Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården m. m

1936-02-28 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:221, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 14 juni

1918 (nr 422) om fattigvården m. m.; given Stockholms

slott den 28 februari 1936.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården samt

2. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 221.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) örn

fattigvården.

Härigenom förordnas, att 33 §, 61 § 1 morn., 71, 72 och 79 §§ lagen den

14 juni 1918 om fattigvården skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

33 §.

För omhändertagande---gemensamt arbetshem.

Arbetshem må---till stånd.

För de---ingen avgift.

Män och kvinnor---i arbetshem.

Arbetshem skall stå under ledning av en styrelse samt vara försett med av

Konungen fastställt reglemente.

Om intagning i hemmet beslutar dess styrelse, jämväl då fråga är om

överflyttning från annat arbetshem.

61 §.

1 mom. Vill fattigvårdsstyrelse---fattigvårdsstyrelsen delgivet.

Vid ansökningen---böra bifogas.

Sedan Konungens---av ansökningarna.

Konungen må när skäl därtill äro förordna, att ansökning som här avses

skall av Konungens befallningshavande upptagas till prövning, ändå att den

göres senare än i första stycket sägs. över sådan ansökning meddelar Konungens

befallningshavande beslut så snart ske kan.

71 §•

Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga barn eller

adoptivbarn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård enligt 1 § måste lämnas

någon av dem, är han, även om fattigvården är allenast tillfällig, skyldig

att efter föreläggande av fattigvårdsstyrelsen inställa sig till och efter sin

förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete. Förelägges

den försörjningspliktige att inställa sig till och fullgöra arbete å visst

arbetshem, må föreläggandet jämväl innefatta skyldighet för honom att efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

3

föreskrift av arbetshemmets styrelse inställa sig till och fullgöra arbete

å annat arbetshem. Den försörjningspliktige må, oavsett om fattigvården

upphört, kunna kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess grundad anledning

föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga försörja

sig själv och de sina, dock icke i oavbruten följd under längre tid än ett år.

Genom det---hans hustru.

72 §.

Vederbörande polismyndighet har att på begäran meddela handräckning

dels för överförande till arbetshem av understödstagare, som i 73 § sägs,

eller eljest av sådan å fattigvårdsanstalt intagen understödstagare, som skall

beredas fortsatt vård och för sådant ändamål intagas å arbetshem,

dels för delgivning av föreläggande, som i 71 § sägs,

dels för inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma sådant

föreläggande,

dels för försörjningspliktigs överförande till arbetshem, å vilket arbetsskyldighet

jämlikt sådant föreläggande skall fullgöras,

dels ock för återhämtande av understödstagare eller försörjningspliktig,

som olovligen avvikit från fattigvårdsanstalt, å vilken han varit intagen.

Dylik handräckning---eller anstalten.

79 §.

Är någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats

enligt 62 § 2 stycket för omhändertagande av egendom, som där sägs, eller

jämlikt 72 § för överförande till arbetshem, inställande till arbete eller återhämtande

till fattigvårdsanstalt, må han däröver anföra besvär hos Konungens

befallningshavande inom trettio dagar från handräckningens fullbordande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om

samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, dels att 64 § lagen den 6 juni 1924 om samhällets

barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag) skall upphöra att gälla, dels

att 44 § samma lag skall sålunda ändras, att 1 och 2 mom. erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, nuvarande 3 mom. upphör att gälla samt nuvarande

4 mom. betecknas som 3 morn., dels att 81 § samma lag skall sålunda

ändras, att 1 och 4 mom. erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

nuvarande 5 mom. upphör att gälla samt nuvarande 6 mom. betecknas som

5 morn., dels ock att 2 § 2 morn., 37 § 1 mom. samt 43, 45, 67 och 72 §§ samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 §•

2 mom. Barnavårdsnämnden bör---ungdoms välfärd.

Barnavårdsnämnden åligger att i den omfattning och ordning Konungen

bestämmer ombesörja att barn eller ungdom, beträffande vilken uppkommit

fråga örn ingripande enligt denna lag, underkastas observation för att

utröna behovet av ingripande och de lämpliga formerna därför.

37 §.

1 mom. Om uppsikt över skyddshemselev, om disciplinära åtgärder för

tillrättavisande av sådan elev samt om den rätt till umgänge med elev, som

tillkommer elevens föräldrar, meddelar Konungen erforderliga föreskrifter.

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran skola finnas av staten eller

andra upprättade anstalter (skyddshem).

Särskilda skyddshem eller avdelningar av skyddshem skola finnas:

a) för vanartade barn i skolpliktig ålder, vilka böra erhålla skolundervisning

(skolhem);

b) för vanartade gossar, som avslutat sin skolgång och vid omhändertagandet

icke fyllt aderton år (yrkeshem);

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

5

c) för vanartade flickor, som avslutat sin skolgång och vid omhändertagandet

icke fyllt aderton år (hemskolor);

d) för personer, som avses i 22 § d) (ungdomshem);

e) för omhändertagna, vilka äro själsligt abnorma.

Där Konungen beträffande visst yrkeshem eller viss hemskola så medgivit,

må person, som avses i 22 § d), även intagas i sådant skyddshem.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skyddshem.

2 mom. För Stockholm och Göteborg skola finnas erforderliga av städerna

själva upprättade eller för dem anordnade skolhem, yrkeshem och

hemskolor.

3 mom. Skyddshemselev må kunna genom skyddshems försorg utackorderas

i enskilt hem.

4 mom. Skyddshemselev över femton år, som vid omhändertagandet icke

fyllt aderton år, må örn han visat särdeles svår vanart överflyttas till allmän

uppfostringsanstalt. Har skyddshemseleven efter omhändertagandet

fyllt aderton år, må han överflyttas antingen till allmän uppfostringsanstalt

eller till ungdomshem.

5 mom. Personer, som avses i 22 § d), må, då särskilda förhållanden det

påkalla, överflyttas från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt eller

från sådan anstalt till ungdomshem.

6 mom. Närmare bestämmelser angående intagning i skyddshem och i

allmän uppfostringsanstalt, angående elevs utackordering i enskilt hem genom

skyddshems försorg ävensom angående elevs överflyttning mellan olika

skyddshem samt mellan skyddshem och allmän uppfostringsanstalt meddelas

av Konungen.

44 §.

1 mom. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse som har att

besluta örn intagning i hemmet.

Skyddshem som upprättats av annan än staten skall vara godkänt av Konungen.

Närmare föreskrifter om skyddshems organisation, ledning och skötsel

meddelas av Konungen.

2 mom. I skolhem skall meddelas skolundervisning, motsvarande den

som förekommer i sjuårig folkskola och därpå följande fortsättningsskola

enligt gällande bestämmelser örn folkundervisningen.

I yrkeshem, hemskola och ungdomshem skall meddelas yrkesutbildning i

den omfattning Konungen föreskriver.

45 §.

För skyddsuppfostran---föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning---slutligt utskrives.

Beträffande skyddshemselev, som genom skyddshems försorg utackorderats

i enskilt hem innan hans skolgång avslutats, må villkorlig utskrivning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

ej äga ruin förrän efter fullgjord skolplikt men skall då ske, därest eleven

i allmänhet ådagalagt gott uppförande. Beträffande skyddshemselev, som

utackorderats efter avslutad skolgång, må villkorlig utskrivning ej äga rum.

Närmare föreskrifter — — — av Konungen.

67 §.

Om statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt denna lag samt

om avgift för skyddshemselevs uppfostran inom eller utom skyddshem

(skyddshemsavgift) är särskilt stadgat.

72 §.

Skyldig att---underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige---ett år.

Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat örn föreläggandes

innehåll, örn inverkan av arbetsskyldighetens fullgörande, örn

handräckning samt om varning och tvångsarbete såsom påföljd vid underlåtenhet

av eller tredska eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat

arbete skall i motsvarande tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande

dock, att vad enligt nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället

skall ankomma på barnavårdsnämnden.

81 §•

1 mom. Då barnavårdsnämnd meddelat beslut, varigenom barns omhändertagande

för samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem avslagit framställning

om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran omhändertagen,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap.,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt meddelat beslut rörande behandlingen

vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande

av arbetsskyldig å, anstalten eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna lag,

vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,

för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna

givna föreskrifter är ansvarig endast inför kommunen,

må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

dagar, räknade från det han av beslutet erhållit del; dock går beslutet i

verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen.

4 mom. Barnavårdsnämnd eller skyddshemsstyrelse, vilken är missnöjd

med beslut av styrelse för skyddshem eller arbetshem rörande någons intagning

i skydds- eller arbetshemmet, äger över beslutet anföra besvär hos

länsstyrelsen inom trettio dagar från det nämnden eller styrelsen erhållit

del av beslutet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

7

Denna lag träder i kraft såvitt avser 72 § den 1 juli 1936 och i övrigt den

1 januari 1938. Dock åligger det landsting att efter sistnämnda dag under

tid och i den ordning Konungen bestämmer till statsverket erlägga vad landstinget

enligt de med stöd av 64 § äldre lag stadgade grunder bort för samma

tid utgiva i bidrag till bestridande av skyddshemsavgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga om ändring

i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården och lagen den 6

juni 1924 örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag)

samt anför:

Ändrade bestämmelser i anledning av särskild avdelnings

inrättande å arbetshem.

Gällande bestämmelser örn arbetshem.

För omhändertagande av dels vissa understödstagare och dels vissa arbetsskyldiga

skola enligt 33 § fattigvårdslagen finnas arbetshem.

De understödstagare, för vilka arbetshemmen äro avsedda, utgöras av sådana

i någon mån arbetsföra behövande, vilka äro i behov av anstaltsvård

men icke lämpligen kunna emottagas eller behållas på vanliga fattigvårdsanstalten

Den andra kategorien interner å arbetshem utgöres av sådana försumliga

försörjningspliktiga, vilka jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 §

barnavårdslagen erhållit föreläggande att fullgöra arbete och för detta ändamål

intagas å anstalt. Enligt 35 § 1 mom. barnavårdslagen må även enligt

denna lag för skyddsuppfostran omhändertagen person överlämnas till arbetshem.

Arbetshem upprättas av landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting.

Två eller flera landsting eller städer, som nu nämnts, kunna förena sig

örn gemensamt arbetshem; sådant kan upprättas jämväl av annan, kommun

eller enskild, därvid landsting eller stad, vars behov av arbetshem därigenom

täckes, befrias från skyldigheten. För arbetshem skall finnas reglemente,

fastställt av Kungl. Maj:t, samt styrelse, utsedd på sätt reglementet föreskriver.

Örn intagande å arbetshem beslutar dess styrelse. Beträffande understöds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

9

tagare tillkommer initiativet till begäran örn intagande vederbörande fattigvårdsstyrelse

eller särskild styrelse för den anstalt, där understödstagare!!

vistas. Beträffande försörjningspliktig utgör grunden för intagande å arbetshem

det av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd givna föreläggandet

för vederbörande att inställa sig till och efter förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt

eller eljest anvisat arbete.

Arbetshems styrelse äger enligt 69 § fattigvårdslagen disciplinär myndighet

över dem, som intagits å hemmet, enligt närmare föreskrifter i det för

hemmet fastställda reglementet. Om dettas innehåll föreskriver lagen endast,

att däri icke må medgivas användande av inneslutning i mörkt enrum

eller prygel. I de fastställda reglementena föreskrives i detta ämne bl. a.

följande: De intagna ha att åtlyda anstaltens ordningsregler, fastställda av

styrelsen, ävensom personalens tillsägelser samt att utföra dem föresatt arbete.

De ha begränsad rätt att under kontroll mottaga besök och försändelser

samt få icke utan tillstånd avlägsna sig från anstalten. Tredska eller

ordningsförseelse trots förmaning kan medföra förlust av flitpremier, permissionsförbud

eller annan minskning i friheter eller förmåner eller ock

förvaring i enskilt rum under högst femton dagar, eventuellt förenat med

minskning i kosten; örn dessa påföljder beslutar styrelsen eller i lindrigare

fall anstaltens föreståndare, vilken tillsättes av styrelsen. -— För svårare fall

ges föreskrifter i 74 och 75 §§ fattigvårdslagen, enligt vilka den felande

efter formell varning av anstaltens styrelse kan av länsstyrelsen ådömas

tvångsarbete.

Att besluta om utskrivning från arbetshem tillkommer enligt gällande reglementen

hemmets styrelse. Beträffande vissa interner angivas i lagen uttryckligen

villkoren för att utskrivning må äga rum. Sålunda föreskrives

i 73 § fattigvårdslagen, att sådan understödstagare, som gjort sig förfallen

till bettleri eller lösdriveri samt, på grund därav att han varit i behov av fattigvård,

enligt gällande bestämmelser överlämnats till fattigvårdsstyrelse och

för vård intagits å fattigvårdsanstalt, icke är berättigad att lämna anstalten,

med mindre grundad anledning finnes att antaga, att han utanför anstalten

skall ärligen försörja sig. Beträffande försörjningspliktig gäller, att han må

kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess grundad anledning föreligger

till antagande, att han skall söka efter förmåga fullgöra sina ifrågavarande

skyldigheter; dock må han icke kvarhållas oavbrutet längre tid än

ett år.

För genomförande av här ifrågavarande åtgärder kan enligt 72 § fattigvårdslagen

i vissa fall handräckning av polismyndighet erhållas. Vid intagning

å arbetshem finnes emellertid beträffande understödstagare icke möjlighet

att erhålla handräckning; beträffande försörjningspliktig kan sådan erhållas

för inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma föreläggande.

För upprätthållande av tvånget i vissa fall att kvarstanna å arbetshem

eller annan anstalt stadgas vidare, att handräckning må lämnas för återhämtande

av understödstagare eller försörjningspliktig, som olovligen avvikit

från fattigvårdsanstalt, å vilken han varit intagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Klagan må enligt 78 § fattigvårdslagen föras över bl. a. beslut om intagande

å arbetshem, jämväl såsom avseende sättet för fattigvårds meddelande,

över beslut rörande behandlingen å anstalt eller vid fullgörandet av arbetsskyldighet

samt över beslut om kvarhållande å anstalt i de ovannämnda fall,

i vilka fattigvårdslagen innehåller bestämmelser därom. Däremot må klagan

icke föras över föreläggande; lagligheten av dylikt prövas vid klagan

jämlikt 79 § samma lag över handräckning, som lämnats för vederbörandes

inställande till arbete. Jämväl över handräckning för återhämtande till anstalt

må enligt sistnämnda lagrum klagan föras.

Förslag örn inrättande av särskild avdelning.

I en framställning till Kungl. Majit den 7 november 1934 av landshövdingen

Bernhard Eriksson m. fl. har anförts i huvudsak följande.

Jämlikt 33 § fattigvårdslagen hade upprättats bl. a. sju arbetshem för män,

samtliga anordnade som s. k. öppna anstalter. Erfarenheten syntes giva vid

handen, att för det stora flertalet män, som emottoges å arbetshemmen, den

öppna anstaltsformen vore den lämpligaste. För en mindre del av klientelet

vore emellertid intagning å sluten anstalt påkallad, varför en uppdelning på

öppna och slutna anstalter eller olika avdelningar vore nödvändig. De på

arbetshemmen intagna utgjordes i stor omfattning av asociala eller psykiskt

defekta personer, ofta sådana som undergått frihetsstraff eller tvångsarbete,

och en enda eller ett fåtal sådana interner kunde åtstadkomma stor fara

för disciplinen på ett arbetshem. De i och för sig nödvändiga stränga bestraffningsmöjligheterna

enligt 74 och 75 §§ fattigvårdslagen hade visat sig

icke fylla behovet av disciplinära tvångsmedel, enär dels förfarandet vore för

omständligt och tidsödande och dels förseelserna endast i undantagsfall av

den art, att tvångsarbete borde tillgripas. Av dessa skäl hade allt starkare

framträtt ett behov av slutna avdelningar å arbetshemmen för att snabbt

och utan tyngande formaliteter kunna avskilja sådana intagna, som störde

den allmänna ordningen.

Sedan i maj 1932 hade förekommit överläggningar mellan statens inspektör

för fattigvård och barnavård samt representanter för arbetshemmens

styrelser angående sättet för realiserande av nämnda önskemål. I juni 1934

vid en konferens i frågan hade uppdragits åt framställningens undertecknare

i egenskap av kommitterade att göra en framställning i saken. Kommitterade

hade trätt i förbindelse med styrelsen för Västergårdens arbetshem,

vilken åtagit sig uppförande och skötsel av en anstalt i anslutning till arbetshemmet,

avsedd för här ifrågavarande ändamål. Kommitterade hade föreslagit,

att den särskilda anstalten försöksvis inrättades med 10 platser, fördelade

med 1 å 2 platser på varje arbetshem.

Styrelserna för dessa hade i huvudsak anslutit sig till förslaget och förklarat

sig villiga att förhyra de för varje arbetshem föreslagna platserna.

Ett byggnadsförslag hade upprättats avseende en beräknad kostnad av 53,000

kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

11

Då emellertid för förslagets genomförande erfordrades högsta föreskrivna

statsbidrag eller 2,500 kronor för varje plats, hemställde kommitterade, att

i riksstaten för budgetåret 1935/1936 måtte upptagas ett belopp av 25,000

kronor att såsom statsbidrag jämlikt kungörelsen i ämnet den 7 juli 1921

utgå till den föreslagna anstaltens inrättande.

Framställningen vann icke Kungl. Maj:ts bifall.

Anslagsyrkandet framfördes därefter vid 1935 års riksdag i motion i andra

kammaren av herr Eriksson m. fl. (nr 287). Motionärerna anförde bl. a.,

att behovet att avskilja interner särskilt avsåge vissa personer inom kategorien

understödstagare. Till utveckling av sin mening åberopade motionärerna

de kommitterades förutnämnda framställning, i vilken jämväl återgivits följande

uttalande av sekreteraren i 1907 års fattigvårdslagstiftningskommitté,

häradshövdingen Jacob Linders:

»Varken fattigvårdslagen eller förarbetena till denna synes mig lägga hinder

i vägen för arbetshemmens utveckling i den riktning, som förslaget örn

en sluten avdelning innebär. Stadgandena i 74 och 75 §§ behöva icke vara

den enda utvägen att behandla de svårhanterliga individerna å ett arbetshem.

Redan isoleringsåtgärderna enligt arbetshemmens reglementen tyda härpå.

Enligt den föreliggande utredningen gäller det här oftast förseelser, som ej

äro av den art att tvångsarbetet kan och bör tillgripas. Den behandling,

som skulle komma dem till del, skulle väl också vara mildare än å tvångsarbetsanstalten.

Jag anser därför någon ändring i fattigvårdslagen ej vara

erforderlig för anordnande av en sluten avdelning av ett arbetshem, men

möjligen böra ändringar göras i reglementena, så vitt ej ett särskilt tillägg

skall göras i reglementet för denna avdelning vid Västergårdens arbetshem.»

Statsutskottet yttrade i anledning av motionen (uti. nr 5 punkt 62 :o):

Det finge anses ådagalagt, att skäl talade för den föreslagna anordningen.

Emellertid syntes det utskottet icke fullt klarlagt, örn överflyttning till en

för samtliga arbetshem gemensam, sluten avdelning vore att hänföra till

sådan disciplinär åtgärd, som enligt gällande författningsbestämmelser kunde

utan vidare företagas. Närmare utredning därom borde äga rum, innan

medel för avdelningens inrättande beviljades. Då ifrågavarande spörsmål

vore av den art, att det i första hand borde bliva föremål för Kungl. Maj:ts

prövning, samt ärendet i annan ordning vore underställt Kungl. Maj:t, hemställde

utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet uttalade dock den förväntan, att Kungl. Maj:t, så snart omständigheterna

det medgåve, föreläde riksdagen förslag i ämnet.

Utskottets hemställan bifölls.

Med anledning av vad sålunda förekommit upptogs spörsmålet ånyo till

övervägande inom socialdepartementet och utarbetades en promemoria i frågan

om lagligheten av den föreslagna anordningen med utkast till därav föranledda

ändringar i 33, 71, 72 och 79 §§ fattigvårdslagen samt 72 § barnavårdslagen.

I promemorian och utkastet upptogs även till behandling en

närliggande fråga örn meddelande av handräckning för understödstagares

överförande till arbetshem från annan fattigvårdsanstalt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

över promemorian och utkastet hava yttranden infordrats från statens inspektör

för fattigvård och barnavård, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län

samt styrelserna för samtliga arbetshem för män. Av statens inspektör för

fattigvård och barnavård hava därjämte infordrats yttranden i ärendet från

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter. Överståthållarämbetet har

vid sitt yttrande fogat yttranden av polismästaren i Stockholm, Stockholms

stads fattigvårdsnämnd och barnavårdsnämnd samt fattigvårdsnämndens

ombudsman. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vid sitt yttrande

fogat ett yttrande av Göteborgs stads fattigvårdsstyrelse.

Departementsförslaget.

Allmänna synpunkter.

örn behovet av författningsändringar för den föreslagna organisationens

genomförande yttras i promemorian följande.

Under frågans tidigare behandling torde ha åsyftats en anordning utan

lagändring och med formellt bibehållande av arbetshemsorganisationen på

så sätt, att de av arbetshemmen förhyrda platserna å den särskilda avdelningen

skulle betraktas var och en som en del av det arbetshem, för vars

behov platsen förhyrts. Det torde emellertid icke vara möjligt att betrakta

den särskilda avdelningen annorlunda än som en del av det arbetshem, vid

vilket densamma är anordnad, samt underställd dettas styrelse och personal.

Även med sistnämnda betraktelsesätt vore det kanske icke omöjligt att

för den föreslagna anordningen utfinna former, som icke vore stridande

mot gällande författningsbestämmelser, men då ett godtagande i praxis av

lagligheten särskilt av vissa för förslagets genomförande betydelsefulla verkställighetsåtgärder

icke ansetts kunna med full säkerhet påräknas, har en

lagändring i ämnet ansetts vara av behovet påkallad.

Angående förslaget att möjliggöra inrättande av den särskilda avdelningen

ävensom i allmänhet angående förslaget till författningsändringar har i yttrandena

förekommit följande.

Ändringsförslaget lämnas helt eller i huvudsak utan erinran i praktiskt taget

samtliga avgivna yttranden. I ett flertal yttranden vitsordas även behovet

av den föreslagna avdelningen.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård förklarar sig intet hava

att erinra mot de föreslagna lagändringarna. Såsom inspektör för arbetshemmen

hade inspektören haft rikt tillfälle erfara olägenheten av att icke en

särskild avdelning sådan som den föreslagna redan från början inrättades.

De revolter och hotande revoltförsök, som på olika arbetshem förekommit,

hade man anledning förmoda skulle ha kunnat förhindras örn möjligheter

förelegat att snabbt ingripa och förflytta en eller annan uppviglare, vilken

vid dylika tillfällen varit drivkraften. Det kanske allra viktigaste vid ett sådant

tillfälle läge just uti att ingripandet kunde ske snabbt. Lika betydelsefull

som den särskilda avdelningen vore därför tillgången till laglig rättighet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

13

att genom polishandräckning få orostiftaren förflyttad, och detta gällde vare

sig han tillhörde kategorien försumlig försörjare eller besvärlig understödstagare.

Enligt det uppgjorda lagutkastet syntes alla önskningar i detta avseende

bliva tillfredsställda.

Göteborgs stads fattigvårdsstyrelse yttrar:

Styrelsen kan med stöd av en omfattande erfarenhet på de områden, varom

här är fråga, vitsorda behovet av den anordning, syftande till differentiering

av arbetshemsklientelet, som i förslaget till ändring av 33 och 71 §§ fattigvårdslagen

förutsättes. Det är uppenbart olämpligt och ägnat att äventyra

själva syftet med arbetsföreläggandet örn relativt unga personer, som

visserligen, ofta på grund av oenighet inom äktenskapet, gjort sig skyldiga

till en även höggradig försummelse av sin försörjningsplikt, å arbetshemmet

sammanföras med de allra värsta, asociala eller psykiskt abnorma elementen,

som på grund av dessa sina egenskaper icke kunna vårdas å vanliga

försörjningshem utan måste överföras till arbetshem. Nödvändigheten att

gentemot dessa senare å arbetshemmcn upprätthålla en tämligen sträng disciplin

medför under nuvarande förhållanden, att även de förstnämnda kategorierna

få underkastas ett tvång, som icke alltid i och för sig är erforderligt

och måhända icke ens alltid ändamålsenligt.

Det synes styrelsen, som förslaget på ett lyckligt sätt löser de författningsenliga

svårigheter för en bättre ordning i berörda avseende, som hittills förelegat.

Stockholms stads barnavårdsnämnd yttrar i fråga om ändringsförslagets

räckvidd:

I motiveringen till förevarande förslag har ingen som helst hänsyn tagits

till anvisningen i 35 § barnavårdslagen om placering i arbetshem av personer,

som omhändertagits för skyddsuppfostran. Av barnavårdsnämnd (ungdomsnämnd)

omhändertagna personer, som placerats i arbetshem, torde

emellertid icke böra överföras till den planerade särskilda avdelningen vid

Västergården, enär denna närmast torde få karaktären av asyl för vissa höggradigt

asociala element och således icke lämpa sig för meddelande av

skyddsuppfostran. Däremot kan den föreslagna lagändringen tänkas komma

att i någon mån undanröja de olägenheter, som för närvarande i allmänhet

torde vara förbundna med överlämnande till arbetshem av personer, som

omhändertagits av barnavårdsnämnd (ungdomsnämnd). Det kan nämligen

antagas att miljön å de vanliga arbetshemmen blir lämpligare för en dylik

uppfostringsuppgift, sedan de mest svårdisciplinerade elementen avskilts från

dessa hem.

I samband med anslagsäskande i årets statsverksproposition (V. p. 67, sid.

140) för bidrag till uppförande eller inrättande av arbetshem uttalade jag,

att ett starkt kännbart behov torde föreligga av en för samtliga arbetshem

gemensam avdelning, till vilken kunde överföras sådana interner, som störde

ordningen å hemmen eller eljest krävde särskild tillsyn, samt att enligt min

mening staten borde lämna sin medverkan till realiserandet av det framkomna

förslaget om inrättande av en dylik avdelning. Sedan utredning i ärendet

verkställts, är jag beredd att på grundval av densamma framlägga förslag till

erforderliga författningsändringar. Jag kan därvid ansluta mig till det inom

socialdepartementet utarbetade förslaget, vilket tillstyrkts i praktiskt taget

samtliga däröver avgivna yttranden. Vad särskilt angår den i yttrandet från

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

Stockholms stads barnavårdsnämnd väckta frågan vill jag framhålla, att

förslaget icke avser att beröra den del av arbetshemmens klientel, som avses

i barnavårdslagen.

Förslagets detaljer.

33 § fattigvårdslagen.

33 § fattigvårdslagen innehåller de i inledningen återgivna bestämmelserna

örn arbetshems inrättande och organisation m. m. I paragrafens femte

och sista stycke stadgas, att arbetshem skall stå under ledning av en styrelse,

som har att besluta örn intagning i hemmet, samt vara försett med av Konungen

fastställt reglemente.

I det inom socialdepartementet upprättade utkastet till författningsändringar

föreslås, att i femte stycket bibehålies föreskriften, att arbetshem

skall stå under ledning av en styrelse samt vara försett med av Konungen

fastställt reglemente, och att i ett sjätte stycke stadgas, att örn intagning i

hemmet dess styrelse skall besluta, jämväl då fråga är örn överflyttning från

annat arbetshem.

I den upprättade promemorian anföres härom följande.

Av den i promemorian förordade uppfattningen, att den särskilda avdelningen

i allo bör betraktas som en del av det arbetshem, vid vilket den är

inrymd, följer, att intagning å avdelningen skall beslutas av sagda arbetshems

styrelse. Den förutnämnda, under frågans tidigare behandling skisserade

anordningen torde däremot lia inneburit, att överförande till avdelningen

skulle beslutas av de olika arbetshemsstvrelserna såsom en disciplinär

isoleringsåtgärd. I och för sig kunde givetvis ifrågavarande beslutanderätt

särskilt undantagas från förstnämnda styrelses befogenhet och i disciplinärt

syfte tilläggas styrelsen för det arbetshem, från vilket överflyttning

skall ske. Emellertid skulle detta föranleda lagändringar, som dels vore

vidlyftigare än det ifrågavarande syftet synes i och för sig motivera och dels

bomme att innefatta bestämmelser, som detaljerat anknöte sig till just den

nu föreslagna praktiska och organisatoriska anordningen med en särskild

avdelning å Västergårdens arbetshem; det här framlagda lagutkastet däremot

är med avsikt så allmänt hållet, att dess formulering ger rum även för

andra praktiska lösningar av frågan.

I utkastet föreslås därför arbetshemsstyrelses befogenhet alt besluta örn intagning

oinskränkt, jämväl då fråga är örn överflyttning från annat arbetshem.

Förslaget innebär, att liksom fattigvårdsstyrelse, på sätt för närvarande

gäller, icke innan arbetshemsstyrelsen beviljat intagning bör giva föreläggande

om arbetsskyldighet eller eljest vidtaga åtgärd för någons intagande

å arbetshemmet, överförande till den särskilda avdelningen icke bör företagas,

innan intagning å densamma beviljats eller med säkerhet ställts i utsikt

av styrelsen för det arbetshem, där avdelningen är inrymd. Då den

praktiska utformningen av förslaget bygger på samarbete mellan arbetshemsstyrelserna,

kan det förväntas, att nu angivna förfarande icke behöver medföra

tyngande formaliteter eller tidsutdräkt.

Ehuru sålunda någon ändring i sak icke föreslås i nu ifrågavarande hänseende,

synes likväl en i utkastet föreslagen bestämmelse i 71 § fattigvårds

lagen om viss befogenhet för arbetshemsstyrelse i sammanhang med överflyttning

till annat arbetshem föranleda ett förtydligande tillägg till sista

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

15

stycket av 33 § samma lag, av innehåll, att beslut örn intagning jämväl vid

sådan överflyttning skall fattas av styrelsen för det arbetshem, till vilket

överflyttning skall ske.

I yttrandena har denna del av förslaget ej särskilt berörts.

Som av det följande framgår, ämnar jag föreslå, att rättsgrunden för en

försörjningspliktigs överförande från arbetshem till den särskilda avdelningen

skall utgöras av, förutom det av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd

givna föreläggandet om arbetsskyldighet, en tillläggsföreskrift, given

av styrelsen för det arbetshem, där vederbörande är intagen. Med hänsyn

härtill och då jämväl beträffande understödstagare initiativet till överflyttningen

av naturliga skäl måste tillkomma sistnämnda styrelse, torde det

vara lämpligt att, såsom föreslås i utkastet, det i lagtexten framhålles, att

likväl beträffande det formella beslutet om överflyttningen huvudregeln skall

gälla, d. v. s. beslutet fattas av styrelsen för det arbetshem, där avdelningen

är inrymd.

71 § fattigvårdslagen och 72 § barnavårdslagen.

I 71 § fattigvårdslagen stadgas bl. a., att om någon genom lättja eller liknöjdhet

ådrager sitt minderåriga barn eller adoptivbarn eller sin hustru sådan

nöd, att obligatorisk fattigvård måste lämnas någon av dem, han är skyldig

att efter föreläggande av fattigvårdsstyrelse inställa sig till och efter sin

förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete. Den

försörjningspliktige må kunna kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill

dess grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter

förmåga försörja sig själv och de sina, dock icke i oavbruten följd under

längre tid än ett år.

I 72 § barnavårdslagen stadgas liknande skyldighet för den, som av lastbarhet,

vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar sina skyldigheter

mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran eller samhällsvård

måste beredas detta, och tillika undandrager sig fullgörandet av den

honom härför åliggande ersättningsskyldighet, samt den, som enligt av domstol

meddelat slutligt utslag eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal

är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag

till sitt barn, som ej fyllt sexton år, men av lättja eller liknöjdhet

underlåter att fullgöra denna plikt och härigenom föranleder sådan

försämring av det uppehälle och den uppfostran, som lagligen tillkomma

barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige prövas påkallad för att

framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande. Föreläggande gives i dessa

fall av barnavårdsnämnden. I sista stycket av 72 § föreskrives, att vad i

faltigvårdslagen i vissa hänseenden är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i här ifrågavarande fall.

1 utkastet föreslås intagande i 71 § fattigvårdslagen av en bestämmelse, att

örn den försörjningspliktige förelägges att inställa sig till och fullgöra arbete

å visst arbetshem, föreläggandet jämväl må innefatta skyldighet för honom

Departementschefe

n

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

att efter föreskrift av arbetshemmets styrelse inställa sig till och fullgöra

arbete å annat arbetshem.

Tillika föreslås infogad i sista stycket av 72 § barnavårdslagen en bestämmelse

därom, att jämväl vad i 71 § fattigvårdslagen stadgas om föreläggandes

innehåll skall gälla beträffande föreläggande enligt barnavårdslagen.

I promemorian yttras härom följande.

För intagning å arbetshem av understödstagare stadgas icke någon formell

förutsättning. För intagning av försörjningspliktig däremot ligger till grund

det av fattigvårdsstyrelse jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller barnavårdsnämnd

jämlikt 72 § barnavårdslagen givna föreläggandet örn arbetsskyldighet. För

en försörjningspliktigs överförande till den särskilda avdelningen erfordras

därför, att ett föreläggande givits, vars avfattning medgiver en sådan åtgärd.

Utfärdande av nytt föreläggande med sådan avfattning, sedan fråga

om överflyttning uppkommit, kan befaras föranleda tidsutdräkt och äventyra

reformens syfte, varför det är önskvärt, att det ursprungliga föreläggandet

avfattas med tanke på denna möjlighet.

Då det torde vara tvivelaktigt, om det ursprungliga föreläggandet med nu

gällande bestämmelser lagligen kan givas här antydd avfattning, samt i varje

fall en erinran örn föreläggandets önskvärda innehåll i anförda hänseende

synes påkallad, föreslås i 71 § fattigvårdslagen ett tillägg, av innehåll

att föreläggande, som avser arbetsskyldighet i första hand å visst angivet arbetshem,

må innefatta skyldighet för den försörjningspliktige att efter föreskrift

av sagda arbetshems styrelse inställa sig till och fullgöra arbete å

annat arbetshem. — Vad angår 72 § barnavårdslagen, torde icke erfordras

annan ändring än att bland lagrummets övriga hänvisningar till fattigvårdslagen

infogas en hänvisning beträffande vad föreläggande må innehålla.

I yttrandena har i detta sammanhang förekommit följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår, att ändringen i 71 § fattigvårdslagen

gives en mera kategorisk form. Då nämligen någon uppfattning

om en försörjningspliktigs uppförande icke torde kunna erhållas förrän

denne en tid vistats å arbetshem, borde föreläggandet alltid innefatta skyldighet

för vederbörande att efter föreskrift av arbetshemmets styrelse inställa

sig till och fullgöra arbete å annat arbetshem.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att vederbörande fattigvårdsstyrelser

ofta kunde tänkas komma att av förbiseende underlåta att giva

föreläggandet den vidsträcktare formuleringen, och ifrågasätter, örn det icke

ur praktisk synpunkt vore lämpligast att på det sätt ändra förevarande stadgande,

att föreläggande för försörjningspliktig att inställa sig å visst arbetshem

utan vidare medförde skyldighet för den försörjningspliktige att, därest

arbetshemmets styrelse så prövade lämpligt, inställa sig å annat arbetshem.

Den utvidgning av föreläggandets innehåll, som synes erforderlig för att

''å detsamma skall kunna grundas skyldighet för den försörjningspliktige att

underkasta sig förflyttning till och fullgörande av arbete å den särskilda avdelningen,

torde, såsom i promemorian framhållits, böra komma till uttryck

i lagtexten. Därvidlag erbjuda sig tre möjligheter, vilka framgå av utkastet

jämfört med de här återgivna yttrandena, nämligen antingen att föreläggande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

17

oavsett sin formulering skall anses innefatta dylik skyldighet eller att föreläggande

alltid skall så formuleras, att sagda skyldighet däri innefattas, eller

slutligen att föreläggande må givas sådan formulering. Det är emellertid min

avsikt att i detta sammanhang — frånsett handräckning för understödstagares

överförande från vanlig fattigvårdsanstalt till arbetshem — icke föreslå andra

ändringar än som omedelbart föranledas av förslaget om en särskild avdelning.

I enlighet härmed anser jag mig sakna anledning att föreslå inskränkning i

den handlingsfrihet, som nu tillkommer fattigvårdsstyrelse i fråga om föreläggandes

innehåll, detta vare sig så att föreläggande alltid skulle anses hava

ett vidare innehåll än dess lydelse utvisade eller så att fattigvårdsstyrelse

skulle vara ovillkorligen förpliktad att å arbetshemsstyrelsen till viss del

överflytta sin befogenhet att bestämma platsen för arbetsskyldighetens fullgörande.

Det föreliggande lagförslaget avser endast att möjliggöra för fattigvårdsmyndigheter

och arbetshemsstyrelser att genom frivillig samverkan

åstadkomma en i visst hänseende effektivare anstaltsorganisation. För detta

ändamål synes det vara tillräckligt att det på sätt i utkastet föreslagits uttryckligen

medgives, att i föreläggandet platsen för arbetsskyldighetens fullgörande

angives villkorligt. Genom denna lagändring sker samtidigt en

erinran till fattigvårdsstyrelserna örn att föreläggande lämpligen från början

gives sådan vidsträcktare formulering.

Den i utkastet föreslagna ändringen i 72 § barnavårdslagen följer av nyssberörda

ändring i fattigvårdslagen.

72 § fattigvårdslagen.

I 72 § fattigvårdslagen stadgas bl. a., alt vederbörande polismyndighet på

begäran har att meddela handräckning, bl. a. för inställande till arbete av

den, som underlåter att efterkomma förut omnämnt föreläggande samt för

återhämtande av understödstagare eller försörjningspliktig, som olovligen

avvikit från fattigvårdsanstalt, å vilken han varit intagen.

I utkastet föreslås detta stadgande utvidgat att avse jämväl dels överförande

till arbetshem av understödstagare som sägs i 73 § fattigvårdslagen,

eller eljest av sådan å fattigvårdsanstalt intagen understödstagare, som skall

beredas fortsatt vård och för sådant ändamål intagas å arbetshem, och dels

försörjningspliktigs överförande till arbetshem, å vilket arbetsskyldighet jämlikt

föreläggande skall fullgöras.

I 73 § fattigvårdslagen, vartill hänvisning göres i den föreslagna lagtexten,

stadgas att den som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri och

enär han varit i behov av fattigvård överlämnats lill fattigvårdsstyrelse och

för vård intagits å fattigvårdsanstalt, icke är berättigad lämna anstalten,

med mindre grundad anledning finnes att antaga, att han utanför anstalten

skall ärligen försörja sig.

Örn ändringsförslaget i 72 $ fattigvårdslagcn yttras i promemorian följande.

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Nr 221. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

För det praktiska genomförandet av förslaget om den särskilda avdelningen

torde erfordras möjlighet att erhålla handräckning av polismyndighet

tor vederbörandes överförande till avdelningen från annat arbetshem, därvid

det torde vara obehövligt och praktiskt olämpligt att, såsom i de nu förekommande

huvudfallen av handräckning, för erhållande därav förutsätta

någon form av underlåtenhet eller tredska.

Vad först angår understödstagare, står frågan om nu nämnd handräckning

beträffande sådan intern i naturligt samband med frågan örn det i

praktiken överklagade förhållandet, att handräckning icke må erhållas

för understödstagares förflyttning från vanlig fattigvårdsanstalt till arbetshem;

det synes icke föreligga något skäl att behandla nämnda två fall

på olika sätt. För sådana understödstagares del, vilka enligt 73 § fattigvårdslagen

äro skyldiga att kvarstanna å anstalt, böra inga principiella betänkligheter

möta att föreskriva handräckning för deras överförande till

arbetshem, vare sig från fattigvårdsanstalt eller eljest. Beträffande övriga

understödstagare har regeln örn handräckning ansetts böra givas mindre

räckvidd än beträffande nyssnämnda grupp såtillvida, att handräckning må

lämnas endast för vederbörandes förflyttning från fattigvårdsanstalt, där

lian är intagen, till arbetshem (ev. från ett arbetshem till ett annat). I övrigt

angives beträffande denna kategori som förutsättning flir handräcknings

meddelande, att vederbörande »skall beredas fortsatt vård och för sådant

ändamål intagas å arbetshem». Därmed åsyftas såväl de fall, där fråga icke

uppkommit, huruvida understödstagaren skall i fortsättningen vara intagen

å arbetshem eller icke, eller där han själv önskar framdeles vistas å arbetshem,

som ock de fall, där vederbörande är mot sin uttalade vilja skyldig

underkasta sig intagning eller kvarstannande å arbetshem. Sistnämnda fall

kan vara för handen, örn den behövande väl icke önskar vård å arbetshem

men gör anspråk på fattigvård i annan form (Regeringsrättens årsbok 1926

not. S. 68 och 1934 not. S. 419), möjligen i vissa fall även utan att dylikt anspråk

framställts (i sistnämnda hänseende är praxis ståndpunkt oviss). Förevarande

regel avser emellertid icke att besvara frågan, huruvida och i vilka

täll berörda skyldighet må föreligga; densamma avser endast att uttala, att

handräckning må givas, därest, på sätt nyss för olika fall utvecklats, vederbörandes

fortsatta vård på arbetshem antingen icke satts i fråga eller ock

prövas kunna påtvingas honom.

Vidkommande därefter försörjningspliktiga, kunde för sådana interners

överförande handräckningsvis till den särskilda avdelningen åberopas gällande

föreskrift om handräckning för inställande till arbete, men till förtydligande

av föreskriften har sistnämnda bestämmelse kompletterats med

en särskild regel beträffande överförande till arbetshem, givetvis inbegripande

även överförande från arbetshem till den särskilda avdelningen.

I yttrandena förekommer härom följande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:

Såsom i den upprättade promemorian uttalats, torde vad angår försörjningspliktig

för överförande handräckningsvis från arbetshem till särskild

avdelning vid annat arbetshem kunna åberopas gällande föreskrift om handräckning

för inställande till arbete. I förtydligande syfte har emellertid

nämnda bestämmelse kompletterats med en särskild regel, inbegripande även

överförande från arbetshem till den särskilda avdelningen. Länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke den sålunda föreslagna kompietterande föreskriften

erhållit större räckvidd än som är erforderligt och lämpligt, då densamma

kommit att innefatta icke blott överflyttning från ett arbetshem till ett annat

utan även sådan inställelse av försörjningspliktig å arbetshem, vartill hand
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

19

räckning redan enligt gällande lag otvivelaktigt kan lämnas. Om ett förtydligande

anses nödvändigt, synes detta böra ske endast genom ett tillägg

till förutvarande bestämmelse av innehåll att handräckning må kunna äga

rum för inställelse till arbete av den, som underlåter att efterkomma i 71 §

omförmält föreläggande eller med stöd därav meddelad föreskrift örn överflyttning

från ett arbetshem till ett annat.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar i detta sammanhang:

I samband med ändringen i 72 § fattigvårdslagen synes böra tagas under

övervägande, huruvida icke uttryckligt stadgande angående polismyndighetens

skyldighet att pröva befogenheten av utav fattigvårdsstyrelse begärd

handräckningsåtgärd bör införas i förevarande paragraf. I av länsstyrelsen

handlagda mål rörande inställelse till arbetshem av försörjningspliktig

har det nämligen vid flera tillfällen visat sig särskilt hos de kommunala myndigheterna

råda missuppfattning örn innebörden av 72 § fattigvårdslagen.

Sålunda har den uppfattningen gjort sig gällande, att polismyndigheten skulle

sakna befogenhet att ingå på materiell prövning av frågan örn lagligheten av

meddelat föreläggande att iakttaga inställelse å arbetshem och att polismyndigheten

således endast skulle hava att konstatera förefintligheten av en framställning

från vederbörande kommunala myndighet och att meddelat föreläggande

icke fullgjorts. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen ansett sig böra

föreslå ett förtydligande av förevarande stadgandet i nämnda avseende.

I yttrandet från styrelsen för Västergärdens arbetshem uttalas tvivelsmål,

örn den föreslagna formuleringen omfattade handräckning för överförande

från arbetshem till den särskilda avdelningen.

Förslaget örn handräckning för överförande av understödstagare från vanlig

fattigvårdsanstalt till arbetshem har i några yttranden särskilt berörts.

Förslaget tillstvrkes av Överståthållarämbetet.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård anför härom:

Enligt förslaget skulle i detta sammanhang en kännbar olägenhet bliva avhjälpt,

nämligen den nu bristande möjligheten att genom handräckning få en

bråkig, besvärlig och för personal och andra kanske farlig understödstagare

förflyttad från ålderdomshem till arbetshem. Det kan måhända synas sakna

nämnvärd betydelse att äga rätt till polishandräckning för förflyttning av

understödstagare från ålderdomshem till arbetshem, då dessa personer förutsättas

vara så kroppsligt svaga att motstånd eller våldsamheter från deras

sida ej kan förväntas. Så är emellertid icke förhållandet. Ej sällan påträffas

på ålderdomshemmen understödstagare, vilka kunna vara stora och

starka, oaktat de på grund av vanlörhet eller lyte äro oförmögna att genom

arbete försörja sig. En enda sådan person kan, i all synnerhet på ett mindre

ålderdomshem där endast kvinnlig personal finnes, fullkomligt terrorisera

sin omgivning. Givetvis motsätter han sig att frivilligt medfölja till ett arbetshem,

där lian har klart för sig att en strängare disciplin råder. Mången fattigvårdsordförande

skulle kunna omtala vilka bekymmer och besvärligheter

som förelegat innan intagningen på arbetshemmet, örn den överhuvud taget

kunnat genomföras, kommit till stånd. Det skulle därför vara till stor lättnad

för fattigvårdsstyrelse!- och personal på åldersdomshemmen örn lagstiftningen

nu även bleve kompletterad med rätt till handräckning i förenämnda

hänseende.

Stockholms stads fattigvårdsnämnds ombudsman yttrar härom:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

De senaste arens erfarenheter fran våra ålderdomshem visa nödvändigheten

av att vissa oroselement avlägsnas från dessa hem, avsedda som de

äro för hedervärda gamla, som där i lugn och ro skola tillbringa sin levnadsalton.

Det måste således anses i samhällets intresse påkallat att från ett åldel

domshem kunna avföra dessa störande element till annan anstalt, i föreliggande

fall till arbetshem. Emellertid uppkommer i samband med föreliggande

lagförslag, i fråga örn överflyttning från ett arbetshem till ett annat,

dar med ali säkerhet en strängare behandling väntar den intagne, den frågan,

huruvida en dylik överflyttning tvångsvis kan äga rum. I 72 § föreslås

visserligen att vederbörande polismyndighet har att på begäran meddela

handräckning för överförande till arbetshemmen av dessa understödstagare.

Det täler kunna ifragasättas, huruvida detta förslag, med hänsyn till det

kraftiga ingrepp uti den medborgerliga friheten polishandräckningen innebär,

bör realiseras. Orsaken till att förenämnda kategori intagits å arbetshem

är ju allenast att behov av fattigvård förelegat. Så snart detta behov

upphör eller enbart den omständigheten att den intagne förklarar sig själv

icke vidare vara i behov av fattigvård och av denna anledning begär utskrivning,

torde lagligen böra föranleda därtill att polishandräckning ej kan företagas.

Man måste fråga sig örn det kan anses nödigt att med avseende å

denna kategori vidtaga ett sådant ingrepp uti den genom regeringsformen

10 garanterade medborgerliga friheten, som här föreslagits. Redan med nu

gällande fattigvårdslag kan en medborgares egendom konfiskeras (§ 62) och

hans likhet berövas honom av den anledning att han icke fullgör sin betalningsskyldighet

och det synes mig betänkligt att gå vidare på den sålunda inslagna

vägen så länge ej genom grundlagsändring särskild undantagslagstiftning

införes med avseende å fattigvårdstagare.

Kan det emellertid bortses från vad jag nyss anfört, synes mig den föreslagna

lagstiftningen icke giva anledning till erinran från fattigvårdsmvndigheternas

sida.

Göteborgs stads fattigvårdsstyrelse säger sig med tillfredsställelse finna, att

den ifrågavarande luckan i fattigvårdslagen föreslås fylld, och tillstyrker

livligt de föreslagna lagändringarna, vilkas utformning syntes vara tillfredsställande.

Jämväl statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter i 8:e och 9:c distrikten

uttala anslutning till förslaget i denna del.

Till den del ändringsförslaget rörande 72 § fattigvårdslagen avser handräckning

för försörjningspliktigs överflyttning från arbetshem till den särskilda

avdelningen innebär förslaget endast ett förtydligande och en naturlig

komplettering till förut gällande handräckningsregler med särskild hänsyn

till organisationsreformen.

I anledning av vad länsstyrelsen i Södermanlands län anfört därom, att

den föreslagna bestämmelsen örn handräckning för försörjningspliktigs överförande

till arbetshem delvis sammanfölle med den nu gällande regeln örn

handräckning for inställande till arbete, önskar jag framhålla följande. Vad

angår inställande till arbete fordras för handräcknings erhållande, att vederbörande

underlåtit att efterkomma föreläggande därom; detta villkor synes

bora bibehållas. Beträffande arbetsskyldig, som inställt sig till arbete men

skall förflyttas till annan arbetsplats (exempelvis från ålderdomshem till arbetshem

eller därifrån till den särskilda avdelningen), förefaller det däremot

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

21

konstlat att för handräcknings erhållande kräva, att den arbetsskyldige, som

i sådant fall givetvis ofta saknar rörelsefrihet, skall hava underlåtit att självmant

inställa sig på den nya arbetsplatsen. Såsom i promemorian framhår

lits torde i dessa fall icke böra förutsättas underlåtenhet eller tredska i någon

form utan handräckning meddelas utan att sådan kommit till uttryck.

Under sådana förhållanden torde de ifrågavarande båda bestämmelserna icke

böra förenas.

Den oriktiga uppfattning om innebörden av polismyndighetens befattning

med hithörande ärenden, som enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län skulle

ha kommit till synes, torde, även om den vore allmännare omfattad, kunna

beriktigas på annat sätt än genom en lagändring.

Vad härefter angår handräckning beträffande understödstagares överförande

mellan anstalter måste stadgandet härom däremot sägas innebära en nyhet.

I fråga om överflyttning från arbetshem till den särskilda avdelningen

föranledes ändringen givetvis av förslaget om avdelningens inrättande; i fråga

om annan förflyttning mellan anstalter har oberoende härav framkommit behov

av en handräckningsmöjlighet, vilken fråga ansetts böra upptagas och

lösas i detta sammanhang. Jämväl i sistnämnda hänseende har förslaget vunnit

anslutning i yttrandena. I anledning av vad Stockholms stads fattigvårdsnämnds

ombudsman i denna fråga uttalat önskar jag understryka vad i promemorian

yttrats därom, att förslaget icke avsåge att reglera skyldigheten

för understödstagare att underkasta sig intagning eller kvarstannande å arbetshem

utan endast att föreskriva handräckning i de fall, där vederbörandes

fortsatta vistelse å arbetshem antingen icke satts i fråga eller ock prövas

kunna påtvingas honom. Med förslaget avsåges sålunda icke i princip ett

ytterligare kringskärande av vederbörandes rörelsefrihet utan endast att

möjliggöra, att en fortsatt anstaltsvistelse, därest myndigheterna så

funne erforderligt, förlädes till ett arbetshem eller till den särskilda avdelningen.

I anledning av vad styrelsen för Västergårdens arbetshem uttalat vill jag

ytterligare framhålla, att i förslagets formulering överförande till arbetshem

tydligen måste anses inbegripet överförande mellan två arbetshem, ävensom

att det i förslaget förekommande uttrycket »fattigvårdsanstalt» inbegriper även

arbetshem.

79 § fattigvårdslagen.

I 79 § fattigvårdslagen föreskrives, att örn någon är missnöjd med handräckning,

som av polismyndighet meddelats bl. a. jämlikt 72 § för inställande

till arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt, han må däröver anföra

besvär hos länsstyrelsen inom 30 dagar från handräckningens fullbordande.

I utkastet föreslås, att bland de i 79 § uppräknade fallen av handräckning

jämlikt 72 §, i vilka klagan må föras, intages jämväl överförande till arbetshem.

Härom yttras i promemorian följande.

Ändringen i detta lagrum sammanhänger därmed, att i 72 § föreslås föreskrifter

örn handräckning jämväl för överförande till arbetshem.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

Vad angår understödstagare, komrae enligt utkastet att finnas rätt till klagan

såväl över beslut om sådan interns överförande till arbetshem, nämligen

såsom avseende sättet för fattigvårds meddelande, som över handräckningsåtgärd

i anslutning därtill. Detta förhållande har emellertid icke ansetts böra

föranleda undantag från principen, att för samtliga fall av handräckning

(frånsett delgivning) klagan bör kunna föras över åtgärden i och för sig.

Förevarande fråga har i yttrandena ej särskilt behandlats.

Departe
mentschefen.

Såsom i promemorian anförts torde i samtliga fall av handräckning böra

finnas rätt till klagan över handräckningsåtgärden i och för sig, varför här

ifrågavarande ändring blir en följd av utvidgningen av handräckningsreglerna

i 72 §.

Ikraftträdelsebestämmelserna.

De föreslagna bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft redan den

1 juli 1936. Något hinder med hänsyn till att den föreslagna särskilda avdelningen

å Västergårdens arbetshem då icke anordnats torde ej möta, eftersom

de föreslagna bestämmelserna icke äro beroende av att avdelningen kommer

till stånd.

Utsträckt tid för ansökning om gottgörelse av staten för

fattigvård m. m.

För vissa fall av obligatorisk fattigvård är fattigvårdssamhälle enligt 60 §

fattigvårdslagen berättigat till gottgörelse av staten, därest ersättning ej kan

uttagas hos enskild person. Sådan rätt föreligger beträffande fattigvård, lämnad

till den som icke är svensk medborgare eller vars hemortsrätt ej kan utrönas,

samt beträffande viss fattigvård till den som mellan 16 och 60 års

ålder oavbrutet under minst 3 år vistats utom det fattigvårdsamhälle, där

han har hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit

fattigvård.

Tid och sätt för ansökning om sådan gottgörelse föreskrives i 61 § fattigvårdslagen.

Ansökning skall göras hos länsstyrelsen för varje år inom februari

månad året efter det, då fattigvården av fatligvårdssamhället utgivits

eller, därest samhället sökt av annat samhälle eller enskild person utfå ersättning

därför, då talan därom rättskraftigt ogillats. Efter utredning i ärendet

skall länsstyrelsen före den 1 nästkommande maj meddela beslut i anledning

av ansökningen.

Där kommun haft utgift för omhändertaget barn i fall, då jämlikt 60 § fattigvårdslagen

ersättning för fattigvård lämnas av staten, äger kommunen

jämlikt 63 § barnavårdslagen i förhållande till staten den rätt, som enligt

förutnämnda lagrum tillkommer fattigvårdssamhälle. Jämväl för utgifter,

som vistelsekommun haft för skyddsuppfostran av vissa personer i åldern

18—21 år, äger kommunen rätt till ersättning av staten. I avseende å behandling

av frågor om ersättning av staten i nämnda fall ävensom i avseende å

tid för anhängiggörande av talan skall enligt 65 § barnavårdslagen i tillämpliga

delar gälla vad för motsvarande fall är stadgat i fattigvårdslagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

23

I en till chefen för socialdepartementet den 31 oktober 1935 ingiven promemoria

har statens inspektör för fattigvård och barnavård anfört bland annat

följande.

Allt emellanåt inkomma till Kungl. Maj:t framställningar från fattigvårds - styrelser och barnavårdsnämnder, vilka anhålla att av nåd få utbekomma ersättning

av staten, oaktat ansökningarna av vederbörande länsstyrelser avvisats,

därför att de inkommit för sent. Många, mycket ömmande skäl anföras

ofta till stöd för ansökningarna, såsom ordförandens sjukdom eller dylikt.

Med hänsyn till att bestämmelsen örn ansökningstiden intagits i fattigvårdslagen,

bär Kungl. Majit emellertid ej ansett sig kunna bifalla de gjorda

framställningarna huru ömmande skälen, som legat till grund för försummelsen,

än varit. Genom de inträdda försummelserna och därav följande

avslag å ansökningarna inbesparas visserligen en del statsmedel, men detta

kan ej ha varit avsikten med tidsbestämmelsen. Någon undersökning har

icke gjorts rörande antalet fall, där avslag meddelats av länsstyrelserna och

sökandena därmed låtit sig nöja. Under tiden 16 maj 1930—7 juni 1935

har emellertid hos Kungl. Majit förevarit till behandling tjugo fall, där sökandena

ej åtnöjt sig med länsstyrelsens beslut. Samtliga lia av skäl, som

förut omnämnts, måst avslås. Har vederbörande ordförande, som närmast

haft att svara för ansökningens ingivande i behörig tid, saknat egna medel för

lämnandet av ersättning i stället för det uteblivna statsbidraget, kan förlusten

ha blivit rätt kännbar för kommunen.

Enligt mitt förmenande torde sådan ändring böra vidtagas i 61 § i fattigvårdslagen,

att Kungl. Majit efter prövning må kunna medge att ansökan må

av vederbörande länsstyrelse kunna upptagas till behandling utan hinder av

att ansökningen inkommit för sent.

Vid promemorian har fogats en tablå över ansökningar hos Kungl. Majit

av fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder om gottgörelse för fattigvård

och samhällsvård, ehuru ansökning icke inkommit till länstyrelse i rätt tid,

vilka ärenden avgjorts under tiden den 16 maj 1930—den 7 juni 1935. Tablån

upptager 20 fall, avseende belopp å upp till 2,620 kronor och ett sammanlagt

belopp å 19,489 kronor 38 öre.

över promemorian hava yttranden infordrats från statskontoret,

kammarrätten, samtliga länsstyrelser, fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska landskommunernas

förbund samt svenska stadsförbundet.

Statskontoret vill icke motsätta sig den föreslagna lagändringen.

Förslaget tillstgrkes av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, örebro, Västernorrlands, Jämtlands

och Västerbottens län, statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

i lia till och med 8:e distrikten samt svenska landskommunernas förbund.

Konsulenterna i 5:c och 7:c distrikten framhålla, att undantag icke bör

beviljas, då ren försumlighet föreligger, Konsulenten i G:c distriktet anser

skälen för medgivande av undantag böra angivas i lagen.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, örn det är nödvändigt att förbehålla

Kungl. Majit avgörandet, och framhåller, att det för sökanden betydde

en avsevärd förenkling, örn prövningen uppdroges åt länsstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om icke bestämmelserna

rörande förfarandet att utfå ersättning av statsmedel i sin helhet

borde utbrytas ur fattigvårdslagen och intagas i en särskild kungörelse.

Svenska landskommunernas förbund finner det önskvärt, att även ansökningar,

avseende tid före den föreslagna lagändringens ikraftträdande, kunde

upptagas till prövning. Några betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt

ansåge förbundet detta icke föranleda, då man vid beräkning av anslagen

till ifrågavarande ändamål knappast torde hava utgått från att vissa ersättningskrav

komme att bortfalla på grund av ansökningstidens åsidosättande.

Kammarrätten föreslår en lagändring av innehåll att ansökan finge upptagas,

därest laga förfall visades. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen

i Stockholms län samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Överståthållarämbetet tillstyrker ändringsförslaget, därest icke reglerna örn

laga förfall kunde anses här tillämpliga.

Förslaget avstyrkes av länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads och

Malmöhus län samt statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i 9:e distriktet.

Nämnda länsstyrelser förorda i detta sammanhang, att längre tid

tillmätes länsstyrelserna för dessa ärendens avgörande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Det är givet, att en viss tid måste bestämmas, inom vilken ansökningar om

ersättning av statsmedel skola vara inkomna till prövningsmyndigheten.

Lika viktigt torde emellertid även vara, att en sådan ordningsregel uppehälles,

vilket måhända ej kan sägas ske tillräckligt effektivt, örn vederbörande

skulle äga rätt att söka dispens från regeln. Därest ansökningstiden

kan framflyttas till en senare tidpunkt på året än den sista februari vore

kanske något vunnet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar härom:

Efter det fattigvården av fattigvårdssamhället utgivits, har fattigvårdsstyrelsen

möjlighet att under en tid av två månader till länsstyrelsen inkomma

med ansökan om dylik gottgörelse. På grund härav och då ifrågavarande

fattigvårdskostnader alltmera tendera att ökas, bör därför i statens intresse

enligt länsstyrelsens förmenande någon dispens härutinnan icke äga rum,

jämväl av den anledning, att sådan lätt kunde medföra förhalning av dylika

ansökningar och försök från fattigvårdsstyrelses ordförande att urskulda

sitt dröjsmål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar:

Därest möjlighet herodes att få ansökan, som inkommit efter februari månads

utgång, prövad av länsstyrelsen, skulle detta säkerligen föranleda, att

en hel del ansökningar inkomme å sådan tid, att länsstyrelsens arbete onödigt

försvårades. Länsstyrelsen förmenar vidare, att de fall av ansökningstidens

överskridande, då särskilt ömmande omständigheter förelegat, icke

varit så många, att de böra föranleda någon lagändring. Länsstyrelsen känner

för sin del icke till något enda sådant fall. Att det vid ett par tillfällen

inträffat, att postförsändelse innehållande ansökningshandlingar inkommit

till länsstyrelsen för sent, ehuru försändelsen avlämnats till postbefordran

i så god tid, att densamma bort kunna framkomma i tid, är visserligen beklagligt,

men anledning torde saknas att behandla dessa fall annorlunda än

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

25

andra dylika. Detsamma synes kunna sägas t. ex. om det fall, att sökande

översänt ansökningshandlingar till landstingets expedition i stället för till

länsstyrelsen och att man å förstnämnda ställe icke uppmärksammat förhållandet

i tid. Ett stadgande av föreslaget innehåll komme säkerligen att

inverka ofördelaktigt på de för ansökningarnas expedition ansvariga fattigvårdsmännens

noggrannhet, och länsstyrelsen finner sig böra jämväl av denna

anledning avstyrka den föreslagna lagändringen.

Svenska stadsförbundet ifrågasätter, örn lagändringen är av behovet påkallad,

och anför:

Skola dispensmöjligheter öppnas, böra dessa i vart fall på något sätt begränsas.

Ordförandens sjukdom torde därvid knappast kunna godtagas som

laga skäl. Man har dock två månader på sig för ansökningens uppsättande

efter årets slut — örn nu inga anteckningar gjorts under löpande år — och

vid ordförandens sjukdom finnes vice ordförande att tillgå. En dispensmöjlighet

i avseende å tidsfrister måste alltid vara ägnad att ingiva betänkligheter

och bör därför vara särdeles väl motiverad, något som i förevarande

avseende knappast kan sägas vara fallet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig synnerligen tveksam till lämpligheten

av ändringen och anför:

Som emellertid fall kunna förekomma, då på grund av särskilt ömmande

skäl möjlighet till dispens borde finnas, och denna dispensrätt givetvis endast

kommer att begagnas i extra ordinära fall, anser Konungens befallningshavande

sig dock icke böra helt motsätta sig införande av dylik dispensmöjlighet.

Men detta borde icke ske genom tillägg till 61 § utan genom vidtagande

av sådan ändring av paragrafen att ifrågavarande tidsbestämmelse

i stället kunde införas i en särskild kungörelse. Dispens skulle då kunna

givas utan att en direkt bestämmelse härom fanns i lagen.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län tillstyrka utredning i

ämnet.

Billighetsskäl synas tala för att en kommun icke endast på grund av underlåtenhet

att iakttaga viss ansökningstid ovillkorligen skall gå förlustig ett

för densamma måhända betydande belopp i ersättning för sådana kostnader

för fattigvård och omhändertagande av barn, som enligt lag skola åvila staten.

Rätt att erhålla ersättning, som icke sökts i laga tid, torde dock böra bliva

beroende av Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Å andra sidan

lärer det icke vara erforderligt eller lämpligt att begränsa Kungl. Maj-.ts

dispensrätt till sådana fall. i vilka laga förfall kan sägas lia förelegat.

Här avsedda syfte torde enklast förverkligas därigenom att i 61 § 1 mom.

fattigvårdslagen infogas ett nytt, sista stycke av innehåll, att Konungen må,

när skäl därtill äro, förordna, att ansökning skall av Konungens befallningshavande

upptagas till prövning, ändå att den göres senare än eljest är stadgat.

För i rätt lid inkomna ansökningar örn ersättning gäller, att Konungens

befallningshavande skall meddela beslut före den 1 nästföljande maj. En

dylik tidsfrist torde icke lämpligen kunna föreskrivas för de fall varom nu

är fråga. Det synes tillräckligt, örn det stadgas att Konungens befallningshavande

har att meddela beslut så snart ske kan.

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2° Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Genom den föreslagna bestämmelsen blir det jämväl möjligt för Kungl.

Majit att på därom av vederbörande gjord ny ansökan föreskriva att fall som

med stöd av gällande lag avvisats enär ansökning ingivits för sent skola av

Konungens befallningshavande upptagas till prövning.

Den föreslagna lagändringen synes böra träda i kraft den 1 juli 1936.

Ändringar i barnavårdslagen föranledda av omläggning i

skyddshemsverksamheten.

Förut denna dag har Kungl. Majit beslutat att till riksdagen avlåta proposition

(nr 219) angående omläggning av skyddshemsverksamheten m. m.

Jag anhåller nu att få anmäla ett inom socialdepartementet upprättat förslag

till ändringar i barnavårdslagen, vilka föranledas av nyssnämnda förslag.

Av det nämnda proposition bilagda utdraget av statsrådsprotokollet framgår,

att till grund för den av mig föreslagna omläggningen av skyddshemsverksamheten

ligger ett av särskilda sakkunniga, skyddshemssakkunniga,

utarbetat betänkande (se statens offentliga utredningar 1935: 35 och 64).

Beträffande dels gällande bestämmelser på området, dels skyddshemssakkunnigas

förslag och däröver avgivna yttranden, dels ock det förslag angående

skyddshemsverksamhetens omläggning, som förelägges riksdagen, hänvisar

jag till det nyss omnämnda utdraget av statsrådsprotokollet.

Vid skyddshemssakkunnigas betänkande fanns även fogat ett av dem upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av barnavårdslagen (se

senare delen av betänkandet sid. 68—70).

I de över betänkandet avgivna yttrandena har detta lagförslag lämnats

utan erinran. Däremot har i yttrandet från Stockholms stads barnavårdsnämnd

upptagits en fråga, som icke direkt föranledes av det föreliggande organisationsförslaget,

nämligen om den tidpunkt, vid vilken i vissa fall en

person skall anses omhändertagen enligt barnavårdslagen. Jag finner icke

skäl att i detta sammanhang upptaga sistnämnda spörsmål.

Emellertid påkallas en del ändringar i lagförslaget av de avvikelser från

de sakkunnigas organisationsförslag, som av mig förordats i förslaget till omläggning

av skyddshemsverksamheten. Jag övergår nu till en närmare redogörelse

för och motivering av det sålunda inom departementet omarbetade

lagförslaget.

2 §•

Skyddshemssakkunniga hava i 35 § av förslaget till ändring i barnavårdslagen

(se sid. 68 i senare delen av betänkandet) förordat ett visst förfaringssätt

vid intagning i skyddshem, innefattande en observation av omhändertagen,

innan beslut örn sadan intagning fattades. Detta förfaringssätt har

jag icke ansett mig kunna godkänna. Däremot har jag ansett mig böra föreslå,

att för barnavårdsnämnderna skulle öppnas möjlighet att i en eller annan

form få alla omhändertagna barn och även barn, vilka ansetts böra gö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

27

ras till föremål för förebyggande åtgärder, ställda under observation för utrönande

av dels orsaken till det uppträdande eller handlingssätt hos barnet,

som föranlett barnavårdsnämnds ingripande, dels ock lämpligaste sättet för

barnets botande eller tillrättaförande. I den mån erforderliga anordningar

för verkställande av sådan observation komma till stånd, bör barnavårdsnämnd

vara skyldig att vid behov anlita desamma. Om det närmare förfaringssättet

vid sådan observation torde det ankomma på Konungen att meddela

föreskrifter. Bestämmelser härom torde lämpligen kunna införas som

ett tillägg till 2 mom. i 2 § barnavårdslagen.

Med stöd av det i 43 § 6 mom. föreslagna stadgandet att Konungen äger

meddela närmare bestämmelser, bland annat om överflyttning av skyddshemselever

mellan anstalter av olika slag, blir det jämväl möjligt för Konungen

att föreskriva skyldighet för vederbörande anstaltsstyrelse att, innan

sådan överflyttning vidtages, föranstalta örn observation av skyddshemselev,

om vars överflyttning är fråga.

37 §.

I 37 § 1 mom. hänvisas beträffande vissa disciplinära bestämmelser till

det reglemente, som enligt hittills gällande lydelse av 44 § skall utfärdas för

skyddshem. Med anledning av föreslagna ändringar i sistnämnda paragraf,

enligt vilka formen för de av Konungen meddelade föreskrifterna örn skyddshems

organisation m. m. icke närmare angivits, torde i 37 § böra allenast

stadgas, att berörda disciplinära föreskrifter skola meddelas av Konungen.

43 §.

Enligt det av mig framlagda förslaget till omläggning av skyddshemsverksamheten

skall ansvaret för denna verksamhet principiellt övertagas av staten,

men enskilda sammanslutningar och stiftelser, som för närvarande bedriva

dylik verksamhet eller önska ägna sig däråt och äga därför erforderliga

förutsättningar, skola även äga möjlighet därtill. Därjämte skola städerna

Stockholm och Göteborg med bidrag av statsmedel till kostnadernas

bestridande själva svara för skyddshemsverksamheten i fråga om vanartade

barn. Statens övertagande av ansvaret för skyddshemsverksamheten

innebär emellertid icke med nödvändighet, att äganderätten till de

hem, som för närvarande drivas av landsting och andra i landsting icke deltagande

städer än Stockholm och Göteborg, skall övertagas av staten. Vissa

sådana hem skola tillsvidare endast arrenderas av staten.

Enligt nämnda förslag (jämför 43 § i skyddshemssakkunnigas förslag, se

sid. 68 i senare delen av betänkandet) skola vidare för barn, som omhändertagas

före fyllda 18 år, inrättas särskilda hem (skolhem) för de skolpliktiga, särskilda

yrkeshem för äldre gossar och särskilda hemskolor för äldre flickor.

För dem, som omhändertagas i åldern 18—21 år, skola redan befintliga,

för deras del särskilt inrättade hem alltjämt användas. Dessutom skola

finnas särskilda hem uteslutande för vård av psykiskt abnorma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

I anledning av den omläggning av skyddshemsverksamheten som sålunda

föreslagits torde nu gällande bestämmelser i 43 § 1, 2, 3 och 5 mom. barnavårdslagen

örn intagning i skyddshem av för skyddsuppfostran omhändertagna

böra ersättas av bestämmelser, vilka angiva de olika kategorier av

skyddshem, som enligt den av mig föreslagna omläggningen av skyddshemsverksamheten

skola finnas. Dessa bestämmelser hava sammanförts i 1 och 2

mom. Då de hem, vilka särskilt upprättats för personer som avses i 22 § d),

sammanställas med de nyinförda kategorierna av skyddshem, benämnda

skolhem, yrkeshem och hemskolor, kan det anses motiverat, att även för

den förra kategorien införes en kortare benämning. Någon sådan har icke

föreslagits av de sakkunniga, vilka i huvudsak icke till behandling upptagit

ifrågavarande slag av skyddshem. Desamma synas lämpligen kunna benämnas

»ungdomshem». Den i nuvarande 5 moni. omförmälda möjligheten

att intaga personer, som omförmälas i 22 § d), även i annat skyddshem än

sådant, som upprättats enbart för dem eller för psykiskt abnorma, har begränsats

till visst för äldre barn avsett skyddshem, beträffande vilket Konungen

därtill lämnat sitt medgivande. Att utan vidare, innan den nya

skyddshemsorganisationen hunnit prövas, lämna ett allmängiltigt sådant

medgivande torde icke få anses lämpligt. Till 1 mom. har dessutom från nuvarande

44 § 1 mom. överförts bestämmelsen, att elever av olika kön ej må

intagas i samma skyddshem.

Enligt det av mig framlagda förslaget till omläggning av skyddshemsverksamheten

skulle vidare öppnas möjlighet att försöksvis från skyddshem utackordera

barn, vilka icke anses kunna återsändas till barnavårdsnämnden,

men som dock visat sig så lätthanterliga, att de under särskilt betryggande

kontroll borde kunna vårdas i enskilda hem. Försök med sådan utackordering

skulle i första hand göras beträffande skolpliktiga gossar, men även äldre

gossar och, ehuru i mera begränsad omfattning, flickor skulle kunna komma

i fråga därtill. Utackordering i denna form får icke förväxlas med villkorlig

utskrivning, som äger rum, sedan eleven på skyddshemmet nått sådan

mognad, att han kan prövas ute i livet. En allmän bestämmelse om

denna nya vårdform har införts såsom 3 moni. i 43 §. Närmare bestämmelser

i ämnet torde böra meddelas av Konungen. Föreskrift härom har införts

i 6 morn., vilket i övrigt motsvarar nuvarande 3 mom. i 44 §. Till

frågan om förhållandet mellan ifrågavarande nya vårdform och villkorlig utskrivning

återkommer jag vid behandlingen av 45 §.

Sedan i 1 mom. meddelats föreskrifter om intagning i skyddshem av personer,

som omförmälas i 22 § d), erfordras beträffande de i 4 och 5 mom.

gällande lag återstående bestämmelserna endast vissa av den nya skyddshemsorganisationen

påkallade, rent formella ändringar, vilka icke torde behöva

närmare motiveras. Därjämte torde emellertid ett tillägg böra göras

till 4 mom. av innebörd, att skyddshemselev som efter omhändertagandet

fyllt aderton år må, om han visat särdeles svår vanart, kunna överlämnas

antingen till allmän uppfostringsanstalt eller till ungdomshem.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

29

44 §.

De i denna paragraf vidtagna ändringarna (jämför 44 § i senare delen av

skyddshemssakkunnigas betänkande sid. 69) äro föranledda av skyddshemsverksamhetens

förstatligande och den genom nyorganisationen åstadkomna

uppdelningen av hemmen efter elevernas ålder, kön och sinnesbeskaffenhet.

För de statliga skyddshemmen torde av Konungen böra utfärdas gemensamma

reglementariska föreskrifter, medan för övriga hem torde på sätt

hittills skett böra fastställas särskilda reglementen. Nuvarande bestämmelser

i 1 mom. om högsta antalet elever, som må samtidigt vara intagna i ett

skyddshem, samt om föreståndare och personal torde lämpligen utgå ur lagen

och meddelas i de nämnda i administrativ ordning utfärdade bestämmelserna.

Av övriga bestämmelser i nu gällande 44 § hava, såsom redan

omförmälts, andra stycket av 1 mom. flyttats till 43 § 1 mom. och 3 mom.

infogats i det föreslagna 6 mom. av samma paragraf.

45 §.

Enligt gällande bestämmelser bör villkorlig utskrivning av skyddshemselev

ej utan att särskilda omständigheter därtill föranleda äga rum, förr än ett år

förflutit, sedan eleven blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att

eleven får tillfälle att vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan

han slutligt utskrives.

Även för barn, som utackorderats genom skyddshems försorg och således

alltjämt betraktas såsom helt tillhörande skyddshemmet, torde i viss utsträckning

villkorlig utskrivning böra äga rum. Enligt vad jag anfört i samband

med förslaget till omläggning av skyddshemsverksamheten bör utackorderad

skolhemselev, som fullgjort sin skolplikt och i övrigt visat ett gott

uppförande, likställas med övriga från skolhem villkorligt utskrivna elever.

För utackorderade äldre elever erbjuder sig icke en lika markerad gräns,

utan sådan elev skall i regel anses tillhöra skyddshemmet under hela den

tid, utackorderingen varar. Beträffande sådan elev torde villkorlig utskrivning

ej böra ske. Som ett tredje stycke av förevarande paragraf hava införts

bestämmelser av den innebörd som ovan angivits (jämför 45 § i skyddshemssakkunnigas

förslag, se senare delen av betänkandet sid. 69).

81 §•

Beträffande klagan över skyddshemsstyrelses beslut givas för närvarande

regler beträffande skyddshem, som avses i 43 § 1 morn., i 81 § 1 och 4 mom.

samt beträffande skyddshem, som avses i 43 § 2, 3 och 5 moni., i 81 § 5

mom. jämte med stöd därav i administrativ ordning utfärdade bestämmelser.

Då enligt omorganisationsförslaget den uppdelning mellan olika kategorier

av skyddshem, som gjorts i 1, 2, 3 och 5 mom. av 43 §, bortfaller, böra även

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

enhetliga fullföljdsregler gälla och vad därutinnan stadgas i 81 § 1 och 4

mom. avse samtliga skyddshem. I enlighet därmed föreslås, att i 1 och 4

mom. orden »som avses i 43 § 1 mom.» utgå, att 5 mom. skall upphöra att

gälla samt att 6 mom. erhåller beteckningen 5 mom. (jämför 81 § i skyddshemssakkunnigas

förslag, se senare delen av betänkandet sid 70).

Därjämte synes i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit skyddshemsstyrelses

beslut om intagning böra kunna överklagas ej endast av barnavårdsnämnd

utan även av annan skyddshemsstyrelse. I enlighet därmed

har ytterligare en ändring vidtagits i 4 mom.

64 §, 67 § och övergångsbestämmelserna.

Såsom framgår av förslaget till omläggning av skyddshemsverksamheten,

skall den landstingen hittills enligt 64 § barnavårdslagen åliggande skyldigheten

att utgiva bidrag till primärkommunerna för bestridande av skyddshemsavgifter

upphöra, varför nämnda lagrum föreslås upphävt. Emellertid

har jag, såsom framhållits i anslutning till omorganisationsförslaget, ansett

det kunna åläggas landstingen att under en övergångstid bidraga till

kostnaderna för reformens genomförande med samma belopp som förut utgått

i form av bidrag till primärkommunerna. Sistnämnda åläggande synes

lämpligen böra intagas i lagens övergångsbestämmelser. Genom upphävandet

av 64 § bortfaller även vad denna paragraf innehåller därom, att angående

avgift för skyddshemselevs uppfostran inom eller utom skyddshem

(skyddshemsavgift) är särskilt stadgat. Denna del av 64 § torde i stället

böra sammanföras med nuvarande 67 §, vilken innehåller, att om statsbidrag

till bestridande av vissa kostnader enligt barnavårdslagen är särskilt

stadgat.

Den enahanda skyldighet att under en övergångstid bidraga till kostnaderna

för reformens genomförande, som jag ansett böra åläggas vissa av de

städer som icke deltaga i landsting, torde — såsom hittills med stöd av den

nyssnämnda enligt lagförslaget till 67 § överflyttade bestämmelsen i nuvarande

64 § skett beträffande skyldighet att erlägga skyddshemsavgift — kunna

föreskrivas i administrativ ordning.

I anslutning till den enligt propositionen angående omläggning av skyddshemsverksamheten

beräknade tidpunkten för reformens genomförande torde

denna lagändring böra träda i kraft den 1 januari 1938.

Föredraganden hemställer härefter, att de inom socialdepartementet utarbetade

förslagen till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni

1918 (nr 422) örn fattigvården och lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslag) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221-

31

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Å. Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 a1 i texten