Sök i Ratio Lex

Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

1936-04-09 · 139 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:239, Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 239-

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms

slott den 9 april 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse

av 2 och 3 §§ förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å

havre och majs jämte vissa andra fodermedel,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protakall 1936.

1 sami.

Nr 239.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen

den 18 maj 1934 (nr 153) om införselavgift å havre och majs jämte

vissa andra fodermedel.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ förordningen den 18 maj 1934 om

införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel skola erhålla

ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

2 §■

Införselavgift utgår för varje slag av avgiftspliktig vara med det belopp,

högst 8 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit eller,

efter bemyndigande av Kungl. Majit, statens jordbruksnämnd bestämmer.

3 §•

1. Införselavgiften skall ----— sådan avgift.

2. Örn så befinnes lämpligt äger Kungl. Majit utan hinder av bestämmelserna

i 1 mom. förordna, att införselavgift skall för visst slag av avgiftspliktig

vara erläggas i annan ordning än där sägs, ävensom meddela

härför erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3

Utdrag ur protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1936.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

De ingripanden från statens sida i prisstödjande syfte, som under senare

år skett på jordbrukets område, beröra jordbrukets viktigaste saluprodukter,

såsom mjölk och mejeriprodukter, slaktdjur, kött och fläsk, ägg och

spannmål. Flertalet av de anordningar, som reglera dessa ingripanden, äga

giltighet även under budgetåret 1936/1937, men beträffande en del av dem,

i första hand spannmålsregleringen, erfordras, att frågan örn fortsatta stödåtgärder

företages till förnyat övervägande redan vid innevarande års riksdag.

Vidare synes en omläggning eller jämkning böra ske i fråga om vissa

regleringsanordningar, som gälla även efter utgången av innevarande regleringsperiod.

Innan jag övergår till behandling av frågan örn jordbruksstödets gestaltande

i fortsättningen, torde en redogörelse få lämnas rörande huvudgrunderna

för det nu tillämpade regleringssystemet samt innebörden av de förslag

till ytterligare åtgärder eller till ändring i gällande bestämmelser i ämnet,

som blivit framställda.

1. Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Mjölkregleringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående

mjölkavgift, vilken gäller till och med den 30 juni 1937, skall, där Kungl.

Majit så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden

för mjölk och mejeriprodukter upptagas avgift å inom riket saluförd

mjölk och till mjölk omräknad grädde med högst 3 öre per kilogram

mjölk. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiftspliktig vara, som

av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som från

mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara

av mjölkproducenten. Jämlikt förenämnda förordning äger emellertid

Kungl. Majit från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så finnes skä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ligt med hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden. Vidare må,

då särskilda förhållanden därtill föranleda, mjölkavgift kunna efterskänkas

enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser. Inflytande avgiftsmedel

skola enligt av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter användas för förut angivna

ändamål.

Genom kungörelse den 20 juni 1935 (nr 362) med tillämpningsföreskrifter

till förenämnda förordning hava givits närmare bestämmelser angående,

bland annat, grunderna för mjölkavgiftens utgörande, ordningen för dess fastställande,

erläggande och indrivning samt beträffande restitution, avkortning,

avskrivning eller efterskänkande av sådan avgift ävensom rörande

kontroll över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning. Avgiften

är för tiden till och med den 30 juni 1936 bestämd till 2 öre för kilogram

mjölk. Uppbörden handhaves av svenska mejeriernas riksförening

u. p. a., som även omhänderhar förvaltningen av inflytande medel.

Enligt föreskrift i kungörelse den 28 juni 1935 (nr 415) har riksföreningen

bemyndigats att använda medlen i huvudsak för utbetalning av pristillägg

och prisutjämningsbidrag. Pristillägg utgår å smör, ost, kondenserad

mjölk, torrmjölk och grädde, som beretts inom riket och härifrån utförts,

med belopp, motsvarande skillnaden mellan medelnettoexport- och hemmamarknadspriset

för saltat runmärkt smör av medelkvalitet. Örn riksnoteringen

understiger 2 kronor 30 öre för kilogram smör, utgår vidare sedan

den 1 juli 1935 under vissa förutsättningar pristillägg för s. k. lantsmör,

som av mjölkproducent försäljes, med skillnaden mellan sistnämnda belopp

och riksnoteringen. Prisutjämningsbidrag utgår för inom riket producerad

mjölk eller grädde, varå mjölkavgift utgått och som använts för beredande

av smör, ost eller annan mejeriprodukt. För utbetalning av prisutjämningsbidrag

är riket indelat i 7 prisutjämningsdistrikt. För ändamålet

tillgängliga medel fördelas månadsvis på de 7 prisutjämningsdistrikten sålunda,

att vartdera av de båda nordligaste distrikten först erhåller ett särskilt

belopp, varefter återstoden delas mellan samtliga distrikt i förhållande till de

myckenheter mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom

de olika distrikten för månaden utgår. Det särskilda beloppet utgår med vad

å distriktet enligt sist angivna grund belöper av de under månaden å exporterade

produkter utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp. Statens jordbruksnämnd

äger att på framställning av riksföreningen medgiva, att för

beredande av möjlighet till utjämning av bidragen under olika månader

visst belopp av distrikt tillkommande prisutjämningsbidrag tills vidare må

innestå hos riksföreningen.

Överstiger för viss vecka medelnettoexportpriset för kilogram smör 1 krona

50 öre, skall riksföreningen av avgiftsmedlen avsätta ett belopp, motsvarande

för kilogram under veckan exporterat smör skillnaden mellan sagda

medelnettoexportpris och 1 krona 50 öre, till en särskild fond, smörprisf

ond en. Skulle medelnettoexportpriset för kilogram exporterat smör för

någon vecka understiga 1 krona 35 öre, skall från smörprisfonden i mån av

tillgång till avgiftsmedlen överföras eif belopp, motsvarande för kilogram

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 239

5

exporterat smör skillnaden mellan 1 krona 35 öre och medelnettoexportpriset.

— överstiger riksnoteringen för kilogram runmärkt smör för viss vecka

2 kronor 25 öre, skall enligt kungörelsen den 20 december 1935 (nr 630), vilken

trädde i kraft den 1 januari 1936, av avgiftsmedlen till smörprisfonden

för varje öre, varmed noteringen överstiger 2 kronor 25 öre, avsättas ett belopp

av 10,000 kronor. Skulle däremot noteringen understiga 2 kronor 25

öre, skall från fonden, i mån av tillgång, för varje vecka till avgiftsmedlen

överföras 10,000 kronor för varje öre, varmed noteringen understiger 2 kronor

25 öre. Under tiden 1 juli—31 december 1935 skulle dylik avsättning

till eller överföring från smörprisfonden ske, när riksnoteringen å runmärkt

smör understeg, respektive översteg 2 kronor 15 öre. Smörprisfonden förvaltas

av riksföreningen i enlighet med de närmare föreskrifter, som statens

jordbruksnämnd finner sig böra meddela.

För vinnande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet har

Kungl. Maj:t genom förordning den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser

om införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter, vilken förordning

gäller till och med den 30 juni 1937, förklarats berättigad att meddela förbud

mot införsel av mjölk, grädde, smör och ost utan särskilt tillstånd. Med

stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 juni

1934 (nr 377), vilken ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1935 men

erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1936, förordnat, att nyssnämnda

varor ej må införas utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Under

vissa förutsättningar må dock införseltillstånd icke vägras.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare nämnas

de vid 1933 och 1934 års riksdagar beslutade anordningarna med upptagande

av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl (kraftfoderskatt)

ävensom accis å margarin.

Bestämmelserna om kraftfoderskatt innefattas i en förordning

den 14 juni 1933 (nr 329). Enligt denna förordning, som ändrats senast i

enlighet med beslut av 1935 års riksdag genom förordning den 7 juni 1935

(nr 281), skall enligt Kungl. Maj:ts bestämmande erläggas en skatt av högst

8 öre för kilogram vid införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning

av oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl

framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av

oljekakor. Från och med den 1 juni 1934 utgick skatten med 3 öre för kilogram

av varans nettovikt, men den 6 april 1935 höjdes skatten å andra här

avsedda varor än linfrökakor och linfrömjöl till 5 öre för kilogram. Sedermera

har Kungl. Majit genom kungörelse den 28 februari 1936 (nr 44) förordnat,

att skatten för tiden från och med den 1 mars 1936 skall utgå med

2 öre för linfrökakor och linfrömjöl samt nied 4 öre för övriga varuslag.

Föreskrifter örn accis å margarin utfärdades ursprungligen genom

en förordning den 26 juni 1933 (nr 405). Med stöd av däri lämnat bemyndigande

meddelade Kungl. Majit föreskrifter örn uttagande av accis å varan

under tiden intill utgången av juli 1934 med 20 öre samt under tiden där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

efter till och med utgången av juni 1935 med 30 öre för kilogram. I överensstämmelse

med beslut av 1935 års riksdag utfärdade Kungl. Majit sedermera

den 7 juni 1935 förordning (nr 259) om accis å margarin och vissa

andra fettvaror. Genom denna förordning erhöll Kungl. Majit bemyndigande

att för margarin, konstister, matolja och annat ersättningsmedel för smör

eller flott samt fettemulsion, som levererades intill utgången av juni månad

1937, bestämma accisen till högst 60 öre för kilogram av varans nettovikt.

Sedan Kungl. Majit med stöd av sistberörda bemyndigande genom kungörelse

den 28 juni 1935 (nr 388) förordnat, att accis å margarin skulle även

för senare halvåret 1935 uttagas med 30 öre för kilogram, sänktes accisen

genom kungörelse den 20 december 1935 (nr 628) för tiden från 1936 års

ingång tills vidare intill utgången av juni 1936 till 20 öre för kilogram. I

samband därmed ändrades, på sätt förut nämnts, bestämmelserna rörande

avsättning till, respektive överföring från smörprisfonden, varigenom de

medel, som stå till förfogande för utbetalning av pristillägg och prisutjämningsbidrag,

i stort sett lämnades oförändrade oaktat margarinaccisens sänkning.

— Samtidigt med att accisen å margarin undergått förändringar har

Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande beslutat ändring av tullen

å margarin, så att denna, vilken ursprungligen utgjorde 15 öre för kilogram,

kommit att motsvara sistnämnda belopp med tillägg av margarinaccisen.

Någon accis å andra fettvaror än margarin har hittills icke uttagits.

I detta samband må vidare nämnas, att 1935 års riksdag medgivit, att

Kungl. Majit må, örn så befinnes nödvändigt för stödjande av priset å smör,

vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937 av

införsel av margarin, konstister och fettemulsion

samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas,

i enlighet med vissa i Kungl. Majits proposition nr 227 till nämnda års riksdag

angivna riktlinjer. Detta bemyndigande har hittills icke behövt tagas

i anspråk.

Beträffande användningen av medel, som inflyta genom

skatten å oljekakor m. m. samt genom accisen å

margarin, har i förenämnda proposition nr 227 till 1935 års riksdag (sid.

16—17) lämnats en redogörelse för de bestämmelser, som i detta hänseende

gällt för tiden intill utgången av juni 1935, till vilken torde få hänvisas. På

framställning av Kungl. Majit i nyssberörda proposition beslöt riksdagen,

att den dittills tillämpade regeln rörande fördelning av de genom kraftfoderskatten

influtna medlen med 90 procent till mjölkregleringen och återstoden

till äggmarknadens stödjande borde bibehållas även under innevarande regleringsperiod.

De margarinaccismedel, som inflöto efter utgången av juni 1935,

skulle däremot till skillnad mot vad förut gällt helt tillföras mjölkregleringen.

Av behållna margarinaccismedel vid sistnämnda tidpunkt — uppgående

till ett belopp av över 3,000,000 kronor — skulle Kungl. Majit jämlikt riksdagens

bemyndigande under budgetåret 1935/1936 få använda erforderligt

belopp för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter,

i främsta rummet mjöl, gratis eller till nedsatt pris. När
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239•

7

mare föreskrifter rörande användningen av de medel, som inflyta genom

kraftfoderskatten och margarinaccisen, hava av Kungl. Maj:t meddelats genom

brev till statskontoret den 28 juni 1935.

Slaktdjursregleringcn. Jämlikt förordning den 7 juni 1935 (nr 279) angående

slaktdjursavgift, vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1937

och efterträdde förordningen i samma ämne den 26 juni 1933 (nr 387),

skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande av förbättrade

avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter upptagas viss

avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå för kött av nötkreatur,

får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens belopp bestämmes

av Kungl. Majit under iakttagande att den får utgöra, räknat för

hel kropp, för nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram,

och häst 3 kronor, för svin 2 kronor samt för övriga djur 1 krona.

Kungl. Maj :t äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet, där så med hänsyn

till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser rörande

ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande ävensom i

avseende å förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelse

den 20 juni 1935 (nr 363).

Sedan slaktdjursavgift upptagits under tiden 21 augusti 1933—31 december

1934 enligt vissa grunder, under sista halvåret 1934 dock endast beträffande

svin, uttogs icke avgift under år 1935. Genom kungörelse den 7 februari

1936 (nr 28) har emellertid Kungl. Majit efter framställning av statens

jordbruksnämnd förordnat örn upptagande av dylik avgift för tiden 1 mars

—30 juni 1936. Avgiften utgör för större nötkreatur 2 kronor, för andra

nötkreatur med en slaktvikt av minst 30 kilogram 1 krona, för spädgris,

vartill hänföres svin med en slaktvikt understigande 15 kilogram eller, om

avgiften uppbäres före slakten, med en levande vikt av högst 25 kilogram,

1 krona och för övriga svin 2 kronor. Motsvara de vid besiktningstillfället

godkända delarna av djuret ej mer än högst halv kropp, skall avgift utgå

med allenast hälften av förenämnda belopp.

De engelska kontingenteringsåtgärderna beträffande baconimporten hava

föranlett vissa exportreglerande bestämmelser. Enligt kungörelse

den 26 juni 1933 (nr 385) må utförsel till Storbritannien och norra Irland

av saltat fläsk tills vidare icke äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller, efter lantbruksstyrelsen bestämmande, av svenska exportslakteriernas

förening u. p. a. Dylikt bemyndigande har lämnats föreningen. Vidare

skulle det enligt kungörelsen åligga lantbruksstyrelsen tillse, att utförseltillstånd

ej lämnades för större myckenhet än som av Kungl. Majit i särskild

ordning bestämts samt att utförselkvantiteten fördelades mellan exportörerna

enligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel

åstadkommes. Lantbruksstyrelsens ifrågavarande befattning med baconexporten

till England har genom kungörelse den 28 juni 1935 (nr 414) överflyttats

pä statens jordbruksnämnd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Exportkvantitetens storlek har växlat, men i stort sett har man att konstatera

en nedgång. Från att vid början av kontingenieringen omkring årsskiftet

1932/1933 hava utgjort något över 900,000 kilogram för fjortondagarsperiod

sjönk exportkontingenten till 466,325 kilogram brutto för sådan

period under sista kvartalet 1935. Under innevarande år har dock en mindre

höjning av den ordinarie exportkontingenten skett, så att denna enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 21 februari 1936 för fjortondagarsperiod under tiden

26 februari—30 april 1936 utgör 485,200 kilogram brutto.

Genom beslut den 23 februari 1934 meddelade Kungl. Majit vissa bestämmelser

till utjämning av spänningen mellan fläskpriserna å exportmarknaderna

och å hemmamarknaden. Enligt dessa bestämmelser gäller bland

annat, att den som utför bacon har att, örn på visst sätt fastställt medelnettoexportpris

efter avdrag av 10 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset

i Sverige för samma vecka, för varje kilogram under nästföregående

vecka exporterat bacon till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda

avdrag och å andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset

för någon vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga att för

kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon utbekomma ett belopp,

motsvarande skillnaden mellan nämnda priser.

Även kontingenteringen av nötkreatursimporten till Tyskland har föranlett

en viss reglering av den svenska exporten av nötkreatur till nämnda

land. Sålunda gäller enligt kungörelse den 11 februari 1930 (nr 23) att

den, som vid utförsel till Tyskland av nötkreatur till slakt önskar komma i

åtnjutande av den lägre införseltull, som för visst antal djur är medgiven

Sverige, har att ansöka därom hos lantbruksstyrelsen, som prövar ansökningen.

Ifrågavarande arbetsuppgift har numera överflyttats å statens jordbruksnämnd.

Det antal djur, som årligen må införas från Sverige till Tyskland

till lägre tull, har under senare år varit 6,000.

Som ett led i de prisutjämnande åtgärderna på slaktdjursmarknadens område

ingår jämväl reglering av införseln av slaktdjur samt kött och

fläsk. Jämlikt bemyndigande av 1934 års riksdag förordnade Kungl. Majit

genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 499), vilken gäller till och med

den 30 juni 1936, att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och

får, kött av häst samt fläsk — s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget

— ävensom konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till

riket utan tillstånd, som numera meddelas av statens jordbruksnämnd. Nämnden

äger föreskriva, att för dylikt tillstånd skall utgå licensavgift, vilken må

bestämmas för kött eller fläsk eller konserver därav till högst 50 öre för kilogram

samt för levande slaktdjur till högst samma belopp för kilogram slaktvikt.

De genom upptagande av slaktdjursavgift samt avgifter vid import eller

export av kött och fläsk inflytande medlen stå till förfogande för genomförande

av erforderliga prisstödjande åtgärder på slaktdjursmarknadens område.

Beträffande dispositionen av ifrågavarande medel må nämnas, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

9

Kungl. Maj:t genom brev till statskontoret den 28 juni 1935 förordnat, att statens

jordbruksnämnd skall äga att använda dels ett belopp av högst 1 miljon

kronor för att genom export av nötkreatur eller kött därav eller destruktion

av mindervärdiga djur eller genom infrysning av kött av nötkreatur

åstadkomma skälig avlastning å den inhemska marknaden för nötkreatur eller

kött därav, varvid skall iakttagas, att nämnden icke äger utan Kungl.

Maj:ts tillstånd för angivna ändamål utgiva mer än som motsvarar 25 öre för

kilogram av djurets levande vikt eller 50 öre för kilogram kött jämte ett

fraktbidrag av högst 20 kronor för djur, dels ock ett belopp av högst 300,000

kronor såsom bidrag vid export äv levande svin och kött därav eller vid infrysning

eller nedsmältning av fläsk, vilket bidrag må utgå med högst 50 öre

för kilogram slaktad vikt. Vidare har Kungl. Majit genom brev till statskontoret

den 15 november 1935 bemyndigat jordbruksnämnden att i enlighet

med de grunder och på de villkor, som nämnden bestämmer, förordna,

att pristillägg skall utgå vid export av kaninkött med ett belopp av tills vidare

högst 20 öre för kilogram.

Erinras må tillika, att Kungl. Majit genom tre särskilda beslut den 1 februari

och den 13 april 1934 samt den 25 januari 1935 för bestridande av

kostnader för av Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a. eller under dess

ledning bedrivet organisationsarbete anvisat sammanlagt 250,000 kronor, därav

vid utgången av år 1935 förbrukats omkring 236,000 kronor, samt att

Kungl. Majit genom beslut förut denna dag ställt återstående belopp till förbundets

förfogande för ifrågavarande ändamål under år 1936.

Äggregleringen. Genom kungörelse den 23 februari 1934 (nr 24), vilken

ursprungligen ägde tillämpning till och med den 30 juni 1935 men sedermera

genom kungörelse den 7 juni 1935 (nr 283) förlänats fortsatt giltighet tills

vidare till och med den 30 juni 1937, har förordnats, att ägg ej må införas till

riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden

bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Jordbruksnämnden har

vidare berättigats föreskriva, att för sådant tillstånd skall utgå licensavgift

enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer. Vad sålunda

stadgats skall enligt kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) äga tilllämpning

jämväl i fråga örn flytande äggvita, så ock äggula, som icke uteslutande

är avsedd för beredning av läder.

Enligt kungörelser den 4 maj 1934 (nr 139) och den 28 juni 1935 (nr 414)

gäller vidare, att utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd av jordbruksnämnden

eller, efter jordbruksnämndens bemyndigande, av Sveriges

äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat, att utförselkvantiteten

fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant

sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.

I anslutning till föreskrifterna i nyssnämnda kungörelser den 23 februari

och den 4 maj 1934 har Kungl. Majit genom brev till statskontoret den 28

juni 1935 utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen av införseln

och utförseln av ägg. Beträffande införseln har förordnats, bland annat, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

licensavgift må utgå med högst 30 öre för kilogram av varan. Vidkommande

utförseln har åt jordbruksnämnden uppdragits att, i den mån så prövas erforderligt

för främjande av avsättningen av hönsägg, till den som erhållit tillstånd

till utförsel av viss kvantitet ägg utbetala ett med hänsyn till prisläget

å exportmarknaden jämfört med prisläget å den inhemska marknaden bestämt

pristillägg, vilket beträffande ägg må för varje kilogram utgå med

högst 30 öre eller, där särskilda förhållanden skulle sådant påkalla, undantagsvis

med högst 40 öre. Den, som erhållit utförseltillstånd, är å andra sidan

skyldig att, därest för någon vecka medelnettoexportpriset för ägg överstiger

medelpartipriset för ägg i Sverige, inbetala ett av jordbruksnämnden

fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset

efter avdrag av exportkostnaderna och skälig handelsvinst samt å

andra sidan medelpartipriset. Med stöd av bemyndiganden i förenämnda kungörelser

den 23 februari och den 4 maj 1934 har jordbruksnämnden genom

beslut den 2 juli 1935 till Sveriges äggintressenters förening överlåtit de befogenheter,

som tillkomma nämnden i avseende å beviljande av införsel- eller

utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift och utförselavgift.

Jämlikt beslut av 1935 års riksdag må för äggregleringens stödjande enligt

Kungl. Maj:ts närmare bestämmande tagas i anspråk, förutom influtna licensavgifter

för tillstånd till införsel av ägg och äggprodukter, dels 10 procent

av oljekaksskatten dels ock medel, vilka inflyta på grund av införselavgift

å havre och majs m. fl. fodermedel, i den mån sistnämnda medel ej åtgå för,

bland annat, bestridande av kostnaderna för utlämnande av fraktbidrag vid

transport av havre till vissa delar av Norrland m. fl. områden.

Fodermedelsregleringen. Till stöd för den inhemska fodersädsodlingen

och i syfte att minska tillgången på utländskt foder å den inhemska marknaden

hava under senare år ingripande åtgärder vidtagits. Således har såsom

förut nämnts oljekakor, som importeras eller inom riket tillverkas, belagts

med accis. För införsel av oljekakor erfordras däremot icke införseltillstånd.

Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å

havre och majs jämte vissa andra fodermedel skall vidare, i den mån Kungl.

Majit så förordnar, sådan avgift erläggas för följande varor, som införas till

riket, nämligen havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter,

foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom

förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor,

produkter av vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning

med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder,

melassfoder och sockerschnitsel. Därjämte må Kungl. Majit förordna,

att införselavgift skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor

av visst slag, vilka införas till riket. Införselavgift utgår med ett belopp, högst

6 öre per kilogram, som Kungl. Majit bestämmer. Med stöd av berörda bemyndigande

har Kungl. Majit genom kungörelser den 18 maj 1934 (nr 154),

den 5 april 1935 (nr 89) och den 21 augusti 1935 (nr 497) förordnat, att å

förenämnda varugrupper jämte kreatursfoder av animaliskt avfall, luzern
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239-

11

mjöl och kli med undantag av mandelkli skall utgå införselavgift med ett

belopp av 3 öre för varje kilogram av varans nettovikt. Vidare gäller, att

enligt kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 496), vilken trädde i kraft den

1 september 1935, då tidigare genom kungörelsen den 21 december 1933 (nr

660) meddelade bestämmelser i ämnet upphörde att gälla, för införsel av

samtliga här omförmälda varuslag erfordras tillstånd av statens jordbruksnämnd.

Beträffande införsel av majs har Kungl. Majit genom beslut den 20 december

1935 meddelat vissa särskilda föreskrifter. Genom nämnda beslut

har jordbruksnämnden erhållit bemyndigande att medgiva svenska spannmålsföreningen

u. p. a. eller den, med vilken föreningen träffat av nämnden

godkänt avtal, tillstånd att, i den omfattning nämnden bestämmer, under

tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1936 verkställa

införsel av majs utan iakttagande av bestämmelserna i förenämnda förordning

den 18 maj 1934 (nr 153). Med stöd härav har jordbruksnämnden föreskrivit,

att före den 15 april 1936 införsel av majs får ske endast av den, som

med spannmålsföreningen därom träffat avtal samt till föreningen erlagt

licensavgift av 6 kronor för deciton.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har därjämte genom förordningen

den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid

gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet för den, som driver

kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställning av havregryn,

havremjöl, havremust och övriga produkter av havre, avsedda till

människoföda, använda svensk havre i sådan omfattning, att den för tid,

som Kungl. Maj:t fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till viss av Kungl.

Majit bestämd procent av all den havre, varav under perioden nämnda

produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent). I anslutning

till denna förordning har genom kungörelse den 14 juni 1933 (nr 343) angående

reglering av införseln av havregryn och havremjöl, vilken kungörelse

gäller tills vidare till och med den 30 juni 1937, meddelats förbud mot införsel

till riket av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Majit. I detta

sammanhang må nämnas, att Kungl. Majit i anslutning till uttalande av

sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i dess av 1935 års riksdag

godkända utlåtande nr 1 (sid. 104) bemyndigat statens jordbruksnämnd att

medgiva åtskilliga företag inom utsädes- och foderämneshandeln tillstånd

att mot export av .svensk utsädeshavre eller utsädeskorn införa motsvarande

myckenhet utländsk foderhavre eller utländskt kli utan erläggande av

stadgad införselavgift.

Slutligen må erinras örn att genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr

501), vilken ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1935 men genom

kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 500) förlänats fortsatt giltighet till och

med den 30 juni 1936, meddelats föreskrifter örn att statsbidrag må utgå för

sändning av för foderändamål avsedd inhemsk havre, som transporteras till

vissa delar av Norrland samt av Kopparbergs och Värmlands län. Bidraget

utgår med skillnaden mellan å ena sidan den crlagda frakten, inklusive vissa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

avgifter, och å andra sidan en frakt beräknad för sändningens verkliga vikt

efter en avgift av 50 öre för 100 kilogram. I intet fall må dock statsbidraget

uppgå till högre belopp än 2 kronor 50 öre för 100 kilogram av sändningens

verkliga vikt.

Brödsädsregleringen. I förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande

av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl m. m.

(inmalningsförordningen) föreskrives skyldighet att vid framställning inom

riket av vetemjöl eller rågmjöl använda svenskt vete respektive svensk råg

till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete eller den råg, som

förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning

av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss

procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Motsvarande inblandningsskvldighet

föreligger beträffande mjöl, som införes till riket. Inmalningsprocenterna,

vilka under de första åren efter inmalningsförordningens

tillkomst växlade rätt avsevärt, hava alltsedan den 1 maj 1934 i verkligheten

utgjort 90 för vete och 98 för råg. Minimiprocenten för vete, som

Irån och med den 1 juli 1934 i praktiken utgjort 75, har från och med den

1 september 1935 höjts till 80.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras i viss mån genom

bestämmelserna i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering

av införseln av vete och råg samt därav beredda produkter. Enligt denna

kungörelse må vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår,

mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd

med undantag av dessertkäx, pepparkakor och andra slag av finare bakverk

samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd.

Vid införsel till riket av vissa av dessa varor, nämligen mjöl och

gryn av vete samt makaroner och vermiceller skall jämlikt kungörelse samma

dag (nr 494) erläggas införselavgift med 4 öre för kilogram av varans

nettovikt.

Vid sidan av dessa importreglerande åtgärder hava anstalter vidtagits för

att stödja brödsädspriserna inom landet genom inlösning av uppkommet

överskott av vete och råg. Enligt ett mellan svenska staten och ett för handhavande

av inlösningsförfarandet bildat bolag, svenska spannmålsaktiebolaget,

ingånget avtal, vilket trädde i kraft den 1 september 1935 och gäller till

och med den 31 december 1936, har bolaget förbundit sig att på vissa i avtalet

närmare angivna villkor under tiden från och med den 1 juni till och

med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete

och råg, som är av fullgod, (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes bolaget före

den 15 maj det år, inköpet skall äga rum. Inköpen skola ske till det för

hela riket enhetliga pris, som för spannmål av normalkvalitet bestämmes av

Kungl. Majit. Till det av Kungl. Majit fastställda inlösningspriset, utgörande

enligt brev till statens jordbruksnämnd den 16 augusti 1935 (Sv. förf.-saml.

480/1935) 16 kronor 50 öre för 100 kilogram vete och 15 kronor 50 öre för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

13

100 kilogram råg, skall för varje 100 kilogram för var dag, leveranser i enlighet

med ingånget köpavtal äga rum senare än den 1 juni, göras ett tillägg

av, under tiden till och med den 15 augusti 1 öre samt under tid därefter x/2

öre. Med stöd av bemyndigande i förenämnda avtal har statens jordbruksnämnd

den 29 augusti 1935 meddelat närmare bestämmelser angående kvalitetsfordringar

samt prisregleringsskalor för olika kvaliteter av vete och råg

att från och med den 1 september 1935 tills vidare tillämpas vid spannmålsaktiebolagets

inköp av brödsäd (Sv. förf.-saml. 502/1935).

Svenska spannmåls för eningen u. p. a., vilken tidigare handhaft de uppgifter,

som enligt förenämnda avtal tillkomma svenska spannmålsaktiebolaget,

har fortsatt sin verksamhet även under innevarande konsumtionsår och

därvid handhaft förvaltningen av det befintliga spannmålslagret. Den 1 april

1936 har emellertid spannmålsföreningen jämlikt beslut av Kungl. Majit den

27 mars 1936 trätt i likvidation, därvid spannmålslagret övertagits av spannmålsaktiebolaget.

Mellan bolaget och föreningen ingånget avtal avseende

reglering av förhållandet dem emellan från och med sistnämnda dag har

samtidigt godkänts av Kungl. Maj:!. Beträffande de närmare villkoren i avtalet

må nämnas, att lagret av bolaget övertagits till ett pris av 10 kronor för

deciton brödsäd.

Vad angår förutsättningarna för försäljning å den inhemska marknaden

av inlöst brödspannmål stadgas i ett mellan staten och spannmålsföreningen

i augusti 1935 ingånget avtal, att vid utförsäljning av brödspannmål av äldre

skörd skulle beaktas vikten av, å ena sidan, att största möjliga ekonomiska

utbyte av försäljningen därigenom erhölles samt, å andra sidan, att priserna

inom landet å brödspannmål och fodervaror såvitt möjligt ej genom utförsäljning

nedpressades. Vidare skulle gälla, att försäljningen av spannmål

å den inhemska marknaden finge ske endast under förutsättning att, i den

mån så av statens jordbruksnämnd påfordrades och på de villkor, som nämnden

bestämde, brödspannmål av ny skörd inköptes till en myckenhet, som

motsvarades av den inhemska försäljningen. I förutnämnda avtal mellan

staten och spannmålsaktiebolaget hava intagits i huvudsak enahanda bestämmelser,

kompletterade med föreskrifter om att försäljning ej får ske till

priser understigande marknadspriset samt att sistnämnda pris för gammal

skörd skall under tiden 1 juni—15 augusti, intill dess ny skörd kommer i

marknaden, anses utgöra minst det pris, som bolaget skulle haft att erlägga

vid inköp av samma spannmål för leverans vid den tid, bolagets leverans enligt

försäljningsavtalet sker. Till de således lämnade direktiven rörande villkoren

för utförsäljning av brödspannmål av äldre skörd har sammansatta bevillnings-

och jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 1 fogat det uttalandet, att, för den händelse skörden

bleve knapp, den tendens till prisstegring för kvarnduglig vara över en mot

inlösningspriset svarande nivå, som då sannolikt vore att förvänta redan vid

regleringsårets början, icke borde förhindras genom statens disponerande över

befintligt spannmålslager. En prisstegring, vilken med hänsyn till skördeutfallet

måste te sig skälig och naturlig, borde få utveckla sig fritt. Först

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

orri och när priserna nådde upp till den nivå, som bleve rådande vid början

av inlösningsperioden under då löpande regleringsår, borde regleringsorganet

begagna tillfället att genom försäljning på den inhemska marknaden av kvarnspannmål

minska sin lagerbehållning. Dylik försäljning finge dock ej verkställas

på sådant sätt, att priserna därigenom nämnvärt nedpressades under

senast angivna nivå.

För bestridande av kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet

äger bolaget av staten uppbära ersättning, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Ersättningen bör utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas

så att skälig förräntning av bolagets aktiekapital möjliggöres. Detta kapital

har tecknats av staten och utgör 5 miljoner kronor. Som säkerhet för bolagets

upplåning av erforderligt rörelsekapital har staten vidare förbundit sig

att i mån av behov och på villkor, som Kungl. Majit bestämmer, tillhandahålla

bolaget statens 4 procent obligationer till nominellt belopp av 30 miljoner

kronor.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) om veteavgift, vilken trädde

i kraft den 1 september 1935 och ersatte förordningen i samma ämne den

30 juni 1934 (nr 427), skall, där Kungl. Majit så förordnar, dylik avgift upptagas

å inom riket förmalt svenskt eller utländskt vete som användes för tillverkning

av mjöl eller gryn med det belopp, högst 3 öre för kilogram, som

Kungl. Majit bestämmer. Från veteavgift undantages dock all förmälning

mot tull eller lön för tillgodoseende av odlares husbehov. Genom kungörelse

den 21 augusti 1935 (nr 498) har Kungl. Majit fastställt veteavgiftens belopp

lör tiden 1 september 1935—31 augusti 1936 till 2.5 öre för kilogram av varans

nettovikt. Samtidigt har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelse (nr 499) med

tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning, innefattande stadgande

om, bland annat, att uppbörden av veteavgift skall omhänderhavas av statens

jordbruksnämnd, som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga

utgörande m. m. De medel, som inflyta genom upptagande av veteavgift,

skola i första hand tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för spannmålsregleringen

under det skördeår, då avgiften upptages.

Potatisregleringen. Till främjande av avsättningen av potatis har alltsedan

den 1 oktober 1933 tillverkningen och försäljningen av potatismjöl varit föremål

för reglering. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 389), vilken

genom förordning den 7 juni 1935 (nr 282) erhållit tillämpning till och med

den 30 september 1937, gäller, att tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl)

annorledes än till förbrukning i eget hushåll icke må äga rum utan

tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd

av Kungl. Majit överlåtes. Jämlikt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr

514) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning meddelas tillstånd

att vid viss anläggning bedriva sådan tillverkning av potatismjöl av statens

potatismjölsnämnd. Rörande de närmare föreskrifterna i fråga om de skyldigheter,

som åvila den som erhållit tillverkningslicens, torde få hänvisas till

Kungl. Majits proposition nr 227 till 1935 års riksdag (sid. 133 och 134). För

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 239.

15

tillverkningsåret 1 oktober 1935—30 september 1936 har Kungl. Majit i likhet

med under närmast föregående tillverkningsår fastställt det pris, som innehavare

av tillverkningslicens har att erlägga till leverantör för potatis,

som inköpes för framställning av stärkelse och är av för fabriksändamål

normal kvalitet, till 13 öre per stärkelseprocent och hektoliter, fritt fabrik.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit den 4

oktober 1935 godkänt ett mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. den 30 september 1935 upprättat avtal, avseende inköp och

försäljning av potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår. Avtalet,

som godkänts av Kungl. Majit under förbehåll, bland annat, att i 10 § av

nämnden gjord utfästelse vinner riksdagens godkännande, innebär, att föreningen

inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade

tillverkningslicenser å sammanlagt högst 170,000 deciton, med undantag

för vad som erfordras till husbehov för tillverkare och dennes leverantörer.

Avtalet är i huvudsak av samma lydelse som det i Kungl. Majits förenämnda

proposition nr 227/1935 (sid. 135—138) intagna avtalet mellan

nämnden och föreningen. De jämkningar, som vidtagits, hava, örn man bortser

från att nyssnämnda kvantitet innebär en höjning med 10,000 deciton,

1''öranletts därav, att avtalet skall gälla för tiden 1 oktober 1935—30 september

1936. Vad nu sagts gäller även beträffande 10 § i avtalet.

Enligt sagda paragraf åtager sig potatismjölsnämnden under förutsättning

av statsmakternas godkännande att vidtaga eller föranstalta om åtgärder

från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 28 kronor

per deciton för den 1 oktober 1936 inneliggande lager av potatisstärkelse,

dock med avdrag av 15,000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under

angivna förutsättning och om avtalet icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta

om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att

erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna

grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000 deciton,

under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1936.

Tilläggas må att även avsättningen av potatis för bränneriändamål är föremål

för statsmakternas stöd. Under innevarande tillverkningsår gälla enahanda

föreskrifter i sådant hänseende som de, för vilka redogörelse lämnats

i förenämnda proposition.

Fonden för mötande av förluster å span ilin ålsregler ingen och jordbrukets

prisregleringsfond. Av de avgifter, för vilka tidigare redogjorts, ingå veteavgiften

ävensom införselavgifter å vete och råg samt därav beredda produkter

till fonden för mötande av förluster A spannmålsrcgleringen. Till

denna fond hörande medel skola användas till täckande av kostnader, som

stå i samband med spannmålsregleringens genomförande.

övriga skatter och avgifter — med undantag av mjölkavgifter — ingå till

jordbrukets prisregleringsfond. Användningen av till denna fond hörande

medel regleras i huvudsak genom bestämmelserna i Kungl. Majits brev i ämnet

till statskontoret den 28 juni 1935. För dessa bestämmelser har tidigare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

redogörelse lämnats i samband med att de olika avgifterna behandlats. För

alt underlätta översikten över bestämmelserna torde jag emellertid här få

sammanfattningsvis anföra följande.

De medel, som inflyta genom uttagande av accis å margarin, skola, sedan

därav dels bestritts kostnaderna för kontroll över accisens utgörande dels

ock enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande guldits vissa kostnader för

kontroll över utgörande av mjölkavgift, överlämnas till svenska mejeriernas

riksförening u. p. a. för att användas vid mjölkregl eringens genomförande.

För samma ändamål skola användas 90 procent av vad som inflyter

i skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, sedan därav utbetalats

vad som åtgår för bestridande av kostnaderna för kontroll över oljekaksskattens

utgörande.

För slaktdjurs regleringens genomförande skall användas vad

som inflyter till fonden genom uttagande av särskilda avgifter vid införsel

eller utförsel av slaktdjur samt kött och fläsk ävensom genom uppbärande

av slaktdjursavgift.

Den återstående delen av de medel, som inflyta i skatt å oljekakor och

vissa slag av fodermjöl, ävensom vad som tillföres fonden i form av införselavgift

å havre och majs jämte vissa andra fodermedel samt i särskilda

avgifter vid införsel och utförsel av ägg, äggula och flytande äggvita, skall

användas för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden

för ägg och för gäldande av kostnader för fraktbidrag vid

transport av havre ävensom för bestridande av kostnader för

statens jordbruksnämnds verksamhet, i den mån sistnämnda

kostnader icke enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande skola bestridas

av andra medel.

Fondens användning för skilda ändamål framgår i övrigt närmare av följande

sammanställning, angivande dels beloppen av de olika till fonden inflytande

medlen, dels ock de belopp som utgått ur fonden under tiden 1 juli

1935—29 februari 1936.

Jordbrukets p r i s r e g 1 e r i n g s f o n d.

(Sammanställning över influtna och utbetalda medel under tiden

Vt 1935—29/2 1936.)

Behållning från hudgetåret 1934/1935:

Margarinaccis.................................. 3,464,225: 9 3

Kraftfoderskatt, 90 %.......................... 1,957,752: io

Införselavgift för foder m. m.:

införselavgift för foder ...... 14,064: 92

d:o för ägg........ 43,029: 7 o

kraftfoderskatt, 10%........ 369,908: 19 427,002:81

Slaktdjursavgifter m. m.:

baconavgift.................. 1,276,003:27

slaktdjursavgift.............. 1,029,525:60

införselavgift för kött ...... ~ 2,305,528:87 8,154,509:71

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

17

Influtet under tiden */, 1935—29/a

1936:

Margarinaccis.................................. 12,566,712: 4 5

Kraftfoderskatt, 90 %.......................... 7,002,397: 86

Införselavgift för foder m. m.:

införselavgift för foder ...... 1,151,170: 4i

d:o för ägg........ 72,565:6i

kraftfoderskatt, 10 %........ 778,044: 19

övriga ...................... — 2,001,780: 21

Slaktdjursavgifter m. m.:

baconavgift..................

slaktd j ursavgift..............

införselavgift för kött........

2,634: 6 3

7,760: so

övriga ......................

—

10,395: is

Summa kronor

Utbetalt under tiden J/7 1935—29/2

1936:

Margarinaccis:

utdelning av mjöl ..........

mjölkavgiftskontroll..........

svenska mejeriernas riksfören.

467,965: —

14,924: 8 0

12,899,099: 8 2

andra utgifter ..............

106,919: 19

13,488,908: si

Kraftfoderskatt, 90 %:

svenska mejeriernas riksfören.

andra utgifter ..............

8,951,187: is

3,845: 68

8,955,032: 86

Införselavgift för foder m. m.:

fraktbidrag för havre........

statens jordbruksnämnd......

andra utgifter ..............

349,744: 65

163,615: 23

507,522: 16

1,020,882: 03

Slaktdjursavgifter m. m.:

nötkreatursexport............

övriga åtgärder på slaktdj urs- marknaden ................

436,427: 38

4,618: 09

fläskexport..................

infrysning av fläsk ..........

baconbidrag ................

andra utgifter ..............

181,061: 84

74,187: 14

1,611,320: 9 0

29,801: 98

2,337,417: 33

21,581,285: 65

29,735,795: 36.

25,802,241: 03

Behållning den 29 februari 1936:

Margarinaccismedel ............

Kraftfoderskatt, 90 %..........

Införselavgift för foder m. m. ..

Slaktdjursavgifter m. m.......

2,542,029:57

5,117: 10

1,407,900: 99

— 21,493: 33

3,933,554: 33.

Summa kronor 29,735,795: 36.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 239.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

2. Verkningarna av de vidtagna stödanordningarna.

Genom beslut den 1 november 1935 har Kungl. Majit uppdragit åt jordbruksnämnden

att verkställa utredning dels rörande fortsatta åtgärder till

brödsädsodlingens stödjande dels ock huruvida beträffande övriga prisreglerande

anordningar på jordbrukets område, vilka stå under nämndens tillsyn,

ändringar eller andra åtgärder av beskaffenhet att böra underställas

1936 års riksdag kunde vara av omständigheterna påkallade. I sitt i anledning

därav den 10 januari 1936 avgivna utlåtande har jordbruksnämnden

lämnat en redogörelse för verkningarna av de under löpande regleringsperiod

vidtagna stödanordningarna. Av denna redogörelse, vilken kompletterats

med uppgifter för tiden intill utgången av mars 1936, framgår bland

annat följande.

Mjölkregleringen. Smörpriset i den internationella handeln var under

senare halvåret 1935 föremål för en kraftig höjning. Manchesternoteringen

för danskt smör, som i maj 1935 var nere i 180 öre i svenskt mynt, steg därefter

hastigt och uppgick i september till 243 öre för lfilogram räknat. Prisstegringen

fortsatte även under oktober — den 18 oktober utgjorde noteringen

265 öre för kilogram — men därefter har en tillbakagång skett. Den

20 mars 1936 noterades sålunda danskt smör i Manchester till 236 öre för

kilogram.

Smörprisets uppgång i den internationella handeln medförde en stegring

även av exportpriset för svenskt smör. Medelnettoexportpriset, som under

veckan 10—-16 maj 1935 uppgick till 112 öre, steg sålunda under fyraveckorsperioden

6 september—3 oktober 1935 till cirka 185 öre för kilogram.

Under de båda nästpåföljande veckorna höjdes sistnämnda pris ytterligare

— veckan 11—17 oktober var det uppe i 207 öre för kilogram — men därefter

har en tillbakagång ägt rum. Under veckan 20—26 mars 1936 utgjorde

det 159 öre för kilogram. Då riksnoteringen för runmärkt smör sedan

början av juli 1935 utgjort 215 öre för kilogram efter att dessförinnan legat

vid 230 öre för kilogram, har en avsevärd minskning skett i det pristillägg,

som veckovis utbetalats för exporterat smör.

Mjölkproduktionen i Sverige, som tidigare befunnit sig i en kraftig ökning,

har under hösten 1935 stagnerat eller till och med gått något tillbaka.

Omsvängningen ägde rum under september. Myckenheten avgiftsbelagd

mjölk var sålunda sistnämnda månad 217,974 ton mot 224,818 ton samma

månad 1934, vilket innebär en minskning med drygt 3 procent. För oktober

1935 uppgick nedgången till drygt 5 procent. Under november var emellertid

minskningen mycket obetydlig och under december 1935 samt januari

1936 har nära nog paritet uppnåtts med mjölkproduktionen under motsvarande

månader ett år tidigare. I detta sammanhang må nämnas, att tillbakagången

i mjölkproduktionen framför allt framträtt i västra Sverige men

även i någon mån i södra Sverige.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

19

Beträffande orsakerna till ifrågavarande produktionsminskning erinrar

jordbruksnämnden i första hand om den synnerligen otjänliga väderlek, som

varit rådande under senaste höst och vilken i hög grad nedsatt kornas mjölkavkastning.

En annan medverkande omständighet har på sina håll varit

dåliga betesförhållanden under eftersommaren på grund av torka. En ytterligare

omständighet, som verkat begränsande på försäljningen av mjölk, har

varit de höga priser för kött och fläsk, som rått under senaste månaderna.

Mjölken uppgives sålunda numera utfodras i väsentligt större omfattning än

tidigare. Vidare hava även, enligt vad jordbruksnämnden inhämtat genom

förfrågningar hos sekreterarna vid olika hushållningssällskap, de höjda

kraftfoderpriserna bidragit att hålla tillbaka mjölkproduktionen. Sistnämnda

faktor har varit av särskild betydelse i de trakter, varest 1935 års höskörd

ägt mindre näringsvärde.

Nedgången eller stagnationen i mjölkproduktionen under senaste månaderna

har icke motsvarats av en minskning i efterfrågan å mjölk och mejeriprodukter,

utan denna har i stället stigit. I fråga om konsumtionsmjölk är

visserligen ökningen sedan motsvarande tid 1934 icke så framträdande, men

den kommer dock tydligt till synes. Beträffande ost däremot är ökningen

väsentligt starkare. Särskilt under augusti och september 1935 synes en livlig

efterfrågan därav hava gjort sig gällande. Försäljningen av svensk ost

angivna månader var sålunda 3,582 respektive 3,144 ton mot 3,089 respektive

2,652 ton samma månader 1934, vilket innebär en stegring med cirka

17 procent. Även under de följande månaderna har förelegat en stark efterfrågan

av ost. Av smör har likaledes förbrukningen inom landet ökats under

de senaste månaderna. Den inhemska försäljningen av mejerismör under

månaderna augusti—januari har stigit från 20,467 ton 1934/1935 till

23,110 ton 1935/1936 eller med något över 12 procent. Även denna konsumtionsökning

torde enligt jordbruksnämndens uppfattning vara en följd av

den allmänna konjunkturförbättringen, varjämte den vidtagna sänkningen

av smörpriset såväl i öppna marknaden som vid leverans från mejeri till

mjölkleverantörerna medverkat.

Minskningen i mjölkproduktionen under sistlidna höst har lett till att

en viss knapphet på mjölk och mejeriprodukter framträtt inom landet.

I fråga om konsumtionsmjölk har denna knapphet kommit

till synes särskilt i västra Sverige, varest, som redan nämnts, produktionsminskningen

gjort sig mest märkbar. För att tillgodose behovet av konsumtionsmjölk

inom Göteborg har därför tillförselområdet för denna ort måst

utvidgas. I syfte att undvika att genom för rikliga prisutjämningsbidrag en

höjning av konsumtionsmjölkpriset skulle framkallas, hava av prisutjämningsmedlen

för de senaste månaderna innehållits vissa belopp.

Beträffande osten har knappheten föranlett en markerad prisstegring.

Detta har medfört, att det för närvarande är väsentligt mer lönande att ysta

än att kärna smör; enligt uppgift skulle skillnaden i lönsamheten vara ej

mindre än cirka 2 öre för kilogram produktmjölk. Jordbruksnämnden framhåller,

att detta förhållande givetvis i längden icke kan bestå utan att mjölk

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

överföres från smörtillverkning till ostberedning, en utveckling som i nuvarande

situation ansetts ej vara önskvärd. För att i någon mån förhindra

densamma har jordbruksnämnden sökt underlätta importen av ost. I sådant

syfte medgav nämnden, att under november 1935—januari 1936 införsel

fick ske utan att vederbörande importör avkrävdes förbindelse att erlägga

införselavgift. Ostimporten har ock utvidgats avsevärt under de senaste

månaderna. Priset å svensk ost ligger dock alltjämt förhållandevis

högre än smörpriset.

Vad slutligen smör beträffar, har knappheten på den inhemska marknaden

föranlett, att betydande mängder, som i annat fall skulle hava exporterats,

försålts inom landet. Smörexporten har därför under de senaste månaderna

sjunkit avsevärt; den uppgick sålunda under november och december

1935 till i medeltal 227 ton i veckan och under januari—februari 1936

till i genomsnitt 310 ton i veckan efter att under veckan 28 juni—4 juli

hava varit uppe i 658 ton. Minskningen har drabbat framför allt de extra

försäljningarna till vederbörande tyska statsorganisation, vilka försäljningar

vissa tider praktiskt taget upphört. Den reguljära kontingenten till Tyskland

-— omkring 85 ton för vecka — fylles däremot alltjämt helt. Exporten

till Storbritannien, som i juli 1935 uppgick till cirka 300 ton i veckan, har

sjunkit betydligt. Under veckan 14—20 februari 1936 var den nere i 116 ton.

Enligt vad jordbruksnämnden uttalar är det emellertid av vikt för bibehållande

för framtiden av våra avsättningsmöjligheter å den brittiska marknaden,

att exporten dit ej tillfälligtvis alltför starkt nedpressas. Tillförseln

av svenskt smör å sistnämnda marknad har under år 1935 minskats med

cirka 40 procent i jämförelse med förhållandena under år 1934. Därigenom

har exporten till Storbritannien av svenskt smör bragts ned till ungefär samma

omfattning, som den hade i medeltal åren 1931—1933.

För att utan ytterligare beskärning av vår smörexport till sistnämnda land

kunna tillgodose det inhemska behovet har svenska mejeriernas riksförening

ansett sig böra ordna med import av utländskt smör. Under månaderna

november 1935—januari 1936 har salunda till Sverige införts

tillhopa 600 ton smör. Beträffande det av riksföreningen införda smöret,

varmed avses att ersätta en för tillfället utebliven inhemsk tillförsel, har

nämnden enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t föreskrivit, att bestämmelserna

i kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser att

iakttagas vid införsel till riket samt handel med utländskt smör icke skola

vara tillämpliga. Kungl. Maj:t har vidare medgivit, att med ifrågavarande

införsel förenade kostnader må efter nämndens godkännande bestridas av

till mjölkregleringen inflytande medel.

Förändringarna i avsättningsförhållandena för den svenska mjölkproduktionen

under de senaste månaderna hava givetvis påverkat även mjölkregleringen.

Ehuru mjölkavgiftens belopp icke ändrats, hava inkomsterna

därav minskats något på grund av nedgången i mjölkproduktionen, men

minskningen är obetydlig. Den ökning i försäljningen av margarin, som

skett under 1935 i jämförelse med förhållandena 1934, spelar ej heller ur

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

21

nu ifrågavarande synpunkt någon större roll. Av vikt i förevarande hänseende

är däremot den nedsättning av accisens belopp till 20 öre för kilogram,

som vidtagits från och med den 1 januari 1936. Det kan beräknas,

att genom denna åtgärd de medel, som inflyta till mjölkregleringen, komma

att minska med i runt tal 5 miljoner kronor för år. Denna inkomstminskning

kompenseras emellertid enligt vad förut nämnts i viss mån därigenom,

att medgivande lämnats riksföreningen att höja smörnoteringen inom landet

till 2 kronor 25 öre för kilogram utan att avsättning till smörprisfonden behöver

ske.

Vad angår smörexporten hava utgifterna för denna nedgått kraftigt under

senare månader. På grund av exportprisets uppgång hava, som redan

nämnts, pristilläggen till sin storlek minskats avsevärt. Enligt gällande bestämmelser

skall emellertid, därest medelnettoexportpriset överstiger 1 krona

50 öre för kilogram, av avgiftsmedlen till smörprisfonden avsättas ett belopp

.svarande mot för kilogram exporterat smör skillnaden mellan exportpriset

och 1 krona 50 öre. Detta innebär, att fördelarna av att exportpriset överstiger

nyssnämnda belopp icke direkt komma producenterna tillgodo utan

att besparade medel skola användas för finansiering av prissänkningar å

olika varor. Genom Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1935 överfördes till

sagda fond av medel, som riksföreningen tidigare innehållit, ett belopp av

3 miljoner kronor. Under tiden 1 juli 1935—31 mars 1936 har smörprisfonden

tillförts sammanlagt 1,800,000 kronor, vadan dess behållning sistnämnda

dag uppgick till omkring 4,800,000 kronor.

Kostnaderna för smörexporten hava emellertid minskats även därigenom

att exporten avtagit. Utgår man från att under september—december månader

1935 en minskning i exportkvantiteten skett i jämförelse med motsvarande

tid 1934 av i runt tal 2,000 ton, skulle detta innebära, att mjölkregleringen

inbesparat cirka 1.6 miljoner kronor. Detta belopp kommer helt

producenterna tillgodo i form av höjda prisutjämningsbidrag. Höjningen

motsvarar för samma tid inemot 0.3 öre för kilogram produktmjölk.

Slaktdjursregleringen. Betingelserna för slaktdjursmarknadens reglering

hava under senaste halvåret likaledes avsevärt förändrats. Beträffande ifrågavarande

reglering bero resultaten i allt väsentligt av möjligheterna att avsätta

slaktdjur samt kött och fläsk utomlands ävensom av storleken av den

inhemska produktionen och efterfrågan inom landet av nämnda varor. I

berörda förhållanden har en omkastning skett under senast förflutna halvår.

Utsikterna att till nöjaktiga priser avsätta svenskt fläsk i Storbritannien,

som för närvarande utgör vår enda mera reguljära avsättningsmarknad

för fläsk, hava icke förbättrats. Den ordinarie kontingent, som

under tiden 1 oktober 1935—25 februari 1936 tillkommit Sverige, utgjorde

endast cirka 85 procent av vad som ett år tidigare fick utföras till Storbritannien

från Sverige. Från och med den 26 februari 1936 har dock en höjning

av den dessförinnan tillämpade kontingenten skett med omkring 4 procent.

Baconpriset å den brittiska marknaden var under hösten 1935 lägre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 239•

än under motsvarande tid år 1934, men en omsvängning har därefter ägt

rum. Baconexporten har numera praktiskt taget förlorat sin betydelse för

den inhemska fläskmarknadens reglering därigenom, att kontingenterna avse

en mycket kort tid (14 dagar). Till andra marknader än Storbritannien

har efter utgången av juni 1935 export skett endast i mycket begränsad omfattning.

Möjligheterna att på denna väg minska utbudet å den svenska

fläskmarknaden, vilka tidigare varit mycket små, hava dock förbättrats under

senaste tiden som följd av den i flera europeiska stater framträdande

knappheten på fläsk. Något behov att anlita denna utväg föreligger dock

ej för närvarande.

Tillförseln av svenskt fläsk har nämligen under den gångna hösten minskats

mycket starkt. Antalet vid rikets samtliga besiktningsanstalter undersökta

svin har sålunda nedgått från 115,000 i medeltal för månad under senare

halvåret 1934 till cirka 100,000 under det sistförflutna halvåret. Då

fläsket numera torde vara föremål för besiktning i större utsträckning än

tidigare, är minskningen i fläskproduktionen ännu starkare än vad som

framgår av förenämnda siffror. Priset å fläsk i Sverige har ock under innevarande

regleringsperiod legat avsevärt högre än ett år tidigare. Alltsedan

mitten av juni 1935 har med undantag för tre veckor i slutet av juli och

början av augusti medeltalet av veckonoteringarna för fläsk å de platser,

varest offentliga slakthus finnas, icke understigit 115 öre för kilogram, vilket

motsvarar cirka 75 procent av medelnivån för fläsk åren 1925—1929. I

genomsnitt för senast förflutna halvår har partipriset utgjort 122 öre. Under

de veckor, då fläskpriset understeg nyssnämnda belopp, 115 öre, inlades

betydande kvantiteter fläsk i frysrum, vilka sedermera försåldes under oktober

och november 1935 för att motverka den då inträdande fläskbristen.

Minskningen i fläskproduktionen framträdde särskilt under sista kvartalet

1935, vilket föranledde jordbruksnämnden att under denna tid medgiva

införsel av fläsk över Stockholm. Då med ifrågavarande införsel avsågs att

ersätta en utebliven tillförsel av svenskt fläsk, bemyndigades nämnden föreskriva

att sålunda infört fläsk skulle i avseende å stämpling m. m. behandlas

som svenskt sådant. Storleken av ifrågavarande införsel framgår av en av

nämnden åberopad sammanställning, vari även intagits uppgift rörande de

kvantiteter infruset fläsk, som under samma tid uttagits från fryshus.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

23

Vecka

Pris i Stock- holm

öre/kg

Uttag och för- sälj ning av

fruset fläsk

kg

Import av

fläsk

kg

Summa

kg

1935 1 oktober— 5 oktober ..........

130

33,166

605

33,771

7 oktober—12 oktober ..........

132

100,096

945

101,041

14 oktober—19 oktober ..........

138

139,577

2,972

142,549

21 oktober—26 oktober ..........

145

125,526

36,651

162,177

28 oktober— 2 november ........

145

7,433

47,395

54,828

4 november— 9 november ......

140

921

98,031

98,952

11 november—16 november ......

130

1,775

161,613

163,388

18 november—23 november ......

126

6,849

65,814

72,663

25 november—30 november ......

124

—

—

—

2 december— 7 december........

130

19,124

35,098

54,222

9 december—14 december........

133

9,009

145,786

154,795

16 december—21 december........

133

1,700

391,734

393,434

23 december—28 december........

135

—

95,498

95,498

30 december— 4 januari 1936 ....

135

—

160,692

160,692

1936 6 januari—11 januari............

135

—

151,840

151,840

13 januari—18 januari............

135

—

215,846

215,846

20 januari—25 januari............

133

—

72,846

72,846

27 januari— 1 februari ..........

129

—

30,611

30,611

3 februari—8 februari ..........

124

—

—

—

10 februari—15 februari..........

120

—

—

—

17 februari—22 februari..........

125

—

—

—

24 februari—29 februari..........

129

—

—

—

2 mars— 7 mars................

130

—

7,001

7,001

9 mars—14 mars................

135

—

39,852

39,852

16 mars—21 mars................

133

—

—

—

23 mars—28 mars................

132

-

—

—

I detta sammanhang må nämnas, att av den under december 1935 och

januari 1936 företagna importen fyra femtedelar ombesörjts av Sveriges slakteriförbund.

Även av den import, som skedde i början av mars 1936 efter

framställning av slakteriförbundet, kom huvudparten på förbundet.

Vid sidan av införseln över Stockholm har fläsk importerats över Haparanda

för tillgodoseende av behovet i övre Norrland. Knappheten på fläsk

i södra Sverige har medfört, att befolkningen i Norrbotten, varest svinproduktionen

är av ringa omfattning och endast torde motsvara en mindre del

av behovet, måst täcka detta medelst importerat fläsk.

Även i fråga om nötkreatur och nötkött bar marknadsläget under

det senaste halvåret förändrats. Den utförsel därav, som för närvarande

förekommer, utgöres av exporten till Tyskland. Denna, som tidigare

var av de tyska myndigheterna bestämd till viss myckenhet för år med fri
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 239■

het för vederbörande svenska exportörer att variera utförseln under olika

månader efter den svenska marknadens behov, har numera fastlåsts till

viss myckenhet för månad. Den möjlighet att med anlitande av ifrågavarande

export reglera den svenska köttmarknaden för längre perioder, som

tidigare funnits, har därigenom upphört. De vid exporten erhållna priserna

hava icke varit tillfredsställande. I pristillägg har sålunda under tiden

juli—december 1935 utbetalats mellan 16 och 25 öre för kilogram levande

vikt. För innevarande år torde dock pristillägget sannolikt komma att bliva

lägre. Den import, som förekommit, har i allt väsentligt skett över Haparanda

och varit avsedd för täckande av behovet i övre Norrland, som även

i detta hänseende utgör ett underskottsområde. Delvis har ock införseln

varit betingad av handelspolitiska skäl.

Priserna å nötkött hava i allmänhet under senaste halvåret varit i jämnhöjd

med det genomsnittliga prisläget under åren 1925—1929. Enligt vad

jordbruksnämnden framhåller torde priserna för nötkött under senare halvåret

1935 sålunda hava varit något högre än som med stödåtgärderna åsyftats.

Orsaken härtill anser nämnden främst vara en kraftigt ökad efterfrågan

å kött. Antalet slaktade nötkreatur har nämligen ej visat någon tendens

att minska. Då förutom exporten till Tyskland några särskilda regleringsanordningar

på detta område icke under året vidtagits, vill det enligt

nämndens mening synas, som om i fråga om nötkött jämvikt mellan tillgång

och efterfrågan uppnåtts.

Äggregleringen. På äggmarknadens område hava förhållandena ej undergått

några större förändringar under innevarande regleringsperiod. Möjligheterna

att vinna avsättning för svenska ägg äro i stort sett desamma som

tidigare. Exportpriserna hava visserligen varit låga men dock icke lägre

än under år 1934. Inom landet hava äggpriserna legat väsentligt högre än

under år 1934. Medeltalet för detaljpriser å ägg under 1935 har uppgått till

75 procent av medelpriset för perioden 1925—1929. Ett medeltal, framräknat

ur siffror, som för olika månader växlat mellan 63 procent och 88 procent,

är emellertid med hänsyn till variationen i produktionen för olika perioder

av året mindre upplysande, när det gäller att bedöma den ökning i

inkomst, som verkligen tillförts producenterna.

Prisstegringen har föranletts i främsta rummet genom de utdelade pristilläggen

och den stabilitet, som medvetandet om dessas förefintligthet framkallat

å äggmarknaden. Utvecklingen har medfört en jämförelsevis större

enhetlighet i pristilläggens utmätande i anslutning till något jämnare priser

i marknaden under de växlande produktionsperioderna.

Införsel av ägg för konsumtionsändamål har skett endast under kortare

perioder i början av 1935 och 1936, då den inhemska produktionen varit för

ringa för att efterfrågan skulle kunna tillgodoses till rimliga priser med

svenska ägg. Äggula och flytande äggvita hava införts i vissa begränsade

mängder. Någon märkbar inverkan på prissättningen å äggmarknaden torde

emellertid ej hava föranletts av den verkställda införseln. Licensavgif
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

ten för import av ägg i skal har under år 1935 per kilogram införd vara utgjort

10 öre under tiden 1 januari—7 mars, 20 öre under tiden 8 mars 30

april samt 25 öre under återstoden av året. För äggula och flytande äggvita

har uttagits 5 öre högre licensavgift per kilogram.

Fodermedelsregleringen. En överslagsberäkning synes utvisa, att cirka två

tredjedelar av den samlade foderskörden i riket användes som foder åt nötkreaturen.

Dessa erhålla som grundfoder framför allt hö, halm, grönfoder

samt blast och foderrotfrukter. För mjölkproduktionens höjande samt

åstadkommande av en förbättrad kvalitet hos mjölken erhålla nötkreaturen

därjämte tillskott i form av, bland annat, kli samt gröpe av blandsäd och

havre ävensom oljekakor och oljekaksmjöl. Enligt vad smör- och margarinkommittén

framhållit i sitt betänkande angående avsättning av smör och

andra fettämnen av inhemskt ursprung, kan en viss förskjutning i den procentuella

sammansättningen av kraftfodret mot ökad användning av gröpe

på bekostnad av oljekakorna iakttagas. Även strävandena att genom en

rationell beteskultur bättre tillvarataga utfodringsmöjligheterna å den egna

gården hava verkat hämmande å användningen av oljekakor.

Under senaste åren hava priserna å oljekakor utomlands varit mycket

låga. Priserna inom landet hava däremot stigit till följd av kraftfoderskatten.

Efter att hava stått som högst i oktober och november 1935 — medelnoteringen

i Sverige för jordnötskakor utgjorde då drygt 19 kronor för 100

kilogram — hava dock priserna sedan dess sjunkit ej obetydligt.

Trots det jämförelsevis höga prisläget har tillförseln av oljekakor i

Sverige föregående år icke minskats i jämförelse med år 1934. För tiden fram

till och med augusti var dock importen och försäljningen från inhemska

fabriker av oljekakor väsentligt mindre 1935 än 1934. I vad mån de mycket

omfattande inköp, som därefter verkställts, skett i spekulativt syfte med

hänsyn till den utrikespolitiska situationen kan ännu ej tillförlitligt bedömas.

Förbrukningen av oljekakor torde emellertid trots det ökade behovet

därav på grund av minskad inhemsk produktion av äggviterikt foder under

år 1935 hava varit något mindre än under år 1934. Huru stor denna minskning

varit torde näppeligen kunna fastställas med säkerhet. I varje fall har

den dock icke varit av den omfattning, att den utövat något ogynnsamt inflytande

å mjölkens kvalitet.

Det höjda prisläget för oljekakor bär medfört en ökning i efterfrågan å k 1 i

under förliden höst och då tillgången icke ökats, har som följd därav priset

å denna vara stigit. Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering å

vetekli ligger för närvarande drygt 50 öre högre för 100 kilogram än ett år

tidigare. Att tillförseln av kli icke ökats sammanhänger med att jordbruksnämnden

icke ansett sig böra frångå de direktiv angående reglering av kliimporten,

som av statens spannmålsnämnd på sin tid meddelades och vilka

inneburo, att tillstånd till införsel av kli skulle medgivas endast för en myckenhet

motsvarande 10 procent av vad som i medeltal åren 1931—1933 infördes

till riket. Som en följd härav har kliimporten nedskurits till endast

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 239-

cirka 7,000 ton för år räknat. Den inhemska tillverkningen av kli torde hava

hållit sig tämligen oförändrad vid mellan 125,000 och 150,000 Ion för år.

Som foder till svän har tidigare i stor utsträckning använts majs. Denna

vara har ock tidigare i icke ringa kvantiteter förbrukats vid hönsskötseln. I

syfte att bereda ökade avsättningsmöjligheter för inhemskt foder har emellertid

majsimporten numera genom införande av licenstvång m. m. kraftigt

beskurits. Efter att tidigare vissa år hava legat vid omkring 300,000 ton

stannade densamma för år 1934 vid cirka 107,000 ton och för år 1935 vid

omkring 43,000 ton. På grund av den begränsade tillförseln av majs har

priset därå i Sverige, enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar,

alltsedan september 1934 hållit sig mellan cirka 15 och 16 öre för kilogram.

De inhemska fodermedel, som i foder staten fått ersätta majsen, hava väsentligen

varit denaturerad brödsäd samt fodersäd. Under sistlidna konsumtionsar

marknadsfördes sålunda omkring 100,000 ton denaturerad brödsäd.

Huru stora mängder fodersäd, som utgjort ersättningsmedel för majs, låter

sig däremot näppeligen beräkna. Den omläggning av foderstaten, som sålunda

åstadkommits, har för fläskproduktionens del icke haft till följd någon

försämring av fläskets kvalitet. För äggproduktionen har knappheten på

majs medfört vissa olägenheter i kvalitetshänseende. På grund av att de

hemmaproducerade sädesslagen sakna det gula färgämne, som majsen innehåller

och vilket bidrager att giva äggulan dess färg, anses nämligen majs

ej helt kunna ersättas med inhemsk spannmål. Den myckenhet majs, som

sålunda skulle vara nödvändig för hönsskötseln, har uppskattats till 20,000

ton för år.

Begränsningen av tillförseln å den svenska marknaden av utländska och

av utländska råvaror tillverkade foderämnen under år 1935 har helt naturligt

främjat avsättningen av inhemskt foder. Det oaktat och trots att senaste

potatisskörden blivit jämförelsevis svag har någon prisstegring för den svenska

fodersäden icke kunnat förmärkas. Enligt lantbrukssällskapets noteringar,

som avse priset vid inköp från jordbrukare fritt noteringsorten, är priset

å exempelvis foderhavre i de trakter av Mellansverige, varest saluöverskott å

havre föreligger, för närvarande cirka 11 öre för kilogram mot 11.50 öre

motsvarande tid år 1935. Visserligen har havrepriset tidigare under sistlidna

höst varit något högre men orsaken härtill är i huvudsak att finna i de ogynnsamma

väderleksförhållanden, som rått och vilka haft till följd att tröskningarna

uppskjutits.

Brödsädsregleringen. Enligt resultaten från 1935 års representativa jordbruksräkning

uppvisa de sagda år skördade spannmålsarealerna rätt anmärkningsvärda

avvikelser ifrån de år 1934 skördade arealerna. En sammanställning

av brödsädsarealerna under de senaste åren gestaltar sig sålunda.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239-

27

Å r

Höstvete

ha

Vårvete

ha

Summa

vete

ha

Höstråg

ha

Vårråg

ha

Summa

råg

ha

1930 ....................

214,365

47,205

261,570

235,203

6,193

241,396

1931 ....................

215,191

61,135

276,326

200,411

6,835

207,246

1932 ....................

213,849

64,444

278,293

204,876

6,792

211,668

1933 ....................

220,567

82,187

302,754

218,751

7,284

226,035

1934 ....................

224,649

65,797

290,446

228,933

6,315

235,248

1935 ....................

214,813

57,937

272,750

218,022

8,630

226,652

Av de anförda uppgifterna framgår, att brödsädsodlingen de senaste åren

inskränkts. I vilken utsträckning detta förhållande kan anses återspegla en

verklig tendens till minskad brödsädsodling är emellertid för närvarande

svårt att avgöra. Resultaten från såväl 1935 års som 1936 års brödsädsinventeringar

synas nämligen giva vid handen, att den hösten 1935 besådda

höstvetearealen varit av ungefär samma storlek som den, vilken skördades

år 1934. Vidare tyder årets inventering därpå, att vårveteodlingen i år kommer

att bliva av minst samma omfattning som år 1934, samt att den besådda

höstrågsarealen nedgått till ungefär samma storlek som åren 1931 och 1932.

Skörderesultaten av brödsäd under de senaste åren framgå av följande sammanställning:
-

Å r

Höstvete

ton

Vårvete

ton

Summa

vete

ton

Höstråg

ton

Vårråg

ton

Summa

råg

ton

1930 ....................

489,767

76,833

566,600

428,753

7,695

436,448

1931 ....................

367,558

96,015

463,573

275,485

7,641

283,126

1932 ....................

528,944

126,279

655,223

423,530

9,215

432,745

1933 ....................

566,970

149,826

716.796

452,361

10,326

462,687

1934 ....................

645,677

126,599

772,276

516,117

9,012

525,129

1935 ....................

531,973

110,623

642,596

422,602

12,168

434,770

Av dessa uppgifter kan utläsas, att brödsädsskörden år 1935 var omkring

220,000 Ion mindre än år 1934. Då skördeöverskottet under sistnämnda år

uppskattats till cirka 275,000 ton skulle alltså skörden 1935 kunna beräknas

giva ett överskott av omkring 50,000 ton. Årets brödsädsinventering synes

likaledes giva vid handen, att av sistnämnda års skörd ett överskott örn

mellan 40,000 och 50,000 ton kommer att uppstå.

Då den nya brödsädsskörden som helhet betraktad varit av god beskaffenhet,

hava inmalningsprocenterna såsom förut nämnts kunnat hållas oförändrade

även efter det nya konsumtionsårets ingång, medan minimiprocenten

för vete höjts till 80. Som följd av de höga inmalningsprocenterna har införseln

av brödsäd under innevarande konsumtionsår varit ytterst ringa.

Endast omkring 26,650 ton hava sålunda importerats under månaderna sep
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

tember 1935—februari 1936. För år 1935 utgjorde införseln omkring 42,600

ton vete och 1,150 ton råg. Brödsädsimporten har varit fördelad på tillhopa

ett hundratal kvarnföretag. Sedan åt jordbruksnämnden den 1 september

uppdragits att handhava importregleringen för brödsäd och produkter därav,

har införsel av produkter, som tillverkats av vete och råg, medgivits endast

i undantagsfall eller då särskilda skäl förelegat.

Priserna för brödsäd å den inhemska marknaden hava i allmänhet varit

något lägre under innevarande än under sistlidna konsumtionsår. Emellertid

hava desamma varit föremål för vissa kastningar. I slutet av oktober 1935

befunno de sig å en höjdpunkt. Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering

för vete utgjorde då 16 kronor 20 öre för 100 kilogram, men i verkligheten

torde priset legat 50 å 75 öre högre för 100 kilogram. Efter att under de

därpå följande veckorna hava visat fallande tendens har sedermera en återhämtning

av priserna ägt rum, så att dessa numera närma sig de fastställda

inlösningspriserna.

Enligt vad jordbruksnämnden vidare meddelat funnos den 1 september

1935 i lager av äldre skörd tillhopa 290,000 ton brödsäd. Sedan nämnda

dag hava försålts för export och som rågkraftfodermjöl 38,000 ton vete och

45,000 ton råg eller tillhopa 83,000 ton brödsäd. 1935 års skörd kan som

redan nämnts beräknas giva ett överskott av tillhopa 40,000 å 50,000 ton

brödsäd, varav den övervägande delen är vete. Därest efter den 31 mars

1936 några ytterligare försäljningar av brödsäd för export eller för foderändamål

ej företagas, kunna lagren av brödsäd av gammal skörd den 1 september

1936 beräknas uppgå till omkring 250,000 ton, däri vete skulle ingå

till omkring 180,000 ton och råg till omkring 70,000 ton.

Allmän översikt. Beträffande förändringarna i marknadsläget sedan

början av 1935 får jag i övrigt hänvisa till följande tabeller. Dessa hava

hämtats från jordbruksnämndens utlåtande samt kompletterats i vissa hänseenden

inom jordbruksdepartementet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Tabell I. Utförseln av smör samt exportpriser veckovis,

29

Vecka

1935 28 juni— 4 juli

12 juli—18 juli ................

19 juli—25 juli ................

26 juli—1 augusti..............

2 augusti— 8 augusti..........

9 augusti—15 augusti..........

16 augusti—22 augusti..........

23 augusti—29 augusti..........

30 augusti— 5 september ......

6 september—12 september

13 september—19 september

20 september—26 september

27 september— 3 oktober ......

4 oktober—10 oktober ........

11 oktober—17 oktober ........

18 oktober—24 oktober ........

25 oktober—31 oktober ........

1 november— 7 november____

8 november—14 november

15 november—21 november

22 november—28 november

29 november— 5 december

6 december—12 december......

13 december—19 december......

20 december—26 december......

27 december— 2 januari 1936 ..

1936 3 januari— 9 januari..........

10 januari—16 januari..........

17 januari—23 januari..........

24 januari—30 januari..........

31 januari— 6 februari ........

7 februari—13 februari........

14 februari—20 februari........

21 februari—27 februari........

28 februari— 5 mars ..........

6 mars—12 mars.............

13 mars—19 mars.............

20 mars—26 mars.............

Exportkvantitet i ton

Medel- netto- exportpris

öre för kg

skland

Reichs-

stelle

England

Total

83

295

280

658

130

81

lil

330

522

130

92

102

309

504

132

81

101

299

481

141

80

127

231

438

151

80

213

211

504

151

73

171

219

463

149

89

173

218

479

149

79

160

254

493

152

92

160

220

472

165

90

165

185

441

184

95

168

162

425

184

87

140

193

420

185

105

102

192

399

187

72

65

205

342

193

86

23

169

279

207

76

22

121

219

198

66

27

121

214

187

73

18

121

212

183

84

6

141

231

187

85

—

128

213

186

60

28

124

212

187

76

25

142

243

189

101

—

141

242

189

116

—

lil

227

188

75

4

112

190

189

66

77

127

270

190

89

122

119

330

184

71

102

137

310

176

90

102

139

331

172

63

102

158

323

172

92

102

164

358

182

95

51

142

288

189

94

51

116

261

190

80

51

151

282

193

92

51

145

288

185

77

41

152

270

175

80

41

157

278

167

88

—

150

238

159

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Tabell II. Tillverkning och försäljning av mejerismör och ost samt försäljning

av mjölk och margarin i ton.]

År och månad

Avgifts-

belagd

mjölk

Försåld

konsum-

tions-

mjölk

Till-

verkat

mejeri-

smör

Inom

landet

försålt

mejeri-

smör

Till-

verkad

ost

Inom

landet

försåld

ost

Försålt

margarin

1933 juli............

214,411

66,819

5,055

3,408

1,849

2,990

3,690

augusti........

230,938

66,508

5,579

3,604

2,260

3,149

4,385

september ....

212,004

63,039

5,156

3,171

2,073

2,607

4,396

oktober........

196,881

64,069

4,727

2,948

1,636

2,302

4,433

november......

185,245

59,718

4,454

2,790

1,716

2,124

4,615

december......

201,145

66,258

4,709

3,065

2,251

1,823

4,374

Summa juli—dec.

1,240,624

386,411

29,680

18,986

11,785

14,995

25,893

1931 januari........

215,217

63,989

5,055

3,038

2,913

2,338

4,152

februari ......

196,585

61,177

4,421

2,598

2,584

2,401

4,031

mars..........

215,844

68,492

4,777

3,164

2,807

2,600

4,660

april..........

215,866

64,608

4,877

3,057

2,855

2,406

4,253

maj ..........

240,407

69,026

5,536

3,622

3,249

2,443

4,291

juni ..........

246,916

63,913

6,080

3,185

3,152

2,614

4,241

juli............

230,221

64,626

5,642

3,531

2,290

2,943

4,687

augusti........

231,869

63,010

5,810

3,677

2,505

3,089

3,989

september......

224,818

65,421

5,513

3,411

2,433

2,652

4,365

oktober........

212,989

65,288

5,224

3,363

2,090

2,834

4,905

november......

194,784

63,571

4,664

3,289

1,876

2,538

4,712

december......

210,436

68,163

4,911

3,496

2,349

1,965

4,545

Summa

2,635,952

781,284

62,510

39,431

31,103

30,823

52,831

1935 januari........

221,268

64,564

5,208

3,231

2,949

2,384

4,249

februari ......

202,525

60,448

4,663

2,966

2,696

2,488

4,269

mars..........

224,942

70,477

5,043

3,261

2,915

2,713

4,726

april..........

228,282

68,114

5,159

3,532

3,094

2,572

4,745

maj ..........

241,048

71,545

5,482

3,631

3,129

2,682

4,599

juni ..........

252,178

67,480

6,143

3,749

3,312

2,575

4,494

juli............

246,959

66,581

6,132

3,763

2,830

3,197

4,277

augusti........

242,345

65,025

6,093

4,049

2,607

3,582

4,541

september......

217,974

66,249

5,429

3,890

2,134

3,144

4,613

oktober........

201,823

67,526

4,868

3,798

1,733

2,836

5,283

november......

192,389

65,274

4,524

3,762

1,858

2,413

4,706

december......

206,497

69,579

4,708

4,048

2,412

1,798

4,700

Summa

2,678,230

802,862

63,452

43,680

31,669

32,384

55,202

1936 januari........

221,022

69,082

4,970

3,563

2,998

2,392

4,520

februari........

208,298

66,298

4,625

3,466

2,802

2,488

4,476

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Tabell lil. Införseln av mjölk och mejeriprodukter i kilogram.

31

Månad

Mjölk och grädde

Smör

naturligt

stat. nr

68

O

s t

kondense- rad mjölk

stat. nr

64

torrmjölk

stat. nr

65

andra slag

dessert- stat. nr

69

annan

stat. nr

70

mjölk

stat. nr

66

grädde

stat. nr

67

1933 januari..........

356

12,550

10,730

38

924

9,771

27,984

februari.........

4,414

28,501

7,651

—

364

10,927

13,840

mars............

3,952

24,540

8,249

45

415

12,253

17,618

april............

4,724

10,389

35,893

61

4,367

12,735

20,022

maj.............

296

16,679

36,852

150

3,072

12,065

21,631

juni.............

2,754

14,096

29,106

88

822

8,855

22,056

juli..............

502

20,926

19,736

28

1,477

5,887

9,039

augusti..........

1,403

10,083

10,532

18

10,362

9,108

21,971

september.......

4,499

12,930

19,255

7

3,981

17,320

34,403

oktober..........

22

7,555

9,469

—

6,152

18,072

42,275

november........

3,000

16,250

2,416

—

1,041

17,999

31,518

december........

917

372

905

8

148

22,191

40,502

Summa

26,839

174,871

190,794

443

33,125

157,183

302,859

1931 januari..........

50

5,193

900

16

188

10,562

18,578

februari.........

44

547

1,044

16

144

12,962

45,542

mars............

27

1,026

1,999

90

282

16,985

23,166

april............

11

2,352

1,545

115

240

15,827

24,869

maj.............

10

3,191

2,002

152

141

13,379

19,975

juni.............

473

1,123

1,137

100

161

12,839

22,157

juli..............

152

774

796

20

196

7,706

12,736

augusti..........

121

604

706

47

158

13,306

30,463

september.......

1,413

1,468

495

25

156

19,959

32,060

oktober..........

1,221

2,812

369

28

191

17,558

42,341

november........

1,021

3,023

360

354

76

24,932

59,151

december........

—

1,509

446

3

64

29,155

39,499

Summa

4,543

23,622

11,799

966

1,997

195,170

370,537

1935 januari..........

—

2,056

254

—

92

10,613

27,424

februari.........

1,315

4,075

283

412

116

18,977

39,327

mars............

—

5,084

1,300

59

94

17,117

26,287

april............

1,048

2,113

3,167

636

245

19,017

35,668

maj.............

2,021

6,403

3,165

160

168

16,844

19,121

juni.............

126

579

1,747

124

160

14,550

24,958

juli..............

515

1,208

1,183

477

166

6,795

21,421

augusti..........

1,007

3,602

1,233

382

218

12,295

36,249

september.......

9

1,306

1,354

197

151

23,592

63,279

oktober..........

—

20,025

1,288

473

82

19,278

52,574

november........

1,000

7,500

704

240

182,523

30,044

278,868

december........

250

5,152

510

308

424,121

27,501

293,472

Summa

7,291

59,103

16,188

3,468

608,136

216,623

5)18,648

1930 januari..........

528

4,000

332

21

75

12,561

123,390

februari .........

515

11,122

257

212

110

17,151

63.670

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Tabell IV. Vid besiktningsanstalterna 1 riket undersökta djur m. lii.

År och månad

Besiktigade hela kroppar av

Betäckta

suggor

Tjänstbara galtar

Stor-

boskap

Kalv

Svin

Antal

Index

Antal

Index

1933 juli ................

23,519

100

5,002

100

augusti.............

21,417

91

5,028

101

september ..........

21,818

51,989

105,950

22,622

96

5,055

101

oktober.............

22,334

52,588

114,434

23,985

102

5,011

100

november...........

21,653

52,699

131,959

28,358

121

4,991

100

december...........

18,945

57,451

134,006

25,022

106

4,961

99

1934 januari.............

21,382

50,585

109,083

23,186

99

4,795

96

februari............

19,876

46,190

106,923

19,861

84

4,760

95

mars...............

21,714

57,708

121,288

20,120

86

4,712

94

april...............

20,021

54,343

122,674

25,046

106

4,731

95

maj................

20,553

62,338

125,372

25,232

107

4,737

95

juni................

18,144

57,323

107,576

21,463

91

4,713

94

juli.................

19,177

57,968

110,012

16,649

71

4,698

94

augusti.............

22,482

54,597

105,828

15,721

67

4,638

93

september..........

20,821

48,795

111,170

17,436

74

4,611

92

oktober.............

24,644

54,246

115,588

21,297

91

4,675

93

november...........

22,548

52,884

121,430

25,904

110

4,575

91

december...........

18,962

54,661

132,804

23,971

102

4,529

91

1935 januari.............

22,540

53,440

107,622

20,792

88

4,471

89

februari............

20,706

49,023

104,678

18,260

78

4,383

88

mars...............

21,701

58,979

103,777

20,455

87

4,293

86

april...............

22,169

62,057

114,326

24,199

103

4,277

85

maj................

22,924

66,269

99,924

25,553

109

4,224

84

juni................

18,330

60,754

93,912

20,889

89

4,107

82

juli.................

21,224

62,976

110,820

18,538

79

. 4,133

83

augusti.............

23,498

55,694

94,934

17,819

76

4,106

82

september ..........

24,568

53,560

100,649

19,821

84

4,141

83

oktober.............

26,100

59,961

100,234

23,717

101

4,174

83

november...........

23,501

53,163

101,734

28,493

121

4,294

86

december...........

21,907

60,747

107,845

25,735

109

4,279

86

1936 januari.............

23,652

58,526

95,087

23,996

102

4,230

85

februari............

22,973

54,136

94,802

20,639

88

4,199

84

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

33

Tabell V. Utförseln av nötkreatur, ffirskt nötkött samt fläsk.

År och månad

Nötkreatur

st.

Färskt

nötkött

kg

Fläsk till

Storbritannien

kg

Fläsk till

andra länder

kg

1933 januari........................

i

3,489

878,731

4,475

februari ......................

i

3,741

1,201,231

1,150

mars..........................

49

4,348

2,252,997

—

april..........................

134

6,862

2,264,642

—

maj ..........................

102

1,315

1,802,304

—

juni ..........................

315

3,380

1,950,962

—

juli............................

226

2,933

1,980,010

—

augusti........................

162

2,804

1,746,747

—

september ....................

228

2,994

1,936,517

—

oktober........................

1,056

3,932

1,456,158

11,943

november......................

1,752

4,439

1,596,417

45,178

december......................

1,434

4,517

1,369,331

144,246

Summa

5,460

44,754

20,436,047

206,992

1934 januari........................

976

3,686

1,234,813

283,180

februari ......................

913

3,629

1,057,336

264,522

mars..........................

946

4,600

1,334,049

809,136

april..........................

847

3,736

1,281,636

439,612

maj ..........................

703

3,365

1,337,503

936,849

juni ..........................

529

1,493

1,367,822

705,505

juli............................

170

223

1,210,067

214,775

augusti........................

87

1,478

1,369,004

19,173

september......................

230

4,407

1,367,935

13,316

oktober........................

342

3,266

1,110,232

16,805

november......................

579

4,767

1,232,715

2,838

december......................

610

3,803

1,636,053

27,073

Summa

6,932

38,453

15,539,165

3,732,784

1935 januari........................

550

3,951

1,162,580

—

februari ......................

779

3,614

1,033,849

—

mars..........................

771

3,704

1,154,250

46,670

april ..........................

23

4,681

1,049,095

15,290

maj ..........................

117

2,010

1,174,566

15,200

juni ..........................

731

1,930

1,034,000

—

juli............................

447

1,100

1,051,676

34,843

augusti........................

167

2,002

1,281,989

19,004

september......................

531

2,327

964,774

—

oktober........................

540

4,134

1,010,135

—

november......................

636

2,970

1,014,596

93,100

december......................

644

3,800

1,009,153

45,159

Summa

5,936

36,223

12,940,663

269,266

1930 januari........................

254

4,717

1,110,809

—

februari ......................

569

4,038

1,147,116

6,078

Bihang till riksdagens protokoll 1936.1 sami. Nr 239.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Tabell VI. Införseln av får-, häst- och nötkött samt fläsk i ton.

Månad

Fårkött

Häst-

kött

Nötkött

Fläsk

Färskt

Annat

Färskt

Andra

slag

1929—1933 januari..................

14

6

43

24

7

240

februari ......................

21

2

35

23

10

142

mars..........................

28

8

51

28

9

128

april..........................

39

4

51

26

7

79

maj ..........................

40

5

73

29

10

86

juni ..........................

33

7

70

27

14

64

juli............................

29

4

61

26

15

56

augusti........................

47

—

52

28

12

41

september......................

94

3

52

28

11

205

oktober........................

89

4

63

25

12

268

november......................

81

15

53

24

13

195

december......................

64

4

47

29

13

130

Summa

579

62

651

317

133

1,634

1934 januari........................

15

—

5

25

3

133

februari ......................

28

2

8

21

2

lil

mars..........................

121

3

27

29

3

57

april..........................

26

1

16

26

7

22

maj ..........................

27

3

20

39

14

58

juni ..........................

25

—

10

31

10

72

juli............................

31

—

22

27

10

62

augusti........................

43

—

17

41

17

89

september......................

62

1

13

36

18

199

oktober........................

105

—

31

65

23

185

november......................

74

17

29

46

70

148

december......................

71

1

19

71

73

137

Summa

628

28

217

457

250

1,273

1935 januari........................

52

2

9

90

35

112

februari ......................

41

1

24

81

53

33

mars..........................

72

19

10

78

51

88

april..........................

88

5

31

107

38

117

maj ..........................

75

1

21

143

53

127

juni ..........................

33

4

60

110

104

95

juli............................

45

—

49

192

91

60

augusti........................

60

—

55

139

56

172

september......................

98

3

88

124

71

196

oktober........................

99

13

45

90

150

153

november......................

*94

47

79

101

474

349

december......................

73

8

40

118

838

191

Summa

S30

103

511

1,373

2,014

1,693

1936 januari........................

57

13

37

213

757

200

februari ......................

77

2

70

220

76

211

Häri ingår en myckenhet av 15 ton, vilken infrusits för att försäljas under kommande vår.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239

35

Tabell VII. Utförseln av ägg till Storbritannien och Tyskland samt därvid

utbetalade pristillägg 1935.

Tid, varunder utförseln ägt rum

Pristillägg

öre p

för

medlem

äts storlek,

er kg

för

icke-medlem

Sammanlagd

utförselkvan-

titet

kg

Summa utbe- talade pris- tillägg

kr

1

2

3

4

B

1. Utförs

1935 7 januari—13 januari............

14 januari—20 januari............

el till Storbrik

30

30

midén.

28

28

95,911

57,985

27,685

16.801

21 januari—27 januari............

30

28

49,283

14,424

28 januari— 3 februari ..........

30

28

46,830

14,542

4 februari—10 februari..........

30

28

12,362

3,638

11 februari—17 februari..........

30

28

9,588

2,837

18 februari—24 februari..........

25

23

7,289

1,784

25 februari— 3 mars ............

30

28

1,381

407

4 mars—10 mars................

—

—

819

—

11 mars—17 mars................

—

—

969

—

18 mars—24 mars................

30

23

974

292

25 mars—31 mars................

30

28

1,997

599

1 april— 7 april................

30

28

57,250

16,925

8 april—14 april................

30

28

65,554

19,018

15 april—21 april................

30

28

61,026

17,827

22 april—28 april................

30

28

78,409

22,864

29 april— 5 maj ................

30

28

58,811

16,936

6 maj—12 maj..................

30

28

17,767

5,186

13 maj—19 maj..................

30

28

44,646

13,083

20 maj—26 maj..................

30

28

43,682

12,421

27 maj— 2 juni..................

30

28

50,658

14,471

3 juni— 9 juni..................

30

28

14,537

4,179

10 juni—16 juni..................

30

28

25,023

7,089

17 juni—23 juni..................

30

28

58,052

16,588

24 juni—30 juni..................

30

28

37,145

10,913

1 juli— 7 juli ..................

35

33

39,381

13,401

8 juli—14 juli ..................

35

33

75,283

25,609

15 juli—21 juli ..................

30

28

56,743

16,482

22 juli—28 juli ........: ........

27

25

43,095

11,237

29 juli— 4 augusti ..............

20

18

21,287

4,030

5 augusti—11 augusti............

15

13

14,146

1,939

12 augusti—16 augusti............

—

—

617

—

17 augusti—25 augusti............

15

13

36,344

5,188

26 augusti—1 september..........

35

33

110,134

37,784

2 september— 8 september......

40

38

108,011

41,969

9 september—15 september......

40

38

131,877

51,159

16 september—22 september......

35

33

71,573

24,625

23 september—29 september......

35

33

34,053

11,518

30 september— 6 oktober ........

30

28

21,948

6,389

7 oktober—13 oktober ..........

30

28

19,193

5,641

14 oktober—20 oktober ..........

—

—

11,905

571

21 oktober—27 oktober ..........

—

—

* 8,493

2,547

28 oktober— 3 november ........

—

—

* 9,636

2,890

4 november—10 november ......

—

—

i5,143

1,542

1 Konserverade ägg. Enligt särskilt beslut har å dessa kvantiteter utgått ett pristillägg av

30 öre per kg.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 239•

2

3

4

5

>30

28

10,554

1,975

30

28

50,650

14,740

30

28

31,969

9,341

f3 35

\*30

/x 33

V 28

22,336

7,646

1» 35

\‘30

1*33

\2 28

12,907

4,216

•35

133

6,884

2,345

•35

133

5,875

2,017

»35

133

19,635

6,191

•35

i33

51,169

16,979

25

23

92,324

22,035

30

28

79,709

23,136

30

28

5,573

1,651

30

28

1,158

347

tförsel till Tys

kland.

—

—

102,866

—

—

—

57,662

—

15

13

36,286

5,063

20

18

63,171

12,210

25

23

94,858

22,812

15

13

6,852

1,027

15

13

79,237

11,408

15

13

96,113

13,646

15

13

100,065

14,051

15

13

66,440

9,382

15

13

36,798

5,167

5

3

10,056

435

5

3

34,874

1,695

8

6

68,387

4,617

8

6

105,109

7,367

—

—

17,089

—

—

—

8,753

—

10

8

64,606

5,894

8

6

21,252

1,535

—

—

19,087

—

—

—

71,793

—

6

4

5,185

207

10

8

14,552

1,455

10

8

93,481

8,430

10

8

10,017

1,001

10

8

—

—

15

13

23,779

3,431

—

—

63

—

—

—

110

—

i

11 november—17 november

18 november—24 november

25 november— 1 december

2 december— 8 december..

9 december—15 december..

1936

16 december—22 december....

23 december—29 december....

30 december 1935— 5 januari 1936

6 januari—12 januari........

13 januari—19 januari........

20 januari—26 januari........

27 januari— 2 februari ......

3 februari— 9 februari......

10 februari— 5 april ........

1935 januari..........

februari ........

1 mars—14 mars

15 mars—24 mars

25 mars—31 mars

1 april—21 april

22 april—30 april

maj

uni

juli

1 august

12 august

17 august

1936

—11 augusti......

16 augusti......

—25 augusti......

26 augusti—31 augusti......

1 september— 8 september

9 september—15 september

16 september—30 september

1 oktober—27 oktober ....

28 oktober—31 oktober ....

1 november—10 november

11 november—17 november

18 november—24 november

25 november—30 november

1 december—22 december..

23 december—29 december..

30 december—31 december..

1 januari—19 januari......

20 januari—26 januari......

27 januari—31 januari......

1 februari—2 februari .....

3 februari— 9 februari.....

10 februari—29 februari.....

mars.......................

1 Konserverade ägg. Enligt särskilt beslut har å dessa kvantiteter utgått ett pristillägg av 30 öre

per kg. — 2 Pristillägget utgår endast å färska ägg, vägande högst 14 lbs per great hundred. — 8 För

ägg vägande högst 14 lbs per great hundred. —1 För ägg vägande mer än 14 lbs per great hundred.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

37

Tabell VIII. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga foder
medel

m. m. i ton.

År och månad

Inhemsk

försäljning

av svenska

fodermedel

Import av

oljekakor

Summa

inhemsk för- säljning och

import

Import av

kreatursfoder

st. nr 366—

—372

1934 januari..........................

6,005

15,687

21,692

5,832

februari ........................

3,834

17,440

21,234

5,493

mars............................

6,600

20,259

26,859

5,769

april............................

6,811

14,900

21,711

6,096

maj ............................

8,861

9,944

18,805

5,243

juni ............................

300

5,352

5,652

1,842

juli..............................

1,288

10,380

11,668

1,350

augusti..........................

5,106

16,598

21,704

2,602

september ......................

2,702

9,504

12,206

2,794

oktober..........................

2,916

7,504

10,420

2,616

november........................

3,901

9,294

13,193

4,073

december........................

4,456

11,744

16,200

5,846

Summa

52,780

148,606

201,346

49,556

1935 januari..........................

4,781

15,658

20,439

5,256

februari ........................

4,268

14,207

18,475

6,759

mars............................

9,256

15,784

25,040

7,778

april............................

3,818

17,141

20,959

5,246

maj ............................

1,956

6,136

8,092

3,132

juni ............................

1,643

3,876

5,519

1,543

juli..............................

3,967

12,070

16,037

1,801

augusti..........................

5,464

11,432

16,896

2,448

september ......................

10,327

14,239

24,566

5,429

oktober..........................

6,768

11,878

18,646

5,679

november........................

3,067

15,625

18,692

5,251

december........................

4,604

14,492

19,096

2,436

Summa

59,919

152,538

212,457

52,758

1936 januari..........................

6,846

12,907

19,753

2,995

februari ........................

3,008

7,349

10,357

2,675

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3. Förslag rörande fortsatta stödåtgärder.

I sitt utlåtande den 10 januari 1936 har jordbruksnämnden även framlagt

förslag till fortsatta stödåtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område.

Vid utlåtandet funnos fogade yttranden i ämnet från svenska spannmålsaktiebolaget,

Sveriges äggintressenters förening u. p. a., svenska mejeriernas

riksförening u. p. a. och Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a.

över jordbruksnämndens utlåtande och förslag hava yttranden avgivits av

statskontoret, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium efter hörande av samtliga

handelskamrar i riket, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska

lantmännens riksförbund, förening u. p. a., Sveriges fjäderfäavelsförening,

svenska ägghandelsförbundet, förening u. p. a., Malmöhus läns småbrukareförbund,

kooperativa förbundet, föreningen Sveriges spannmålsintressenter,

svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, svenska spannmålsföreningarnas

samorganisation, svenska kvarnföreningen samt svenska

tullkvarnarnas riksförbund. Även generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

hava avgivit yttranden rörande vissa delar av jordbruksnämndens utlåtande

och förslag.

I anledning av uttalande av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

vid 1935 års riksdag (utlåtande nr 1 sid. 109) har vidare Kungl. Majit

genom beslut den 30 augusti 1935 uppdragit åt jordbruksnämnden att verkställa

utredning i fråga om vidtagande av anordningar från statens sida

för bibehållande tillsvidare av ett visst större reservlager av brödsäd. I anledning

härav har jordbruksnämnden med skrivelse den 6 december 1935 överlämnat

utredning och förslag i ämnet.

Över sistnämnda utredning och förslag hava yttranden avgivits av chefen

för generalstaben, arméförvaltningens intendentsdeparlement, marinförvaltningen,

chefen för marinstaben, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,

statskontoret, lantbruksstyrelsen, styrelsen för svenska spannmålsaktiebolaget,

statens lagerhus- och fryshusstyrelse, svenska lantmännens

riksförbund, svenska kvarnföreningen, svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening och föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

Allmänna synpunkter. I sitt omförmälda yttrande den 10 januari 1936

har jordbruksnämnden inledningsvis angivit vissa allmänna synpunkter, som

enligt nämndens uppfattning borde vara vägledande vid fortsatt stöd från

det allmännas sida åt jordbruksnäringen. I sådant hänseende har nämnden

anfört följande.

I sitt vid Kungl. Maj:ts proposition nr 227 till 1935 års riksdag fogade anförande

till statsrådsprotokollet framhöll chefen för jordbruksdepartementet,

bland annat, att de dittills vidtagna stödanordningarna borde så omläggas

eller jämkas, att de främjade eller i varje fall icke motverkade en så småningom

skeende anpassning av jordbruksproduktionen efter de ändrade avsättningsförhållandena.

Prissättningen borde sålunda återfå sitt vägledande in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

39

flytande på produktionsinriktningen och de åtgärder, som innebure ett fastlåsande

av priserna oberoende av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter,

så småningom avvecklas. Statens prisstödjande verksamhet

på ifrågavarande område syntes enligt departementschefens mening i

fortsättningen böra i huvudsak inriktas på att medverka till att förefintliga

avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksprodukter tillvaratoges. Utomlands

vore avsättningsmöjligheterna mycket begränsade. Även om med hänsyn

härtill måhända en viss återhållsamhet i fråga om exportbefrämjande

åtgärder på hithörande område vore tillrådlig, ansåge departementschefen det

önskvärt, att kontakt alltjämt bevarades med våra exportmarknader på området.

Särskilt gällde detta beträffande sådana marknader, varest svenska

jordbruksalster sedan gammalt vore inarbetade. För att avsättningsmöjligheterna

inom landet för den svenska jordbruksproduktionen skulle kunna på

ändamålsenligt sätt tillvaratagas erfordrades, att importen av motsvarande

utländska alster reglerades. I den mån avsättningsmöjligheterna för svenska

jordbruksprodukter ytterligare försämrades, bleve en skärpning av ifrågavarande

regleringar måhända nödvändig. Departementschefen uttalade

vidare, att en sänkning av priserna å jordbrukets produkter icke vore önskvärd,

enär detta komme att hava till följd en försämring av jordbrukarnas

levnadsstandard, vilken i fråga örn flertalet personer, som vore sysselsatta

inom jordbruket, redan vore jämförelsevis låg.

Till vad chefen för jordbruksdepartementet sålunda anfört förklarade sig

sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i sitt i anledning av, bland

annat, förenämnda proposition avgivna, av riksdagen godkända utlåtande (nr

1) kunna i stort sett ansluta sig. Utskottet uttalade i fråga om det stöd, som

för innevarande regleringsperiod borde lämnas jordbruksnäringen, att därvid

borde eftersträvas, att det genomsnittliga prisläget för jordbrukets alster

ej sänktes under 1934 års nivå. En förutsättning härför vore givetvis, enligt

utskottets mening, att jordbruksproduktionen i stort sett finge en med hänsyn

till föreliggande förhållanden lämpligt avvägd omfattning. Med denna utgångspunkt

anslöte sig utskottet till av departementschefen gjorda uttalanden

därom, att prisbildningen å de olika produkterna, i den mån så kunde ske,

borde lämnas fri för att en bättre jämvikt mellan produktionens storlek inom

de olika jordbruksgrenarna samt föreliggande avsättningsmöjligheter skulle

ernås. Härigenom underlättades även den naturliga anpassningen av landets

jordbruk efter de till följd av den internationella handelns desorganisation

ändrade betingelserna därför och förbereddes de nuvarande provisoriska stödanordningarnas

upphörande eller ersättande i mån av behov med mera varaktiga

sådana. Denna anpassning komme visserligen att erbjuda vissa svårigheter

på grund av de skiljaktigheter i fråga örn jordbrukets förutsättningar,

som förelåge i olika delar av vårt land, men utskottet förutsatte, att hänsyn

härtill toges vid den närmare utformningen av hithörande bestämmelser

och framför allt vid deras tillämpning. Särskilt de stora olikheter, som i

detta hänseende rådde mellan Norrland och övriga delar av landet, förtjänade

uppmärksammas. Utskottet utginge därför ifrån att hithörande förhållanden

i män av behov bleve föremål för närmare utredning av vederbörande.

De allmänna synpunkter i fråga örn de statliga stödåtgärderna på jordbrukets

område, som sålunda anförts av chefen för jordbruksdepartementet och

av riksdagen godkänts, syntes enligt jordbruksnämndens mening alltjämt böra

vara vägledande för statens ifrågavarande verksamhet. Någon sänkning av

det genomsnittliga prisläget för jordbrukets alster vore av flera skäl icke

önskvärd. Visserligen hade priserna å ett flertal av de viktigaste alstren

under senaste halvåret 1935 varit föremål för kraftiga stegringar och som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

följd därav hade det genomsnittliga prisläget för jordbrukets produkter under

1935 kommit att ligga högre än under 1934, men en utveckling i dylik

riktning hade varit av statsmakterna åsyftad.

De statliga stödåtgärderna på jordbrukets område bestode för närvarande

i allt väsentligt i anordningar för reglering av exporten och importen av

jordbrukets alster samt främjande av dessas avsättning inom landet. Anordningarna

byggde tidigare i stor utsträckning på den principen, att utbuden

å den inhemska marknaden skulle så regleras, att jämvikt mellan utbud

och efterfrågan uppnåddes vid ett visst som skäligt ansett prisläge, men

med de omläggningar och jämkningar, som vidtagits vid 1935 års riksdag,

avsåges att åstadkomma en friare prisbildning inom landet. Detta tänktes

skola ske genom att statens prisstödjande verksamhet begränsades till en

medverkan vid tillvaratagande av förefintliga avsättningsmöjligheter inom

och utom landet. En dylik inriktning mot ökad självförsörjning i fråga örn

jordbrukets produkter kunde emellertid medföra svårigheter. Erfarenheterna

från det gångna året visade även, att i vissa situationer för undvikande

av allt för starka prisfluktuationer, vilka skadade såväl produktionen

som konsumtionen, åtgärder erfordrades, vilka innebure en modifiering av

självförsörjningsprincipen med fullt fri prisbildning inom landet. Med hänsyn

härtill skulle det, såsom förhållandena numera utvecklat sig, kunna ifrågasättas,

om man borde fortgå på den inslagna vägen. Produktionen av

jordbruksalster i Sverige hade minskat i omfattning och den inhemska efterfrågan

därav tilltagit, varför det produktionsöverskott, som tidigare förelegat

för vissa alster, numera väsentligt nedgått. Svårigheterna med en reglering

av priserna inom landet hade därigenom minskats. Härtill komme

att, ehuru avsättningsmöjligheterna utomlands för svenska jordbruksprodukter

alltjämt vore otillfredsställande, de dock i vissa fall förbättrats. Därigenom

hade utsikterna, att de nuvarande provisoriska stödanordningarna

skulle kunna inom överskådlig tid upphöra eller förenklas, något ljusnat. I

vad mån de ändringar, som sålunda skett i fråga om den svenska jordbruksproduktionen

och dess avsättningsförhållanden, komme att bliva bestående,

kunde dock ännu icke med visshet bedömas. Med hänsyn, bland

annat, härtill syntes det nämnden, som om tillräckliga skäl icke förelåge att

för nästa regleringsperiod frångå den av statsmakterna i nu berörda hänseende

under förra året intagna ståndpunkten. Givetvis läge det dock vikt

uppå, att Kungl. Majit ägde nödig rörelsefrihet för att, i den mån förhållandena

därtill föranledde, vidtaga nödiga omläggningar av de statliga regleringsanordningarna.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att den av krisen förorsakade inriktningen

av det svenska jordbruket mot självförsörjning helt naturligt

medfört betydande olägenheter för de jordbrukare, som tidigare använt importerade

fodermedel. Men även för andra jordbrukare komme förskjutningen

i produktionens inställning mångenstädes att föranleda vissa svårigheter

på grund av de olika förutsättningar för jordbruk, som förelåge i skilda

delar av landet. För bedömande av huruvida och på vad sätt dessa svårigheter

och olägenheter kunde och lämpligen borde mildras genom statens

ingripande vore det nödvändigt att äga en närmare kännedom om huru

foderförsörjningen gestaltade sig hos jordbrukare av olika kategorier och i

olika landsdelar. Efter framställning av jordbruksnämnden hade med anledning

därav förordnats, att i samband med att brödsädsinventering verk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

41

ställdes i början av 1936 undersökning även skulle ske rörande foderförsörjningen

i vissa delar av landet. Vidare påginge inom nämndens kansli en

statistisk-ekonomisk undersökning rörande de förhållanden, varunder jordbruket

arbetade i Norrland i jämförelse med andra landsdelar. När denna

utredning, varvid särskilt de speciella förhållandena i Norrbottens län komme

att uppmärksammas, slutförts, skulle nämnden till Kungl. Majit avlämna

redogörelse för de erhållna resultaten. I samband därmed komme nämnden

att framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde giva anledning.

I fråga örn de sålunda av jordbruksnämnden anförda allmänna synpunkterna

rörande jordbruksstödets inriktning har avvikande mening uttalats av

två av nämndens ledamöter, nämligen herrar Strindlund och Norup, vilka

med instämmande från suppleanterna i nämnden herrar Ahlsten, Andersson

och Börjesson framhållit, att den inom jordbruket sysselsatta befolkningen

alltjämt arbetade under jämförelsevis ogynnsamma betingelser samt att med

hänsyn härtill sagda prisläge borde ytterligare höjas. Möjligheterna att

åstadkomma en sådan höjning tedde sig enligt reservanternas mening ljusare

nu än förut på grund av att det allmänna ekonomiska läget i Sverige

under senaste året avsevärt förbättrats. Beträffande utsikterna i berörda

hänseende under nästkommande regleringsperiod erinrade reservanterna om

chefens för finansdepartementet uttalande i finansplanen i årets statsverksproposition,

att man torde kunna fastslå, att den hittillsvarande utvecklingen

inom landet gåve förhoppningar örn en fortsatt om än sannolikt avtagande

tillväxt av produktion och inkomster. Det förefölle uppenbart, att

denna gynnsamma konjunkturutveckling borde komma även jordbruket till

del. Vid sådant förhållande syntes det reservanterna, som örn man vid bedömande

av huru långt statens prisstödjande verksamhet på ifrågavarande

område skulle sträcka sig under nästkommande regleringsperiod borde utgå

ifrån att det genomsnittliga prisläget för jordbrukets alster under perioden

borde förbättras.

I de avgivna yttrandena över jordbruksnämndens utlåtande har frågan

om de allmänna principer, som borde följas på förevarande område,

upptagits till behandling endast av lantbruksstyrelsen, Sveriges allmänna

lantbrukssällskap, Stockholms handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands

handelskammare ävensom styrelsen för kooperativa förbundet.

