Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd
1936-03-10 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:205, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd
Dokumentets text
Kungl. Majda proposition nr 905,
1
Nr 205.
Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen
den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd; given
Stockholms slott den 10 mars 1936.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom.
lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
/lilläng till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr aari.
510 8« 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr ‘205.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse ar 14 § 3 inom. lagen den 29 juni 1912
(nr 206) om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd1)
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
14 §.
3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar varje dygn; och skall i denna ledighet
ingå, där den minderårige användes till arbete som med förbudet i 10 §
första stycket avses, tiden mellan klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m. samt
eljest tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
Från vad---därtill föranleda.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936; dock att, där vid lagens ikraftträdande
minderårig användes till arbete, som avses med förbudet i 10 §
första stycket, äldre lag fortfarande skall äga tillämpning å den minderårige.
*) Senaste lydelse se 1931: 288.
Kungl. Maj:ls proposition nr 205.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam beredning
med chefen för justitiedepartementet fråga örn ändrade bestämmelser rörande
nattvila för minderåriga arbetare samt anför:
Lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd innehåller, i den lydelse
densamma erhållit genom lagen den 12 juni 1931 (nr 288), i 8—15 §§ särskilda
föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete. Sålunda stadgas
bland annat följande. Minderårig, varmed förstås den som är under 18 år
(8 §), må icke användas till arbete förrän den minderårige fyllt 13 år och,
där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat folkskolans lärokurs
eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit
tillstånd att lämna folkskolan (9 § 1 st.). I industriellt arbete samt byggnads-
och transportarbete är minimiåldern 14 år, där ej arbetet avser distribution
av varor eller uträttande av bud eller ärenden (10 § 1 st.). Från
dessa förbud mot användande i arbete av minderåriga under 13 eller 14 år
kan dock i vissa fall eftergift meddelas (12 § 1 och 2 st.). Minderårig skall
för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar
varje dygn, och skall i ledigheten ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.
(14 § 3 mom. 1 st.). Från detta stadgande gälla dock vissa undantag (14 §
3 mom. 2 st.). Yngling, som fyllt 16 år, kan sålunda efter vederbörande
yrkesinspektörs eller bergmästares medgivande användas till arbete med tre
8-timmarsskift och med nattarbete var tredje vecka. Härutöver äger yrkesinspektionens
chefsmyndighet medgiva, att sådan yngling må deltaga i arbete,
som på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet
måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras. Yngling, som
fyllt 14 år, må efter chefsmyndighetens medgivande användas till flottningsarbete,
i den mån förhållandena därtill föranleda.
Den i 14 § 3 mom. 1 st. upptagna huvudregeln om minderårigas nattvila
överensstämmer med den i Washington år 1919 av internationella arbetskonferensen
antagna konventionen angående barns nattarbete inom industrien.
Jämväl konventionen innehåller en undantagsbestämmelse, enligt vilken i
vissa fall minderåriga över 16 år må användas i nattarbete. Då emellertid
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
denna undantagsbestämmelse till skillnad från motsvarande stadganden i
14 § 3 mom. 2 st. arbetarskyddslagen endast gäller för vissa slag av industriella
företag, har Sverige icke kunnat ratificera konventionen.
Före 1931 års lagändring var den stadgade minimiåldern för barn, som
användes i arbete, i vissa fall ett eller två år lägre än den nu gällande.
Minderårig, som användes till kringförande av varor, uträttande av bud eller
ärenden eller till arbete i handel, skulle åtnjuta oavbruten ledighet under
minst elva timmar varje dygn, och skulle tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.
ingå i ledigheten. Beträffande minderårigs användande till industriellt arbete
eller byggnadsarbete föreskrevs, att minderårig icke fick användas till sådant
arbete mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m.; dock gällde härvid undantag för yngling,
som fyllt 16 år, därest arbetsdagen var begränsad till högst åtta timmar
samt tillika arbetet icke oftare än var tredje vecka inföll å tid mellan kl. 11
e. m. och 5 f. m.
I en den 6 december 1934 till socialdepartementet inkommen skrivelse
framhöll svenska textilarbetare förbundet, att efter 1931 års lagändring arbetsgivarna
inom textilindustrien börjat i stor utsträckning använda minderåriga
i arbete, fördelat på två efter varandra följande 8-timmarsskift per
dygn. Skiftarbete vore påfrestande redan för vuxna arbetare samt mycket
farligt för de ungas såväl fysiska som psykiska hälsa. Genom skiftbytena
förlädes arbetstiden omväxlande till olika, ömsom alltför tidiga, ömsom alltför
sena delar av dygnet, vilket medförde en oregelbunden ordning beträffande
måltider och sömn. Därtill komme, att rasterna i arbetet i de flesta fall
bleve otillräckliga. Förbundet hemställde därför örn vidtagande av åtgärder
i och för åstadkommande av sådan ändring i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen,
att den tid av dygnet, under vilken minderåriga finge användas till
industriellt arbete, begränsades till mellan kl. 6 f. m. och 7 e. m. Då vidare
enligt förbundets mening minderårigas hållande i nattarbete vore fullständigt
förkastligt, hemställde förbundet tillika, att den i samma lagrum intagna
bestämmelsen, enligt vilken yngling, som fyllt 16 år, finge efter yrkesinspektörens
eller bergmästarens medgivande användas till arbete nattetid var
tredje vecka, måtte helt bortfalla.
Över framställningen avgåvos efter remiss yttranden av socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
i Sverige.
Socialstyrelsen uttalade för sin del, att vissa olägenheter alltid torde vara
förbundna med användandet av minderåriga i skiftarbete. Dessa olägenheter
syntes emellertid inom vissa verksamhetsgrenar särskilt på landsbygden vara
ganska ringa, medan de åter mera starkt framträdde inom andra slag av
verksamhet, särskilt där dessa dreves å större orter. Å andra sidan skulle
utan tvivel betydande svårigheter i olika avseenden uppstå, därest i vår
lagstiftning infördes bestämmelser, som omöjliggjorde minderårigas användande
till skiftarbete. För klarläggande av nu berörda olägenheter och
5
Kungl. Majus proposition nr 205.
svårigheter och möjliggörande av ett ställningstagande med hänsyn tagen
till alla olika på frågan inverkande omständigheter torde en ingående utredning
böra komma till stånd, varvid givetvis även spörsmålet örn rasternas
anordnande på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt borde
undersökas. Därvid borde genom yrkesinspektörerna och bergmästarna så
fullständiga upplysningar som möjligt införskaffas rörande skiftarbetets omfattning
och art ävensom genom dem inhämtas de närmast berörda parternas
på de olika arbetsställena uppfattning rörande ifrågavarande arbetes nackdelar
och fördelar. Möjligen skulle också organisationerna å ömse sidor
böra ånyo höras men då närmast över vissa frågor, som kunde befinnas
lämpliga att uppställa. Vidare torde samtliga besiktningsläkare och en del
fabriksläkare böra beredas tillfälle att uttala sig i frågan. Slutligen syntes
genom lämplig läkare en granskning böra komma till stånd av ett tillräckligt
stort antal av sådana intygsböcker, som insänts till styrelsen från
minderåriga, vilka i mera avsevärd omfattning deltagit i skiftarbete.
Medicinalstyrelsen, som vid sitt yttrande fogat ett av medlemmen av styrelsens
vetenskapliga råd, professorn G. Wirgin, i ärendet avgivet utlåtande,
hemställde, att framställningen för det dåvarande icke måtte föranleda till
annan åtgärd än att utredning igångsattes i vissa i professor Wirgins utlåtande
berörda avseenden.
Arbetsgivareföreningen ävensom Sveriges textilindustriförbund, från vilket
arbetsgivareföreningen inhämtat yttrande i ärendet, yrkade, att framställningen
icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Landsorganisationen fann för sin del framställningen värd allt beaktande.
Den 22 februari 1935 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som angivits i styrelsens
utlåtande, verkställa och inkomma med i utlåtandet föreslagen utredning
ävensom med det författningsförslag, som av utredningen kunde
föranledas.
Till fullgörande av detta uppdrag avlämnade socialstyrelsen med skrivelse
den 5 oktober 1935 förslag till ändrad lydelse av 14 § 3 mom. 1 st. arbetarshyddslagen.
Vid skrivelsen funnos fogade dels en redogörelse för vissa från
besiktningsläkare till socialstyrelsen inkomna yttranden angående med minderåriga
arbetares skiftgående arbete eventuellt förenade sociala eller hygieniska
missförhållanden, dels ock uppgifter angående i vissa främmande länder
gällande bestämmelser rörande minderårigs användande till arbete. Sedermera
har från styrelsen jämväl inkommit ett av förste stadsläkaren i Göteborg
i ämnet avgivet yttrande.
Socialstyrelsens förslag innebär allenast den ändringen i förhållande till
gällande lag, att för minderårig under 16 år, vilken användes till industri-,
byggnads- eller transportarbete, som icke består i distribution av varor eller
uträttande av bud eller ärenden, ledigheten för nattvila skall omfatta tiden
mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m.
Över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
kommerskollegium, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Kommerskollegium
har bifogat yttrande av järnkontoret. Arbetsgivareföreningen har
bifogat yttranden av järnbruksförbundet och textilindustriförbundet.
Sedermera hava skrivelser i ämnet inkommit, den 9 januari 1936 från
svenska grov- och fabriksarbetareförbundet och den 15 februari 1936 från de
förenade förbunden.
I sin skrivelse meddelar socialstyrelsen, att det för bedömande av förevarande
fråga i första hand synts styrelsen önskvärt att erhålla så fullständiga
uppgifter som möjligt rörande den omfattning, vari minderåriga användas i
skiftarbete, detta arbetes fördelning på olika yrkesgrupper samt rastetiderna
för ifrågavarande minderåriga. I sådant syfte hade styrelsen låtit trycka
ett frågeformulär, som genom yrkesinspektörernas och bergmästarnas försorg
distribuerats till alla arbetsställen, där minderåriga kunde antagas
sysselsättas i skiftarbete på ett mera stadigvarande sätt.
Resultatet av denna undersökning, vilken avsett åren 1931 och 1935, föreligger
i form av en tabell, vilken torde få som bilaga (Bilaga B) fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende. Enligt vad styrelsen framhållit äro
siffrorna i tabellen av olika anledningar icke fullt riktiga men torde tabellen
på ett ungefärligen riktigt sätt visa antalet i skiftarbete sysselsatta minderåriga
och rasternas längd för dem.
Socialstyrelsen påpekar, att av tabellen framginge, hurusom år 1931 sysselsattes
totalt 40,993 minderåriga arbetare mot 34,600 år 1935, vilket innebure
en minskning från 1931 till 1935 av 6,393 minderåriga eller 15.6 %. Beträffande
antalet i skiftarbete använda minderåriga arbetare hade däremot
en väsentlig ökning ägt rum efter år 1931. Detta år sysselsattes nämligen
i skiftarbete inalles blott 1,759 minderåriga mot ej mindre än 3,840 år 1935.
Den största ökningen vore att finna inom yrkesgruppen textil- och beklädnadsindustri,
där antalet minderåriga ökat från 128 till 1,350.
Av de under år 1935 i skiftarbete sysselsatta 3,840 minderåriga arbetade
det största antalet eller 3,228 i två skift och 612 i tre skift. De i treskiftarbete
sysselsatta minderåriga arbetade i regel inom yrkesgrupperna malmbrytning
och metallindustri samt pappers- och grafisk industri. Inom förstnämnda
yrkesgrupp användes de minderåriga huvudsakligen i järnverken
som hjälpare till de vuxna arbetarna. Arbetet vore till största delen passningsarbete
eller liknande. Inom yrkesgruppen pappers- och grafisk industri
vore det särskilt inom cellulosaindustrien som treskiftarbete förekomme
bland minderåriga. Ifrågavarande arbeten vore sådana, som av tekniska skäl
måste bedrivas kontinuerligt.
Tabellen utvisade även rasternas längd för de i skiftarbete anställda
minderåriga. Yid treskiftarbete syntes rasterna i allmänhet vara kortare än
vid tvåskiftarbete. Sämst ställda i förevarande avseende vore de minderåriga
vid järnverken. Av tillsammans 886 minderåriga hade 274 eller över
30 % ingen rast eller en rast örn högst 10 minuter. Dessa minderåriga
sysselsattes till största delen i treskiftarbete. Som ovan nämnts utgjordes
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
deras arbete huvudsakligen av passningsarbete eller liknande, varför arbetstiden
i regel allt som oftast avbrötes av vilopauser. Inom textilindustrien,
som sysselsatte det största antalet minderåriga i skiftarbete, skedde arbetet
i regel på två skift. Rasterna syntes där numera vara ordnade på ett något
så när nöjaktigt sätt, i det att samtliga minderåriga med undantag av 23
åtnjöte en rast om minst 15 minuter.
Ett förhållande som utmärkte textilindustrien till skillnad från andra
arbetsområden vore, att även minderåriga under 16 år i jämförelsevis stor
omfattning användes till skiftarbete. En särskild undersökning därom hade
givit till resultat, att inom textilindustrien torde för det dåvarande i skiftarbete
sysselsättas omkring 75 14-åringar och 300 15-åringar.
I samband med att yrkesinspektörerna anmodats att införskaffa uppgifter
enligt omhandlade frågeformulär hade åt dem även uppdragits att i samband
med besök å arbetsställen, där minderåriga sysselsattes i skiftarbete, inhämta
de närmast berörda parternas synpunkter på frågan om minderårigas
användande i dylikt arbete. Det vore endast ett mycket begränsat antal
arbetsställen, som kunnat besökas av yrkesinspektörerna under den korta
tid, som stått dem till buds härför. Emellertid hade vid de gjorda besöken
några egentliga invändningar mot minderårigas användande i skiftarbete i
allmänhet icke gjorts. Från yrkesinspektörernas sida hade ganska allmänt
framhållits, att örn i skiftet inlades en lämpligt förlagd rast av tillräcklig
varaktighet, syntes skiftarbetet för normalt utvecklade minderåriga icke medföra
särskilda hälsorisker. Denna uppfattning torde dock närmast ha avsett
minderåriga över 16 år. Ett par av yrkesinspektörerna hade dock uttalat,
att med det skiftgående arbetet torde vara förenade sådana olägenheter för
de minderåriga, att lagändring borde komma till stånd.
Styrelsen hade jämväl hos besiktningsläkarna hemställt, att de skulle
meddela sin uppfattning rörande de med minderåriga arbetares skiftgående
arbete eventuellt förenade sociala eller hygieniska missförhållandena. På
denna hänvändelse, som riktats till 77 läkare, hade 53 svar inkommit till
styrelsen. Av dessa hade 32 i huvudsak återgivits i den vid styrelsens
skrivelse fogade redogörelsen för yttrandena ifråga. Återstående 21 svar
representerade läkare, som förklarat sig sakna tillräcklig erfarenhet örn ifrågavarande
förhållanden; några av dem hade emellertid ur allmänt hygieniska
synpunkter gjort uttalanden i ämnet.
Flertalet av de besiktningsläkare, som avgivit yttranden, hade förklarat,
att det skiftgående arbetet icke syntes ha någon menlig inverkan på de
minderårigas hälsotillstånd eller giva upphov till missförhållanden av social
art. Några läkare hade emellertid framhållit, att erfarenheterna från de årliga
besiktningarna ej hnge betraktas såsom utslagsgivande för ett bedömande
av föreliggande fråga. Vissa med skiftarbetet förknippade förhållanden torde
utan tvivel inverka skadligt på den minderårige såväl psykiskt som fysiskt,
utan att detta vid besiktningen komme till synes. Bland riskerna vid skiftarbete
hade särskilt påpekats faran, att den minderårige ej komme i åtnjutande
av tillräcklig sömn, särskilt i det fall att hera medlemmar av samma
8
Kungl. Majlis proposition nr 205.
familj vore sysselsatta i skiftarbete. Vidare hade framhållits, att i arbetstiden
lämpligt inlagda raster av tillräcklig varaktighet ej alltid ordnats för
de minderåriga. Endast ett mindre antal läkare hade direkt förklarat, att
ändring av nu gällande bestämmelser örn minderårigs användande till arbete
vore önskvärd. Flera läkare, som icke ansett sig böra förorda en lagändring,
hade emellertid framhållit angelägenheten av skärpta bestämmelser angående
de minderårigas raster. Vissa läkare hade ansett, att frågan huruvida en
minderårig finge användas till skiftarbete (vare sig arbete på två eller tre
skift) borde avgöras efter individuell prövning. Av de läkare, som förordat
en lagändring, hade några förklarat, att arbetstiden för samtliga minderåriga
lämpligen borde förläggas mellan klockan 6 och klockan 19. Andra hade
förordat denna tidsbegränsning endast beträffande minderåriga under 16 år.
Socialstyrelsen har vidare anfört bland annat följande.
Vidkommande spörsmålet om raster under arbetstiden, vilket spörsmål
torde äga avsevärd betydelse i förevarande sammanhang, får styrelsen till
en början erinra örn det allmänna stadgandet i 5 § i) lagen örn arbetarskydd,
att arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller flera
lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. I 14 § 2 mom. samma
lag förutsättes, att den minderårige skall komma i åtnjutande av raster i
arbetet, och stadgas där, att dessa raster skola anordnas på ett med hänsyn
till den minderårige lämpligt sätt. Utan tvivel brister det på många
håll åtskilligt i nämnda hänseende. Att så är fallet vid skiftarbete framgår
av den bifogade översiktstabellen, men även vid enbart dagarbete torde
rasterna i stor utsträckning icke kunna anses ordnade på ett tillfredställande
sätt.
Anledningen till att rasterna vid dagarbete ofta göras så korta som möjligt
torde vara en allmän önskan från arbetarnas sida att få avsluta arbetet
så tidigt på dagen som möjligt. Från arbetsgivarhåll torde i regel hinder
icke resas mot en förlängning av rasterna. En förändrad inställning från
arbetarnas sida i förevarande hänseende måste anses önskvärd, och styrelsen
vågar uttala den förhoppningen, att organisationerna på ömse sidor skola
söka avtalsledes medverka till en lämpligare uppdelning av den dagliga
arbetstiden.
Ifråga om rasterna vid skiftarbete äro förhållandena mera komplicerade.
Yad först angår treskiftsarbete äger detta rum med tre 8-timmarsskift örn
dygnet och måste det ofta på grund av arbetets natur fortgå utan avbrott
dygnet runt. Några på förhand bestämda uppehåll i arbetet kunna härvid
icke ifrågakomma, utan äro arbetarna hänvisade till att tillgodogöra sig under
arbetet uppkommande vilopauser. Även i de fall, då arbetets natur icke
lägger hinder i vägen för anordnandet av raster, förekomma sådana i regel
icke, enär därigenom arbetstiden och därmed arbetsförtjänsten skulle minskas.
De minderåriga lära emellertid, vare sig arbetet är av ena eller andra slaget,
i många fall utan alltför stora svårigheter kunna beredas en kortare rast
under skiftets gång. Följden härav blir givetvis en förkortning av arbetstiden
och en däremot svarande minskning i arbetsförtjänsten, men detta
torde den minderårige lättare finna sig i än den vuxne arbetaren.
Vid tvåskiftarbete förefinnes hos de vuxna arbetarna i allmänhet samma
önskemål örn sammandragning av arbetstiden som vid dagarbete. I den
mån minderåriga användas i arbetet tillkommer emellertid det förhållandet,
att de båda skiften enligt lagen måste inrymmas inom tiden mellan klockan
5 f. m. och 10 e. m. Där svårighet för anordnande av nöjaktig rastetid här
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 2(>5.
igenom uppkommer, torde dock lilir liksom vid treskiftarbete en förkortning
av arbetstiden i många fall kunna genomföras. En annan möjlighet förefinnes
emellertid även, nämligen meddelande av tillstånd till arbetstidens
utsträckande exempelvis till klockan 11 e. m. Detta tillvägagångssätt har också
föreslagits av flera yrkesinspektör^
Några mera bindande enhetliga bestämmelser rörande rasternas antal,
längd och förläggning synas med hänsyn till olika förhållanden inom olika
yrken och orter icke lämpligen kunna meddelas. Där arbetarna exempelvis
begiva sig hem för intagande av måltid är en längre rast under arbetsskiftet
i regel påkallad, medan åter i de fall, då arbetarna bo på långt avstånd från
arbetsplatsen och på grund därav nödgas där förtära medhavd mat, en kortare
rast i allmänhet kan vara tillräcklig. Hänsyn måste givetvis även tågås till
arbetets art. Vad särskilt minderårigas arbete inom textilindustrien beträffar
har styrelsen genom en tidigare undersökning utrönt, att detta i stor
utsträckning torde vara sådant, att den minderårige kommer i åtnjutande
av flera vilopauser under arbetets gång. I sådana fall kan det, särskilt örn
arbetet är av lättare beskaffenhet, vara försvarligt, att i arbetsskiftet endast
inlägges en rast av sådan längd, som erfordras för intagande å lämplig plats
inom arbetsstället av en måltid.
Styrelsen har för avsikt att till ledning för yrkesinspektionens befattningshavare
meddela förnyade anvisningar angående rasternas anordnande —
dylika anvisningar lia tidigare utfärdats i samband med arbetstidslagens
genomförande men icke kunnat helt fullföljas — och kommer styrelsen därvid
även att rikta en anmodan till nämnda befattningshavare att under sin
inspektionsverksamhet ägna särskild uppmärksamhet åt anordnandet av de
minderårigas raster. Styrelsen vill slutligen framhålla, att i fall, då viss
anordning av rast eller raster för de minderåriga på grund av arbetsförhållandena
finnes påkallad men motstånd möter mot dess genomförande på
frivillighetens väg, möjlighet lärer förefinnas att tvångsvis genomdriva anordningen
med stöd av 99 § arbetarskyddslagen.
Vad härefter angår huvudfrågan, minderårigs användande i skiftarbete, så
torde den verkställda utredningen kunna sägas hava givit vid handen, att
vissa olägenheter av social och hygienisk art nog äro förknippade med minderårigas
skiftarbete (såväl två- som treskiftarbete), men att dessa olägenheter
i allmänhet icke synas vara av svårare natur. Det synes med hänsyn
härtill icke gärna böra komma ifråga att upphäva den sedan gammalt förefintliga
möjligheten att använda manliga minderåriga över 16 år till skiftarbete,
allra helst som förutsättningarna härför ytterligare skärpts genom
1931 års revision av arbetarskyddslagen, i det även användandet till var
tredje vecka återkommande nattarbete gjorts beroende av medgivande av
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. De skäl, som legat till
grund för tillskapandet av ifrågavarande möjlighet, torde alltjämt gälla med
samma styrka. Fortfarande lärer det sålunda få anses angeläget att å orter,
där den industriella verksamheten bedrives med skiftarbete, bereda ynglingar,
som fyllt 16 år, tillgång till arbetsförtjänst ävensom att underlätta
deras yrkesutbildning — yrkesskickligheten torde beträffande vissa yrken i
avsevärd mån vara beroende av ett någorlunda tidigt inträde i yrket. För
vissa industrigrenar, särskilt textilindustrien, torde det också nu som förut
vara av väsentlig betydelse i konkurrenshänseende att kunna genom användande
av minderårig arbetskraft förbilliga sina produkter.
Såsom förut omnämnts lia vissa besiktningsläkare uttalat, att frågan huruvida
en minderårig skulle få användas till skiftarbete borde avgöras efter
individuell prövning. Med hänsyn härtill får styrelsen påpeka, att dylik
prövning redan nu lärer få anses möjlig att tillämpa med stöd av 35 §
10
Kungl. Majus proposition nr 205.
arbetarskyddslagen, och har styrelsen för avsikt att i en cirkulärskrivelse
till besiktningsläkarna fästa deras uppmärksamhet härå samt anmoda dem
att också företaga sådan prövning i förekommande fall.
De vid 1931 års revision av lagen örn arbetarskydd genomförda ändringarna
i bestämmelserna rörande förläggningen av minderårigas arbetstid ha
berett möjlighet för användande i tvåskiftarbete jämväl av pojkar och flickor
på 14 och 15 år. Detta torde emellertid knappast lia varit direkt avsett,
utan synes den ändrade regleringen väsentligen ha åsyftat att förenkla bestämmelserna
och så långt möjligt anpassa dem efter den internationella
konventionen angående barns nattarbete inom industrien. År 1931 torde
man icke heller haft anledning att räkna med att minderåriga under 16 år
skulle komma att tagas i anspråk för utförande av skiftarbete. Så har
emellertid skett, låt vara att det åtminstone hittills huvudsakligen synes ha
ägt rum endast inom en industri, textilindustrien. Att använda minderåriga
i de ur utvecklingssynpunkt ömtåliga 14- och 15-årsåldrarna till tvåskiftarbete,
som ena veckan börjar mycket tidigt på morgonen och andra veckan
slutar sent på kvällen, anser styrelsen emellertid icke böra ifrågakomma.
En återgång i huvudsak beträffande 14- och 15-åringar till vad som i förevarande
avseende gällde före 1931 års revision torde därför enligt styrelsens
mening böra ske. Då gällde, att minderårig icke fick användas till industriellt
arbete å tid mellan klockan 7 e. m. och 6 f. m. Förbudet omfattade
även byggnadsarbete (jämväl i de delar, som ej vore att hänföra till industriellt
arbete). Det synes emellertid nu böra utsträckas även till transportarbete,
som i den reviderade lagen i allmänhet jämställts med industriellt
arbete och byggnadsverksamhet.
I enlighet med det anförda har socialstyrelsen ansett 14 § 3 mom. första
stycket i lagen böra erhålla följande avfattning:
3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet
ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m. Beträffande minderårig
under sexton år, vilken användes till arbete, som med förbudet i 10 §
första stycket avses, skall dock ledigheten omfatta tiden mellan klockan
7 e. m. och klockan 6 f. m.
Till slut framhåller socialstyrelsen, att det torde få anses önskvärt, att
genomförandet av den föreslagna lagändringen icke skall medföra rubbning
i redan bestående arbetsförhållanden. Minderårig under 16 år borde sålunda
utan hinder av det nya stadgandet fortfarande få användas till arbete, vartill
den minderårige användes vid tiden för stadgandets ikraftträdande. Bestämmelse
härom torde jämväl böra meddelas.
Ur innehållet i de över förslaget avgivna yttrandena må följande här återgivas.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig biträda socialstyrelsens lagförslag.
Kommerskollegium har anfört följande.
o Kollegium behjärtar livligt att ungdomen — i all synnerhet ungdom i en
så ömtålig ålder som den, varom här är fråga — lämnas erforderligt samhälleligt
skydd mot olämplig exploatering av mindre omtänksamma arbetsgivare.
Erinras må emellertid hurusom för Sveriges vidkommande ganska
långt gående skyddsanordningar redan för närvarande äro i detta hänseende
genomförda. Utöver den allmänna, synnerligen omfattande yrkesinspektionen
är sålunda i arbetarskyddslagen ett särskilt individuellt inspektionstvång
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
föreskrivet för minderårigas användning i ax''bete. Varje minderårig skall
minst en gång värjo år besiktigas av läkare, som därvid äger föreskriva villkoren
för den minderåriges fortsatta sysselsättning i arbetet (35 §). Härtill
kommer den allmänna bestämmelsen örn att arbetet ej ma inverka menligt
på den minderåriges hälsa eller utveckling (13 §).
Ett stort antal besiktningsläkare ha nu, självfallet på grundval av sina
iakttagelser under ovannämnda årliga besiktningar, till socialstyrelsen avgivit
sitt omdöme rörande behovet av en skärpning av nuvarande skyddsbestämmelser.
De inkomna svaren kunna knappast sägas bestyrka ett dylikt behov.
Ej heller den från yrkesinspektörerna införskaffade utredningen synes lämna
något starkare stöd för den ifrågasatta lagändringen. Läkarna liksom ock
yrkesinspektörerna synas tvärtom i allmänhet ha vitsordat att nvival ande
arbetsförhållanden, ej ens vid skiftgång, hade någon menlig inverkan å de
minderårigas utveckling. Under sådana förhållanden synes knappast tillräckligt
fog föreligga för en lagändring pa nu ifrågavarande punkt i den så
sent som år 1931 efter ingående väganden av olika intressesynpunkter antagna
nya arbetarskyddslagstiftningen. I all synnerhet måste detta gälla, då fråga
allenast är om en mindre detaljändring, som i varje fall ej kan sägas vara
av någon mera trängande beskaffenhet.
Av den i ärendet föreliggande utredningen liksom av socialstyrelsens yttrande
framgår, att den ifrågasatta tidsbegränsningen i fråga örn arbetstiden
för de minderåriga i åldern 14—16 år lärer omöjliggöra användandet av dessa
minderåriga i 2-skiftarbete och därmed i flertalet fall utestänga dem från
arbetstillfällen — något som ur skilda synpunkter måste betecknas såsom
en föga önskvärd konsekvens av den föreslagna skyddslagstiftningen, särskilt
med fästat avseende å den ofta påtalade ungdomsarbetslösheten.
Kollegium anser sig på nu anförda skäl ej kunna tillstyrka socialstyrelsens
förevarande förslag örn ändring av 14 § arbetarskyddslagen.
Även järnkontoret, arbetsgivareföreningen, järnbruksförbundet och textilindustriförbundet
hava avstyrkt förslaget.
Arbetsgivareföreningen har bland annat framhållit, att det arbete, som anförtroddes
de minderåriga, i allmänhet vore avpassat efter deras mostandskraft
och kroppsutveckling samt beredde dem rikliga tillfällen till vilopauser.
Behovet av mindre kvalificerad arbetskraft såsom hjälp åt de vuxna yrkesarbetarna
förelåge naturligen i samma utsträckning vid skiftarbete som vid
dagarbete. För undvikande av arbetslöshet och för främjande av ökad yrkesutbildning
vore det av betydelse att de minderåriga i största omfattning
lämnades tillgång till arbetstillfällen. I åtskilliga länder, såsom Belgien, Nederländerna,
Schweiz, Tjeckoslovakien, Tyskland och troligen även Frankrike,
förefunnes möjlighet att i tvåskiftsarbete använda minderåriga under 16
år. Detta syntes också ur konkurrenssynpunkt, särskilt för textilindustriens
del, utgöra ytterligare skäl mot den ifrågasatta begränsningen av den nu
förefintliga möjligheten att använda minderårig arbetskraft till industriellt
arbete. Då därtill komme, att denna möjlighet icke ledde till några vare
sig sociala eller hygieniska missförhållanden, borde den föreslagna lagändringen
icke komma till stånd.
Ansåges likvisst, att de betydande variationerna ifråga örn kroppsliga och
psykiska förutsättningar hos ungdom i åldern under 16 år medförde mindre
önskvärda konsekvenser av skiftarbete i vissa individuella fall, borde detta
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
dock icke leda till ett totalt förbud mot att använda dessa minderåriga till
tvåskiftsarbete. Förutom den prövning av minderårigs lämplighet för sådant
arbete, som redan nu kunde ske jämlikt stadgandena i 10 § 2 stycket och
35 § arbetarskyddslagen, kunde en eventuellt erforderlig gallring av de
arbetssökande minderåriga åstadkommas därigenom, att åt sakkunnig myndighet
överlämnades befogenhet att med hänsyn till individens kroppsutveckling
och hälsa i det särskilda fallet meddela förbud mot deltagande i skiftarbete.
Det i 10 § 2 stycket arbetarskyddslagen föreskrivna läkarintyget
kunde så avfattas, att däri lämnades utrymme för uttalande rörande den minderåriges
lämplighet för skiftarbete. Måhända borde dock i dylikt fall socialstyrelsen
i sista hand alltid vara behörig att på grundval av läkarutlåtande
bedöma den enskildes förutsättningar för deltagande i skiftarbete. Möjligen
krävde en dylik gradering av de minderårigas arbetskvalifikationer någon
smärre lagändring.
Järnbruks förbundet har erinrat, att textilarbetareförbundets framställning vore
till sin innebörd avsevärt längre gående än socialstyrelsens förslag. Arbetet
vid järnbruken bedreves huvudsakligen på skift, och i ett stort antal fall
funnes för den arbetssökande ungdomen endast skiftarbete att tillgå. Ett
bifall till textilarbetareförbundets framställning skulle därför innebära utestängande
av ungdomen från varje arbetstillgång och därmed även från yrkesutbildning.
Sålunda skulle exempelvis vid ett enda järnverk 150 med ordnat
arbete sysselsatta ungdomar i åldern 16—18 år bliva entledigade. Vad
detta betydde torde utan vidare göra klart den sociala skadan av en lagändring.
Det vore i alla parters intresse att ingenting företoges, som kunde
förvärrande inverka på en eventuellt återkommande arbetslöshetssituation
för ungdomen.
Socialstyrelsens förslag berörde emellertid endast ungdom under 16 år.
Då denna ålderskategori endast i mindre omfattning vore sysselsatt i skiftarbete
vid järnbruken, ägde saken för dem icke samma avgörande betydelse
som ifråga örn åldersklassen 16—18 år. Vid åtminstone en arbetsplats kunde
dock en lagändring enligt förslaget innebära svårigheter för driftens rationella
uppehållande. Till grund för förslaget syntes mera ligga en allmän
och vag uppfattning örn ett socialt skyddsbehov än klarlagda missförhållanden,
som erfordrade samhällets mellankomst. Ett utbyggande av den sociala
skyddslagstiftningen borde emellertid icke inkräkta på näringslivets rörelsefrihet
i andra fall än där skyddslagstiftning genom ett dokumenterat
material visade sig vara nödvändig för folkhälsans bevarande och föranledd
av missbruk.
Textilindustriförbundet har velat framhålla, att samtliga besiktningsläkare
i olika textilcentra förklarat sig icke kunna finna, att skiftarbetet i och för
sig haft någon menlig inverkan på de minderårigas hälsotillstånd. Vissa besiktningsläkare
hade med bestämdhet avstyrkt en ändrad lagstiftning. Från
läkarnas sida hade bland annat framhållits, att det finge anses innebära en
inkonsekvens att kräva ytterligare lättnader för minderåriga arbetare, under
det man på annan ungdom i motsvarande ålder ställde väsentligt större
13
Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.
krav, exempelvis i avseende på skolformer oell skolkurser, vilka bevisligen
innebure en i förhållande till kroppsutvecklingen och mogenhetsgraden alltför
stor arbetsbörda. Vidare hade från läkarhåll erinrats, att i den mån
skiftarbetet möjligen skulle innebära olägenheter på grund av den växlande
förläggningen av arbetstiden, en ganska betydelsefull kompensation bereddes
skiftarbetarna därigenom att dessa finge sin fritid förlagd till den ljusare
delen av dygnet och kunde ägna denna åt friluftsvistelse, vilket hade särskilt
värdefull betydelse för den uppväxande ungdomen.
Socialstyrelsen hade icke förebragt någon sannolik grund för riktigheten
av sitt uttalande, att vid 1931 års revision av arbetarskyddslagen »det knappast
torde hava varit avsett» att möjliggöra användandet jämväl av minderåriga
i åldern 14—15 år i tvåskiftsarbete.
Textilindustriförbundet har vidare anfört bland annat följande.
Inom textilindustrin sysselsättas de minderåriga såsom biträden och hjälpare
åt äldre arbetare eiler för utförande av vissa arbetsuppgifter, som organisatoriskt
sammanhänga med de äldres arbeten och för vilka de minderåriga
äro särskilt lämpade. De arbetsuppgifter, med vilka de minderåriga
sysselsättas inom textilindustrin, kräva icke någon nämnvärd ansträngning.
Användningen av minderåriga vid dessa arbeten beror huvudsakligast därpå,
att de hava den lättare kroppsbyggnad och vighet, som erfordras för ifrågavarande
arbeten, samt att deras händer och fingrar besitta den smidighet
och rörlighet, som är särskilt önskvärd vid dessa arbetens utförande. Att
låta vuxna arbetare ersätta de minderåriga är i många fall förenat med svårigheter
av tekniskt slag och måste därjämte anses innebära ett misshushållande
med arbetskraften.
Arbetarna inom textilindustrin utgöras till övervägande del av kvinnor.
Med hänsyn till denna omständighet är det för textilindustrins vidkommande
i särskild grad av vikt att bestämmelserna rörande arbetstiden för kvinnor
och minderåriga visa enhetlighet. Utan enhetliga bestämmelser i detta hänseende
torde det nämligen inom textilindustrin bliva förenat med alltför
stora svårigheter att i större omfattning genomföra skiftarbete, då de minderårigas
arbetsuppgifter äga ett intimt och organisatoriskt sammanhang med
de vuxnas arbete. Följden härav skulle bliva, att ej blott de minderåriga
skulle utestängas från möjligheten att erhålla arbetstillfällen inom textilindustrin
utan även att arbetstillfällen i ej obetydlig omfattning skulle gå
förlorade för de vuxna. Utvecklingen i avseende på konkurrensförhållandena
mellan de olika textilländerna synes tyda på att det även i fortsättningen
blir nödvändigt att bibehålla skiftarbetet såsom driftsform inom den svenska
textilindustrin. Endast genom anlitande av skiftarbete torde det nämligen
vara de svenska textilfabrikerna möjligt att så effektivt utnyttja sin produktionsapparat,
att de kunna motstå den utländska konkurrensen.
För de minderårigas utbildning är det av väsentlig betydelse, att de i
god tid få börja deltaga i arbetet. Därigenom uppövas deras handlag, de få
tillfälle att följa de olika arbetsprocesserna, de få blick för olika förekommande
slag av arbeten samt vana och »känsla » att handskas med garner och
annat material ävensom förtrogenhet med förekommande maskiner, även örn
de icke betjäna desamma. Arbetet under minderårighetstiden blir i allmänhet
grundläggande för de minderårigas utbildning, och rekryteringen inom
textilindustrin sker till väsentlig del via de minderåriga.
Landsorganisationen har anfört följande:
En lagändring i enlighet med vad socialstyrelsen nu föreslagit skulle
innebära, att barn i åldern 14—15 år, vilka fr. o. m. år 1932, såsom en direkt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
följd av den revision Ilar ifrågavarande avsnitt i arbetarskyddslagen då genomgick,
kunnat hållas i industriellt arbete, även där detta bedrivits som
regelrätt tvåskiftsarbete, icke längre skulle kunna användas till annat än
dagarbete. Härigenom skulle åtskilligt av det textilarbetareförbundet syftade
till med sitt initiativ i denna fråga vara vunnet och de värsta följderna
av den 1931 företagna lagrevisionen avlägsnade. Yi ha emellertid svårt att
förstå varför socialstyrelsen stannat vid ett förslag som, örn det vinner bifall,
medgiver att 16- och 17 åringar alltjämt kunna hållas i industriellt tvåskiftsarbete
och manliga minderåriga av samma årsklasser t. o. m. i regelrätt
nattarbete var tredje vecka, d. v. s. arbete i regelbundet treskift. 16- och
17- åringar äro ofta, på grund av försenad kroppsutveckling etc., i lika stort
behov av särskilt skydd härvidlag, som vissa 14- och 15-åringar. Det förvånar
oss därför att socialstyrelsen icke kompletterat sitt nu avgivna förslag
beträffande minderåriga under 16 år med förslag till bestämmelser, avsedda
att förhindra ett alltför långt drivet utnyttjande av övriga minderåriga.
Det kan givetvis invändas, att en begränsning av den tid, under vilken
minderåriga få användas till industriellt arbete, till mellan kl. 6 f. m. och
7 e. m., varigenom minderåriga icke skulle kunna användas till arbete i
skift, skulle medföra minskade arbetsmöjligheter för en del ungdomar och
detta vid en tidpunkt i deras liv, då det är av vikt att de komma in i ordnade
förhållanden och beredas tillfälle förvärva sig arbets- och yrkesvana.
Yi anse emellertid dels att — åtminstone ännu — antalet i skiftarbete sysselsatta
minderåriga icke är större än att de flesta utan svårighet torde
kunna beredas arbete å dagtid, dels även att ingenting är vunnet med att
hålla 16- och 17-åringar i skiftarbete medan samtidigt ungdomar i åldern
18— 25 år få gå arbetslösa. Det kan naturligtvis också göras gällande, att
textilindustrin och andra näringsgrenar skulle behöva den billigare minderåriga
arbetskraften för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.
Vi kunna emellertid icke tillmäta dylika uttalanden någon avgörande
betydelse. Det är väl ändå fullständigt uteslutet, att t. ex. den svenska
textilindustrin, genom att beredas möjlighet att till ytterlighet utnyttja barnarbetet,
skulle bli i stånd att upptaga tävlan örn marknaderna med bl. a.
de japanska kuli-produkterna.
Det var den omständigheten att ett stort antal minderåriga under arbete
i två skift vid vissa textilfabriker icke Ängö några som helst eller endast
mycket otillfredsställande matraster, som på sin tid föranledde textilarbetarförbundet
att hos vederbörande myndigheter påtala förhållandet. Då arbetareparten
i dessa fall, under hänvisning till bestämmelserna i arbetarskyddslagens
14 § 2 morn., påyrkade att de minderåriga skulle erhålla ordentligt
tilltagna matraster, som gjorde det möjligt för dem att i och för intagande
av föda avlägsna sig från arbetsmaskinerna, möttes detta från företagsledningarnas
sida med den invändningen, att man ansåg sig vara i sin fulla
rätt att av de minderåriga uttaga samma arbetstid per skift som av de vuxna
arbetarna och att det under dessa förhållanden icke var möjligt giva de
minderåriga någon längre rast.
Enligt nu gällande bestämmelser kunna minderåriga hållas i industriellt
arbete mellan kl. 5 f. m. och 10 e. m., d. v. s. under 17 av dygnets 24 timmar.
Vid textilföretag, där arbetet bedrives i två skift, är arbetstiden i
regel så förlagd, att det de första fem söckendagarna i veckan arbetas 8V2
timme per skift - 17 timmar per dygn, och 51 2 timme per skift = 11 tim
mar
per dygn på lördagarna. De vuxna arbetarna ha, vid denna förläggning
av arbetstiden, i regel ingen till omfattning eller tidpunkt fastställd rast,
utan äta då och då en bit mat vid tillfällen då passningen av maskinerna
tillåter detta. Det längsta arbetsgivarna under sådana förhållanden velat
Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 15
sträcka sig till ifråga om raster för de minderåriga är i regel 15 minuter,
vilket absolut icke kan sägas vara tillfredsställande.
Enda sättet att skapa garantier för att de i industriellt arbete sysselsatta
minderåriga erhålla ordentligt tillmätta matraster synes oss sålunda
vara att så begränsa arbetstiden för samtliga minderåriga, att de icke kunna
användas till skiftarbete.
Grov- och fabriksarbetareförbundet samt De förenade förbunden hava i sina
skrivelser hemställt örn sådan ändring av 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen,
att minderårigas användande till industriellt skiftarbete förhindrades.
Vid framläggande av den proposition (nr 40), som ligger till grund för
den vid 1931 års riksdag genomförda revisionen av arbetarskyddslagen, framhöll
föredragande departementschefen, statsrådet Larsson (sid. 99 i propositionen),
att svårigheter kunde vara förenade med att under tiden mellan
kl. 5 f. m. och 10 e. m. anordna arbete på två skift, särskilt under iakttagande
av de i propositionen föreslagna — och av riksdagen sedermera antagna
-— bestämmelserna örn raster av tillräcklig varaktighet. Med tanke på
de fall, då minderårigs användande i tvåskiftsarbete icke erfordrades, borde
dock såsom huvudregel stadgas, att i nattvilan skulle ingå tiden mellan kl.
10 e. m. och 5 f. m., och i stället lämpliga undantagsbestämmelser uppställas
varigenom tillbörlig hänsyn toges till tvåskiftsarbetet.
I propositionen framlades också förslag till sådana undantagsbestämmelser,
vilka i sak helt motsvarade 14 § 3 mom. andra stycket 1—3 punkterna
i gällande lag. Då dessa undantagsbestämmelser alltså endast gällde ynglingar,
som fyllt 16 år, torde härav framgå, att departementschefen näppeligen
förutsåg det resultatet av revisionsförslaget, att flickor under 18 och
ynglingar under 16 år skulle komma att i avsevärd utsträckning användas
i tvåskiftsarbete. Då ej heller under riksdagsbehandlingen departementschefens
uttalande i denna del gjordes till föremål för erinran synes därför
socialstyrelsen hava fog för sin uppfattning, att avsikten med 1931 års lagrevision
knappast varit att bereda utsträckt möjlighet för användande av
minderåriga i tvåskiftsarbete.
Emellertid hava efter genomförandet av 1931 års reform flickor under 18
och ynglingar under 16 år kommit att i ganska stor utsträckning sysselsättas
med tvåskiftsarbete. Särskilt synes detta vara fallet inom textilindustrin,
som till övervägande del använder kvinnlig arbetskraft. Enligt
min uppfattning har denna utveckling icke varit lycklig. Visserligen hava de
i ärendet hörda besiktningsläkarna icke direkt kunnat påvisa fall, där en
minderårig tagit skada till sin hälsa genom skiftarbete. Detta lärer dock
i och för sig icke kunna anses avgörande, då skadeverkningarna kunna framträda
först i ett senare skede av livet, i form av en försvagad konstitution
eller minskad motståndskraft mot sjukdomar. Det förefaller ock uppenbart,
att ett arbete, som ena veckan börjar kl. 5 på morgonen och andra
veckan slutar kl. 10 på kvällen, måste i olika hänseenden verka deprimerande
på de flesta människor i den andligen och kroppsligen ömtåliga uppväxtåldern.
Intrycket härav förstärkes, då man erfar, att förhållandena i all
-
Departements
chefen.
16
Kungl. May.ts proposition nr 205.
mänhet medgiva endast mycket korta raster i arbetet. Det är därför rimligt
att detta påfrestande arbete åtminstone icke erbjudes de mest ömtåliga
minderåriga, till vilka jag räknar flickor under 18 samt ynglingar under 16
år, utan förbekålles personer med större motståndskraft.
Från åtskilliga håll har emellertid erinrats, att ett av sociala och hygieniska
skäl förestavat utsträckt förbud mot nattarbete för minderåriga skulle
i andra hänseenden innebära olägenheter. Sålunda har det ansetts icke vara
tillrådligt att beröva de minderåriga möjligheterna till arbetsförtjänst och
yrkesutbildning inom företag, där arbetet bedrives i skift. Vid övervägandet
av konsekvenserna av den ifrågasatta lagändringen synes dock största hänsyn
böra tagas till arbetarnas värdering, ty från arbetarhemmen rekryteras
åtminstone de allra flesta av de minderåriga skiftarbetarna. Av de framställningar
och yttranden, som i detta ärende inkommit från olika arbetarorganisationer,
synes tydligt framgå, att bland arbetarna fördelarna av ett
förbud mot skiftarbete för minderåriga anses avgjort överväga nackdelarna.
Emot ett dylikt förbud har emellertid även framhållits, att de industrier, i
vilka skiftarbete förekommer, i åtskilliga fall vore i behov av de minderårigas
billigare arbetskraft för att kunna hävda sig i konkurrensen med utlandet.
En återgång till den ordning, som beträffande nattarbete inom industrin
gällde för minderåriga intill 1932 års början, synes mig dock knappast
behöva medföra några allvarligare olägenheter i nu berörda hänseende.
För minderåriga ynglingar över 16 år torde å ena sidan den sanitära
vådan av skift- och nattarbete icke vara så stor som för övriga minderåriga
samt å andra sidan olägenheterna av ett ovillkorligt förbud mot sådant arbete
vara mera framträdande. Med hänsyn härtill anser jag det icke vara
nödvändigt att i detta sammanhang föreslå även upphävande av den sedan
gammalt förefintliga möjligheten för ynglingar över 16 år att utföra dylikt
arbete. Dock bör man söka förhindra, att dessa möjligheter utnyttjas i
onödan eller av sådana minderåriga, som icke äro starka nog att tåla påfrestningarna
i detta arbete. I sådant syfte synas de i 14 § 3 mom. andra
stycket stadgade villkoren för rätt till deltagande i nattarbete lämpligen
böra gälla även allt förekommande tvåskiftsarbete. Jag vill också i detta
sammanhang omnämna, att socialstyrelsen den 23 november 1935 i cirkulärskrivelse
till besiktningsläkarna hemställt, att vid de årliga läkarbesiktningar,
som jämlikt 35 § företagas å minderåriga arbetare vid större industri-, byggnads-
och transportföretag, läkarna måtte beträffande minderåriga sysselsatta
i skiftarbete i varje särskilt fall pröva, huruvida den minderåriges deltagande
i skiftarbetet kan befaras menligt inverka på hans hälsa, samt där så är
förhållandet skilja den minderårige från skiftarbetet eller föreskriva särskilda
villkor för hans användande däri.
På grund av det anförda förordar jag sådana ändrade bestämmelser, som
såvitt möjligt förhindra att flickor under 18 och ynglingar under 16 år användas
till natt- eller skiftarbete. Sådant arbete torde knappast förekomma
annorstädes än inom industri-, byggnads- eller transportföretag. Vidare torde
inom dessa företag det arbete, som icke är uppdelat på skift och ej heller
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
består i distribution av varor eller uträttande av bud eller ärenden, sällan
börja före kl. 6 f. m. eller sluta efter kl. 7 e. m. Med hänsyn härtill synes
lämpligt att, till undvikande av för andra näringsgrenar onödigt skärpande
bestämmelser, såsom socialstyrelsen föreslagit, bibehålla såsom allmän regel
stadgandet i 14 § 3 mom. första stycket, att den minderårige skall beredas
ledighet minst elva timmar varje dygn, i vilken ledighet skall ingå tiden
mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m., men i samma stycke tillika föreskriva,
att i arbete, som avses med förbudet i 10 § första stycket, d. v. s. industriellt
arbete, byggnadsarbete och transportarbete, ledigheten skall omfatta
tiden mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m. Sistnämnda bestämmelse bör gälla för
samtliga minderåriga. I enlighet med det tidigare anförda böra emellertid
undantagsbestämmelserna i 14 § 3 mom. andra stycket bibehållas. Dessa
bestämmetser skulle på grund av den i första stycket föreslagna särbestämmelsen
erhålla vidgad tillämplighet.
Den av mig sålunda förordade skärpningen av förbudet mot nattarbete
för minderåriga synes böra träda i kraft den 1 juli 1936. Såsom socialstyrelsen
anfört torde skärpningen dock icke böra gälla minderåriga, vilka
vid ikraftträdandet användas i arbete som avses med skärpningen.
I enlighet med det nu anförda har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 moni. lagen den 29 juni
1912 (nr 206) om arbetarskydd.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över
ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga (Bilaga A)1) till detta proto.
koll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
A. Nordwall.
*) Benna bilaga, vilken ar lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
Ilar här uteslutits.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami. Nr 205.
540 so 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
Uppgifter av
-
Y r k e 8-
Malm-
brytning
och
metall-
industri
Jord-
och
sten-
industri
Skogs-
hantering
och
träindustri
Pappers-
och
grafisk
industri
Livsmedels-
industri
Hos yrkesinspektörerna och yrkesun-
derinspektörerna registrerade totala
antalet arbetare
140 367
33 990
90 101
54 733
56 889
Därav minderåriga...........................
9145
2 732
5 874
3 346
2 451
2-
3-
2-
3-
2-
3-
2-
3-
2-
3-
stift
skift
skift
skift
stift
skift
skift
stift
skift
skift
Antalet minderåriga i skiftarbete......
601
285
10
3
456
42
178
184
64
—
0—10 minuter ...
51
223
—
—
30
18
40
77
—
—
Antal minder-
15-25
230
59
—
2
22
2
70
15
56
—
ånga i skiftar-
80—40
285
__
10
1
18
7
51
87
8
bete med fast-.
ställda raster av
45—55 »
16
—
—
—
—
—
—
3
—
—
tillsammans
1 timma...............
19
3
—
—
33
11
2
2
—
—
Mer än 1 timma ..
—
—
—
—
353
4
15
—
—
—
Uppgifter av
-
T
r k
e s-
Malm-
brytning
och
metall-
industri
Jord-
och
Skogs-
hantering
Papper s- och
Livsmedels-
sten-
industri
och
träindustri
grafisk
industri
industri
Hos yrkesinspektörerna registrerade
totala antalet arbetare..................
136 065
36 231
92 077
54 237
39 429
Därav minderåriga...........................
10 188
4136
8 651
4 446
1442
2-
3-
2-
3-
2-
3-
2-
3-
2-
3-
skift
skift
skift
skift
skift
skift
skift
skift
skift
skift
Antalet minderåriga i skiftarbete......
174
152
—
—
467
24
170
153
—
—
0—10 minuter ...
11
141
—
—
17
15
48
77
—
—
Antal minder-
15-25
73
11
—
—
—
5
73
21
—
—
ånga i skiftar- bete med fast-
30-40
90
—
—
—
29
—
35
41
—
—
ställda raster av
45—55 »
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
tillsammans
1 timma...............
—
—
—
—
20
—
3
9
—
—
Mer än 1 timma...
—
—
—
—
401
4
11
2
—
—
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
19
Bilaga B.
seende år 1935.
grupp
Textil-
och
bekläd-
nads-
industri
Läder-,
hår- och
gummi- varu- industri
Kemisk-
teknisk
industri
Bygg-
na ds verk- samhet
Kraft-,
belys- nings- och
vatten- verk
m. m
Handel
och
varu-
lager
Land-
och
sjö-
transport
Hotell-
och
restau-
rang-
rörelse
Annan
yrkes-
rörelse
Summa
69 265
24 382
12
285
37 186
9 008
12 242
13 836
8 750
13 478
576 722
6 421
2 877
795
161
32
311
106
131
218
34 600
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
8 kitt
3-
skift
2- 3-
skift| skift
2-
skift
3-
skift
1305
45
253
45
15
5
—
—
—
—
—
—
346
—
—
3
—
—
3228
612
23
5
26
170
323
1057
36
211
12
15
—
—
—
—
—
—
—
16
—
—
—
—
—
1677
126
217
9
4
3
31
624
107
8
—
—
207
3
—
—
38
30
—
—
—
—
—
—
—
—
55
—
—
3
—
—
147
49
( 403
4
seende år 1931.
grupp
Textil-
och
bekläd-
nads-
industri
Läder-,
hår- och
gummi- varu- industri
Kemisk-
teknisk
industri
Bygg-
nadsverk-
samhet
Kraft-,
belys- nings- och
vatten- verk
m. ra.
Handel
och
varu-
lager
Land-
och
sjö-
transport
Hotell-
och
restau-
rang-
rörelse
Annan
yrkes-
rörelse
Summa
j
60 544
22 196
14 301
13 811
8 637
2 464
7 769
1534
7 574
496 869
6 930
2 977
1349
166
52
75
211
ii
359
40 993
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
2-
skift
3-
skift
124
4
81
12
—
4
—
—
—
—
—
—
391
—
—
3
—
—
1407
352
18
—
39
6
—
4
—
—
—
—
—
—
42
—
-
—
—
—
175
243
41
3
28
—
16
—
—
—
—
—
231
40
29
1
136
319
42
2
141
3
—
—
14
6
—
—
—
—
—
—
—
—
25
—
—
3
-
—
62
18
34
479
6
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
den 9 mars 1936.
N är varande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Alsén.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den
28 februari 1936, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29
juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Enar Eckerberg.
Lagrådet, som fann sig icke äga anledning ingå i sakligt bedömande av
de till stöd för lagändringen åberopade skälen, lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
21
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 10 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 9 mars 1936
avgivna utlåtande över det den 28 februari 1936 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni
1912 (nr 206) om arbetarskydd och hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr 203.
510 30 i?
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.