Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd

1936-03-10 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:205, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 905,

1

Nr 205.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd; given

Stockholms slott den 10 mars 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom.

lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

/lilläng till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr aari.

510 8« 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘205.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 14 § 3 inom. lagen den 29 juni 1912

(nr 206) om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 14 § 3 mom. lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd1)

skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn; och skall i denna ledighet

ingå, där den minderårige användes till arbete som med förbudet i 10 §

första stycket avses, tiden mellan klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m. samt

eljest tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Från vad---därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936; dock att, där vid lagens ikraftträdande

minderårig användes till arbete, som avses med förbudet i 10 §

första stycket, äldre lag fortfarande skall äga tillämpning å den minderårige.

*) Senaste lydelse se 1931: 288.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 205.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet fråga örn ändrade bestämmelser rörande

nattvila för minderåriga arbetare samt anför:

Lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd innehåller, i den lydelse

densamma erhållit genom lagen den 12 juni 1931 (nr 288), i 8—15 §§ särskilda

föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete. Sålunda stadgas

bland annat följande. Minderårig, varmed förstås den som är under 18 år

(8 §), må icke användas till arbete förrän den minderårige fyllt 13 år och,

där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat folkskolans lärokurs

eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit

tillstånd att lämna folkskolan (9 § 1 st.). I industriellt arbete samt byggnads-

och transportarbete är minimiåldern 14 år, där ej arbetet avser distribution

av varor eller uträttande av bud eller ärenden (10 § 1 st.). Från

dessa förbud mot användande i arbete av minderåriga under 13 eller 14 år

kan dock i vissa fall eftergift meddelas (12 § 1 och 2 st.). Minderårig skall

för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar

varje dygn, och skall i ledigheten ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.

(14 § 3 mom. 1 st.). Från detta stadgande gälla dock vissa undantag (14 §

3 mom. 2 st.). Yngling, som fyllt 16 år, kan sålunda efter vederbörande

yrkesinspektörs eller bergmästares medgivande användas till arbete med tre

8-timmarsskift och med nattarbete var tredje vecka. Härutöver äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet medgiva, att sådan yngling må deltaga i arbete,

som på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet

måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras. Yngling, som

fyllt 14 år, må efter chefsmyndighetens medgivande användas till flottningsarbete,

i den mån förhållandena därtill föranleda.

Den i 14 § 3 mom. 1 st. upptagna huvudregeln om minderårigas nattvila

överensstämmer med den i Washington år 1919 av internationella arbetskonferensen

antagna konventionen angående barns nattarbete inom industrien.

Jämväl konventionen innehåller en undantagsbestämmelse, enligt vilken i

vissa fall minderåriga över 16 år må användas i nattarbete. Då emellertid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

denna undantagsbestämmelse till skillnad från motsvarande stadganden i

14 § 3 mom. 2 st. arbetarskyddslagen endast gäller för vissa slag av industriella

företag, har Sverige icke kunnat ratificera konventionen.

Före 1931 års lagändring var den stadgade minimiåldern för barn, som

användes i arbete, i vissa fall ett eller två år lägre än den nu gällande.

Minderårig, som användes till kringförande av varor, uträttande av bud eller

ärenden eller till arbete i handel, skulle åtnjuta oavbruten ledighet under

minst elva timmar varje dygn, och skulle tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.

ingå i ledigheten. Beträffande minderårigs användande till industriellt arbete

eller byggnadsarbete föreskrevs, att minderårig icke fick användas till sådant

arbete mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m.; dock gällde härvid undantag för yngling,

som fyllt 16 år, därest arbetsdagen var begränsad till högst åtta timmar

samt tillika arbetet icke oftare än var tredje vecka inföll å tid mellan kl. 11

e. m. och 5 f. m.

I en den 6 december 1934 till socialdepartementet inkommen skrivelse

framhöll svenska textilarbetare förbundet, att efter 1931 års lagändring arbetsgivarna

inom textilindustrien börjat i stor utsträckning använda minderåriga

i arbete, fördelat på två efter varandra följande 8-timmarsskift per

dygn. Skiftarbete vore påfrestande redan för vuxna arbetare samt mycket

farligt för de ungas såväl fysiska som psykiska hälsa. Genom skiftbytena

förlädes arbetstiden omväxlande till olika, ömsom alltför tidiga, ömsom alltför

sena delar av dygnet, vilket medförde en oregelbunden ordning beträffande

måltider och sömn. Därtill komme, att rasterna i arbetet i de flesta fall

bleve otillräckliga. Förbundet hemställde därför örn vidtagande av åtgärder

i och för åstadkommande av sådan ändring i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen,

att den tid av dygnet, under vilken minderåriga finge användas till

industriellt arbete, begränsades till mellan kl. 6 f. m. och 7 e. m. Då vidare

enligt förbundets mening minderårigas hållande i nattarbete vore fullständigt

förkastligt, hemställde förbundet tillika, att den i samma lagrum intagna

bestämmelsen, enligt vilken yngling, som fyllt 16 år, finge efter yrkesinspektörens

eller bergmästarens medgivande användas till arbete nattetid var

tredje vecka, måtte helt bortfalla.

Över framställningen avgåvos efter remiss yttranden av socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige.

Socialstyrelsen uttalade för sin del, att vissa olägenheter alltid torde vara

förbundna med användandet av minderåriga i skiftarbete. Dessa olägenheter

syntes emellertid inom vissa verksamhetsgrenar särskilt på landsbygden vara

ganska ringa, medan de åter mera starkt framträdde inom andra slag av

verksamhet, särskilt där dessa dreves å större orter. Å andra sidan skulle

utan tvivel betydande svårigheter i olika avseenden uppstå, därest i vår

lagstiftning infördes bestämmelser, som omöjliggjorde minderårigas användande

till skiftarbete. För klarläggande av nu berörda olägenheter och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 205.

svårigheter och möjliggörande av ett ställningstagande med hänsyn tagen

till alla olika på frågan inverkande omständigheter torde en ingående utredning

böra komma till stånd, varvid givetvis även spörsmålet örn rasternas

anordnande på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt borde

undersökas. Därvid borde genom yrkesinspektörerna och bergmästarna så

fullständiga upplysningar som möjligt införskaffas rörande skiftarbetets omfattning

och art ävensom genom dem inhämtas de närmast berörda parternas

på de olika arbetsställena uppfattning rörande ifrågavarande arbetes nackdelar

och fördelar. Möjligen skulle också organisationerna å ömse sidor

böra ånyo höras men då närmast över vissa frågor, som kunde befinnas

lämpliga att uppställa. Vidare torde samtliga besiktningsläkare och en del

fabriksläkare böra beredas tillfälle att uttala sig i frågan. Slutligen syntes

genom lämplig läkare en granskning böra komma till stånd av ett tillräckligt

stort antal av sådana intygsböcker, som insänts till styrelsen från

minderåriga, vilka i mera avsevärd omfattning deltagit i skiftarbete.

Medicinalstyrelsen, som vid sitt yttrande fogat ett av medlemmen av styrelsens

vetenskapliga råd, professorn G. Wirgin, i ärendet avgivet utlåtande,

hemställde, att framställningen för det dåvarande icke måtte föranleda till

annan åtgärd än att utredning igångsattes i vissa i professor Wirgins utlåtande

berörda avseenden.

Arbetsgivareföreningen ävensom Sveriges textilindustriförbund, från vilket

arbetsgivareföreningen inhämtat yttrande i ärendet, yrkade, att framställningen

icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Landsorganisationen fann för sin del framställningen värd allt beaktande.

Den 22 februari 1935 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som angivits i styrelsens

utlåtande, verkställa och inkomma med i utlåtandet föreslagen utredning

ävensom med det författningsförslag, som av utredningen kunde

föranledas.

Till fullgörande av detta uppdrag avlämnade socialstyrelsen med skrivelse

den 5 oktober 1935 förslag till ändrad lydelse av 14 § 3 mom. 1 st. arbetarshyddslagen.

Vid skrivelsen funnos fogade dels en redogörelse för vissa från

besiktningsläkare till socialstyrelsen inkomna yttranden angående med minderåriga

arbetares skiftgående arbete eventuellt förenade sociala eller hygieniska

missförhållanden, dels ock uppgifter angående i vissa främmande länder

gällande bestämmelser rörande minderårigs användande till arbete. Sedermera

har från styrelsen jämväl inkommit ett av förste stadsläkaren i Göteborg

i ämnet avgivet yttrande.

Socialstyrelsens förslag innebär allenast den ändringen i förhållande till

gällande lag, att för minderårig under 16 år, vilken användes till industri-,

byggnads- eller transportarbete, som icke består i distribution av varor eller

uträttande av bud eller ärenden, ledigheten för nattvila skall omfatta tiden

mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m.

Över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

kommerskollegium, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Kommerskollegium

har bifogat yttrande av järnkontoret. Arbetsgivareföreningen har

bifogat yttranden av järnbruksförbundet och textilindustriförbundet.

Sedermera hava skrivelser i ämnet inkommit, den 9 januari 1936 från

svenska grov- och fabriksarbetareförbundet och den 15 februari 1936 från de

förenade förbunden.

I sin skrivelse meddelar socialstyrelsen, att det för bedömande av förevarande

fråga i första hand synts styrelsen önskvärt att erhålla så fullständiga

uppgifter som möjligt rörande den omfattning, vari minderåriga användas i

skiftarbete, detta arbetes fördelning på olika yrkesgrupper samt rastetiderna

för ifrågavarande minderåriga. I sådant syfte hade styrelsen låtit trycka

ett frågeformulär, som genom yrkesinspektörernas och bergmästarnas försorg

distribuerats till alla arbetsställen, där minderåriga kunde antagas

sysselsättas i skiftarbete på ett mera stadigvarande sätt.

Resultatet av denna undersökning, vilken avsett åren 1931 och 1935, föreligger

i form av en tabell, vilken torde få som bilaga (Bilaga B) fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende. Enligt vad styrelsen framhållit äro

siffrorna i tabellen av olika anledningar icke fullt riktiga men torde tabellen

på ett ungefärligen riktigt sätt visa antalet i skiftarbete sysselsatta minderåriga

och rasternas längd för dem.

Socialstyrelsen påpekar, att av tabellen framginge, hurusom år 1931 sysselsattes

totalt 40,993 minderåriga arbetare mot 34,600 år 1935, vilket innebure

en minskning från 1931 till 1935 av 6,393 minderåriga eller 15.6 %. Beträffande

antalet i skiftarbete använda minderåriga arbetare hade däremot

en väsentlig ökning ägt rum efter år 1931. Detta år sysselsattes nämligen

i skiftarbete inalles blott 1,759 minderåriga mot ej mindre än 3,840 år 1935.

Den största ökningen vore att finna inom yrkesgruppen textil- och beklädnadsindustri,

där antalet minderåriga ökat från 128 till 1,350.

Av de under år 1935 i skiftarbete sysselsatta 3,840 minderåriga arbetade

det största antalet eller 3,228 i två skift och 612 i tre skift. De i treskiftarbete

sysselsatta minderåriga arbetade i regel inom yrkesgrupperna malmbrytning

och metallindustri samt pappers- och grafisk industri. Inom förstnämnda

yrkesgrupp användes de minderåriga huvudsakligen i järnverken

som hjälpare till de vuxna arbetarna. Arbetet vore till största delen passningsarbete

eller liknande. Inom yrkesgruppen pappers- och grafisk industri

vore det särskilt inom cellulosaindustrien som treskiftarbete förekomme

bland minderåriga. Ifrågavarande arbeten vore sådana, som av tekniska skäl

måste bedrivas kontinuerligt.

Tabellen utvisade även rasternas längd för de i skiftarbete anställda

minderåriga. Yid treskiftarbete syntes rasterna i allmänhet vara kortare än

vid tvåskiftarbete. Sämst ställda i förevarande avseende vore de minderåriga

vid järnverken. Av tillsammans 886 minderåriga hade 274 eller över

30 % ingen rast eller en rast örn högst 10 minuter. Dessa minderåriga

sysselsattes till största delen i treskiftarbete. Som ovan nämnts utgjordes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

deras arbete huvudsakligen av passningsarbete eller liknande, varför arbetstiden

i regel allt som oftast avbrötes av vilopauser. Inom textilindustrien,

som sysselsatte det största antalet minderåriga i skiftarbete, skedde arbetet

i regel på två skift. Rasterna syntes där numera vara ordnade på ett något

så när nöjaktigt sätt, i det att samtliga minderåriga med undantag av 23

åtnjöte en rast om minst 15 minuter.

Ett förhållande som utmärkte textilindustrien till skillnad från andra

arbetsområden vore, att även minderåriga under 16 år i jämförelsevis stor

omfattning användes till skiftarbete. En särskild undersökning därom hade

givit till resultat, att inom textilindustrien torde för det dåvarande i skiftarbete

sysselsättas omkring 75 14-åringar och 300 15-åringar.

I samband med att yrkesinspektörerna anmodats att införskaffa uppgifter

enligt omhandlade frågeformulär hade åt dem även uppdragits att i samband

med besök å arbetsställen, där minderåriga sysselsattes i skiftarbete, inhämta

de närmast berörda parternas synpunkter på frågan om minderårigas

användande i dylikt arbete. Det vore endast ett mycket begränsat antal

arbetsställen, som kunnat besökas av yrkesinspektörerna under den korta

tid, som stått dem till buds härför. Emellertid hade vid de gjorda besöken

några egentliga invändningar mot minderårigas användande i skiftarbete i

allmänhet icke gjorts. Från yrkesinspektörernas sida hade ganska allmänt

framhållits, att örn i skiftet inlades en lämpligt förlagd rast av tillräcklig

varaktighet, syntes skiftarbetet för normalt utvecklade minderåriga icke medföra

särskilda hälsorisker. Denna uppfattning torde dock närmast ha avsett

minderåriga över 16 år. Ett par av yrkesinspektörerna hade dock uttalat,

att med det skiftgående arbetet torde vara förenade sådana olägenheter för

de minderåriga, att lagändring borde komma till stånd.

Styrelsen hade jämväl hos besiktningsläkarna hemställt, att de skulle

meddela sin uppfattning rörande de med minderåriga arbetares skiftgående

arbete eventuellt förenade sociala eller hygieniska missförhållandena. På

denna hänvändelse, som riktats till 77 läkare, hade 53 svar inkommit till

styrelsen. Av dessa hade 32 i huvudsak återgivits i den vid styrelsens

skrivelse fogade redogörelsen för yttrandena ifråga. Återstående 21 svar

representerade läkare, som förklarat sig sakna tillräcklig erfarenhet örn ifrågavarande

förhållanden; några av dem hade emellertid ur allmänt hygieniska

synpunkter gjort uttalanden i ämnet.

Flertalet av de besiktningsläkare, som avgivit yttranden, hade förklarat,

att det skiftgående arbetet icke syntes ha någon menlig inverkan på de

minderårigas hälsotillstånd eller giva upphov till missförhållanden av social

art. Några läkare hade emellertid framhållit, att erfarenheterna från de årliga

besiktningarna ej hnge betraktas såsom utslagsgivande för ett bedömande

av föreliggande fråga. Vissa med skiftarbetet förknippade förhållanden torde

utan tvivel inverka skadligt på den minderårige såväl psykiskt som fysiskt,

utan att detta vid besiktningen komme till synes. Bland riskerna vid skiftarbete

hade särskilt påpekats faran, att den minderårige ej komme i åtnjutande

av tillräcklig sömn, särskilt i det fall att hera medlemmar av samma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 205.

familj vore sysselsatta i skiftarbete. Vidare hade framhållits, att i arbetstiden

lämpligt inlagda raster av tillräcklig varaktighet ej alltid ordnats för

de minderåriga. Endast ett mindre antal läkare hade direkt förklarat, att

ändring av nu gällande bestämmelser örn minderårigs användande till arbete

vore önskvärd. Flera läkare, som icke ansett sig böra förorda en lagändring,

hade emellertid framhållit angelägenheten av skärpta bestämmelser angående

de minderårigas raster. Vissa läkare hade ansett, att frågan huruvida en

minderårig finge användas till skiftarbete (vare sig arbete på två eller tre

skift) borde avgöras efter individuell prövning. Av de läkare, som förordat

en lagändring, hade några förklarat, att arbetstiden för samtliga minderåriga

lämpligen borde förläggas mellan klockan 6 och klockan 19. Andra hade

förordat denna tidsbegränsning endast beträffande minderåriga under 16 år.

Socialstyrelsen har vidare anfört bland annat följande.

Vidkommande spörsmålet om raster under arbetstiden, vilket spörsmål

torde äga avsevärd betydelse i förevarande sammanhang, får styrelsen till

en början erinra örn det allmänna stadgandet i 5 § i) lagen örn arbetarskydd,

att arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller flera

lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. I 14 § 2 mom. samma

lag förutsättes, att den minderårige skall komma i åtnjutande av raster i

arbetet, och stadgas där, att dessa raster skola anordnas på ett med hänsyn

till den minderårige lämpligt sätt. Utan tvivel brister det på många

håll åtskilligt i nämnda hänseende. Att så är fallet vid skiftarbete framgår

av den bifogade översiktstabellen, men även vid enbart dagarbete torde

rasterna i stor utsträckning icke kunna anses ordnade på ett tillfredställande

sätt.

Anledningen till att rasterna vid dagarbete ofta göras så korta som möjligt

torde vara en allmän önskan från arbetarnas sida att få avsluta arbetet

så tidigt på dagen som möjligt. Från arbetsgivarhåll torde i regel hinder

icke resas mot en förlängning av rasterna. En förändrad inställning från

arbetarnas sida i förevarande hänseende måste anses önskvärd, och styrelsen

vågar uttala den förhoppningen, att organisationerna på ömse sidor skola

söka avtalsledes medverka till en lämpligare uppdelning av den dagliga

arbetstiden.

Ifråga om rasterna vid skiftarbete äro förhållandena mera komplicerade.

Yad först angår treskiftsarbete äger detta rum med tre 8-timmarsskift örn

dygnet och måste det ofta på grund av arbetets natur fortgå utan avbrott

dygnet runt. Några på förhand bestämda uppehåll i arbetet kunna härvid

icke ifrågakomma, utan äro arbetarna hänvisade till att tillgodogöra sig under

arbetet uppkommande vilopauser. Även i de fall, då arbetets natur icke

lägger hinder i vägen för anordnandet av raster, förekomma sådana i regel

icke, enär därigenom arbetstiden och därmed arbetsförtjänsten skulle minskas.

De minderåriga lära emellertid, vare sig arbetet är av ena eller andra slaget,

i många fall utan alltför stora svårigheter kunna beredas en kortare rast

under skiftets gång. Följden härav blir givetvis en förkortning av arbetstiden

och en däremot svarande minskning i arbetsförtjänsten, men detta

torde den minderårige lättare finna sig i än den vuxne arbetaren.

Vid tvåskiftarbete förefinnes hos de vuxna arbetarna i allmänhet samma

önskemål örn sammandragning av arbetstiden som vid dagarbete. I den

mån minderåriga användas i arbetet tillkommer emellertid det förhållandet,

att de båda skiften enligt lagen måste inrymmas inom tiden mellan klockan

5 f. m. och 10 e. m. Där svårighet för anordnande av nöjaktig rastetid här
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 2(>5.

igenom uppkommer, torde dock lilir liksom vid treskiftarbete en förkortning

av arbetstiden i många fall kunna genomföras. En annan möjlighet förefinnes

emellertid även, nämligen meddelande av tillstånd till arbetstidens

utsträckande exempelvis till klockan 11 e. m. Detta tillvägagångssätt har också

föreslagits av flera yrkesinspektör^

Några mera bindande enhetliga bestämmelser rörande rasternas antal,

längd och förläggning synas med hänsyn till olika förhållanden inom olika

yrken och orter icke lämpligen kunna meddelas. Där arbetarna exempelvis

begiva sig hem för intagande av måltid är en längre rast under arbetsskiftet

i regel påkallad, medan åter i de fall, då arbetarna bo på långt avstånd från

arbetsplatsen och på grund därav nödgas där förtära medhavd mat, en kortare

rast i allmänhet kan vara tillräcklig. Hänsyn måste givetvis även tågås till

arbetets art. Vad särskilt minderårigas arbete inom textilindustrien beträffar

har styrelsen genom en tidigare undersökning utrönt, att detta i stor

utsträckning torde vara sådant, att den minderårige kommer i åtnjutande

av flera vilopauser under arbetets gång. I sådana fall kan det, särskilt örn

arbetet är av lättare beskaffenhet, vara försvarligt, att i arbetsskiftet endast

inlägges en rast av sådan längd, som erfordras för intagande å lämplig plats

inom arbetsstället av en måltid.

Styrelsen har för avsikt att till ledning för yrkesinspektionens befattningshavare

meddela förnyade anvisningar angående rasternas anordnande —

dylika anvisningar lia tidigare utfärdats i samband med arbetstidslagens

genomförande men icke kunnat helt fullföljas — och kommer styrelsen därvid

även att rikta en anmodan till nämnda befattningshavare att under sin

inspektionsverksamhet ägna särskild uppmärksamhet åt anordnandet av de

minderårigas raster. Styrelsen vill slutligen framhålla, att i fall, då viss

anordning av rast eller raster för de minderåriga på grund av arbetsförhållandena

finnes påkallad men motstånd möter mot dess genomförande på

frivillighetens väg, möjlighet lärer förefinnas att tvångsvis genomdriva anordningen

med stöd av 99 § arbetarskyddslagen.

Vad härefter angår huvudfrågan, minderårigs användande i skiftarbete, så

torde den verkställda utredningen kunna sägas hava givit vid handen, att

vissa olägenheter av social och hygienisk art nog äro förknippade med minderårigas

skiftarbete (såväl två- som treskiftarbete), men att dessa olägenheter

i allmänhet icke synas vara av svårare natur. Det synes med hänsyn

härtill icke gärna böra komma ifråga att upphäva den sedan gammalt förefintliga

möjligheten att använda manliga minderåriga över 16 år till skiftarbete,

allra helst som förutsättningarna härför ytterligare skärpts genom

1931 års revision av arbetarskyddslagen, i det även användandet till var

tredje vecka återkommande nattarbete gjorts beroende av medgivande av

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. De skäl, som legat till

grund för tillskapandet av ifrågavarande möjlighet, torde alltjämt gälla med

samma styrka. Fortfarande lärer det sålunda få anses angeläget att å orter,

där den industriella verksamheten bedrives med skiftarbete, bereda ynglingar,

som fyllt 16 år, tillgång till arbetsförtjänst ävensom att underlätta

deras yrkesutbildning — yrkesskickligheten torde beträffande vissa yrken i

avsevärd mån vara beroende av ett någorlunda tidigt inträde i yrket. För

vissa industrigrenar, särskilt textilindustrien, torde det också nu som förut

vara av väsentlig betydelse i konkurrenshänseende att kunna genom användande

av minderårig arbetskraft förbilliga sina produkter.

Såsom förut omnämnts lia vissa besiktningsläkare uttalat, att frågan huruvida

en minderårig skulle få användas till skiftarbete borde avgöras efter

individuell prövning. Med hänsyn härtill får styrelsen påpeka, att dylik

prövning redan nu lärer få anses möjlig att tillämpa med stöd av 35 §

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 205.

arbetarskyddslagen, och har styrelsen för avsikt att i en cirkulärskrivelse

till besiktningsläkarna fästa deras uppmärksamhet härå samt anmoda dem

att också företaga sådan prövning i förekommande fall.

De vid 1931 års revision av lagen örn arbetarskydd genomförda ändringarna

i bestämmelserna rörande förläggningen av minderårigas arbetstid ha

berett möjlighet för användande i tvåskiftarbete jämväl av pojkar och flickor

på 14 och 15 år. Detta torde emellertid knappast lia varit direkt avsett,

utan synes den ändrade regleringen väsentligen ha åsyftat att förenkla bestämmelserna

och så långt möjligt anpassa dem efter den internationella

konventionen angående barns nattarbete inom industrien. År 1931 torde

man icke heller haft anledning att räkna med att minderåriga under 16 år

skulle komma att tagas i anspråk för utförande av skiftarbete. Så har

emellertid skett, låt vara att det åtminstone hittills huvudsakligen synes ha

ägt rum endast inom en industri, textilindustrien. Att använda minderåriga

i de ur utvecklingssynpunkt ömtåliga 14- och 15-årsåldrarna till tvåskiftarbete,

som ena veckan börjar mycket tidigt på morgonen och andra veckan

slutar sent på kvällen, anser styrelsen emellertid icke böra ifrågakomma.

En återgång i huvudsak beträffande 14- och 15-åringar till vad som i förevarande

avseende gällde före 1931 års revision torde därför enligt styrelsens

mening böra ske. Då gällde, att minderårig icke fick användas till industriellt

arbete å tid mellan klockan 7 e. m. och 6 f. m. Förbudet omfattade

även byggnadsarbete (jämväl i de delar, som ej vore att hänföra till industriellt

arbete). Det synes emellertid nu böra utsträckas även till transportarbete,

som i den reviderade lagen i allmänhet jämställts med industriellt

arbete och byggnadsverksamhet.

I enlighet med det anförda har socialstyrelsen ansett 14 § 3 mom. första

stycket i lagen böra erhålla följande avfattning:

3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet

ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m. Beträffande minderårig

under sexton år, vilken användes till arbete, som med förbudet i 10 §

första stycket avses, skall dock ledigheten omfatta tiden mellan klockan

7 e. m. och klockan 6 f. m.

Till slut framhåller socialstyrelsen, att det torde få anses önskvärt, att

genomförandet av den föreslagna lagändringen icke skall medföra rubbning

i redan bestående arbetsförhållanden. Minderårig under 16 år borde sålunda

utan hinder av det nya stadgandet fortfarande få användas till arbete, vartill

den minderårige användes vid tiden för stadgandets ikraftträdande. Bestämmelse

härom torde jämväl böra meddelas.

Ur innehållet i de över förslaget avgivna yttrandena må följande här återgivas.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig biträda socialstyrelsens lagförslag.

Kommerskollegium har anfört följande.

o Kollegium behjärtar livligt att ungdomen — i all synnerhet ungdom i en

så ömtålig ålder som den, varom här är fråga — lämnas erforderligt samhälleligt

skydd mot olämplig exploatering av mindre omtänksamma arbetsgivare.

Erinras må emellertid hurusom för Sveriges vidkommande ganska

långt gående skyddsanordningar redan för närvarande äro i detta hänseende

genomförda. Utöver den allmänna, synnerligen omfattande yrkesinspektionen

är sålunda i arbetarskyddslagen ett särskilt individuellt inspektionstvång

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

föreskrivet för minderårigas användning i ax''bete. Varje minderårig skall

minst en gång värjo år besiktigas av läkare, som därvid äger föreskriva villkoren

för den minderåriges fortsatta sysselsättning i arbetet (35 §). Härtill

kommer den allmänna bestämmelsen örn att arbetet ej ma inverka menligt

på den minderåriges hälsa eller utveckling (13 §).

Ett stort antal besiktningsläkare ha nu, självfallet på grundval av sina

iakttagelser under ovannämnda årliga besiktningar, till socialstyrelsen avgivit

sitt omdöme rörande behovet av en skärpning av nuvarande skyddsbestämmelser.

De inkomna svaren kunna knappast sägas bestyrka ett dylikt behov.

Ej heller den från yrkesinspektörerna införskaffade utredningen synes lämna

något starkare stöd för den ifrågasatta lagändringen. Läkarna liksom ock

yrkesinspektörerna synas tvärtom i allmänhet ha vitsordat att nvival ande

arbetsförhållanden, ej ens vid skiftgång, hade någon menlig inverkan å de

minderårigas utveckling. Under sådana förhållanden synes knappast tillräckligt

fog föreligga för en lagändring pa nu ifrågavarande punkt i den så

sent som år 1931 efter ingående väganden av olika intressesynpunkter antagna

nya arbetarskyddslagstiftningen. I all synnerhet måste detta gälla, då fråga

allenast är om en mindre detaljändring, som i varje fall ej kan sägas vara

av någon mera trängande beskaffenhet.

Av den i ärendet föreliggande utredningen liksom av socialstyrelsens yttrande

framgår, att den ifrågasatta tidsbegränsningen i fråga örn arbetstiden

för de minderåriga i åldern 14—16 år lärer omöjliggöra användandet av dessa

minderåriga i 2-skiftarbete och därmed i flertalet fall utestänga dem från

arbetstillfällen — något som ur skilda synpunkter måste betecknas såsom

en föga önskvärd konsekvens av den föreslagna skyddslagstiftningen, särskilt

med fästat avseende å den ofta påtalade ungdomsarbetslösheten.

Kollegium anser sig på nu anförda skäl ej kunna tillstyrka socialstyrelsens

förevarande förslag örn ändring av 14 § arbetarskyddslagen.

Även järnkontoret, arbetsgivareföreningen, järnbruksförbundet och textilindustriförbundet

hava avstyrkt förslaget.

Arbetsgivareföreningen har bland annat framhållit, att det arbete, som anförtroddes

de minderåriga, i allmänhet vore avpassat efter deras mostandskraft

och kroppsutveckling samt beredde dem rikliga tillfällen till vilopauser.

Behovet av mindre kvalificerad arbetskraft såsom hjälp åt de vuxna yrkesarbetarna

förelåge naturligen i samma utsträckning vid skiftarbete som vid

dagarbete. För undvikande av arbetslöshet och för främjande av ökad yrkesutbildning

vore det av betydelse att de minderåriga i största omfattning

lämnades tillgång till arbetstillfällen. I åtskilliga länder, såsom Belgien, Nederländerna,

Schweiz, Tjeckoslovakien, Tyskland och troligen även Frankrike,

förefunnes möjlighet att i tvåskiftsarbete använda minderåriga under 16

år. Detta syntes också ur konkurrenssynpunkt, särskilt för textilindustriens

del, utgöra ytterligare skäl mot den ifrågasatta begränsningen av den nu

förefintliga möjligheten att använda minderårig arbetskraft till industriellt

arbete. Då därtill komme, att denna möjlighet icke ledde till några vare

sig sociala eller hygieniska missförhållanden, borde den föreslagna lagändringen

icke komma till stånd.

Ansåges likvisst, att de betydande variationerna ifråga örn kroppsliga och

psykiska förutsättningar hos ungdom i åldern under 16 år medförde mindre

önskvärda konsekvenser av skiftarbete i vissa individuella fall, borde detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

dock icke leda till ett totalt förbud mot att använda dessa minderåriga till

tvåskiftsarbete. Förutom den prövning av minderårigs lämplighet för sådant

arbete, som redan nu kunde ske jämlikt stadgandena i 10 § 2 stycket och

35 § arbetarskyddslagen, kunde en eventuellt erforderlig gallring av de

arbetssökande minderåriga åstadkommas därigenom, att åt sakkunnig myndighet

överlämnades befogenhet att med hänsyn till individens kroppsutveckling

och hälsa i det särskilda fallet meddela förbud mot deltagande i skiftarbete.

Det i 10 § 2 stycket arbetarskyddslagen föreskrivna läkarintyget

kunde så avfattas, att däri lämnades utrymme för uttalande rörande den minderåriges

lämplighet för skiftarbete. Måhända borde dock i dylikt fall socialstyrelsen

i sista hand alltid vara behörig att på grundval av läkarutlåtande

bedöma den enskildes förutsättningar för deltagande i skiftarbete. Möjligen

krävde en dylik gradering av de minderårigas arbetskvalifikationer någon

smärre lagändring.

Järnbruks förbundet har erinrat, att textilarbetareförbundets framställning vore

till sin innebörd avsevärt längre gående än socialstyrelsens förslag. Arbetet

vid järnbruken bedreves huvudsakligen på skift, och i ett stort antal fall

funnes för den arbetssökande ungdomen endast skiftarbete att tillgå. Ett

bifall till textilarbetareförbundets framställning skulle därför innebära utestängande

av ungdomen från varje arbetstillgång och därmed även från yrkesutbildning.

Sålunda skulle exempelvis vid ett enda järnverk 150 med ordnat

arbete sysselsatta ungdomar i åldern 16—18 år bliva entledigade. Vad

detta betydde torde utan vidare göra klart den sociala skadan av en lagändring.

Det vore i alla parters intresse att ingenting företoges, som kunde

förvärrande inverka på en eventuellt återkommande arbetslöshetssituation

för ungdomen.

Socialstyrelsens förslag berörde emellertid endast ungdom under 16 år.

Då denna ålderskategori endast i mindre omfattning vore sysselsatt i skiftarbete

vid järnbruken, ägde saken för dem icke samma avgörande betydelse

som ifråga örn åldersklassen 16—18 år. Vid åtminstone en arbetsplats kunde

dock en lagändring enligt förslaget innebära svårigheter för driftens rationella

uppehållande. Till grund för förslaget syntes mera ligga en allmän

och vag uppfattning örn ett socialt skyddsbehov än klarlagda missförhållanden,

som erfordrade samhällets mellankomst. Ett utbyggande av den sociala

skyddslagstiftningen borde emellertid icke inkräkta på näringslivets rörelsefrihet

i andra fall än där skyddslagstiftning genom ett dokumenterat

material visade sig vara nödvändig för folkhälsans bevarande och föranledd

av missbruk.

Textilindustriförbundet har velat framhålla, att samtliga besiktningsläkare

i olika textilcentra förklarat sig icke kunna finna, att skiftarbetet i och för

sig haft någon menlig inverkan på de minderårigas hälsotillstånd. Vissa besiktningsläkare

hade med bestämdhet avstyrkt en ändrad lagstiftning. Från

läkarnas sida hade bland annat framhållits, att det finge anses innebära en

inkonsekvens att kräva ytterligare lättnader för minderåriga arbetare, under

det man på annan ungdom i motsvarande ålder ställde väsentligt större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

krav, exempelvis i avseende på skolformer oell skolkurser, vilka bevisligen

innebure en i förhållande till kroppsutvecklingen och mogenhetsgraden alltför

stor arbetsbörda. Vidare hade från läkarhåll erinrats, att i den mån

skiftarbetet möjligen skulle innebära olägenheter på grund av den växlande

förläggningen av arbetstiden, en ganska betydelsefull kompensation bereddes

skiftarbetarna därigenom att dessa finge sin fritid förlagd till den ljusare

delen av dygnet och kunde ägna denna åt friluftsvistelse, vilket hade särskilt

värdefull betydelse för den uppväxande ungdomen.

Socialstyrelsen hade icke förebragt någon sannolik grund för riktigheten

av sitt uttalande, att vid 1931 års revision av arbetarskyddslagen »det knappast

torde hava varit avsett» att möjliggöra användandet jämväl av minderåriga

i åldern 14—15 år i tvåskiftsarbete.

Textilindustriförbundet har vidare anfört bland annat följande.

Inom textilindustrin sysselsättas de minderåriga såsom biträden och hjälpare

åt äldre arbetare eiler för utförande av vissa arbetsuppgifter, som organisatoriskt

sammanhänga med de äldres arbeten och för vilka de minderåriga

äro särskilt lämpade. De arbetsuppgifter, med vilka de minderåriga

sysselsättas inom textilindustrin, kräva icke någon nämnvärd ansträngning.

Användningen av minderåriga vid dessa arbeten beror huvudsakligast därpå,

att de hava den lättare kroppsbyggnad och vighet, som erfordras för ifrågavarande

arbeten, samt att deras händer och fingrar besitta den smidighet

och rörlighet, som är särskilt önskvärd vid dessa arbetens utförande. Att

låta vuxna arbetare ersätta de minderåriga är i många fall förenat med svårigheter

av tekniskt slag och måste därjämte anses innebära ett misshushållande

med arbetskraften.

Arbetarna inom textilindustrin utgöras till övervägande del av kvinnor.

Med hänsyn till denna omständighet är det för textilindustrins vidkommande

i särskild grad av vikt att bestämmelserna rörande arbetstiden för kvinnor

och minderåriga visa enhetlighet. Utan enhetliga bestämmelser i detta hänseende

torde det nämligen inom textilindustrin bliva förenat med alltför

stora svårigheter att i större omfattning genomföra skiftarbete, då de minderårigas

arbetsuppgifter äga ett intimt och organisatoriskt sammanhang med

de vuxnas arbete. Följden härav skulle bliva, att ej blott de minderåriga

skulle utestängas från möjligheten att erhålla arbetstillfällen inom textilindustrin

utan även att arbetstillfällen i ej obetydlig omfattning skulle gå

förlorade för de vuxna. Utvecklingen i avseende på konkurrensförhållandena

mellan de olika textilländerna synes tyda på att det även i fortsättningen

blir nödvändigt att bibehålla skiftarbetet såsom driftsform inom den svenska

textilindustrin. Endast genom anlitande av skiftarbete torde det nämligen

vara de svenska textilfabrikerna möjligt att så effektivt utnyttja sin produktionsapparat,

att de kunna motstå den utländska konkurrensen.

För de minderårigas utbildning är det av väsentlig betydelse, att de i

god tid få börja deltaga i arbetet. Därigenom uppövas deras handlag, de få

tillfälle att följa de olika arbetsprocesserna, de få blick för olika förekommande

slag av arbeten samt vana och »känsla » att handskas med garner och

annat material ävensom förtrogenhet med förekommande maskiner, även örn

de icke betjäna desamma. Arbetet under minderårighetstiden blir i allmänhet

grundläggande för de minderårigas utbildning, och rekryteringen inom

textilindustrin sker till väsentlig del via de minderåriga.

Landsorganisationen har anfört följande:

En lagändring i enlighet med vad socialstyrelsen nu föreslagit skulle

innebära, att barn i åldern 14—15 år, vilka fr. o. m. år 1932, såsom en direkt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

följd av den revision Ilar ifrågavarande avsnitt i arbetarskyddslagen då genomgick,

kunnat hållas i industriellt arbete, även där detta bedrivits som

regelrätt tvåskiftsarbete, icke längre skulle kunna användas till annat än

dagarbete. Härigenom skulle åtskilligt av det textilarbetareförbundet syftade

till med sitt initiativ i denna fråga vara vunnet och de värsta följderna

av den 1931 företagna lagrevisionen avlägsnade. Yi ha emellertid svårt att

förstå varför socialstyrelsen stannat vid ett förslag som, örn det vinner bifall,

medgiver att 16- och 17 åringar alltjämt kunna hållas i industriellt tvåskiftsarbete

och manliga minderåriga av samma årsklasser t. o. m. i regelrätt

nattarbete var tredje vecka, d. v. s. arbete i regelbundet treskift. 16- och

17- åringar äro ofta, på grund av försenad kroppsutveckling etc., i lika stort

behov av särskilt skydd härvidlag, som vissa 14- och 15-åringar. Det förvånar

oss därför att socialstyrelsen icke kompletterat sitt nu avgivna förslag

beträffande minderåriga under 16 år med förslag till bestämmelser, avsedda

att förhindra ett alltför långt drivet utnyttjande av övriga minderåriga.

Det kan givetvis invändas, att en begränsning av den tid, under vilken

minderåriga få användas till industriellt arbete, till mellan kl. 6 f. m. och

7 e. m., varigenom minderåriga icke skulle kunna användas till arbete i

skift, skulle medföra minskade arbetsmöjligheter för en del ungdomar och

detta vid en tidpunkt i deras liv, då det är av vikt att de komma in i ordnade

förhållanden och beredas tillfälle förvärva sig arbets- och yrkesvana.

Yi anse emellertid dels att — åtminstone ännu — antalet i skiftarbete sysselsatta

minderåriga icke är större än att de flesta utan svårighet torde

kunna beredas arbete å dagtid, dels även att ingenting är vunnet med att

hålla 16- och 17-åringar i skiftarbete medan samtidigt ungdomar i åldern

18— 25 år få gå arbetslösa. Det kan naturligtvis också göras gällande, att

textilindustrin och andra näringsgrenar skulle behöva den billigare minderåriga

arbetskraften för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.

Vi kunna emellertid icke tillmäta dylika uttalanden någon avgörande

betydelse. Det är väl ändå fullständigt uteslutet, att t. ex. den svenska

textilindustrin, genom att beredas möjlighet att till ytterlighet utnyttja barnarbetet,

skulle bli i stånd att upptaga tävlan örn marknaderna med bl. a.

de japanska kuli-produkterna.

Det var den omständigheten att ett stort antal minderåriga under arbete

i två skift vid vissa textilfabriker icke Ängö några som helst eller endast

mycket otillfredsställande matraster, som på sin tid föranledde textilarbetarförbundet

att hos vederbörande myndigheter påtala förhållandet. Då arbetareparten

i dessa fall, under hänvisning till bestämmelserna i arbetarskyddslagens

14 § 2 morn., påyrkade att de minderåriga skulle erhålla ordentligt

tilltagna matraster, som gjorde det möjligt för dem att i och för intagande

av föda avlägsna sig från arbetsmaskinerna, möttes detta från företagsledningarnas

sida med den invändningen, att man ansåg sig vara i sin fulla

rätt att av de minderåriga uttaga samma arbetstid per skift som av de vuxna

arbetarna och att det under dessa förhållanden icke var möjligt giva de

minderåriga någon längre rast.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna minderåriga hållas i industriellt

arbete mellan kl. 5 f. m. och 10 e. m., d. v. s. under 17 av dygnets 24 timmar.

Vid textilföretag, där arbetet bedrives i två skift, är arbetstiden i

regel så förlagd, att det de första fem söckendagarna i veckan arbetas 8V2

timme per skift - 17 timmar per dygn, och 51 2 timme per skift = 11 tim
mar

per dygn på lördagarna. De vuxna arbetarna ha, vid denna förläggning

av arbetstiden, i regel ingen till omfattning eller tidpunkt fastställd rast,

utan äta då och då en bit mat vid tillfällen då passningen av maskinerna

tillåter detta. Det längsta arbetsgivarna under sådana förhållanden velat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 15

sträcka sig till ifråga om raster för de minderåriga är i regel 15 minuter,

vilket absolut icke kan sägas vara tillfredsställande.

Enda sättet att skapa garantier för att de i industriellt arbete sysselsatta

minderåriga erhålla ordentligt tillmätta matraster synes oss sålunda

vara att så begränsa arbetstiden för samtliga minderåriga, att de icke kunna

användas till skiftarbete.

Grov- och fabriksarbetareförbundet samt De förenade förbunden hava i sina

skrivelser hemställt örn sådan ändring av 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen,

att minderårigas användande till industriellt skiftarbete förhindrades.

Vid framläggande av den proposition (nr 40), som ligger till grund för

den vid 1931 års riksdag genomförda revisionen av arbetarskyddslagen, framhöll

föredragande departementschefen, statsrådet Larsson (sid. 99 i propositionen),

att svårigheter kunde vara förenade med att under tiden mellan

kl. 5 f. m. och 10 e. m. anordna arbete på två skift, särskilt under iakttagande

av de i propositionen föreslagna — och av riksdagen sedermera antagna

-— bestämmelserna örn raster av tillräcklig varaktighet. Med tanke på

de fall, då minderårigs användande i tvåskiftsarbete icke erfordrades, borde

dock såsom huvudregel stadgas, att i nattvilan skulle ingå tiden mellan kl.

10 e. m. och 5 f. m., och i stället lämpliga undantagsbestämmelser uppställas

varigenom tillbörlig hänsyn toges till tvåskiftsarbetet.

I propositionen framlades också förslag till sådana undantagsbestämmelser,

vilka i sak helt motsvarade 14 § 3 mom. andra stycket 1—3 punkterna

i gällande lag. Då dessa undantagsbestämmelser alltså endast gällde ynglingar,

som fyllt 16 år, torde härav framgå, att departementschefen näppeligen

förutsåg det resultatet av revisionsförslaget, att flickor under 18 och

ynglingar under 16 år skulle komma att i avsevärd utsträckning användas

i tvåskiftsarbete. Då ej heller under riksdagsbehandlingen departementschefens

uttalande i denna del gjordes till föremål för erinran synes därför

socialstyrelsen hava fog för sin uppfattning, att avsikten med 1931 års lagrevision

knappast varit att bereda utsträckt möjlighet för användande av

minderåriga i tvåskiftsarbete.

Emellertid hava efter genomförandet av 1931 års reform flickor under 18

och ynglingar under 16 år kommit att i ganska stor utsträckning sysselsättas

med tvåskiftsarbete. Särskilt synes detta vara fallet inom textilindustrin,

som till övervägande del använder kvinnlig arbetskraft. Enligt

min uppfattning har denna utveckling icke varit lycklig. Visserligen hava de

i ärendet hörda besiktningsläkarna icke direkt kunnat påvisa fall, där en

minderårig tagit skada till sin hälsa genom skiftarbete. Detta lärer dock

i och för sig icke kunna anses avgörande, då skadeverkningarna kunna framträda

först i ett senare skede av livet, i form av en försvagad konstitution

eller minskad motståndskraft mot sjukdomar. Det förefaller ock uppenbart,

att ett arbete, som ena veckan börjar kl. 5 på morgonen och andra

veckan slutar kl. 10 på kvällen, måste i olika hänseenden verka deprimerande

på de flesta människor i den andligen och kroppsligen ömtåliga uppväxtåldern.

Intrycket härav förstärkes, då man erfar, att förhållandena i all
-

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 205.

mänhet medgiva endast mycket korta raster i arbetet. Det är därför rimligt

att detta påfrestande arbete åtminstone icke erbjudes de mest ömtåliga

minderåriga, till vilka jag räknar flickor under 18 samt ynglingar under 16

år, utan förbekålles personer med större motståndskraft.

Från åtskilliga håll har emellertid erinrats, att ett av sociala och hygieniska

skäl förestavat utsträckt förbud mot nattarbete för minderåriga skulle

i andra hänseenden innebära olägenheter. Sålunda har det ansetts icke vara

tillrådligt att beröva de minderåriga möjligheterna till arbetsförtjänst och

yrkesutbildning inom företag, där arbetet bedrives i skift. Vid övervägandet

av konsekvenserna av den ifrågasatta lagändringen synes dock största hänsyn

böra tagas till arbetarnas värdering, ty från arbetarhemmen rekryteras

åtminstone de allra flesta av de minderåriga skiftarbetarna. Av de framställningar

och yttranden, som i detta ärende inkommit från olika arbetarorganisationer,

synes tydligt framgå, att bland arbetarna fördelarna av ett

förbud mot skiftarbete för minderåriga anses avgjort överväga nackdelarna.

Emot ett dylikt förbud har emellertid även framhållits, att de industrier, i

vilka skiftarbete förekommer, i åtskilliga fall vore i behov av de minderårigas

billigare arbetskraft för att kunna hävda sig i konkurrensen med utlandet.

En återgång till den ordning, som beträffande nattarbete inom industrin

gällde för minderåriga intill 1932 års början, synes mig dock knappast

behöva medföra några allvarligare olägenheter i nu berörda hänseende.

För minderåriga ynglingar över 16 år torde å ena sidan den sanitära

vådan av skift- och nattarbete icke vara så stor som för övriga minderåriga

samt å andra sidan olägenheterna av ett ovillkorligt förbud mot sådant arbete

vara mera framträdande. Med hänsyn härtill anser jag det icke vara

nödvändigt att i detta sammanhang föreslå även upphävande av den sedan

gammalt förefintliga möjligheten för ynglingar över 16 år att utföra dylikt

arbete. Dock bör man söka förhindra, att dessa möjligheter utnyttjas i

onödan eller av sådana minderåriga, som icke äro starka nog att tåla påfrestningarna

i detta arbete. I sådant syfte synas de i 14 § 3 mom. andra

stycket stadgade villkoren för rätt till deltagande i nattarbete lämpligen

böra gälla även allt förekommande tvåskiftsarbete. Jag vill också i detta

sammanhang omnämna, att socialstyrelsen den 23 november 1935 i cirkulärskrivelse

till besiktningsläkarna hemställt, att vid de årliga läkarbesiktningar,

som jämlikt 35 § företagas å minderåriga arbetare vid större industri-, byggnads-

och transportföretag, läkarna måtte beträffande minderåriga sysselsatta

i skiftarbete i varje särskilt fall pröva, huruvida den minderåriges deltagande

i skiftarbetet kan befaras menligt inverka på hans hälsa, samt där så är

förhållandet skilja den minderårige från skiftarbetet eller föreskriva särskilda

villkor för hans användande däri.

På grund av det anförda förordar jag sådana ändrade bestämmelser, som

såvitt möjligt förhindra att flickor under 18 och ynglingar under 16 år användas

till natt- eller skiftarbete. Sådant arbete torde knappast förekomma

annorstädes än inom industri-, byggnads- eller transportföretag. Vidare torde

inom dessa företag det arbete, som icke är uppdelat på skift och ej heller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

består i distribution av varor eller uträttande av bud eller ärenden, sällan

börja före kl. 6 f. m. eller sluta efter kl. 7 e. m. Med hänsyn härtill synes

lämpligt att, till undvikande av för andra näringsgrenar onödigt skärpande

bestämmelser, såsom socialstyrelsen föreslagit, bibehålla såsom allmän regel

stadgandet i 14 § 3 mom. första stycket, att den minderårige skall beredas

ledighet minst elva timmar varje dygn, i vilken ledighet skall ingå tiden

mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m., men i samma stycke tillika föreskriva,

att i arbete, som avses med förbudet i 10 § första stycket, d. v. s. industriellt

arbete, byggnadsarbete och transportarbete, ledigheten skall omfatta

tiden mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m. Sistnämnda bestämmelse bör gälla för

samtliga minderåriga. I enlighet med det tidigare anförda böra emellertid

undantagsbestämmelserna i 14 § 3 mom. andra stycket bibehållas. Dessa

bestämmetser skulle på grund av den i första stycket föreslagna särbestämmelsen

erhålla vidgad tillämplighet.

Den av mig sålunda förordade skärpningen av förbudet mot nattarbete

för minderåriga synes böra träda i kraft den 1 juli 1936. Såsom socialstyrelsen

anfört torde skärpningen dock icke böra gälla minderåriga, vilka

vid ikraftträdandet användas i arbete som avses med skärpningen.

I enlighet med det nu anförda har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 moni. lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över

ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga (Bilaga A)1) till detta proto.

koll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

A. Nordwall.

*) Benna bilaga, vilken ar lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

Ilar här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 205.

540 so 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Uppgifter av
-

Y r k e 8-

Malm-

brytning

och

metall-

industri

Jord-

och

sten-

industri

Skogs-

hantering

och

träindustri

Pappers-

och

grafisk

industri

Livsmedels-

industri

Hos yrkesinspektörerna och yrkesun-

derinspektörerna registrerade totala

antalet arbetare

140 367

33 990

90 101

54 733

56 889

Därav minderåriga...........................

9145

2 732

5 874

3 346

2 451

2-

3-

2-

3-

2-

3-

2-

3-

2-

3-

stift

skift

skift

skift

stift

skift

skift

stift

skift

skift

Antalet minderåriga i skiftarbete......

601

285

10

3

456

42

178

184

64

—

0—10 minuter ...

51

223

—

—

30

18

40

77

—

—

Antal minder-

15-25

230

59

—

2

22

2

70

15

56

—

ånga i skiftar-

80—40

285

__

10

1

18

7

51

87

8

bete med fast-.

ställda raster av

45—55 »

16

—

—

—

—

—

—

3

—

—

tillsammans

1 timma...............

19

3

—

—

33

11

2

2

—

—

Mer än 1 timma ..

—

—

—

—

353

4

15

—

—

—

Uppgifter av
-

T

r k

e s-

Malm-

brytning

och

metall-

industri

Jord-

och

Skogs-

hantering

Papper s- och

Livsmedels-

sten-

industri

och

träindustri

grafisk

industri

industri

Hos yrkesinspektörerna registrerade

totala antalet arbetare..................

136 065

36 231

92 077

54 237

39 429

Därav minderåriga...........................

10 188

4136

8 651

4 446

1442

2-

3-

2-

3-

2-

3-

2-

3-

2-

3-

skift

skift

skift

skift

skift

skift

skift

skift

skift

skift

Antalet minderåriga i skiftarbete......

174

152

—

—

467

24

170

153

—

—

0—10 minuter ...

11

141

—

—

17

15

48

77

—

—

Antal minder-

15-25

73

11

—

—

—

5

73

21

—

—

ånga i skiftar- bete med fast-

30-40

90

—

—

—

29

—

35

41

—

—

ställda raster av

45—55 »

—

—

—

—

—

—

—

3

—

—

tillsammans

1 timma...............

—

—

—

—

20

—

3

9

—

—

Mer än 1 timma...

—

—

—

—

401

4

11

2

—

—

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

19

Bilaga B.

seende år 1935.

grupp

Textil-

och

bekläd-

nads-

industri

Läder-,

hår- och

gummi- varu- industri

Kemisk-

teknisk

industri

Bygg-

na ds verk- samhet

Kraft-,

belys- nings- och

vatten- verk

m. m

Handel

och

varu-

lager

Land-

och

sjö-

transport

Hotell-

och

restau-

rang-

rörelse

Annan

yrkes-

rörelse

Summa

69 265

24 382

12

285

37 186

9 008

12 242

13 836

8 750

13 478

576 722

6 421

2 877

795

161

32

311

106

131

218

34 600

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

8 kitt

3-

skift

2- 3-

skift| skift

2-

skift

3-

skift

1305

45

253

45

15

5

—

—

—

—

—

—

346

—

—

3

—

—

3228

612

23

5

26

170

323

1057

36

211

12

15

—

—

—

—

—

—

—

16

—

—

—

—

—

1677

126

217

9

4

3

31

624

107

8

—

—

207

3

—

—

38

30

—

—

—

—

—

—

—

—

55

—

—

3

—

—

147

49

( 403

4

seende år 1931.

grupp

Textil-

och

bekläd-

nads-

industri

Läder-,

hår- och

gummi- varu- industri

Kemisk-

teknisk

industri

Bygg-

nadsverk-

samhet

Kraft-,

belys- nings- och

vatten- verk

m. ra.

Handel

och

varu-

lager

Land-

och

sjö-

transport

Hotell-

och

restau-

rang-

rörelse

Annan

yrkes-

rörelse

Summa

j

60 544

22 196

14 301

13 811

8 637

2 464

7 769

1534

7 574

496 869

6 930

2 977

1349

166

52

75

211

ii

359

40 993

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

2-

skift

3-

skift

124

4

81

12

—

4

—

—

—

—

—

—

391

—

—

3

—

—

1407

352

18

—

39

6

—

4

—

—

—

—

—

—

42

—

-

—

—

—

175

243

41

3

28

—

16

—

—

—

—

—

231

40

29

1

136

319

42

2

141

3

—

—

14

6

—

—

—

—

—

—

—

—

25

—

—

3

-

—

62

18

34

479

6

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

den 9 mars 1936.

N är varande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Alsén.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den

28 februari 1936, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29

juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet, som fann sig icke äga anledning ingå i sakligt bedömande av

de till stöd för lagändringen åberopade skälen, lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 10 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 9 mars 1936

avgivna utlåtande över det den 28 februari 1936 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 14 § 3 mom. lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd och hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 203.

510 30 i?

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.