Lantbruksstyrelsen finner de allmänna synpunkter, som av mig anförts

vid avlåtande av förutnämnda proposition nr 227 till 1935 års riksdag, i stort

sett riktiga och ändamålsenliga. Efter framhållande av att dessa synpunkter

till sitt syfte i huvudsak sammanfölle med den uppfattning, som lantbruksstyrelsen

tidigare framfört, senast i avgivna utlåtanden den 5 januari och

den 10 februari 1935, anför styrelsen, bland annat, följande.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande kunde dessa syften nås på ett enklare

sätt och med mindre olägenheter för det allmänna, samtidigt som jordbrukets

intressen bleve minst lika väl tillgodosedda, örn statens ingripande

på den inrikes handelns område efter hand avvecklades och de statliga åtgärderna

i huvudsak inskränktes till reglering av importen samt, där så i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

vissa fall kunde visa sig nödvändigt, stödjande av exporten utav förefintligt

produktionsöverskott. En sådan förenklad form av regleringsåtgärder

hade, såvitt lantbruksstyrelsen kunnat finna, med fördel tillämpats i fråga

om vissa andra jordbruksprodukter, nämligen i fråga örn ägg och kött. Vid

en sådan form av reglering måste givetvis den inrikes marknaden noga följas

och regleringsåtgärderna i fråga om import och export anpassas efter

dess krav. Det allmänna måste således fortfarande tills vidare behålla ett

visst grepp över den inhemska marknadens allmänna utveckling, men syntes

numera, sedan respektive organisationer vunnit tillbörlig stadga, detaljerna

kunna överlämnas åt producenternas organisationer, å ena sidan, samt

konsumenternas organisation och handeln, å den andra sidan. I den mån

under nuvarande förhållanden så vore möjligt, skulle vid sådant förhållande

marknaden återföras till en mera ekonomisk ordning och en slutlig avveckling

av de statliga kristidsåtgärderna, örn och när en sådan kunde ske,

underlättas.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att de allmänna synpunkter

för stödanordningarna på jordbrukets område, som angåves av 1935 års

riksdag, fortfarande böra vara vägledande, men betonar angelägenheten av

att direktiv lämnas, huruvida en ytterligare prisstegring borde tillåtas äga

rum eller eftersträvas. Sin uppfattning i sistberörda spörsmål angiver lantbrukssällskapet

sålunda.

De under senaste åren vidtagna åtgärderna hade närmast syftat till att

bereda ett stöd, som varit oundgängligt för att jordbrukarna skulle kunna

genomgå krisen utan ekonomiskt sammanbrott, och man hade därvid eftersträvat

en sådan avvägning, att livsmedelsprisen likväl bleve tämligen låga

och kunde bereda lättnad för övriga befolkningslager under av krisen förorsakade

svårigheter. Jordbrukets produktprisnivå hade i överensstämmelse

härmed varit förhållandevis låg och vore alltjämt lägre än prisnivån för varor

och levnadskostnader i allmänhet. Detta förhållande kunde icke bestå i längden.

Visserligen hade jordbruket dess bättre gynnats av några goda skördeår,

varigenom det ekonomiska utbytet blivit fördelaktigare än prisförhållandena

i och för sig skulle föranleda, men den principiella inställningen till

den framtida jordbrukspolitiken i nu berörda avseenden kunde icke rimligen

få bestämmas härav. Den senaste tidens utveckling hade medfört en höjning

av varupriserna på skilda områden och därmed även av jordbrukarnas

produktions- och levnadskostnader, vilket motiverade en höjning av deras

produktpriser. Genomförandet av en önskvärd förhöjning av lantarbetarnas

löner förutsatte ökade inkomster för jordbrukarna. Som de ekonomiska förhållandena

för andra näringsgrenar förbättrats samt allmänhetens köpkraft

stigit och alltjämt torde vara i stigande, förelåge icke samma skäl som tidigare

att med hänsyn till konsumenterna undvika en prisförhöjning. I stället vöre

för stärkande av den jordbrukande befolkningens köpkraft och ernående av

god ekonomisk balans i samhället en höjning av jordbrukets produktpriser

önskvärd. Enligt sällskapets mening borde sålunda en fortsatt höjning av den

genomsnittliga prisnivån för jordbrukets produkter, så att i huvudsak paritet

med den allmänna prisnivån erhölles, icke blott tillåtas utan även eftersträvas.

Givetvis kunde å andra sidan åtgärder tänkas bliva erforderliga till förhindrande

av att prisen å enskilda produkter stege till för hög nivå.

Stockholms handelskammare uttalar sin tillfredsställelse med att ett samordnande

mellan de olika stödåtgärderna på jordbruksområdet skett och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 239.

43

att strävandena på området numera syfta till ett organiskt sammanhang mellan

de skilda regleringarna samt anför vidare, bland annat:

Med hänsyn till förhållandena på världsmarknaden måste antagligen det

svenska jordbruket tills vidare under åtskilliga år framåt räkna med en sluten

marknad, vidmakthållen genom olika slag av importbegränsningar i förening

med inmalningstvång för svensk brödsäd. Uppenbart vore emellertid,

att strävandena borde gå ut på att inom den slutna krets, som sålunda

åstadkommits, i möjligaste mån skapa en marknad med inom landet fri

prisbildning. Vid förandet av en sådan politik måste man emellertid tills vidare

räkna med oundvikligheten av en viss, för landet i och för sig förlustbringande

export av lantbruksprodukter. Ifrågavarande export borde sättas

in på de områden, där den vore ägnad att nationalekonomiskt sett medföra de

minsta förlusterna. Exempelvis kunde detta tänkas ske medelst en genom

den fria handelns försorg, men under det allmännas inseende, vidtagen export

av fodersäd.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare ifrågasätter, huruvida

icke tidpunkten nu vore inne att avveckla de av statsmakterna vidtagna regleringsanordningarna

på jordbruksområdet. Handelskammaren funne ett

starkt stöd härför i utvecklingen av förhållandena inom mjölkprodukt-, slaktdjurs-

och ägghandeln under senaste delen av år 1935 och särskilt motiverad

vore en avveckling på spannmålsregleringens område.

Stgrelsen för kooperativa förbundet framhåller, att jordbruksproduktionen

måste anpassas till långtidsförändringarna i den inhemska förbrukningen

samt understryker angelägenheten av att en övergång sker till friare prisbildning

inom landet å jordbruksprodukter och att detta beaktas vid utformningen

av de fortsatta stödåtgärderna. I fråga om den önskvärda genomsnittliga

prisnivån anför styrelsen — närmast i anledning av det reservationsvis

inom jordbruksnämnden framställda önskemålet om att denna nivå borde

höjas — bland annat följande.

Styrelsen ville erinra om att jordbrukets nettoinkomst icke enbart betingades

av produktprisnivåns höjd utan även av den omsatta totalvolymen jordbruksprodukter.

En stor del av jordbrukets kostnader vore relativt fasta,

varför kostnaderna per produktenhet vid en större produktionsmängd bleve

väsentligt lägre och därmed nettoutbytet större. För flertalet jordbruksprodukter

syntes en synnerligen stor efterfrågeelasticitet föreligga. En mer markerad

höjning av produktprisnivån i jämförelse med nuvarande prisläge bleve

enligt styrelsens förmenande av mycket tvivelaktigt värde ur jordbrukarnas

egen synpunkt på grund därav, att en icke obetydlig förbrukningsminskning

härigenom med största sannolikhet skulle komma att inträda. Styrelsen bortsåge

sålunda härvid helt från det allvarliga sociala spörsmålet, huru en dylik

höjning skulle komma att drabba de sämst situerade i vårt samhälle, vilka

redan nu linge förbruka avsevärt mindre av åtskilliga jordbruksprodukter än

vad som ur hälsosynpunkt tedde sig försvarligt, och betonade sålunda enbart

själva osäkerheten ur jordbrukarnas egen intressesynpunkt av att en förhöjning

i produktprisnivån skulle komma att visa sig vinstbringande. Härtill

komme, såsom av jordbruksnämnden i dess utredning påpekats, icke blott

att Sveriges smör- och äggexport i likhet med tidigare krävde pristillägg från

hemmamarknaden för att överhuvud kunna bibehållas utan även att den

förut vinstgivande baconexporten på England tarvade mycket avsevärda pris
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

tillskott från hemmamarknaden. I den mån genom en ytterligare höjning

av jordbrukets produktprisnivå en förbrukningsminskning på förut angivna

grunder skulle komma alt inträda och en av det högre priset framdriven

produktionsökning jämsides härmed skulle göra sig gällande, komme exportbehovet

att ökas och därmed nettobehållningen för jordbrukets del av den

genom statsmakternas åtgöranden förhöjda produktprisnivån att ytterligare

nedgå respektive förvandlas till ren förlust.

Mjölkregleringen. Jordbruksnämnden har i sitt yttrande framhållit, att

de under sistlidna höst timade förändringarna för den svenska mjölkproduktionen,

beträffande vilka redogörelse tidigare lämnats, icke i och för sig

nödvändiggjorde några mera principiella omläggningar av mjölkregleringen.

Med hänsyn till vad som inträffat syntes det dock nämnden vara lämpligt,

att densamma i vissa avseenden ändrades och kompletterades. Även andra

omständigheter påkallade vissa jämkningar av regleringsanordningarna på

förevarande område. Till utveckling av denna sin uppfattning anför nämnden

bland annat följande.

I och med att riksföreningen övertagit handhavandet av praktiskt taget

hela vår smörexport hade givetvis frågan örn de exportstödjande åtgärderna,

vilka hittills åtminstone till viss del grundats på inbördes konkurrens mellan

de olika exportörerna, kommit i ett nytt läge. Flertalet av de ändringar av

gällande mjölkreglering, som enligt nämndens mening borde vidtagas för

nästkommande regleringsperiod, vore emellertid av beskaffenhet att kunna

avgöras av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Nämnden ansåge sig likväl

böra beröra vissa av dessa åtgärder.

Vissa omständigheter talade för att den nu rådande knappheten på mjölk

föranletts av en tillfällig nedgång i produktionen. Skulle det visa sig, alt

tillbakagången vore av iner varaktig natur, bleve emellertid läget ett annat.

I en dylik situation borde det givetvis icke ifrågakomma, att samtidigt med att

åtgärder vidtoges för att stimulera till ökad konsumtion priserna å fodret

hölles uppe för att motverka en ökning av produktionen. En sänkning av

kraftfoderskatten tedde sig i sådant läge naturlig.

Med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts under de senaste månaderna,

kunde det ifrågasättas, örn icke lämpligen smörpriset borde höjas, då knapphet

på smör vore rådande. Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

uttalade visserligen i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1, att de ökade

medel, som genom omläggningen av margarinaccismedlens användning tillfördes

mjölkregleringen, borde användas för att sänka smörpriset, men sedan

numera accisen nedsatts och därigenom de medel, som tillfördes regleringen,

minskats, syntes läget vara ett annat än det som förelåg, när sagda uttalande

gjordes. En höjning med 15 öre för kilogram skulle innebära, att priset fritt

mejeri bringades upp på samma nivå som före den 1 juli 1935. Enär margarinpriset

nu läge å samma höjd som då, skulle marginalen emellan detta och

smörpriset bliva vad den var före nyssnämnda dag. En dylik höjning av

smörpriset skulle otvivelaktigt medföra gynnsamma verkningar för det mycket

betydande antal jordbrukare, som å den egna gården tillverkade smör för

avsalu. Dessa erlade ej mjölkavgift men vore samtidigt avstängda från att

erhålla prisutjämningsbidrag. Visserligen kunde de för närvarande, därest

riksnoteringen understege 230 öre, av mjölkavgiftsmedlen efter särskild ansökan

för kilogram försålt smör erhålla ett pristillägg, svarande mot skillnaden

mellan 230 öre och riksnoteringen, men erfarenheten under det sistförflutna

halvåret visade, att endast ett ringa fåtal av lantsmörstillverkarna be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 239.

45

gagnat sig av denna möjlighet. Då prisutjämningsbidraget numera i hela landet

väsentligt överstege avgiftens belopp, befunne sig sålunda tillverkarna

av lantsmör i ett sämre läge än de jordbrukare, som levererade mjölk till

mejeri.

Därest riksnoteringen för runmärkt smör skulle höjas till 230 öre för kilogram,

komme smörprisfonden enligt nu gällande bestämmelser att tillföras

ett belopp av 50,000 kronor för vecka. Vidare syntes det sannolikt, att exportpriset

jämväl i fortsättningen komme att överstiga 1 krona 50 öre för kilogram

och att sålunda sagda fond även komme att tillföras vid smörexporten

inbesparade medel. Toges därjämte hänsyn till att fonden den 1 januari

1936 uppgick till nära 5 miljoner kronor vore det sålunda ett betydande belopp,

som skulle stå till förfogande för prisnedsättningar för av mjölkregleringen

berörda varor. I anslutning till vad svenska mejeriernas riksförening

i sitt till nämnden avgivna yttrande anfört ville nämnden förorda, att ifrågavarande

belopp användes för att kompensera en sänkning av mjölkavgiften.

Det syntes nämnden icke kunna försvaras att, samtidigt med att medel fonderades

på grund av att de icke vore behövliga, mjölkavgiften upptoges med

oförändrat belopp. Även med hänsyn till att mjölkavgiften jämte kraftfoderskatten

skulle användas i första hand för att bestrida kostnaderna för

smörexporten syntes det rimligt, att då sagda kostnader nedginge avgiltens

belopp sänktes. Sänkningen borde självfallet icke göras större än att ifrågavarande

medel vöre tillräckliga att kompensera minskningen i inkomsterna

för mjölkregleringen. Att bedöma storleken av den sänkning, som borde ske,

ävensom att i fortsättningen bestämma avgiftens belopp borde alltjämt tillkomma

Kungl. Majit. Av principiella skäl kunde nämnden icke tillstyrka,

att det uppdroges åt nämnden eller svenska mejeriernas riksförening under

nämndens kontroll att bestämma avgiftens belopp. Den omständigheten att

avgiftsbeloppet fastställdes av Kungl. Majit borde dock icke hindra, att detsamma

bestämdes, endast för någon kortare tid i sänder, förslagsvis kvartal

eller halvår. Nämnden hänvisade till att de inmalningsprocenter, som avsåges

i förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete

och svensk råg vid framställning av mjöl m. m., fastställdes av Kungl. Majit

för en tid av två månader i sänder utan att några olägenheter av detta förfaringssätt

framträtt.

I sitt till jordbruksnämnden avgivna yttrande har svenska mejeriernas

riksförening hemställt, att nu gällande huvudgrunder beträffande mjölkregleringen

måtte bibehållas samt att möjlighet skulle lämnas riksföreningen

att med bibehållande av nuvarande maximibelopp under jordbruksnämndens

kontroll från tid till annan anpassa mjölkavgiftens storlek med

hänsyn dels till mjölkregleringens behov av medel, dels till förhållandet

mellan produktion och avsättning av mjölk och mejeriprodukter och dels

till förhållandet mellan det ekonomiska utbytet vid försäljning av konsumtionsmjölk

oell vid mjölkens användning för produktberedning. I

I de avgivna yttrandena över jordbruksnämndens utredning oell förslag

hava de av nämnden framförda synpunkterna i fråga örn mjölkregleringen

föranlett principiella erinringar endast från handelskammaren i Göteborg

och — i viss mån — lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har särskilt understrukit betydelsen av att smörpriset

— oell därmed också mjölkpriset — göres rörligt. Därest prisläget för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

mjölk vöre i stort sett lika under vinter och sommar, förelåge en lockelse att

i så stor utsträckning som möjligt få huvudproduktionen förlagd till sommaren.

Efter att hava konstaterat, hurusom säsongvariationerna i produktionens

omfattning förstorats under senare år, uttalar lantbruksstyrelsen vidare

att, därest såsom styrelsen funne antagligt denna utveckling i viss mån

sammanhängde med regleringsåtgärderna, dessa i nuvarande form knappast

kunde anses fullt tillfredsställande. Örn utvecklingen finge fortsätta

på detta sätt, kunde det lätt inträffa, att avsättningen av sommarens produktion

komme att möta stora ekonomiska svårigheter, om den ens bleve

möjlig, samtidigt som under viss del av vinterhalvåret landets behov av

smör måste fyllas genom import. Under betonande av att en tillfredsställande

anpassning av produktionen på mjölkregleringens område näppeligen

vore möjlig utan att nu angivna synpunkter bleve tillgodosedda, anför

lantbruksstyrelsen vidare, bland annat, följande.

Detta åter syntes icke möjligt, så länge ett fast smörpris upprätthölles genom

att vid smörexporten av allmänna medel lämnades ett tillskott, så avvägt,

att exportpriset komme att svara mot ett visst inrikes pris. Först om

det allmännas medverkan vid regleringen inskränkte sig till att stödja exporten

av förefintligt exportöverskott utav mejeriprodukter genom utbetalande

utav ett i förhållande till läget på exportmarknaderna samt till vid

olika årstider rådande produktionsförhållanden skäligt pristillägg, syntes,

såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna, tillfredsställande förhållanden på detta

område kunna ernås. Därmed skulle statens stöd till mejerihanteringen

överföras till samma form, som den, som tillämpades i fråga om äggproduktionen,

vid vilken av naturliga förhållanden ännu mer betydande säsongvariationer

förekomme såväl i fråga om produktionens storlek som i fråga

om produktionskostnaden. Det förhållandet, att vederbörande producentorganisation

handhade så gott som hela smörexporten, borde enligt lantbruksstyrelsen

förmenande göra en sådan regleringsform lättare än i fråga om

äggproduktionen, där exporten vore fördelad på ett flertal händer.

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att de förhållanden, som under

det sistlidna året inträffat på smör- och fläskmarknaden, i det att brist

rått å ifrågavarande varor, vilken framtvingat en omfattande import, samtidigt

som staten tillskjutit stora belopp för uppehållande av exporten, syntes

vara av den art, att de borde giva anledning till en avveckling av det nu

tillämpade regleringssystemet. Enligt handelskammarens mening syntes det

möjligt att råda bot på bristfälligheterna endast genom en omläggning av

systemet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap uttalar, att sällskapet i huvudsak

kunde giva sin anslutning till vad jordbruksnämnden anfört beträffande

mjölkregleringen. Direktiv rörande en höjning av smörpriset, då knapphet

rådde, syntes dock icke böra meddelas av de statliga myndigheterna utan avgörandet

borde tillkomma svenska mejeriernas riksförening efter samråd med

jordbruksnämnden. Att en höjning tidvis kunde ifrågakomma vore enligt

lantbrukssällskapets mening tydligt.

Malmöhus läns småbrukareförbund framhåller önskvärdheten av att den

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

47

prisdifferens bibehölles, som förefunnits mellan smör och margarin, innan

margarinaccisen sänktes, samt tillägger, att en sänkning av mjölkavgiften

skulle hälsas med tillfredsställelse.

Slaktdjursregleringen. Jordbruksnämnden uttalar, att i det läge, vari

frågan om slaktdjursmarknadens reglering numera befunne sig, några särskilda

anordningar från riksdagens sida utöver de, som redan vidtagits, icke

vore erforderliga, samt utvecklar vidare sin uppfattning i frågan sålunda.

Visserligen vore avsättningsmöjligheterna utomlands för fläsk och kött

för närvarande otillfredsställande —- någon förbättring torde av allt att

döma ej vara att förvänta under närmaste månaderna — men tillräckliga

skäl att ej utnyttja de Sverige tillerkända kontingenterna förelåge icke. En

minskning av exempelvis vår baconexport till Storbritannien under den

Sverige tillerkända kontingenten torde nämligen få till omedelbar följd att

kontingenten nedsattes. Med hänsyn till den ovisshet, som rådde rörande

utvecklingen i framtiden beträffande baconmarknaden i Storbritannien,

syntes därför en åtgärd i angiven riktning icke vara tillrådlig. Detsamma

torde även gälla i fråga om nötkreatursexporten till Tyskland. Vid ordnandet

av exporten av såväl bacon som nötkreatur syntes hittills tillämpade

grunder böra tillämpas jämväl i fortsättningen.

På grund av att exportens omfattning i fråga örn såväl fläsk som nötkreatur

vore i stort sett fastlåst, komme prisnivån i Sverige å kött och fläsk att i det

långa loppet bliva beroende av produktionens storlek. Denna återigen bestämdes,

i vad anginge fläsk, i viss mån av fodertillförselns omfattning. Självfallet

finge denna icke så regleras, att produktionen av fläsk för tillgodoseende

av förefintligt behov förhindrades.

I nuvarande läge syntes de statliga åtgärderna i övrigt för slaktdjursmarknadens

stödjande i huvudsak kunna begränsas till att medverka till en någorlunda

jämn prisbildning genom att utbudet reglerades. Detta kunde i fråga

om fläsk lämpligen ske genom att i tider med överskott detta undandroges

marknaden genom infrysning för att försäljas, när knapphet rådde. För den

händelse i sistnämnda situation förrådet av fruset fläsk ej vore tillräckligt för

att möjliggöra en lämplig reglering av priserna, kunde det icke undgås att

import skedde. En dylik anordning överensstämde visserligen icke med den

allmänna princip, som, enligt vad tidigare anförts, borde ligga till grund

för de prisstödjande åtgärderna på jordbrukets område, men anordningen

finge anses nödvändig för att förhindra alltför starka växlingar i fläskpriset,

vilka skadade såväl konsumtionen som produktionen. Även i fråga om kött

kunde import bliva nödvändig.

Därest införsel av hithörande varor funnes böra äga rum, vore det av vikt,

att den försigginge på sådant sätt, att den normala handeln därigenom i

minsta möjliga mån rubbades. Ur denna synpunkt vore det önskvärt, att

införseln reglerades medelst påläggande av införselavgift. Denna utväg vore

emellertid beträffande kött och fläsk tillsvidare utesluten av handelspolitiska

skäl. Detta hade lett till att särskilt i Norrbotten införseln av nyssnämnda

varor haft mycket ogynnsamma verkningar. Jordbruksnämnden hade emellertid

beslutat, att från och med början av innevarande år tillsvidare som villkor

för åtnjutande av tillstånd till införsel av fläsk över Haparanda föreskriva,

att vederbörande inköpt svenskt fliisk till myckenhet, som stöde i viss

proportion till vad han finge införa. Därigenom komme de svåraste olägenheterna

med införseln att försvinna samtidigt med att den lokala produktionen

bereddes erforderligt stöd. En sådan anordning anslöte sig i huvud
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

sak till vad som för närvarande tillämpades i fråga om exporten av ägg till

Tyskland.

Sveriges slakteriförbund har i sitt till jordbruksnämnden avgivna yttrande

uttalat, att de åtgärder, som jämlikt statsmakternas beslut vidtagits för att

stödja priserna å kött och fläsk, icke möjliggjort uppnående av den genomsnittliga

prisnivå, vartill beslutet syftat. Förhållandena syntes alltjämt vara

sådana, att ett fortsatt stöd åt den animaliska produktionen vore påkallat och

att detta stöd så utformades, att jordbrukets ekonomiska förutsättningar bleve

i förhållande till annan arbets- och företagsverksamhet tillgodosedda. Beträffande

genomförandet av detta stöd har slakteriförbundet föreslagit ett

förfarande efter i huvudsak följande linjer.

Ät förbundet uppdroges att i görligaste mån inverka reglerande på marknaden,

så att de priser på kött och fläsk, vilka av statsmakterna ansetts såsom

önskvärda, upprätthölles inom lämpliga gränser uppåt och nedåt samt

så att fläskproduktionen åter komme upp i den omfattningen, att behovet

inom landet och den avtalade exporten därav kunde tillgodoses. Till förbundets

förfogande anvisades medel ur jordbrukets prisregleringsfond, eventuellt

i mån av behov förstärkt med slaktdj ursavgifter. Förbundet berättigades att

med sålunda anvisade medel under tider med överskottsproduktion avlasta

marknaden genom infrysning eller ock genom annat lämpligt förfarande

samt, örn underskott vid något tillfälle skulle uppstå, säkerställa efterfrågan

genom att taga i anspråk eventuellt infruset fläsk och kött eller genom import,

allt vid varje tillfälle så att den önskade prisnivån upprätthölles inom

landet. Förbundet vore villigt att underkasta sig all den kontroll, som från

statsmakternas sida ansåges önskvärd, över det sätt, varpå förbundet fullgjorde

sina åtaganden.

I yttrandena över jordbruksnämndens utlåtande har frågan örn slaktdjursregleringens

ordnande upptagits till behandling endast av -— förutom

handelskammaren i Göteborg — lantbruksstyrelsen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

styrelsen för kooperativa förbundet och Malmöhus läns småbrukareförbund.

Lantbruksstyrelsen anför i frågan följande.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om slaktdj ursregleringen gåve lantbruksstyrelsen

icke anledning till mera betydande erinringar. Styrelsen ansåge

sig kunna inskränka sig till att framhålla, att det enligt styrelsens förmenande

knappast vore möjligt att utan alltför omfattande regleringsåtgärder

hålla det inhemska priset på fläsk något nämnvärt högre än motsvarande

engelska prisläge. Inom Danmark hade, såvitt lantbruksstyrelsen hade sig

bekant, eftersträvats en anpassning av det inhemska prisläget efter det, som

kunde uppnås på den engelska marknaden. Såsom förhållandena nu utvecklat

sig, syntes det vara möjligt att vid en dylik anpassning i prishänseende

hålla den svenska fläskproduktionen inom sådana gränser, att regleringsåtgärderna

icke mötte oöverkomliga svårigheter. Ett väsentligt högre prisläge

syntes ofrånkomligen medföra en produktionsökning av sådan storlek, att

svårigheter snart skulle möta att upprätthålla ett ens mot det engelska prisläget

svarande inrikes prisläge. Det gynnsamma prisläget på fläsk under

sommaren och senare delen av år 1935 hade medfört en så betydande stegring

av antalet betäckta suggor, att en stark produktionsökning kunde komma

att medföra ett produktionsöverskott, för vars avsättning liknande svårigheter

kunde möta som de, vilka varit rådande vintern och försommaren

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

49

1934. Det vöre ur regleringssynpunkt önskvärt, om allt för stora mera tillfälliga

prisstegringar på fläsk kunde undvikas. En möjligast jämn prissättning

vore i fråga om svin, där produktionen hastigt kunde förändras, av

större betydelse än för andra slaktdjur.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap inskränker sig till att i fråga om slaktdjursregleringen

hänvisa till de synpunkter, som av sällskapet anförts rörande

den allmänna prisnivån och som förut återgivits.

Malmöhus läns småbrukareförbund instämmer i vad Sveriges slakteriförbund

i sitt yttrande anfört.

Kooperativa förbundets styrelse anser sig böra utöver de skäl mot en ytterligare

höjning av prisnivån för kött och fläsk, som av jordbruksnämnden

anförts, fästa uppmärksamheten på att med de priser, som numera uppnåtts,

betydande risker för en avsevärd konsumtionsminskning förelåge. Till stöd

för denna sin uppfattning hänvisade styrelsen till en undersönking rörande

butiksförsäljningen av fläsk, nötkött och kalvkött i ett antal större konsumtionsföreningar,

vilken nyligen verkställts inom förbundet. Av undersökningen

framginge, enligt styrelsens mening, att höjningen under juni och juli

1935 av partipriset å fläsk verkat starkt minskande å försäljningen. Under

sista kvartalet 1935 hade minskningen i konsumtionen av färskt fläsk varit

av stor omfattning. Att förbrukningen under december 1935 sjönk med

över 10 procent trots det speciella julbehovet, klargjorde övertygande priskänsligheten

hos efterfrågan. Utredningen gåve vid handen, att enahanda

förhållande gällde beträffande nötkött och kalvkött.

Äggregleringen. Enligt jordbruksnämndens uppfattning skulle anledning

ej förefinnas att vidtaga någon ändring i de hittills tillämpade anordningarna

för äggmarknadens stödjande av beskaffenhet att påkalla riksdagens hörande.

Äggmarknaden syntes sålunda i fortsättningen liksom hittills böra stödjas

genom begränsning av importen av ägg och äggprodukter samt främjande

av exporten av förstnämnda varuslag. Äggimporten borde regleras genom

licensförfarande, kombinerat med rätt för regleringsorganet att pålägga licensavgift,

och exporten borde stödjas genom utbetalande av pristillägg å utförda

ägg, allt i enlighet med nu gällande föreskrifter. Jordbruksnämnden tillägger,

att någon ändring av de regler, som för närvarande tillämpades i fråga

örn anskaffande av de medel, som erfordrades för äggregleringens genomförande,

ej syntes vara påkallad.

Icke heller Sveriges äggintressenters förening har ansett sig böra föreslå

några ändringar beträffande de åtgärder till stöd åt äggproduktionen, som

enligt statsmakternas beslut nu tillämpas. Dessa åtgärder syntes nämligen,

såvitt erfarenheten gåve vid handen, hava erbjudit tillfyllestgörande möjlighet

för uppnående av det resultat, som avsetts att utvinnas genom desamma.

Enahanda uppfattning har kommit till uttryck i flertalet av de y ttrand

e n över jordbruksnämndens utredning, där frågan gjorts till föremål för

behandling.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, som anser, att stödåtgärderna för äggmarknaden

i huvudsak fungerat tillfredsställande, har emellertid framhållit,

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 239. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

att det genomsnittliga prisläge för ägg, som uppnåtts under år 1935, torde få

sägas hava varit förhållandevis lågt. En jämförelse grundad på äggnoteringen

gåve vid handen, att medelnoteringen för år 1935 utgjort 114 öre för kilogram

eller 72.2 procent av medelnoteringen för åren 1925—1929, som varit

158 öre för kilogram, vartill komme, att de s. k. överpriser, som plägade betalas

utöver noteringen, under sistnämnda period varit högre än år 1935.

Därest icke prisläget förbättrades genom att fördelaktigare priser uppnåddes

vid export, ville lantbrukssällskapet uttala såsom önskvärt, att den inhemska

prisnivån erhölle något kraftigare stöd genom att större pristillägg lämnades

vid export, önskvärt vore jämväl, att regleringsanordningarna så handhades,

att avbrott i exporten till följd härav undvckes. — Svenska ägghandelsförbundet

har uttalat sig i samma riktning och särskilt understrukit angelägenheten

av att exporten i begränsad omfattning lämnades stöd, även när priserna inom

landet vöre höga. Avbrott hade nämligen till följd, att priserna å svenska ägg

i importländerna bleve ogynnsammare än örn exporten fortsatt hela tiden.

Föreningen framhåller vidare, att äggproduktionen tenderade till att alltmer

förläggas till vår- och sommarmånaderna, då överskottet måste placeras på

exportmarknaden under sämsta möjliga förhållanden. Orsaken härtill vore

enligt föreningens mening, att regleringsorganet icke tillåtit äggpriserna inom

landet att stiga till den nivå, som av statsmakterna angivits såsom önskvärd.

Jämväl fördyringen av de speciella hönsfodren hade medverkat. — Även

Sveriges f jäder f davel s före ning anser av samma skäl som ägghandelsförbundet,

att ett något kraftigare stöd borde lämnas äggproduktionen än som skett under

år 1935.

Fodermedelsregleringen. Under hänvisning till sin redogörelse rörande

verkningarna av de under senare halvåret 1935 vidtagna regleringsanordningarna

å fodermarknadens område har jordbruksnämnden anfört:

Såvitt kunde bedömas av uttalanden i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr

227 till 1935 års riksdag fogade statsrådsprotokollet jämte i anledning av sagda

proposition avgivet utskottsutlåtande borde för innevarande regleringsperiod

eftersträvas ett foderprisläge av cirka 14 öre för foderenhet, vilket

för foderhavre syntes motsvara ett pris av omkring 11.5 öre för kilogram. Av

den förut lämnade redogörelsen syntes framgå, att detta prisläge icke uppnåtts

i områden med produktionsöverskott av havre. Emellertid läge för närvarande

priserna å havre i trakter med underskott över angivna nivå. De

jordbrukare, som inköpte havre, hade ock som regel att erlägga ett pris därå

överstigande 14 öre för foderenhet. Avgörande för bedömande av den inhemska

foderprisnivån borde enligt nämndens mening, på sätt 1934 års

spannmålsutredning närmare utvecklat, med hänsyn till de jämförelsevis små

kvantiteter fodersäd, som omsattes i handeln, vara det realisationsvärde, som

erhölles vid fodrets förädling till animalieprodukter. Av dessa komme fläsk

närmast i betraktande. Utginge man från den sedan flera månader tillbaka

gällande prisnivån för fläsk, vilket innebure att jordbrukarna för svinen

erhölle ett pris av 110 öre å 115 öre för kilogram slaktad vikt, skulle fodrets

realisationsvärde vara cirka 14 öre för foderenhet. Den eftersträvade prisnivån

syntes sålunda vara i stort sett uppnådd. Av det anförda följde vidare,

att den brist i fråga örn fläskproduktionen, som för närvarande fram
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

51

trädde, icke utgjorde en följd av att priserna å inhemskt foder nu vore för

höga. Även beträffande mjölkproduktionen syntes ett foderpris av 14 öre

för foderenhet i nuvarande situation icke vara för högt.

I anslutning till det anförda framhåller jordbruksnämnden, att anledning

icke syntes föreligga att vidtaga sådana ändringar i gällande anordningar

för reglering av fodertillförseln, att nuvarande prisnivå för svenskt foder

sänktes. Med denna utgångspunkt syntes det nämnden angeläget, att staten

hade införseln av fodermedel av olika slag samt av råvaror för tillverkning

av dylika i sin hand. Beträffande de närmare anordningar, som borde vidtagas

härför, har nämnden uttalat följande.

Läget utomlands vore alltjämt så ovisst, att det icke finge anses uteslutet,

att sådana förhållanden kunde inträffa, som påkallade snabba omläggningar

av regleringsanordningarna för ifrågavarande införsel. Import av fodermedel

borde därför jämväl i fortsättningen vara beroende av tillstånd av

jordbruksnämnden. För närvarande syntes dock dylikt tillstånd ej böra

påfordras vid införsel av oljekakor, utan användningen av dessa varor borde

liksom hittills regleras uteslutande genom skatt å varan. Efter särskilt bemyndigande

av Kungl. Majit borde nämnden äga föreskriva de villkor för

åtnjutande av införseltillstånd för övriga varor, som förhållandena påkallade.

Vid liandhavande av importregleringen syntes den allmänna principen

böra följas, att den enskilde jordbrukaren icke finge betagas möjlighet att

tillgodose sitt behov av foder av olika slag, på samma gång som användningen

av inhemskt foder uppmuntrades och en för stark ansvällning av animalieproduktionen

till följd av förekomsten av billigt utländskt foder förhindrades.

Införseln av sådana fodervaror, som i tillräcklig mängd producerades

inom landet, borde sålunda i allmänhet förhindras eller nedbringas

till en obetydlighet. I den mån därutöver begränsning av tillförseln av

utländskt foder funnes böra ske, kunde erforderliga åtgärder i sådant syfte

som regel inskränkas till att gälla endast ett fåtal viktigare fodermedel. I

betraktande komme därvid i fråga örn mjölkfoder framför allt oljekakor och

beträffande annat foder i första hand majs. I fråga om foder, som användes

för mera speciella behov, borde däremot införseln lämnas i möjligaste

mån obeskuren.

Med den inskränkning, som följde därav, att spekulation, som föranleddes

av tillfälliga rubbningar i regleringsanordningarna, borde förhindras, syntes

regleringen av fodermedelstillförseln, därest sådan funnes böra äga rum,

lämpligast kunna ske genom att priserna å det utländska fodret reglerades

vid införseln. Genom ett sådant förfaringssätt ernåddes, att möjlighet förelåge

för envar förbrukare att anskaffa det önskade fodret. En viss säkerhet

erhölles vidare för att det importerade fodret finge den mest lämpliga användningen.

Slutligen vunnes även, att importen av foder kunde i övrigt

lämnas fri och undvekes på så sätt en kontingentering å olika importörer av

de myckenheter, som infördes till riket, vilken fördelning medförde betydande

olägenheter ur flera synpunkter.

En reglering av priserna å utländska fodermedel åstadkommes enklast

genom att desamma belädes med skatt eller införselavgift. Så hade dock

redan skett beträffande praktiskt taget samtliga importerade fodermedel av

någon betydelse, ehuru hittills skattens eller införselavgiftens belopp i allmänhet

icke ensamt fått verka prisreglerande. Därest man överginge till att

reglera priset å utländskt foder i Sverige uteslutande genom avgifter eller

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

skatter, bleve emellertid ifrågavarande priser beroende av prisläget i den internationella

handeln. Då detta alltjämt vore mycket osäkert och rätt växlande

komme följaktligen prisnivån i Sverige att vid oförändrat belopp av

ifrågavarande skatt eller avgift variera avsevärt. Enda möjligheten att undvika

detta, vilket givetvis innebure vissa nackdelar för övriga regleringar av

jordbruksprodukter, syntes vara att skatten eller avgiften gjordes jämförelsevis

rörlig och sålunda anpassades efter förändringar i världsmarknadsläget.

Skattens eller avgiftens belopp skulle sålunda fastställas för kortare

tid i sänder, exempelvis en vecka, och bestämmas närmast såsom skillnaden

mellan en som önskvärd ansedd nivå inom landet och det pris, som den

importerade varan betingade eif svensk hamn. Ett system med rörliga införselavgifter

kunde emellertid befaras komma att medföra vissa svårigheter

för handeln. En sådan anordning tillämpades visserligen för närvarande i

Danmark och syntes ej hava föranlett några nämnvärda olägenheter. Därvid

vore dock att märka, att i detta land foderimporten vore föremål för kvantitetsreglering

därigenom, att valutaransonering för inköp av foder funnes

införd, varför införselavgiften närmast hade karaktär av en pålaga för utjämnande

av prisskillnaden mellan in- och utlandet. Någon direkt importreglerande

betydelse hade den därför ej. De befarade svårigheterna med en

rörlig importavgift i Sverige komme att avsevärt mildras, därest avgifter uttoges

i form av licensavgift. Detta innebure, att avgiften utginge med det

belopp, vartill den fastställts för den vecka, under vilken införseltillståndet

lämnades. Om så skedde, borde givetvis giltighetstiden för tillståndsbeviset

bestämmas så, att inköp och transport till Sverige av varan medhunnes.

Hinder mötte ej att, då så befunnes lämpligt, uppbörd av licensavgift skedde

genom tullverket.

Under hänvisning till det anförda uttalar jordbruksnämnden att, ehuru

nämnden icke vore beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan örn en

övergång till mera rörliga avgifter för reglering av fodermedelsimporten,

det likväl syntes nämnden önskvärt, att Kungl. Maj:t erhölle bemyndigande

att, om så funnes lämpligt, vidtaga åtgärder i sådant syfte. Dylikt bemyndigande

borde gälla såväl skatten å oljekakor m. m. som införselavgiften å

havre och majs med flera fodermedel. Vid bifall till vad nämnden sålunda

föreslagit syntes gällande förordningar angående skatt å oljekakor m. m.

samt om införselavgift å havi-e m. m. böra kunna av Kungl. Majit upphävas

och ersättas av med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade kungörelser

i ämnet.

Vad därefter angår den prisnivå, som borde eftersträvas för de utländska

fodermedlen, har jordbruksnämnden framhållit följande.

Prisnivån å utländska fodermedel borde, såsom förut antytts, bestämmas

med utgångspunkt från animalieprodukternas pris. Självfallet borde sålunda

priset å utländskt foder ej understiga det realisationsvärde, som erhölles

vid förädling av det inhemska fodret. Snarare syntes det kunna ifrågasättas,

för att den inhemska foderväxtodlingen skulle beredas visst stöd

gentemot konkurrensen från utländskt foder, att prisnivån för detta senare

hölles något högre. Prisläget för det utländska fodret syntes böra så avvägas,

att det ställde sig fördelaktigare för en jordbrukare att utfodra egen

fodersäd än att inköpa utländskt foder, medan däremot den jordbrukare,

som behövde inköpa foder, borde kunna erhålla utländskt sådant till ett

pris, som icke vore nämnvärt högre än det, som inhemskt foder betingade

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

53

vid inköp i öppna marknaden. I anslutning till vad sålunda anförts samt

med utgångspunkt från vad i det föregående framhållits beträffande

den önskvärda prisnivån för animalieprodukter med mera ville jordbruksnämnden

för sin del förorda, att införselavgiften eller skatten för

utländska fodermedel så avvägdes, att priserna därå hos jordbrukarna som

regel ej understege en nivå motsvarande 14.5 öre för foderenhet.

Med utgångspunkt härifrån borde priset å exempelvis jordnötskakor hos

förbrukaren utgöra lägst cirka 18 öre för kilogram. Detta innebure, att Sveriges

allmänna lantbrukssällskaps notering å samma varor, vilken avsåge

försäljning fritt noteringsort till jordbrukare, skulle ligga cirka 0.5 öre lägre

eller vid 17.5 öre för kilogram.

För majs borde ifrågavarande notering under enahanda förutsättning

ligga vid omkring 15 öre för kilogram. Vid tiden för avlåtande av jordbruksnämndens

utlåtande betingade sistnämnda vara eif svensk hamn ett

pris av cirka 7.5 öre för kilogram. Antoges vidare, att kostnaderna för

majsens lossning och lagring ävensom importörens handelsvinst uppginge

till 1.5 ä 2 öre för kilogram, skulle således vid dåvarande världsmarknadspris

majsen kunna av importörerna försäljas till ett pris av 9.0 å 9.5 öre för

kilogram. För att priset skulle bringas upp till 15 öre erfordrades, att en

införselavgift av 5.5 å 6 öre för kilogram pålades. Enligt bestämmelserna i

gällande förordning om införselavgift å havre, majs med flera fodermedel

ägde Kungl. Maj:t att fastställa införselavgiften till högst sistnämnda belopp.

Då, såsom förut framhållits, läget å världsmarknaden för majs vore

osäkert, varför en nedgång i majspriset ej finge anses utesluten, syntes det

önskvärt, att befogenhet lämnades Kungl. Maj:t att, örn så erfordrades, fastställa

högre införselavgift än 6 öre för kilogram.

Jordbruksnämnden har emellertid ansett det icke vara uteslutet, att även

örn införseln av utländska fodermedel reglerades i enlighet med av nämnden

förordade grunder nivån för det inhemska fodret nedginge under vad

som nämnden angivit såsom önskvärt. I en dylik situation kunde det ifrågasättas

att genom export av fodersäd stödja den svenska fodermarknaden.

Nämnden utvecklar vidare sin uppfattning i frågan sålunda.

En åtgärd i nyssnämnda syfte skulle vara att genom export av svensk

fodersäd minska utbudet därav inom landet. Samtidigt komme som regel

även förbrukningen av inhemskt foder och därmed även produktionen av

animalier att hållas tillbaka. I den mån foderexporten vore av rent tillfällig

natur och samtidigt möjligheterna att vinna avsättning för animalieprodukterna

vore beskurna, vore ej så mycket att invända mot en sådan åtgärd.

I längden syntes dock ur principiell synpunkt icke kunna försvaras, att prisläget

för foder på så sätt frigjordes från sitt fiaturliga beroende av avsättningsmöjligheterna

för övriga jordbruksprodukter. Det syntes därför jordbruksnämnden,

som örn stor försiktighet borde iakttagas beträffande vidtagandet

av sådana åtgärder, varom nu vöre fråga, och att de sålunda skulle

tillgripas endast för den händelse på grund av tillfälliga rubbningar priset

å inhemskt foder hotade att sjunka alltför kraftigt. För att en sådan situation

skulle kunna bemästras, vore det dock önskvärt, att Kungl. Maj:t erhölle

befogenhet medgiva, att särskilt bidrag finge utgå vid export av svenskt

foder. Olli dylikt medgivande lämnades, borde för dess begagnande gälla,

alt bidrag icke linge utgå för .större kvantiteter i foderenheter räknat än

som under skördeåret införts från utlandet i form av majs och annan fodersäd.

Stödet åt foderexporten hleve på så sätt endast en anordning för

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

att neutralisera verkningarna av en för stor införsel av utländska fodermedel.

Bidragen syntes böra utgå ur jordbrukets prisregleringsfond i första

hand av de medel, som inflöte genom upptagande av införselavgift för havre,

majs med flera fodermedel.

I fråga om jordbruksnämndens förslag rörande prisnivån inom landet å

utländska fodermedel har avvikande mening anförts av en av nämndens

ledamöter, nämligen greve Wachtmeister, vilken uttalat, att han för sin del

ansåge en prisnivå för dylikt foder motsvarande 14.5 öre för foderenhet hos

jordbrukarna ej utgöra tillräcklig garanti för att åstadkomma den begränsning

av en på importerade fodermedel uppbyggd animalieproduktion, som

utgjorde en oundgänglig förutsättning för att animaliepriserna skulle kunna

hållas uppe å rimlig nivå. För detta ändamål erfordrades, enligt hans

uppfattning, att sagda prisnivå höjdes något. Örn så skedde, vunnes även

ett förstärkt skydd för den inhemska foderväxtodlingen.

Beträffande jordbruksnämndens förslag angående befogenhet för Kungl.

Majit att medgiva bidrag vid export av inhemskt foder hava reservationer

avgivits av ledamöterna i nämnden herrar Björnsson och Holmberg, vilka

anfört bland annat följande.

Syftet med förslaget syntes enligt nämndens motivering vara att få till

stånd en anordning, genom vilken man även inom överskottsområden skulle

kunna hålla marknadspriset på inhemsk fodersäd, speciellt havre, uppe i ungefärlig

paritet med normen för foderprisnivån, d. v. s. ungefär 14 öre per foderenhet.

Detta måste uppenbarligen också innebära, att priset i underskottsområden

komme att ligga över denna norm. Skulle statsmakterna besluta i

överensstämmelse med nämndens förslag, komme detta dessutom säkerligen

att uppfattas som ett löfte om statsgaranterat minimipris för fodersäd, och de

talrika odlarna skulle sannolikt icke försumma att kräva löftets uppfyllande.

De statsfinansiella konsekvenserna av en dylik statsgaranti syntes reservanterna

emellertid med hänsyn till de stora möjligheterna att vidga fodersädsarealerna

svåra att på förhand överblicka. För såväl jordbruksnämnden

som i sista hand Kungl. Majit skulle det — icke minst på grund av bristande

tillförlitlighet i vårt noteringsväsen — bliva utomordentligt svårt att handhava

den föreslagna regleringen.

Den föreslagna anordningen syntes reservanterna även innebära en principiell

nyhet så till vida, att den skulle användas för att reglera intressemotsättningen

mellan olika grupper av jordbrukare, eftersom huvuddelen av den

saluförda fodersäden i våra dagar köptes av jordbrukare. Hittills praktiserade

regleringsåtgärder hade däremot tagit sikte på intressemotsättningen

mellan jordbrukare å ena sidan och övriga samhällsgrupper å den andra.

Men om det hade sina risker att utan en grundligare utredning än den nämnden

kunna åstadkomma giva sig in på ett så stort, nytt område, syntes likväl

ännu viktigare invändningar kunna göras med utgångspunkt från mera allmänna

synpunkter. Om man nämligen efter att hava lämnat landets jordbrukare

utan den vägledning, som den naturliga prisbildningen kunde giva, vid

tillämpningen av den föreslagna exportregleringen icke lyckades ernå en i

förhållande till annan växtodling riktig prisnivå, löpte man fara att vålla en

av olika skäl icke önskvärd rubbning i nu pågående utveckling på växtodlingens

område.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

55

Beträffande den av jordbruksnämnden ifrågasatta övergången till ett system

med rörliga införselavgifter å utländska fodermedel har man

i de yttranden, där man ingått på denna fråga, i allmänhet av olika anledningar

ställt sig avvisande. Detta gäller i främsta rummet beträffande oljekakor,

där förslaget tillstyrkts endast av styrelsen för kooperativa förbundet.

Vad angår majs hava meningarna varit mera delade, i det att förslaget tillstyrkts

av förutom nyssnämnda styrelse jämväl Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och svenska lantmännens riksförbund men bestämt avstyrkts av

kommerskollegium, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

En i viss mån avvaktande hållning till frågan har intagits

av lantbruksstyrelsen, Gotlands handelskammare och svenska foderämnesoch

spannmålsimportörernas förening.

Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda att, huru tilltalande det av jordbruksnämnden

förordade systemet kunde synas vara, lantbruksstyrelsen likväl

ej vore övertygad örn att det icke skulle komma att i viss mån desorganisera

fodermedelshandeln och särskilt den del av denna handel, som handhade

fodermedelsimporten. De olägenheter på fodermedelshandelns område,

som kunde vara förenade med förslaget i denna del, gjorde att dess genomförande

syntes böra föregås av en mera ingående undersökning än den, som

av jordbruksnämnden förebragts.

Kommerskollegium förklarar sig vilja bringa i åtanke de bekymmersamma

erfarenheter, som under de första åren av 1920-talet gjordes med de s. k.

glidtullarna på spannmål —- ett system, som nära överensstämde med de

tänkta rörliga licensavgifterna. Erfarenheten av glidtullsystemet hade, anför

kollegium, redan givit vid handen, att detsamma icke motsvarade det syfte,

som därmed avsetts, detta främst beroende på svårigheten att effektivt anpassa

glidtullarna efter växlingarna i importpriset. Systemet visade sig —

i direkt strid mot sitt syfte — möjliggöra och genom sin anordning även

själv framkalla en spekulation, ägnad att lända till förfång för den inhemska

jordbruksnäringen.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har uttalat,

att en övergång till rörliga införselavgifter måhända kunde tillämpas för

majs, dock endast under förutsättning att införselavgiften fastställdes för ej

alltför korta perioder, exempelvis tre månader, och att de, som skulle fastställa

avgiften, besutte erforderlig fackkännedom. Föreningen påyrkade

emellertid att, innan något sådant genomfördes, den måtte beredas tillfälle

att närmare utveckla sina synpunkter beträffande den praktiska utformningen.

Föreningen har vidare framhållit angelägenheten av att örn ändringar

i beskattningen av importvaror ansåges böra vidtagas, detta skedde vid en

tidpunkt, då inneliggande lager regelmässigt vore som lägst, eller importörerna

i annat fall genom ett restitutionsförfarande garanterades trygghet

mot förlust å inneliggande lager vid en avgiftssänkning.

Även svenska lantmännens riksförbund betonar, att en nedsättning av utgående

skatt å oljekakor borde ske under sommaren, då lagren vore minst,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

och kompenseras av rätt för foderämneshandeln att erhålla skatterestitution

å inneliggande lager. Hänsyn syntes härvid böra tagas till att genom den

alltmera ökade användningen av kraflfoderblandningar centralföreningarna

— liksom också de privata importörerna — vore nödsakade att hålla större

lager av olika slag av oljekakor för tillverkning av sådana blandningar.

Riksförbundet fäster vidare uppmärksamheten på frågan om klibehovets

tillgodoseende och anför därvid följande.

Den kraftiga nedskärningen av kliimporten hade särskilt för vissa delar av

landet vållat avsevärda olägenheter. Vid flera tillfällen under hösten 1935

hade sålunda på sina håll kli knappast stått att uppbringa — i Västsverige

hade läget varit markerat ogynnsamt, då kvarnarna där ej hade en produktion

tillräcklig för att tillgodose det stora klibehovet i denna del av landet.

Relationen mellan kli- och havreprisen visade även, att klitillgången varit

otillräcklig. Medan i vanliga fall havre och kli värderats ungefär lika, hade

vetekli tidvis betingat ett så högt pris som cirka 14 öre per kilogram hemma

hos jordbrukaren, som för sin havre kunnat erhålla endast cirka 10.5 öre.

För att bättre tillgodose klibehovet och samtidigt åstadkomma en utjämning

mellan kli- och havreprisen ville riksförbundet föreslå övervägandet av åtgärder,

gående ut på att utförsel av havre finge berättiga till avgiftsfri import

av motsvarande mängd kli.

Slutligen har svenska ägghandels förbundet gjort framställning om att frågan

om accis å kraftfoder skulle omprövas med viss hänsyn till äggproduktionens

behov av värpdrivande vinterfoder. Förbundet framhåller, att ifrågavarande

fodermedel ytterligare fördyrats under år 1935. I den mån denna

fördyring sammanhängde med stödåtgärder för annan animalisk produktion,

hade förbundet givetvis ingenting att påyrka, men för speciella hönsfodermedel

(hömjöl och köttmjöl) ansåge förbundet genom accis åstadkommen fördyring

omotiverad. Dessa fodermedels fördyring inverkade nämligen på

äggproducenternas inställning till användning av värpdrivande fodermedel

under vintern och medverkade därmed till den tilltagande ojämnheten i äggproduktionens

storlek.

Vad därefter angår frågan örn den prisnivå å importerat foder,

som borde eftersträvas, har jordbruksnämndens förslag lämnats utan erinran

av flertalet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Sveriges

allmänna lantbrukssällskap uttalar sålunda, att den av nämnden förordade

prisnivån å dylika fodermedel i allmänhet vore lämplig. Större avvikelse

i de inhemska foderskördarna i förhållande till normal skörd syntes

emellertid kunna giva anledning till modifikationer i prispolitiken, så att vid

liten skörd möjligheterna att använda utländska fodermedel underlättades genom

sänkning av importavgifterna, medan å andra sidan importrestriktionerna

kunde behöva skärpas vid stor skörd. Detta syntes lantbrukssällskapet vara

av betydelse för undvikande så vitt möjligt av att växlingarna i skördeutbytet

medförde större förändringar i den animaliska produktionen.

En kritisk inställning till förslaget i denna del har emellertid kommit till

uttryck i de yttranden, som avgivits av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium,

ehuru från väsentligt olika utgångspunkter. Lantbruksstyrelsen, som

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

57

tillstyrker att importavgiften för majs skulle i fall av behov kunna höjas utöver

nu fastställt maximibelopp, anser sig böra närmast ansluta sig till det

reservationsvis av greve Wachtmeister framförda förslaget, under framhållande

av att prisläget för importerat foder med hänsyn dels till önskemålet

att förhindra en produktionsökning av animalier, dels till angelägenheten av

att överskottet av brödsäd toges i anspråk för utfodringsändamål icke borde

sättas för lågt. —- Kommerskollegium uttalar, att det givetvis läge utanför ramen

för kollegiets prövning att bedöma skäligheten av den av jordbruksnämnden

förordade prisnivån för importfoder, men kollegium ansåge sig

icke böra underlåta att, speciellt med hänsyn till erfarenheterna från sistlidna

höst, upprepa tidigare framförd varning mot alltför högt uppdrivna fodermedelspriser.

Vad slutligen beträffar jordbruksnämndens förslag angående bemyndigande

för Kungl. Majit att under vissa betingelser medgiva bidrag vid export

av fodersäd har detta tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, även om styrelsen

principiellt funnit förhållandena snarare tala för en avveckling, så långt ske

kunde, än ett utbyggande av regleringsåtgärderna. Däremot har förslaget

avstyrkts av föreningen Sveriges spannmålsintressenter och styrelsen för kooperativa

förbundet. Kommerskollegium framhåller att, även om skäl för

möjliggörande, på sätt jordbruksnämnden ifrågasatt, av export av fodermedel

kunde anföras, största försiktighet därvid borde iakttagas, så att ej på

fodermarknadens område motsvarigheter skapades till den ur nationalekonomisk

synpunkt föga önskvärda brödsädsexport, som under de senaste åren

ägt rum.

Brödsädsregleringen. Jordbruksnämnden har i sin utredning framhållit,

att även på brödsädsodlingens område de nu tillämpade stödanordningarna

främst byggde på den principen, att den inhemska spannmålsmarknaden

skulle avskärmas från utlandet, vilket skedde genom inmalningstvång, reglering

av importen av vete och råg samt därav beredda produkter ävensom

uttagande av införselavgift å dylika varor. Mot de bestämmelser, som i detta

hänseende vore meddelade, syntes ej vara något att erinra. Nämnden ansåge

sig dock böra betona, att, ehuru det för det dåvarande icke vore påkallat att

uttaga införselavgift å omalen brödsäd, sådana förhållanden helt visst kunde

inträda, att det visade sig lämpligt pålägga den importerade spannmålen dylik

avgift.

