Med förslag till lag om domkapitel m. m
1936-04-17 · 100 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 97 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:241, Med förslag till lag om domkapitel m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
1
Nr 241.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om domkapitel m. m.; given Stockholms slott den
17 april 1936.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om domkapitel,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr S^l.
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.
Förslag
till
Lag
om domkapitel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I varje stift, så ock i Stockholms stad, skall finnas ett domkapitel.
2 §.
1 mom. Domkapitel i stift består av följande ledamöter, nämligen:
biskopen såsom preses;
domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex år i
sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice preses;
en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst
i stiftet;
en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit och
insikt i det kyrkliga församlingslivet;
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,
i allmänna värv förfaren lekman;
ävensom, i stift varest teologisk fakultet finnes, två av fakulteten inom
denna valda professorer;
samt, i övriga stift, en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex
år i sänder förordnad ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna
skrifter eller annorledes ådagalagt lärdom i teologiska ämnen, dock att till
sådan ledamot jämväl må kunna för ordnas den, som på sätt nyss angivits
ådagalagt lärdom i humanistiska ämnen.
2 mom. Stockholms domkapitel, vari ärkebiskopen, när han är tillstädes,
är preses, består i övrigt av följande ledamöter, nämligen:
pastor primarius såsom ordinarie preses;
en av Konungen för sex år i sänder bland kyrkoherdarna i de underlydande
församlingarna förordnad ledamot såsom vice preses;
en av stadens präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst
i staden;
en av ombud för de underlydande församlingarna vald lekman, som
ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet;
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,
i allmänna värv förfaren lekman; samt
3
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+1.
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad
ledamot, som på sätt i 1 mom. sägs ådagalagt lärdom i teologiska eller
humanistiska ämnen.
3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter
förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tillika en suppleant.
Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att
vara suppleant gäde vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande
ledamöter.
Jf. mom. Vid handläggning av rättegångsmål skall den i 12 § omförmälde
stiftssekreteraren eller, vad beträffar Stockholms domkapitel, sekreteraren
hava säte och stämma i domkapitlet.
5 mom. Vid ärkebiskops- eller biskopsval äga i stift, varest teologisk
fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer och i Stockholm stadens
samtliga kyrkoherdar säte och stämma i domkapitlet.
3 §.
1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerlig ledamot och av suppleant
för sådan tillkommer envar inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms
domkapitel, i Stockholm kyrkoskriven prästman, som är behörig till prästämbetets
utövning, dock ej prästman som åtnjuter emeritilön, ej heller
annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, såframt han uppnått
sextiofem års ålder.
2 morn. Val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant
för sådan äger rum å prästmöte inför biskopen såsom valförrättare. Valet
avser tiden från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett,
till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles. Avgår ledamot
eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och återstår därav mer än sex
månader, anställes fyllnadsval för den återstående tiden. Där fyllnadsval
icke kan utan oskälig tidsutdräkt anstå till närmast infallande prästmöte,
äger sådant val rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt kontrakt,
äro valförrättare.
3 mom. Val av prästerlig ledamot av Stockholms domkapitel och av suppleant
för sådan skall, där det ej förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför
pastor primarius eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete
är ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Valet gäller för
sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet
skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och
återstår därav mer än sex månader, anställes ofördröjligen fyllnadsval för
den återstående tiden.
Jf. morn. Örn tid och ställe för val, som avses i 2 eller 3 morn., utfärdar
domkapitlet kungörelse, som tillställes i stift kontraktsprostarna och i
Stockholm kyrkoherdarna, vilka hava att, de förra var inom sitt kontrakt
och de senare var inom sin församling, i god tid före valet bringa kungörelsen
till de röstberättigades kännedom.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
5 mom. Valet sker med slutna sedlar. Mellan lika rösttal skiljer lotten.
6 mom. Den, som finner sig hindrad att personligen tillstädeskomma vid
valet, äger att till valförrättaren insända sin valsedel i förseglat omslag,
försett med egenhändigt undertecknad, av vittne styrkt påskrift örn innehållet,
därvid iakttages, att valsedel för val av ledamot och valsedel för val
av suppleant icke må inneslutas i samma omslag. Sålunda insända omslag
skola vid valförrättningen öppnas, därvid valsedlarna, utan att då läsas,
uttagas och läggas till de vid valtillfället avlämnade. Sedan alla valsedlarna
sammanblandats, upptagas de en efter annan och verkställes sammanräkning.
7 mom. Över valet föres protokoll. I protokollet angives, vilka röstberättigade
vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka
sådana blivit insända. Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren
och minst två röstberättigade. Det översändes därefter ofördröjligen
till domkapitlet.
8 mom. Där valet förrättas kontraktsvis, verkställer domkapitlet å dag,
som i kungörelsen örn valet blivit utsatt, sammanräkning av rösterna från
de särskilda kontrakten samt tillkännagiver genom anslag, huru valet utfallit.
Förrättas valet å prästmöte eller enligt bestämmelserna i 3 morn., tillkännagiver
valförrättaren efter verkställd röstsammanräkning, huru valet
utfallit.
4 §.
1 mom. Ledamot och suppleant, som utses av ombud för pastoraten, väljas
för sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då
valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,
och återstår därav mer än sex månader, anställes fyllnadsval för den återstående
tiden. Med anställande av fyllnadsval må likväl, där domkapitlet
finner uppskov icke medföra avsevärd olägenhet, kunna anstå under en tid
av högst två år.
2 mom. Ombud för val av ledamot och suppleant, som avses i 1 morn.,
utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre folkmängd
än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst
10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars
folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock äger domkapitlet förordna,
att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd
än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses
ett gemensamt ombud. För varje ombud utses tillika en ersättare.
3 mom. Till ombud och ersättare för ombud skola utses lekmän, som äro
röstberättigade å kyrkostämma inom pastoratet eller, där de skola utses
gemensamt för två eller flera pastorat, inom något av dem.
U mom. Ombud och ersättare för ombud äga att för resa, som påkallas
av uppdraget, av pastoratet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1. 5
ning enligt allmänna resereglemente!. Där ombud och ersättare utsetts
gemensamt för två eller flera pastorat, gäldas ersättning, som nu är sagd,
till lika delar av de särskilda pastoraten.
5 mom. Val, som ankommer på ombud för pastoraten, skall i stift äga
rum inför biskopen eller, örn biskopen har förfall eller biskopsämbetet är
ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. I Stockholm skall
valet, där det icke förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför pastor primarius
eller, örn pastor primarius har förfall eller dennes ämbete är ledigt,
inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.
6 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för val, som avses i 5 morn.,
samt underrättar därom kyrkoråden med anmaning tillika att i god tid före
valet utse ombud och ersättare för ombud på sätt i 2 mom. sägs. Där ombud
och ersättare skola utses av kyrkoråden i två eller flera pastorat gemensamt,
bestämmer domkapitlet jämväl platsen för kyrkorådens gemensamma
sammanträde samt förordnar någon av kyrkorådsordförandena att
därvid föra ordet.
7 mom. Valet skall, där omröstning begäres, ske med slutna sedlar. Mellan
lika rösttal skiljer lotten.
8 morn. Vid valet föres protokoll av en av domkapitlet förordnad valnotarie.
Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren, valnotarien
och minst två av ombuden. Det översändes därefter till domkapitlet.
5 §.
Val av ledamöter och suppleanter, som ankommer på teologisk fakultet,
gäller för två år, räknade från och med den 1 januari året näst efter
det, då valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,
anställes ofördröjligen fyllnadsval för den återstående tiden. Protokoll
över förrättat val skall tillställas domkapitlet.
6 §.
Valsedlar, som avgivits vid val av ledamöter och suppleanter i domkapitel,
skola, efter det sammanräkning ägt rum, av valförrättaren inläggas
under försegling samt förvaras till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse
av besvär, dessa blivit avgjorda.
7 §.
1 morn. Över val av ledamöter och suppleanter i domkapitel må anföras
besvär, vilka, ställda till Konungen, skola sist före klockan tolv å tjugonde
dagen efter valets avslutande ingivas till domkapitlet, som efter inhämtande
av vederbörandes förklaringar samt efter infordrande av valsedlar
och övriga valhandlingar, i den mån de ej äro för domkapitlet tillgängliga,
har att med eget yttrande till Konungen insända besvären jämte de förklaringar,
som inkommit, ävensom protokoll, valsedlar och övriga handlingar
6
Kungl. Martts proposition Nr Införande
valet. Om besvär över val, som förrättats av teologisk fakultet,
gäde dock vad särskilt är stadgat.
8 mom. Över beslut av kyrkoråd i fråga om utseende av ombud och ersättare
för ombud vid val av ledamot och suppleant i domkapitel må klagan
ej föras annorledes än i sammanhang med klagan över sistnämnda val.
8 §.
Till ledamot eller suppleant i domkapitel må allenast den förordnas eller
väljas, som är svensk medborgare, tillhör svenska kyrkan, uppnått tjugufem
års ålder och är boende inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms
domkapitel, i Stockholm. Ej må den vara ledamot eller suppleant, som är
omyndig eller försatt i konkurstillstånd.
9 §.
Förordnande eller val av ledamot eller suppleant i domkapitel må ej i
något fall gälla för längre tid än tills ledamoten eller suppleanten uppnått
sextiosju års ålder.
10 §.
1 mom. Inträffar förfall för såväl preses som vice preses i domkapitel,
föres ordet i domkapitlet av den bland de tillstädesvarande, som längsta
tiden varit ledamot i domkapitlet, eller, örn med hänsyn till lika tjänstålder
två eller flera därvid kunna ifrågakomma, den av dem, som är till levnadsåren
äldst.
2 mom. Suppleant för ledamot inkallas till tjänstgöring i den mån det
erfordras till följd av hinder för ledamoten. Avgår ledamoten före utgången
av den för honom gällande tjänstgöringstiden, uppehälles ledamotsbefattningen
av suppleanten till dess annan ledamot blivit utsedd.
8 mom. Därest i anseende till förfall eller uppkommen ledighet domkapitel
finner nödigt att för viss tid eller för visst ärende erhålla biträde av
adjungerad ledamot, äger domkapitlet att därtill förordna person, som är
behörig att väljas till ledamot i domkapitlet.
11 §.
Ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom av domkapitel för
visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman åtnjuta ersättning
av allmänna medel på sätt särskilt stadgas, dock att sakkunnig
som anlitas i rättegångsmål åtnjuter ersättning i enlighet med vad därom
är föreskrivet.
12 §.
Vid domkapitel i stift skall vara anställd en stiftssekreterare och vid
Stockholms domkapitel en sekreterare.
Stiftssekreterare och sekreterare vid Stockholms domkapitel, vilka skola
vara lagkunniga, tillsättas av Konungen.
7
Kungl. Marits ''proposition Nr %J+1.
13 §.
1 mom. Domkapitel i stift åligger att taga noggrann kännedom om stiftets
förhållanden samt verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och
förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas
behov samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården
inom stiftet. Vid fullgörandet av dessa uppgifter bör domkapitlet
jämväl låta sig angeläget vara att, där så lämpligen kan ske, samarbeta
med frivilliga organisationer för främjande av kyrklig och religiös verksamhet.
Domkapitlet tillkommer vidare att hålla hand däröver, att stadgad
kyrklig ordning iakttages, att hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning
och leverne ävensom att i övrigt fullgöra de särskilda åligganden
med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter, som enligt vad därom
i lag eller eljest är stadgat ankomma på domkapitlet.
2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat om domkapitel i stift skall äga motsvarande
tillämpning beträffande Stockholms domkapitel.
3 mom. Örn domkapitels befattning med undervisningsväsendet är särskilt
stadgat.
14 §.
1 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt, tillkommer
det stiftets domkapitel att för prästvigning anlita biskop i annat stift, att
bestämma örn uppehållande av tjänst, varå biskop äger meddela förordnande,
ävensom att, där ärendet icke tål uppskov, förordna örn sådan på
biskop ankommande förrättning, som biskopen må verkställa genom annan.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn befogenhet för domkapitel i stift att
förordna örn sådan på biskop ankommande förrättning, som biskopen må
verkställa genom annan, skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å Stockholms domkapitel, för den händelse ärkebiskopen har förfall eller
dennes ämbete är ledigt.
15 §.
1 mom. Ärenden angående folkundervisningsväsendet, vilka ankomma
på handläggning av domkapitel i stift, skola, där de ej handläggas på sätt
i 16 § sägs, inför domkapitlet föredragas av en av Konungen därtill för sex
år i sänder förordnad person, som innehar eller innehaft anställning i folkundervisningens
tjänst.
För denne föredragande förordnar Konungen därjämte för samma tid en
suppleant, vilken skall innehava eller hava innehaft sådan anställning, som
nyss är sagd.
2 mom. Föredragande och suppleant, som avses i 1 morn., åtnjuta ersättning
av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.
16 §.
1 mom. Biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande eller, vad
beträffar Stockholms domkapitel, pastor primarius med sekreteraren såsom
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.
föredragande äger att på domkapitlets vägnar fullgöra sådana till domkapitlets
befattning hörande åligganden, vilka avse ringare ärenden eller
ärenden, som kräva särskild skyndsamhet och ej äro av den betydenhet,
att de ändock böra anses påkalla handläggning i domkapitlet; skolande
ärende, som handlagts i nu angiven ordning, anmälas vid domkapitlets nästföljande
sammanträde.
2 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt eller inträffar
förfall för pastor primarius eller ledighet i dennes ämbete, äger vice preses
eller, vid hinder jämväl för honom, den, som i hans ställe för ordet i domkapitlet,
fullgöra vad enligt 1 mom. ankommer på biskopen eller pastor
primarius.
17 §.
Domkapitel sammanträder i regel en gång varannan vecka så ock dessemellan,
när ärendena det påkalla.
18 §.
För beslutförhet i domkapitel erfordras, att minst fem ledamöter äro
tillstädes; dock vare domkapitel jämväl behörigt att fatta beslut, då allenast
fyra ledamöter äro närvarande, därest alla äro örn slutet ense.
Falla vid omröstning i domkapitel rösterna lika för olika meningar, blir
den mening beslut, som biträdes av preses, dock att i fråga örn rättegångsmål
skall gälla vad därom särskilt är stadgat.
19 §.
Vad i allmän lag eller författning sägs örn jäv mot domare gäde även i
fråga om ledamot i domkapitel så ock beträffande stiftssekreterare, sekreteraren
vid Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §.
20 §.
Innan någon första gången tager säte och stämma i domkapitel, skall
han avlägga den ed, som för medlem av domkapitel är föreskriven.
21 §.
I fråga om rätt domstol för upptagande av åtal mot ledamot i domkapitel,
vilken ej är präst, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår,
gäde vad i motsvarande avseende är stadgat för präst, som är ledamot i
domkapitel.
Samma lag vare beträffande åtal mot stiftssekreterare, sekreteraren vid
Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §, för förbrytelse
i tjänsten.
22 §.
Närmare föreskrifter rörande domkapitlens verksamhet meddelas av
Konungen i särskild instruktion.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
23 §.
Om hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet galle vad särskilt
är stadgat; skolande i övrigt vad i denna lag stadgas örn domkapitel i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse jämväl beträffande hovkonsistoriet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.
Genom denna lag upphävas:
förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen
skall förhållas, i vad den strider mot bestämmelserna i denna lag;
lagen den 4 mars 1927 (nr 27) med vissa ändrade bestämmelser rörande
Stockholms stads konsistorium;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
bestämmelserna i denna lag.
Det åligger domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att i god tid
före denna lags ikraftträdande föranstalta örn erforderliga val av domkapitelsledamöter
och suppleanter.
Kan, då val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant
för sådan första gången skall äga rum, valet icke förrättas å prästmöte,
skall det förrättas kontraktsvis samt avse tiden från och med den dag
denna lag trätt i kraft till och med utgången av det år, då närmast infallande
prästmöte hålles.
I stift, varest teologisk fakultet finnes, skola av de domkapitelsledamöter
och suppleanter, som väljas av fakulteten, en ledamot och en suppleant
första gången utses för en tid av tre år, räknad från och med den dag
denna lag trätt i kraft.
Kungl. Majda proposition Nr 2Jfl.
11
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:
Frågan om en omorganisation av domkapitlen har länge stått på dagordningen,
och många äro de förslag, vilka tid efter annan framförts i syfte att
åstadkomma en mer eller mindre genomgripande omgestaltning av den
nuvarande kapitelorganisationen.
Senast har denna fråga varit föremål för utredning genom särskilda inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka den 25 juli 1935
avgivit betänkande (statens offentliga utredningar 1935: 31) med förslag
till lag om domkapitel m. m.
Innan jag närmare redogör för det förslag till ändrad kapitelorganisation,
som framlagts i omförmälda betänkande, torde jag inledningsvis få erinra
om de nuvarande bestämmelserna å förevarande område samt i korthet
redogöra för vissa tidigare förslag i ämnet och för de åtgärder, vilka senast
vidtagits för frågans utredning.
I. Inledning.
Gällande bestämmelser rörande domkapitlens sammansättning återfinnas
huvudsakligen i förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång
uti domkapitlen skall förhållas. I denna förordning föreskrevs, att domkapitlen,
med undantag av domkapitlen i universitetsstäderna, skulle bestå
av biskopen, domprosten och lektorerna vid stiftsstadens gymnasium. Då
sedermera under 1800-talet antalet lektorer vid läroverken ökades, kommo
emellertid de nytillkomna att ställas utanför kapitlen — så hava lektorerna
i främmande levande språk och biologiska ämnen icke blivit ledamöter av
kapitlen. I Uppsala och Lund bestå domkapitlen av ärkebiskopen respektive
biskopen i Lund samt de teologie professorerna, varvid är att märka, att
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J,1.
domprostbefattningarna i dessa städer för närvarande liro såsom prebenden
förenade med professorsämbetena i praktisk teologi. En särställning intages
av domkapitlet i Göteborg, där på grundval av ett kungl, brev av år
1719 sitta jämväl kyrkoherdarna i Göteborgs tyska och Kristine församlingar.
Dessutom är att anmärka, att domkapitlet i Visby intager en särskild
ställning såtillvida, som domprost ej finnes därstädes.
Stockholm har ett eget konsistorium med i stort sett samma befogenhet
i fråga örn den kyrkliga förvaltningen som domkapitlen. Detta konsistorium
utgöres numera, sedan dess organisation genom lagen den 4 mars
1927 med vissa ändrade bestämmelser rörande Stockholms stads konsistorium
undergått viss förändring, dels av dess större konsistorium, bestående
av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar samt tyska och finska
församlingarna med ärkebiskopen såsom den förnämste preses samt pastor
primarius såsom ordinarie preses, dels ock av dess mindre konsistorium,
bestående av, förutom ärkebiskopen och pastor primarius, sex av det större
konsistoriet inom detta valda ledamöter. De valda ledamöternas tjänstetid
i det mindre konsistoriet utgör sex år med möjlighet till omval. Till det
större konsistoriets handläggning höra, förutom val av ledamöter i det
mindre konsistoriet, allenast sådana ärenden, som av Kungl. Maj:t hänskjutits
till det större konsistoriets avgörande eller yttrande, under det att
däremot samtliga övriga inom Stockholms stads konsistorium till avgörande
eller yttrande förekommande ärenden handläggas och prövas av det
mindre konsistoriet.
Kyrkostyrelsen inom hovförsamlingen och Skeppsholms församling i
Stockholm handhaves av hovkonsistoriet, bestående av överhovpredikanten,
de ordinarie hovpredikanterna och kyrkoherden i Skeppsholms församling.
Då i 1687 års förordning föreskrevs, att flertalet domkapitel skulle bestå
av, förutom biskopen och domprosten, lektorerna vid stiftsstadens gymnasium,
hade denna anordning sin förutsättning i det nära samband, som i
äldre tid förefanns mellan kyrkan och undervisningsväsendet. Under 1600- talet var sålunda gymnasiets huvudändamål att utbilda kyrkans tjänare,
och ur lektorernas led rekryterades i stor utsträckning innehavarna av de
mera maktpåliggande och indräktiga prästerliga tjänsterna i församlingarna.
Lektorerna voro i allmänhet prästvigda, och de av dem, som så ej
voro, räknades likväl till det ecklesiastika ståndet. Efter hand började emellertid
kyrkans och skolans inbördes ställning att undergå förändring. Skolan
blev icke längre i samma utsträckning som förr en anstalt för prästbildningen,
och i samband därmed började även dess lärare allt mer att räknas
till lekmännens klass. Differentieringen mellan kyrkan och undervisningsväsendet
ökades sedermera ytterligare genom den utveckling av läroverken,
som ägde rum under 1800-talet, liksom genom den alltjämt fortgående
sekulariseringen av skolväsendet, och slutligen hade förhållandena under
-
13
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+1.
gått en sådan förändring, att krav på en omorganisation av domkapitlen
började framställas i syfte att de måtte erhålla en med hänsyn till deras
kyrkliga uppgifter lämpligare sammansättning.
Sedan olika förslag till ändrad organisation av domkapitlen framlagts i
särskilda kommittébetänkanden åren 1828, 1816, 1873 och 1891 samt frågan
om en reformering av domkapitlen därjämte under senare hälften av
1800-talet förevarit till behandling vid åtskilliga riksdagar och kyrkomöten
utan att likväl något positivt resultat ernåtts, blev frågan ånyo föremål
för utredning genom en den 6 oktober 1905 tillsatt kommitté, vilken den
31 december 1906 avgav betänkande med förslag till lag angående organisation
av stiftsstyrelse m. m. Enligt detta förslag skulle domkapitlen bestå
av biskopen såsom ordförande, domprosten eller, där domprost ej funnes,
en av Konungen bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice
ordförande, en av Konungen förordnad, i lagkunskap förfaren man, en med
fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst försedd prästman inom stiftet, vald
av dess vid biskopsval röstberättigade präster, samt en ledamot, vald av
de för val av lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte utsedda elektorerna.
Vid handläggning av frågor angående folkundervisningen och folkskoleseminarierna
skulle emellertid i stället för den av prästerskapet valde ledamoten
inträda en ledamot, vald av ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
högre folkskolor och folkskoleseminarier. Samma bestämmelser, som kommittén
sålunda föreslog i fråga örn domkapitlen, skulle med vissa mindre
väsentliga avvikelser gälla även med avseende å Stockholms stads konsistorium.
Örn hovkonsistoriet skulle Konungen äga förordna.
Över detta förslag inhämtades utlåtanden av domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium.
I de avgivna utlåtandena anmärktes mot den föreslagna sammansättningen
av domkapitlen huvudsakligen följande: Att de icke självskrivna
ledamöterna skulle utses genom val betecknades av fem domkapitel såsom
olämpligt särskilt med hänsyn till domkapitlets dömande myndighet, och
ansågo dessa domkapitel, att nämnda ledamöter borde förordnas av Kungl.
Maj:t utan föregående val. Fyra domkapitel förordade, att vid ifrågavarande
ledamöters tillsättning skulle i större eller mindre utsträckning tilllämpas
en modifierad princip, så att vederbörande valkorporation på förslag
uppsatte tre personer, av vilka Kungl. Majit utsåge en till ledamot.
Vidare framhölls allmänt, att det vore olämpligt att giva domkapitlet olika
sammansättning, allt eftersom kyrkliga ärenden eller skolärenden handlades.
En dylik anordning skulle, ansåg man, i hög grad försvaga domkapitlets
stabilitet och auktoritet samt skulle dessutom möta stora praktiska
svårigheter med hänsyn till den ofta uppkommande omöjligheten att uppdraga
en bestämd gräns mellan kyrkans och skolans angelägenheter. Förslaget
att en av domkapitlets ledamöter skulle vara en i lagkunskap förfaren
man väckte gensägelse från de flesta domkapitlen, och framhölls härutinnan
dels att en dylik anordning vore obehövlig, då konsistorienotarien
skulle vara förfaren i domarevärv och biskopen måste förutsättas äga
14
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2^1.
grundlig insikt i kyrkolagen och dess tillämpning samt därmed sammanhängande
administrativa ärenden, dels ock att det mångenstädes kunde
bliva svårt att finna en person, som med ifrågavarande kvalifikation förenade
lämplighet jämväl i övrigt för ledamotskap i domkapitlet.
Frågan örn en reformering av domkapitlen upptogs sedermera ånyo genom
en motion (nr 26) vid 1909 års kyrkomöte, som i anledning därav i
skrivelse (nr 28) till Kungl. Majit — under erinran, bland annat, att, enligt
vad kyrkomötet hade sig bekant, 1906 års kommittébetänkande ansetts
behöva omarbetas — hemställde, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga
åtgärder för åstadkommande av tidsenlig omorganisation av de kyrkliga
konsistorierna. Förslag örn ändrad organisation av domkapitlen framfördes
även genom en motion (nr 13) vid 1910 års kyrkomöte. Denna
motion avstyrktes emellertid av kyrkolagsutskottet, som i avgivet betänkande
(nr 14) framhöll, bland annat, att kyrkomötet år 1909 ingått till
Kungl. Majit med framställning i ämnet, vadan utskottet vore förvissat,
att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet fästad på frågan. Kyrkomötet
beslöt därefter, på sätt utskottet hemställt, att motionen icke skulle till
någon kyrkomötets åtgärd föranleda.
Kungl. Majit uppdrog sedermera genom beslut den 13 november 1914
åt en kommitté att verkställa förnyad utredning av frågan örn de kyrkliga
konsistoriernas omorganisation samt till Kungl. Majit inkomma med det
utlåtande och förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Denna
kommitté, den s. k. domkapitelskommittén, avlämnade därefter med skrivelse
den 18 december 1918 betänkande och förslag rörande stiftsstyrelsernas
organisation, innehållande, bland annat, särskilda förslag till lag örn
stiftsstyrelse och instruktion för stiftsstyrelse.
Det grundläggande för 1918 års kommittéförslag var kapitlets uppdelning
på två avdelningar, en kyrkoavdelning och en skolavdelning, vilka
hade att fullgöra, den förra domkapitlets åligganden med avseende å stiftets
kyrkliga angelägenheter och den senare domkapitlets åligganden med
avseende å angelägenheter rörande undervisningsväsendet, dock att i plenum,
d. v. s. av båda avdelningarna gemensamt, skulle handläggas ärenden,
vilka anginge såväl kyrkliga angelägenheter som undervisningsväsendet,
ävensom i övrigt ärenden, vilka för vinnande av enhetlighet i behandling
och avgörande krävde handläggning i plenum eller eljest vore av beskaffenhet
att icke böra handläggas å avdelning. Biskopen skulle vara ordförande
i domkapitlet, såväl i dess plenum som å dess avdelningar. Att
vara vice ordförande i domkapitlet med skyldighet att såsom vice ordförande
tjänstgöra i plenum och å vardera avdelningen hade Kungl. Majit
att utse en akademiskt bildad lekman. Domprostens ställning såsom självskriven
vice preses i domkapitlet skulle sålunda upphöra. I övrigt skulle
domkapitlet bestå av följande ledamöter, nämligen kyrkoavdelningen av
två prästmän, som innehade ordinarie prästerlig tjänst i territoriell försam
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
ling, och en i allmänna varv förfaren lekman samt skolavdelningen av två
i ordinarie befattning i folkundervisningens tjänst anställda män, av vilka
åtminstone den ene skulle vara anställd vid folkskola, och en i allmänna
värv förfaren lekman, samtliga utsedda av Kungl. Majit. Vid utarbetandet
av ifrågavarande förslag utgick kommittén från att Stockholm jämte delar
av angränsande stift skulle bilda ett nytt stift. Oavsett om så komme att
bliva förhållandet eller ej, ansåg emellertid kommittén, att den kyrkliga
styrelsen i Stockholm borde i tillämpliga delar erhålla ett vanligt domkapitels
sammansättning, dock att, därest kyrkostyrelsen i Stockholm skulle
kvarstå oförändrad, någon uppdelning av konsistoriet på avdelningar icke
borde ifrågakomma. Hovkonsistoriet skulle upphöra och dess verksamhet
övertagas av Stockholms konsistorium eller kapitel.
Domkapitelskommitténs betänkande var icke enhälligt utan åtföljdes av
vissa särskilda yttranden. Beträffande innehållet i dessa må här allenast
erinras om ett av biskopen L. Lindberg avgivet yttrande, vari hävdades, att
kapitlet borde vara odelat och att domprosten fortfarande borde vara vice
ordförande i kapitlet, samt föreslogs, att kapitlet skulle bestå av, förutom
biskopen såsom ordförande och domprosten såsom vice ordförande, en
präst, två skolmän och två lekmän, samtliga utsedda av Kungl. Majit.
Över domkapitelskommitténs betänkande avgåvos utlåtanden av domkapitlen,
kammarkollegiet och vissa andra myndigheter.
Starka betänkligheter uttalades därvid mot kommitténs förslag om kapitlets
uppdelning på avdelningar och örn upphävande av domprostens ställning
såsom självskriven ledamot och vice preses i kapitlet. Kommitténs
förslag härutinnan lämnades utan erinran av allenast ett domkapitel. De
flesta av de övriga domkapitlen förordade däremot det förslag till ändrad
sammansättning av kapitlen, som innefattades i den av Lindberg avgivna
reservationen. Emellertid framfördes även andra förslag till reformering av
domkapitlens sammansättning. Sålunda föreslog domkapitlet i Uppsala,
att domkapitlen skulle bestå av följande ledamöter, nämligen domkapitlen
i universitetsstäderna av biskopen, domprosten, två teologie professorer,
teologie lektorn vid stadens högre allmänna läroverk och folkskoleseminariets
rektor eller viss folkskolinspektör samt övriga domkapitel av biskopen,
domprosten eller, vad beträffade domkapitlet i Visby, komministern
därstädes, teologie lektorn vid stiftsstadens gymnasium eller, därest flera
gymnasier funnes i stiftsstaden, vid det äldsta latingymnasiet därstädes,
stiftsstadens seminarierektor eller viss folkskolinspektör, en av Kungl.
Majit förordnad folkskollärare och en av Kungl. Majit förordnad lekman.
Kyrkostyrelsen i Stockholm borde organiseras efter samma huvudgrunder
som domkapitlen i stiften. Domkapitlet i Västerås, som i huvudsak anslöt
sig till Lindbergs reservation, framhöll emellertid önskvärdheten av att i
universitetsstädernas domkapitel de teologiska fakulteterna bleve representerade
genom ett par av sina medlemmar samt att i övriga domkapitel teologie
lektorn alltjämt bibehölles såsom självskriven ledamot. Även domkapitlet
i Lund framlade ett särskilt förslag till ändrad sammansättning av
domkapitlen. Detta förslag framfördes sedermera ånyo i allt väsentligt genom
en vid 192G års kyrkomöte väckt motion, för vilken i det följande
16
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 2J+1.
kommer att närmare redogöras. Kammarkollegiet framhöll såsom anmärkningsvärt,
att kommittén, vilken sökt tillgodose kraven på representation i
stiftsstyrelserna för jämväl andra än de prästerliga fackintressena, emellertid
därvid icke medtagit någon representant för den juridiskt-administrativa
sakkunskapen, samt påyrkade, att konsistorienotarien eller, såsom
denne tjänsteman numera benämnes, stiftssekreteraren erhölle ledamots
ställning i kapitlet.
Frågan om förändrad sammansättning av domkapitlen upptogs sedermera
genom en vid 1925 års kyrkomöte väckt motion (nr 42) om utredning
angående beredande av ökat lekmannainflytande på det kyrkliga livet.
Kyrkolagsutskottet, till vars behandling motionen hänvisades, avstyrkte i
avgivet betänkande (nr 30) motionen, i vad den avsåg en omorganisation
av domkapitlen, under hänvisning till att frågan därom torde komma att
bliva föremål för Kungl. Maj:ts bedömande i samband med prövningen av
domkapitelskommitténs betänkande. Kyrkomötet beslöt därefter, på sätt
utskottet hemställt, att motionen i förevarande del icke skulle till någon
kyrkomötets åtgärd föranleda.
Emellertid togs frågan åter upp vid 1926 års kyrkomöte genom en motion
(nr 27) av professorerna Sven Herner och Hjalmar Holmquist.
I denna motion framhöllos följande förändringar i fråga örn domkapitlen
såsom särskilt behövliga: 1) kapitlets lösgörande från att ensidigt representera
den högre undervisningen och avlägsnandet av den nuvarande möjligheten,
att kapitlet kunde t. o. m. till sin majoritet utgöras av kyrkligt
likgiltiga ledamöter; 2) tillförandet av någon direkt representant för prästerskapet,
främst ur synpunkten av det sakliga värdet för ärendenas handläggning
men även ur synpunkten av att åtskilligt misstroende från prästernas
sida mot kapitlen därigenom kunde minskas; 3) erhållandet av
någon representant från folkskolundervisningen med speciell sakkunskap i
folkskolärenden; 4) förstärkning ur de i allmänna värv förfarna lekmännens
krets; samt 5) mera kontakt med det praktiskt kyrkliga arbetet i
stiftet. Å andra sidan framhöllos såsom vinster, som den historiska utvecklingen
frambragt i avseende å kapitlens sammansättning och vilka i möjligaste
mån borde bevaras, följande förhållanden: 1) vid svenska folkkyrkans
självstyrelse medverkade en institution, som till övervägande del utgjordes
av lekmän; 2) i denna vore den teologiska sakkunskapen och den
högre allmänna bildningen tillgodosedda; samt 3) till följd av kapitelmedlemmarnas
självskrivenhet finge kapitlet stor självständighet i sin ställning
inåt och utåt. I huvudsaklig anslutning till det förslag till ändrad sammansättning
av domkapitlen, som framlades av domkapitlet i Lund i dess
yttrande över domkapitelskommitténs betänkande, ansågo motionärerna,
att domkapitlen borde bestå av följande ledamöter, nämligen domkapitlen
i universitetsstäderna av biskopen, domprosten, professorn i praktisk teologi,
vilken för närvarande såsom prebendarie vore domprost, de två bredvid
denne äldsta teologie professorerna, som därtill vore villiga, seminarierektorn,
en på samma sätt som vid biskopsval utsedd präst i praktisk
tjänstgöring och en i allmänna värv förfaren lekman, utsedd av Kungl.
Majit efter förslag av domkapitlet, samt övriga domkapitel av biskopen,
domprost, där sådan funnes, teologie lektorn vid det äldsta högre allmänna
17
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.
latinläroverket i stiftsstaden, seminarierektorn eller, där sådan icke funnes,
en av Kungl. Majit efter förslag av kapitlet förordnad folkskolinspektör
eller folkskollärare, en i praktisk tjänstgöring stadd prästman och två i
allmänna värv förfarna lekmän, de tre sistnämnda utsedda på samma sätt
som motsvarande ledamöter i universitetsstädernas domkapitel. Bisittarna
borde även hava rätt till ersättning för sitt arbete. På grund av vad sålunda
anförts föreslogo motionärerna, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit
hemställa, det Kungl. Majit ville låta utarbeta och för kyrkomötet framlägga
förslag till sådan lagändring, att domkapitlen komme att erhålla den
sammansättning, som nyss angivits, samt att skälig ersättning komme att
beredas domkapitlets medlemmar.
Över denna motion avgav kyrkolagsutskottet betänkande (nr 25), däri
utskottet framhöll följande:
Utskottet vore med motionärerna ense om att domkapitlen borde omorganiseras.
Angående de grunder för omorganisationen, som lämpligen borde
följas, samt beträffande sättet för ledamöternas utseende hade emellertid
uttalats mycket skilda meningar, och utskottet såge sig icke i stånd att tillstyrka
kyrkomötet något ställningstagande i dessa frågor. Då utskottet
alltså ansåge sig icke kunna angiva riktlinjer för omorganisationen och frågan
läge under Kungl. Majits bedömande i samband med domkapitelskommitténs
på sin tid avgivna betänkande, hemställde utskottet, att motionen
icke måtte till någon kyrkomötets åtgärd föranleda.
Mot utskottets beslut anmäldes reservation av hovrättsrådet K. J. Ekman,
som anförde:
Frågan om domkapitlens sammansättning torde icke synnerligen länge
till kunna undanskjutas. Svårigheten att finna en lösning är väsentligen
beroende därpå, att ovisshet råder dels örn folkskolans blivande ställning
i förhållande till kyrkan, dels om utsikterna för och lämpligheten av en utsträckt
tillämpning av synodalförfattningens principer i fråga örn stiftsorganisationen.
Då utvecklingen otvivelaktigt går i riktning av ett lossande av bandet
mellan kyrka och skola, icke tvärtom, finner jag det uppenbart, att domkapitlen
böra organiseras med klar blick för, att skolärendena kunna komma
att skiljas från domkapitlens handläggning och att sålunda frågan örn domkapitelsorganisationen
bör bedömas i främsta rummet ur kyrklig synpunkt.
Att domkapitlen organiseras i möjligaste mån rent kyrkligt, synes mig
erforderligt jämväl ur den synpunkten, att man nog torde hava att räkna
med att förr eller senare vid biskopens och domkapitlets sida en stiftsorganisation
kan komma att växa fram på episkopal-synodal grund i form av
ett lagfästat stiftsmöte med sitt permanenta stiftsråd. Givetvis komma i
denna nya organisation lekmannasynpunkterna och lekmannaintressena att
bliva dominerande. Den praktiska församlings- och kärleksverksamheten
torde bliva det huvudsakliga föremålet för dess omsorger. Det synes mig då
angeläget, att såsom en motvikt därtill de teologiska, prästerliga och kyrkligt
administrativa intressena bliva tillvaratagna av ett domkapitel, sammansatt
efter mera kyrkligt-teologiska och kyrkligt-administrativa linjer.
.Tåg finner mig alltså böra tillstyrka, att kyrkomötet hos Kungl. Majit
gör framställning örn förslag till en sådan sammansättning av domkapitlen,
att kapitlet kommer att erhålla ungefärligen följande sammansättning:
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 2/fl.
2
18
Kungl. May.ts proposition Nr 241 ■
1) biskopen såsom självskriven ordförande;
2) domprosten såsom självskriven vice ordförande; i samband varmed
bör hemställas örn ändrade bestämmelser rörande kompetensvillkoren för
domprostbefattning i syfte att säkerställa full kompetens hos befattningens
innehavare;
3) en teologie lektor, respektive i universitetsstäderna en teologie professor,
såsom självskriven ledamot;
4) en lekman med juridisk eller administrativ kompetens, utsedd av
Kungl. Maj:t;
5) en ordinarie prästman (kyrkoherde eller komminister), vald av stiftets
kontraktsprostar såsom elektorer;
6) en lekman, vald av församlingarna genom elektorer, utsedda i ungefär
enahanda ordning som elektorerna för val av lekmän till kyrkomötet
(eller eventuellt av en blivande stiftssynod); dock med iakttagande, att,
så länge skolärendena handläggas av domkapitlen, i stället för denne lekman
skall i domkapitlet sitta en representant för folkskolan (seminarierektor,
folkskoleinspektör eller folkskollärare), utsedd av Kungl. Majit.
Kyrkomötet beslöt att hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag
till omorganisation av domkapitlens sammansättning under beaktande
även av de synpunkter, som framförts i motionen och Ekmans reservation.
Detta beslut anmäldes i skrivelse den 2 november 1926 (nr 32).
Frågan örn domkapitlens omorganisation blev härefter föremål för beaktande
vid behandlingen av en vid 1927 års riksdag inom andra kammaren
av herrar H. M. Hallén och C. Jonsson väckt motion (nr 266), vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville efter erforderlig över- eller omarbetning av de förslag till tidsenliga
mellaninstanser för folkskoleväsendet i de nuvarande domkapitlens
ställe, som kunde förefinnas, snarast för riksdagen framlägga förslag till
inrättande av dylika mellaninstanser. Andra kammarens första tillfälliga
utskott, till vars behandling motionen hänvisats, avstyrkte i avgivet utlåtande
(nr 6) motionen under uttalande, bland annat, att man icke syntes
med fog kunna peka på några anmärkningsvärda olägenheter av att bibehålla
domkapitlen som instanser mellan de lokala skolmyndigheterna och
skolöverstyrelsen. Utskottet erinrade därjämte örn, hurusom den tanken
blivit framförd, att med domkapitlen skulle kunna adjungeras en i fråga
om folkskoleärenden speciellt sakkunnig person. Utskottet fann för sin del
denna utväg tilltalande men ansåg sig av formella skäl ej kunna tillstyrka
bifall till ett yrkande örn utredning i denna riktning. Slutligen förklarade
sig utskottet vilja framhålla, att frågan örn domkapitlens omorganisation
sedan länge stått på dagordningen. Det kunde under sådana omständigheter
ej vara lämpligt att nu i en detalj föregripa en möjligen ganska snar
omorganisation av hela institutionen. Mot utskottets beslut anmäldes reservation
av tre ledamöter, som ansågo, att utskottet bort tillstyrka utredning
om, vilka åtgärder kunde vidtagas för att i folkskoleväsendets mellan
-
19
Kungl. Marits proposition A7r 241.
instanser bereda ökat utrymme för verklig sakkunskap i skolfrågor. Kammaren
biföll utskottets hemställan.
Frågan örn en reformering av domkapitlen upptogs sedermera ånyo genom
en av professorn E. Linderholm vid 1929 års kyrkomöte väckt motion
(nr 19), däri föreslogs, att kyrkomötet skulle ingå till Kungl. Majit med
anhållan, att frågan om domkapitlens reorganisation måtte på basis av
gjorda utredningar och förslag göras till föremål för en snar lösning. I motionen
framlades därjämte ett förslag till ändrad sammansättning av domkapitlen,
enligt vilket dessa skulle komma att bestå av, förutom biskop och
domprost, en ärkediakon såsom biskopens ständige direkte medhjälpare
ute i stiftet, särskilt i fråga om församlingsliv, diakoni och mission, en stiftsrektor
för ungdomsvården och skolornas religionsundervisning, så länge
folkskolan lydde under domkapitlen, samt en stiftssyssloman för domkyrkans
och stiftets ekonomiska frågor. I anledning av ifrågavarande motion
beslöt kyrkomötet att hos Kungl. Majit göra framställning i ämnet, och
anmäldes detta beslut i skrivelse den 2 november 1929 (nr 31), däri anfördes
bland annat följande:
Sedan kyrkomötet i skrivelse den 2 november 1926 anhållit örn utredning
och förslag till omorganisation av domkapitlens sammansättning, hade frågan
i vissa hänseenden kommit i något förändrat läge. Kyrkomötet erinrade
i sådant hänseende örn att under år 1928 ny lönereglering genomförts
för befattningshavare vid domkapitlen och att i samband därmed inrättats
stiftssekreterarebefattningar med skyldighet för tjänstinnehavare att föredraga
inom hans tjänsteområde förekommande ärenden men utan rätt att
deltaga i besluten. Måhända vore efter inrättande av denna tjänst icke behövligt
att tänka sig i det omorganiserade domkapitlet en ledamot med
juridisk-administrativ utbildning. I domkapitlen borde, såsom redan år
1926 framhållits, för framtiden icke saknas en representant för folkskoleärenden.
Man syntes nämligen kunna utgå från, att skolärendena fortfarande
skulle handläggas av domkapitlen. Så sent som år 1927 hade i riksdagen
avvisats tanken på att inrätta särskilda mellaninstanser för folkskoleväsendet
i de nuvarande domkapitlens ställe. En sagda år inom andra kammaren
väckt motion i sådant hänseende föranledde ej någon denna kammares
åtgärd bland annat av det skälet, att det ej med fog kunde pekas på
några anmärkningsvärda olägenheter av att bibehålla domkapitlen som
instanser mellan de lokala skolmyndigheterna och skolöverstyrelsen. Mycket
tveksamt ställde sig kyrkomötet till motionärens förslag att, såsom
representanter för olika frågor rörande det inre församlingslivet, exempelvis
diakoni och ungdomsrörelse, insätta i domkapitlen i stället för nuvarande
ledamöter dels en ärkediakon och dels en stiftsrektor. De mycket
vittutseende frågor, som sammanhängde med organiserandet av arbetet på
dessa områden vare sig som hittills väsentligen på frivillighetens grund
eller genom legalt utsedda organ, vore ännu alltför outredda för att man
med någon grad av säkerhet kunde bedöma, huruvida eller i vilken mån de
borde inverka på grunderna för domkapitlens sammansättning. Frågan örn
inlemmande i domkapitlen av representanter för dessa kyrkliga rörelser
syntes därför för närvarande icke vara mogen för en lösning. Med stöd av
vad sålunda anförts anhöll kyrkomötet, att Kungl. Majit täcktes vid verk
-
20
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jtl.
ställande av utredning och upprättande av förslag i anledning av kyrkomötets
skrivelse av den 2 november 1926 taga i beaktande även de synpunkter,
som nu av kyrkomötet berörts.
Genom 1932 års ecklesiastika boställsreform kom domkapitelsfrågan i ett
i viss mån förändrat läge. Enligt det förslag till ecklesiastik boställsordning,
som av Kungl. Maj:t förelädes 1932 års riksdag, skulle domkapitlen med
avseende å den ecklesiastika boställsförvaltningen erhålla vissa kontrolluppgifter
av praktisk art. Dessa, som visserligen även för det dåvarande
i ganska stor omfattning ankommo på domkapitlen, skulle under den nya
ordningen bliva mera maktpåliggande, i det att domkapitlen icke längre
såsom dittills skulle kunna påräkna någon regelbunden medverkan av länsstyrelserna
och kammarkollegiet. Enligt det av riksdagen antagna förslaget
till lag i ämnet skulle däremot de befogenheter, som jämlikt Kungl. Maj:ts
förslag voro avsedda att tillkomma domkapitlen, i stället tilldelas ett särskilt
inom varje stift inrättat organ, benämnt stiftsnämnd. Detta organ
skulle tillika fungera såsom överinstans över boställsnämnderna. Även kontrollen
över förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna skulle anförtros
åt stiftsnämnderna, och skulle dessa för fullgörande av sistnämnda
uppgift äga att hos sig anställa stiftsjägmästare, som liksom stiftsnämnden
skulle bekostas av kyrkofonden. Stiftsnämnd skulle bestå av fem ledamöter.
Av dessa skulle två utses av domkapitlet och tre av Kungl. Majit, som ock
skulle hava att förordna en av nämndens ledamöter till ordförande i nämnden.
En av de av domkapitlet utsedda ledamöterna skulle vara juridiskt
bildad och tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden. I det utlåtande
(nr 8) i ämnet, som avgavs av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott
och som i denna del godkändes av riksdagen, sade sig utskottet förutsätta,
att domkapitlet i regel utsåge en av sina ordinarie ledamöter samt sin stiftssekreterare
eller annan å dess kansli anställd befattningshavare till ledamöter
i stiftsnämnden, varjämte utskottet vidare framhöll, att stiftsnämnden
borde få anlita domkapitlets kansli för ärendens beredning, uppsättning
och expediering.
Då det av riksdagen antagna förslaget till ecklesiastik boställsordning
därefter godkändes av 1932 års kyrkomöte, godkände kyrkomötet därvid
även vissa uttalanden, som med avseende å stiftsnämnderna gjorts av
kyrkolagsutskottet i dess i ämnet avgivna betänkande (nr 1).
Utskottet hade sålunda bland annat framhållit vikten av, att samarbetet
mellan stiftsnämnden, å ena, samt domkapitlet och dess kanslipersonal,
å andra sidan, bleve så intimt som möjligt. Detta samarbete befordrades
säkerligen bäst genom att domkapitlet utsåge någon av sina ledamöter samt
stiftssekreteraren eller annan tjänsteman hos domkapitlet till ledamöter i
stiftsnämnden. De nya och ansvarsfulla administrativa uppgifter, som
kunde komma att åvila stiftssekreteraren eller annan domkapitlets tjänsteman,
då han valdes till ledamot av stiftsnämnden, finge emellertid icke för
-
21
Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.
anleda, att han förläde tyngdpunkten av sitt arbete till stiftsnämndsgöromålen
och läte domkapitelsärendena komma i andra hand. Särskilt vore det
av vikt, att möjligheterna hölles öppna för en vidare utveckling av den
strävan, som på senare tid gjort sig gällande, att bereda domkapitlet tillfälle
att i större utsträckning än hittills vid biskopens sida deltaga i den
mera interna stiftsvården och att för detta syfte även taga stiftssekreterarens
krafter i anspråk. Med hänsyn till nu anförda önskemål ville utskottet
erinra om att riksdagen genom stadgande i boställsordningen givit
Kungl. Majit befogenhet att ur kyrkofonden bevilja erforderliga anslag för
gäldande av kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet. Utskottet
ansåge sig därför kunna förvänta, att i den mån det ur nyss angivna synpunkter
bleve erforderligt, tillräcklig särskild arbetskraft skulle ställas till
stiftsnämndens förfogande. För att en enhetlig ledning av arbetet på det
för domkapitlet och stiftsnämnden gemensamma kansliet skulle bibehållas,
syntes det vara önskvärt, icke blott att biskopen invaldes i stiftsnämnden
utan även att han utsåges till ordförande i nämnden. Härigenom skulle
också enhetligheten i den kyrkliga administrationen befrämjas och kontinuitet
skapas mellan domkapitlens hittillsvarande uppgifter och stiftsnämndernas
verksamhet. Utskottet holle före, att dessa synpunkter varit vägledande
även vid riksdagens ställningstagande till spörsmålet örn stiftnämndernas
sammansättning. Skulle emellertid någon gång särskilda förhållanden
medföra, att till ordförande i stiftsnämnd utsåges annan person än
biskopen, borde denne likväl hava högsta inseendet över arbetet å domkapitlets
expedition i dess helhet.
Vid 1932 års kyrkomöte framfördes därjämte ånyo frågan örn ändrad
sammansättning av domkapitlen genom en av professorn Holmquist väckt
motion (nr 18), däri föreslogs, att kyrkomötet skulle, under hänvisning till
sina skrivelser den 2 november 1926 och den 2 november 1929 angående
omorganisation av domkapitlen, hos Kungl. Majit anhålla, att den i nämnda
skrivelser begärda utredningen med förslag i ärendet måtte snarast möjligt
komma till stånd. I anledning av denna motion anförde kyrkolagsutskottet
i avgivet betänkande (nr 9),
att utskottet anslöte sig till den av motionären framförda och av två
tidigare kyrkomöten uttalade åsikten, att domkapitlens nuvarande sammansättning
icke vore lämplig och att en reform vore påkallad. De riktlinjer
för en reform, som angivits av 1926 och 1929 års kyrkomöten, vore
emellertid icke längre möjliga att förorda. Frågan läge nämligen numera i
ett nytt läge. I detta hänseende syntes det vara nog att erinra örn det av
kyrkomötet antagna förslaget örn inrättande av stiftsnämnder och anställande
av stifts jägmästare samt örn de uttalanden, utskottet gjort rörande
detta förslag särskilt i avseende å domkapitlets religiösa uppgifter. Några
nya riktlinjer för en domkapitelsreform syntes icke kunna uppdragas, förrän
erfarenhet vunnits örn verkningarna av de beslutade stiftsnämnderna
och samorganisationen mellan domkapitlen och dom. På grund av det anförda
ansåge utskottet, att frågan örn förändrad organisation av domkapitlen
icke vore mogen att nu upptagas. Utskottet hemställde därför, att förevarande
motion icke måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd. Denna
hemställan blev ock av kyrkomötet bifallen.
22
Kungl. May.ts -proposition Nr 2^1.
Frågan om ändrad lagstiftning å förevarande område anmäldes av mig
inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 31 maj 1931. Jag erinrade därvid om,
att domkapitlens reformering länge varit ett önskemål, samt anförde vidare
bland annat följande:
Då, sedan förutvarande utredningar verkställts, nya förhållanden inträtt,
vilka ej oväsentligt beröra kapitlens ämbetsförvaltning, finner jag fog föreligga,
att spörsmålet om en ändrad domkapitelsorganisation nu upptages
till förnyat skärskådande. Den utredning, som härutinnan bör igångsättas,
synes mig böra anförtros åt högst fyra inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkuniga.
Dessa sakkunnigas arbete bör inriktas på att söka tillförsäkra domkapitlen
en lämplig sammansättning med hänsyn såväl till deras dömande och
administrativa befogenheter som även till deras uppgift att vara verkliga
stiftsstyrelser. Det synes vara av vikt att domkapitlen innefatta såväl prästmän
som i det kyrkliga arbetet aktivt deltagande lekmän. Likaså torde böra
undersökas, huruvida och på vad sätt den teologiska sakkunskapen bör
bliva starkare företrädd särskilt med hänsyn till de nya uppgifter som det
av 1934? års riksdag antagna förslaget till lag om tillsättning av prästerliga
tjänster ålägger kapitlen.
Beträffande den juridiska sakkunskap, som erfordras för en del på domkapitlens
handläggning beroende ärenden, särskilt för deras dömande verksamhet,
synes det erforderligt att sådan sakkunskap företrädes av någon
medlem av kapitlet. Det må erinras, att stiftssekreteraren, vilken redan nu
föredrager ärenden i domkapitlet, äger reservationsrätt i frågor, som av honom
handläggas.
Vidkommande domkapitlens befattning med folkskoleärendena hava tid
efter annan framkommit förslag örn dessa ärendens överflyttande till särskilda
mellaninstanser. Då det emellertid synes ovisst, om eller när sådana
kunna komma att inrättas, torde folkskoleärendenas behandling i domkapitlen
böra under en eller annan form tills vidare kunna så ordnas, att deras
överförande till annan myndighet må kunna ske utan något mera kännbart
ingrepp i kapitlens blivande organisation.
Med avseende på sättet för utseende av medlemmar av kapitlen kunna
olika former tänkas: självskrivenhet, utseende genom Kungl. Majit och val.
Med hänsyn till de uppgifter, som böra tillkomma kapitlen, kan en kombination
av de tre olika metoderna ifrågasättas. I fråga om bibehållande
av biskops själ vskri venhet som medlem och ordförande i domkapitlet torde
fullständig enighet råda.
Förutom de förhållanden, som i det föregående något berörts, hava vid
behandling av omorganisationsfrågan en mångfald olika spörsmål dryftats,
vilka böra underkastas en förnyad granskning och omprövning. Jag erinrar
blottom adjunktion i kapitlen, om eventuellt undantagande av vissa enklare
ärenden m. m. från kollegial behandling ävensom örn arvoden åt vissa av
domkapitelsledamöterna. Nu berörda spörsmål, liksom frågan om omfattningen
av en eventuell ny lagstiftning på området, böra av de sakkunniga
upptagas till behandling.
Efter erhållet bemyndigande tillkallade jag den 11 juni 1934 professorn
vid universitetet i Lund, domprosten Yngve Torgny Brilioth, ledamoten av
riksdagens andra kammare, kyrkoherden Harald Martin Hallén, ledamoten
23
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21+1.
av riksdagens första kammare, rådmannen Pontus Sandström och ledamoten
av riksdagens andra kammare, hemmansägaren Jonas Nikolaus Svedberg
i Hälsingmo att såsom sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet
verkställa den föreslagna utredningen.
Till de sakkunniga överlämnades för att tagas i övervägande vid utredningen
följande handlingar:
betänkande med förslag till vissa ändringar i lärares straff- och processrättsliga
samt disciplinära ställning, avgivet i juli 1918 av särskilda inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, ävensom i anledning av
nämnda förslag infordrade yttranden;
en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening
den 30 oktober 1931 gjord framställning angående kyrkomusikerkårens
representation i domkapitlen; samt
kyrkomötets skrivelse den 1 december 1934, nr 20, i anledning av väckt
motion angående reformering av gällande förordning rörande rättegång i
domkapitel.
De sakkunniga avgåvo den 25 juli 1935 betänkande (statens offentliga
utredningar 1935:31) med förslag till:
1) lag om domkapitel;
2) instruktion för domkapitlen;
3) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond;
4) kungörelse örn ordningen för utbetalning av ersättning ur kyrkofonden
till åklagare vid domkapitel i fall, varom förmäles i 23 § andra stycket
lagen örn domkapitel; samt
5) kungörelse örn ändrad lydelse av 14 och 24 §§ instruktionen den 16
september 1932 (nr 425) för stiftsnämnd och stiftsjägmästare.
Över de sakkunnigas betänkande hava samtliga domkapitel, Stockholms
stads konsistorium, hovkonsistoriet, kanslersämbetet för rikets universitet,
de teologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, kammarkollegiet,
statskontoret och skolöverstyrelsen avgivit infordrade utlåtanden,
därvid domkapitlet i Lund tillika överlämnat yttranden från medlemmar
av det underlydande prästerskapet inom Lunds stift, varjämte skolöverstyrelsen
överlämnat yttranden från statens folkskolinspektörer, folkskolestyrelserna
i de städer, som i vissa avseenden äro fritagna från statlig
inspektion över folkskoleväsendet, samt vissa folkskollärarkårens sammanslutningar.
Vidare hava justitiekanslersämbetet, processlagberedningen,
länsstyrelserna, Överståthållarämbetet och stiftsnämnderna fatt yttra sig
över vissa delar av betänkandet. Härjämte hava yttranden över betänkandet
inhämtats av centralstyrelserna för allmänna svenska prästföreningen
och Sveriges allmänna folkskollärarförening samt av styrelserna för svenska
landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet. Slutligen hava
stiftsråden erhållit tillfälle att yttra sig över betänkandet, och hava med
anledning härav yttranden inkommit från stiftsråden i Uppsala, Linköping,
Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand och Luleå.
24
Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.
Det av de sakkunniga utarbetade förslaget till lag om domkapitel har
därefter inom ecklesiastikdepartementet gjorts till föremål för en överarbetning,
varvid vissa ändringar vidtagits i detsamma. Förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 örn kyrkofond har,
på sätt i det följande kommer att närmare beröras, inom departementet
upptagits till behandling i visst annat sammanhang. De övriga förslagen,
vilka avse administrativa författningar, torde icke nu böra upptagas till
vidare behandling.
II. Frågan om domkapitlens organisation.
Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de sakkunnigas förslag
till lösning av frågan örn domkapitlens organisation samt däröver avgivna
yttranden. I anslutning härtill kommer jag även att angiva den ståndpunkt,
jag för egen del funnit mig böra intaga i denna fråga.
De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skola domkapitlen regelmässigt
bestå av biskopen såsom preses, domprosten såsom vice preses, en
av Kungl. Maj:t efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad
ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna skrifter eller annorledes
ådagalagt lärdom i teologiska eller humanistiska ämnen, stiftssekreteraren,
en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig
tjänst i stiftet, samt två av ombud för pastoraten i stiftet valda, inom stiftet
boende lekmän, som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet.
Val av prästerlig ledamot skall äga rum å prästmöte inför biskopen såsom
valförrättare och avse tiden från och med den 1 januari året näst efter det,
då valet skett, till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles.
Därest till följd av uppkommen ledighet fyllnadsval måste anställas, skall
sådant val i regel äga rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt
kontrakt, skola vara valförrättare. Lekmannaledamöter, som utses av ombud
för pastoraten, skola väljas för sex år, räknade från och med den 1
januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall äga rum inför biskopen
eller, om biskopen har förfall eller biskopsämbetet är ledigt, inför en av
domkapitlet förordnad valförrättare; och även fyllnadsval skall, då sådant
erfordras, förrättas i samma ordning. Ombud för val av lekmannaledamöter
skola utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre
folkmängd än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör
minst 10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat,
vars folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock skall domkapitlet
äga förordna, att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava
mindre folkmängd än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000,
skall utses ett gemensamt ombud.
I fråga om domkapitlen i Uppsala och Lund hava de sakkunniga föreslagit
en i viss mån annan sammansättning än den, för vilken nu redogjorts,
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
i det att, i stället för den ledamot med högre teologisk eller humanistisk
bildning, som enligt de sakkunnigas förslag skall ingå i de övriga domkapitlen,
i domkapitlen i Uppsala och Lund skola ingå två teologie professorer.
Härigenom skulle följaktligen dessa domkapitel komma att bestå av biskop
och sju ledamöter, under det att de övriga domkapitlen komme att bestå
av biskop och sex ledamöter. Beträffande sättet för utseende av de två professorer,
vilka sålunda enligt de sakkunnigas förslag skola ingå i domkapitlen
i universitetsstäderna, hava de sakkunniga föreslagit, att de skola väljas
av den teologiska fakultetens professorer för två år i sänder.
Med avseende å domkapitlet i Visby, där, såsom förut omnämnts, domprost
ej finnes, hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Majit skall äga
att för sex år i sänder förordna någon av stiftets kyrkoherdar att vara ledamot
och vice preses i kapitlet.
Beträffande den kyrkliga styrelsen i Stockholm hava de sakkunniga ansett,
att denna bör i tillämpliga delar erhålla ett vanligt domkapitels sammansättning
och att i samband därmed även benämningen Stockholms
stads konsistorium bör utbytas mot benämningen Stockholms domkapitel.
I fråga om den närmare organisationen av Stockholms domkapitel hava de
sakkunniga föreslagit, att ärkebiskopen, såsom hittills i konsistoriet, skall
vara preses i kapitlet, då han är närvarande vid dess förhandlingar, samt
att kapitlet i övrigt skall bestå av följande ledamöter, nämligen pastor primarius
såsom ordinarie preses, en av Kungl. Majit för sex år i sänder bland
kyrkoherdarna i de underlydande församlingarna förordnad ledamot såsom
vice preses, en av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet för sex år i
sänder förordnad ledamot med högre teologisk eller humanistisk bildning,
domkapitlets sekreterare, en av Stockholms prästerskap vald präst, som
innehar ordinarie prästerlig tjänst i staden, samt två av ombud för de underlydande
församlingarna valda, i staden boende lekmän, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. För val av såväl prästerlig
ledamot som lekmannaledamöter i Stockholms domkapitel hava de sakkunniga
föreslagit i huvudsak samma bestämmelser som beträffande val av
motsvarande ledamöter i de övriga domkapitlen.
I hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet har icke någon ändring
ifrågasatts.
Vad beträffar domkapitlens befattning med ärenden angående folkundervisningsväsendet,
hava de sakkunniga föreslagit, att vid varje domkapitel,
med undantag av Stockholms domkapitel, skall såsom föredragande i dylika
ärenden vara förordnad en person med anställning i folkundervisningens
tjänst. Förordnande att vara föredragande i skolärenden skall meddelas
av Kungl. Majit för sex år i sänder.
Såsom motivering till det förslag, de sakkunniga sålunda framlagt till
ändrad organisation av domkapitlen, hava de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.
26
Kungl. Mciy.ts proposition Nr 2^1.
Det vore påtagligt, att domkapitlens uppgifter under tidens lopp väsentligen
förträngts samt att deras verksamhet i allt högre grad kommit att begränsas
till ett ämbetsmannamässigt korrekt avgörande av de förvaltningsoch
disciplinmål, som automatiskt förelegat, under det att den aktiva befattning
med kyrkans liv och gärning i stiftet, som bort vara en stiftsstyrelses
väsentligaste uppgift, trängts undan eller helt försvunnit. Att domkapitlens
betydelse i kyrkostyrelsen sålunda syntes vara stadd i avtagande,
berodde till väsentlig del på att den sammansättning, domkapitlen för närvarande
hade, icke vore tillfredsställande.
I en lagstiftning med syfte att åstadkomma en reformering av domkapitlen
borde även domkapitlens positiva uppgifter att främja det kyrkliga
livets vård och förkovran, den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården
angivas på ett sådant sätt, att vidast möjliga fält öppnades för deras
verksamhet och initiativkraft. Av vikt vore nämligen, att domkapitlens
verksamhet icke inskränktes allenast till en ämbetsmannamässig behandling
av frågor, som på ett eller annat sätt hänskjutits till deras bedömande, utan
att de jämväl med uppmärksamhet och intresse följde den kyrkliga och
religiösa utvecklingen och toge initiativ till sådant, som vore ägnat att
främja densamma. Ur denna synpunkt vore det ock av synnerlig vikt, att
domkapitlen vid fullgörandet av berörda uppgifter läte sig angeläget vara
att, där så lämpligen kunde ske, samarbeta med frivilliga organisationer för
främjande av kyrklig och religiös verksamhet. Därmed skulle jämväl ett
närmare samband kunna knytas mellan domkapitlen och de nya organ för
exempelvis diakoni och ungdomsrörelse, som i de flesta stift trätt vid de
legala organens sida. Huru de sakkunniga tänkt sig, att ett dylikt angivande
av domkapitlens allmänna uppgifter lämpligen kunde ske, framginge av
innehållet i 13 § i förslaget till lag örn domkapitel.
I fråga örn domkapitlens storlek och sammansättning kunde i de tidigare
framkomna reformförslagen olika tendenser iakttagas: å ena sidan en strävan
att av praktiska skäl nedbringa antalet ledamöter, å den andra en önskan
att bereda plats i kapitlet för representanter för olika intressen och
grupper. Utan tvivel vore en begränsning av medlemsantalet av betydelse
för kapitlets effektivitet, och det hade med rätta betonats, att detta, såsom
en styrande och dömande myndighet, icke i första hand borde sammansättas
som en representation för olika intressen. Å andra sidan vore det påtagligt,
att det vore till fördel för kapitlets kompetens, om det inrymde
olikartad erfarenhet, och att det borde stärka förtroendet till kapitlet och
därmed dess förmåga att göra gagneliga insatser i stiftets liv, om prästerskapet
och det aktiva lekfolket kände sig vara företrädda inom detsamma.
På grund härav syntes den önskvärda begränsningen av kapitlets storlek
icke böra så starkt betonas, att dess tjänlighet för sin uppgift därigenom
lede intrång.
Med avseende på de intressegrupper, som borde vara företrädda inom
kapitlet, syntes enighet förefinnas därom, att både prästerna och lekmännen
i församlingarna borde vara representerade. I regel hade man också tänkt
sig, att folkskoleintresset skulle vara företrätt, antingen så att lärarkårerna
vid folkskolorna och seminarierna skulle vara berättigade att genom val
utse en medlem, såsom i 1906 års förslag, eller så att på annat sätt en sakkunnig
på folkundervisningens område skulle insättas. Längst i denna riktning
gick 1918 års förslag, som rentav delade kapitlet på två sektioner, den
ena för kyrko- och den andra för skolärenden. Att det icke skulle vara
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/t /.
lämpligt att med hänsyn till en uppgift, vars kvarblivande under kapitlen
vore starkt ifrågasatt, och vars omfattning i varje fall i senare tid rönt
stark inskränkning, uppge kapitlens enhetlighet, syntes nu vara uppenbart.
En reform av kapitlen måste utgå ifrån dessas karaktär av kyrkostyrelser
och ge dem en för detta ändamål lämplig sammansättning. Å andra sidan
vore det givetvis icke möjligt att ignorera den befattning med skolärenden,
som nu tillkomme och sannolikt under en obestämd framtid bomme att tillkomma
kapitlen: en reform måste göra dem tjänligare än de för närvarande
kunde anses vara att tjäna också som mellaninstanser för folkskoleväsendet
och som styrelser för folkskoleseminarierna, för så vitt detta kunde ske utan
att förrycka deras ställning som kyrkliga organ.
Beträffande de särskilda ledamöter, vilka enligt de sakkunnigas förslag
skola ingå i de nya domkapitlen, framhålla de sakkunniga till en början,
att fullständig enighet syntes råda i fråga om bibehållande av biskopens
självskrivenhet som ledamot och preses i kapitlet. Då de sakkunniga i detta
hänseende anslutit sig till den nuvarande ordningen, syntes följaktligen
någon särskild motivering härtill icke vara erforderlig.
Även i fråga om domprosten syntes det vara en allmänt omfattad mening,
att dennes nuvarande ställning i kapitlet borde bibehållas. Det hade jämväl
synts de sakkunniga vara av särskild vikt, att självskrivenhetens princip
och den friare ställning, som denna medförde, bevarades med avseende
å kapitlets vice preses. Domprostens plats i kapitlet utgjorde ock för närvarande
så gott som den enda resten av kapitlets historiska samhörighet
med domkyrkan och dess gudstjänstliv. Genom hans ställning i kapitlet
markerades domkyrkans egenskap att vara en hela stiftets kyrka och ej enbart
en församlingskyrka. Den utveckling, som stiftens gemensamma Inpå
senare tid vunnit, gjorde det snarast lämpligt, att denna domkyrkans
betydelse starkare än förr betonades. Beträffande domprosten i universitetsstädernas
domkapitel kunde därjämte framhållas, att denne genom sin
akademiska läraruppgift, som omfattade såväl kyrkorätt som andra sidor
av vetenskapen örn kyrkans handlande, kunde antagas äga vissa förutsättningar
just för ställningen som biskopens ställföreträdare i kapitlet ävensom
att det borde vara av särskild betydelse för hans vetenskapliga gärning, att
han genom medlemskap i kapitlet bomme i närmare praktisk beröring med
den kyrkliga lagstiftningens och förvaltningens utveckling.
Förslaget, att i flertalet domkapitel skall ingå en av Kungl. Majit förordnad
ledamot med högre teologisk eller humanistisk bildning, har framkommit
efter överväganden, huruvida lektorernas självskrivenhet borde i
någon mån bibehållas. De sakkunniga anföra härom:
Att lektorskapitlen i det hela överlevat sig själva, torde å ena sidan vara
så pass allmänt erkänt, att någon närmare utredning härom icke erfordras.
Rättvisan kräver å andra sidan, att det framhålles, att dessa kapitel, ehuru
deras medlemmar ofta endast genom en tillfällighet insatts i kyrkostyrelsen,
i många fall fyllt sin uppgift på ett sätt, som förtjänar allt erkännande. Det
har utan tvivel ilven varit till gagn för kyrkan, att representanter för den
högre lekmannabildningen i så stor utsträckning tagits i anspråk för kyrkans
tjänst. Det har ock synts de sakkunniga, att det skulle vara av stort
värde, därest den representation för det högre kulturlivet, som utgjorts av
de självskrivna lektorsmedlemmarna, kunde i någon form bevaras även i de
nya domkapitlen.
Medan de senare kommittéförslagen helt uteslutit alla lektorer från med
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
lemskap i kapitlet, bär det dock från flera håll föreslagits, att teologie lektorn
skulle behålla sin ställning som självskriven kapitelmedlem. Så är
t. ex. fallet i 1873 års kyrkolagsförslag, i de yttranden över 1918 års kommittéförslag,
vilka avgåvos av domkapitlen i Uppsala, Västerås och Lund,
i professorerna Herners och Holmquists motion vid 1926 års kyrkomöte
samt i hovrättsrådet Ekmans reservation till kyrkolagsutskottets betänkande
i anledning av berörda motion. Till stöd för en dylik anordning har
gjorts gällande, att den flerhundraåriga tradition, som förbundit kyrkan
och de högre läroverken, icke utan tvingande skäl bör helt och restlöst avbrytas.
En lektors kvarstannande i kapitlet skulle i varje fall kunna garantera,
att de betydelsefulla kulturella och pedagogiska intressen, som läroverken
företräda, och som utan tvivel förtjäna att mera komma till sin rätt
i kulturlivet över huvud taget, skulle bliva företrädda i kyrkostyrelsen.
Mot ett sådant bevarande av en självskriven lektor i kapitlet talar emellertid
å andra sidan den synpunkten, att det knappast är i överensstämmelse
med den i förhållande till kyrkan och särskilt till domkapitlen så gott
sorn helt självständiga ställning, som de högre läroverken vunnit, att en av
dessas lärare enbart på grund av sin tjänst vid läroverket skulle inträda som
medlem av domkapitlet. Det kan vidare hävdas, att det starkt ökade antalet
läroverk gör det mindre motiverat, att någon viss lektor, som händelsevis
fått sin placering vid stiftsstadens gymnasium, skulle ombetros med
en uppgift, för vilken han måhända ej ägde särskild fallenhet. Fastmera lärer
det med fog kunna göras gällande, att det skulle vara till fördel, därest man
för tillgodoseende av det intresse det här gäller icke vore uteslutande hänvisad
till lektorerna vid stiftsstädernas läroverk utan hade frihet att träffa
sitt val inom en vidare krets av representanter för den högre andliga odlingen.
Med hänsyn härtill hava de sakkunniga icke heller ansett sig böra
förorda bibehållandet av självskrivenhet till medlemskap i kapitlet för någon
av lektorerna, utan hava de sakkunniga i stället ansett det böra överlämnas
åt Kungl. Majit att, inom eller utom lektorernas krets, förordna en
ledamot med sådana kvalifikationer, att genom dennes medlemskap i kapitlet
ett visst samband med de nuvarande lektorskapitlen komme att bevaras.
Med avseende å den kompetens, som bör krävas av ifrågavarande ledamot,
anföra de sakkunniga vidare:
Det torde ligga i sakens natur, att till de ledamotsbefattningar, som här
avses, företrädesvis böra förordnas personer med högre teologisk kompetens.
Oavsett den kompetens i sådant hänseende, som kan vara att påräkna
hos vissa andra ledamöter, lärer sålunda en särskild representant i kapitlet
för den högre teologiska bildningen vara väl motiverad. Skall kapitlet i
denna tid av med varandra tävlande världsåskådningar och splittring på
andelivets område kunna hävda en ledareställning inom stiftet och över
huvud äga den andliga auktoritet, utan vilken kyrkostyrelsen i en evangelisk
kyrka icke kan utövas, är det ett betydelsefullt krav, att det rymmer
inom sig ett icke alltför ringa mått av teologisk bildning — jämte den praktiska
förfarenhet, som också är oumbärlig. Det kan erinras därom, att domkapitlen
hava en särskild uppgift som remissinstanser för de kyrkliga frågor,
som väckas inom kyrkomöte och riksdag. Särskilt beror den sakliga prövningen
av förslag till ändringar i de kyrkliga böckerna och i kyrkolagen till
icke ringa grad på det arbete, som nedlägges i kapitlen, och på den sakkunskap,
som därvid står till förfogande.
Det får icke heller förglömmas, att det alltfort tillkommer domkapitlen
29
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2/fI.
att examinera i prästexamen. Väl har denna examen alltmer fått en övervägande
formell karaktär, och de därvid avgivna betygen bygga så gott
som helt på examinandernas förut mottagna akademiska vitsord. Men det
torde dock vara av vikt, att denna domkapitlens rätt att själva pröva de
kandidater, som anmäla sig för prästvigning, icke upphör. Så länge berörda
examen fortbestår, lärer det i allt fall vara nödvändigt att taga hänsyn därtill
vid en reformering av domkapitlens organisation. När 1918 års kommittéförslag
ersatte prästexamen med ett »pastoralt prov», som skulle ledas
av biskopen med biträde av den eller dem, som domkapitlet därtill utsåge
— provet ifråga synes skola ha snarast inneburit en dubblering av de
praktiska proven vid universitetet — så var detta väl egentligen en konsekvens
därav, att förslaget innebar inrättande av kapitel, som icke skulle
hava ägt den sakkunskap, att det över huvud varit tänkbart att betro dem
med uppdraget att förrätta prästexamen. Detta kastar ett klart ljus över
den fråga det här gäller. De allra flesta senare förslag hava saknat blick för
behovet av teologisk sakkunskap och lärdomens auktoritet inom kapitlen,
örn dessa över huvud skola kunna fullgöra sin uppgift som stiftsstyrelser.
En reform, som snarare minskar än ökar denna auktoritet, är icke önskvärd.
Örn sålunda till de ledamotsbefattningar, som här avses, företrädesvis
böra förordnas personer med högre teologisk bildning, kan man dock icke
bortse ifrån, att det i särskilda fall måhända kan möta svårighet att till
dylik befattning erhålla en person, som med grundliga teologiska insikter
förenar lämplighet jämväl i övrigt för ledamotskap i domkapitlet. Det
torde icke heller böra förbises, att även vetenskaplig skolning inom andra
vetenskapsgrenar, framför allt givetvis inom det humanistiska området, kan
vara av betydelse för hävdandet av kapitlets andliga auktoritet. Med hänsyn
härtill hava de sakkunniga ock ansett den möjligheten böra hållas
öppen, att till ifrågavarande befattningar jämväl må kunna förordnas personer
med högre humanistisk bildning.
Med avseende å motiveringen i nu förevarande del är de sakkunnigas
betänkande såtillvida icke enhälligt, som två av de sakkunniga, herrar Hallén
och Svedberg, gentemot majoritetens uttalanden i fråga örn domkapitlens
befogenhet att förrätta prästexamen förklarat sig anse denna befogenhet
icke böra bibehållas samt hemställt om dess upphävande.
Beträffande stiftssekreteraren framhålla de sakkunniga, att den juridiska
och administrativa sakkunskapen borde vara företrädd av någon medlem
av kapitlet samt att den lämpligaste utvägen att tillföra kapitlet dylik sakkunskap
syntes vara att låta stiftssekreteraren inträda såsom ledamot i
kapitlet. Enligt gällande arbetsordning för domkapitlens expeditioner ägde
stiftssekreteraren deltaga i domkapitlets överläggningar med rätt för honom
att, då beslut ej överensstämde med av honom uttalad mening, anteckna
denna till protokollet. Härigenom hade i själva verket stiftssekreteraren
kommit så nära ställningen som ordinarie ledamot, att det snarast vore en
ofrånkomlig konsekvens, att han formligen insattes som sådan. Stiftssekreteraren
vore i regel också medlem av stiftsnämnden, ett uppdrag, sorn han
enligt den nyss anförda arbetsordningen vore skyldig att mottaga, och syntes
det vara av betydelse för enhetligheten i den nu på två myndigheter,
domkapitel och stiftsnämnd, delade stiftsstyrelsen, att utom biskopen —
som genom praxis, men ej på grund av lag vore medlem och ordförande i
stiftsnämnden — ytterligare en medlem bleve för båda dessa myndigheter
gemensam.
30
Kungl. Majlis ''proposition Nr 2^1.
De sakkunniga uttala vidare, att ett kapitel, bestående av biskop, domprost
eller, där domprost ej funnes, en av Kungl. Majit förordnad vice preses,
en av Kungl. Majit förordnad ledamot med högre teologisk eller humanistisk
bildning samt stiftssekreteraren, möjligen skulle kunna tillfredsställande
fungera med avseende på de löpande ärendenas behandling, men att
dess ringa medlemsantal måhända skulle medföra risken för en viss byråkratisk
förträngning och att det knappast skulle komma att äga tillräcklig
kontakt med det kyrkliga livet i församlingarna för att kunna bliva ett
aktivt centrum i stiftets liv. De sakkunniga hade därför ansett, att nu omförmälda
ledamöter, vilka syntes väl ägnade att utgöra en fast kärna i
kapitlet, borde kompletteras med ett rörligt element, som tillika skulle
representera prästerskapets och lekmannaförsamlingens synpunkter, samt
att en lämplig utväg härtill skulle kunna beredas genom att några för viss
tid valda ledamöter insattes i kapitlet.
Lämpligheten av att ledamöter av domkapitlen sålunda utsåges genom
val hade visserligen tidigare i flera sammanhang starkt ifrågasatts. Detta
hade särskilt gällt sådana förslag, enligt vilka ett flertal av medlemmarna
skulle utses genom val. Vid granskning av ett av lagutskottet vid riksdagen
1856—1858 framlagt förslag, enligt vilket domkapitlen skulle bestå av
biskopen jämte fem ledamöter, av vilka tre och i vissa fall fyra skulle för
fem år i sänder väljas av de ordinarie prästerna i stiftet samt lärarna vid
stiftets elementarläroverk, hade sålunda högsta domstolen anmärkt, att en
dylik anordning, enligt vilken hälften och på flera ställen två tredjedelar
av domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas av de kapitlet underlydande
prästerna och skollärarna, oaktat dessa fortfarande komme att
vara underkastade kapitlets domsrätt i avseende å begångna tjänstefel,
icke vore lämplig. Liknande betänkligheter hade uttalats i fråga om andra
förslag, som också byggt på valprincipen. Härtill syntes dock kunna anmärkas,
att dessa betänkligheter egentligen endast kunde med fullt fog göras
gällande för den händelse, att ett flertal eller majoriteten av kapitlets medlemmar
skulle utses genom val. Det hade vidare erinrats därom, att valprincipen
även kommit till användning vid utseende av ledamöter i rådstuvurätterna,
häradsnämnderna och ägodelningsrätterna. Kritiken mot valprincipen
syntes också utgå från en viss överbetoning av kapitlens dömande
befogenhet. Valprincipen läte sig därjämte väl förenas med en sådan uppfattning,
som i kapitlen såge framför allt aktiva organ för stiftsstyrelsen,
vilka för sin effektivitet vore väsentligen beroende av en levande kontakt
med det andliga livet inom församlingarna och bland prästerskapet.
Att i kapitlet bereda plats för mer än en representant för prästerskapet
syntes icke vara nödigt eller lämpligt. Däremot hade de sakkunniga ansett
ändamålsenligt, att antalet lekmannarepresentanter bestämdes till två,
enär därigenom olika delar av stiftet ävensom skilda åsiktsriktningar bland
de kyrkligt intresserade lekmännen kunde bliva företrädda i kapitlet.
Beträffande sättet för val av prästerlig ledamot erinra de sakkunniga
om, hurusom enligt 1906 års förslag val av dylik ledamot skulle äga rum
kontraktsvis. Emellertid hade de sakkunniga ansett ett annat alternativ
vara att föredraga, nämligen att valet förrättades å prästmöte. En dylik
anordning skulle enligt de sakkunnigas mening erbjuda vissa fördelar. De
sakkunniga framhålla i sådant hänseende, att för närvarande någon organisk
förbindelse ej förefunnes mellan prästmötet och domkapitlet samt att
detta vore ett förhållande, som bidroge till intrycket av en viss brist på
31
Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.
sammanhang i stiftets organisation. Därest valet av ifrågavarande domkapitelsledamot
komme att äga rum å prästmöte, skulle denna brist komma
att i viss mån hävas och prästmötesinstitutionen närmare sammanknytas
med domkapitlet. Det syntes vidare kunna antagas, att ett val förrättat av
det församlade prästerskapet skulle bliva ett bättre uttryck för den verkliga
stämningen i stiftet än ett, som skedde inom de olika kontrakten vart
för sig och måhända utan tillräcklig inbördes kontakt mellan de väljande.
I fråga örn sättet för val av lekmännens representanter i domkapitlen
anföra de sakkunniga:
Att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om val av lekmannarepresentanter
i domkapitlen är en uppgift, som erbjuder vissa svårigheter. Enligt
1906 års förslag skulle sådant val förrättas av elektorerna för val av kyrkomötesombud.
En dylik anordning är dock ägnad att väcka betänklighet.
Det torde sålunda vara föga ändamålsenligt att inom ett och samma stift
hava två särskilda elektorsförsamlingar för val av ifrågavarande ledamöter,
vilket ju i samtliga stift utom Visby stift bleve fallet, örn ordningen för val
av kyrkomötesombud tillämpades utan modifikation. Den i 1906 års betänkande
föreslagna ordningen synes vidare förutsätta, att val, som här
avses, skulle till tiden sammanfalla med val av kyrkomötesombud och att
följaktligen lekmannarepresentanterna i domkapitlen skulle avgå, så ofta
val av kyrkomötesombud ägde rum. Måhända räknade man 1906 knappast
med att kyrkomöte skulle komma att hållas oftare än vart femte år. Utvecklingen
har emellertid lett därhän, att kyrkomötenas sammanträdestider
numera äro högst fluktuerande, och att låta Iekmannarepresentanternas
mandattid i domkapitlet vara beroende av tiden för kyrkomötenas sammankallande
kan ej vara lämpligt. Lika opraktiskt torde det vara att, oavsett
om kyrkomöte hålles eller ej, sammankalla elektorerna enbart för att
förrätta val av ledamöter i domkapitlen. Härtill kommer ytterligare, att
elektorsförsamlingarna knappast kunna sägas vara representativa för det
kyrkliga intresset bland lekmännen. Över huvud har elektorsinstitutionen
aldrig kunnat tillvinna sig något större intresse från församlingarnas sida,
och deltagandet i elektorsvalen är också i regel synnerligen ringa.
Om emellertid lekmannarepresentanterna i domkapitlet skola kunna tillföra
detta något tillskott av aktivitet och ökad kontakt med stiftets liv,
måste de främst vara representanter för det andliga livet och det kyrkliga
intresset inom lekmannavärlden. Tanken går härvid osökt till de frivilliga
stiftsorganisationer, som i det ena stiftet efter det andra vuxit fram i stiftsmöten
och stiftsråd och sorn förut i annat sammanhang berörts1. Här finnas
utan tvivel de aktiva krafterna inom lekmannavärlden representerade,
och här finnes jämväl en levande beröring med det kyrkliga arbetet på diakoniens,
kärleksverksamhetens och ungdomsvårdens områden. I hovrättsrådet
Ekmans förut omnämnda reservation till kyrkolagsutskottets betänkande
i domkapitelsfrågan vid 1926 års kyrkomöte häntyddes också på
den möjligheten, att efter en legalisering av ifrågavarande stiftsorganisationer
lekmannarepresentanterna i domkapitlen skulle kunna utses av dessa
organisationer.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en dylik legalisering
utgör en nödvändig förutsättning för att uppdraget att utse lekmannarepresentanter
i domkapitlen skulle kunna anförtros åt omförmälda stiftsorga
1
Eli närmare redogörelse för sliftsråden oell stiftsmötesorganisationerna i de olika stiften
finnes såsom bilaga fogad vid de sakkunnigas betänkande.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.
nisationer. Dessa på frivillighetens väg framvuxna former för stiftets gemenskapsliv
hava nämligen redan genom sedvänjan vunnit en fast ställning
och torde för den allmänna föreställningen framstå såsom lika normala
organ som t. ex. det i kyrkolagen stadgade prästmötet. Det kan
t. o. m. ifrågasättas, örn icke dessa organisationer just som fria och spontana
uttryck för det kyrkliga livet äro mer ägnade för uppdraget i fråga,
än vad lagfästa stiftsrepresentationer skulle vara. Därest uppdraget begränsades
till att innebära allenast en befogenhet att föreslå ledamöter i kapitlet,
under det att själva tillsättningsrätten förbehölles Kungl. Majit, kunde
man till stöd för en dylik anordning även åberopa analogier från andra
lagstiftningsområden. Enligt lagarna om arbetstidens begränsning och örn
arbetsdomstol skola sålunda vissa ledamöter i arbetsrådet och i arbetsdomstolen
utses av Kungl. Majit efter förslag av enskilda organisationer.
Att uppdraga åt de frivilliga stiftsorganisationerna att utse eller föreslå
ledamöter i domkapitlen torde dock å andra sidan även vara ägnat att
väcka betänkligheter. Den tyngst vägande invändningen härvidlag kommer
därav, att dessa organisationer växla något i sammansättning och betydelse
från det ena stiftet till det andra samt att stiftsmöte och stiftsråd
helt saknas i ett av stiften, nämligen i Göteborgs stift. Därest det uppdrages
åt de frivilliga stiftsorganisationerna i stift, där sådana funnes, att utse
eller föreslå lekmannaledamöter i domkapitlet, bleve det därför nödvändigt
att beträffande Göteborgs stift utfinna en annan ordning för utseende
av dylika ledamöter. Att föreskriva olika metoder för utseende av lekmännens
representation i stiftsledningarna torde dock knappast vara lämpligt.
Det mest rationella synes därför vara att legalisera ifrågavarande stiftsorganisationer
och i samband därmed uppdraga åt stiftsmötena att utse
lekmännens representanter i domkapitlen. Under förutsättning att tillbörlig
varsamhet iakttoges, så att stiftsmötenas rörliga och fria arbetsformer
så långt möjligt lämnades obeskurna, skulle det ock enligt de sakkunnigas
mening innebära en stor vinst för den kyrkliga verksamheten över huvud
taget, om dessa frivilliga sammanslutningar kunde legaliseras och inlemmas
i den kyrkliga administrationen. Det skulle tillförsäkra lekmännen ett avsevärt
inflytande på arten och omfattningen av det frivilliga församlingsarbetet
och stå i god överensstämmelse med folkkyrkans idé.
Därest stiftsmötena legaliserades, skulle för dessa organ jämväl kunna
erbjuda sig andra uppgifter än den att vara valkorporationer för utseende
av lekmännens representanter i domkapitlen. En jämförelse med landstingen
inställer sig här. Liksom dessa äro valkorporationer till riksdagens
första kammare, så skulle det uppenbarligen vara praktiskt att låta stiftsmötena
utse lekmannaombud till kyrkomötet och således ersätta de omständliga
elektorsvalen, vilka, såsom förut framhållits, aldrig tillvunnit sig
något större intresse från församlingarnas sida.
Även i andra avseenden skulle landstingen kunna tjäna såsom förebild
för stiftsmötena. Landstinget har såsom den större kommunala enheten fått
övertaga åtskilliga den borgerliga primärkommunen förut påvilande uppgifter,
varigenom såväl en skatteutjämning som ock andra fördelar vunnits.
Onekligen erbjöde sig genom stiftsmötena en liknande utveckling för
kyrkoförsamlingarna. Utan att närmare exemplifiera det, vilja de sakkunniga
framhålla, att många på församlingarna nu ankommande utgifter
skulle med fördel, i den män de avse för stiftet gemensamma frågor, kunna
överföras på stiftsmötet.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24 /.
Även om de sakkunniga alltså äro övertygade om den påtagliga vinsten
av att en legalisering av stiftsmötena kommer till stånd, tveka dock de
sakkunniga, om en dylik reform nu bör direkt påyrkas. Onekligen sträcker
sig denna kyrkliga omdaning vida utöver den ram för de sakkunnigas utredning,
som angives i de av chefen för ecklesiastikdepartementet givna
direktiven. De sakkunniga begränsa sig därför beträffande denna fråga till
att i en bilaga till detta betänkande framlägga ett utkast till lag om stiftsmöte,
för den händelse under ärendets fortsatta beredning tanken på att
låta legaliserade stiftsmöten bliva valkorporationer för utseende av lekmännens
representanter i domkapitlen skulle anses förtjänt av närmare övervägande.
Om de sakkunniga sålunda icke ansett sig böra i detta sammanhang
direkt påyrka en legalisering av stiftsmötena, liksom de sakkunniga icke
heller ansett det böra utan vidare uppdragas åt de nuvarande frivilliga
stiftsmötena att utse eller föreslå lekmännens representanter i domkapitlen,
hava de sakkunniga dock velat hålla möjlighet öppen för en medverkan
från stiftsmötenas sida vid utseendet av dessa lekmannaledamöter. De
sakkunniga hava därvid upmärksammat, att stiftsmötena, till vilka tillträdet
är fritt för såväl lekmän som präster, pläga innesluta en ombudsförsamling
av lekmän såsom representanter för församlingarna i stiftet. Därest
nu uppdraget att utse lekmannarepresentanterna i domkapitlet anförtroddes
åt en på liknande sätt sammansatt ombudsförsamling, bleve det tydligen
möjligt för de frivilliga stiftsorganisationerna att så organisera den i
stiftsmötena ingående ombudsförsamlingen, att denna kunde bringas att
sammanfalla med nämnda legala valkorporation. Då det torde kunna förutsättas,
att berörda stiftsorganisationer allmänt komme att begagna sig
av en dylik möjlighet, bleve det sålunda även möjligt att, på sätt de sakkunniga
funnit i hög grad önskvärt, i stift, där sådana organisationer funnes,
låta valet av ifrågavarande domkapitelsledamöter äga rum vid stiftsmöte.
De sakkunniga hava alltså tänkt sig, att valet av lekmannarepresentanter
i domkapitlen skulle inom varje stift anförtros åt en efter vissa grunder
sammansatt ombudsförsamling. Det mest tilltalande därvid vore onekligen,
om varje församling i stiftet finge utse ombud till denna valkorporation.
En dylik anordning skulle emellertid medföra vissa praktiska svårigheter
på grund av det synnerligen stora antalet församlingar i en del stift,
såsom framgår av följande tablå över den kyrkliga indelningen i landet:
Uppsala ärkestift .
Linköpings stift . .
. 25 kontrakt
159 pastorat
255
förs.
639,507
in\
. 21 »
132
214
»
446,283
»
Skara » ..
. 16
116
374
»
393,589
»
Strängnäs » . .
Västerås » . .
. 16
106
168
»
404,475
»
16
99
129
»
439,260
»
Växjö » . .
. 1!)
145
255
»
481,428
»
Lunds » ..
. 2i) »
222 »
440
»
909,695
»
Göteborgs » . .
14
126
275
»
719,862
»
Karlstads » . .
. 12
74
141
»
365,644
»
Härnösands » . .
13
90
133
»
417,600
»
Luleå » . .
7
56
64
»
414,732
»
Visby » . .
3
33
93
»
57,873
»
Stockholms stad . .
. — »
21
21
»
521,618
»
Bihang till riksdagens
protokoll 19S6. 1
sami. Nr 3/fl.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt 1.
Skulle varje församling äga rätt att utse ett ombud till ifrågavarande
valkorporationer, skulle dessa i de större stiften komma att erhålla en omfattning,
som knappast vore önskvärd, såsom exempelvis i Lunds och Skara
stift med respektive 440 och 374 församlingar. Skulle dessutom de större
församlingarna anses böra erhålla en något större representation, är det
uppenbart, att dessa valkorporationer skulle i de större stiften komma att
bestå av ett alltför stort antal ledamöter.
Överflyttas däremot representationsrätten till pastoraten, vilka ju ofta
omfatta två eller flera församlingar, minskas nu berörda olägenheter i
väsentlig grad. Finge varje pastorat utse ett ombud till ifrågavarande valkorporationer,
skulle sålunda antalet ombud i dessa minskas för Lunds
stift från 440 till 222, för Skara stift från 374 till 116 o. s. v. Emellertid är
det uppenbart, att hänsyn även måste tagas till den stora skillnad, som kan
finnas mellan olika pastorat med avseende å folkmängden. De sakkunniga
hava på grund härav ansett pastoratens representationsrätt i förevarande
hänseende böra så bestämmas, att för pastorat med mindre folkmängd än
10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst 10,000
men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars folkmängd
utgör minst 15,000, utses tre ombud. I syfte att förebygga en alltför
stark överrepresentation för de minsta pastoraten hava de sakkunniga
därjämte ansett domkapitlet böra äga befogenhet förordna, att för två
eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd än 3,000 och
tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses ett gemensamt ombud.
Beträffande sättet för utseende av ifrågavarande ombud kunna olika
möjligheter tänkas. Valen kunna sålunda ske å kyrkostämma eller förrättas
av vederbörande kyrkofullmäktige eller kyrkoråd. För de fall, där ett
pastorat består av två eller flera församlingar, vilka icke utgöra en kyrklig
samfällighet, eller där två eller flera pastorat skola utse gemensamt
ombud, skulle det dock vara mindre praktiskt att låta valet förrättas å
kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige. Med hänsyn åter till att församlingar,
som tillsammans bilda ett pastorat, numera städse skola hava ett
gemensamt kyrkoråd för vård om pastoratets angelägenheter, hava de sakkunniga
ansett, att valen till ombudsförsamlingen lämpligen kunna uppdragas
åt pastoratskyrkoråden. För de fall, då ombud skall utses av kyrkoråden
i två eller flera pastorat gemensamt, hava de sakkunniga ansett det
böra tillkomma domkapitlet att bestämma platsen för kyrkorådens gemensamma
sammanträde ävensom att förordna någon av kyrkorådsordförandena
att därvid föra ordet.
I fråga om lekmännens representanter i domkapitlen framhålla de sakkunniga
vidare, att det med hänsyn till de betydelsefulla och krävande
uppgifter av kyrklig och religiös art, vilka åvilade domkapitlen, vore uppenbart,
att vissa kvalifikationer borde fordras för behörighet att väljas till
domkapitelsledamot. Dylika kvalifikationer hade ock ansetts böra uppställas
såsom behörighetsvillkor för ledamot skap i kyrkoråd. Enligt lagen örn
församlingsstyrelse gällde sålunda som behörighetsvillkor för ledamot i
kyrkoråd, att han kunde anses vilja främja församlingslivet. Frånsett att
denna bestämmelse i tillämpningen visat sig medgiva en övervägande negativ
tolkning, syntes man emellertid, då det gällde ledamotskap i domkapitel,
icke kunna stanna härvid. Enligt de sakkunnigas förslag skulle domkapitlet
bland annat verksamt beflita sig örn det kyrkliga livets vård och
förkovran, genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas behov
opaginerad Kontrollera mot PDF
.•35
Kungl. May.ts proposition Nr 2J+1.
samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården inom
stiftet. För att domkapitlet skulle kunna rätt fylla dessa maktpåliggande
uppgifter, syntes det vara nödvändigt, att dess ledamöter icke blott hade
intresse att främja det kyrkliga församlingslivet i alla dess former, utan
även att de vore i besittning av ett ej alltför ringa mått av förtrogenhet
med och sakkännedom rörande dithörande förhållanden. Med hänsyn härtill
hade de sakkunniga ansett, att såsom behörighetsvillkor för lekmännens
representanter i domkapitlet borde uppställas, att de ådagalagt såväl
nit som insikt i det kyrkliga församlingslivet.
Med avseende å domkapitlen i Uppsala och Lund erinra de sakkunniga
örn att olika meningar gjort sig gällande beträffande frågan, huruvida den
särställning, som nu intoges av dessa domkapitel, borde i större eller mindre
utsträckning bevaras. Medan man inom de teologiska fakulteterna tidigare
ansett önskvärt, att de teologie professorerna befriades från skyldigheten
att vara domkapitelsledamöter, hade sålunda en förändring i uppfattningen
av domkapitelsuppdraget numera inträtt hos fakulteterna. Det
syntes numera vara en ganska allmän uppfattning inom fakulteterna, att
det även för den teologiska forskningen vore av betydelse, att dess utövare
bevarade kontakten med det levande kyrkolivet. En dylik uppfattning syntes
ock vara desto mera befogad, som de teologie professorerna vid sidan
av sin rent vetenskapliga verksamhet även hade till uppgift att vara prästutbildare.
De behövde just i denna egenskap påminnas örn det praktiska
kyrkliga arbetets krav och tvingas att följa dess utveckling.
Från kyrkans synpunkt kunde det svårligen betecknas som en vinning,
om alla de teologie professorerna utom domprosten skulle försvinna från
domkapitlen i universitetsstäderna. De akademiska kapitlen kunde i allmänhet
icke sägas hava vanvårdat sin uppgift. Många av deras ledamöter
hade ägnat ett mycket livligt intresse åt stiftsstyrelsen. Den traditionella
förbindelsen mellan den teologiska vetenskapen och det kyrkliga livet hade
ock varit av stort värde, och det skulle vara lätt att från de senaste årtiondenas
kyrkohistoria visa exempel på hur de ömsesidigt befruktat varandra.
Redan som form för en viss personalunion mellan teologisk vetenskap och
kyrka hade de akademiska kapitlen sin icke ringa betydelse. Härtill komme,
att deras teologiska sakkunskap varit en betydande tillgång för kyrkan i
dess helhet och tillfört kyrkostyrelsen ett ökat mått av auktoritet. Att helt
borttaga de akademiska kapitlens särställning för att vinna en fullständig
uniformitet mellan de olika stiften skulle vara att utan verklig anledning
offra en av de mera värdefulla egendomligheterna i den historiskt framvuxna
svenska kyrkoförfattningen.
A andra sidan skulle det säkerligen innebära en överdrift att påstå, att
de akademiska kapitlen (iver huvud taget icke skulle vara i behov av reformering.
Det skulle utan tvivel också här vara lämpligt, att flera intressesfärer
och en rikare differentierad sakkunskap bleve företrädda i stiftsstyrelsen.
Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett att, på sätt de sakkunniga
föreslagit beträffande flertalet domkapitel, såväl stiftssekreteraren som
valda representanter för prästerskapet och lekmännen borde ingå även i
domkapitlen i universitetsstäderna. Däremot hade elen ledamot med högre
teologisk eller humanistisk bildning, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle ingå i de övriga domkapitlen, ansetts lämpligen böra i domkapitlen
i Uppsala och Lunds stift ersättas av ett akademiskt inslag, varigenom ett
visst samband med de nuvarande professorskapitlen i dessa stift komme att
36 Kungl. Majlis proposition Xr 241.
bevaras. För att detta akademiska inslag icke skulle bliva alltför ringa,
hade de sakkunniga därvid tänkt sig, att, förutom domprosten, i domkapitlen
i universitetsstäderna skulle ingå ytterligare två teologie professorer.
Beträffande sättet för utseende av de två professorer, vilka sålunda enligt
de sakkunnigas förslag skulle jämte domprosten ingå i domkapitlen i universitetsstäderna,
hade de sakkunniga ansett, att de borde väljas av den
teologiska fakultetens professorer för två år i sänder, och ville de sakkunniga
i detta sammanhang även uttala önskvärdheten av, att de teologiska
fakulteterna vid val av ifrågavarande ledamöter läte kapiteluppdraget växla
i tur och ordning mellan fakultetsmedlemmarna. En dylik praxis skulle
vara av värde ur den synpunkten, att därigenom alla fakultetsmedlemmarna
fortfarande principiellt kunde räknas till kapitlet.
I fråga om den av de sakkunniga föreslagna anordningen för behandling
av ärenden rörande folkundervisningsväsendet framhålla de sakkunniga,
att de i likhet med 1906 års förslag ansett, att dylika ärenden borde i domkapitlet
handläggas under medverkan av en särskild representant för folkundervisningsväsendet.
Emellertid hade de sakkunniga därvid tänkt sig,
att denne representant icke skulle ingå som medlem i kapitlet utan i stället
få till uppgift att vara föredragande i skolärenden vid de sammanträden,
då sådana behandlades. En dylik anordning hade ansetts erbjuda den fördelen,
att man vid utseende av ifrågavarande representant för folkundervisningsväsendet
kunde taga uteslutande hänsyn till hans sakkunskap inom
nämnda område och således icke vore nödsakad att, på sätt skulle bliva
förhållandet därest han skulle inträda såsom ledamot i kapitlet, samtidigt
taga hänsyn till hans lämplighet som kapitelmedlem över huvud taget.
För att föredragandena i skolärenden skulle vara i besittning av erforderlig
fackkunskap med avseende å folkundervisningsväsendet, hade de
sakkunniga föreslagit, att de skulle utses bland personer med anställning
i denna undervisnings tjänst, därvid de sakkunniga närmast tänkt sig, att
folkskolinspektörer, statliga eller kommunala, skulle kunna ifrågakomma.
Förordnande att vara föredragande i skolärenden hade ansetts böra meddelas
av Kungl. Majit för sex år i sänder.
Genom den anordning, de sakkunniga sålunda föreslagit för handläggning
av ärenden angående folkundervisningsväsendet, syntes behandlingen
av dessa ärenden komma att vinna i grundlighet och domkapitlen följaktligen
bliva bättre ägnade att fylla sin uppgift i förevarande hänseende. Ä
andra sidan vunnes genom denna anordning även den fördelen, att, därest
domkapitlens befattning med skolfrågorna skulle komma att avvecklas,
en dylik avveckling kunde ske utan förändring i domkapitlens sammansättning.
Med avseende å den ställning, de sakkunniga ansett föredragandena i
skolärenden böra intaga vid handläggning av dylika ärenden, må i detta
sammanhang anmärkas, att enligt de sakkunnigas förslag till instruktion
för domkapitlen föredragande, som ej är ledamot av domkapitlet, skall hava
skyldighet att, om domkapitlets beslut ej överensstämmer med hans åsikt,
låta i domkapitlets protokoll anteckna sin skiljaktiga mening.
Vad beträffar kostnaderna för den ifrågasatta omorganisationen av domkapitlen,
hava de sakkunniga föreslagit, att domkapitlens ledamöter ävensom
de suppleanter, vilka enligt förslaget till lag örn domkapitel skola utses
för vissa av ledamöterna, skola åtnjuta ersättning av kyrkofonden i den
37
Kungl. Marits proposition Nr 241.
omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer. Denna ersättning föreslås skola utgå
enligt följande grunder.
Ärligt arvode skall åtnjutas av ledamot, som förordnas för viss tid eller
utses genom val. I Uppsala och Lunds stift skall dylikt arvode utgå med
700 kronor, i Visby stift med 300 kronor samt i övriga stift och i Stockholm
med 500 kronor. Då arvoden skola utgå till fem ledamöter i domkapitlen i
Uppsala, Lund, Visby och Stockholm samt till fyra ledamöter i de övriga
domkapitlen, komma de årliga utgifterna för dessa arvoden att belöpa sig
till sammanlagt 29,000 kronor.
Där domkapitelssammanträde föranleder resa, skall ledamot, som förordnas
för viss tid eller utses genom val, också vara berättigad till resekostnads-
och traktamentsersättning. Dylik ersättning skall under enahanda
förutsättning även tillkomma inkallad suppleant samt adjungerad
ledamot, varemot annan ersättning till suppleant eller adjungerad ledamot
icke ansetts behöva ifrågakomma. Omförmälda resekostnads- och traktamentsersättningar
förutsättas skola utgå efter rese- och traktamentsklassen
I B i allmänna resereglementet och beräknas icke komma att överstiga
24.000 kronor för år.
Resekostnads- och traktamentsersättning skall vidare utgå i sådana fall,
då domprost, stiftssekreterare eller ledamot, som förordnas för viss tid eller
utses genom val, efter därom av domkapitlet meddelat beslut företagit
resa för deltagande i visitation eller annan förrättning eller för fullgörande
av annat tjänsteuppdrag. De sakkunniga framhålla, att det här vöre fråga
örn beredande av möjlighet för domkapitlets medlemmar att på ort och
ställe skaffa sig närmare kännedom örn förhållandena i olika ärenden. Detta
bidroge även till att skapa ett förtroendefullt samarbete mellan å ena sidan
domkapitlet och å andra sidan prästerskapet och församlingarna till båtnad
för den kyrkliga förvaltningens ändamålsenliga genomförande och utveckling.
Resekostnads- och traktamentsersättnings utgående i dessa fall borde
därför tillmätas den största betydelse för den nya organisationen. I syfte
att förebygga, att resor av ifrågavarande slag företagas utan verkligt skäl,
hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att det skall åligga domkapitlet
att vid meddelande av beslut, som föranleder dylik resa, i protokollet angiva
resans ändamål. Kostnaderna för dessa resor beräknas av de sakkunniga
till högst 6,000 kronor för år.
Det sammanlagda anslagsbehovet för domkapitelsledamöternas resekostnads-
och traktamentsersättningar beräknas sålunda uppgå till ett årligt
belopp av 30,000 kronor.
De sakkunniga erinra i detta sammanhang om, att enligt cirkuläret den
22 juni 1928 till statskontoret m. fl. myndigheter angående ny stat för domkapitlens
expeditioner m. m. skall till stiftssekreterare, som efter av domkapitlet
särskilt flir varje fall fattat beslut antingen biträder biskopen vid
visitationer eller andra förrättningar i orterna eller erhållit förordnande
såsom konsistorieombud, utgå resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet. T 1935 års statsverksproposition (8:e
huvudtiteln C/36/2) hade dessa kostnader beräknats till 2,000 kronor för
samtliga stift. Därest stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar
gäldades pä siitt de sakkunniga föreslagit eller ur kyrkofonden,
kunde utgifterna under 8:e huvudtiteln C/36/2 minskas med nämnda belopp
2.000 kronor.
38
Kungl. Majlis proposition Nr 2^1.
Vidare föreslås, att därest vice preses eller annan ledamot på grund av
hinder för preses eller vid ledighet i dennes ämbete under en tid av minst
två månader i följd haft att fullgöra å preses ankommande åligganden,
Kungl. Majit skall äga att, i den mån så prövas skäligt, på framställning
av domkapitlet tillerkänna honom ersättning härför av kyrkofonden. De
sakkunniga framhålla, att det länge varit en kännbar brist i den kyrkliga
förvaltningen, att vid förfall för biskopen eller vid ledighet i biskopsämbetet
ordföranden i domkapitlet ej kunnat erhålla någon ersättning för det
merarbete, som härigenom åsamkats honom. Det hade för övrigt hänt, att
ordförandeskapet i stället för honom medfört utgifter. Detta vore uppenbarligen
ett missförhållande, som borde avhjälpas. Möjlighet borde beredas
den fungerande preses att i första hand hållas skadeslös för de merutgifter
eller den inkomstminskning, som förorsakades honom i anledning av
uppehållandet av ordförandeskapet. Härutöver borde särskild gottgörelse
kunna beredas honom för merarbetet. Att på förhand beräkna dessa kostnader
vore ej lätt. Ett år utginge kanske ej någon dylik ersättning, ett
annat år däremot kunde belastningen å kyrkofonden för detta ändamål
vara icke oväsentlig. Räknade man med ett genomsnittligt årligt anslagsbehov
av 2,000 kronor, syntes man vara på den säkra sidan. Att märka
vöre ju, att Kungl. Majit i varje särskilt fall skulle avgöra storleken av
denna ersättning.
De sakkunniga hava därjämte föreslagit, att av kyrkofonden skola i den
omfattning Kungl. Majit medgiver bestridas vissa med domkapitlens verksamhet
förbundna mindre utgifter. I fråga örn dessa utgifter, vilka närmare
angivits i 5 § 2 mom. och 27 § 5 mom. i de sakkunnigas förslag till
instruktion för domkapitlen, anföra de sakkunniga:
Enligt 5 § 2 mom. i instruktionsförslaget skall tillkallad sakkunnig efter
domkapitlets bestämmande erhålla gottgörelse ur kyrkofonden. Genom en
dylik bestämmelse öppnas möjlighet för domkapitel att i ärende av särskild
beskaffenhet anlita sakkunnig person, som i annat fall ej stått till domkapitlets
förfogande. Klart är att ett dylikt tillkallande allenast i undantagsfall
ifrågakomma-. Man kan beräkna det årliga anslagsbehovet ur
kyrkofonden för detta ändamål till 1,500 kronor.
27 § 5 mom. i instruktionsförslaget avser att bereda befattningshavare
vid domkapitel eller prästman, som erhållit särskilt uppdrag av domkapitlet
att verkställa utredning rörande visst ärende, resekostnads- och traktamentsersättning
ur kyrkofonden. Dessa särskilda uppdrag skulle då främst
bestå i de undersökningar, vilka domkapitel jämlikt 23 och 27 §§ i förslaget
till lag örn domkapitel kan uppdraga åt tjänsteman vid domkapitlet
eller åt kontraktsprost. Även i andra fall kan det emellertid vara av behovet
påkallat och till förmån för ett ärendes behöriga beredning, att domkapitlet
kan uppdraga åt någon sin underlydande att å ort och ställe inhämta
närmare upplysningar i ärendet. Självfallet är, att dylika tjänsteresor
ej mer än högst sällan behöva förekomma. Men möjligheten för domkapitlet
att kunna verkställa sådan utredning genom dessa befattningshavare
är synnerligen värdefull. Nödvändigt är då också, att i de i 23 och
27 §§ domkapitelslagen angivna fallen resekostnads- och traktamentsersättning
kan tillerkännas de förordnade. Eljest skulle i varje särskilt fall
framställning få göras hos Kungl. Majit om att dessa kostnader finge
39
Kungl. Majlis ''proposition Nr 2Jjl.
bestridas av allmänna medel. Detta måste emellertid betraktas såsom ett
alltför omständligt tillvägagångssätt.
Kostnaderna för dessa resor bliva skäligen obetydliga. Högst kan räknas
med 100 resdagar för år å 20 kronor. Belastningen å kyrkofonden för detta
ändamål kan sålunda beräknas till ett årligt belopp av 2,000 kronor.
Slutligen skall enligt 23 § i förslaget till lag om domkapitel åklagare, som
förordnats av domkapitlet, äga att, där han ej är tjänsteman vid domkapitlet,
efter rättens prövning åtnjuta ersättning av kyrkofonden för det
arbete, han nedlagt å rättegången, så ock för nödvändiga utgifter. Det
årliga anslagsbehovet för dylika ersättningar beräknas av de sakkunniga
till 1,000 kronor.
De årliga utgifterna för kyrkofonden i anledning av den föreslagna omorganisationen
av domkapitlen hava alltså av de sakkunniga beräknats till
följande belopp:
Domkapitelsledamöternas arvoden..................kronor 29,000
Desammas resekostnads- och traktamentsersättningar... » 30,000
Ersättning åt ledamot för fullgörande av preses’ åligganden » 2,000
Ersättning åt sakkunnig.......... » 1,500
Resekostnads- och traktamentsersättningar ät befattningshavare
vid domkapitlen m. fl.................... » 2,000
Ersättning åt åklagare.................... .......L0M
Summa kronor 65,500
Med avseende å kostnaderna för den anordning, de sakkunniga föreslagit
för handläggning av ärenden angående folkundervisningsväsendet, föreslå
de sakkunniga, att dessa kostnader skola gäldas av statsmedel.
Sålunda föreslås, att föredragandena i skolärenden skola åtnjuta arvoden
av allmänna medel samt att dessa arvoden skola utgå med 700 kronor för
år i Uppsala, Lunds och Luleå stift, med 300 kronor för år i Visby stift
samt med 500 kronor för år i övriga stift. Till suppleant för föredragande
i skolärenden föreslås arvode skola utgå med 25 kronor för varje sammanträde,
vid vilket han tjänstgör. Då utgifterna för arvoden till suppleanter
av de sakkunniga beräknats till 2,000 kronor för år, skulle alltså de årliga
utgifterna för arvoden till såväl föredragande som suppleanter komma att
uppgå till sammanlagt 8,400 kronor.
De sakkunniga föreslå vidare, att föredragande i skolärenden och suppleant
för sådan föredragande skola vara berättigade till resekostnads- och
traktamentsersättning för resor, som hänföra sig till uppdraget. Beträffande
behovet av dylik ersättning, som förutsättes skola utgå efter den för
statens folkskolinspektörer gällande rese- och traktamentsklassen II C i
allmänna resereglementct, anföra de sakkunniga:
I regel torde väl föredragandena i skolärenden komma att vara bosatta
i stiftsstaden. Av stor vikt är ju, att dessa befattningshavare stå i ständig
kontakt med domkapitelsexpeditionerna och att de liro lätt tillgängliga för
allmänheten, som i stiftsangelägenheter besöker stiftsstaden. Emellertid
bör den möjligheten icke uteslutas, att dylik föredragande kan komma att
vara bosatt utanför stiftsstaden. I så fall bör han hava ersättning för resor
till domkapitelssammanträde. Det är vidare tänkbart, att det skulle kunna
vara till förmån för något ärendes utredning, örn föredraganden på ort och
ställe förskaffade sig kännedom örn ärendet eller försökte jämka ihop stri
-
40
Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.
diga meningar. Det är därför nödvändigt, att åt domkapitlen lämnas befogenhet
att uppdraga åt föredragandena i skolärenden att verkställa tjänsteresor
inom stiften. Härför böra resekostnads- och traktamentsersättningar
utgå. Då dylik resa allenast bör vidtagas efter av domkapitlet i varje särskilt
fall meddelat beslut och då förutsättningarna för resa väl endast i
undantagsfall komma att föreligga, torde omkostnaderna härför ej bliva
stora. Räknar man med 80 resdagar för år k 25 kronor eller sammanlagt
2,000 kronor, torde man nog vara på den säkra sidan med avseende å såväl
resor för inställelse vid domkapitelssammanträde som andra tjänsteresor.
Anslaget torde emellertid böra erhålla förslagsanslags karaktär.
De årliga utgifterna för statsverket i anledning av den föreslagna domkapitelsorganisationens
genomförande hava sålunda av de sakkunniga beräknats
till sammanlagt 10,400 kronor. Emellertid framhålla de sakkunniga
tillika, att den föreslagna omorganisationen i andra hänseenden komme
att medföra vissa besparingar för statsverket. De sakkunniga anföra härom:
De besparingar, som vinnas för statsverket, kunna beräknas på följande
sätt.
Stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar föreslås
överflyttade till kyrkofonden, varigenom en besparing uppstår å 2,000 kronor
för år.
Indirekt skulle vidare på annat håll minskning av statsutgifter ske till
icke oväsentliga belopp. För närvarande äro omkring 50 lektorer ledamöter
i domkapitlen. Lektor, som är domkapitelsledamot, är förpliktad att vid
läroverket varje vecka lämna undervisning under 18 till 20 undervisningstimmar,
medan annan lektor har undervisningsskyldigheten bestämd till
lägst 20 högst 22 undervisningstimmar i veckan. Man kan alltså säga, att
uppdraget såsom domkapitelsledamot kan medföra en minskning i undervisningsskyldigheten
av 2 timmar i veckan eller något över 9 %. Med nu
utgående dyrtidstillägg kan en lektorslön i högsta lönegraden beräknas
uppgå till omkring 9,500 kronor. Lektorernas ledamotskap i domkapitlen
motsvarar sålunda under angivna förutsättningar en årlig kostnad för statsverket
av 42,750 kronor. Självfallet är, att denna besparing icke omedelbart
blir synlig, men så småningom kommer dessa lektorers ökade undervisningsskyldighet
att uttagas, och då blir besparingen en verklighet.
Besparingarna för statsverket i anledning av den nya domkapitelsorganisationens
genomförande kunna alltså beräknas till omkring 44,000 kronor
för år.
Myndigheternas yttranden. De sakkunnigas förslag till ändrad organisation
av domkapitlen har i huvudsak biträtts av flertalet av de myndigheter
och sammanslutningar, vilka yttrat sig över de sakkunnigas betänkande i
dess helhet. Förslaget har sålunda med större eller mindre modifikationer
tillstyrkts av domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås, Lund,
Härnösand och Luleå, Stockholms stads konsistorium, teologiska fakidteten
i Lund, statskontoret, centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen,
styrelsen för svenska landskommunernas förbund samt stiftsråden i Linköping,
Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, Karlstad och Härnösand. Domkapitlet
i Visby, kansler sämb etet för rikets universitet och teologiska fälad
-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
telen i Uppsala hava uttalat tvekan i fråga om lämpligheten av den föreslagna
omorganisationen utan att likväl avstyrka förslaget. Avstyrkande
yttranden föreligga däremot från domkapitlen i Skara, Växjö, Göteborg
och Karlstad samt kammarkollegiet. Härjämte har förslaget avstyrkts av
en ledamot av vart och ett av domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Visby,
två ledamöter av domkapitlet i Linköping, två ledamöter av teologiska
fakulteten i Uppsala samt ordföranden i stiftsrådet i Karlstad, under det
att å andra sidan i huvudsak tillstyrkande yttranden föreligga från biskopen
och domprosten i domkapitlet i Skara samt en ledamot av teologiska
fakulteten i Uppsala.
De, som avstyrkt de sakkunnigas förslag till omorganisation av domkapitlen,
hava mot förslaget huvudsakligen anmärkt, att den nuvarande
ordningen med självskrivenhet såsom grund för medlemskap i domkapitel
i alltför vidsträckt omfattning ersatts med en rekrytering av domkapitlens
ledamöter genom val och förordnande för viss tid, samt att den föreslagna
nyorganisationen jämväl innebure ett icke önskvärt försvagande av lekmannaelementet
i domkapitlen.
Domkapitlet i Skara uttalar sålunda, att det nya i förslaget läge däri,
att den nuvarande självskrivenheten i det närmaste avskaffats och att den
hittillsvarande lekmannamajoriteten ersatts med en prästerlig sådan —
domkapitlet förutsatte nämligen, att den föreslagne ledamoten med högre
teologisk eller humanistisk bildning i regel bomme att bli en präst. Domkapitlet
funne det tveksamt, om det kunde vara lämpligt att bryta den
hittillsvarande traditionen i dessa avseenden. Sveriges domkapitel borde
icke vara beroende av tillfälliga politiska eller kyrkliga vindriktningar, vilket
otvivelaktigt komme att bli fallet, om flertalet av ledamöterna skulle
utses endast för viss tid. Att dessutom insätta en av prästerna själva för
viss tid vald ämbetsbroder i den domstol, som hade att handlägga även
mål om ämbetsbrott av präst, vore nog en anordning, som ej väl överensstämde
med svensk rättslig praxis. Domkapitlet ansåge det ej heller välbetänkt
att minska det hittillsvarande lekmannainflytandet i kapitlen i
den utsträckning, som föreslagits.
Domkapitlet i Växjö förklarar sig anse betänkandet vidlådas av vissa
principiella svagheter. Den största av dessa svagheter ansåge domkapitlet
vara, att förslaget icke upptagit till ingående prövning anordningar, varigenom
själva grunderna för domkapitlens arbete skulle mera väsentligt
omdanas. Deltagandet häri bleve enligt de sakkunnigas förslag åtminstone
för flertalet ledamöter alltjämt en bisyssla, varemot kunde ställas domkapitelsorganisationcn
i Finland. I denna organisation inginge som ett viktigt
drag också en uppdelning av ärendena på olika föredragande — med
andra ord ett slags byrå- eller roteluppdelning. Domkapitlet vore visserligen
medvetet örn möjligheten, att en dylik organisation skulle medföra
kostnadsökning, men ansåge det vara en uppgift, som de sakkunniga icke
bort undandraga sig, att pröva, huruvida och på vad sätt de bärande idéerna
i denna organisationsform varit möjliga att förena med tanken på lekmannadeltagande
i domkapitelsarbetet, vilken tanke domkapitlet räknade
de sakkunniga lill förtjänst att icke hava släppt. Domkapitlet ansåge även,
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.
att en utförligare diskussion varit påkallad i fråga om de olägenheter, som
av många ansåges förbundna med tillsättning genom val.
Domkapitlet i Göteborg anför: Den tjänstgöring, som hittills ålegat domkapitlets
medlemmar, utgjorde en del av deras ordinarie tjänsteåliggande,
och de hade av detta åliggande icke någon ekonomisk eller annan förmån.
För en och annan vöre det tvärtom en börda, som icke kompenserades av
en motsvarande minskad tjänstgöring. Denna anordning syntes vara särskilt
önskvärd, då det gällde en myndighet, som hade sig anförtrodda uppgifter,
som framför allt krävde ett opartiskt bedömande. Detta skulle nu
komma att fullständigt förändras. Domkapitlet skulle till en icke oväsentlig
del komma att bestå av ledamöter, som utsetts genom val, och vid dessa
komme mindre tanken på kandidaternas lärdom och därmed sammanhängande
kvalifikationer än på deras politiska eller kyrkopolitiska åsikter att
ge utslaget. Motsättningarna mellan olika politiska eller kyrkliga partiåskådningar
skulle alltså med nödvändighet komma att prägla arbetet i
stiftsstyrelsen, och man hade skäl att befara, att denna skulle sakna vissa
viktiga förutsättningar för att fatta beslut med den opartiskhet och självständighet,
som måste krävas av en myndighet, vars väsentliga uppgift
vore att utan hänsyn till den ena eller andra kyrkopolitiska åskådningen
hävda rätten på kyrkans område. Därest en omorganisation av domkapitlen
skulle ske, borde såsom förutsättningar gälla, att kapiteluppdraget
inginge i ett visst ämbete och icke bleve en tillfällig och avlönad syssla; att
medlemmarna icke utsåges genom val, på det att icke någon misstanke
skulle kunna uppstå, att hänsyn toges till kommittenternas önskningar;
samt att ledamöterna vore boende i stiftsstaden eller dess omedelbara närhet,
varigenom tillfälle erbjödes dem att före varje session genomgå handlingarna
och på förhand bilda sig ett självständigt omdöme i varje föreliggande
ärende.
Domkapitlet i Karlstad uttalar, att det från synpunkten av kyrkans
bästa icke förelåge tillräckliga grunder att skilja lektorerna från medlemskap
i stiftsstyrelserna. Inom domkapitlet hade från prästerligt håll med
rätta betonats, att lekmannalektorernas ställning över huvud varit ägnad
att främja opartiskhet och oväld, även då det gällt pastorala frågor och
spörsmål om prästers personliga och kyrkliga ställning. De hade behandlats
på ett vidsynt sätt utan trångsinne. Domkapitlet ville icke utan vidare
hävda en självskrivenhetsgrundsats, som uteslöte valprincipen. Men man
kunde ej undgå att finna frågan örn ett nytt domkapitel kräva en mer ingående
prövning. Den utformning, som betänkandets bestämmelser flerstädes
fått, syntes icke hava framgått ur en klar principiell grundåskådning
utan bure mera prägeln av ett medlande mellan skilda intressen, vilket
gjorde det hela mera svävande.
Kammarkollegiet framhåller, att det nu framlagda förslaget syntes syfta
till att i högre grad göra domkapitlet i dess nya sammansättning till en
stiftets kyrkostyrelse, utgörande »aktivt centrum i stiftets liv». Detta tillskapande
av en rent kyrklig styrelse inom stiften syntes näppeligen kunna
ske annat än på bekostnad av den ledande ställning, som biskopen för närvarande
innehade i stiftet. Man måste ställa sig tveksam till lämpligheten
av detta förslag, särskilt om man ansåge, att nu ifrågavarande del av stiftsstyrelsens
verksamhet vore av övervägande personlig art. En dylik kyrklig
styrelse syntes jämväl i viss mån innebära ett tillbakasättande av domkapitlets
hittillsvarande karaktär av statskyrklig administrativ mellanin
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4.‘i
Kungl. Majda proposition Nr 2Jjl.
stans. Den föreslagna organisationen syntes även ur praktisk arbetssynpunkt
behäftad med allvarliga svagheter. Främst framträdde härvid den
ovighet, som följde av det stora antalet ledamöter, ytterligare skärpt därigenom,
att dessa ledamöter kunde förutsättas endast till en viss del komma
att vara bosatta inom domkapitelsstaden. Ville man eftersträva ett handlingskraftigt
domkapitel, vore det knappast lyckligt med ett så stort arbetskollegium.
Vidare kunde vissa ledamöters utseende genom val vara i viss
mån ägnat att väcka tvekan. De sakkunniga hade själva framhållit, att
domprosten just på grund av sin självskrivenhet skulle erhålla en friare
ställning. Detta uttalande syntes vara grundat på den uppfattningen, att
valda ledamöter kände sig mera bundna av sina kommittenter och åtminstone
i viss mån såsom ombud för en viss riktning eller för viss del av stiftet.
En farhåga för att så skulle bliva fallet syntes icke sakna grund. Härtill
komme, att man syntes kunna ställa sig betänksam mot den stora valapparat,
som förslaget förutsatte. Av huvudsakligen nu angivna grunder ansåge
kammarkollegiet, att det föreliggande förslaget icke innebure en fullgod
lösning av domkapitelsfrågan, utan att denna borde göras till föremål
för ytterligare utredning. Vid denna borde i första hand upptagas till prövning
den grundläggande frågan om den ställning, som borde i såväl administrativt
som allmänt avseende anvisas domkapitlen såsom ett led vid statens
omhänderhavande av religionsvården i landet. Utginge man härvid
från att den administrativa verksamheten borde tillgodoses i något större
grad än enligt förslaget, syntes med den uppfattning, kollegiet även i övrigt
hade i ärendet, kunna till diskussion upptagas en sådan sammansättning
av domkapitlen, att ettvart av dem skulle bestå av, förutom biskopen såsom
självskriven ordförande, stiftssekreteraren som föredragande ledamot
beträffande mål och ärenden av huvudsakligen administrativ eller juridisk
art, en prästman som föredragande ledamot i övriga mål och ärenden av
kyrklig art, vidare, och så länge domkapitlets befattning med folkundervisningsväsendet
kvarstode, en föredragande ledamot för mål och ärenden
rörande folkundervisningsväsendet samt slutligen en eller högst två lekmän
som bisittare. I den mån icke ledamotskapet följde såsom självskrivet
i följd av innehavande befattning, såsom för biskopen och stiftssekreteraren,
syntes det lämpligaste vara att vederbörande utsåges av Kungl. Maj:t.
Av de myndigheter, vilka uttalat tvekan i fråga örn lämpligheten av den
föreslagna omorganisationen utan att likväl avstyrka förslaget, förklarar
sig domkapitlet i Visby finna det önskvärt, att nya bestämmelser utfärdas
angående domkapitlen på samtliga de områden, där de sakkunniga framlagt
förslag, men ifrågasätter, örn det är fördelaktigt, att flertalet ledamöter
tillsättas genom val eller medelst förordnande och att därigenom brytningen
med nuvarande ordning blir så radikal som de sakkunniga föreslagit.
Kanslern för rikets universitet anför i sitt utlåtande:
Det spörsmål, som behandlas i det remitterade betänkandet, är en detalj
— låt vara en mycket viktig sådan — av den invecklade och svårlösta frågan
örn förhållandet mellan stat och kyrka. Så som förslaget är lagt, utgör
(let ett första steg i riktning mot ett utsträckande av den kyrkliga självstyrelsen
till ett område, där elen hittills icke varit erkänd — till stiftsstyrelserna.
Detta nu ifrågasatta steg innebär, att kyrkostyrelsen i stiften skall
utövas, icke såsom för närvarande av domkapitel, bestående av enbart
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/+l.
tjänstemän, utan av ett organ, där även valda representanter för prästerskapet
och de i församlingsarbetet verksamma lekmännen hava säte. Genom
närvaron av dessa representanter skulle kapitlet enligt de sakkunnigas
mening bliva bättre skickat att utgöra »ett aktivt centrum i stiftets liv».
Jag saknar anledning att i detta sammanhang fatta position till frågan om
lämpligheten av att utsträcka den kyrkliga självstyrelsen till här ifrågavarande
område, men jag kan ej underlåta att framhålla, att de föreslagna
nya kapitlen på grund av sin storlek och sammansättning knappast bliva
ägnade att fylla de viktiga rent administrativa uppgifter, som komma att
åvila dem. Utvecklingen kommer därför säkerligen — särskilt i de stift,
där de valda ledamöterna äro bosatta på något avstånd från stiftsstaden
— att småningom gå i den riktningen, att så gott som alla löpande ärenden
komma att avgöras av biskopen ensam enligt § 16 i den föreslagna
lagen. Huruvida ett dylikt avsteg från den nuvarande kollegialiteten kan
anses som en vinst, vill jag lämna öppet.
Teologiska fakulteten i Uppsala förklarar sig hysa en viss tvekan rörande
nödvändigheten av en så genomgripande omändring av domkapitlen som
den av de sakkunniga föreslagna samt yttrar vidare:
Fakulteten finner det för sin del önskvärt att en omändring av domkapitelsorganisationen
icke kommer att försvaga kapitlens nuvarande karaktär
av kollegier, sammansatta av högt bildade och för sin kulturella uppgift
väl kvalificerade personer med ställning i kyrkans eller statens tjänst och
därav följande ämbetsmannaansvar.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande domkapitlens sammansättning
ger visserligen vissa garantier i detta avseende genom de
självskrivna ledamöter, som skola däri ingå, men lämnar å andra sidan beträffande
övriga ledamöter fältet öppet — åtminstone principiellt — för
mycken osäkerhet på grund av förslaget om slutgiltigt val av vissa ledamöter.
Överhuvud ställer sig fakulteten synnerligen betänksam mot att i en
myndighet med den både administrativa och judiciella befogenhet, som
tillkommer domkapitlen, ingå ledamöter, som erhållit sin plats uteslutande
genom val.
Åtskilliga av de myndigheter, vilkas yttranden gå i tillstyrkande riktning,
hava inskränkt sig till att efter en granskning av olika punkter i förslaget
i korthet uttala, att förslaget syntes i stort sett tillfredsställande och
väl ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning i ämnet. Flera av de
tillstyrkande yttrandena innehålla emellertid också mer eller mindre utförliga
sammanfattande omdömen örn den av de sakkunniga föreslagna lösningen
av frågan örn domkapitlens organisation.
I ett av ärkebiskopen inom domkapitlet i Uppsala avgivet yttrande, vari
tre av domkapitlets övriga ledamöter i huvudsak instämt, förklarar sig sålunda
ärkebiskopen finna de sakkunnigas förslag beteckna en framkomlig
väg för den vanskliga frågans lösning samt anför vidare:
Det vill förefalla mig som om förslaget, genom sitt hänsynstagande åt
olika håll, skulle kunna hava möjlighet att vinna nödig tillslutning hos
dem, som hava att besluta i saken. Och vid sagda synpunkt anser jag mig
hava rätt att i detta fall fästa stort avseende, då ju förevarande organisa
-
45
Kungl. Majlis proposition Nr 21^1.
tionsfråga, hur viktig den än skäligen må anses vara, dock angår en lämplighetssak,
ej en angelägenhet, som rör kyrkans tro och bekännelse.
Vidare menar jag, att det nu framlagda förslaget ur saklig synpunkt
kan anses innebära en i det stora hela acceptabel lösning, och att det i
varje fall måste betecknas såsom en betydande förbättring i jämförelse med
den nuvarande ordningen.
Jag skulle därför för min del livligt beklaga, i fall det nu föreliggande förslaget
komme att röna samma öde som sina föregångare och den angelägna
domkapitelsreformen än en gång ställdes på framtiden, efter alla tecken
att döma en synnerligen lång och oviss framtid.
Domkapitlet i Linköping framhåller, att förslaget principiellt utginge
ifrån att domkapitlen icke blott skulle vara administrativa och judiciella
myndigheter utan att de även borde göra en direkt aktiv insats i fråga
örn främjandet av kyrkans andliga liv och den frivilliga verksamhet, som
därmed kunde sammanhöra, samt förordar livligt en lagstiftning i den av
de sakkunniga föreslagna riktningen.
Domkapitlet i Lund anför: Sammanfattningsvis vill domkapitlet såsom
sin uppfattning hävda att det av de sakkunniga framlagda förslaget till
lag örn domkapitel m. m. synes domkapitlet synnerligen värdefullt, innebärande
möjligheter till en väsentligen förbättrad stiftsstyrelse. I stort sett
och under förhandenvarande omständigheter vill domkapitlet livligt tillstyrka,
att det lägges till grund för lagstiftningen.
Domkapitlet i Härnösand hälsar med tillfredsställelse, att de sakkunniga
velat sörja för att den högre bildningen alltjämt blir företrädd i domkapitlen
och att även det kyrkliga lekmannaintresset blir representerat i desamma.
Domkapitlet i Luleå anför: Det förslag till domkapitlets sammansättning
och organisation, som nu föreligger, avser att på ett mera intimt och
omedelbart sätt anknyta domkapitlen och stiftens församlingar till varandra.
Detta syfte har fått sitt uttryck icke blott däri, att församlingarna
skulle bli representerade i domkapitlet genom valda ombud, utan framför
allt i det sätt, varpå de sakkunniga definiera de åligganden och uppgifter,
som skola tillkomma domkapitlet. I sådant avseende ha de sakkunniga,
bland annat, framhållit, att domkapitlens verksamhet icke bör inskränkas
allenast till en ämbetsmannamässig behandling av frågor, som på ett eller
annat sätt hänskjutas till deras bedömande, utan att de jämväl med intresse
böra följa den kyrkliga och religiösa utvecklingen och taga initiativ
till sådant, som är ägnat att främja densamma, samt att de böra, där så
lämpligen kan ske, samarbeta med frivilliga organisationer för främjande
av kyrklig och religiös verksamhet, exempelvis diakoni och ungdomsrörelse.
Bestämmelserna rörande domkapitlens åligganden och uppgifter hava de
sakkunniga sammanfattat i 13 § av förslaget till lag örn domkapitel. Denna
paragraf kan betecknas såsom själva kärnpunkten i förslaget. Domkapitlet
vill för sin del i detta avseende giva sin anslutning till vad de sakkunniga
föreslagit. För de många nya arbetsuppgifter, som tidsförhållandena kräva
från kyrkans sida, är det av stor betydelse, att domkapitlen genom nogsamt
aktgivande på vad sorn rör sig hos folket göra sig förtrogna med de
praktiskt-kyrkliga behoven och genom egna initiativ samt råd och hjälp
leda den kyrkliga verksamheten och stödja de frivilliga krafter, som arbeta
på dess befrämjande. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit synes alltså
vara välbetänkt och stå i överensstämmelse med tidens krav.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/+1.
Såsom en sammanfattning vill domkapitlet uttala som sin uppfattning,
att det av de sakkunniga framlagda förslaget i det hela är lyckligt och väl
avvägt och att det synes vara väl ägnat att läggas till grund för ny lagstiftning
rörande domkapitlens organisation.
Stockholms stads konsistorium yttrar: Konsistoriet vill till en början
framhålla, att konsistoriet väl inser, att ändrade tidsförhållanden kunna
påkalla ändring i sammansättningen av de domkapitel, i vilka läroverkslektorer
äro på grund av sin tjänst självskrivna ledamöter. Beträffande
domkapitlen i Uppsala och Lund åter finner konsistoriet dessa domkapitels
nuvarande sammansättning lämplig och val ägnad att göra dessa domkapitel
skickade för sin uppgift. Vad Stockholms stads konsistorium vidkommer
vill konsistoriet göra gällande, att den sammansättning, konsistoriet
erhöll genom lagen av den 4 mars 1927, är ändamålsenlig, vilket de
gångna årens erfarenhet bekräftat. Därest det emellertid skulle befinnas
lämpligt att bereda vissa lekmannaelement säte och stämma i Stockholms
stads konsistorium, vill konsistoriet framhålla, att konsistoriet icke ställer
sig avvisande mot ett sådant förslag. Den av kommitterade föreslagna sammansättningen
av konsistoriet finner konsistoriet i det hela godtagbar.--
Den föreslagna benämningen på konsistoriet, Stockholms doinkapitel,
finner konsistoriet lämplig.
Teologiska fakulteten i Lund konstaterar med tillfredsställelse, att de
sakkunniga med avseende å domkapitlen i Uppsala och Lund sökt bevara
det ideella sambandet mellan kyrkan och de teologiska fakulteterna, och
finner det synnerligen välbetänkt, att de sakkunniga också beträffande
övriga domkapitel varit angelägna örn att förbindelsen med företrädarna
för den teologisk-humanistiska bildningen icke avskäres.
Statskontoret anför: I avseende å de sakkunnigas förslag till ny domkapitelsorganisation
är statskontoret av den uppfattningen, att åtskilliga av de
brister, som otvivelaktigt vidlåda den nuvarande organisationen och särskilt
sättet för utseende av ledamöter i domkapitel, genom förslagets realiserande
skulle komma att avhjälpas, och det synes ämbetsverket uppenbart,
att ett domkapitel, sammansatt på nu föreslaget sätt, komme att
genom den mångsidigare erfarenhet på olika områden, som ledamöterna
representerade, erhålla vidgade möjligheter att fylla de uppgifter, som
åvila kyrkostyrelserna inom de skilda stiften.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund yttrar: Enligt förslaget
skulle domkapitlen komma att bestå av ledamöter, av vilka vissa äro självskrivna,
vissa utsedda av Kungl. Maj:t samt vissa genom val. En dylik
kombination av olika metoder för utseende av medlemmar i domkapitlen
är enligt styrelsens förmenande lämplig. Styrelsen har ej heller i övrigt
något att erinra mot den föreslagna sammansättningen av kapitlen. Att
såväl prästerskapet som lekmännen bliva representerade i domkapitlen
genom ledamöter, utsedda genom val, synes styrelsen med hänsyn till domkapitlens
uppgifter vara synnerligen ändamålsenligt.
Stiftsrådet i Linköping säger sig icke kunna annat än varmt tillstyrka,
att en reform genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande
förslaget. Det vore tillfredsställande att i domkapitlen beretts
plats för två representanter för lekfolket.
Stiftsrådet i Skara uttalar, att en reformering av domkapitlen i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag syntes vara ägnad
47
Kungl. May.ts proposition Nr 2/+1.
att skapa förutsättningar för att stiftsstyrelserna skulle kunna i högre grad
än för närvarande bliva ett aktivt centrum i stiftens andliga vård.
Stiftsrådet i Växjö anser, att den angelägna frågan om domkapitlens omorganisation
genom de sakkunnigas förslag förts ett stort steg närmare sin
lösning.
Stiftsrådet i Lund anför: Det av de sakkunniga framlagda förslaget till
lag örn domkapitel m. m. synes stiftsrådet innebära möjligheten till en förbättrad
och efter tidsläget anpassad stiftsstyrelse. En lösning av frågan
om domkapitlens omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med det
framställda förslaget synes därför synnerligen önskvärd.
Ehuru alltså de sakkunnigas förslag i sina huvuddrag gillats av flertalet
av de hörda myndigheterna, hava emellertid å andra sidan även åtskilliga
av de myndigheter, vilkas yttranden gått i tillstyrkande riktning, uttalat
önskemål i olika hänseenden örn mer eller mindre vittgående ändringar i
förslaget.
Beträffande till en början frågan om domkapitlens storlek hava flera
myndigheter anmärkt, att med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen
av domkapitlen dessa komme att bestå av ett väl stort antal
ledamöter, samt uttalat önskvärdheten av att medlemsantalet något begränsades.
I allmänhet har man därvid tänkt sig, att lekmännens representation
i domkapitlen kunde begränsas till en ledamot. Förslag i sådan
riktning har framställts av domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs,
Västerås och Visby, teologiska fakulteten i Uppsala samt stiftsråden i
Strängnäs och Västerås. Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen
och stiftsrådet i Växjö hava förklarat sig anse, att i vissa stift en
vald lekman kunde vara tillfyllest men att för större stift, som kunde
tänkas rymma inom sig vissa på territoriella eller andra förhållanden grundade
olikheter, det kunde vara av värde, att det i domkapitlet funnes två
lekmannarepresentanter, som företrädde olika delar av stiftet.
På några håll har man också tänkt sig kunna vinna en begränsning av
domkapitlens medlemsantal genom att utesluta den av de sakkunniga föreslagne
ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning. Förslag
härom har framställts av ärkebiskopen samt stiftsråden i Strängnäs och
Karlstad. Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen har uttalat
tvekan, huruvida denne ledamot borde ingå i de nya domkapitlen.
Centralstyrelsen säger sig icke kunna finna, att behov av ifrågavarande
ledamot förelåge eller att domkapitlets förmåga att verka såsom ett aktivt
centrum i stiftets liv genom dennes medlemskap i nämnvärd grad utökades.
Den enda synpunkt av värde, som kunde anföras för bibehållande av denne
ledamot i kapitlet, vore hänsyn till traditionen. Centralstyrelsen behjärtade
till fullo denna synpunkt och ansåge sig därför böra lämna denna fråga
öppen.
Förslaget att stiftssekretcraren skulle inträda såsom ledamot i domkapitlet
har avstyrkts av domkapitlen och stiftsråden i Strängnäs och Växjö samt
centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen. Centralstyrelsen
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
anser starka betänkligheter resa sig mot stiftssekreterarens ledamotskap.
Först och främst syntes man icke av honom kunna kräva samma kvalificerade
behörighet beträffande »nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet»
som av domkapitlets övriga ledamöter. Vidare syntes de sakkunniga
icke tillräckligt hava beaktat de svårigheter, som följde därmed, att han
på en gång skulle vara ledamot av och tjänsteman hos domkapitlet. Vissa
skäl kunde anföras för att han vid avgörande av ärenden, som avsåge ansvar
å präst, vöre medansvarig i besluten, men alltså endast för att han vid
dessa ärendens handläggning inträdde såsom ledamot. Då han emellertid
enligt nu gällande bestämmelser icke endast vore föredragande och därigenom
hade ett betydande inflytande vid ärendenas handläggning utan även
hade rätt att till protokollet anteckna avvikande mening, ansåge centralstyrelsen
denna hans ställning vara till fyllest.
Domkapitlet i Linköping har ifrågasatt behovet av en särskild representant
för prästerskapet, under framhållande, att det syntes vara obehövligt,
att en av stiftets prästerskap vald präst med ordinarie prästerlig tjänst i
stiftet finge säte och stämma i domkapitlet, enär domprosten ju innehade
dylik tjänst och utövade praktisk prästerlig tjänstgöring.
Vissa myndigheter hava uttalat önskvärdheten av att självskrivenhetens
princip vid utseende av ledamöter i domkapitlen komme till användning i
något större utsträckning än enligt de sakkunnigas förslag. I enlighet härmed
hava domkapitlen i Uppsala, Västerås och Härnösand samt teologiska
fakulteten i Uppsala yrkat, att lektorn i kristendomskunskap måtte bibehållas
såsom självskriven ledamot i stället för den av de sakkunniga föreslagne
ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning.
Domkapitlet i Visby anser, att såväl lektorn i kristendomskunskap som
lektorn i klassiska språk böra bibehållas såsom självskrivna ledamöter i
domkapitlen. Dessutom borde principen om självskrivenhet för domkapitlets
vice preses gälla även för domkapitlet i Visby. En lämplig anordning
härutinnan syntes kunna ernås genom att antingen äldste kontraktsprosten
i stiftet eller ock kontraktsprosten i det kontrakt, där stiftsstaden vore belägen,
erhölle ställning som självskriven vice preses i domkapitlet.
I fråga örn sättet för utseende av prästerskapets representant, hava domkapitlet
i Västerås och teologiska fakulteten i Uppsala förklarat sig anse,
att prästerskapets medverkan därvidlag bör begränsas till uppgörande av
ett förslag, inom vilket Kungl. Majit skulle hava att efter yttrande av domkapitlet
träffa sitt val. Domkapitlet i Västerås ifrågasätter dock även, huruvida
icke valet lämpligast kunde anförtros åt stiftets kontraktsprostar,
varvid dessas val skulle vara definitivt avgörande. Centralstyrelsen för allmänna
svenska prästföreningen samt stiftsråden i Skara, Strängnäs och
Växjö anse, att den valde måste hava erhållit minst hälften av samtliga
avgivna röster, för att valet skall vara avgörande.
Ärkebiskopen har förklarat sig icke vara fullt viss örn det praktiska i de
sakkunnigas förslag, att val av prästerlig ledamot skulle förbindas med lag
-
49
Kungl. May.ts proposition Nr 2.fl.
stadgat prästmöte. Domkapitlet i Visby anser en tillämpning av ordningen
för utseende av ledamöter i kyrkomötet vara att föredraga framför den av
de sakkunniga föreslagna metoden. Teologiska fakulteten i Uppsala och
stiftsrådet i Strängnäs anse, att valet bör äga rum kontraktsvis.
Vad beträffar sättet för utseende av lekmannaledamöter, hava domkapitlen
i Uppsala och Västerås förklarat sig anse, att sådana ledamöter böra
utan föregående val utses av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet.
Domkapitlet i Linköping anser, att därest i domkapitlen skola ingå två lekmannarepresentanter,
den ene av dem bör utses av Kungl. Majit. Teologiska
fakulteten i Uppsala förordar en sådan anordning, enligt vilken de
väljande finge på förslag uppsätta t. ex. tre, av vilka Kungl. Majit efter
yttrande av domkapitlet utsåge en.
Statskontoret har uttalat önskvärdheten av att örn möjligt undvika särskilda
elektorsförsamlingar för val av lekmännens representanter, vilka val
i stället syntes böra förläggas till stiftsmötena, därest formerna för dessa
möten bleve närmare reglerade. Centralstyrelsen för allmänna svenska
prästföreningen och stiftsrådet i Växjö beteckna den av de sakkunniga
framförda tanken på en legalisering av stiftsmötena såsom ett uppslag av
värde under förutsättning, att det legaliserade stiftsmötet tillerkändes befogenhet
att uppgöra budget i angivna hänseenden. Stiftsrådet i Skara förordar
en legalisering av de i stiftsmötena ingående ombudsförsamlingarna.
I övrigt har tanken på en legalisering av stiftsmötena avvisats av de myndigheter,
vilka yttrat sig därom.
Domkapitlet och stiftsrådet i Härnösand samt teologiska fakulteten i
Uppsala hava förklarat sig anse, att valen av lekmännens representanter
böra förrättas direkt av kyrkoråden. Domkapitlet i Visby anser dessa val
böra förrättas i samma ordning som val av kyrkomötesombud.
Beträffande de sakkunnigas förslag rörande valkorporation för val av
lekmännens representanter hava Stockholms stads konsistorium och stiftsrådet
i Strängnäs gjort gällande, att varje församling bör, oavsett folkmängden,
utse ett ombud i valkorporationen. Centralstyrelsen för allmänna
svenska prästföreningen anser, att varje pastorat bör oberoende av dess
storlek äga att genom sitt kyrkoråd eller genom de i pastoratet ingående
församlingarnas kyrkoråd utse ett ombud i valkorporationen. Stiftsrådet
i Skara uttalar, att varje pastorat för sig bör utan sammanförande med
annat vara representerat i den väljande församlingen.
Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen samt stiftsråden
i Skara, Strängnäs och Växjö hava förklarat sig anse att, för att val av lekmannaledamot
skall vara avgörande, den valde måste hava erhållit minst
hälften av samtliga avgivna röster.
I fråga om behörighetsvillkoren för lekmännens representanter förklarar
sig statskontoret hålla före, att, om i enlighet med förslaget i sådant hänseende
skulle uppställas, att de ådagalagt såväl nit som insikt i det kyrkegan;/
till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr /. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jfl.
liga församlingslivet, detta i tillämpningen måste leda till att ett alltför
stort utrymme komme att givas åt subjektiva uppfattningar och omdömen
rörande de valda representanternas lämplighet för uppgiften. Statskontoret
vill på grund härav förorda, att såsom behörighetsvillkor må gälla allenast
sådana bestämmelser, som möjliggöra en rent objektiv prövning. Centralstyrelsen
för allmänna svenska prästföreningen och stiftsrådet i Växjö säga
sig icke kunna finna, att det föreslagna behörighetsvillkoret erhållit en tillfredsställande
formulering, samt anse, att till behörighetsvillkoret bör fogas
ett stadgande angående vad som diskvalificerar för ledamotskap i domkapitel.
Ärkebiskopen har framhållit att vid utseende av lekmannaledamot bestämt
avseende borde fästas vid hans förfarenhet i praktiska angelägenheter.
Domkapitlet i Linköping anser, att därest i domkapitlen skola ingå
två lekmannarepresentanter, den ene av dem bör vara en i allmänna värv
förfaren person. Stiftsrådet i Skara håller före, att det åtminstone i fråga
om den ene av lekmannarepresentanterna bör uttryckligen föreskrivas, att
han skall vara väl förfaren i praktiskt-ekonomiska angelägenheter.
Med avseende å de sakkunnigas förslag, att i domkapitlen i Uppsala och
Lund skola förutom domprosten ingå ytterligare två teologie professorer,
säger sig centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen icke kunna
finna bärande skäl för en dylik anordning ur synpunkten av domkapitlets
behov av arbetskraft.
Kontinuiteten i domkapitlets arbete syntes icke heller befordras genom
att två av dess ledamöter utsåges endast för två år i sänder. Å andra sidan
kunde emellertid centralstyrelsen icke förbise betydelsen av att den urgamla
förbindelsen mellan teologiska fakulteten och den praktiskt-kyrkliga verksamheten
bibehölles så långt görligt vore. Det vore helt visst av betydelse
för den teologiska forskningen, att dess utövare bevarade kontakten med
det religiösa livet och det kyrkliga arbetet ute i församlingarna. Denna synpunkt
funne centralstyrelsen vara värdefull och ansåge sig därför icke böra
taga avgörande ställning till denna detalj i förslaget. Centralstyrelsen säger
sig därjämte vilja framhålla nödvändigheten av att domprostbefattningarna
i universitetsstäderna i och med den nya domkapitelsorganisationens ikraftträdande
lösgöras från universiteten och besättas med självständiga innehavare.
Kansler sämb etet för rikets universitet och teologiska fakulteten i Lund
ifrågasätta, huruvida icke de teologiska fakulteternas representanter i universitetsstädernas
domkapitel borde väljas för längre tid, än de sakkunniga
föreslagit, exempelvis fyra år. Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att
ifrågavarande representanter, i stället för att väljas, böra i tur och ordning
inträda såsom ledamöter i domkapitlet.
De sakkunnigas förslag i fråga örn handläggning av ärenden angående
folkundervisningsväsendet har utan förändring tillstyrkts av domkapitlet
i Luleå, styrelsen för svenska stadsförbundet, folkskolestyrelserna i Malmö
51
Kungl. Marits proposition Nr 241.
och Gävle, styrelsen i städernas folkskoleinspektörsförbund samt tjugu folkskolinspektörer.
I övrigt hava olika meningar uttalats rörande de sakkunnigas
förslag i denna del.
I vissa yttranden har gjorts gällande, att den av de sakkunniga föreslagna
anordningen för handläggning av skolärenden icke vore behövlig. Sålunda
har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen anfört:
De sakkunnigas förslag örn föredragande i skolärenden kan centralstyrelsen
icke biträda, då någon verklig vinst därav näppeligen uppnås. Enligt
nu gällande författning har nämligen vederbörande folkskolinspektör att
yttra sig, varigenom han sålunda realiter fungerar såsom föredragande.
Skulle inspektörens och domkapitlets uppfattning vara skiljaktig, gå mera
viktiga ärenden, t. ex. reglementsändringar, automatiskt till skolöverstyrelsen.
Sålunda har domkapitlet avgörandet i sin hand praktiskt taget endast
när dess mening överensstämmer med folkskolinspektörens. Denna domkapitlets
inskränkta befogenhet gör ytterligare föredragande meningslöst.
Domkapitlet i Lund anför härutinnan:
Domkapitlet har redan för närvarande tillgång till vederbörande folkskoleinspektörers
alltid omsorgsfullt motiverade yttranden, och någon
större olägenhet föreligger i allmänhet icke av den omständigheten, att
domkapitlet handlägger till folkskoleundervisningen hörande ärenden utan
att någon i folkundervisningen anställd är närvarande såsom föredragande,
även om det vid vissa större mål någon gång kunde lia varit mycket önskvärt
att ha en dylik föredragande. Den stora mängd av ärenden rörande
folkundervisningen, som handlägges av domkapitlet för närvarande —
genomförda författningsbestämmelser torde av allt att döma komma att
ansenligt föröka ärendenas antal — komme att lägga en stor arbetsbörda
på denne föredragande, vållande denne icke ringa tidsspillan. Man torde
kunna ifrågasätta, örn de ekonomiska beräkningar de sakkunniga uppställa
beträffande ersättning till denne föredragande kunna godtagas, örn han
skall föredraga alla hithörande ärenden. En föredragning av denne av alla
ärenden rörande folkundervisningen synes i själva verket vara obehövlig
och komma att vålla tidsutdräkt vid deras behandling. Domkapitlet anser
av anförda skäl att vad förslaget här föreslår bör underkastas jämkning.
Om sådan jämkning företages, bör i stället för arvode åt föredragande till
domkapitlets förfogande ställas anslag till ersättning åt av domkapitlet
anlitad sakkunnig i skolärenden. Det skulle på domkapitlet ankomma att
bestämma, vilka ärenden som med hänsyn till sin omfattning och beskaffenhet
borde underkastas — förutom den utredning, som redan kan föreligga
— ytterligare granskning av den sakkunnige. Ersättningen bör utgå av
statsmedel. Storleken av densamma bör inom varje stift hålla sig inom
ramen för de i förslaget till skolföredragande beräknade arvodena. Möjlighet
bör vidare beredas den sakkunnige att för verkställda tjänsteresor erhålla
rese- och traktamentsersättning. De i förslaget beräknade kostnaderna
till skolföredragandena böra sålunda i stället avses såsom ersättning
åt av domkapitlen anlitade sakkunniga i skolärenden.
Domkapitlet i Göteborg har uttalat, att därest domkapitlen erhölle möjlighet
att i mer invecklade ärenden inkalla vederbörande folkskolinspektör
eller annan skolsakkunnig för upplysningars inhämtande, särskilda före
-
52
Kungl. Marits ''proposition Nr 2J+1.
dragande i skolärenden icke skulle bliva behövliga. Även domkapitlet i
Visby har uttalat sig i dylik riktning. Sex folkskolinspektörer hava föreslagit,
att varje folkskolinspektör skall vara föredragande i ärenden, som härröra
från hans inspektionsområde.
Domkapitlen i Linköping och Växjö anse det knappast vara behövligt
att för handläggning av skolärenden anlita särskild föredragande. Om
emellertid en särskild representant för folkundervisningsväsendet anses
böra anlitas, framhålles såsom lämpligare, att denne representant ingår
såsom ordinarie ledamot i kapitlet.
Att representanten för folkundervisningsväsendet erhåller ställning såsom
ordinarie ledamot i kapitlet förordas även av domkapitlet i Västerås, skolöverstyrelsen,
folkskolestyrelsen i Norrköping, styrelsen för Sverges folkskollärarförbund,
centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund,
styrelsen för Sveriges överlärareförbund, centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening samt elva folkskolinspektörer. Domkapitlet i
Härnösand, statskontoret, allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg, folkskolestyrelsen
i Hälsingborg samt sju folkskolinspektörer anse, att representanten
för folkskoleärendena bör vara ledamot av domkapitlet, då sådana
ärenden handläggas i kapitlet.
Såsom motivering för att en särskild representant för folkundervisningsväsendet
bör ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet har skolöverstyrelsen
anfört:
I likhet med de sakkunniga finner överstyrelsen det nödvändigt, att skolärendenas
fortsatta handläggning inom ett omorganiserat domkapitel sker
under medverkan av någon med folkundervisningen särskilt förtrogen person.
Däremot kan överstyrelsen icke biträda de sakkunnigas förslag, när
dessa föreslå, att denne i skolärenden särskilt sakkunnige skulle vara knuten
till domkapitlet blott såsom föredragande, ej såsom ledamot. Så länge
skolärenden i samma omfattning som för närvarande skola handläggas av
domkapitlen, bör man enligt överstyrelsens uppfattning vid en förändring
av kapitlens sammansättning icke gå ända därhän, att dessa skulle komma
att bland sina ledamöter sakna en särskild representant för skolväsendet.
De skolärenden, som handläggas av domkapitlen, äro av den omfattning
och vikt, att den, som närmast kommer att företräda sakkunskapen på
detta område, bör vara ledamot av domkapitlet. Överstyrelsen kan ej heller
ansluta sig till den meningen, som framkommit i några av folkskolinspektörerna
avgivna yttranden, att den skolsakkunnige skulle inträda
såsom ledamot av domkapitlet endast vid dess handläggning av skolärenden.
Ett dylikt begränsat ledamotskap i en kollegialt beslutande korporation
eller styrelse kan lätt komma att medföra en begränsning i fråga örn
behörig auktoritet och inflytande jämväl på avgörandet i den grupp av
ärenden, vid vilkas handläggning en dylik ledamot äger deltaga i besluten.
Skolöverstyrelsen framhåller därjämte, att en ledamot med särskild sakkunskap
på folkundervisningens område vore så mycket mera motiverad,
som domkapitlen enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att innesluta
väsentligen mindre pedagogisk sakkunskap och erfarenhet än hittills, samt
anför vidare:
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
De sakkunnigas förslag har givetvis även på denna punkt, då det gällt
att bestämma den särskilt skolsakkunniges ställning i domkapitlet, bestämts
av huvudsynpunkten för hela förslaget att giva domkapitlen med
hänsyn till deras sammansättning helt karaktären av kyrkliga myndigheter.
Mot denna synpunkt har överstyrelsen visserligen intet i princip att invända,
men finner dock att den icke helt kan eller bör genomföras, så länge
domkapitlen skola fungera som en mycket betydelsefull instans i skolorganisationen
med samma uppgifter som hittills. Så länge detta förhållande
består, är det ett mycket naturligt och rimligt krav från skolans synpunkt
sett, att det också beaktas vid lösningen av frågan om kapitlens sammansättning.
Då domkapitlen enligt föreliggande förslag skola bestå av icke
mindre än 7 eller 8 ledamöter, kan överstyrelsen icke heller finna, att något
väsentligt av det, man vill vinna genom omorganisationen, kan komma att
äventyras genom överstyrelsens här ovan framlagda förslag. Om nämnda
antal ledamöter utökas med en av Konungen förordnad på folkskoleväsendets
område sakkunnig skolman, vilken måste anses erforderlig för domkapitlens
kompetens såsom skolmyndighet, kan detta icke väsentligen inverka
på domkapitlens lämplighet som stiftsstyrelser. Bliva skolärendena
överflyttade till annan myndighet, torde därjämte det i verkligheten vara
lika enkelt att låta den skolsakkunnige ledamoten i domkapitlet bortfalla
som den av de sakkunniga föreslagna särskilda föredraganden. I intetdera
fallet rubbas i något väsentligt den organisation, domkapitlen erhållit med
hänsyn till deras ställning såsom kyrkliga myndigheter. Överstyrelsen finner
därför att de skäl, som föranlett de sakkunnigas förslag örn en särskild
föredragande i skolärenden vid domkapitlen, icke äro av beskaffenhet att
utgöra något principiellt eller praktiskt hinder för sådan ändring av detta
förslag, att en person med särskild förtrogenhet med folkskolan och folkundervisningen
skall vara ledamot av domkapitlet. Skulle emellertid överstyrelsens
här framförda förslag anses medföra, att domkapitlen komme att
bestå av alltför många ledamöter, bör, så länge domkapitlen hava att handlägga
även folkskoleärendena, en av de enligt de sakkunnigas förslag valda
ledamöterna ersättas med en av Kungl. Majit förordnad ledamot med särskild
sakkunskap angående folkundervisningen.
I 15 § av förslaget till lag om domkapitel hava de sakkunniga låtit den
säkerligen såsom allmän regel fullt riktiga tanken komma till uttryck, att
till föredragande hos domkapitlet eller suppleant för denne må förordnas
endast person, som är anställd i folkundervisningsväsendets tjänst. Likväl
torde det böra ifrågasättas, örn en bestämmelse av detta slag bör göras
oeftergivlig, särskilt om skolmannen blir ledamot av domkapitlet. Fall
kunna komma att inträffa, då den utan gensägelse lämpligaste avgått från
tjänst inom folkundervisningen och erhållit anställning vid annan läroanstalt.
Det kan också tänkas, att det i något undantagsfall kan uppstå
svårigheter att finna fullt acceptabel i folkundervisningens tjänst stående
person, medan en vid t. ex. läroverk anställd mycket lämplig f. d. folkskoleman
finnes att tillgå. Överstyrelsen skulle därför finna det mera tillfredsställande,
örn det vid behov vore möjligt att i undantagsfall förordna person,
som icke är anställd i folkundervisningens tjänst.
Det torde icke kunna råda någon meningsskiljaktighet därom, att den
ledamot i domkapitlet, som skall företräda folkundervisningen, bör förordnas
av Kungl. Majit. Med hänsyn till den betydelse, frågan har för skol
-
54
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.
väsendet, torde det också få anses naturligt, att skolöverstyrelsen såsom
central myndighet för undervisningsväsendet får tillfälle avgiva yttrande
och förslag rörande ifrågavarande ledamot jämte suppleant.
Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att statliga eller kommunala
folkskolinspektörer syntes kunna ifrågakomma såsom föredragande i skolärenden,
framhåller skolöverstyrelsen, att det med hänsyn till de statliga
folkskolinspektörernas omfattande arbetsuppgifter knappast vore tillrådligt
eller möjligt att pålägga de i stiftsstäderna bosatta inspektörerna en så
betydande ökning av arbetsbördan som den det här vore fråga örn. Överstyrelsen
anför i detta sammanhang vidare:
Med den ställning folkskolinspektören redan intager närmast såsom instans
mellan skolråden och domkapitlet, vilken ställning kommer att bliva
ännu mera framträdande, efter det senaste riksdags beslut angående bl. a.
upprättande av förslag till lärartjänster trätt i tillämpning, kan enligt överstyrelsens
mening ifrågasättas lämpligheten av folkskolinspektörens deltagande
i domkapitlets handläggning av folkskoleärendena. En annan sak,
som även bör uppmärksammas, är den ställning till övriga folkskolinspektörer
inom stiftet, den till domkapitlet knutna inspektören komme att intaga.
Då det skulle ankomma på honom att föredraga icke blott sina egna
utan även de övriga inspektörernas skolärenden, och han dessutom skulle
vid behov genom resor till olika delar av stiftet taga kännedom örn skolförhållandena,
är det tydligt, att det i verkligheten gäller införandet av en
överinspektör för folkskoleväsendet inom stiftet. Tillsättningen av inspektörst
jönsten i stiftsstaden måste då ske efter i viss mån andra principer än
eljest, så att icke en ny innehavare av befattningen befinnes i fråga om
erfarenhet och lämplighet i övrigt för befattningen vara uppenbart underlägsen
andra inspektörer inom distriktet. På grund av de här ovan angivna
omständigheterna anser överstyrelsen, att såsom folkundervisningens sakkunniga
representant hos domkapitlet i regel icke bör förordnas en tjänstgörande
folkskolinspektör.
Folkskoleärendena böra enligt överstyrelsens mening såsom hittills föredragas
i domkapitlet i samma ordning som de kyrkliga ärendena, d. v. s.
i regel av stiftssekreteraren eller stiftsnotarien, då biskopen icke själv åtager
sig föredragningen. I verkligheten torde de båda nämnda tjänstemännen
hos domkapitlet icke vara mindre förtrogna med folkskoleärendena än med
de kyrkliga. Dessutom hava de för varje ärende vederbörande folkskolinspektörs
utredning att tillgå och kunna i män av behov infordra nödiga
upplysningar. Med denna anordning blir det också betydligt lättare att
finna lämplig skolman, som kan åtaga sig att såsom ledamot inträda i domkapitlet.
I de flesta stiftsstäder finnas ännu seminarier. Bland lärarna vid
dessa eller vid andra läroanstalter torde man kunna finna någon, som lämpligen
kan förordnas till ledamot av domkapitlet. Är ledamotskapet icke förenat
med skyldighet att vara föredragande, möter det dessutom icke så
stora svårigheter att till ledamot utse person, som icke är bosatt i stiftsstaden.
Beträffande de arvoden, som enligt de sakkunnigas förslag skola utgå till
vissa av domkapitlens ledamöter, har domkapitlet i Växjö yrkat, att dess
ledamöter måtte tillerkännas arvoden med samma belopp som ledamöterna
55
Kungl. Majlis proposition Nr 2jjl.
av domkapitlen i Uppsala och Lund. Motsvarande yrkande har av domkapitlet
i Luleå framställts med avseende å dess ledamöter. Domkapitlet
i Visby anser, att dess ledamöter böra tillerkännas arvoden med samma
belopp som ledamöterna i flertalet övriga domkapitel. Vidare hava domkapitlen
i Växjö, Härnösand och Visby hemställt, att suppleant och adjungerad
ledamot måtte för inställelse vid domkapitelssammanträde tillerkännas,
förutom resekostnads- och traktamentsersättning där sådan skall utgå,
jämväl arvode med visst belopp. I ett flertal yttranden har därjämte yrkats,
att arvodena till föredragandena i skolärenden måtte bestämmas till högre
belopp än de sakkunniga föreslagit.
Statskontoret förklarar sig finna de av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen
skäliga samt anför vidare:
Vad därefter beträffar frågan om resekostnads- och traktamentsersättning
till ledamöter av domkapitlet har statskontoret intet att erinra mot
att under tjänstgöring i dylik egenskap ersättning utgår enligt klass I B i
allmänna resereglemente^ Tjänsteman vid domkapitel åter, som i denna
egenskap företager tjänsteresa, bör givetvis erhålla ersättning enligt den
rese- och traktamentsklass, till vilken han på grund av sin allmänna lönegradsplacering
är att hänföra. I samband härmed vill statskontoret i anledning
av vissa uttalanden från de sakkunnigas sida framhålla nödvändigheten
av att mycket restriktiva bestämmelser meddelas, därest över huvud
taget medgivande, såsom av de sakkunniga i deras förslag till domkapitelsinstruktion
ifrågasatts, lämnas domkapitlen att anlita befattningshavare
därstädes eller prästman för att verkställa utredningsuppdrag. Ett dylikt
medgivande kan eljest vara ägnat att föra med sig vittgående konsekvenser.
Vad angår den av de sakkunniga föreslagna gottgörelsen åt ledamot, som
fått sig anförtrott att fullgöra preses’ åligganden, vill statskontoret icke
motsätta sig, att i undantagsfall och då särskilda omständigheter kunna
föranleda vidtagandet av sådan anordning, att ledamot nödgas inträda i
preses’ ställe, gottgörelse av Kungl. Majit lämnas för därav föranlett merarbete.
Vidkommande slutligen frågan om bestridande av de kostnader, som den
ifrågasatta organisationen föranleder, håller statskontoret före, att övervägande
skäl tala för att utgifterna för samtliga arvoden och övriga ersättningar
till domkapitlens ledamöter gäldas av statsmedel och att anslag för
ändamålet uppföres å riksstaten under åttonde huvudtiteln. Detta synes
nämligen bäst överensstämma med den ställning inom den svenska förvaltningen,
som domkapitlen hittills haft och även efter den nu föreslagna omorganisationen
skulle bibehålla. För övrigt lärer det kunna ifrågasättas,
huruvida anlitandet av kyrkofondens medel för dessa ändamål står i överensstämmelse
med det syfte, för vars tillgodoseende fonden tillkommit.
Departementschefen. Jag har i det föregående framhållit, hurusom de
bestämmelser, vilka i 1687 års förordning rörande rättegång i domkapitlen
meddelades i fråga örn sammansättningen av flertalet domkapitel, hade sin
förutsättning i det nära samband, som i äldre tid förefanns mellan kyrkan
och undervisningsväsendet. I anslutning därtill erinrade jag även örn vissa
förhållanden —- särskilt den utveckling av läroverken, som ägde rum under
56
Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.
1800-talet, saint över huvud taget den fortgående sekulariseringen av skolväsendet
— vilka efter hand medförde, att krav på en omorganisation av
domkapitlen började framställas i syfte att de måtte erhålla en med hänsyn
till deras kyrkliga uppgifter lämpligare sammansättning.
Kravet på en omorganisation av domkapitlen har, allt efter som utvecklingen
fortskridit, tillväxt i styrka. Härom vittna de många förslag i ämnet,
vilka tid efter annan framkommit vid riksdagar och kyrkomöten samt i
kommittéers betänkanden. Samtliga dessa förslag hava dock än från ett än
från ett annat håll mött motstånd, och intet av dem har lyckats vinna den
anslutning, att det kunnat upphöjas till lag. Allenast i ett hänseende har
full enighet rått, nämligen därutinnan att den nuvarande kapitelorganisationen
ej motsvarar nyare tiders krav och förhållanden utan är i behov av
en mer eller mindre genomgripande reform.
Frågan örn domkapitlens omorganisation har sålunda visat sig vara ett
mycket svårlöst spörsmål. I viss mån torde väl detta sammanhänga med
det förhållandet, att det här är fråga om en institution, som bygger på
många århundradens kyrkliga utveckling och som organiskt växt fram
under mycket egenartade betingelser. Det bör framhållas, att domkapitlen
på ett i stort sett förtjänstfullt sätt fyllt sina uppgifter i kyrkostyrelsen
samt att bisittarna i domkapitlen i allmänhet visat ett erkännansvärt
intresse för de frågor av olika slag, som det tillkommit domkapitlen att
handlägga, och med samvetsgrannhet och oväld fullgjort sina åligganden
som kapitelledamöter. Den gärning, som domkapitlen i sin hittillsvarande
form under två och ett halvt sekel utfört i kyrkans och den andliga odlingens
tjänst, får icke underskattas.
Härvid bör emellertid också erinras, att domkapitlens verksamhet sedan
lång tid tillbaka i huvudsak varit inriktad på rent administrativa uppgifter,
under det att däremot, såsom de sakkunniga framhållit, den aktiva befattning
med kyrkans liv och gärning i stiftet, som bort vara en stiftsstyrelses
väsentligaste uppgift, fått träda tillbaka. Även örn man torde hava rätt att
utgå ifrån att den allmänna ledningen i fråga örn stiftets rent kyrkliga och
religiösa angelägenheter allt framgent lämpligen bör förbliva hos biskopen,
lärer det dock, på sätt de sakkunniga jämväl framhållit, få anses vara
av vikt, att domkapitlens verksamhet icke inskränkes allenast till en ämbetsmannamässig
behandling av frågor, som på ett eller annat sätt hänskjuta
till deras bedömande. För att domkapitlet skall bliva i stånd att
i större utsträckning än hittills vid biskopens sida deltaga i den mera interna
stiftsvården, erfordras emellertid, att domkapitlets sammansättning
blir sådan, att dess samtliga ledamöter kunna förväntas hava verklig förtrogenhet
med stiftets kyrkliga förhållanden.
Det förslag, de sakkunniga framlagt till ändrad organisation av domkapitlen,
har inom för frågans lösning intresserade kretsar i allmänhet häl
-
57
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 24-1.
sats med stor tillfredsställelse. De sakkunniga synas jämväl hava på ett i
stort sett förtjänstfullt sätt löst den uppgift, som varit dem förelagd, nämligen
att söka tillförsäkra domkapitlen en lämplig sammansättning med
hänsyn såväl till deras administrativa befogenheter som även till deras
uppgift att vara verkliga stiftsstyrelser. I likhet med flertalet av de myndigheter
och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, har jag ock ansett
mig böra i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas förslag.
Allenast i några hänseenden har jag ansett mig hava anledning att förorda
vissa jämkningar i förslaget.
Vad till en början beträffar frågan om domkapitlens storlek, har jag
ansett fog föreligga för den av åtskilliga myndigheter framförda anmärkningen,
att med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av
domkapitlen dessa komme att bestå av ett väl stort antal ledamöter. Ur
praktisk arbetssynpunkt torde det vara önskvärt, att medlemsantalet något
begränsas. Vilken eller vilka av de föreslagna ledamöterna man för
sådant ändamål bör utesluta, kan givetvis vara föremål för olika meningar,
varvid man dock knappast torde hava andra ledamöter att välja mellan
än den ene av lekmännens representanter, den av de sakkunniga föreslagne
ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning samt stiftssekreteraren.
I fråga örn de sakkunnigas förslag, att i domkapitlet skola ingå två lekmannaledamöter,
kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för den uppfattningen,
att domkapitlet icke skulle hava behov av mer än en dylik ledamot.
Å andra sidan kan emellertid erinras, att i flertalet domkapitel majoriteten
av ledamöterna för närvarande utgöres av lekmän. Det har ock
framhållits såsom en värdefull egendomlighet för den svenska kyrkostyrelsen,
att den i så stor utsträckning utövas av lekmän. Då redan de sakkunnigas
förslag innebär en icke oväsentlig minskning av det hittillsvarande
lekmannainflytandet i domkapitlen, har jag icke ansett mig böra tillstyrka
den av vissa myndigheter förordade begränsningen av lekmännens representation
i de nya domkapitlen.
Att, såsom på några håll ifrågasatts, utesluta den av de sakkunniga föreslagne
ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning har jag icke
heller ansett tillrådligt. Denne ledamot har av de sakkunniga föreslagits
i syfte, bland annat, att genom hans medlemskap i kapitlet ett visst samband
med de nuvarande lektorskapitlen skulle komma att bevaras. Dessa
lektorskapitel hava hittills representerat en sida av det samband mellan
kyrkan och den högre bildningen, som av ålder varit starkare i vårt land än
i andra provinser av den lutherska kyrkan. Så mycket har ock detta samband
betytt både för vår odling i allmänhet och särskilt för kyrkans ställning
och inflytande i vårt land, att det måste anses påkallat att även nu
taga hänsyn till denna värdefulla tradition.
Förslaget att stiftssekreteraren skulle inträda såsom ledamot i kapitlet
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr i41.
har av de sakkunniga motiverats därmed, att den juridiska och administrativa
sakkunskapen borde vara företrädd av någon medlem av kapitlet.
Behovet av dylik sakkunskap har även tidigare framhållits i diskussionen
örn domkapitlens omorganisation. 1918 års kommittéförslag innehöll dock
icke någon föreskrift örn lagfarenhet såsom kompetensvillkor för någon
av kapitlets ledamöter. Domkapitelskommittén framhöll visserligen, att
vägande skäl syntes förefinnas för insättande i domkapitlet av en lagfaren
ledamot. Emellertid hade kommittén funnit så stora svårigheter vara förknippade
med en dylik anordnings genomförande, att kommittén måst
avstå från att upptaga densamma i sitt förslag. Beträffande särskilt den
tidigare föreslagna anordningen att låta konsistorienotarien inträda såsom
ledamot i kapitlet ansåg kommittén denna innebära vissa olägenheter.
Behovet av en lagfaren ledamot i kapitlet torde huvudsakligen göra sig
gällande med avseende å de på kapitlets handläggning ankommande egentliga
rättegångsmålen, d. v. s. sådana mål, som avse ansvar å präst eller
lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Med tanke härpå
uttalade jag också i det anförande, varmed jag den 31 maj 1934* anmälde
frågan örn tillkallande av sakkunniga för förnyad utredning rörande domkapitlens
omorganisation, att det syntes påkallat, att den juridiska sakkunskap,
som erfordrades för en del på domkapitlens handläggning beroende
ärenden, särskilt för deras dömande verksamhet, företräddes av någon
medlem av kapitlet. Att stiftssekreteraren inträder såsom ledamot i kapitlet
vid handläggning av egentliga rättegångsmål, anser jag följaktligen väl
motiverat. Vad åter beträffar andra ärenden, för vilkas avgörande kräves
juridisk eller administrativ sakkunskap, synes det däremot icke vara nödvändigt,
att dylik sakkunskap företrädes av någon särskild medlem av
kapitlet. Enligt gällande arbetsordning för domkapitlens expeditioner åligger
det stiftssekreteraren att bereda och föredraga på domkapitlets handläggning
ankommande ärenden med undantag av dem, beträffande vilka
biskopen annorlunda bestämmer, varjämte stiftssekreteraren äger deltaga
i domkapitlets överläggningar med rätt för honom att, då beslut ej överensstämmer
med av honom uttalad mening, anteckna denna till protokollet.
Redan enligt nuvarande ordning torde det sålunda vara tillräckligt
sörjt för att vid handläggning av administrativa ärenden den särskilda sakkunskap,
som stiftssekreteraren företräder, i erforderlig omfattning tillföres
domkapitlet. Med hänsyn härtill och då i vissa av de avgivna yttrandena
starka betänkligheter uttalats mot stiftssekreterarens ledamotskap, har jag
ansett mig böra förorda sådan ändring av de sakkunnigas förslag i denna
del, att stiftssekreteraren visserligen skall hava säte och stämma i domkapitlet
vid handläggning av egentliga rättegångsmål men att han däremot
icke skall ingå såsom ordinarie ledamot i kapitlet.
Vidkommande härefter frågan om sättet för utseende av domkapitlets
ledamöter framhöll jag i mitt nyssnämnda anförande den 31 maj 1934, att
59
Kungl. May.ts ''proposition Kr 241.
i sådant hänseende olika former kunde tänkas: självskrivenhet, utseende
genom Kungl. Majit och val. I samband därmed uttalade jag även, att med
hänsyn till de uppgifter, som borde tillkomma kapitlen, en kombination av
de tre olika metoderna kunde ifrågasättas.
Att, såsom vissa myndigheter påyrkat, låta självskrivenhetens princip
komma till användning i större utsträckning än enligt de sakkunnigas förslag
har synts mig icke böra ifrågakomma. Beträffande särskilt förslaget,
att den ledamot, som skulle representera sambandet med de nuvarande
lektorskapitlen, skulle utgöras av lektorn i kristendomskunskap vid stiftsstadens
läroverk, kan visserligen göras gällande, att denne i regel kan antagas
äga goda förutsättningar för kapiteluppdraget. Med hänsyn till önskvärdheten
att vid behov jämväl kunna träffa annat val finner jag det dock
välbetänkt att, på sätt de sakkunniga i avseende å ifrågavarande ledamot
föreslagit, med undvikande av självskrivenhet lägga avgörandet i Kungl.
Majlis hand och därvid giva Kungl. Majit möjlighet att utan alltför snäv
begränsning till den teologiska skolningen välja även annan företrädare för
den högre andliga odlingen.
Vad åter angår den av en del myndigheter framförda anmärkningen, att
valprincipen enligt de sakkunnigas förslag erhållit ett väl stort utrymme vid
utseende av domkapitlets ledamöter, synes mig denna anmärkning icke
sakna fog. Enligt de sakkunnigas förslag skulle i flertalet domkapitel tre
ledamöter av sju utses genom val. Ur praktiska synpunkter synes det
vara mindre lämpligt, att domkapitlets ledamöter i så stor utsträckning tillsättas
genom val. Det kan härvid erinras, hurusom i vissa yttranden uttalats
önskvärdheten av att åtminstone den ene av lekmännens representanter
ägde förfarenhet i praktiska angelägenheter. I allmänhet torde man
i sådant hänseende närmast hava åsyftat förfarenhet i ekonomiska frågor.
Det förefaller emellertid, som örn praktisk lekmannaerfarenhet även i andra
frågor borde kunna tillföras domkapitlet genom någon dess ledamot, såsom
exempelvis erfarenhet i skolfrågor, förvärvad genom ledamotskap i skolråd
eller på annat sätt. Att i önskvärd omfattning tillgodose domkapitlets
behov av praktisk lekmannaerfarenhet i olika frågor låter sig dock icke
med någon säkerhet göra, såframt båda lekmannarepresentanterna skola
utses genom val. Örn det emellertid uppdroges åt Kungl. Majit att efter
förslag av domkapitlet utse den ene av lekmännens representanter, bleve
däremot förhållandet ett annat. Det bleve då möjligt att med hänsyn tagen
till den sakkunskap på olika områden, som i övrigt kunde vara företrädd i
domkapitlet, tillföra domkapitlet den lekmannaerfarenhet i praktiska angelägenheter,
varav i det särskilda fallet behov kunde föreligga. Pa grund
härav och då ur andra synpunkter några mera vägande skäl icke torde
förefinnas för att båda lekmannarepresentanterna skola utses genom val,
har jag ansett mig böra förorda, att den ene av dem skall utses genom förordnande
av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet och att denne leda
-
60
Kungl. Marits proposition Nr 241.
mot skall vara en i allmänna värv förfaren lekman. I anslutning till vad de
sakkunniga föreslagit rörande tjänstgöringstid för ledamöter, som utses
genom förordnande av Kungl. Maj:t, har ifrågavarande ledamot ansetts
böra förordnas för sex år i sänder.
Därest sålunda stiftssekreteraren icke komme att ingå såsom ordinarie
ledamot i kapitlet samt den ene av lekmännens representanter komme att
utses genom förordnande av Kungl. Majit, skulle flertalet domkapitel komma
att bestå av sex ordinarie ledamöter, av vilka två, biskopen och domprosten,
vore självskrivna, två, ledamoten med högre teologisk eller humanistisk
bildning och den ene lekmannarepresentanten, vore utsedda genom
förordnande av Kungl. Majit samt två, prästerskapets representant och
den andre lekmannarepresentanten, vore utsedda genom val. Det förefaller
mig, som örn en dylik anordning innebure en med hänsyn till domkapitlens
uppgifter lämplig kombination mellan de tre olika metoder, vilka, enligt
vad jag förut framhållit, kunna tänkas ifrågakomma vid utseende av ledamöter
i domkapitlen.
Med avseende på sättet för val av prästerskapets och lekmännens representanter
har jag icke funnit de yrkanden av skilda slag, vilka framförts i
en del av yttrandena, böra föranleda ändring i vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit. Beträffande sättet för val av lekmännens representanter
kunde det visserligen ifrågasättas, huruvida icke de sakkunniga i sådant
hänseende föreslagit ett väl omständligt och vidlyftigt förfarande. Anmärkningar
av dylik innebörd hava ju också framförts av vissa myndigheter,
därvid en myndighet uttalat önskvärdheten av att örn möjligt
undvika särskilda elektorsförsamlingar för valen av lekmannaledamöter
samt framhållit, att berörda val i stället syntes böra förläggas till stiftsmötena,
därest formerna för dessa möten bleve närmare reglerade. Även
de sakkunniga själva hava varit inne på denna tankegång. De sakkunniga
hava sålunda framhållit såsom mest rationellt att låta legaliserade stiftsmöten
utse lekmännens representanter i domkapitlen, ehuru de sakkunniga
icke ansett sig böra i detta sammanhang direkt påyrka en legalisering av
stiftsmötena. Tanken på en dylik legalisering har emellertid avvisats av
så gott som samtliga de myndigheter, vilka yttrat sig därom. Att nu upptaga
till behandling den vittutseende frågan örn stiftsmötenas legalisering
synes icke heller böra ifrågakomma. Härför skulle i varje fall krävas en
mera ingående utredning än den de sakkunniga varit i tillfälle att verkställa.
Även örn man anser det lämpligt, att valen av lekmannaledamöter
förläggas till stiftsmötena, torde det för övrigt icke vara nödvändigt att
enbart för sådant ändamål skrida till en legalisering av dessa möten. Jämväl
med den anordning för val av lekmännens representanter, för vilken de
sakkunniga slutligen stannat, hålles nämligen, på sätt de sakkunniga närmare
utvecklat, möjlighet öppen för en medverkan från stiftsmötenas sida
vid utseendet av dessa lekmannaledamöter, och de sakkunniga hava ju
61
Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.
också ansett sig kunna utgå ifrån att valen av lekmannaledamöter i domkapitlen
i regel komma att förrättas vid stiftsmöte. Den omständigheten,
att det av de sakkunniga föreslagna förfarandet vid val av lekmannaledamöter
sålunda anknyter till redan förefintliga, på frivillighetens väg framvuxna
stiftsrepresentationer, synes mig även vara ägnad att undanröja de
betänkligheter, som eljest kunde föranledas därav, att berörda förfarande
utmärkes av en viss omständlighet och vidlyftighet.
Beträffande de kvalifikationer, som böra fordras för behörighet att väljas
till lekmannaledamot i domkapitel, finner jag det naturligt, att såsom
behörighetsvillkor för dylik ledamot uppställes, att han ådagalagt nit och
insikt i det kyrkliga församlingslivet. Att, såsom i vissa yttranden ifrågasatts,
uppställa några ytterligare villkor i förevarande hänseende, synes
mig däremot icke vara av behovet påkallat.
Vidkommande de sakkunnigas förslag att i stället för den ledamot nied
högre teologisk eller humanistisk bildning, som är avsedd att ingå i flertalet
domkapitel, skola i domkapitlen i Uppsala och Lund ingå två teologie
professorer, finner jag det välbetänkt, att de sakkunniga genom en
dylik anordning sökt bevara ett visst samband med de hittillsvarande akademiska
kapitlen, och jag finner det även lämpligt, att ifrågavarande två
ledamöter utses genom val inom vederbörande teologiska fakultet. Beträffande
den tid, sådant val bör avse, kan visserligen göras gällande, att med
hänsyn till kontinuiteten i domkapitlets arbete omförmälda ledamöter borde
väljas för en något längre period än den tid av två år, de sakkunniga föreslagit.
Då emellertid, på sätt de sakkunniga framhållit, det även kan vara
önskvärt, att tillfälle beredes fakultetens samtliga medlemmar att i tur och
ordning tjänstgöra såsom ledamöter i domkapitlet, och detta knappast låter
sig göra, därest ifrågavarande ledamöter skola väljas för någon längre tidsperiod,
har jag ansett mig icke böra frångå vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit.
Mot de sakkunnigas förslag örn särskilda föredragande i skolärenden
hava från olika utgångspunkter anmärkningar framställts i åtskilliga av
yttrandena. Å ena sidan har sålunda i flera yttranden gjorts gällande, att
den av de sakkunniga föreslagna anordningen för handläggning av skolärenden
icke vore av behovet påkallad, under det att å andra sidan i vissa
yttranden hävdats, att de skolärenden, som handlades av domkapitlen,
vore av den omfattning och vikt, att den, som närmast hade att företräda
sakkunskapen på detta område, borde antingen vara ordinarie ledamot av
domkapitlet eller åtminstone inträda såsom ledamot i domkapitlet, då sådana
ärenden förekomme till handläggning i kapitlet. Den uppfattningen,
att det över huvud icke skulle vara erforderligt att skolärendenas handläggning
i domkapitlet ägde rum under medverkan av någon med folkundervisningen
särskilt förtrogen person, kan jag icke dela. Fyn reformering
av domkapitlen bör, såsom de sakkunniga framhållit, göra dem bättre
62
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.
ägnade, än de för närvarande kunna anses vara, att tjäna också som mellaninstanser
för folkskoleväsendet. Den av de sakkunniga härutinnan föreslagna
anordningen synes mig innebära en lämplig utväg att tillföra domkapitlet
erforderlig sakkunskap på folkundervisningens område. Däremot
har det icke synts mig vara av behovet påkallat, att någon särskild representant
för folkundervisningsväsendet inträder såsom vare sig ordinarie
eller extra ledamot i domkapitlet. Frånsett den sakkunskap på folkundervisningens
område, som komme att tillföras domkapitlet genom den av de
sakkunniga föreslagne föredraganden, torde man för övrigt kunna påräkna
en icke obetydlig förtrogenhet med skolärendena även hos såväl de prästerliga
ledamöterna som lekmannarepresentanterna i domkapitlet. Vad särskilt
beträffar den av lekmännens representanter, vilken skall utses av
Kungl. Majit, får jag i detta sammanhang hänvisa till vad jag i det föregående
anfört rörande möjligheten av att genom denne ledamot tillföra
domkapitlet praktisk lekmannaerfarenhet i skolfrågor. Härtill kommer
ytterligare, att, såsom jag redan i mitt förut omnämnda anförande den 31
maj 1934 erinrade, förslag tid efter annan framkommit om folkskoleärendenas
överflyttande till särskilda mellaninstanser. Även örn det kan vara
ovisst, huruvida eller när sådana kunna komma att inrättas, lärer det vid
dylikt förhållande dock vara påkallat, att skolärendenas behandling i de
nya domkapitlen så ordnas, att deras överförande till annan myndighet
framdeles må kunna ske utan något mera kännbart ingrepp i kapitlens
organisation. Jämväl ur denna synpunkt har jag ansett den av de sakkunniga
föreslagna anordningen för skolärendenas handläggning vara att föredraga
framför det i vissa yttranden framkomna förslaget, att en särskild
representant för folkundervisningsväsendet skulle inträda såsom ordinarie
eller extra ledamot i domkapitlet.
Under det att de sakkunniga närmast tänkt sig, att statligt eller kommunalt
anställda folkskolinspektörer skulle kunna ifrågakomma såsom föredragande
i skolärenden, har skolöverstyrelsen framhållit, att det med hänsyn
till de statliga folkskolinspektörernas omfattande arbetsuppgifter knappast
vore tillrådligt eller möjligt att pålägga de i stiftsstäderna bosatta
inspektörerna en så betydande ökning av arbetsbördan som den, det här
vore fråga om. Skolöverstyrelsen har i samband härmed även framhållit
vissa andra omständigheter, på grund av vilka överstyrelsen ansåge, att
såsom folkundervisningens sakkunnige representant hos domkapitlet i regel
icke borde förordnas en tjänstgörande folkskolinspektör. Vad skolöverstyrelsen
sålunda framhållit synes mig böra ägnas skäligt beaktande vid meddelande
av förordnande att vara föredragande i skolärenden. Huruvida därtill
böra förordnas folkskolinspektörer, såsom de sakkunniga närmast tänkt
sig, eller lärare vid folkskoleseminarier eller andra med folkundervisningen
förtrogna skolmän, torde emellertid böra avgöras med hänsyn tagen till omständigheterna
i varje särskilt fall. Innan dylikt förordnande meddelas.
63
Kungl. Mårds proposition Nr 2^1.
torde det även vara ändamålsenligt, att domkapitlet avgiver förslag å lämplig
person samt att jämväl skolöverstyrelsen erhåller tillfälle att yttra sig
i ärendet. Att i lagen intaga någon särskild föreskrift därom, att förordnande
att vara föredragande i skolärenden sålunda bör meddelas efter
hörande av domkapitlet och skolöverstyrelsen, har däremot icke synts mig
erforderligt.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag vidare, att den av de sakkunniga
föreslagna bestämmelsen, att föredragande i skolärenden skall hava anställning
i folkundervisningens tjänst, icke bör vara ovillkorlig. Såsom skolöverstyrelsen
framhållit, torde nämligen fall kunna komma att inträffa, då den
utan gensägelse lämpligaste avgått från tjänst inom folkundervisningen och
erhållit anställning vid annan läroanstalt, varjämte det också kan tänkas,
att det i något undantagsfall kan uppstå svårigheter att finna fullt acceptabel
i folkundervisningens tjänst stående person, medan en vid t. ex. läroverk
anställd mycket lämplig förutvarande folkskoleman finnes att tillgå.
Möjlighet bör därför beredas att i undantagsfall förordna person, som icke
är anställd i folkundervisningens tjänst. För att föredragandena i skolärenden
skola vara i besittning av nödig praktisk erfarenhet rörande folkundervisningsväsendet,
torde det likväl alltid böra krävas, att de åtminstone
någon tid innehaft eller uppehållit befattning i denna undervisnings tjänst.
Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra förorda sådan jämkning i de
sakkunnigas förslag härutinnan, att till föredragande i skolärenden skall
förordnas person, som är eller varit anställd i folkundervisningens tjänst.
De arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag skola utgå till vissa av
domkapitlens ledamöter, hava synts mig skäliga och lämpligt avvägda,
och har jag icke heller funnit anledning till erinran mot vad de sakkunniga
föreslagit i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning till ordinarie
ledamöter, suppleanter och adjungerade ledamöter. Däremot har jag ansett
fog föreligga för det av några domkapitel uttalade önskemålet, att suppleant
och adjungerad ledamot måtte för tjänstgöring i ordinarie ledamots
ställe tillerkännas, förutom resekostnads- och traktamentsersättning där
sådan skall utgå, jämväl arvode med visst belopp. Vad särskilt beträffar
suppleant för ordinarie ledamot, torde förhållanden kunna inträffa, som
medföra, att suppleanten måste i stor utsträckning inkallas till tjänstgöring,
och det måste då framstå såsom obilligt, att han icke skulle få tillgodonjuta
något arvode härför. Frågan örn arvode till suppleant och adjungerad
ledamot synes mig lämpligen kunna genom föreskrifter i administrativ
väg så ordnas, att när suppleant eller adjungerad ledamot tjänstgör i
stället för ordinarie ledamot, denne skall vara skyldig att lämna skälig gottgörelse
härför samt att, därest frivillig överenskommelse örn dylik gottgörd
se ej kunnat träffas, domkapitlet skall hava att bestämma vad av den
ordinarie ledamotens arvode skall tillkomma suppleanten eller den adjungerade
ledamoten. När suppleant inkallas till tjänstgöring vid uppkommen
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/tl.
ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som avgått under den
för honom bestämda tjänstgöringstiden, torde det likaledes böra ankomma
på domkapitlet att bestämma vad av det för ledamoten avsedda arvodet
skall tillkomma suppleanten.
I fråga örn de arvoden, som böra utgå till föredragandena i skolärenden,
hava de sakkunniga ansett, att dessa arvoden böra sättas i paritet med ledamöternas
arvoden, dock att med hänsyn till de säregna skolförhållandena
i Luleå stift och till att å domkapitlet därstädes folie ett avsevärt antal
skolärenden av annan beskaffenhet än i andra stift, arvodet där ansetts
böra bestämmas till något högre belopp än ledamöternas arvoden, eller till
samma belopp som i Uppsala och Lund. Arvodena till föredragandena i
skolärenden skulle följaktligen enligt de sakkunnigas förslag komma att
utgå med 700 kronor för år i Uppsala, Lunds och Luleå stift, med 300 kronor
för år i Visby stift samt med 500 kronor för år i övriga stift. Såsom i
ett flertal yttranden anmärkts, torde dessa arvoden få anses vara väl lågt
beräknade. Även de sakkunniga själva hava ifrågasatt, om ej arvodena till
föredragandena i skolärenden borde bestämmas till något högre belopp,
men såsom skäl häremot åberopat, att föredragning av dylika ärenden icke
syntes behöva förekomma vid varje domkapitelssammanträde utan kunde
inskränkas till en gång i månaden samt att i följd därav arvodena kunde
sättas lägre än vad eljest varit möjligt. Då det emellertid torde vara synnerligen
tveksamt, huruvida handläggningen av skolärenden verkligen
skall kunna begränsas i den omfattning, de sakkunniga sålunda antagit,
samt en betydande arbetsbörda i varje fall kommer att åvila föredragandena
i dessa ärenden, har jag ansett mig böra förorda en höjning av ifrågavarande
arvoden, och det har därvid synts mig lämpligt, att omförmälda
arvoden bestämmas till 1,000 kronor för år i Uppsala, Lunds och Luleå
stift, 500 kronor för år i Visby stift samt 800 kronor för år i övriga stift.
För bestridande av arvoden till suppleanter för föredragande i skolärenden
hava de sakkunniga beräknat ett särskilt anslag av 2,000 kronor för
år. Liksom i fråga om domkapitlens ledamöter hava de sakkunniga därvid
även med avseende å föredragandena i skolärenden utgått ifrån, att avdrag
å arvode icke skulle ifrågakomma för tid, varunder ledighet åtnjutes. Emellertid
torde frågan om arvode till suppleant eller annan vikarie för föredragande
i skolärenden lämpligen böra ordnas på samma sätt, som jag i det
föregående angivit beträffande arvode till suppleant för ledamot och till
adjungerad ledamot. Därest sålunda arvode till suppleant eller annan vikarie
för föredragande i skolärenden gäldas av dennes arvode, kan följaktligen
nyssnämnda anslagspost å 2,000 kronor bortfalla.
De årliga utgifterna för arvoden och annan ersättning till föredragandena
i skolärenden och deras suppleanter skulle enligt de sakkunnigas förslag
uppgå till 8,400 kronor i arvoden, varav 2,000 kronor i arvoden till suppleanter,
och 2,000 kronor i resekostnads- och traktamentsersättningar, eller
65
Kungl. May.ts proposition Nr 2J+1.
tillhopa 10,400 kronor. Efter de jämkningar i de sakkunnigas förslag, jag
nu förordat, skulle motsvarande utgifter komma att uppgå till 9,900 kronor
i arvoden och 2,000 kronor i resekostnads- och traktamentsersättningar,
eller sammanlagt 11,900 kronor, vilket alltså i förhållande till de sakkunnigas
förslag innebär en ökning av de beräknade utgifterna med 1,500 kronor
för år.
Beträffande frågan om bestridande av de kostnader, som den ifrågasatta
omorganisationen av domkapitlen medför, hava de sakkunniga föreslagit,
att utgifterna för arvoden och annan ersättning till föredragandena i skoläraidén
och deras suppleanter skola gäldas av statsmedel men att de övriga
kostnaderna, vilka äro att hänföra till kyrkliga ändamål, skola bestridas
av kyrkofonden. Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har jag icke
funnit anledning till erinran.
På sätt förut omnämnts, hava de årliga utgifterna för kyrkofonden i anledning
av den föreslagna omorganisationen av domkapitlen av de sakkunniga
beräknats till sammanlagt 65,500 kronor. I detta belopp ingår bland
annat en post å 1,000 kronor avseende vissa ersättningar, örn vilka förmäles
i 23 § i förslaget till lag om domkapitel. Såsom i det följande kommer
att närmare beröras, har emellertid nämnda paragraf ansetts böra utgå.
Med hänsyn härtill och då någon anledning till erinran mot de sakkunnigas
beräkningar i övrigt icke torde föreligga, torde de årliga utgifterna
för kyrkofonden i förevarande hänseende böra beräknas till 64,500 kronor.
Enligt cirkuläret den 22 juni 1928 till statskontoret m. fl. myndigheter
angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. skall till stiftssekreterare,
som efter av domkapitlet särskilt för varje fall fattat beslut antingen
biträder biskopen vid visitationer eller andra förrättningar i orterna eller
erhållit förordnande såsom konsistorieombud, utgå resekostnads- och
traktamentsersättning enligt allmänna resereglemente^ För dylika reseersättningar
har i riksstaten för budgetåret 1935/1936 under åttonde huvudtiteln
beräknats ett belopp av förslagsvis 2,000 kronor. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar
gäldas av kyrkofonden samt berörda anslagspost förty bortfalla.
Därest emellertid, på sätt jag förordat, stiftssekreterarna icke komma
att ingå såsom ordinarie ledamöter i domkapitlen, synes någon anledning
icke föreligga att överflytta deras resekostnads- och traktamentsersättningar
till kyrkofonden, varför ifrågavarande anslagspost torde böra bibehållas.
III. Anmärkningar rörande förslaget till
lag om domkapitel.
Vid sidan av den stora huvudfrågan örn domkapitlens organisation hava
de sakkunniga även haft att taga i övervägande vissa mera speciella spörsmål,
bland vilka främst må nämnas frågan örn en reformering i vissa hänseenden
av rättegången vid domkapitlen.
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 2/fl. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241 •
Domkapitlen hava av ålder utövat dömande verksamhet. Från att tidigare
hava haft en betydande omfattning har denna verksamhet mer och
mer begränsats, så att den numera avser allenast vissa ämbetsbrott av
präst eller av lärare vid läroverk och seminarier.
Enligt nu gällande lag örn straff för ämbetsbrott av präst och örn laga
domstol i sådana mål av den 8 mars 1889 skall världslig rätt upptaga åtal
mot präst dels för sådan förbrytelse, som i allmän strafflag eller annan till
kyrkolag icke hänförlig författning är uttryckligen och särskilt nämnd
såsom brott av ämbetsman, dels ock för vissa i lagen uppräknade ämbetsförbrytelser,
vilka ansetts närmast beröra borgerliga förhållanden. Om
övriga ämbetsfel av präst samt prästs förseelser i levernet dömer domkapitlet,
så framt icke felet eller förseelsen begåtts av biskop, i vilket fall åtalet
skall av hovrätt omedelbart upptagas. Till ledning vid uppdragandet
av gränserna mellan den kyrkliga och världsliga domstolens kompetens i
fråga om åtal mot präst för ämbetsbrott har tjänat den grundsatsen, att
endast ämbetsbrott av uteslutande eller väsentligen kyrklig art, d. v. s.
endast fel eller försummelser av präst såsom handhavare av religionsvården,
böra hemfalla under den kyrkliga strafflagstiftningen och jurisdiktionen,
däremot icke några fel eller försummelser av präst såsom statens ämbetsman,
d. v. s. i de prästerskapet åliggande bestyr, som äro av världslig
eller övervägande världslig karaktär. Ett fullständigt genomförande av
denna grundsats har dock icke varit möjligt. Sålunda hava i ej ringa omfattning
till kyrklig domstol hänförts ämbetsbrott, vilka icke äro av kyrklig
karaktär. Av kyrklig domstol skola nämligen upptagas åtal för alla
fel och försummelser, som kunna begås i prästerskapet åliggande världsliga
bestyr, så vida dessa fel och försummelser ej i allmän strafflag eller
annan till kyrkolag icke hänförlig författning äro uttryckligen och särskilt
nämnda såsom brott av ämbetsman och ej heller höra till de i lagen
särskilt uppräknade brott, vilka skola dömas av världslig domstol.
De straff, vilka kunna av domkapitlet ådömas, äro enligt ifrågavarande
lag varning, suspension och avsättning. Alla förut i kyrkolagen av år 1686
eller andra till kyrkolag hänförliga författningar givna straffbestämmelser
för ämbetsbrott av präst äro genom 1889 års lag upphävda.
I fråga om ämbetsbrott av lärare har man alltjämt att tillämpa vissa
äldre bestämmelser. I 1686 års kyrkolag uppdrogs åt biskoparna och därmed
även domkapitlen att hava uppsikt över gymnasier och skolor. Härutinnan
angavs särskilt, att de skulle se på lektorer och skolmästare, med
vad flit, åhåga och nytta de förrättade sina ämbeten, avskaffa dem, som
vore därtill oskickliga och försumliga, och inga andra därtill befordra än
dem de för visso kände och visste vara ungdomen nyttiga. Genom 1687
års rättegångsförordning preciserades domkapitlets domsrätt över såväl
präster som skoleståndspersoner närmare så, att det skulle tillkomma domkapitlet
att döma över dessa befattningshavares fel i ämbete och leverne.
67
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jjl.
Detta stadgande förtydligades sedermera genom vissa bestämmelser i
kungl, cirkuläret den 21 augusti 1786 örn vidtagande av några sådana matt
och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet, och kungl, cirkuläret
den 7 december 1787 rörande de mål, som av konsistorium böra
upptagas och avgöras, m. m. Enligt dessa bestämmelser, som ännu äro gällande
i vad de avse domkapitlets domsrätt över skoleståndspersoner, tillhör
det domkapitlet att upptaga och avgöra mål om dylik befattningshavares
fel i ämbete eller leverne, för så vitt felet anses förskylla varning,
suspension eller avsättning.
De skoleståndspersoner, örn vilka nu är fråga, utgöras av lärare vid de
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Över lärarpersonalen vid
folkskolorna utövar domkapitlet ej någon omedelbar domsrätt, men kunna
skolråds disciplinära åtgärder gentemot nämnda personal genom besvär
dragas under domkapitlets prövning.
Rättegångsordningen vid domkapitlen företer vissa avvikelser från den
allmänna rättegångsordningen i brottmål. Den väsentligaste av dessa avvikelser
består däri, att domkapitlet äger att på eget initiativ upptaga och
avdöma frågor om förbrytelse i ämbetet av dem, som äro underkastade
dess domsrätt. Frånsett sådana fall, där åtal väckes av justitiekanslern,
justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, anhängiggöras sålunda
frågor örn ämbetsförbrytelse av präst eller lärare icke av allmän åklagare,
utan anmälan örn förbrytelsen och därmed förknippade omständigheter
göres hos domkapitlet, på det att detsamma må kunna undersöka det anmälda
förhållandet, och målet handlägges sedan av domkapitlet utan att
någon åklagare däri för talan.
De sakkunniga hava vid utarbetandet av sitt förslag till lag örn domkapitel
utgått ifrån att, på sätt i ett tidigare sakkunnigbetänkande föreslagits,
domkapitlens domsrätt över de allmänna läroverkens och likställd
lärarpersonal komme att upphöra. Däremot hava de sakkunniga icke ifragasatt
någon förändring med avseende å den domsrätt över prästerskapet,
som för närvarande tillkommer domkapitlen.
De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande rättegångsordningen
vid domkapitlen återfinnas i 21—34 §§ i förslaget till lag om domkapitel.
Även enligt dessa bestämmelser skall domkapitlet såsom hittills
äga att på eget initiativ upptaga och avdöma fråga örn ansvar å präst och
skall — frånsett den åtalsrätt som tillkommer justitiekanslern, justitieombudsmannen
och militieombudsmannen — allmän åklagare icke hava
befogenhet att självständigt väcka åtal vid domkapitlet. Emellertid skall
domkapitlet äga befogenhet att, da fråga örn ansvar a präst uppkommit,
förordna tjänsteman vid domkapitlet eller annan lämplig person att såsom
åklagare på eget ansvar föra talan i målet eller ock hos vederbörande överåklagare
hemställa örn utförande av sådan talan.
Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga örn rättegången vid domkapitlen
har processlagberedningen anfört:
68
Kungl. May.ts proposition Nr 21+1.
Domkapitlens befogenhet att upptaga och avdöma mål om ansvar å
präst har sin grund i den uppsikt över underlydande präster, som av ålder
tillkommit domkapitlen. Med denna domkapitlens disciplinära myndighet
sammanhänger ock att rättegången vid domkapitlen väsentligen är anordnad
enligt inkvisitoriska grundsatser. Emellertid omfattar domkapitlens
jurisdiktion enligt 1889 års lag om straff för ämbetsbrott av präst m. m.
ej allenast förseelser, som äro av disciplinär natur, utan även vad som
enligt nutida uppfattning är brott i straffrättslig mening. Inom den allmänna
straffrättsskipningen har i vårt land alltmera eftersträvats att ersätta
den inkvisitoriska rättegången med ett ackusatoriskt förfarande. Med
hänsyn härtill torde kunna ifrågasättas, huruvida icke beträffande mål,
som mera hava karaktären av egentliga brottmål, också rättegången vid
domkapitlen borde i vidsträcktare omfattning än som skett i det föreliggande
förslaget anordnas såsom ett ackusatoriskt förfarande, medan i fråga
om disciplinmål den inkvisitoriska principen i stort sett bibehölles. En
reform i nu antydd riktning skulle förutsätta en omarbetning av nämnda
lag, varigenom en uppdelning skedde i disciplinförseelser och egentliga
brott. Huruvida en dylik uppdelning i detta sammanhang är möjlig att
genomföra undandrager sig beredningens bedömande. Med de utgångspunkter,
från vilka förslaget utarbetats, har beredningen i huvudsak intet att
erinra mot förslaget.
Departementschefen. Med avseende å rättegångsmålens handläggning i
domkapitlen synes det önskvärt, att, såsom processlagberedningen ifrågasatt,
beträffande mål, som mera hava karaktären av egentliga brottmål,
rättegången vid domkapitlen i vidsträcktare omfattning än som skett i det
föreliggande förslaget anordnas såsom ett ackusatoriskt förfarande, medan
i fråga om disciplinmål den inkvisitoriska principen i stort sett bibehålies.
På sätt beredningen framhållit, skulle dock en reform i sålunda antydd riktning
förutsätta en omarbetning av 1889 års lag om straff för ämbetsbrott av
präst m. m., varigenom en uppdelning skedde i disciplinförseelser och egentliga
brott. Med hänsyn härtill och då frågan om en dylik genomgripande
omarbetning av 1889 års lag icke kunnat i detta sammanhang upptagas till
behandling, har jag ansett riktigast, att den föreslagna lagen om domkapitel
begränsas till att avse frågan örn domkapitlens organisation, och i följd härav
uteslutit de av de sakkunniga ifrågasatta rättegångsbestämmelserna i
21—34 §§. Jag förutsätter härvid givetvis, att frågan om en reformering av
rättegångsordningen vid domkapitlen kommer att bliva föremål för ytterligare
utredning och att i samband därmed även frågan örn upphävande av
domkapitlens domsrätt över de allmänna läroverkens och likställd lärarpersonal
kommer att upptagas till behandling.
Därest den föreslagna lagen om domkapitel, på sätt jag nu förordat, begränsas
till att avse frågan örn domkapitlens organisation, torde jämväl 35,
36 samt 38—43 §§ lämpligen böra utgå.
I avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag örn domkapitel
torde i övrigt böra framhållas följande.
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2^1.
69
2 §.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. hava omarbetats i enlighet med den
ståndpunkt, jag intagit till frågan örn domkapitlens sammansättning, och
har denna omarbetning även föranlett viss jämkning i avfattningen av
3 mom.
Vidare har den av de sakkunniga i 1 och 2 mom. införda föreskriften, att
lekmannaledamot, som utses genom val, skall vara boende inom stiftet
eller, vad beträffar Stockholms domkapitel, i Stockholm, överförts till 8 §
och i samband därmed utsträckts till att gälla såsom allmänt behörighetsvillkor
för ledamotskap, som grundar sig på förordnande eller val. I fråga
om de ledamöter, vilka skola utses genom förordnande, är jag visserligen
av den övertygelsen, att detta behörighetsvillkor skulle komma att tillämpas
även utan särskilt lagstadgande, men har jag dock ansett lämpligt, att
bestämmelse därom lämnas i den lag, som skall reglera domkapitlens organisation.
Yrkande i sådan riktning har också framställts av ett domkapitel
med avseende å den föreslagne ledamoten med högre teologisk eller
humanistisk bildning.
Liksom de sakkunniga har jag, i motsats till den mening som i några
yttranden kommit till uttryck, ansett att den ledamotsplats, vars innehavare
skall utses genom val av prästerskapet, bör besättas allenast med präst,
som innehar ordinarie prästerlig tjänst. Denna tjänsteställning lärer nämligen
i allmänhet kunna anses innefatta större garanti för tillvaron av den
mera omfattande erfarenhet rörande speciellt kyrkliga frågor, som denne
ledamots maktpåliggande uppgift i kapitlet kräver, liksom den även är
ägnad att göra hans ställning där mera fast och självständig.
I 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i
stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer skola
vid biskopsval äga säte och stämma i domkapitlet. Angående denna bestämmelse
hava de sakkunniga i sitt betänkande anfört:
I egenskap av domkapitelsledamöter äro för närvarande de teologie professorerna
i Uppsala berättigade att deltaga i val av ärkebiskop och de
teologie professorerna i Lund berättigade att deltaga i val såväl av biskop
i Lunds stift som av ärkebiskop. Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit,
i domkapitlen i universitetsstäderna skulle, förutom domprosten, komma
att ingå allenast två teologie professorer, skulle följaktligen berörda rätt
att deltaga i biskopsval för flertalet teologie professorer komma att upphöra.
Med hänsyn till att blivande innehavare av ärkebiskopsämbetet och
biskopsämbetet i Lunds stift icke, såsom hittills varit förhållandet, tillika
komma att innehava prokanslersbefattning, komma dessa professorer icke
heller att i egenskap av ledamöter av vederbörande akademiska församling
vara berättigade att deltaga i biskopsval. Då det emellertid synts de sakkunniga
vara av värde, att såsom hittills de teologie professorerna i Uppsala
äga deltaga i val av ärkebiskop och de teologie professorerna i Lund
i val av biskop i Lunds stift och av ärkebiskop, hava de sakkunniga i 2 §
4 mom. i förslaget till lag örn domkapitel intagit en bestämmelse av inne
-
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.
håll, att i stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer
skola vid biskopsval äga säte och stämma i domkapitlet.
Den av de sakkunniga sålunda föreslagna bestämmelsen har avstyrkts
av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen. Centralstyrelsen
har därvid framhållit, att professorer, som vore prästvigda, redan i sin egenskap
av präster hade rösträtt vid biskopsval och att det icke syntes kunna
ifrågakomma att tillerkänna dessa rätt att vid dylikt val dels såsom präster
deltaga i omröstning inför kontraktsprosten och dels såsom kapitelledamöter
deltaga i omröstning inom domkapitlet.
I likhet med de sakkunniga har jag ansett det vara av värde, att såsom
hittills de teologie professorerna i Uppsala äga deltaga i val av ärkebiskop
och de teologie professorerna i Lund i val av biskop i Lunds stift och av
ärkebiskop, och har jag följaktligen ansett den av de sakkunniga föreslagna
bestämmelsen i 4 mom. böra bibehållas. Då gällande förordning om biskopsval
av den 30 maj 1759 förutsätter, att präst, som är ledamot av domkapitel,
vid dylikt val skall deltaga i den omröstning, som äger rum inom domkapitlet,
och icke i den omröstning, som förrättas av stiftets präster kontraktsvis,
innebär ifrågavarande bestämmelse i 4 mom. icke, på sätt centralstyrelsen
för allmänna svenska prästföreningen gjort gällande, att de
teologie professorer, vilka äro prästvigda, skulle vid biskopsval hava dubbel
rösträtt.
3 §.
Med avseende å de i 1 mom. intagna bestämmelserna om rätt att deltaga
i val av prästerlig domkapitelsledamot har ett domkapitel ifrågasatt lämpligheten
av att, på sätt de sakkunniga föreslagit, från dylik rätt utesluta
präster, som åtnjuta emeritilön, samt andra präster, vilka uppnått sextiofem
års ålder och ej innehava prästerlig tjänst. Då emellertid, såsom de
sakkunniga framhållit, vägande skäl synas tala för att bestämmanderätten
vid tillsättandet av prästernas representant i princip förbehålles det i tjänst
varande prästerskapet, har jag ansett mig icke böra frångå vad de sakkunniga
härutinnan föreslagit. En mindre formell jämkning har dock vidtagits
i förevarande moment.
I 7 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i
protokoll över val av prästerlig ledamot skall angivas, vilka röstberättigade
vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka
sådana blivit insända. Beträffande denna bestämmelse har ett domkapitel
hemställt, att den måtte omarbetas i sådan riktning, att den bleve tillämplig
allenast vid val, som ägde rum kontraktsvis, enär det vore alltför omständligt
och tidsödande att vid val, som förrättades å prästmöte, i protokollet
anteckna samtliga personligen röstandes namn. Då emellertid ifrågavarande
föreskrift synts mig böra iakttagas även vid val, som äger rum å
prästmöte, har jag icke låtit densamma undergå någon förändring i angivna
syfte.
71
Kungl. Mårts proposition Nr 2^1.
4 §.
I likhet med de sakkunniga anser jag det ligga i sakens natur, att de,
som utses till ombud för val av lekmannaledamot, själva böra vara lekmän.
Däremot har jag icke kunnat biträda de sakkunnigas förslag, att
dessa ombud även skola vara behöriga att väljas till ledamöter i kyrkoråd.
En dylik föreskrift skulle nämligen, såsom i några yttranden anmärkts,
till följd av vissa bestämmelser i lagen örn församlingsstyrelse komma att
medföra, att åtskilliga personer, vilka på grund av sin tjänst icke äro valbara
till ledamöter i kyrkoråd, icke heller skulle vara behöriga att utses till
ombud för val av lekmannaledamot i domkapitel. Så skulle t. ex. komma
att bliva förhållandet med organister och klockare ävensom folkskollärare,
vilkas lärarbefattning förenats med organist- eller klockarsyssla eller med
båda dessa sysslor. 3 mom. har i anledning härav omarbetats, och har jag
därvid, i anslutning till vad som gäller i fråga örn elektorer för val av kyrkomötesombud,
ansett det lämpligen böra föreskrivas, att till ombud för val
av lekmannaledamot i domkapitel skola utses lekmän, som äro röstberättigade
å kyrkostämma inom pastoratet eller, där ombud skall utses gemensamt
för två eller flera pastorat, inom något av dem.
5 §.
I 5 § har en jämkning vidtagits i de sakkunnigas förslag, betingad därav
att universitetsstatuterna reglera frågor örn val, som förrättas av teologisk
fakultet, och några specialbestämmelser angående nu ifrågavarande val
icke torde erfordras.
7 §.
Enligt de föreslagna bestämmelserna i 1 mom. skola besvär över val av
domkapitelsledamöter anföras hos Kungl. Majit, vare sig fråga är om val
av prästerskapets eller lekmännens representant eller örn val av de teologiska
fakulteternas representanter i domkapitlen i Uppsala och Lund. Med
avseende å dessa bestämmelser har teologiska fakulteten i Uppsala anmärkt,
att besvär över val av sistnämnda slag borde, i enlighet med vad
som eljest gällde i fråga örn klagan över fakultetsbeslut, anföras hos kanslern
för rikets universitet. Denna anmärkning synes böra beaktas.
B §.
I denna paragraf hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innebörd,
bland annat, att den, som är dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen
eller viss annan straffpåföljd, ej må vara ledamot eller suppleant i
domkapitel. Då emellertid enligt ett inom justitiedepartementet utarbetat
förslag till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen, över vilket förslag
Kungl. Majit den 31 januari 1936 beslutat inhämta lagrådets yttrande,
72 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2JfL
berörda påföljder äro avsedda att avskaffas, har ifrågavarande bestämmelse
uteslutits.
I övrigt hänvisar jag med avseende å förevarande paragraf till vad i det
föregående anförts vid 2 §.
9 §.
I förevarande paragraf hava de sakkunniga infört en bestämmelse av
innehåll, att befattning såsom förordnad eller vald ledamot eller suppleant
icke må innehavas av den, som uppnått sextiofem års ålder. Angående denna
bestämmelse hava de sakkunniga i sitt betänkande anfört:
Då universitetens och läroverkens lärare äro skyldiga att med pension
avgå från sin tjänst vid sextiofem års ålder, komma de flesta av de nuvarande
domkapitelsledamöterna att vid denna ålder även frånträda ledamotskapet
i domkapitlet. I anslutning härtill hava de sakkunniga jämväl
ansett, att berörda ålder lämpligen bör bestämmas såsom maximiålder för
sådant ledamotskap i de nya kapitlen, som grundar sig på förordnande
eller val.
Mot ifrågavarande bestämmelse hava anmärkningar framställts i några
av yttrandena. Sålunda har ett domkapitel hemställt, att bestämmelsen
måtte utgå, enär en så låg avgångsålder, som de sakkunniga föreslagit,
kunde befaras medföra alltför täta ombyten av domkapitelsledamöter, vilket
måste inverka menligt på domkapitelsarbetet. Ett annat domkapitel
har under åberopande av enahanda skäl föreslagit en avgångsålder av
sjuttio år. Å andra sidan har i ett yttrande uttalats tvekan, huruvida icke
den av de sakkunniga föreslagna åldersgränsen vore väl hög med hänsyn
till den uppgift att vara aktiva organ inom det kyrkliga livet, vilken borde
tillkomma de nya domkapitlen.
I likhet med de sakkunniga anser jag en ålder av sextiofem år lämpligen
böra bestämmas såsom maximiålder för sådant ledamotskap, som grundar
sig på förordnande eller val. Emellertid synes mig undantag från denna
regel böra kunna av Kungl. Majit medgivas i sådana fall, då ledamot under
tiden för sitt uppdrag uppnått nämnda ålder. I dylika fall synes mig nämligen
möjlighet böra hållas öppen för att ledamotskapet må kunna fortbestå
till den bestämda funktionstidens utgång. En sådan anordning torde
ur flera synpunkter vara lämplig. Sålunda torde det understundom kunna
vara önskligt, att den insikt och erfarenhet, som ledamot under kanske
mångårig tjänstgöring i domkapitlet förvärvat rörande dess verksamhet,
ytterligare någon tid komma domkapitlet till godo. Vidare möjliggöres genom
en dylik anordning att i de fall, då ledamoten utsetts genom val, undvika
fyllnadsval med därmed förenade kostnader och besvär. I enlighet
med vad nu anförts har i förevarande paragraf tillagts en föreskrift av innehåll,
att ledamot eller suppleant, som under tiden för sitt uppdrag uppnått
sextiofem års ålder, må, där Kungl. Majit det medgiver, bibehålla uppdraget
intill utgången av nämnda tid.
73
Kungl. Mårds ''proposition Nr 2^1.
10 §.
Denna paragraf motsvarar 11 § i de sakkunnigas förslag.
Ett domkapitel har hemställt, att i förevarande paragraf måtte intagas
en bestämmelse av innebörd, att vid biskopsledighet eller ledighet i domprostämbetet
eller vid förfall för biskop eller domprost adjunktion av prästerlig
ledamot skall äga rum, enär eljest proportionen mellan prästerliga
ledamöter och lekmannaledamöter komme att i dylika fall förskjutas. Ett
upprätthållande av berörda proportion i dessa fall har dock icke synts
mig vara av den vikt, att någon särskild bestämmelse i angivna syfte kan
anses vara av behovet påkallad.
Liksom de sakkunniga har jag, i motsats till den mening varåt en myndighet
givit uttryck, ansett att i de fall, då adjunktion må äga rum, det
icke bör såsom för närvarande tillkomma biskopen utan domkapitlet att
meddela beslut därom.
I 2 morn. hava vissa formella jämkningar vidtagits.
I 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i
stift, varest teologisk fakultet finnes, domkapitlet skall hava befogenhet
att, när anledning därtill förekommer, förordna de till fakulteten hörande
professorer, vilka icke äro ledamöter av domkapitlet, att i egenskap av
adjungerade ledamöter deltaga i visst ärendes behandling. Denna bestämmelse
har av de sakkunniga motiverats därmed, att domkapitlen i universitetsstäderna
syntes böra hava möjlighet att vid behandling av frågor, för
vilkas bedömande krävdes en mera allsidig teologisk sakkunskap, påkalla
medverkan av samtliga fakultetsledamöterna. Då det emellertid synts mig
lämpligare, att i dylika frågor yttrande inhämtas av fakulteten, där så kan
befinnas erforderligt, har jag, på sätt jämväl yrkats av ett domkapitel,
ansett 4 mom. böra utgå.
11 §.
I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 12 §,
hava de sakkunniga infört dels en bestämmelse därom, att ledamöter och
suppleanter i domkapitel åtnjuta ersättning av kyrkofonden i den omfattning
Konungen bestämmer, och dels ett stadgande av innehåll, att av
kyrkofonden därjämte må i den omfattning Konungen medgiver bestridas
sådana med domkapitlens verksamhet förbundna utgifter, för vilkas gäldande
allmänna medel icke äro tillgängliga.
Frånsett det mindre lämpliga i att använda uttrycket allmänna medel
såsom beteckning för statsmedel i motsats till kyrkofondsmedel, vilka sistnämnda
otvivelaktigt också äro att anse såsom allmänna medel, torde det
böra bestämt angivas, att, såsom framgår av 5 § 2 mom. och 27 § 5 mom.
i de sakkunnigas förslag till instruktion för domkapitlen, med de utgifter,
om vilka här är fråga, avses ersättningar till särskilt anlitade sakkunniga
och utredningsmän. Med hänsyn till att lagen örn kyrkofond icke är av
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.
kyrkolags natur torde det vidare vara mindre lämpligt att i lagen om domkapitel,
vilken är att hänföra till kyrkolag, meddela bestämmelser om dispositionen
av kyrkofondens medel. I förevarande paragraf har därför synts
mig allenast böra angivas, att ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom
av domkapitel för visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman
åtnjuta ersättning av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.
Genom bestämmelsen att av domkapitel förordnad sakkunnig skall åtnjuta
ersättning av allmänna medel avses ej att göra ändring i vad som i
lagen den 7 juni 1934 örn bevisning genom sakkunnig finnes stadgat om
ersättning till sakkunnig som anlitas i rättegångsmål. En särskild erinran
härom har ansetts böra införas i lagtexten.
Det av de sakkunniga utarbetade särskilda förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 örn kyrkofond har upptagits
till behandling i samband med vissa andra i nämnda lag ifrågasatta
ändringar, huvudsakligen föranledda av förslag, som jag har för avsikt att
senare denna dag anmäla, rörande ändrade bestämmelser för biskoparnas
avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.
I 6 § lagen om kyrkofond har därvid, såvitt nu är i fråga, införts en bestämmelse
av innehåll, att av kyrkofonden skola utgöras anslag, som av
Konungen och riksdagen beviljas för bestridande av ersättningar, som avses
i 11 § lagen om domkapitel. Att de anslag, som erfordras för bestridande
av ifrågavarande ersättningar, prövas av riksdagen, har synts mig
vara av behovet påkallat med hänsyn till att övriga utgifter för domkapitlens
verksamhet gäldas av statsmedel och följaktligen prövas av riksdagen.
12 §.
Denna paragraf motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag.
Av skäl, som i det föregående angivits, har jag ansett, att stiftssekreteraren
bör hava säte och stämma i domkapitlet vid handläggning av egentliga
rättegångsmål men att han däremot icke bör ingå såsom ordinarie
ledamot i kapitlet; så bör även vara förhållandet med avseende å sekreteraren
vid Stockholms domkapitel.
Förevarande paragraf har i enlighet härmed omredigerats.
13 §.
Två av de sakkunniga, herrar Hallén och Svedberg, hava i avgiven reservation
föreslagit, att i denna paragraf skulle införas vissa bestämmelser örn
biskopens episkopala ämbetsåligganden. Dylika bestämmelser förekommo
ock i kommittébetänkandena av 1906 och 1918, vilka båda innehöllo förslag
till lagstiftning icke blott örn domkapitlen och deras verksamhet utan
om stiftsstyrelsen i dess helhet. Emellertid är att märka, att stiftsstyrelsen
numera utövas icke blott av biskopen och domkapitlet utan även av stiftsnämnden.
I en lagstiftning, som hade till syfte att reglera stiftsstyrelsen i
75
Kungl. May.ts proposition Nr 241.
dess helhet, bleve det därför numera nödvändigt att närmare ingå jämväl
på den del av stiftsstyrelsen, som för närvarande utövas av stiftsnämnden.
Förhållandet mellan domkapitel och stiftsnämnd är utan tvivel en fråga,
som ännu icke fått sin slutgiltiga lösning och som därför också förr
eller senare torde böra upptagas till närmare övervägande. Med hänsyn till
den korta tid, under vilken stiftsnämnderna varit i verksamhet, lärer det
dock vara mindre lämpligt att redan nu upptaga denna fråga till en mera
ingående behandling, utan torde de nuvarande bestämmelserna om stiftsnämnderna
och deras uppgifter böra tillsvidare lämnas orubbade. Då sålunda
den lagstiftning, varom nu är fråga, i allt fall icke synes böra utsträckas
till att omfatta jämväl området för stiftsnämndernas verksamhet, har
jag i likhet med de sakkunnigas majoritet ansett lämpligast, att densamma
begränsas till att avse allenast domkapitlen och deras verksamhet, och har
jag i följd härav ansett mig icke böra biträda reservanternas ifrågavarande
förslag.
Vad beträffar reservanternas i det föregående omnämnda yrkande, att
prästexamen måtte avskaffas, torde detta yrkande innefatta ett ämne, som
icke bör upptagas till behandling i detta sammanhang.
15 §.
Med avseende å denna paragraf hänvisar jag till vad jag i det föregående
anfört rörande skolärendenas handläggning i domkapitlen.
17 §.
Då ärkebiskopen är preses såväl i domkapitlet i Uppsala som i Stockholms
domkapitel, torde det vara mindre lämpligt att, såsom de sakkunniga
föreslagit, meddela en generell föreskrift därom, att domkapitel skall
sammanträda å viss veckodag. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,
att domkapitel i regel skall sammanträda varannan onsdag, har
därför ersatts med en föreskrift, att domkapitel i regel skall sammanträda
en gång varannan vecka.
I förevarande paragraf hava de sakkunniga vidare intagit en bestämmelse
av innehåll, att för domkapitel i stift erforderliga lokaler skola, så
långt det kan ske, tillhandahållas i domkyrkan tillhörig egendom eller bekostas
av domkyrkans medel och att jämväl erforderliga inventarier samt
uppvärmning, belysning och städning så långt möjligt skola bekostas av
domkyrkans medel. Denna bestämmelse, som motsvarar den i 3 § i 1687
års förordning förekommande bestämmelsen, att domkapitlet skall sammanträda
»uti ett bekvämt rum, som i domkyrkan eller något dess hus
med allt nödvändigt behör därtill beredas skall», har föranletts därav, att
enligt de sakkunnigas förslag sistnämnda stadgande i 1687 års förordning
genom den nya lagen skulle komma att upphävas. Därest den föreslagna
lagen örn domkapitel begränsas till att avse frågan örn domkapitlens orga
-
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
nisation, kommer emellertid berörda stadgande i 1687 års förordning att
kvarstå. Med hänsyn härtill har ifrågavarande av de sakkunniga föreslagna
bestämmelse i 17 § uteslutits.
19 §.
De beträffande ledamot meddelade jävsbestämmelserna hava ansetts
böra gälla för stiftssekreteraren och sekreteraren vid Stockholms domkapitel
icke blott då de vid handläggning av rättegångsmål tjänstgöra såsom
ledamöter utan även när de allenast är o föredragande.
20 §.
Den ed, som för närvarande är föreskriven för medlem av domkapitel,
är till sin lydelse bestämd genom kungl, kungörelse den 25 oktober 1878.
I motsats till de sakkunniga har jag icke ansett nödigt, att edsformuläret
intages i förevarande lag, varför detsamma uteslutits.
21 §.
I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 37 §,
har införts ett tillägg av innebörd, att åtal mot stiftssekreterare och sekreteraren
vid Stockholms domkapitel för förbrytelse i tjänsten skall upptagas
i samma ordning som åtal mot domkapitelsledamot.
22 §.
Denna paragraf motsvarar 44 § i de sakkunnigas förslag.
23 §.
I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 45 §,
har en mindre formell jämkning vidtagits.
Ifrågavarande lag torde böra träda i kraft den 1 januari 1937.
Därest lagens räckvidd begränsas på sätt jag i det föregående angivit,
kommer lagens ikraftträdande att föranleda upphävande allenast av vissa
bestämmelser i 1687 års förordning rörande rättegång i domkapitlen samt
lagen den 4 mars 1927 med vissa ändrade bestämmelser rörande Stockholms
stads konsistorium ävensom av ytterligare vissa författningar, vilka sistnämnda
dock icke torde vara av den betydenhet, att de behöva i slutbestämmelserna
uttryckligen omnämnas. Däremot komma följande i de
sakkunnigas förslag omnämnda lagrum, nämligen 1 § cirkulärbrevet den
21 augusti 1786, cirkulärbreven den 7 december 1787 och den 2 november
1791 samt förordningen den 29 juli 1812, att fortfarande äga giltighet.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över omförmälda förslag
till lag om domkapitel av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall.
Ur protokollet:
Lars Tunberg.
Kungl. Mårds -proposition Nr 2/+1.
79
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om domkapitel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I varje stift, så ock i Stockholms stad, skall finnas ett domkapitel.
2 §.
1 mom. Domkapitel i stift består av följande ledamöter, nämligen:
biskopen såsom preses;
domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex år i
sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice preses;
en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst
i stiftet;
en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit och
insikt i det kyrkliga församlingslivet;
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,
i allmänna värv förfaren lekman;
ävensom, i stift varest teologisk fakultet finnes, två av fakulteten inom
denna valda professorer;
samt, i övriga stift, en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex
år i sänder förordnad ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna
skrifter eller annorledes ådagalagt lärdom i teologiska ämnen, dock att till
sådan ledamot jämväl må kunna förordnas den, som på sätt nyss angivits
ådagalagt lärdom i humanistiska ämnen.
2 mom. Stockholms domkapitel, vari ärkebiskopen, när han är tillstädes,
är preses, består i övrigt av följande ledamöter, nämligen:
pastor primarius såsom ordinarie preses;
en av Konungen för sex år i sänder bland kyrkoherdarna i de underlydande
församlingarna förordnad ledamot såsom vice preses;
en av stadens präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst
i staden;
80
Kungl. Marits proposition Nr 241.
en av ombud för de underlydande församlingarna vald lekman, som
ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet;
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,
i allmänna värv förfaren lekman; samt
en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad
ledamot, som på sätt i 1 mom. sägs ådagalagt lärdom i teologiska eller humanistiska
ämnen.
3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter
förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tillika en suppleant.
Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att
vara suppleant gäde vad i denna lag är stadgat i fråga örn motsvarande
ledamöter.
4 morn. I stift, varest teologisk fakultet finnes, äga vid biskopsval fakultetens
samtliga professorer säte och stämma i domkapitlet.
5 mom. I Stockholm äga vid ärkebiskopsval stadens samtliga kyrkoherdar
säte och stämma i domkapitlet.
3 §.
1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerlig ledamot och av suppleant
för sådan tillkommer envar inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms
domkapitel, i Stockholm kyrkoskriven prästman, som är behörig till prästämbetets
utövning, dock ej prästman som åtnjuter emeritilön, ej heller
annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, såframt han uppnått
sextiofem års ålder.
2 mom. Val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant
för sådan äger rum å prästmöte inför biskopen såsom valförrättare. Valet
avser tiden från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett,
till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles. Avgår ledamot
eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och återstår därav mer än sex
månader, anställes fyllnadsval för den återstående tiden. Där fyllnadsval
icke kan utan oskälig tidsutdräkt anstå till närmast infallande prästmöte,
äger sådant val rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt kontrakt,
äro valförrättare.
3 mom. Val av prästerlig ledamot av Stockholms domkapitel och av suppleant
för sådan skall, där det ej förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför
pastor primarius eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete
är ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Valet gäller för
sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet
skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och
återstår därav mer än sex månader, anställes ofördröjligen fyllnadsval för
den återstående tiden.
4 morn. Örn tid och ställe för val, som avses i 2 eller 3 morn., utfärdar
domkapitlet kungörelse, som tillstädes i stift kontraktsprostarna och i
81
Kungl. Marits ''proposition Nr 2J, 1.
Stockholm kyrkoherdarna, vilka hava att, de förra var inom sitt kontrakt
och de senare var inom sin församling, i god tid före valet bringa kungörelsen
till de röstberättigades kännedom.
5 mom. Valet sker med slutna sedlar. Valets utgång bestämmes genom
enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Mellan lika rösttal skiljer lotten.
6 mom. Den, som finner sig hindrad att personligen tillstädeskomma vid
valet, äger att till valförrättaren insända sin valsedel i förseglat omslag,
försett med egenhändigt undertecknad påskrift om innehållet, därvid iakttages,
att valsedel för val av ledamot och valsedel för val av suppleant icke
må inneslutas i samma omslag. Sålunda insända omslag skola vid valförrättningen
öppnas, därvid valsedlarna, utan att då läsas, uttagas och läggas
till de vid valtillfället avlämnade. Sedan alla valsedlarna sammanblandats,
upptagas de en efter annan och verkställes sammanräkning.
7 morn. Över valet föres protokoll. I protokollet angives, vilka röstberättigade
vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka
sådana blivit insända. Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren
och minst två röstberättigade. Det översändes därefter ofördröjligen
till domkapitlet.
8 mom. Där valet förrättas kontraktsvis, verkställer domkapitlet å dag,
som i kungörelsen om valet blivit utsatt, sammanräkning av rösterna från
de särskilda kontrakten samt tillkännagiver genom anslag, huru valet utfallit.
Förrättas valet å prästmöte eller enligt bestämmelserna i 3 morn., tillkännagiver
valförrättaren efter verkställd röstsammanräkning, huru valet
utfallit.
4 §.
/ morn. Ledamot och suppleant, som utses av ombud för pastoraten, väljas
för sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då
valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,
och återstår därav mer än sex månader, anställes fyllnadsval för den återstående
tiden. Med anställande av fyllnadsval må likväl, där domkapitlet
finner uppskov icke medföra avsevärd olägenhet, kunna anstå under en tid
av högst två år.
3 mom. Ombud för val av ledamot och suppleant, som avses i 1 morn.,
utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre folkmängd
än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst
10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars
folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock äger domkapitlet förordna,
att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd
än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses
ett gemensamt ombud. För varje ombud utses tillika en ersättare.
3 morn. Till ombud och ersättare för ombud skola utses lekmän, som liro
röstberättigade å kyrkostämma inom pastoratet eller, där de skola utses
gemensamt för två eller flera pastorat, inom något av dem.
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 2/f 1 . (i
82
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
i morn. Ombud och ersättare för ombud äga att för resa, som påkallas
av uppdraget, av pastoratet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet. Där ombud och ersättare utsetts
gemensamt för två eller flera pastorat, gäldas ersättning, som nu är sagd,
till lika delar av de särskilda pastoraten.
5 mom. Val, som ankommer på ombud för pastoraten, skall i stift äga
rum inför biskopen eller, om biskopen har förfall eller biskopsämbetet är
ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. I Stockholm skall
valet, där det icke förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför pastor primarius
eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete är ledigt,
inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.
6 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för val, som avses i 5 morn.,
samt underrättar därom kyrkoråden med anmaning tillika att i god tid före
valet utse ombud och ersättare för ombud på sätt i 2 mom. sägs. Där ombud
och ersättare skola utses av kyrkoråden i två eller flera pastorat gemensamt,
bestämmer domkapitlet jämväl platsen för kyrkorådens gemensamma
sammanträde samt förordnar någon av kyrkorådsordförandena att
därvid föra ordet.
7 mom. Valet skall, där omröstning begäres, ske med slutna sedlar. Valets
utgång bestämmes genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Mellan
lika rösttal skiljer lotten.
8 mom. Vid valet föres protokoll av en av domkapitlet förordnad valnotarie.
Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren, valnotarien
och minst två av ombuden. Det översändes därefter till domkapitlet.
5 §.
Val av ledamöter och suppleanter, som ankommer på teologisk fakultet,
gäller för två år, räknade från och med den 1 januari året näst efter
det, då valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,
anställes ofördröjligen fyllnadsval för den återstående tiden. Protokoll
över förrättat val skall tillställas domkapitlet.
6 §.
Valsedlar, som avgivits vid val av ledamöter och suppleanter i domkapitel,
skola, efter det sammanräkning ägt rum, av valförrättaren inläggas
under försegling samt förvaras till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse
av besvär, dessa blivit avgjorda.
7 §.
1 mom. Över val av ledamöter och suppleanter i domkapitel må anföras
besvär, vilka, ställda till Konungen, skola sist före klockan tolv å tjugonde
dagen efter valets avslutande ingivas till domkapitlet, som efter inhämtande
av vederbörandes förklaringar samt efter infordrande av valsedlar och
83
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
övriga valhandlingar, i den män de ej äro för domkapitlet tillgängliga, har
att med eget yttrande till Konungen insända besvären jämte de förklaringar,
som inkommit, ävensom protokoll, valsedlar och övriga handlingar
rörande valet. Om besvär över val, som förrättats av teologisk fakultet,
gäde dock vad särskilt är stadgat.
2 mom. Över beslut av kyrkoråd i fråga örn utseende av ombud och ersättare
för ombud vid val av ledamot och suppleant i domkapitel må klagan
ej föras annorledes än i sammanhang med klagan över sistnämnda val.
8 §.
Till ledamot eller suppleant i domkapitel må allenast den förordnas eller
väljas, som är svensk medborgare, tillhör svenska kyrkan, uppnått tjugufem
års ålder och är boende inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms
domkapitel, i Stockholm. Ej må den vara ledamot eller suppleant, som är
omyndig eller försatt i konkurstillstånd.
9 §.
Uppdrag såsom förordnad eller vald ledamot eller suppleant i domkapitel
må ej innehavas av den, som uppnått sextiofem års ålder. Ledamot eller
suppleant, som under tiden för sitt uppdrag uppnått sådan ålder, må likväl,
där Konungen det medgiver, bibehålla uppdraget intill utgången av
nämnda tid.
10 §.
1 mom. Inträffar förfall för såväl preses som vice preses i domkapitel,
föres ordet i domkapitlet av den bland de tillstädesvarande, som längsta
tiden varit ledamot i domkapitlet, eller, om med hänsyn till lika tjänstålder
två eller flera därvid kunna ifrågakomma, den av dem, som är till levnadsåren
äldst.
2 uwm. Suppleant för ledamot inkallas till tjänstgöring i den män det
erfordras till följd av hinder för ledamoten. Avgår ledamoten före utgången
av den för honom gällande tjänstgöringstiden, uppehälles ledamotsbefattningen
av suppleanten till dess annan ledamot blivit utsedd.
3 mom. Därest i anseende till förfall eller uppkommen ledighet domkapitel
finner nödigt att för viss tid eller för visst ärende erhålla biträde av
adjungerad ledamot, äger domkapitlet att därtill förordna person, som är
behörig att väljas till ledamot i domkapitlet.
11 §.
Ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom av domkapitel för
visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman åtnjuta ersättning
av allmänna medel på sätt särskilt stadgas, dock att sakkunnig
sorn anlitas i rättegångsmål åtnjuter ersättning i enlighet med vad därom
är föreskrivet.
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
12 §.
1 mom. Vid domkapitel i stift skall vara anställd en stiftssekreterare.
Denne tillsättes av Konungen.
Stiftssekreteraren, som skall vara lagkunnig, äger vid handläggning av
rättegångsmål säte och stämma i domkapitlet.
2 mom. Vid Stockholms domkapitel skall vara anställd en sekreterare.
Denne tillsättes av Konungen.
Vad i 1 mom. andra stycket sägs örn stiftssekreterare skall äga motsvarande
tillämpning beträffande sekreteraren vid Stockholms domkapitel.
13 §.
1 mom. Domkapitel i stift åligger att taga noggrann kännedom om stiftets
förhållanden samt verksamt beflita sig örn det kyrkliga livets vård och
förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas
behov samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården
inom stiftet. Vid fullgörandet av dessa uppgifter bör domkapitlet
jämväl låta sig angeläget vara att, där så lämpligen kan ske, samarbeta
med frivilliga organisationer för främjande av kyrklig och religiös verksamhet.
Domkapitlet tillkommer vidare att hålla hand däröver, att stadgad
kyrklig ordning iakttages, att hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning
och leverne ävensom att i övrigt fullgöra de särskilda åligganden
med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter, som enligt vad därom
i lag eller eljest är stadgat ankomma på domkapitlet.
2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat om domkapitel i stift skall äga motsvarande
tillämpning beträffande Stockholms domkapitel.
8 mom. Om domkapitels befattning med undervisningsväsendet är särskilt
stadgat.
14 §.
1 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt, tillkommer
det stiftets domkapitel att för prästvigning anlita biskop i annat stift, att
bestämma örn uppehållande av tjänst, varå biskop äger meddela förordnande,
ävensom att, där ärendet icke tål uppskov, förordna om sådan på
biskop ankommande förrättning, som biskopen må verkställa genom annan.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn befogenhet för domkapitel i stift att
förordna örn sådan på biskop ankommande förrättning, som biskopen må
verkställa genom annan, skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å Stockholms domkapitel, för den händelse ärkebiskopen har förfall eller
dennes ämbete är ledigt.
15 §.
1 mom. Ärenden angående folkundervisningsväsendet, vilka ankomma
på handläggning av domkapitel i stift, skola, där de ej handläggas på sätt
i 16 § sägs, inför domkapitlet föredragas av en av Konungen därtill för sex
85
Kungl. Mårts proposition Nr 2^1.
år i sänder förordnad person, som innehar eller innehaft anställning i folkundervisningens
tjänst.
För denne föredragande förordnar Konungen därjämte för samma tid en
suppleant, vilken skall innehava eller hava innehaft sådan anställning, som
nyss är sagd.
2 mom. Föredragande och suppleant, som avses i 1 morn., åtnjuta ersättning
av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.
16 §.
1 mom. Biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande eller, vad
beträffar Stockholms domkapitel, pastor primarius med sekreteraren såsom
föredragande äger att på domkapitlets vägnar fullgöra sådana till domkapitlets
befattning hörande åligganden, vilka avse ringare ärenden eller
ärenden, som kräva särskild skyndsamhet och ej äro av den betydenhet,
att de ändock böra anses påkalla handläggning i domkapitlet; skolande
ärende, som handlagts i nu angiven ordning, anmälas vid domkapitlets nästföljande
sammanträde.
2 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt eller inträffar
förfall för pastor primarius eller ledighet i dennes ämbete, äger vice preses
eller, vid hinder jämväl för honom, den, som i hans ställe för ordet i domkapitlet,
fullgöra vad enligt 1 mom. ankommer på biskopen eller pastor
primarius.
17 §.
Domkapitel sammanträder i regel en gång varannan vecka så ock dessemellan,
när ärendena det påkalla.
18 §.
För beslutförhet i domkapitel erfordras, att minst fem ledamöter äro
tillstädes; dock vare domkapitel jämväl behörigt att fatta beslut, då allenast
fyra ledamöter äro närvarande, därest alla äro örn slutet ense.
Uppkomma vid omröstning i domkapitel olika meningar, skall vad allmänna
lagen stadgar angående omröstning till dom lända till efterrättelse.
19 §.
Vad i allmän lag eller författning sägs örn jäv mot domare gälle även i
fråga om ledamot i domkapitel så ock beträffande stiftssekreterare, sekreteraren
vid Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §.
20 §.
Innan någon första gången tager plats i domkapitel, skall han avlägga
den ed, som för medlem av domkapitel är föreskriven.
21 §.
I fråga om rätt domstol för upptagande av åtal mot ledamot i domkapitel,
vilken ej är präst, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begär,
86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
galle vad i motsvarande avseende är stadgat för präst, som är ledamot i
domkapitel.
Samma lag vare beträffande åtal mot stiftssekreterare, sekreteraren vid
Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §, för förbrytelse
i tjänsten.
22 §.
Närmare föreskrifter rörande domkapitlens verksamhet meddelas av
Konungen i särskild instruktion.
23 §.
Om hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet gäde vad särskilt
är stadgat; skolande i övrigt vad i denna lag stadgas om domkapitel i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse jämväl beträffande hovkonsistoriet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.
Genom denna lag upphävas:
förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen
skall förhållas, i vad den strider mot bestämmelserna i denna lag;
lagen den 4 mars 1927 (nr 27) med vissa ändrade bestämmelser rörande
Stockholms stads konsistorium;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
bestämmelserna i denna lag.
Det åligger domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att i god tid
före denna lags ikraftträdande föranstalta örn erforderliga val av domkapitelsledamöter
och suppleanter.
Kan, då val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant
för sådan första gången skall äga rum, valet icke förrättas å prästmöte,
skall det förrättas kontraktsvis samt avse tiden från och med den dag
denna lag trätt i kraft till och med utgången av det år, då närmast infallande
prästmöte hålles.
I stift, varest teologisk fakultet finnes, skola av de domkapitelsledamöter
och suppleanter, som väljas av fakulteten, en ledamot och en suppleant
första gången utses för en tid av tre år, räknad från och med den dag
denna lag trätt i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
87
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 april 1936.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Alsén.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 21 februari 1936, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om domkapitel.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Sven Nyström.
Lagrådet fann förslaget föranleda följande uttalanden.
2 §.
Paragrafen avhandlar domkapitels sammansättning såväl vid ärendenas
handläggning i allmänhet som ock — 4 och 5 mom. — vid behandlingen
av vissa särskilt angivna slag av ärenden. Enligt den uppställning förslaget
sålunda har utgör denna paragraf tillsammans med 18 § första stycket,
vilket anger huru många ledamöter böra närvara för att beslutförhet skall
vara för handen, själva grundvalen för bedömande huruvida ett visst
ärende handlagts av ett i laga ordning sammansatt domkapitel. Härav följer
att på förevarande paragraf måste ställas det anspråket att den upptager
samtliga fall då domkapitel skall hava en sammansättning som
avviker från den vanliga. I ett hänseende kan detta anspråk icke anses uppfyllt.
Av 12 §, jämförd med departementschefens uttalanden i anslutning
till densamma, framgår att stiftssekreteraren vid handläggning av rättegångsmål
skall hava — i lagtexten mindre egentligt uttryckt med »äger»
— säte och stämma i domkapitlet och att följaktligen ett rättegångsmål,
örn detta icke iakttagits, ej kan anses rätteligen handlagt. Ett stadgande
beträffande denna särskilda sammansättning vid rättegångsmålens handläggning
synes böra meddelas i förevarande paragraf.
Att, såsom åsyftat är, de teologie professorerna i Lund skola vara berättigade
att deltaga i val ej blott av biskop i Lund utan också av ärkebiskop
framgår knappast med erforderlig tydlighet. En jämkning därutinnan av
paragrafens avfattning synes därför erforderlig.
88
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2/+1.
3 §.
Även utan särskilt stadgande lärer gälla, att vid det i 5 mom. omförmälda
val den är utsedd, som erhållit flera röster än någon annan. På grund härav
och då »enkel pluralitet av de avgivna rösterna» torde vara ett mindre
egentligt uttryck för vad sålunda åsyftas, hemställes, att andra punkten
i 5 mom. må utgå.
Till undvikande av möjliga svårigheter för den händelse att valförrättaren
icke känner handstilen i den å omslaget till valsedelsförsändelse tecknade
påskriften eller därest tvekan eljes uppstår angående dess äkthet synes
i fall, som avses i 6 morn., liksom i andra jämförliga fall böra gälla, att
påskriftens egenhändighet skall vara styrkt av åtminstone ett vittne. Lagrådet
förordar fördenskull, att bestämmelse härom upptages i momentet.
i §.
Iakttages vad lagrådet anmärkt vid 3 § 5 morn., bör motsvarande ändring
göras i 7 mom. av förevarande paragraf.
9 §.
Örn lämpligheten av att i lag fastställa en viss, om också ej ovillkorlig,
övre åldersgräns för förordnad eller vald ledamot eller suppleant i domkapitel
synas olika meningar kunna råda. En dylik från statstjänstens pensioneringsförfattningar
hämtad regel har icke vunnit tillämpning i fråga
om allmänna uppdrag, som grundas å val, och den lärer ej heller utan ofta
förekommande undantag gälla med avseende å förordnande av myndighet.
Då tillsättning varje gång sker för en begränsad tidsperiod, synes det i allmänhet
kunna förväntas bliva tillbörligen beaktat, att personer av en efter
omständigheterna alltför hög ålder icke böra utöva sådana uppdrag. Vad
domkapitlen angar, torde det förhållande, att nuvarande, såsom innehavare
av vissa statstjänster självskrivna ledamöter avgå i och med att de i tjänsten
uppnå pensionsåldern, icke i och för sig utgöra skäl för att, då tillsättningen
hädanefter skall ske efter ett tämligen fritt personval, låta
samma ålderstal medföra obehörighet för ledamotskap i domkapitel. Det
har ock hittills ansetts icke böra förekomma, att i fråga om befattning, med
vilken följer utövning av domsrätt, medgivande för innehavaren att efter
det han uppnått en ordinärt gällande avgångsålder någon tid kvarstå i befattningen
göres beroende av beslut i administrativ ordning. Övervägande
skäl synas tala för att detta undvikes även med avseende å domkapitlen.
Anses överhuvud örn åldern en särskild bestämmelse vara erforderlig, lägden
således å ena sidan böra gälla utan förbehåll om en Kungl. Maj:ts
dispensrätt, men å andra sidan kunna — av hänsyn även till vad departementschefen
anfört om önskvärdheten av att i åtskilliga fall uppdrag må
kunna förlängas — avse en något högre ålder än den i förslaget angivna,
förslagsvis sextiosju ar. I sadant fall torde i förevarande paragraf böra
89
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21^1.
upptagas bestämmelse av innehåll, att förordnande eller val icke i något
fall skall gälla för längre tid än tills ledamoten eller suppleanten uppnått
åldern av sextiosju år.
18 §.
Beträffande omröstning i domkapitel synes böra föreskrivas, att örn rösterna
falla lika för olika meningar, den mening blir beslut, som biträdes
av preses, dock att i fråga om rättegångsmål skall gälla vad därom särskilt
är stadgat. I sistnämnda hänseende bliva då, på grund av bestämmelse i
förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen
skall förhållas, rättegångsbalkens stadganden angående omröstning till dom
att tillämpa.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Majlis proposition Nr 2Jfl.
91
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 april 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,
Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, lagrådets
den 9 april 1936 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1936 till
lagrådet remitterade förslaget till lag örn domkapitel,
Föredraganden anför:
I enlighet med vad lagrådet förordat har i 2 § införts ett stadgande
beträffande domkapitels sammansättning vid rättegångsmålens handläggning,
vilket stadgande betecknats såsom 4 mom. Bestämmelserna i
4 och 5 mom. i det remitterade förslaget hava i samband härmed sammanförts
och betecknats såsom 5 morn., varvid även en jämkning vidtagits
i syfte att, på sätt lagrådet hemställt, tydligare utmärka, att de
teologie professorerna i Lund skola vara berättigade att deltaga i val
ej blott av biskop i Lund utan också av ärkebiskop.
I anledning av den nya bestämmelsen i 2 § 4 mom. har vidare 12 §
omredigerats.
Mot vad lagrådet föreslagit beträffande 3, 4, 9 och 18 §§ har jag icke
funnit något att erinra. Jag har följaktligen låtit vidtaga därav betingade
ändringar i dessa paragrafer. Dessutom har en mindre redaktionell
jämkning vidtagits i 20 §.
Jag övergår nu till att behandla anslagsfrågorna för domkapitlen och
Stockholms stads konsistorium för nästkommande budgetår.
Härvid får jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t under punkten
37 i 1936 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition angående domkapitlens organisation,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1936/1937
92 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 241.
dels till Domkapitlens expeditioner: Avlöningar ett förslagsanslag av
280,600 kronor,
dels ock till Domkapitlens expeditioner: Omkostnader ett förslagsanslag
av 41,200 kronor.
Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är för innevarande budgetår
uppfört med 273,400 kronor.
Genom beslut den 17 maj 1935 har Kungl. Majit fastställt följande
avlöningsstat för domkapitlens expeditioner, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1935/1936:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 179,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit:
a. Grundbelopp........................kronor 9,950
Anm.: Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads
konsistorium utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas
med 360 kronor, efter 6 ar med ytterligare 360 kronor och
efter 9 år med än ytterligare 360 kronor.
b. Arvodesförhöjning till sekreteraren vid Stockholms
stads konsistorium, förslagsvis...... » 540
c. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 760 j j 250
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m.................kronor 70,550
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis. . . » 12,000 82 550
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.............................kronor 600
Summa förslagsanslag kronor 273,400.
Enligt samma beslut utgår ur delposterna grundbelopp och vikariatsersättningar
m. m. respektive arvode till manliga extra biträdet vid
domkapitlet i Lund F. Malmström med 4,200 kronor och ersättning till
vikarie för Malmström.
Vidare utgår jämlikt berörda beslut ur delposten grundavlöningar
m. m. till grundavlöningar åt extra ordinarie tjänstemän, högst 46,615
kronor samt till extra befattningshavare, renskrivning m. m. högst följande
belopp, nämligen:
vid domkapitlet 1 Uppsala .......................kronor 1 700
» Linköping...................... » 3,000
* » » Skara......................... » 1,050
» Strängnäs...................... » 1,500
» Västerås....................... » 1,850
93
Kungl. May.ts ''proposition Nr 2/+1.
vid domkapitlet i Växjö.........................kronor 500
» » Lund.......................... » 1,800
» » » Göteborg....................... » 1,100
» » » Härnösand..................... » 2,300
» » Luleå......................... » 2,935
» » » Visby......................... » 2,500
» Stockholms stads konsistorium................. » 3,700
Summa kronor 70,550.
Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium hava i särskilda skrivelser
inkommit med anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937 och hava
därvid föreslagit följande ändringar i avlöningsstaten.
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Denna post är nu i avlöningsstaten
uppförd med 179,000 kronor.
I samband med domkapitlens medelsäskanden har uppmärksamhet
fästs å att, sedan anslagsberäkningen för innevarande budgetår ägde
rum, vissa ändringar i dyrortsgrupperingen blivit vidtagna (kungörelse
nr 425/1935). Sålunda hade Uppsala, Västerås och Karlstad uppflyttats
från ortsgrupp E till ortsgrupp F samt Visby från ortsgrupp C till ortsgrupp
D. Vid beräknandet av ifrågavarande anslagspost syntes med
hänsyn härtill anslagsbeloppen till avlöningar åt de ordinarie tjänstemännen
vid domkapitlen i Uppsala, Västerås, Karlstad och Visby böra
ökas med respektive (708 + 354 + 480 + 240=) 1,782 kronor.
Domkapitlet i Lund har — med hänsyn i första hand till det ökade
arbete, som tillkommit genom omhänderhavandet av stiftsnämndernas
medelsförvaltning och bokföring — gjort framställning om inrättande
från och med den 1 april 1937, vid vilken tidpunkt manliga extra biträdet
vid domkapitlet F. Malmström förväntades avgå med pension,
av en ordinarie kansliskrivarbefattning i lönegraden B 11. Vid bifall
härtill skulle anslagsposten böra ökas med 777 kronor.
Ökningarna i anslagsposten skulle alltså utgöra (1,782 + 777 =) 2,559
kronor och postens slutsumma uppgå till (179,000 + 2,559 =) 181,559
kronor.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar m. m.
Denna delpost är nu upptagen i avlöningsstaten med 70,550 kronor.
Den ovan omnämnda förändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala,
Västerås, Karlstad och Visby beräknas för nästa budgetår medföra en
ökning av förevarande delpost med (282 + 89 + 78 + 61 =) 510 kronor.
Domkapitlet i Uppsala har i sina anslagsäskanden hemställt örn en
förhöjning av den under ifrågavarande delpost för domkapitlets del uppförda
posten till extra befattningshavare, renskrivning m. m., nu 1,700
kronor, med 400 kronor till 2,100 kronor. Ifrågavarande höjning hänförde
sig med 130 kronor till löneförbättring åt ett vid domkapitlets
expedition anställt kvinnligt skrivbiträde. Till stöd härför åberopades,
förutom Uppsalas ändrade ortgruppsplacering, den omständigheten, att
biträdet den 1 juli 1936 tjänstgjort mer än tre år i sin nuvarande befattning.
Återstoden av den ifrågasatta höjningen eller 270 kronor har
motiverats med den ökade arbetsbördan för domkapitelsexpeditionen på
grund av 1932 års ecklesiastika boställsreform.
94
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jfl.
Domkapitlet i Skara har under åberopande av den ökade arbetsbördan
för domkapitelsexpeditionen på grund av stiftsnämndens verksamhet
begärt en höjning av delposten till extra befattningshavare, renskrivning
m. m. från 1,050 kronor med 450 kronor till 1,500 kronor.
Domkapitlet i Strängnäs har gjort framställning örn höjning av motsvarande
delpost från 1,500 kronor med 900 kronor till 2,400 kronor.
Härav hänförde sig 600 kronor till lönetillskott åt juridiskt biträde å
domkapitelsexpeditionen och 300 kronor till sakkunnig hjälp vid uppgörandet
av domkapitlets bokslut.
Domkapitlet i Göteborg har hemställt örn en anslagshöjning av delposten
till extra befattningshavare, renskrivning m. m. från 1,100 kronor
med 400 kronor till 1,500 kronor för möjliggörande av en utökning av
ett extra skrivbiträdes arbetstid.
Domkapitlet i Visby har anhållit om höjning av motsvarande delpost
från 2,500 kronor med 3,300 kronor till 5,800 kronor för avlönande av
ett juridiskt manligt biträde med heltidstjänstgöring och ett kvinnligt
biträde med 5 timmars tjänstgöring. Domkapitlet har därvid erinrat, att
dessa biträdens avlöningsförhållanden visserligen för innevarande budgetår
provisoriskt lösts genom anslag till stiftsnämnden i Visby från
kyrkofonden. Enligt domkapitlets mening borde frågan nu definitivt
ordnas genom anvisande av statsanslag för ändamålet.
Domkapitlet i Luleå har hemställt om medel till utökning av en vid
domkapitelsexpeditionen anställd amanuens’ tjänstgöringstid från 6 till
7 timmar. Arbetets omfattning på expeditionen krävde enligt domkapitlets
uppfattning, att amanuensen ägnade domkapitlet oavkortad
arbetstid. Under senare år hade arbetet undergått en fortlöpande utökning,
vilken efter stiftsnämndens tillkomst vore sådan, att domkapitlet
på intet vis kunnat undvara denna amanuens’ längre tjänstgöringstid.
Domkapitlet hade också sedan flera år fått till amanuenser utbetala
övertidsersättning för lägst en timme per dag. Denna ersättning hade
utanordnats av till domkapitlets förfogande ställt expensanslag. Detta
system kunde emellertid icke betraktas såsom tillfredsställande. Kostnaderna
för den ifrågasatta utökningen av tjänstetiden kunde uppskattas
till i runt tal 660 kronor.
De sålunda ifrågasatta anslagsökningarna uppgå till (510 + 400 + 450 +
900 + 400 + 3,300 + 660 =) 6,620 kronor, varför delposten vid bifall till
förslagen skulle uppföras med (70,550 + 6,620 =) 77,170 kronor.
Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är uppfört i riksstaten för
innevarande budgetår med 41,100 kronor.
Genom beslut den 17 maj 1935 har Kungl. Majit fastställt följande
omkostnadsstat för domkapitlens expeditioner, att tillämpas tills vidare
under budgetåret 1935/1936:
Omkostnadsstat.
Utgifter:
1. Reseersättningar, förslagsvis ....................kronor 2,000
2. Expenser, förslagsvis.......................... » 34,350
3. Publikationstryck, förslagsvis............ » 5,950
Summa kronor 42,300
95
Kungl. Majds proposition Nr 241 ■
Särskilda uppbördsmedel:
Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen i Linköping,
Västerås och Luleå.............. kronor 1,200
Nettoutgift kronor 41,100
Enligt samma beslut må dels av anslagsposten till expenser för nedan
nämnda ändamål tagas i anspråk följande belopp, nämligen:
Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis................kronor 5,725,
varav må utgå till
domkapitlet
i Uppsala, förslagsvis. . .
.... kronor
200
»
» Linköping, » . . .
.... »
475
»
» Skara, » . . .
.... »
725
»
» Strängnäs, » . . .
200
»
» Västerås, » . . .
»
125
»
» Växjö, » . . .
450
»
» Lund, » . . .
»
150
»
» Göteborg, » . .
»
100
»
» Karlstad, » . .
.... »
850
»
» Härnösand, » . .
.... »
700
»
» Luleå, » . .
»
1,500
»
» Visby, »
»
100
Stockholms
stads konsistorium, förslagsvis
150
Summa kronor 5,725
Övriga expenser, högst
varav må utgå till
kronor 28,625,
domkapitlet i Uppsala, högst
» » Linköping, »
» » Skara, »
» » Strängnäs, »
» » Västerås, »
» » Växjö, »
> » Lund, »
» » Göteborg, »
» » Karlstad, »
» » Härnösand, »
» » Luleå, » .........
» » Visby, » .........
Stockholms stads konsistorium, förslagsvis
kronor
3,200
1,625
1,275
1,800
2,075
2,850
2,150
2,050
2,050
2.400
3.400
2,000
1,750
Summa kronor 28,625
96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
dels ock av anslagsposten till publikationstryck utgå följande belopp,
nämligen:
till
domkapitlet
i Uppsala, högst.........
.......... kronor
750
»
»
» Linköping, » .........
.......... ■»
800
»
»
» Skara, » .........
.......... »
450
»
»
» Strängnäs, » .........
......... »
400
»
»
» Västerås, » .........
......... »
500
»
»
» Växjö, » .........
......... »
100
»
»
» Lund, » .........
......... »
950
»
»
» Göteborg, » .........
......... »
400
»
»
» Karlstad, » .........
......... »
500
»
»
» Härnösand, » .........
......... »
400
»
»
» Luleå, » .........
»
300
»
»
» Visby, » .........
......... »
100
»
Stockholms stads konsistorium, högst....
......... »
300
Summa kronor 5,950
I sina medelsäskanden för budgetåret 1936/1937 hava domkapitlen och
Stockholms stads konsistorium föreslagit följande ändringar i omkostnadsstaten.
Expenser: Bränsle, lyse och vatten. Denna delpost är nu upptagen
med ett belopp av 5,725 kronor.
Domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Visby hava föreslagit
en ökning av de till dessa domkapitels förfogande under ifrågavarande
delpost stående medlen med respektive (25 + 50 + 50 + 25 =) 150 kronor.
Vid bifall härtill skulle delposten uppföras med (5,725 + 150 =) 5,875
kronor.
Expenser: Övriga expenser. Delposten är nu uppförd med 28,625 kronor.
Domkapitlet i Uppsala har föreslagit, att posten till övriga expenser
skulle för domkapitlets del höjas från 3,200 kronor med 625 kronor till
3,825 kronor, med anledning av att under budgetåret 1934/1935 uppkommit
brist å nämnda post, beroende på att stiftsnämndens verksamhet
för domkapitelsexpeditionen medfört ökade kostnader.
Domkapitlet i Växjö har, under framhållande att den nuvarande posten
till övriga expenser vore otillräcklig, begärt en förhöjning av densamma
från 2,850 kronor med 650 kronor till 3,500 kronor.
Domkapitlet i Göteborg har — under förmälan, att å posten till övriga
expenser under budgetåret 1934/1935 uppkommit en brist av 494
kronor 52 öre, till vars partiella täckande Kungl. Majit genom beslut
den 6 september 1935 anvisat 100 kronor — hemställt om höjning för
nästkommande budgetår av ifrågavarande post med det belopp, för vilket
täckning icke erhållits eller 394 kronor 52 öre. Delposten skulle
alltså ökas från 2,050 kronor med i runt tal 395 kronor till 2,445 kronor.
Domkapitlet i Visby har föreslagit en minskning av utgiftsposten till
övriga expenser från 2,000 kronor med 25 kronor till 1,975 kronor.
Slutsumman av förevarande delpost skulle vid bifall till förenämnda
förslag ökas med (625 + 650 + 395 — 25 =) 1,645 kronor och delposten
alltså uppföras med (28,625 + 1,645 =) 30,270 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 97
Publikationstryck, förslagsanslag. Ifrågavarande delpost är i gällande
omkostnadsstat uppförd med 5,950 kronor.
Domkapitlet i Karlstad har för bestridande av viss tryckning av 1935
års prästmöteshandlingar hemställt om delpostens höjning för domkapitlets
del från 500 kronor med 2,000 kronor till 2,500 kronor.
Domkapitlet i Luleå har anhållit, att posten till publikationstryck
måtte för domkapitlet höjas från 300 kronor med i runt tal 340 kronor
till 640 kronor för bekostande av tryckningen av biskopens i Luleå stift
ämbetsberättelse.
Stockholms stads konsistorium har ansett ifrågavarande delpost kunna för
konsistoriets del minskas från 300 kronor med 100 kronor till 200 kronor.
Vid bifall till förenämnda framställningar skulle delposten ökas med
(2,000 + 340 — 100 =) 2,240 kronor och alltså komma att utgöra 8,190
kronor.
Särskilda uppbördsmedel. I omkostnadsstaten äro för hyror för vaktmästarbostäder
vid domkapitlen i Linköping, Västerås och Luleå nu
upptagna 1,200 kronor.
Domkapitlet i Västerås har, under förmälan, att domkapitlet från och
med den 1 oktober 1935 nedsatt den årliga hyran för den i domkapitelshuset
inrymda vaktmästarbostaden från 450 kronor med 120 kronor till
360 kronor, föreslagit härav betingad reducering av de i omkostnadsstaten
angivna uppbördsmedlen.
Statskontoret har den 30 september och den 28 oktober 1935 avgivit
utlåtanden i ärendet. Statskontoret har härvid bland annat erinrat, att
vid beräknandet av anslagsbeloppen till avlöningar vederbörlig hänsyn
syntes böra tagas till den ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala,
Västerås, Karlstad och Visby.
Statskontoret har vidare framhållit, att domkapitelssakkunniga genom
beslut den 20 juni 1935 erhållit i uppdrag att verkställa utredning rörande
den inverkan, 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning kunde befinnas
hava haft på arbetsförhållandena vid domkapitlens kanslier, samt
avgiva det förslag, till vilket sagda utredning kunde giva anledning.
Under sådana förhållanden syntes det ämbetsverket vara av vikt, att
vid prövningen av anslagsbehovet till domkapitlen för budgetåret 1936/
1937 undvekes att företaga sådana ändringar i nu utgående anslagsbelopp,
som kunde vara motiverade av stiftsnämndernas arbete eller som
därmed ägde samband.
Från denna utgångspunkt har statskontoret ställt sig avvisande till
de gjorda framställningarna under anslagsposten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat och under delposten till avlöning till övrig
icke ordinarie personal: grundavlöningar m. m., utom i vad avser löneförbättring
med 130 kronor åt ett skrivbiträde vid domkapitlet i Uppsala
och utökning av tjänstgöringstiden från 6 till 7 timmar för amanuensen
vid domkapitlet i Luleå.
Emot de ifrågasatta höjningarna av delposten till bränsle, lyse och
vatten hade statskontoret icke funnit anledning till erinran.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 2/fl.
7
98
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J( /.
I fråga om delposten till övriga expenser avstyrkte statskontoret de
föreslagna anslagsökningarna. Den för domkapitlets i Visby del ifrågasatta
anslagsminskningen å 25 kronor ville ämbetsverket däremot förorda.
Med hänsyn till att frågan, huruvida och i vad mån staten skulle bestrida
kostnaden för prästmötestryck i annat sammanhang vore föremål
för Kungl. Majits prövning, kunde statskontoret, innan denna fråga blivit
slutligt avgjord, icke tillstyrka den av domkapitlet i Karlstad gjorda
framställningen om ökning av anslagsposten till publikationstryck. Av
samma anledning ställde sig statskontoret även avvisande till domkapitlets
i Luleå hemställan örn höjning av ifrågavarande anslagspost för
bekostande av biskopens i Luleå ämbetsberättelse. Däremot förordade
statskontoret, att anslagsposten, på sätt Stockholms stads konsistorium
föreslagit, minskades med 100 kronor.
Departementschefen. I fråga örn anslaget till avlöningar bör anslagsposten
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med hänsyn till
den ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala, Västerås, Karlstad och
Visby undergå en förhöjning med 1,782 kronor eller i avrundat tal 1,750
kronor. Pa av statskontoret anförda skäl kan jag icke nu tillstyrka den
av domkapitlet i Lund gjorda framställningen om inrättande av en
ordinarie kansliskrivarbefattning vid domkapitlet från den 1 april 1937,
då manliga extra biträdet F. Malmström förväntas avgå med pension.
Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör förty
för budgetåret 1936/1937 ökas från 179,000 kronor med i avjämnat tal
1,750 kronor till 180,750 kronor.
Ur anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, utgår för närvarande dels av delposten grundbelopp avlöning
till Malmström, dels ock av delposten vikariatsersättningar m. m.
dylik ersättning åt vikarie för honom. Därest Malmström avgår med
pension den 1 april 1937, borde rätteligen ifrågavarande delposter minskas,
den förstnämnda med ett belopp, motsvarande Malmströms avlöning
under manaderna april—juni 1937 och den sistnämnda med det
belopp, som kan anses belöpa på samma månader. Då Malmström
emellertid icke är pensionsberättigad varken enligt 1907 års civila pensionslag
eller 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och hans pensionsfråga
av Kungl. Majit förelagts innevarande års riksdag till prövning
och avgörande, torde någon reducering av ifrågavarande delposter
av denna anledning icke böra nu föreslås.
Delposten till grundbelopp bör emellertid undergå förhöjning för bestridande
av kostnader till arvoden at föredragandena vid domkapitlen
i skolärenden. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till vad jag
vid anmälan inför Kungl. Majit av frågan rörande domkapitlens örn
-
99
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.
organisation anfört till statsrådsprotokollet den 21 februari 1936 (sid.
64—65). Kostnaderna för ifrågavarande arvoden hava av mig därvid
beräknats till 9,900 kronor för år. Då omorganisationen föreslagits att
träda i kraft från den 1 januari 1937, bör delposten höjas med hälften
av detta belopp eller 4,950 kronor till 14,900 kronor. Vid sådant förhållande
bör anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, för nästkommande budgetår höjas från 11,250
kronor med 4,950 kronor till 16,200 kronor.
Den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
uppförda delposten till grundavlöningar m. m. bör till följd av
den tidigare omnämnda ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala, Västerås,
Karlstad och Visby ökas med 510 kronor. Då jag delar de av
statskontoret anförda skälen mot vidtagande av sådana ändringar i nu
utgående anslagsbelopp, som äro motiverade av stiftsnämndernas arbete
eller därmed äga samband, anser jag mig icke i vidare mån kunna tillmötesgå
de av domkapitlen gjorda framställningarna om höjningar av
från ifrågavarande delpost utgående belopp, än att jag tillstyrker den
ifrågasatta löneförbättringen åt ett skrivbiträde vid domkapitlet i Uppsala
samt den föreslagna utökningen av tjänstgöringstiden från 6 till 7
timmar för amanuensen vid domkapitlet i Luleå, innebärande en ökning
av delposten till grundavlöningar m. m. med respektive 130 och 660
kronor. I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle delposten ökas
från 70,550 kronor med (510 + 130 + 660=) 1,300 kronor till 71,850 kronor
och anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjas
från 82,550 kronor med 1,300 kronor till 83,850 kronor.
Beträffande anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke ordinarie tjänstemän ifrågasättes icke någon ändring, varför densamma
bör upptagas med oförändrat belopp eller 600 kronor.
Aviöningsanslaget bör på grund av vad jag sålunda föreslagit uppföras
med (180,750 + 16,200 + 83,850 + 600=) 281400 kronor.
Beträffande omkostnadsanslaget får jag — under åberopande av vad
jag anfört till förenämnda statsrådsprotokoll den 21 februari 1936 (sid.
64—65) — föreslå, att anslagsposten till reseersättningar ökas för nästkommande
budgetår för bestridande av resekostnads- och traktamentsersättningar
till föredragandena i skolärenden och deras suppleanter.
Dessa kostnader hava av mig uppskattats till 2,000 kronor för år. Då
omorganisationen av domkapitlen skulle träda i kraft från och med den
1 januari 1937, behöver nu medel för ifrågavarande ersättningar beräknas
allenast för förra halvåret 1937. Härför bör alltså uppföras ett belopp
av 1,000 kronor och anslagsposten till reseersättningar för budgetåret
1936/1937 ökas från 2,000 kronor med 1,000 kronor till 3,000 kronor.
1 fråga örn anslagsposten till expenser skulle vid bifall till domkapitlens
i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Visby framställda av statskon
-
100
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jtl.
toret tillstyrkta förslag posten ökas med (25 + 50 + 50 + 25 — 25 =)
125 kronor. Jag har ej annat att erinra häremot, än att den ifrågasatta
ökningen synes mig böra avjämnas till 130 kronor. Anslagsposten bör
alltså för nästa budgetår uppföras med (34,350 + 130 —) 34,480 kronor.
Å anslagsposten till publikationstryck anser jag på av statskontoret
anförda skäl medel nu icke böra beräknas i riksstaten för tryckning av
prästmötesförhandlingar och biskopens i Luleå ämbetsberättelse. Frågan
om medel till dessa ändamål torde jag få senare ånyo anmäla för Kungl.
Maj:t. Örn därvid befinnes, att de i ämnet gjorda framställningarna
böra vinna beaktande, torde för berörda ändamål kunna anlitas det anslag
ur kyrkofonden till extra utgifter, varom jag i annat sammanhang
framställer förslag.
Vid beräkning av anslagsposten till publikationstryck bör hänsyn tagas
till den minskning, som Stockholms stads konsistorium föreslagit. För
avrundande av omkostnadsanslagets slutsumma bör dock minskningen
av ifrågavarande post icke verkställas med 100 kronor utan begränsas
till 50 kronor. Anslagsposten till publikationstryck bör förty för nästa
budgetår upptagas till (5,950 — 50 =) 5.900 kronor.
Slutligen böra de i omkostnadsstaten ingående särskilda uppbördsmedlen
på grund av den av domkapitlet i Västerås beslutade hyresnedsättningen
för budgetåret 1936/1937 minskas från 1,200 kronor med
120 kronor till 1,080 kronor.
Vid bifall till mina sålunda framställda förslag skulle förevarande anslag
under nästkommande budgetår fördelas på följande sätt:
Omkostnadsstat.
Utgifter:
1. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 3,000
2. Expenser, förslagsvis........................... » 34,480
3. Publikationstryck, förslagsvis.................... » 5,900
Summa kronor 43,380
Särskilda uppbördsmedel:
Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen i Linköping,
Västerås och Luleå.......................kronor 1,080
Nettoutgift kronor 42,300
Stat för anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.
På sätt jag omnämnt vid min anmälan den 21 februari 1936 (sid. 65
och 73—74) av frågan om domkapitlens omorganisation, är det förutsatt,
att vissa kostnader för domkapitlens verksamhet efter den föreslagna
omorganisationen skola bestridas medelst anslag, som av Kungl. Majit
och riksdagen beviljas ur kyrkofonden. Dessa kostnader, om vilka för
-
101
Kungl. Majlis ''proposition Nr 241.
mäles i 11 § i förslaget till lag om domkapitel, avse ersättningar till
ledamöter i kapitlen ävensom till sakkunnig eller utredningsman, som
av kapitlen för vissa fall förordnas. Det för berörda ersättningar behövliga
årliga anslaget har beräknats till 64,500 kronor. För tiden från
och med den 1 januari 1937, då omorganisationen föreslagits skola träda
i kraft, till och med den 30 juni 1937 kan anslagsbehovet sålunda beräknas
till hälften av detta belopp eller 32,250 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande
att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna
avlåtas utan hinder av att den tid, inom vilken propositioner till riksdagen
såsom regel böra avlåtas, gått till ända, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga förut omförmälda ändrade förslag till lag
om domkapitel,
dels godkänna följande avlöningsstat för domkapitlens
expeditioner att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1936/1937:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,
förslagsvis......................... 180,750
2. Arvoden och särskilda ersätt
ningar,
bestämda av Kungl.
Maj :t:
a. Grundbelopp............kronor 14,900
Amri.: Arvodet till sekreteraren vid
Stockholms stads konsistorium (från
och med den 1 januari 1937 Stockholms
domkapitel) utgör 5,700 kronor
samt kan efter 3 år höjas med 360
kronor, efter 6 år med ytterligare 360
kronor och efter 9 år med än ytterligare
360 kronor.
b. Arvodesförhöjning till sekre
-
teraren vid Stockholms
stads konsistorium (från och
med den 1 januari 1937
Stockholms domkapitel),
förslagsvis............
540
c. Vikariatsersättningar m. m.,
förslagsvis............
760 16,200
3. Avlöningar till övrig icke-ordi
-
narie personal:
a. Grundavlöningar m. m.....
b. Avlöningsförhöjningar m. m.,
kronor 71,850
förslagsvis
12,000 83,850
102
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, jörslagsvis. . kronor 600
Summa kronor 281,400
dels till Domkapitlens expeditioner: Avlöningar för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 281,400
kronor,
dels till Domkapitlens expeditioner: Omkostnader för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 42,300
kronor,
dels ock för bestridande av sådana av domkapitlens
verksamhet föranledda ersättningar, som avses i 11 § i
förslaget till lag örn domkapitel, för budgetåret 1936/1937
ur kyrkofonden bevilja ett anslag av 32,250 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Lagergrehn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Propositionen........................................... 1
Förslag till lag om domkapitel ............................. 2
Utdrag av statsrådsprotokollet för den 21 februari 1936 ......... 11
I. Inledning.........................................11
II. Frågan om domkapitlens organisation......................24
Departementschefen sid. 55.
lil. Anmärkningar rörande förslaget till lag om domkapitel..........65
Departementschefen sid. 68.
Bilaga. Förslag till lag örn domkapitel.......................79
Utdrag av lagrådsprotokollet den 9 april 1936 ..... 87
Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 april 1936 ............... 91
Departementschefen sid. 98.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1936:349 Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag till ansvarighetslag för nämnda fullmäktige m. fl. s. 1 i texten
- S1LU 1936:7 Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:is propositioner nr 2Jfl med förslag till lag örn domkapitel m. m. samt nr 2Jp2 angående ändrade bestämmelser för bi s. 1 i texten
- Rskr. 1936:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om domkapitel m. m. s. 4 i texten
- 1LU 1936:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om domkapitel m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten