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

Har kommun redan fattat beslut om inköp av viss egendom eller upprättande

av viss anstalt, har fondbildning i vissa fall fått ske. Likaså föreligga utslag

av regeringsrätten, enligt vilka fondbildning medgivits för behov, som

ansetts vara för handen under det nästkommande budgetåret, ehuru beslut

om dess tillgodoseende på bestämt sätt ännu ej fattats. (Jfr R. 1921 ref.

52, 1925 not. S 138, 1928 not. S 224, 1929 not. E 219 samt 1930 ref. 32 och

not. S 40). Huruvida och i vad mån dessa medgivanden av fondbildning

kunna anses vara uttryck för mera allmängiltiga principer, lärer ej vara

möjligt att angiva.

Allmän fondbildning utan närmare angivande av ändamålet medgives icke,

ej heller avsättning av medel under goda år i syfte att under dåliga år undgå

eller åtminstone minska en eljest nödvändig höjning av skatten (R. 1925

ref. 68).

Slutligen bör anmärkas, att det i goda tider ofta inträffar, att anslag för

speciella ändamål tilltagas i överkant, att kommunens inkomster beräknas

för lågt, att skatteavdrag för restantier beräknas onödigt högt eller att anslag

för oförutsedda behov sättes högre än vad i och för sig bort ske. Härigenom

kunna uppkomma betydande överskott. Förfarandet innebär i verkligheten

en dold fondbildning. Då emellertid överskottet skall upptagas

såsom inkomst senast i budgeten för andra året därefter, blir dylik fondering

till tiden starkt begränsad. Ej heller lärer sådan dold fondbildning kunna

äga rum i större skala; om så sker, blir det uppenbart, att kommunen handlat

i strid med gällande budgetbestämmelser, och besvär över beslutet torde

kunna vinna beaktande.

Tidigare yrkanden och förslag om kommunal fondbildning.

Krav på bestämmelser om kommunal fondbildning hava tid efter annan

framställts. I skrivelse nr 74 anhöll 1911 års riksdag örn utredning angående

lämpligheten av att, utöver vad som vid den tiden kunde anses medgivet,

stadga rätt för kommun att för vissa ändamål upplägga fonder samt, försåvitt

utredningen därtill gåve anledning, om framläggande av de förslag till

ändring av bestämmelserna i gällande kommunalförordningar, som kunde

påkallas. I anledning av denna skrivelse tillkallade t. f. chefen för finansdepartementet,

efter bemyndigande av Kungl. Majit, år 1917 borgmästaren

Gunnar Fant att verkställa den begärda utredningen. Denne avlämnade

år 1919 betänkande med förslag till lagstiftning angående kommunal fondbildning.

Betänkandet innehöll, bland annat, utredning av frågan om och

i vad mån fondbildningsrätt enligt då gällande lagstiftning kunde anses

tillkomma kommunerna, samt uppgifter om fondbildning i kommunal praxis

ävensom redogörelse för frågans läge i vissa andra länder så ock ett förslag

till särskild lag om kommunal fondbildning.

Såsom allmänna principer för lagförslaget angav Fant: l:o) att lagstiftningen

borde främja den kommunala fondbildningen samt därigenom söka

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

17

minska upplåningen och konsolidera kommunernas finansiella ställning;

2:o) att ett visst års skattskyldiga icke skulle genom fonderingen oskäligt

betungas till förmån för kommande generationer; 3:o) att det borde tillses,

att de fonderade medlen komme de ändamål till godo, för vilka de avsetts;

och 4:o) att grundsatsen om kommunernas rätt till självstyrelse borde upprätthållas

och inga andra inskränkningar i dess tillämpning vidtagas än

som vore nödvändiga för att förekomma missbruk i avseende å uppläggande,

förvaltning och användning av fonder. Enligt lagförslaget skulle avsättning

till fond få göras dels till visst särskilt ändamål i följande fall, nämligen

a) för visst beslutat företag; b) för förvärvande av mark erforderlig till stadsplan

m. fl. jämförliga ändamål; c) förnyelse- och utvidgningsfond för kommunen

tillhörig inkomstgivande anstalt; d) kassafond; e) försäkringsfond;

dels ock, utan angivande av visst ändamål för medlens användning, till en

allmän fond för förvärvande av sådana ägodelar och upprättande av sådana

anstalter, som ägde lång varaktighet samt vore för kommunen av uppenbar

nytta och av ett allmänt behov påkallade; sedan medel utgått ur dylik

fond, skulle de enligt bestämd plan till fonden återgäldas. Fant ställde sig

däremot avvisande mot upprättandet av fond för utjämning av skattetrycket

mellan olika år. Lagförslaget upptog utförliga bestämmelser om rätt till

avsättning av medel till fonderna, om fondernas förvaltning och användning

m. m. Lagen skulle ej äga tillämpning beträffande redan upplagda fonder.

över Fants förslag inhämtades yttranden från länsstyrelserna — till vilka

kommunerna i sin tur fingo avgiva yttranden — vissa andra myndigheter

ävensom Svenska stadsförbundet. I flertalet yttranden tillstyrktes lagstiftning

i ämnet, men i en del yttranden framställdes anmärkningar mot Fants

förslag. Sålunda framhölls, bland annat, att även andra fonder för särskilda

ändamål än de föreslagna kunde anses lämpliga, att fond för skatteutjämning

mellan skilda år vore önskvärd, att allmän fond av den utav Fant påyrkade

beskaffenheten såsom ägnad att föranleda fondbildning för outredda ändamål

och med hänsyn till sannolikheten av sjunkande penningvärde ej borde

tillåtas, att bestämmelserna vore onödigt vidlyftiga och ej borde upptagas

i särskild lag, samt att lagstiftning vore behövlig jämväl i fråga örn redan

upplagda fonder.

I sitt den 23 mars 1927 avgivna betänkande (Sveriges off. utredn. 1927: 7)

föreslogo sjöfartsavgiftssakkunniga av 1924, att liamnavgiftsuppbörden för

viss period skulle få så beräknas, att visst överskott kunde uppstå för bildande

av en hamnens reservfond. Det beräknade överskottet per år borde

begränsas till 10 % av de uppbördsmedel, som kunde förväntas inflyta för

täckande av hamnens aktuella årskostnader. Avsättning till reservfonden

syntes icke böra få ske i vidare mån, än att fonden högst uppginge till ett belopp

motsvarande medeluppbörden per år av hamnavgifter under den närmast

förflutna taxeperioden. Reservfonden borde icke få användas till andra

ändamål än reglering av hamnavgifterna under ogynnsamma konjunkturperioder.

Förslaget bar ej föranlett lagstiftning.

Vid 1930 års revision av kommunallagarna lämnades —- under hänvisning

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 202. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

till att ytterligare utredning erfordrades -— frågan om kommunal fondbildning

å sido.

I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag angående åtgärder

till bekämpande av arbetslösheten upptog särskilda utskottet vid 1933 års

riksdag frågan om en rationell planläggning av kommunernas arbeten. Härvid

erinrade utskottet örn att 1931 och 1932 års riksdagar med godkännande

av Kungl. Maj:ts därutinnan framlagda förslag beviljat särskilda anslag till

s. k. statliga beredskapsarbeten. Dylika åtgärder, yttrade utskottet, vilade

på den uppfattningen, att det måste anses riktigt att staten koncentrerade

sin företagsverksamhet till depressionstider, då det enskilda initiativet i stor

utsträckning saknades, och i stället inskränkte sin verksamhet på näringslivets

områden under högkonjunktur, då god tillgång funnes till arbetstillfällen.

Uppenbarligen mötte samma problem för kommunernas vidkommande.

Såsom redan i skrivelse år 1912, nr 262, av riksdagen framhållits,

vöre det från denna utgångspunkt även önskvärt, att kommunerna ägde möjlighet

och uppmuntrades att på motsvarande sätt planera för framtiden. En

dylik planering mötte hinder i kommunallagarnas regler därom, att inkomstoch

utgiftsstaten fastställdes för varje år såsom en enhet för sig. En utredning

syntes utskottet med hänsyn till det anförda böra företagas rörande

vad som kunde åtgöras för att i dessa hänseenden åstadkomma en jämväl ur

statens synpunkt önskvärd förändring. I samband därmed stöde tydligen

motsvarande regel om förbud mot kommunal fondbildning. Jämväl frågan

örn ändrade bestämmelser därutinnan utgjorde ett spörsmål, som sedan lång

tid tillbaka varit föremål för utredning, utan att ännu någon definitiv lösning

uppnåtts. Då utskottet nu förordade utredning rörande en rationell

planläggning av kommunernas arbeten, utginge utskottet från att spörsmålet

örn den kommunala fondbildningen därvid skulle röna vederbörligt beaktande.

Med godkännande av utskottets utlåtande anhöll riksdagen i skrivelse den

21 juni 1933, nr 356, örn utredning rörande en rationell planläggning av

kommunernas arbeten.

Svenska stadsförbundets styrelse anhöll i skrivelse den 29 november 1933,

att Kungl. Majit ville låta föranstalta om förnyad utredning rörande frågan

om kommunal fondbildning.

I anledning av likalydande motioner I: 73 och II: 148 vid 1934 års riksdag

anhöll riksdagen i skrivelse nr 83, under åberopande av konstitutionsutskottets

av riksdagen godkända utlåtande nr 8, att Kungl. Majit ville föranstalta

örn skyndsam utredning av frågan örn kommunal fondbildning. I motion

vid samma riksdag lii 50 hade vidare påyrkats, att Kungl. Majit måtte efter

verkställd undersökning föranstalta om sådant tillägg till lagarna örn kommunalstyrelse

å landet och i stad samt örn församlingsstyrelse, att kommunalutskylder,

som vore baserade å taxeringsåtgärd av taxeringsnämnd eller

prövningsnämnd, vilken åtgärd blivit i laga ordning av den skattskyldige

överklagad i högre instans, i den mån de inflöte ej finge förbrukas till kommunens

eller församlingens löpande utgifter, utan skulle avsättas till en sär
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

19

skild fond, upptagen såsom skuld i inkomst- och utgiftsstaten, till dess

taxeringsärendet genom laga kraft ägande utslag blivit slutgiltigt avgjort; då

vid statens uppgörande det ej vore känt, vilka av årets taxeringar bleve

överklagade, kunde dock avsättning ske först närmast följande år. I sin

nyssnämnda skrivelse anförde riksdagen, att vid utredningen av frågan om

kommunal fondbildning borde beaktas innehållet i motionen II: 50.

Kommunal fondbildning i övriga nordiska länder.

Rörande frågan om kommunal fondbildning i övriga nordiska länder har inhämtats

följande.

I Danmark saknas allmän lagbestämmelse, som tillåter eller förbjuder

fondbildning. Fondering har emellertid allmänt ansetts tillåten. Loven om

kobstadkommunernas styrelse den 25 mars 1933, § 22, förutsätter, att så alfallet.

Där stadgas nämligen, att inrikesministerns samtycke skall fordras

till förbrukning av kommuns kapitalförmögenhet, dock icke till förbrukning

av de till anläggning eller förnyelse av gas-, vatten- och elektricitetsverk eller

av gator, vägar och kloakledningar avsatta särskilda medel (fonder), när

dessa användas i enlighet med sitt ändamål. Beslut om användning av

fonder hava giltighet blott om de fattas av ett flertal av byrådets medlemmar

å två på varandra följande sammanträden med minst 14 dagars mellanrum.

Dessa regler torde utgå därifrån, att det i alla slags kommuner är medgivet

att upprätta fonder för tillgodoseende av ett vart tillåtet kommunalt ändamål,

och att fonderade medel såsom kapitaltillgång i allmänhet icke få användas

utan särskilt tillstånd. Fondbildning har i synnerhet ägt rum för

uppläggande av pensionsfonder samt fonder för de kommunala verken,

gator, vägar och kloakledningar. Även fondbildning för andra ändamål halsked,

bland annat för mera allmänna syften; sålunda förekomma, ehuru

icke i större utsträckning, reservfonder, dispositionsfonder samt reserv- och

regleringsfonder.

I Finland har den kommunala fondbildningen reglerats genom lagar den

18 maj 1934 om ändring av kommunalförfattningarna. För beslut angående

grundande av fasta fonder, bildade av kommuns inkomster, eller ändring

av dylika fonders stadgor eller anvisande av medel ur sådan fond fordras

två tredjedels majoritet; beslut angående fastställande av stadgor för fasta

fonder och ändring av sådana stadgor fordra jämväl underställning. I budgeten

skola kapitalutgifter och kapitalinkomster upptagas skilda från egentliga

utgifter och inkomster. Till utgifter i budgeten hänföras jämväl reservationer

för vissa motsedda behov och överföringar lill fonder. Vid grundande

av fast fond skall alltid antagas stadga, innefattande föreskrifter angående

fondens ändamål och förkovrande samt dess användning och förvaltning

i övrigt, och kunna sådan fonds egna utgifter och inkomster lämnas

utom budgeten. Finnes i kommun skatteutjämningsfond, kunna fullmäktige

antingen i samband med handläggningen av budgetförslaget eller

senare, innan det belopp, som skall uppbäras per skatteöre, fastställts, i bc
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

stämd ordning och med iakttagande av fondens stadga besluta om förhöjning

av det belopp, som skall uttagas genom beskattning, i syfte att öka

skatteutjämningsfonden eller om sänkning av detta belopp genom anlitande

av sagda fonds tillgångar. Kommuns fasta och lösa egendom skall förvaltas

så, att kommunens förmögenhet icke minskas. Fondbildning har således

icke påbjudits men kan ske för varje kommunalt behov.

Redan lång tid före antagandet av 1934 års lagstiftning har fondbildning

i Finland ägt rum för olika ändamål; sålunda hava bl. a. förekommit byggnadsfonder

för såväl särskilda som allmänna ändamål, fastighetsfonder,

fonder för ombyggnad och utvidgning av de tekniska verken, försäkrings-,

skatteutjämnings- och kassaförlagsfonder. Flera städer hava fonder till

belopp motsvarande en mycket stor del av samma städers skulder. Efter

det 1934 års lagar trätt i kraft den 1 juli 1934, hava under tiden till början

av oktober 1935 upprättats skatteutjämningsfonder i 12 städer och 4 köpingar,

kassaförlagsfonder i 6 städer och 3 köpingar, automobilförsäkringsfond

i en stad, brandskadefond i en stad och fastighetsfond i en stad; i

flera städer har därjämte fråga om upprättande av skatteutjämningsfond

eller kassaförlagsfond uppkommit, ehuru stadsfullmäktiges beslut vid sistnämnda

tidpunkt ännu ej förelegat.

I Norge hava bestämmelser om kommunal fondbildning införts i kommunallagarna

den 30 september 1921. Enligt dessa kunna i budgeten avsättas

medel till bestämda ändamål, även om dessa icke beräknas föranleda utbetalningar

under budgetåret, till driftsfond och till uppläggande av olika

fonder, som kommunen kan använda till att möta senare års stigande utgifter

eller minskade inkomster. Beslut örn ändring av reglerna för upplagda

fonder skola underställas myndighets prövning. Kommunal fondbildning

har i Norge icke skett i större utsträckning.

Föreliggande förslag.

På mitt uppdrag hava två utredningsmän, kammarrättsrådet juris doktorn

Carl W. U. Kuylenstierna och hovrättsassessorn E. Thomasson, utarbetat

och till mig den 9 januari 1936 avlämnat en promemoria rörande lagstiftning

om kommunal fondbildning. I promemorian framlades förslag

till lag om kommunal fondbildning, förslag till lag angående användning i

vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom så ock

av förstnämnda lagförslag föranledda förslag till lagar om ändring i vissa

delar av lagarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad, om församlingsstyrelse,

om landsting samt örn kommunalstyrelse och församlingsstyrelse

i Stockholm. Av lagförslagen torde de två förstnämnda få fogas såsom

bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga 1). De övriga lagförslagen vörö likalydande

med de förslag, om vilkas framläggande för riksdagen jag ämnar

hemställa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

21

Inkomna yttranden.

över promemorian hava efter remiss yttranden inkommit från statskontoret,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna samt styrelserna för svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet.

Överståthållarämbetet åberopar såsom eget utlåtande ett av Stockholms

stadskollegium avgivet yttrande. Vid kollegiets yttrande äro fogade yttranden

av stadens drätselnämnd och kammarkontor samt promemorior av stadens

finanssekreterare och professorn H. Sundberg. En del länsstyrelser hava vid

sina remissvar fogat från kommunala myndigheter inhämtade uttalanden; sålunda

hava yttranden inkommit från följande kommunala myndigheter,

nämligen: drätselkamrarna i Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona,

Halmstad, Vänersborg, Borås och Gävle, stadsfullmäktige i Alingsås, Ulricehamn

och Åmål, kommunalstämmorna i Fröskogs, Östads och Bergums socknar,

kommunalnämnden i Söderala socken samt Skaraborgs läns landstings

förvaltningsutskott. Styrelsen för svenska stadsförbundet har såsom eget

yttrande åberopat ett utlåtande från dess finansråd.

Länsstyrelserna i Gotlands, Kalmar, Kronobergs, Hallands, Älvsborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, drätselkamrarna i Karlskrona,

Halmstad, Vänersborg och Borås, stadsfullmäktige i Alingsås, Ulricehamn

och Amål samt kommunalstämman i Bergums socken hava lämnat

förslaget utan erinran. I övriga yttranden göras vissa erinringar; till dessa

skall jag i fortsättningen återkomma.

Behov av lagstiftning om kommunal fondbildning.

I promemorian anföres:

»Det torde ej vara erforderligt att annat än i största korthet gå in på

de skäl som tala för och emot en kommunernas fondbildning. Att behov

av sådan fondbildning föreligger, har erfarenheten från det kommunala

livet nogsamt visat. Den omständigheten, att inom riksdagen vid skilda tillfällen

och ur olika synpunkter önskvärdheten att få till stånd en lagstiftning

i ämnet framhållits, är ock ett vittnesbörd att sådant behov ofta gjort

sig gällande. I själva verket har fondbildning utom lagens råmärken ägt

rum i ej obetydlig omfattning. I andra länder, där kommunal fondbildning

varit tillåten, har sådan i ej ringa utsträckning förekommit, och det

har, särskilt från Finland, betygats, att erfarenheterna av dylik fondbildning

varit övervägande gynnsamma. Dock har man i Finland nyligen

föranlåtits att genom lagstiftning binda möjligheterna att upplägga kommunala

fonder vid vissa garantier, vilka jämväl avse rätten att taga fonderna

i anspråk.

För det allmänna medvetandet framstår det helt visst såsom förenligt

med god kommunal hushållning att spara medel för framtida behov och att

till fonder avsätta medel i betydligt större utsträckning än som hittills före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

kommit. Den såsom ett allmänt rättesnöre för den offentliga hushållningen

vedertagna grundsatsen, att varje års skattebetalare skola bära sin egen börda

och ej betungas för framtiden, torde i allmänhet ej anses hava den räckvidd,

att den bör lägga hinder i vägen för ett uppsamlande inom vissa gränser

av medel för framtida ändamål, lika litet som den ansetts utgöra ett

skäl mot anskaffande av tillgångar för varaktigt bruk av löpande inkomster

eller mot konsolidering av en kommuns ekonomiska ställning genom

snabb avbetalning av dess låneskuld. En närmare granskning av kommunernas

ekonomiska problem giver för övrigt vid handen, att det är praktiskt

taget omöjligt att noggrant urskilja, huru stora de kostnader äro som i verkligheten

hänföra sig till visst år, i betraktande bland annat därav, att den

nuvarande generationen i stor utsträckning utan ersättning nyttjar tillgångar,

som den erhållit från en äldre generation och som den strängt taget

borde vara förpliktad att ograverade överlämna åt en kommande generation.

I senare tiders finansiella diskussion har det också gjorts gällande, att man

vid finansieringen av kommunernas utgifter borde betrakta, ej varje år för

sig utan en hel konjunkturperiod, omfattande en god och en dålig konjunktur.

I sin förut omtalade skrivelse betonade 1933 års riksdag denna synpunkt,

i det att riksdagen framhöll önskvärdheten av att i goda tider avsätta

medel till kommande dåliga tider. I dylikt sammanhang har även

framhållits, att, om en kommun under dåliga konjunkturer inskränker sin

verksamhet, detta kan betyda en ökning av arbetslösheten, vilken mer eller

mindre bidrager till en ytterligare skärpning av den dåliga konjunkturen.

Frågan om fondbildning såsom en metod för finansiering av den kommunala

verksamheten kan ej klart förstås med mindre den ses i sitt sammanhang

med den kommunala upplåningen. Skillnaden mellan dessa båda finansieringsmetoder

kan i korthet uttryckas på följande sätt. Vid upplåning

sker anskaffning av en tillgång för stadigvarande bruk omedelbart, varefter

kommunen under en viss period, ej överstigande tillgångens varaktighetstid,

har att återbetala lånet. Återbetalningen sker vanligen genom annuiteter,

en form som innebär att under de första åren kapitalavbetalningen sker

långsamt, varför den sammanlagda ränteutgiften blir hög. Vid fondbildning

åter uppskjutes anskaffandet av den varaktiga tillgången, och under

tiden uppsamlas medel, vilka kunna växa med ränta på ränta, tills erforderligt

belopp föreligger och den varaktiga tillgången kan anskaffas. Den

utgift, som i tidernas längd sammanlagt åsamkas kommunen, kan vid fondbildning

hållas vid betydligt lägre belopp än vid upplåning. Örn ej räntefoten

är mycket låg, kan, örn samma belopp årligen uttaxeras av de skattskyldiga,

den tid som åtgår för återbetalning av ett lån uppgå till flera gånger

den tid, som erfordras för att vid fondering hopsamla en summa lika

stor som lånebeloppet, ett förhållande som har sin huvudsakliga förklaring

däri, att kommunen så länge fondbildning pågår går miste om förmånen att

nyttja den tillgång, som skall anskaffas för de uppsamlade medlen. Även

för utjämning av skattetrycket under en konjunkturperiod kan upplåning

användas i stället för fondbildning, i det att under den dåliga konjunkturen

kunna upptagas lån, som återbetalas under den närmast efterföljande goda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 202•

23

konjunkturen. Att härigenom på grund av förräntningen den genomsnittliga

uttaxeringen i kommunen måste bliva högre än vid fondbildning, följer

av det nyss anförda. Det är för övrigt tydligt, att metoden att åstadkomma

besparingar under de goda åren måste för kommunerna i allmänhet innebära

en mindre äventyrlig utväg än metoden att låna under de dåliga åren.

All erfarenhet visar, att det för kommuner nied konsoliderad ställning är

betydligt lättare att övervinna en kristids svårigheter än för skuldbelastade

kommuner.

Man kan emellertid icke bortse från vare sig faran att fondering sker i för

stor utsträckning till de skattskyldigas oskäliga betungande eller möjligheten

att fondmedel obetänksamt förbrukas. Faran för oskäligt betungande av ett

visst års skattskyldiga torde vara särskilt stor, om en kommun tillfälligtvis

har tillgång till osedvanligt stora beskattningsföremål, framför allt om det

står den beslutande menigheten fritt alt sedermera efter gottfinnande disponera

över de hopsamlade medlen. En uttaxering överstigande den normala

för att i fonderingssyfte utnyttja ett dylikt beskattningsföremål torde i allmänhet

vara förkastlig, medan det å andra sidan synes skäligt, att beskattningsföremålet

i fråga får bära den för kommunen normala kommunalskatten.

Exemplet visar tydligen, att, lika väl som en fondbildning inom vissa gränser

måste anses önskvärd, garantier måste skapas mot missbruk. Risk för

att hopsamlade fondmedel obetänksamt förbrukas måste anses föreligga

framför allt örn en mindre ansvarskännande ledning får hand örn de kommunala

finanserna. En alltför hastig förbrukning av fondmedel vid begynnande

lågkonjunktur är en möjlighet, varmed man måste räkna även där

den kommunala ledningen ej kan beskyllas för bristande ansvarskänsla. Det

kan också förmodas, att intresset att upplägga fonder för ett års skattebetalare

blir obetydligt, om de kunna befara att fonderna skola i framtiden

finna en mindre nyttig användning.

Synpunkter liknande de här senast anlagda kunna antagas hava varit en

orsak till att regeringsrätten i sin praxis ställt sig så tveksam inför den kommunala

fondbildningen som fallet varit. Den förut lämnade redogörelsen

visar tydligt, att gränserna för fondbildningsrätten ej äro klart uppdragna

enligt gällande rätt, och att det måste erbjuda avsevärda svårigheter för kommunerna

att avgöra, vilken fondbildning som är tillåten eller ej.

Sammanfattningsvis kan sägas, att kommunal fondbildning är önskvärd,

men att garantier erfordras dels mot att fondbildningsrätten missbrukas dels

ock mot att fonder tagas i anspråk på ett obehörigt eller olämpligt sätt.

Gällande lagstiftning giver ej möjlighet till en tillräcklig fondbildning, och

de fondmedel, som i enlighet med eller vid sidan av lagstiftningen hopsamlas,

äro ej tillräckligt skyddade. Omfattningen av fondbildningsrätten enligt

gällande lag är för övrigt oklar. Behovet av lagstiftning i ämnet lärer

vara härigenom ådagalagt.»

Behovet av lagstiftning i ämnet bar vitsordats i samtliga yttranden. Därvid

bar allmänt framhållits, att gällande rätt icke giver möjlighet till en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

tillräcklig fondbildning och att omfattningen av fondbildningsrätten enligt

gällande lag är oklar. Länsstyrelsen i Stockholms län har dock ifrågasatt,

huruvida icke frågan om lagstiftning rörande kommunal fondbildning borde

prövas i samband med den åt kommunalskatteberedningen uppdragna

utredningen rörande bland annat utjämningen av skattetrycket mellan kommunerna.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott anför:

»I likhet med de sakkunniga finner förvaltningsutskottet det uppenbart,

att behov av möjlighet till fondbildning för såväl landsting som primärkommuner

föreligger. Det synes också uppenbart, att den fondbildning, som enligt

gällande kommunallagar för närvarande är tillåten, ingalunda motsvarar

det behov, som härutinnan förefunnits. Oberoende av att sådan fondering

sålunda kan anses hava legat utanför ramen för hittills gällande lagstiftning,

hava flertalet landsting redan avsatt medel och tillskapat fonder för bland

annat framtida pensionering av sina befattningshavare och deras familjer.

Det torde icke heller saknas exempel på, att vissa landsting fonderat medel

för ännu icke beslutade men planerade nybyggnadsprojekt, ävensom att i enstaka

fall förekommit avsättningar till skatteregleringsfonder. Förvaltningsutskottet

kan med anledning härav med tillfredsställelse hälsa, att förslag

nu framlagts till en lagligen reglerad kommunal fondbildning.»

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det ur rättssynpunkt angeläget, att rätt

till fondbildning blir genom lag befäst. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner

med hänsyn till frågans utomordentliga betydelse för kommunernas finanser

behov föreligga alt frågan göres till föremål för reglering i lagstiftningsväg.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser behovet av lagbestämmelser

i ämnet påtagligt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar,

att behovet av lagstiftning torde vara ovedersägligt. Länsstyrelsen i Värmlands

län uttalar, att erfarenheten från det kommunala livet visat, att behov

av kommunal fondbildning föreligger, att det enligt länsstyrelsens mening är

påtagligt, att kommunal fondbildning i vissa fall är önskvärd, men att garantier

böra skapas dels mot att fondbildningsrätten missbrukas dels ock mot att

fonder tagas i anspråk på ett obehörigt och olämpligt sätt. Länsstyrelsen i

Västmanlands län förklarar, att förslaget till lagstiftning om kommunal fondbildning

synes ägnat att väl tillgodose önskemål i sådant hänseende, som

länge gjort sig gällande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar, att kommunal

fondbildning är önskvärd, att garantier erfordras dels mot att fondbildningsrätten

missbrukas dels ock mot att fonder tagas i anspråk på ett

obehörigt eller olämpligt sätt, samt att den föreslagna lagstiftningen, såvitt

länsstyrelsen kunnat finna, tillgodoser nämnda garantier. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län anser bestämmelser om kommunal fondbildning, som

ännu är i lag oreglerad och beträffande vilken praxis synes osäker och svävande,

vara synnerligen önskvärda samt de föreslagna lagbestämmelserna

väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Norrbottens

län förklarar, att behovet av lagstiftning på området synes uppenbart, i synnerhet

som kommunal fondbildning i många fall är önskvärd, ja rent av

nödvändig för tillgodoseende av kommunernas ekonomiska intressen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

25

Svenska stadsförbundets finansråd vill giva uttryck för den tillfredsställelse,

som inom kommunala kretsar rätt allmänt yppats i anledning av att

den segslitna frågan om fondbildningslagstiftningen bragts närmare sin lösning

genom förslagets framläggande.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför:

»Styrelsen är angelägen att i likhet nied i tidigare till statsmakterna gjorda

uttalanden få understryka behovet av en lagstiftning, varigenom den kommunala

fondbildningen ordnas. Visserligen är det kommunala skattetrycket

för närvarande i regel genomgående så högt, att någon allmän avsättning av

uttaxerade medel till fonder, i synnerhet för framtida utjämning av skattetrycket,

icke kan ifrågakomma, men då skattetrycket varierar högst avsevärt

inom de olika kommunerna, bör förstnämnda omständigheter icke utgöra

hinder mot den i kommunala kretsar länge väntade och mycket önskade lagstiftningen.

Gällande grunder för rätten att fondera medel för vissa kommunala behov

äro ganska oklara. Ovisshet råder också beträffande förfaringssättet med

sådana medel, som kommun fått i överskott vid upptagande av amorteringslån

eller som erhållits vid försäljning av för stadigvarande behov avsedda

fastigheter, vilka t. o. m. kunna vara behäftade med för viss tid bundna

amorteringslån. Detta har f. ö. också vållat svårigheter vid bestämmandet

av skatteutjämningsbidrag till kommunerna.

Det måste därför anses, att den ifrågasatta lagstiftningen kommer att fylla

ett mycket känt behov och följaktligen bör snarast möjligt komma till stånd.»

Styrelsen för svenska landstingsförbundet yttrar:

»Den fondbildning, som kommunallagarna nu tillåta, är, såsom av den

föreliggande promemorian framgår, synnerligen inskränkt och motsvarar

ingalunda det behov, som härutinnan förefunnits. Kommunerna hava därför

varit tvungna att vid sidan av gällande lagstiftning förverkliga sina önskemål

i nämnda hänseende. Det har sålunda förekommit, att landstingen avsatt

medel till fonder av olika slag, såsom pensionsfonder, skaderegleringsfonder,

fonder för visst byggnadsändamål m. m. Det saknas heller icke

exempel på, att avsättning gjorts även för skatteregleringar. Utvecklingen

visar sålunda, att ett verkligt behov av fondbildning föreligger för såväl landstingens

som primärkommunernas vidkommande. Det är därför ägnat att

hälsas med tillfredsställelse, att förslag nu framlagts till en lagligt reglerad

kommunal fondbildning.»

En väl avvägd kommunal fondbildning måste anses vara förenlig med Departementsgod

hushållning och kan vara ägnad att minska kommunernas svårigheter cAc/e».

under kristider. Nuvarande rätt, vars innebörd delvis är oklar, medgiver

fondbildning i allenast ganska begränsad utsträckning. Särskilt är att anmärka,

att fondbildning i syfte alt utjämna skattetrycket mellan skilda år

för närvarande icke är tillåten. Bestämmelser erfordras i syfte att förekomma

olämplig fondbildning till enskilda skattdragares oskäliga betungande

och förbrukning av fondmedel i otid. Jag anser alltså lagstiftning

i ämnet vara påkallad och förordar, alt förslag därom nu förelägges

riksdagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

Huvudlinjer för förslag till lag om kommunal fondbildning.

I promemorian anföres:

»Vid utformandet av lagstiftningen om kommunal fondbildning har det i

första hand gällt att taga ståndpunkt till frågan, huruvida det helt allmänt

borde vara tillåtligt att, utan tanke på visst ändamål, fondera medel endast i

syfte att konsolidera kommunens ställning eller att skapa tillgångar, vilka

kunna tagas i anspråk i framtiden, när behov av ett eller annat slag yppar

sig. övervägande skäl synas tala för att ej medgiva en dylik allmän fondbildning.

Något verkligt behov av en sådan torde ej föreligga. Det kan

knappast anses vara på sin plats att betunga ett visst års skattebetalare för

helt obestämda framtida syften. En allmän förbättring av en kommuns ekonomiska

ställning är visserligen i och för sig önskvärd, men en sådan förbättring

torde lämpligare kunna åstadkommas på annan väg än fondbildningens,

såsom genom minskad upplåning eller förtidsbetalning av gäld. Vid

bedömande av fondbildningsspörsmålet kan ej undgås att taga hänsyn till

möjligheterna av förändringar i penningvärdet. Denna synpunkt blir särskilt

framträdande ifråga örn fonder med obestämt syfte och framför allt beträffande

sådana, som uppläggas för att bevaras för all framtid.

Därest fondbildningen skall inskränkas till de fall, där en sådan är verkligt

behövlig och önskvärd, synes den i första hand böra avse uppläggande av

fonder för särskilda bestämda ändamål, som kunna förutses skola bliva aktuella.

Därjämte kan viss fondbildning för utjämning av skattetrycket mellan

olika år anses önskvärd. Slutligen måste beaktas, att utväg ej får saknas

för kommun att, örn kapital, som varit bundet i tillgångar för stadigvarande

bruk, frigöres, eller om kommun eljest erhåller inkomster, som enligt god

hushållning ej böra omedelbart förbrukas, tillsvidare fondera medlen i avvaktan

på det lämpliga tillfället att använda dem.

För dessa olika slag av fonder erfordras bestämmelser om själva fondbildningsrätten

samt om rätten att taga fonderna i anspråk, därvid i olika avseenden

erforderliga garantier böra utformas med hänsyn till vad som för

varje särskilt slag av fond kan anses behövligt.»

I enlighet med vad sålunda i promemorian anförts upptog det i promemorian

intagna förslaget till lag örn kommunal fondbildning, förutom ett inledande

stadgande, föreskrifter om dels särskilda fonder, dels allmänna fonder,

dels ock tillfälliga fonder, samt vissa för samtliga slagen av fonder gemensamma

bestämmelser. I

I intet av yttrandena har påyrkats medgivande till längre gående fondbildning

än vad i promemorian föreslagits. Däremot har — såsom i det följande

närmare skall angivas — i vissa yttranden invändning gjorts mot lagstiftning

beträffande något eller några av de i promemorian förordade slagen av fondbildning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

27

Det har i ett par yttranden ifrågasatts, om ej särskilda bestämmelser borde

meddelas för landstingens vidkommande. Sålunda anför Skaraborgs läns

landstings förvaltningsutskott:

»Det synes förvaltningsutskottet utomordentligt viktigt, att vid utformandet

av särskilda bestämmelser angående kommunal fondbildning ej mindre samtliga

de legitima behov av fondbildning av olika slag tillgodoses, som kunna

förefinnas inom landsting och primärkommuner, än även att — med beaktande

av att icke skattedragarna genom fondbildning oskäligen skola kunna

betungas för tillgodoseende av framtida behov — bestämmelserna icke göras

så invecklade och restriktiva, att en klok och sund fondbildning därigenom

försvåras och undvikes. Även om det måste erkännas, att nu föreliggande

förslag synes väsentligt klarare och enklare än tidigare härutinnan framlagda

lagförslag, hyser förvaltningsutskottet ändock den uppfattningen, att de i bestämmelserna

uppställda garantierna mot missbruk av fonderingsrätten äro,

i vad de avse att reglera landstingens framtida fonderingsrätt, onödigt rigorösa

och omständliga. Det synes sålunda förvaltningsutskottet ur praktisk

synpunkt lämpligt och sakligt motiverat, att man med beaktande av landstingens

sammansättning samt dess i övrigt ansvarsfulla och helt självständiga

verksamhet lämnar landstingen något större frihet än primärkommunerna

att inom en viss i särskild lagstiftning angiven ram självständigt besluta

angående inrättandet och utnyttjandet av jämlikt samma lagstiftning

tillåtna fonder.»

Styrelsen för svenska landstingsförbundet yttrar:

»Vid utformandet av bestämmelserna måste man å ena sidan beakta och

söka tillgodose det behov av fondbildning av olika slag, som förefinnes för

kommunerna, och å andra sidan skapa garantier att skattedragarna icke i

oskälig grad betungas för tillgodoseende av framtida behov. Det vill synas,

som om de sakkunniga på ett i det stora hela tillfredsställande sätt lyckats

lösa den förelagda uppgiften, och deras förslag utmärker sig i jämförelse med

det närmast föregående för större enkelhet. Det förefaller emellertid, som

örn dessa därvid i första hand tagit sikte på primärkommunala förhållanden,

varför de föreslagna stadgandena ur landstingens synpunkt icke alltid äro

väl avvägda. Framförallt torde de uppställda garantierna mot missbruk av

fonderingsrätten vara alltför rigorösa och omständliga. Det kan med hänsyn

härtill ifrågasättas, örn icke särskilda bestämmelser i förevarande hänseende

borde utfärdas för landstingens vidkommande.»

Till vad i promemorian anförts mot fondbildning utan visst ändamål an- Departementssluter

jag mig. Den föreslagna indelningen av fonderna synes lämplig och chefen.

jag skall nu följa densamma. Min ställning till varje slag av fondbildning

skall jag angiva i det följande. Därvid kommer jag ock att behandla de

från representanter för landstingen gjorda erinringarna.

Särskilda fonder.

Örn behovet av särskilda fonder anföres i promemorian:

»Fonder för särskilda ändamål kunna redan nu i olika kommuner och under

olika förhållanden vara av de mest skilda slag. Det torde ej vara möjligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

och för övrigt ej heller behövligt att i lagen uppräkna de slag av fonder, som

böra vara tillåtna. Den för kommunens verksamhet i allmänhet gällande inskränkningen

till kommunens gemensamma behov må i sådant avseende

anses tillräcklig. Bland de fonder, som kunna ifrågakomma, märkas pensionsfond,

försäkringsfond, kassaförlagsfond, fond för visst beslutat företag

och förnyelsefond.

Hinder bör ej heller föreligga för kommun att upplägga s. k. »lånefond» i

syfte att därigenom rationalisera sin upplåning. En dylik fondbildning innebär,

att en kommun med konstant lånebehov av större omfattning, för att få

tillfälle att verkställa sin upplåning i så stor utsträckning som möjligt när

gynnsamma villkor bjudas, berättigas att för lånemedel upplägga en fond,

från vilken kommunen, när visst särskilt lånebehov föreligger, ’lånar’ med

skyldighet att verkställa återbetalning enligt en för varje gång med hänsyn

till låneändamålet fastställd amorteringsplan. En sådan fond är i verkligheten

att anse som en kassaförlagsfond för utgifter, vilka täckas genom

uttaxering under ett flertal år. För dylik fonds användande i enlighet med

sitt syftemål lära olika tekniska anordningar vara möjliga. Lagstiftningen

bör så avfattas, att kommun ej skall vara förhindrad att i sådant avseende

använda den metod, som bäst passar för kommunens räkenskaper och andra

särskilda förhållanden.

Å andra sidan måste tillses, att lagen ej erhåller så vid formulering, att

exempelvis ''framtida utgifter för fattigvård’ eller ''mötande av utgifter för

arbetslöshet’ kunna godkännas såsom ändamål för särskild fond, ehuru

vissa slag av åtgärder, vilka i verkligheten kunna hava dylikt syfte (t. ex.

byggande av ett ålderdomshem) innefattas under ändamålen för särskilda

fonder. Besparingar till mera allmänt bestämda ändamål böra ej få förekomma

i annan form än såsom allmän eller tillfällig fond, varom mera i

det följande.

Såsom i inledningen till denna promemoria framhållits, innebära de vanliga

reservationsanslagen en fondering, låt vara av kort varaktighet. Enligt

nuvarande rätt kräva beslut angående dylika anslag ej särskilda former. Klagan

över missbruk har veterligen ej försports. Med hänsyn därtill och till

dessa anslags speciella natur hava de i förevarande förslag icke förts under

lagen om kommunal fondbildning. I stället föreslås, att till kommunallagarnas

budgetparagrafer göras tillägg, som uttryckligen fastslå reservationsanslagens

tillåtlighet.

I några kommuner förekommer för närvarande, att visst slag av inkomst

anslås till visst ändamål. Sådan inkomst kan vara svår att beräkna till sin

storlek. Därför förfares stundom så, att inkomsten reserveras till nästföljande

år, samt att anslaget beviljas först efter det inkomsten influtit och alltså

blivit känd till sin storlek. Dylika ''inkomstreservationer’ bruka användas

huvudsakligen beträffande svårberäkneliga mindre inkomster av speciell art.

Det har ifrågasatts, huruvida ej i fråga om dylik fondbildning eljest gällande

garantier skulle vara obehövliga. Det må ock medgivas, att beträffande de

mindre inkomster, som för närvarande pläga reserveras på ifrågavarande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

29

sätt, faran för missbruk torde vara ringa, och att därför i fråga om dessa

särskilda garantier kunde synas icke vara av nöden. Emellertid förefaller

det svårt att i lagen införa sådana undantagsbestämmelser örn inkomstreservationer,

som icke skulle kunna användas för fondering även av större inkomster

och sålunda föranleda en i denna form ej avsedd fondbildning. Härtill

kommer, att syftet med nuvarande förfarande kan uppnås utan fondbildning,

exempelvis på det sätt, att de två första åren till det avsedda ändamålet

anslås så stort belopp, som kan med säkerhet väntas under budgetåret inflyta

från ifrågavarande inkomstkälla, varefter i fortsättningen årligen anslås

dels det under budgetåret med säkerhet väntade beloppet och dels det

belopp, varmed inkomsten under närmast föregående år överstigit vad som

beräknats och tagits i anspråk. Med hänsyn till det nu sagda hava särskilda

lagbestämmelser örn inkomstreservationer ej ansetts böra upptagas i det föreliggande

förslaget.»

Beträffande regler om särskilda fonder yttras i promemorian följande:

»Den enklaste och mest ändamålsenliga utvägen att i fråga om särskild fond

samtidigt tillgodose kravet på största möjliga frihet och rörlighet samt skapa

säkerhet mot missbruk synes vara att för varje fond, i anslutning till vad

som gäller enligt finsk lagstiftning, under betryggande former fastställa ett

reglemente eller en »stadga», däri meddelas bland annat regler om avsättningar

till fonden samt om fondmedlens tagande i anspråk för det ändamål,

som likaledes fastställes i stadgan. Beslut örn grundande av särskild fond

bör därför tillika innefatta antagande av stadga. Stadgan kan innehålla

även bestämmelser om andra fonden berörande förhållanden, men den bör

vara kortfattad och ej innefatta andra föreskrifter än sådana av verkligt

grundläggande betydelse.

Uppläggande med skattemedel eller andra löpande inkomster av särskild

fond för framtida ändamål samt avsättning till dylik fond torde i allmänhet

ej böra få förekomma, med mindre ett övervägande flertal av de beslutande

äro därom ense. För beslut om antagande av stadga eller ändring av stadga

samt örn avsättning till fond torde därför på samma sätt som för vissa andra

kommunala beslut, vilka kräva särskilt omsorgsfullt övervägande, böra erfordras

två tredjedels majoritet. Därigenom vinnes ökad trygghet för att

fondbildning ej sker i onödan eller för tillgodoseende av andra än verkliga

behov. Kvalificerad majoritet torde dock icke erfordras beträffande avsättning

till pensionsfond eller försäkringsfond i enlighet med stadga; i sådana

fonders natur ligger, att avsättning sker icke efter politiskt övervägande utan

enligt mer eller mindre försäkringsmässiga regler, vilka kunna angivas i fondens

stadga. Det torde böra framhållas, alt, örn återbetalning enligt amorteringsplan

sker till lånefond, detta, oavsett den tekniska metoden för fondens

redovisning, ej bör betraktas som ny avsättning till fonden. I fråga

om fondmedels förbrukning i enlighet med stadga synes ej anledning förefinnas

att föreskriva kvalificerad majoritet. Vad som i sådant sammanhang

erfordras är främst en kontroll att medlen användas på sätt i stadgan förut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

satts. I allmänhet torde i sådant avseende den kontroll, som den enskilde

kommunmedlemmen kan utöva, och hans besvärsrätt vara till fyllest. Att i

vissa fall annan garanti kan anses önskvärd framgår av det följande men inverkar

ej på frågan örn kvalificerad majoritet. Örn det gäller att använda

medlen på annat sätt än i stadgan medgives, bör detta likställas med ändring

av stadgan och bör kvalificerad majoritet krävas.

Bestämmelserna om kvalificerad majoritet kunna dock icke ensamma anses

utgöra tillräcklig garanti mot olämplig fondbildning, särskilt icke mot

ett oskäligt betungande av enskilda beskattningsföremål. Såsom ytterligare

garanti bör därför fordras, att beslut om antagande av stadga och ändring

av stadga underställas Kungl. Maj:ts prövning. Lämpligheten av beslut om

sådan avsättning, som sker i enlighet med stadgan, har däremot prövats av

Kungl. Majit i samband med stadgans fastställelse, varför beslutet ej torde

kräva underställning. Av liknande skäl synes det ej behövligt att i regel

kräva underställning beträffande förbrukning av fondens medel i enlighet

med stadga. Dock är det tänkbart, att Kungl. Majit vid stadgans fastställande

vill förbehålla sig att godkänna beslut om fondmedlens användande.

Dylikt förbehåll bör kunna intagas i stadgan. Beslutes utöver vad i stadgan

bestämts eller rent av i strid med stadgan avsättning till fond eller förbrukning

av fonds medel, har beslutets lämplighet icke pa förhand prövats av

Kungl. Majit, varför underställning av beslutet måste fordras.» I

I vissa yttranden anmärkes, att kommunernas självstyrelse enligt det i

promemorian framlagda förslaget skulle bliva för mycket inskränkt.

Stockholms stadskollegium avstyrker lagstiftningen i vad denna berör

särskilda fonder. Kollegiet åberopar därvidlag utlåtande av Stockholms

drätselnämnd. Nämnden — som förklarar sig hava inskränkt sig till att behandla

frågans huvuddrag med hänsyn närmast till förslagets betydelse för

Stockholm — anför, bland annat, att kommunerna numera få anses äga möjlighet

att medelst fondbildning tillgodose de behov, som gjort sig gällande.

Stadskollegiet yttrar, bland annat:

Något behov av ny lagstiftning av här föreslagen innebörd torde knappast

föreligga.

Den detaljerade reglering av här ifrågavarande spörsmål, som lagförslaget

lämnar, skulle ej blott medföra onödig omgång och tyngande formaliteter

vid ärendenas handläggning utan även i viktiga hänseenden begränsa den

rätt att efter förekommande omständigheter och behov träffa lämpliga finansiella

dispositioner, som de kommunala myndigheterna nu äga fritt utöva.

Vad det remitterade lagförslaget i denna del innehåller måste stadskollegiet

i den kommunala självstyrelsens intresse alltså bestämt avstyrka.

Syftet med den från kommunalt håll länge påyrkade lagstiftningen om

kommunal fondbildning har ju icke varit en reglering av den kommunala

finansförvaltningen i nya formföreskrifter och en inskränkning av den kommunala

beslutanderätten utan tvärtom en utvidgning av densamma för att

möjliggöra en skatteutjämnande långtidsplanering av de kommunala finanserna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

Drätselkammaren i Linköping gör följande uttalande:

»Förslagsställarnas motiveringar synas giva vid handen, att de icke våga

sätta tillit till kommunalmännens lojalitet, och att de därför ansett sig böra

kringgärda fondbildningsrätten med allehanda garantier, såsom kvalificerad

majoritet, nådig fastställelse av fondstadgar, underställning av beslut o. s. v.

Det torde icke vara erforderligt att skapa alltför starka garantier och därigenom

försvåra en sund fondbildning, åtminstone ej i kommuner, uti vilka

den kommunala beslutanderätten utövas av fullmäktige. Någon anledning

att befara, att kommunerna i allmänhet skulle missbruka sin rätt att bilda

eller utnyttja fonder torde icke förefinnas.

Drätselkammaren hyser tvärtom den bestämda tron, att de kommunala

representationernas ekonomiska samveten, när det gäller den egna kommunens

och dess skattedragares bästa, i allmänhet reagera mot förslag till illojala

åtgärder. Och .skulle i något fall så ej vara förhållandet, tillse nog enskilda

kommunmedlemmar med begagnande av sin besvärsrätt, att ändring

såvitt möjligt kommer till stånd.»

Drätselkammaren i Norrköping anser, att särskilda fonder knappast äro

att betrakta såsom någon nyhet av praktisk betydelse för det kommunala

livet och att något behov av förhållandenas legislativ^ reglering ej heller

kan sägas föreligga, samt anför vidare:

»Hela lagförslaget andas en oberättigad misstro mot vår tids kommunalmäns

vilja och förmåga att på ett ändamålsenligt och gagnande sätt handhava

en kommuns finansiella angelägenheter. För snart sagt vilken åtgärd

som helst, som har med fondering att skaffa, fordras kvalificerad majoritet

och ofta därtill Konungens medgivande eller länsstyrelses tillstånd etc. Flertalet

av dessa säkerhetsmoment synas emellertid saklöst kunna undvaras.

Icke endast därför att den nutida kommunalmannen såsom regel fattar sitt

beslut först efter omsorgsfull prövning av vad kommunens bästa kräver, utan

även därför att örn man gör en procedur alltför invecklad och tungrodd, så

lurar alltid faran av medvetet eller omedvetet kringgående åtgärder, vartill

rikliga tillfällen förvisso kunna erbjuda sig. Därest, såsom i motiven fram
hålles--—,

det för det allmänna medvetandet framstår såsom förenligt

med god kommunal hushållning att spara medel för framtida behov och att

till fonder avsätta medel i betydligt större omfattning än som hittills förekommit,

så saknas ju rimlig anledning att samtidigt över hövan skärpa

villkoren för fondbildningen och sålunda försvåra densamma. Rätten till

uppläggandet av fonder kommer säkerligen i fortsättningen som hitintills —

åtminstone så långt man har möjlighet att överskåda läget — icke att missbrukas

utan, låt vara från olika utgångspunkter, ske på fullt lojala och försvarliga

grunder och efter noggrann omprövning i vart särskilt fall. Ett ingripande

från statsmakternas sida bör, såsom i motiven också riktigt fram
liålles

—--, endast påkallas, då verklig anledning därtill föreligger. En

kommunal självstyrelse under statskontrollens oavlåtliga hägn och inblandning

blir föga vuxen sin uppgift och snart utan värde.»

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott anför:

»Vad till en början angår bildandet av särskild fond hava de sakkunniga

föreslagit, att beslut därom ovillkorligen tillika skall innefatta antagande av

en stadga för fonden i fråga. Enligt förvaltningsutskottets uppfattning torde

detta i llertalet fall icke vara erforderligt, utan man synes kunna nöja sig

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

med att angiva ändamålet med fonden, exempelvis uppförande av nytt lasarett,

tillbyggnad av viss sjukvårdsinrättning o. dyl. Förvaltningsutskottet

finner det därjämte direkt opraktiskt och olämpligt, att beslut örn antagande

av dylik stadga för särskild fond skall för att vara bindande underställas

Konungens prövning och fastställelse. Då landstingen sammanträda till lagtima

möte endast en gång om året skulle ett dylikt krav på underställning

lätt för landstingen medföra en viss känsla av osäkerhet och tveksamhet.

Med beaktande av att förvaltningsutskotten först under sommaren erhålla

uppgift om det för nästkommande år föreliggande skatteunderlaget samt att

framställningar och förslag örn nybyggnader och särskilda åtgärder från

landstingens underlydande styrelser och institutioner till förvaltningsutskotten

i allmänhet icke inkomma förrän vid nämnda tidpunkt synes för undvikande

av angivna olägenhet en framkomlig väg icke heller vara, att förvaltningsutskotten

söka redan före instundande lagtima landstingsmöte underställa

visst förslag örn inrättande av särskild fond Konungens förhandsprövning.

Helt annorlunda är förhållandet inom primärkommunerna, där

den kommunala myndigheten sammanträder och utan olägenhet kan sammanträda

ett flertal gånger under året. Därest i gällande författning, till

skillnad från vad i sakkunnigas förslag nu är fallet, uppräknades de olika ändamål

och kommunala behov, för vilkas framtida tillgodoseende särskild

fond kunde få bildas, måste helt visst för landstingens vidkommande kravet

på 2/3 majoritet innebära en tillräcklig garanti, för att här ifrågavarande

fondbildning utan underställning icke skall komma att av landstingen missbrukas.

»

Länsstyrelsen i Östergötlands lån yttrar:

Förslaget innehåller bestämmelser, vilka i mycket stor utsträckning ställa

kommunerna under uppsikt av statliga myndigheter och dessutom i viss mån

kunna verka hämmande på den kommunala verksamheten. Föreskrifter av

sådan innebörd torde vara behövliga endast under förutsättning att särskild

anledning finnes att befara det kommunerna skola missbruka sin fondbildningsrätt.

Så torde emellertid knappast vara förhållandet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län gör följande uttalande:

Förslaget synes hava gått för långt i fråga om kontrollen över de särskilda

fonderna. Att särskild stadga skulle behöva antagas och av Kungl. Maj:t

fastställas för varje fond, finner länsstyrelsen knappast erforderligt. Vad

som föreslagits i fråga om dessa fonder anser länsstyrelsen å ena sidan innefatta

en alltför stor och obehövlig inskränkning i den kommunala självbeslämningsrätten

och å andra sidan göra proceduren alltför omständlig och

genom en del tyngande formaliteter vålla såväl de kommunala som statsmyndigheterna

åtskilligt onödigt arbete. Enligt länsstyrelsens mening skulle

det kunna vara tillräckligt med en bestämmelse av det innehåll, som föreslagits

i 1919 års betänkande sid. 11, att sedan avsättning till fond ägt rum,

fondens kapital icke utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t må tagas i anspråk

för annat ändamål än med fonden avsetts.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

»Nuvarande lagstiftning giver icke möjlighet till fondbildning annat än

i ett fåtal av de fall, där denna är att anse såsom verkligt behövlig och önskvärd,

och de fondmedel, som i enlighet med eller vid sidan av gällande lagstiftning

samlats, äro icke skyddade mot en mindre välbetänkt och för

hastig förbrukning.

På bland annat dessa olägenheter avser det nya lagförslaget att råda bot, men

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

33

fråga är, enligt länsstyrelsens mening, om icke de sakkunniga härvid gått

väl långt i sina förslag om garantier såväl beträffande själva uppläggandet av

fonder som för användande av de hopsamlade medlen.

Beträffande de särskilda fonderna vill länsstyrelsen speciellt anföra följande.

Det synes länsstyrelsen nödigt alt i lagen genom en uppräkning av

bestämda slag av ändamål, för vilkas tillgodoseende fondbildning får ske,

eller på annat sätt så klart som möjligt angives vad som innefattas under

andra fonder än allmän fond och tillfälliga fonder. Att ändamålet med fondbildningen

skall hålla sig inom ramen av kommunens gemensamma behov

är alltför obestämt och torde komma att föranleda ständig ovisshet. Genom

att ändamålen med fondbildningen så fullständigt som möjligt angåves

i lagen kunde man också slippa ifrån de i lagförslaget upptagna tyngande

bestämmelserna om antagande och underställning hos Kungl. Majit av stadgor

för de olika fonderna. Det torde enligt länsstyrelsens mening vara tillräckligt

att i samband med beslutet om avsättning av medel angiva ändamålet

med fondbildningen.

Bland de många, sins emellan olikartade ändamål, för vilkas tillgodoseende

medel böra kunna fonderas inom kommunerna, vilka fonder dock alla

skulle bliva att hänföra under särskild fond, intaga enligt länsstyrelsens

mening följande en särställning. Beslut om fondering av medel dels för beredande

av pensioner åt kommuns befattningshavare samt dessas hustrur och

barn (pensionsfond) och för försäkringsändamål i övrigt (försäkringsfond),

dels för tillgodoseende av kommunens behov att hava tillgång till rörelsekapital

för bestridande av löpande utgifter (kassaförlagsfond) och dels slutligen

av vinstmedel från kommunen tillhörigt inkomstgivande verk eller anstalt

till ersättande av den oundvikliga värdeminskning, för vilken verket

eller anstalten är utsatt, ävensom för utvidgning av verket eller anstalten (förnyelse-

och utvidgningsfond) torde sålunda alla böra kunna av kommunerna

fattas med vanlig röstövervikt och utan alt beslutet skulle behöva underställas

någon myndighets godkännande. Beträffande annat ändamål, för

vars tillgodoseende bildande av särskild fond skulle vara tillåtet — och vilket

ändamål enligt vad länsstyrelsen ovan anfört skulle vara otvetydigt

angivet i lagen —- är länsstyrelsen tveksam, huruvida kvalificerad majoritet

skulle behöva fordras för avsättning av medel eller för dessas tagande i anspråk.

Endast för det fall att kommunen önskade upplägga fond för i lagen

icke angivet ändamål, skulle beslutet, för vilket bör fordras kvalificerad

majoritet, behöva underställas Kungl. Majit. Detsamma skulle gälla därest

kommun önskade använda till särskild fond avsatta medel till annat ändamål

än det, för vilket de blivit fonderade. I lagförslaget föreslagen stadga för fond

synes länsstyrelsen icke behöva antagas och underställas Kungl. Majit i annat

fall än då kommun önskar avsätta medel till annat ändamål än sådant,

som upptages i den blivande lagen.»

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter, huruvida icke förslagets garantibestämmelser

åtminstone i vissa stycken kunde anses väl stränga.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser de föreslagna garantierna utgöra

lämpliga regulativ, men ifrågasätter, huruvida icke, då kvalificerad majoritet

ej ansetts erforderlig för beslut örn avsättning till pensionsfond eller försäkringsfond,

jämväl beslut örn antagande av stadga för sådan fond kunde

och borde undantagas från föreskriften örn underställning.

Länsstyrelsen i Orebro län anser bestämmelsen örn två tredjedels majo
-

Dihang lill riksdagens protokoll 19.‘I6. 1 sami. Nr 202.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

ritet för beslut om särskild fond samt om underställning i huvudsak välbetänkt,

men anser, att kvalificerad majoritet och underställning ej erfordras

för avsättning inom vissa gränser av vinstmedel från sådana anstalter som

exempelvis gas- eller elektricitetsverk för bildande av avskrivnings- eller förnyelsefonder

ävensom för bildande och vidmakthållande av kassaförlagsfond

eller för avsättning till fond av nöjes- och hundskattemedel.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har icke erfarit, att några särskilda olägenheter

av nu rådande rättstillämpning i fråga örn denna fondbildning förekommit,

och anser sig icke böra förorda lagstiftning i den föreslagna formen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Bestämmelserna om särskild fond synas onödigt rigorösa och byråkratiskt

utformade. Enligt länsstyrelsens åsikt bör det vara tillräckligt att föreskriva

två tredjedels majoritet för besluts fattande örn avsättning och disposition

av dylika medel. Skulle ytterligare någon kontroll anses påkallad, bör det

räcka med sådant godkännande, som avses i 80 § lagen örn kommunalstyrelse

på landet och motsvarande lagrum i övriga kommunallagar.

Svenska stadsförbundets finansråd anser, att man i förslaget sträckt sig

alltför långt i strävandena att kringgärda den kommunala fondbildningen

med säkerhetsföreskrifter: kommunerna borde icke berövas den rörelsefrihet

de ägde eller enligt praxis ansåges äga, och fondbildningslagstiftningen finge

icke leda till byråkratisk och besvärlig omgång.

Finansrådet anför vidare:

»Vid lagstiftning örn särskild fond kan endera av två vägar väljas. Antingen

kan man, som förslaget innebär, söka ernå en generell formulering,

som syftar att sammanfatta de olika tänkbara och lämpliga ändamålen för

fondering. Men då måste enligt sakens natur denna formulering bliva så

vid, att den framkallar krav på sådana starkt inskränkande garantier, i form

av underställning m. m., som enligt förslaget skulle stadgas. Och nödvändigheten

att giva ändamålsbestämningen en tillräckligt vid omfattning, som

kan tillgodose alla särskilda behov, har föranlett att den föreslagna ramen

kommit att inrymma ändamål, som enligt förslagets motivering bestämt förklaras

icke böra bliva föremål för fondbildning. Eller ock kan man uppräkna

vissa slags ändamål, till vilkas främjande fondbildning får ske, och i

avseende å dessa fonder åtnöja sig med krav å kvalificerad majoritet i vissa

fall, men i andra, där behov av den kvalificerade majoritetens garanti ej

förefinnes, lämna fondbildningsrätten fri. Med ett särskilt stadgande finge

man för den fondbildning, varav behov därutöver kunde ifrågakomma, stipulera

kvalificerad majoritet och underställning. Följer man det senare

alternativet befinner man sig på fast mark. Genom ett särskilt stadgande,

som nyss nämnts, undanröjas missbruk. Och med denna vägs beträdande

undgår man irriterande intrång på den kommunala självstyrelsen och framför

allt en tidsödande och måhända ofta rent formell prövning av en mängd

ärenden.

I fråga örn bestämmandet av de ändamål, för vilka fondbildningen må ske,

ha förslagsställarna, som ovan omförmälts, valt utvägen att ej angiva vissa

slags ändamål, utan de medgiva fondbildningsrätt inom den allmänna ramen

för kommunens gemensamma behov. Genom den i 1 § givna ändamålsbestämningen

''för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet kommunalt

behov’ säga sig förslagsställarna visserligen åsyfta att utesluta möj
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

35

lighet till fondering för ''mera allmänt bestämda ändamål’. Men detta syfte

torde ej ha uppnåtts. I nämnda formulering kunna inrymmas alla möjliga

ändamål, även ’de mera allmänt bestämda’, såsom ''utgifter för arbetslöshet’,

''utgifter för fattigvård’ etc. I själva verket öppnas därmed dörrarna

på vid gavel för en, vad ändamålet beträffar, så gott som obegränsad fonderingsrätt,

vilken måste föranleda allvarliga betänkligheter.

Över huvud taget torde det svårligen låta sig göra att författningsmässigt

giva en sådan generell formulering i fråga örn det tillåtna ändamålet med

fondbildningen, som dels täcker de föreliggande behoven av fondbildning,

och dels begränsar möjligheterna för fondbildning, så att fondering för ''mera

allmänt bestämda’ ändamål förhindras.

De föreslagna bestämmelserna om antagande av stadga för fond äro obehövliga.

I regel torde vara tillräckligt att angiva ändamålet med fondbildningen

i samband med beslut om medelsavsättningen. Att som enligt förslaget

föreskrives, det jämväl skall stadgemässigt bestämmas örn avsättningar

till fonden, örn fondens tagande i anspråk samt huruvida och efter vilka

grunder ränta skall läggas till fonden, torde oftast vara obehövligt, och stadgandena

härom komme att medföra onödigt besvär och omgång. Likaså och

i än högre grad den föreslagna bestämmelsen örn att stadga ävensom stadgeändring

skall fastställas av Kungl. Majit. Denna anordning skulle tillika

innebära ett ej erforderligt intrång på den kommunala självstyrelsen. Den

diskretionära prövning, som ankomma på Kungl. Majit och som i främsta

rummet torde avse ändamålet med fondbildningen och de maximibelopp, som

årligen finge avsättas till fonden, kan ock befaras erbjuda vissa svårigheter.

Hela denna byråkratiska apparat —- med granskning så till form som innehåll

av en massa kommunala fondstadgar — synes vara onödig. Den bleve i

vart fall betungande för kommunerna och komme att medföra en ej obetydlig

ökning i finansdepartementets arbetsbörda.

Då enligt förslaget regelmässigt (endast med visst undantag i avseende å

pensionsfond och försäkringsfond) kräves 2/3 majoritet för beslut örn, bl. a.,

avsättning av medel till särskild fond, må exempelvis framhållas, att detta

skulle medföra att för avsättningar till förnyelse- och utvidgningsfonder för

kommunala affärsverk, där fondering nu flerstädes äger rum, erfordrades

-— förutom den ovannämnda vidlyftiga stadgeapparaten — nämnda kvalificerade

majoritet.

Därest man vill anlita den förutnämnda av finansrådet förordade utvägen,

kunde till grund för lagstiftningen om särskilda fonder lämpligen läggas

följande regler.

Kommunerna tillerkännas rätt att med vanlig röstövervikt och utan medgivande

från myndighet besluta örn fondering dels av vinstmedel från kommunen

tillhörig inkomstgivande anstalt till ersättande av den värdeminskning,

som anstalten undergår, och till utvidgning av sådan anstalt (förnyelseoch

utvidgningsfond), dels av medel för beredande av pension åt kommunens

befattningshavare samt dessas hustrur och barn (pensionsfond) och

för andra försäkringsändamål (försäkringsfond) samt dels av medel för tillgodoseende

av kommunens behov att äga tillgång till rörelsekapital för bestridande

av löpande utgifter (kassaförlagsfond).

Med hänsyn till den frihet, som kommunerna nu anses äga i fråga örn

fondering av nöjesskatte- och hundskattemedel, torde de jämväl böra tillerkännas

sådan rätt, som nyss sagts, i avseende å dylika medel.

Vidare bör kommun berättigas att med kvalificerad majoritet — men utan

underställningsskyldighet •—- besluta örn fondering av medel till bestridande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

av kostnaderna för förvärv av viss ägodel eller vissa ägodelar eller för anordnande

av visst eller vissa företag, vare sig beslut om ägodelens förvärvande

eller företagets anordnande fattats eller icke.

Härmed torde praktiskt taget de föreliggande fondbildningsbehoven bliva

täckta, åtminstone i det allra närmaste. För tillgodoseende av de behov av

fondbildning, som härutöver kunna ifrågakomma, erfordras allenast ett generellt

lagstadgande av den innebörd, att om kommun vill bilda särskild

fond för annat ändamål och avsätta medel till denna, kommunen har att

därtill söka Kungl. Maj:ts tillstånd, varjämte torde böra föreskrivas kvalificerad

majoritet för kommunens beslut örn sådan fondbildning.

Hava fondmedel avsatts för visst ändamål, böra de icke utan Kungl. Maj:ts

tillstånd få användas till annat ändamål.»

Finansrådet yttrar därjämte, att finansrådet icke funnit övertygande skäl

tala för anordningen med lånefond.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet gör följande uttalande:

»Vad till en början angår särskild fond hava de sakkunniga icke ansett behövligt

att uppräkna de olika slag av dylika fonder, som äro tillåtna. Häremot

torde enligt styrelsens mening icke någon erinran kunna göras, om,

såsom de sakkunniga föreslagit, beslut om sådan fond skall underställas

Kungl. Majit. Vill man emellertid i likhet med styrelsen lätta på underställningsskyldigheten,

synes en omformulering av stadgandet böra företagas i

syfte att förebygga missbruk.

Beslut om bildande av särskild fond skall enligt förslaget tillika innefatta

antagande av en stadga för fonden. Enligt styrelsens mening torde detta i

flertalet fall icke vara erforderligt, utan man synes kunna nöja sig med att

angiva ändamålet med fonden, exempelvis uppförande av nytt lasarett å viss

ort, mötande av skadeståndsrisk o. dyl. Ej heller anser styrelsen erforderligt

eller lämpligt för landstingens vidkommande, att dylikt beslut skall kräva

underställning. Den garanti, som ligger i 2/3 majoritet, synes nämligen

vara tillfyllest. Beträffande pensions- och försäkringsfonder bör enligt styrelsens

mening ej ens detta villkor gälla, utan beslut angående dylik fond

bör kunna fattas med enkel majoritet.»

Å andra sidan ifrågasättes av vissa myndigheter skärpning av garantierna

mot missbruk av fondbildningsrätten. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i

Stockholms län föreskrift, att avsättning av medel ej skall få ske förrän stadga

fastställts. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

»För den händelse som missbruk av en rätt för kommunen att avsätta medel

till särskild fond skall räknas det förhållandet att en kommun på ett mera

hänsynslöst sätt utnyttjar förmånen av ett mer eller mindre tillfälligt större

skatteunderlag, torde kunna sägas att de föreslagna bestämmelserna icke innefatta

tillräcklig garanti mot missbruk av nämnda slag. Villkoret om två

tredjedelars majoritet för ett beslut angående avsättning av medel till särskild

fond synes icke i detta avseende vara till fyllest. Men så torde icke

heller vara förhållandet med föreskriften att beslut örn antagande av stadga

för särskild fond skall för att vinna bindande kraft underställas Kungl.

Maj:ts prövning och fastställelse, i det att en vägran av fastställelse icke rubbar

det förhållandet att skatten blivit uttagen eller komme att uttagas. En

verklig garanti mot missbruk av detta slag torde vinnas genom stadgande

av ett skattemaximum ställt i förhållande till vad som skulle erfordrats utan

avsättning av medel till särskild fond.

Bestämmelse saknas hur kommunen skall förhålla sig för den händelse

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

37

Kungl. Maj:t icke godkänner ett förslag till stadga för särskild fond. Därest

fastställelse vägrats av den grund att det ändamål, för vilket avsättningen

skett, icke är av beskaffenhet att kunna godkännas såsom sådant, bör kommunen

icke äga rätt att fatta beslut om ytterligare avsättning. Därjämte

torde det redan avsatta beloppet böra ingå bland inkomster i en följande

budget, så framt det icke, efter nytt beslut av kommunen, bindes vid en

stadga som kan av Kungl. Majit fastställas. Det torde böra övervägas, huruvida

icke föreskrifter i dessa avseenden äro erforderliga.»

Statskontoret gör följande uttalande:

»Ämbetsverket vill dock ej underlåta framhålla, att vissa erinringar tvivelsutan

kunna framföras mot en alltför stor frihet i fråga om rätt att fondera

kommunala inkomster. Särskilt må i sådant hänseende påpekas, att i vissa

fall förekomsten av lätt tillgängliga fondmedel kan innebära en frestelse att

taga tillgångarna i anspråk för utgifter, vilka icke äro strängt nödvändiga,

och att därigenom strävandena till sparsam hushållning inom den kommunala

förvaltningen kunna komma att motverkas. Med hänsyn härtill finner

statskontoret det angeläget, att — på sätt ock de sakkunniga i huvudsak iakttagit

— fondbildningen hålles inom bestämda, i författning klart uppdragna

gränser.

I likhet med de sakkunniga finner statskontoret det svårligen låta sig

göra att i lagen på ett uttömmande sätt uppräkna de olika ändamål, för

vilkas tillgodoseende särskild fond bör kunna inrättas. Från de synpunkter,

som ovan angivits, vore det dock enligt ämbetsverkets mening lämpligt, om

ovannämnda bestämmelse i 1 § förtydligades och konkretiserades genom angivande

av vissa typfall av fonder, som här kunna tänkas förekomma, vartill

förslagsvis borde fogas uttrycket ''ävensom för annat likartat ändamål’. Bland

exemplen borde enligt statskontorets mening icke medtagas kassaförlagsfond

och ej heller s. k. lånefond. Särskild kassaförlagsfond lärer nämligen knappast

vara erforderlig, då enligt förslaget övriga fondmedel skola kunna tjäna

som kassaförlag åt kommunen. Inrättandet av s. k. lånefond synes statskontoret

icke böra vara medgivet med hänsyn till svårbedömligheten av de faktorer,

på vilka uppläggandet av sådan fond alltid måste grundas, och det

spekulativa inslag, som är ofrånkomligt vid bedömanden av detta slag.»

Ur de yttranden, i vilka förslaget i angivna del lämnats i huvudsak utan

erinran, må anföras följande.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför:

»Mot förslaget, att kommun för särskild fond skall antaga en stadga, synes

någon erinran icke kunna göras, ej heller mot att sådan stadga samt ändring

av densamma skall antagas med 2/3 majoritet och underställas Konungens

prövning och fastställelse. Likaså anser styrelsen, att beslut att avsätta

medel till sådan fond eller att taga medel ur densamma i anspråk på annat

sätt än i stadgan bestämts skall fattas med 2/3 majoritet och sådant beslut

sedermera underställas Konungen.

Andra stycket i 2 § innehåller följande: ’i stadga kan ock föreskrivas, att

fond skall förvaltas såsom särskild tillgång, skild från kommunens övriga

tillgångar’.

Det är svårt att med ledning av föreliggande motivering bestämt uppfatta

vad med stadgandet avses. Skulle det, som styrelsen förutsätter, innebära, att

medlen skola vara särskilt för sig placerade på betryggande siitt och särskilt

förvaltas och redovisas i kommunens allmänna räkenskaper, är därom ingen
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

Departements
chefen.

ting att säga; en sådan förutsättning synes dock böra gälla varje fond för

visst ändamål. Skulle avsikten åter vara att ge vissa fonder sådan särställning,

att deras medel i form av lån icke kunna tagas i anspråk för andra

ändamål än det, för vilket de äro fonderade, har styrelsen ingen invändning

att göra häremot, men de erforderliga bestämmelserna synas, med stöd av

innehållet i 8 §, första stycket, kunna intagas i fondens stadga.

Vad styrelsen genom erinran mot innehållet i 2 § velat varna för är, att

föreskrifterna om fonds förvaltning få sådan innebörd, att det kan göras gällande,

att medlen skola förvaltas, placeras och redovisas skilda från kommunens

övriga tillgångar på ett sådant sätt, att de icke ingå i kommunens allmänna

räkenskaper. Det saknas icke exempel på att fonder, som på dylikt

sätt intagit en särställning, ''tappats bort’ och kommunen gått medlen förlustig.

»

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att de betänkligheter, som skulle kunna

hysas mot utsträckningen av rätten till fondbildningen, vore, att rätten kunde

missbrukas, men att beträffande särskilda fonder de föreslagna bestämmelserna

kunde anses betryggande.

Enligt gällande lagstiftning föreligger viss rätt att upplägga särskilda fonder.

Av vissa städer har uttalats, att redan denna möjlighet för dem innebure

en tillfredsställande lösning av frågan om fondbildningen, i vad denna avsåge

särskilda fonder. Från andra håll har emellertid med styrka vitsordats,

att behov av reglerande lagstiftning föreligger. Dels är innebörden av gällande

rätt i denna punkt oklar, och dels lärer stundom hava yppat sig behov

av särskilda fonder i sådana fall, där fondbildningen ansetts enligt gällande

rätt otillåten. För egen del finner jag läget vara sådant, att jämväl frågan

om särskilda fonder bör i lag regleras. Därvid beaktar jag även en sådan

omständighet som att de bestämmelser angående fondmedels nyttjande och

placering, vilka i lagförslaget upptagas, komma att bliva tillämpliga å ifrågavarande

fonder, varigenom vissa risker, som torde få anses förenade med nu

gällande fondbildningsrätt, bringas ur världen.

Av de inkomna yttrandena framgår emellertid, att man tämligen allmänt

anser de i promemorian uppställda reglerna såvitt angår vissa slag av mera

normalt förekommande fonder onödigt stränga och ägnade att försvåra en

redan förekommande, i och för sig nyttig fondbildning, beträffande vilken

missbruk veterligen icke framträtt. Jag finner för min del, att en sådan

uppmjukning av den föreslagna lagstiftningen bör vidtagas, att underlaget

för dessa anmärkningar bortfaller. Det synes mig lämpligt att, på sätt i några

yttranden föreslagits, en uppräkning i lagen sker av vissa slag av fonder,

som må fritt bildas genom beslut i enlighet med kommunallagarnas allmänna

föreskrifter och användas i enlighet med sitt ändamål. Sådana fonder äro

pensionsfond, annan försäkringsfond, kassaförlagsfond, förnyelsefond för

inkomstgivande anstalt samt fond för visst beslutat företag. Därest fråga

uppkommer om dylik fonds användning för annat ändamål än det, för vilket

den avsetts, lärer däremot kvalificerad majoritet och underställning hos

Kungl. Majit böra krävas. Den fondbildning, som sålunda blir i huvudsak

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

39

helt fri, torde komma att bliva den i praxis allmännast förekommande, och

den fara för ingrepp i den kommunala självstyrelsen och byråkratisering av

fondbildningsärendena, som man på vissa håll synes hava fruktat, torde genom

den nu nämnda uppmjukningen bortfalla.

Såsom jag redan förut yttrat, kan emellertid den fondbildning, som sålunda

skulle göras helt fri, icke anses täcka kommunernas hela behov av särskilda

fonder. Framhållas må, att redan nu, låt vara i inskränkt omfattning,

förekommer fondbildningsrätt utöver den angivna, i det att fondbildning i

vissa fall medgivits för »förhandenvarande behov», även där beslut örn dess

tillgodoseende ej fattats. Att medgiva en fri fondbildningsrätt för »förhandenvarande

behov» genom ett allmänt stadgande synes emellertid ej lämpligt.

Innebörden av uttrycket är nämligen så svävande, att det ej är ägnat att utgöra

ett # lagstiftningen angivet rättesnöre. För den fondbildning, som går

utöver den nyss angivna, synas i själva verket de i promemorian föreslagna

reglerna i huvudsak lämpliga. Huruvida de normer, som erfordras beträffande

dylika fonder, erhålla formen av »stadga» eller ej, lärer vara av underordnad

betydelse. Uttrycket »stadga» synes emellertid på sina håll uppfattas

på det sätt, att fråga skulle vara om mera vidlyftiga reglerande bestämmelser

för varje fond. Detta har visserligen, enligt vad som i promemorian uttryckligen

utsagts, ej varit förslagets mening. Dock synes det mig önskvärt, att

sådana uttryck, som kunna bibringa en uppfattning om tyngande formföreskrifter,

undvikas. En omarbetning av förslaget bar ock skett i sådant syfte.

Med den ståndpunkt jag nu angivit synes större anledning till särskilt

beaktande av landstingens speciella förhållanden såvitt angår särskilda fonder

ej längre föreligga.

I promemorian har uttalats, att särskilda fonder ej böra få avse mera allmänna

ändamål såsom fattigvård, arbetslöshetens bekämpande o. s. v. Vikten

av denna synpunkt har med skärpa framhållits i finansrådets yttrande.

Det torde hava varit promemorians mening att bringa denna synpunkt till

uttryck genom framhållandet av att särskild fond skall tillgodose ett särskilt,

uttryckligen angivet kommunalt behov. Då det mött svårigheter att här finna

en lämplig ännu mera preciserad formulering, har jag ansett den sålunda

föreslagna kunna godtagas. Någon risk för oriktig lagtillämpning härutinnan

torde ej föreligga, då avsättning till särskild fond av annat slag än de

uppräknade enligt förslaget kräver Kungl. Maj:ts medgivande.

Vad angår de olika slagen av uppräknade särskilda fonder bör beträffande

s. k. förnyelsefond märkas, alt sådan vanligen torde avse vidmakthållande

av en anläggning vid dess ursprungliga kapacitet. En förnyelse- och utvidgningsfond

innebär något mera, i det den jämväl avser en utökning av anläggningen.

För en sådan utvidgning bör enligt mitt förmenande den fria fondbildningsrätten

ej få användas, utan bör för fondbildning i dylikt syfte, därest

den ej avser visst redan beslutat företag, krävas de garantier, som ligga i den

kvalificerade majoriteten och Kungl. Maj:ts tillstånd. Rätten till fri fondbildning

har ansetts böra begränsas att avse förnyelsefond, bildad av inkomstöverskott

från vederbörande verk. Förnyelsefonder pläga uppläggas

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

endast av sådana medel. Vad angår frågan om tillåtligheten av kassaförlagsfonder

torde statskontorets antagande, att behovet av kassaförlag skulle vara

tillräckligt tillgodosett genom kommunernas rätt att nyttja övriga fonders

medel, knappast vara riktigt. Framför allt för kommunala affärsverk torde

behov av särskilda kassaförlagsfonder stundom föreligga. Det ligger i sakens

natur, att för nyttjande av kassaförlagsfonds medel andra regler erfordras

än för övriga fonder. Till denna fråga skall jag i det följande återkomma.

Frågan, i vad mån fri fondbildning skall ske för bestämda ändamål, har

av mig ansetts böra besvaras på det sätt, att dylik fondbildning bör få äga

rum i fråga om beslutat företag. Den av mig föreslagna formuleringen ansluter

sig nära till den av borgmästaren Fant på sin tid framlagda. Enligt praxis

torde fondbildning för ännu ej beslutat bestämt företag få ske endast om det

behov, varom fråga är, kan anses »förhandenvarande». Jag har redan angivit

de skäl, som avhålla mig från att i lagen upptaga sistnämnda begreppsbestämning.

I finansrådets yttrande uttalas, att fond för bestämt företag -—

beslutat eller ej beslutat — borde få bildas med kvalificerad majoritet men

utan underställning. Mig förefaller det riktigast att, på sätt redan antytts,

under den fria fondbildningsrätten, som ej kräver vare sig kvalificerad majoritet

eller underställning, inbegripa fondbildning för redan beslutat bestämt

företag men för fondbildningsrätten i fråga om ej beslutat företag uppställa

krav ej blott på kvalificerad majoritet utan även på underställning. Erfarenheten

från de kommunala låneärendenas handläggning torde visa, att den

form för prövningen, som underställningen innebär, ej kan väntas bliva tyngande.

Intet bör för övrigt hindra att, därest en fortsatt fondbildning under

ett flertal år avses, inhämta Kungl. Maj:ts medgivande på en gång när fonden

upplägges, varigenom besvärande omgång i fortsättningen onödiggöres.

Vad angår de i ett par yttranden gjorda uttalandena om s. k. lånefond vill

jag endast framhålla följande. Huruvida och i vilken omfattning sådana fonder

böra bildas, har ej i promemorian besvarats. Innebörden av förslaget

härutinnan torde vara, att därest sådana fonder eljest skulle vara önskvärda,

deras tillkomst ej hindras genom den nya lagstiftningen. Därest lånefond

skulle uppläggas, kan uppenbarligen ej fråga bliva om fondens användande

utan Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande, enär eljest kommunallagarnas

bestämmelser om Kungl. Maj:ts prövning av låneärenden

skulle åsidosättas. Det är likaledes klart, att lånefond ej vid någon tidpunkt

skulle få innehålla mera medel än som med säkerhet inom kort skulle

erfordras för upplåning. Något ställningstagande till frågan örn lämpligheten

av dylik fond torde emellertid ej erfordras i detta sammanhang.

Rörande särskilda fonder må slutligen framhållas, att då stadga ej blir

erforderlig för sådana fonder, föreskrift ej heller torde behövas rörande möjligheten

att förvalta fond såsom särskild tillgång, skild från kommunens

övriga tillgångar. Att hinder mot ett bokföringsmässigt avskiljande av

exempelvis en pensionsfond eller en försäkringsfond från kommunens övriga

tillgångar ej föreligger, torde ligga i sakens natur.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

41

Allmän fond.

I promemorian anföres rörande behovet av fonder för utjämning av skattetrycket

mellan olika år:

»I diskussionen om den kommunala fondbildningen har ett av de främsta

argumenten för dennas utsträckning varit, att utdebiteringen bör hållas något

så när jämn. Betydelsen av denna synpunkt bör helt säkert ej underskattas.

Särskilt en hastig mera betydande höjning av skatten förorsakar

ofta stora svårigheter, därvid jämväl måste tagas i betraktande att skatten

bestämmes och uttages långt efter det skattebetalarna åtnjutit den skattepliktiga

inkomst, till vilken skatten hänför sig. Ej minst för näringslivet

är det av vikt, att grunden för beräkning av skatteomkostnader ej för mycket

växlar. Under goda tider skedda avsättningar till särskilda fonder kunna

visserligen vara ägnade att främja utdebiteringens jämnhet, men de möjligheter,

som därigenom erbjudas, torde icke var tillräckliga. Behov synes därför

föreligga av en fond med uppgift att utjämna skattetrycket mellan skilda

år. För dylik fond synes benämningen ''allmän fond’ vara lämplig. Det

torde visserligen icke vara att förvänta eller ens vara lämpligt, att en kommun

skall kunna uppsamla en dylik fond av den storlek, att kommunen

i depressionstid kan med dess hjälp undvika varje höjning av skatten. Möjligt

synes emellertid vara att uppnå en sådan storlek å fonden, att kommunen

kan under den dåliga konjunkturen, utan oskälig inskränkning av sin

verksamhet, hålla skatten märkbart lägre än vad som annars skulle hava

varit fallet. Önskvärdheten av en sådan konjunkturutjämning har ovan

framhållits.

Det inträffar ej sällan, att i en kommun bedrives företag för industriell eller

liknande verksamhet, vilken kan väntas bliva till tiden starkt begränsad.

Då ett dylikt företag kan förorsaka kommunen avsevärda utgifter just genom

sitt upphörande eller sin flyttning från kommunen, i det därigenom kan

vållas arbetslöshet och kostnader för fattigvård m. m. samt tillika kommunens

avveckling av sin genom företaget nödtvunget ökade verksamhet kan

bliva dyrbar, är det rimligt, att medan företaget drives något högre skatt än

som eljest varit nödvändigt uttages och att företaget på så sätt får erlägga

skäliga belopp jämväl till bestridande av dessa framtida utgifter. Ett dylikt

syftemål kan vinnas genom avsättning till allmän fond.»

Beträffande reglerna örn allmänna fonder yttras i promemorian följande:

»Vad angår den närmare utformningen av reglerna örn allmän fond, synas

dessa böra göras något olika allt efter de omständigheter som föranleda avsättningen

till eller förbrukningen av fonden. Till hindrande av fondavsättning

till enskild skattebetalares oskäliga betungande samt obetänksam förbrukning

torde emellertid såsom ett gemensamt villkor böra uppställas krav

på kvalificerad majoritet såväl för avsättning av medel som ock för medlens

tagande i anspråk. De skäl, som tala för underställning av beslut örn av
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

sättning till och förbrukning av särskilda fonder, kunde måhända anses tala

även för en regelmässig underställning av sådana beslut i fråga om allmän

fond. Underställning skulle emellertid här såsom normal anordning föranleda

stora praktiska svårigheter. Varken kommunen eller den prövande

myndigheten kan förrän vid budgetens uppgörande med erforderlig säkerhet

överblicka, huruvida och i vad mån avsättning eller förbrukning är berättigad;

först vid budgetens uppgörande blir det utrett, huru hög utdebitering

erfordras, därest avsättning till eller förbrukning av fonden ej beräknas.

Beslut om fondering av ifrågavarande slag eller om fondmedels tagande i

anspråk bör alltså ske i samband med budgetens fastställande. Skulle dylikt

beslut underställas, komme därför Kungl. Maj:ts prövning att äga rum först

när kommunen fastställt utdebiteringens storlek och när uppgörandet av debiterings-

och uppbördslängden, måhända även utskyldernas uttagande påbörjats.

Försåvitt icke underställningen skall vara meningslös, måste ett

beslut av Kungl. Majit örn upphävande av kommunens beslut beträffande

avsättning till eller användning av allmän fond tillika innefatta föreskrift

örn den av upphävandet betingade ändringen av utdebiteringens storlek.

Ehuru dylik föreskrift någon gång måste givas (jfr R. 1925 not. S 178), förorsakar

den uppenbarligen betydande olägenheter, önskvärt är ock, att Kungl.

Majit icke besväras med mindre verklig anledning därtill föreligger. Lagbestämmelserna

böra därför så avfattas, att underställning endast skall ifrågakomma

undantagsvis. Det har därför ansetts lämpligt att i lagen införa

en bestämmelse, varigenom kommunen medgives att inom vissa gränser

utan underställning besluta om avsättning till eller förbrukning av allmän

fond. Försiktigheten synes likvisst bjuda, att ej i sådant avseende större

rätt medgives än förhållandena med hänsyn till förut anförda synpunkter

direkt påkalla.

På grund av det nu anförda framlägges ett förslag av följande innebörd.

Utan underställning må avsättning till allmän fond ske, därest den utdebitering,

som utan avsättning till allmän fond erfordras för nästföljande år, understiger

medeltalet av vad som under de fem närmast föregående åren uttagits

för varje skattekrona. Genom avsättningen må utdebiteringen av allmän

kommunalskatt ökas med högst hälften av vad som skulle hava erfordrats

för att uppbringa utdebiteringen till nämnda medeltal. Till förhindrande

av att allmän fond blir större än förhållandena kräva föreskrives,

att fonden icke får genom underställningsfri avsättning ökas utöver ett belopp

motsvarande hälften av vad som närmast föregående år skolat täckas

av kommunal progressivskatt och allmän kommunalskatt. Förbrukning av

allmän fond utan underställning skall få ske, därest den utdebitering av

allmän kommunalskatt för varje skattekrona, som utan användning av fondens

medel erfordras för det nästföljande året, överstiger medeltalet av vad

som under de närmast föregående fem åren utdebiterats för varje skattekrona.

Genom förbrukningen av fondens medel må utdebiteringen av allmän

kommunalskatt minskas med högst hälften av vad som skulle hava

erfordrats för att nedbringa utdebiteringen till nämnda medeltal. Till för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

43

hindrande att hela fonden förbrukas redan under det första eller andra året

av en nedgångsperiod bestämmes, att ur fonden under ett år icke får tagas i

anspråk mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid

slutet av något av de tre närmast föregående kalenderåren före beslutet. Det

torde böra framhållas, att beslut örn avsättning eller förbrukning enligt dessa

regler kommer att gälla visst bestämt belopp och att följaktligen ett sådant

beslut som att till fonden skall läggas exempelvis 50 öre för varje skattekrona

är felaktigt. Därest en kommun, som beslutar avsätta medel till allmän fond,

för sina övriga utgifter icke tager den kommunala progressivskattens hela

tillgängliga belopp i anspråk, följer av förslaget, att kommunen för täckande

av anslaget till allmänna fonden skall uttaga ytterligare progressivskatt med

vanlig begränsning.* 1

De nu nämnda reglernas verkningar belysas i ett antal vid denna promemoria

fogade tabeller — — —, vilka visa, huru stora belopp få avsättas

eller tagas i anspråk samt huru utdebiteringen därav påverkas, om varje

år högsta möjliga belopp avsättes eller tages i anspråk. I verkligheten

kunna förhållandena förmodas komma att ställa sig något annorlunda än

tabellerna utvisa, enär det kan antagas, att kommunerna ofta ej skola finna

anledning att taga sina fonders medel i anspråk, när fråga är om en blott

obetydlig höjning av utdebiteringen.

Det kan emellertid tänkas förekomma, att kommun har berättigad önskan

att göra avsättning till allmän fond eller taga sådan fonds medel i anspråk i

större utsträckning än som enligt de angivna reglerna är tillåtet utan underställning.

Så kan större avsättning vara önskvärd exempelvis när ett mycket

stort tillfälligt beskattningsföremål finnes eller när fara föreligger för en

stor skatterestitution. Extraordinär förbrukning kan ifrågakomma, när

kommun skall restituera ett stort skattebelopp. De vanliga reglerna bliva

stundom icke lämpliga, då förhållandet mellan femårsmedeltalet och den

eljest nödiga uttaxeringen förskjutits därigenom att kommunens uppgifter

ökats; skolväsendet har t. ex. överflyttats från församlingen till den bor
1

Ovan berörda förhållanden belysas i promemorian genom följande exempel.

I en kommun finnas 20 000 skattekronor. Den kommunala progressivskattens tillgängliga

grundbelopp uppgår till 30 000 kronor. Medelutdebiteringen för de fem senaste åren har

varit 5 kronor för varje skattekrona. Det belopp, som, frånsett avsättning till fonden, skall

täckas av kommunalskatt, uppgår till 80 000 kronor. Av sistnämnda belopp får en fjärdedel eller

20 000 kronor täckas med progressivskatt, under det att med den allmänna kommunalskatten

skall täckas återstående 60 000 kronor, motsvarande en utdebitering å 3 kronor för varje

skattekrona. Till allmänna fonden får högst avsättas dels, att täckas med allmän kommunalskatt,

vad som motsvarar en höjning av utdebileringen med 1 krona, d. v. s. 20 000 kronor,

dels ock, att täckas med progressivskatt, en tredjedel av 20 000 kronor eller 6,666 kronor

67 öre, varför högsta tillåtna anslaget till allmänna fonden blir 26 666 kronor 67 öre.

Därest beslut örn avsättning eller användning fattas år 1940, skall jämförelse ske med medeltalet

av de åren 1935—1939 beslutade utdebiteringarna. Fonden må genom 1940 fattat beslut

ej bringas att överstiga hälften av vad som enligt beslut 1939 skolat täckas med allmän

kommunalskatt och kommunal progressivskatt. Av fonden får genom beslut 1940 ej förbrukas

mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid slutet av något

av åren 1937—1939.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 202

gerliga kommunen. En nybildad kommun saknar jämförelsetal. Kommunerna

böra därför hava möjlighet att efter Kungl. Maj:ts tillstånd avsätta

medel till fonder eller taga i anspråk fondmedel i större utsträckning än den

normalt tillåtna. Kungl. Majit kan vid sitt medgivande föreskriva villkor;

gives sålunda tillstånd att avsätta medel i anledning av en hotande skatterestitution,

böra dessa medel icke få tagas i anspråk förrän frågan om

skatterestitutionen slutligen avgjorts. Tillståndet kan meddelas för flera år

i följd; detta synes vara lämpligt särskilt vid medgivande i anledning av att

kommunens uppgifter ökats.

Genom förslaget om extraordinär avsättning i vissa fall till allmän fond

torde även en tillfredsställande lösning vinnas av det spörsmål, som avses i

det i motionen II: 50 år 1934 framställda yrkandet om föreskrift, att kommun

skulle vara skyldig att fondera skattemedel, som hänföra sig till överklagade

taxeringar. Det nuvarande förfarandet är onekligen ägnat att i dylika fall

kunna medföra stora olägenheter för kommunerna. Vanligen dröjer det flera

år efter det skatten inbetalts och förbrukats, tills skatteärendet slutligen avgöres.

Går utslaget kommunen emot, åligger det denna att återbetala skatten

jämte ränta efter 5 %. Ofta avgöras en skattskyldigs taxeringar för flera

år samtidigt; då i regel samma principfråga är avgörande för alla årens taxeringar,

kommer kommunen, om den tappar beträffande ett års taxeringar,

att tappa jämväl i avseende å övriga års taxeringar. Särskilt i en mindre

kommun kan det bliva ett i förhållande till skatteunderlaget stort belopp, som

kommunen skall utgiva på en gång. Mycket av denna olägenhet skulle undanröjas,

därest balansen av beskattningsmål hos kammarrätten kunde nedbringas,

så att ärendena finge ett snabbare avgörande än för närvarande. I

de fall, då spörsmålet gäller en principfråga, bör, örn detta sker, regeringsrättens

beslut kunna meddelas så snart, att hänsyn därtill kan tagas vid senare

taxeringar, varigenom det föreliggande spörsmålets räckvidd minskas.

Frågan i vad mån nu rådande missförhållande kan avhjälpas på denna

väg ligger utom ramen för denna utredning. Även örn de mest omfattande

åtgärder i berörda avseende vidtagas, måste man dock räkna med att resultaten

av dessa först småningom kunna göra sig gällande, varför skäl

otvivelaktigt tala för andra åtgärder. Emellertid kan avsättning i enlighet med

vad i motionen II: 50 vid 1934 års riksdag påyrkats ej tillrådas såsom normal

anordning. Besvär i taxeringsmål kunna vara mer eller mindre starkt grundade.

Om det slutliga avgörandet utfaller till kommunens fördel, hava de

skattskyldiga, som lagt upp fond för att möta eventuell förlust, i onödan betungats.

Med hänsyn redan till denna synpunkt synes en dylik fondbildning

icke kunna påbjudas. För en kommun, som anser sig löpa verklig fara för

större skatterestitution, bör emellertid, om den skall föra en försiktig finanspolitik,

fondbildning jämväl kunna komma under övervägande. Såsom redan

framhållits kan också fara för skatterestitution utgöra skäl för Kungl. Majit

att medgiva större avsättning till allmän fond än den normala, liksom Kungl.

Maj :t bör kunna tillåta, att allmän fonds medel tagas i anspråk för att lindra

verkningarna av en större skatterestitution.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr.202-

45

För allmän fond synes stadga vanligen ej vara behövlig. Där fråga blir

om extraordinär avsättning till eller förbrukning av allmän fond och följaktligen

Konungens tillstånd erfordras, kan det emellertid visa sig lämpligt, att

sådant tillstånd meddelas i en stadga, vari närmare villkor för avsättningen

eller förbrukningen angivas.

Anledning synes ej föreligga att medgiva kommun rätt att utan underställning,

utöver avsättning som eljest är tillåten, göra ytterligare den avsättning

till allmän fond, som läggande av ränta till fonden skulle innebära. Är utdebiteringen

för året i förhållande till medeltalet för de föregående åren sådan,

att avsättning må äga rum, men hindras avsättning av att fonden uppgår

till sitt maximibelopp, synes denna omständighet stundom kunna utgöra

anledning att söka Konungens tillstånd till en räntan motsvarande ytterligare

avsättning.

Att — i likhet med vad som ofta sker i Finland — till allmän fond regelmässigt

avsätta viss del av budgetöverskottet för varje år synes åtminstone

för närvarande icke böra ifrågasättas. Ett skäl mot en regel, som medgåve

sådan avsättning, är, att majoriteten av de beslutande skulle kunna missbruka

medgivandet till att genom medvetet felaktig beräkning av budgeten

åstadkomma överskott och således få tillfälle till fondbildning utan de garantier,

lagen eljest uppställer.»

De i nu återgivna del av promemorian omförmälda tabellerna torde få fogas

såsom bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga 2). I

I samtliga yttranden tillstyrkes lagstiftning, varigenom avsättning till fond

för utjämning av skattetrycket mellan skilda år bleve tillåten.

Ur yttrandena må anföras följande:

Stockholms stads drätselnämnd uttalar, att ifrågavarande fondbildning

knappast kan förväntas få någon större praktisk betydelse för Stockholm, och

anser det lämpligare, om Kungl. Maj:ts befogenhet att medgiva utsträckning

av den mera normala fondbildningen begränsades till att fastställa principerna

vid indelningsändring, skolväsendets överflyttande och andra liknande fall.

Stockholms stadskollegium har i huvudsak intet att erinra mot de föreslagna

bestämmelserna om allmän fond.

Drätselkammaren i Linköping gör följande uttalande:

»Förslagsställarna hava ansett ett regelmässigt avsättande — i likhet med

vad som ofta sker i Finland — av viss del av budgetöverskottet för varje år

till den allmänna fonden för närvarande icke böra ifrågasättas och hava som

skäl mot medgivande till en sådan regelmässig avsättning framhållit, att majoriteten

av de beslutande skulle kunna missbruka medgivandet till att åstadkomma

överskott genom medvetet felaktig beräkning av budgeten.

Även örn ett medgivande till avsättning på angivet sätt skulle i ett eller

annat fall leda till missbruk på sätt förslagsställarna påpekat, så vore väl

därigenom någon större olycka ej att befara, örn, såsom ju förslaget innebär,

det stadgas en begränsning av den allmänna fondens storlek. För de enstaka

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

fall av missbruk, som tilläventyrs kunna tänkas uppkomma, bör väl ej det

överväldigande antalet av landets kommuner få avstå från den mest naturliga

utvägen att skapa en skatteregleringsfond. Ty denna utväg ligger enligt

drätselkammarens mening just däruti, att budgetöverskotten få tillföras

fonden.

Genom överskottens avsättande kan nämligen skatteregleringsfonden så

småningom komma till stånd, utan att någon direkt uttaxering för fondens

skapande blir synlig. Och principen att varje års skattebetalare skall bära

sin egen börda kan vinna en fullständigare tillämpning därigenom, att budgeten

göres i möjligaste mån oberoende av överskott och brist från tidigare år.

Kommuner, som under fem år eller däröver haft samma uttaxering, skulle,

om herrar Kuylenstiernas och Thomassons förslag bleve upphöjt till lag, icke

kunna vidtaga några åtgärder för skapande av en allmän fond, förrän kommunen

bleve i stånd att sänka sin uttaxering.

Drätselkammaren håller alltså före, att kommun, som föredrager att upplägga

allmän fond genom att till densamma överföra alla uppkommande budgetöverskott

framför att begagna den i § 5 mom. 1 av förslaget till lag örn

kommunal fondbildning angivna metoden, må få göra detta och vara berättigad

att av den allmänna fonden täcka uppkommande budgetunderskott, allt

på sätt i vederbörlig ordning antagen och fastställd stadga närmare angiver.

Föredrager kommun att begagna sig av den nu angivna utvägen att bilda

skatteregleringsfond, bör beslut därom komma till stånd inom viss tid, exempelvis

ett år, efter ikraftträdandet av lagen om kommunal fondbildning.»

Drätselkammaren i Norrköping anför, bland annat, att det torde föreligga

ett oemotsägligt behov av en laglig reglering av möjligheten att bilda fonder

för utjämning av skattetrycket mellan olika år, ehuru detta behov ej i praktiken

vore eller kunde komma att visa sig synnerligen stort, men att det vore

fullt tillräckligt, om till kommunallagarna fogades en enkel och för gemene

man lättfattlig bestämmelse av huvudsakligt innehåll, att kommun medgåves

rätt att i goda tider avsätta medel för att tagas i anspråk under dåliga

tider.

Drätselkammaren i Gävle anser, att kommunens frihet att upplägga en

effektiv skatteutjämningsfond blivit för mycket beskuren och att det vore

fara värt, att syftet med fonden förfelades.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott gör följande uttalande:

»Den allmänna fonden är--— avsedd att fungera såsom en skatte
regleringsfond.

Att en dylik fondering kan vara av den största betydelse för

framförallt primärkommunerna torde få anses uppenbart. Med beaktande

av de bestämmelser, vilka föreslagits, för att dylik fondering utan särskilt

medgivande skall få äga rum, synes emellertid icke troligt, att avsättning

inom överskådlig tid till skatteregleringsfond skall kunna verkställas av

landstingen. Det synes med hänsyn till den under senare åren föreliggande

synnerligen kraftiga utvidgningen av landstingens verksamhet — en utvidgning,

som av förefintliga reformförslag att döma torde komma att fortsätta

— knappast troligt, att utdebiteringen inom något landsting ett år skall

komma att inom en överskådlig framtid understiga medeltalet av utdebiteringarna

inom samma landsting under nästföregående femårsperiod. Då det

emellertid torde jämväl för landstingen vara av väsentligt värde att till bemötande

av ej mindre befarad minskning i skatteunderlaget för ett kommande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

47

år än även därunder beräknad ökning av landstingets totala utgifter äga möjlighet

avsätta medel till en skatteutjämningsfond, synas särskilda för landstingens

förhållanden och behov direkt anpassade men ändock mot missbruk

betryggande nya regler för sådan fondbildning böra utarbetas. Därest olägenhet

föreligger beträffande kravet på att beslut om särskild fonds tillskapande

skall underställas Konungen, torde sådan olägenhet vara ännu mera

framträdande vidkommande motsvarande krav ifråga om allmän fond. Ett

upphävande från Konungens sida utav ett av visst landsting fattat beslut

angående avsättning till eller tagande i anspråk av redan förefintlig allmän

fond, synes förvaltningsutskottet ofrånkomligen kunna få till följd, att landstinget

måste ånyo sammanträda för att besluta angående med anledning därav

föranledd ändring i årets utdebitering.»

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

»Det synes länsstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida icke de förslag, som

föreligga i promemorian, i viss mån kunna vara ägnade att försvåra sänkning

av utdebiteringsprocenten och sålunda motverka de sparsamhetstendenser

inom de kommunala förvaltningarna, som leda till lägre beskattning. Örn

exempelvis en kommun av misstag eller felbedömning fastställt för hög utdebitering

ett eller flera år, kan härav följa, att utdebiteringen även för framtiden

hålles vid för hög nivå, därest tillräcklig majoritet inom kommunen

till fullo utnyttjar möjligheterna till bildande av allmän fond.

I fråga örn allmän fond vill länsstyrelsen härjämte framhålla vikten av

att reglerna göras så enkla och lättfattliga som möjligt. Alltför invecklade

regler leda lätt därhän, att i praktiken föreskrifterna lämnas mer eller mindre

åsido och vederbörande handla efter en förenklad, för lagstiftningen främmande

metod. Exempelvis hava de invecklade reglerna för skogsaccisfond

som bekant på många håll vållat så stora svårigheter, att ändring av desamma

varit ifrågasatt (1930 års riksdagsskrivelse nr 103). Huruvida de bestämmelser,

varom nu är fråga, skola kunna tillämpas utan liknande svårigheter

synes ovisst; då ett upphävande av beslut om avsättning till eller förbrukning

av fonderade medel skulle medföra stora praktiska olägenheter i

den mån detsamma skulle föranleda ändrade bestämmelser rörande utdebiteringens

storlek, framstår klart behovet av lätt tillämpade grundregler.»

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

»Länsstyrelsen är tveksam, huruvida det är möjligt att utforma allmänna

regler i lagen, passande för de vitt skilda förhållandena i olika kommuner

eller örn man icke även här måste förutsätta en särskild stadga för varje

kommun. Den vid promemorian fogade statistiken är alldeles för begränsad

för att kunna ge säker ledning i fråga örn de förhållanden, under vilka

avsättningen till en dylik skatteutjämningsfond kan vara behörig. Vissa

egendomligheter, som skulle inträda vid tillämpning av lagförslaget, belysas

dock av statistiken, exempelvis att avsättning till allmän fond kan ske även

vid mycket höga utdebiteringar, därför att förutsättningen för avsättningsrätt

är viss relation till föregående utdebitering och löpande stat, men icke den

absoluta debiteringen. I en kommun, där under en depressionsperiod huvuddelen

av beskattningen vilat mycket tungt på annan fastighet eller sådan

fastighet jämte jordbruksfastighet, kan det tänkas, att det skulle vara till

stor nytta, då konjunkturen stiger, att lätta beskattningen i all den utsträckning,

som förhållandena medgiva. I en sådan situation synes emellertid avsättning

till allmän fond kunna genomdrivas, till äventyrs mot fastighetsägarnas

önskningar. Avsättning till allmän fond kan också komma att ske.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

då skatteutjämningsbidrag utgår till kommunen enligt därom gällande bestämmelser.

Det torde också böra påpekas, att vid ändringar i kommunal indelning,

till exempel utbrytning av ett köpingsområde från en stamkommun, variationer

i skattebelastningen, sänkning för den ena delen av stamkommunen och

höjning för den andra delen, kunna inträffa. Möjligen erfordras för dylika

fall särskilda regler.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

»Länsstyrelsen, som i huvudsak intet har att erinra mot det remitterade

förslaget, vill dock ifrågasätta, huruvida beträffande s. k. allmän fond i erforderlig

grad beaktats de sedan länge pågående strävandena att erhålla ökad

kommunal skatteutjämning. I varje fall bör det val icke få förekomma att

avsättning till allmän fond sker, samtidigt som skatteutjämningsbidrag utgår

till vederbörande kommun, varjämte torde böra övervägas, huruvida dylikt

bidrag må kunna utgå, så länge allmän fond kvarstår outnyttjad. Avsättning

till sådan fond torde vidare icke böra få ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd,

då högsta uttaxeringen överstiger den i kommunallagarna i annat sammanhang

angivna gränsen av nio kronor, respektive i stad tio kronor.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

»Beträffande dessa allmänna fonder innefattar förslaget åtskilliga restriktioner,

som måste anses motverka den i och för sig uppmuntransvärda tendensen

att genom fonder av detta slag utjämna skattetrycket inom kommunerna

mellan olika år. Avsättning får äga rum endast i samband med lindring

av kommunalskatt i förhållande till medeltalet av utdebiteringar under

de tre senasle åren. Avsättningens storlek är vidare reglerad av en del rätt

invecklade föreskrifter i förslaget och för beslut om avsättning av detta slag

erfordras kvalificerad majoritet. Restriktionerna hava tillkommit för att

förhindra missbruk av rätten till fondbildning, men faran härför synes knappast

vara stor. Det måste nämligen ihågkommas, att avsättning till allmän

fond alltid innebär, att de skattdragande avstå från eljest förefintlig möjlighet

att begagna sig av tillgängliga medel för vinnande av lindring i sin skattebörda.

I detta förhållande ligger en mycket värdefull garanti mot missbruk

av fondbildningsrätten. Bibehålies fordran på kvalificerad majoritet för beslut

av denna art torde det ofta bliva mycket svårt för anhängarna av en framsynt

kommunalpolitik att gentemot kommunalmän med annan läggning genomdriva

beslut örn avsättande av medel till en skatleutjämningsfond. Det

synes i viss mån inkonsekvent av de sakkunniga att å den ena sidan tillerkänna

kommunerna rätt till fondbildning i skatteutjämningssyfte, men å

den andra sidan förbinda denna rätt med sådana restriktioner, att rätten i

praktiken icke torde komma till användning i den utsträckning, som i och

för sig och väl även av de sakkunniga anses önskvärd. I detta sammanhang

torde böra framhållas, att just den omständigheten, att avsättningen skall

beslutas i samband med fastställandet av utdebiteringen och att sålunda den

beslutande myndigheten ställes inför alternativen antingen avsättning och

mindre skattelindring eller större skattelindring utan avsättning, i särskild

grad är ägnad motverka avsättningen av medel till allmän fond. Fråga kan

vara, om icke det av drätselkammaren i Linköping förordade, i Finland praktiserade

systemet att låta avsättningarna regelmässigt omfatta viss del av

budgetöverskottet i mindre grad försvårar fondbildningar av detta slag. Vad

de sakkunniga gentemot en dylik ordning invänt synes icke övertygande.

Det torde nämligen knappast behöva befaras, att kommunalrepresentationerna

i större utsträckning beräkna budgeten i överkant endast i syfte att åväga
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai.ts proposition nr 202.

49

bringa en i lag icke tillåten fondbildning, och, om tendenser i dylik riktning

yppa sig, torde möjligheter till deras bekämpande icke saknas.»

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att med tanke på den stora räckvidd

ett lagförslag av förevarande art komme att få det förefölle önskvärt,

att de alltför tillkrånglade bestämmelserna i 5 § i förslaget såvitt möjligt

förenklades något.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att bestämmelserna i 5 § 1 mom. böra

på åtskilliga punkter förenklas och förtydligas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner bestämmelserna i 5 § 1 mom. vara

svårförståeliga och kunna föranleda feltolkningar från de kommunala myndigheternas

sida.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

»Möjligheten att bilda allmän fond (skatteutjämningsfond) synes vara den

betydelsefullaste nyheten i den blivande lagen. Härigenom möjliggöres den

eftersträvade skatteutjämningen mellan goda och svåra år och den kommunala

skuldsättningen kan i någon mån påverkas i gynnsam riktning.

Den så att säga tekniska anordningen av allmän fond synes länsstyrelsen

vara lycklig. För tagande i anspråk av medel ur fonden synes, såsom jämväl

de sakkunniga ansett, böra fordras kvalificerad majoritet. För avsättning

av medel till skatteregleringsfonder, vilka efter lagens ikraftträdande

säkerligen torde komma att bliva mycket vanliga, torde däremot knappast

vara erforderligt med annat än vanlig röstövervikt. Då beslut om utdebiteringen

inom kommunen och om anslag av sålunda uttaxerade medel kunna

fattas med enkel majoritet och en majoritetsgrupp med enkel röstövervikt i

viss utsträckning kan bestämma uttaxeringsbeliovet och sålunda jämväl skatten

i kommunen högre än minoriteten önskat, synes det följdriktigare att

jämväl tillåta en enkel majoritet inom den beslutande myndigheten att besluta

uttaxering jämväl för avsättning till en skatteregleringsfond än att härför

fordra två tredjedels majoritet.»

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar:

»Vidkommande frågan örn s. k. allmän fond äro de reglerande föreskrifter,

enligt vilka sådan fond får bildas och tagas i anspråk, synnerligen försiktigt

avfattade. Ehuru Kungl. Maj:ts befallningshavande närmast skulle

vara böjd att tillåta något större frihet i detta hänseende, föreligga å andra

sidan givetvis goda skäl att på detta oprövade område framgå med varsamhet;

och då därjämte enligt förslaget Kungl. Majit skulle kunna i särskilda

fall medgiva avsättning till fond, respektive tagande i anspråk av sådan utöver

vad regelmässigt vore medgivet, har Kungl. Maj:ts befallningshavande

icke funnit anledning till erinran mot bestämmelserna i fråga.

I formellt hänseende får Kungl. Maj:ts befallningshavande däremot föreslå,

att namnet ''allmän fond’ utbytes mot skatteutjämningsfond, såsom tydligt

angivande det därmed avsedda ändamålet.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, att, då den sammanlagda tiden

för en hög- och lågkonjunktur väl ofta överstege fem år, det syntes kunna

ifrågasättas, att den normgivande tidsperioden något förlängdes, förslagsvis

med två år.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det kunna sättas i fråga, huruvida

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr ■ 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 202-

icke garantierna enligt förslaget ginge väl långt i fråga om den allmänna fonden,

d. v. s. om det icke utan risk kunde tillåtas en något högre avsättning

till fonden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

»Beträffande allmän fond för utjämning av skattetrycket emellan olika år

så synes länsstyrelsen ett behov föreligga för en laglig reglering av möjligheten

tili bildande av fonder för detta ändamål. Enligt länsstyrelsens uppfattning

skulle bestämmelserna härom dock kunna göras betydligt enklare

och inrymmas i kommunallagarna.

Av anledning, som de sakkunniga själva uppgivit, har underställning av

beslut rörande avsättning till eller förbrukning av allmän fond icke föreslagits.

Man har därför sökt genom invecklade former skapa garanti mot missbruk

av fondbildningen, vilket enligt länsstyrelsens åsikt kommer att försvåra

densamma. Länsstyrelsen hyser den uppfattningen att jämväl utan

dessa föreskrifter sistnämnda slag av folkbildning icke kommer att missbrukas.

»

Statskontoret anför:

»För utjämning av skattetrycket mellan olika år skall kommun enligt förslaget

kunna upplägga en allmän fond. Statskontoret, som vill föreslå,

att sådan fond med hänsyn till sitt ändamål benämnes skatteutjämningsfond,

finner de föreslagna bestämmelserna om avsättning till fonden och disposition

av fondens medel i huvudsak väl avvägda och betryggande. Det synes

dock ämbetsverket kunna ifrågasättas, om tillräcklig anledning föreligger

att låta den föreslagna möjligheten för Kungl. Maj:t att meddela särskilda

bestämmelser rörande avsättning till fonden och disposition av fondmedlen

avse andra fall än sådana, då huvudreglerna av någon anledning, exempelvis

vid kommunal nybildning eller indelningsändring, icke kunna tillämpas.»

Svenska stadsförbundets finansråd yttrar:

»I fråga örn förslaget om allmän fond (skatteutjämningsfond) har finansrådet

funnit anledning till erinran endast i en punkt. Enligt förslagets 6 §

skall "U majoritet erfordras för beslut om avsättning av medel till allmän

fond och örn tagande i anspråk av medel ur fonden. I sistnämnda avseende,

d. v. s. i fråga om beslut örn medlens ianspråktagande, synas övervägande

skäl tala för det av förslagsställarna uppställda kravet å kvalificerad majoritet.

Även örn, på sätt i 5 § angivits, de avsatta fondmedlen skyddats mot att

alltför snabbt konsumeras, kvarstår dock den fara, som kan ligga däri att

medlen för tidigt eller i för stor utsträckning tagas i anspråk redan i början

av en period, då tendens till stegring i skattesatsen visat sig. I sådant

läge kan bestämmelsen örn 2/3 majoritet visa sig gagnelig, i det att därigenom

niöjliggöres för en minoritet, som vill iakttaga större försiktighet vid fondmedlens

ianspråktagande, att göra sig gällande. Vad däremot angår kravet

å kvalificerad majoritet för beslut örn avsättning av medel till allmän fond,

torde enligt finansrådets förmenande övervägande skäl tala för att sådant

krav icke bör uppställas. Då beslut örn anslag av uttaxerade medel och örn

skattesatser fattas med enkel majoritet och en majoritetsgrupp med enkel

röstövervikt kan, som erfarenheten visat, i viss utsträckning bestämma uttaxeringsbehovet

och den därå grundade skattesatsen högre än vad minoriteten

ansett nödigt, synes det vara mindre följdriktigt att uppställa regler, varigenom

majoritetsgruppen förhindras att — inom de relativt snäva gränser, som

lagförslaget utstakar — fondera för skatteutjämningsändamål. Med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

särskilt till det missnöje en hög skattesats uppväcker hos de skattebetalande

och de valpolitiska konsekvenser, som ett skattehöjande 1''onderingsbeslut kan

medföra, torde knappast stor fara föreligga för missbruk av fonderingsrätten

från sådan majoritetsgrupps sida.»

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund gör följande uttalande:

»Att kvalificerad majoritet skall vara erforderlig synes inkonsekvent. Med

enkel majoritet antages nämligen utgifts- och inkomststaten. Majoriteten

har här ett visst svängrum att beräkna de olika anslagsposterna mer eller

mindre frikostigt och att ställa medel till förfogande för oförutsedda behov

o. s. v. Vill man, att denna indirekta form för fondering av medel skall så

långt möjligt kunna undvikas, synes det följdriktigast, att beslut om avsättning

till allmän fond och att ur fonden taga medel i anspråk efter i promemorian

närmare angivna grunder, må kunna fattas med enkel majoritet.

Då villkoren för avsättning till fonden och rätten för kommunen att taga i

anspråk fondmedel äro matematiskt bestämda, vilket ock är fället beträffande

fonds maximistorlek, så synes någon fara för missbruk icke kunna

ifrågakomma, därigenom att ifrågavarande beslut må fattas med enkel majoritet.

För beslut örn att utöver den författningsenligt bestämda gränsen

få avsätta medel till denna fond eller taga medel i anspråk från densamma,

synes däremot två tredjedels majoritet jämte Konungens fastställelse av sådant

beslut, på sätt som förslaget anger, böra vara erforderligt.»

Stu reisen för svenska landstingsförbundet gör följande uttalande:

»Den allmänna fonden är som nämnts avsedd att vara en skatteregleringsfond.

Att en dylik fond är av den största betydelse för kommunerna torde

utan vidare vara tydligt och bestyrkes av de exempel, som de sakkunniga

anfört i sitt betänkande. Enligt den föreslagna allmänna regeln skulle avsättning

till sådan fond endast komma i fråga, därest utdebiteringen av allmän

kommunalskatt för varje skattekrona, som utan avsättning till fonden

erfordras för det följande året, understiger medeltalet av vad som under närmast

föregående feni åren utdebiterats för varje skattekrona. Såvitt man nu

kan bedöma, torde avsättning enligt denna regel i allmänhet icke kunna göras

av landstingen. Orsaken härtill är givetvis, att med den synnerligen kraftiga

expansion av landstingens verksamhet, som under senare år skett och

att döma av förefintliga reformförslag i en framtid kommer att ske, den situationen

knappast torde kunna inom överskådlig tid förväntas föreligga

för ett landsting, att utdebiteringen ett år skulle understiga medeltalet under

den närmast förflutna femårsperioden.

Man kan visserligen säga, att behovet och betydelsen ur skattedragarens

synpunkt av en skatteutjämningsfond är mindre i fråga om landstingen än i

fråga om primärkommunerna, enär en depressionsperiod i regel träffar dessa

kraftigare än landstingen. Primärkommunerna hava nämligen vid en dylik

period alt emotse icke blott sänkt skatteunderlag utan även starkt ökade utgifter

för arbetslöshetens bekämpande, fattigvård m. m., medan en kris för

landstingen huvudsakligen gör sig kännbar i fråga örn skatteunderlagets

nedgång. lin skatteutjämningsfond är därför ej av fullt samma betydelse

för landstingen som för primärkommunerna. Men att stort behov av fonderingsmöjlighet

i detta hänseende föreligger även för landstingens vidkommande

är otvivelaktigt. Enligt de sakkunnigas förslag skulle detta önskemål

kunna tillgodoses endast därigenom, alt Konungen lämnade tillstånd härtill,

örn särskilda skäl förelåge. litt dylikt villkor måste tydligen bliva synnerligen

betungande, örn Kungl. Majlis tillstånd skall behöva inhämtas för varje

gång avsättning lill dylik fond skall företagas. Enligt styrelsens mening är

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

Departements
chefen.

det tillfyllest, om Kungl. Majit en gång för alla vid dylik fonds uppläggande

meddelade vissa allmänna bestämmelser angående avsättning till och ianspråktagande

av medel ur densamma. Då landstingen i enlighet med vad

ovan anförts i regel icke skulle få någon underställningsfri fonderingsrätt

i förevarande fall, synes kunna ifrågasättas, örn man icke borde för deras

vidkommande helt slopa kravet på underställning beträffande beslut om allmän

fond.

I fråga örn de i 5 § av lagförslaget intagna stadgandena örn underställningsfri

fondering har styrelsen ingen annan erinran att göra, än att det knappast

förefaller vara påkallat att fordra kvalificerad majoritet för avsättning till

dylik fond, då övriga föreslagna bestämmelser synas erbjuda tillräcklig garanti

mot missbruk.»

Såsom av redogörelsen för de avgivna yttrandena framgår, har en enstämmig

mening rått örn önskvärdheten av sådan fondbildning, som den allmänna

fonden är avsedd att tillgodose. Yrkanden hava t. o. m. framkommit

om en av underställning hos Kungl. Majit oberoende vidsträcktare fondbildningsrätt

än som i promemorian ifrågasatts. I det stora hela har emellertid

den i promemorian föreslagna avgränsningen av den underställningsfria

fondbildningsrätten vunnit de hörda myndigheternas och sammanslutningarnas

gillande. Jag finner också, med hänsyn till att det gäller införandet

av en hittills oprövad finansieringsmetod, det framlagda förslaget i

huvudsak väl avvägt. I ett pär yttranden har antytts möjligheten att i stället

metodiskt fondera viss del av budgetöverskotten för kommande behov. Ett

sådant förslag skulle i viss mån innebära en anslutning till den av staten tilllämpade

metoden med en kassafond för utjämnande av över- och underskott

i budgeten och har i och för sig ej den principiella räckvidd som den

fondbildning, varom nu är fråga. Praktisk betydelse för en mera effektiv

budgetutjämning skulle denna metod få endast örn man på förhand medvetet

räknade med budgetöverskott, men ett sådant förfarande skulle ur allmänna

liushållningssynpunkter vara förkastligt. Anmärkningar hava ock från ett

par håll framställts på grund av att de regler, som bestämma den underställningsfria

fondbildningsrätten, äro till sin avfattning tämligen invecklade.

Det synes emellertid knappast möjligt att härutinnan ernå någon förenkling.

Olika meningar hava yppats rörande frågan huruvida, på sätt förslagsställarna

tänkt sig, kvalificerad majoritet bör erfordras för den underställningsfria

fondbildning, varom nu är fråga, och för ianspråktagande av allmän

fonds medel. För egen del biträder jag styrelsens för svenska landskommunernas

förbund mening, att kvalificerad majoritet ej bör fordras. Den

för en kommunal representation naturliga önskan att hålla utdebiteringen

så låg som möjligt synes mig utgöra en tillräckligt verkande återhållande

faktor, när det gäller fondavsättning, varom här är fråga, och den föreslagna

bestämmelsen, att under ett år ej må tagas i anspråk mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid slutet av något utav de tre

året för beslutet närmast föregående åren, torde utgöra ett tillfredsställande

skydd mot en alltför hastig förbrukning av insamlade fondmedel.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 202.

53

I några av yttrandena har uttalats, att avsättning till allmän fond utöver

den, som följer av den automatiskt verkande regeln, ej borde få förekomma.

Jag skall ej här upprepa de i promemorian framförda skälen för en dylik

längre gående fondbildningsrätt, utan vill endast framhålla, att ett behov av

sådan rätt otvivelaktigt kan föreligga, samt att de föreslagna garantierna med

dels kvalificerad majoritet, dels underställning torde vara tillräckliga för

att hindra varje missbruk. Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott

och styrelsen för svenska landstingsförbundet hava för landstingens vidkommande

ifrågasatt en fri fondbildningsrätt utöver den, som faller inom ramen

för den automatiskt verkande regeln. De skäl, som föranlett detta förslag,

finner jag berättigade för de fall, då landstingen hava särskild anledning

att räkna med en framtida höjning av sin utdebitering. Emellertid finner

jag det icke lämpligt att nu för vissa slag av kommunala bildningar fastställa

särskilda regler. Det behov av fondbildning, varom bär är fråga, kan med

fördel tillgodoses i den form, som gäller för fondavsättning utom ramen för

den automatiskt verkande regeln. Kungl. Maj:ts medgivande bör kunna

meddelas genom principbeslut, varigenom underställning av varje särskild

avsättning undvikes. Förfarandet vid den utsträckta fondbildningen behöver

alltså ej bliva nämnvärt mer tyngande än vid den underställningsfria

fondbildningen.

Frågan om fondbildning i kommuner med särskilt hög utdebitering samt

om fondbildningens förhållande till skatteutjämningsförfarandet har även berörts

i vissa yttranden. I och för sig kan en utjämning av skattetrycket mellan

de olika åren vara lika befogad vid hög utdebitering som vid låg utdebitering.

Sannolikt skulle emellertid, vare sig fråga är örn lämplig eller

olämplig fondbildning, sådan i kommuner med hög utdebitering bliva föga

lockande. Endast om en av fondbildning ökad utdebitering skulle resultera

i större skatteutjämningsbidrag, kan det antagas, att fondbildning komme att

företagas i sådana kommuner. Utgifter föranledda av fondbildning, varom

nu är fråga, torde emellertid såsom regel ej böra få medräknas vid skatteutjämningsbidragens

bestämmande. Särskild föreskrift i sådant avseende

torde icke erfordras, utan lärer behörig hänsyn till förhållandet kunna tagas

vid prövningen av skatteutjämningsärendena. Såvitt jag kan finna, utgör

utsikten att vid skatteutjämningsbidrags beviljande utgifter för fondbildning

ej skola medräknas en i och för sig tillräcklig garanti emot olämplig

fondbildning i kommuner med hög utdebitering.

I formellt avseende föranleder borttagandet av den kvalificerade majoriteten

vissa ändringar. Bl. a. kräves en särskild bestämmelse örn att Kungl.

Majit kan meddela bestämmelser om sättet för tillämpning av reglerna örn

den underställningsfria fondbildningsrätten vid indelningsändringar och överflyttning

av kommunala uppgifter från kommunbildningar av ett slag till

kommunbildningar av annat slag.

Förslag har framkommit om utbytande av termen »allmän fond» mot

»skattcutjämningsfond». Då det kan antagas att sistnämnda benämning skulle

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

föranleda missförstånd, är enligt min mening uttrycket »allmän fond» att

föredraga.

Till frågan om beräkning av ränta å allmän fond återkommer jag i det

följande.

Tillfällig fond.

Rörande behov av tillfälliga fonder anföres i promemorian:

»Såsom allmän regel för kommunernas ekonomiska förvaltning bör gälla,

att en generation icke har rätt att förslösa vad föregående generationer hopbragt

till sina efterkommandes gagn. Kommunallagarna innehålla icke bestämmelser,

som hindra förbrukning för löpande utgifter av kommunens kapital,

och frågan om föreskrifter i sådant avseende torde lämpligen böra upptagas

först i samband med en utredning rörande kommunernas räkenskapsväsen

och därmed sammanhängande frågor. Frågan i vad mån kommun

skall hava möjlighet eller skyldighet att till fond avsätta medel, som äro att

hänföra till kommunens bestående kapital, kan emellertid ej förbigås, när

det gäller att meddela bestämmelser örn den kommunala fondbildningen

i allmänhet.

Uppbär kommun ersättning vid avyttring av tillgång avsedd för stadigvarande

bruk eller på grund av försäkring av dylik tillgång, möter enligt

nuvarande bestämmelser intet hinder att ersättningsbeloppet fonderas, men

å andra sidan kan detsamma tagas i anspråk för löpande utgifter. Sistnämnda

förfarande innebär en förbrukning av kommunens kapital och är såsom

sådan principiellt förkastligt. I synnerhet olämpligt är förfarandet, om lån,

som upptagits för den avyttrade tillgångens anskaffande, ännu icke slutamorterats.

Erhålles i fall, varom nu sagts, ersättning för tillgång för stadigvarande

bruk, bör kommunen antingen genast taga medlen i anspråk för anskaffande

av annan tillgång för stadigvarande bruk eller ock, om så ej kan ske, tills

vidare avsätta medlen till fond. Väl torde redan nu endera av dessa utvägar

i allmänhet anlitas, men det förekommer dock, att kommuner låta medlen förbrukas

till löpande utgifter, önskemål örn uttryckligt förbud mot en dylik

förbrukning hava under hand framkommit från kommunalt håll. Sådant

förbud föreslås därför. Med hänsyn bl. a. till den i utsikt ställda omarbetningen

av vissa bestämmelser rörande kommunernas medelsförvaltning har

det ej ansetts lämpligt att nu införa detta särskilda förbud i kommunallagarna,

utan har sådant förbud stadgats i en särskild lag angående användning

i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. Vid en

omarbetning av bestämmelserna rörande kommunernas medelsförvaltning

synes det kunna ifrågakomma, att förevarande bestämmelse inarbetas i ett

mera allmänt stadgande samt därvid antingen överföres till de olika kommunallagarna

eller ock upptages i en särskild lag med föreskrifter om kommunernas

drätsel.

Fond, som bildas genom avsättningar av här nämnt slag, har till ändamål

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

55

att bevara medlen, till dess behov uppstår att taga desamma i anspråk tor anskaffande

av annan tillgång avsedd för stadigvarande bruk. Fonden torde

därför kunna kallas tillfällig fond.

Har kommun med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagit lån och åtgår ej lånet i

sin helhet för det med lånet avsedda ändamålet, böra överskottsmedlen avsättas

till en tillfällig fond. Uttrycklig bestämmelse härom torde böra införas

i lagen om kommunal fondbildning.

Även andra medel, som ej äro att hänföra till löpande inkomster, kunna

tillfalla kommun. Exempelvis kan kommun bliva i rättegång tillerkänd

större belopp. Enligt 8 § lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor

för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning kan, därest vid fördelning

av tillgångar eller förbindelser endera av de ändrade eller nybildade

kommunerna övertagit större andel av tillgångarna eller förbindelserna än

som med hänsyn till fördelningen i övrigt skäligen må anses å densamma

belöpa, utjämning ske genom ersättning i penningar. Jämlikt 9 § samma

lag må, därest genom indelningsändringen endera kommunens ekonomiska

ställning varder avsevärt försämrad, utan att sådant kan anses uppvägas

av den befrielse från kommunala förpliktelser, som genom indelningsändringen

vinnes, och den andra kommunen finnes skäligen böra därför giva

ersättning, dylik ersättning stadgas att utgå på en gång eller under viss övergångstid;

och skall detsamma gälla, där kommun eljest till följd av indelningsändring

har att till ordnande av sin förvaltning vidkännas kostnader,

till vilka den andra kommunen skäligen finnes böra lämna bidrag. Dylik

engångsersättning synes icke — annat än möjligen till den mindre del, vilken

må anses belöpa å första året — vara att hänföra till löpande inkomster.

Kommun kan erhålla medel genom gåva eller på grund av testamente

utan föreskrift att dessa skola utgöra en särskild fond. Om ock beträffande

nu nämnda och därmed jämförliga medel tillräckliga skäl att i

detta sammanhang påbjuda fondering ej finnas, måste dock kommunen

hava rätt att avsätta medlen till fond.

I lagen om kommunal fondbildning torde därför böra införas bestämmelse,

att ifrågavarande medel, därest de icke genast finna användning, skola

avsättas till en tillfällig fond.»

Beträffande reglerna om tillfälliga fonder yttras i promemorian:

»Hinder bör ej möta för en kommun att hava flera tillfälliga fonder. Kunna

t. ex. vid exploatering av ett större markområde inkomster stadigt påräknas,

kan det vara lämpligt att för dessa hava en speciell tillfällig fond.

Jämväl i andra fall kan det, till vinnande av bättre översikt av vissa delar

av kommunens verksamhet, vara ändamålsenligt att upprätta skilda tillfälliga

fonder.

Stadga synes ej erforderlig för tillfällig fond.

Eftersom avsättning till tillfällig fond är den utväg, som måste stå öppen,

örn erforderlig enighet ej kan vinnas örn ifrågavarande medels omedelbara

användning på annat sätt, och i övriga fall sådan avsättning bitr underlättas,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

ligger det i sakens natur, att beträffande ifrågavarande fondbildning kvalificerad

majoritet eller underställning ej kan fordras.

Då tillfällig fonds ändamål är att bespara medel i avbidan på deras tagande

i anspråk för anskaffande av tillgångar avsedda för stadigvarande bruk,

lärer beslut om medlens tagande i anspråk för dylikt ändamål böra få ske

i vanlig ordning, försåvitt ej särskilda villkor eljest blivit stadgade för medlens

disponerande. Vill kommun däremot i annat fall taga medlen i anspråk,

måste krävas tillstånd av Kungl. Maj:t. Att delta bör fordras beträffande

medel, vilka kommunen varit pliktig att avsätta till den tillfälliga fonden,

är uppenbart. Men även i fråga om sådana medel, som kommunen

haft rätt att genast förbruka, torde Kungl. Maj:ts tillstånd böra fordras;

hava nämligen ett års skattebetalare sparat medlen till efterkommande, böra

dessa icke utan vägande skäl få taga medlen i anspråk för löpande utgifter,

och prövningen av frågan om sådana skäl föreligga bör ej få ankomma

på kommunen själv.

Hinder möter tydligen icke att överföra tillfällig fonds medel till särskild

fond, men måste i sådant fall jämväl bestämmelserna beträffande särskild

fond iakttagas.

Tillfällig fonds avkastning bör räknas till kommunens löpande inkomster

och får sålunda ej i annan ordning än som gäller för dylika inkomster avsättas

till fond.»

De föreslagna bestämmelserna om tillfällig fond hava tillstyrkts i de flesta

av yttrandena.

Svenska stadsförbundets finansråd gör följande uttalande:

»I avseende å bestämmelserna om tillfällig fond och därmed sammanhängande

stadganden i den föreslagna lagen angående användning i vissa fall

av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom synes föga vara att

erinra.

Med tillfredsställelse hälsar finansrådet lagfästandet av den i sistnämnda

författningsförslag angivna grundsatsen, att medel, som influtit vid försäljning

av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring av sådan

egendom, icke må användas för annat ändamål än anskaffande av annan

dylik tillgång eller för fondering, på sätt i lagförslagen angivas. Denna

princip, som tillhör en av de för en sund kommunalhushållning mera väsentliga,

har länge tillämpats åtminstone i det stora flertalet stadskommuner;

men då avsteg från densamma på sina håll förekommit, torde det vara av

vikt att lagföreskrifter härutinnan utfärdas. Enahanda är förhållandet med

överskottsmedel av lån.

I fondbildningslagens 7 § böra satserna: ''eller har eljest belopp, som ej är

att hänföra till kommuns löpande inkomster, tillfallit kommun och finna ej

medlen omedelbar användning'' — vilka torde föranleda viss oklarhet i avseende

å stadgandenas innebörd — lämpligen utbrytas ur detta sammanhang

och syftet med desamma tillgodoses genom särskild föreskrift. Ifrågasättas

kan ock, huruvida icke begreppet ''löpande inkomster’ är alltför svävande

och möjligen kan antagas lämna rum för skilda tolkningar.»

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

57

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund yttrar:

»Beträffande innehållet i den föreslagna särskilda lagen är styrelsen angelägen

betona, att, även om det kan anses såsom en naturlig betingelse för

sund ekonomisk förvaltning, att kapital som en gång samlats för bestående

behov, icke användes för annat än motsvarig! ändamål, så böf detta i kommunallagen

uttryckligen stadgas. På grund av den oklarhet, som hittills rått

örn kommuns rätt att avsätta medel för framtida behov, har någon ovillkorlig

regel i detta avseende ej utbildats. Det bör också härvid räknas med de

nyval av kommunala förtroendemän, som ständigt äga rum. Enda vägledningen

för nyvalda förtroendemän är ofta enbart lagtexten.»

Styrelsen för svenska landstingsförbundet finner de föreslagna bestämmelserna

angående tillfällig fond ägnade att främja en rationell kommunal hushållning.

I några yttranden hava emellertid invändningar gjorts mot förslaget i vad

detta avser tillfällig fond.

Sålunda anför drätselnämnden i Stockholm:

»Enligt förslaget skall det åligga kommun att i tillfälliga fonder uppsamla

kapitalinkomster och s. k. återburna lånemedel. Utan Kungl. Maj:ts godkännande

må medel ur sådan fond icke tagas i anspråk annat än för anskaffande

av nya kapitaltillgångar. Emot den härigenom uttryckta principen,

att en kommuns kapitaltillgångar normalt skola såsom sådana bevaras, är så

mycket mindre någon erinran att göra, som den uppenbarligen står i bästa

samklang med de synpunkter, som böra vara vägledande för en sund kommunalhushållning.

Då emellertid denna grundsats redan förut samvetsgrant

tillämpats och alltjämt tillämpas här i Stockholm utan att något lagstadgat

tvång härtill föreligger, anser drätselnämnden införande av en lagstiftning,

som inskränker eller upphäver den nuvarande friheten på detta

område, åtminstone för Stockholms vidkommande icke vara av behovet påkallat.

»

Stockholms stadskollegium avstyrker bestämt förslaget på samma grunder

som kollegiet avstyrkt förslaget örn särskilda fonder.

Drätselkammaren i Norrköping framhåller, att det nya i förslaget egentligen

är skyldigheten att fondera vissa medel, men att detta för visso redan

nu tillämpas inom varje förvaltning, som skötes efter sunda principer, och

drätselkammaren anser, att något behov av lagstiftning ej föreligger.

Kommunalstämman i Fröskogs kommun anför:

»Örn överskott uppstår å ett lån, skall sålunda överskottet ovillkorligen

fonderas. Det kan dock i vissa fall tänkas en bättre lösning. Då räntan å

lånade medel uppenbarligen alltid bliver större än den erhållna räntan å fonderade

medel, synes det för kommunerna vara förmånligare, örn de omedelbart

få avbetala överblivna medel å lånesumman Det är ju ingalunda säkert,

att det anlitade kreditinstitutet går med härpå, men å andra sidan är en

dylik uppgörelse tänkbar.»

Skar(d?orgs läns landstings förvaltningsutskott yttrar:

»Vad angår de föreslagna bestämmelserna om tillfällig fond, har förvaltningsutskottet

icke någonting annat att erinra, än att utskottet finner, att det

ändamål, för vilket tillfällig fond må genom beslut i vanlig ordning -— så
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

lunda utan underställning — tagas i anspråk, synes alltför snävt angivet.

Därest t. ex. besparing uppstått å för visst ändamål upptaget lån, synes det

lämpligt, att berörda överskott i varje fall för landstingens vidkommande

får tagas i anspråk icke blott för ''anskaffande’ av tillgång för stadigvarande

bruk utan jämväl för annan åtgärd, som är av engångsnatur och icke kan

anses tillhöra landstingets löpande utgifter för årligt underhåll m. m. Det

bör sålunda av bestämmelserna klart framgå, att på angivet sätt uppkommen

tillfällig fond kan av landsting tagas i anspråk t. ex. för till- och ombyggnad

av en redan i landstingets ägo befintlig byggnad utan att dessförinnan Konungens

medgivande behöver inhämtas.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker förslaget på samma grunder som

föranlett länsstyrelsen att avstyrka förslaget i fråga om särskild fond.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

»Beträffande förslaget rörande tillfällig fond har länsstyrelsen icke kunnat

finna att tillräckliga skäl anförts för ett reglerande av de i förslaget härom

avsedda förhållanden. Innan uppenbara missförhållanden i dessa avseenden

kunna påvisas, synes det onödigt att ingripa med lagstiftningsåtgärder.

»

Dep<£efennts'' Därest lagstiftning äger rum rörande kommunal fondbildning, är det ej

möjligt att förbigå de fonder, som i det i promemorian framlagda förslaget

benämnts »tillfälliga fonder». Att sådana fonder under vissa förhållanden

äro behövliga kan ej bestridas. En kommun kan och bör ej tvingas att omedelbart

förbruka tillgångar, som ej äro hänförliga till löpande inkomster.

Lagen om kommunal fondbildning måste också innebära en fullständig reglering

av all kommunal fondbildning åtminstone i den meningen, att den uttryckligen

angiver de slag av tillåtna fonder, som ej innefattas under lagen.

Spörsmålet blir då, örn de tillfälliga fonderna skola inbegripas under reglerande

föreskrifter i lagen eller medtagas i den paragraf, som anger undantagen

från lagen. De knapphändiga föreskrifter, som ifrågasättas beträffande

tillfällig fond, torde få anses innefatta ett minimum av vad som kräves

av en sund kommunal hushållning. För alla de kommuner, som redan

följa dessa principer, medför förslaget ingen ändring; för övriga kommuner

innebär förslaget en reglering, som måste anses direkt av behovet påkallad.

Jag förordar därför, att dessa fonder inbegripas under lagen. En fördel med

detta förfaringssätt är, att de »gemensamma bestämmelserna» örn fondmedlens

användning och placering m. m. bliva å dem tillämpliga.

Vad dessa bestämmelsers avfattning angår anser jag vissa förtydliganden

och ändringar erforderliga. Jag instämmer sålunda i det i några yttranden

framställda önskemålet, att medel, som besparats å lån, upptaget med Kungl.

Maj:ts tillstånd, ej böra användas utan nytt sådant tillstånd. I fondbildningslagen

synes emellertid kunna regleras endast det fall, att dylika medel fonderats

— frågan om förbud mot dylika medels omedelbara användning annorledes

än med Kungl. Maj:ts medgivande synes böra regleras i den särskilda

lagen angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet

tillhörig egendom. De stadganden, som meddelas angående användning

av överskott å lånemedel, hindra givetvis ej att avtal kan träffas med ve
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 202.

59

derbörande kreditinrättning om reducering av lånet; uppenbart torde å andra

sidan vara, att överskottet ej får användas till den eller de första amorteringarna

å lånet. Då underställning hos Kungl. Maj:t ej enligt det av mig

förordade förslaget skall krävas för alla avsättningar till särskilda fonder,

torde i lagen angående användning av viss egendom stadgandet att vederlag

för försåld fastighet må användas för avsättning till särskild fond böra bortfalla.

Något hinder mot fondering för anskaffande av tillgång för stadigvarande

bruk torde ej föreligga, fastän nämnda stadgande utgår. Å andra sidan

bör hinder att omedelbart söka Kungl. Maj:ts tillstånd till annan användning

än den normalt föreskrivna ej föreligga, varav jämväl följer viss omformulering.

Utbrytningen i föreskrifterna örn tillfällig fond av reglerna örn fondmedel

som utgöra besparade lånemedel föranleder att ifrågavarande bestämmelser

även i övrigt måste omredigeras.

Även utan uttrycklig bestämmelse torde det vara klart, att under uttrycket

»anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk» är att hänföra jämväl

sådan förbättring av dylik tillgång, som medför en motsvarande ökning av

tillgångens värde, t. ex. örn- eller tillbyggnad av ett sjukhus. Hinder möter

ej heller mot att överföra tillfällig fonds medel till särskild fond, som har till

ändamål att anskaffa tillgång avsedd för stadigvarande bruk.

I anledning av finansrådets anmärkning mot uttrycket »löpande inkomster»

må framhållas svårigheten att finna en begreppsbestämning, som bättre

eller tydligare angiver vad med stadgandet avses. Kravet på tydlighet skulle

väl närmast äga betydelse därutinnan, att ej ifrågavarande stadgande bör

kunna användas för att kringgå lagens bestämmelser i övrigt genom fri

fondering för obestämda ändamål. Viktigt är emellertid i sådant avseende

särskilt att hindra dylik fondering av skattemedel, kapitalavkastning, vinst

å affärsverk o. dyl. Att sådana inkomster äro att hänföra till »löpande inkomster»

och alltså ej få användas för uppläggande av tillfällig fond är ställt

utom tvivel. Jag anser följaktligen det föreslagna uttrycket kunna godtagas.

Gemensamma bestämmelser.

Fondmedlens placering.

Härom anföres i promemorian:

»Fondmedel böra så placeras, att de äro tillgängliga vid den tidpunkt de

beräknas komma till användning. Kan kommunen beräkna, att en del av en

fonds medel icke behöves förrän efter viss tid, kan denna del av medlen bindas

för motsvarande tid.

Det torde oftast vara för kommunen mest fördelaktigt, att den själv nyttjar

fondernas medel såsom kassaförlag och därigenom minskar sin tillfälliga

eller i vissa fall sin långfristiga upplåning. Anledning torde ej finnas att

hindra ett dylikt förfarande. Det måste dock tillses, att ett sådant kommunens

nyttjande icke kommer att innebära en verklig förbrukning av med
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majis proposition nr 202.

len. Med hänsyn härtill har i lagförslaget intagits föreskrift, att kommunen

må nyttja medlen i samma mån som den skulle äga rätt att utan särskild

underställning verkställa upplåning, vare sig detta beror på att kommunen

ej utnyttjat möjligen förefintlig underställningsfri lånerätt eller det sammanhänger

med att kommunen icke upplånat vad den äger upplåna jämlikt

Kungl. Maj:ts medgivande. Detta innebär, att kommunen, i stället för att låna

från utomstående, ''lånar’ från sina fonder (ett förhållande som dock räkenskapsmässigt

ej behöver taga sig uttryck i att en låneliknande transaktion ägt

rum). Skulle behov uppstå att nyttja fondmedel i större utsträckning, bör

det få ske efter tillstånd av Kungl. Maj:t.

Mot vad sålunda föreslås skulle kunna anmärkas, att det bl. a. anknyter

till bestämmelserna om tillfällig upplåning, och att dessa för närvarande äro

delvis mindre rationella. Frågan om dessa bestämmelsers omarbetande lärer

emellertid komma att göras till föremål för särskild utredning. Vid sådant

förhållande och då kommun alltid har möjlighet att söka Kungl. Maj:ts tillstånd

till ytterligare nyttjande av medlen, synes vad som för närvarande kan

anmärkas mot reglerna för tillfällig upplåning icke böra utgöra hinder mot

en i och för sig naturlig anknytning av bestämmelserna för fondmedels nyttjande

till vad som gäller för upplåningen.

Det torde vara att förvänta, att fondmedel oftast komma att nyttjas såsom

kassaförlag. Detta kommer dock icke alltid att bliva fallet. Därför måste

föreskrift meddelas, som tryggar medlens säkra placering. Lämplig regel torde

vara, att medlen, i den mån de ej nyttjas av kommunen, skola anbringas

i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens samtycke

anbringa omyndigs medel, dock att länsstyrelsen må giva tillstånd till annan

trygg placering. Stundom kan emellertid fondens ändamål vara sådant, att

fondens medel skola, helt eller delvis, vara anbragta i tillgångar av annat

slag; en bostadslånefond t. ex. har till ändamål att lämna sekundärkredit. I

stadgan bör därför kunna medgivas annan placering än den regelmässiga.

Avyttrar kommun fast egendom, erhålles ofta en del av likviden i form

av sådana inteckningsreverser, som icke uppfylla fordringarna för placering

av omyndigs tillgångar. Det torde inträffa, att vad kommunen sålunda erhåller,

i likhet med kontanta medel som erhållas vid fastighetsförsäljning,

avsättes till en fond. En dylik anordning synes lämplig. Därför föreslås

en bestämmelse, att vad eljest stadgas om fondmedels anbringande ej

skall utgöra hinder att till fond avsätta och i densamma behålla andra tillgångar

än penningmedel, därest kommunen bekommit dem vid avyttrande

av tillgång avsedd för stadigvarande bruk.

Vad särskilt angår pensionsfond skulle kunna ifrågasättas föreskrift, att

dess medel skola, till beredande av ökad trygghet åt tjänstemännen, hållas

avskilda från kommunens övriga tillgångar. Eftersom tjänstemännen hava

kommunens skatteunderlag till säkerhet för sina anspråk å kommunen, har

dock sådan föreskrift ej ansetts erforderlig. Å andra sidan bör, där det

anses lämpligt, ej blott beträffande pensionsfond utan även i fråga örn annan

fond kunna i stadga intagas bestämmelser om medlens avskiljande ävensom

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

61

föreskrifter om förvaltningen i övrigt, vilka avvika från vad som eljest skulle

gälla. Fond, varom här är fråga, bör med andra ord kunna erhålla karaktär

av ''särskilt förvaltad fond’, under det att övriga fonders tillgångar utan

avskiljande upptagas bland kommunens övriga medel.»

Bestämmelserna örn fondmedels placering hava i de flesta av yttrandena

lämnats utan erinran. I några yttranden hava emellertid framställts vissa

anmärkningar.

Stockholms stads kammarkontor anför:

»De föreslagna bestämmelserna innebära, bland annat, att, förutom hos

postsparbanken eller sparbank, placering i bank icke utan tillstånd kan ske

annat än på depositionsräkning eller annan räkning, som ger minst samma

ränta. På sådant sätt begränsade placeringsmöjligheter innebära emellertid

praktiska olägenheter. Behov kunna ju för övrigt ofta tänkas föreligga att,

i avvaktan på lämpligt tillfälle att mera fast placera medlen, hava dem innestående

på annan bankräkning.

I motiveringen till lagförslaget synes vara förutsatt, att en kommuns fondmedel

må av denna kunna utnyttjas som kassaförlag, vilket jämväl får anses

vara en lämplig anordning. Bätten härtill har emellertid knappast kommit

till klart uttryck i författningstexten.»

Stockholms stads drätselnämnd anser, att, då kommunen själv bör bära

ansvaret för sin ekonomi, något behov ej föreligger av en på detta sätt utvidgad

statsuppsikt över den kommunala medelsförvaltningen.

Drätselkammaren i Norrköping anför:

»Förslaget i vad det närmast avser fondmedels placering ställer kommunerna

under ett opåkallat statligt förmynderskap. Något behov av dylikt

förmynderskap synes icke föreligga, och det borde ju i allt fall förutsätta en

mera notorisk tidigare misskötsel av den kommunala förmögenheten. Tvärtom

torde kunna sägas, att all omsorg nedlägges på fondmedlens trygga placering.

Och i ekonomiskt hänseende måste en viss rörlighet medgivas. Finansförvaltningen

löper eljest lätt faran att stelna till i byråkratiska former

och förlora förmågan att anpassa sig efter det levande livets ständigt växande

krav. Förslaget försvårar eller rent av omöjliggör fondmedlens hittillsvarande

naturliga användning för den kommunala rörelsens tillfälliga behov,

intill dess Kungl. Maj:ts eller länsstyrelses tillstånd erhållits. För ett så allvarligt

angrepp på den kommunala självstyrelsen, som här ifrågasatts, fordras

givetvis verkligt trängande skäl.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar:

»De ifrågasatta föreskrifterna torde vara behövliga endast under förutsättning,

att särskild anledning finnes att befara, det kommunerna skola anbringa

fondmedel på ett mindre betryggande sätt. Så torde emellertid knappast

vara förhållandet, och det lärer saknas skäl att ställa fondmedlen under annan

och än mera betryggande kontroll än vad rörande kommunala tillgångar

i allmänhet är föreskrivet. Lider en kommun förlust till följd av oförsiktig

medelsplacering blir denna förlust icke mera kännbar för skattdragarna,

örn den drabbar en kommunal fond än örn den drabbar andra kommunens

tillgångar.»

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

Departements
chefen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är ej övertygad om behövligheten av särskilda

föreskrifter rörande fondmedels placering.

Länsstyrelsen i Örebro län anser anledning ej föreligga att beträffande placering

av fondmedel generellt meddela andra föreskrifter än beträffande övriga

kommunala tillgångar.

Statskontoret yttrar:

»Statskontoret vill understryka angelägenheten av att största försiktighet

iakttages i avseende å fondmedlens placering och får fördenskull föreslå,

att i händelse kommun skulle önska anbringa fondmedel i andra objekt än

som äro direkt i lagen medgivna — vilket endast i rena undantagsfall torde

böra äga rum — frågan härom skall underställas Kungl. Maj:t och icke vederbörande

länsstyrelse. Härigenom skulle, förutom större trygghet, även

vinnas enhetlighet i bedömandet av dylika spörsmål.

Såsom de sakkunniga framhållit, kan det förekomma, att kommun vid avyttrande

av tillgång, avsedd för stadigvarande bruk, erhåller likvid i form av

sådana värden, som icke uppfylla de fordringar, vilka som regel uppställts

för fondmedlens placering. I likhet med de sakkunniga finner statskontoret

det naturligt, att sålunda erhållna förmögenhetsobjekt få redovisas å en fond.

Ämbetsverket håller dock före, att dylika tillgångar böra realiseras, så snart

ske kan utan att förlust därigenom uppkommer, varefter de frigjorda medlen

böra på eljest föreskrivet sätt anbringas. Bestämmelse härom synes

böra intagas i lagförslagets 8 §.»

Styrelsen för svenska landstingsförbundet anför:

»Styrelsen har fäst sig vid att länsstyrelse skulle lämna tillstånd för placering

av fond annorlunda än i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger

utan överförmyndares samtycke anbringa omyndigs medel. Styrelsen vill

därvid erinra, att vid den nya landstingslagstiftningens utformning, man i

största möjliga utsträckning avkopplat länsstyrelsen från dess tidigare förmyndarskapsställning

över landstinget, så att för närvarande allenast en kategori

av beslut fordrar länsstyrelsens godkännande för att erhålla bindande

kraft. Det förefaller under sådana förhållanden onödigt och olämpligt att

nu öka antalet av dylika beslut. Styrelsen vill alltså hemställa, att för landstingens

vidkommande den ovannämnda bestämmelsen örn länsstyrelses medgivande

för viss penningplacering icke måtte bliva gällande.» I

I enlighet med vad i promemorian föreslagits böra fondmedel få inom vissa

bestämda gränser nyttjas till minskande av kommunens upplåning. I promemorian

har föreslagits, att medlen skola anbringas såsom förmyndarmedel,

dock att länsstyrelsen skall kunna medgiva annan trygg placering. Behovet

av denna regel har i en del yttranden bestritts; man har förmenat, att

samma bestämmelser borde finnas för fondmedel som för kommunens vanliga

medel. Emellertid förefinnes enligt min mening härvidlag en avsevärd

skillnad; de medel, som i vanliga fall inflyta till kommun, skola nämligen

snart förbrukas, medan fondmedel skola bevaras under längre tid och därför

kräva särskilt skydd. Jag finner den föreslagna regeln i huvudsak lämplig,

dock med bl. a. den modifikationen, att ej under några förhållanden

hinder bör föreligga att placera fondmedel hos bankinrättning eller å postgirokonto.

Därest ett till lagrådets granskning remitterat förslag, enligt vilket

i fråga om placering av förmyndarmedel centralkassa för jordbrukskredit

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

63

skall likställas med placering hos bank, kommer att genomföras, bör härav

föranledas viss omformulering även av nu ifrågavarande bestämmelse. Efter

underställning bör även annan placering kunna godkännas, och jag anser

i sådant avseende underställning hos länsstyrelse tillfyllest. Bestämmelsen

att kommun skall äga att till fond avsätta och i densamma behålla vad

kommunen vid avyttrande av tillgång för stadigvarande bruk bekommit i

andra tillgångar än penningmedel förordas ock av mig; det torde ej av kommunerna

kunna begäras, att de skola, måhända med förlust, avhända sig vid

fastighetsförsäljning bekomna inteckningar och dylika värdehandlingar.

Ränta.

Beträffande särskild fonds avkastning anföres i promemorian:

»Frågan, huruvida fonds avkastning bör tillgodoräknas fonden eller användas

i likhet med kommunens övriga inkomster, ställer sig olika beträffande

olika slag av särskilda fonder. Naturligt är, att ränta skall tillföras

pensionsfond men icke t. ex. kassaförlagsfond. Stundom kan avsikten just

vara att genom successiva avsättningar, vilka växa med ränta på ränta, uppsamla

det belopp, som erfordras för visst ändamåls förverkligande. Frågan

örn förräntning torde därför böra efter omständigheterna regleras i varje särskild

stadga, önskar man tillföra fonden avkastning, kan det ibland vara

lämpligt att bestämma, att kommunen skall tillgodoräkna fonden årlig ränta

efter viss räntefot oavsett huru medlen äro placerade och i vilken utsträckning

kommunen själv nyttjar medlen.»

Ränta å allmän och tillfällig fond skulle enligt promemorian ingå bland

kommunens vanliga inkomster. I

I promemorian har, såsom av det anförda framgår, föreslagits, att ränta Departementså

allmän fonds och tillfällig fonds medel skall hänföras till kommunens lö- ekelen.

pande inkomster, medan det beträffande särskild fond skall vid dess bildande

bestämmas, huruvida räntan å dess medel skall läggas till fonden eller

ingå bland kommunens löpande inkomster. Jag finner vad sålunda föreslagits

riktigt —- erinran däremot har ej framkommit i något yttrande —

men jag anser, att i avdelningen »Gemensamma bestämmelser» en uttrycklig

regel örn förräntningen av de olika slagen av fonder bör givas. Har vid

särskild fonds bildande stadgats, att räntan å fondens medel skall läggas

till fonden, måste det anses såsom en förbrukning av fondens medel för annat

ändamål än det avsedda, örn kommunen låter fondens avkastning ingå bland

kommunens löpande inkomster. Sådan förbrukning bör alltså ej få ske annat

än genom beslut med kvalificerad majoritet och efter Kungl. Maj:ts medgivande.

Där ränta skall tillföras särskild fond, möter ej hinder att kommunen,

till förenkling av bokföringen, beräknar räntan efter viss schablonmässigt

bestämd räntefot. Har kommun ej bestämt, att ränta å särskild fonds

medel skall läggas till fonden, utgör ett tillgodoräknande av ränta ett beslut

örn ny avsättning av medel till fonden och bör bedömas såsom sådant. Att

tillgodoräkna allmän fond ränta innebär alltid en avsättning till fonden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

Övriga föreskrifter.

Rörande fondernas redovisning i kommuns räkenskaper anföres i promemorian:
»Då

det för närvarande saknas föreskrifter örn kommunala balansräkningar,

vöre det knappast lämpligt att nu införa stadgande om fondernas redovisning

i kommunernas räkenskaper. Det kan emellertid komma att visa

sig ändamålsenligt att sedermera i lagen upptaga sådan bestämmelse, därest

det kommunala räkenskapsväsendet i allmänhet blir föremål för reglering

i lagstiftningen.»

I promemorian yttras rörande frågan örn lagstiftningens räckvidd beträffande

olika slag av kommuner följande:

»För tingshusbyggnadsskyldiga torde rätt till fondbildning ej behöva stadgas,

desto mindre som dessas ekonomiska förhållanden över huvud föga

reglerats. Sådan rätt lärer ej heller böra givas vägdistrikt. Spörsmålet om

vägdistriktens ekonomi i allmänhet är föremål för särskild utredning av

1935 års vägsakkunniga, och frågan om fondbildning hos vägdistrikt torde

ej böra avgöras utan i samband med frågan om vägdistriktens ekonomiska

förhållanden i övrigt. För kommunalförbund lärer fondbildning ej kunna

ifrågakomma, då dessa ej äga självständig rätt till uttaxering. I övrigt lära

tillräckliga skäl att beträffande visst slag av kommunal samfällighet inskränka

rätten till fondbildning ej finnas.»

Rörande fonder, som ej beröras av lagstiftningen, uttalas i promemorian

följande:

»Utom ramen för den ifrågavarande lagstiftningen falla fonder, som tillkommit

på annat sätt än genom kommuns avsättning av egna medel. För

de förut i denna promemoria omnämnda s. k. donationsjordsfonderna gälla de

bestämmelser, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall givit, och torde ytterligare

regler ej vara av behovet påkallade, varför lagen ej bör avse dessa fonder.

Skogsaccisfond, överskottsmedel å hamnrörelse och fond, som utgör prästlönetillgång

för pastorat, äro reglerade i särskilda författningar och beröras

därför icke av förevarande lagstiftning. Denna avser däremot all fondbildning

av andra speciella kommunalskatter, således även avsättning av nöjesskatte-

och hundskattemedel.»

Att i förevarande sammanhang erfordras vissa ändringar i kommunallagarna,

omförmäles jämväl i promemorian:

»Uppenbart är att, då den kommunala fondbildningen är att anse som en

utbruten del av kommunallagstiftningen, de allmänna kommunallagarna komma

att gälla i de punkter, som ej regleras i fondbildningslagen. I vissa lagrum

i kommunallagarna bör hänvisning göras till sistnämnda lag.»

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

65

Om lagstiftningens ikraftträdande anföres i promemorian:

»Författningarna böra träda i kraft den 1 juli 1936. Med hänsyn till att

jämväl då befintliga fonder böra skyddas mot olämplig användning och

samma lagbestämmelser böra gälla för alla fonder av enahanda slag, böra

författningarna äga tillämpning även å den 1 juli 1936 befintliga fonder.

Stadga bör därför kunna antagas för sådan äldre fond men bör ej göras

obligatorisk, eftersom fråga är örn redan skedd avsättning. I syfte att förhindra

oberättigad förbrukning av äldre fonds medel torde emellertid böra

föreskrivas, att medel tillhörande äldre fond av den beskaffenhet, att enligt

nya lagen stadga erfordras, icke må tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts

tillstånd. Har Kungl. Maj:t redan nu fastställt stadga (reglemente) för fond

och innehåller stadgan (reglementet) sådana bestämmelser, som enligt nya

lagen måste finnas i stadgan, behöver uppenbarligen ny stadga ej fastställas.

Utan särskild bestämmelse är det tydligt, att lagen icke är tillämplig beträffande

äldre fond av sådan beskaffenhet, att den, om den tillkommit efter

lagens ikraftträdande, icke skulle vara att hänföra under lagen.»

Slutligen göres i promemorian ett uttalande rörande den ifrågasatta lagstiftningens

inverkan å statsförvaltningen:

»Den ifrågasatta lagstiftningens genomförande kommer helt säkert att medföra

ej oväsentligt ökat arbete för statsförvaltningen. Länsstyrelserna komma

att, liksom i andra underställningsärenden, förmedla handlingarnas översändande

till Kungl. Maj:t samt avgiva yttranden. Åtskilliga frågors underställning

hos Kungl. Majit kommer att, särskilt under en övergångstid, då

kommunerna kunna väntas ordna förhållandena beträffande sina gamla fonder

och bilda nya sådana, vålla finansdepartementet ej obetydlig ökning i

dess göromål. Om särskilda åtgärder i anledning härav komma att krävas,

kan ej nu bedömas. Till minskande av statsmyndigheternas arbete och till

underlättande av de kommunala myndigheternas besvär kan det visa sig

lämpligt att utarbeta och offentliggöra några förslag till typer av normalstadga

för kommunala fonder.»

Beträffande lagens tillämpningsområde anför länsstyrelsen i Uppsala län:

»Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen örn kommunal fondbildning

synes icke vara fullt klart. Särskilt gäller detta tolkningen av 7 och 10

§§. jämförda med varandra. Enligt sistnämnda paragraf torde man e contrario

få antaga, att användningen av inkomster av skattemedel med undantag

av skogsaccis samt från affärsdrivande verk med undantag av hamnrörelse

skall underkastas lagförslagets bestämmelser. Detsamma synes komma

att gillia beträffande vederlag för donerad eller testamenterad lösegendom,

exempelvis aktier, som avyttras, eller konstverk, som undergå förstöring

och ersättas från försäkringsinrättning. Jämväl på avkastning av donerad

eller testamenterad egendom lärer lagen vara tillämplig. Kungl. Majrts

befallningshavande ifrågasätter emellertid, örn man icke med den teknik,

som använts i lagförslaget för att angiva tillämpningsområdet, bör uttryckligen

undantaga all den egendom med därå löpande avkastning, som tillfal
nihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 202. f>

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

lit kommun genom gåva eller testamente med föreskrift angående medlens

användning.»

Det förslag, som av länsstyrelsen i Uppsala län framlagts rörande redigeringen

av det lagrum, vilket angiver undantagen från fondbildningslagen, synes

mig vara förtjänt av beaktande. Med den av länsstyrelsen föreslagna formuleringen

torde det bliva klart, att under fondbildning enligt lagen faller

fondering av gåvo- och testamentsmedel endast i den mån föreskrift ej vid

gåvan eller i testamentet lämnats rörande medlens användning.

Av yttranden, som i det föregående i samband med behandlingen av »särskilda

fonder» återgivits, framgår, att på sina håll förefinnes en önskan örn

fri fondbildning av nöjes- och hundskattemedel. Huruvida man därvid närmast

tänkt sig, att medlen skulle avsättas till »särskilda fonder» eller jämväl

till övriga fonder, synes ej vara alldeles klart. Jag anser emellertid, att fri

fondbildningsrätt ej bör förekomma för andra ändamål eller i annan utsträckning

än förut föreslagits, och jag vill framhålla, att fondbildningens

bindande vid nöjes- och hundskattemedel egentligen endast innebär en begränsning

av fondbildningsrätten med hänsyn till beloppet, enär sagda medel

tillföras den allmänna budgeten. Därest särskild anledning skulle föreligga

att fondera ifrågavarande slag av medel för visst framtida behov, kan

beslut därom fattas i den i 2 eller 3 § stadgade ordningen. Äger avsättningen

rum enligt 3 §, kan väl vanligen Kungl. Maj:ts medgivande en gång för alla

inhämtas. Därigenom torde det intresse, som kan antagas närmast hava

förestavat berörda förslag, bliva tillgodosett.

Jag vill framhålla, att det av mig förordade förslaget torde föranleda väsentligt

mindre ökning av de statliga förvaltningsmyndigheternas göromål än

det i promemorian framlagda förslaget.

Vad slutligen angår lagstiftningens tillämplighet å äldre fonder, föreslår jag

en regel, ägnad att underlätta övergången i fråga örn sådana fonder, som,

vanligen vid sidan av lagen, bildats före den nya lagens ikraftträdande men

som ej fylla betingelserna vare sig för särskild, allmän eller tillfällig fond.

Beträffande denna regels innehåll tillåter jag mig hänvisa till lagtexten.

övriga i promemorian och de avgivna yttrandena berörda frågor föranleda

ej något särskilt uttalande från min sida.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till

1) lag örn kommunal fondbildning;

2) lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet

tillhörig egendom;

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet;

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

örn kommunalstyrelse i stad;

5) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

örn församlingsstyrelse;

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202. 67

6) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting;

7) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm; och

8) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm;

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

Bilaga 1.

Utredningsmännens förslag

till

lag om kommunal fondbildning.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger, på sätt i denna lag föreskrives, att för framtida ändamål

avsätta medel till fond.

Sådan fond är:

särskild fond för tillgodoseende av särskilt, uttryckligen angivet kommunalt

behov;

allmän fond för utjämning av skattetrycket mellan olika år; eller

tillfällig fond.

Örn särskild tond.

2 §•

Beslut örn bildande av särskild fond skall tillika innefatta antagande av

stadga för fonden med föreskrifter om fondens ändamål, avsättningar till

fonden och fondens tagande i anspråk samt bestämmelse huruvida och efter

vilka grunder ränta skall läggas till fonden.

I stadga kan ock föreskrivas, att fonden skall förvaltas såsom särskild tillgång

skild från kommunens övriga tillgångar, och meddelas i sådant avseende

erforderliga bestämmelser.

3 §•

För beslut angående antagande av stadga för särskild fond eller ändring

av stadgan ävensom rörande avsättning av medel till sådan fond, så ock angående

tagande i anspråk av medel ur fonden på annat sätt än i stadgan

bestämts erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster.

Sådan röstövervikt vare dock ej erforderlig för beslut om avsättning till

pensionsfond eller försäkringsfond i enlighet med stadga.

4§-

För att vinna bindande kraft skola beslut om antagande av stadga för

särskild fond och örn ändring av stadga underställas Konungens prövning

och fastställelse.

Lag samma vare beträffande beslut om avsättning av medel till särskild

fond utöver vad i stadgan medgives samt om tagande i anspråk av fondens

medel på annat sätt än i stadgan bestämts, ävensom, i fall då sådant föreskrivits

i stadgan, om tagande i anspråk av fondens medel i enlighet med

stadgans bestämmelser.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202■ 69

Om allmän fond.

5§-

1 mom. I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger

kommun utan särskilt medgivande av myndighet besluta om avsättning av

visst belopp till allmän fond eller tagande i anspråk av visst belopp ur fonden

i enlighet med följande föreskrifter.

Avsättning till fonden må ske, därest den utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona, som utan avsättning till fonden erfordras för

det följande året, understiger medeltalet av vad som under de närmast föregående

fem åren utdebiterats för varje skattekrona. Medel ur fonden må

tagas i anspråk för kommunens allmänna utgifter, därest den utdebitering

av allmän kommunalskatt för varje skattekrona, som utan att medel ur

fonden tagas i anspråk erfordras för det nästföljande året, överstiger nyssnämnda

medeltal.

Genom avsättning, varom här är fråga, må utdebitering av allmän kommunalskatt

för varje skattekrona ej ökas med mer än hälften av vad som

skulle hava erfordrats för att uppbringa utdebiteringen till det i föregående

stycke omförmälda medeltalet och fonden ej bringas att överstiga hälften

av det belopp, som enligt den för löpande året gällande utgifts- och inkomststaten

skolat täckas med allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt.

Genom att medel ur fonden enligt detta mom. tagas i anspråk må ej utdebiteringen

för varje skattekrona minskas med mer än hälften av vad som

skulle hava åtgått för att nedbringa utdebiteringen till förenämnda medeltal.

Ej heller må under ett kalenderår tagas i anspråk mer än en tredjedel av

det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid slutet av något av de tre kalenderår,

som närmast föregått det år då avsättningen beslutas.

2 mom. Där särskilda skäl äro, må med Konungens tillstånd, utöver vad

i 1 mom. är medgivet, avsättning ske till allmän fond eller sådan fonds medel

tagas i anspråk. Vid meddelande av tillstånd till avsättning som nu sagts

äger Konungen föreskriva villkor för de avsatta medlens tagande i anspråk.

Tillstånd enligt detta mom. må givas i stadga. 6 7

6 §•

För beslut örn avsättning av medel till allmän fond eller tagande i anspråk

av medel ur fonden erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster.

Om tillfällig fond.

7 §■

Hava medel influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller

såsom ersättning på grund av försäkring av dylik tillgång eller har eljest belopp,

som ej är att hänföra till kommuns löpande inkomster, tillfallit kommun

och finna ej medlen omedelbar användning, eller har lån, som kommun

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

med Konungens tillstånd upptagit, ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda

ändamålet, skola de influtna eller återstående medlen tillsvidare och i

avvaktan på beslut om medlens tagande i anspråk för visst ändamål avsättas

till tillfällig fond.

Medel, som avsatts till tillfällig fond, må, försåvitt ej särskilda villkor

eljest blivit stadgade för deras disponerande, genom beslut i vanlig ordning

tagas i anspråk för anskaffande av tillgång för stadigvarande bruk.

Beslut om tagande i anspråk av medel från tillfällig fond i annat fall än nu

sagts skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning och

fastställelse.

Gemensamma bestämmelser.

8 §•

Fonds medel skola vara på betryggande sätt anbragta, kommun obetaget

att, därest icke i stadga annorlunda bestämts, nyttja fondens medel i stället

för belopp, som kommunen jämlikt Konungens medgivande eller eljest äger

upplåna. Därutöver må kommunen nyttja fonds medel allenast efter Konungens

i stadga eller annorledes meddelade tillstånd.

Vid anbringande eller nyttjande av fonds medel skall tillses, att medlen vid

behov äro tillgängliga.

Där annat icke föreskrivits i stadga, må fonds medel ej utan tillstånd av

länsstyrelsen anbringas annorlunda än i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens samtycke anbringa omyndigs medel.

Vad nu sagts utgör ej hinder att till fond avsätta och i densamma behålla

vad kommunen vid avyttrande av tillgång för stadigvarande bruk bekommit

i andra tillgångar än penningmedel.

9 §•

Vad i denna lag är föreskrivet angående kommun skall äga motsvarande

tillämpning å församling, särskilt skoldistrikt, municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle,

som avses i 6 § lagen örn fattigvården, samt landsting.

10 §.

Denna lag avser ej skogsaccisfond, fond av överskottsmedel å hamns rörelse

eller fond, som utgör prästlönetillgång för pastorat, samt ej heller fond uppkommen

genom avsättning av medel, som erhållits såsom vederlag för fastighet,

vilken för något kommunens gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit

kommunen genom gåva eller testamente.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

Lagen äger tillämpning jämväl å fond, som finnes vid lagens ikraftträdande.

Är sådan fond av den beskaffenhet, att enligt denna lag stadga skall

finnas för densamma, erfordras icke stadga men må stadga fastställas. Har

stadga ej fastställts för dylik fond, må fondens medel användas allenast efter

tillstånd av Konungen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202-

71

Utredningsmännens förslag

till

lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan

samfällighet tillhörig egendom.

Härigenom förordnas, att, om kommun, församling, särskilt skoldistrikt,

municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen örn fattigvården,

eller landsting uppburit ersättning vid försäljning av tillgång för stadigvarande

bruk eller på grund av försäkring av sådan egendom, vad sålunda

erhållits ej må användas för annat ändamål än anskaffande av annan

dylik tillgång eller för avsättning till särskild eller tillfällig fond på sätt i lagen

örn kommunal fondbildning stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maits proposition nr 202-

Bilaga 2.

Tabeller, belysande verkningarna av de föreslagna reglerna om

underställningsfri avsättning till allmän fond och tagande i anspråk av

allmän fond1.

Stockholms stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

* förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1917

6.40

6.00

7,290,789

1918

6.75

6.08

8,777,732

—

—

—

_

1919

8.60

6.23

10,700,467

—

—

—

_

1920

8.50

6.75

13,742,200

—

—

—

—

1921

6.65

7.26

11,959,256

+ 0.30

+

3,587,776.60

3,587,776.60

6.95

l 1922

4.90

7.44

9.852,867

+ 1.27

+

12,513,141.09

16,100,917.69

6.17

1923

5.10

7.39

8,575,000

+ 1.14

+

9,775,500.00

25.876,417.69

6.24

: 1924

5.20

7.29

8,553,912

+ 0.43

+

3,678,182.16

29,554,599.85

5.63

1925

5.90

6.69

8,874,745

—

—

29,554,599.85

5.90

i 1926

5.65

6.17

9,371.331

—

—

29,554,599.85

5.65

1927

5.60

5.91

9,863,865

+ 0.02

+

197,277.30

29,751,877.15

5.62

1928

5.50

5.80

10.344,892

+ 0.14

+

1,448,284.88

31,200,162.03

5.64

1929

5.25

5.68

11,639,215

+ 0.15

+

1,745,882.25

32,946,044.28

5.40

1930

5.15

5.64

12,425,107

+ 0.17

+

2,112,268.19

35,058,312.47

5.32

1931

5.70

5.53

12,957,074

- 0.08

—

1,036,565.92

34,021,746.55

5.62

1932

8.16

5.52

11,706,398

- 0.99

—

11,589,334.02

22,432,412.53

7.16

1933

8.10

5.83

10,547,695

- 1.10

—

11,602,464.50

10,829,948.03

7.00

1934

6.95

6.10

9,794,931

- 0.42

-

4,113,871.02

6,716,077,01

6.53

Göteborgs stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. a

» f

kr. per

skatte- krona

vsättning +

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1917 ....

6.73

6.18

3.423,116

1918 ....

9.76

6.29

3,643,840

—

—

_

_

1919 ....

7.36

7.03

4,889,821

—

__

_

___

1920 ....

8.19

7.31

5,992,350

—

—

_

_

1921 ....

7.35

7.67

5,077,479

+ 0.16

+ 812.397

812,379

7.51

1922 ....

7.34

7.91

3,651,059

+ 0.28

+ 1,022,297

1,834,694

7.62

1923 ....

7.50

8.08

2,956,203

+ 0.29

+ 857,299

2,691,993

7.79

1924 ....

7.53

7.69

2,930,910

+ 0.08

+ 234,473

2,926,466

7.61

1925 ....

8.06

7.75

2,911.912

- 0.15

- 436,787

2,489,679

7.91

1926 ....

7.92

7.69

2,856,824

- 0.11

- 314,251

2,175,428

7.81

1927 ....

7.83

7.75

2,960,288

- 0.04

- 118,412

2,057,016

7.79

1928 ....

7.66

7.78

3,170.267

+ 0.06

+ 190,216

2,247,232

7.72

1929 ....

6.99

7.76

3,525,309

+ 0.38

+ 1,339,617

3,586,849

7.37

1930 ....

6.96

7.72

3,789,811

+ 0.38

+ 1,440,128

5,026,977

7.34

1931 ....

8.10

7.61

3,784,821

- 0.24

- 908,357

4,118,620

7.86

1932 ....

9.29

7.62

3,574,232

- 0.46

- 1,644,147

2,474,473

8.83

1933 ....

9.96

7.83

3,340,686

- 0.50

- 1,670,343

804,130

9.45

1934 ....

8.92

8.17

3,380,376

- 0.24

- 804,130

—

8.68

1 Vid tabellernas uppgörande har hänsyn ej tagits till vare sig den allmänna fondens avkastning

eller avkortning av utskylder.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

73

Malmö stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

feni se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max.

*

kr. per

skatte- krona

avsättning +

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1917 ....

7.85

6.65

1,176,030

1918 ....

10.55

6.97

1,456,053

—

_

_

_

1919 ....

8.34

7.83

1,895,289

-

—

_

_

1920 ....

8.12

8.12

2,433,121

—

_

_

_

1921 ....

7.92

8.35

2,088,265

+ 0.21

+ 438,535.65

438,535.65

8.13

1922 ....

7.84

8.59

1,644,361

+ 0.37

+ 608,413.57

1,046,949.22

8.21

1923 ....

7.78

8.67

1,404,493

+ 0.44

+ 617,976.92

1,664,926.14

8.22

1924 ....

8.72

8.21

1,384,822

- 0.25

- 346,205.50

1,318,720.64

8.47

1925 ....

9.22

8.23

1,409,997

- 0.89

- 549,898.83

768,821.81

8.83

1926 ....

9.02

8.38

1,414,275

- 0.32

- 452,568.00

316,253.81

8.70

1927 ....

8.85

8.49

1,437,834

- 0.18

- 258,810.12

57,443.69

8.67

1928 ....

8.68

8.58

1,492,556

— 0.03

- 44,776.68

12,667.01

8.65

1929 ....

8.43

8.66

1,618,438

4 0.11

+ 178,028.18

190,695.19

8.54

1930 ....

8.14

8.67

1,736,660

+ 0.26

+ 451,531.60

642,226.79

8.40

1931 ....

8.05

8.59

1,779,113

+ 0.27

+ 480,360.51

1,122,587.30

8.32

1932 ....

7.94

8.51

1,733,983

+ 0.28

+ 485,515.24

1,608,102.54

8.22

1933 ....

9.16

8.43

1,573,352

- 0.34

- 534,939.68

1,073,162.86

8.82

1934 ....

9.08

8.46

1,534,144

- 0.31

- 475,584.64

597,578.22

8.77

Sundsvalls stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max.

kr. per

skatte- krona

avsättning +

''örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1917 ....

7.34

6.12

186,408

1918 ....

9.42

6.37

216,811

—

__

_

_

1919 ....

8.28

7.04

275,591

—

_

_

1920 ....

8.24

7.48

358,013

—

_

_

_

1921 ....

6.79

7.92

328,290

+ 0.56

+ 183,842.40

183,842.40

7.35

1922 ....

6.64

8.12

247,057

+ 0.74

+ 182,822.18

366,664.58

7.38

1923 ....

6.58

8.13

216,454

+ 0.77

+ 166,669.58

533,334.16

7.35

1924 ....

6.05

7.72

210,474

+ 0.83

+ 174,693.42

708,027.58

6.88

1925 ....

6.11

7.44

214,280

—

—

708,027.58

6.11

1926 ....

6.07

7.01

212,503

—

—

708,027.58

6.07

1927 ....

6.06

6.76

218,934

—

708,027.58

6.06

1928 ....

6.66

6.60

230,816

- 0.03

- 6,924.48

701,103.10

6.53

1929 ....

6.81

6.33

239,423

- 0.24

- 57,461.52

643,641.58

6.67

1930 ....

6.83

6.27

257,818

- 0.28

- 72,189.04

571,452.54

6.55

1931 ....

6.83

6.86

254,140

- 0.23

- 58,452.20

513,000.34

6.H0

1932 ....

8.67

6.47

242,364

- 0.88

- 213,280.32

299,720.02

7.69

1933 ....

10.52

6.79

202,715

- 0.93

- 188,524.95

111,195.07

9.59

1934 ....

9.89

7.40

196,166

- 0.56

- 109,852.96

1,342.11

9.38

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 202. 6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 202

Karlshamns stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning 4- » förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1917 ....

5.76

4.60

58,175

1918 ....

7.20

5.07

73,271

—

—

—

—

1919 ....

7.26

5.54

89,777

—

—

—

—

1920 ....

7.38

6.06

121,564

—

—

—

—

1921 ....

6.76

6.64

112,577

—

—

—

—

1922 ....

5.80

6.87

89,787

+ 0.53

+ 47,587

47,587

6.33

1923 ....

5.80

6.98

77,244

+ 0.59

+ 45,574

93,161

6.39

1924 ....

5.67

6.82

71,375

+ 0.57

+ 40,684

133,845

6.24

1925 ....

5.48

6.62

74,426

+ 0.57

+ 42,423

176,268

6.05

1926 ....

5.39

6.35

74.080

+ 0.48

+ 35,558

211,826

5.87

1927 ....

5.36

6.17

74,512

+ 0.03

+ 2,235

214,061

5.39

1928 ....

5.26

5.98

79,678

+ 0.03

+ 2,390

216,451

5.29

1929 ....

4.80

5.76

80,786

+ 0.18

+ 14,541

230,992

4.98

1930 ....

4.80

5.51

82,676

—

—

230,992

4.80

1931 ....

6.00

5.27

79,294

- 0.36

- 28,546

202,446

5.64

1932 ....

6.42

5.22

101,596

- 0.60

- 60,958

141,488

5.82

1933 ....

6.72

5.31

74,484

- 0.70

- 52,339

89,149

6.02

1934 ....

5.77

5.45

79,451

- 0.16

- 12,712

76,437

5.61

Mariestads stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

> förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1917 ....

6.75

5.16

43,952

1918 ....

7.76

5.84

46,718

—

—

—

—

1919 ....

6.46

6.49

52,002

+ 0.01

+ 520.02

520.02

6.47

1920 ....

6.22

6.76

70,775

+ 0.27

+ 19,109.25

19,629.27

6.49

1921 ....

5.78

6.85

65,554

+ 0.53

+ 34,743.62

54,372.89

6.31

1922 ....

5.78

6.75

53,177

+ 0.48

+ 25,524.96

79,897.85

6.26

1923 ....

5.70

6.65

47,341

+ 0.47

+ 22,250.27

102,148.12

6.17

1924 ....

5.67

6.34

47,482

+ 0.33

-t- 15,669.06

117,817.18

6.00

1925 ....

6.40

6.25

48.904

- 0.07

— 3,423.28

114,393.90

6.33

1926 ....

6.32

6.22

55,106

- 0.05

- 2,755.30

111,638.60

6.27

1927 ....

6.32

6.21

55,609

- 0.05

- 2,780.45

108,858.15

6.27

1928 ....

6.24

6.21

55,080

- 0.01

— 550.80

108,307.35

6.23

1929 ....

6.05

6.22

61,301

+ 0.08

+ 4,904.08

113,211.43

6.13

1930 ....

6.05

6.24

62,465

+ 0.09

+ 5,621.85

118,833.28

6.14

1931 ....

6.02

6.20

57,445

+ 0.09

+ 5,170.05

124,003.33

6.11

1932 ....

6.79

6.18

57,770

- 0.30

- 17,331.00

106.672.33

6.49

1933 ....

7.21

6.22

53,361

- 0.49

- 26,146.89

80,525.44

6.72

1934 ....

7.02

6.82

53,359

- 0.35

. - 18,675.65

61,849.79

6.67

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202

75

Lindesbergs stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

> förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1917 ....

5.10

5.52

19,836

+ 0.21

+ 4,165.56

4,165.56

5.31

1918 ....

5.20

5.46

25,153

+ 0.13

+ 3,269.89

7,435.45

5.33

1919 ....

5.30

5.40

35,559

+ 0.05

+ 1,777.95

9,213.40

5.35

1920 ....

6.1B

5.34

41,346

- 0.07

— 2,894.22

6,319.18

6.08

1921 ....

5.50

5.44

35,100

- 0.03

- 1,053.00

5,266.18

5.47

.1922 ....

5,70

5.51

25,569

- 0.09

- 2,301.21

2,964.97

5.61

1923 ....

5.60

5.57

21,995

— 0.01

- 219.95

2,745.02

5.59

‘1924 ....

5.60

5.62

21,233

+ 0.01

+ 212.33

2,957.35

5.61

1925 ....

5.40

5.67

21,938

+ 0.13

+ 2,851.94

5,809.29

5.53

1926 ....

5.40

556

22,152

+ 0.08

+ 1,772.16

7,581.45

5.48

1927 ....

5.30

5.56

22,469

+ 0.13

+ 2,920.97

10,502.42

5.43

1928 ....

5.40

5.53

23,109

+ 0.06

+ 1,386.64

11,888.96

5.46

1929 ....

5.55

5.51

24,447

- 0.02

- 488.94

11,400.02

5.53

1930 ....

5.35

5.48

26,769

+ 0.06

+ 1,606.14

13,006.16

5.41

1931 ....

5.20

5.46

27,976

+ 0.13

+ 3,636.88

16,643.04

5.33

1932 ....

5.20

5.43

26,043

+ 0.11

+ 2,864.73

19,507.77

5.31

1933 ....

5.75

5.41

24,471

- 0.17

- 4,160.07

15,347.70

5.58

1934 ....

5.72

5.44

25,620

- 0.14

— 3,586.80

11,760.90

5.58

Piteå stad.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

» förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1917 ....

6.15

4.75

13,534

1918 ....

7.32

5.11

18,046

—

—

—

_

1919 ....

6.80

5.73

25,892

—

—

—

_

1920 ....

7.18

6.04

35,869

—

—

—

1921 ....

6.41

6.47

39,408

+ 0.03

+ 1,182.24

1,182.24

6.44

1922 ....

6.66

6.77

27,428

+ 0.06

+ 1,371.40

2,499.64

6.71

1923 ....

7.18

6.89

22,577

- 0.03

- 677.31

1,822.33

7.16

1924 ....

6.82

6.85

22,392

+ 0.01

+ 223.92

2,046,25

6.83

1925 ....

8.32

6.87

22,059

- 0.03

— 661.77

1,384.48

8.29

1926 ....

8.10

7.09

22,254

— 0.03

- 667.62

716.86

8.07

1927 ....

8.29

7.41

21,830

— 0.03

- 654.90

61.96

8.26

1928 ....

9.37

7.72

23,046

—

—

61.96

9.37

1929 ....

9.01

8.17

24,960

—

—

61.96

9.01

1930 ....

9.30

8.60

24,887

—

—

61.96

9.30

1931 ....

9.30

8.81

25,028

—

—

61.96

9.30

1932 ..

9.30

9.05

24,568

—

—

61.96

9.30

1933 ....

9.20

9.25

22,215

4- 0.02

+ 444.30

506.26

9.22

1934 ....

9.20

9.24

23,061

+ 0.02

+ 461.62

967.88

9.22

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

Lovö kommun, Stockholms län.1

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. a

» f

kr. per

skatte- krona

vsättning +

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1922 ....

5.12

4.64

8,023

1923 ....

4.84

4.79

7,337

—

—

_

_

1924 ....

4.90

4.90

6,561

—

—

—

_

1925 ....

4.09

4.93

7,129

+ 0.42

+ 2,994.18

2,994.18

4.51

1926 ....

5.18

4.98

7,261

- 0.12

- 871.32

2,122.86

5.06

1927 ....

4.12

4.78

8,174

+ 0.33

+ 2,697.42

4,820.28

4.45

1928 ....

3.26

4.74

8,134

+ 0.74

+ 6,019.16

10,839.44

4.00

1929 ....

4.05

4.58

8,322

+ 0.26

+ 2,163.72

13,003.16

4.31

1930 ....

4.04

4.46

9,326

+ 0.21

+ 1,958.46

14,961.62

4.25

1931 ....

3.58

4.41

10,685

+ 0.41

+ 4,380.85

19,342.47

3.99

1932 ....

3.85

4.20

10,529

+ 0.17

+ 1,789.93

21,132.40

4.02

1933 ....

1.76

4.11

22,641

+ 0.10

+ 2,264.10

23,396.50

1.86

1934 ....

1.52

3.68

22,746

+ 0.28

+ 6,368.88

29,765.38

1.80

Timrå kommun, Västernorrlands län.1

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max.

*

kr. per

skatte- krona

mattning +

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1922 ....

9.50

6.45

46,497

1923 ....

10.41

7.20

31,229

—

_

_

_

1924 ....

9.13

7.93

32,527

—

_

_

_

1925 ....

12.10

8.55

36,354

—

_

_

1926 ....

10.20

9.80

51,884

—

—

_

_

1927 ....

7.95

10.26

58,109

+ 1.15

+ 66,825.35

66,825.35

9.10

1928 ....

7.85

10.18

60,419

+ 1.16

+ 70,086.04

136,911.39

9.01

1929 ....

7.85

9.90

44,290

+ 1.02

+ 45,175.80

182,087.19

8.87

1930 ....

7.25

9.85

65,350

—

—

182,087.19

7.25

1931 ....

9.25

8.89

55,234

- 0.18

- 9,942.12

172,145.07

9.07

1932 ....

10.19

8.66

65,051

- 0.76

- 49,438.76

122,706.31

9.43

1933 ....

12.08

8.73

41,648

- 1.45

- 60,389.60

62,316.71

10.63

1934 ....

9.25

9.05

51,905

- 0.10

- 5,190.50

57,126.21

9.15

1 Utdebiteringen för skolväsendet har, till vinnande av bättre överensstämmelse med nuvarande

förhållanden, under alla åren inräknats i utdebiteringen för kommunen. Tabellen utvisar

sålunda icke den fondbildning, som faktiskt skulle fått ske utan underställning, därest lag örn

fondbildning enligt förslaget gällt från år 1922.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202•

77

Grolanda, Skaraborgs län.

I. Borgerliga kommunen.1

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max.

>

kr. per

skatte- krona

ivsättning +

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1922 ....

4.10

6.90

1,579

+ 1.40

+ 3,178.00

3,178.00

5.50

1923 ....

3.90

6.40

1,602

+ 0.17

+ 272.34

3,450.34

4.07

1924 ....

4.90

5.67

1,527

—

—

3,450.34

4.90

1925 ....

4.40

5.13

1,613

+ 0.36

+ 580.68

4,031.02

4.76

1926 ....

2.90

4.68

1,717

—

_

4,031.02

2.90

1927 ....

3.70

4.42

1,749

—

—

4,031.02

3.70

1928 ....

4.10

4.07

1,722

- O.oi

- 17.22

4,013.80

4.09

1929 ....

5.50

4.07

1,712

- 0.71

- 1,215.52

2,797.28

4.79

1930 ....

4.60

4.05

1,610

- 0.27

- 434.70

2,362,58

4.33

1931 ....

4.90

3.97

1,507

- 0.46

- 693.22

1,669.36

4.44

1932 ....

4.98

4.27

1,474

- 0.35

— 515.90

1,153.46

4.63

1933 ....

5.85

4.46

1,259

— 0.62

- 780.68

372.88

5.23

1934 ....

6.17

4.69

1,348

— 0.27

— 363.96

8.92

5.90 |

II. Församlingen.1

Ar, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. £

» f

kr. per

skatte- krona

ivsättning 4

örbrukning —

summa kr.

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

1922 ....

1.90

2.30

1,579

+ 0.20

4 315.80

315.80

2.10

1923 ....

2.10

2.20

1,602

+ 0.05

4 80.10

395.90

2.15

1924 ....

3.60

2.01

1,527

- 0.08

- 122.16

273.74

3.52

1925 ....

3.10

2.32

1,613

- 0.08

- 129.04

144.70

3.02

1926 ....

2.60

2.52

1,717

- 0.04

— 68.68

76.02

2.56

1927 ....

1.80

2.67

1,749

+ 0.43

+ 752.07

828.09

2.23

1928 ....

1.60

2.69

1,722

+ 0.43

4 740.46

1,568.55

2.03

1929 ....

2.10

2.67

1,712

—

—

1,568.55

2.10

1930 ....

2.20

2.38

1,610

+ 0.09

4 144.90

1,713.45

2.29

1931 ....

2.40

2.25

1,507

- 0.07

- 105.49

1,607.96

2.33

1932 ....

1.42

2.19

1,474

+ 0.13

4 191.62

1,799.58

1.65

1933 ....

2.45

2.06

1,259

- 0.19

- 239.21

1,560.37

2.26

1934 ....

2.73

2.11

1,348

- 0.31

- 417.88

1,142.49

2.42

1 Se not. s. 76.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 202. 7

M

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

örebro läns landsting.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

» förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1918 ....

1.25

0.77

1,428,720

_

1919 ....

1.20

0.94

1,713,030

—

—

—

—

1920 ....

1.26

1.01

2,047,920

—

—

—

—

1921 ....

1.24

1.12

1,960.240

—

—

—

—

1922 ....

1.17

1.23

1,392,000

+ 0.03

+ 41,760.00

41,760.00

1.20

1923 ....

1.19

1.23

1,159,590

+ 0.02

+ 23,191.80

64,951.80

1.21

1924 ....

1.50

1.23

1,144,440

- 0.02

- 21,650.60

43,301.20

1.48

1925 ....

1.64

1.28

1,205,860

— 0.02

- 21,650.60

21,650.60

1.52

1926 ....

1.66

1.33

1,215,960

- 0.02

- 21,650.60

—

1.64

1927 ....

1.94

1.41

1,217,920

—

—

—

1.94

1928 ....

1.90

1.56

1,258,500

—

—

—

1.90

1929 ....

2.03

1.70

1,278,419

—

—

—

2.03

1930 ....

2.03

1.81

1,352,864

—

—

—

2.03

1931 ....

2.05

1.91

1,365,133

—

—

—

2.05

1932 ....

2.26

1.99

1,295,491

—

—

—

2.26

1933 ....

2.42

2.06

1,164,898

—

—

—

2.42

1934 ....

2.42

2.16

1,184,916

—

—

—

2.42

Vislanda municipalsamhälle, Kronobergs län.

År, då

utdebite- ring be- slutats

Utdebi-

tering

per

skatte-

krona

Medelutde- bitering

per skatte- krona de

fem se- naste åren

Antal

skatte-

kronor

Max. avsättning +

» förbrukning —

Fondens

behållning

vid nästa

budgetårs

slut

kr.

Utdebite- ring per

skattekrona

efter

reglering

mot fonden

kr. per

skatte- krona

summa kr.

1920 ....

1.00

0.84

8,539

_

_

_

1921 ....

1.00

0.80

7,504

—

—

—

—

1922 ....

1.00

0.92

5,750

—

—

—

—

1923 ....

1.60

0.92

4,699

—

—

—

—

1924 ....

1.30

1.04

4,544

—

—

—

—

1925 ....

0.80

1.18

4,322

+ 0.19

+ 821.18

821.18

0.99

1926 ....

1.10

1.17

4,518

+ 0.03

+ 135.54

956.72

1.13

1927 ....

1.50

1.21

3,759

— 0.08

- 300.72

656.00

1.42

1928 ....

1.50

1.29

3,635

- 0.08

- 290.80

365.20

1.42

1929 ....

1.80

1.25

4.035

- 0.02

- 80.70

284.50

1.28

1930 ....

1.30

1.25

4,128

- 0.02

- 82.56

201.94

1.28

1931 ....

1.10

1.30

3,841

+ 0.10

+ 384.10

586.04

1.20

1932 ....

1.10

1.32

3,563

+ 0.11

+ 391.93

977.97

1.21

1933 ....

1.40

1.28

3,138

- 0.06

— 188.28

789.69

1.34

1934 ....

1.50

1.27

3,246

- 0.10

— 324.60

465.09

1.40

366536. Stockholm, Isaac Marcus B oktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till lag om kommunal fondbildning m. m. a1 i texten