Beträffande den för spannmålsmarknadens gestaltning betydelsefulla frågan

om dispositionen av de i statens ägo befintliga bröd säd slägren

av äldre skörd anför nämnden, efter att hava erinrat örn att 1935 års

riksdag i detta hänseende meddelat vissa direktiv, följande.

Självfallet finge enligt jordbruksnämndens mening ifrågavarande lager ej

så disponeras, att syftet med de statliga stödåtgärderna äventyrades. Detta

innebure å ena sidan, att försäljning från lagren ej skulle ske i den omfattning

och på det sätt, att priset å brödsäd i öppna marknaden därigenom pressades

ned under den nivå, som finge anses önskvärd ur brödsädsregleringens

synpunkt. Å andra sidan syntes regleringsorganet böra vara oförhindrat att,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

därest på grund av tillfällig knapphet i marknaden priset hotade att mera

avsevärt stiga över berörda nivå, vidtaga sådan disposition av lagren, att dylik

prisstegring utebleve. Då den svenska spannmålsmarknaden på grund

av sin begränsade omfattning vöre synnerligen känslig för ingrepp av det

slag, varom här vore fråga, syntes det vara i hög grad angeläget, att vederbörande

regleringsorgans handlingsfrihet ej alltför starkt beskures, utan att

organet bereddes möjlighet att smidigt anpassa sig efter förhandenvarande

förhållanden. I annat fall kunde med säkerhet icke undvikas, att prisbildningen

för brödsäd bleve föremål för tvära kastningar, vilket givetvis vore

i hög grad störande för en på sund grundval vilande lagringsverksamhet.

Härtill komme, att man genom att alltför starkt binda regleringsorganets

rörelsefrihet i förevarande avseende näppeligen kunde undgå, att staten tillskyndades

förluster, som icke stöde i rimligt förhållande till därigenom vunna

fördelar för brödsädsodlarna. Det syntes därför önskvärt, att från statsmakternas

sida detaljerade föreskrifter rörande förfaringssättet vid försäljning

från förefintliga lager å den inhemska marknaden ej meddelades, utan att i

stället allenast angåves den prisnivå, som borde eftersträvas. I detta hänseende

hade av 1935 års riksdag gjorts ett uttalande av innebörd, att minskning

av inneliggande brödsädslager ej finge ske genom försäljning av brödsäd

till kvarnändamål å den inhemska marknaden utan återköp av motsvarande

kvantiteter, med mindre priserna utgjorde för vete 18 kronor och för

råg 17 kronor för deciton räknat. Nämnden ville ej motsätta sig, att även

under kommande konsumtionsår en dylik prisnivå uppställdes som eftersträvansvärd

för den händelse skörden ej gåve något överskott. Vad anginge

rågpriset skulle det visserligen med hänsyn till att rågodlingen alltjämt syntes

vara större än vad som svarade mot behovet kunna ifrågasättas, att detta

pris något sänktes. Men då rågodlingen till övervägande del bedreves å

mindre goda jordar, funné sig nämnden likväl böra tillstyrka, att marginalen

mellan vetepriset och rågpriset bibehölles vid 1 krona för deciton. Ifrågavarande

prisnivå borde beträffande såväl vete som råg avse prisläget under

sommaren 1937, medan dessförinnan priset borde vara så mycket lägre, som

svarade mot lagringskostnaderna fram till början av juni 1937.

I fråga örn behovet av ytterligare stöd åt den inhemska brödsädsmarknaden

samt syftet med ett dylikt stöd anför jordbruksnämnden:

Inom den ram, som bestämdes av att tillförseln å den inhemska marknaden

av såväl importerad brödsäd som inhemsk brödsäd av äldre skörd reglerades

i enlighet med förut av jordbruksnämnden angivna riktlinjer, borde

prisbildningen å brödsäd enligt nämndens uppfattning lämnas i möjligaste

mån fri. Därigenom uppnådde man, att brödsädspriserna komme att anpassas

efter föreliggande avsättningsförhållanden. En dylik anpassning syntes

nämnden i det långa loppet, såsom 1934 års spannmålsutredning på sin tid

närmare utvecklat, vara nödvändig för att brödsädsodlingen skulle erhålla

den önskvärda omfattningen. Förutsättningarna för att prisbildningen å den

inhemska marknaden skulle kunna lämnas fri vore ock nu väsentligt gynnsammare

än tidigare. Erfarenheterna från den gångna delen av innevarande

konsumtionsår syntes tyda på att vid en skörd med ringa eller intet överskott

fri prisbildning inom landet vore möjlig. Emellertid ansåge nämnden

sig dock för närvarande icke kunna tillstyrka, att den inhemska brödsädsmarknaden

under nästkommande konsumtionsår lämnades utan särskilt

stöd. Hur prisbildningen komme att gestalta sig vid slutet av innevarande

konsumtionsår vöre ej klart. Man kunde därför icke med säkerhet bedöma,

huruvida brödsädspriserna även i fortsättningen komme att utveckla sig

oberoende av inlösningsgarantien. Härtill komme vidare, att intet hindrade,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

att skörden under 1936 bleve av samma storlek som under exempelvis åren

1932—1934, i vilket fall det näppeligen torde vara möjligt för lantmannaorganisationerna

att förhindra en nedpressning av brödsädspriserna. Med

hänsyn härtill, och då ett sammanbrott å brödsädsmarknaden skulle komma

att få mycket menliga inverkningar på marknadsläget för övriga jordbruksprodukter,

ville nämnden förorda, att särskilt stöd utöver det, som

innefattades i gällande inmalningsförordning och importregleringsbestämmelser,

lämnades brödsädsodlingen jämväl för nästa regleringsperiod.

Stödet borde självfallet så anordnas att, för den händelse brödsädsskörden

bleve större än vad som svarade mot behovet, anpassning efter foder - sädspriserna ernåddes. Detta vore detsamma som att genom stödanordningen

åsyftades att säkerställa en viss lägsta prisnivå för brödsäden. Härigenom

åstadkommes även ett önskvärt stöd åt foderprisnivån. Emellertid

borde genom stödanordningen ej motverkas, att mervärdet hos brödsäd av

högre kvalitet framträdde även i prisbildningen. Härav skulle följa, örn

man utginge från en prisnivå för inhemskt foder av 14 öre för foderenhet

som önskvärd, att sagda pris borde under höstmånaderna gälla även för

kilogram vete med den lägsta rymdvikt, som vete enligt gällande pnsregleringsskalor

finge hava för att vara leveransgill som kvarnspannmål. För

vete av normalkvalitet borde då priset vid samma tid ligga vid omkring 14

kronor 75 öre för deciton. För att stödanordningen vid en riklig skörd ej

skulle bliva utsatt för alltför starka påfrestningar, syntes det vidare vara nödvändigt,

att lagring av brödspannmål i erforderlig utsträckning stimulerades.

Detta syntes lämpligast böra ske genom att söka åstadkomma att ifrågavarande

lägsta prisnivå successivt stege under konsumtionsåret. Med utgångspunkt

från en lagringskostnad för månad av cirka 20 öre för deciton skulle

man komma till att priset för vete i början av sommaren året efter det, varunder

skörden bärgats, borde ligga vid omkring 16 kronor 50 öre för deciton.

För råg torde prisnivån av förut anförda skäl böra vara 1 krona lägre

för deciton. Ur nu anförda synpunkter syntes sålunda de nuvarande inlösningspriserna

vara väl avvägda.

Jordbruksnämnden framhåller, att en så småningom stigande prisnivå i

enlighet med vad sålunda av nämnden föreslagits, syntes kunna åstadkommas

antingen genom att s. k. stödköp vid behov skedde under konsumtionsåret

eller ock genom att det vid årets slut eventuellt befintliga skördeöverskottet

inlöstes till fastställt pris. Nämnden förordar för sin del bibehållande

av nuvarande inlösningsförfarande och inlösningspriser och anför till

stöd härför:

Vid valet mellan ifrågavarande anordningar borde, i anslutning till vad

förut av nämnden framhållits, beaktas angelägenheten av att prisbildningen

å den inhemska marknaden bleve i möjligaste mån fri. Särskilt betänkliga

i detta hänseende vore givetvis tillfälliga ingripanden från det statliga regleringsorganets

sida. Det torde rimligen icke kunna undvikas, att därigenom

åstadkommes störningar i prisutvecklingen, som inverkade menligt på en på

sund grundval byggd lagringsverksamhet. Ur denna synpunkt syntes inlösningsförfarandct

vara att föredraga. Vidare vore det icke minst ur kostnadssynpunkt

önskvärt, att de kvantiteter brödsäd, som av staten övertoges,

begränsades till de minsta möjliga. Härför vore det av vikt, att stödanordningen

så utformades, att utfodring av brödsäd ej försvårades. Endast dc

kvantiteter brödsäd, som återstode sedan fodermarknaden mättals, bolde sålunda

undandragas marknaden. Då med såväl stödkö]) som inlösningsförfarande

åsyftades att åstadkomma samma prisnivå för brödsäden, syntes

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

även ur sist anförda synpunkt den senare anordningen innebära påtagliga

fördelar. Visserligen kunde, på sätt bland annat 1934 års spannmålsutredning

anfört, den kvantitet, som genom stödköp undandroges marknaden,

maximeras, men örn så skedde, uppnådde man, därest skördeöverskottet

överstege ifrågavarande maximikvantitet, ej det avsedda syftet. Anordningen

medförde i dylikt fall kostnader för statsverket, vilka icke stöde i någon som

helst rimlig proportion till fördelarna därav för brödsädsodlarna. Nämnden

ville ock erinra örn att 1934 års spannmålsutredning i sitt förslag förutsatt,

att Kungl. Majit skulle äga möjlighet att, i mån av behov, utöka den fastställda

maximikvantiteten. Skulle brödsädsskörden icke eller endast nätt

och jämnt täcka behovet, innebure inlösningsprincipen att någon inlösning

icke behövde ske. På grund av utbud, som icke motsvarades av det faktiska

läget, kunde stödköp även i dylikt fall beräknas bliva erforderligt och sålunda

onödiga kostnader uppstå. Blott för det fall att brödsädsöverskottet

bestämt folie inom ramen för den maximerade stödköpskvantiteten erbjöde

stödköpsförfarandet vissa fördelar. Även örn inlösningsförfarandet valdes,

mötte emellertid ej hinder för att, örn så befunnes lämpligt, en del av det

överskott, som kunde beräknas komma att uppstå vid skördeårets slut, redan

dessförinnan undandroges marknaden genom inköp. Inlösningsförfarandet

medförde i sådant fall rätt men icke skyldighet att verkställa inköp

och på så sätt stödja den avsedda prisnivån. Några svårigheter att från ett

inlösningsförfarande övergå till fullt fri prisbildning å den inhemska brödsädsmarknaden,

örn så befunnes lämpligt, syntes ej heller föreligga vid lämpligt

avvägda inlösningspriser. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge

nämnden, som enligt vad förut sagts utginge från att behov av särskilt stöd

åt brödsädsmarknaden alltjämt förelåge samt att detta stöd borde så avvägas,

att en successivt stigande prisnivå för brödsäd erhölles, någon anledning

att nu frångå det hittills tillämpade inlösningsförfarandet icke förefunnes.

Nämnden förordade vidare, att inlösningspriserna bestämdes till 16 kronor

50 öre för deciton vete och 15 kronor 50 öre för deciton råg.

Inlösningsförfarandet syntes böra liksom hittills ordnas genom avtal mellan

svenska staten och .svenska spannmålsaktiebolaget. De bestämmelser,

som funnes intagna i nu gällande avtal i ämnet, kunde i allt väsentligt

erhålla fortsalt giltighet jämväl för nästkommande konsumtionsår. I anledning

av vad svenska spannmålsaktiebolaget i sitt till nämnden avgivna yttrande

anfört tillstyrkte dock nämnden den ändringen av berörda bestämmelser,

att det tillägg till inlösningspriserna, som avsåges i 3 § 1 mom. 2 stycket

nyssnämnda avtal, bestämdes till ett halvt öre för var dag, som leverans av

inlöst spannmål ägde rum senare än den 1 juni. Det syntes vidare önskvärt,

därest behov av andra jämkningar av avtalsbestämmelserna framdeles

skulle yppa sig, att Kungl. Majit ägde befogenhet vidtaga sådana.

Beträffande frågan om fortsatt upptagande av veteavgift anför

jordbruksnämnden:

Kostnaderna lör spannmålsregleringen borde liksom hittills täckas genom

uttagande av en avgift å till människoföda förmalt vete, vars belopp bestämdes

av Kungl. Majit. För tiden till och med den 31 augusti 1936 hade avgiftens

belopp med utgångspunkt från skillnaden mellan förut gällande iniösningspris

och det inlösningspris, som bestämts för innevarande år, fastställts

till 2.5 öre för kilogram. Härigenom beräknades under konsumtionsåret

1935/1936 inflyta drygt 10 miljoner kronor. Till vilket belopp avgiften borde

sättas efter nämnda dag vore givetvis svårt att nu bedöma. Det skulle

därför vara önskvärt, att frågan härom av Kungl. Majit upptoges till avgörande

först under sommaren 1936, då bättre möjlighet förelåge att överblicka

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

61

det kommande skördeutfallet. Enligt nämndens mening borde frågan om

veteavgiftens storlek ställas i visst samband med spörsmålet örn den prisnivå

för vete, som borde eftersträvas. För den händelse att intet skördeöverskott

av vete förelåge borde man vid försäljning från förefintliga brödsädslager

av äldre skörd utgå ifrån, att ett pris för deciton vete av 18 kronor

vore önskvärt under sommaren. Därest i dylikt fall ej heller skörden av råg

lämnade något överskott, syntes inga nämnvärda kostnader för spannmålsregleringen

komma att uppstå under det löpande året. Förutsatte man, att

för täckande av en del av de tidigare förlusterna å spannmålsregleringen

borde uttagas en veteavgift av 1 öre för kilogram, skulle sålunda avgiften i

nu angivna läge kunna bestämmas till sagda belopp. Förelåge emellertid

skördeöverskott av vete eller råg, borde ifrågavarande prisnivå, enligt vad

nämnden förut framhållit, jämkas nedåt. I sådant fall torde vara nödvändigt,

att veteavgiften höjdes, för att medel skulle finnas tillgängliga för täckande

av kostnaderna i samband med övertagande av skördeöverskottet.

Nämnden ville för sin del föreslå, att veteavgiftens belopp så bestämdes, att

detsamma utgjorde skillnaden mellan å ena sidan 19 kronor och å andra

sidan det vetepris, som med hänsyn till skördeutfallet ansåges böra eftersträvas

den 1 juni året efter det, varunder skörden bärgats. Genom ett dylikt

förfaringssätt, vilket i viss mån anslöte till nu tillämpade grunder för

veteavgiftens bestämmande, uppnåddes att konsumenterna icke bleve belastade

med högre priser för vetemjöl än dem, som svarade mot ett inlösningspris

av 19 kronor för deciton.

Emot jordbruksnämndens förslag rörande bibehållande av inlösningsförfarandet

hava avvikande meningar anmälts av tre av nämndens ledamöter

jämte två av dess suppleanter, nämligen dels av friherre Stiernstedt med instämmande

från herr Carlborn, dels ock av herrar Björnsson och Holmberg

med instämmande från herr Molander. I reservationerna har förordats inlösningsgarantiens

ersättande med ett stödköpsförfarande i begränsad omfattning.

Skillnaden i reservanternas uppfattning avser närmast den prisnivå

å brödspannmål, som borde genom stödköpsverksamheten eftersträvas.

Medan friherre Stiernstedt och herr Carlborn utgått från att genom stödköpsverksamheten

upprätthålla samma successivt stigande prisnivå å brödsäd,

som av jordbruksnämndens majoritet förordats, hava övriga reservanter avsett

närmast att stödja en prisnivå, som under konsumtionsåret i dess helhet

anslöte sig till det av nämnden avsedda prisläget å fodermedel.

I sin motivering hava friherre Stiernstedt och herr Carlborn anfört, bland

annat, följande.

Vid tidigare handläggning från statsmakternas sida av frågor berörande

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område hade vid upprepade tillfällen

givits uttryck åt den meningen, att inlösningsförfarandet varit en tillfällig

åtgärd och att detsamma icke vore avsett att bliva av mera bestående art.

Jordbruksnämnden hade givit uttryck åt den uppfattningen, alt förutsättningarna

för alt prisbildningen å den inhemska marknaden — inom den ram

sorn importregleringen medgåve — skulle kunna lämnas fri, nu vore väsentligt

gynnsammare än tidigare. Fortsättningsvis förordades emellertid av

nämnden inlösningsskyldighetens fortsatta bestånd. Enligt reservanternas

mening vore emellertid tidpunkten nu särskilt lämplig för en avveckling av

inlösningsförfarandet, vilket — i och för ernående av en övergång till en fri

prisbildning — syntes dem kunna ske genom alt möjlighet bereddes för en

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

viss begränsad stödköpsverksamhet. Därest nämndens förslag om uppläggandet

av ett reservlager å 150,000 ton brödsäd godtoges av statsmakterna,

syntes på grund av pågående export och utfodring vid utgången av innevarande

konsumtionsår icke återstå nämnvärt mera av nu förefintligt brödsädsöverskott.

Därmed hade huvudmotivet för bibehållandet av inlösningsgarantien

bortfallit. Vidare visade erfarenheten från hösten 1935 att — trots

frånvaron av stödköp och trots förefintligheten av ett då betydande överskott

av brödsäd — prisutvecklingen i själva verket varit oberoende av inlösningsprisen,

vilka kanske snarare hindrat en viss prisstegring, som eljest skulle

infunnit sig. Det höjda prisläge på fodermarknaden, som genom importregleringen

å fodervaror ernåtts, förbättrade belåningsmöjligheter, synnerligen

rikliga lagringsutrymmen och den betydande styrka, som jordbruksorganisationerna

vunnit, vore faktorer, vilkas samlade verkan medfört ett så pass

gynnsamt läge för brödsädens saluförande, att med ett effektivt inmalningstvång

övriga prisstödjande åtgärder för brödsäd numera egentligen borde

vai-a helt överflödiga. — Härvid förutsattes dock givetvis, att beträffande

förenämnda lagar av äldre skörd förbud — i likhet med vad nämnden

föreslagit — utfärdades för pristryckande försäljningar under det prisläge,

som i nämndens utlåtande angivits.

De farhågor, som uttalats, att en riklig brödsädsskörd, överstigande normalt

konsumtionsbehov, skulle kunna pressa prisläget, vöre enligt reservanternas

mening överdrivna, enär genom brödsädsmarknadens anpassning till

fodersädsmarknaden icke obetydliga kvantiteter brödsäd säkerligen komme

att utfodras. Härigenom erhölles en naturlig eliminering av brödsädsöverskottet

och en återgång skedde till härutinnan rådande tidigare förhållanden.

En viss risk förefunnes visserligen i det relativt sällsynta undantagsfallet,

att ett sammanlagt verkligt överskott skulle komma att under något år föreligga

av såväl bröd- som fodersäd. Denna risk syntes i sådant fall kunna

utan större svårighet undanröjas genom en stark inskränkning av majsimporten

i förening med eventuell export av den kvantitet spannmål, varmed ett

års skörd kunde överstiga landets totala årsbehov av foder och brödsäd •—

en utväg som bleve för det allmänna billigare än tillämpning av inlösningsgaranti

å brödsäd. I detta sammanhang borde också bemärkas, att skördar,

som överstege det normala behovet, även vid ett reducerat prisläge just genom

sin riklighet gåve odlarna ett gott ekonomiskt utbyte. Genom inlösningsförfarandet

lämnades här odlaren en hjälp, som vid stor skörd bleve för staten

särskilt dyrbar, då sådan hjälp minst behövdes.

Från principiell synpunkt förefölle det vidare förkastligt, att priset på

kvarnspannmålen genom inlösningsgarantien lösrycktes från sitt självfallna

samband med fodersädspriset. Man frånginge den naturliga grundsatsen att

låta brödsädsprisen på ett fritt sätt anpassa sig efter fodersädsprisen —- i sin

tur anknutna till det för aniinaliska produkter eftersträvade prisläget — och

skapade i stället för brödsäden stela och fristående priser. Inlösningsgarantien

vore jämväl svårare att utnyttja för jordbrukare med svag ekonomi än

för sådana, vilka ej vore tvungna att realisera sin brödsäd förrän med konsumtionsårets

slut.

På sålunda anförda skäl förordade reservanterna, att inlösningsgarantien

avlystes. I stället borde, i den mån så erfordrades, såsom en säkerhetsåtgärd

— och i avvaktan på övergång till en vid sluten marknad helt fri prisbildning

— kunna tillgripas ett stödköpsförfarande i enlighet med de riktlinjer,

som efter noggranna och grundliga överväganden förordats av 1934 års

spannmålsutredning och av statens spannmålsnämnd jämväl under fjolåret

tillstyrkts. Härvid borde emellertid till utgångspunkt tagas det av nämnden

förordade höstpriset kronor 14:75 per deciton vete och kronor 13:75 per

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

63

deciton råg, allt av normalkvalitet. Med en dylik utgångspunkt och nied den

successivt stigande prisbildning, vartill även stödköpsförfarandet skulle syfta,

hade reservanterna svårt att inse, att några störningar i prisutvecklingen

skulle uppkomma, ägnade att menligt inverka på en sund lagringsverksamhet.

Såsom redan antytts holle reservanterna före, att — åtminstone under år

med ett icke alltför stort spannmålsöverskott — stödköpsverksamhet icke

skulle behöva i större utsträckning tillgripas. Än mindre syntes detta behöva

bliva fallet, örn brödsädsskörden icke eller endast nätt och jämnt skulle

täcka landets årsbehov. Blotta tillvaron av ett stödköpsinstitut vore för övrigt

ägnat att i marknaden införa ett moment, som skulle bidraga att hålla

prisen uppe, under det att samtidigt frånvaron av fasta inlösningspriser

måste föranleda till ökad utfodring av överskottsbrödsäd. Härigenom minskades

de kvantiteter, staten såge sig tvungen övertaga — i den mån nämligen

ett stödköpsförfarande måste tillgripas. A andra sidan komme inlösningsgarantien

även med låga priser alltid att i viss mån stimulera till ökad brödsädsodling.

Odlarna toge här det säkra före det osäkra och producerade

hellre brödsäd. Av dessa skäl bleve förlusterna för det allmänna givetvis

mindre vid en stödköpsverksamhet, medan samtidigt en förståndigt skött sådan

kunde giva jordbruket ett lika gott stöd som hitintills.

En stor olägenhet med inlösningsgarantien vore givetvis att, oberoende av

skördens storlek, förefintliga brödsädsöverskott måste helt inlösas. En begränsning

av själva inlösningsskyldigheten till viss kvantitet vore nämligen

av praktiska skäl icke genomförbar. Däremot läge det i sakens natur, att vid

stödköpsförfarandets anlitande en begränsning lätt kunde åvägabringas. Reservanterna

ansåge sålunda att — i synnerhet därest nämndens förslag om

uppläggandet av ett reservlager på 150,000 ton förverkligades — själva stödköpskvantiteten,

i händelse stödköp skulle behöva förekomma, borde kunna

begränsas till högst 100,000 ton. Jämväl med en dylik begränsning av stödköpsverksamheten

vore dess inflytande på prisbildningen tillräckligt för att

även vid en mycket stor skörd ernå för producenterna tillfredsställande priser.

Härvid borde också bemärkas att, såsom förut nämnts, även vid en så

stor skörd, att brödsädsöverskottet bleve större än nyss berörda stödköpskvantitet

å 100,000 ton, jordbrukarna ändock till följd av skördens riklighet

trots lägre priser tillförsäkrades ett i det hela gynnsamt ekonomiskt utbyte.

Samtidigt ernåddes emellertid en begränsning av de risker, staten finge

ikläda sig för hithörande reglering, något som ej vore fallet vid inlösningssystemets

fortsatta bibehållande.

Herrar Björnsson och Holmberg jämte herr Molander hava i sin reservation

— efter lämnande av motivering, varför enligt deras uppfattning inlösningsgarantien

för brödsäd icke vidare borde bibehållas — anfört följande.

Skulle staten överhuvudtaget fortsätta att garantera visst minimipris för all

inom landet saluförd brödsäd, syntes förlustrisken kunna ej obetydligt reduceras,

örn garantien finge avse visst skäligt höstpris under en tillräckligt lång

period och ej såsom nu ett med bortemot 2 kronor förhöjt pris under följande

sommar. Något legitimt odlarintrcsse skulle icke genom en dylik förändring

eftersättas. Majoritetens inom jordbruksnämnden förslag åsyftade nämligen

just att beträffande vete av normalkvalitet säkerställa ett bestämt höstpris,

14: 75 kronor per deciton. Enligt giillande regler för kvalitetsavdrag motsvarade

detta ett pris av ungefär 14 kronor per deciton för lägsta kvalitet av

kvarngill vara, och detta sammanfölle i sin ordning med den valda normen

för foderprisnivån. För råg förutsattes genomgående 1 krona lägre pris än

för vete.

Denna majoritetens utgångspunkt funne reservanterna riktig i så måtto, att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

prisnivån för fodersäd därigenom lagts till grund för prisbildningen beträffande

kvarnspannmål. Det vore i själva verket samma tankegång, som ledde

1934 års spannmålsutredning till att föreslå inlösningsgarantiens ersättande

med ett stödköpsförfarande.

Enligt reservanternas uppfattning skulle direkta prisstödjande åtgärder

från statens sida icke kunna motiveras, örn man kunde vara viss om, att den

av nämnden avsedda foderprisnivån med säkerhet kunde upprätthållas förmedelst

importreglering av utländska fodermedel. Det hade emellertid gjorts

gällande, att detta icke skulle vara möjligt, örn skörden som helhet bleve stor.

Till stöd för denna uppfattning kunde anföras, att det för foderändamål

disponibla brödsädsöverskottet vid mycket god skörd uppginge till över

300,000 ton spannmål. Enär majsförbrukningen, då den vid fri import varit

som högst, uppgått till ungefär samma kvantitet, skulle brödsädsöverskottet

ej kunna föras i marknaden utan att avsevärt nedpressa foderpriserna. För

att undvika en sådan nedpressning skulle man bliva tvungen att till förfång

för andra legitima intressen helt avskära all majsimport.

Reservanterna ansåge sig därför kunna rekommendera en stödköpsverksamhet

i syfte att undandraga den inhemska fodermarknaden en kvantitet

brödsäd, tillräcklig för att hindra ett sådant prisfall. För vinnande av detta

syfte syntes den inköpta kvantiteten kunna begränsas till högst 100,000 ton.

Då stödköpsverksamheten enligt reservanternas mening endast borde ha

till uppgift att direkt stödja foderprisnivån, kunde de icke förorda, att inköpspriset

skulle successivt höjas för att motsvara odlares eller mellanhänders

lagringskostnader. Jordbrukarnas organisationer syntes numera lia nått

sådan stadga och ekonomisk styrka, att det borde kunna överlämnas åt dem

att själva sörja för uttagande av det överpris, som för kvarnspannmål kunde

utvinnas. Staten borde dock stödja strävandena i denna riktning genom att

icke realisera sitt spannmålslager varken av ny eller gammal skörd till priser

lägre än dem, som motsvarades av höstpriset successivt höjt med skäligt belopp

för lagringskostnad.

Då reservanterna förklarat sig anse 14:75 kronor per deciton för vete av

normalkvalitet såsom godtagbart höstpris, hade de utgått från den förutsättningen,

att detta pris icke borde göras helt oberoende av skördeutfallet. En

mindre variation nedåt eller uppåt med förslagsvis 25 öre per deciton, allt

eftersom skörden bleve mer eller mindre riklig, måste anses marknadsmässigt

befogad och stämde med stödköpsverksamhetens syfte. Erfarenheten

syntes nämligen visa, att animalieproducenter för att undvika ensidigt sammansatt

foderstat vore villiga att betala olika priser för ett och samma fodermedel,

allt efter tillgången på olika slag av hemmaproducerat foder. I

I sitt till jordbruksnämnden avgivna yttrande har svenska spannmålsaktiebolaget

icke tagit ståndpunkt till frågan, huru stödet åt brödsädsodlingen borde

gestaltas under nästkommande konsumtionsår. Bolaget har endast framhållit,

att handhavandet av regleringsverksamheten syntes kunna ske på ett

enklare och för staten billigare sätt än för närvarande, om man antingen

ginge in för ett system med inlösningsgaranti och kompletterande stödköp

utan särskilda bestämmelser för regleringsorganet beträffande försäljning och

inköp före inlösningstiden eller ock släppte inlösningsgarantien och helt ginge

in för ett stödköpsförfarande ungefär efter de linjer, som angivits av 1934

års spannmålsutredning. Bolaget förordar vidare, att den prisnivå å brödsäd,

som borde av staten stödjas, skulle fastställas först sedan uppskattning

förelåge rörande den nya skördens storlek. Därigenom skulle vinnas icke

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

65

endast att jordbrukarna vid en mindre skörd kunde genom högre pris erhålla

viss kompensation för det minskade utbytet utan även att vid större skörd det

allmännas merutgifter kunde begränsas.

I yttrandena över jordbruksnämndens utredning hava några erinringar

icke framkommit mot ett bibehållande av gällande inmalningsbestämmelser

och importreglering för brödsäd.

Vad angår frågan örn beredande av ytterligare stöd åt den inhemska brödsädsodlingen

genom fortsatt inlösningsgaranti eller genom

stöd köpsförfarande samt den prisnivå, som borde eftersträvas,

har jordbruksnämndens förslag i sådant hänseende tillstyrkts av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, svenska lantmännens riksförbund och svenska

spannmålsföreningarnas samorganisation. De båda sistnämnda organisationerna

understryka särskilt, att vid stödköpsförfarande risk förelåge för störningar

av en på sund grundval byggd lagringsverksamhet, varjämte kunde

befaras, att lånemöjligheterna avsevärt försämrades och att lantbrukarna på

grund av svårighet att genom lån erhålla nödiga rörelsemedel tvingades att

försälja brödsäden vid tidigare och mindre lämplig tidpunkt.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har till utveckling av sin uppfattning

i ämnet framhållit, att de skäl för bibehållande av inlösningsförfarandet, som

av sällskapet anförts i yttrande den 27 februari 1935 och som återgivits i förenämnda

proposition nr 227 till nämnda års riksdag, fortfarande ägde giltighet.

Erfarenheten hade också visat, att de farhågor, som i fjol hystes mot ett

fortsatt tillämpande av inlösningsförfarandet, icke hade besannats. Om inlösningsförfarandet

slopades och ersattes med stödköp, skulle detta medföra

en osäkerhet på marknaden, som i väsentlig grad torde minska producenternas

och de vanliga handelsorganens benägenhet att själva ombesörja lagring

av spannmål, och därigenom få till följd, att stödköpsorganet finge under

en tidig del av säsongen inköpa stora kvantiteter spannmål. Stödåtgärderna

borde i stället syfta till att skapa en sådan trygghet, att jordbrukarna

och handelsorganen stimulerades att ombesörja lagringen. För den skull

borde genom inlösningsförfarandet de risker avlastas, som eljest skulle falla

på den enskilde och som innebure förluster för dem, som vid skördeårets

slut eventuellt icke kunnat få avsättning för sina överskottspartier. Detta

hade sin stora betydelse även örn skörden vore relativt liten och något överskott

måhända icke uppkomme.

I fråga om syftet med stödet åt brödsädsodlingen anför lantbrukssällskapet,

att det syntes vara lämpligt, att man sökte säkerställa en sådan lägsta

prisnivå som den av jordbruksnämnden förordade och att rum lämnades

för något högre priser. Det kunde därvid ifrågasättas, huruvida det icke

vore lämpligare alt i stället för fixering av inlösningspriset till 16 kronor

50 öre per deciton för vete låta detta för olika år variera efter skördeutfallet

och då inom marginalen lägst 16 kronor 50 öre och högst 18 kronor för 100

kg. För råg borde inlösningspriset i så fall variera mellan 15 kronor 50 öre

och 17 kronor för deciton. Härigenom komme priserna de olika åren att

Hiliana till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 239. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

bättre anpassa sig till de lägen, som vore motiverade av skördeutfallet. Ett

sådant tillvägagångssätt syntes ansluta sig till nämndens förslag, att veteavgiften

skulle ställas i samband med den prisnivå å vete, som borde eftersträvas.

Svenska lantmännens riksförbund anser jordbruksnämndens förslag om

nedsättning av tillägget till inlösningspriserna till V2 öre för var dag, som leverans

av inlöst spannmål ägde rum senare än den 1 juni, omotiverat. Det

borde ej glömmas, att det härvidlag gällde lagring under en tid, då spannmålen

måste underkastas en synnerligen noggrann och kostsam skötsel för

att ej taga skada. Svårigheterna bleve så mycket större, som vederbörande

hembudsgivare ej kunde beräkna att omedelbart få leverera spannmålen;

tidigare erfarenheter hade visat, att leveranstiden kunde draga ut ända till

september och oktober. Under sådana förhållanden krävde försiktigheten,

att spannmålen nedtorkades •— i varje fall vid lagring i magasin av enklare

beskaffenhet —, vilket emellertid medförde så stora engångskostnader, att

den föreslagna ersättningen på långt när ej vore tillräcklig.

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands

handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Norrbottens och Västerbottens handelskammare samt svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening hava i huvudsak anslutit sig

till det reservationsvis inom jordbruksnämnden av friherre Stiernstedt och

herr Carlborn framförda förslaget och därvid i huvudsak åberopat samma

skäl som nämnda reservanter.

Kommerskollegium erinrar sålunda att inlösningsförfarandet från början

endast varit avsett som ett kortvarigt provisorium under jordbrukskrisen

och då förhållandena väsentligt förbättrats inom jordbruket syntes inmalningsanordningen

i kombination med importreglering och såsom nödfallsåtgärd

stödköp innefatta ett tillräckligt betryggande skydd för spannmålsodlingens

del. — I stort sett enahanda uppfattning har företrätts av handelskammaren

i Karlstad och handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län samt föreningen Sveriges spannmålsintressenter, vilka uttalat sig för ett

stödköpsförfarande i enlighet med av 1934 års spannmålsutredning förordade

grunder. Sistnämnda förening framhåller, att garanterade minimipriser

vore direkt förkastliga, därest produktionsöverskott befarades. Ur både

principiella och praktiska synpunkter syntes minimipriser kunna motiveras

endast som medel att uppdriva en odling, som ansåges för liten. Annorledes

tillämpade minimipriser försvårade odlingens anpassning efter avsättningsförhållandena

och verkade konserverande på en förefintlig överodling. Dessutom

syntes en statlig inlösningsgaranti starkare animera produktionen än

vad de fastställda priserna i och för sig motiverade. Följaktligen torde enligt

föreningens mening en något högre genomsnittlig prisnivå kunna tillförsäkras

producenterna vid stödköp än vid inlösning, utan att fara uppstode

för en icke önskad produktionstillväxt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

67

Även statskontoret har ansett, att med hänsyn till de åtskilligt förbättrade

förhållandena på brödsädsodlingens område den för staten ekonomiskt betungande

inlösningsgarantien borde kunna ersättas med en begränsad och på

lämpligt sätt anordnad stödköpsverksamhet. Givetvis borde emellertid i

sådant fall pristryckande försäljningar ur lagret av äldre skörd icke få förekomma.

Genom en dylik stödköpsverksamhet syntes, enligt ämbetsverkets

mening, lättare än med bibehållande av statens inlösningsgaranti kunna ernås

önskemålet att så småningom återgå till fri prisbildning på vår inhemska

spannmålsmarknad och samtidigt minska statens bördor för brödsädsregleringens

uppehållande.

Lantbruksstyrelsen har hänvisat till sitt i februari 1935 avgivna yttrande i

ämnet, vilket refererats i förenämnda proposition nr 227 till 1935 års riksdag

(sid. lil och 112). Beträffande frågan om inlösningsskyldighetens bibehållande

anför styrelsen bland annat följande.

Det syntes, som om de fastställda inlösningspriserna för spannmål knappast

kunde tillskrivas någon prisförhöjande inverkan på spannmålsmarknaden.

Det syntes till och med ligga nära till hands att antaga, att de jämförelsevis

låga priser, som förutsatts komma att gälla vid inlösen av 1935 års

brödsädsskörd, haft en återhållande inverkan på prisutvecklingen. Med denna

uppfattning läge det i sakens natur, att lantbruksstyrelsen ur jordbrukets

synpunkt funne inlösningsförfarandet icke innebära någon större fördel. För

det allmänna, som finge taga ansvar för den inlösta skörden, innebure förfaringssättet

däremot vissa icke obetydliga riskmoment. Skulle, som lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, vid foderregleringen något om också jämförelsevis obetydligt

högre foderenlietspris än jordbruksnämnden föreslagit tagas som utgångspunkt

för import eller licensgivningens storlek, borde brödsädsmarknaden

kunna ordna sig själv med stöd av inmalningstvånget samt importregleringen

för brödsäd och produkter därav i förening med ett lämpligt handhavande

av den i statens hand förefintliga brödsädsreserven.

Kooperativa förbundet och svenska kvarnföreningen hava uttalat sig för

en återgång till fri prisbildning å brödsäd inom landet. Kvarnföreningen

framhåller, att detta skulle innebära ett fullföljande av den redan inslagna

vägen att reglera spannmåls- och fodermedelsmarknaden som helhet. Genom

påläggande av införselavgifter och importreglering syntes i allmänhet

ett avgörande inflytande på prisläget kunna uppnås. Fördelen med att vid

överskott å brödsäd låta foderprisnivån bliva bestämmande även för priset

på brödspannmål vore icke endast, att kostnaden för alla med konstlad utfodring

förbundna åtgärder bortfölle, utan i första hand att den kvalitativt

sämre och ogynnsammare belägna brödspannmålen ginge till utfodring. Vid

bedömande av frågan örn en brödsädsreglering finge ej heller den omständigheten

lämnas obeaktad, att landets brödsädskonsumtion underginge en relativt

snabb minskning.

Beträffande frågan örn f ö r s ä 1 j n i n g från statens lagerav äldre

skörd för kvarnändamål har Sveriges allmänna lantbrukssällskap uttalat,

att nödig rörelsefrihet borde lämnas regleringsorganet. Vad jordbruksnämnden

i samband med förordande härav anfört syntes emellertid också kunna

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majlis proposition nr 239.

innebära, att när skörden lämnade överskott, regleringsorganet skulle företaga

utförsäljningar från inneliggande lager, så snart priset eventuellt tenderade

att stiga över den avsedda bottennivån, och sålunda förhindra en dylik

stegring. Ett sådant tillvägagångssätt borde enligt sällskapets mening icke

användas. Dels kunde skördens storlek icke säkert beräknas och dels kunde

vid lågt prisläge å brödsäden utfodringen få opåräknad omfattning. Även

om skörden skulle vara något större än behovet, borde därför enligt sällskapets

mening en stegring av brödsädspriserna icke förhindras genom utförsäljning

från lager, och en begränsning i denna försäljningsrätt, örn också mindre

snäv än den nuvarande, vore därför alltjämt motiverad. — Svenska lantmännens

riksförbund anför, att direktiven för avsättning från och utbyte av äldre

lager borde vara så avfattade, att den brödsädsmängd, som behövdes för

övergång från gammal skörd till ny, finge ersättas med inlöst spannmål utan

återköpsskyldighet, såvida ej priset under säsongen gånge ned till sådan nivå,

att bolaget dels borde utöva stödjande verkan på marknaden och dels kunde

förvärva den nya spannmålen till ett pris, som med hänsyn till kostnaderna

i varje fall ej läge över inlösningspriset.

Vad jordbruksnämnden föreslagit örn uttagande av v e t e a v g i f t och dennas

beräknande har föranlett erinran endast av svenska kvarnföreningen,

som framhåller, att de olägenheter, som ifrågavarande avgift visat sig medföra

genom en i hög grad orättvis belastning såväl av konsumenterna som av

olika grupper inom kvarnindustrien, syntes böra föranleda ett slopande av

avgiften. Skulle det emellertid anses, att avgiften borde bibehållas, framstode

dock alltjämt det oberättigade i att just de brödsädsproducerande jordbrukarna

skulle åtnjuta avgiftsbefrielse. — I sistnämnda hänseende delas

föreningens uppfattning av kommerskollegium och vissa handelskammare.

Anordnande av ett reservlager av brödsäd. Den av jordbruksnämnden med

skrivelse den 6 december 1935 överlämnade utredningen i frågan om anordnande

av ett reservlager av brödsäd torde som särskild bilaga få fogas till

detta protokoll. Utredningen utmynnar i ett förslag, att av nuvarande innehav

av brödspannmål en kvantitet av förslagsvis 150,000 ton tillsvidare skulle

bibehållas i lager. Av det sålunda föreslagna lagret vore en myckenhet av

omkring 100,000 ton avsedd för tillgodoseende av behovet av ett brödsädsförråd

ur beredskapssynpunkt. Återstoden av lagret borde finnas tillgängligt

för att användas i utjämningssyfte.

Beträffande förvaltningen lii. m. av den i utjämningssyfte lagrade kvantiteten

borde enligt nämndens mening gälla vad härutinnan beträffande lagring

av spannmål i allmänhet genom svenska spannmalsaktiebolagets försorg

föreskreves. Även beredskapskvantiteten borde förvaltas av spannmålsaktiebolaget,

så länge spannmålsregleringen fortbestode och detta bolag fungerade

såsom verkställande regleringsorgan. Åt bolaget borde vidare uppdragas

att handhava de arbetsuppgifter, som för närvarande åvilade statens

lagerhus- och fryshusstyrelse. Erforderliga föreskrifter i ämnet borde inta
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

69

gas i kontrakt mellan staten och bolaget. Frågan om till vilka andelar vete

och råg borde ingå i sistnämnda kvantitet ansåge nämnden böra lämnas

öppen, så att möjlighet förelåge att vid varje särskild tidpunkt beakta olika

för saken betydelsefulla omständigheter. Principiellt syntes dock vete böra

givas företräde, då lagring av detta sädesslag ur olika synpunkter ställde sig

fördelaktigare än lagring av råg.

Kostnaderna för lagringen av beredskapskvantiteten borde ingå bland

spannmålsaktiebolagets övriga förvaltningskostnader. Bestämmelserna i 6 §

förenämnda kontrakt syntes sålunda böra gälla jämväl i fråga örn ersättning

för ifrågavarande kostnader. Den spannmål, som för ifrågavarande ändamål

skulle uppläggas i lager, borde övertagas av bolaget till ett pris, svarande

mot vad som kunde erhållas vid realisation av motsvarande kvantitet. Detta

utgjorde i genomsnitt 10 kronor för deciton. Utginge man från att beredskapskvantiteten

skulle uppgå till 100,000 ton, erfordrades sålunda härför

ett engångskapital av 10 miljoner kronor. Detta belopp borde ställas till bolagets

förfogande i form av anslag å riksstaten.

Det av jordbruksnämnden sålunda framlagda förslaget tillstyrkes i allmänhet

av de myndigheter och organisationer, som hörts i anledning av detsamma.

Åtskilliga ifrågasätta dock lämpligheten av att beredskapslagret blir

av mera permanent natur. Sålunda framför lantbruksstyrelsen i sitt yttrande

-vissa betänkligheter mot förslaget i detta hänseende samt anför till

närmare utveckling av sin mening, bland annat, följande.

Ur spannmålsodlingens synpunkt kunde man knappast anse den nu föreslagna

åtgärden medföra särskilda fördelar. Snarare kunde det befaras, att

motsatsen bleve fallet. Särskilt borde vid bedömandet av frågan ur denna

synpunkt beaktas, att, såvitt lantbruksstyrelsen rätt uppfattat förslaget, detta

innebure, att lagret under alla förhållanden skulle upprätthållas och att, därest

den svenska skörden under något år på grund av kvalitetsförhållanden

eller eljest icke lämpligen skulle kunna tagas i anspråk för erforderlig förnyelse

av beredskapslagret, en sådan skulle komma att ske genom inköp av

importerad brödsäd. Detta åter skulle för ett kommande år, när tillgång på

svensk spannmål av god kvalitet förelåge, kunna medföra, att omsättningen

av beredskapslagret framtvingade användningen av importvara i större omfattning,

än som eljest skulle varit behövlig.

Jordbruksnämnden hade också för sitt förslag åberopat andra motiv, framför

allt av militär art. Jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore

det önskvärt, att den bästa delen av förefintligt lager utav brödsäd, som vore

av hög kvalitet, icke exporterades till ur det allmännas synpunkt ruinerande

priser eller toges i anspråk för utfodring av kreatur inom landet, utan bevarades

för att så småningom användas för förmalningsändamål. Härigenom

syntes ökad garanti kunna vinnas för upprätthållande av högsta möjliga inmalningstvång,

en ur svensk produktionssynpunkt viktig angelägenhet. Lantbruksstyrelsen

ansåge sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida det ur de

synpunkter, styrelsen hade att företräda, kunde anses lämpligt att giva denna

upplagring den bestående form, som förslaget syntes åsyfta, samt huruvida

kostnaderna för förslagets realiserande hurde gäldas från anslag under nionde

huvudtiteln, vilket bleve fallet, därest föreliggande uppgift anförtroddes åt

de organ, som handhade spannmålsregleringen. Det senare kunde ju ur all
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

män synpunkt synas jämförelsevis likgiltigt, men ur jordbrukets synpunkt

kunde det icke anses utan betydelse, örn denna huvudtitel, som redan tyngdes

av dryga omkostnader, som finge anses mera socialt betonade eller avsåge

andra syften än sådana, som berörde det direkta jordbruket, ytterligare

belastades med kostnader för ändamål, som företrädesvis vore av intresse ur

militär synpunkt.

Lantbruksstyrelsen meddelar därefter vissa uppgifter rörande brödsädsodlingens

omfattning åren 1925—1935 och anser det av dessa framgå, att

något behov icke förelåge, att ur marknaden avlägsna de 100,000 ton brödsäd,

som enligt förslaget skulle bindas genom uppläggande av ett beredskapslager.

Styrelsen anför vidare:

Endast under skördeåren 1933 och 1934 hade en verklig stegring i odlingen

av råg och vete ägt rum, en stegring som tydligen förorsakats av de till en

början ensidiga stödåtgärderna till brödsädsodlingens främjande. Den ökade

arealen kunde icke hava föranlett de stora skördeökningar, som jordbruksnämnden

redovisade för åren 1932—1935. I viss mån kunde denna skördestegring

vara att hänföra till en förskjutning i förhållandet mellan odlingen

av vete och råg till vetets fördel ävensom därtill, att de nyss angivna åren

varit särskilt gynnsamma för veteodling. Rationaliseringen av odlingen och

framför allt rikligare gödsling hade givetvis i viss mån bidragit till en skördeökning.

Nämnda förhållanden kunde emellertid enligt lantbruksstyrelsens

förmenande icke förklara den vissa år enorma skördeökningen, vilken huvudsakligen

torde vara att tillskriva särskilt gynnsamma växt- och skördeförhållanden,

som givit upphov icke blott till en kvantitativt utan jämväl till

en kvalitativt hög skörd. Sådana förhållanden kunde emellertid icke beräknas

bliva beständiga.

Enligt styrelsens mening borde ej heller den fortgående sortförädlingen av

brödssädsslagen, speciellt vete, tillmätas någon större betydelse i fråga örn

blivande skördars storlek. Pågående förädling vore nämligen huvudsakligen

inriktad på frambringande av sorter med högre bakningskraft, det vill

säga högre glutenlialt, något som knappast lätt kunde kombineras med ytterligare

stegrad avkastning. Snarare kunde det förväntas, att större framsteg

på detta område delvis måste köpas genom minskade fordringar å skördekvantiteten.

Vad sålunda anförts gjorde, att lantbruksstyrelsen funne det mycket tveksamt,

om det ur spannmålsodlingens synpunkt kunde vara önskvärt eller

lämpligt att nu, därest 100,000 ton av förefintligt brödsädslager skulle bindas

såsom ett bestående beredskapslager, avlägsna denna brödsädskvantitet

ur marknaden. Skulle emellertid detta ske, syntes starka skäl tala för att

spörsmålet behandlades såsom en beredskapsfråga och att kostnaderna för

dess realiserande påfördes den eller de huvudtitlar, som berördes av de intressen,

lagringen avsåge att tillgodose. I så fall syntes det lantbruksstyrelsen

vidare skäligt, att det pris, vartill lagrets värde upptoges, beräknades

med utgångspunkt från kostnaderna för anskaffande av ett dylikt lager,

därest intet överskott förelåge, och således på grundval av det pris, vartill

motsvarande mängd brödsäd vid upplagringstillfället kunde, inklusive stadgad

tull, anskaffas från utrikes ort och uppläggas.

Även de årliga av jordbruksnämnden till 2 miljoner kronor uppskattade

omkostnaderna för lagrets upprätthållande borde enligt lantbruksstyrelsens

förmenande drabba de intressen, för vilkas räkning lagringen skedde. Hela

denna upplagringsanordning borde helst handhavas fullt fristående från

brödsädsregleringen, även om dess direkta handhavande tillsvidare anså
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

71

ges böra överlämnas till svenska spannmålsaktiebolaget. Lantbruksstyrelsen

ville emellertid understryka önskvärdheten av att — därest så vid kommande

utredningar kunde befinnas möjligt —■ bandhavandet av ett eventuellt

beredskapslager av brödsäd överflyttades till handelns representanter,

speciellt producentorganisationerna. En ekonomisk tillfredsställande uppgörelse

örn hållande av erforderligt beredskapslager borde kanske icke vara

utesluten, och en sådan anordning skulle underlätta övergången till mera

normala förhållanden på spannmålshandelns område.

Vad jordbruksnämnden anfört angående svenska spannmålsaktiebolagets

behov av lagringsutrymme och dylikt behovs tillgodoseende, föranledde slutligen

det uttalandet från lantbruksstyrelsens sida att, därest bolaget skulle

handhava statens lagerhus, detta åtminstone i vissa fall komme att försätta

odlare, som räknat med tillgång till inlagring i dessa hus, i en dej svårigheter.

Styrelsen erinrade, att det, när spannmålslagerhusfonden på sin tid

inrättades, förutsattes att, där lagringsbehovet kunde anses tillgodosett genom

statens egna lagerhus, lån till uppförande av lagerhus icke borde lämnas.

Denna synpunkt hade Kungl. Majit också tillämpat vid beviljande av

lån från fonden.

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse uttalar beträffande de av jordbruksnämnden

gjorda beräkningarna rörande lagringskostnaderna, att dessa vore

riktiga, under förutsättning att spannmålsaktiebolaget skulle vara i stånd att

skaffa lagringslokaler till billigt pris å orter, där uppläggning av reservlagret

skulle tänkas förekomma, samt under förutsättning att bolaget skulle kunna

driva statens spannmålslagerhus till kostnad icke överstigande den, som driften

under styrelsens handhavande betingat. Om emellertid, vilket syntes

styrelsen naturligt, frågan örn platserna för uppläggning av reservlagrct

skulle avgöx-as enligt synpunkter, som betingades av militära intressen, komme

de spannmålsdistrikt knappast ifråga, där överskott av lagerutrymme

nu funnes, varför särskilda lokaler måste anskaffas, vilket då kunde komma

att inverka på lagringskostnaden. Därest förvaltningen av statens spannmålslagerhus

skulle övertagas av bolaget, vore det heller icke uteslutet, att

omkostnaderna, särskilt lönerna till personalen, måste ökas. Styrelsen ville

därför ifrågasätta, örn icke de av nämnden beräknade lagringskostnaderna i

verkligheten komme att visa sig vara för låga.

Vad därefter förslaget örn överflyttande av förvaltningen av statens spannmålslagerhus

till spannmålsaktiebolaget angår, ifrågasätter styrelsen, då

enligt nämndens egen utredning framginge, att man icke förutsatt, att spannmålsregleringen

skulle bliva bestående, lämpligheten av alt för en kortare

tid överflytta lagerhusens förvaltning lill bolaget, för att sedan efter regleringens

upphörande tillskapa en ny styrelse. Styrelsen anför härutinnan

vidare:

Skulle jordbruksnämndens förslag vinna Kungl. Maj:ts bifall, ville styrelsen

framhålla som angeläget, all den nu i styrelsens tjänst anställda personalens

intressen icke åsidosattes. Enligt statsverkspropositionen hade Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen, att styrelsens bokförare och redogörare under benämningen

kameralbiträde skulle placeras i 8:e lönegraden i den för extra

ordinarie tjänstemän gällande löneplanen, på grund varav befattningsinneliavaren

skulle beredas pension. Föreståndare, förmän och lagerarbetare vid

lagerhusen vöre berättigade lill pension enligt arbetarepensionsreglemcntet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Dessa förmåner skulle, för så vitt styrelsen kunde finna, bortfalla för personalen

vid lagerhusens överflyttning till bolaget. Vidare funne styrelsen angeläget,

att den uppgift, lagerhusen för närvarande hade, nämligen att från

allmänheten emottaga spannmål för torkning och inlagring, upprätthölles

å de orter, där så påkallades, enär eljest odlare, som räknade med tillgång

till statens spannmålslagerhus, skulle råka i svårigheter. En stor del av lagringsutrymmet

kunde dock ställas till förfogande för lagring av spannmål

för spannmålsaktiebolagets räkning. Skulle alltjämt lagerhusens förvaltning

påvila styrelsen borde lämpligen denna fråga ordnas genom ett avtal mellan

styrelsen och bolaget. Så hade för närvarande skett genom avtal mellan styrelsen

och svenska spannmålsföreningen, som härigenom för stora spannmålskvantiteter

tillförsäkrats billiga torknings- och lagringskostnader.

Svenska spannmålsaktiebolagets styrelse, som under hand bereus tillfälle

deltaga i jordbruksnämndens utredning, förklarar sig i vad angår förslagets

huvudprinciper och med hänsyn till föreliggande läge icke hava något att

erinra. Styrelsen framhåller emellertid, att styrelsen för sin del ansåge sig

böra tillstyrka uppläggandet av reservlager endast såsom en åtgärd tillsvidare

med hänsyn till nuvarande rikliga tillgång på spannmål inom landet och

nuvarande internationella läge. Skulle dessa förhållanden undergå förändring,

syntes i varje fall frågan angående behovet av reservlager få upptagas

till ny prövning. Även med godtagande av anförda synpunkter syntes frågan

om hållandet av ett reservlager av större eller mindre storlek böra tagas

under förnyad prövning, så snart den inhemska skördens storlek eller

kvalitet skulle föranleda en väsentlig ändring av inmalningsprocenten eller

en extra import av utländsk spannmål för upprätthållandet av reservlagrets

storlek.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap framhåller, att det otvivelaktigt vore

av värde, att ett visst spannmålslager funnes att tillgå för utjämningsändamål,

då härigenom bättre förutsättningar ernåddes att använda huvudsakligen

svensk spannmål även vid övergången från ett skördeår till ett annat

och större avsättning sålunda kunde beredas för den inhemska spannmålsodlingen.

Det föreslagna beredskapslagret anser sällskapet kunna för jordbrukets

vidkommande bliva en besvärande faktor, enär förefintligheten av

en så stor spannmålsreserv kunde få en störande inverkan på den normala

handeln med och prisbildningen för svensk spannmål. Sällskapet anser det

emellertid vara av stor vikt ur trygghetssynpunkt nied avseende på befolkningens

förseende med livsmedel, att ett dylikt beredskapslager förefunnes

och tillstyrker därför, att ett reservlager av föreslagen storlek upplades. 1

fråga om det sätt, varpå lagringsverksamheten skulle bedrivas, understryker

sällskapet betydelsen av att detta skedde så att de naturliga marknadsförhållandena

rubbades så litet som möjligt. Sällskapet anför därefter, bland

annat, följande.

Särskilt nied hänsyn härtill men även ur andra synpunkter kunde det

ifrågasättas, huruvida den föreslagna formen för lagringens omhänderhavande

genom svenska spannmålsaktiebolaget vore den lämpligaste. Det syntes

nämligen kunna befaras, att förnyelsen av ett så stort lager, d. v. s. försäljningarna

från detsamma samt inköp av ny spannmål till ersättning, kun
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 239.

73

de komma att betydligt influera på marknaden och ävenledes medföra vissa

svårigheter och ej oväsentliga kostnader, när den skulle omhänderhavas av

ett företag, som icke regelbundet arbetade inom spannmålshandeln och ej

förfogade över egna uppsamlingsorgan. Ett annat sätt att lösa frågan örn

beredskapskvantiteten, vilket syntes erbjuda vissa företräden, vore att hållandet

av ett reservlager, inklusive lagrets förnyelse, mot viss ersättning överloges

av vanliga handelsorgan, givetvis under statlig kontroll. 1 främsta

rummet finge härvid svenska lantmännens riksförbund komma ifråga att

åtaga sig sådan lagringsskyldighet, då detta med sina underavdelningar vore

verksamt och förfogade över lagerlokaler i olika delar av landet. Sällskapet

hyste den uppfattningen, att en överenskommelse om dylik lagring skulle

kunna hällas nied nämnda förbund på villkor, som ej skulle bliva för staten

mera kostsamma än örn lagringen omliänderhades av ett statligt organ.

Emot en lösning efter dessa linjer talade visserligen för närvarande vissa

omständigheter. Förhållandet vore ju nämligen nu det, att staten förfogade

över betydligt större kvantiteter spannmål än de, som skulle ingå i ett reservlager,

att staten vidare på grund av gällande inlösningsskyldighet kunde

komma att innevarande år få övertaga vissa kvantiteter — vilkas storlek ej

nu kunde närmare bedömas — samt att samma inlösningsskyldighet av jordbruksnämnden

föreslagits skola tillämpas även för 1936 års skörd. Ett åtagande

från handelsorganens sida att hålla det föreslagna reservlagret skulle

sålunda för närvarande icke befria .staten från att ändock omhänderhava

vissa spannmålslager utan skulle medföra, att lagren bleve uppdelade samt

placerade under skilda förvaltningsorgan, vilket försvårade en ändamålsenlig

disposition av lagren och kunde leda till inbördes konkurrens mellan

de lierörda organen vid försäljningar för lagrens nedbringande eller förnyelse.

Sällskapet ansåge dock, att frågan örn beredskapslagrets övertagande

av handelsorganen borde undersökas. Därest denna väg icke nu visade sig

lämplig eller framkomlig, syntes förvaltningen av beredskapslagret, såsom

jordbruksnämnden föreslagit, tillsvidare böra omhänderhavas av samma organ,

som skulle sköta spannmålsregleringen, sålunda av svenska spannmålsaktiebolaget.

Under alla förhållanden kunde emellertid beredskapslagrets

övertagande av handelsorganen komma i fråga, när spannmålsaktiebolagets

sammanlagda förråd nedbringats till den storlek, som reservlagret permanent

skulle omfatta, och förhållandena eventuellt möjliggjorde en avkoppling av

nuvarande regleringsåtgärder.

Lantbrukssällskapet ville icke heller underlåta att framhålla vikten utav,

att det permanenta beredskapslagret icke användes för andra syften än dem,

som anförts i nämndens motivering, och sålunda icke för prisreglerande ändamål,

exempelvis till att söka förhindra prisväxlingar, som vore en följd

av olika stora skördar eller av marknadens utveckling i övrigt. Detta måste

också noga beaktas vid lagrets förnyelse, så att inköp till detsamma skedde

i samma mån som försäljningar verkställdes, enär i annat fall en temporär

rubbning av tillgång och efterfrågan åstadkommes. Även för undvikande av

spekulativa risker vore det av vikt att förnyelse skedde genom så vitt möjligt

samtidiga försäljningar och inköp. För ifrågavarande lagring borde nya lagerlokaler

icke uppföras, utan densamma så vitt möjligt ordnas i befintliga

lokaler genom förhyrning eller avtal med lagerhållarc örn lagring för spannmålsaktiebolagets

räkning. Efter den erfarenhet, som under de senaste åren

vunnits, kunde dylika lagringsavtal numera slutas på för staten fördelaktigare

villkor än tidigare varit fallet. Ur jordbrukets synpunkt vore det icke önskvärt.

att statens lagerhus i sin helhet loges i anspråk för uppläggning av reservlager.

Jordbrukarna i de trakter, där lagerhusen vore belägna, bade

nämligen under de senare åren i icke ringa omfattning begagnat sig av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

dessa för upplagring av spannmål i väntan på lämpligare tillfälle för försäljning.

Ävenså hade producentföreningar i vissa fall disponerat utrymme

i dessa lagerhus för upplagring av spannmål från sina medlemmar. Det vore

önskvärt, att dylik möjlighet till lagring från jordbrukarnas och föreningars

sida även framdeles åtminstone i viss utsträckning bereddes. Vid sådant

förhållande syntes det även vara lämpligast, att dessa lagerhus kvarstode

under förvaltning av statens lagerhus- och fryshusstyrelse. Den omständigheten,

att det vore ovisst huru länge svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet kunde komma att fortfara, syntes dessutom tala emot föreslagen

förändring i detta avseende.

Även svenska lantmännens riksförbund anser det välbetänkt att tillsvidare

söka bibehålla ett visst större reservlager av brödsäd. Beträffande den föreslagna

utjämningskvantiteten framhåller riksförbundet, att densamma icke

borde tillmätas för knappt. Ett dylikt lager borde nämligen anlitas för utjämning

av växlingarna mellan olika skördeår såväl vad beträffade kvantitet

som kvalitet. Skulle det av ett eller annat skäl icke befinnas lämpligt

att göra utjämningslagret så stort, att det kunde fylla även den sistnämnda

funktionen, vore det möjligen tänkbart, att det permanenta beredskapslagret

vid förefallande behov finge tagas i anspråk för dylik utjämning. Vid sådant

förhållande borde emellertid kvantiteten i beredskap enligt riksförbundets

mening ökas från föreslagna 100,000 ton till 150,000. Riksförbundet

förordar vidare, att undersökning sker, huruvida ej beredskapslagret och dess

förnyelse borde anförtros åt den reguljära handelns utövare, jordbrukarnas

inköps- och försäljningsföreningar jämte de privata affärsmännen i spannmålsbranschen.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening ansluter sig

till jordbruksnämndens förslag, att ett reservlager av 150,000 ton brödsäd

upplägges, men framhåller, att de av jordbruksnämnden beräknade lagringskostnaderna

vore tilltagna i underkant och i vissa hänseenden icke oväsentligt

understege de verkliga kostnaderna. Toge man därtill i betraktande, att

det erfarenhetsmaterial, varpå jordbruksnämndens kalkyler vore fotade,

hänförde sig till år, varunder den lagrade spannmålen varit av osedvanligt

god beskaffenhet, kunde man utan överdrift påstå, att lagringskostnaderna,

i synnerhet under år med kvalitativt sämre skördar, komme att överstiga

vad jordbruksnämnden i sådant hänseende beräknat. Av föreningen framföres

likaledes tanken på att de företag, med vilka spannmålsföreningen tidigare

träffat avtal örn långtidslagring och vilka till övervägande del vore anslutna

till importörföreningen eller svenska lantmännens riksförbund, skulle

kunna övertaga den för reservlager avsedda kvantiteten brödsäd samt förbinda

sig att mot lagringsersättning, varom överenskommelse finge träffas,

hålla samma kvantitet i lager å platser, som likaledes finge överenskommas.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter tillstyrker förslaget om uppläggande

av ett beredskapslagcr å 100,000 ton brödsäd under en begränsad

tidsperiod, förslagsvis 3 år. Anordningen med ett utjämningslager avstyrkes

däremot. Föreningen anser, att frågan om ett dylikt lager bör prövas i samband

med utarbetande av formerna för statliga stödanordningar för bröd
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239. 75

sädsodlingen. Föreningen framhåller i samband därmed, bland annat, följande.

Ett beredskapslager, som förnyades med 50,000 ton per år, erliölle ett

utjämningslagers verkningar, i den mån det tillfördes den inhemska brödförsörjningen.

Föreningen utginge därvid från att lagrets förnyande kunde

verkställas genom inköp av främmande spannmål i händelse en inhemsk

skördeknapphet gjorde en sådan åtgärd tillrådlig. Med hänsyn till den ökade

trygghet för brödbehovets tillgodoseende, som ett beredskapslager sålunda

medförde, kunde spannmålsaktiebolagets föreslagna maximerade lagerhållning

å 100,000 lon brödsäd inkludera jämväl det ifrågasatta utjämningslagret,

därvid bolaget syntes böra åläggas att vid skördeårets utgång hålla

50,000 ton brödsäd i lager för utjämningsändamål.

Svenska kvarnföreningen anser det tveksamt, huruvida under normala

förhållanden ett reservlager borde uppläggas med hänsyn till därmed

förenade kostnader och olägenheter. Allenast nu i landet förefintligt överskott

av brödspannmål av förstklassig kvalitet syntes försvara, att åtgärder

av detta slag nu företoges. Skulle emellertid på grund av ändrade förhållanden

den för bibehållande av reservlager erforderliga kvantiteten icke

stå till förfogande annat än genom en ökad import, kunde föreningen icke

tillstyrka, att ett reservlager upprätthölles. Reservlagret borde alltså betraktas

såsom en tillfällig, av nuvarande särskilda förhållanden påkallad anordning.

Beträffande sättet för lagringsverksamhetens bedrivande anför kvarnföreningen

:

Före den nuvarande statliga spannmålsregleringen förbrukades den alldeles

övervägande delen av brödspannmålen av kvarnarna efter uppköp

från jordbrukare direkt eller med spannmålshandlare såsom mellanhänder.

Spannmålen lagrades hos kvarnarna och i någon ringa utsträckning hos

spannmålshandlarna. I den mån det med de för ett reservlager talande

synpunkterna visade sig förenligt, syntes även i fortsättningen den för reservlagret

erforderliga lagringen, skötseln och utbytet av spannmål böra anförtros

åt kvarnarna enligt de närmare föreskrifter, som därom kunde komma

att utfärdas. Därmed skulle vinnas, att bestående marknadsförhållanden

så litet som möjligt rubbades, ävensom att staten vid försäljning från reservlager

besparades vid annan lagring uppkommande frakt- och distributionskostnad.

Den noggrannhet, varmed kvaliteten av å reservlagrer befintlig

spannmål borde bedömas, uppnåddes lättare vid lagring å större kvarnar,

som hade god tillgång till såväl sakkunnig personal som väl utrustade laboratorier.

Statskontoret anför bland annat:

Under förhandenvarande omständigheter syntes det statskontoret av de

skäl, som i utredningen anförts, vara motiverat att åtminstone tills vidare i

reservlager för de avsedda ändamålen bibehålla en del av den brödsäd, som

för närvarande innehades av svenska spannmålsföreningen. Med hänsyn

till de avsevärda lagringskostnader — inemot 2 kronor per deciton och år

eller för de föreslagna kvantiteterna tillhopa omkring 3.000,000 kronor årligen

— som ett dylikt reservlager beräknades draga, funne ämbetsverket

det emellertid angeläget, att omfattningen av lagerhållningen icke gjordes

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 239.

större än nödigt vore. Statskontoret ifrågasatte fördenskull, om det kunde

vara erforderligt att hålla ett särskilt brödsädslager i utjämningssyfte, eller

om icke de ändamål, som denna spannmålsreserv vore avsedd att tjäna, borde

kunna tillgodoses därigenom, att beredskapskvantiteten å 100,000 ton

finge i behövlig utsträckning disponeras i berörda syfte. Några större olägenheter

ur beredskapssynpunkt av ett sådant förfarande syntes näppeligen

behöva befaras.

Vad beträffade kostnaderna för lagerhållningen funne statskontoret det

ändamålsenligt att, såsom jordbruksnämnden föreslagit, de löpande utgifterna

bestredes av bolaget och sålunda bomme att påverka den ersättning,

som skulle utgå jämlikt bestämmelserna i första stycket av 6 § i avtalet mellan

svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget. Vidkommande likvideringen

av den förevarande spannmålskvantiteten syntes det ämbetsverket

icke nödvändigt, att för sådant ändamål redan nu ett belopp av 10,000,000

kronor ställdes till bolagets förfogande genom anslag å riksstaten. Statskontoret

erinrade, att jordbruksnämnden i sitt den 10 januari 1936 avgivna

utlåtande rörande fortsatta åtgärder till brödsädsodlingens stödjande m. m.

uttalat, att avvecklingen av förefintliga lager av äldre brödsädsskörd senast

från och med den 1 juni 1936 borde omhändertagas av svenska spannmålsaktiebolaget,

och att svenska spannmålsföreningen därefter borde träda i

likvidation. Statskontoret funne goda skäl tala för att vid den ekonomiska

uppgörelse, som härvid måste komma till stånd mellan bolaget och spannmålsföreningen,

hela spannmålslagret likviderades i enahanda ordning genom

att av bolaget inlösas, och att sålunda med frågan örn det slutliga täckandet

av anskaffningskostnaderna för reservlagret finge tillsvidare anstå.

Ett sådant förfarande —- vilket givetvis förutsatte, att erforderliga rörelsemedel

stöde eller ställdes till bolagets förfogande — syntes även stå i god

överensstämmelse med nämndens förslag rörande gäldandet av de löpande

utgifterna för lagerhållningen.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap förordar, att ett reservlager

anordnas i enlighet med nämndens förslag och framhåller därvid,

bland annat, att ett dylikt lager av brödsäd skulle fylla ett viktigt ändamål

jämväl örn det tills vidare icke skulle följas av uppläggande av motsvarande

lager av andra förnödenheter till folkförsörjningens tryggande. En beaktansvärd

synpunkt härutinnan vore nämligen, att då brödsädsförbrukningen

som folkföda under tiden efter världskriget avsevärt minskats, den till betydande

del ersatts med importerade varor, å vilka brist måste förutses under

en avspärrningstid. Under en sådan tid hade man därför att motse icke blott

den under närmast föregående tid normala utan ökad efterfrågan å spannmålsprodukter.

Rikskommissionen betonar vidare den synnerligen stora vikten

av att förråden bleve i militärt hänseende lämpligt förlagda.

Jämväl chefen för generalstaben liksom även arméförvaltningens intendentsdepartement

och marinförvaltningen tillstyrka förslaget. Generalstabschefen

betonar, att de för lagrets uppehållande och underhållande erforderliga

kostnaderna under inga förhållanden borde täckas genom anslag å

fjärde huvudtiteln med hänsyn till att med lagret avsåges icke att tillgodose

försvarskrafternas behov utan företrädesvis att tillgodose folkförsörjningen i

allmänhet i såväl en kris- som en krigssituation. — Intendentsdepartementet

framhåller, bland annat, att då armén huvudsakligen hade användning för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

77

förmald säd, det ur denna synpunkt vore önskvärt, att lagringen i största

möjliga omfattning skedde hos eller i närheten av de större inuti landet belägna

kvarnarna, samt vidare att, då armén hade mera användning av råg än

vete, det vore fördelaktigt, att med hänsyn härtill råg lagrades i större kvantitet

än vete. — Även marinförvaltningen understryker angelägenheten av att

brödsädslagren icke placerades längre bort från kvarnarna än som ur skyddssynpunkt

vore oundgängligen nödvändigt med hänsyn till de rubbningar av

transportmedel, som kunde befaras uppkomma vid ett krigstillfälle.

Chefen för marinstaben har i princip intet att erinra mot ifrågavarande förslag.

I sitt yttrande betonar han angelägenheten av att en allsidig utredning

angående vår livsmedelsförsörjning vid störd tillförsel samt livsmedelskonsumtionens

omläggning och reglering verkställes samt att detta uppdrages

åt lämplig myndighet. Han understryker vidare att genom en eventuell

lagring av brödsäd, som icke syntes böra fastlåsas för längre tid än nuvarande

förhållanden betingade, icke finge åsidosättas lagring av gödningsmedel

eller åtgärder för stimulerande av odling av äggviterikt foder. Slutligen

framhålles, att vid placering av de lagrade brödsädskvantiteterna borde iakttagas,

att desamma icke fjärmades alltför mycket från de större kvarnarna

samt att dessa borde förses med luftvärn, vars anskaffningskostnader borde

inräknas i anslaget till lageruppläggningen.

Avvecklingen av förefintliga brödsädslager. Jordbruksnämnden framhåller

i sitt utlåtande den 10 januari 1936, att det måhända läge närmast

till hands, att det lager av brödspannmål, som innehades av svenska spannmålsaktiebolaget

och som icke inginge i det föreslagna reservlagret, realiserades

på så sätt att detsamma efter särskild behandling försåldes som

foder inom landet. Ä andra sidan ställde det sig för närvarande ekonomiskt

iner fördelaktigt att exportera vete och tillgodose marknadens behov av foder

med majs. Vad anginge råg vore exportpriserna oförmånligare än för

vete. Samtidigt vore emellertid rågen som fodervara mindre begärlig och

icke på långt när så mångsidigt användbar som vete eller majs. I närvarande

läge ansåge sig nämnden emellertid icke böra angiva några allmänna

riktlinjer för realiserandet av övriga överskottskvantiteter. Världsmarknaden

beträffande spannmål över huvud ävensom det världspolitiska läget vore

alltjämt ovissa. I varje fall syntes det nämnden, som borde man icke vara

alltför ivrig med lagrens realiserande, även örn deras bibehållande droge

vissa kostnader, detta icke minst av den anledningen att avsättningsmöjligheterna

för vår spannmål å den internationella marknaden vore ganska begränsade.

Vad nu sagts borde givetvis icke utgöra hinder för att, om exportmöjligheterna

skulle ställa sig gynnsammare i förhållande till det allmänna

marknadsläget, utnyttja en dylik situation och därigenom nedbringa förlusterna

å spannmålsregleringen.

I sitt till jordbruksnämnden avgivna yttrande har svenska spannmålsaktiebolaget

uttalat, att de möjligheter, som stöde lill buds att minska överskottet,

utgjorde försäljning för utfodring och export. Ehuru vidtagandet av

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe
ments
chefen.

dylika åtgärder för lagerminskning innebure, att spannmålen måste försäljas

till priser, liggande under de inhemska marknadspriserna för kvarnduglig

vara, syntes de med en fortsatt lagring förenade kostnaderna vara så betydande,

att man i nuvarande läge hade svårt att finna motiv för en uppskjuten

realisation av lagren, såvida icke de särskilda internationella förhållandena

— med risk för avspärrning av landets tillförsel — skulle motivera en

ökad lagerhållning. Världsmarknadens läge för brödsäd syntes i sig icke

för närvarande giva anledning till spekulation i högre priser. En fortsatt

lagerhållning innebure givetvis en dylik spekulation. Bolaget finge därför

för sin del uttala, att en minskning av lagren på det för företaget billigaste

sättet borde ske, i den mån icke särskilda förhållanden, som läge utanför bolagets

bedömande, ansåges motivera ett uppskov.

Vad jordbruksnämnden på denna punkt uttalat har lämnats utan erinran

i de över nämndens utredning avgivna yttrandena.

Jordbrukets prisregleringsfond. Jordbruksnämnden har ansett, att jordbrukets

prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen

borde bestå även under nästkommande regleringsperiod och

tillföras samma medel som för närvarande. Beträffande användningen av de

till dessa fonder inflytande medlen har jordbruksnämnden icke heller funnit

någon ändring av härför gällande direktiv för närvarande vara påkallad.

Kungl. Maj:t borde dock inom ramen för gällande författningsbestämmelser

äga frihet att, i den mån så erfordrades för vinnande av det med jordbruksregleringarna

avsedda syftet, vidtaga erforderliga jämkningar.

Någon invändning mot jordbruksnämndens förslag i denna del har icke

framställts av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Av vad jag anfört framgår, att prisutvecklingen för jordbrukets produkter

under 1935 varit i stort sett mycket gynnsam för producenterna.

Priserna å flertalet mera betydelsefulla jordbruksprodukter hava sålunda

under senare halvåret 1935 legat väsentligt över nivån under motsvarande

tid 1934. Mest markerad har prisförbättringen varit för svin och nötkreatur,

men densamma har framträtt tydligt även för mjölk och ägg. Av

de vegetabiliska produkterna är det framför allt i fråga om potatis, som

priset stigit. På min anmodan har inom statens jordbruksnämnds kansli

verkställts en beräkning rörande den höjning av det genomsnittliga prisläget

för jordbrukets viktigare saluprodukter, som skett under senare år. Enligt

denna beräkning, vid vilken priserna å de olika produkterna vägts med

hänsyn till omsättningen under 1934, har prisstegringen från senare halvåret

1934 till senare halvåret 1935 utgjort ej mindre än cirka 14 procent, medan

prisförbättringen från senare halvåret 1933 till senare halvåret 1934

stannade vid ungefär 6 procent. Visserligen hava samtidigt genom foderprisernas

höjning omkostnaderna för vissa jordbrukare något ökats, men även

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 239.

79

om hänsyn tages härtill, har inkomstförbättringen för jordbrukarna på grund

av den allmänna prisstegringen för deras produkter uppgått till i förra fallet

13 procent och i senare fallet 4 procent. Prisutvecklingen för de olika jordbruksprodukterna

belyses närmare av en inom jordbruksnämndens kansli

utarbetad sammanställning, vilken torde såsom bilaga A få fogas till statsrådsprotokollet.

Den återhämtning inom jordbruket, som sålunda ägt rum under de senaste

åren, är givetvis ur olika synpunkter att hälsa med tillfredsställelse. Betydelsen

för vårt land av ett bärkraftigt jordbruk har tidigare vid upprepade

tillfällen av mig framhållits, varför jag icke torde behöva i detta sammanhang

närmare ingå därpå. Det genomsnittliga prisläget för jordbrukets

olika produkter torde ock numera kunna anses med hänsyn till förhållandena

vara i stort sett tillfredsställande. Visserligen ligger detsamma för närvarande

vid i genomsnitt cirka 85 procent av vad det var åren närmast före

jordbrukskrisens inträde, men säkerligen motsvaras denna sänkning i prisnivån

till fullo av den minskning av produktionskostnaderna, som samtidigt

ägt rum till följd av tekniska förbättringar och andra rationaliseringsåtgärder

i fråga örn jordbrukets drift. Jag vill sålunda erinra örn att enligt de

räkenskapsresultat från svenska jordbruk för bokföringsåret 1934/1935, som

offentliggjorts av professor L. Nanneson, genomsnittsförräntningen för jordbruket

under nämnda år utgjort omkring 5 procent. Denna gynnsamma förräntningssiffra

beror visserligen till stor del på 1934 års osedvanligt goda

skörd, men samtidigt bör ihågkommas, att prisstödet för animalieprodukterna

då icke var på långt när fullt genomfört. Sedan detta numera skett,

torde man därför kunna förvänta, att även vid en väsentligt sämre skörd förräntningen

skall bliva gynnsam. Ej heller från konsumenternas sida synas

några allvarliga erinringar mot den nuvarande prisnivån för jordbrukets

produkter kunna riktas med hänsyn till att densamma är icke obetydligt

lägre än den, som var rådande före jordbrukskrisens inträde.

För bibehållande av ifrågavarande prisnivå är det emellertid på grund av

förhållandena utomlands alltjämt nödvändigt, att åtgärder för dess stödjande

vidtagas av statsmakterna. Av allt att döma torde behovet av dylika

åtgärder komma att kvarstå en längre tid framåt. Jag anser därför, att

strävandena från statens sida på hithörande område nu böra inriktas på att

med utgångspunkt från ungefär det prisläge, som rått under senaste halvåret,

söka åvägabringa den förenkling och stabilisering av stödanordningarna,

som är möjlig att genomföra.

Då sålunda det statliga prisstöd åt jordbruksnäringen, varom här är fråga,

synbarligen blir av mera varaktig natur, torde det icke kunna undgås att

från statens sida tillses, att de olika intressegrupper, som äro sysselsatta

inom jordbruket, örn möjligt erhålla sin skäliga anpart av stödet. Otvivelaktigt

hava i detta hänseende redan nu vissa ojämnheter framträtt. Jag vill

erinra om att, enligt vad som uppgivits, den förbättrade räntabiliteten hos

jordbruket i vissa trakter föranlett en markerad stegring i jordpriserna, en

utveckling, som givetvis ur flera synpunkter, icke minst med hänsyn till ny
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

tillträdande jordbrukares intressen, får anses föga önskvärd. Samtidigt visa

verkställda undersökningar, att lantarbetarlönerna på flera håll äro oskäligt

låga. Givetvis vore det önskvärt, om en ändring härutinnan kunde komma

till stånd utan statligt ingripande. Vid lämnande av stöd åt sockerbetsodlingen

sökte statsmakterna tidigare ernå en förbättring i lönevillkoren för

betskötarna genom att uttala en allmän förväntan, att odlarna skulle betala

sina anställda en skälig ersättning för av dem utfört arbete, men erfarenheterna

visade, att tillfredsställande resultat icke kunde vinnas på denna väg.

I stället skapades nya irritationsmoment i förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare. Det torde därför icke kunna undvikas, att bestämmelser av

mer bindande karaktär meddelas, därest man avser att söka tillgodose jämväl

lantarbetarnas befogade anspråk på att bliva delaktiga i det statliga stödet

åt jordbruksnäringen. Med stöd av Kungl. Maj-.ts bemyndigande den 21

februari 1936 har jag tillkallat en utredningsman för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas

löneställning ävensom sex sakkunniga personer att med honom deltaga i

överläggningar i ämnet. Resultaten av denna utredning torde böra avvaktas,

innan ytterligare åtgärder vidtagas i förevarande syfte.

Vid en omläggning av de statliga stödanordningarna mot större varaktighet

och enkelhet synes man, i anslutning till vad jag anförde till statsrådsprotokollet

i samband med att beslut fattades örn avlåtande till 1935 års

riksdag av proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

böra utgå från att anordningarna skola underlätta en anpassning av

jordbruksproduktionen efter de ändrade avsättningsförhållandena. Detta torde

innebära, att staten genom sina stödåtgärder bör i första hand medverka

vid tillvaratagande av förefintliga avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksaktör.

Därvid synas av skäl, för vilka jag tidigare vid nyssnämnda

tillfälle redogjort, strävandena böra främst inriktas på att främja avsättningen

av de animaliska produkterna. Införsel av utländska sådana eller därmed

jämställda varor bör sålunda begränsas. Som regel bör ifrågavarande

import, därest ej handelspolitiska skäl lägga hinder i vägen härför, inskränkas

lill att avse endast sådana varor, beträffande vilka produktionen inom

landet ej är av den storlek, att behovet kan i lämplig omfattning tillgodoses.

Men även i fråga örn de vegetabiliska alstren bör givetvis den inhemska

produktionen lämnas företräde å den svenska marknaden. Beträffande

den härför erforderliga regleringen av fodermedelsimporten bör emellertid

ihågkommas, att ett stort antal jordbrukare i små omständigheter utan

möjlighet att omställa sitt jordbruk mot ökad foderproduktion hava sin huvudsakliga

utkomst av en på till stor del inköpt foder baserad animalieproduktion.

Vidare böra exportmöjligheterna utnyttjas i den mån så kan ske

med ekonomisk fördel. För närvarande sker visserligen export av jordbruksprodukter

som regel med förlust. Med hänsyn härtill skulle det kunna ifrågasättas,

örn icke en inskränkning av densamma lämpligen borde företagas.

Förhållandena kunna emellertid hastigt ändras, varför det synes önskvärt

att kontakten med våra reguljära exportmarknader alltjämt bevaras. På

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

81

grund av de synnerligen osäkra förhållanden, som råda utomlands, torde

dock försiktigheten bjuda att icke grunda avsättningen av den svenska jordbruksproduktionen

i alltför stor omfattning på export. En viss återhållsamhet

i fråga örn vår normala utförsel av lantbruksprodukter anser jag

därför i fortsättningen önskvärd.

Genom att sålunda reglera införseln och stödja utförseln av jordbrukets

alster uppnår man, att ett visst utrymme tillförsäkras den svenska produktionen

av dylika varor. För att detta skall på mest ändamålsenliga sätt tillvaratagas

synes det nödvändigt, att priserna å de svenska jordbruksprodukterna

icke fastlåsas vid en viss nivå utan bliva rörliga för att sålunda vägleda

såväl produktionen som jämväl konsumtionen. Fasta priser utgöra otvivelaktigt

ett hinder för en naturlig anpassning av produktion och konsumtion

efter varandra. Den ökade rörlighet, som alltså bör eftersträvas i fråga

örn priserna å olika jordbruksprodukter, synes böra åstadkommas genom

att prisbildningen för desamma inom landet lämnas fri inom vissa gränser.

Erfarenheterna från de gångna åren visa nämligen, att en av staten dirigerad

prispolitik näppeligen kan erhålla den smidighet, som kräves för att

nyss angivna syfte skall i önskvärd grad tillgodoses. Av min sålunda intagna

ståndpunkt följer, bland annat, att hinder icke bör resas mot en ytterligare

förbättring av prisläget för jordbruksprodukterna, därest en sådan

utveckling följer av de naturliga marknadsförhållandena.

Även örn ur flera synpunkter en fri prisbildning i Sverige å jordbruksprodukter

får anses önskvärd, synes det mig å andra sidan uppenbart, att

viss begränsning av rörelsefriheten i berörda hänseende måste vidtagas.

Den svenska marknaden är nämligen av jämförelsevis ringa omfattning. En

tillfällig förskjutning i konsumtionen eller produktionen, även om den är

av mycket måttlig omfattning, kan därför medföra betydande förändringar

i priserna. Alltför hastiga prisväxlingar äro emellertid enbart till skada för

såväl producenter som konsumenter. Härtill kommer, att stora svängningar

i priserna å jordbrukets produkter helt visst komma att föranleda

kraftiga påfrestningar för regleringsanordningarna. Jag anser därför, att

Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att ingripa, när priserna på visst slag av

jordbruksprodukter tendera att avvika alltför mycket från det nuvarande

prisläget. Såsom den undre gräns, vid vilken Kungl. Maj:t skulle äga att

genom jämkningar i de vidtagna stödanordningarna av mera varaktig natur

eller genom andra tillfälliga ingrepp stödja marknaden, anser jag man bör

utgå från den nivå, som tidigare uppställts som eftersträvansvärd för jordbruksprodukter,

nämligen omkring 75 procent av medelpriserna åren 1925—

1929. Som ungefärlig övre gräns för prisvariationerna synes mig lämpligen

medelprisnivån under sistnämnda fem år kunna väljas. Inom den ram,

som bildas mellan dessa båda gränser, skulle sålunda priserna å olika jordbruksprodukter

medgivas att fritt röra sig.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.''I6. 1 sami. Nr 239.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Utgående från av mig angivna allmänna synpunkter beträffande utformandet

av de statliga stödanordningarna på jordbrukets område synes det

mig beträffande

mjölkregleringen,

som om denna borde till sina huvudgrunder bibehållas oförändrad. Mjölkpriset

i Sverige bör alltjämt stödjas genom reglering av importen av mjölk

och mejeriprodukter samt uppehållande av exporten av smör och andra

mejeriprodukter ävensom genom att särskilt tillskott lämnas produktmjölken

i form av prisutjämningsbidrag. För erhållande av medel för bestridande

av kostnaderna för mjölkregleringens genomförande bör mjölkavgift

uttagas, varjämte viss andel av vad som inflyter i form av skatt å oljekakor

skall tillföras regleringen. Jag förutsätter, att svenska mejeriernas

riksförening kommer att i sinom tid göra framställning örn upptagande av

mjölkavgift för tiden efter den 30 juni 1936. Som ett led i anordningarna

för stödjande av produktionen av smör och annat fett av inhemskt ursprung

bör vidare accis å margarin uttagas. Accisbeloppet synes böra så avvägas, att

försäljningen av margarin hindras att till följd av prisstödet åt smöret svälla

ut. Genom margarinaccisen inflytande medel böra oavkortade tillföras

mjölkregleringen och användas för att möjliggöra en allmän sänkning avpriserna

å mejeriprodukter. Vad nu sagts bör dock ej utgöra hinder för

att liksom tidigare de margarinaccismedel, som influtit före den 1 juli 1935

och av vilka för närvarande återstå cirka 2,500,000 kronor, användas enligt

närmare bestämmande av Kungl. Maj:t för utlämnande i särskilda fall till

hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl,

eller av andra förnödenheter, gratis eller till nedsatt pris. Därest ej riksdagen

förklarar sig hava något att invända däremot, torde Kungl. Majit sålunda

böra äga att under budgetåret 1936/1937 använda sistberörda margarinaccismedel

för angivna ändamål.

Även om huvudgrunderna för mjölkregleringen, på sätt nyss framhållits,

icke lämpligen böra ändras, synes det mig dock, som om i anslutning till

vad jag tidigare anfört vissa jämkningar och förenklingar av regleringen

borde med hänsyn till de förändrade förutsättningarna för densamma kunna

nu vidtagas.

Hittills har exportens omfattning varit betingad uteslutande av en önskan

att genom begränsning av utbudet inom landet hålla det inhemska smörpriset

uppe å en viss som skälig ansedd nivå. Detta bär lett till att smörexporten

växlat avsevärt allteftersom den svenska produktionen av smör varierat

samtidigt med att smörpriset i Sverige bibehållits i stort sett oförändrat.

Växlingarna i smörexportens storlek hava helt naturligt medfört

ett försämrat prisläge å våra exportmarknader. Under senaste året hava

visserligen variationerna i den reguljära exporten varit mindre framträdande,

men de hava dock varit ganska kännbara. Anledning föreligger därför

alltjämt att eftersträva större jämnhet hos vår smörexport. För vinnande

av detta syfte kan det ifrågasättas, att föreskrift meddelas örn att pris
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

83

tillägg utbetalas å exporterat smör endast intill en viss högsta kvantitet för

vecka. Emellertid synes det på grund av det ovissa läget utomlands icke

lämpligt att alltför mycket binda regleringsorganets rörelsefrihet. Därest

sådan föreskrift finnes böra meddelas, torde därför jordbruksnämnden bemyndigas

medgiva eftergift från föreskriften. Frågan om på vad sätt en

jämnare smörexport skall kunna åvägabringas bör emellertid närmare utredas

och av Kungl. Maj:t upptagas till avgörande i samband med att plan

för användning av mjölkavgiftsmedlen med mera fastställes för nästa regleringsperiod.

Även i fråga örn de grunder, efter vilka pristilläggen skola utgå,

torde måhända på grund av att numera smörexporten koncentrerats på

i stort sett ett enda företag vissa jämkningar kunna visa sig erforderliga.

Frågan härom torde likaledes kunna prövas i samband med att nyss åsyftade

plan fastställes.

En jämnare export av smör kommer med all sannolikhet att medföra,

att priset å samma vara inom landet blir rörligt. Visserligen kan en viss

utjämning av smörpriset ske genom upplagring av ett mindre överskott, men

i längden blir det dock nödvändigt, att priset icke sättes högre än att produktionen

efter avdrag av den för export avsedda kvantiteten finner åtgång

inom landet. Detta innebär, att i tider nied riklig produktion av smör

priset därå måste hållas jämförelsevis lågt för att sedan stiga i den mån

smörtillverkningen avtager. En dylik utveckling synes naturlig med hänsyn

till att under de tider, då smörproduktionen i Sverige är stor, i regel även

priserna i den internationella handeln äro lägre än under den övriga delen

av året. Att smörpriset stiger i den mån smörproduktionen avtager synes

även rimligt. Det kan näppeligen anses rationellt att hålla ned priset i syfte

att stimulera konsumtionen och samtidigt vara nödsakad att importera smör

i större mängder för att täcka behovet.

En övergång till ett mera rörligt smörpris inom landet synes med nödvändighet

medföra, att även det mjölkpris, som mejerileverantörerna erhålla,

kommer att växla. Det torde nämligen i längden vara omöjligt att utan

att priserna fastlåsas uppehålla en reglering, där priset å råvaran — mjölken

— icke röner inflytande av priset å den färdiga konsumtionsprodukten

— smöret. Ett rörligt mjölkpris, som anpassas efter mjölkproduktionens

omfattning och sålunda stiger, när produktionen minskas, samt sjunker, när

produktionen ökas, medför för övrigt den fördelen, att mjölkpriset anpassas

efter mjölkens produktionskostnader. I den övervägande delen av landet

gäller nämligen den regeln, att mjölkproduktionen är större under sommarhalvåret,

då produktionskostnaderna äro jämförelsevis låga, än under vinterhalvåret.

För att möjliggöra bibehållande av nu gällande prisnivå för mjölk anser

jag, som redan framhållits, att tillskott alltjämt bör lämnas produktmjölken

i form av prisutjämningsbidrag. För detta ändamål skola användas av margarinaccisen

inflytande medel samt vad som återstår av mjölkavgiftsmedlen

och den andel av kraftfoderskatten, som skall tillföras mjölkregleringen,

sedan kostnaderna för exporten av mejeriprodukter gnidits. I nuvarande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

läge med ringa export blir den återstod av sistnämnda båda inkomstkällor,

som skall användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag, rätt betydande.

Med hänsyn härtill skulle det måhända kunna ifrågasättas att sänka

mjölkavgiften.

Emellertid avses med denna jämväl att stödja priset å konsumtionsmjölk

genom att åstadkomma en viss utjämning mellan priserna å dylik mjölk och

produktmjölk. Även om behovet av en sådan utjämning numera är väsentligt

mindre än förut, har detsamma dock icke helt upphört. Särskilt i landets

nordligare delar är det ur denna synpunkt av vikt, att mjölkavgift upptages.

Dess belopp får dock icke sättas så högt, att priset å konsumtionsmjölk

i landet mera allmänt bringas att stiga. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att sistnämnda vara numera befinner sig å samma prisnivå som i

medeltal under åren 1925/1929. Enligt min mening bör vid bestämmande

av mjölkavgiftens belopp tills vidare tillämpas den regeln, att detsamma icke

sättes högre än vad som får anses oundgängligen erforderligt för att bevara

konsumtionsmjölkpriset å sin hittillsvarande nivå. Höjes avgiften över detta

belopp, medför den fara för en stegring av sistnämnda pris. Stegras icke

detta pris, innebär en höjning av avgiften allenast att vissa inkomstbelopp

överflyttas från en del jordbrukare till andra utan att jordbrukets läge därigenom

förbättras.

Frågan örn förhållandena äro sådana, att även med sist angivna utgångspunkt

en sänkning av mjölkavgiften nu kan anses befogad, torde ankomma

på Kungl. Majit att avgöra i samband med ett eventuellt förordnande om

upptagande av mjölkavgift efter utgången av nuvarande regleringsperiod. Att

såsom svenska mejeriernas riksförening ifrågasätter överlämna åt föreningen

att efter godkännande av jordbruksnämnden fastställa avgiftsbeloppet

anser jag i likhet med nämnden icke kunna ifrågakomma. Hinder möter

däremot givetvis ej mot att avgiftsbeloppet av Kungl. Majit jämkas i den

mån ändring sker i de förutsättningar, som föreligga, när det bestämmes.

Alltför ofta vidtagna ändringar i mjölkavgiftens belopp äro dock av uppbördstekniska

skäl icke önskvärda.

Den av riksföreningen eftersträvade större smidigheten vid handhavandet

av mjölkregleringen uppnås i allt fall därigenom, att smörpriset och i samband

därmed mjölkpriset blir rörligt. Självfallet böra dock svängningarna

i dessa båda priser icke bliva för stora. Prisutjämningsbidraget under

senare halvåret 1935, då riksnoteringen för runmärkt smör legat vid 215 öre

för kilogram, har utgjort i medeltal för landet ungefär 3.5 öre för kilogram

produktmjölk. Detta torde innebära, om man antager kostnaderna vid mejeri

för smörets beredning vara cirka 1 öre för kilogram mjölk, att jordbrukarna

under ifrågavarande tid erhållit ett pris för produktmjölken av cirka 9.1

öre för kilogram, vartill kommer skummjölkens värde. På grund av margarinaccisens

sänkning i början av innevarande år skulle, om medel från smörprisfonden

ej tillförts mjölkregleringen samt förhållandena i övrigt varit oförändrade,

samma utbyte för jordbrukarna för närvarande hava uppnåtts först

vid ett smörpris av ungefär 225 öre för kilogram. En sänkning av smör
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

85

priset till 2 kronor för kilogram skulle under enahanda förutsättningar medföra

en minskning av motsvarande utbyte till cirka 8.4 öre för kilogram produktmjölk.

En höjning av smörpriset till exempelvis 250 öre för kilogram

skulle på samma sätt åstadkomma en förbättring av utbytet till 9.8 öre för kilogram

produktmjölk. Mellan sist angivna gränser synes smörpriset böra som

regel ligga. Med hänsyn till att åren närmast före inträdet av jordbrukskrisen

utbytet av produktmjölken torde hava legat vid omkring 10.5 öre för

kilogram, vill jag i anslutning till vad förut anförts förorda, beträffande priset

å produktmjölk, att detta i genomsnitt för hela landet tillåtes svänga

mellan sistnämnda pris, 10.5 öre, samt 8 öre för kilogram utan att några

särskilda ingrepp i prisreglerande syfte från statsmakternas sida vidtagas.

I dessa mjölkpriser har hänsyn ej tagits till skummjölkens värde, vilket med

utgående från nuvarande prisnivå torde kunna beräknas till omkring 2 öre

för kilogram. Om detta belopp lägges till de båda priser, mellan vilka produktmjölkpriset

skall tillåtas svänga, bliva gränserna 12.5 öre samt 10 öre

för kilogram.

Därest mjölkregleringen i fortsättningen anordnas i enlighet med angivna

riktlinjer, skulle något behov icke föreligga av att bibehålla smörprisfonden,

vilken inrättats närmast för att mildra eller borttaga återverkningarna å

mjölkpriset av svängningar i smörpriset inom och utom landet. Denna fond

uppvisar för närvarande en behållning av 4,800,000 kronor. De medel, som

finnas i fonden den 1 juli 1936, torde lämpligen även i fortsättningen böra

förvaltas av riksföreningen för att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande

användas för att höja prisutjämningsbidraget i syfte att därigenom undgå

alltför starka prisstegringar å smör och andra mejeriprodukter eller ock

för att möjliggöra undvikande av tillfälliga ändringar av de vidtagna stödanordningarna

eller andra liknande ingrepp från statens sida på mjölkmarknadens

område. För samma ändamål torde ock kunna användas av riksföreningen

efter medgivande av jordbruksnämnden reserverade prisutjämningsmedel,

vilka innestå den 1 juli och icke anses böra utbetalas i prisutjämningsbidrag

för tiden intill nämnda dag. Kungl. Maj:t bör dock äga

befogenhet använda sistberörda medel jämväl för andra med mjölkregleringen

sammanhängande ändamål.

Genom att övergå till ett mera rörligt inhemskt smörpris, vilket anpassas

efter tillgången och efterfrågan på smör inom landet, samt ett till sagda

smörpris sig anslutande produktmjölkpris uppnår man även den förenklingen

i det nuvarande systemet, att särskilt pristillägg icke behöver utgå till

jordbrukare, som tillverka lantsmör. En sänkning i smörpriset kommer

nämligen att drabba samtliga smörproducenter lika oavsett örn de tillverka

smör å den egna gården eller lämna mjölken till mejeri. Visserligen kvarstår

den olikheten, att mejerileverantörerna erhålla prisutjämningsbidrag samtidigt

med att de erlägga mjölkavgift, men denna olikhet bar förefunnits alltsedan

mjölkregleringen i dess nuvarande form genomfördes. Den fördel,

som härigenom tillkommer mejerileverantörerna, synes icke bliva större, än

att den kan anses befogad som ett led i statsmakternas strävan att stödja

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

mejerihanteringen i vårt land. Med denna utgångspunkt anser jag emellertid

angeläget, att möjlighet beredes varje jordbrukare att, örn han så vill,

leverera sin mjölk till mejeri. I yttrande den 20 mars 1936 i anledning av

viss framställning rörande skyldighet för mejeri att mottaga mjölk från annan

än medlem har jordbruksnämnden framfört förslag örn att som villkor

för erhållande av prisutjämningsbidrag skulle föreskrivas, att mejeriet mottager

mjölk från envar, som därom gör framställning, utan att därvid uppställa

orimliga villkor. Vad jordbruksnämnden sålunda föreslagit anser jag

mig kunna förorda. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i samband

med att plan fastställes för mjölkavgiftsmedlens användning under

nästa regleringsperiod meddela erforderliga bestämmelser.

Jag övergår härefter till frågan om fortsatta åtgärder för

reglering av priserna å andra animaliska produkter än mjölk.

På köttmarknadens område hava regleringsanordningarna under senaste

året i huvudsak bestått i en reglering av införseln av kött, i den mån så

kunnat ske med hänsyn till Sveriges handelspolitiska läge, samt stöd åt

exporten av nötkreatur. Otvivelaktigt har köttimporten medfört ogynnsamma

verkningar för jordbruket i övre Norrland. Frågan om vidtagande

av särskilda stödåtgärder för denna landsända är emellertid föremål för

utredning inom jordbruksnämnden. När denna utredning slutförts, kommer

jag att anmäla ärendet ånyo för Kungl. Majit. I övriga delar av

Sverige synes däremot utbudet av kött ej hava varit större än att i stort sett

tillfredsställande priser kunnat uppnås.

Det torde därför icke föreligga anledning att vidtaga omläggning av grunderna

för ifrågavarande marknadsreglering. De möjligheter, som finnas

att utan alltför höga kostnader exportera kött eller slaktdjur, böra sålunda

tillsvidare utnyttjas. Importen av samma varor bör vidare begränsas, i

den mån så kan ske av handelspolitiska skäl. Prisbildningen inom landet

bör medgivas ganska betydande rörelsefrihet. Därest köttpriserna tendera

att mera varaktigt falla till en oskäligt låg nivå, bör dock Kungl. Majit

äga befogenhet att vidtaga särskilda ingripanden i marknadsstödjande syfte.

De åtgärder, som i dylikt fall närmast kunna ifrågakomma, äro utvidgning

av exporten samt åtstramning av importen. Det kan även befinnas

lämpligt att mildra importspärren för att undvika alltför starka stegringar i

priserna vissa tider.

I fråga om fläsk hava de prisstödjande åtgärderna under det gångna året

i huvudsak bestått i att stödja exporten av bacon till Storbritannien samt

att reglera införseln av fläsk efter i huvudsak de grunder, som tillämpats

i fråga om köttimporten. Fläskproduktionens anpassning efter föreliggande

avsättningsmöjligheter har ock främjats av den begränsning av fodermedelstillförseln,

som ägt rum. För att förhindra, att en tillfällig ökning i

utbudet skulle framtvinga en alltför stark nedpressning av priset å fläsk,

har vidare infrysning av fläsk i vissa fall förekommit. Det frusna fläsket

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

87

har sedan försålts vid sådana tillfällen, då knapphet rått. Knappheten på

fläsk har dock vissa tider varit så framträdande, att fläskpriset skulle hava

stigit till en nivå väsentligt överstigande medelprisnivån 1925/1929, därest

icke särskilda åtgärder vidtagits. Då det givetvis i nuvarande läge såväl

ur konsumtionens som i minst samma grad ur fläskproduktionens synpunkt

icke är önskvärt med en sådan prisnivå, enär densamma med säkerhet

skulle hava till följd en så småningom skeende ansvällning av produktionen

med åtföljande kraftiga prisfall, har det varit nödvändigt att vissa

tider mildra importspärren. Likväl torde med all sannolikhet kunna befaras

att nästkommande höst produktionen sväller ut, varför svårigheter att

bibehålla nuvarande prisläge säkerligen komma att uppstå.

Någon anledning att frångå hittills tillämpade regleringsanordningar, som

innebära, att prisbildningen för fläsk inom landet blir jämförelsevis fri,

torde emellertid ej föreligga. Den svenska marknaden bör sålunda förbehållas

i första hand den inhemska produktionen av fläsk genom att importen

av samma vara begränsas, i den mån så kan ske av handelspolitiska skäl.

Förefintliga exportmöjligheter böra vidare utnyttjas, givetvis dock under beaktande

av att kostnaderna för exporten icke ökas över vad som kan anses

rimligt. Regleringen av fodermedelstillförseln bör vidare bibehållas. Till

frågan huru den skall anordnas återkommer jag senare. För att söka undgå

alltför stora växlingar i fläskpriset torde vidare vid vissa tillfällen särskilda

ingripanden från statens sida bliva erforderliga. Dessa böra, när fråga är

om att stödja marknaden, i främsta hand begränsas att avse infrysning

av fläsk för framtida försäljning. Kan det emellertid antagas, att produktionsöverskott

kommer att föreligga en längre tid, är detta förfaringssätt

näppeligen lämpligt. I sådant fall lärer ej återstå annat än att genom tillfällig

export till s. k. sekundära marknader, i den mån sådan kan komma

till stånd, eller genom nedsmältning av fläsk söka begränsa utbudet inom

landet.

Nu avsedda särskilda ingripanden i marknadsreglerande syfte kunna självfallet

icke äga rum i annat än begränsad omfattning och torde därför böra

tillgripas först när fläskpriserna avvika rätt väsentligt från det nuvarande

jämviktsläget. Infrysning liksom även export till sekundära marknader

bör sålunda ej ske förrän partipriset i landet ligger under cirka 115 öre

för kilogram, motsvarande ungefär 75 procent av medelpriset 1925/1929. Därest

fläskproduktionen skulle svälla ut mera avsevärt kan det givetvis med

hänsyn till alt de tillfälliga stödåtgärderna endast kunna genomföras i begränsad

omfattning befinnas ändamålsenligt, att desamma tillgripas först

vid ett lägre prisläge. Någon nämnvärd utökning av fläskimporten bör icke

medgivas, förrän priset når upp till cirka 150 öre per kilogram, motsvarande

ungefär sagda medelpris. Detta innebär dock icke, att jag anser det eftersträvansvärt,

att priset under en längre tid hålles uppe vid denna nivå.

Med hänsyn till den fara för ansvällning av produktionen, som ligger i en

ur producentsynpunkt gynnsam prisnivå, anser jag tillrådligt att fläskpriset,

beräknat som medeltal under längre tid, ej stiger över 130 å 135 öre för

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

kilogram. Med ett dylikt pris torde även för de många småbrukare, som

tillgodose sitt behov av svinfoder till stor del genom inköp, fläskproduktionen

vid nuvarande foderprisnivå lämna överskott.

Beträffande handhavandet av regleringsåtgärderna på såväl kött- som

fläskmarknadens område har Sveriges slakteriförbund ifrågasatt, att detta

skulle uppdragas åt förbundet under den kontroll, som från statsmakternas

sida kunde anses önskvärd. Givetvis är det ur olika synpunkter till fördel,

att jordbrukarnas organisationer medverka vid jordbruksregleringarnas genomförande.

Sådan medverkan har ock från statens och dess organs sida

städse eftersträvats. På grund av att förhållandena på kött- och fläskmarknadernas

område skifta mycket hastigt, är det emellertid icke möjligt att genomföra

regleringarna på detta område efter i förväg meddelade mera detaljerade

föreskrifter. Med hänsyn härtill samt i betraktande av de betydande

intressekollisioner, som framträda på området, synes det mig näppeligen

kunna ifrågakomma att åt slakteriförbundet såsom enskild organisation

uppdrages att handhava ifrågavarande marknadsregleringar. I varje

fall anser jag det av principiella skäl uteslutet, att importregleringen för hithörande

varor handhaves av slakteriförbundet.

För bestridande av kostnaderna för stödjande av kött- och fläskmarknaderna

bör slaktdjursavgift jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279),

i mån av behov, uttagas jämväl i fortsättningen.

Även på äggmarknadens område bestå regleringsåtgärderna i allt väsentligt

i en reglering av införseln samt stödjande av exporten i sådan omfattning,

att den önskvärda avlastningen av den inhemska marknaden ernås.

Vid sidan därav torde den allmänna höjningen i foderprisnivån hava bidragit

till att begränsa äggproduktionen och på så sätt åstadkommit, att

densamma bättre än tidigare anpassat sig efter föreliggande avsättningsmöjligheter.

Alltjämt synes den dock åtminstone vissa tider vara för stor.

Möjlighet att genom fodermedelsregleringen åstadkomma en fullt tillfredsställande

anpassning av äggproduktionen torde emellertid icke föreligga.

Det kan därför icke undvikas, att även i fortsättningen vid vissa tillfällen

äggpriserna bliva jämförelsevis ogynnsamma. Jag anser dock önskvärt, att

desamma om möjligt något förbättras i jämförelse med vad fallet var under

1935. Hittills tillämpade anordningar för äggprisets stödjande synas böra

till sina huvudgrunder bibehållas oförändrade. Import av ägg bör medgivas

endast i den mån den svenska marknadens behov ej kan i tillfredsställande

omfattning tillgodoses. Exporten av ägg bör främjas genom utbetalande

av pristillägg.

Äggutförseln har till sin omfattning varit mycket växlande. Ur olika synpunkter,

icke minst hänsynen till våra exportmarknader, är det önskvärt att

ifrågavarande växlingar något minskas. Sannolikt komma variationerna hos

äggpriset inom landet att därigenom ökas. En möjlighet att med i stort sett

bibehållet prisläge undvika, att exporten i tider med ringa produktion nedgår

alltför hastigt eller till och med upphör, är att medgiva införsel till er
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

89

forderlig myckenhet. Att på förhand fastställa några gränser, inom vilka

äggexporten bör röra sig, kan dock icke ifrågakomma, utan det bör ankomma

på regleringsorganet att i detta hänseende i varje särskilt fall närmare

besluta.

Kostnaderna för äggmarknadens stödjande böra liksom hittills bestridas

av medel, som inflyta genom upptagande av skatt eller införselavgifter å fodermedel.

Beträffande

fodermedelsregleringen

hava de hittills vidtagna statliga stödåtgärderna inskränkt sig i huvudsak

till en reglering av användningen av utländskt foder eller av utländska råvaror

tillverkat foder. Regleringen sker genom uttagande av skatt eller införselavgifter

å foder av nyssnämnt slag ävensom i fråga om annat sådant

foder än oljekakor genom att införseln gjorts beroende av särskilt tillstånd

av jordbruksnämnden. Beträffande havre tillkomma därjämte bestämmelserna

om användande av viss myckenhet svensk havre vid tillverkning av

havregryn och havremjöl. Fodermedelsregleringen har lett till en kraftig

begränsning av förbrukningen av utländskt foder.

Jag anser, att även i fortsättningen nu tillämpade grunder vid regleringen

av användningen av utländskt foder kunna i stora delar godtagas. Gällande

bestämmelser örn användande i viss utsträckning av svensk havre vid

tillverkning av havregryn och andra till människoföda avsedda produkter

av havre böra sålunda alltjämt tillämpas. Oljekakor böra vidare liksom

nu beläggas‘med skatt av lämplig höjd. Å andra fodermedel än oljekakor

bör, såvida ej särskilda omständigheter annat föranleda, utgå införselavgift.

För sistberörda grupp av fodermedel bör vidare gälla, att införsel ej

får ske utan att jordbruksnämnden lämnat tillstånd därtill. Beträffande

handhavandet av importregleringen är det ur flera synpunkter önskvärt, att

klara och fasta linjer härför uppdragas. Utformandet av dessa förutsätter

emellertid en närmare kännedom örn huru foderförsörjningen gestaltar sig

i olika delar av landet och för olika grupper av jordbrukare. För vinnande

av en dylik kännedom har i samband med att brödsädsinventering skett

i början av 1936 även undersökning av foderförsörjningen verkställts. Bearbetningen

av det därvid erhållna materialet pågår för närvarande. Redan

nu anser jag mig dock i anslutning till vad jordbruksnämnden anfört

vilja uttala, att begränsning i importen av fodermedel bör åvägabringas i

lörsta hand genom en lämplig avvägning av införselavgiften. Undantag härifrån

bör göras för sådana varor, beträffande vilka införseltillstånd som regel

icke bör medgivas. Till sådana varor hör för närvarande framför allt

havre. Vidare kan det måhända befinnas lämpligt att beträffande införseln

till vissa delar av landet särskilda regler tillämpas. Jag tänker härvid särskilt

på Norrland. Rörande behovet av dylika särbestämmelser för nämnda

landsändas del torde undersökningen rörande landels foderförsörjning även
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

som förenämnda inom jordbruksnämnden pågående utredning komma att

lämna besked.

I fråga om sådana utländska fodermedel, som finna sin huvudsakliga användning

inom fläskproduktionen, anser jag mig kunna ansluta mig till jordbruksnämndens

uppfattning om önskvärdheten av att söka hålla en stabil

prisnivå. Som förut framhållits är nämnda produktion mycket rörlig, varför

en förutsättning för att något så när lugna förhållanden på fläskmarknaden

skola kunna åvägabringas torde vara, att prisnivån för det importerade

svinfodret hålles jämförelsevis oförändrad. Detta kan endast ske genom

att rörliga införselavgifter uttagas å majs. Avgifterna böra fastställas av

Kungl. Maj:t eller, örn Kungl. Maj:t så bestämmer, av jordbruksnämnden. De

olägenheter, som genom en dylik anordning kunna befaras komma att uppstå

för handeln, torde icke böra överdrivas. Särskilt om, såsom jordbruksnämnden

ifrågasätter, möjlighet beredes importören att erlägga införselavgift

med det belopp, som gäller vid tiden för varans inköp i utlandet, lära

några större nackdelar för handeln icke behöva uppkomma. I åtskilliga av

yttrandena över jordbruksnämndens förslag framhålles ock, att de olägenheter,

som vidlåda en rörlig avgift å importerat foder, framträda med mindre

styrka beträffande majs än beträffande andra fodermedel. Det synes

mig i varje fall önskvärt, att försök göres med rörlig införselavgift å majs.

Jag förordar sålunda, att Kungl. Majit utverkar riksdagens bemyndigande

att vidtaga härför erforderliga åtgärder. Bemyndigandet synes enklast kunna

lämnas genom att viss ändring vidtages i 2 och 3 §§ förordningen den 18

maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa andra

fodermedel. Givetvis komma representanter för foderämnesimportörerna

samt andra av frågan berörda intressen att beredas tillfälle framföra sina

synpunkter vid utformningen av detaljföreskrifterna i ämnet. Därvid böra

även beaktas vissa frågor av teknisk natur, vilka av generaltullstyrelsen berörts

i avgivet yttrande över jordbruksnämndens förslag.

Beträffande den prisnivå, som bör eftersträvas för majs, finner jag mig i

huvudsak kunna biträda vad jordbruksnämndens majoritet härutinnan anfört.

Såvitt nu kan bedömas, torde sålunda majspriset enligt Sveriges allmänna

lantbrukssällskaps noteringar böra i medeltal för landet hållas vid

omkring 15 öre för kilogram. Att gå högre anser jag ej lämpligt med hänsyn

till det stora antal småbrukare, för vilka svinuppfödning utgör en viktig

inkomstkälla och vilka sakna möjlighet att i tillräcklig mängd producera

foder. En sänkning av priset under nämnda nivå skulle å andra sidan kunna

medföra, att den jämvikt inom fläskproduktionen, som varit rådande under

senaste halvåret, skulle rubbas och som följd därav ett försämrat utbyte

av produktionen med all sannolikhet inträda. Givetvis kunna dock förhållandena

bliva sådana, att det kan befinnas både lämpligt och nödvändigt att

utgå från en annan prisnivå vid införselavgiftens fastställande. Som en

följd av min inställning att majspriset bör hållas jämförelsevis stabilt tillstyrker

jag vidare jordbruksnämndens förslag att Kungl. Majit eller, efter

Kungl. Majits bemyndigande, jordbruksnämnden erhåller befogenhet att, örn

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

91

så erfordras, fastställa högre införselavgift än 6 öre för kilogram. Det synes

mig dock nödvändigt, att befogenheten begränsas, och vill jag i sådant hänseende

förorda, att maximibeloppet bestämmes till 8 öre för kilogram. Denna

maximigräns, som för närvarande är fastställd för oljekakor, synes böra

gälla ej endast för majs utan för samtliga i nyssnämnda förordning den 18

maj 1934 (nr 153) avsedda fodermedel.

Vad angår de fodermedel, som användas inom mjölkproduktionen, synes

det däremot varken nödvändigt eller ens önskvärt att på förhand angiva någon

särskild foderprisnivå som eftersträvansvärd. Mjölkproduktionens omfattning

är nämligen beroende av ett flertal olika omständigheter. En av

dessa är visserligen priset å det utländska kraftfodret, men vid sidan därav

finnas åtskilliga andra faktorer av fullt lika stor betydelse. En och samma

foderprisnivå kan under sådana förhållanden medföra helt olika verkningar

i mjölkproduktionen. Härtill kommer, att införande av rörlig skatt å oljekakor

säkerligen på grund av dessas olika kvalitet och den som regel olika

prisutvecklingen för de skilda slagen av dem skulle hava till följd menliga

återverkningar för fodermedelshandeln, vilket i sista hand återfaller å förbrukarna.

En rörlig oljekaksskatt torde även, såsom kontrollstyrelsen framhåller,

med hänsyn till den inhemska tillverkningen av oljekakor medföra

stora betänkligheter ur skatteteknisk synpunkt. Jag anser därför, att i fråga

om oljekaksskatten nuvarande anordning, enligt vilken Kungl. Majit utan

att eftersträva någon på förhand fastställd prisnivå bestämmer skattens belopp

efter föreliggande behov samt vidtager ändring däri, när sådan påkallas,

bör bibehållas. Liknande förfarande synes även böra tillämpas vid bestämmande

av införselavgiftens storlek för andra inom mjölkproduktionen

mera allmänt använda fodermedel, såsom kli. Genom att sålunda importen

av kli kommer att regleras genom införselavgiftens höjd synes den marginal,

som för närvarande föreligger mellan å ena sidan klipriset i Sverige

och å andra sidan klipriset utomlands med tillägg av utgående införselavgift,

komma att försvinna. Möjlighet skulle ock föreligga att smidigt anpassa

importregleringen efter föreligggande behov av kli inom landet.

Av fodermedelsimportörerna hava framförts yrkanden om att vid sänkning

av skatten å oljekakor restitution av densamma skulle medgivas till den del

den belöpte å inneliggande lager. Jag anser emellertid tillräckliga skäl ej

föreligga för en sådan anordning. I anslutning härtill synes ej heller efterbeskattning

böra ske vid höjning av skatten.

Beträffande därefter sådana importerade fodermedel, som användas huvudsakligen

inom äggproduktionen, såsom hömjöl och köttmjöl, har svenska

ägghandelsförbundet hemställt, att införselavgiften måtte sänkas. Såsom jag

redan framhållit är jag fullt medveten örn att foderregleringen för äggproducenterna

medför vissa svårigheter, men dessa synas på grund av det

inbördes samband, sorn råder mellan jordbrukets olika grenar, icke kunna

undvikas. Självfallet kommer dock det av ägghandelsförbundet framförda

förslaget alt prövas i samband nied att frågan örn införselavgifternas höjd för

nästa rcgleringsperiod upptages till avgörande.

Jordbruksnämnden har även föreslagit, att den begränsning av foderme
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

delstillförseln å den svenska marknaden, som åstadkommes genom reglering

av införseln av utländska fodermedel, skulle kompletteras med bemyndigande

för Kungl. Majit att i fall av behov lätta marknaden genom export av

svensk fodersäd. En åtgärd i dylik riktning bör givetvis i anslutning till

vad jag tidigare anfört ifrågakomma, endast för den händelse priset å fodersäd

nedgår under 75 procent av medelpriset för motsvarande tid åren 1925/

1929. Även med en dylik begränsning anser jag emellertid nämndens förslag

i denna del ägnat ingiva stora betänkligheter. Åtskilliga av de jordbrukare,

som odla fodersäd för avsalu, kunna nämligen som regel på ett tillfredsställande

sätt realisera fodersäden genom att använda den i sin animalieproduktion.

Visserligen föreligga fall, där på grund av särskilda omständigheter

denna möjlighet ej är för handen, men det synes näppeligen påkallat

att med anledning därav företaga ingrepp av den räckvidd, varom här är

fråga. Ett ingripande i prisstödjande syfte på fodersädsmarknaden skulle

nämligen säkerligen komma att störa jämvikten mellan priserna å olika fodermedel

och därigenom förhindra en nödvändig anpassning av foderväxtodlingen

efter de förliandenvarande förhållandena. Härtill kommer, att

kostnaderna för en dylik stödaktion sannolikt torde bliva jämförelsevis betydande,

därest syftet med densamma skulle vinnas. Jag vill erinra om att

avsättningen inom landet av den för avsalu bedrivna produktionen av havre

för närvarande underlättas genom det fraktbidrag, som utgår vid transport

av havre från södra och mellersta Sverige till vissa delar av Norrland m. m.

Denna anordning torde böra bibehållas, varvid jag dock förutsätter, att Kungl.

Majit äger vidtaga erforderliga jämkningar i nu gällande bestämmelser. Jag

anser mig på anförda skäl icke böra förorda, alt Kungl. Majit utverkar sådant

bemyndigande av riksdagen, som av jordbruksnämnden föreslagits.

I fråga örn

brödsädsregleringen

utgöras de statliga regleringsanordningarna för närvarande i första hand av

inmalningstvånget samt i anslutning härtill regleringen av importen av brödsäd

och därav beredda produkter. För att bereda tillverkare av mjöl och

gryn samt vissa produkter därav möjlighet att vidmakthålla sin tidigare upparbetade

export av ifrågavarande tillverkningar hava vidare bestämmelser

meddelats angående utbetalande i vissa fall av pristillägg vid export av mjöl

och gryn med mera. Som direkt prisstödjande åtgärd har därjämte sedan

flera år tillbaka tillämpats det s. k. inlösningsförfarandet.

Med den inställning jag har till frågan om jordbruksregleringarnas allmänna

planläggning synes det mig självfallet, att inmalningstvånget samt

importregleringen för brödsäd och därav beredda produkter böra bibehållas.

Någon anledning att vidtaga ändring i de härför meddelade bestämmelserna

torde ej heller föreligga. Skulle jämkningar i berörda bestämmelser

ävensom i gällande föreskrifter angående utbetalande i vissa fall av

pristillägg vid utförsel ur riket av mjöl m. m. visa sig erforderliga under

nästa konsumtionsår, äger Kungl. Majit befogenhet förordna härom.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

93

Genom att sålunda medverka vid tillvaratagande av de inom landet befintliga

avsättningsmöjligheterna för svensk brödsäd har staten, enligt min

mening, fyllt sin huvudsakliga uppgift i fråga om brödsädsodlingens stödjande.

Att staten därjämte skulle genom varaktiga anordningar, vilka innebära

eller förutsätta export av omalen brödsäd, med statligt bidrag bereda

ökat utrymme för svensk brödsäd anser jag av flera skäl icke böra ifrågakomma.

Bibehållandet av inlösningsförfarandet kan numera, sedan brödsädsodlingen

i Sverige så utvidgats, att den under normala förhållanden

lämnar en skörd, som är fullt tillräcklig för landets behov, komma att

så småningom leda till en stadigvarande export av brödsäd med statsunderstöd

för undanskaffande av det överskott, som blivit inlöst. Men

även som en tillfällig åtgärd för att stödja brödsädsmarknaden under nästa

konsumtionsår anser jag inlösningsförfarandet i nuvarande läge föga lämpat.

Det utgör visserligen en både effektiv och enkel anordning för att

under en tid, då brödsädsmarknaden är utsatt för stora påfrestningar, skapa

säkerhet för att odlingen erhåller ett visst stöd. I den mån förhållandena

ändra sig därhän, att någon dylik säkerhet icke kan anses erforderlig, synes

emellertid ett bibehållande av anordningen icke minst med hänsyn till de

risker ur statsfinansiell synpunkt, som den medför, möta stora betänkligheter.

Att jag förra året ansåg mig kunna förorda inlösningsförfarandets

bibehållande jämväl under konsumtionsåret 1935/1936 för att trygga en

viss bottennivå för brödsädspriserna var beroende på den fara för ett sammanbrott

av brödsädsmarknaden, som då förefintliga stora lager av äldre

skörd innebar, samt de skadliga verkningar för andra grenar av jordbruket,

som ett dylikt sammanbrott kunde få. Numera hava emellertid brödsädslagren

avsevärt nedbragts och i fråga örn återstoden kommer jag i det

följande att föreslå sådana dispositioner att vid bifall härtill någon fara

för sammanbrott på brödsädsmarknaden icke torde föreligga. Därest, på

sätt jag tidigare förordat, åtgärder vidtagas för att prisnivån för importerad

fodersäd skall kunna hållas jämförelsevis stabil och vid en mot nuvarande

animaliepriser svarande höjd, kommer vidare brödsädsmarknaden, såsom

lantbruksstyrelsen framhåller, att erhålla ett mycket verksamt stöd. Särskilt

för ordnandet av brödspannmålens belåning är en stabilisering av sagda prisnivå

av stort värde. Jordbruksnämnden har ock i sitt utlåtande ansett sig

böra framhålla, att förutsättningarna för att prisbildningen skall kunna

lämnas fri nu äro väsentligt gynnsammare än tidigare. Liknande synpunkter

framföras med styrka i flertalet över nämndens utlåtande avgivna yttranden.

De farhågor, som yppas i vissa jordbruksorganisationers yttranden,

att ett slopande av inlösningsförfarandet skulle komma att medföra stor

osäkerhet på marknaden samt försvåra en sund lagringsverksamhet, synas

mig icke böra tillmätas alltför stor betydelse. De på området verksamma

lantmannaorganisationerna huva numera nått den styrka och omfattning,

alt de säkerligen kunna påverka prisutvecklingen i önskad riktning. Jag

anser mig vidare böra understryka, alt, därest inlösningsförfarandet skulle

bibehållas, inlösningspriserna måste, för att alltför stora förluster skulle

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

kunna undvikas, så bestämmas, att den genom sagda priser garanterade

prisnivån anslöte sig till den åsyftade foderprisnivån. Då vidare genom

fastställande av inlösningspriser fara föreligger för att prisutvecklingen

bindes vid dessa, får det i nuvarande läge icke anses uteslutet, att ett inlösningsförfarande

komme att verka hindrande på en eljest välmotiverad stegring

av brödsädspriserna. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, finner

jag mig icke kunna förorda, att inlösningsförfarandet bibehålies för nästa

regleringsperiod.

Vad nu sagts utgör ej hinder för att det kan befinnas önskvärt, att staten

i vissa situationer mera tillfälligt ingriper i prisreglerande syfte. Av samma

skäl, som, enligt vad jag tidigare utvecklat, bör föranleda staten att vidtaga

särskilda ingripanden, när prisläget för olika slag av animalieprodukter

hotar att nedgå alltför mycket, anser jag, att staten bör genom alt anordna

stödköp söka förhindra, att brödsädspriserna tillfälligtvis på grund

av rikliga utbud sjunka ned till en alltför låg nivå. Utgår man från

att höstpriserna för vete under åren 1925/1929 utgjorde i medeltal mellan

20 och 21 öre för kilogram, vill det synas, som örn sådana särskilda stödåtgärder

varom nu är fråga få anses påkallade, därest vetepriserna under

höstmånaderna (oktober—november) tendera att nämnvärt sjunka under

15 öre för kilogram. För råg synes motsvarande bottenpris böra vara 14

öre för kilogram. Denna nivå torde icke böra gälla som bottenprisläge under

konsumtionsårets senare del. För att underlätta en successiv stegring

av brödsädspriserna mot konsumtionsårets slut i syfte att undvika alltför

rikliga utbud under hösten och främja en sund lagringsrörelse synes bottennivån

böra höjas, i den mån man kommer närmare konsumtionsårets slut.

Vid sistnämnda tidpunkt anser jag, att man bör söka stödja priser, som

i fråga örn brödsäd av normalkvalitet ligga vid omkring 16 kronor 50 öre

för deciton vete samt 15 kronor 50 öre för deciton råg.

Därest årets skörd skulle bliva av samma storlek som exempelvis 1933 eller

1934 års skördar, kan det bliva nödvändigt, att mycket betydande kvantiteter

brödsäd inköpas av staten för att nyss angivna prisnivå skall kunna

uppehållas. Jag anser emellertid i anslutning till de synpunkter, som jag

tidigare framfört, att genom de tillfälliga stödåtgärder, varom nu är fråga,

icke får avses att skapa någon garanti för brödsädsprisets uppehållande å

viss nivå under alla förhållanden. Med hänsyn härtill samt i anslutning till

vad som anförts i de vid jordbruksnämndens utlåtande fogade reservationerna

anser jag mig böra förorda, att den stödköpta kvantiteten må vid varje

tillfälle omfatta högst 100,000 ton, Örn så sker, torde det i allmänhet icke

möta några svårigheter att hålla brödsädspriserna å den åsyftade nivån, därest

skörden icke överstiger årsbehovet med mer än högst nämnda kvantitet.

Blir däremot skörden större, kan det sannolikt icke undvikas, att brödsädspriserna

sjunka. Därigenom ökas emellertid utfodringen av brödsäd och

jämvikt mellan utbud och efterfrågan kan på så sätt även i ett dylikt

läge uppnås vid ett pris, som ligger något över foderprisnivån. Att brödsädspriserna

nedgå, när skörden blir riklig, bör icke möta några betänklig
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

95

heter, enär jordbrukarna som regel genom det rikliga skördeutfallet erhålla

full kompensation för prissänkningen. Även med hänsyn till angelägenheten

av att jämvikten inom växtodlingen icke störes, synes icke något vara att

invända mot en dylik utveckling.

Särskilda ingripanden i prisreglerande syfte torde böra ske ej endast när

brödsädspriserna hota att falla under en viss bottennivå utan även när priserna

kunna befaras stiga högre än vad som med förut angivna utgångspunkter

får anses skäligt. Detta kan lätt inträffa, därest skörden ej blir tillräcklig

för behovet. Även om brödsäd tillföres marknaden i nödig omfattning

antingen genom försäljning från befintliga lager av äldre skörd eller

genom ökad införsel av utländsk brödsäd föreligger givetvis i dylikt läge möj''- lighet att genom återhållsamhet i fråga örn utbuden driva upp priserna. En

dylik utveckling bör enligt min mening icke förhindras, förrän priserna nått

en viss gräns. Alltför höga brödsädspriser kunna emellertid befaras medföra

en kraftig utvidgning av brödsädsodlingen under kommande år med därav

föranledda ökade påfrestningar å regleringsanordningarna. Som en övre

gräns för brödsädspriserna vill jag i fråga om vete av normalkvalitet förorda

ett höstpris av omkring 20 kronor för deciton med avdrag av utgående

veteavgift samt ett sommarpris, som ligger cirka 1 krona 50 öre högre för

deciton. För råg böra motsvarande priser vara minst 1 krona lägre för deciton.

Även därest dessa maximipriser skulle kunna uttagas, kan det förväntas,

att mjölpriserna komma att ligga avsevärt lägre än i genomsnitt åren

1925/1929.

Regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens område för nästa konsumtionsår

böra handhavas av svenska spannmålsaktiebolaget. Bolagets närmare

uppgifter i detta hänseende synas böra bestämmas i särskilt avtal mellan

staten oell bolaget. Förslag till dylikt avtal torde få som bilaga B fogas till

statsrådsprotokollet. Vid uppgörande av avtalsförslaget liava bestämmelserna

i nu gällande avtal mellan staten och bolaget ävensom i 1934 års spannmålsutrednings

förslag till liknande avtal i tillämpliga delar tagits till utgångspunkt.

Som rörelsemedel äger bolaget för närvarande anlita i första band sitt aktiekapital

å 5,000,000 kronor. Därjämte kunna efter beslut av Kungl. Majit

statsobligationer, löpande med en ränta av 4 procent, å tillhopa 30,000,000

kronor, ställas till bolagets förfogande för att användas som säkerhet för

bolagets upplåning. Dylika obligationer belånas för närvarande i riksbanken

till 85 procent av deras nominella belopp. Ifrågavarande rörelsemedel

hava numera delvis bundits därigenom, att bolaget övertagit svenska spannmålsföreningens

lager av spannmål av äldre skörd, varför det synes påkallat

att bolagets rörelsemedel utökas. Till frågan härom återkommer jag i det

följande.

Även för nästa år torde man böra räkna med vissa förluster å spannmålsaktiebolagets

verksamhet i samband med brödsädsodlingens stödjande. Utgår

man från alt genom stödköpsverksamheten bolaget övertager 100,000 ton

brödsäd till ett pris av 10 kronor för deciton vete och 15 kronor för deciton

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

råg samt räknar man vidare med att sagda kvantitet kan realiseras till ett

nettopris av i medeltal 10 kronor för deciton, skulle förlusten å stödköpsverksamheten

komma att uppgå till omkring 5,500,000 kronor. Tages därjämte

hänsyn till att bolagets kostnader för administration, kontroll med mera

kunna uppskattas till i runt tal 500,000 kronor årligen, skulle sålunda bolaget

nästa år komma att redovisa en sammanlagd förlust av cirka 6,000,000

kronor. Denna bör liksom hittills täckas genom uttagande av veteavgift.

Härför skulle erfordras, att avgiften bestämdes till 1.5 öre för kilogram.

Emellertid synas mig även kostnaderna för realisationen av befintliga lager

av äldre skörd böra till viss del täckas av veteavgiftsmedel. I likhet med

jordbruksnämnden vill jag förorda, att en veteavgift av 1 öre för kilogram

uttages för sistberörda ändamål. För nästkommande konsumtionsår torde

sålunda avgiften böra, såvitt nu kan bedömas, utgå med oförändrat belopp

eller 2.5 öre för kilogram, varigenom cirka 10,000,000 kronor skulle kunna

beräknas komma att inflyta. I fråga om gällande bestämmelser i övrigt rörande

veteavgift synes någon ändring icke vara påkallad.

Jag övergår härefter att behandla frågan om

uppläggande av ett reservlager av brödsäd samt avvecklingen av förefintligt

brödsädsöverskott.

I sitt utlåtande den 6 december 1935 har jordbruksnämnden föreslagit,

att av nuvarande innehav av brödspannmål en kvantitet av förslagsvis

150,000 ton skulle tillsvidare bibehållas i lager. Härav avses en myckenhet

av omkring 100,000 ton för tillgodoseende av behovet av ett brödsädsförråd

ur beredskapssynpunkt samt återstoden för att användas i utjämningssyfte.

De myndigheter och organisationer, som hörts i anledning av sagda förslag,

tillstyrka i allmänhet detsamma.

Frågan om uppläggande av ett reservlager av brödsäd synes mig böra i

förevarande sammanhang betraktas främst ur den synpunkten, att nuvarande

spannmålsöverskott måste disponeras på ett eller annat sätt. Utgående

härifrån synes det mig önskvärt i betraktande av, bland annat, det

allmänna läget i världen, att realisationen av överskottet icke påskyndas

utan i stället viss myckenhet brödsäd tillsvidare behålles inom landet. Med

hänsyn härtill vill jag förorda, att av den spannmål, som den 1 september

1936 finnes i statens ägo, 100,000 ton tillsvidare under nästkommande

konsumtionsår bibehålies såsom ett beredskapslager. I vad mån detta

lager bör bliva av permanent karaktär torde lämpligen kunna göras till föremål

för senare avgörande. Vad angår det av jordbruksnämnden framförda

förslaget örn att ytterligare 50,000 ton brödsäd skulle tillsvidare behållas för

att användas såsom en utjämningsreserv till undvikande av tillfällig sänkning

av inmalningsprocenterna synes det mig, som om denna fråga närmast

bör övervägas i samband med att realisationen i övrigt av nu befintliga

överskott behandlas. Härtill återkommer jag i det följande.

Lagringen av beredskapslagret torde böra bedrivas i huvudsak enligt de

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

riktlinjer, som jordbruksnämnden uppdragit. Svenska spannmålsaktiebolaget

bör handhava verksamheten i fråga. Utbyte av den lagrade spannmålen

bör helt naturligt verkställas på sådant sätt att de naturliga marknadsförhållandena

rubbas sa litet som möjligt. Detta innebär, att försäljning av brödsäd

från ifrågavarande lager icke sker till lägre priser än dem, som gälla i

öppna marknaden för spannmål av motsvarande kvalitet, samt vidare att en

mot den försålda kvantiteten svarande myckenhet brödsäd som regel utan

dröjsmål återköpes. Givetvis kan det dock i vissa situationer inträffa, att

det ur brödsädsregleringens synpunkt vore till fördel, om lindring i återköpsskyldigheten

kunde medgivas. I dylika fall bör det ankomma på Kungl.

Majit att avgöra, huruvida och i vilken omfattning återköp skall äga rum.

Beträffande förfarandet i övrigt vid utbytet liksom även i fråga örn det sätt,

varpå lagerhållningen skall ske, torde Kungl. Majit böra äga meddela de

föreskrifter, som prövas nödiga. Jag anser mig dock böra framhålla nödvändigheten

av att spannmålsaktiebolaget i senast berörda hänseenden erhåller

samma vidsträckta rörelsefrihet som bolaget för närvarande har beträffande

spannmål, som av detsamma inköpes eller inlöses. Hinder bör icke

föreligga för bolaget att, örn och i den mån så finnes lämpligt, träffa avtal

med lagerhållare att mot viss ersättning lagra spannmål för bolagets räkning.

Några särskilda direktiv, att lagring skall företrädesvis ske i statliga lagerhus,

finner jag icke böra meddelas. Det torde emellertid kunna förväntas, alt de

statliga lagerhusen skola i betydande omfattning kunna tagas i anspråk för

ifrågavarande lagerhållning. Med hänsyn till att jag utgår ifrån, att uppläggande

av ifrågavarande beredskapslager närmast är att betrakta såsom

ett uppskjutande av realisationen av förefintligt spannmålsöverskott, synas

mig tillräckliga skäl nu icke föreligga att å spannmålsaktiebolaget överflytta

de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila statens lagerhus- och fryshusstyrelse.

Ifrågavarande beredskapslager skulle i huvudsak utgöras av spannmål,

som bolaget övertagit av svenska spannmålsföreningen. Därvid har spannmålen

åsatts ett värde av i genomsnitt 10 kronor för deciton, vilket ungefär

motsvarar vad som nu kan utfås vid spannmålens realisation. Jag anser

lämpligt, att den i reservlagret ingående spannmålen bokföres till sagda

belopp. Härför skulle sålunda erfordras ett engångskapital av 10,000,000

kronor. Bolaget har vidare av spannmålsföreningen övertagit ytterligare

omkring 100,000 ton spannmål till ett värde av likaledes 10 kronor leir

deciton. Härför torde åtgå 10,000,000 kronor. Vidare kan det beräknas, alt

bolaget kommer att få inlösa högst omkring 50,000 ton brödsäd till ett genomsnittspris

av 16 kronor 50 öre för deciton, för vilket skulle erfordras 8,250,000

kronor. Utöver förstnämnda belopp 10,000,000 kronor erfordras sålunda för

fullgörande av bolaget nu åvilande förpliktelser rörelsemedel å tillhopa högst

cirka 18,000,000 kronor. Detta belopp kommer visserligen att frigöras i den

män spannmålen realiseras, men det synes dock icke troligt, alt beloppet

kommer att nämnvärt nedgå före den 1 september 1936. I rörelstmcdel för

sin fortsatta verksamhet för brödsädsmarknadens stödjande torde bolaget,

milling lill riksdagens protokoll 1936. I saini Nr 239. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

såsom framgår av vad tidigare anförts, behöva cirka 16,000,000 kronor. Bolagets

kapitaltillgångar, däri inräknat, vad som kan erhållas i lån hos riksbanken

mot säkerhet av de statsobligationer, som efter beslut av Kungl.

Maj:t få ställas till bolagets förfogande, uppgå till cirka 30,000,000 kronor.

I rörelsemedel skulle således för bolaget erfordras ytterligare cirka (10,000,000

+ 18,000,000 + 16,000,000 — 30,000,000 —) 14,000,000 kronor. Med hänsyn

härtill tillstyrker jag, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att

efter Kungl. Maj:ts beslut tillhandahålla bolaget statsobligationer av förut

nämnt slag intill ytterligare belopp av 20,000,000 kronor.

Kostnaderna för lagerhållningen hava med bortseende av ränteutgifter av

jordbruksnämnden beräknats till 2 kronor för år och deciton lagrad spannmål.

Då räntan för närvarande vid belåning av statsobligationer utgör 2.5

procent, torde även med inräknande av ränteutgifter icke böra räknas med

högre belopp än 2 kronor 25 öre för år och deciton. För hela beredskapslagret

motsvarar detta en årlig utgift av 2,250,000 kronor. För dessa kostnader

bör spannmålsaktiebolaget erhålla ersättning enligt samma grunder,

som gälla för bolagets övriga utgifter för spannmålsregleringen. Kostnaderna

i fråga äro att anse som utgifter för realiserandet av brödsädsöverskottet

och böra följaktligen bestridas av de medel, som må användas för täckande

av förluster å spannmålsregleringen.

Örn i enlighet med vad jag här förordat ett beredskapslager av 100,000

ton brödsäd anordnas, skulle den 1 september 1936 vid sidan av nämnda

lager finnas ett spannmålsöverskott av inemot 150,000 ton. Häxav torde i runt

tal 50,000 ton vara erforderliga för att möjliggöra bibehållande av mjölkvaliteterna

vid övergången till det nya konsumtionsåret. Det faktiska överskottet

skulle sålunda stanna vid högst cirka 100,000 ton. Även om jag anser,

att man icke bör vidtaga särskilda åtgärder för att påskynda realisationen av

detta överskott, synes det mig icke tillrådligt att alltför länge uppskjuta densamma

med hänsyn till de dryga lagringskostnaderna. Jag utgår därför

ifrån, att åtminstone huvuddelen av ifrågavarande myckenhet kommer att

under loppet av 1936 och början av 1937 avyttras på ett eller annat sätt.

Huruvida och i vad mån viss kvantitet bör bibehållas för alt användas som

utjämningsreserv, torde böra bedömas med hänsyn till då föreliggande förhållanden.

Därest exempelvis årets skörd blir riklig, torde någon anledning

att bibehålla ett dylikt utjämningslager icke komma att föreligga. Annorlunda

gestaltar sig läget, därest skörden blir knapp. Det torde därför

böra ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till det aktuella läget träffa

avgörande, om och i vilken utsträckning ett dylikt utjämningslager bör

finnas.

För försäljning av ifrågavarande spannmålsöverskott till kvarnändamål å

den inhemska marknaden torde böra gälla de direktiv, som nyss förordats

beträffande dylik försäljning av spannmål från beredskapslagret. lag tänker

mig därvid, att bolaget kommer att under sommaren och de tidigare höstmånaderna

tillämpa sådan prispolitik vid sina försäljningar, att kvarnarna

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

99

eftersträva att före den nya skördens marknadsförande fylla sitt huvudsakliga

behov av spannmål av äldre skörd för övergången från ett konsumtionsår

till ett annat. Skulle det emellertid visa sig lämpligt, att bolaget

för angivna ändamål försäljer spannmål efter nyssberörda tid, torde det

böra ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida och i vad mån återköp

skall ske. För den spannmål, som säljes för annat än kvarnändamål, kommer

givetvis ej att kunna erhållas ett pris, som motsvarar marknadsläget i

Sverige för kvarnduglig brödsäd. Då det pris, till vilket spannmålen övertagits,

ungefär motsvarar vad som torde erhållas vid dess realisation, synes

man emellertid icke behöva befara några ytterligare förluster på realisationen.

Vad däremot angår de sammanlagda förlusterna å spannmålsregleringen

intill den 1 september 1936 hava de i en inom jordbruksnämndens kansli

upprättad promemoria, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet som

bilaga C, beräknats till 90,000,000 kronor. Behållningen i fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen den 1 september 1936 torde enligt

samma promemoria kunna beräknas till omkring 17,500,000 kronor, vartill

kommer ett av fjolårets riksdag å riksstaten anvisat anslag för ifrågavarande

ändamål av 5,000,000 kronor. Det skulle sålunda återstå ett belopp av cirka

67.500.000 kronor att avskriva.

Enligt vad jag förut anfört kan av en veteavgift av 2.5 öre för kilogram

beräknas inflyta cirka 10,000,000 kronor för år. Kostnaderna för svenska

spannmålsaktiebolagets verksamhet samt för anordnande av ett beredskapslager

av brödsäd torde kunna uppskattas till (6,000,000 + 2,250,000 =)

8.250.000 kronor. Skulle det befinnas lämpligt att upplägga jämväl ett utjämningslager,

kunna kostnaderna komma att ytterligare något ökas. Emellertid

föreligger givetvis den möjligheten, att årets skörd blir svag, i vilket

fall några kostnader för bolagets stödköpsverksamhet icke torde uppstå. Försiktigheten

bjuder dock att icke räkna med lägre kostnader för bolagets stödköpsverksamhet

och beredskapslagrets anordnande samt eventuellt uppläggning

av utjämningslager än sammanlagt 5,500,000 kronor. I dylikt fall

skulle av veteavgiftsmedel för konsumtionsåret 1936/1937 finnas tillgängliga

(10,000,000 — 5,500,000 =) 4,500,000 kronor att användas för täckande av

förlusterna å spannmålsregleringen.

Chefen för finansdepartementet torde senare i samband med en förnyad

inkomstberäkning få anmäla frågan om de ändringar i tidigare framlagda

förslag örn avskrivning, som kunna föranledas av bär anförda beräkningar.

Beträffande

potatisregleringen

torde följande böra framhållas.

För främjande av avsättningen av potatis bar alltsedan den 1 oktober 1933

tillverkningen och avsättningen av potatismjöl varit föremål för reglering.

Avsättningen av potatismjölet för tiden 1 oktober 1935—30 september 1936

bar ordnats genom ett mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproduccnters

förening u. p. a. träffat avtal. Vid godkännande av sagda

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

avtal har Kungl. Maj:t gjort förbehåll örn att den i § 10 av nämnden gjorda

utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Denna utfästelse har föreningen

önskat erhålla till skydd mot de risker, som äro förbundna med föreningens

i avtalet gjorda åtagande att till reglerade priser inköpa den till 170,000

deciton uppgående årstillverkningen. De åsyftade riskerna sammanhänga

med att de prisreglerande åtgärderna, i likhet med själva avtalet, tillsvidare

begränsats till det tillverkningsår, som går till ända den 30 september 1936.

Vid avtalets godkännande har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja till riksdagen

avlåta framställning om utfästelsens godkännande. Denna framställning

torde nu böra göras.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra, att potatismjölsnämnden

i skrivelse den 24 mars 1936 med hänsyn till prisutvecklingen å fodermedelsmarknaden

samt det höjda sockerbetspriset hemställt, att priset å fabrikspotatis,

som för tillverkningsåret 1935/1936 utgör 13 öre per stärkelseprocent och

hektoliter fritt fabrik, skall nästa tillverkningsår utgöra under tiden 1 oktober

—31 december 1936 14 öre för hektoliter och under tiden 1 januari—30 september

1937 14.5 öre för hektoliter. Genom beslut förut denna dag har

Kungl. Majit bifallit nämndens hemställan.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde de i överensstämmelse

med 1934 års riksdags beslut inrättade båda fonderna

jordbrukets prisregteringslond och fonden för mötande av förluster å

spannmålsregleringen

alltjämt böra bestå. Sedan nu tillstyrkta förslag genomförts skulle till jordbrukets

prisregleringsfond komma att ingå dels accis å margarin, dels skatt

å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjursavgift, dels införselavgift

å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, dels ock slutligen särskilda

införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg. Till

fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen skulle ingå dels vad

som inflyter i form av veteavgift, dels ock införselavgift å vete och råg samt

därav beredda produkter. Tillförseln av ifrågavarande avgifter bör i fortsättningen

liksom hittills redovisas över riksstaten. I det genom innevarande

års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget, nionde huvudtiteln,

punkt 107, hava i avbidan på avlåtande av proposition i ämnet intäkterna

av de avgifter, som skola inflyta till prisregleringsfonden, beräknats till

24,000,000 kronor. Till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen

inflytande avgifter hava i riksstatsförslaget, nionde huvudtiteln, punkt

106, upptagits till 10,000,000 kronor.

Intäkterna av nu utgående veteavgift jämte vad som inflyter i form av införselavgift

å vete och råg samt därav beredda produkter kunna för tiden

1 juli 1936—30 juni 1937 beräknas till cirka 10,000,000 kronor, vilket belopp

tillföres fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen. Ett häremot

svarande belopp torde alltså böra anvisas såsom förslagsanslag under

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

101

nionde huvudtiteln för »Avsättning till fonden för mötande av förluster å

spannmålsregleringen».

Vad beträffar de avgifter, som skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond,

torde intäkterna av margarinaccisen för budgetåret 1936/1937 böra beräknas

till 11,000,000 kronor. I oljekaksskatt torde kunna beräknas komma att under

sagda budgetår inflyta cirka 7,000,000 kronor. Intäkterna av införselavgift

å havre och majs samt vissa andra fodermedel böra beräknas till

2,000,000 kronor. Antagas inkomsterna av övriga hithörande avgifter komma

att utgöra 2,000,000 kronor, skulle sålunda till prisregleringsfonden ingå

tillhopa cirka 22,000,000 kronor. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra

under nionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag å sistnämnda belopp

för »Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond».

Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel bör ske enligt

Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. I anslutning till vad jag tidigare anfört

synes därvid, såvida ej särskilda skäl föranleda annat, följande disposition

av medlen böra gälla. Margarinaccismedlen, i den mån de influtit

efter den 30 juni 1935, tillföras mjölkregleringen. Slaktdjursavgiften användes

för slaktdjursmarknadens stödjande. Medel, vilka inflyta genom

uttagande av särskild införsel- eller utförselavgift å animalieprodukter, torde

likaledes i första hand böra användas för stödjande av priset å den vara,

varå avgiften utgår. Beträffande oljekaksskatten torde den hittills tillämpade

regeln vid fördelning av de inflytande medlen med 90 procent till

mjölkregleringen och 10 procent till äggproduktionens stödjande böra bibehållas.

Medel, vilka inflyta på grund av införselavgiften å havre och

majs med flera fodermedel, böra i första hand användas för bestridande

av kostnaderna för åtgärder, som föranletts av den genom avgiftens uttagande

förorsakade fördyringen av fodermedlen inom landet. Så länge nuvarande

anordning med utlämnande av fraktbidrag vid transport av havre

till Norrland med flera delar av landet bibehålies, böra sålunda kostnaderna

härför i fortsättningen liksom hittills bestridas av genom sagda införselavgift

inflytande medel. I övrigt böra medlen användas till stödjande, i mån av

behov, av äggproduktionen samt för tillgodoseende av med jordbruksregleringarna

sammanhängande allmänna behov.

Chefen för finansdepartementet torde i annat sammanhang få anmäla frågan

örn de ändringar av vissa inkomsttitlar å riksstaten, som kunna föranledas

av bär framställda förslag.

I anslutning till vad i det föregående anförts havn inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och

3 §§ förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och

majs jämte vissa andra fodermedel.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,

utan binder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) godkänna i § 10 av avtal den 30 september 1935 mellan

statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. av nämnden gjord utfästelse;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal med svenska

spannmålsaktiebolaget i huvudsaklig överensstämmelse med

det vid statsrådsprotokollet såsom bilaga fogade förslaget

härutinnan;

3) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut

av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla svenska

spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av 20,000,000 kronor för att av bolaget pantförskrivas

såsom säkerhet för lån i riksbanken;

4) anvisa för budgetåret 1936/1937:

a) till avsättning till fonden för mötande av förluster å

spannmålsregleringen, under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag

av 10,000,000 kronor;

b) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond, under

nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av 22,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall och förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

103

Bilaga A.

Friser å olika Jordbruksprodukter i Sverige under nedan angivna år och månader.

Å r

Kons.

mjölk1

Prod-

mjölk1 2 * *

Kor

kl. I8

Kor

kl. lil8

Tjurar

kl. I8

Svin

kl. I8

Ägg*

Svenskt

vete8

Pota-

tis8

Vit fo- der- havre 7

Majs7

Jord-

nöts-

kakor7

öre för kilo- gram:

1925/29 .

22

10.7

64

40

68

110

158

22.66

10.10

15.47

17.14

20.80

1930........

21

8.2

58

36

66

95

124

18.43

7.27

9.93

12.03

14.28

1931.-.......

21

7.0

48

29

50

59

105

19.11

8.55

10.67

8.65

13.34

1932........

20

6.4

37

21

35

60

96

17.40

7.67

10.48

9.92

15.63

1933........

20

7.3

35

19

34

58

90

17.28

6.03

9.52

9.09

14.41

1934........

21

8.3

46

29

48

56

99

16.97

6.02

11.83

13.01

15.21

1935........

21

8.9

57

38

61

82

114

16.66

7.41

12.24

15.51

17.45

1935 jan, ..

21

8.7

50

30

56

74

112

16.70

6.65

12.32

15.82

16.73

fehr. ..

21

8.8

51

32

56

69

112

16.90

6.98

12.40

15.82

16.80

mars ..

21

8.8

51

33

56

70

99

16.90

7.00

12.34

15.50

16.10

april ..

21

8.8

53

35

56

73

68

17.15

7.08

12.17

15.63

16.70

maj ..

21

8.5

54

36

56

77

72

17.58

7.81

12.16

15.75

16.95

juni ..

21

8.9

53

35

57

92

82

18.15

8.00

11.98

15.69

17.04

juli....

21

8.6

60

42

64

84

89

18.45

—

11.90

15.22

17.03

aug. ..

21

8.8

61

43

66

84

125

14.95

9.13

11.71

15.22

17.21

sept. ..

22

9.0

62

43

67

88

127

15.23

7.69

12.20

15.32

17.99

okt. ..

22

9.4

64

43

66

93

160

15.95

7.13

12.39

15.48

19.12

nov. ..

22

9.3

61

40

64

92

170

15.94

7.oo

12.34

15.45

19.06

dec. ..

22

9.7

60

40

62

93

154

15.90

7.00

11.94

15.16

18.62

1936 jan. ..

22

9.7

60

38

62

95

133

16.06

7.86

11.74

15.02

18.51

febr. ..

22

9.7

60

37

60

87

139

16.25

8.39

11.43

14.85

18.49

% av medelpri- serna åren

1925/29:

1930........

96

77

91

90

97

86

79

81

72

64

70

69

1931........

95

65

75

73

74

54

67

84

85

69

50

64

1932........

92

60

58

53

51

55

61

77

76

68

58

75

1933........

92

68

55

48

50

53

57

76

60

62

53

69

1934........

95

78

72

73

71

51

63

75

60

76

76

73

1935........

95

83

89

95

90

75

72

74

73

79

90

84

1935 jan. ..

95

81

78

75

82

67

71

74

66

80

92

80

febr. ..

95

82

80

80

82

63

71

75

69

80

92

81

mars ..

95

82

80

83

82

64

63

75

69

80

90

77

april ..

95

82

83

88

82

66

43

76

70

79

91

80

maj ..

95

79

84

90

82

70

46

78

77

79

92

81

juni ..

95

83

83

88

84

84

52

80

79

77

92

82

juli.. ..

95

80

94

105

94

76

56

81

—

77

89

82

aug. ..

95

82

95

108

97

76

79

66

t»

76

89

83

sept. ..

100

84

97

108

99

80

80

67

76

79

89

86

okt. ..

100

88

100

108

97

85

101

70

71

80

90

91

nov. ..

100

87

95

100

94

84

108

70

69

80

90

92

dec. ..

100

91

94

100

91

85

96

70

69

77

88

90

1936 jan. ..

100

91

94

95

91

86

84

71

78

76

88

89

fehr. ..

100

91

94

93

88

79

88

72

83

74

87

89

1 Medelpris för 49 orter. — * Beräknat pris till producenter efter avdrag av skummjölkens värde.

— 8 Medelpriser i öre för kilogram levande vikt i Stockholm, Norrköping, Linköping, Malmö och Göte
borg

enligt noteringar vid därvarande slakthus. — ‘ Svensk äggnotering. — 5 Svensk spannmålsno
tering.

— • Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering~för matpotatis i Stockholm. — 7 Sveriges

allmänna lantbrukssällskaps noteringar.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Mnj.ts proposition nr 239.

Bilaga B.

Förslag

till

avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget.

Mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget, nedan kallat

bolaget, är följande överenskommelse träffad.

1 §•

Bolaget åtager sig att i den omfattning och på de villkor, som Kungl.

Maj:t bestämmer, av fullgod, kvarngill brödspannmål, som av bolaget övertagits

från svenska spannmålsföreningen u. p. a. eller blivit av bolaget inköpt

eller inlöst före den 1 september 1936, för statens räkning tillsvidare

lagra intill 100,000 ton.

Ifrågavarande spannmål är avsedd att utgöra ett beredskapslager att

användas i den mån inom riket inträder knapphet å vete eller råg. Beredskapslagret

må icke utan medgivande av Kungl. Maj:t för längre tid nedbringas

under den av Kungl. Majit bestämda myckenheten.

Vad i andra stycket sägs utgör ej hinder för bolaget att under iakttagande

av de föreskrifter, som Kungl. Majit må finna nödigt meddela, å den inhemska

marknaden försälja i beredskapslagret ingående spannmål, därest

bolaget inköpt eller utan dröjsmål inköper en mot den försålda kvantiteten

svarande myckenhet brödsäd av fullgod, kvarngill beskaffenhet. 2 3

2 §.

Bolaget åtager sig vidare att i enlighet med av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter avyttra den spannmål, som av bolaget övertagits från svenska

spannmålsföreningen eller eljest blivit av bolaget inköpt eller inlöst före den 1

september 1936 och som icke ingår i det under 1 § omförmälda beredskapslagret.

Vid avyttringen skall iakttagas, att spannmålen icke må utan särskilt

medgivande av Kungl. Majit försäljas som brödspannmål å den inhemska

marknaden med mindre bolaget inköpt eller utan dröjsmål inköper brödspannmål

av ny skörd av fullgod, kvarngill beskaffenhet till en mot den försålda

spannmålen svarande myckenhet.

3 §.

I syfte att stödja priset å den inhemska brödsädsmarknaden åtager sig

bolaget att enligt de bestämmelser och på de villkor, som äro intagna i detta

avtal eller eljest av Kungl. Majit i anslutning därtill i särskild ordning stadgas,

efter den 31 augusti 1936 inköpa och vid lämpliga tillfällen försälja

vete och råg samt bedriva annan härmed sammanhängande rörelse.

I denna paragraf avsedd verksamhet må icke ske i större omfattning

än att myckenheten spannmål, som av bolaget sålunda inköpes och som icke

försäljes å den inhemska marknaden, efter avdrag av de myckenheter, som

det på grund av stadgandena i 1 och 2 §§ må åligga bolaget att inköpa, uppgår

till högst 100,000 ton.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

105

4 §.

Bolagets försäljning av svenskt vete och svensk råg må icke utan medgivande

av Kungl. Maj:t ske till priser understigande vid tiden för försäljningen

gällande marknadspris.

Vid bolagets inköp och försäljning skola tillämpas de kvalitetsfordringar

samt prisregleringsskalor för olika kvaliteter av spannmål, som meddelas av

statens jordbruksnämnd.

5 §■

För bestridande av kostnaderna för bolagets verksamhet äger bolaget av

staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer. Ersättningen bör

utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas så att skälig förräntning

av bolagets aktiekapital möjliggöres.

Som säkerhet för bolagets upplåning av erforderliga rörelsemedel förbinder

sig staten vidare att i mån av behov och på villkor, som Kungl. Majit

bestämmer, tillhandahålla bolaget svenska statens fyra procent obligationer

till nominellt belopp av sammanlagt 50,000,000 kronor.

6 §.

Finner bolagets styrelse, att föreskrift, som avses i 1—4 §§, bör av Kungl.

Majit meddelas eller att på grund av ändrade förhållanden eller eljest jämkning

bör ske i redan meddelad sådan föreskrift, har styrelsen att hos Kungl.

Majit med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan örn förhållandet.

7 §.

Det åligger bolaget

att bedriva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så, att icke enskilt intresse

obehörigen gynnas eller skadas;

att vid inköp och försäljning av spannmål, i den män ej annat följer av

vad ovan stadgats, tillämpa sådan prissättning ävensom bedriva sin verksamhet

överhuvud taget på sådant sätt, att kostnaderna för verksamheten

så långt möjligt nedbringas på samma gång som konsumenterna icke få vidkännas

obehörig fördyring av varorna;

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna, å

alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på

det mest rationella och effektiva sätt.

8 §.

Statens jordbruksnämnd äger öva tillsyn därå, att bolagets verksamhet

bedrives i överensstämmelse med de föreskrifter, som finnas intagna i detta

avtal eller vilka Kungl. Majit i särskild ordning meddelar. Bolagets handlingar

och räkenskaper skola vara tillgängliga för nämnden, som även eljest

är berättigad att erhålla de upplysningar örn bolagets rörelse, nämnden finner

skäl påkalla.

Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers

sida, som Kungl. Majit må föreskriva.

9 §.

Detta avtal träder i kraft den 1 september 1936, då det av Kungl. Majit

genom beslut den 23 augusti 1935 godkända avtalet mellan staten och bolaget

skall upphöra att gälla, samt förblir gällande till och med den 31

augusti 1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 239.

8

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Bilaga C.

P. M.

med beräkningar rörande förlusterna å spannmålsregleringen m. m.

I bilaga till 1934 års spannmålsutrednings utlåtande har uppgivits, att

spannmålsföreningens förluster till den 1 november 1934 uppgått till i runt

tal 28 miljoner kronor. I bilaga till Kungl. Maj-.ts proposition nr 227 till

1935 års riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

beräknades vidare, att spannmålsföreningens förluster under tiden 1/11 1934

—31/s 1935 under vissa förutsättningar skulle bliva 38.6 miljoner kronor, samt

att de totala förlusterna å spannmålsregleringen skulle komma att uppgå till

i runt tal 82 miljoner kronor.

Beträffande såväl de tidigare beräknade som de verkliga inkomsterna och

utgifterna för tiden a/nl934— 31/s 1935 lämnas följande uppgifter:

Lager den 1 november 1934

190,000 ton å 155: — ................................

Beräknade

utgifter

kronor

29,450,000

Verkliga

utgifter

kronor

29,450,000

Inköp under tiden 1/u 1934—ai/8 1935

Beräknade: Verkliga:

250,000 ton å 170: — (138,000 ton å 172: 54) ....

42,500,000

23,810,000

Inlösta kvantiteter sommaren 1935

Beräknade: Verkliga:

lennon* a 17* 1(230,000 ton vete å 188:— \

150,000 ton a 175. — j 107)000 ton råg ä 176: 30) j

Lagrings- och övriga spannmålskostnader m. m.....

Övriga kostnader........................................

26,250,000 ■

7.875.000

1.500.000

| 43,240,000

( 18,864,000

10,000,000

800,000

Summa 107,575,000 126,164,000.

Försäljningar under tide

Till kvarnändamål

Beräknade:

20,000 ton å 180: —

Till foderändamål

Beräknade:

120,000 ton ä 120: —

Vn 1934— 31/8 1935

Verkliga:

(112,000 ton å 181:—) ..

Verkliga:

(94,000 ton å 126: —) ..

3,600,000 20,272,000

14,400,000 11,844,000

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239. 107

Beräknade Verkliga

utgifter utgifter

kronor kronor

Till export

Beräknade: Verkliga:

150.000 ton å 70:— (170,000 ton å 83:—).... 10,500,000 14,110,000

Lager den 31 augusti 1935

Beräknat: Verkligt:

300.000 ton å 135:— (290,000 ton å 135:—) .... 40,500,000 39,150,000

Importavgift å majs .................................... 1,200,000

Förlust under tiden */u 1934—31/« 1935 .............. 38,575,000 39,588,000

Summa 107,575,000 126,164,000.

En beräkning av de kommande förlusterna å spannmålsregleringen ställer

sig vidare sålunda:

Utgifter.

Lager den 1/» 1935 Kronor

290.000 ton å 135: —........................ 39,150,000

Inköp under tiden x/» 1935—-31/s 1936

80.000 ton vete å 170: —■ ............................................ 13,600,000

50.000 ton råg å 160: — ............................................ 8,000,000

Inlösta myckenheter den */« 1936

45.000 ton vete å 170: — ............................................ 7,650,000

15.000 ton råg å 160: — ............................................ 2,400,000

Lagrings- och övriga kostnader ........................................ 9,000,000

Summa 79,800,000.

Inkomster.

Försålda myckenheter kvarnspannmål Kronor

120.000 ton vete å 170:—............................................ 20,400,000

50.000 ton råg ä 150: —............................................ 7,500,000

Försålda myckenheter foderspannmål

30.000 ton råg å 110:—........................................— 3,300,000

Exporterade myckenheter spannmål

50.000 ton vete å 100: —............................................ 5,000,000

30.000 ton råg å 55: —............................................ 1,650,000

Överlämnat till staten den 31/$ 1936 som beredskapslager

100.000 ton å 100: —.................................................. 10,000,000

I lager den 31/s 1936

100,000 ton å 100: —......................................... 10,000,000

Summa 57,850,000.

De totala förlusterna skulle sålunda approximativt bliva följande:

Kronor

Förlust under tiden t. o. m. 30/i0 1934 ................................ 28,000,000

» » » Vn 1934—81/s 1935................................ 40,000,000

» » V, 1935—1''V, 1936 ..................... 22,000,000

Summa 90,000,000.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

De sammanlagda förlusterna å spannmålsregleringen kunna numera beräknas

till cirka 90 miljoner mot förut 82 miljoner kronor. Sistnämnda belopp

avsåg emellertid förlusterna å det till och med konsumtionsåret 1934—1935

uppkomna brödsädsöverskottet. För konsumtionsåret 1935—1936 beräknades

i Kungl. Maj:ts ovan omförmälda proposition kostnaderna å spannmålsregleringen

till omkring 4 miljoner kronor. Rätteligen böra sålunda de nu

beräknade förlusterna jämföras med ett tidigare beräknat belopp av 86 miljoner

kronor. Sålunda skulle en ökning hava uppstått på 4 miljoner kronor.

Denna ökning beror på, framför allt att exportmöjligheterna för råg äro

väsentligt sämre, än man tidigare haft anledning räkna med.

Slutligen kunna de till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen

inflytande medlen beräknas sålunda:

Inkomster.

Under budgetåret 1934/1935 influtna medel Kronor

från veteavgift och kliskatt.......................................... 6,400,000

Under budgetåret 1935/1936 beräknas inflyta

av veteavgift och kliskatt............................................ 9,500,000

Under budgetåret 1936/1937 beräknas för tiden

Vv—31/» 1936 inflyta av veteavgift .................................. 1,500,000

Summa 17,400,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 239.

1*

Bilaga.

Statens jordbruksnämnds utredning med förslag angående

anordnande av reservlager av brödsäd.

Allmänna synpunkter.

Genom de likliga skördarna av brödsäd åren 1932, 1933 och 1934 har

såsom bekant uppkommit ett betydande överskott av brödspannmål.

Detta överskott handhaves av det för spannmålsregleringens genomförande

bildade organet, svenska spannmålsföreningen u. p. a., som jämlikt kontrakt

med staten haft skyldighet att enligt vissa i kontraktet angivna grunder inlösa

till föreningen hembjuden brödspannmål. Sedan jämlikt statsmakternas beslut

med spannmålsregleringen sammanhängande åtgärder av organisatorisk

och affärsmässig art anförtrotts åt ett nytt organ, svenska spannmålsaktiebolaget,

avses, alt spannmålsföreningen skall avveckla sin ifrågavarande verksamhet

och sålunda försälja sitt kvarvarande lager av inlöst brödsäd.

Enligt från svenska spannmålsföreningen erhållna uppgifter innehade föreningen

vid innevarande konsumtionsårs början eller den 1 september 1935

ej mindre än 192,000 ton vete och 98,000 ton råg eller tillhopa 290,000 ton

brödsäd av gammal skörd. Av sagda myckenheter har föreningen efter nyssnämnda

dag enligt vederbörligt medgivande för export försålt cirka 5,000

ton vete och 20,000 ton råg. Föreningen har vidare under hösten 1935 till

inhemska kvarnföretag försålt inemot 50,000 ton vete och 40,000 ton råg.

I anledning av för spannmålsregleringen lämnade riksdagsdirektiv har man

att räkna med att dessa kvantiteter kunna komma att återköpas av årets

skörd, varför jordbruksnämnden i detta sammanhang ansett sig böra uppskatta

det i statens hand för närvarande befintliga brödsädsöverskottet till

omkring 265,000 ton, varav cirka 187,000 ton vete och 78,000 ton råg.

Enligt de uppgifter, som hittills stått att vinna rörande utfallet av innevarande

års skörd av brödsäd, torde denna komma att ungefär motsvara det

för konsumtionsåret 1935—1936 påräkneliga behovet, möjligen med något

överskott i fråga örn råg. Minskning av statens spannmålslager genom

försäljning av brödsäd i öppna marknaden inom landet synes sålunda icke

vara ett alternativ att räkna med under innevarande konsumtionsår. Alt

exportera spannmål är däremot alltjämt möjligt, men utförsäljningen måste

i så fall ske till priser, som väsentligt understiga spannmålspriserna inom

landet. Sålunda torde för närvarande vid export uppnåeliga priser vara ungefär

10 kronor för deciton vete och 5 kronor 75 öre för deciton råg, fob

.svensk exporthamn, under det man kan räkna med att det inländska priset

är omkring 7 kronor högre för deciton vete och 9 kronor högre för deciton

råg. En annan anordning för spannmålslagrens realiserande är att efter

det spannmålen undergått särskild behandling försälja densamma till foder.

Jämväl i detta fall måste emellertid spannmålen realiseras till underpris och

anordningen bar därjämte, såsom den hittills tillämpats, varit behäftad med

vissa andra olägenheter.

Billan!7 till riksdagens protokoll 19,''IG. 1 sami. Nr 239. (Bilaga.)

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

2*

Kunell. Maj:ts proposition nr 239.

De svårigheter att på ett någorlunda tillfredsställande sätt avyttra spannmålsöverskottet,

som sålunda för närvarande framträda, medföra givetvis, att

frågan örn ett uppskov med realiserandet av överskottet genom fortsatt lagring

av spannmålen förtjänar särskilt beaktande. En dylik åtgärd är ur

rent ekonomisk synpunkt icke försvarlig, med mindre man därvid har anledning

räkna med en prisstegring, som uppväger de med lagringen förenade

kostnaderna. Huruvida under den närmaste tiden på grund av ett förbättrat

prisläge å den internationella spannmålsmarknaden eller eljest möjlighet

att utfå ett förhöjt pris för den lagrade spannmålen kan vara att förvänta

synes emellertid ovisst. Den lagring av brödsäd, som hittills förekommit,

torde ock hava betraktats som en nödfallsutväg i avvaktan på lämpligt

tillfälle för spannmålens avyttring. Det jordbruksnämnden lämnade uppdraget

åsyftar emellertid, såsom framgår av sammansatta bevillnings- och

jordbruksutskottets av riksdagen utan erinran lämnade uttalande i ämnet

(nämnda utskotts utlåtande den 20 maj 1935, nr 1), en undersökning, huruvida

icke det nuvarande innehavet av spannmål utav utmärkt kvalitet borde

föranleda staten att vidtaga anordningar för bibehållandet tillsvidare av ett

visst större reservlager. Ett sådant lager tänktes därvid i första hand kunna

antagas i händelse av stängd livsmedelsimport få betydelse för folkförsörjningen.

I den mån en sådan lagring befinnes motiverad, skulle sålunda av

brödsädsöverskottet en däremot svarande kvantitet undandragas den försäljning,

som eljest skulle ifrågakomma.

Tidigare förslag om anordnande av reservlager av brödsäd.

Innan jordbruksnämnden till fullgörande av sitt nu ifrågavarande utredningsuppdrag

närmare ingår på frågan om uppläggande för allmänt ändamål

av reservlager av brödsäd, synes det vara lämpligt att lämna en kortfattad

redogörelse för de förslag om dylik lagring, som tidigare blivit framförda.

I sitt den 23 augusti 1918 avgivna betänkande angående folknäringen vid

krig ingår statens krigsberedskapskommission bl. a. på en beräkning av verkningarna

av en total avspärrning från utländsk tillförsel av viktigare livsförnödenheter.

Ifråga om vete och råg konstaterar därvid kommissionen till en

början, med utgångspunkt från de tre konsumtionsåren september 1911—

augusti 1914, att den inhemska produktionen av nämnda sädesslag icke motsvarar

normalbehovet. I runt tal uppgick Sveriges normalförbrukning av

vete och råg under nämnda konsumtionsår till 1 miljon ton årligen, varav

c:a 700,000 ton härrörde från landets egen produktion och återstoden,

300,000 ton, utgjorde importöverskott.

För övervinnande av de svårigheter, som ett uteblivande av ett så betydande

importöverskott måste innebära, nödvändiggöras, framhåller krigsberedskapskommissionen,

ingripande åtgärder från det allmännas sida. Behovet

av sådana åtgärder framstår än starkare, då en total avspärrning vid

krig torde i följd av minskad och försämrad gödseltillgång samt brist på

arbetskraft och dragare föranleda viss skördeminskning, av kommissionen

beräknad till minst 10 procent av normalskörden. Kommissionen kommer

emellertid till det resultatet, att genom reglering av konsumtionen och förfogande

över en del foderspannmål, främst korn, för konsumtionsändamål

Sverige vid avspärrning av tillförsel utifrån bör med utgångspunkt från

normal skördeavkastning kunna med sin egen produktion av spannmål

trygga det nödvändiga behovet av brödsäd. Även i händelse av svag skörd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3*

bör enlig* kommissionens mening landet kunna i händelse av avspärrning

livnära sin befolkning, om också förutsättningen då måste bli långt gående

ingrepp och reglering beträffande såväl produktion som konsumtion i förening

med hårt anlitande av den näringsreserv, som landet äger i husdjursbeståndet.

Kommissionen ingår så på frågan, huruvida en brist i brödsädsförrådet

av nu ifrågavarande slag bör föranleda uppläggande under fred av reservlager

av brödsäd och kommer efter vissa beräkningar rörande livsmedelstillgången

i olika tänkbara situationer till den slutsatsen, att konsekvenserna

för brödförsörjningen av en avspärrning ej behöva bli katastrofartade,

om ransonering skyndsamt införes och statens förfogande över landets spannmålstillgångar

i tillräcklig grad genomföres. Kommissionen finner emellerlertid,

att redan i dessa förutsättningar ligger ett moment av osäkerhet.

Ransoneringens genomförande kan otillbörligt fördröjas, vederbörande regleringsorgan

kan av brist pa erfarenhet eller av andra orsaker visa sig ur

stand att tillfredsställande lösa sin uppgift, illojalitet och underslev kunna

möta från de av regleringarna träffade o. s. v. Härtill kunna komma svårigheter

genom fiendes åtgärder, t. ex. invasion i Skåne, varigenom stora

delar av de beräknade brödsädstillgångarna utebli el. dyl. Också bör hänsyn

tagas därtill, att i händelse av mobilisering avsevärda mängder havre

måste anskaffas för arméns hästar, varigenom möjligheten att disponera

sådan för befolkningens behov minskas. På grund av dessa och andra skäl

finner kommissionen försiktigheten bjuda, att åtminstone ett mindre lager

av brödsäd upplägges i fredstid för underlättande av de oundvikliga med en

avspärrning förenade svårigheterna. Storleken av detta lager föreslår kommissionen

till två månaders normala importöverskott eller c:a 50,000 ton.

Medan salunda statens krigsberedskapskommission bedömt lagringsfrågan

ur synpunkten av folkförsörjningens tryggande, har 193-1 års spannmålsutrednings

förslag örn uppläggande av ett reservlager av brödsäd sin grund i

de nuvarande svårigheterna för producenterna att till skäliga priser finna

avsättning för saluöverskottet av spannmål och den därav påkallade regleringen

av spannmålsmarknaden. I sitt förutnämnda betänkande framhåller

spannmalsutredningen bl. a., att staten bör för ernående av en bättre organisation

av skördens avsättning lämna sin medverkan för att giva den enskilde

jordbrukaren och lantmännens organisationer en starkare ställning vid spannmålens

mai knadsförande. L tredingen, som utgår från att någon garanti

för spannmålens inlösning icke skall ingå i regleringen, anför, att statens stöd

synes i forsta hand erforderligt för uppnående av en i görligaste mån jämn,

successivt stigande prisbildning under konsumtionsåret. För vinnande av

detta ändamål föreslås bibehållet inmalningstvång och reglering av importen

samt därutöver stödjande av marknaden vid behov genom stödköp av

spannmål. För säkerställande av en någorlunda jämn prisbildning å den

svenska spannmålsmarknaden och möjliggörande i görligaste mån av oförändrade

inmalningsprocenter och mjölkvalitet torde, framhåller utredningen,

ett visst reservlager böra finnas disponibelt för utjämning av tillfälliga, mera

betydande rubbningar av jämvikten mellan tillgång och efterfrågan av spannmål.

Reservlagret skulle sålunda främst vara avsett för mötande av en under

konsumtionsåret eventuellt framträdande brist på kvarnspannmål och

fodersäd. I avseende å storleken av detta reservlager föreslår utredningen,

att detsamma för begränsande av kostnaderna icke må överstiga 70,000 ton,’

vilket enligt utredningens mening normalt bör vara tillräckligt för det åsyftade

ändamålet.

Jämväl 1930 ärs försvarskommission har i sitt den .30 juli 1935 avgivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

4* Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende gjort vissa

uttalanden rörande behovet av reservlager av livsmedel.

Vid behandlingen av Sveriges läge ur försörjningssynpunkt åberopar kommissionen

vissa av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställda

beräkningar angående Sveriges möjligheter till självförsörjning under

avspärrning av tillförseln utifrån. Enligt dessa beräkningar, som huvudsakligen

hänföra sig till åren 1928—1932, antages skörden kunna hållas uppe

vid normal fredsnivå under ett första avspärrningsår. Under andra avspärrningsåret

antages väl arealanvändningen vara oförändad men skörden till

följd av minskad tillgång på gödselmedel, arbetskraft och dragare reducerad

till 85 %> av normalskörd för vete och råg, 80 % för sockerbetor och foderrotfrukter,

95 % för hö, bete och grönfoder samt 90 w/o tor alla övriga grödor.

Betraktas försörjningsmöjligheterna såsom en helhet, innebära beräkningarna,

att under avspärrning av import skulle kunna antagas finnas att

tillgå en sammanlagd näringskvantitet, uppgående under ett första avspärrningsår

till cirka 90 °/o och under ett andra avspärrningsår till cirka 85 °/o

av den normala fredsförbrukningen, däri inberäknat alla slag av näringsmedel,

även sådana härrörande från annat håll än jordbruket. Jämförda

med de siffror, som angiva det näringsfysiologiska minimum för livsmedelsbehoven,

innebära dessa resultat, enligt den åberopade utredningen, att även

under andra avspärrningsåret ett överskott skulle föreligga, ett överskott som

dock bleve alltför obetydligt för den händelse man räknar med att någon

nämnvärd nedsättning i jordbruksbefolkningens förbrukning under avspärrningstiden

ej skulle låta sig genomföras.

I avseende å detta utredningsresultat uttalar försvarskommissionen bl. a.,

att därav framgår, att Sveriges möjligheter till självförsörjning under avspärrning

avgjort förbättrats under tiden efter världskriget. Den enligt utredningen

påräkneliga marginalen över ett fysiologiskt näringsminimum

måste emellertid betraktas som väl knapp för att ingiva full säkerhet, och

kommissionen tillfogar, att också omständigheter av olika slag givetvis kunna

inträffa, vilka rubba kalkylernas riktighet. Kommissionen erinrar, att den

på senare tid inträffade ökningen av livsmedelsproduktionen inom landet

framför allt har sin grund i omfattande statliga stödåtgärder för jordbruket

och en serie ovanligt goda skördar i förening. Anses en återgång i fråga om

avkastningen sannolik, synes kommissionen försiktigheten bjuda att räkna

med, att under krigstid en viss import kan bliva erforderlig för de nödvändiga

livsmedelsbehovens tillgodoseende, förslagsvis 200,000 ton per år. Närmast

syntes därvid för upprätthållande av produktiviteten inom jordbruket

en förstärkning av tillgången på äggvitehaltiga foderämnen samt konstgödselmedel

böra ifrågakomma. Vid minskad inhemsk produktion vöre emellertid,

framhåller kommissionen, jämväl reservlager av de viktigaste slagen

av livsmedel givetvis av värde. I avseende å betydelsen av lagertillgångar i

allmänhet i fred uttalar kommissionen vidare, att avsevärda sådana underlätta

och möjliggöra en ändamålsenlig hushållning under krigsförhållanden

och att ju större lagertillgångarna äro desto smidigare kan en övergång ske

från freds- till krigshushållning. Under den tidsfrist, som genom lagertillgångarna

skapas, innan en avspärrning hinner verka, kunna, säger kommissionen,

åtgärder vidtagas i syfte att anpassa produktionen och konsumtionen

med hänsyn till lägets krav och för att anskaffa ersättningsvaror samt söka

nya vägar för handelsutbytet med utlandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

*5

Lämpligheten av ett reservlager av brödsäd.

Ett mera permanent brödsädslager får självfallet verklig betydelse ur lolkförsörjningssynpunkt

endast för det fall att import av utländsk vara icke

kan ske. Så länge handeln med brödsäd inom och utom landet är fri, kommer

en eventuell brist i den inhemska produktionen att utan svårighet för

konsumtionen täckas genom införsel utifrån. Är den inhemska spannmålsmarknaden

underkastad statlig reglering kan emellertid ett brödsädslager under

vissa förhållanden även vid möjlighet till fri import vara av värde för

upprätthållande av en sådan reglering. Härtill återkommer jordbruksnämnden

i det följande.

Lämpligheten ur folkförsörjningssynpunkt. För bedömande av frågan,

i vad mån det må vara påkallat att ur folkförsörjningssynpunkt i fredstid

upplägga och vidmakthålla ett lager av brödsäd, erfordras kännedom örn Sveriges

förmåga att i händelse av total avspärrning av tillförseln utifrån självt

tillgodose sitt behov av livsmedel. Ett besvarande av denna fråga förutsätter

åter uppgift om, å ena sidan, vårt lands årsbehov av livsmedel och, å

andra sidan, storleken av den inhemska årsproduktionen av livsmedel och

dennas påverkan av en avstängning av importen. I nu angivna hänseenden

hade på sin tid en omfattande undersökning föranstaltats av statens krigsheredskapskommission.

1930 års försvarskommission grundar, såsom

nämnts, sina uttalanden rörande önskvärdheten av reservlager av livsmedel

på vissa utav rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställda

beräkningar angående Sveriges möjligheter till självförsörjning under avspärrning

av tillförseln utifrån. Ehuru det givetvis varit önskvärt, att ingående

undersökningar rörande hithörande förhållanden även i förevarande

sammanhang verkställts, har nämnden, med hänsyn till att dylika undersökningar

måste bliva av omfattande natur och därför taga jämförelsevis lång

tid i anspråk, funnit sig böra avstå från utförandet av sådana.^ Ur flera synpunkter

är det nämligen angeläget, att jordbruksnämndens ifrågavarande utredningsuppdrag

skyndsamt slutföres.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för det av statens krigsberedskapskommission

framförda förslaget, att ur folkförsörjningssynpunkt

ett reservlager av brödsäd å 50,000 ton borde uppläggas, hade kommissionen

att utgå från förefintligheten av ett importbehov av c:a 300,000 ton brödsäd

årligen. Det förordade reservlagret kunde sålunda av kommissionen betecknas

såsom motsvarande c:a två månaders normala importöverskott. Såsom

känt är, har i detta avseende numera en förändrad situation inträtt, i det att

den inhemska produktionen av brödsäd kraftigt ökat, medan samtidigt förbrukningen

av brödsäd till människoföda gått tillbaka. Till belysning av

stegringen i den inhemska tillgången av för konsumtion avsedd brödsäd må

meddelas följande sammanställning av storleken av brödsädsskördarna, utsäde

avdraget. De år hava därvid utvalts, för vilka skördestatistiken kan

anses lämna de relativt säkraste uppgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Skörd av vete och råg (utsäde avdraget).

Konsumtionsår

Vete

Råg

Summa vete

och råg

ton

ton

ton

1913- 1914............................ 234,592

1914- 1915............................i 216,306

1915- 1916............................ 236,401

1919— 1920............................| 224,100

1920— 1921............................: 250,517

1921— 1922............................ 305,484

1927— 1928............................ 369,300

1928— 1929 ............................. 450,114

1929— 1930............................1 462,463

1930— 1931............................: 508,361

1931— 1932............................! 399,937

1932— 1933............................ 652,837

1933— 1934............................! 733,558

508,875

605,301

529,715

502,558

498,153

606,183

332,036

376,844

365,121

396,401

242,727

391,466

414,967

743,467

821,607

766,116

726,658

748,670

911,667

701,336

826,938

827,584

904,762

642,664

1,044,303

1,148,525

Vad beträffar förbrukningen av brödsäd till människoföda uppskattades

denna under åren närmast före världskriget uppgå till i genomsnitt för år

385,000 ton vete och 580,000 ton råg eller sammanlagt 965,000 ton. Det bör

betonas, att uppskattningarna såväl före som efter världskriget äro approximativa.

Detta gäller i särskilt hög grad siffrorna för tiden före kriget. Enligt

en av statens spannmålsnämnd verkställd beräkning har den totala förbrukningen

av brödsäd till människoföda under konsumtionsåren 1932/1933 och

1933/1934 uppgått till i genomsnitt c:a 483,000 ton vete och 230,000 ton råg

eller sammanlagt blott omkring 713,000 ton.

Ställas ovannämnda uppgifter rörande omfattningen av brödsädsproduktionen

och brödsädskonsumtionen vid sidan av varandra, ligger det nära till

hands att draga den slutsatsen, att Sverige numera är självförsörjande i avseende

å brödsäd. Man måste emellertid vid bedömande av sagda spörsmål

ihågkomma, att den utvidgade brödsädsodlingen under åren 1932—1934 till

väsentlig del förklaras av särskilda statliga åtgärder och att brödsädsskördarna

per arealenhet under nämnda år varit synnerligen rikliga. Normalskördar

av vete och råg å årets arealer för dessa sädesslag torde närmast

kunna beräknas ungefärligen motsvara konsumtionsbehovet av sådan spannmål.

Givet är emellertid, att man icke kan stanna vid att betrakta frågan örn

brödsädsförsörjningen isolerad, utan att vid fall av avspärrning av importen

folkförsörjningsproblemet bör betraktas såsom en helhet. Frågan blir då, i

vad mån vårt land har förmåga att under sådan avspärrning självt tillgodose

befolkningens behov av födoämnen.

I avseende härå vill nämnden till en början framhålla, att enligt vad 1934

års spannmålsutredning framhåller i sitt förutnämnda betänkande den svenska

jordbruksproduktionen som helhet betraktad för närvarande under normala

skördeår icke torde vara tillräcklig att tillgodose landets behov av jordbruksprodukter

av olika slag. Nedanstående sammanställning, vilken hämtats

ur sagda betänkande och kompletterats för senare år, belyser ehuru behäftad

med viss osäkerhet detta förhållande. Produktionen lämnar, örn

man frånser de senaste åren, då skördarna varit osedvanligt rikliga, ett icke

obetydligt underskott. Detta är beroende av framför allt det stora behov

av importerat foder, som sedan gammalt förelegat och alltjämt örn ock i

förminskad omfattning gör sig gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

7*

Sveriges årliga import- (—) och export- ( + ) överskott av nedan angivna varuslag,

omräknade till 1,000 skördeenheter.1

Varuslag

1911/13

1926/30

1931

1932

1933

1934

Jan.—sept.

1935

Smör ........

+ 320,670

+ 308,325

+ 292,605

+ 202,980

+ 256,410

+ 348,000

+ 255,300

Ost ..........

- 3,395

- 3,241

- 5,047

- 2,499

- 910

- 2,569

- 2,450

Fläsk ........

+ 44,870

+ 136,766

+194,642

+142,891

+132,587

+124,614

+ 59,430

Nötkött ......

+ 162,140

+ 13,100

+ 3.740

- 1,700

+ 14,190

+ 16,230

+ 1,960

Ägg..........

+ 620

+ 15,310

+ 5,605

+ 20,005

+ 12,400

+ 14,035

+ 11,080

Socker........

- 3,476

-216,962

-168,792

-177,018

- 23,112

- 13,470

- 9,860

Potatis ......

- 4,358

- 2,262

- 3,501

+ 925

91

- 171

- 1,125

Vetemjöl......

- 7,047

- 9,542

- 1,924

- 1.105

256

- 151

+ 18

Rågmjöl......

- 7,862

744

+ 57

- 163

+ 891

+ 12

+ 220

Annat mjöl ..

117

- 22

47

+ 339

+ 172

29

Vetegryn ....

- 1,275

- 647

839

616

- 112

212

- 120

Havregryn....

+ 3,127

+ 944

+ 2,087

+ 1,124

+ 494

- 199

99

Andra gryn ..

+ 392

- 7,353

- 7,417

— 5,553

- 6,674

- 4,680

- 3,141

Omalet vete ..

-180,971

-180,394

-122,028

— 170,055

- 52,770

- 21,730

+ 80,607

Omalen råg ..

- 81,253

- 63,056

- 29,465

- 47,365

- 1,575

+ 74,266

+ 24,273

Havre........

- 43,114

- 24,756

- 54,272

- 18,024

— 33,542

- 18,441

106

Korn ........

+ 2,879

+ 9,040

- 579

+ 820

+ 74

+ 580

+ 142

Majs..........

- 56,615

-137,657

-352,482

-243,709

-264,779

-107,185

- 31,757

Annan spann-

mål........

- 22,745

- 9,951

- 10,874

- 9,319

- 11,715

- 18,325

- 12,105

Hö ..........

+ 724

+ 2,257

- 1,922

+ 486

- 229

+ 388

+ 1,116

Halm ........

+ 847

+ 464

+ 167

+ 609

+ 1,115

+ 4,398

Kli ..........

- 35,597

- 36,715

- 63,451

- 19,010

- 48,082

- 35,146

- 2,307

Oljekakor ....

-164,261

-132,034

-167,983

- 97,902

-102,256

-147,333

-121,373

Annat kreaturs-

foder ......

- 18,917

- 62,909

- 74,141

- 44,629

- 7,157

- 8,467

- 8,040

Summa

- 94,734

-402,039

-565,861

-468,488

-134,927

+ 204,415

+ 241,663

1 1 skördeenhet = 1 kg vete, råg, korn, arter, bönor eller vicker, 1.2 kg havre, 1.1 kg blandsäd,

4 kg potatis eller sockerbetor, 10 kg foderrotfrukter, 2.5 kg hö, 3.5—5 kg halm, 12—15 kg blast.

Vidare må nämnas att för tillverkning av 1 kg smör anses åtgå 15 skördeenheter samt att motsvarande

tal utgör för ost 7, för kött 10, för fläsk 7, för ägg 5 och för socker 2.

Otvivelaktigt torde vid en omläggning av jordbruksdriften i vårt land större

utbyte av jordbruket, räknat i näringsenheter, kunna ernås, än vad som nu

är fallet, men det synes tveksamt, huruvida och i vad mån en dylik omläggning

kan genomföras i händelse av upphörd import. Även om redan från

början strävandena målmedvetet inriktas på att i möjligaste mån uppehålla

jordbruksproduktionen, torde det av flera anledningar för vårt lands vidkommande

icke vara möjligt att vid avstängd import undgå en väsentlig

minskning i utbytet av jordbruket. Sålunda må erinras, att jordbruket numera

har behov av betydande kvantiteter konstgödsel, som till övervägande

del erhålles genom import. Vårt jordbruk är för att kunna drivas så intensivt

och rationellt som för närvarande är fallet i hög grad beroende av den

ökade konstgödselanvändningen och har alltså med hänsyn härtill blivit

mera sårbart än tidigare. Vid mobilisering eller krig torde man dessutom ha

att räkna med, att landets egen kväveindustri kommer att i väsentlig omfattning

tagas i anspråk för militära ändamål. Framhållas må även, hurusom

det större jordbruket numera i stor utsträckning anlitar maskinella hjälpmedel,

särskilt traktorer, vid driften, och att det lär vara tvivelaktigt, huruvida

härför erforderliga mängder oljor och bränslemedel skulle vid stängd

import vara alt påräkna. En brist på dylika förnödenheter torde bli särskilt

kännbar, örn importavspärrningen vore förenad med mobilisering, då i så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8*

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

dant fall bristens ersättande genom levande arbetskraft oell dragare måste

bereda större svårigheter än eljest. Under mobilisering eller krig torde det

även i övrigt komma att visa sig svårt att erhålla för jordbrukets uppehållande

tillräcklig arbetskraft. Rörande storleken av den nedgång i jordbruksproduktionen,

som kan befaras av nyssnämnda omständigheter, är det givetvis

omöjligt att utan mycket ingående undersökningar yttra sig, men det

förefaller nämnden som om försiktigheten skulle bjuda att räkna med en väsentligt

större minskning i skörden än den, som antagits i förut berörda undersökningar.

Särskilda svårigheter synes landets försörjning med fettämnen komma att

bereda. Befolkningens behov av fett tillgodoses för närvarande till stor del

av den svenska margarinindustrien. Då denna för sin tillverkning är i

oundgängligt behov av utländska råvaror, torde man kunna befara, att vid

stängd import ifrågavarande fabrikation kommer att praktiskt taget helt

upphöra. Ökade anspråk ur folkförsörjningssynpunkt komme sålunda att

ställas på det inhemska jordbruket. Dettas produktion av fettämnen komme

emellertid att avsevärt nedgå. För ernående ur folkförsörjningssynpunkt

av största möjliga utbyte av jordbruket torde det nämligen bliva nödvändigt

att kraftigt beskära svinstocken. Ehuru detta till en början måhända

föranleder en ökning i utbudet av fläsk, kommer dock knappheten

på detta varuslag att framträda inom en ej alltför lång tidrymd. Även

mjölkproduktionen torde på grund av brist på äggviterikt foder komma att

kännbart avtaga, vilket framför allt kommer att taga sig uttryck i en minskad

tillverkning av smör. Man synes därför böra räkna med, att tillgången

på fettämnen till människoföda kommer att nedgå väsentligt starkare

än övriga näringsmedel. En avspärrning kommer sålunda att föranleda ej

endast en allmän minskning av tillgången på livsmedel utan även en fullständig

omläggning av livsmedelskonsumtionen.

De svårigheter, som därvid komma att möta, synas icke böra underskattas.

Erfarenheterna från åren under världskriget giva många belägg för

vanskligheterna att genom statliga regleringsåtgärder på livsmedelsförsörjningens

område åstadkomma en ändamålsenlig fördelning av tillgängliga

förråd. Särskilt framträda svårigheterna att vid en behövlig ransonering

i motsvarande grad nedbringa jordbruksbefolkningens egen förbrukning av

framför allt fettämnen men även av övriga inom jordbruket producerade

livsmedel.

Det är sålunda ett flertal omständigheter, som i händelse av avstängd import

komma att verka försvårande på landets livsmedelsförsörjning. Även

örn Sverige räknemässigt i dylikt fall skulle kunna anses självförsörjande

vid normala skördar, förefaller det dock nämnden, som örn detta skulle innebära,

att livsmedelsförbrukningen kommer att väsentligt nedpressas under

vad som får anses lämpligt. Önskvärt får sålunda anses vara, att vissa

beredskapsanordningar i tid genomföras för att vårt land skall med så

små olägenheter som möjligt kunna möta en situation med avstängd import.

I sådant hänseende är det av betydelse, att åtgärder vidtagas för att i ett

dylikt läge produktionsapparaten för livsmedelsframställningen skall kunna

hållas i gång i största möjliga utsträckning. För sådant ändamål torde enligt

nämndens mening behov i första hand göra sig gällande av beredskapsanordningar

för anskaffande av konstgödsel och äggviterikt foder eller av

råvaror för tillverkning av dylika produkter, men faller det utanför nämndens

uppdrag att närmare ingå härpå. Av vikt är emellertid även, att sådana

åtgärder i tid vidtagas, att den omläggning av produktionen och reglering

av konsumtionen av livsmedel, som lär bliva nödvändig, kan genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

9*

förås med minsta möjliga rubbningar oell på kortast möjliga tid. Det synes

sannolikt, att de av en avspärrning påkallade åtgärderna för folkförsörjningens

tryggande under alla förhållanden kunna träda i tillämpning först

någon tid efter avspärrningens inträde, ett förhållande som synes bestyrkas

av erfarenheten. Häri torde ligga en allvarlig fara för att under mellantiden,

då allmänhetens lojalitet inför de väntade reglerings- och ransoneringsåtgärderna

ställes på svåra prov och panikartade tillstånd lätt inträda, en

viss desorganisation skall hinna göra sig gällande och därmed statsmaktens

möjligheter att på lämpligaste sätt bemästra situationen försvåras. I ett sådant

läge och alltså främst för alt underlätta övergången till en reglerad hushållning

synes det jordbruksnämnden vara av synnerligt värde att en viss

livsmedelsreserv finnes att tillgå. Ej minst ur psykologisk synpunkt eller

till allmänhetens lugnande torde en sådan reserv böra tillmätas betydelse.

Givetvis skulle emellertid en livsmedelsreserv vara till gagn även för ett direkt

utdrygande av den förefintliga tillgången av livsmedel.

Ehuru det icke torde ankomma på jordbruksnämnden att ingå på frågan,

huru ett dylikt beredskapslager bör vara sammansatt, därest det anses

böra komma till stånd, Null det förefalla nämnden, som örn en viktig beståndsdel

däri borde utgöras av brödsäd. Av vikt synes nämligen vara, att

lagret erhåller en sådan sammansättning, att det kan få en så mångsidig användning

som möjligt och i detta hänseende fyller brödsäden stora anspråk.

Brödsäden intager vidare alltjämt en viktig plats i folkförsörjningen och dess

betydelse härutinnan torde säkerligen för den händelse livsmedelsransonering

genomföres komma att ytterligare framträda. Även vid en inhemsk

produktion av brödsäd svarande mot det normala behovet därav kommer

därför i nyss antydda situation brödsädsförsörjningen sannolikt att bliva utsatt

för vissa påfrestningar. Med hänsyn härtill vore det önskvärt, att ett

mycket betydande lager av brödsäd upplades. Utgår man emellertid från

att med lagret i huvudsak åsyftas att underlätta övergången till den tvångshushållning,

som torde bliva en följd av livsmedelsimportens spärrande, vill

det synas nämnden, som örn ett brödsädslager av 100,000 ä 150,000 ton vore

tillräckligt för vinnande av sagda syfte. Med ett lager av denna storlek, vilket

motsvarar cirka tvä månaders förmälning, samt vad som kan erhållas i

öppna marknaden, skulle kvarnarnas råvarubehov säkerligen kunna tillgodses

under den tid, som kräves för övergångens verkställande.

Lämpligheten ur spannmålsreglcringens synpunkt. Såsom förut framhållits

kan uppläggande av ett reservlager befinnas lämpligt även för att

därigenom bereda möjlighet till utjämnande av växlingar i den inhemska

brödsädsproduktionens omfattning och kvalitet. Ur såväl producent- som

konsumentsynpunkt är det av betydelse, att kvalitet och pris å mjöl kunna

hållas så jämna som möjligt. En sådan jämnhet är ägnad att stabilisera

efterfrågan på mjöl och därmed i viss man ge ökad trygghet för

den svenska spannmålens avsättning. Före spannmålsreglcringens genomförande

kunde önskvärd jämnhet ifråga örn kvaliteter obehindrat uppnås

genom användning i erforderlig utsträckning av importerad spannmål. Under

rådande reglering av spannmålsmarknaden, varigenom eftersträvas ett

säkerställande av den inhemska skördens avsättning inom landet till skäliga

priser, är på grund av inmalningstvånget att räkna med viss begränsning

av möjligheterna all använda utländsk råvara. Det kan därför ifrågasättas,

att en kvantitet av förstklassig inhemsk spannmål hålles tillgänglig för

att linder år med ringa eller kvalitativt svag brödsädsskörd denna skall kunna

utdrygas oell genomsnittskvaliteten hos densamma höjas. Under de senaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

10*

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

åren ha visserligen de svenska brödsädsskördarna varit både rikliga och

kvalitativt goda, men man måste dock även framgent räkna med skördar,

som särskilt på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden under växtoch

skördetiden bliva otillfredsställande ifråga örn kvantitet eller kvalitet

eller bådadera.

Variationerna i skördarnas storlek under de år, för vilka tillförlitliga arealuppgifter

finnas, framgå av nedanstående sammanställning:

Skörd av vete och råg.

Å r

Höstvete

ton

Vårvete

ton

Summa

vete

ton

Höstråg

ton

Vårråg

ton

Summa

råg

ton

Summa

vete och

råg

ton

1927................

366,954

49,957

416,911

376,410

9,043

385,453

802,364

1928................

444,776

54,110

498,886

421,079

9,568

430,647

929,533

1929................

451,974

65,436

517,410

400,392

11,326

411,718

929,128

1930................

489,767

76,833

566,600

428,753

7,695

436,448

1,003,048

1931................

367,558

96,015

463,573

275,485

7,641

283,126

746,699

19321 ..............

588,240

132,973

721,213

426,440

7,775

434,215

1,155,428

1933i ..............

639,725

155,074

794,799

452,667

7,804

460,471

1,255,270

1934* ..............

645,677

126,599

772,276

516,117

9,012

525,129

1.297,405

1 Preliminära tal.

För att möjliggöra en uppskattning av storleken av den skörd, som motsvarar

konsumtionsbehovet, och den kvantitet brödsäd, som erfordras för

utjämnande av variationer i skördarnas kvantitet, må lämnas följande uppgifter:
Sammanställning

av skörd, överskott, förmälning av importerad spannmål

och inhemsk förbrukning konsumtionsåren 1930—1935 i ton.

Konsumtionsår */,—•''/,

Skörd

Överskott

Förmald

importerad

spannmål

Inhemsk

förbrukning

Vete.

1930-1931....................

566,600

35,349

133,107

664,358

1931—1932....................

463,573

—18,632

197,561

679,766

1932—1933....................

721,213

97,188

72,739

696,764

1933-1934....................

794,799

155,192

48,636

688,243

1934—1935....................

772,276

163,112

41,665

650,829

Medeltal

663,692

86,442

98,742

675,992

Råg.

1930—1931....................

436,448

29,044

26,996

434,400

1931—1932....................

283,126

— 22,761

68,909

374,796

1932—1933....................

434,215

44,899

3,677

392,993

1933—1934....................

460,471

81,287

1,849

381,033

1934-1935....................

525,129

113,351

2,000

413,778

Medeltal

427,878

49,164

20,686

399,400

Av sammanställningen framgår, att under vissa konsumtionsår förelegat

betydande behov av tillskott till skördeutbytet för att den inhemska förbrukningen

skulle kunna i full utsträckning tillgodoses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

11*

1 avseende å betydelsen av en utjämningskvantitet av brödsäd ur kvalitetssynpunkt

har införskaffats yttrande från jordbruksnämndens sakkunnige

i cereala frågor, professor Å. Åkerman. Detta yttrande innehåller i huvudsak

följande:

Kvaliteten hos den spannmål, som produceras i vårt land, varierar ganska avsevärt

från år till år. Under år, då väderleken under sommaren och hösten är

relativt torr och varm, brukar den genomsnittligt bli bättre än under kalla, regniga

år. Då man för den inhemska spannmålsmarknadens stödjande nödgats genom

tvångsinmalning och andra restriktiva åtgärder begränsa importen av utländsk

brödsäd till ett minimum, måste dessa växlingar i kvalitativt avseende särskilt beaktas

och åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån söka utjämna desamma. Eljest

riskeras, att mjölkvaliteterna komma att variera allt för mycket till förfång för såväl

yrkesbagare som de enskilda hushållen.

Bland de olika kvalitetsegenskaper, till vilka man bär att taga hänsyn hos brödsäden,

är det särskilt mältningsgrad och bakningskraft, som i detta sammanhang

måste beaktas, emedan dessa direkt påverka mjölets användbarhet för bakning och

andra hushållsändamål. Det är alltså i första hand årsvariationerna i dessa egenskaper,

som hänsyn bör tagas till, då det gäller att bedöma behovet av en utjämningskvantitet

ur kvalitetssynpunkt.

Vad mältningsgraden beträffar, ha vissa under senare år verkställda undersökningar

inom de större produktionsområdena givit vid handen, att denna, uttryckt i

halten grodda kärnor, genomsnittligt varierat hos höstvetet mellan 1.9 och 0.1 procent,

hos vårvetet mellan 0.7 och 0.2 procent och hos rågen mellan 5.6 och 0.7 procent.

Då en halt av endast 1 å 2 procent grodda kärnor kan vara tillräcklig att

så höja det diastatiska tillståndet hos mjölet, att särskilt dess användbarhet för

hushållsändamål därigenom äventyras, visa redan de för denna egenskap erhållna

resultaten för höstvete och höstråg tydligt, vilka stora skillnader i kvalitativt hänseende

som kunna förekomma mellan skördarna från olika år.

För rågens vidkommande är mältningsgraden av avgörande betydelse för dess

användbarhet som brödsäd, i det att all svensk råg, om den blott har låg mältningsgrad,

visar god bakningsduglighet. Hos vetet bär man däremot att taga hänsyn

till skillnaden i bakningsdugligheten. Visserligen beror denna delvis på mältningsgraden

men också av bakningskraften, vilken å sin sida avhänger av flera andra

egenskaper och faktorer, bland vilka i första hand äro att nämna råproteinhalt

(glutenhalt) och glutenkvalitet. Av verkställda undersökningar framgår, alt råproteinhalten,

beräknad i procent på torrsubstansen, i medeltal för hela landet under

de sista fem åren varierat, i fråga om höstvetet mellan 10.7 och 11.7 procent

och i fråga örn vårvetet mellan 12.2 och 14.3 procent. För höstvetets vidkommande

kan den berörda variationen förefalla vara liten och därför utan större praktisk

betydelse. Så är emellertid icke fallet, ty då det rör sig örn en så relativt låg råproteinhalt

som 10 procent, kan en genomsnittlig skillnad på endast 0.5 procent

bliva nog så betydelsefull. Nämnda lägsta råproteinhalt för höstvete, 10.7 procent,

hade vi 1934. Sistnämnda år, som var relativt torrt och varmt, var glutenkvaliteten

mycket god. En annan gång, då råproteinhalten blir låg, kan emellertid

glutenkvaliteten bli dålig. Under sådana förhållanden skulle det åtminstone med

vår nuvarande vårveteproduktion vara alldeles omöjligt att hålla en så hög inmalningsprocent

som 90, om det icke funnes relativt stora mängder gammalt vete av

bättre kvalitet att tillgå.

De erhållna resultaten hava således, framhåller professor Åkerman, bestyrkt

riktigheten av de erfarenheter, som vid kvarnarna tidigare kunnat

göras, att den svenska brödsädens kvalitet varierar högst avsevärt från år

till år. Örn man därför utan att nämnvärt minska inmalningen av svensk

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 239.

spannmål vill hålla jämna mjölkvaliteter, blir det nödvändigt tillse, att en

tillräcklig reserv av vete och råg av god kvalitet finnes i lager för att användas

under år, då skördens kvalitet är dålig. I fråga om den erforderliga

storleken av en sådan reserv synas de förutnämnda undersökningarna hava

givit vid handen, att under år med dålig kvalitet hos skörden skulle för bi

behållande av en så hög inmalning som 90 procent utan nämnvärd sänkning

av mjölkvaliteterna behövas en så stor mängd höstvete, att den motsvarade

minst 30 procent av konsumtionsbehovet, och rag, motsvarande omkring

50 procent därav. Med hänsyn till på senare tid tillkomna omständigheter,

ägnade att motverka vissa kvalitetsförsämrande faktorer, torde

man, framhåller professor Åkerman, åtminstone för vetets vidkommande

kunna räkna med en något lägre siffra för den fran kvalitetssynpunkt behövliga

reserven än 30 procent av konsumtionsbehovet, förslagsvis 20 procent.

För rågens vidkommande, som är mera utsatt för mältningsskador,

torde en något högre reserv erfordras, helst 50 procent. Utgår man från att

den årliga handelsförmalningen av vete och råg till människoföda uppgår

till omkring 400,000 ton resp. 120,000 ton skulle för bibehållande av nu tilllämpade

inmalningsprocenter under år med låg skördekvalitet erfordras en

utjämningsreserv av cirka 80,000 ton vete och 00,000 ton rag.

Enligt jordbruksnämnden är det otvivelaktigt ur flera synpunkter önskvärt,

att mjölkvaliteterna under olika år hållas så jämna som möjligt. Detta

kan givetvis ske genom att under år med skördeöverskott brödsäd av god

kvalitet lagras i tillräckliga mängder för att användas under år, då skördens

kvalitet är låg. För vinnande av ifrågavarande syfte, nämligen garanti fölen

jämn mjölkvalitet, erfordras emellertid enligt vad förut anförda uppgifter

giva vid handen ett omfattande brödsädslager. Kostnaderna härför

synas icke stå i rimlig proportion till därmed förenade fördelar. Lagring av

brödsäd för utjämnande av skillnader i kvaliteten hos olika skördar synes

därför icke böra ifrågakomma. Däremot kan det befinnas lämpligt, att en

viss mindre reserv finnes tillgänglig för att under en kortare tid, då utbudet

av fullgod svensk spannmål är knappt, undvika en tillfällig sänkning av inmalningsprocenterna

och därmed även rubbningar i fråga om mjölkvaliteterna.

Med denna utgångspunkt synes det nämnden kunna övervägas, att så

länge spannmålsmarknaden är föremål för statlig reglering under år, då

brödsädsskörden lämnar överskott, av detta en viss mindre kvantitet bibehålies

som utjämningsreserv. Givetvis bör dock behovet av lagring för nu

ifrågavarande ändamål prövas för värjo särskilt fall med hänsyn till samtliga

på frågan inverkande omständigheter.

Lagringsverksamheten.

För bedömande av huruvida ett reservlager av mera permanent karaktär

bör uppläggas är det givetvis av vikt, att frågan på vad sätt ifrågavarande

lager, därest det anses böra komma till stånd, skall handhavas närmare utredes.

Det torde nämligen icke kunna undgås, att redan förefintligheten av

ett brödsädslager av den storlek, varom här är fråga, kommer att utöva inflytande

å den inhemska spannmålsmarknaden. För att i görligaste män

undvika onödiga störningar av spannmålshandeln är det vidare angeläget,

att vissa allmänna riktlinjer uppdragas rörande ifrågavarande lagringsverksamhet.

Innan nämnden närmare ingår på frågan örn lagringsverksamhelens

bedrivande, torde emellertid en kort redogörelse böra lämnas för hittills

gjorda erfarenheter rörande möjligheterna att under längre tid lagra spannmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

13*

Möjligheterna till långtidslagring. Den vanligaste formen av lagring av

brödsäd är inlagring efter skördens avslutande på hösten för spannmålens

successiva uttagning till förmälning längre fram på hösten samt under därpå

följande vinter och vår. I motsats härtill skulle den lagring, varom här är

fråga, i största utsträckning bli en lagring för längre tid. s. k. långtidslagring.

Så skulle regelmässigt bli fallet med hela den lagerkvantitet, som skulle tjäna

folkförsörjningssyftet, men även den såsom utjämningskvantitet avsedda

spannmålen skulle, i den mån den icke behövde komma till användning under

visst konsumtionsår, komme att överlagras tills nästa skörd inbärgats

och utbyte av densamma mot säd av sistnämnda skörd kunna äga rum. För

den händelse att den nya skörden då är av dålig kvalitet, bör utjämningskvantiteten

självfallet försäljas. Beträffande beredskapskvantiteten bör det

bero på ekonomiska överväganden, huruvida viss del bör utbytas eller örn

utbytet i sin helhet skall uppskjutas.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden måste den frågan beaktas, i vad

mån sådan långtidslagring av brödsäd må inverka på brödsädens kvalitet.

Särskilt är det därvid lagringens eventuella inverkan på brödsädens bakningsduglighet,

som bör klarläggas. Då vårt land med undantag för de senaste

åren icke haft några överskott av brödsäd att lagra, saknas närmare

erfarenhet om långtidslagring av inhemsk brödsäd. Det är sålunda egentligen

endast beträffande de utav svenska spannmålsföreningen innehavda överskottslagren

från 1932, 1933 och 1934 års skördar som någon praktisk inblick

i med sådan lagring sammanhängande spörsmål erhållits. Emellertid hava

på senare tid jämväl vissa vetenskapliga försök och undersökningar företagits

rörande långtidslagrings inverkan på bakningsdugligheten hos brödsäd. Rörande

dessa frågor har jordbruksnämnden inhämtat yttrande av professor

Åkerman. Ur innehållet i detta yttrande må anföras följande:

Vid långtidslagring av brödsäd förutsattes att den spannmål, som skall lagras,

blir nedtorkad till en betryggande låg vattenhalt, cirka 14 procent, ty eljest blir

lagringen alltför dyrbar och riskabel. Det gäller därför dels att få avgjort, huruvida

torkning av brödsäd kan utföras på sådant sätt, att bakningsförmågan ej försämras,

dels fastställa huru bakningsförmågan förändras under lagring.

Vad då först spörsmålet örn torkningens inverkan på bakningsförmågan beträffar,

så bar denna fråga redan förut på olika håll gjorts till föremål för undersökning.

De resultat, som därvid framkommit, gå emellertid i olika riktningar. I vissa

fall har en förbättring av bakningsdugligheten kunnat konstateras, i andra däremot

en mer eller mindre tydlig försämring. Orsaken härtill torde vara att söka

i olika förhållanden; särskilt synes spannmålens beskaffenhet före torkningen (vattenhalt,

råproteinhalt o. s. v.) samt den vid torkningen använda temperaturen vara

av utslagsgivande betydelse. För att vinna ytterligare klarhet angående dessa förhållanden

hava på uppdrag av svenska spannmålsföreningen igångsatts omfattande

försök vid Sveriges utsädesförenings cereallaboratorium på Svalöv. Ehuru dessa

ännu icke äro avslutade, hava dock vissa resultat av intresse redan framkommit.

Sålunda synes det framgå, att höstvete av den i vårt land odlade mjuka typen skulle

vara något mera ömtåligt för hög temperatur än t. ex. Kxtra-Kolbenvårvete. Vidare

ser det ut, som örn den ursprungliga vattenhalten hos den vara, som skall torkas,

också är av betydelse härvidlag. Ju lägre denna är desto högre temperatur kan

man använda vid torkningen utan risk för att skada spannmålen.

Till komplettering av lahoratorieundersökningarna hava jämväl prover undersökts,

som erhållits från vissa spannmålsföreningens lagerhållare. Härvid hava

jämförts prover av ett och samma parti, dels otorkade och dels torkade på resp.

lagerhållares torkanläggning. 1 flertalet fall har härvid icke någon försämring av

bakningsförmågan kunnat konstateras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14*

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Dessa undersökningar visa sålunda, att den för en längre tids lagring nödvändiga

artificiella torkningen av spannmål kan vara förenad med en viss risk, en uppfattning

som bestyrkes av vissa av ing. Holger Jörgensen i Köpenhamn nyligen offentliggjorda

undersökningar. Vid försiktig torkning vid en temperatur å torkgodset

på högst 45° C. torde dock denna risk vara mycket liten, under förutsättning att

den ursprungliga vattenhalten hos partierna ej är för hög (högst 17—18 %) samt

att desamma i otorkat tillstånd hava god bakningskvalitet.

Beträffande själva lagringens inverkan på bakningsdugligheten, så är det en gammal

erfarenhet, att denna härunder skulle förbättras. Till detta resultat hava

Schneidewind, Saunders m. fl. kommit. Vid den tidpunkt dessa undersökningar utfördes

kände man emellertid icke till den förbättrande inverkan på bakningsförmågan

hos vete, som bromat och vissa andra salter utöva. Användas dylika tillsatser,

synes man redan med nytröskat vete kunna uppnå relativt god bakningsduglighet,

och eftermognad har alltså icke samma betydelse som tidigare.

Alla dessa förhållanden äro vid cereallaboratoriet på Svalöv föremål för närmare

undersökning. Sålunda utföres bl. a. för studium av de vid lagring inträdande

kvalitetsförändringarna ett särskilt lagringsförsök vid Hyllinge, där på olika sätt

torkad spannmål (Edholmstork, vacuumtork och Bojnertork) lagrats i säckar tillsammans

med spannmålsföreningens egna långtidslager. Lagringsförsöket utföres

med höstvete, vårvete och råg, samtliga av 1934 års skörd. Detsamma igångsattes

den ls/i2 1934. Spannmålen nedtorkades till en vattenhalt på mellan 13 och 14

procent.

Höstvetet, som användes för försöken, synes hava varit relativt ömtåligt för torkning,

i det att bakningsförmågan vid alla tre torkningarna något försämrades, såsom

av nedanstående siffror för brödvolymen framgår:

Före

Efter torkning

torkning

Torktvp A

Torktyp B

Torktyp C

Höstvete

Obehandlat mjöl....................

440 kbcm

560 >

280 »

Vårvete

Obehandlat mjöl....................

520 >

490 >

530 >

Råg..................................

290 >

-

305 >

Hos vårvetet och rågen kunde däremot inga nämnvärda skillnader i brödvolym

konstateras. Degutbytet syntes icke påverkas av torkningen.

Vid undersökning enligt Saunders-Pelshenkes skrotjäsningsmetod kunde också en

försämring av glutenkvaliteten hos höstvetet påvisas, såsom av nedanstående siffror

framgår:

Pelshenketal (minuter) -1

Före

Efter torkning

torkning

Torktyp A

Torktyp B

Torktyp C

Höstvete...............................

Vårvete...............................

34 min.

144 >

27 min.

60 >

28 min.

155 »

27 min.

144 »

1 Ju längre svällningstid desto bättre glutenkvalitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 239.

15*

Effekten av bromatbehandlingen, som också studerades, blev i allmänhet betydligt

mindre hos den torkade än hos den otorkade varan. Detta kan möjligen sammanhänga

därmed, att torkningen påskyndar spannmålens eftermognad. Vid förnyad

undersökning av de olika vetepartierna efter 3 och 6 månader visade det sig,

att bakningsförmagan hos obehandlat mjöl, bedömd efter brödvolymen, i allmänhet

visade en tendens till stegring. Däremot minskades för varje gång effekten av bromattillsatsen.

Detta är ett redan känt förhållande, som ofta påpekats från kvarnhåll.

Störst var denna minskning av bromateffekten hos det otorkade vetet, mindre

däremot hos det torkade.

Vid sistberörda undersökningar har också kunnat konstateras, att glutenkvaliteten,

bedömd enligt Berling och Koopman eller Saunders-Pelshenke, förbättras något

vid lagring.

Man synes alltså av dessa undersökningar vara berättigad draga den slutsatsen,

att lagring av brödsäd, om den skötes på riktigt sätt, medför en förbättring av glutenkvaliteten

men att samtidigt effekten av kemikaliebehandling minskas. Har

spannmålen torkats ned till en vattenhalt på 14 procent, blir dock reaktionen gentemot

bromat bättre bibehållen än hos otorkad sådan.

Tyvärr hava de undersökningar, för vilka vi här redogjort, endast pågått under

ett halvt års tid. Riktigheten av de uppnådda resultaten bekräftas emellertid av vissa

undersökningar av vårvete utav 1933 års skörd, som på senare tiden utförts för

spannmålsföreningens räkning. Trots att detta vete nu lagrats i två år, har icke

någon märkbar försämring av bakningsförmågan kunnat påvisas.

På sistone utförda ytterligare undersökningar hava bestyrkt, att brödsäd under

gynnsamma förhållanden kan utan nämnvärd påverkan å kvaliteten lagras i två år

och till och med något därutöver.

De erfarenheter, som på senare tid kunnat göras beträffande lagringens

inverkan på kvaliteten hos brödsäd, synas sålunda visa, att bakningsförmågan

något förbättras vid någon tids lagring, men att samtidigt effekten

av bromat och vissa liknande kemikalier, som bruka tillsättas vetemjöl,

minskas.

o En viktig förutsättning för att lagringen skall slå väl ut synes emellertid,

såsom av det ovan anförda framgår, vara, att spannmålen nedtorkas till

lämplig vattenhalt, 14 procent eller något därunder, och att denna torkning

särskilt vid varmluftstorkning, sker med omsorg, så att skador i följd av torkningen

undvikas. Givetvis förutsätter detta också att lagerlokalerna äro goda,

att endast brödsäd av fullgod kvalitet inlägges i sådant lager samt att spannmålen

omsorgsfullt skötes under lagringstiden. Om nu anförda förutsättningar

föreligga, vill det synas, som örn välbärgad brödsäd skulle kunna lagras

i minst två år utan att taga skada.

Lagringsverksainhetens bedrivande och organisation. Såsom nämnden tidigare

anfört, är det emellertid angeläget, att lagringsverksamheten så bedi

ives, att de naturliga marknadsförhallandena å ifrågavarande område rubbas

så litet som möjligt. Härvid avses icke endast prisbildningen i den fria

marknaden å brödsäd inom olika delar av landet utan även tillgången av och

tillförseln på brödsäd. Den omständigheten, att i varje fall den kvantitet, som

upplagts i folkförsörjningssyfte — i det följande benämnd beredskapskvantiteten

mäste, sa länge en sadan kvantitet bibehålies, regelmässigt förnyas,

lärer emellertid under vissa förhållanden kunna medföra kännbara återverkningar

på marknaden. Ifrågavarande brödsädskvantitet skall icke finna användning

för ökande av tillgången på brödsäd på den inhemska marknaden

utan, såsom förut anförts, utgöra en reserv att tillgå under vissa angivna

extraordinära omständigheter. Därmed är det också givet, att därest försälj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-39.

ning skett, så att kvantiteten nedgått under den för densamma gällande minimigränsen,

sådan försäljning måste i den mån så kan ske följas av inköp å

den inhemska marknaden, så att nämnda gräns snarast åter uppnås.

Utgår man ifrån att beredskapskvantiteten skall hava en omfattning på

omkring 100,000 ton samt att detta lager under loppet av varje konsumtionsår

bör förnyas, skulle det bliva en vidlyftig apparat att utförsälja och på

nytt inköpa en så avsevärd myckenhet spannmål. Detta torde näppeligen

kunna verkställas, utan att det organ, som handhar lagret, kommer att utöva

ett betydande inflytande på hela brödsädsmarknaden. Då beredskapskvantiteten,

såsom nämnden framhållit, bör innehålla endast spannmål av

god kvalitet, lärer det emellertid näppeligen vara av behovet påkallat att företaga

utbyten varje år, utan torde det då vara möjligt att i genomsnitt utbyta

allenast halva lagret varje år och sålunda lagra spannmålen under två år.

Därvid får man givetvis förutsätta, att ständig uppmärksamhet ägnas spannmålens

kvalitet, så att spannmål, vilken av en eller annan anledning kräver

särskild omsorg för att ej skadas, i första hand utbytes, även örn densamma

lagrats under kortare tid, än man måhända från början avsett.

Med avseende å de erforderliga inköpen och försäljningarna må vidare

framhållas, att då desamma huvudsakligen avse ett utbyte av lagret i fråga,

detta utbyte torde i större eller mindre utsträckning kunna överlåtas åt exempelvis

kvarnar eller vederbörande lagerhållare. Det synes sannolikt, att på

sådant sätt organiserade utbyten, förståndigt genomförda, kunna eliminera

en del av den oro å marknaden, som dessa inköp och försäljningar lätt kunna

framskapa.

Vad slutligen angår själva lagerhållningen uppställer sig givetvis i första

hand den frågan, huruvida det organ, som handhar lagerkvantiteterna, bör

hava dessa i egen regi eller om organet bör träffa avtal med olika lagerhållare,

att dessa för organets räkning skola sköta lagringen. Då lagringen

torde i stort sett kunna genomföras lika väl vilken av dessa former man än

väljer, torde kostnadshänsyn i första hand böra få bli avgörande. I avseende

härå må framhållas, att man icke lär kunna räkna med, att en lagerhållare

skall åtaga sig dylik lagring till självkostnadspris. Ej heller kan det

antagas annat, än att han skall tillgodoräkna sig någon ersättning för den

kvalitetsrisk, som han vid lagringen otvivelaktigt löper, och som visserligen

icke nödvändigt behöver innebära, att han får spannmål förstörd, men som

kan medföra extra skötselkostnader. Örn sålunda ett magasin blir infekterat

med skadeinsekter, vilket kan inträffa, även om all tänkbar försiktighet

iakttages, kan förnyad rensning och måhända även torkning av ett helt

lager bliva nödvändig. Emellertid kunna även andra omständigheter påverka

lagringskostnadernas storlek. Att förorda den ena eller andra formen för

lagringens utförande kan givetvis ej nu ifrågakomma, ulan bör det ankomma

på lagringsorganet att härom med hänsyn lill omständigheterna i det särskilda

fallet besluta.

För den händelse lagring i egen regi visar sig böra förekomma, torde böra

bemärkas, att i den mån i så fall lokaler måste förhyras för ändamålet, vederbörande

ägare torde komma att betinga sig en hyra, som i sig innefattar

en viss företagarvinst. Med hänsyn härtill vill det synas lämpligt, att statens

lagerhus, som på grund av den numera rikliga tillgången på privata

lagerutrymmen knappast kunna antagas bliva för sitt ursprungliga ändamål

anlitade i större utsträckning, av lagringsorganet få tagas i anspråk för

lagring i egen regi. Det är emellertid endast en mindre del av ifrågavarande

lagerkvantiteter, som skulle kunna inrymmas i de statliga lagerhusen. För

möjliggörande i övrigt av lagring i egen regi skulle alltså fordras, att lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 239.

17*

ringsutrymmen förhyras eller att nya sådana byggas för lagringsorganets

räkning. Vilkendera av dessa båda utvägar, som i det särskilda fallet bör

väljas, blir givetvis beroende på vilken, som ur kostnadssynpunkt ställer sig

fördelaktigast. Därvid förutsättes, därest nybyggnad sker, att tiden för byggnadskostnadernas

avskrivning bestämmes jämförelsevis kort.

Beträffande frågan, hur förvaltningen av ifrågavarande lagerkvantiteter

lämpligen bör utformas, kunde det förefalla riktigast, att förvaltningen av

beredskapskvantiteten, vars hållande skulle tillgodose ett samhälleligt intresse

av mera bestående natur, överlämnades till något mera permanent

statligt organ. Då — så länge spannmålsregleringen består — sådana faktorer,

som vid sidan om regleringsorganet kunna påverka spannmålsmarknaden,

böra så långt möjligt elimineras, synes det jordbruksnämnden i nuvarande

läge lämpligast att hela lagerhållningen handhaves av svenska

spannmålsaktiebolaget. Detta bolag, som särskilt bildats för genomförandet av

spannmålsregleringen i dess nuvarande utformning, fullföljer, trots formen

av enskild institution, en statlig uppgift.

Därest, såsom jordbruksnämnden här ifrågasatt, svenska spannmålsaktiebolaget

skulle taga de statliga lagerhusen i anspråk för bedrivande så långt

dessa lagringsutrymmen det medger av spannmålslagring i egen regi, synas

de uppgifter, som fortfarande skulle ankomma på statens lagerhus- och fryshusstyrelse,

eller egentligen blott förvaltningen av lagerhusbyggnaderna, icke

tillräckliga för att motivera ett bibehållande av sagda styrelse. Det torde

falla sig naturligt, att nämnda bolag tillägges jämväl sistberörda uppgifter,

därvid dock givetvis förutsättes att den hos nuvarande förvaltning förefintliga

sakkunskapen jämväl i fortsättningen utnyttjas. Därest spannmålsaktiebolaget

skulle upphöra, torde frågan örn beredskapskvantitetens och lagerhusens

förvaltning få med beaktande av det läge, som då må föreligga,

upptagas till förnyad prövning.

Förefintliga lagerutrymmen samt deras användning vid reservlagrets

anordnande. I

I visst samband med frågan om lagringsverksamhetens bedrivande står givetvis

spörsmålet om de lagringsutrymmen, i vilka reservlagret skall uppläggas.

Innan jordbruksnämnden ingår på sistberörda spörsmål, i samband

varmed en redogörelse för samtliga för spannmålslagring lämpliga utrymmen

i riket torde böra lämnas, anser sig nämnden böra nämna något örn beskaffenheten

av de i vårt land ifrågakommande huvudtyperna av lagerlokaler

för spannmål.

Den äldsta typen för spannmalslagerhus är det vanliga spannmålsmagasinet

med plana bottnar, bottenmagasinet. I sådant magasin förvaras spannmålen

antingen liggande lös på bottnarna i mer eller mindre tjocka lager eller

också i säckar, som kunna staplas ovanpå varandra. I de enklaste magasinen

av denna typ är man för spannmålens skötsel hänvisad till skyffling.

Genom att förvara spannmålen säckad kan man betydligt bättre utnyttja utrymmet

i ett bottenmagasin, än man kan göra örn spannmålen ligger lös.

^ En annan typ av lagerlokal för spannmål ar det s. k. rissellagerhuset. Ett

sadant är uppfört i ett flertal våningar och erinrar örn bottenmagasinet I

bottnarna äro emellertid anbragta ett stort antal hål, vilka kunna öppnas och

stängas med slidventiler. Man kan med desamma låta spannmålen falla

tran en våning till en annan, varvid densamma utsättes för lunning. I rissellagerlius

kan man vidare med fallrör laiva så ordnat, att spannmålen kan

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 239. (Hilliga.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

släppas till vilken våning som helst eller ock gå till elevatorer och transportanordningar.

De av staten på sin tid uppförda lagerhusen äro rissellagerhus,

som utrustats med moderna maskiner för spannmålens skötsel.

För lagring av spannmål i större skala användas oftast silosmagasin, enär

man därstädes har spannmålen väl samlad och pa ett rationellt sätt kan utnyttja

transportanordningar och övrig erforderlig maskinell utrustning. Med

hänsyn härtill är det naturligt, att kvarnindustrien huvudsakligen lagrar sin

spannmål i silos. Skall man lagra svensk brödsäd under längre tid, måste

densamma emellertid, även örn den lagras i silos, hava nedbringats till en

fuktighetshalt, som är ur lagringssynpunkt betryggande. I silosanläggnmgar

tillgår spannmålens skötsel i allmänhet så, att man flyttar densamma

från en silo till en annan, varvid den samtidigt fläktas och rensas. Örn vattenhalten

hos den lagrade spannmålen är för hög, får man emellertid behandla

densamma på nyss nämnt sätt så mycket, att den lätt blir allt för

sliten och därigenom ännu mer känslig för skador av olika slag.

Vid sidan av de permanenta lagerlokalerna hava under de senaste aren

för spannmålslagring tagits i anspråk även lokaler av mer eller mindre provisorisk

karaktär, vilka tillkommit antingen genom nybyggnad eller genom

iordningställande av tidigare för annat ändamål avsedda lokaler. I de fall,

då nybyggnader för detta ändamål företagits, har man i allmänhet uppfört

magasin på cementgrund med en enda botten samt försett desamma med

tork- och rensningsanordningar. I dessa magasin förvaras spannmålen i

regel i säckar, som staplats till en höjd av 20 säckar och t. o. m. däröver.

På ungefär liknande sätt har man lagrat spannmålen^ i förhyrda magasin,

t. ex. nedlagda tändsticks- och sockerfabriker m. m. Såvitt nu kan bedömas

kan spannmålslagring genomföras lika väl i dessa provisoriska lokaler som

i de permanenta, under förutsättning att spannmålen är väl nedtorkad och

fri från ohyra. ..

Som oeftergivligt villkor för lagerlokalernas lämplighet över huvud tor

spannmålslagring gäller, vilket lagringssystem man än anlitar, att de skola

vara snygga, rena och luftiga samt tillåta bortförande av det damm, som alltid

uppkommer vid lagring, särskilt av lös spannmål. Vidare skola de vara

utrustade med sådana anordningar, att inlagrad spannmål kan ägnas erforderlig

skötsel även i kritiska situationer. De böra också vara försedda med

tillfredsställande utrustning för spannmålens förflyttning in och ur maga«inslokalerna

samt inom desamma. Ett annat nödvändigt villkor för att en

lagerlokal skall kunna anses som lämplig för lagring av spannmål under

längre tid är vidare, att den är försedd med tillfredsställande torknmgsanordningar

eller att för lagrets skötsel torkningsanordningar finnas att tillgå

på platsen. Det torde nämligen numera få anses klarlagt, att om spannmålen

nedtorkas till en betryggande låg vattenhalt, riskerna för dess förstöring

under lagringstiden äro ringa.

För att vinna en överblick över för lagring av spannmål under längre tid

för närvarande användbara utrymmen inom olika län har pa grundval av en

detaljerad förteckning över förefintliga lagerutrymmen, vilka ställts till nämndens

förfogande, upprättats nedanstående sammanställning, därvid lagerutrymmena

uppdelats å kvarnutrymmen samt goda och mindre goda andra

lagerlokaler. En del av dessa lagerutrymmen utnyttjas emellertid ofta av

innehavarna för lagring av andra varor än spannmål. Till belysning av utrymmenas

belägenhet i förhållande till produktionsdistrikten för brödsäd

och kvarnindustriens lokalisering har i sammanställningen för varje län angivits

dels saluöverskott av brödsäd för 1932 och 1934 ars skördar, dels ock

den genomsnittliga förmalningen av vete och råg under konsumtionsåren

1932/1933—1934/1935.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

19*

Lagringsutrymmen, totala överskott samt genomsnittlig förmälning vid de

egentliga industrikvarnarna.

Län

Lagringsutrymmen hos

Saluöverskott

Genom- snittlig

förmäl- ning av

vete och

råg

1932/33—

1934/35

Kvarnar

Övriga

goda

Övriga

mindre

goda

Summa

1932

års

skörd

1934

års

skörd

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

j Stockholms stad och län...

43,010

42,200

3,900

89,110

21,312

29,834

110,168

[ Uppsala..................

6.100

10,000

1,900

18,000

23,014

36,168

39,927

j Södermanlands............

4,100

11,000

6,500

21,600

40,060

55,925

16,549

Östergötlands.............

23,690

36,900

19,300

79,890

99,903

117,760

54,350

| Jönköpings...............

—

—

3,700

3,700

9,056

8,243

—

Kronobergs...............

—

—

—

—

6,110

5,804

—

Kalmar...................

13,689

23,500

6,700

43,889

39,627

41,807

28,931

Gotlands.................

—

8,800

6,300

15,100

13,569

19,811

—

Blekinge..................

500

11,100

4,000

15,600

12,484

15,086

1,246

Kristianstads..............

20,028

48,200

13,000

81,228

64,398

73,199

36,524

Malmöhus................

34,775

102,600

49,100

186,475

138,482

163,344

104,347

Hallands.................

15,420

9,900

6,700

32,020

35,651

43,741

29,696

Göteborgs och Bohus......

14,279

9,800

300

24,379

9,067

10,856

50,056

Älvsborgs.................

6,745

6,000

1,000

13,745

14,946

17,453

15,643

Skaraborgs................

2,190

25,600

19,000

46,790

55,732

69,670

8,275

Värmlands................

1,950

700

1,000

3,650

14,063

12,194

9,386

Örebro...................

2,990

12,200

5,300

20,490

25,720

32,102

11,896

Västmanlands.............

765

16,000

7,100

23,865

25,184

33,705

4,926

Kopparbergs..............

977

—

—

977

7,549

5,636

3,583

Hela Svea- och Götaland ..

191,208

374,500

154,800

720,508

655,927

792,338

525,503 1

Av statens lagerhus, som för närvarande äro sex till antalet, äro fyra belägna

i Skåne, nämligen i Eslöv, Åstorp, Klagstorp och Tomelilla, och de båda

övriga i Linköping respektive Hallsberg. Vartdera av dessa lagerhus har en

beläggningskapacitet av 3,000 ton. Därjämte hava vid tre utav lagerhusen

uppförts ett extra bottenmagasin med en kapacitet av 4,000 ton för vartdera.

De statliga lagerutrymmena kunna alltså inalles hysa 30,000 ton spannmål.

Samtliga förefintliga lagringsutrymmen fördela sig på olika

per av ägare på följande sätt:

Kvarnar, egna utrymmen ]

förhyrda utrymmen |

Spannmålshandlare, egna utrymmen ................................

förhyrda utrymmen ............................

Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar,

egna utrymmen......................................................

förhyrda utrymmen..................................................

Andra lantmannasammanslutningar, egna utrymmen..............

förhyrda utrymmen..........

Statens egna lagerutrymmen..........................................

Summa 720,000 ton.

Sammanföras de olika länen till vissa större områden i huvudsaklig överensstämmelse

med huru tillförseln till kvarnindustrien försiggår, erhålles med

huvudgrup
-

190.000 ton

210.000 »

70,000 *

110,000 »

70.000 »

35.000 »

5,000 »

30.000 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

20*

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

utgångspunkt från 1932 års skörd och förmätningen under konsumtionsåret

1933/1934 följande sammanställning:

V e

t e

Råg

Salu-

överskott

Förmälning

Salu-

överskott

Förmälning

ton

toll

ton

ton

Stockholms distrikt....................

*7,148

133,544

22,422

41,107

Östergötland..........................

84,118

44,567

15.785

9,731

Kalmar distrikt ......................

37,213

22,164

30,064

7,127

Skåne ................................

148,892

103,040

53,988

28,567

Göteborgs distrikt ....................

68,939

83,248

46,457

19,763

Värmland-Närke......................

24,326

14,845

15,457

6,524

Ehuru dessa uppgifter endast äro approximativa, få de dock anses rätt

belysande för förhållandena. Stockholmsdistriktet är såväl beträffande vete

som råg ett typiskt underskottsdistrikt, och för kvarnindustriens förseende

med råvaror måste därför avsevärda kvantiteter spannmål inköpas från långt

bort belägna områden. Vad vete angår torde dock behovet kunna fyllas

från Östergötland och Närke samt Gotland, vilka landska]) hava sin huvudsakliga

avsättning till nämnda distrikt. För att fylla rågbehovet måste emellertid

kvarnarna inom nämnda distrikt företaga inköp ifrån Västergötland

och Kalmar län eller Skåne, allt efter förhållandena. Med avseende å vete

är även Göteborgsområdet ett underskottsdistrikt, som får komplettera sitt

behov huvudsakligen från Skåne.

Vad angår frågan, hur för här ifrågavarande ändamål avsedda lagerkvantiteter

av brödsäd lämpligen böra placeras synas sådana lagringsställen böra

utväljas, att de med lagerhållningen förenade kostnaderna må i görligaste

mån kunna hållas nere. Därjämte bör tillses, att lagerkvantiteterna förläggas

på sådant sätt, att icke kvarnindustrien genom tillkomsten av desamma

tillskyndas svårigheter. Ur sistnämnda synpunkt synes det jordbruksnämnden

böra eftersträvas, att kvantiteterna utplaceras i lagringsutrymmen, som

äro välbelägna i förhållande till kvarnar på sådant sätt, att kvantiteterna

Runna tagas i anspråk för tillgodoseende av kvarnarnas ordinära behov av

brödsäd av äldre skörd för inmalning i ny skörd. Samtidigt bör man söka

placera lagret inom eller i så nära grannskap som möjligt av de större produktionscentra

för brödsäd. Då nämligen ej sällan ovisshet torde komma

att råda rörande var lagrad spannmål kan komma att förmalas, kan en

förflyttning i större omfattning från produktionsdistriktet innebära risk att

få vidkännas fraktkostnader, som eljest kunnat undvikas.

I fråga om beredskapskvantiteten tillkommer emellertid vikten av att denna

förlägges på ur skyddssynpunkt lämpliga platser. I sistnämnda hänseende

har jordbruksnämnden inhämtat yttrande av rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap.

I sitt yttrande har rikskommissionen framhållit, att vid bedömandet av ett

spannmålslagers lämpligaste placering i händelse av krigiska förvecklingar

hänsyn bör tagas till de möjligheter de olika lagringsplatserna erbjuda en

eventuell fiende att sätta sig i besittning av eller förstöra den upplagrade

spannmålen. Ur bägge synpunkterna måste i allmänhet, säger kommissionen,

kustområdena anses vara oförmånligare än inlandet och av kuststräckorna

landets östra och södra kuster betecknas som mindre lämpliga än den

västra. Enligt främst nu angivna principer har rikskommissionen, efter

granskning av en förteckning över samtliga nu förefintliga lagerlokaler för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

21*

brödsäd med undantag för kvarnarnas lagringsutrymmen, funnit följande

orter och områden såvitt möjligt icke böra ifrågakomma vid förvaring av ett

beredskapslager:

Stockholms stad,

Oxelösund,

Norrköping,

Gotlands län,

Blekinge läns kuststräcka,

Kristianstads län,

Malmöhus län.

För den händelse likväl utrymmen inom ovan angivna orter och områden

skulle behöva tagas i anspråk, har kommissionen givit anvisning å vissa

sådana.

I detta sammanhang må lämnas följande sammanställning över fördelningen

å olika län av svenska spannmålsföreningens innehav av vete och råg

per den 1 november 1935:

Svenska spannmålsföreningens lagersammandrag per den 1 november 1935:

Län

- a g e r

i t o

n

Höstvete

V årvete

Råg

Summa

lager

Stockholms ..........................

29,549

698

6,211

36,458

Uppsala..............................

2,312

38

—

2,350

Södermanlands........................

5,704

614

1,522

7,840

Östergötlands ........................

11,198

5,673

5,509

22,380

Jönköpings............................

—

—

541

541

Kalmar ..............................

4,225

3,850

7,138

15,213

Gotlands..............................

3,254

67

349

3,670

Blekinge..............................

—

170

2,137

2.307

Kristianstads..........................

6,930

1,519

5,373

13,822

Malmöhus............................

35,948

1,988

7,625

45,561

Hallands..............................

905

27

3,397

4.329

Göteborgs och Bohus..................

2,699

8

4,763

7,470

Älvsborgs ............................

699

245

3,977

4,921

Skaraborgs.................. ;........

7,545

782

5,553

13,880

Värmlands............................

275

3

2

280

Örebro ..............................

3,504

139

2,155

5,798

Västmanlands ........................

4,649

514

1,592

6,755

Kopparbergs..........................

90

—

—

90

Gävleborgs............................

2,432

5

—

2,437

Summa

121,918

16,340

57,844

196,102

Till förestående tabell må anmärkas, dels att av det angivna råglagret å

57,844 ton till export försålts men ännu ej levererats 10,360 ton, dels att av

1933 års skörd i lager ingå 25,245 ton vete och 2,851 ton råg men att desamma

i övrigt utgöras utav spannmål av 1934 års skörd.

Kostnaden för anordnande av ett reservlager av brödsäd.

Av svenska spannmålsförcningen utbetalade ersättningar. Förut har omnämnts,

att det är först under de senaste åren som för vårt lands vidkommande

någon närmare erfarenhet vunnits rörande långtidslagring av brödsäd,

samt att sådan lagring egentligen förekommit endast i fråga örn spann
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22* Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

mål, som svenska spannmålsföreningen jämlikt sitt kontrakt med staten hatt

att inlösa. Med anledning härav äro erfarenheterna beträffande kostnaderna

för sådan lagring mycket begränsade. .

Då Svenska spannmålsföreningens berörda lagringsverksamhct började,

antogs denna icke behöva taga större omfattning än att utrymmena vid föreningsmedlemmarna

tillhöriga kvarnar i stort sett skulle förslå för lagringen.

Enligt de först antagna stadgarna för föreningen var medlem skyldig att intill

dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver medlemmen

förfogade, blivit belagda med svensk spannmål av vete och råg, varje alfor

föreningens räkning mottaga, lagra och vårda den svenska spannmål,

föreningen jämlikt avtalet med staten inköpt under juni och juli månader

samma år. Vid ifrågavarande lagring ansvarade medlemmen för kvantitetsvikten

av mottagen spannmål med avdrag av 1li procent för varje påbörjad

månad. Den ersättning kvarnarna erhöllo för denna lagring var reglerad

genom följande bestämmelser i stadgarna. o

För lagring, skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem fran

föreningen inköpte under juni, juli och augusti 1932 eller som åter för föreningens

räkning utlossades, ägde medlem av föreningen erhålla ersättning

med 12 öre per 100 kilogram spannmål för varje påbörjad månad, samt,

vid utlossning, ytterligare 20 öre för varje 100 kilogram. Kvarnarna ansvarade

för kvaliteten hos den lagrade spannmålen. För sådan hos kvarnarna

lagrad spannmål, som dessa av föreningen köpte först efter den 1

september, utgick icke någon lagringsersättning.

För år skulle ifrågavarande lagringsersättningar hava motsvarat i rena

lagringskostnader jämte utlastningsersättning 1 krona 64 öre för deciton

och i ersättning för svinn 3 procent av spannmålens värde, eller, vid ett

spannmålspris av 16 kronor för deciton, 48 öre per år och deciton. Tillhopa

utgör detta 2 kronor 12 öre för år och deciton. Emellertid bör det

i detta sammanhang observeras, att den lagring, för vilken dessa ersättningar

skulle utgå, beräknades i huvudsak fullgöras endast under sommaren

och de första höstmånaderna, alltså under den tid av året, då skötseln av

spannmålen är svårast och kvalitetsriskerna störst.

År 1932 ändrades huvudsakligen på grund av praktiska skäl lagringsersättningarna

så, att den totala ersättningen för år och deciton kom att

uppgå till ungefär 2 kronor 8 öre vid ett spannmålspris av 16 kronor för

deciton. Samtidigt skedde emellertid den ändringen, att^ lagringsersättning

skulle utgå jämväl för all av kvarnarna återköpt spannmål.

År 1933 kom lagringsfrågan i ett helt nytt läge. 1932 års skörd gav ett

överskott av såväl vete som råg, och därigenom förslogo icke kvarnarnas

lagerutrvmmen, utan spannmålsföreningen måste träffa avtal om lagring

även med vissa spannmålshandlare. Då kunde lagringsersättningarna icke

längre hållas nere vid ovan anförda belopp, utan lingö väsentligt höjas och

då även för lagringen hos kvarnarna. Ehuru ersättningarna växlat, hava

desamma dock huvudsakligen utgått med 2/3 öre för dag och deciton för

lagring, skötsel och försäkring, med 30 öre för in- och utlastning samt med

0.01 procent för dag för svinn, utgörande för år och deciton, vid ett spannmålspris

av 16 kronor för deciton, 3 kronor 28 öre. Härjämte utbetalades

en mottagningsersättning örn 5 öre för deciton samt i vissa fall körningsersättning

med 10 öre för deciton.

Sistberörda relativt höga lagringskostnader hava vid de avtal om lagring,

som av spannmålsföreningen ingåtts, innevarande höst kunnat nedbringas

rätt väsentligt. En orsak till att kostnaderna hittills för lagring av brödsäd

blivit rätt höga torde bl. a. hava varit, att man tidigare saknat erfarenhet

rörande de risker ut kvalitetssynpunkt, vilka kunde vara förbundna med lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23*

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

ling under längre tid. De hittills utgående ersättningarna få därför till väsentlig

del anses hava utgjort riskpremier i händelse av försämring i högre

eller lägre grad av spannmålen. Såsom framgår av det förut återgivna

yttrandet av professor Åkerman rörande kvalitetsförändringar vid lagring

av spannmål äro emellertid kvalitetsriskerna icke stora, om spannmålen

ägnas tillbörlig skötsel och tillsyn. Riskpremien torde därför kunna

väsentligt nedbringas. Reservation måste dock alltjämt göras för det fall,

att det gäller omhändertagandet av en under ogynnsamma väderleksförhållanden

bärgad spannmål. Under de år, spannmålsföreningen haft långtidslagring,

har spannmålen nämligen varit av mycket god kvalitet, och lagringsriskerna

sålunda avsevärt mindre, än örn exempelvis vattenhalten hos

spannmålen varit jämförelsevis hög, och groddhalten legat på gränsen till

den tillåtna.

Lagringskostnaderna vid statens lagerhus. Mera ingående uppgifter rörande

de verkliga kostnaderna för lagring av brödsäd finnas tillgängliga

endast beträffande statens lagerhus och hava ställts till förfogande av statens

lagerhus- och fryshusstyrelse.

Enär kostnaderna för deciton inlagrad spannmål i väsentlig grad bero av

den genomsnittliga beläggningen under året, har den följande undersökningen

över statens lagerhus begränsats till de två senast avslutade räkenskapsåren,

vilka sammanfalla med budgetåren. Under desamma har medel
-

beläggningen uppgått till:

räkenskapsåret 1933/1934 .......... 15,892 ton och

räkenskapsåret 1934/1935 .......... 12,345 ton.

Maximalt kunna statens nuvarande sex lagerhus intaga 18,000 ton, varför

den genomsnittliga beläggningen under räkenskapsåret 1933/1934 får anses

synnerligen tillfredsställande.

Utgifterna under räkenskapsåren 1933/1934 och 1934/1935 vid samtliga

statens lagerhus framgå av nedanstående tablå:

Sammandrag för statens spannmålslagerhus utgifter för tiden

V7 1933—*°/s 1935.

»/7 1933—

»/, 1934

*/, 1934- “/, 1935

Löner till föreståndare......................................

20,375: —

19,600: —

> > arbetare ........................................

43,196: 89

52,090: 01

Elektrisk energi ..........................................

14,119:35

18,131: 40

414:40

5,433: 70

Förbrukningsartiklar ......................................

1,661:39

1,854: 31

Diverse utgifter............................................

1,030: 80

1,723:55

4,892: 99

6,249:90

1,537:90

1,618: 60

Järnvägsräls och vägunderhåll..............................

1,032: 08

1,228: 32

2,131: 63

882:41

Underhåll av inventarier ..................................

3,415:17

7,296:79

> > byggnader....................................

27,134:15

20,289:14

Summa utgifter

120,038: 44

137,301:44

Gemensamma utgifter för lagerhusen........................

865: 99

199:85

Summa driftskostnader

120,904: 43

137,501:29

opaginerad Kontrollera mot PDF

24*

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

Vid varje lagerhus äro fast anställda en föreståndare och två arbetare. Vid

behov utökas denna personal med arbetare av mer tillfällig karaktär. I övrigt

må i samband med uppgifterna i tabellen i fråga anföras följande omständigheter,

till vilka hänsyn bör taeas vid en beräkning av de verkliga lagringskostnaderna.

Under räkenskapsåret 1934/1935 hava vid lagerhusen i Linköping, Klagstorp

och Tomelilla utförts vissa arbeten för Svenska spannmålsföreningens

räkning, vilka ersatts enligt särskilt mellan lagerhusstyrelsen och föreningen

träffat avtal. De för detta räkenskapsår redovisade torkningsavgifterna härröra

till större delen härifrån. Vad angår utgifterna för ifrågavarande arbeten,

har av lagerhusinspektören uppgivits, att de böra anses fördela sig

sålunda:

a) arbetslöner............................ 8,500 kronor

b) elektrisk energi........................ 4,000 »

c) bränsle ..................... 5,000 »

Summa 17,500 kronor.

Dessa kostnader böra sålunda såsom varande av rent extra ordinär natur

i förevarande sammanhang fråndragas utgifterna under räkenskapsåret 1934/

1935. Vidare bör anmärkas, att de under räkenskapsåren 1933/1934 och

1934/1935 upptagna posterna »Underhåll av byggnader» och »Underhåll av

inventarier» äro osedvanligt höga. Tillhopa utgöra de för de båda räkenskapsåren

30,549: 32 respektive 27,585: 93 kronor. Genomsnittligt för tio

år hava dessa kostnader stannat vid 8,331: 93 kronor och böra därför rätteligen

kostnaderna för underhåll av byggnader och inventarier för räkenskapsåren

1933/1934 och 1934/1935 reduceras med 22,217:89 respektive

19,254 kronor för att man skall komma fram till den storlek för sagda poster

som enligt berörda tioårsmedeltal kan anses såsom ordinär. Däremot böra

till de enligt tablån redovisade kostnaderna läggas utgifter för tomthyra,

avskrivning och ränta å anläggningskapital samt brandförsäkring. Då taxeringsvärdet

å de sex statliga lagerhusen tillhopa utgör omkring 900,000

kronor, torde ifrågavarande kostnader kunna beräknas på följande sätt:

Räkenskapsår

1933/1934 1934/1935

Tomthyror:

550:— kronor per lagerhus och år (med avdrag för

tidigare upptagna kostnader).................... 2,071:68 2,417:58

Avskrivning och ränta:

10 % å 900,000: — kronor ........................ 90,000: — 90,000: —

Brandförsäkringar:

För byggnaderna 1.6 °/00 å 900,000:— ............ 1,440:— 1,440: —

För spannmålen 2.5 °/00 å medelbeläggningen ...... 7,946: — 6,172: 50

Summa 101,457:68 100,030:08.

Med iakttagande av vad här ovan sagts skulle utgifterna för räkenskapsåren

1933/1934 och 1934/1935 sålunda uppgått till 199,278: 75 respektive

200,577:52 kronor. Trots en väsentligt större beläggning under det första

av dessa år, bliva utgifterna ungefärligen desamma, vilket förklaras därutav,

att de fasta kostnaderna för ett magasin av sådan typ, som kommit

till användning för statens lagerhus, äro de ojämförligt största. Lagringskostnaderna

för deciton genomsnittligt inlagrad spannmål och år hava under de

båda räkenskapsåren uppgått till:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

25*

under räkenskapsåret 1933/1934 ........ 1:25 kronor, och

» » 1934/1935 ........ 1:62 > .

Enligt vad som under hand inhämtats från lagerhusinspektören torde medelbeläggningen

under räkenskapsåret 1933/1934 ungefärligen svara emot

den beläggning, man skulle kunna uppnå, om statens lagerhus anlitades för

uppläggande av ett beredskapslager, vilket årligen skulle utbytas. För sådant

fall skulle man alltså kunna räkna nied självkostnader för lagringen

av omkring 1: 25 kronor för deciton och år. Härtill komma emellertid vid

en lagring i egen regi vissa kostnader, vilka icke kunna rubriceras som direkta

utgifter. Därmed åsyftas i första hand lagringssvinnet, vilket enligt

spannmålsföreningens stadgar beräknats till 0.01 procent för dag och deciton.

Vid ett spannmålspris av 16 kronor för deciton torde vid lagring å statens

lagerhus kostnaden för svinn kunna begränsas till 25 öre för deciton och år.

Tillhopa skulle sålunda kostnaderna för spannmålens lagring, inberäknat

svinn, vid utbyte av spannmålen en gång årligen uppgå till 1 krona 50 öre

för deciton och år.

Vad nu anförts rörande kostnaderna för lagring i statens lagexhus har, såsom

ovan nämnts, erhållits som genomsnittsresultat för samtliga dessa lagerhus

under år med mycket god beläggning. Efter en mera ingående granskning

av driftsresultaten vid två av de statens lagerhus, intill vilka svenska

spannmålsföreningen låtit uppföra provisoriska lagerlokaler, hava de totala

lagringskostnaderna, inberäknat kostnad för svinn, vid en genomsnittlig beläggning

under året av 6,000 ton kunnat beräknas till inalles omkring 1 krona

35 öre för deciton och år. Ytterligare må nämnas, att eix i samråd med

lagerhusinspektören uppgjord beräkning visat, att vid full beläggning (7,000

ton) av ett sådant statens lagerhus, som är försett med ett extra bottenmagasin,

lagringskostnaden, likaledes med inräknande av kostnaden för svinn,

under förutsättning av så god kvalitet hos den lagrade spannmålen, att vai-je

år endast halva lagret behöver utbytas, torde kunna nedbringas till 1 krona

4 öre för deciton och år.

Emot dessa beräkningar kan givetvis den anmärkningen göras, att man i

desamma icke medtagit kostnader för nedtorkning av den spannmål, som

ligger i de egentliga lagerhusen. Kostnaderna härför skulle belöpa sig på

omkring 22 öre för deciton, enligt vad lagerhusinspektören på grundval av

ingående undersökningar häröver meddelat. Så länge vattenhalten hos den

inlagrade spannmålen icke överstiger 17 procent, är enxellcrtid i rissellagerhus

någon nedtorkning ej nödvändig. Är vattenhalten högre, giva emellertid

pristilläggen för nedtorkning till 17 procent ersättning för torkningskostnaderna,

och dessutom äro hektolitervikterna hos spannmål med så

hög vattenhalt i allmänhet icke högre, än att nedtorkningen medför pristillägg

för förhöjd hektolitervikt. Med anledning av dessa förhållanden torde

man för den lagring, som nu avhandlats, kunna stanna vid den anförda kostnaden

av respektive 1 krona 50 öre, 1 krona 35 öre och 1 krona 4 öre för

deciton och år.

Lagringskostnaderna vid enskilda lagerlokaler. I det föregående hava kostnaderna

för lagring i statens lagerhus i händelse av en relativt jämn beläggning

blivit undersökta. För här ifrågavarande utredning är det emellertid

av vikt ali söka utröna, vilka kostnaderna för lagring av brödsäd kunna Idiva

tiven beträffande andra lokaler, dill ledning teir clt sådant bedömande föreligga

emellertid icke några bokföringsresultat liknande de statliga lagerhusens.

Man får därför söka anlita andra vägar för att nå fram till antagbara resul
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

tat och vill jordbruksnämnden därvid framför allt åberopa vissa inom svenska

spannmålsaktiebolaget företagna beräkningar.

Bolaget har därvid utgått ifrån, att lagringen skall verkställas med nedtorkad

och säckad spannmål i ett relativt provisoriskt magasin med en botten

av ungefär samma typ som de magasin, svenska spannmålsföreningen låtit

uppföra intill några av statens lagerhus. I lagerlokalen, som beräknats för

en kapacitet av omkring 3,000 ton, skola finnas torknings-, rensnings- och

staplingsmaskiner ävensom erforderliga utlastningssilos m. m. Bolaget beräknar

anskaffningskostnaderna för ett sådant magasin inklusive maskiner

och tomt, uppfört med billigaste arbetslöner, material och tomtpriser till

70.000 kronor. Å de platser, som med hänsyn till transportkostnaden skulle

vara för lagring mera önskvärda, torde man i allmänhet få räkna med dyrare

byggnadsförhållanden, motsvarande en sammanlagd kostnad av omkring

84.000 kronor. Belägenhet å kajtomt i hamn torde medföra ytterligare fördyring.

Med hänsyn till byggnadens provisoriska karaktär och det rätt avsevärda

slitaget hos maskinerna beräknar bolaget vidare, att kostnaderna

för ränta, amortering och underhåll böra avvägas så pass högt som till 15

procent av den totala anläggningskostnaden. Med utgångspunkt från förenämnda

kostnadssiffra 70,000 kronor utgör detta för år 10,500 kronor eller

35 öre för deciton av lagringskapaciteten. Bolaget räknar vidare med, att

lagret måste ägnas en fast tillsyn, som för år beräknas till 1,500 kronor eller

5 öre för deciton av lagringskapaciteten. Nu nämnda kostnader skulle vara

de fasta utgifterna, vilka måste beräknas utgå antingen lagerlokalen är belagd

eller icke. De kunna därför lämpligen rubriceras som hyreskostnad

och skulle totalt uppgå till 40 öre för deciton av lagringskapaciteten och år.

Vad angår de rörliga kostnaderna utgöras de av i första hand utgifter för

in- och utlastning från eller till laståkdon eller järnvägsvagn. Kostnaderna

härför torde få uppskattas till genomsnittligen 20 öre för deciton. Förtorkning,

stapling och rensning torde kostnaderna få beräknas till 38 öre för deciton,

varvid bolaget ansett, att arbetskostnaderna för torkning och stapling uppgå

till 24.5 öre för deciton, för kraft och bränsle till 12.5 öre för deciton samt för

olja till cirka 1 öre för deciton.

Vid spannmålens rensning, torkning och skötsel uppstår ett svinn som

bolaget genomsnittligt beräknat till 1.2 procent av spannmålens värde eller

omkring 20 öre för deciton. Kostnaderna för assurans beräknas till 5 öre

för år och deciton. De totala lagringskostnaderna kunna med utgående

ifrån vad nu sagts angivas sålunda:

Lagerhyra, inklusive tillsyn.................. 40 öre/dt

In- och utlastning .......................... 20 » »

Torkning, stapling och rensning ............ 38 ■ »

Säckkostnad ................................ 25 * »

Svinn ...................................... 20 » »

Assurans.................................... 5 » »

Summa 148 öre/dt.

Såsom ovan nämnts, avser den här beräknade lagerhyran, 40 öre för deciton

och år, lagring under gynnsamma förhållanden, varför man under annan

förutsättning bör räkna med någon ytterligare kostnad. Vad angår den beräknade

kostnaden för svinn sammanhänger den delvis med nu gällande prisreglering

för vattenhalt. Vid en nedtorkning av spannmål med 1 procent i

vattenhalten blir viktförlusten icke 1 procent, vartill pristillägget uppgår,

utan inemot 1.2 procent. Nedbringas vattenhalten 4 procent, uppstår sålunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

21*

en viktförlust på omkring 0.8 procent, för vilken ingen ersättning utgår. Om

prisregleringsskalan ändras i överenstämmelse härmed, kan svinnet sålunda

nedbringas till 0.4 procent eller högst 7 öre för deciton och år. Vidare bär

bolaget i sina beräkningar utgått ifrån, att ifrågavarande prisregleringsskalor

ändras därhän, att pristillägg erhålles ned till en vattenhalt av 13 procent

i stället för till nuvarande U procent. Vidtagas nu omförmälda förändringar

i prisregleringsskalorna, skulle sådan lagring, varom nu är fråga,

kunna genomföras till en kostnad, för den händelse utbyte sker under loppet

av ett år, av omkring 1 krona 35 öre för deciton och år, samt för den händelse

att utbyte sker under loppet av två år, av omkring 1 krona 3 öre för

deciton och år.

I avseende å kostnaderna för lagring i magasin av permanent karaktär

och då närmast silosmagasin må anföras följande. I fråga om dylika lokaler

gäller generellt, att anläggningskostnaderna äro relativt stora, men att

i stället, örn magasinen utrustas nied moderna transportanläggningar o. s. v.,

såväl skötsel som transportkostnader bliva i hög grad nedbringade. Detta

innebär, såsom fallet var nied de statliga lagerhusen, att de fasta kostnaderna

bliva relativt höga, under det att de rörliga kostnaderna äro ganska

små.

Några driftsresultat från silosmagasin hava icke varit tillgängliga. Under

hand har emellertid jordbruksnämnden hos svenska spannmålsaktiebolaget

inhämtat, att kostnaderna för lagring i silosmagasin skulle bliva ungefärligen

desamma som vid lagring i enklare lokaler.

Denna uppgift grundar sig på anbud från olika kvarnföretag, vilka meddelat,

att kostnaderna för lagring under ett år, inklusive svinn, skulle utgöra

mellan 1 krona 50 öre och 1 krona 89 öre för deciton. Därvid hava

företagen avsett att under lagringstiden ansvara för spannmålens kvalitet.

För långtidslagring i silos kunna kostnaderna icke nedbringas i samma

grad som vid lagring i provisoriska lokaler, enär, såsom nyss sades, de fasta

kostnaderna utgöra den ojämförligt större delen av totalkostnaderna.

Andra utgifter än lagringskostnader. Givetvis är hållandet av ett spannmålslager

förenat med andra utgifter än de rena lagringskostnaderna. Därvid

må i första hand påpekas, att lagringen alltid är förbunden med en kvalitetsrisk,

beträffande vars storlek man emellertid näppeligen ännu äger tillräcklig

kännedom. Redan tidigare har dock framhållits, att denna risk uppenbarligen

är avsevärt mindre, än vad man hade anledning befara den

gång, då spannmålsföreningen började med sin långtidslagring. Den omständigheten,

att man bör räkna med viss kvalitetsrisk, innebär givetvis ej

att spannmål i viss utsträckning städse blir förstörd vid lagring. Ofta uppkomma

nämligen extra kostnader därigenom, att spannmålen angripes av

skadeinsekter och dessas larver ävensom på annat sätt skadas. För att i

dylika fall återställa spannmålen i leveransgillt skick erfordras extra skötsel

och måhända även förnyad torkning. I den mån dylikt arbete befinnes påkallat,

drager detsamma lätt kostnader på upp till 30 å 40 öre för deciton.

Dessutom kan spannmålen genom dylika skador eller annorledes, även

örn den alltjämt får anses som kvarngill, erhålla ett minskat värde i förhållande

till fullt oskadad spannmål. Vidare hör uppmärksammas, att här

ifrågavarande risk (ikar nied lagringstiden i motsats till vad fallet är beträffande

de egentliga lagringskostnaderna, vilka såsom ovan visats i .stället

tendera att minska allteftersom lagringstiden framskrider. För lagring under

ett år har spannmålsbolaget uppskattat att kvalitetsrisken motsvarar

genomsnittligt en kostnad av 12 å 13 öre för deciton. Under ett andra lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28''

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

ringsår bör risken värderas till det dubbla beloppet. Skall nian därför räkna

med en tvåårig lagringstid, torde här ifrågavarande riskpremie icke kunna

beräknas lägre än till omkring 20 öre för år och deciton lagrad spannmål. Måhända

torde dock vid lagring i egen regi, då risken blir fördelad på jämförelsevis

stora myckenheter lagrad spannmål, de verkliga utgifterna för extra

skötsel och torkning m. m. icke komma att uppgå till här omförmält belopp.

Oberoende utav placeringen av ett reservlager har man vidare att räkna

med vissa transportkostnader. I vissa fall kunna dessa visserligen nedbringas

till ett ringa belopp på grund av att lagringslokalerna äro mycket lämpligt

belägna ur transportsynpunkt men i dylika fall torde man sorn regel,

enligt vad förut anförts, böra räkna med något högre utgifter för lagringen

än vad ovan angivits, enär dylika lagerlokaler då i allmänhet draga rätt

dryga tomtkostnader. Självfallet är det omöjligt att exakt ange något belopp,

med vilket de egentliga lagringskostnaderna för deciton lagrad spannmål

komma att ökas antingen på grund av lagerlokalernas bättre belägenhet ur

transportsynpunkt eller på grund utav erforderliga transportkostnader. Hänsyn

får härvid jämväl tagas därtill att örn utbyte av spannmål av kvarnar

eller lagerkällare, på sätt tidigare anförts, kan ske, detta kommer att nedbringa

transportkostnaderna. Försiktigheten bjuder dock, att genomsnittligt

för deciton lagrad spannmål per utbyte och år icke räkna med lägre transportkostnad

än 60 öre.

Den spannmål, som skall uppläggas å beredskapslager, torde av spannmålsbolaget

böra övertagas till ett pris svarande mot vad som skulle erhållas vid

en realisation nu av motsvarande kvantitet. Detta pris torde i genomsnitt

utgöra 10 kronor per deciton. Anvisas för övertagandet av beredskapslagret

ett engångsanslag på budgeten lär det enligt vanliga budgetprinciper icke

komma ifråga, att sedermera i årskostnaderna för lagrets vidmakthållande

inräkna särskild post för ränteutgifter. Då det emellertid enligt nämndens

mening är av vikt att få en överblick över de verkliga kostnaderna, anser sig

nämnden därför i detta sammanhang böra taga hänsyn även till ränteutgifterna.

Härvid kan ifrågasättas, huruvida man icke borde räkna med den

laga räntesats som spannmålsföreningen nu har att erlägga till riksgäldskontoret

för från detsamma upplånade medel. Då här ifrågavarande lagring

emellertid avser längre tid än sex månader, har nämnden funnit det riktigare

att räkna med den räntesats, till vilken staten nu kan erhålla långfristiga lån

eller omkring 3 1j2 °/o. För deciton lagrad spannmål och år vid ett spannmålspris

av 10 kronor per deciton motsvarar detta i runt tal 35 öre.

Inkomster vid lagringen. I samband med den lagring, som under de senaste

åren ägt rum, hava lagerhållarna åtminstone i åtskilliga fäll kunnat

tillgodogöra sig vissa inkomster till följd av »kvalitetsförbättring» under lagringstiden

av lagrad spannmål. Uttrycket kvalitetsförbättring är i detta sammanhang

måhända icke fullt adekvat. Någon egentlig kvalitetsförbättring

med hänsyn exempelvis till spannmålens bakningsduglighet eller dess användbarhet

som kvarnvara förekommer nämligen knappast bortsett ifrån

efternrognaden under hösten. Däremot medgiver gällande prisregleringsbestämmelser

den möjligheten, att för den spannmål, sorn utlastas, på grund av

skötseln och rensningen under lagringstiden, prisregleringen bliver förmånligare,

än då spannmålen intogs till lagring. Genom de förändringar, som

vidtagits med dessa prisregleringsskalor, samt allteftersom leverantörerna av

spannmål bliva mer förtrogna med desamma, elimineras alltmer möjligheterna

till dylik kvalitetsförbättring. Det torde därför vara välbetänkt att icke i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

29*

samband med dessa beräkningar över lagringskostnaderna taga någon hänsyn

till de inkomster, som på grund utav prisregleringsbestämmelserna måhända

i vissa fall alltjämt äro tänkbara.

Slutligen måste i detta sammanhang ett annat förhållande beaktas. Såsom

tidigare antytts har vete av gammal skörd på hösten ett visst mervärde i förhållande

till vete av ny skörd, innan detta senare hunnit eftermogna och därigenom

erhålla full bakningskraft. Därigenom föreligger givetvis en möjlighet

för det organ, som handhar ett reservlager, att utfå något högre priser, än vad

organet självt betalat, då spannmålen inköptes. Svenska spannmålsföreningen

har också under de gångna åren örn hösten som regel för begränsade

myckenheter gammalt vete erhållit priser, som något överstigit marknadspriserna.

Å andra sidan kan man givetvis komma i det läget, att man vid

utbyte av spannmål i ett reservlager icke kan utfå lika höga priser som de,

man måste erlägga för inköp av ny spannmål. Dessutom kunna marknadsförhållandena

även vid nuvarande form för spannmålsreglering från det ena

året till det andra vara underkastade så stora förändringar, att man icke

torde böra räkna med att genomsnittligt kunna utfå några överpriser för den

lagrade spannmålen.

Sammanfattning rörande lagringskostnaderna. Den nu förebragta utredningen

ger vid handen, att kostnaderna för hållandet av ett reservlager med

säkerhet bliva avsevärt lägre, än vad man tidigare haft anledning förmoda.

Sammanfattningsvis kunna samtliga med lagerhållningen förenade kostnader

angivas sålunda:

Kostnader i öre för deciton och år

vid hållande av ett reservlager, som

utbytes varje år

utbytes vart an- nat år

Lagringskostnad inklusive svinn ............. ..........

135

110

Lagringsrisk..............................

13

20

Transportkostnad ....................

60

30

Räntekostnad.........................

35

35

Summa

243

195

Enär man torde kunna utgå ifrån att utbyte av ett dylikt reservlager behöver

ske endast vart annat år eller kanske rättare uttryckt med hälften varje

år, bör man här närmast räkna med den lägre lagringskostnaden, 1 krona

95 öre för deciton och år eller om räntekostnad ej medräknas 1 krona 60 öre

för deciton och år.

Den sålunda framräknade lagringskostnaden är närmast att anse som ett

självkostnadspris vid lagring i egen regi. Till grund för beräkningarna ligga

vidare faktiska förhållanden under några år, då kvaliteten hos den lagrade

spannmålen varit särskilt god. Även örn hänsyn tages till att förutsättningarna

för lagringen kunna ställa sig mindre gynnsamma, vill det synas nämnden

som örn de totala kostnaderna för reservlagret, ifall räntekostnaden ej medräknas,

icke böra överstiga 2 kronor för deciton.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majis proposition nr 239.

Statens jordbruksnämnds förslag.

Av vad i det föregående anförts framgår att man för närvarande har att

räkna med ett brödsädsöverskott av 265,000 ton, vilket av staten måste disponeras

på ett eller annat sätt. Enligt jordbruksnämndens mening skulle förefintligheten

av ett brödsädslager av 100,000 å 150,000 ton för vårt lands vidkommande

i en situation med avstängd import vara av synnerligt värde för

underlättande av den omläggning av distributionen och konsumtionen av

livsmedel, som i ett sådant läge bleve ofrånkomlig, samt för lugnande av vid

sådana tillfällen lätt uppkommande panikartad oro hos allmänheten. Jordbruksnämnden

har även funnit det ur spannmålsregleringens synpunkt kunna

vara av betydelse att hava tillgång till en mindre kvantitet vete och råg för

att därmed möjlighet må föreligga att bidraga till utjämning av de betydande

variationer i fråga örn kvalitet, som de svenska brödsädsskördarna äro underkastade,

eller för fyllande av sådan tillfällig knapphet i marknaden av svensk

brödspannmål, som understundom framträtt. Enligt vad den föregående utredningen

vidare giver vid handen skulle något hinder av teknisk art mot

uppläggande av ett mera permanent brödsädslager av ifrågavarande storleksordning

ej föreligga. Lämpliga lagringsutrymmen finnas sålunda inom

landet i erforderlig omfattning. Lagringens genomförande synes ej heller erbjuda

alltför stora svårigheter. Visserligen kan det utbyte av brödsäd, som

årligen måste ske, medföra vissa olägenheter av marknadsteknisk art men

dessa torde vid lämpligt handhavande av lagringsverksamheten ej behöva

bliva av avgörande betydelse. Vad slutligen kostnaderna för lagringens genomförande

angår, kunna dessa, om ränta ej medräknas, och under förutsättning

av god kvalitet hos spannmålen, förväntas icke komma att överstiga

2 kronor för år och deciton lagrad spannmål.

Med hänsyn till angivna förhållanden och med beaktande jämväl av nu

föreliggande utrikespolitiska situation vill jordbruksnämnden för sin del

föreslå, att av nuvarande innehav av brödspannmål en kvantitet av förslagsvis

150,000 ton tills vidare bibehålies i lager.

Av det sålunda föreslagna lagret avses en myckenhet av omkring 100,000

ton för tillgodoseende av behovet av ett brödsädsförråd ur beredskapssynpunkt.

Återstoden av lagret torde böra finnas tillgängligt för att användas i

utjämningssyfte.

Vid fördelningen av förenämnda kvantitet av omkring 100,000 ton å skilda

lagerutrymmen torde böra beaktas vad jordbruksnämnden i det föregående

anfört rörande placeringen av den i reservlagret ingående beredskapskvantiteten.

Till vilka andelar vete och råg böra ingå i nämnda kvantitet är en

fråga, som enligt jordbruksnämndens mening visserligen bör lämnas öppen,

så att möjlighet må föreligga att vid varje särskild tidpunkt beakta olika för

saken betydelsefulla omständigheter. Principiellt synes dock vete böra givas

företräde, då lagring av detta sädesslag ur olika synpunkter ställer sig fördelaktigare

än lagring av råg.

Beredskapskvantiteten torde så länge spannmålsregleringen fortbestår och

svenska spannmålsaktiebolaget fungerar såsom verkställande regleringsorgan

böra av praktiska skäl förvaltas av bolaget. Åt bolaget torde vidare böra uppdragas

att handhava de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila statens

lagerhus- och fryshusstyrelse. Erforderliga föreskrifter i ämnet torde böra intagas

i kontrakt mellan staten och bolaget. Vid förvaltningen synas de utav

jordbruksnämnden i det föregående angivna synpunkterna böra beaktas.

Beträffande förvaltningen m. m. av den i utjämningssyfte för spannmålsaktiebolagets

räkning lagrade kvantiteten torde böra gälla vad härutinnan be
-

f

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 239-

31*

träffande lagring av spannmål i allmänhet genom spannmålsaktiebolagets

försorg må föreskrivas.

Vad beträffar kostnaderna för lagringen av beredskapskvantiteten torde

dessa visserligen enligt vanliga budgetprinciper böra uppföras som en särskild

utgiftspost på budgeten men med hänsyn till ovan angivna organisation

av lagringen, som skulle innebära, att det organ, som handhar de med spannmålsregleringen

sammanhängande praktiska verkställighetsåtgärderna, komme

att förvalta jämväl beredskapskvantiteten, torde kostnaderna för lagring

av densamma få ingå bland detta organs övriga utgifter. Bestämmelserna i

6 § kontraktet mellan staten och spannmålsaktiebolaget angående spannmålsregleringens

handhavande synas sålunda böra gälla jämväl i fråga om ersättning

för ifrågavarande kostnader. Utgår man från att beredskapskvantiteten

skall uppgå till 100,000 ton samt att densamma övertages till ett pris

av 10 kronor för deciton, erfordras sålunda för uppläggande av denna kvantitet

i lager ett engångskapital av 10 miljoner kronor. Detta belopp torde böra

ställas till bolagets förfogande i form av anslag å riksstaten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1936:89 Jordbruksutskottets memorial Nr 89 s. 1 i texten
  2. BevJoU 1936:1 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten