Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om domkapitel m. m

1936-04-17 · 100 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 97 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:241, Med förslag till lag om domkapitel m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

1

Nr 241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om domkapitel m. m.; given Stockholms slott den

17 april 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om domkapitel,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr S^l.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.

Förslag

till

Lag

om domkapitel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I varje stift, så ock i Stockholms stad, skall finnas ett domkapitel.

2 §.

1 mom. Domkapitel i stift består av följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses;

domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex år i

sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst

i stiftet;

en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit och

insikt i det kyrkliga församlingslivet;

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,

i allmänna värv förfaren lekman;

ävensom, i stift varest teologisk fakultet finnes, två av fakulteten inom

denna valda professorer;

samt, i övriga stift, en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex

år i sänder förordnad ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna

skrifter eller annorledes ådagalagt lärdom i teologiska ämnen, dock att till

sådan ledamot jämväl må kunna för ordnas den, som på sätt nyss angivits

ådagalagt lärdom i humanistiska ämnen.

2 mom. Stockholms domkapitel, vari ärkebiskopen, när han är tillstädes,

är preses, består i övrigt av följande ledamöter, nämligen:

pastor primarius såsom ordinarie preses;

en av Konungen för sex år i sänder bland kyrkoherdarna i de underlydande

församlingarna förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stadens präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst

i staden;

en av ombud för de underlydande församlingarna vald lekman, som

ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet;

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,

i allmänna värv förfaren lekman; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+1.

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad

ledamot, som på sätt i 1 mom. sägs ådagalagt lärdom i teologiska eller

humanistiska ämnen.

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter

förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tillika en suppleant.

Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att

vara suppleant gäde vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande

ledamöter.

Jf. mom. Vid handläggning av rättegångsmål skall den i 12 § omförmälde

stiftssekreteraren eller, vad beträffar Stockholms domkapitel, sekreteraren

hava säte och stämma i domkapitlet.

5 mom. Vid ärkebiskops- eller biskopsval äga i stift, varest teologisk

fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer och i Stockholm stadens

samtliga kyrkoherdar säte och stämma i domkapitlet.

3 §.

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerlig ledamot och av suppleant

för sådan tillkommer envar inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms

domkapitel, i Stockholm kyrkoskriven prästman, som är behörig till prästämbetets

utövning, dock ej prästman som åtnjuter emeritilön, ej heller

annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, såframt han uppnått

sextiofem års ålder.

2 morn. Val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant

för sådan äger rum å prästmöte inför biskopen såsom valförrättare. Valet

avser tiden från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett,

till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles. Avgår ledamot

eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och återstår därav mer än sex

månader, anställes fyllnadsval för den återstående tiden. Där fyllnadsval

icke kan utan oskälig tidsutdräkt anstå till närmast infallande prästmöte,

äger sådant val rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt kontrakt,

äro valförrättare.

3 mom. Val av prästerlig ledamot av Stockholms domkapitel och av suppleant

för sådan skall, där det ej förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför

pastor primarius eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete

är ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Valet gäller för

sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet

skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och

återstår därav mer än sex månader, anställes ofördröjligen fyllnadsval för

den återstående tiden.

Jf. morn. Örn tid och ställe för val, som avses i 2 eller 3 morn., utfärdar

domkapitlet kungörelse, som tillställes i stift kontraktsprostarna och i

Stockholm kyrkoherdarna, vilka hava att, de förra var inom sitt kontrakt

och de senare var inom sin församling, i god tid före valet bringa kungörelsen

till de röstberättigades kännedom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

5 mom. Valet sker med slutna sedlar. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

6 mom. Den, som finner sig hindrad att personligen tillstädeskomma vid

valet, äger att till valförrättaren insända sin valsedel i förseglat omslag,

försett med egenhändigt undertecknad, av vittne styrkt påskrift örn innehållet,

därvid iakttages, att valsedel för val av ledamot och valsedel för val

av suppleant icke må inneslutas i samma omslag. Sålunda insända omslag

skola vid valförrättningen öppnas, därvid valsedlarna, utan att då läsas,

uttagas och läggas till de vid valtillfället avlämnade. Sedan alla valsedlarna

sammanblandats, upptagas de en efter annan och verkställes sammanräkning.

7 mom. Över valet föres protokoll. I protokollet angives, vilka röstberättigade

vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka

sådana blivit insända. Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren

och minst två röstberättigade. Det översändes därefter ofördröjligen

till domkapitlet.

8 mom. Där valet förrättas kontraktsvis, verkställer domkapitlet å dag,

som i kungörelsen örn valet blivit utsatt, sammanräkning av rösterna från

de särskilda kontrakten samt tillkännagiver genom anslag, huru valet utfallit.

Förrättas valet å prästmöte eller enligt bestämmelserna i 3 morn., tillkännagiver

valförrättaren efter verkställd röstsammanräkning, huru valet

utfallit.

4 §.

1 mom. Ledamot och suppleant, som utses av ombud för pastoraten, väljas

för sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då

valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,

och återstår därav mer än sex månader, anställes fyllnadsval för den återstående

tiden. Med anställande av fyllnadsval må likväl, där domkapitlet

finner uppskov icke medföra avsevärd olägenhet, kunna anstå under en tid

av högst två år.

2 mom. Ombud för val av ledamot och suppleant, som avses i 1 morn.,

utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre folkmängd

än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst

10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars

folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock äger domkapitlet förordna,

att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd

än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses

ett gemensamt ombud. För varje ombud utses tillika en ersättare.

3 mom. Till ombud och ersättare för ombud skola utses lekmän, som äro

röstberättigade å kyrkostämma inom pastoratet eller, där de skola utses

gemensamt för två eller flera pastorat, inom något av dem.

U mom. Ombud och ersättare för ombud äga att för resa, som påkallas

av uppdraget, av pastoratet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1. 5

ning enligt allmänna resereglemente!. Där ombud och ersättare utsetts

gemensamt för två eller flera pastorat, gäldas ersättning, som nu är sagd,

till lika delar av de särskilda pastoraten.

5 mom. Val, som ankommer på ombud för pastoraten, skall i stift äga

rum inför biskopen eller, örn biskopen har förfall eller biskopsämbetet är

ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. I Stockholm skall

valet, där det icke förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför pastor primarius

eller, örn pastor primarius har förfall eller dennes ämbete är ledigt,

inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.

6 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för val, som avses i 5 morn.,

samt underrättar därom kyrkoråden med anmaning tillika att i god tid före

valet utse ombud och ersättare för ombud på sätt i 2 mom. sägs. Där ombud

och ersättare skola utses av kyrkoråden i två eller flera pastorat gemensamt,

bestämmer domkapitlet jämväl platsen för kyrkorådens gemensamma

sammanträde samt förordnar någon av kyrkorådsordförandena att

därvid föra ordet.

7 mom. Valet skall, där omröstning begäres, ske med slutna sedlar. Mellan

lika rösttal skiljer lotten.

8 morn. Vid valet föres protokoll av en av domkapitlet förordnad valnotarie.

Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren, valnotarien

och minst två av ombuden. Det översändes därefter till domkapitlet.

5 §.

Val av ledamöter och suppleanter, som ankommer på teologisk fakultet,

gäller för två år, räknade från och med den 1 januari året näst efter

det, då valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,

anställes ofördröjligen fyllnadsval för den återstående tiden. Protokoll

över förrättat val skall tillställas domkapitlet.

6 §.

Valsedlar, som avgivits vid val av ledamöter och suppleanter i domkapitel,

skola, efter det sammanräkning ägt rum, av valförrättaren inläggas

under försegling samt förvaras till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse

av besvär, dessa blivit avgjorda.

7 §.

1 morn. Över val av ledamöter och suppleanter i domkapitel må anföras

besvär, vilka, ställda till Konungen, skola sist före klockan tolv å tjugonde

dagen efter valets avslutande ingivas till domkapitlet, som efter inhämtande

av vederbörandes förklaringar samt efter infordrande av valsedlar

och övriga valhandlingar, i den mån de ej äro för domkapitlet tillgängliga,

har att med eget yttrande till Konungen insända besvären jämte de förklaringar,

som inkommit, ävensom protokoll, valsedlar och övriga handlingar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Martts proposition Nr Införande

valet. Om besvär över val, som förrättats av teologisk fakultet,

gäde dock vad särskilt är stadgat.

8 mom. Över beslut av kyrkoråd i fråga om utseende av ombud och ersättare

för ombud vid val av ledamot och suppleant i domkapitel må klagan

ej föras annorledes än i sammanhang med klagan över sistnämnda val.

8 §.

Till ledamot eller suppleant i domkapitel må allenast den förordnas eller

väljas, som är svensk medborgare, tillhör svenska kyrkan, uppnått tjugufem

års ålder och är boende inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms

domkapitel, i Stockholm. Ej må den vara ledamot eller suppleant, som är

omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

9 §.

Förordnande eller val av ledamot eller suppleant i domkapitel må ej i

något fall gälla för längre tid än tills ledamoten eller suppleanten uppnått

sextiosju års ålder.

10 §.

1 mom. Inträffar förfall för såväl preses som vice preses i domkapitel,

föres ordet i domkapitlet av den bland de tillstädesvarande, som längsta

tiden varit ledamot i domkapitlet, eller, örn med hänsyn till lika tjänstålder

två eller flera därvid kunna ifrågakomma, den av dem, som är till levnadsåren

äldst.

2 mom. Suppleant för ledamot inkallas till tjänstgöring i den mån det

erfordras till följd av hinder för ledamoten. Avgår ledamoten före utgången

av den för honom gällande tjänstgöringstiden, uppehälles ledamotsbefattningen

av suppleanten till dess annan ledamot blivit utsedd.

8 mom. Därest i anseende till förfall eller uppkommen ledighet domkapitel

finner nödigt att för viss tid eller för visst ärende erhålla biträde av

adjungerad ledamot, äger domkapitlet att därtill förordna person, som är

behörig att väljas till ledamot i domkapitlet.

11 §.

Ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom av domkapitel för

visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman åtnjuta ersättning

av allmänna medel på sätt särskilt stadgas, dock att sakkunnig

som anlitas i rättegångsmål åtnjuter ersättning i enlighet med vad därom

är föreskrivet.

12 §.

Vid domkapitel i stift skall vara anställd en stiftssekreterare och vid

Stockholms domkapitel en sekreterare.

Stiftssekreterare och sekreterare vid Stockholms domkapitel, vilka skola

vara lagkunniga, tillsättas av Konungen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Marits ''proposition Nr %J+1.

13 §.

1 mom. Domkapitel i stift åligger att taga noggrann kännedom om stiftets

förhållanden samt verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och

förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas

behov samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården

inom stiftet. Vid fullgörandet av dessa uppgifter bör domkapitlet

jämväl låta sig angeläget vara att, där så lämpligen kan ske, samarbeta

med frivilliga organisationer för främjande av kyrklig och religiös verksamhet.

Domkapitlet tillkommer vidare att hålla hand däröver, att stadgad

kyrklig ordning iakttages, att hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning

och leverne ävensom att i övrigt fullgöra de särskilda åligganden

med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter, som enligt vad därom

i lag eller eljest är stadgat ankomma på domkapitlet.

2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat om domkapitel i stift skall äga motsvarande

tillämpning beträffande Stockholms domkapitel.

3 mom. Örn domkapitels befattning med undervisningsväsendet är särskilt

stadgat.

14 §.

1 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt, tillkommer

det stiftets domkapitel att för prästvigning anlita biskop i annat stift, att

bestämma örn uppehållande av tjänst, varå biskop äger meddela förordnande,

ävensom att, där ärendet icke tål uppskov, förordna örn sådan på

biskop ankommande förrättning, som biskopen må verkställa genom annan.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn befogenhet för domkapitel i stift att

förordna örn sådan på biskop ankommande förrättning, som biskopen må

verkställa genom annan, skall äga motsvarande tillämpning med avseende

å Stockholms domkapitel, för den händelse ärkebiskopen har förfall eller

dennes ämbete är ledigt.

15 §.

1 mom. Ärenden angående folkundervisningsväsendet, vilka ankomma

på handläggning av domkapitel i stift, skola, där de ej handläggas på sätt

i 16 § sägs, inför domkapitlet föredragas av en av Konungen därtill för sex

år i sänder förordnad person, som innehar eller innehaft anställning i folkundervisningens

tjänst.

För denne föredragande förordnar Konungen därjämte för samma tid en

suppleant, vilken skall innehava eller hava innehaft sådan anställning, som

nyss är sagd.

2 mom. Föredragande och suppleant, som avses i 1 morn., åtnjuta ersättning

av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.

16 §.

1 mom. Biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande eller, vad

beträffar Stockholms domkapitel, pastor primarius med sekreteraren såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.

föredragande äger att på domkapitlets vägnar fullgöra sådana till domkapitlets

befattning hörande åligganden, vilka avse ringare ärenden eller

ärenden, som kräva särskild skyndsamhet och ej äro av den betydenhet,

att de ändock böra anses påkalla handläggning i domkapitlet; skolande

ärende, som handlagts i nu angiven ordning, anmälas vid domkapitlets nästföljande

sammanträde.

2 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt eller inträffar

förfall för pastor primarius eller ledighet i dennes ämbete, äger vice preses

eller, vid hinder jämväl för honom, den, som i hans ställe för ordet i domkapitlet,

fullgöra vad enligt 1 mom. ankommer på biskopen eller pastor

primarius.

17 §.

Domkapitel sammanträder i regel en gång varannan vecka så ock dessemellan,

när ärendena det påkalla.

18 §.

För beslutförhet i domkapitel erfordras, att minst fem ledamöter äro

tillstädes; dock vare domkapitel jämväl behörigt att fatta beslut, då allenast

fyra ledamöter äro närvarande, därest alla äro örn slutet ense.

Falla vid omröstning i domkapitel rösterna lika för olika meningar, blir

den mening beslut, som biträdes av preses, dock att i fråga örn rättegångsmål

skall gälla vad därom särskilt är stadgat.

19 §.

Vad i allmän lag eller författning sägs örn jäv mot domare gäde även i

fråga om ledamot i domkapitel så ock beträffande stiftssekreterare, sekreteraren

vid Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §.

20 §.

Innan någon första gången tager säte och stämma i domkapitel, skall

han avlägga den ed, som för medlem av domkapitel är föreskriven.

21 §.

I fråga om rätt domstol för upptagande av åtal mot ledamot i domkapitel,

vilken ej är präst, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår,

gäde vad i motsvarande avseende är stadgat för präst, som är ledamot i

domkapitel.

Samma lag vare beträffande åtal mot stiftssekreterare, sekreteraren vid

Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §, för förbrytelse

i tjänsten.

22 §.

Närmare föreskrifter rörande domkapitlens verksamhet meddelas av

Konungen i särskild instruktion.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

23 §.

Om hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet galle vad särskilt

är stadgat; skolande i övrigt vad i denna lag stadgas örn domkapitel i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse jämväl beträffande hovkonsistoriet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

Genom denna lag upphävas:

förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen

skall förhållas, i vad den strider mot bestämmelserna i denna lag;

lagen den 4 mars 1927 (nr 27) med vissa ändrade bestämmelser rörande

Stockholms stads konsistorium;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

bestämmelserna i denna lag.

Det åligger domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att i god tid

före denna lags ikraftträdande föranstalta örn erforderliga val av domkapitelsledamöter

och suppleanter.

Kan, då val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant

för sådan första gången skall äga rum, valet icke förrättas å prästmöte,

skall det förrättas kontraktsvis samt avse tiden från och med den dag

denna lag trätt i kraft till och med utgången av det år, då närmast infallande

prästmöte hålles.

I stift, varest teologisk fakultet finnes, skola av de domkapitelsledamöter

och suppleanter, som väljas av fakulteten, en ledamot och en suppleant

första gången utses för en tid av tre år, räknad från och med den dag

denna lag trätt i kraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 2Jfl.

11

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Frågan om en omorganisation av domkapitlen har länge stått på dagordningen,

och många äro de förslag, vilka tid efter annan framförts i syfte att

åstadkomma en mer eller mindre genomgripande omgestaltning av den

nuvarande kapitelorganisationen.

Senast har denna fråga varit föremål för utredning genom särskilda inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka den 25 juli 1935

avgivit betänkande (statens offentliga utredningar 1935: 31) med förslag

till lag om domkapitel m. m.

Innan jag närmare redogör för det förslag till ändrad kapitelorganisation,

som framlagts i omförmälda betänkande, torde jag inledningsvis få erinra

om de nuvarande bestämmelserna å förevarande område samt i korthet

redogöra för vissa tidigare förslag i ämnet och för de åtgärder, vilka senast

vidtagits för frågans utredning.

I. Inledning.

Gällande bestämmelser rörande domkapitlens sammansättning återfinnas

huvudsakligen i förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång

uti domkapitlen skall förhållas. I denna förordning föreskrevs, att domkapitlen,

med undantag av domkapitlen i universitetsstäderna, skulle bestå

av biskopen, domprosten och lektorerna vid stiftsstadens gymnasium. Då

sedermera under 1800-talet antalet lektorer vid läroverken ökades, kommo

emellertid de nytillkomna att ställas utanför kapitlen — så hava lektorerna

i främmande levande språk och biologiska ämnen icke blivit ledamöter av

kapitlen. I Uppsala och Lund bestå domkapitlen av ärkebiskopen respektive

biskopen i Lund samt de teologie professorerna, varvid är att märka, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J,1.

domprostbefattningarna i dessa städer för närvarande liro såsom prebenden

förenade med professorsämbetena i praktisk teologi. En särställning intages

av domkapitlet i Göteborg, där på grundval av ett kungl, brev av år

1719 sitta jämväl kyrkoherdarna i Göteborgs tyska och Kristine församlingar.

Dessutom är att anmärka, att domkapitlet i Visby intager en särskild

ställning såtillvida, som domprost ej finnes därstädes.

Stockholm har ett eget konsistorium med i stort sett samma befogenhet

i fråga örn den kyrkliga förvaltningen som domkapitlen. Detta konsistorium

utgöres numera, sedan dess organisation genom lagen den 4 mars

1927 med vissa ändrade bestämmelser rörande Stockholms stads konsistorium

undergått viss förändring, dels av dess större konsistorium, bestående

av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar samt tyska och finska

församlingarna med ärkebiskopen såsom den förnämste preses samt pastor

primarius såsom ordinarie preses, dels ock av dess mindre konsistorium,

bestående av, förutom ärkebiskopen och pastor primarius, sex av det större

konsistoriet inom detta valda ledamöter. De valda ledamöternas tjänstetid

i det mindre konsistoriet utgör sex år med möjlighet till omval. Till det

större konsistoriets handläggning höra, förutom val av ledamöter i det

mindre konsistoriet, allenast sådana ärenden, som av Kungl. Maj:t hänskjutits

till det större konsistoriets avgörande eller yttrande, under det att

däremot samtliga övriga inom Stockholms stads konsistorium till avgörande

eller yttrande förekommande ärenden handläggas och prövas av det

mindre konsistoriet.

Kyrkostyrelsen inom hovförsamlingen och Skeppsholms församling i

Stockholm handhaves av hovkonsistoriet, bestående av överhovpredikanten,

de ordinarie hovpredikanterna och kyrkoherden i Skeppsholms församling.

Då i 1687 års förordning föreskrevs, att flertalet domkapitel skulle bestå

av, förutom biskopen och domprosten, lektorerna vid stiftsstadens gymnasium,

hade denna anordning sin förutsättning i det nära samband, som i

äldre tid förefanns mellan kyrkan och undervisningsväsendet. Under 1600- talet var sålunda gymnasiets huvudändamål att utbilda kyrkans tjänare,

och ur lektorernas led rekryterades i stor utsträckning innehavarna av de

mera maktpåliggande och indräktiga prästerliga tjänsterna i församlingarna.

Lektorerna voro i allmänhet prästvigda, och de av dem, som så ej

voro, räknades likväl till det ecklesiastika ståndet. Efter hand började emellertid

kyrkans och skolans inbördes ställning att undergå förändring. Skolan

blev icke längre i samma utsträckning som förr en anstalt för prästbildningen,

och i samband därmed började även dess lärare allt mer att räknas

till lekmännens klass. Differentieringen mellan kyrkan och undervisningsväsendet

ökades sedermera ytterligare genom den utveckling av läroverken,

som ägde rum under 1800-talet, liksom genom den alltjämt fortgående

sekulariseringen av skolväsendet, och slutligen hade förhållandena under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+1.

gått en sådan förändring, att krav på en omorganisation av domkapitlen

började framställas i syfte att de måtte erhålla en med hänsyn till deras

kyrkliga uppgifter lämpligare sammansättning.

Sedan olika förslag till ändrad organisation av domkapitlen framlagts i

särskilda kommittébetänkanden åren 1828, 1816, 1873 och 1891 samt frågan

om en reformering av domkapitlen därjämte under senare hälften av

1800-talet förevarit till behandling vid åtskilliga riksdagar och kyrkomöten

utan att likväl något positivt resultat ernåtts, blev frågan ånyo föremål

för utredning genom en den 6 oktober 1905 tillsatt kommitté, vilken den

31 december 1906 avgav betänkande med förslag till lag angående organisation

av stiftsstyrelse m. m. Enligt detta förslag skulle domkapitlen bestå

av biskopen såsom ordförande, domprosten eller, där domprost ej funnes,

en av Konungen bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice

ordförande, en av Konungen förordnad, i lagkunskap förfaren man, en med

fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst försedd prästman inom stiftet, vald

av dess vid biskopsval röstberättigade präster, samt en ledamot, vald av

de för val av lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte utsedda elektorerna.

Vid handläggning av frågor angående folkundervisningen och folkskoleseminarierna

skulle emellertid i stället för den av prästerskapet valde ledamoten

inträda en ledamot, vald av ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

högre folkskolor och folkskoleseminarier. Samma bestämmelser, som kommittén

sålunda föreslog i fråga örn domkapitlen, skulle med vissa mindre

väsentliga avvikelser gälla även med avseende å Stockholms stads konsistorium.

Örn hovkonsistoriet skulle Konungen äga förordna.

Över detta förslag inhämtades utlåtanden av domkapitlen och Stockholms

stads konsistorium.

I de avgivna utlåtandena anmärktes mot den föreslagna sammansättningen

av domkapitlen huvudsakligen följande: Att de icke självskrivna

ledamöterna skulle utses genom val betecknades av fem domkapitel såsom

olämpligt särskilt med hänsyn till domkapitlets dömande myndighet, och

ansågo dessa domkapitel, att nämnda ledamöter borde förordnas av Kungl.

Maj:t utan föregående val. Fyra domkapitel förordade, att vid ifrågavarande

ledamöters tillsättning skulle i större eller mindre utsträckning tilllämpas

en modifierad princip, så att vederbörande valkorporation på förslag

uppsatte tre personer, av vilka Kungl. Majit utsåge en till ledamot.

Vidare framhölls allmänt, att det vore olämpligt att giva domkapitlet olika

sammansättning, allt eftersom kyrkliga ärenden eller skolärenden handlades.

En dylik anordning skulle, ansåg man, i hög grad försvaga domkapitlets

stabilitet och auktoritet samt skulle dessutom möta stora praktiska

svårigheter med hänsyn till den ofta uppkommande omöjligheten att uppdraga

en bestämd gräns mellan kyrkans och skolans angelägenheter. Förslaget

att en av domkapitlets ledamöter skulle vara en i lagkunskap förfaren

man väckte gensägelse från de flesta domkapitlen, och framhölls härutinnan

dels att en dylik anordning vore obehövlig, då konsistorienotarien

skulle vara förfaren i domarevärv och biskopen måste förutsättas äga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2^1.

grundlig insikt i kyrkolagen och dess tillämpning samt därmed sammanhängande

administrativa ärenden, dels ock att det mångenstädes kunde

bliva svårt att finna en person, som med ifrågavarande kvalifikation förenade

lämplighet jämväl i övrigt för ledamotskap i domkapitlet.

Frågan örn en reformering av domkapitlen upptogs sedermera ånyo genom

en motion (nr 26) vid 1909 års kyrkomöte, som i anledning därav i

skrivelse (nr 28) till Kungl. Majit — under erinran, bland annat, att, enligt

vad kyrkomötet hade sig bekant, 1906 års kommittébetänkande ansetts

behöva omarbetas — hemställde, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga

åtgärder för åstadkommande av tidsenlig omorganisation av de kyrkliga

konsistorierna. Förslag örn ändrad organisation av domkapitlen framfördes

även genom en motion (nr 13) vid 1910 års kyrkomöte. Denna

motion avstyrktes emellertid av kyrkolagsutskottet, som i avgivet betänkande

(nr 14) framhöll, bland annat, att kyrkomötet år 1909 ingått till

Kungl. Majit med framställning i ämnet, vadan utskottet vore förvissat,

att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet fästad på frågan. Kyrkomötet

beslöt därefter, på sätt utskottet hemställt, att motionen icke skulle till

någon kyrkomötets åtgärd föranleda.

Kungl. Majit uppdrog sedermera genom beslut den 13 november 1914

åt en kommitté att verkställa förnyad utredning av frågan örn de kyrkliga

konsistoriernas omorganisation samt till Kungl. Majit inkomma med det

utlåtande och förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Denna

kommitté, den s. k. domkapitelskommittén, avlämnade därefter med skrivelse

den 18 december 1918 betänkande och förslag rörande stiftsstyrelsernas

organisation, innehållande, bland annat, särskilda förslag till lag örn

stiftsstyrelse och instruktion för stiftsstyrelse.

Det grundläggande för 1918 års kommittéförslag var kapitlets uppdelning

på två avdelningar, en kyrkoavdelning och en skolavdelning, vilka

hade att fullgöra, den förra domkapitlets åligganden med avseende å stiftets

kyrkliga angelägenheter och den senare domkapitlets åligganden med

avseende å angelägenheter rörande undervisningsväsendet, dock att i plenum,

d. v. s. av båda avdelningarna gemensamt, skulle handläggas ärenden,

vilka anginge såväl kyrkliga angelägenheter som undervisningsväsendet,

ävensom i övrigt ärenden, vilka för vinnande av enhetlighet i behandling

och avgörande krävde handläggning i plenum eller eljest vore av beskaffenhet

att icke böra handläggas å avdelning. Biskopen skulle vara ordförande

i domkapitlet, såväl i dess plenum som å dess avdelningar. Att

vara vice ordförande i domkapitlet med skyldighet att såsom vice ordförande

tjänstgöra i plenum och å vardera avdelningen hade Kungl. Majit

att utse en akademiskt bildad lekman. Domprostens ställning såsom självskriven

vice preses i domkapitlet skulle sålunda upphöra. I övrigt skulle

domkapitlet bestå av följande ledamöter, nämligen kyrkoavdelningen av

två prästmän, som innehade ordinarie prästerlig tjänst i territoriell försam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

ling, och en i allmänna varv förfaren lekman samt skolavdelningen av två

i ordinarie befattning i folkundervisningens tjänst anställda män, av vilka

åtminstone den ene skulle vara anställd vid folkskola, och en i allmänna

värv förfaren lekman, samtliga utsedda av Kungl. Majit. Vid utarbetandet

av ifrågavarande förslag utgick kommittén från att Stockholm jämte delar

av angränsande stift skulle bilda ett nytt stift. Oavsett om så komme att

bliva förhållandet eller ej, ansåg emellertid kommittén, att den kyrkliga

styrelsen i Stockholm borde i tillämpliga delar erhålla ett vanligt domkapitels

sammansättning, dock att, därest kyrkostyrelsen i Stockholm skulle

kvarstå oförändrad, någon uppdelning av konsistoriet på avdelningar icke

borde ifrågakomma. Hovkonsistoriet skulle upphöra och dess verksamhet

övertagas av Stockholms konsistorium eller kapitel.

Domkapitelskommitténs betänkande var icke enhälligt utan åtföljdes av

vissa särskilda yttranden. Beträffande innehållet i dessa må här allenast

erinras om ett av biskopen L. Lindberg avgivet yttrande, vari hävdades, att

kapitlet borde vara odelat och att domprosten fortfarande borde vara vice

ordförande i kapitlet, samt föreslogs, att kapitlet skulle bestå av, förutom

biskopen såsom ordförande och domprosten såsom vice ordförande, en

präst, två skolmän och två lekmän, samtliga utsedda av Kungl. Majit.

Över domkapitelskommitténs betänkande avgåvos utlåtanden av domkapitlen,

kammarkollegiet och vissa andra myndigheter.

Starka betänkligheter uttalades därvid mot kommitténs förslag om kapitlets

uppdelning på avdelningar och örn upphävande av domprostens ställning

såsom självskriven ledamot och vice preses i kapitlet. Kommitténs

förslag härutinnan lämnades utan erinran av allenast ett domkapitel. De

flesta av de övriga domkapitlen förordade däremot det förslag till ändrad

sammansättning av kapitlen, som innefattades i den av Lindberg avgivna

reservationen. Emellertid framfördes även andra förslag till reformering av

domkapitlens sammansättning. Sålunda föreslog domkapitlet i Uppsala,

att domkapitlen skulle bestå av följande ledamöter, nämligen domkapitlen

i universitetsstäderna av biskopen, domprosten, två teologie professorer,

teologie lektorn vid stadens högre allmänna läroverk och folkskoleseminariets

rektor eller viss folkskolinspektör samt övriga domkapitel av biskopen,

domprosten eller, vad beträffade domkapitlet i Visby, komministern

därstädes, teologie lektorn vid stiftsstadens gymnasium eller, därest flera

gymnasier funnes i stiftsstaden, vid det äldsta latingymnasiet därstädes,

stiftsstadens seminarierektor eller viss folkskolinspektör, en av Kungl.

Majit förordnad folkskollärare och en av Kungl. Majit förordnad lekman.

Kyrkostyrelsen i Stockholm borde organiseras efter samma huvudgrunder

som domkapitlen i stiften. Domkapitlet i Västerås, som i huvudsak anslöt

sig till Lindbergs reservation, framhöll emellertid önskvärdheten av att i

universitetsstädernas domkapitel de teologiska fakulteterna bleve representerade

genom ett par av sina medlemmar samt att i övriga domkapitel teologie

lektorn alltjämt bibehölles såsom självskriven ledamot. Även domkapitlet

i Lund framlade ett särskilt förslag till ändrad sammansättning av

domkapitlen. Detta förslag framfördes sedermera ånyo i allt väsentligt genom

en vid 192G års kyrkomöte väckt motion, för vilken i det följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 2J+1.

kommer att närmare redogöras. Kammarkollegiet framhöll såsom anmärkningsvärt,

att kommittén, vilken sökt tillgodose kraven på representation i

stiftsstyrelserna för jämväl andra än de prästerliga fackintressena, emellertid

därvid icke medtagit någon representant för den juridiskt-administrativa

sakkunskapen, samt påyrkade, att konsistorienotarien eller, såsom

denne tjänsteman numera benämnes, stiftssekreteraren erhölle ledamots

ställning i kapitlet.

Frågan om förändrad sammansättning av domkapitlen upptogs sedermera

genom en vid 1925 års kyrkomöte väckt motion (nr 42) om utredning

angående beredande av ökat lekmannainflytande på det kyrkliga livet.

Kyrkolagsutskottet, till vars behandling motionen hänvisades, avstyrkte i

avgivet betänkande (nr 30) motionen, i vad den avsåg en omorganisation

av domkapitlen, under hänvisning till att frågan därom torde komma att

bliva föremål för Kungl. Maj:ts bedömande i samband med prövningen av

domkapitelskommitténs betänkande. Kyrkomötet beslöt därefter, på sätt

utskottet hemställt, att motionen i förevarande del icke skulle till någon

kyrkomötets åtgärd föranleda.

Emellertid togs frågan åter upp vid 1926 års kyrkomöte genom en motion

(nr 27) av professorerna Sven Herner och Hjalmar Holmquist.

I denna motion framhöllos följande förändringar i fråga örn domkapitlen

såsom särskilt behövliga: 1) kapitlets lösgörande från att ensidigt representera

den högre undervisningen och avlägsnandet av den nuvarande möjligheten,

att kapitlet kunde t. o. m. till sin majoritet utgöras av kyrkligt

likgiltiga ledamöter; 2) tillförandet av någon direkt representant för prästerskapet,

främst ur synpunkten av det sakliga värdet för ärendenas handläggning

men även ur synpunkten av att åtskilligt misstroende från prästernas

sida mot kapitlen därigenom kunde minskas; 3) erhållandet av

någon representant från folkskolundervisningen med speciell sakkunskap i

folkskolärenden; 4) förstärkning ur de i allmänna värv förfarna lekmännens

krets; samt 5) mera kontakt med det praktiskt kyrkliga arbetet i

stiftet. Å andra sidan framhöllos såsom vinster, som den historiska utvecklingen

frambragt i avseende å kapitlens sammansättning och vilka i möjligaste

mån borde bevaras, följande förhållanden: 1) vid svenska folkkyrkans

självstyrelse medverkade en institution, som till övervägande del utgjordes

av lekmän; 2) i denna vore den teologiska sakkunskapen och den

högre allmänna bildningen tillgodosedda; samt 3) till följd av kapitelmedlemmarnas

självskrivenhet finge kapitlet stor självständighet i sin ställning

inåt och utåt. I huvudsaklig anslutning till det förslag till ändrad sammansättning

av domkapitlen, som framlades av domkapitlet i Lund i dess

yttrande över domkapitelskommitténs betänkande, ansågo motionärerna,

att domkapitlen borde bestå av följande ledamöter, nämligen domkapitlen

i universitetsstäderna av biskopen, domprosten, professorn i praktisk teologi,

vilken för närvarande såsom prebendarie vore domprost, de två bredvid

denne äldsta teologie professorerna, som därtill vore villiga, seminarierektorn,

en på samma sätt som vid biskopsval utsedd präst i praktisk

tjänstgöring och en i allmänna värv förfaren lekman, utsedd av Kungl.

Majit efter förslag av domkapitlet, samt övriga domkapitel av biskopen,

domprost, där sådan funnes, teologie lektorn vid det äldsta högre allmänna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.

latinläroverket i stiftsstaden, seminarierektorn eller, där sådan icke funnes,

en av Kungl. Majit efter förslag av kapitlet förordnad folkskolinspektör

eller folkskollärare, en i praktisk tjänstgöring stadd prästman och två i

allmänna värv förfarna lekmän, de tre sistnämnda utsedda på samma sätt

som motsvarande ledamöter i universitetsstädernas domkapitel. Bisittarna

borde även hava rätt till ersättning för sitt arbete. På grund av vad sålunda

anförts föreslogo motionärerna, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit

hemställa, det Kungl. Majit ville låta utarbeta och för kyrkomötet framlägga

förslag till sådan lagändring, att domkapitlen komme att erhålla den

sammansättning, som nyss angivits, samt att skälig ersättning komme att

beredas domkapitlets medlemmar.

Över denna motion avgav kyrkolagsutskottet betänkande (nr 25), däri

utskottet framhöll följande:

Utskottet vore med motionärerna ense om att domkapitlen borde omorganiseras.

Angående de grunder för omorganisationen, som lämpligen borde

följas, samt beträffande sättet för ledamöternas utseende hade emellertid

uttalats mycket skilda meningar, och utskottet såge sig icke i stånd att tillstyrka

kyrkomötet något ställningstagande i dessa frågor. Då utskottet

alltså ansåge sig icke kunna angiva riktlinjer för omorganisationen och frågan

läge under Kungl. Majits bedömande i samband med domkapitelskommitténs

på sin tid avgivna betänkande, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon kyrkomötets åtgärd föranleda.

Mot utskottets beslut anmäldes reservation av hovrättsrådet K. J. Ekman,

som anförde:

Frågan om domkapitlens sammansättning torde icke synnerligen länge

till kunna undanskjutas. Svårigheten att finna en lösning är väsentligen

beroende därpå, att ovisshet råder dels örn folkskolans blivande ställning

i förhållande till kyrkan, dels om utsikterna för och lämpligheten av en utsträckt

tillämpning av synodalförfattningens principer i fråga örn stiftsorganisationen.

Då utvecklingen otvivelaktigt går i riktning av ett lossande av bandet

mellan kyrka och skola, icke tvärtom, finner jag det uppenbart, att domkapitlen

böra organiseras med klar blick för, att skolärendena kunna komma

att skiljas från domkapitlens handläggning och att sålunda frågan örn domkapitelsorganisationen

bör bedömas i främsta rummet ur kyrklig synpunkt.

Att domkapitlen organiseras i möjligaste mån rent kyrkligt, synes mig

erforderligt jämväl ur den synpunkten, att man nog torde hava att räkna

med att förr eller senare vid biskopens och domkapitlets sida en stiftsorganisation

kan komma att växa fram på episkopal-synodal grund i form av

ett lagfästat stiftsmöte med sitt permanenta stiftsråd. Givetvis komma i

denna nya organisation lekmannasynpunkterna och lekmannaintressena att

bliva dominerande. Den praktiska församlings- och kärleksverksamheten

torde bliva det huvudsakliga föremålet för dess omsorger. Det synes mig då

angeläget, att såsom en motvikt därtill de teologiska, prästerliga och kyrkligt

administrativa intressena bliva tillvaratagna av ett domkapitel, sammansatt

efter mera kyrkligt-teologiska och kyrkligt-administrativa linjer.

.Tåg finner mig alltså böra tillstyrka, att kyrkomötet hos Kungl. Majit

gör framställning örn förslag till en sådan sammansättning av domkapitlen,

att kapitlet kommer att erhålla ungefärligen följande sammansättning:

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 2/fl.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 241 ■

1) biskopen såsom självskriven ordförande;

2) domprosten såsom självskriven vice ordförande; i samband varmed

bör hemställas örn ändrade bestämmelser rörande kompetensvillkoren för

domprostbefattning i syfte att säkerställa full kompetens hos befattningens

innehavare;

3) en teologie lektor, respektive i universitetsstäderna en teologie professor,

såsom självskriven ledamot;

4) en lekman med juridisk eller administrativ kompetens, utsedd av

Kungl. Maj:t;

5) en ordinarie prästman (kyrkoherde eller komminister), vald av stiftets

kontraktsprostar såsom elektorer;

6) en lekman, vald av församlingarna genom elektorer, utsedda i ungefär

enahanda ordning som elektorerna för val av lekmän till kyrkomötet

(eller eventuellt av en blivande stiftssynod); dock med iakttagande, att,

så länge skolärendena handläggas av domkapitlen, i stället för denne lekman

skall i domkapitlet sitta en representant för folkskolan (seminarierektor,

folkskoleinspektör eller folkskollärare), utsedd av Kungl. Majit.

Kyrkomötet beslöt att hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

till omorganisation av domkapitlens sammansättning under beaktande

även av de synpunkter, som framförts i motionen och Ekmans reservation.

Detta beslut anmäldes i skrivelse den 2 november 1926 (nr 32).

Frågan örn domkapitlens omorganisation blev härefter föremål för beaktande

vid behandlingen av en vid 1927 års riksdag inom andra kammaren

av herrar H. M. Hallén och C. Jonsson väckt motion (nr 266), vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville efter erforderlig över- eller omarbetning av de förslag till tidsenliga

mellaninstanser för folkskoleväsendet i de nuvarande domkapitlens

ställe, som kunde förefinnas, snarast för riksdagen framlägga förslag till

inrättande av dylika mellaninstanser. Andra kammarens första tillfälliga

utskott, till vars behandling motionen hänvisats, avstyrkte i avgivet utlåtande

(nr 6) motionen under uttalande, bland annat, att man icke syntes

med fog kunna peka på några anmärkningsvärda olägenheter av att bibehålla

domkapitlen som instanser mellan de lokala skolmyndigheterna och

skolöverstyrelsen. Utskottet erinrade därjämte örn, hurusom den tanken

blivit framförd, att med domkapitlen skulle kunna adjungeras en i fråga

om folkskoleärenden speciellt sakkunnig person. Utskottet fann för sin del

denna utväg tilltalande men ansåg sig av formella skäl ej kunna tillstyrka

bifall till ett yrkande örn utredning i denna riktning. Slutligen förklarade

sig utskottet vilja framhålla, att frågan örn domkapitlens omorganisation

sedan länge stått på dagordningen. Det kunde under sådana omständigheter

ej vara lämpligt att nu i en detalj föregripa en möjligen ganska snar

omorganisation av hela institutionen. Mot utskottets beslut anmäldes reservation

av tre ledamöter, som ansågo, att utskottet bort tillstyrka utredning

om, vilka åtgärder kunde vidtagas för att i folkskoleväsendets mellan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition A7r 241.

instanser bereda ökat utrymme för verklig sakkunskap i skolfrågor. Kammaren

biföll utskottets hemställan.

Frågan örn en reformering av domkapitlen upptogs sedermera ånyo genom

en av professorn E. Linderholm vid 1929 års kyrkomöte väckt motion

(nr 19), däri föreslogs, att kyrkomötet skulle ingå till Kungl. Majit med

anhållan, att frågan om domkapitlens reorganisation måtte på basis av

gjorda utredningar och förslag göras till föremål för en snar lösning. I motionen

framlades därjämte ett förslag till ändrad sammansättning av domkapitlen,

enligt vilket dessa skulle komma att bestå av, förutom biskop och

domprost, en ärkediakon såsom biskopens ständige direkte medhjälpare

ute i stiftet, särskilt i fråga om församlingsliv, diakoni och mission, en stiftsrektor

för ungdomsvården och skolornas religionsundervisning, så länge

folkskolan lydde under domkapitlen, samt en stiftssyssloman för domkyrkans

och stiftets ekonomiska frågor. I anledning av ifrågavarande motion

beslöt kyrkomötet att hos Kungl. Majit göra framställning i ämnet, och

anmäldes detta beslut i skrivelse den 2 november 1929 (nr 31), däri anfördes

bland annat följande:

Sedan kyrkomötet i skrivelse den 2 november 1926 anhållit örn utredning

och förslag till omorganisation av domkapitlens sammansättning, hade frågan

i vissa hänseenden kommit i något förändrat läge. Kyrkomötet erinrade

i sådant hänseende örn att under år 1928 ny lönereglering genomförts

för befattningshavare vid domkapitlen och att i samband därmed inrättats

stiftssekreterarebefattningar med skyldighet för tjänstinnehavare att föredraga

inom hans tjänsteområde förekommande ärenden men utan rätt att

deltaga i besluten. Måhända vore efter inrättande av denna tjänst icke behövligt

att tänka sig i det omorganiserade domkapitlet en ledamot med

juridisk-administrativ utbildning. I domkapitlen borde, såsom redan år

1926 framhållits, för framtiden icke saknas en representant för folkskoleärenden.

Man syntes nämligen kunna utgå från, att skolärendena fortfarande

skulle handläggas av domkapitlen. Så sent som år 1927 hade i riksdagen

avvisats tanken på att inrätta särskilda mellaninstanser för folkskoleväsendet

i de nuvarande domkapitlens ställe. En sagda år inom andra kammaren

väckt motion i sådant hänseende föranledde ej någon denna kammares

åtgärd bland annat av det skälet, att det ej med fog kunde pekas på

några anmärkningsvärda olägenheter av att bibehålla domkapitlen som

instanser mellan de lokala skolmyndigheterna och skolöverstyrelsen. Mycket

tveksamt ställde sig kyrkomötet till motionärens förslag att, såsom

representanter för olika frågor rörande det inre församlingslivet, exempelvis

diakoni och ungdomsrörelse, insätta i domkapitlen i stället för nuvarande

ledamöter dels en ärkediakon och dels en stiftsrektor. De mycket

vittutseende frågor, som sammanhängde med organiserandet av arbetet på

dessa områden vare sig som hittills väsentligen på frivillighetens grund

eller genom legalt utsedda organ, vore ännu alltför outredda för att man

med någon grad av säkerhet kunde bedöma, huruvida eller i vilken mån de

borde inverka på grunderna för domkapitlens sammansättning. Frågan örn

inlemmande i domkapitlen av representanter för dessa kyrkliga rörelser

syntes därför för närvarande icke vara mogen för en lösning. Med stöd av

vad sålunda anförts anhöll kyrkomötet, att Kungl. Majit täcktes vid verk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jtl.

ställande av utredning och upprättande av förslag i anledning av kyrkomötets

skrivelse av den 2 november 1926 taga i beaktande även de synpunkter,

som nu av kyrkomötet berörts.

Genom 1932 års ecklesiastika boställsreform kom domkapitelsfrågan i ett

i viss mån förändrat läge. Enligt det förslag till ecklesiastik boställsordning,

som av Kungl. Maj:t förelädes 1932 års riksdag, skulle domkapitlen med

avseende å den ecklesiastika boställsförvaltningen erhålla vissa kontrolluppgifter

av praktisk art. Dessa, som visserligen även för det dåvarande

i ganska stor omfattning ankommo på domkapitlen, skulle under den nya

ordningen bliva mera maktpåliggande, i det att domkapitlen icke längre

såsom dittills skulle kunna påräkna någon regelbunden medverkan av länsstyrelserna

och kammarkollegiet. Enligt det av riksdagen antagna förslaget

till lag i ämnet skulle däremot de befogenheter, som jämlikt Kungl. Maj:ts

förslag voro avsedda att tillkomma domkapitlen, i stället tilldelas ett särskilt

inom varje stift inrättat organ, benämnt stiftsnämnd. Detta organ

skulle tillika fungera såsom överinstans över boställsnämnderna. Även kontrollen

över förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna skulle anförtros

åt stiftsnämnderna, och skulle dessa för fullgörande av sistnämnda

uppgift äga att hos sig anställa stiftsjägmästare, som liksom stiftsnämnden

skulle bekostas av kyrkofonden. Stiftsnämnd skulle bestå av fem ledamöter.

Av dessa skulle två utses av domkapitlet och tre av Kungl. Majit, som ock

skulle hava att förordna en av nämndens ledamöter till ordförande i nämnden.

En av de av domkapitlet utsedda ledamöterna skulle vara juridiskt

bildad och tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden. I det utlåtande

(nr 8) i ämnet, som avgavs av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott

och som i denna del godkändes av riksdagen, sade sig utskottet förutsätta,

att domkapitlet i regel utsåge en av sina ordinarie ledamöter samt sin stiftssekreterare

eller annan å dess kansli anställd befattningshavare till ledamöter

i stiftsnämnden, varjämte utskottet vidare framhöll, att stiftsnämnden

borde få anlita domkapitlets kansli för ärendens beredning, uppsättning

och expediering.

Då det av riksdagen antagna förslaget till ecklesiastik boställsordning

därefter godkändes av 1932 års kyrkomöte, godkände kyrkomötet därvid

även vissa uttalanden, som med avseende å stiftsnämnderna gjorts av

kyrkolagsutskottet i dess i ämnet avgivna betänkande (nr 1).

Utskottet hade sålunda bland annat framhållit vikten av, att samarbetet

mellan stiftsnämnden, å ena, samt domkapitlet och dess kanslipersonal,

å andra sidan, bleve så intimt som möjligt. Detta samarbete befordrades

säkerligen bäst genom att domkapitlet utsåge någon av sina ledamöter samt

stiftssekreteraren eller annan tjänsteman hos domkapitlet till ledamöter i

stiftsnämnden. De nya och ansvarsfulla administrativa uppgifter, som

kunde komma att åvila stiftssekreteraren eller annan domkapitlets tjänsteman,

då han valdes till ledamot av stiftsnämnden, finge emellertid icke för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.

anleda, att han förläde tyngdpunkten av sitt arbete till stiftsnämndsgöromålen

och läte domkapitelsärendena komma i andra hand. Särskilt vore det

av vikt, att möjligheterna hölles öppna för en vidare utveckling av den

strävan, som på senare tid gjort sig gällande, att bereda domkapitlet tillfälle

att i större utsträckning än hittills vid biskopens sida deltaga i den

mera interna stiftsvården och att för detta syfte även taga stiftssekreterarens

krafter i anspråk. Med hänsyn till nu anförda önskemål ville utskottet

erinra om att riksdagen genom stadgande i boställsordningen givit

Kungl. Majit befogenhet att ur kyrkofonden bevilja erforderliga anslag för

gäldande av kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet. Utskottet

ansåge sig därför kunna förvänta, att i den mån det ur nyss angivna synpunkter

bleve erforderligt, tillräcklig särskild arbetskraft skulle ställas till

stiftsnämndens förfogande. För att en enhetlig ledning av arbetet på det

för domkapitlet och stiftsnämnden gemensamma kansliet skulle bibehållas,

syntes det vara önskvärt, icke blott att biskopen invaldes i stiftsnämnden

utan även att han utsåges till ordförande i nämnden. Härigenom skulle

också enhetligheten i den kyrkliga administrationen befrämjas och kontinuitet

skapas mellan domkapitlens hittillsvarande uppgifter och stiftsnämndernas

verksamhet. Utskottet holle före, att dessa synpunkter varit vägledande

även vid riksdagens ställningstagande till spörsmålet örn stiftnämndernas

sammansättning. Skulle emellertid någon gång särskilda förhållanden

medföra, att till ordförande i stiftsnämnd utsåges annan person än

biskopen, borde denne likväl hava högsta inseendet över arbetet å domkapitlets

expedition i dess helhet.

Vid 1932 års kyrkomöte framfördes därjämte ånyo frågan örn ändrad

sammansättning av domkapitlen genom en av professorn Holmquist väckt

motion (nr 18), däri föreslogs, att kyrkomötet skulle, under hänvisning till

sina skrivelser den 2 november 1926 och den 2 november 1929 angående

omorganisation av domkapitlen, hos Kungl. Majit anhålla, att den i nämnda

skrivelser begärda utredningen med förslag i ärendet måtte snarast möjligt

komma till stånd. I anledning av denna motion anförde kyrkolagsutskottet

i avgivet betänkande (nr 9),

att utskottet anslöte sig till den av motionären framförda och av två

tidigare kyrkomöten uttalade åsikten, att domkapitlens nuvarande sammansättning

icke vore lämplig och att en reform vore påkallad. De riktlinjer

för en reform, som angivits av 1926 och 1929 års kyrkomöten, vore

emellertid icke längre möjliga att förorda. Frågan läge nämligen numera i

ett nytt läge. I detta hänseende syntes det vara nog att erinra örn det av

kyrkomötet antagna förslaget örn inrättande av stiftsnämnder och anställande

av stifts jägmästare samt örn de uttalanden, utskottet gjort rörande

detta förslag särskilt i avseende å domkapitlets religiösa uppgifter. Några

nya riktlinjer för en domkapitelsreform syntes icke kunna uppdragas, förrän

erfarenhet vunnits örn verkningarna av de beslutade stiftsnämnderna

och samorganisationen mellan domkapitlen och dom. På grund av det anförda

ansåge utskottet, att frågan örn förändrad organisation av domkapitlen

icke vore mogen att nu upptagas. Utskottet hemställde därför, att förevarande

motion icke måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd. Denna

hemställan blev ock av kyrkomötet bifallen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts -proposition Nr 2^1.

Frågan om ändrad lagstiftning å förevarande område anmäldes av mig

inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 31 maj 1931. Jag erinrade därvid om,

att domkapitlens reformering länge varit ett önskemål, samt anförde vidare

bland annat följande:

Då, sedan förutvarande utredningar verkställts, nya förhållanden inträtt,

vilka ej oväsentligt beröra kapitlens ämbetsförvaltning, finner jag fog föreligga,

att spörsmålet om en ändrad domkapitelsorganisation nu upptages

till förnyat skärskådande. Den utredning, som härutinnan bör igångsättas,

synes mig böra anförtros åt högst fyra inom ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkuniga.

Dessa sakkunnigas arbete bör inriktas på att söka tillförsäkra domkapitlen

en lämplig sammansättning med hänsyn såväl till deras dömande och

administrativa befogenheter som även till deras uppgift att vara verkliga

stiftsstyrelser. Det synes vara av vikt att domkapitlen innefatta såväl prästmän

som i det kyrkliga arbetet aktivt deltagande lekmän. Likaså torde böra

undersökas, huruvida och på vad sätt den teologiska sakkunskapen bör

bliva starkare företrädd särskilt med hänsyn till de nya uppgifter som det

av 1934? års riksdag antagna förslaget till lag om tillsättning av prästerliga

tjänster ålägger kapitlen.

Beträffande den juridiska sakkunskap, som erfordras för en del på domkapitlens

handläggning beroende ärenden, särskilt för deras dömande verksamhet,

synes det erforderligt att sådan sakkunskap företrädes av någon

medlem av kapitlet. Det må erinras, att stiftssekreteraren, vilken redan nu

föredrager ärenden i domkapitlet, äger reservationsrätt i frågor, som av honom

handläggas.

Vidkommande domkapitlens befattning med folkskoleärendena hava tid

efter annan framkommit förslag örn dessa ärendens överflyttande till särskilda

mellaninstanser. Då det emellertid synes ovisst, om eller när sådana

kunna komma att inrättas, torde folkskoleärendenas behandling i domkapitlen

böra under en eller annan form tills vidare kunna så ordnas, att deras

överförande till annan myndighet må kunna ske utan något mera kännbart

ingrepp i kapitlens blivande organisation.

Med avseende på sättet för utseende av medlemmar av kapitlen kunna

olika former tänkas: självskrivenhet, utseende genom Kungl. Majit och val.

Med hänsyn till de uppgifter, som böra tillkomma kapitlen, kan en kombination

av de tre olika metoderna ifrågasättas. I fråga om bibehållande

av biskops själ vskri venhet som medlem och ordförande i domkapitlet torde

fullständig enighet råda.

Förutom de förhållanden, som i det föregående något berörts, hava vid

behandling av omorganisationsfrågan en mångfald olika spörsmål dryftats,

vilka böra underkastas en förnyad granskning och omprövning. Jag erinrar

blottom adjunktion i kapitlen, om eventuellt undantagande av vissa enklare

ärenden m. m. från kollegial behandling ävensom örn arvoden åt vissa av

domkapitelsledamöterna. Nu berörda spörsmål, liksom frågan om omfattningen

av en eventuell ny lagstiftning på området, böra av de sakkunniga

upptagas till behandling.

Efter erhållet bemyndigande tillkallade jag den 11 juni 1934 professorn

vid universitetet i Lund, domprosten Yngve Torgny Brilioth, ledamoten av

riksdagens andra kammare, kyrkoherden Harald Martin Hallén, ledamoten

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21+1.

av riksdagens första kammare, rådmannen Pontus Sandström och ledamoten

av riksdagens andra kammare, hemmansägaren Jonas Nikolaus Svedberg

i Hälsingmo att såsom sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet

verkställa den föreslagna utredningen.

Till de sakkunniga överlämnades för att tagas i övervägande vid utredningen

följande handlingar:

betänkande med förslag till vissa ändringar i lärares straff- och processrättsliga

samt disciplinära ställning, avgivet i juli 1918 av särskilda inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, ävensom i anledning av

nämnda förslag infordrade yttranden;

en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening

den 30 oktober 1931 gjord framställning angående kyrkomusikerkårens

representation i domkapitlen; samt

kyrkomötets skrivelse den 1 december 1934, nr 20, i anledning av väckt

motion angående reformering av gällande förordning rörande rättegång i

domkapitel.

De sakkunniga avgåvo den 25 juli 1935 betänkande (statens offentliga

utredningar 1935:31) med förslag till:

1) lag om domkapitel;

2) instruktion för domkapitlen;

3) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond;

4) kungörelse örn ordningen för utbetalning av ersättning ur kyrkofonden

till åklagare vid domkapitel i fall, varom förmäles i 23 § andra stycket

lagen örn domkapitel; samt

5) kungörelse örn ändrad lydelse av 14 och 24 §§ instruktionen den 16

september 1932 (nr 425) för stiftsnämnd och stiftsjägmästare.

Över de sakkunnigas betänkande hava samtliga domkapitel, Stockholms

stads konsistorium, hovkonsistoriet, kanslersämbetet för rikets universitet,

de teologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, kammarkollegiet,

statskontoret och skolöverstyrelsen avgivit infordrade utlåtanden,

därvid domkapitlet i Lund tillika överlämnat yttranden från medlemmar

av det underlydande prästerskapet inom Lunds stift, varjämte skolöverstyrelsen

överlämnat yttranden från statens folkskolinspektörer, folkskolestyrelserna

i de städer, som i vissa avseenden äro fritagna från statlig

inspektion över folkskoleväsendet, samt vissa folkskollärarkårens sammanslutningar.

Vidare hava justitiekanslersämbetet, processlagberedningen,

länsstyrelserna, Överståthållarämbetet och stiftsnämnderna fatt yttra sig

över vissa delar av betänkandet. Härjämte hava yttranden över betänkandet

inhämtats av centralstyrelserna för allmänna svenska prästföreningen

och Sveriges allmänna folkskollärarförening samt av styrelserna för svenska

landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet. Slutligen hava

stiftsråden erhållit tillfälle att yttra sig över betänkandet, och hava med

anledning härav yttranden inkommit från stiftsråden i Uppsala, Linköping,

Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand och Luleå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.

Det av de sakkunniga utarbetade förslaget till lag om domkapitel har

därefter inom ecklesiastikdepartementet gjorts till föremål för en överarbetning,

varvid vissa ändringar vidtagits i detsamma. Förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 örn kyrkofond har,

på sätt i det följande kommer att närmare beröras, inom departementet

upptagits till behandling i visst annat sammanhang. De övriga förslagen,

vilka avse administrativa författningar, torde icke nu böra upptagas till

vidare behandling.

II. Frågan om domkapitlens organisation.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de sakkunnigas förslag

till lösning av frågan örn domkapitlens organisation samt däröver avgivna

yttranden. I anslutning härtill kommer jag även att angiva den ståndpunkt,

jag för egen del funnit mig böra intaga i denna fråga.

De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skola domkapitlen regelmässigt

bestå av biskopen såsom preses, domprosten såsom vice preses, en

av Kungl. Maj:t efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad

ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna skrifter eller annorledes

ådagalagt lärdom i teologiska eller humanistiska ämnen, stiftssekreteraren,

en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig

tjänst i stiftet, samt två av ombud för pastoraten i stiftet valda, inom stiftet

boende lekmän, som ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet.

Val av prästerlig ledamot skall äga rum å prästmöte inför biskopen såsom

valförrättare och avse tiden från och med den 1 januari året näst efter det,

då valet skett, till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles.

Därest till följd av uppkommen ledighet fyllnadsval måste anställas, skall

sådant val i regel äga rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt

kontrakt, skola vara valförrättare. Lekmannaledamöter, som utses av ombud

för pastoraten, skola väljas för sex år, räknade från och med den 1

januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall äga rum inför biskopen

eller, om biskopen har förfall eller biskopsämbetet är ledigt, inför en av

domkapitlet förordnad valförrättare; och även fyllnadsval skall, då sådant

erfordras, förrättas i samma ordning. Ombud för val av lekmannaledamöter

skola utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre

folkmängd än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör

minst 10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat,

vars folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock skall domkapitlet

äga förordna, att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava

mindre folkmängd än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000,

skall utses ett gemensamt ombud.

I fråga om domkapitlen i Uppsala och Lund hava de sakkunniga föreslagit

en i viss mån annan sammansättning än den, för vilken nu redogjorts,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

i det att, i stället för den ledamot med högre teologisk eller humanistisk

bildning, som enligt de sakkunnigas förslag skall ingå i de övriga domkapitlen,

i domkapitlen i Uppsala och Lund skola ingå två teologie professorer.

Härigenom skulle följaktligen dessa domkapitel komma att bestå av biskop

och sju ledamöter, under det att de övriga domkapitlen komme att bestå

av biskop och sex ledamöter. Beträffande sättet för utseende av de två professorer,

vilka sålunda enligt de sakkunnigas förslag skola ingå i domkapitlen

i universitetsstäderna, hava de sakkunniga föreslagit, att de skola väljas

av den teologiska fakultetens professorer för två år i sänder.

Med avseende å domkapitlet i Visby, där, såsom förut omnämnts, domprost

ej finnes, hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Majit skall äga

att för sex år i sänder förordna någon av stiftets kyrkoherdar att vara ledamot

och vice preses i kapitlet.

Beträffande den kyrkliga styrelsen i Stockholm hava de sakkunniga ansett,

att denna bör i tillämpliga delar erhålla ett vanligt domkapitels sammansättning

och att i samband därmed även benämningen Stockholms

stads konsistorium bör utbytas mot benämningen Stockholms domkapitel.

I fråga om den närmare organisationen av Stockholms domkapitel hava de

sakkunniga föreslagit, att ärkebiskopen, såsom hittills i konsistoriet, skall

vara preses i kapitlet, då han är närvarande vid dess förhandlingar, samt

att kapitlet i övrigt skall bestå av följande ledamöter, nämligen pastor primarius

såsom ordinarie preses, en av Kungl. Majit för sex år i sänder bland

kyrkoherdarna i de underlydande församlingarna förordnad ledamot såsom

vice preses, en av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet för sex år i

sänder förordnad ledamot med högre teologisk eller humanistisk bildning,

domkapitlets sekreterare, en av Stockholms prästerskap vald präst, som

innehar ordinarie prästerlig tjänst i staden, samt två av ombud för de underlydande

församlingarna valda, i staden boende lekmän, som ådagalagt

nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. För val av såväl prästerlig

ledamot som lekmannaledamöter i Stockholms domkapitel hava de sakkunniga

föreslagit i huvudsak samma bestämmelser som beträffande val av

motsvarande ledamöter i de övriga domkapitlen.

I hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet har icke någon ändring

ifrågasatts.

Vad beträffar domkapitlens befattning med ärenden angående folkundervisningsväsendet,

hava de sakkunniga föreslagit, att vid varje domkapitel,

med undantag av Stockholms domkapitel, skall såsom föredragande i dylika

ärenden vara förordnad en person med anställning i folkundervisningens

tjänst. Förordnande att vara föredragande i skolärenden skall meddelas

av Kungl. Majit för sex år i sänder.

Såsom motivering till det förslag, de sakkunniga sålunda framlagt till

ändrad organisation av domkapitlen, hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 2^1.

Det vore påtagligt, att domkapitlens uppgifter under tidens lopp väsentligen

förträngts samt att deras verksamhet i allt högre grad kommit att begränsas

till ett ämbetsmannamässigt korrekt avgörande av de förvaltningsoch

disciplinmål, som automatiskt förelegat, under det att den aktiva befattning

med kyrkans liv och gärning i stiftet, som bort vara en stiftsstyrelses

väsentligaste uppgift, trängts undan eller helt försvunnit. Att domkapitlens

betydelse i kyrkostyrelsen sålunda syntes vara stadd i avtagande,

berodde till väsentlig del på att den sammansättning, domkapitlen för närvarande

hade, icke vore tillfredsställande.

I en lagstiftning med syfte att åstadkomma en reformering av domkapitlen

borde även domkapitlens positiva uppgifter att främja det kyrkliga

livets vård och förkovran, den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården

angivas på ett sådant sätt, att vidast möjliga fält öppnades för deras

verksamhet och initiativkraft. Av vikt vore nämligen, att domkapitlens

verksamhet icke inskränktes allenast till en ämbetsmannamässig behandling

av frågor, som på ett eller annat sätt hänskjutits till deras bedömande, utan

att de jämväl med uppmärksamhet och intresse följde den kyrkliga och

religiösa utvecklingen och toge initiativ till sådant, som vore ägnat att

främja densamma. Ur denna synpunkt vore det ock av synnerlig vikt, att

domkapitlen vid fullgörandet av berörda uppgifter läte sig angeläget vara

att, där så lämpligen kunde ske, samarbeta med frivilliga organisationer för

främjande av kyrklig och religiös verksamhet. Därmed skulle jämväl ett

närmare samband kunna knytas mellan domkapitlen och de nya organ för

exempelvis diakoni och ungdomsrörelse, som i de flesta stift trätt vid de

legala organens sida. Huru de sakkunniga tänkt sig, att ett dylikt angivande

av domkapitlens allmänna uppgifter lämpligen kunde ske, framginge av

innehållet i 13 § i förslaget till lag örn domkapitel.

I fråga örn domkapitlens storlek och sammansättning kunde i de tidigare

framkomna reformförslagen olika tendenser iakttagas: å ena sidan en strävan

att av praktiska skäl nedbringa antalet ledamöter, å den andra en önskan

att bereda plats i kapitlet för representanter för olika intressen och

grupper. Utan tvivel vore en begränsning av medlemsantalet av betydelse

för kapitlets effektivitet, och det hade med rätta betonats, att detta, såsom

en styrande och dömande myndighet, icke i första hand borde sammansättas

som en representation för olika intressen. Å andra sidan vore det påtagligt,

att det vore till fördel för kapitlets kompetens, om det inrymde

olikartad erfarenhet, och att det borde stärka förtroendet till kapitlet och

därmed dess förmåga att göra gagneliga insatser i stiftets liv, om prästerskapet

och det aktiva lekfolket kände sig vara företrädda inom detsamma.

På grund härav syntes den önskvärda begränsningen av kapitlets storlek

icke böra så starkt betonas, att dess tjänlighet för sin uppgift därigenom

lede intrång.

Med avseende på de intressegrupper, som borde vara företrädda inom

kapitlet, syntes enighet förefinnas därom, att både prästerna och lekmännen

i församlingarna borde vara representerade. I regel hade man också tänkt

sig, att folkskoleintresset skulle vara företrätt, antingen så att lärarkårerna

vid folkskolorna och seminarierna skulle vara berättigade att genom val

utse en medlem, såsom i 1906 års förslag, eller så att på annat sätt en sakkunnig

på folkundervisningens område skulle insättas. Längst i denna riktning

gick 1918 års förslag, som rentav delade kapitlet på två sektioner, den

ena för kyrko- och den andra för skolärenden. Att det icke skulle vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/t /.

lämpligt att med hänsyn till en uppgift, vars kvarblivande under kapitlen

vore starkt ifrågasatt, och vars omfattning i varje fall i senare tid rönt

stark inskränkning, uppge kapitlens enhetlighet, syntes nu vara uppenbart.

En reform av kapitlen måste utgå ifrån dessas karaktär av kyrkostyrelser

och ge dem en för detta ändamål lämplig sammansättning. Å andra sidan

vore det givetvis icke möjligt att ignorera den befattning med skolärenden,

som nu tillkomme och sannolikt under en obestämd framtid bomme att tillkomma

kapitlen: en reform måste göra dem tjänligare än de för närvarande

kunde anses vara att tjäna också som mellaninstanser för folkskoleväsendet

och som styrelser för folkskoleseminarierna, för så vitt detta kunde ske utan

att förrycka deras ställning som kyrkliga organ.

Beträffande de särskilda ledamöter, vilka enligt de sakkunnigas förslag

skola ingå i de nya domkapitlen, framhålla de sakkunniga till en början,

att fullständig enighet syntes råda i fråga om bibehållande av biskopens

självskrivenhet som ledamot och preses i kapitlet. Då de sakkunniga i detta

hänseende anslutit sig till den nuvarande ordningen, syntes följaktligen

någon särskild motivering härtill icke vara erforderlig.

Även i fråga om domprosten syntes det vara en allmänt omfattad mening,

att dennes nuvarande ställning i kapitlet borde bibehållas. Det hade jämväl

synts de sakkunniga vara av särskild vikt, att självskrivenhetens princip

och den friare ställning, som denna medförde, bevarades med avseende

å kapitlets vice preses. Domprostens plats i kapitlet utgjorde ock för närvarande

så gott som den enda resten av kapitlets historiska samhörighet

med domkyrkan och dess gudstjänstliv. Genom hans ställning i kapitlet

markerades domkyrkans egenskap att vara en hela stiftets kyrka och ej enbart

en församlingskyrka. Den utveckling, som stiftens gemensamma Inpå

senare tid vunnit, gjorde det snarast lämpligt, att denna domkyrkans

betydelse starkare än förr betonades. Beträffande domprosten i universitetsstädernas

domkapitel kunde därjämte framhållas, att denne genom sin

akademiska läraruppgift, som omfattade såväl kyrkorätt som andra sidor

av vetenskapen örn kyrkans handlande, kunde antagas äga vissa förutsättningar

just för ställningen som biskopens ställföreträdare i kapitlet ävensom

att det borde vara av särskild betydelse för hans vetenskapliga gärning, att

han genom medlemskap i kapitlet bomme i närmare praktisk beröring med

den kyrkliga lagstiftningens och förvaltningens utveckling.

Förslaget, att i flertalet domkapitel skall ingå en av Kungl. Majit förordnad

ledamot med högre teologisk eller humanistisk bildning, har framkommit

efter överväganden, huruvida lektorernas självskrivenhet borde i

någon mån bibehållas. De sakkunniga anföra härom:

Att lektorskapitlen i det hela överlevat sig själva, torde å ena sidan vara

så pass allmänt erkänt, att någon närmare utredning härom icke erfordras.

Rättvisan kräver å andra sidan, att det framhålles, att dessa kapitel, ehuru

deras medlemmar ofta endast genom en tillfällighet insatts i kyrkostyrelsen,

i många fall fyllt sin uppgift på ett sätt, som förtjänar allt erkännande. Det

har utan tvivel ilven varit till gagn för kyrkan, att representanter för den

högre lekmannabildningen i så stor utsträckning tagits i anspråk för kyrkans

tjänst. Det har ock synts de sakkunniga, att det skulle vara av stort

värde, därest den representation för det högre kulturlivet, som utgjorts av

de självskrivna lektorsmedlemmarna, kunde i någon form bevaras även i de

nya domkapitlen.

Medan de senare kommittéförslagen helt uteslutit alla lektorer från med
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

lemskap i kapitlet, bär det dock från flera håll föreslagits, att teologie lektorn

skulle behålla sin ställning som självskriven kapitelmedlem. Så är

t. ex. fallet i 1873 års kyrkolagsförslag, i de yttranden över 1918 års kommittéförslag,

vilka avgåvos av domkapitlen i Uppsala, Västerås och Lund,

i professorerna Herners och Holmquists motion vid 1926 års kyrkomöte

samt i hovrättsrådet Ekmans reservation till kyrkolagsutskottets betänkande

i anledning av berörda motion. Till stöd för en dylik anordning har

gjorts gällande, att den flerhundraåriga tradition, som förbundit kyrkan

och de högre läroverken, icke utan tvingande skäl bör helt och restlöst avbrytas.

En lektors kvarstannande i kapitlet skulle i varje fall kunna garantera,

att de betydelsefulla kulturella och pedagogiska intressen, som läroverken

företräda, och som utan tvivel förtjäna att mera komma till sin rätt

i kulturlivet över huvud taget, skulle bliva företrädda i kyrkostyrelsen.

Mot ett sådant bevarande av en självskriven lektor i kapitlet talar emellertid

å andra sidan den synpunkten, att det knappast är i överensstämmelse

med den i förhållande till kyrkan och särskilt till domkapitlen så gott

sorn helt självständiga ställning, som de högre läroverken vunnit, att en av

dessas lärare enbart på grund av sin tjänst vid läroverket skulle inträda som

medlem av domkapitlet. Det kan vidare hävdas, att det starkt ökade antalet

läroverk gör det mindre motiverat, att någon viss lektor, som händelsevis

fått sin placering vid stiftsstadens gymnasium, skulle ombetros med

en uppgift, för vilken han måhända ej ägde särskild fallenhet. Fastmera lärer

det med fog kunna göras gällande, att det skulle vara till fördel, därest man

för tillgodoseende av det intresse det här gäller icke vore uteslutande hänvisad

till lektorerna vid stiftsstädernas läroverk utan hade frihet att träffa

sitt val inom en vidare krets av representanter för den högre andliga odlingen.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga icke heller ansett sig böra

förorda bibehållandet av självskrivenhet till medlemskap i kapitlet för någon

av lektorerna, utan hava de sakkunniga i stället ansett det böra överlämnas

åt Kungl. Majit att, inom eller utom lektorernas krets, förordna en

ledamot med sådana kvalifikationer, att genom dennes medlemskap i kapitlet

ett visst samband med de nuvarande lektorskapitlen komme att bevaras.

Med avseende å den kompetens, som bör krävas av ifrågavarande ledamot,

anföra de sakkunniga vidare:

Det torde ligga i sakens natur, att till de ledamotsbefattningar, som här

avses, företrädesvis böra förordnas personer med högre teologisk kompetens.

Oavsett den kompetens i sådant hänseende, som kan vara att påräkna

hos vissa andra ledamöter, lärer sålunda en särskild representant i kapitlet

för den högre teologiska bildningen vara väl motiverad. Skall kapitlet i

denna tid av med varandra tävlande världsåskådningar och splittring på

andelivets område kunna hävda en ledareställning inom stiftet och över

huvud äga den andliga auktoritet, utan vilken kyrkostyrelsen i en evangelisk

kyrka icke kan utövas, är det ett betydelsefullt krav, att det rymmer

inom sig ett icke alltför ringa mått av teologisk bildning — jämte den praktiska

förfarenhet, som också är oumbärlig. Det kan erinras därom, att domkapitlen

hava en särskild uppgift som remissinstanser för de kyrkliga frågor,

som väckas inom kyrkomöte och riksdag. Särskilt beror den sakliga prövningen

av förslag till ändringar i de kyrkliga böckerna och i kyrkolagen till

icke ringa grad på det arbete, som nedlägges i kapitlen, och på den sakkunskap,

som därvid står till förfogande.

Det får icke heller förglömmas, att det alltfort tillkommer domkapitlen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2/fI.

att examinera i prästexamen. Väl har denna examen alltmer fått en övervägande

formell karaktär, och de därvid avgivna betygen bygga så gott

som helt på examinandernas förut mottagna akademiska vitsord. Men det

torde dock vara av vikt, att denna domkapitlens rätt att själva pröva de

kandidater, som anmäla sig för prästvigning, icke upphör. Så länge berörda

examen fortbestår, lärer det i allt fall vara nödvändigt att taga hänsyn därtill

vid en reformering av domkapitlens organisation. När 1918 års kommittéförslag

ersatte prästexamen med ett »pastoralt prov», som skulle ledas

av biskopen med biträde av den eller dem, som domkapitlet därtill utsåge

— provet ifråga synes skola ha snarast inneburit en dubblering av de

praktiska proven vid universitetet — så var detta väl egentligen en konsekvens

därav, att förslaget innebar inrättande av kapitel, som icke skulle

hava ägt den sakkunskap, att det över huvud varit tänkbart att betro dem

med uppdraget att förrätta prästexamen. Detta kastar ett klart ljus över

den fråga det här gäller. De allra flesta senare förslag hava saknat blick för

behovet av teologisk sakkunskap och lärdomens auktoritet inom kapitlen,

örn dessa över huvud skola kunna fullgöra sin uppgift som stiftsstyrelser.

En reform, som snarare minskar än ökar denna auktoritet, är icke önskvärd.

Örn sålunda till de ledamotsbefattningar, som här avses, företrädesvis

böra förordnas personer med högre teologisk bildning, kan man dock icke

bortse ifrån, att det i särskilda fall måhända kan möta svårighet att till

dylik befattning erhålla en person, som med grundliga teologiska insikter

förenar lämplighet jämväl i övrigt för ledamotskap i domkapitlet. Det

torde icke heller böra förbises, att även vetenskaplig skolning inom andra

vetenskapsgrenar, framför allt givetvis inom det humanistiska området, kan

vara av betydelse för hävdandet av kapitlets andliga auktoritet. Med hänsyn

härtill hava de sakkunniga ock ansett den möjligheten böra hållas

öppen, att till ifrågavarande befattningar jämväl må kunna förordnas personer

med högre humanistisk bildning.

Med avseende å motiveringen i nu förevarande del är de sakkunnigas

betänkande såtillvida icke enhälligt, som två av de sakkunniga, herrar Hallén

och Svedberg, gentemot majoritetens uttalanden i fråga örn domkapitlens

befogenhet att förrätta prästexamen förklarat sig anse denna befogenhet

icke böra bibehållas samt hemställt om dess upphävande.

Beträffande stiftssekreteraren framhålla de sakkunniga, att den juridiska

och administrativa sakkunskapen borde vara företrädd av någon medlem

av kapitlet samt att den lämpligaste utvägen att tillföra kapitlet dylik sakkunskap

syntes vara att låta stiftssekreteraren inträda såsom ledamot i

kapitlet. Enligt gällande arbetsordning för domkapitlens expeditioner ägde

stiftssekreteraren deltaga i domkapitlets överläggningar med rätt för honom

att, då beslut ej överensstämde med av honom uttalad mening, anteckna

denna till protokollet. Härigenom hade i själva verket stiftssekreteraren

kommit så nära ställningen som ordinarie ledamot, att det snarast vore en

ofrånkomlig konsekvens, att han formligen insattes som sådan. Stiftssekreteraren

vore i regel också medlem av stiftsnämnden, ett uppdrag, sorn han

enligt den nyss anförda arbetsordningen vore skyldig att mottaga, och syntes

det vara av betydelse för enhetligheten i den nu på två myndigheter,

domkapitel och stiftsnämnd, delade stiftsstyrelsen, att utom biskopen —

som genom praxis, men ej på grund av lag vore medlem och ordförande i

stiftsnämnden — ytterligare en medlem bleve för båda dessa myndigheter

gemensam.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis ''proposition Nr 2^1.

De sakkunniga uttala vidare, att ett kapitel, bestående av biskop, domprost

eller, där domprost ej funnes, en av Kungl. Majit förordnad vice preses,

en av Kungl. Majit förordnad ledamot med högre teologisk eller humanistisk

bildning samt stiftssekreteraren, möjligen skulle kunna tillfredsställande

fungera med avseende på de löpande ärendenas behandling, men att

dess ringa medlemsantal måhända skulle medföra risken för en viss byråkratisk

förträngning och att det knappast skulle komma att äga tillräcklig

kontakt med det kyrkliga livet i församlingarna för att kunna bliva ett

aktivt centrum i stiftets liv. De sakkunniga hade därför ansett, att nu omförmälda

ledamöter, vilka syntes väl ägnade att utgöra en fast kärna i

kapitlet, borde kompletteras med ett rörligt element, som tillika skulle

representera prästerskapets och lekmannaförsamlingens synpunkter, samt

att en lämplig utväg härtill skulle kunna beredas genom att några för viss

tid valda ledamöter insattes i kapitlet.

Lämpligheten av att ledamöter av domkapitlen sålunda utsåges genom

val hade visserligen tidigare i flera sammanhang starkt ifrågasatts. Detta

hade särskilt gällt sådana förslag, enligt vilka ett flertal av medlemmarna

skulle utses genom val. Vid granskning av ett av lagutskottet vid riksdagen

1856—1858 framlagt förslag, enligt vilket domkapitlen skulle bestå av

biskopen jämte fem ledamöter, av vilka tre och i vissa fall fyra skulle för

fem år i sänder väljas av de ordinarie prästerna i stiftet samt lärarna vid

stiftets elementarläroverk, hade sålunda högsta domstolen anmärkt, att en

dylik anordning, enligt vilken hälften och på flera ställen två tredjedelar

av domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas av de kapitlet underlydande

prästerna och skollärarna, oaktat dessa fortfarande komme att

vara underkastade kapitlets domsrätt i avseende å begångna tjänstefel,

icke vore lämplig. Liknande betänkligheter hade uttalats i fråga om andra

förslag, som också byggt på valprincipen. Härtill syntes dock kunna anmärkas,

att dessa betänkligheter egentligen endast kunde med fullt fog göras

gällande för den händelse, att ett flertal eller majoriteten av kapitlets medlemmar

skulle utses genom val. Det hade vidare erinrats därom, att valprincipen

även kommit till användning vid utseende av ledamöter i rådstuvurätterna,

häradsnämnderna och ägodelningsrätterna. Kritiken mot valprincipen

syntes också utgå från en viss överbetoning av kapitlens dömande

befogenhet. Valprincipen läte sig därjämte väl förenas med en sådan uppfattning,

som i kapitlen såge framför allt aktiva organ för stiftsstyrelsen,

vilka för sin effektivitet vore väsentligen beroende av en levande kontakt

med det andliga livet inom församlingarna och bland prästerskapet.

Att i kapitlet bereda plats för mer än en representant för prästerskapet

syntes icke vara nödigt eller lämpligt. Däremot hade de sakkunniga ansett

ändamålsenligt, att antalet lekmannarepresentanter bestämdes till två,

enär därigenom olika delar av stiftet ävensom skilda åsiktsriktningar bland

de kyrkligt intresserade lekmännen kunde bliva företrädda i kapitlet.

Beträffande sättet för val av prästerlig ledamot erinra de sakkunniga

om, hurusom enligt 1906 års förslag val av dylik ledamot skulle äga rum

kontraktsvis. Emellertid hade de sakkunniga ansett ett annat alternativ

vara att föredraga, nämligen att valet förrättades å prästmöte. En dylik

anordning skulle enligt de sakkunnigas mening erbjuda vissa fördelar. De

sakkunniga framhålla i sådant hänseende, att för närvarande någon organisk

förbindelse ej förefunnes mellan prästmötet och domkapitlet samt att

detta vore ett förhållande, som bidroge till intrycket av en viss brist på

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.

sammanhang i stiftets organisation. Därest valet av ifrågavarande domkapitelsledamot

komme att äga rum å prästmöte, skulle denna brist komma

att i viss mån hävas och prästmötesinstitutionen närmare sammanknytas

med domkapitlet. Det syntes vidare kunna antagas, att ett val förrättat av

det församlade prästerskapet skulle bliva ett bättre uttryck för den verkliga

stämningen i stiftet än ett, som skedde inom de olika kontrakten vart

för sig och måhända utan tillräcklig inbördes kontakt mellan de väljande.

I fråga örn sättet för val av lekmännens representanter i domkapitlen

anföra de sakkunniga:

Att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om val av lekmannarepresentanter

i domkapitlen är en uppgift, som erbjuder vissa svårigheter. Enligt

1906 års förslag skulle sådant val förrättas av elektorerna för val av kyrkomötesombud.

En dylik anordning är dock ägnad att väcka betänklighet.

Det torde sålunda vara föga ändamålsenligt att inom ett och samma stift

hava två särskilda elektorsförsamlingar för val av ifrågavarande ledamöter,

vilket ju i samtliga stift utom Visby stift bleve fallet, örn ordningen för val

av kyrkomötesombud tillämpades utan modifikation. Den i 1906 års betänkande

föreslagna ordningen synes vidare förutsätta, att val, som här

avses, skulle till tiden sammanfalla med val av kyrkomötesombud och att

följaktligen lekmannarepresentanterna i domkapitlen skulle avgå, så ofta

val av kyrkomötesombud ägde rum. Måhända räknade man 1906 knappast

med att kyrkomöte skulle komma att hållas oftare än vart femte år. Utvecklingen

har emellertid lett därhän, att kyrkomötenas sammanträdestider

numera äro högst fluktuerande, och att låta Iekmannarepresentanternas

mandattid i domkapitlet vara beroende av tiden för kyrkomötenas sammankallande

kan ej vara lämpligt. Lika opraktiskt torde det vara att, oavsett

om kyrkomöte hålles eller ej, sammankalla elektorerna enbart för att

förrätta val av ledamöter i domkapitlen. Härtill kommer ytterligare, att

elektorsförsamlingarna knappast kunna sägas vara representativa för det

kyrkliga intresset bland lekmännen. Över huvud har elektorsinstitutionen

aldrig kunnat tillvinna sig något större intresse från församlingarnas sida,

och deltagandet i elektorsvalen är också i regel synnerligen ringa.

Om emellertid lekmannarepresentanterna i domkapitlet skola kunna tillföra

detta något tillskott av aktivitet och ökad kontakt med stiftets liv,

måste de främst vara representanter för det andliga livet och det kyrkliga

intresset inom lekmannavärlden. Tanken går härvid osökt till de frivilliga

stiftsorganisationer, som i det ena stiftet efter det andra vuxit fram i stiftsmöten

och stiftsråd och sorn förut i annat sammanhang berörts1. Här finnas

utan tvivel de aktiva krafterna inom lekmannavärlden representerade,

och här finnes jämväl en levande beröring med det kyrkliga arbetet på diakoniens,

kärleksverksamhetens och ungdomsvårdens områden. I hovrättsrådet

Ekmans förut omnämnda reservation till kyrkolagsutskottets betänkande

i domkapitelsfrågan vid 1926 års kyrkomöte häntyddes också på

den möjligheten, att efter en legalisering av ifrågavarande stiftsorganisationer

lekmannarepresentanterna i domkapitlen skulle kunna utses av dessa

organisationer.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en dylik legalisering

utgör en nödvändig förutsättning för att uppdraget att utse lekmannarepresentanter

i domkapitlen skulle kunna anförtros åt omförmälda stiftsorga
1

Eli närmare redogörelse för sliftsråden oell stiftsmötesorganisationerna i de olika stiften

finnes såsom bilaga fogad vid de sakkunnigas betänkande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.

nisationer. Dessa på frivillighetens väg framvuxna former för stiftets gemenskapsliv

hava nämligen redan genom sedvänjan vunnit en fast ställning

och torde för den allmänna föreställningen framstå såsom lika normala

organ som t. ex. det i kyrkolagen stadgade prästmötet. Det kan

t. o. m. ifrågasättas, örn icke dessa organisationer just som fria och spontana

uttryck för det kyrkliga livet äro mer ägnade för uppdraget i fråga,

än vad lagfästa stiftsrepresentationer skulle vara. Därest uppdraget begränsades

till att innebära allenast en befogenhet att föreslå ledamöter i kapitlet,

under det att själva tillsättningsrätten förbehölles Kungl. Majit, kunde

man till stöd för en dylik anordning även åberopa analogier från andra

lagstiftningsområden. Enligt lagarna om arbetstidens begränsning och örn

arbetsdomstol skola sålunda vissa ledamöter i arbetsrådet och i arbetsdomstolen

utses av Kungl. Majit efter förslag av enskilda organisationer.

Att uppdraga åt de frivilliga stiftsorganisationerna att utse eller föreslå

ledamöter i domkapitlen torde dock å andra sidan även vara ägnat att

väcka betänkligheter. Den tyngst vägande invändningen härvidlag kommer

därav, att dessa organisationer växla något i sammansättning och betydelse

från det ena stiftet till det andra samt att stiftsmöte och stiftsråd

helt saknas i ett av stiften, nämligen i Göteborgs stift. Därest det uppdrages

åt de frivilliga stiftsorganisationerna i stift, där sådana funnes, att utse

eller föreslå lekmannaledamöter i domkapitlet, bleve det därför nödvändigt

att beträffande Göteborgs stift utfinna en annan ordning för utseende

av dylika ledamöter. Att föreskriva olika metoder för utseende av lekmännens

representation i stiftsledningarna torde dock knappast vara lämpligt.

Det mest rationella synes därför vara att legalisera ifrågavarande stiftsorganisationer

och i samband därmed uppdraga åt stiftsmötena att utse

lekmännens representanter i domkapitlen. Under förutsättning att tillbörlig

varsamhet iakttoges, så att stiftsmötenas rörliga och fria arbetsformer

så långt möjligt lämnades obeskurna, skulle det ock enligt de sakkunnigas

mening innebära en stor vinst för den kyrkliga verksamheten över huvud

taget, om dessa frivilliga sammanslutningar kunde legaliseras och inlemmas

i den kyrkliga administrationen. Det skulle tillförsäkra lekmännen ett avsevärt

inflytande på arten och omfattningen av det frivilliga församlingsarbetet

och stå i god överensstämmelse med folkkyrkans idé.

Därest stiftsmötena legaliserades, skulle för dessa organ jämväl kunna

erbjuda sig andra uppgifter än den att vara valkorporationer för utseende

av lekmännens representanter i domkapitlen. En jämförelse med landstingen

inställer sig här. Liksom dessa äro valkorporationer till riksdagens

första kammare, så skulle det uppenbarligen vara praktiskt att låta stiftsmötena

utse lekmannaombud till kyrkomötet och således ersätta de omständliga

elektorsvalen, vilka, såsom förut framhållits, aldrig tillvunnit sig

något större intresse från församlingarnas sida.

Även i andra avseenden skulle landstingen kunna tjäna såsom förebild

för stiftsmötena. Landstinget har såsom den större kommunala enheten fått

övertaga åtskilliga den borgerliga primärkommunen förut påvilande uppgifter,

varigenom såväl en skatteutjämning som ock andra fördelar vunnits.

Onekligen erbjöde sig genom stiftsmötena en liknande utveckling för

kyrkoförsamlingarna. Utan att närmare exemplifiera det, vilja de sakkunniga

framhålla, att många på församlingarna nu ankommande utgifter

skulle med fördel, i den män de avse för stiftet gemensamma frågor, kunna

överföras på stiftsmötet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24 /.

Även om de sakkunniga alltså äro övertygade om den påtagliga vinsten

av att en legalisering av stiftsmötena kommer till stånd, tveka dock de

sakkunniga, om en dylik reform nu bör direkt påyrkas. Onekligen sträcker

sig denna kyrkliga omdaning vida utöver den ram för de sakkunnigas utredning,

som angives i de av chefen för ecklesiastikdepartementet givna

direktiven. De sakkunniga begränsa sig därför beträffande denna fråga till

att i en bilaga till detta betänkande framlägga ett utkast till lag om stiftsmöte,

för den händelse under ärendets fortsatta beredning tanken på att

låta legaliserade stiftsmöten bliva valkorporationer för utseende av lekmännens

representanter i domkapitlen skulle anses förtjänt av närmare övervägande.

Om de sakkunniga sålunda icke ansett sig böra i detta sammanhang

direkt påyrka en legalisering av stiftsmötena, liksom de sakkunniga icke

heller ansett det böra utan vidare uppdragas åt de nuvarande frivilliga

stiftsmötena att utse eller föreslå lekmännens representanter i domkapitlen,

hava de sakkunniga dock velat hålla möjlighet öppen för en medverkan

från stiftsmötenas sida vid utseendet av dessa lekmannaledamöter. De

sakkunniga hava därvid upmärksammat, att stiftsmötena, till vilka tillträdet

är fritt för såväl lekmän som präster, pläga innesluta en ombudsförsamling

av lekmän såsom representanter för församlingarna i stiftet. Därest

nu uppdraget att utse lekmannarepresentanterna i domkapitlet anförtroddes

åt en på liknande sätt sammansatt ombudsförsamling, bleve det tydligen

möjligt för de frivilliga stiftsorganisationerna att så organisera den i

stiftsmötena ingående ombudsförsamlingen, att denna kunde bringas att

sammanfalla med nämnda legala valkorporation. Då det torde kunna förutsättas,

att berörda stiftsorganisationer allmänt komme att begagna sig

av en dylik möjlighet, bleve det sålunda även möjligt att, på sätt de sakkunniga

funnit i hög grad önskvärt, i stift, där sådana organisationer funnes,

låta valet av ifrågavarande domkapitelsledamöter äga rum vid stiftsmöte.

De sakkunniga hava alltså tänkt sig, att valet av lekmannarepresentanter

i domkapitlen skulle inom varje stift anförtros åt en efter vissa grunder

sammansatt ombudsförsamling. Det mest tilltalande därvid vore onekligen,

om varje församling i stiftet finge utse ombud till denna valkorporation.

En dylik anordning skulle emellertid medföra vissa praktiska svårigheter

på grund av det synnerligen stora antalet församlingar i en del stift,

såsom framgår av följande tablå över den kyrkliga indelningen i landet:

Uppsala ärkestift .

Linköpings stift . .

. 25 kontrakt

159 pastorat

255

förs.

639,507

in\

. 21 »

132

214

»

446,283

»

Skara » ..

. 16

116

374

»

393,589

»

Strängnäs » . .

Västerås » . .

. 16

106

168

»

404,475

»

16

99

129

»

439,260

»

Växjö » . .

. 1!)

145

255

»

481,428

»

Lunds » ..

. 2i) »

222 »

440

»

909,695

»

Göteborgs » . .

14

126

275

»

719,862

»

Karlstads » . .

. 12

74

141

»

365,644

»

Härnösands » . .

13

90

133

»

417,600

»

Luleå » . .

7

56

64

»

414,732

»

Visby » . .

3

33

93

»

57,873

»

Stockholms stad . .

. — »

21

21

»

521,618

»

Bihang till riksdagens

protokoll 19S6. 1

sami. Nr 3/fl.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt 1.

Skulle varje församling äga rätt att utse ett ombud till ifrågavarande

valkorporationer, skulle dessa i de större stiften komma att erhålla en omfattning,

som knappast vore önskvärd, såsom exempelvis i Lunds och Skara

stift med respektive 440 och 374 församlingar. Skulle dessutom de större

församlingarna anses böra erhålla en något större representation, är det

uppenbart, att dessa valkorporationer skulle i de större stiften komma att

bestå av ett alltför stort antal ledamöter.

Överflyttas däremot representationsrätten till pastoraten, vilka ju ofta

omfatta två eller flera församlingar, minskas nu berörda olägenheter i

väsentlig grad. Finge varje pastorat utse ett ombud till ifrågavarande valkorporationer,

skulle sålunda antalet ombud i dessa minskas för Lunds

stift från 440 till 222, för Skara stift från 374 till 116 o. s. v. Emellertid är

det uppenbart, att hänsyn även måste tagas till den stora skillnad, som kan

finnas mellan olika pastorat med avseende å folkmängden. De sakkunniga

hava på grund härav ansett pastoratens representationsrätt i förevarande

hänseende böra så bestämmas, att för pastorat med mindre folkmängd än

10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst 10,000

men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars folkmängd

utgör minst 15,000, utses tre ombud. I syfte att förebygga en alltför

stark överrepresentation för de minsta pastoraten hava de sakkunniga

därjämte ansett domkapitlet böra äga befogenhet förordna, att för två

eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd än 3,000 och

tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses ett gemensamt ombud.

Beträffande sättet för utseende av ifrågavarande ombud kunna olika

möjligheter tänkas. Valen kunna sålunda ske å kyrkostämma eller förrättas

av vederbörande kyrkofullmäktige eller kyrkoråd. För de fall, där ett

pastorat består av två eller flera församlingar, vilka icke utgöra en kyrklig

samfällighet, eller där två eller flera pastorat skola utse gemensamt

ombud, skulle det dock vara mindre praktiskt att låta valet förrättas å

kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige. Med hänsyn åter till att församlingar,

som tillsammans bilda ett pastorat, numera städse skola hava ett

gemensamt kyrkoråd för vård om pastoratets angelägenheter, hava de sakkunniga

ansett, att valen till ombudsförsamlingen lämpligen kunna uppdragas

åt pastoratskyrkoråden. För de fall, då ombud skall utses av kyrkoråden

i två eller flera pastorat gemensamt, hava de sakkunniga ansett det

böra tillkomma domkapitlet att bestämma platsen för kyrkorådens gemensamma

sammanträde ävensom att förordna någon av kyrkorådsordförandena

att därvid föra ordet.

I fråga om lekmännens representanter i domkapitlen framhålla de sakkunniga

vidare, att det med hänsyn till de betydelsefulla och krävande

uppgifter av kyrklig och religiös art, vilka åvilade domkapitlen, vore uppenbart,

att vissa kvalifikationer borde fordras för behörighet att väljas till

domkapitelsledamot. Dylika kvalifikationer hade ock ansetts böra uppställas

såsom behörighetsvillkor för ledamot skap i kyrkoråd. Enligt lagen örn

församlingsstyrelse gällde sålunda som behörighetsvillkor för ledamot i

kyrkoråd, att han kunde anses vilja främja församlingslivet. Frånsett att

denna bestämmelse i tillämpningen visat sig medgiva en övervägande negativ

tolkning, syntes man emellertid, då det gällde ledamotskap i domkapitel,

icke kunna stanna härvid. Enligt de sakkunnigas förslag skulle domkapitlet

bland annat verksamt beflita sig örn det kyrkliga livets vård och

förkovran, genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

.•35

Kungl. May.ts proposition Nr 2J+1.

samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården inom

stiftet. För att domkapitlet skulle kunna rätt fylla dessa maktpåliggande

uppgifter, syntes det vara nödvändigt, att dess ledamöter icke blott hade

intresse att främja det kyrkliga församlingslivet i alla dess former, utan

även att de vore i besittning av ett ej alltför ringa mått av förtrogenhet

med och sakkännedom rörande dithörande förhållanden. Med hänsyn härtill

hade de sakkunniga ansett, att såsom behörighetsvillkor för lekmännens

representanter i domkapitlet borde uppställas, att de ådagalagt såväl

nit som insikt i det kyrkliga församlingslivet.

Med avseende å domkapitlen i Uppsala och Lund erinra de sakkunniga

örn att olika meningar gjort sig gällande beträffande frågan, huruvida den

särställning, som nu intoges av dessa domkapitel, borde i större eller mindre

utsträckning bevaras. Medan man inom de teologiska fakulteterna tidigare

ansett önskvärt, att de teologie professorerna befriades från skyldigheten

att vara domkapitelsledamöter, hade sålunda en förändring i uppfattningen

av domkapitelsuppdraget numera inträtt hos fakulteterna. Det

syntes numera vara en ganska allmän uppfattning inom fakulteterna, att

det även för den teologiska forskningen vore av betydelse, att dess utövare

bevarade kontakten med det levande kyrkolivet. En dylik uppfattning syntes

ock vara desto mera befogad, som de teologie professorerna vid sidan

av sin rent vetenskapliga verksamhet även hade till uppgift att vara prästutbildare.

De behövde just i denna egenskap påminnas örn det praktiska

kyrkliga arbetets krav och tvingas att följa dess utveckling.

Från kyrkans synpunkt kunde det svårligen betecknas som en vinning,

om alla de teologie professorerna utom domprosten skulle försvinna från

domkapitlen i universitetsstäderna. De akademiska kapitlen kunde i allmänhet

icke sägas hava vanvårdat sin uppgift. Många av deras ledamöter

hade ägnat ett mycket livligt intresse åt stiftsstyrelsen. Den traditionella

förbindelsen mellan den teologiska vetenskapen och det kyrkliga livet hade

ock varit av stort värde, och det skulle vara lätt att från de senaste årtiondenas

kyrkohistoria visa exempel på hur de ömsesidigt befruktat varandra.

Redan som form för en viss personalunion mellan teologisk vetenskap och

kyrka hade de akademiska kapitlen sin icke ringa betydelse. Härtill komme,

att deras teologiska sakkunskap varit en betydande tillgång för kyrkan i

dess helhet och tillfört kyrkostyrelsen ett ökat mått av auktoritet. Att helt

borttaga de akademiska kapitlens särställning för att vinna en fullständig

uniformitet mellan de olika stiften skulle vara att utan verklig anledning

offra en av de mera värdefulla egendomligheterna i den historiskt framvuxna

svenska kyrkoförfattningen.

A andra sidan skulle det säkerligen innebära en överdrift att påstå, att

de akademiska kapitlen (iver huvud taget icke skulle vara i behov av reformering.

Det skulle utan tvivel också här vara lämpligt, att flera intressesfärer

och en rikare differentierad sakkunskap bleve företrädda i stiftsstyrelsen.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett att, på sätt de sakkunniga

föreslagit beträffande flertalet domkapitel, såväl stiftssekreteraren som

valda representanter för prästerskapet och lekmännen borde ingå även i

domkapitlen i universitetsstäderna. Däremot hade elen ledamot med högre

teologisk eller humanistisk bildning, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle ingå i de övriga domkapitlen, ansetts lämpligen böra i domkapitlen

i Uppsala och Lunds stift ersättas av ett akademiskt inslag, varigenom ett

visst samband med de nuvarande professorskapitlen i dessa stift komme att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Majlis proposition Xr 241.

bevaras. För att detta akademiska inslag icke skulle bliva alltför ringa,

hade de sakkunniga därvid tänkt sig, att, förutom domprosten, i domkapitlen

i universitetsstäderna skulle ingå ytterligare två teologie professorer.

Beträffande sättet för utseende av de två professorer, vilka sålunda enligt

de sakkunnigas förslag skulle jämte domprosten ingå i domkapitlen i universitetsstäderna,

hade de sakkunniga ansett, att de borde väljas av den

teologiska fakultetens professorer för två år i sänder, och ville de sakkunniga

i detta sammanhang även uttala önskvärdheten av, att de teologiska

fakulteterna vid val av ifrågavarande ledamöter läte kapiteluppdraget växla

i tur och ordning mellan fakultetsmedlemmarna. En dylik praxis skulle

vara av värde ur den synpunkten, att därigenom alla fakultetsmedlemmarna

fortfarande principiellt kunde räknas till kapitlet.

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna anordningen för behandling

av ärenden rörande folkundervisningsväsendet framhålla de sakkunniga,

att de i likhet med 1906 års förslag ansett, att dylika ärenden borde i domkapitlet

handläggas under medverkan av en särskild representant för folkundervisningsväsendet.

Emellertid hade de sakkunniga därvid tänkt sig,

att denne representant icke skulle ingå som medlem i kapitlet utan i stället

få till uppgift att vara föredragande i skolärenden vid de sammanträden,

då sådana behandlades. En dylik anordning hade ansetts erbjuda den fördelen,

att man vid utseende av ifrågavarande representant för folkundervisningsväsendet

kunde taga uteslutande hänsyn till hans sakkunskap inom

nämnda område och således icke vore nödsakad att, på sätt skulle bliva

förhållandet därest han skulle inträda såsom ledamot i kapitlet, samtidigt

taga hänsyn till hans lämplighet som kapitelmedlem över huvud taget.

För att föredragandena i skolärenden skulle vara i besittning av erforderlig

fackkunskap med avseende å folkundervisningsväsendet, hade de

sakkunniga föreslagit, att de skulle utses bland personer med anställning

i denna undervisnings tjänst, därvid de sakkunniga närmast tänkt sig, att

folkskolinspektörer, statliga eller kommunala, skulle kunna ifrågakomma.

Förordnande att vara föredragande i skolärenden hade ansetts böra meddelas

av Kungl. Majit för sex år i sänder.

Genom den anordning, de sakkunniga sålunda föreslagit för handläggning

av ärenden angående folkundervisningsväsendet, syntes behandlingen

av dessa ärenden komma att vinna i grundlighet och domkapitlen följaktligen

bliva bättre ägnade att fylla sin uppgift i förevarande hänseende. Ä

andra sidan vunnes genom denna anordning även den fördelen, att, därest

domkapitlens befattning med skolfrågorna skulle komma att avvecklas,

en dylik avveckling kunde ske utan förändring i domkapitlens sammansättning.

Med avseende å den ställning, de sakkunniga ansett föredragandena i

skolärenden böra intaga vid handläggning av dylika ärenden, må i detta

sammanhang anmärkas, att enligt de sakkunnigas förslag till instruktion

för domkapitlen föredragande, som ej är ledamot av domkapitlet, skall hava

skyldighet att, om domkapitlets beslut ej överensstämmer med hans åsikt,

låta i domkapitlets protokoll anteckna sin skiljaktiga mening.

Vad beträffar kostnaderna för den ifrågasatta omorganisationen av domkapitlen,

hava de sakkunniga föreslagit, att domkapitlens ledamöter ävensom

de suppleanter, vilka enligt förslaget till lag örn domkapitel skola utses

för vissa av ledamöterna, skola åtnjuta ersättning av kyrkofonden i den

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Marits proposition Nr 241.

omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer. Denna ersättning föreslås skola utgå

enligt följande grunder.

Ärligt arvode skall åtnjutas av ledamot, som förordnas för viss tid eller

utses genom val. I Uppsala och Lunds stift skall dylikt arvode utgå med

700 kronor, i Visby stift med 300 kronor samt i övriga stift och i Stockholm

med 500 kronor. Då arvoden skola utgå till fem ledamöter i domkapitlen i

Uppsala, Lund, Visby och Stockholm samt till fyra ledamöter i de övriga

domkapitlen, komma de årliga utgifterna för dessa arvoden att belöpa sig

till sammanlagt 29,000 kronor.

Där domkapitelssammanträde föranleder resa, skall ledamot, som förordnas

för viss tid eller utses genom val, också vara berättigad till resekostnads-

och traktamentsersättning. Dylik ersättning skall under enahanda

förutsättning även tillkomma inkallad suppleant samt adjungerad

ledamot, varemot annan ersättning till suppleant eller adjungerad ledamot

icke ansetts behöva ifrågakomma. Omförmälda resekostnads- och traktamentsersättningar

förutsättas skola utgå efter rese- och traktamentsklassen

I B i allmänna resereglementet och beräknas icke komma att överstiga

24.000 kronor för år.

Resekostnads- och traktamentsersättning skall vidare utgå i sådana fall,

då domprost, stiftssekreterare eller ledamot, som förordnas för viss tid eller

utses genom val, efter därom av domkapitlet meddelat beslut företagit

resa för deltagande i visitation eller annan förrättning eller för fullgörande

av annat tjänsteuppdrag. De sakkunniga framhålla, att det här vöre fråga

örn beredande av möjlighet för domkapitlets medlemmar att på ort och

ställe skaffa sig närmare kännedom örn förhållandena i olika ärenden. Detta

bidroge även till att skapa ett förtroendefullt samarbete mellan å ena sidan

domkapitlet och å andra sidan prästerskapet och församlingarna till båtnad

för den kyrkliga förvaltningens ändamålsenliga genomförande och utveckling.

Resekostnads- och traktamentsersättnings utgående i dessa fall borde

därför tillmätas den största betydelse för den nya organisationen. I syfte

att förebygga, att resor av ifrågavarande slag företagas utan verkligt skäl,

hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att det skall åligga domkapitlet

att vid meddelande av beslut, som föranleder dylik resa, i protokollet angiva

resans ändamål. Kostnaderna för dessa resor beräknas av de sakkunniga

till högst 6,000 kronor för år.

Det sammanlagda anslagsbehovet för domkapitelsledamöternas resekostnads-

och traktamentsersättningar beräknas sålunda uppgå till ett årligt

belopp av 30,000 kronor.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om, att enligt cirkuläret den

22 juni 1928 till statskontoret m. fl. myndigheter angående ny stat för domkapitlens

expeditioner m. m. skall till stiftssekreterare, som efter av domkapitlet

särskilt flir varje fall fattat beslut antingen biträder biskopen vid

visitationer eller andra förrättningar i orterna eller erhållit förordnande

såsom konsistorieombud, utgå resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet. T 1935 års statsverksproposition (8:e

huvudtiteln C/36/2) hade dessa kostnader beräknats till 2,000 kronor för

samtliga stift. Därest stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar

gäldades pä siitt de sakkunniga föreslagit eller ur kyrkofonden,

kunde utgifterna under 8:e huvudtiteln C/36/2 minskas med nämnda belopp

2.000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 2^1.

Vidare föreslås, att därest vice preses eller annan ledamot på grund av

hinder för preses eller vid ledighet i dennes ämbete under en tid av minst

två månader i följd haft att fullgöra å preses ankommande åligganden,

Kungl. Majit skall äga att, i den mån så prövas skäligt, på framställning

av domkapitlet tillerkänna honom ersättning härför av kyrkofonden. De

sakkunniga framhålla, att det länge varit en kännbar brist i den kyrkliga

förvaltningen, att vid förfall för biskopen eller vid ledighet i biskopsämbetet

ordföranden i domkapitlet ej kunnat erhålla någon ersättning för det

merarbete, som härigenom åsamkats honom. Det hade för övrigt hänt, att

ordförandeskapet i stället för honom medfört utgifter. Detta vore uppenbarligen

ett missförhållande, som borde avhjälpas. Möjlighet borde beredas

den fungerande preses att i första hand hållas skadeslös för de merutgifter

eller den inkomstminskning, som förorsakades honom i anledning av

uppehållandet av ordförandeskapet. Härutöver borde särskild gottgörelse

kunna beredas honom för merarbetet. Att på förhand beräkna dessa kostnader

vore ej lätt. Ett år utginge kanske ej någon dylik ersättning, ett

annat år däremot kunde belastningen å kyrkofonden för detta ändamål

vara icke oväsentlig. Räknade man med ett genomsnittligt årligt anslagsbehov

av 2,000 kronor, syntes man vara på den säkra sidan. Att märka

vöre ju, att Kungl. Majit i varje särskilt fall skulle avgöra storleken av

denna ersättning.

De sakkunniga hava därjämte föreslagit, att av kyrkofonden skola i den

omfattning Kungl. Majit medgiver bestridas vissa med domkapitlens verksamhet

förbundna mindre utgifter. I fråga örn dessa utgifter, vilka närmare

angivits i 5 § 2 mom. och 27 § 5 mom. i de sakkunnigas förslag till

instruktion för domkapitlen, anföra de sakkunniga:

Enligt 5 § 2 mom. i instruktionsförslaget skall tillkallad sakkunnig efter

domkapitlets bestämmande erhålla gottgörelse ur kyrkofonden. Genom en

dylik bestämmelse öppnas möjlighet för domkapitel att i ärende av särskild

beskaffenhet anlita sakkunnig person, som i annat fall ej stått till domkapitlets

förfogande. Klart är att ett dylikt tillkallande allenast i undantagsfall

ifrågakomma-. Man kan beräkna det årliga anslagsbehovet ur

kyrkofonden för detta ändamål till 1,500 kronor.

27 § 5 mom. i instruktionsförslaget avser att bereda befattningshavare

vid domkapitel eller prästman, som erhållit särskilt uppdrag av domkapitlet

att verkställa utredning rörande visst ärende, resekostnads- och traktamentsersättning

ur kyrkofonden. Dessa särskilda uppdrag skulle då främst

bestå i de undersökningar, vilka domkapitel jämlikt 23 och 27 §§ i förslaget

till lag örn domkapitel kan uppdraga åt tjänsteman vid domkapitlet

eller åt kontraktsprost. Även i andra fall kan det emellertid vara av behovet

påkallat och till förmån för ett ärendes behöriga beredning, att domkapitlet

kan uppdraga åt någon sin underlydande att å ort och ställe inhämta

närmare upplysningar i ärendet. Självfallet är, att dylika tjänsteresor

ej mer än högst sällan behöva förekomma. Men möjligheten för domkapitlet

att kunna verkställa sådan utredning genom dessa befattningshavare

är synnerligen värdefull. Nödvändigt är då också, att i de i 23 och

27 §§ domkapitelslagen angivna fallen resekostnads- och traktamentsersättning

kan tillerkännas de förordnade. Eljest skulle i varje särskilt fall

framställning få göras hos Kungl. Majit om att dessa kostnader finge

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis ''proposition Nr 2Jjl.

bestridas av allmänna medel. Detta måste emellertid betraktas såsom ett

alltför omständligt tillvägagångssätt.

Kostnaderna för dessa resor bliva skäligen obetydliga. Högst kan räknas

med 100 resdagar för år å 20 kronor. Belastningen å kyrkofonden för detta

ändamål kan sålunda beräknas till ett årligt belopp av 2,000 kronor.

Slutligen skall enligt 23 § i förslaget till lag om domkapitel åklagare, som

förordnats av domkapitlet, äga att, där han ej är tjänsteman vid domkapitlet,

efter rättens prövning åtnjuta ersättning av kyrkofonden för det

arbete, han nedlagt å rättegången, så ock för nödvändiga utgifter. Det

årliga anslagsbehovet för dylika ersättningar beräknas av de sakkunniga

till 1,000 kronor.

De årliga utgifterna för kyrkofonden i anledning av den föreslagna omorganisationen

av domkapitlen hava alltså av de sakkunniga beräknats till

följande belopp:

Domkapitelsledamöternas arvoden..................kronor 29,000

Desammas resekostnads- och traktamentsersättningar... » 30,000

Ersättning åt ledamot för fullgörande av preses’ åligganden » 2,000

Ersättning åt sakkunnig.......... » 1,500

Resekostnads- och traktamentsersättningar ät befattningshavare

vid domkapitlen m. fl.................... » 2,000

Ersättning åt åklagare.................... .......L0M

Summa kronor 65,500

Med avseende å kostnaderna för den anordning, de sakkunniga föreslagit

för handläggning av ärenden angående folkundervisningsväsendet, föreslå

de sakkunniga, att dessa kostnader skola gäldas av statsmedel.

Sålunda föreslås, att föredragandena i skolärenden skola åtnjuta arvoden

av allmänna medel samt att dessa arvoden skola utgå med 700 kronor för

år i Uppsala, Lunds och Luleå stift, med 300 kronor för år i Visby stift

samt med 500 kronor för år i övriga stift. Till suppleant för föredragande

i skolärenden föreslås arvode skola utgå med 25 kronor för varje sammanträde,

vid vilket han tjänstgör. Då utgifterna för arvoden till suppleanter

av de sakkunniga beräknats till 2,000 kronor för år, skulle alltså de årliga

utgifterna för arvoden till såväl föredragande som suppleanter komma att

uppgå till sammanlagt 8,400 kronor.

De sakkunniga föreslå vidare, att föredragande i skolärenden och suppleant

för sådan föredragande skola vara berättigade till resekostnads- och

traktamentsersättning för resor, som hänföra sig till uppdraget. Beträffande

behovet av dylik ersättning, som förutsättes skola utgå efter den för

statens folkskolinspektörer gällande rese- och traktamentsklassen II C i

allmänna resereglementct, anföra de sakkunniga:

I regel torde väl föredragandena i skolärenden komma att vara bosatta

i stiftsstaden. Av stor vikt är ju, att dessa befattningshavare stå i ständig

kontakt med domkapitelsexpeditionerna och att de liro lätt tillgängliga för

allmänheten, som i stiftsangelägenheter besöker stiftsstaden. Emellertid

bör den möjligheten icke uteslutas, att dylik föredragande kan komma att

vara bosatt utanför stiftsstaden. I så fall bör han hava ersättning för resor

till domkapitelssammanträde. Det är vidare tänkbart, att det skulle kunna

vara till förmån för något ärendes utredning, örn föredraganden på ort och

ställe förskaffade sig kännedom örn ärendet eller försökte jämka ihop stri
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.

diga meningar. Det är därför nödvändigt, att åt domkapitlen lämnas befogenhet

att uppdraga åt föredragandena i skolärenden att verkställa tjänsteresor

inom stiften. Härför böra resekostnads- och traktamentsersättningar

utgå. Då dylik resa allenast bör vidtagas efter av domkapitlet i varje särskilt

fall meddelat beslut och då förutsättningarna för resa väl endast i

undantagsfall komma att föreligga, torde omkostnaderna härför ej bliva

stora. Räknar man med 80 resdagar för år k 25 kronor eller sammanlagt

2,000 kronor, torde man nog vara på den säkra sidan med avseende å såväl

resor för inställelse vid domkapitelssammanträde som andra tjänsteresor.

Anslaget torde emellertid böra erhålla förslagsanslags karaktär.

De årliga utgifterna för statsverket i anledning av den föreslagna domkapitelsorganisationens

genomförande hava sålunda av de sakkunniga beräknats

till sammanlagt 10,400 kronor. Emellertid framhålla de sakkunniga

tillika, att den föreslagna omorganisationen i andra hänseenden komme

att medföra vissa besparingar för statsverket. De sakkunniga anföra härom:

De besparingar, som vinnas för statsverket, kunna beräknas på följande

sätt.

Stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar föreslås

överflyttade till kyrkofonden, varigenom en besparing uppstår å 2,000 kronor

för år.

Indirekt skulle vidare på annat håll minskning av statsutgifter ske till

icke oväsentliga belopp. För närvarande äro omkring 50 lektorer ledamöter

i domkapitlen. Lektor, som är domkapitelsledamot, är förpliktad att vid

läroverket varje vecka lämna undervisning under 18 till 20 undervisningstimmar,

medan annan lektor har undervisningsskyldigheten bestämd till

lägst 20 högst 22 undervisningstimmar i veckan. Man kan alltså säga, att

uppdraget såsom domkapitelsledamot kan medföra en minskning i undervisningsskyldigheten

av 2 timmar i veckan eller något över 9 %. Med nu

utgående dyrtidstillägg kan en lektorslön i högsta lönegraden beräknas

uppgå till omkring 9,500 kronor. Lektorernas ledamotskap i domkapitlen

motsvarar sålunda under angivna förutsättningar en årlig kostnad för statsverket

av 42,750 kronor. Självfallet är, att denna besparing icke omedelbart

blir synlig, men så småningom kommer dessa lektorers ökade undervisningsskyldighet

att uttagas, och då blir besparingen en verklighet.

Besparingarna för statsverket i anledning av den nya domkapitelsorganisationens

genomförande kunna alltså beräknas till omkring 44,000 kronor

för år.

Myndigheternas yttranden. De sakkunnigas förslag till ändrad organisation

av domkapitlen har i huvudsak biträtts av flertalet av de myndigheter

och sammanslutningar, vilka yttrat sig över de sakkunnigas betänkande i

dess helhet. Förslaget har sålunda med större eller mindre modifikationer

tillstyrkts av domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås, Lund,

Härnösand och Luleå, Stockholms stads konsistorium, teologiska fakidteten

i Lund, statskontoret, centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen,

styrelsen för svenska landskommunernas förbund samt stiftsråden i Linköping,

Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, Karlstad och Härnösand. Domkapitlet

i Visby, kansler sämb etet för rikets universitet och teologiska fälad
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

telen i Uppsala hava uttalat tvekan i fråga om lämpligheten av den föreslagna

omorganisationen utan att likväl avstyrka förslaget. Avstyrkande

yttranden föreligga däremot från domkapitlen i Skara, Växjö, Göteborg

och Karlstad samt kammarkollegiet. Härjämte har förslaget avstyrkts av

en ledamot av vart och ett av domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Visby,

två ledamöter av domkapitlet i Linköping, två ledamöter av teologiska

fakulteten i Uppsala samt ordföranden i stiftsrådet i Karlstad, under det

att å andra sidan i huvudsak tillstyrkande yttranden föreligga från biskopen

och domprosten i domkapitlet i Skara samt en ledamot av teologiska

fakulteten i Uppsala.

De, som avstyrkt de sakkunnigas förslag till omorganisation av domkapitlen,

hava mot förslaget huvudsakligen anmärkt, att den nuvarande

ordningen med självskrivenhet såsom grund för medlemskap i domkapitel

i alltför vidsträckt omfattning ersatts med en rekrytering av domkapitlens

ledamöter genom val och förordnande för viss tid, samt att den föreslagna

nyorganisationen jämväl innebure ett icke önskvärt försvagande av lekmannaelementet

i domkapitlen.

Domkapitlet i Skara uttalar sålunda, att det nya i förslaget läge däri,

att den nuvarande självskrivenheten i det närmaste avskaffats och att den

hittillsvarande lekmannamajoriteten ersatts med en prästerlig sådan —

domkapitlet förutsatte nämligen, att den föreslagne ledamoten med högre

teologisk eller humanistisk bildning i regel bomme att bli en präst. Domkapitlet

funne det tveksamt, om det kunde vara lämpligt att bryta den

hittillsvarande traditionen i dessa avseenden. Sveriges domkapitel borde

icke vara beroende av tillfälliga politiska eller kyrkliga vindriktningar, vilket

otvivelaktigt komme att bli fallet, om flertalet av ledamöterna skulle

utses endast för viss tid. Att dessutom insätta en av prästerna själva för

viss tid vald ämbetsbroder i den domstol, som hade att handlägga även

mål om ämbetsbrott av präst, vore nog en anordning, som ej väl överensstämde

med svensk rättslig praxis. Domkapitlet ansåge det ej heller välbetänkt

att minska det hittillsvarande lekmannainflytandet i kapitlen i

den utsträckning, som föreslagits.

Domkapitlet i Växjö förklarar sig anse betänkandet vidlådas av vissa

principiella svagheter. Den största av dessa svagheter ansåge domkapitlet

vara, att förslaget icke upptagit till ingående prövning anordningar, varigenom

själva grunderna för domkapitlens arbete skulle mera väsentligt

omdanas. Deltagandet häri bleve enligt de sakkunnigas förslag åtminstone

för flertalet ledamöter alltjämt en bisyssla, varemot kunde ställas domkapitelsorganisationcn

i Finland. I denna organisation inginge som ett viktigt

drag också en uppdelning av ärendena på olika föredragande — med

andra ord ett slags byrå- eller roteluppdelning. Domkapitlet vore visserligen

medvetet örn möjligheten, att en dylik organisation skulle medföra

kostnadsökning, men ansåge det vara en uppgift, som de sakkunniga icke

bort undandraga sig, att pröva, huruvida och på vad sätt de bärande idéerna

i denna organisationsform varit möjliga att förena med tanken på lekmannadeltagande

i domkapitelsarbetet, vilken tanke domkapitlet räknade

de sakkunniga lill förtjänst att icke hava släppt. Domkapitlet ansåge även,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.

att en utförligare diskussion varit påkallad i fråga om de olägenheter, som

av många ansåges förbundna med tillsättning genom val.

Domkapitlet i Göteborg anför: Den tjänstgöring, som hittills ålegat domkapitlets

medlemmar, utgjorde en del av deras ordinarie tjänsteåliggande,

och de hade av detta åliggande icke någon ekonomisk eller annan förmån.

För en och annan vöre det tvärtom en börda, som icke kompenserades av

en motsvarande minskad tjänstgöring. Denna anordning syntes vara särskilt

önskvärd, då det gällde en myndighet, som hade sig anförtrodda uppgifter,

som framför allt krävde ett opartiskt bedömande. Detta skulle nu

komma att fullständigt förändras. Domkapitlet skulle till en icke oväsentlig

del komma att bestå av ledamöter, som utsetts genom val, och vid dessa

komme mindre tanken på kandidaternas lärdom och därmed sammanhängande

kvalifikationer än på deras politiska eller kyrkopolitiska åsikter att

ge utslaget. Motsättningarna mellan olika politiska eller kyrkliga partiåskådningar

skulle alltså med nödvändighet komma att prägla arbetet i

stiftsstyrelsen, och man hade skäl att befara, att denna skulle sakna vissa

viktiga förutsättningar för att fatta beslut med den opartiskhet och självständighet,

som måste krävas av en myndighet, vars väsentliga uppgift

vore att utan hänsyn till den ena eller andra kyrkopolitiska åskådningen

hävda rätten på kyrkans område. Därest en omorganisation av domkapitlen

skulle ske, borde såsom förutsättningar gälla, att kapiteluppdraget

inginge i ett visst ämbete och icke bleve en tillfällig och avlönad syssla; att

medlemmarna icke utsåges genom val, på det att icke någon misstanke

skulle kunna uppstå, att hänsyn toges till kommittenternas önskningar;

samt att ledamöterna vore boende i stiftsstaden eller dess omedelbara närhet,

varigenom tillfälle erbjödes dem att före varje session genomgå handlingarna

och på förhand bilda sig ett självständigt omdöme i varje föreliggande

ärende.

Domkapitlet i Karlstad uttalar, att det från synpunkten av kyrkans

bästa icke förelåge tillräckliga grunder att skilja lektorerna från medlemskap

i stiftsstyrelserna. Inom domkapitlet hade från prästerligt håll med

rätta betonats, att lekmannalektorernas ställning över huvud varit ägnad

att främja opartiskhet och oväld, även då det gällt pastorala frågor och

spörsmål om prästers personliga och kyrkliga ställning. De hade behandlats

på ett vidsynt sätt utan trångsinne. Domkapitlet ville icke utan vidare

hävda en självskrivenhetsgrundsats, som uteslöte valprincipen. Men man

kunde ej undgå att finna frågan örn ett nytt domkapitel kräva en mer ingående

prövning. Den utformning, som betänkandets bestämmelser flerstädes

fått, syntes icke hava framgått ur en klar principiell grundåskådning

utan bure mera prägeln av ett medlande mellan skilda intressen, vilket

gjorde det hela mera svävande.

Kammarkollegiet framhåller, att det nu framlagda förslaget syntes syfta

till att i högre grad göra domkapitlet i dess nya sammansättning till en

stiftets kyrkostyrelse, utgörande »aktivt centrum i stiftets liv». Detta tillskapande

av en rent kyrklig styrelse inom stiften syntes näppeligen kunna

ske annat än på bekostnad av den ledande ställning, som biskopen för närvarande

innehade i stiftet. Man måste ställa sig tveksam till lämpligheten

av detta förslag, särskilt om man ansåge, att nu ifrågavarande del av stiftsstyrelsens

verksamhet vore av övervägande personlig art. En dylik kyrklig

styrelse syntes jämväl i viss mån innebära ett tillbakasättande av domkapitlets

hittillsvarande karaktär av statskyrklig administrativ mellanin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.‘i

Kungl. Majda proposition Nr 2Jjl.

stans. Den föreslagna organisationen syntes även ur praktisk arbetssynpunkt

behäftad med allvarliga svagheter. Främst framträdde härvid den

ovighet, som följde av det stora antalet ledamöter, ytterligare skärpt därigenom,

att dessa ledamöter kunde förutsättas endast till en viss del komma

att vara bosatta inom domkapitelsstaden. Ville man eftersträva ett handlingskraftigt

domkapitel, vore det knappast lyckligt med ett så stort arbetskollegium.

Vidare kunde vissa ledamöters utseende genom val vara i viss

mån ägnat att väcka tvekan. De sakkunniga hade själva framhållit, att

domprosten just på grund av sin självskrivenhet skulle erhålla en friare

ställning. Detta uttalande syntes vara grundat på den uppfattningen, att

valda ledamöter kände sig mera bundna av sina kommittenter och åtminstone

i viss mån såsom ombud för en viss riktning eller för viss del av stiftet.

En farhåga för att så skulle bliva fallet syntes icke sakna grund. Härtill

komme, att man syntes kunna ställa sig betänksam mot den stora valapparat,

som förslaget förutsatte. Av huvudsakligen nu angivna grunder ansåge

kammarkollegiet, att det föreliggande förslaget icke innebure en fullgod

lösning av domkapitelsfrågan, utan att denna borde göras till föremål

för ytterligare utredning. Vid denna borde i första hand upptagas till prövning

den grundläggande frågan om den ställning, som borde i såväl administrativt

som allmänt avseende anvisas domkapitlen såsom ett led vid statens

omhänderhavande av religionsvården i landet. Utginge man härvid

från att den administrativa verksamheten borde tillgodoses i något större

grad än enligt förslaget, syntes med den uppfattning, kollegiet även i övrigt

hade i ärendet, kunna till diskussion upptagas en sådan sammansättning

av domkapitlen, att ettvart av dem skulle bestå av, förutom biskopen såsom

självskriven ordförande, stiftssekreteraren som föredragande ledamot

beträffande mål och ärenden av huvudsakligen administrativ eller juridisk

art, en prästman som föredragande ledamot i övriga mål och ärenden av

kyrklig art, vidare, och så länge domkapitlets befattning med folkundervisningsväsendet

kvarstode, en föredragande ledamot för mål och ärenden

rörande folkundervisningsväsendet samt slutligen en eller högst två lekmän

som bisittare. I den mån icke ledamotskapet följde såsom självskrivet

i följd av innehavande befattning, såsom för biskopen och stiftssekreteraren,

syntes det lämpligaste vara att vederbörande utsåges av Kungl. Maj:t.

Av de myndigheter, vilka uttalat tvekan i fråga örn lämpligheten av den

föreslagna omorganisationen utan att likväl avstyrka förslaget, förklarar

sig domkapitlet i Visby finna det önskvärt, att nya bestämmelser utfärdas

angående domkapitlen på samtliga de områden, där de sakkunniga framlagt

förslag, men ifrågasätter, örn det är fördelaktigt, att flertalet ledamöter

tillsättas genom val eller medelst förordnande och att därigenom brytningen

med nuvarande ordning blir så radikal som de sakkunniga föreslagit.

Kanslern för rikets universitet anför i sitt utlåtande:

Det spörsmål, som behandlas i det remitterade betänkandet, är en detalj

— låt vara en mycket viktig sådan — av den invecklade och svårlösta frågan

örn förhållandet mellan stat och kyrka. Så som förslaget är lagt, utgör

(let ett första steg i riktning mot ett utsträckande av den kyrkliga självstyrelsen

till ett område, där elen hittills icke varit erkänd — till stiftsstyrelserna.

Detta nu ifrågasatta steg innebär, att kyrkostyrelsen i stiften skall

utövas, icke såsom för närvarande av domkapitel, bestående av enbart

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/+l.

tjänstemän, utan av ett organ, där även valda representanter för prästerskapet

och de i församlingsarbetet verksamma lekmännen hava säte. Genom

närvaron av dessa representanter skulle kapitlet enligt de sakkunnigas

mening bliva bättre skickat att utgöra »ett aktivt centrum i stiftets liv».

Jag saknar anledning att i detta sammanhang fatta position till frågan om

lämpligheten av att utsträcka den kyrkliga självstyrelsen till här ifrågavarande

område, men jag kan ej underlåta att framhålla, att de föreslagna

nya kapitlen på grund av sin storlek och sammansättning knappast bliva

ägnade att fylla de viktiga rent administrativa uppgifter, som komma att

åvila dem. Utvecklingen kommer därför säkerligen — särskilt i de stift,

där de valda ledamöterna äro bosatta på något avstånd från stiftsstaden

— att småningom gå i den riktningen, att så gott som alla löpande ärenden

komma att avgöras av biskopen ensam enligt § 16 i den föreslagna

lagen. Huruvida ett dylikt avsteg från den nuvarande kollegialiteten kan

anses som en vinst, vill jag lämna öppet.

Teologiska fakulteten i Uppsala förklarar sig hysa en viss tvekan rörande

nödvändigheten av en så genomgripande omändring av domkapitlen som

den av de sakkunniga föreslagna samt yttrar vidare:

Fakulteten finner det för sin del önskvärt att en omändring av domkapitelsorganisationen

icke kommer att försvaga kapitlens nuvarande karaktär

av kollegier, sammansatta av högt bildade och för sin kulturella uppgift

väl kvalificerade personer med ställning i kyrkans eller statens tjänst och

därav följande ämbetsmannaansvar.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande domkapitlens sammansättning

ger visserligen vissa garantier i detta avseende genom de

självskrivna ledamöter, som skola däri ingå, men lämnar å andra sidan beträffande

övriga ledamöter fältet öppet — åtminstone principiellt — för

mycken osäkerhet på grund av förslaget om slutgiltigt val av vissa ledamöter.

Överhuvud ställer sig fakulteten synnerligen betänksam mot att i en

myndighet med den både administrativa och judiciella befogenhet, som

tillkommer domkapitlen, ingå ledamöter, som erhållit sin plats uteslutande

genom val.

Åtskilliga av de myndigheter, vilkas yttranden gå i tillstyrkande riktning,

hava inskränkt sig till att efter en granskning av olika punkter i förslaget

i korthet uttala, att förslaget syntes i stort sett tillfredsställande och

väl ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning i ämnet. Flera av de

tillstyrkande yttrandena innehålla emellertid också mer eller mindre utförliga

sammanfattande omdömen örn den av de sakkunniga föreslagna lösningen

av frågan örn domkapitlens organisation.

I ett av ärkebiskopen inom domkapitlet i Uppsala avgivet yttrande, vari

tre av domkapitlets övriga ledamöter i huvudsak instämt, förklarar sig sålunda

ärkebiskopen finna de sakkunnigas förslag beteckna en framkomlig

väg för den vanskliga frågans lösning samt anför vidare:

Det vill förefalla mig som om förslaget, genom sitt hänsynstagande åt

olika håll, skulle kunna hava möjlighet att vinna nödig tillslutning hos

dem, som hava att besluta i saken. Och vid sagda synpunkt anser jag mig

hava rätt att i detta fall fästa stort avseende, då ju förevarande organisa
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majlis proposition Nr 21^1.

tionsfråga, hur viktig den än skäligen må anses vara, dock angår en lämplighetssak,

ej en angelägenhet, som rör kyrkans tro och bekännelse.

Vidare menar jag, att det nu framlagda förslaget ur saklig synpunkt

kan anses innebära en i det stora hela acceptabel lösning, och att det i

varje fall måste betecknas såsom en betydande förbättring i jämförelse med

den nuvarande ordningen.

Jag skulle därför för min del livligt beklaga, i fall det nu föreliggande förslaget

komme att röna samma öde som sina föregångare och den angelägna

domkapitelsreformen än en gång ställdes på framtiden, efter alla tecken

att döma en synnerligen lång och oviss framtid.

Domkapitlet i Linköping framhåller, att förslaget principiellt utginge

ifrån att domkapitlen icke blott skulle vara administrativa och judiciella

myndigheter utan att de även borde göra en direkt aktiv insats i fråga

örn främjandet av kyrkans andliga liv och den frivilliga verksamhet, som

därmed kunde sammanhöra, samt förordar livligt en lagstiftning i den av

de sakkunniga föreslagna riktningen.

Domkapitlet i Lund anför: Sammanfattningsvis vill domkapitlet såsom

sin uppfattning hävda att det av de sakkunniga framlagda förslaget till

lag örn domkapitel m. m. synes domkapitlet synnerligen värdefullt, innebärande

möjligheter till en väsentligen förbättrad stiftsstyrelse. I stort sett

och under förhandenvarande omständigheter vill domkapitlet livligt tillstyrka,

att det lägges till grund för lagstiftningen.

Domkapitlet i Härnösand hälsar med tillfredsställelse, att de sakkunniga

velat sörja för att den högre bildningen alltjämt blir företrädd i domkapitlen

och att även det kyrkliga lekmannaintresset blir representerat i desamma.

Domkapitlet i Luleå anför: Det förslag till domkapitlets sammansättning

och organisation, som nu föreligger, avser att på ett mera intimt och

omedelbart sätt anknyta domkapitlen och stiftens församlingar till varandra.

Detta syfte har fått sitt uttryck icke blott däri, att församlingarna

skulle bli representerade i domkapitlet genom valda ombud, utan framför

allt i det sätt, varpå de sakkunniga definiera de åligganden och uppgifter,

som skola tillkomma domkapitlet. I sådant avseende ha de sakkunniga,

bland annat, framhållit, att domkapitlens verksamhet icke bör inskränkas

allenast till en ämbetsmannamässig behandling av frågor, som på ett eller

annat sätt hänskjutas till deras bedömande, utan att de jämväl med intresse

böra följa den kyrkliga och religiösa utvecklingen och taga initiativ

till sådant, som är ägnat att främja densamma, samt att de böra, där så

lämpligen kan ske, samarbeta med frivilliga organisationer för främjande

av kyrklig och religiös verksamhet, exempelvis diakoni och ungdomsrörelse.

Bestämmelserna rörande domkapitlens åligganden och uppgifter hava de

sakkunniga sammanfattat i 13 § av förslaget till lag örn domkapitel. Denna

paragraf kan betecknas såsom själva kärnpunkten i förslaget. Domkapitlet

vill för sin del i detta avseende giva sin anslutning till vad de sakkunniga

föreslagit. För de många nya arbetsuppgifter, som tidsförhållandena kräva

från kyrkans sida, är det av stor betydelse, att domkapitlen genom nogsamt

aktgivande på vad sorn rör sig hos folket göra sig förtrogna med de

praktiskt-kyrkliga behoven och genom egna initiativ samt råd och hjälp

leda den kyrkliga verksamheten och stödja de frivilliga krafter, som arbeta

på dess befrämjande. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit synes alltså

vara välbetänkt och stå i överensstämmelse med tidens krav.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/+1.

Såsom en sammanfattning vill domkapitlet uttala som sin uppfattning,

att det av de sakkunniga framlagda förslaget i det hela är lyckligt och väl

avvägt och att det synes vara väl ägnat att läggas till grund för ny lagstiftning

rörande domkapitlens organisation.

Stockholms stads konsistorium yttrar: Konsistoriet vill till en början

framhålla, att konsistoriet väl inser, att ändrade tidsförhållanden kunna

påkalla ändring i sammansättningen av de domkapitel, i vilka läroverkslektorer

äro på grund av sin tjänst självskrivna ledamöter. Beträffande

domkapitlen i Uppsala och Lund åter finner konsistoriet dessa domkapitels

nuvarande sammansättning lämplig och val ägnad att göra dessa domkapitel

skickade för sin uppgift. Vad Stockholms stads konsistorium vidkommer

vill konsistoriet göra gällande, att den sammansättning, konsistoriet

erhöll genom lagen av den 4 mars 1927, är ändamålsenlig, vilket de

gångna årens erfarenhet bekräftat. Därest det emellertid skulle befinnas

lämpligt att bereda vissa lekmannaelement säte och stämma i Stockholms

stads konsistorium, vill konsistoriet framhålla, att konsistoriet icke ställer

sig avvisande mot ett sådant förslag. Den av kommitterade föreslagna sammansättningen

av konsistoriet finner konsistoriet i det hela godtagbar.--

Den föreslagna benämningen på konsistoriet, Stockholms doinkapitel,

finner konsistoriet lämplig.

Teologiska fakulteten i Lund konstaterar med tillfredsställelse, att de

sakkunniga med avseende å domkapitlen i Uppsala och Lund sökt bevara

det ideella sambandet mellan kyrkan och de teologiska fakulteterna, och

finner det synnerligen välbetänkt, att de sakkunniga också beträffande

övriga domkapitel varit angelägna örn att förbindelsen med företrädarna

för den teologisk-humanistiska bildningen icke avskäres.

Statskontoret anför: I avseende å de sakkunnigas förslag till ny domkapitelsorganisation

är statskontoret av den uppfattningen, att åtskilliga av de

brister, som otvivelaktigt vidlåda den nuvarande organisationen och särskilt

sättet för utseende av ledamöter i domkapitel, genom förslagets realiserande

skulle komma att avhjälpas, och det synes ämbetsverket uppenbart,

att ett domkapitel, sammansatt på nu föreslaget sätt, komme att

genom den mångsidigare erfarenhet på olika områden, som ledamöterna

representerade, erhålla vidgade möjligheter att fylla de uppgifter, som

åvila kyrkostyrelserna inom de skilda stiften.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund yttrar: Enligt förslaget

skulle domkapitlen komma att bestå av ledamöter, av vilka vissa äro självskrivna,

vissa utsedda av Kungl. Maj:t samt vissa genom val. En dylik

kombination av olika metoder för utseende av medlemmar i domkapitlen

är enligt styrelsens förmenande lämplig. Styrelsen har ej heller i övrigt

något att erinra mot den föreslagna sammansättningen av kapitlen. Att

såväl prästerskapet som lekmännen bliva representerade i domkapitlen

genom ledamöter, utsedda genom val, synes styrelsen med hänsyn till domkapitlens

uppgifter vara synnerligen ändamålsenligt.

Stiftsrådet i Linköping säger sig icke kunna annat än varmt tillstyrka,

att en reform genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande

förslaget. Det vore tillfredsställande att i domkapitlen beretts

plats för två representanter för lekfolket.

Stiftsrådet i Skara uttalar, att en reformering av domkapitlen i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag syntes vara ägnad

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition Nr 2/+1.

att skapa förutsättningar för att stiftsstyrelserna skulle kunna i högre grad

än för närvarande bliva ett aktivt centrum i stiftens andliga vård.

Stiftsrådet i Växjö anser, att den angelägna frågan om domkapitlens omorganisation

genom de sakkunnigas förslag förts ett stort steg närmare sin

lösning.

Stiftsrådet i Lund anför: Det av de sakkunniga framlagda förslaget till

lag örn domkapitel m. m. synes stiftsrådet innebära möjligheten till en förbättrad

och efter tidsläget anpassad stiftsstyrelse. En lösning av frågan

om domkapitlens omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med det

framställda förslaget synes därför synnerligen önskvärd.

Ehuru alltså de sakkunnigas förslag i sina huvuddrag gillats av flertalet

av de hörda myndigheterna, hava emellertid å andra sidan även åtskilliga

av de myndigheter, vilkas yttranden gått i tillstyrkande riktning, uttalat

önskemål i olika hänseenden örn mer eller mindre vittgående ändringar i

förslaget.

Beträffande till en början frågan om domkapitlens storlek hava flera

myndigheter anmärkt, att med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen

av domkapitlen dessa komme att bestå av ett väl stort antal

ledamöter, samt uttalat önskvärdheten av att medlemsantalet något begränsades.

I allmänhet har man därvid tänkt sig, att lekmännens representation

i domkapitlen kunde begränsas till en ledamot. Förslag i sådan

riktning har framställts av domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs,

Västerås och Visby, teologiska fakulteten i Uppsala samt stiftsråden i

Strängnäs och Västerås. Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen

och stiftsrådet i Växjö hava förklarat sig anse, att i vissa stift en

vald lekman kunde vara tillfyllest men att för större stift, som kunde

tänkas rymma inom sig vissa på territoriella eller andra förhållanden grundade

olikheter, det kunde vara av värde, att det i domkapitlet funnes två

lekmannarepresentanter, som företrädde olika delar av stiftet.

På några håll har man också tänkt sig kunna vinna en begränsning av

domkapitlens medlemsantal genom att utesluta den av de sakkunniga föreslagne

ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning. Förslag

härom har framställts av ärkebiskopen samt stiftsråden i Strängnäs och

Karlstad. Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen har uttalat

tvekan, huruvida denne ledamot borde ingå i de nya domkapitlen.

Centralstyrelsen säger sig icke kunna finna, att behov av ifrågavarande

ledamot förelåge eller att domkapitlets förmåga att verka såsom ett aktivt

centrum i stiftets liv genom dennes medlemskap i nämnvärd grad utökades.

Den enda synpunkt av värde, som kunde anföras för bibehållande av denne

ledamot i kapitlet, vore hänsyn till traditionen. Centralstyrelsen behjärtade

till fullo denna synpunkt och ansåge sig därför böra lämna denna fråga

öppen.

Förslaget att stiftssekretcraren skulle inträda såsom ledamot i domkapitlet

har avstyrkts av domkapitlen och stiftsråden i Strängnäs och Växjö samt

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen. Centralstyrelsen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

anser starka betänkligheter resa sig mot stiftssekreterarens ledamotskap.

Först och främst syntes man icke av honom kunna kräva samma kvalificerade

behörighet beträffande »nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet»

som av domkapitlets övriga ledamöter. Vidare syntes de sakkunniga

icke tillräckligt hava beaktat de svårigheter, som följde därmed, att han

på en gång skulle vara ledamot av och tjänsteman hos domkapitlet. Vissa

skäl kunde anföras för att han vid avgörande av ärenden, som avsåge ansvar

å präst, vöre medansvarig i besluten, men alltså endast för att han vid

dessa ärendens handläggning inträdde såsom ledamot. Då han emellertid

enligt nu gällande bestämmelser icke endast vore föredragande och därigenom

hade ett betydande inflytande vid ärendenas handläggning utan även

hade rätt att till protokollet anteckna avvikande mening, ansåge centralstyrelsen

denna hans ställning vara till fyllest.

Domkapitlet i Linköping har ifrågasatt behovet av en särskild representant

för prästerskapet, under framhållande, att det syntes vara obehövligt,

att en av stiftets prästerskap vald präst med ordinarie prästerlig tjänst i

stiftet finge säte och stämma i domkapitlet, enär domprosten ju innehade

dylik tjänst och utövade praktisk prästerlig tjänstgöring.

Vissa myndigheter hava uttalat önskvärdheten av att självskrivenhetens

princip vid utseende av ledamöter i domkapitlen komme till användning i

något större utsträckning än enligt de sakkunnigas förslag. I enlighet härmed

hava domkapitlen i Uppsala, Västerås och Härnösand samt teologiska

fakulteten i Uppsala yrkat, att lektorn i kristendomskunskap måtte bibehållas

såsom självskriven ledamot i stället för den av de sakkunniga föreslagne

ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning.

Domkapitlet i Visby anser, att såväl lektorn i kristendomskunskap som

lektorn i klassiska språk böra bibehållas såsom självskrivna ledamöter i

domkapitlen. Dessutom borde principen om självskrivenhet för domkapitlets

vice preses gälla även för domkapitlet i Visby. En lämplig anordning

härutinnan syntes kunna ernås genom att antingen äldste kontraktsprosten

i stiftet eller ock kontraktsprosten i det kontrakt, där stiftsstaden vore belägen,

erhölle ställning som självskriven vice preses i domkapitlet.

I fråga örn sättet för utseende av prästerskapets representant, hava domkapitlet

i Västerås och teologiska fakulteten i Uppsala förklarat sig anse,

att prästerskapets medverkan därvidlag bör begränsas till uppgörande av

ett förslag, inom vilket Kungl. Majit skulle hava att efter yttrande av domkapitlet

träffa sitt val. Domkapitlet i Västerås ifrågasätter dock även, huruvida

icke valet lämpligast kunde anförtros åt stiftets kontraktsprostar,

varvid dessas val skulle vara definitivt avgörande. Centralstyrelsen för allmänna

svenska prästföreningen samt stiftsråden i Skara, Strängnäs och

Växjö anse, att den valde måste hava erhållit minst hälften av samtliga

avgivna röster, för att valet skall vara avgörande.

Ärkebiskopen har förklarat sig icke vara fullt viss örn det praktiska i de

sakkunnigas förslag, att val av prästerlig ledamot skulle förbindas med lag
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition Nr 2.fl.

stadgat prästmöte. Domkapitlet i Visby anser en tillämpning av ordningen

för utseende av ledamöter i kyrkomötet vara att föredraga framför den av

de sakkunniga föreslagna metoden. Teologiska fakulteten i Uppsala och

stiftsrådet i Strängnäs anse, att valet bör äga rum kontraktsvis.

Vad beträffar sättet för utseende av lekmannaledamöter, hava domkapitlen

i Uppsala och Västerås förklarat sig anse, att sådana ledamöter böra

utan föregående val utses av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet.

Domkapitlet i Linköping anser, att därest i domkapitlen skola ingå två lekmannarepresentanter,

den ene av dem bör utses av Kungl. Majit. Teologiska

fakulteten i Uppsala förordar en sådan anordning, enligt vilken de

väljande finge på förslag uppsätta t. ex. tre, av vilka Kungl. Majit efter

yttrande av domkapitlet utsåge en.

Statskontoret har uttalat önskvärdheten av att örn möjligt undvika särskilda

elektorsförsamlingar för val av lekmännens representanter, vilka val

i stället syntes böra förläggas till stiftsmötena, därest formerna för dessa

möten bleve närmare reglerade. Centralstyrelsen för allmänna svenska

prästföreningen och stiftsrådet i Växjö beteckna den av de sakkunniga

framförda tanken på en legalisering av stiftsmötena såsom ett uppslag av

värde under förutsättning, att det legaliserade stiftsmötet tillerkändes befogenhet

att uppgöra budget i angivna hänseenden. Stiftsrådet i Skara förordar

en legalisering av de i stiftsmötena ingående ombudsförsamlingarna.

I övrigt har tanken på en legalisering av stiftsmötena avvisats av de myndigheter,

vilka yttrat sig därom.

Domkapitlet och stiftsrådet i Härnösand samt teologiska fakulteten i

Uppsala hava förklarat sig anse, att valen av lekmännens representanter

böra förrättas direkt av kyrkoråden. Domkapitlet i Visby anser dessa val

böra förrättas i samma ordning som val av kyrkomötesombud.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande valkorporation för val av

lekmännens representanter hava Stockholms stads konsistorium och stiftsrådet

i Strängnäs gjort gällande, att varje församling bör, oavsett folkmängden,

utse ett ombud i valkorporationen. Centralstyrelsen för allmänna

svenska prästföreningen anser, att varje pastorat bör oberoende av dess

storlek äga att genom sitt kyrkoråd eller genom de i pastoratet ingående

församlingarnas kyrkoråd utse ett ombud i valkorporationen. Stiftsrådet

i Skara uttalar, att varje pastorat för sig bör utan sammanförande med

annat vara representerat i den väljande församlingen.

Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen samt stiftsråden

i Skara, Strängnäs och Växjö hava förklarat sig anse att, för att val av lekmannaledamot

skall vara avgörande, den valde måste hava erhållit minst

hälften av samtliga avgivna röster.

I fråga om behörighetsvillkoren för lekmännens representanter förklarar

sig statskontoret hålla före, att, om i enlighet med förslaget i sådant hänseende

skulle uppställas, att de ådagalagt såväl nit som insikt i det kyrkegan;/

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr /. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jfl.

liga församlingslivet, detta i tillämpningen måste leda till att ett alltför

stort utrymme komme att givas åt subjektiva uppfattningar och omdömen

rörande de valda representanternas lämplighet för uppgiften. Statskontoret

vill på grund härav förorda, att såsom behörighetsvillkor må gälla allenast

sådana bestämmelser, som möjliggöra en rent objektiv prövning. Centralstyrelsen

för allmänna svenska prästföreningen och stiftsrådet i Växjö säga

sig icke kunna finna, att det föreslagna behörighetsvillkoret erhållit en tillfredsställande

formulering, samt anse, att till behörighetsvillkoret bör fogas

ett stadgande angående vad som diskvalificerar för ledamotskap i domkapitel.

Ärkebiskopen har framhållit att vid utseende av lekmannaledamot bestämt

avseende borde fästas vid hans förfarenhet i praktiska angelägenheter.

Domkapitlet i Linköping anser, att därest i domkapitlen skola ingå

två lekmannarepresentanter, den ene av dem bör vara en i allmänna värv

förfaren person. Stiftsrådet i Skara håller före, att det åtminstone i fråga

om den ene av lekmannarepresentanterna bör uttryckligen föreskrivas, att

han skall vara väl förfaren i praktiskt-ekonomiska angelägenheter.

Med avseende å de sakkunnigas förslag, att i domkapitlen i Uppsala och

Lund skola förutom domprosten ingå ytterligare två teologie professorer,

säger sig centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen icke kunna

finna bärande skäl för en dylik anordning ur synpunkten av domkapitlets

behov av arbetskraft.

Kontinuiteten i domkapitlets arbete syntes icke heller befordras genom

att två av dess ledamöter utsåges endast för två år i sänder. Å andra sidan

kunde emellertid centralstyrelsen icke förbise betydelsen av att den urgamla

förbindelsen mellan teologiska fakulteten och den praktiskt-kyrkliga verksamheten

bibehölles så långt görligt vore. Det vore helt visst av betydelse

för den teologiska forskningen, att dess utövare bevarade kontakten med

det religiösa livet och det kyrkliga arbetet ute i församlingarna. Denna synpunkt

funne centralstyrelsen vara värdefull och ansåge sig därför icke böra

taga avgörande ställning till denna detalj i förslaget. Centralstyrelsen säger

sig därjämte vilja framhålla nödvändigheten av att domprostbefattningarna

i universitetsstäderna i och med den nya domkapitelsorganisationens ikraftträdande

lösgöras från universiteten och besättas med självständiga innehavare.

Kansler sämb etet för rikets universitet och teologiska fakulteten i Lund

ifrågasätta, huruvida icke de teologiska fakulteternas representanter i universitetsstädernas

domkapitel borde väljas för längre tid, än de sakkunniga

föreslagit, exempelvis fyra år. Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att

ifrågavarande representanter, i stället för att väljas, böra i tur och ordning

inträda såsom ledamöter i domkapitlet.

De sakkunnigas förslag i fråga örn handläggning av ärenden angående

folkundervisningsväsendet har utan förändring tillstyrkts av domkapitlet

i Luleå, styrelsen för svenska stadsförbundet, folkskolestyrelserna i Malmö

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Marits proposition Nr 241.

och Gävle, styrelsen i städernas folkskoleinspektörsförbund samt tjugu folkskolinspektörer.

I övrigt hava olika meningar uttalats rörande de sakkunnigas

förslag i denna del.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att den av de sakkunniga föreslagna

anordningen för handläggning av skolärenden icke vore behövlig. Sålunda

har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen anfört:

De sakkunnigas förslag örn föredragande i skolärenden kan centralstyrelsen

icke biträda, då någon verklig vinst därav näppeligen uppnås. Enligt

nu gällande författning har nämligen vederbörande folkskolinspektör att

yttra sig, varigenom han sålunda realiter fungerar såsom föredragande.

Skulle inspektörens och domkapitlets uppfattning vara skiljaktig, gå mera

viktiga ärenden, t. ex. reglementsändringar, automatiskt till skolöverstyrelsen.

Sålunda har domkapitlet avgörandet i sin hand praktiskt taget endast

när dess mening överensstämmer med folkskolinspektörens. Denna domkapitlets

inskränkta befogenhet gör ytterligare föredragande meningslöst.

Domkapitlet i Lund anför härutinnan:

Domkapitlet har redan för närvarande tillgång till vederbörande folkskoleinspektörers

alltid omsorgsfullt motiverade yttranden, och någon

större olägenhet föreligger i allmänhet icke av den omständigheten, att

domkapitlet handlägger till folkskoleundervisningen hörande ärenden utan

att någon i folkundervisningen anställd är närvarande såsom föredragande,

även om det vid vissa större mål någon gång kunde lia varit mycket önskvärt

att ha en dylik föredragande. Den stora mängd av ärenden rörande

folkundervisningen, som handlägges av domkapitlet för närvarande —

genomförda författningsbestämmelser torde av allt att döma komma att

ansenligt föröka ärendenas antal — komme att lägga en stor arbetsbörda

på denne föredragande, vållande denne icke ringa tidsspillan. Man torde

kunna ifrågasätta, örn de ekonomiska beräkningar de sakkunniga uppställa

beträffande ersättning till denne föredragande kunna godtagas, örn han

skall föredraga alla hithörande ärenden. En föredragning av denne av alla

ärenden rörande folkundervisningen synes i själva verket vara obehövlig

och komma att vålla tidsutdräkt vid deras behandling. Domkapitlet anser

av anförda skäl att vad förslaget här föreslår bör underkastas jämkning.

Om sådan jämkning företages, bör i stället för arvode åt föredragande till

domkapitlets förfogande ställas anslag till ersättning åt av domkapitlet

anlitad sakkunnig i skolärenden. Det skulle på domkapitlet ankomma att

bestämma, vilka ärenden som med hänsyn till sin omfattning och beskaffenhet

borde underkastas — förutom den utredning, som redan kan föreligga

— ytterligare granskning av den sakkunnige. Ersättningen bör utgå av

statsmedel. Storleken av densamma bör inom varje stift hålla sig inom

ramen för de i förslaget till skolföredragande beräknade arvodena. Möjlighet

bör vidare beredas den sakkunnige att för verkställda tjänsteresor erhålla

rese- och traktamentsersättning. De i förslaget beräknade kostnaderna

till skolföredragandena böra sålunda i stället avses såsom ersättning

åt av domkapitlen anlitade sakkunniga i skolärenden.

Domkapitlet i Göteborg har uttalat, att därest domkapitlen erhölle möjlighet

att i mer invecklade ärenden inkalla vederbörande folkskolinspektör

eller annan skolsakkunnig för upplysningars inhämtande, särskilda före
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Marits ''proposition Nr 2J+1.

dragande i skolärenden icke skulle bliva behövliga. Även domkapitlet i

Visby har uttalat sig i dylik riktning. Sex folkskolinspektörer hava föreslagit,

att varje folkskolinspektör skall vara föredragande i ärenden, som härröra

från hans inspektionsområde.

Domkapitlen i Linköping och Växjö anse det knappast vara behövligt

att för handläggning av skolärenden anlita särskild föredragande. Om

emellertid en särskild representant för folkundervisningsväsendet anses

böra anlitas, framhålles såsom lämpligare, att denne representant ingår

såsom ordinarie ledamot i kapitlet.

Att representanten för folkundervisningsväsendet erhåller ställning såsom

ordinarie ledamot i kapitlet förordas även av domkapitlet i Västerås, skolöverstyrelsen,

folkskolestyrelsen i Norrköping, styrelsen för Sverges folkskollärarförbund,

centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund,

styrelsen för Sveriges överlärareförbund, centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening samt elva folkskolinspektörer. Domkapitlet i

Härnösand, statskontoret, allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg, folkskolestyrelsen

i Hälsingborg samt sju folkskolinspektörer anse, att representanten

för folkskoleärendena bör vara ledamot av domkapitlet, då sådana

ärenden handläggas i kapitlet.

Såsom motivering för att en särskild representant för folkundervisningsväsendet

bör ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet har skolöverstyrelsen

anfört:

I likhet med de sakkunniga finner överstyrelsen det nödvändigt, att skolärendenas

fortsatta handläggning inom ett omorganiserat domkapitel sker

under medverkan av någon med folkundervisningen särskilt förtrogen person.

Däremot kan överstyrelsen icke biträda de sakkunnigas förslag, när

dessa föreslå, att denne i skolärenden särskilt sakkunnige skulle vara knuten

till domkapitlet blott såsom föredragande, ej såsom ledamot. Så länge

skolärenden i samma omfattning som för närvarande skola handläggas av

domkapitlen, bör man enligt överstyrelsens uppfattning vid en förändring

av kapitlens sammansättning icke gå ända därhän, att dessa skulle komma

att bland sina ledamöter sakna en särskild representant för skolväsendet.

De skolärenden, som handläggas av domkapitlen, äro av den omfattning

och vikt, att den, som närmast kommer att företräda sakkunskapen på

detta område, bör vara ledamot av domkapitlet. Överstyrelsen kan ej heller

ansluta sig till den meningen, som framkommit i några av folkskolinspektörerna

avgivna yttranden, att den skolsakkunnige skulle inträda

såsom ledamot av domkapitlet endast vid dess handläggning av skolärenden.

Ett dylikt begränsat ledamotskap i en kollegialt beslutande korporation

eller styrelse kan lätt komma att medföra en begränsning i fråga örn

behörig auktoritet och inflytande jämväl på avgörandet i den grupp av

ärenden, vid vilkas handläggning en dylik ledamot äger deltaga i besluten.

Skolöverstyrelsen framhåller därjämte, att en ledamot med särskild sakkunskap

på folkundervisningens område vore så mycket mera motiverad,

som domkapitlen enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att innesluta

väsentligen mindre pedagogisk sakkunskap och erfarenhet än hittills, samt

anför vidare:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

De sakkunnigas förslag har givetvis även på denna punkt, då det gällt

att bestämma den särskilt skolsakkunniges ställning i domkapitlet, bestämts

av huvudsynpunkten för hela förslaget att giva domkapitlen med

hänsyn till deras sammansättning helt karaktären av kyrkliga myndigheter.

Mot denna synpunkt har överstyrelsen visserligen intet i princip att invända,

men finner dock att den icke helt kan eller bör genomföras, så länge

domkapitlen skola fungera som en mycket betydelsefull instans i skolorganisationen

med samma uppgifter som hittills. Så länge detta förhållande

består, är det ett mycket naturligt och rimligt krav från skolans synpunkt

sett, att det också beaktas vid lösningen av frågan om kapitlens sammansättning.

Då domkapitlen enligt föreliggande förslag skola bestå av icke

mindre än 7 eller 8 ledamöter, kan överstyrelsen icke heller finna, att något

väsentligt av det, man vill vinna genom omorganisationen, kan komma att

äventyras genom överstyrelsens här ovan framlagda förslag. Om nämnda

antal ledamöter utökas med en av Konungen förordnad på folkskoleväsendets

område sakkunnig skolman, vilken måste anses erforderlig för domkapitlens

kompetens såsom skolmyndighet, kan detta icke väsentligen inverka

på domkapitlens lämplighet som stiftsstyrelser. Bliva skolärendena

överflyttade till annan myndighet, torde därjämte det i verkligheten vara

lika enkelt att låta den skolsakkunnige ledamoten i domkapitlet bortfalla

som den av de sakkunniga föreslagna särskilda föredraganden. I intetdera

fallet rubbas i något väsentligt den organisation, domkapitlen erhållit med

hänsyn till deras ställning såsom kyrkliga myndigheter. Överstyrelsen finner

därför att de skäl, som föranlett de sakkunnigas förslag örn en särskild

föredragande i skolärenden vid domkapitlen, icke äro av beskaffenhet att

utgöra något principiellt eller praktiskt hinder för sådan ändring av detta

förslag, att en person med särskild förtrogenhet med folkskolan och folkundervisningen

skall vara ledamot av domkapitlet. Skulle emellertid överstyrelsens

här framförda förslag anses medföra, att domkapitlen komme att

bestå av alltför många ledamöter, bör, så länge domkapitlen hava att handlägga

även folkskoleärendena, en av de enligt de sakkunnigas förslag valda

ledamöterna ersättas med en av Kungl. Majit förordnad ledamot med särskild

sakkunskap angående folkundervisningen.

I 15 § av förslaget till lag om domkapitel hava de sakkunniga låtit den

säkerligen såsom allmän regel fullt riktiga tanken komma till uttryck, att

till föredragande hos domkapitlet eller suppleant för denne må förordnas

endast person, som är anställd i folkundervisningsväsendets tjänst. Likväl

torde det böra ifrågasättas, örn en bestämmelse av detta slag bör göras

oeftergivlig, särskilt om skolmannen blir ledamot av domkapitlet. Fall

kunna komma att inträffa, då den utan gensägelse lämpligaste avgått från

tjänst inom folkundervisningen och erhållit anställning vid annan läroanstalt.

Det kan också tänkas, att det i något undantagsfall kan uppstå

svårigheter att finna fullt acceptabel i folkundervisningens tjänst stående

person, medan en vid t. ex. läroverk anställd mycket lämplig f. d. folkskoleman

finnes att tillgå. Överstyrelsen skulle därför finna det mera tillfredsställande,

örn det vid behov vore möjligt att i undantagsfall förordna person,

som icke är anställd i folkundervisningens tjänst.

Det torde icke kunna råda någon meningsskiljaktighet därom, att den

ledamot i domkapitlet, som skall företräda folkundervisningen, bör förordnas

av Kungl. Majit. Med hänsyn till den betydelse, frågan har för skol
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.

väsendet, torde det också få anses naturligt, att skolöverstyrelsen såsom

central myndighet för undervisningsväsendet får tillfälle avgiva yttrande

och förslag rörande ifrågavarande ledamot jämte suppleant.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att statliga eller kommunala

folkskolinspektörer syntes kunna ifrågakomma såsom föredragande i skolärenden,

framhåller skolöverstyrelsen, att det med hänsyn till de statliga

folkskolinspektörernas omfattande arbetsuppgifter knappast vore tillrådligt

eller möjligt att pålägga de i stiftsstäderna bosatta inspektörerna en så

betydande ökning av arbetsbördan som den det här vore fråga örn. Överstyrelsen

anför i detta sammanhang vidare:

Med den ställning folkskolinspektören redan intager närmast såsom instans

mellan skolråden och domkapitlet, vilken ställning kommer att bliva

ännu mera framträdande, efter det senaste riksdags beslut angående bl. a.

upprättande av förslag till lärartjänster trätt i tillämpning, kan enligt överstyrelsens

mening ifrågasättas lämpligheten av folkskolinspektörens deltagande

i domkapitlets handläggning av folkskoleärendena. En annan sak,

som även bör uppmärksammas, är den ställning till övriga folkskolinspektörer

inom stiftet, den till domkapitlet knutna inspektören komme att intaga.

Då det skulle ankomma på honom att föredraga icke blott sina egna

utan även de övriga inspektörernas skolärenden, och han dessutom skulle

vid behov genom resor till olika delar av stiftet taga kännedom örn skolförhållandena,

är det tydligt, att det i verkligheten gäller införandet av en

överinspektör för folkskoleväsendet inom stiftet. Tillsättningen av inspektörst

jönsten i stiftsstaden måste då ske efter i viss mån andra principer än

eljest, så att icke en ny innehavare av befattningen befinnes i fråga om

erfarenhet och lämplighet i övrigt för befattningen vara uppenbart underlägsen

andra inspektörer inom distriktet. På grund av de här ovan angivna

omständigheterna anser överstyrelsen, att såsom folkundervisningens sakkunniga

representant hos domkapitlet i regel icke bör förordnas en tjänstgörande

folkskolinspektör.

Folkskoleärendena böra enligt överstyrelsens mening såsom hittills föredragas

i domkapitlet i samma ordning som de kyrkliga ärendena, d. v. s.

i regel av stiftssekreteraren eller stiftsnotarien, då biskopen icke själv åtager

sig föredragningen. I verkligheten torde de båda nämnda tjänstemännen

hos domkapitlet icke vara mindre förtrogna med folkskoleärendena än med

de kyrkliga. Dessutom hava de för varje ärende vederbörande folkskolinspektörs

utredning att tillgå och kunna i män av behov infordra nödiga

upplysningar. Med denna anordning blir det också betydligt lättare att

finna lämplig skolman, som kan åtaga sig att såsom ledamot inträda i domkapitlet.

I de flesta stiftsstäder finnas ännu seminarier. Bland lärarna vid

dessa eller vid andra läroanstalter torde man kunna finna någon, som lämpligen

kan förordnas till ledamot av domkapitlet. Är ledamotskapet icke förenat

med skyldighet att vara föredragande, möter det dessutom icke så

stora svårigheter att till ledamot utse person, som icke är bosatt i stiftsstaden.

Beträffande de arvoden, som enligt de sakkunnigas förslag skola utgå till

vissa av domkapitlens ledamöter, har domkapitlet i Växjö yrkat, att dess

ledamöter måtte tillerkännas arvoden med samma belopp som ledamöterna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majlis proposition Nr 2jjl.

av domkapitlen i Uppsala och Lund. Motsvarande yrkande har av domkapitlet

i Luleå framställts med avseende å dess ledamöter. Domkapitlet

i Visby anser, att dess ledamöter böra tillerkännas arvoden med samma

belopp som ledamöterna i flertalet övriga domkapitel. Vidare hava domkapitlen

i Växjö, Härnösand och Visby hemställt, att suppleant och adjungerad

ledamot måtte för inställelse vid domkapitelssammanträde tillerkännas,

förutom resekostnads- och traktamentsersättning där sådan skall utgå,

jämväl arvode med visst belopp. I ett flertal yttranden har därjämte yrkats,

att arvodena till föredragandena i skolärenden måtte bestämmas till högre

belopp än de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret förklarar sig finna de av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen

skäliga samt anför vidare:

Vad därefter beträffar frågan om resekostnads- och traktamentsersättning

till ledamöter av domkapitlet har statskontoret intet att erinra mot

att under tjänstgöring i dylik egenskap ersättning utgår enligt klass I B i

allmänna resereglemente^ Tjänsteman vid domkapitel åter, som i denna

egenskap företager tjänsteresa, bör givetvis erhålla ersättning enligt den

rese- och traktamentsklass, till vilken han på grund av sin allmänna lönegradsplacering

är att hänföra. I samband härmed vill statskontoret i anledning

av vissa uttalanden från de sakkunnigas sida framhålla nödvändigheten

av att mycket restriktiva bestämmelser meddelas, därest över huvud

taget medgivande, såsom av de sakkunniga i deras förslag till domkapitelsinstruktion

ifrågasatts, lämnas domkapitlen att anlita befattningshavare

därstädes eller prästman för att verkställa utredningsuppdrag. Ett dylikt

medgivande kan eljest vara ägnat att föra med sig vittgående konsekvenser.

Vad angår den av de sakkunniga föreslagna gottgörelsen åt ledamot, som

fått sig anförtrott att fullgöra preses’ åligganden, vill statskontoret icke

motsätta sig, att i undantagsfall och då särskilda omständigheter kunna

föranleda vidtagandet av sådan anordning, att ledamot nödgas inträda i

preses’ ställe, gottgörelse av Kungl. Majit lämnas för därav föranlett merarbete.

Vidkommande slutligen frågan om bestridande av de kostnader, som den

ifrågasatta organisationen föranleder, håller statskontoret före, att övervägande

skäl tala för att utgifterna för samtliga arvoden och övriga ersättningar

till domkapitlens ledamöter gäldas av statsmedel och att anslag för

ändamålet uppföres å riksstaten under åttonde huvudtiteln. Detta synes

nämligen bäst överensstämma med den ställning inom den svenska förvaltningen,

som domkapitlen hittills haft och även efter den nu föreslagna omorganisationen

skulle bibehålla. För övrigt lärer det kunna ifrågasättas,

huruvida anlitandet av kyrkofondens medel för dessa ändamål står i överensstämmelse

med det syfte, för vars tillgodoseende fonden tillkommit.

Departementschefen. Jag har i det föregående framhållit, hurusom de

bestämmelser, vilka i 1687 års förordning rörande rättegång i domkapitlen

meddelades i fråga örn sammansättningen av flertalet domkapitel, hade sin

förutsättning i det nära samband, som i äldre tid förefanns mellan kyrkan

och undervisningsväsendet. I anslutning därtill erinrade jag även örn vissa

förhållanden —- särskilt den utveckling av läroverken, som ägde rum under

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition Nr 2^1.

1800-talet, saint över huvud taget den fortgående sekulariseringen av skolväsendet

— vilka efter hand medförde, att krav på en omorganisation av

domkapitlen började framställas i syfte att de måtte erhålla en med hänsyn

till deras kyrkliga uppgifter lämpligare sammansättning.

Kravet på en omorganisation av domkapitlen har, allt efter som utvecklingen

fortskridit, tillväxt i styrka. Härom vittna de många förslag i ämnet,

vilka tid efter annan framkommit vid riksdagar och kyrkomöten samt i

kommittéers betänkanden. Samtliga dessa förslag hava dock än från ett än

från ett annat håll mött motstånd, och intet av dem har lyckats vinna den

anslutning, att det kunnat upphöjas till lag. Allenast i ett hänseende har

full enighet rått, nämligen därutinnan att den nuvarande kapitelorganisationen

ej motsvarar nyare tiders krav och förhållanden utan är i behov av

en mer eller mindre genomgripande reform.

Frågan örn domkapitlens omorganisation har sålunda visat sig vara ett

mycket svårlöst spörsmål. I viss mån torde väl detta sammanhänga med

det förhållandet, att det här är fråga om en institution, som bygger på

många århundradens kyrkliga utveckling och som organiskt växt fram

under mycket egenartade betingelser. Det bör framhållas, att domkapitlen

på ett i stort sett förtjänstfullt sätt fyllt sina uppgifter i kyrkostyrelsen

samt att bisittarna i domkapitlen i allmänhet visat ett erkännansvärt

intresse för de frågor av olika slag, som det tillkommit domkapitlen att

handlägga, och med samvetsgrannhet och oväld fullgjort sina åligganden

som kapitelledamöter. Den gärning, som domkapitlen i sin hittillsvarande

form under två och ett halvt sekel utfört i kyrkans och den andliga odlingens

tjänst, får icke underskattas.

Härvid bör emellertid också erinras, att domkapitlens verksamhet sedan

lång tid tillbaka i huvudsak varit inriktad på rent administrativa uppgifter,

under det att däremot, såsom de sakkunniga framhållit, den aktiva befattning

med kyrkans liv och gärning i stiftet, som bort vara en stiftsstyrelses

väsentligaste uppgift, fått träda tillbaka. Även örn man torde hava rätt att

utgå ifrån att den allmänna ledningen i fråga örn stiftets rent kyrkliga och

religiösa angelägenheter allt framgent lämpligen bör förbliva hos biskopen,

lärer det dock, på sätt de sakkunniga jämväl framhållit, få anses vara

av vikt, att domkapitlens verksamhet icke inskränkes allenast till en ämbetsmannamässig

behandling av frågor, som på ett eller annat sätt hänskjuta

till deras bedömande. För att domkapitlet skall bliva i stånd att

i större utsträckning än hittills vid biskopens sida deltaga i den mera interna

stiftsvården, erfordras emellertid, att domkapitlets sammansättning

blir sådan, att dess samtliga ledamöter kunna förväntas hava verklig förtrogenhet

med stiftets kyrkliga förhållanden.

Det förslag, de sakkunniga framlagt till ändrad organisation av domkapitlen,

har inom för frågans lösning intresserade kretsar i allmänhet häl
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 24-1.

sats med stor tillfredsställelse. De sakkunniga synas jämväl hava på ett i

stort sett förtjänstfullt sätt löst den uppgift, som varit dem förelagd, nämligen

att söka tillförsäkra domkapitlen en lämplig sammansättning med

hänsyn såväl till deras administrativa befogenheter som även till deras

uppgift att vara verkliga stiftsstyrelser. I likhet med flertalet av de myndigheter

och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, har jag ock ansett

mig böra i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas förslag.

Allenast i några hänseenden har jag ansett mig hava anledning att förorda

vissa jämkningar i förslaget.

Vad till en början beträffar frågan om domkapitlens storlek, har jag

ansett fog föreligga för den av åtskilliga myndigheter framförda anmärkningen,

att med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av

domkapitlen dessa komme att bestå av ett väl stort antal ledamöter. Ur

praktisk arbetssynpunkt torde det vara önskvärt, att medlemsantalet något

begränsas. Vilken eller vilka av de föreslagna ledamöterna man för

sådant ändamål bör utesluta, kan givetvis vara föremål för olika meningar,

varvid man dock knappast torde hava andra ledamöter att välja mellan

än den ene av lekmännens representanter, den av de sakkunniga föreslagne

ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning samt stiftssekreteraren.

I fråga örn de sakkunnigas förslag, att i domkapitlet skola ingå två lekmannaledamöter,

kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för den uppfattningen,

att domkapitlet icke skulle hava behov av mer än en dylik ledamot.

Å andra sidan kan emellertid erinras, att i flertalet domkapitel majoriteten

av ledamöterna för närvarande utgöres av lekmän. Det har ock

framhållits såsom en värdefull egendomlighet för den svenska kyrkostyrelsen,

att den i så stor utsträckning utövas av lekmän. Då redan de sakkunnigas

förslag innebär en icke oväsentlig minskning av det hittillsvarande

lekmannainflytandet i domkapitlen, har jag icke ansett mig böra tillstyrka

den av vissa myndigheter förordade begränsningen av lekmännens representation

i de nya domkapitlen.

Att, såsom på några håll ifrågasatts, utesluta den av de sakkunniga föreslagne

ledamoten med högre teologisk eller humanistisk bildning har jag icke

heller ansett tillrådligt. Denne ledamot har av de sakkunniga föreslagits

i syfte, bland annat, att genom hans medlemskap i kapitlet ett visst samband

med de nuvarande lektorskapitlen skulle komma att bevaras. Dessa

lektorskapitel hava hittills representerat en sida av det samband mellan

kyrkan och den högre bildningen, som av ålder varit starkare i vårt land än

i andra provinser av den lutherska kyrkan. Så mycket har ock detta samband

betytt både för vår odling i allmänhet och särskilt för kyrkans ställning

och inflytande i vårt land, att det måste anses påkallat att även nu

taga hänsyn till denna värdefulla tradition.

Förslaget att stiftssekreteraren skulle inträda såsom ledamot i kapitlet

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr i41.

har av de sakkunniga motiverats därmed, att den juridiska och administrativa

sakkunskapen borde vara företrädd av någon medlem av kapitlet.

Behovet av dylik sakkunskap har även tidigare framhållits i diskussionen

örn domkapitlens omorganisation. 1918 års kommittéförslag innehöll dock

icke någon föreskrift örn lagfarenhet såsom kompetensvillkor för någon

av kapitlets ledamöter. Domkapitelskommittén framhöll visserligen, att

vägande skäl syntes förefinnas för insättande i domkapitlet av en lagfaren

ledamot. Emellertid hade kommittén funnit så stora svårigheter vara förknippade

med en dylik anordnings genomförande, att kommittén måst

avstå från att upptaga densamma i sitt förslag. Beträffande särskilt den

tidigare föreslagna anordningen att låta konsistorienotarien inträda såsom

ledamot i kapitlet ansåg kommittén denna innebära vissa olägenheter.

Behovet av en lagfaren ledamot i kapitlet torde huvudsakligen göra sig

gällande med avseende å de på kapitlets handläggning ankommande egentliga

rättegångsmålen, d. v. s. sådana mål, som avse ansvar å präst eller

lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Med tanke härpå

uttalade jag också i det anförande, varmed jag den 31 maj 1934* anmälde

frågan örn tillkallande av sakkunniga för förnyad utredning rörande domkapitlens

omorganisation, att det syntes påkallat, att den juridiska sakkunskap,

som erfordrades för en del på domkapitlens handläggning beroende

ärenden, särskilt för deras dömande verksamhet, företräddes av någon

medlem av kapitlet. Att stiftssekreteraren inträder såsom ledamot i kapitlet

vid handläggning av egentliga rättegångsmål, anser jag följaktligen väl

motiverat. Vad åter beträffar andra ärenden, för vilkas avgörande kräves

juridisk eller administrativ sakkunskap, synes det däremot icke vara nödvändigt,

att dylik sakkunskap företrädes av någon särskild medlem av

kapitlet. Enligt gällande arbetsordning för domkapitlens expeditioner åligger

det stiftssekreteraren att bereda och föredraga på domkapitlets handläggning

ankommande ärenden med undantag av dem, beträffande vilka

biskopen annorlunda bestämmer, varjämte stiftssekreteraren äger deltaga

i domkapitlets överläggningar med rätt för honom att, då beslut ej överensstämmer

med av honom uttalad mening, anteckna denna till protokollet.

Redan enligt nuvarande ordning torde det sålunda vara tillräckligt

sörjt för att vid handläggning av administrativa ärenden den särskilda sakkunskap,

som stiftssekreteraren företräder, i erforderlig omfattning tillföres

domkapitlet. Med hänsyn härtill och då i vissa av de avgivna yttrandena

starka betänkligheter uttalats mot stiftssekreterarens ledamotskap, har jag

ansett mig böra förorda sådan ändring av de sakkunnigas förslag i denna

del, att stiftssekreteraren visserligen skall hava säte och stämma i domkapitlet

vid handläggning av egentliga rättegångsmål men att han däremot

icke skall ingå såsom ordinarie ledamot i kapitlet.

Vidkommande härefter frågan om sättet för utseende av domkapitlets

ledamöter framhöll jag i mitt nyssnämnda anförande den 31 maj 1934, att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts ''proposition Kr 241.

i sådant hänseende olika former kunde tänkas: självskrivenhet, utseende

genom Kungl. Majit och val. I samband därmed uttalade jag även, att med

hänsyn till de uppgifter, som borde tillkomma kapitlen, en kombination av

de tre olika metoderna kunde ifrågasättas.

Att, såsom vissa myndigheter påyrkat, låta självskrivenhetens princip

komma till användning i större utsträckning än enligt de sakkunnigas förslag

har synts mig icke böra ifrågakomma. Beträffande särskilt förslaget,

att den ledamot, som skulle representera sambandet med de nuvarande

lektorskapitlen, skulle utgöras av lektorn i kristendomskunskap vid stiftsstadens

läroverk, kan visserligen göras gällande, att denne i regel kan antagas

äga goda förutsättningar för kapiteluppdraget. Med hänsyn till önskvärdheten

att vid behov jämväl kunna träffa annat val finner jag det dock

välbetänkt att, på sätt de sakkunniga i avseende å ifrågavarande ledamot

föreslagit, med undvikande av självskrivenhet lägga avgörandet i Kungl.

Majlis hand och därvid giva Kungl. Majit möjlighet att utan alltför snäv

begränsning till den teologiska skolningen välja även annan företrädare för

den högre andliga odlingen.

Vad åter angår den av en del myndigheter framförda anmärkningen, att

valprincipen enligt de sakkunnigas förslag erhållit ett väl stort utrymme vid

utseende av domkapitlets ledamöter, synes mig denna anmärkning icke

sakna fog. Enligt de sakkunnigas förslag skulle i flertalet domkapitel tre

ledamöter av sju utses genom val. Ur praktiska synpunkter synes det

vara mindre lämpligt, att domkapitlets ledamöter i så stor utsträckning tillsättas

genom val. Det kan härvid erinras, hurusom i vissa yttranden uttalats

önskvärdheten av att åtminstone den ene av lekmännens representanter

ägde förfarenhet i praktiska angelägenheter. I allmänhet torde man

i sådant hänseende närmast hava åsyftat förfarenhet i ekonomiska frågor.

Det förefaller emellertid, som örn praktisk lekmannaerfarenhet även i andra

frågor borde kunna tillföras domkapitlet genom någon dess ledamot, såsom

exempelvis erfarenhet i skolfrågor, förvärvad genom ledamotskap i skolråd

eller på annat sätt. Att i önskvärd omfattning tillgodose domkapitlets

behov av praktisk lekmannaerfarenhet i olika frågor låter sig dock icke

med någon säkerhet göra, såframt båda lekmannarepresentanterna skola

utses genom val. Örn det emellertid uppdroges åt Kungl. Majit att efter

förslag av domkapitlet utse den ene av lekmännens representanter, bleve

däremot förhållandet ett annat. Det bleve då möjligt att med hänsyn tagen

till den sakkunskap på olika områden, som i övrigt kunde vara företrädd i

domkapitlet, tillföra domkapitlet den lekmannaerfarenhet i praktiska angelägenheter,

varav i det särskilda fallet behov kunde föreligga. Pa grund

härav och då ur andra synpunkter några mera vägande skäl icke torde

förefinnas för att båda lekmannarepresentanterna skola utses genom val,

har jag ansett mig böra förorda, att den ene av dem skall utses genom förordnande

av Kungl. Majit efter förslag av domkapitlet och att denne leda
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits proposition Nr 241.

mot skall vara en i allmänna värv förfaren lekman. I anslutning till vad de

sakkunniga föreslagit rörande tjänstgöringstid för ledamöter, som utses

genom förordnande av Kungl. Maj:t, har ifrågavarande ledamot ansetts

böra förordnas för sex år i sänder.

Därest sålunda stiftssekreteraren icke komme att ingå såsom ordinarie

ledamot i kapitlet samt den ene av lekmännens representanter komme att

utses genom förordnande av Kungl. Majit, skulle flertalet domkapitel komma

att bestå av sex ordinarie ledamöter, av vilka två, biskopen och domprosten,

vore självskrivna, två, ledamoten med högre teologisk eller humanistisk

bildning och den ene lekmannarepresentanten, vore utsedda genom

förordnande av Kungl. Majit samt två, prästerskapets representant och

den andre lekmannarepresentanten, vore utsedda genom val. Det förefaller

mig, som örn en dylik anordning innebure en med hänsyn till domkapitlens

uppgifter lämplig kombination mellan de tre olika metoder, vilka, enligt

vad jag förut framhållit, kunna tänkas ifrågakomma vid utseende av ledamöter

i domkapitlen.

Med avseende på sättet för val av prästerskapets och lekmännens representanter

har jag icke funnit de yrkanden av skilda slag, vilka framförts i

en del av yttrandena, böra föranleda ändring i vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit. Beträffande sättet för val av lekmännens representanter

kunde det visserligen ifrågasättas, huruvida icke de sakkunniga i sådant

hänseende föreslagit ett väl omständligt och vidlyftigt förfarande. Anmärkningar

av dylik innebörd hava ju också framförts av vissa myndigheter,

därvid en myndighet uttalat önskvärdheten av att örn möjligt

undvika särskilda elektorsförsamlingar för valen av lekmannaledamöter

samt framhållit, att berörda val i stället syntes böra förläggas till stiftsmötena,

därest formerna för dessa möten bleve närmare reglerade. Även

de sakkunniga själva hava varit inne på denna tankegång. De sakkunniga

hava sålunda framhållit såsom mest rationellt att låta legaliserade stiftsmöten

utse lekmännens representanter i domkapitlen, ehuru de sakkunniga

icke ansett sig böra i detta sammanhang direkt påyrka en legalisering av

stiftsmötena. Tanken på en dylik legalisering har emellertid avvisats av

så gott som samtliga de myndigheter, vilka yttrat sig därom. Att nu upptaga

till behandling den vittutseende frågan örn stiftsmötenas legalisering

synes icke heller böra ifrågakomma. Härför skulle i varje fall krävas en

mera ingående utredning än den de sakkunniga varit i tillfälle att verkställa.

Även örn man anser det lämpligt, att valen av lekmannaledamöter

förläggas till stiftsmötena, torde det för övrigt icke vara nödvändigt att

enbart för sådant ändamål skrida till en legalisering av dessa möten. Jämväl

med den anordning för val av lekmännens representanter, för vilken de

sakkunniga slutligen stannat, hålles nämligen, på sätt de sakkunniga närmare

utvecklat, möjlighet öppen för en medverkan från stiftsmötenas sida

vid utseendet av dessa lekmannaledamöter, och de sakkunniga hava ju

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majlis proposition Nr 2Jjl.

också ansett sig kunna utgå ifrån att valen av lekmannaledamöter i domkapitlen

i regel komma att förrättas vid stiftsmöte. Den omständigheten,

att det av de sakkunniga föreslagna förfarandet vid val av lekmannaledamöter

sålunda anknyter till redan förefintliga, på frivillighetens väg framvuxna

stiftsrepresentationer, synes mig även vara ägnad att undanröja de

betänkligheter, som eljest kunde föranledas därav, att berörda förfarande

utmärkes av en viss omständlighet och vidlyftighet.

Beträffande de kvalifikationer, som böra fordras för behörighet att väljas

till lekmannaledamot i domkapitel, finner jag det naturligt, att såsom

behörighetsvillkor för dylik ledamot uppställes, att han ådagalagt nit och

insikt i det kyrkliga församlingslivet. Att, såsom i vissa yttranden ifrågasatts,

uppställa några ytterligare villkor i förevarande hänseende, synes

mig däremot icke vara av behovet påkallat.

Vidkommande de sakkunnigas förslag att i stället för den ledamot nied

högre teologisk eller humanistisk bildning, som är avsedd att ingå i flertalet

domkapitel, skola i domkapitlen i Uppsala och Lund ingå två teologie

professorer, finner jag det välbetänkt, att de sakkunniga genom en

dylik anordning sökt bevara ett visst samband med de hittillsvarande akademiska

kapitlen, och jag finner det även lämpligt, att ifrågavarande två

ledamöter utses genom val inom vederbörande teologiska fakultet. Beträffande

den tid, sådant val bör avse, kan visserligen göras gällande, att med

hänsyn till kontinuiteten i domkapitlets arbete omförmälda ledamöter borde

väljas för en något längre period än den tid av två år, de sakkunniga föreslagit.

Då emellertid, på sätt de sakkunniga framhållit, det även kan vara

önskvärt, att tillfälle beredes fakultetens samtliga medlemmar att i tur och

ordning tjänstgöra såsom ledamöter i domkapitlet, och detta knappast låter

sig göra, därest ifrågavarande ledamöter skola väljas för någon längre tidsperiod,

har jag ansett mig icke böra frångå vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit.

Mot de sakkunnigas förslag örn särskilda föredragande i skolärenden

hava från olika utgångspunkter anmärkningar framställts i åtskilliga av

yttrandena. Å ena sidan har sålunda i flera yttranden gjorts gällande, att

den av de sakkunniga föreslagna anordningen för handläggning av skolärenden

icke vore av behovet påkallad, under det att å andra sidan i vissa

yttranden hävdats, att de skolärenden, som handlades av domkapitlen,

vore av den omfattning och vikt, att den, som närmast hade att företräda

sakkunskapen på detta område, borde antingen vara ordinarie ledamot av

domkapitlet eller åtminstone inträda såsom ledamot i domkapitlet, då sådana

ärenden förekomme till handläggning i kapitlet. Den uppfattningen,

att det över huvud icke skulle vara erforderligt att skolärendenas handläggning

i domkapitlet ägde rum under medverkan av någon med folkundervisningen

särskilt förtrogen person, kan jag icke dela. Fyn reformering

av domkapitlen bör, såsom de sakkunniga framhållit, göra dem bättre

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.

ägnade, än de för närvarande kunna anses vara, att tjäna också som mellaninstanser

för folkskoleväsendet. Den av de sakkunniga härutinnan föreslagna

anordningen synes mig innebära en lämplig utväg att tillföra domkapitlet

erforderlig sakkunskap på folkundervisningens område. Däremot

har det icke synts mig vara av behovet påkallat, att någon särskild representant

för folkundervisningsväsendet inträder såsom vare sig ordinarie

eller extra ledamot i domkapitlet. Frånsett den sakkunskap på folkundervisningens

område, som komme att tillföras domkapitlet genom den av de

sakkunniga föreslagne föredraganden, torde man för övrigt kunna påräkna

en icke obetydlig förtrogenhet med skolärendena även hos såväl de prästerliga

ledamöterna som lekmannarepresentanterna i domkapitlet. Vad särskilt

beträffar den av lekmännens representanter, vilken skall utses av

Kungl. Majit, får jag i detta sammanhang hänvisa till vad jag i det föregående

anfört rörande möjligheten av att genom denne ledamot tillföra

domkapitlet praktisk lekmannaerfarenhet i skolfrågor. Härtill kommer

ytterligare, att, såsom jag redan i mitt förut omnämnda anförande den 31

maj 1934 erinrade, förslag tid efter annan framkommit om folkskoleärendenas

överflyttande till särskilda mellaninstanser. Även örn det kan vara

ovisst, huruvida eller när sådana kunna komma att inrättas, lärer det vid

dylikt förhållande dock vara påkallat, att skolärendenas behandling i de

nya domkapitlen så ordnas, att deras överförande till annan myndighet

framdeles må kunna ske utan något mera kännbart ingrepp i kapitlens

organisation. Jämväl ur denna synpunkt har jag ansett den av de sakkunniga

föreslagna anordningen för skolärendenas handläggning vara att föredraga

framför det i vissa yttranden framkomna förslaget, att en särskild

representant för folkundervisningsväsendet skulle inträda såsom ordinarie

eller extra ledamot i domkapitlet.

Under det att de sakkunniga närmast tänkt sig, att statligt eller kommunalt

anställda folkskolinspektörer skulle kunna ifrågakomma såsom föredragande

i skolärenden, har skolöverstyrelsen framhållit, att det med hänsyn

till de statliga folkskolinspektörernas omfattande arbetsuppgifter knappast

vore tillrådligt eller möjligt att pålägga de i stiftsstäderna bosatta

inspektörerna en så betydande ökning av arbetsbördan som den, det här

vore fråga om. Skolöverstyrelsen har i samband härmed även framhållit

vissa andra omständigheter, på grund av vilka överstyrelsen ansåge, att

såsom folkundervisningens sakkunnige representant hos domkapitlet i regel

icke borde förordnas en tjänstgörande folkskolinspektör. Vad skolöverstyrelsen

sålunda framhållit synes mig böra ägnas skäligt beaktande vid meddelande

av förordnande att vara föredragande i skolärenden. Huruvida därtill

böra förordnas folkskolinspektörer, såsom de sakkunniga närmast tänkt

sig, eller lärare vid folkskoleseminarier eller andra med folkundervisningen

förtrogna skolmän, torde emellertid böra avgöras med hänsyn tagen till omständigheterna

i varje särskilt fall. Innan dylikt förordnande meddelas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Mårds proposition Nr 2^1.

torde det även vara ändamålsenligt, att domkapitlet avgiver förslag å lämplig

person samt att jämväl skolöverstyrelsen erhåller tillfälle att yttra sig

i ärendet. Att i lagen intaga någon särskild föreskrift därom, att förordnande

att vara föredragande i skolärenden sålunda bör meddelas efter

hörande av domkapitlet och skolöverstyrelsen, har däremot icke synts mig

erforderligt.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag vidare, att den av de sakkunniga

föreslagna bestämmelsen, att föredragande i skolärenden skall hava anställning

i folkundervisningens tjänst, icke bör vara ovillkorlig. Såsom skolöverstyrelsen

framhållit, torde nämligen fall kunna komma att inträffa, då den

utan gensägelse lämpligaste avgått från tjänst inom folkundervisningen och

erhållit anställning vid annan läroanstalt, varjämte det också kan tänkas,

att det i något undantagsfall kan uppstå svårigheter att finna fullt acceptabel

i folkundervisningens tjänst stående person, medan en vid t. ex. läroverk

anställd mycket lämplig förutvarande folkskoleman finnes att tillgå.

Möjlighet bör därför beredas att i undantagsfall förordna person, som icke

är anställd i folkundervisningens tjänst. För att föredragandena i skolärenden

skola vara i besittning av nödig praktisk erfarenhet rörande folkundervisningsväsendet,

torde det likväl alltid böra krävas, att de åtminstone

någon tid innehaft eller uppehållit befattning i denna undervisnings tjänst.

Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra förorda sådan jämkning i de

sakkunnigas förslag härutinnan, att till föredragande i skolärenden skall

förordnas person, som är eller varit anställd i folkundervisningens tjänst.

De arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag skola utgå till vissa av

domkapitlens ledamöter, hava synts mig skäliga och lämpligt avvägda,

och har jag icke heller funnit anledning till erinran mot vad de sakkunniga

föreslagit i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning till ordinarie

ledamöter, suppleanter och adjungerade ledamöter. Däremot har jag ansett

fog föreligga för det av några domkapitel uttalade önskemålet, att suppleant

och adjungerad ledamot måtte för tjänstgöring i ordinarie ledamots

ställe tillerkännas, förutom resekostnads- och traktamentsersättning där

sådan skall utgå, jämväl arvode med visst belopp. Vad särskilt beträffar

suppleant för ordinarie ledamot, torde förhållanden kunna inträffa, som

medföra, att suppleanten måste i stor utsträckning inkallas till tjänstgöring,

och det måste då framstå såsom obilligt, att han icke skulle få tillgodonjuta

något arvode härför. Frågan örn arvode till suppleant och adjungerad

ledamot synes mig lämpligen kunna genom föreskrifter i administrativ

väg så ordnas, att när suppleant eller adjungerad ledamot tjänstgör i

stället för ordinarie ledamot, denne skall vara skyldig att lämna skälig gottgörelse

härför samt att, därest frivillig överenskommelse örn dylik gottgörd

se ej kunnat träffas, domkapitlet skall hava att bestämma vad av den

ordinarie ledamotens arvode skall tillkomma suppleanten eller den adjungerade

ledamoten. När suppleant inkallas till tjänstgöring vid uppkommen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/tl.

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som avgått under den

för honom bestämda tjänstgöringstiden, torde det likaledes böra ankomma

på domkapitlet att bestämma vad av det för ledamoten avsedda arvodet

skall tillkomma suppleanten.

I fråga örn de arvoden, som böra utgå till föredragandena i skolärenden,

hava de sakkunniga ansett, att dessa arvoden böra sättas i paritet med ledamöternas

arvoden, dock att med hänsyn till de säregna skolförhållandena

i Luleå stift och till att å domkapitlet därstädes folie ett avsevärt antal

skolärenden av annan beskaffenhet än i andra stift, arvodet där ansetts

böra bestämmas till något högre belopp än ledamöternas arvoden, eller till

samma belopp som i Uppsala och Lund. Arvodena till föredragandena i

skolärenden skulle följaktligen enligt de sakkunnigas förslag komma att

utgå med 700 kronor för år i Uppsala, Lunds och Luleå stift, med 300 kronor

för år i Visby stift samt med 500 kronor för år i övriga stift. Såsom i

ett flertal yttranden anmärkts, torde dessa arvoden få anses vara väl lågt

beräknade. Även de sakkunniga själva hava ifrågasatt, om ej arvodena till

föredragandena i skolärenden borde bestämmas till något högre belopp,

men såsom skäl häremot åberopat, att föredragning av dylika ärenden icke

syntes behöva förekomma vid varje domkapitelssammanträde utan kunde

inskränkas till en gång i månaden samt att i följd därav arvodena kunde

sättas lägre än vad eljest varit möjligt. Då det emellertid torde vara synnerligen

tveksamt, huruvida handläggningen av skolärenden verkligen

skall kunna begränsas i den omfattning, de sakkunniga sålunda antagit,

samt en betydande arbetsbörda i varje fall kommer att åvila föredragandena

i dessa ärenden, har jag ansett mig böra förorda en höjning av ifrågavarande

arvoden, och det har därvid synts mig lämpligt, att omförmälda

arvoden bestämmas till 1,000 kronor för år i Uppsala, Lunds och Luleå

stift, 500 kronor för år i Visby stift samt 800 kronor för år i övriga stift.

För bestridande av arvoden till suppleanter för föredragande i skolärenden

hava de sakkunniga beräknat ett särskilt anslag av 2,000 kronor för

år. Liksom i fråga om domkapitlens ledamöter hava de sakkunniga därvid

även med avseende å föredragandena i skolärenden utgått ifrån, att avdrag

å arvode icke skulle ifrågakomma för tid, varunder ledighet åtnjutes. Emellertid

torde frågan om arvode till suppleant eller annan vikarie för föredragande

i skolärenden lämpligen böra ordnas på samma sätt, som jag i det

föregående angivit beträffande arvode till suppleant för ledamot och till

adjungerad ledamot. Därest sålunda arvode till suppleant eller annan vikarie

för föredragande i skolärenden gäldas av dennes arvode, kan följaktligen

nyssnämnda anslagspost å 2,000 kronor bortfalla.

De årliga utgifterna för arvoden och annan ersättning till föredragandena

i skolärenden och deras suppleanter skulle enligt de sakkunnigas förslag

uppgå till 8,400 kronor i arvoden, varav 2,000 kronor i arvoden till suppleanter,

och 2,000 kronor i resekostnads- och traktamentsersättningar, eller

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts proposition Nr 2J+1.

tillhopa 10,400 kronor. Efter de jämkningar i de sakkunnigas förslag, jag

nu förordat, skulle motsvarande utgifter komma att uppgå till 9,900 kronor

i arvoden och 2,000 kronor i resekostnads- och traktamentsersättningar,

eller sammanlagt 11,900 kronor, vilket alltså i förhållande till de sakkunnigas

förslag innebär en ökning av de beräknade utgifterna med 1,500 kronor

för år.

Beträffande frågan om bestridande av de kostnader, som den ifrågasatta

omorganisationen av domkapitlen medför, hava de sakkunniga föreslagit,

att utgifterna för arvoden och annan ersättning till föredragandena i skoläraidén

och deras suppleanter skola gäldas av statsmedel men att de övriga

kostnaderna, vilka äro att hänföra till kyrkliga ändamål, skola bestridas

av kyrkofonden. Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har jag icke

funnit anledning till erinran.

På sätt förut omnämnts, hava de årliga utgifterna för kyrkofonden i anledning

av den föreslagna omorganisationen av domkapitlen av de sakkunniga

beräknats till sammanlagt 65,500 kronor. I detta belopp ingår bland

annat en post å 1,000 kronor avseende vissa ersättningar, örn vilka förmäles

i 23 § i förslaget till lag om domkapitel. Såsom i det följande kommer

att närmare beröras, har emellertid nämnda paragraf ansetts böra utgå.

Med hänsyn härtill och då någon anledning till erinran mot de sakkunnigas

beräkningar i övrigt icke torde föreligga, torde de årliga utgifterna

för kyrkofonden i förevarande hänseende böra beräknas till 64,500 kronor.

Enligt cirkuläret den 22 juni 1928 till statskontoret m. fl. myndigheter

angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. skall till stiftssekreterare,

som efter av domkapitlet särskilt för varje fall fattat beslut antingen

biträder biskopen vid visitationer eller andra förrättningar i orterna eller

erhållit förordnande såsom konsistorieombud, utgå resekostnads- och

traktamentsersättning enligt allmänna resereglemente^ För dylika reseersättningar

har i riksstaten för budgetåret 1935/1936 under åttonde huvudtiteln

beräknats ett belopp av förslagsvis 2,000 kronor. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle stiftssekreterarnas resekostnads- och traktamentsersättningar

gäldas av kyrkofonden samt berörda anslagspost förty bortfalla.

Därest emellertid, på sätt jag förordat, stiftssekreterarna icke komma

att ingå såsom ordinarie ledamöter i domkapitlen, synes någon anledning

icke föreligga att överflytta deras resekostnads- och traktamentsersättningar

till kyrkofonden, varför ifrågavarande anslagspost torde böra bibehållas.

III. Anmärkningar rörande förslaget till

lag om domkapitel.

Vid sidan av den stora huvudfrågan örn domkapitlens organisation hava

de sakkunniga även haft att taga i övervägande vissa mera speciella spörsmål,

bland vilka främst må nämnas frågan örn en reformering i vissa hänseenden

av rättegången vid domkapitlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 2/fl. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241 •

Domkapitlen hava av ålder utövat dömande verksamhet. Från att tidigare

hava haft en betydande omfattning har denna verksamhet mer och

mer begränsats, så att den numera avser allenast vissa ämbetsbrott av

präst eller av lärare vid läroverk och seminarier.

Enligt nu gällande lag örn straff för ämbetsbrott av präst och örn laga

domstol i sådana mål av den 8 mars 1889 skall världslig rätt upptaga åtal

mot präst dels för sådan förbrytelse, som i allmän strafflag eller annan till

kyrkolag icke hänförlig författning är uttryckligen och särskilt nämnd

såsom brott av ämbetsman, dels ock för vissa i lagen uppräknade ämbetsförbrytelser,

vilka ansetts närmast beröra borgerliga förhållanden. Om

övriga ämbetsfel av präst samt prästs förseelser i levernet dömer domkapitlet,

så framt icke felet eller förseelsen begåtts av biskop, i vilket fall åtalet

skall av hovrätt omedelbart upptagas. Till ledning vid uppdragandet

av gränserna mellan den kyrkliga och världsliga domstolens kompetens i

fråga om åtal mot präst för ämbetsbrott har tjänat den grundsatsen, att

endast ämbetsbrott av uteslutande eller väsentligen kyrklig art, d. v. s.

endast fel eller försummelser av präst såsom handhavare av religionsvården,

böra hemfalla under den kyrkliga strafflagstiftningen och jurisdiktionen,

däremot icke några fel eller försummelser av präst såsom statens ämbetsman,

d. v. s. i de prästerskapet åliggande bestyr, som äro av världslig

eller övervägande världslig karaktär. Ett fullständigt genomförande av

denna grundsats har dock icke varit möjligt. Sålunda hava i ej ringa omfattning

till kyrklig domstol hänförts ämbetsbrott, vilka icke äro av kyrklig

karaktär. Av kyrklig domstol skola nämligen upptagas åtal för alla

fel och försummelser, som kunna begås i prästerskapet åliggande världsliga

bestyr, så vida dessa fel och försummelser ej i allmän strafflag eller

annan till kyrkolag icke hänförlig författning äro uttryckligen och särskilt

nämnda såsom brott av ämbetsman och ej heller höra till de i lagen

särskilt uppräknade brott, vilka skola dömas av världslig domstol.

De straff, vilka kunna av domkapitlet ådömas, äro enligt ifrågavarande

lag varning, suspension och avsättning. Alla förut i kyrkolagen av år 1686

eller andra till kyrkolag hänförliga författningar givna straffbestämmelser

för ämbetsbrott av präst äro genom 1889 års lag upphävda.

I fråga om ämbetsbrott av lärare har man alltjämt att tillämpa vissa

äldre bestämmelser. I 1686 års kyrkolag uppdrogs åt biskoparna och därmed

även domkapitlen att hava uppsikt över gymnasier och skolor. Härutinnan

angavs särskilt, att de skulle se på lektorer och skolmästare, med

vad flit, åhåga och nytta de förrättade sina ämbeten, avskaffa dem, som

vore därtill oskickliga och försumliga, och inga andra därtill befordra än

dem de för visso kände och visste vara ungdomen nyttiga. Genom 1687

års rättegångsförordning preciserades domkapitlets domsrätt över såväl

präster som skoleståndspersoner närmare så, att det skulle tillkomma domkapitlet

att döma över dessa befattningshavares fel i ämbete och leverne.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jjl.

Detta stadgande förtydligades sedermera genom vissa bestämmelser i

kungl, cirkuläret den 21 augusti 1786 örn vidtagande av några sådana matt

och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet, och kungl, cirkuläret

den 7 december 1787 rörande de mål, som av konsistorium böra

upptagas och avgöras, m. m. Enligt dessa bestämmelser, som ännu äro gällande

i vad de avse domkapitlets domsrätt över skoleståndspersoner, tillhör

det domkapitlet att upptaga och avgöra mål om dylik befattningshavares

fel i ämbete eller leverne, för så vitt felet anses förskylla varning,

suspension eller avsättning.

De skoleståndspersoner, örn vilka nu är fråga, utgöras av lärare vid de

allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Över lärarpersonalen vid

folkskolorna utövar domkapitlet ej någon omedelbar domsrätt, men kunna

skolråds disciplinära åtgärder gentemot nämnda personal genom besvär

dragas under domkapitlets prövning.

Rättegångsordningen vid domkapitlen företer vissa avvikelser från den

allmänna rättegångsordningen i brottmål. Den väsentligaste av dessa avvikelser

består däri, att domkapitlet äger att på eget initiativ upptaga och

avdöma frågor om förbrytelse i ämbetet av dem, som äro underkastade

dess domsrätt. Frånsett sådana fall, där åtal väckes av justitiekanslern,

justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, anhängiggöras sålunda

frågor örn ämbetsförbrytelse av präst eller lärare icke av allmän åklagare,

utan anmälan örn förbrytelsen och därmed förknippade omständigheter

göres hos domkapitlet, på det att detsamma må kunna undersöka det anmälda

förhållandet, och målet handlägges sedan av domkapitlet utan att

någon åklagare däri för talan.

De sakkunniga hava vid utarbetandet av sitt förslag till lag örn domkapitel

utgått ifrån att, på sätt i ett tidigare sakkunnigbetänkande föreslagits,

domkapitlens domsrätt över de allmänna läroverkens och likställd

lärarpersonal komme att upphöra. Däremot hava de sakkunniga icke ifragasatt

någon förändring med avseende å den domsrätt över prästerskapet,

som för närvarande tillkommer domkapitlen.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande rättegångsordningen

vid domkapitlen återfinnas i 21—34 §§ i förslaget till lag om domkapitel.

Även enligt dessa bestämmelser skall domkapitlet såsom hittills

äga att på eget initiativ upptaga och avdöma fråga örn ansvar å präst och

skall — frånsett den åtalsrätt som tillkommer justitiekanslern, justitieombudsmannen

och militieombudsmannen — allmän åklagare icke hava

befogenhet att självständigt väcka åtal vid domkapitlet. Emellertid skall

domkapitlet äga befogenhet att, da fråga örn ansvar a präst uppkommit,

förordna tjänsteman vid domkapitlet eller annan lämplig person att såsom

åklagare på eget ansvar föra talan i målet eller ock hos vederbörande överåklagare

hemställa örn utförande av sådan talan.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga örn rättegången vid domkapitlen

har processlagberedningen anfört:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts proposition Nr 21+1.

Domkapitlens befogenhet att upptaga och avdöma mål om ansvar å

präst har sin grund i den uppsikt över underlydande präster, som av ålder

tillkommit domkapitlen. Med denna domkapitlens disciplinära myndighet

sammanhänger ock att rättegången vid domkapitlen väsentligen är anordnad

enligt inkvisitoriska grundsatser. Emellertid omfattar domkapitlens

jurisdiktion enligt 1889 års lag om straff för ämbetsbrott av präst m. m.

ej allenast förseelser, som äro av disciplinär natur, utan även vad som

enligt nutida uppfattning är brott i straffrättslig mening. Inom den allmänna

straffrättsskipningen har i vårt land alltmera eftersträvats att ersätta

den inkvisitoriska rättegången med ett ackusatoriskt förfarande. Med

hänsyn härtill torde kunna ifrågasättas, huruvida icke beträffande mål,

som mera hava karaktären av egentliga brottmål, också rättegången vid

domkapitlen borde i vidsträcktare omfattning än som skett i det föreliggande

förslaget anordnas såsom ett ackusatoriskt förfarande, medan i fråga

om disciplinmål den inkvisitoriska principen i stort sett bibehölles. En

reform i nu antydd riktning skulle förutsätta en omarbetning av nämnda

lag, varigenom en uppdelning skedde i disciplinförseelser och egentliga

brott. Huruvida en dylik uppdelning i detta sammanhang är möjlig att

genomföra undandrager sig beredningens bedömande. Med de utgångspunkter,

från vilka förslaget utarbetats, har beredningen i huvudsak intet att

erinra mot förslaget.

Departementschefen. Med avseende å rättegångsmålens handläggning i

domkapitlen synes det önskvärt, att, såsom processlagberedningen ifrågasatt,

beträffande mål, som mera hava karaktären av egentliga brottmål,

rättegången vid domkapitlen i vidsträcktare omfattning än som skett i det

föreliggande förslaget anordnas såsom ett ackusatoriskt förfarande, medan

i fråga om disciplinmål den inkvisitoriska principen i stort sett bibehålies.

På sätt beredningen framhållit, skulle dock en reform i sålunda antydd riktning

förutsätta en omarbetning av 1889 års lag om straff för ämbetsbrott av

präst m. m., varigenom en uppdelning skedde i disciplinförseelser och egentliga

brott. Med hänsyn härtill och då frågan om en dylik genomgripande

omarbetning av 1889 års lag icke kunnat i detta sammanhang upptagas till

behandling, har jag ansett riktigast, att den föreslagna lagen om domkapitel

begränsas till att avse frågan örn domkapitlens organisation, och i följd härav

uteslutit de av de sakkunniga ifrågasatta rättegångsbestämmelserna i

21—34 §§. Jag förutsätter härvid givetvis, att frågan om en reformering av

rättegångsordningen vid domkapitlen kommer att bliva föremål för ytterligare

utredning och att i samband därmed även frågan örn upphävande av

domkapitlens domsrätt över de allmänna läroverkens och likställd lärarpersonal

kommer att upptagas till behandling.

Därest den föreslagna lagen om domkapitel, på sätt jag nu förordat, begränsas

till att avse frågan örn domkapitlens organisation, torde jämväl 35,

36 samt 38—43 §§ lämpligen böra utgå.

I avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag örn domkapitel

torde i övrigt böra framhållas följande.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2^1.

69

2 §.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. hava omarbetats i enlighet med den

ståndpunkt, jag intagit till frågan örn domkapitlens sammansättning, och

har denna omarbetning även föranlett viss jämkning i avfattningen av

3 mom.

Vidare har den av de sakkunniga i 1 och 2 mom. införda föreskriften, att

lekmannaledamot, som utses genom val, skall vara boende inom stiftet

eller, vad beträffar Stockholms domkapitel, i Stockholm, överförts till 8 §

och i samband därmed utsträckts till att gälla såsom allmänt behörighetsvillkor

för ledamotskap, som grundar sig på förordnande eller val. I fråga

om de ledamöter, vilka skola utses genom förordnande, är jag visserligen

av den övertygelsen, att detta behörighetsvillkor skulle komma att tillämpas

även utan särskilt lagstadgande, men har jag dock ansett lämpligt, att

bestämmelse därom lämnas i den lag, som skall reglera domkapitlens organisation.

Yrkande i sådan riktning har också framställts av ett domkapitel

med avseende å den föreslagne ledamoten med högre teologisk eller

humanistisk bildning.

Liksom de sakkunniga har jag, i motsats till den mening som i några

yttranden kommit till uttryck, ansett att den ledamotsplats, vars innehavare

skall utses genom val av prästerskapet, bör besättas allenast med präst,

som innehar ordinarie prästerlig tjänst. Denna tjänsteställning lärer nämligen

i allmänhet kunna anses innefatta större garanti för tillvaron av den

mera omfattande erfarenhet rörande speciellt kyrkliga frågor, som denne

ledamots maktpåliggande uppgift i kapitlet kräver, liksom den även är

ägnad att göra hans ställning där mera fast och självständig.

I 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i

stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer skola

vid biskopsval äga säte och stämma i domkapitlet. Angående denna bestämmelse

hava de sakkunniga i sitt betänkande anfört:

I egenskap av domkapitelsledamöter äro för närvarande de teologie professorerna

i Uppsala berättigade att deltaga i val av ärkebiskop och de

teologie professorerna i Lund berättigade att deltaga i val såväl av biskop

i Lunds stift som av ärkebiskop. Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit,

i domkapitlen i universitetsstäderna skulle, förutom domprosten, komma

att ingå allenast två teologie professorer, skulle följaktligen berörda rätt

att deltaga i biskopsval för flertalet teologie professorer komma att upphöra.

Med hänsyn till att blivande innehavare av ärkebiskopsämbetet och

biskopsämbetet i Lunds stift icke, såsom hittills varit förhållandet, tillika

komma att innehava prokanslersbefattning, komma dessa professorer icke

heller att i egenskap av ledamöter av vederbörande akademiska församling

vara berättigade att deltaga i biskopsval. Då det emellertid synts de sakkunniga

vara av värde, att såsom hittills de teologie professorerna i Uppsala

äga deltaga i val av ärkebiskop och de teologie professorerna i Lund

i val av biskop i Lunds stift och av ärkebiskop, hava de sakkunniga i 2 §

4 mom. i förslaget till lag örn domkapitel intagit en bestämmelse av inne
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.

håll, att i stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer

skola vid biskopsval äga säte och stämma i domkapitlet.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna bestämmelsen har avstyrkts

av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen. Centralstyrelsen

har därvid framhållit, att professorer, som vore prästvigda, redan i sin egenskap

av präster hade rösträtt vid biskopsval och att det icke syntes kunna

ifrågakomma att tillerkänna dessa rätt att vid dylikt val dels såsom präster

deltaga i omröstning inför kontraktsprosten och dels såsom kapitelledamöter

deltaga i omröstning inom domkapitlet.

I likhet med de sakkunniga har jag ansett det vara av värde, att såsom

hittills de teologie professorerna i Uppsala äga deltaga i val av ärkebiskop

och de teologie professorerna i Lund i val av biskop i Lunds stift och av

ärkebiskop, och har jag följaktligen ansett den av de sakkunniga föreslagna

bestämmelsen i 4 mom. böra bibehållas. Då gällande förordning om biskopsval

av den 30 maj 1759 förutsätter, att präst, som är ledamot av domkapitel,

vid dylikt val skall deltaga i den omröstning, som äger rum inom domkapitlet,

och icke i den omröstning, som förrättas av stiftets präster kontraktsvis,

innebär ifrågavarande bestämmelse i 4 mom. icke, på sätt centralstyrelsen

för allmänna svenska prästföreningen gjort gällande, att de

teologie professorer, vilka äro prästvigda, skulle vid biskopsval hava dubbel

rösträtt.

3 §.

Med avseende å de i 1 mom. intagna bestämmelserna om rätt att deltaga

i val av prästerlig domkapitelsledamot har ett domkapitel ifrågasatt lämpligheten

av att, på sätt de sakkunniga föreslagit, från dylik rätt utesluta

präster, som åtnjuta emeritilön, samt andra präster, vilka uppnått sextiofem

års ålder och ej innehava prästerlig tjänst. Då emellertid, såsom de

sakkunniga framhållit, vägande skäl synas tala för att bestämmanderätten

vid tillsättandet av prästernas representant i princip förbehålles det i tjänst

varande prästerskapet, har jag ansett mig icke böra frångå vad de sakkunniga

härutinnan föreslagit. En mindre formell jämkning har dock vidtagits

i förevarande moment.

I 7 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i

protokoll över val av prästerlig ledamot skall angivas, vilka röstberättigade

vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka

sådana blivit insända. Beträffande denna bestämmelse har ett domkapitel

hemställt, att den måtte omarbetas i sådan riktning, att den bleve tillämplig

allenast vid val, som ägde rum kontraktsvis, enär det vore alltför omständligt

och tidsödande att vid val, som förrättades å prästmöte, i protokollet

anteckna samtliga personligen röstandes namn. Då emellertid ifrågavarande

föreskrift synts mig böra iakttagas även vid val, som äger rum å

prästmöte, har jag icke låtit densamma undergå någon förändring i angivna

syfte.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Mårts proposition Nr 2^1.

4 §.

I likhet med de sakkunniga anser jag det ligga i sakens natur, att de,

som utses till ombud för val av lekmannaledamot, själva böra vara lekmän.

Däremot har jag icke kunnat biträda de sakkunnigas förslag, att

dessa ombud även skola vara behöriga att väljas till ledamöter i kyrkoråd.

En dylik föreskrift skulle nämligen, såsom i några yttranden anmärkts,

till följd av vissa bestämmelser i lagen örn församlingsstyrelse komma att

medföra, att åtskilliga personer, vilka på grund av sin tjänst icke äro valbara

till ledamöter i kyrkoråd, icke heller skulle vara behöriga att utses till

ombud för val av lekmannaledamot i domkapitel. Så skulle t. ex. komma

att bliva förhållandet med organister och klockare ävensom folkskollärare,

vilkas lärarbefattning förenats med organist- eller klockarsyssla eller med

båda dessa sysslor. 3 mom. har i anledning härav omarbetats, och har jag

därvid, i anslutning till vad som gäller i fråga örn elektorer för val av kyrkomötesombud,

ansett det lämpligen böra föreskrivas, att till ombud för val

av lekmannaledamot i domkapitel skola utses lekmän, som äro röstberättigade

å kyrkostämma inom pastoratet eller, där ombud skall utses gemensamt

för två eller flera pastorat, inom något av dem.

5 §.

I 5 § har en jämkning vidtagits i de sakkunnigas förslag, betingad därav

att universitetsstatuterna reglera frågor örn val, som förrättas av teologisk

fakultet, och några specialbestämmelser angående nu ifrågavarande val

icke torde erfordras.

7 §.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i 1 mom. skola besvär över val av

domkapitelsledamöter anföras hos Kungl. Majit, vare sig fråga är om val

av prästerskapets eller lekmännens representant eller örn val av de teologiska

fakulteternas representanter i domkapitlen i Uppsala och Lund. Med

avseende å dessa bestämmelser har teologiska fakulteten i Uppsala anmärkt,

att besvär över val av sistnämnda slag borde, i enlighet med vad

som eljest gällde i fråga örn klagan över fakultetsbeslut, anföras hos kanslern

för rikets universitet. Denna anmärkning synes böra beaktas.

B §.

I denna paragraf hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innebörd,

bland annat, att den, som är dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

eller viss annan straffpåföljd, ej må vara ledamot eller suppleant i

domkapitel. Då emellertid enligt ett inom justitiedepartementet utarbetat

förslag till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen, över vilket förslag

Kungl. Majit den 31 januari 1936 beslutat inhämta lagrådets yttrande,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2JfL

berörda påföljder äro avsedda att avskaffas, har ifrågavarande bestämmelse

uteslutits.

I övrigt hänvisar jag med avseende å förevarande paragraf till vad i det

föregående anförts vid 2 §.

9 §.

I förevarande paragraf hava de sakkunniga infört en bestämmelse av

innehåll, att befattning såsom förordnad eller vald ledamot eller suppleant

icke må innehavas av den, som uppnått sextiofem års ålder. Angående denna

bestämmelse hava de sakkunniga i sitt betänkande anfört:

Då universitetens och läroverkens lärare äro skyldiga att med pension

avgå från sin tjänst vid sextiofem års ålder, komma de flesta av de nuvarande

domkapitelsledamöterna att vid denna ålder även frånträda ledamotskapet

i domkapitlet. I anslutning härtill hava de sakkunniga jämväl

ansett, att berörda ålder lämpligen bör bestämmas såsom maximiålder för

sådant ledamotskap i de nya kapitlen, som grundar sig på förordnande

eller val.

Mot ifrågavarande bestämmelse hava anmärkningar framställts i några

av yttrandena. Sålunda har ett domkapitel hemställt, att bestämmelsen

måtte utgå, enär en så låg avgångsålder, som de sakkunniga föreslagit,

kunde befaras medföra alltför täta ombyten av domkapitelsledamöter, vilket

måste inverka menligt på domkapitelsarbetet. Ett annat domkapitel

har under åberopande av enahanda skäl föreslagit en avgångsålder av

sjuttio år. Å andra sidan har i ett yttrande uttalats tvekan, huruvida icke

den av de sakkunniga föreslagna åldersgränsen vore väl hög med hänsyn

till den uppgift att vara aktiva organ inom det kyrkliga livet, vilken borde

tillkomma de nya domkapitlen.

I likhet med de sakkunniga anser jag en ålder av sextiofem år lämpligen

böra bestämmas såsom maximiålder för sådant ledamotskap, som grundar

sig på förordnande eller val. Emellertid synes mig undantag från denna

regel böra kunna av Kungl. Majit medgivas i sådana fall, då ledamot under

tiden för sitt uppdrag uppnått nämnda ålder. I dylika fall synes mig nämligen

möjlighet böra hållas öppen för att ledamotskapet må kunna fortbestå

till den bestämda funktionstidens utgång. En sådan anordning torde

ur flera synpunkter vara lämplig. Sålunda torde det understundom kunna

vara önskligt, att den insikt och erfarenhet, som ledamot under kanske

mångårig tjänstgöring i domkapitlet förvärvat rörande dess verksamhet,

ytterligare någon tid komma domkapitlet till godo. Vidare möjliggöres genom

en dylik anordning att i de fall, då ledamoten utsetts genom val, undvika

fyllnadsval med därmed förenade kostnader och besvär. I enlighet

med vad nu anförts har i förevarande paragraf tillagts en föreskrift av innehåll,

att ledamot eller suppleant, som under tiden för sitt uppdrag uppnått

sextiofem års ålder, må, där Kungl. Majit det medgiver, bibehålla uppdraget

intill utgången av nämnda tid.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Mårds ''proposition Nr 2^1.

10 §.

Denna paragraf motsvarar 11 § i de sakkunnigas förslag.

Ett domkapitel har hemställt, att i förevarande paragraf måtte intagas

en bestämmelse av innebörd, att vid biskopsledighet eller ledighet i domprostämbetet

eller vid förfall för biskop eller domprost adjunktion av prästerlig

ledamot skall äga rum, enär eljest proportionen mellan prästerliga

ledamöter och lekmannaledamöter komme att i dylika fall förskjutas. Ett

upprätthållande av berörda proportion i dessa fall har dock icke synts

mig vara av den vikt, att någon särskild bestämmelse i angivna syfte kan

anses vara av behovet påkallad.

Liksom de sakkunniga har jag, i motsats till den mening varåt en myndighet

givit uttryck, ansett att i de fall, då adjunktion må äga rum, det

icke bör såsom för närvarande tillkomma biskopen utan domkapitlet att

meddela beslut därom.

I 2 morn. hava vissa formella jämkningar vidtagits.

I 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att i

stift, varest teologisk fakultet finnes, domkapitlet skall hava befogenhet

att, när anledning därtill förekommer, förordna de till fakulteten hörande

professorer, vilka icke äro ledamöter av domkapitlet, att i egenskap av

adjungerade ledamöter deltaga i visst ärendes behandling. Denna bestämmelse

har av de sakkunniga motiverats därmed, att domkapitlen i universitetsstäderna

syntes böra hava möjlighet att vid behandling av frågor, för

vilkas bedömande krävdes en mera allsidig teologisk sakkunskap, påkalla

medverkan av samtliga fakultetsledamöterna. Då det emellertid synts mig

lämpligare, att i dylika frågor yttrande inhämtas av fakulteten, där så kan

befinnas erforderligt, har jag, på sätt jämväl yrkats av ett domkapitel,

ansett 4 mom. böra utgå.

11 §.

I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 12 §,

hava de sakkunniga infört dels en bestämmelse därom, att ledamöter och

suppleanter i domkapitel åtnjuta ersättning av kyrkofonden i den omfattning

Konungen bestämmer, och dels ett stadgande av innehåll, att av

kyrkofonden därjämte må i den omfattning Konungen medgiver bestridas

sådana med domkapitlens verksamhet förbundna utgifter, för vilkas gäldande

allmänna medel icke äro tillgängliga.

Frånsett det mindre lämpliga i att använda uttrycket allmänna medel

såsom beteckning för statsmedel i motsats till kyrkofondsmedel, vilka sistnämnda

otvivelaktigt också äro att anse såsom allmänna medel, torde det

böra bestämt angivas, att, såsom framgår av 5 § 2 mom. och 27 § 5 mom.

i de sakkunnigas förslag till instruktion för domkapitlen, med de utgifter,

om vilka här är fråga, avses ersättningar till särskilt anlitade sakkunniga

och utredningsmän. Med hänsyn till att lagen örn kyrkofond icke är av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+1.

kyrkolags natur torde det vidare vara mindre lämpligt att i lagen om domkapitel,

vilken är att hänföra till kyrkolag, meddela bestämmelser om dispositionen

av kyrkofondens medel. I förevarande paragraf har därför synts

mig allenast böra angivas, att ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom

av domkapitel för visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman

åtnjuta ersättning av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.

Genom bestämmelsen att av domkapitel förordnad sakkunnig skall åtnjuta

ersättning av allmänna medel avses ej att göra ändring i vad som i

lagen den 7 juni 1934 örn bevisning genom sakkunnig finnes stadgat om

ersättning till sakkunnig som anlitas i rättegångsmål. En särskild erinran

härom har ansetts böra införas i lagtexten.

Det av de sakkunniga utarbetade särskilda förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 örn kyrkofond har upptagits

till behandling i samband med vissa andra i nämnda lag ifrågasatta

ändringar, huvudsakligen föranledda av förslag, som jag har för avsikt att

senare denna dag anmäla, rörande ändrade bestämmelser för biskoparnas

avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.

I 6 § lagen om kyrkofond har därvid, såvitt nu är i fråga, införts en bestämmelse

av innehåll, att av kyrkofonden skola utgöras anslag, som av

Konungen och riksdagen beviljas för bestridande av ersättningar, som avses

i 11 § lagen om domkapitel. Att de anslag, som erfordras för bestridande

av ifrågavarande ersättningar, prövas av riksdagen, har synts mig

vara av behovet påkallat med hänsyn till att övriga utgifter för domkapitlens

verksamhet gäldas av statsmedel och följaktligen prövas av riksdagen.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag.

Av skäl, som i det föregående angivits, har jag ansett, att stiftssekreteraren

bör hava säte och stämma i domkapitlet vid handläggning av egentliga

rättegångsmål men att han däremot icke bör ingå såsom ordinarie

ledamot i kapitlet; så bör även vara förhållandet med avseende å sekreteraren

vid Stockholms domkapitel.

Förevarande paragraf har i enlighet härmed omredigerats.

13 §.

Två av de sakkunniga, herrar Hallén och Svedberg, hava i avgiven reservation

föreslagit, att i denna paragraf skulle införas vissa bestämmelser örn

biskopens episkopala ämbetsåligganden. Dylika bestämmelser förekommo

ock i kommittébetänkandena av 1906 och 1918, vilka båda innehöllo förslag

till lagstiftning icke blott örn domkapitlen och deras verksamhet utan

om stiftsstyrelsen i dess helhet. Emellertid är att märka, att stiftsstyrelsen

numera utövas icke blott av biskopen och domkapitlet utan även av stiftsnämnden.

I en lagstiftning, som hade till syfte att reglera stiftsstyrelsen i

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. May.ts proposition Nr 241.

dess helhet, bleve det därför numera nödvändigt att närmare ingå jämväl

på den del av stiftsstyrelsen, som för närvarande utövas av stiftsnämnden.

Förhållandet mellan domkapitel och stiftsnämnd är utan tvivel en fråga,

som ännu icke fått sin slutgiltiga lösning och som därför också förr

eller senare torde böra upptagas till närmare övervägande. Med hänsyn till

den korta tid, under vilken stiftsnämnderna varit i verksamhet, lärer det

dock vara mindre lämpligt att redan nu upptaga denna fråga till en mera

ingående behandling, utan torde de nuvarande bestämmelserna om stiftsnämnderna

och deras uppgifter böra tillsvidare lämnas orubbade. Då sålunda

den lagstiftning, varom nu är fråga, i allt fall icke synes böra utsträckas

till att omfatta jämväl området för stiftsnämndernas verksamhet, har

jag i likhet med de sakkunnigas majoritet ansett lämpligast, att densamma

begränsas till att avse allenast domkapitlen och deras verksamhet, och har

jag i följd härav ansett mig icke böra biträda reservanternas ifrågavarande

förslag.

Vad beträffar reservanternas i det föregående omnämnda yrkande, att

prästexamen måtte avskaffas, torde detta yrkande innefatta ett ämne, som

icke bör upptagas till behandling i detta sammanhang.

15 §.

Med avseende å denna paragraf hänvisar jag till vad jag i det föregående

anfört rörande skolärendenas handläggning i domkapitlen.

17 §.

Då ärkebiskopen är preses såväl i domkapitlet i Uppsala som i Stockholms

domkapitel, torde det vara mindre lämpligt att, såsom de sakkunniga

föreslagit, meddela en generell föreskrift därom, att domkapitel skall

sammanträda å viss veckodag. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,

att domkapitel i regel skall sammanträda varannan onsdag, har

därför ersatts med en föreskrift, att domkapitel i regel skall sammanträda

en gång varannan vecka.

I förevarande paragraf hava de sakkunniga vidare intagit en bestämmelse

av innehåll, att för domkapitel i stift erforderliga lokaler skola, så

långt det kan ske, tillhandahållas i domkyrkan tillhörig egendom eller bekostas

av domkyrkans medel och att jämväl erforderliga inventarier samt

uppvärmning, belysning och städning så långt möjligt skola bekostas av

domkyrkans medel. Denna bestämmelse, som motsvarar den i 3 § i 1687

års förordning förekommande bestämmelsen, att domkapitlet skall sammanträda

»uti ett bekvämt rum, som i domkyrkan eller något dess hus

med allt nödvändigt behör därtill beredas skall», har föranletts därav, att

enligt de sakkunnigas förslag sistnämnda stadgande i 1687 års förordning

genom den nya lagen skulle komma att upphävas. Därest den föreslagna

lagen örn domkapitel begränsas till att avse frågan örn domkapitlens orga
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

nisation, kommer emellertid berörda stadgande i 1687 års förordning att

kvarstå. Med hänsyn härtill har ifrågavarande av de sakkunniga föreslagna

bestämmelse i 17 § uteslutits.

19 §.

De beträffande ledamot meddelade jävsbestämmelserna hava ansetts

böra gälla för stiftssekreteraren och sekreteraren vid Stockholms domkapitel

icke blott då de vid handläggning av rättegångsmål tjänstgöra såsom

ledamöter utan även när de allenast är o föredragande.

20 §.

Den ed, som för närvarande är föreskriven för medlem av domkapitel,

är till sin lydelse bestämd genom kungl, kungörelse den 25 oktober 1878.

I motsats till de sakkunniga har jag icke ansett nödigt, att edsformuläret

intages i förevarande lag, varför detsamma uteslutits.

21 §.

I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 37 §,

har införts ett tillägg av innebörd, att åtal mot stiftssekreterare och sekreteraren

vid Stockholms domkapitel för förbrytelse i tjänsten skall upptagas

i samma ordning som åtal mot domkapitelsledamot.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 44 § i de sakkunnigas förslag.

23 §.

I denna paragraf, vilken i de sakkunnigas förslag betecknats såsom 45 §,

har en mindre formell jämkning vidtagits.

Ifrågavarande lag torde böra träda i kraft den 1 januari 1937.

Därest lagens räckvidd begränsas på sätt jag i det föregående angivit,

kommer lagens ikraftträdande att föranleda upphävande allenast av vissa

bestämmelser i 1687 års förordning rörande rättegång i domkapitlen samt

lagen den 4 mars 1927 med vissa ändrade bestämmelser rörande Stockholms

stads konsistorium ävensom av ytterligare vissa författningar, vilka sistnämnda

dock icke torde vara av den betydenhet, att de behöva i slutbestämmelserna

uttryckligen omnämnas. Däremot komma följande i de

sakkunnigas förslag omnämnda lagrum, nämligen 1 § cirkulärbrevet den

21 augusti 1786, cirkulärbreven den 7 december 1787 och den 2 november

1791 samt förordningen den 29 juli 1812, att fortfarande äga giltighet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över omförmälda förslag

till lag om domkapitel av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+1.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds -proposition Nr 2/+1.

79

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om domkapitel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I varje stift, så ock i Stockholms stad, skall finnas ett domkapitel.

2 §.

1 mom. Domkapitel i stift består av följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses;

domprosten eller, där domprost ej finnes, en av Konungen för sex år i

sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst

i stiftet;

en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit och

insikt i det kyrkliga församlingslivet;

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,

i allmänna värv förfaren lekman;

ävensom, i stift varest teologisk fakultet finnes, två av fakulteten inom

denna valda professorer;

samt, i övriga stift, en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex

år i sänder förordnad ledamot, som genom avlagda kunskapsprov, utgivna

skrifter eller annorledes ådagalagt lärdom i teologiska ämnen, dock att till

sådan ledamot jämväl må kunna förordnas den, som på sätt nyss angivits

ådagalagt lärdom i humanistiska ämnen.

2 mom. Stockholms domkapitel, vari ärkebiskopen, när han är tillstädes,

är preses, består i övrigt av följande ledamöter, nämligen:

pastor primarius såsom ordinarie preses;

en av Konungen för sex år i sänder bland kyrkoherdarna i de underlydande

församlingarna förordnad ledamot såsom vice preses;

en av stadens präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst

i staden;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Marits proposition Nr 241.

en av ombud för de underlydande församlingarna vald lekman, som

ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet;

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,

i allmänna värv förfaren lekman; samt

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad

ledamot, som på sätt i 1 mom. sägs ådagalagt lärdom i teologiska eller humanistiska

ämnen.

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter

förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tillika en suppleant.

Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att

vara suppleant gäde vad i denna lag är stadgat i fråga örn motsvarande

ledamöter.

4 morn. I stift, varest teologisk fakultet finnes, äga vid biskopsval fakultetens

samtliga professorer säte och stämma i domkapitlet.

5 mom. I Stockholm äga vid ärkebiskopsval stadens samtliga kyrkoherdar

säte och stämma i domkapitlet.

3 §.

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerlig ledamot och av suppleant

för sådan tillkommer envar inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms

domkapitel, i Stockholm kyrkoskriven prästman, som är behörig till prästämbetets

utövning, dock ej prästman som åtnjuter emeritilön, ej heller

annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, såframt han uppnått

sextiofem års ålder.

2 mom. Val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant

för sådan äger rum å prästmöte inför biskopen såsom valförrättare. Valet

avser tiden från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett,

till och med utgången av det år, då prästmöte åter hålles. Avgår ledamot

eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och återstår därav mer än sex

månader, anställes fyllnadsval för den återstående tiden. Där fyllnadsval

icke kan utan oskälig tidsutdräkt anstå till närmast infallande prästmöte,

äger sådant val rum kontraktsvis, därvid prostarna, var inom sitt kontrakt,

äro valförrättare.

3 mom. Val av prästerlig ledamot av Stockholms domkapitel och av suppleant

för sådan skall, där det ej förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför

pastor primarius eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete

är ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Valet gäller för

sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet

skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått, och

återstår därav mer än sex månader, anställes ofördröjligen fyllnadsval för

den återstående tiden.

4 morn. Örn tid och ställe för val, som avses i 2 eller 3 morn., utfärdar

domkapitlet kungörelse, som tillstädes i stift kontraktsprostarna och i

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Marits ''proposition Nr 2J, 1.

Stockholm kyrkoherdarna, vilka hava att, de förra var inom sitt kontrakt

och de senare var inom sin församling, i god tid före valet bringa kungörelsen

till de röstberättigades kännedom.

5 mom. Valet sker med slutna sedlar. Valets utgång bestämmes genom

enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

6 mom. Den, som finner sig hindrad att personligen tillstädeskomma vid

valet, äger att till valförrättaren insända sin valsedel i förseglat omslag,

försett med egenhändigt undertecknad påskrift om innehållet, därvid iakttages,

att valsedel för val av ledamot och valsedel för val av suppleant icke

må inneslutas i samma omslag. Sålunda insända omslag skola vid valförrättningen

öppnas, därvid valsedlarna, utan att då läsas, uttagas och läggas

till de vid valtillfället avlämnade. Sedan alla valsedlarna sammanblandats,

upptagas de en efter annan och verkställes sammanräkning.

7 morn. Över valet föres protokoll. I protokollet angives, vilka röstberättigade

vid valtillfället personligen avlämnat sina valsedlar och från vilka

sådana blivit insända. Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren

och minst två röstberättigade. Det översändes därefter ofördröjligen

till domkapitlet.

8 mom. Där valet förrättas kontraktsvis, verkställer domkapitlet å dag,

som i kungörelsen om valet blivit utsatt, sammanräkning av rösterna från

de särskilda kontrakten samt tillkännagiver genom anslag, huru valet utfallit.

Förrättas valet å prästmöte eller enligt bestämmelserna i 3 morn., tillkännagiver

valförrättaren efter verkställd röstsammanräkning, huru valet

utfallit.

4 §.

/ morn. Ledamot och suppleant, som utses av ombud för pastoraten, väljas

för sex år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då

valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,

och återstår därav mer än sex månader, anställes fyllnadsval för den återstående

tiden. Med anställande av fyllnadsval må likväl, där domkapitlet

finner uppskov icke medföra avsevärd olägenhet, kunna anstå under en tid

av högst två år.

3 mom. Ombud för val av ledamot och suppleant, som avses i 1 morn.,

utses av pastoratens kyrkoråd sålunda, att för pastorat med mindre folkmängd

än 10,000 utses ett ombud, för pastorat, vars folkmängd utgör minst

10,000 men ej uppgår till 15,000, utses två ombud samt för pastorat, vars

folkmängd utgör minst 15,000, utses tre ombud; dock äger domkapitlet förordna,

att för två eller flera pastorat, vilka vart för sig hava mindre folkmängd

än 3,000 och tillsammans ej större folkmängd än 5,000, skall utses

ett gemensamt ombud. För varje ombud utses tillika en ersättare.

3 morn. Till ombud och ersättare för ombud skola utses lekmän, som liro

röstberättigade å kyrkostämma inom pastoratet eller, där de skola utses

gemensamt för två eller flera pastorat, inom något av dem.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 2/f 1 . (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

i morn. Ombud och ersättare för ombud äga att för resa, som påkallas

av uppdraget, av pastoratet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet. Där ombud och ersättare utsetts

gemensamt för två eller flera pastorat, gäldas ersättning, som nu är sagd,

till lika delar av de särskilda pastoraten.

5 mom. Val, som ankommer på ombud för pastoraten, skall i stift äga

rum inför biskopen eller, om biskopen har förfall eller biskopsämbetet är

ledigt, inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. I Stockholm skall

valet, där det icke förrättas inför ärkebiskopen, äga rum inför pastor primarius

eller, om pastor primarius har förfall eller dennes ämbete är ledigt,

inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.

6 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för val, som avses i 5 morn.,

samt underrättar därom kyrkoråden med anmaning tillika att i god tid före

valet utse ombud och ersättare för ombud på sätt i 2 mom. sägs. Där ombud

och ersättare skola utses av kyrkoråden i två eller flera pastorat gemensamt,

bestämmer domkapitlet jämväl platsen för kyrkorådens gemensamma

sammanträde samt förordnar någon av kyrkorådsordförandena att

därvid föra ordet.

7 mom. Valet skall, där omröstning begäres, ske med slutna sedlar. Valets

utgång bestämmes genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Mellan

lika rösttal skiljer lotten.

8 mom. Vid valet föres protokoll av en av domkapitlet förordnad valnotarie.

Protokollet justeras samt underskrives av valförrättaren, valnotarien

och minst två av ombuden. Det översändes därefter till domkapitlet.

5 §.

Val av ledamöter och suppleanter, som ankommer på teologisk fakultet,

gäller för två år, räknade från och med den 1 januari året näst efter

det, då valet skett. Avgår ledamot eller suppleant, innan denna tid tilländagått,

anställes ofördröjligen fyllnadsval för den återstående tiden. Protokoll

över förrättat val skall tillställas domkapitlet.

6 §.

Valsedlar, som avgivits vid val av ledamöter och suppleanter i domkapitel,

skola, efter det sammanräkning ägt rum, av valförrättaren inläggas

under försegling samt förvaras till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse

av besvär, dessa blivit avgjorda.

7 §.

1 mom. Över val av ledamöter och suppleanter i domkapitel må anföras

besvär, vilka, ställda till Konungen, skola sist före klockan tolv å tjugonde

dagen efter valets avslutande ingivas till domkapitlet, som efter inhämtande

av vederbörandes förklaringar samt efter infordrande av valsedlar och

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

övriga valhandlingar, i den män de ej äro för domkapitlet tillgängliga, har

att med eget yttrande till Konungen insända besvären jämte de förklaringar,

som inkommit, ävensom protokoll, valsedlar och övriga handlingar

rörande valet. Om besvär över val, som förrättats av teologisk fakultet,

gäde dock vad särskilt är stadgat.

2 mom. Över beslut av kyrkoråd i fråga örn utseende av ombud och ersättare

för ombud vid val av ledamot och suppleant i domkapitel må klagan

ej föras annorledes än i sammanhang med klagan över sistnämnda val.

8 §.

Till ledamot eller suppleant i domkapitel må allenast den förordnas eller

väljas, som är svensk medborgare, tillhör svenska kyrkan, uppnått tjugufem

års ålder och är boende inom stiftet eller, vad beträffar Stockholms

domkapitel, i Stockholm. Ej må den vara ledamot eller suppleant, som är

omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

9 §.

Uppdrag såsom förordnad eller vald ledamot eller suppleant i domkapitel

må ej innehavas av den, som uppnått sextiofem års ålder. Ledamot eller

suppleant, som under tiden för sitt uppdrag uppnått sådan ålder, må likväl,

där Konungen det medgiver, bibehålla uppdraget intill utgången av

nämnda tid.

10 §.

1 mom. Inträffar förfall för såväl preses som vice preses i domkapitel,

föres ordet i domkapitlet av den bland de tillstädesvarande, som längsta

tiden varit ledamot i domkapitlet, eller, om med hänsyn till lika tjänstålder

två eller flera därvid kunna ifrågakomma, den av dem, som är till levnadsåren

äldst.

2 uwm. Suppleant för ledamot inkallas till tjänstgöring i den män det

erfordras till följd av hinder för ledamoten. Avgår ledamoten före utgången

av den för honom gällande tjänstgöringstiden, uppehälles ledamotsbefattningen

av suppleanten till dess annan ledamot blivit utsedd.

3 mom. Därest i anseende till förfall eller uppkommen ledighet domkapitel

finner nödigt att för viss tid eller för visst ärende erhålla biträde av

adjungerad ledamot, äger domkapitlet att därtill förordna person, som är

behörig att väljas till ledamot i domkapitlet.

11 §.

Ledamöter och suppleanter i domkapitel ävensom av domkapitel för

visst ärende förordnad särskild sakkunnig eller utredningsman åtnjuta ersättning

av allmänna medel på sätt särskilt stadgas, dock att sakkunnig

sorn anlitas i rättegångsmål åtnjuter ersättning i enlighet med vad därom

är föreskrivet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

12 §.

1 mom. Vid domkapitel i stift skall vara anställd en stiftssekreterare.

Denne tillsättes av Konungen.

Stiftssekreteraren, som skall vara lagkunnig, äger vid handläggning av

rättegångsmål säte och stämma i domkapitlet.

2 mom. Vid Stockholms domkapitel skall vara anställd en sekreterare.

Denne tillsättes av Konungen.

Vad i 1 mom. andra stycket sägs örn stiftssekreterare skall äga motsvarande

tillämpning beträffande sekreteraren vid Stockholms domkapitel.

13 §.

1 mom. Domkapitel i stift åligger att taga noggrann kännedom om stiftets

förhållanden samt verksamt beflita sig örn det kyrkliga livets vård och

förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas

behov samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården

inom stiftet. Vid fullgörandet av dessa uppgifter bör domkapitlet

jämväl låta sig angeläget vara att, där så lämpligen kan ske, samarbeta

med frivilliga organisationer för främjande av kyrklig och religiös verksamhet.

Domkapitlet tillkommer vidare att hålla hand däröver, att stadgad

kyrklig ordning iakttages, att hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning

och leverne ävensom att i övrigt fullgöra de särskilda åligganden

med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter, som enligt vad därom

i lag eller eljest är stadgat ankomma på domkapitlet.

2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat om domkapitel i stift skall äga motsvarande

tillämpning beträffande Stockholms domkapitel.

8 mom. Om domkapitels befattning med undervisningsväsendet är särskilt

stadgat.

14 §.

1 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt, tillkommer

det stiftets domkapitel att för prästvigning anlita biskop i annat stift, att

bestämma örn uppehållande av tjänst, varå biskop äger meddela förordnande,

ävensom att, där ärendet icke tål uppskov, förordna om sådan på

biskop ankommande förrättning, som biskopen må verkställa genom annan.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn befogenhet för domkapitel i stift att

förordna örn sådan på biskop ankommande förrättning, som biskopen må

verkställa genom annan, skall äga motsvarande tillämpning med avseende

å Stockholms domkapitel, för den händelse ärkebiskopen har förfall eller

dennes ämbete är ledigt.

15 §.

1 mom. Ärenden angående folkundervisningsväsendet, vilka ankomma

på handläggning av domkapitel i stift, skola, där de ej handläggas på sätt

i 16 § sägs, inför domkapitlet föredragas av en av Konungen därtill för sex

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Mårts proposition Nr 2^1.

år i sänder förordnad person, som innehar eller innehaft anställning i folkundervisningens

tjänst.

För denne föredragande förordnar Konungen därjämte för samma tid en

suppleant, vilken skall innehava eller hava innehaft sådan anställning, som

nyss är sagd.

2 mom. Föredragande och suppleant, som avses i 1 morn., åtnjuta ersättning

av allmänna medel på sätt särskilt stadgas.

16 §.

1 mom. Biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande eller, vad

beträffar Stockholms domkapitel, pastor primarius med sekreteraren såsom

föredragande äger att på domkapitlets vägnar fullgöra sådana till domkapitlets

befattning hörande åligganden, vilka avse ringare ärenden eller

ärenden, som kräva särskild skyndsamhet och ej äro av den betydenhet,

att de ändock böra anses påkalla handläggning i domkapitlet; skolande

ärende, som handlagts i nu angiven ordning, anmälas vid domkapitlets nästföljande

sammanträde.

2 mom. Har biskopen förfall eller är biskopsämbetet ledigt eller inträffar

förfall för pastor primarius eller ledighet i dennes ämbete, äger vice preses

eller, vid hinder jämväl för honom, den, som i hans ställe för ordet i domkapitlet,

fullgöra vad enligt 1 mom. ankommer på biskopen eller pastor

primarius.

17 §.

Domkapitel sammanträder i regel en gång varannan vecka så ock dessemellan,

när ärendena det påkalla.

18 §.

För beslutförhet i domkapitel erfordras, att minst fem ledamöter äro

tillstädes; dock vare domkapitel jämväl behörigt att fatta beslut, då allenast

fyra ledamöter äro närvarande, därest alla äro örn slutet ense.

Uppkomma vid omröstning i domkapitel olika meningar, skall vad allmänna

lagen stadgar angående omröstning till dom lända till efterrättelse.

19 §.

Vad i allmän lag eller författning sägs örn jäv mot domare gälle även i

fråga om ledamot i domkapitel så ock beträffande stiftssekreterare, sekreteraren

vid Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §.

20 §.

Innan någon första gången tager plats i domkapitel, skall han avlägga

den ed, som för medlem av domkapitel är föreskriven.

21 §.

I fråga om rätt domstol för upptagande av åtal mot ledamot i domkapitel,

vilken ej är präst, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begär,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

galle vad i motsvarande avseende är stadgat för präst, som är ledamot i

domkapitel.

Samma lag vare beträffande åtal mot stiftssekreterare, sekreteraren vid

Stockholms domkapitel samt föredragande, som avses i 15 §, för förbrytelse

i tjänsten.

22 §.

Närmare föreskrifter rörande domkapitlens verksamhet meddelas av

Konungen i särskild instruktion.

23 §.

Om hovkonsistoriets sammansättning och befogenhet gäde vad särskilt

är stadgat; skolande i övrigt vad i denna lag stadgas om domkapitel i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse jämväl beträffande hovkonsistoriet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

Genom denna lag upphävas:

förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen

skall förhållas, i vad den strider mot bestämmelserna i denna lag;

lagen den 4 mars 1927 (nr 27) med vissa ändrade bestämmelser rörande

Stockholms stads konsistorium;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

bestämmelserna i denna lag.

Det åligger domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att i god tid

före denna lags ikraftträdande föranstalta örn erforderliga val av domkapitelsledamöter

och suppleanter.

Kan, då val av prästerlig ledamot av domkapitel i stift och av suppleant

för sådan första gången skall äga rum, valet icke förrättas å prästmöte,

skall det förrättas kontraktsvis samt avse tiden från och med den dag

denna lag trätt i kraft till och med utgången av det år, då närmast infallande

prästmöte hålles.

I stift, varest teologisk fakultet finnes, skola av de domkapitelsledamöter

och suppleanter, som väljas av fakulteten, en ledamot och en suppleant

första gången utses för en tid av tre år, räknad från och med den dag

denna lag trätt i kraft.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 april 1936.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Alsén.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 21 februari 1936, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om domkapitel.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Sven Nyström.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande uttalanden.

2 §.

Paragrafen avhandlar domkapitels sammansättning såväl vid ärendenas

handläggning i allmänhet som ock — 4 och 5 mom. — vid behandlingen

av vissa särskilt angivna slag av ärenden. Enligt den uppställning förslaget

sålunda har utgör denna paragraf tillsammans med 18 § första stycket,

vilket anger huru många ledamöter böra närvara för att beslutförhet skall

vara för handen, själva grundvalen för bedömande huruvida ett visst

ärende handlagts av ett i laga ordning sammansatt domkapitel. Härav följer

att på förevarande paragraf måste ställas det anspråket att den upptager

samtliga fall då domkapitel skall hava en sammansättning som

avviker från den vanliga. I ett hänseende kan detta anspråk icke anses uppfyllt.

Av 12 §, jämförd med departementschefens uttalanden i anslutning

till densamma, framgår att stiftssekreteraren vid handläggning av rättegångsmål

skall hava — i lagtexten mindre egentligt uttryckt med »äger»

— säte och stämma i domkapitlet och att följaktligen ett rättegångsmål,

örn detta icke iakttagits, ej kan anses rätteligen handlagt. Ett stadgande

beträffande denna särskilda sammansättning vid rättegångsmålens handläggning

synes böra meddelas i förevarande paragraf.

Att, såsom åsyftat är, de teologie professorerna i Lund skola vara berättigade

att deltaga i val ej blott av biskop i Lund utan också av ärkebiskop

framgår knappast med erforderlig tydlighet. En jämkning därutinnan av

paragrafens avfattning synes därför erforderlig.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2/+1.

3 §.

Även utan särskilt stadgande lärer gälla, att vid det i 5 mom. omförmälda

val den är utsedd, som erhållit flera röster än någon annan. På grund härav

och då »enkel pluralitet av de avgivna rösterna» torde vara ett mindre

egentligt uttryck för vad sålunda åsyftas, hemställes, att andra punkten

i 5 mom. må utgå.

Till undvikande av möjliga svårigheter för den händelse att valförrättaren

icke känner handstilen i den å omslaget till valsedelsförsändelse tecknade

påskriften eller därest tvekan eljes uppstår angående dess äkthet synes

i fall, som avses i 6 morn., liksom i andra jämförliga fall böra gälla, att

påskriftens egenhändighet skall vara styrkt av åtminstone ett vittne. Lagrådet

förordar fördenskull, att bestämmelse härom upptages i momentet.

i §.

Iakttages vad lagrådet anmärkt vid 3 § 5 morn., bör motsvarande ändring

göras i 7 mom. av förevarande paragraf.

9 §.

Örn lämpligheten av att i lag fastställa en viss, om också ej ovillkorlig,

övre åldersgräns för förordnad eller vald ledamot eller suppleant i domkapitel

synas olika meningar kunna råda. En dylik från statstjänstens pensioneringsförfattningar

hämtad regel har icke vunnit tillämpning i fråga

om allmänna uppdrag, som grundas å val, och den lärer ej heller utan ofta

förekommande undantag gälla med avseende å förordnande av myndighet.

Då tillsättning varje gång sker för en begränsad tidsperiod, synes det i allmänhet

kunna förväntas bliva tillbörligen beaktat, att personer av en efter

omständigheterna alltför hög ålder icke böra utöva sådana uppdrag. Vad

domkapitlen angar, torde det förhållande, att nuvarande, såsom innehavare

av vissa statstjänster självskrivna ledamöter avgå i och med att de i tjänsten

uppnå pensionsåldern, icke i och för sig utgöra skäl för att, då tillsättningen

hädanefter skall ske efter ett tämligen fritt personval, låta

samma ålderstal medföra obehörighet för ledamotskap i domkapitel. Det

har ock hittills ansetts icke böra förekomma, att i fråga om befattning, med

vilken följer utövning av domsrätt, medgivande för innehavaren att efter

det han uppnått en ordinärt gällande avgångsålder någon tid kvarstå i befattningen

göres beroende av beslut i administrativ ordning. Övervägande

skäl synas tala för att detta undvikes även med avseende å domkapitlen.

Anses överhuvud örn åldern en särskild bestämmelse vara erforderlig, lägden

således å ena sidan böra gälla utan förbehåll om en Kungl. Maj:ts

dispensrätt, men å andra sidan kunna — av hänsyn även till vad departementschefen

anfört om önskvärdheten av att i åtskilliga fall uppdrag må

kunna förlängas — avse en något högre ålder än den i förslaget angivna,

förslagsvis sextiosju ar. I sadant fall torde i förevarande paragraf böra

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21^1.

upptagas bestämmelse av innehåll, att förordnande eller val icke i något

fall skall gälla för längre tid än tills ledamoten eller suppleanten uppnått

åldern av sextiosju år.

18 §.

Beträffande omröstning i domkapitel synes böra föreskrivas, att örn rösterna

falla lika för olika meningar, den mening blir beslut, som biträdes

av preses, dock att i fråga om rättegångsmål skall gälla vad därom särskilt

är stadgat. I sistnämnda hänseende bliva då, på grund av bestämmelse i

förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen

skall förhållas, rättegångsbalkens stadganden angående omröstning till dom

att tillämpa.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 2Jfl.

91

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, lagrådets

den 9 april 1936 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1936 till

lagrådet remitterade förslaget till lag örn domkapitel,

Föredraganden anför:

I enlighet med vad lagrådet förordat har i 2 § införts ett stadgande

beträffande domkapitels sammansättning vid rättegångsmålens handläggning,

vilket stadgande betecknats såsom 4 mom. Bestämmelserna i

4 och 5 mom. i det remitterade förslaget hava i samband härmed sammanförts

och betecknats såsom 5 morn., varvid även en jämkning vidtagits

i syfte att, på sätt lagrådet hemställt, tydligare utmärka, att de

teologie professorerna i Lund skola vara berättigade att deltaga i val

ej blott av biskop i Lund utan också av ärkebiskop.

I anledning av den nya bestämmelsen i 2 § 4 mom. har vidare 12 §

omredigerats.

Mot vad lagrådet föreslagit beträffande 3, 4, 9 och 18 §§ har jag icke

funnit något att erinra. Jag har följaktligen låtit vidtaga därav betingade

ändringar i dessa paragrafer. Dessutom har en mindre redaktionell

jämkning vidtagits i 20 §.

Jag övergår nu till att behandla anslagsfrågorna för domkapitlen och

Stockholms stads konsistorium för nästkommande budgetår.

Härvid får jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t under punkten

37 i 1936 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition angående domkapitlens organisation,

som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1936/1937

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 241.

dels till Domkapitlens expeditioner: Avlöningar ett förslagsanslag av

280,600 kronor,

dels ock till Domkapitlens expeditioner: Omkostnader ett förslagsanslag

av 41,200 kronor.

Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är för innevarande budgetår

uppfört med 273,400 kronor.

Genom beslut den 17 maj 1935 har Kungl. Majit fastställt följande

avlöningsstat för domkapitlens expeditioner, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1935/1936:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 179,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

a. Grundbelopp........................kronor 9,950

Anm.: Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads

konsistorium utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas

med 360 kronor, efter 6 ar med ytterligare 360 kronor och

efter 9 år med än ytterligare 360 kronor.

b. Arvodesförhöjning till sekreteraren vid Stockholms

stads konsistorium, förslagsvis...... » 540

c. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 760 j j 250

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m.................kronor 70,550

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis. . . » 12,000 82 550

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.............................kronor 600

Summa förslagsanslag kronor 273,400.

Enligt samma beslut utgår ur delposterna grundbelopp och vikariatsersättningar

m. m. respektive arvode till manliga extra biträdet vid

domkapitlet i Lund F. Malmström med 4,200 kronor och ersättning till

vikarie för Malmström.

Vidare utgår jämlikt berörda beslut ur delposten grundavlöningar

m. m. till grundavlöningar åt extra ordinarie tjänstemän, högst 46,615

kronor samt till extra befattningshavare, renskrivning m. m. högst följande

belopp, nämligen:

vid domkapitlet 1 Uppsala .......................kronor 1 700

» Linköping...................... » 3,000

* » » Skara......................... » 1,050

» Strängnäs...................... » 1,500

» Västerås....................... » 1,850

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts ''proposition Nr 2/+1.

vid domkapitlet i Växjö.........................kronor 500

» » Lund.......................... » 1,800

» » » Göteborg....................... » 1,100

» » » Härnösand..................... » 2,300

» » Luleå......................... » 2,935

» » » Visby......................... » 2,500

» Stockholms stads konsistorium................. » 3,700

Summa kronor 70,550.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium hava i särskilda skrivelser

inkommit med anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937 och hava

därvid föreslagit följande ändringar i avlöningsstaten.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Denna post är nu i avlöningsstaten

uppförd med 179,000 kronor.

I samband med domkapitlens medelsäskanden har uppmärksamhet

fästs å att, sedan anslagsberäkningen för innevarande budgetår ägde

rum, vissa ändringar i dyrortsgrupperingen blivit vidtagna (kungörelse

nr 425/1935). Sålunda hade Uppsala, Västerås och Karlstad uppflyttats

från ortsgrupp E till ortsgrupp F samt Visby från ortsgrupp C till ortsgrupp

D. Vid beräknandet av ifrågavarande anslagspost syntes med

hänsyn härtill anslagsbeloppen till avlöningar åt de ordinarie tjänstemännen

vid domkapitlen i Uppsala, Västerås, Karlstad och Visby böra

ökas med respektive (708 + 354 + 480 + 240=) 1,782 kronor.

Domkapitlet i Lund har — med hänsyn i första hand till det ökade

arbete, som tillkommit genom omhänderhavandet av stiftsnämndernas

medelsförvaltning och bokföring — gjort framställning om inrättande

från och med den 1 april 1937, vid vilken tidpunkt manliga extra biträdet

vid domkapitlet F. Malmström förväntades avgå med pension,

av en ordinarie kansliskrivarbefattning i lönegraden B 11. Vid bifall

härtill skulle anslagsposten böra ökas med 777 kronor.

Ökningarna i anslagsposten skulle alltså utgöra (1,782 + 777 =) 2,559

kronor och postens slutsumma uppgå till (179,000 + 2,559 =) 181,559

kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar m. m.

Denna delpost är nu upptagen i avlöningsstaten med 70,550 kronor.

Den ovan omnämnda förändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala,

Västerås, Karlstad och Visby beräknas för nästa budgetår medföra en

ökning av förevarande delpost med (282 + 89 + 78 + 61 =) 510 kronor.

Domkapitlet i Uppsala har i sina anslagsäskanden hemställt örn en

förhöjning av den under ifrågavarande delpost för domkapitlets del uppförda

posten till extra befattningshavare, renskrivning m. m., nu 1,700

kronor, med 400 kronor till 2,100 kronor. Ifrågavarande höjning hänförde

sig med 130 kronor till löneförbättring åt ett vid domkapitlets

expedition anställt kvinnligt skrivbiträde. Till stöd härför åberopades,

förutom Uppsalas ändrade ortgruppsplacering, den omständigheten, att

biträdet den 1 juli 1936 tjänstgjort mer än tre år i sin nuvarande befattning.

Återstoden av den ifrågasatta höjningen eller 270 kronor har

motiverats med den ökade arbetsbördan för domkapitelsexpeditionen på

grund av 1932 års ecklesiastika boställsreform.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jfl.

Domkapitlet i Skara har under åberopande av den ökade arbetsbördan

för domkapitelsexpeditionen på grund av stiftsnämndens verksamhet

begärt en höjning av delposten till extra befattningshavare, renskrivning

m. m. från 1,050 kronor med 450 kronor till 1,500 kronor.

Domkapitlet i Strängnäs har gjort framställning örn höjning av motsvarande

delpost från 1,500 kronor med 900 kronor till 2,400 kronor.

Härav hänförde sig 600 kronor till lönetillskott åt juridiskt biträde å

domkapitelsexpeditionen och 300 kronor till sakkunnig hjälp vid uppgörandet

av domkapitlets bokslut.

Domkapitlet i Göteborg har hemställt örn en anslagshöjning av delposten

till extra befattningshavare, renskrivning m. m. från 1,100 kronor

med 400 kronor till 1,500 kronor för möjliggörande av en utökning av

ett extra skrivbiträdes arbetstid.

Domkapitlet i Visby har anhållit om höjning av motsvarande delpost

från 2,500 kronor med 3,300 kronor till 5,800 kronor för avlönande av

ett juridiskt manligt biträde med heltidstjänstgöring och ett kvinnligt

biträde med 5 timmars tjänstgöring. Domkapitlet har därvid erinrat, att

dessa biträdens avlöningsförhållanden visserligen för innevarande budgetår

provisoriskt lösts genom anslag till stiftsnämnden i Visby från

kyrkofonden. Enligt domkapitlets mening borde frågan nu definitivt

ordnas genom anvisande av statsanslag för ändamålet.

Domkapitlet i Luleå har hemställt om medel till utökning av en vid

domkapitelsexpeditionen anställd amanuens’ tjänstgöringstid från 6 till

7 timmar. Arbetets omfattning på expeditionen krävde enligt domkapitlets

uppfattning, att amanuensen ägnade domkapitlet oavkortad

arbetstid. Under senare år hade arbetet undergått en fortlöpande utökning,

vilken efter stiftsnämndens tillkomst vore sådan, att domkapitlet

på intet vis kunnat undvara denna amanuens’ längre tjänstgöringstid.

Domkapitlet hade också sedan flera år fått till amanuenser utbetala

övertidsersättning för lägst en timme per dag. Denna ersättning hade

utanordnats av till domkapitlets förfogande ställt expensanslag. Detta

system kunde emellertid icke betraktas såsom tillfredsställande. Kostnaderna

för den ifrågasatta utökningen av tjänstetiden kunde uppskattas

till i runt tal 660 kronor.

De sålunda ifrågasatta anslagsökningarna uppgå till (510 + 400 + 450 +

900 + 400 + 3,300 + 660 =) 6,620 kronor, varför delposten vid bifall till

förslagen skulle uppföras med (70,550 + 6,620 =) 77,170 kronor.

Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är uppfört i riksstaten för

innevarande budgetår med 41,100 kronor.

Genom beslut den 17 maj 1935 har Kungl. Majit fastställt följande

omkostnadsstat för domkapitlens expeditioner, att tillämpas tills vidare

under budgetåret 1935/1936:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ....................kronor 2,000

2. Expenser, förslagsvis.......................... » 34,350

3. Publikationstryck, förslagsvis............ » 5,950

Summa kronor 42,300

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majds proposition Nr 241 ■

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen i Linköping,

Västerås och Luleå.............. kronor 1,200

Nettoutgift kronor 41,100

Enligt samma beslut må dels av anslagsposten till expenser för nedan

nämnda ändamål tagas i anspråk följande belopp, nämligen:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis................kronor 5,725,

varav må utgå till

domkapitlet

i Uppsala, förslagsvis. . .

.... kronor

200

»

» Linköping, » . . .

.... »

475

»

» Skara, » . . .

.... »

725

»

» Strängnäs, » . . .

200

»

» Västerås, » . . .

»

125

»

» Växjö, » . . .

450

»

» Lund, » . . .

»

150

»

» Göteborg, » . .

»

100

»

» Karlstad, » . .

.... »

850

»

» Härnösand, » . .

.... »

700

»

» Luleå, » . .

»

1,500

»

» Visby, »

»

100

Stockholms

stads konsistorium, förslagsvis

150

Summa kronor 5,725

Övriga expenser, högst

varav må utgå till

kronor 28,625,

domkapitlet i Uppsala, högst

» » Linköping, »

» » Skara, »

» » Strängnäs, »

» » Västerås, »

» » Växjö, »

> » Lund, »

» » Göteborg, »

» » Karlstad, »

» » Härnösand, »

» » Luleå, » .........

» » Visby, » .........

Stockholms stads konsistorium, förslagsvis

kronor

3,200

1,625

1,275

1,800

2,075

2,850

2,150

2,050

2,050

2.400

3.400

2,000

1,750

Summa kronor 28,625

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

dels ock av anslagsposten till publikationstryck utgå följande belopp,

nämligen:

till

domkapitlet

i Uppsala, högst.........

.......... kronor

750

»

»

» Linköping, » .........

.......... ■»

800

»

»

» Skara, » .........

.......... »

450

»

»

» Strängnäs, » .........

......... »

400

»

»

» Västerås, » .........

......... »

500

»

»

» Växjö, » .........

......... »

100

»

»

» Lund, » .........

......... »

950

»

»

» Göteborg, » .........

......... »

400

»

»

» Karlstad, » .........

......... »

500

»

»

» Härnösand, » .........

......... »

400

»

»

» Luleå, » .........

»

300

»

»

» Visby, » .........

......... »

100

»

Stockholms stads konsistorium, högst....

......... »

300

Summa kronor 5,950

I sina medelsäskanden för budgetåret 1936/1937 hava domkapitlen och

Stockholms stads konsistorium föreslagit följande ändringar i omkostnadsstaten.

Expenser: Bränsle, lyse och vatten. Denna delpost är nu upptagen

med ett belopp av 5,725 kronor.

Domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Visby hava föreslagit

en ökning av de till dessa domkapitels förfogande under ifrågavarande

delpost stående medlen med respektive (25 + 50 + 50 + 25 =) 150 kronor.

Vid bifall härtill skulle delposten uppföras med (5,725 + 150 =) 5,875

kronor.

Expenser: Övriga expenser. Delposten är nu uppförd med 28,625 kronor.

Domkapitlet i Uppsala har föreslagit, att posten till övriga expenser

skulle för domkapitlets del höjas från 3,200 kronor med 625 kronor till

3,825 kronor, med anledning av att under budgetåret 1934/1935 uppkommit

brist å nämnda post, beroende på att stiftsnämndens verksamhet

för domkapitelsexpeditionen medfört ökade kostnader.

Domkapitlet i Växjö har, under framhållande att den nuvarande posten

till övriga expenser vore otillräcklig, begärt en förhöjning av densamma

från 2,850 kronor med 650 kronor till 3,500 kronor.

Domkapitlet i Göteborg har — under förmälan, att å posten till övriga

expenser under budgetåret 1934/1935 uppkommit en brist av 494

kronor 52 öre, till vars partiella täckande Kungl. Majit genom beslut

den 6 september 1935 anvisat 100 kronor — hemställt om höjning för

nästkommande budgetår av ifrågavarande post med det belopp, för vilket

täckning icke erhållits eller 394 kronor 52 öre. Delposten skulle

alltså ökas från 2,050 kronor med i runt tal 395 kronor till 2,445 kronor.

Domkapitlet i Visby har föreslagit en minskning av utgiftsposten till

övriga expenser från 2,000 kronor med 25 kronor till 1,975 kronor.

Slutsumman av förevarande delpost skulle vid bifall till förenämnda

förslag ökas med (625 + 650 + 395 — 25 =) 1,645 kronor och delposten

alltså uppföras med (28,625 + 1,645 =) 30,270 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 97

Publikationstryck, förslagsanslag. Ifrågavarande delpost är i gällande

omkostnadsstat uppförd med 5,950 kronor.

Domkapitlet i Karlstad har för bestridande av viss tryckning av 1935

års prästmöteshandlingar hemställt om delpostens höjning för domkapitlets

del från 500 kronor med 2,000 kronor till 2,500 kronor.

Domkapitlet i Luleå har anhållit, att posten till publikationstryck

måtte för domkapitlet höjas från 300 kronor med i runt tal 340 kronor

till 640 kronor för bekostande av tryckningen av biskopens i Luleå stift

ämbetsberättelse.

Stockholms stads konsistorium har ansett ifrågavarande delpost kunna för

konsistoriets del minskas från 300 kronor med 100 kronor till 200 kronor.

Vid bifall till förenämnda framställningar skulle delposten ökas med

(2,000 + 340 — 100 =) 2,240 kronor och alltså komma att utgöra 8,190

kronor.

Särskilda uppbördsmedel. I omkostnadsstaten äro för hyror för vaktmästarbostäder

vid domkapitlen i Linköping, Västerås och Luleå nu

upptagna 1,200 kronor.

Domkapitlet i Västerås har, under förmälan, att domkapitlet från och

med den 1 oktober 1935 nedsatt den årliga hyran för den i domkapitelshuset

inrymda vaktmästarbostaden från 450 kronor med 120 kronor till

360 kronor, föreslagit härav betingad reducering av de i omkostnadsstaten

angivna uppbördsmedlen.

Statskontoret har den 30 september och den 28 oktober 1935 avgivit

utlåtanden i ärendet. Statskontoret har härvid bland annat erinrat, att

vid beräknandet av anslagsbeloppen till avlöningar vederbörlig hänsyn

syntes böra tagas till den ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala,

Västerås, Karlstad och Visby.

Statskontoret har vidare framhållit, att domkapitelssakkunniga genom

beslut den 20 juni 1935 erhållit i uppdrag att verkställa utredning rörande

den inverkan, 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning kunde befinnas

hava haft på arbetsförhållandena vid domkapitlens kanslier, samt

avgiva det förslag, till vilket sagda utredning kunde giva anledning.

Under sådana förhållanden syntes det ämbetsverket vara av vikt, att

vid prövningen av anslagsbehovet till domkapitlen för budgetåret 1936/

1937 undvekes att företaga sådana ändringar i nu utgående anslagsbelopp,

som kunde vara motiverade av stiftsnämndernas arbete eller som

därmed ägde samband.

Från denna utgångspunkt har statskontoret ställt sig avvisande till

de gjorda framställningarna under anslagsposten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat och under delposten till avlöning till övrig

icke ordinarie personal: grundavlöningar m. m., utom i vad avser löneförbättring

med 130 kronor åt ett skrivbiträde vid domkapitlet i Uppsala

och utökning av tjänstgöringstiden från 6 till 7 timmar för amanuensen

vid domkapitlet i Luleå.

Emot de ifrågasatta höjningarna av delposten till bränsle, lyse och

vatten hade statskontoret icke funnit anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 2/fl.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J( /.

I fråga om delposten till övriga expenser avstyrkte statskontoret de

föreslagna anslagsökningarna. Den för domkapitlets i Visby del ifrågasatta

anslagsminskningen å 25 kronor ville ämbetsverket däremot förorda.

Med hänsyn till att frågan, huruvida och i vad mån staten skulle bestrida

kostnaden för prästmötestryck i annat sammanhang vore föremål

för Kungl. Majits prövning, kunde statskontoret, innan denna fråga blivit

slutligt avgjord, icke tillstyrka den av domkapitlet i Karlstad gjorda

framställningen om ökning av anslagsposten till publikationstryck. Av

samma anledning ställde sig statskontoret även avvisande till domkapitlets

i Luleå hemställan örn höjning av ifrågavarande anslagspost för

bekostande av biskopens i Luleå ämbetsberättelse. Däremot förordade

statskontoret, att anslagsposten, på sätt Stockholms stads konsistorium

föreslagit, minskades med 100 kronor.

Departementschefen. I fråga örn anslaget till avlöningar bör anslagsposten

till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med hänsyn till

den ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala, Västerås, Karlstad och

Visby undergå en förhöjning med 1,782 kronor eller i avrundat tal 1,750

kronor. Pa av statskontoret anförda skäl kan jag icke nu tillstyrka den

av domkapitlet i Lund gjorda framställningen om inrättande av en

ordinarie kansliskrivarbefattning vid domkapitlet från den 1 april 1937,

då manliga extra biträdet F. Malmström förväntas avgå med pension.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör förty

för budgetåret 1936/1937 ökas från 179,000 kronor med i avjämnat tal

1,750 kronor till 180,750 kronor.

Ur anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, utgår för närvarande dels av delposten grundbelopp avlöning

till Malmström, dels ock av delposten vikariatsersättningar m. m.

dylik ersättning åt vikarie för honom. Därest Malmström avgår med

pension den 1 april 1937, borde rätteligen ifrågavarande delposter minskas,

den förstnämnda med ett belopp, motsvarande Malmströms avlöning

under manaderna april—juni 1937 och den sistnämnda med det

belopp, som kan anses belöpa på samma månader. Då Malmström

emellertid icke är pensionsberättigad varken enligt 1907 års civila pensionslag

eller 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och hans pensionsfråga

av Kungl. Majit förelagts innevarande års riksdag till prövning

och avgörande, torde någon reducering av ifrågavarande delposter

av denna anledning icke böra nu föreslås.

Delposten till grundbelopp bör emellertid undergå förhöjning för bestridande

av kostnader till arvoden at föredragandena vid domkapitlen

i skolärenden. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till vad jag

vid anmälan inför Kungl. Majit av frågan rörande domkapitlens örn
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^1.

organisation anfört till statsrådsprotokollet den 21 februari 1936 (sid.

64—65). Kostnaderna för ifrågavarande arvoden hava av mig därvid

beräknats till 9,900 kronor för år. Då omorganisationen föreslagits att

träda i kraft från den 1 januari 1937, bör delposten höjas med hälften

av detta belopp eller 4,950 kronor till 14,900 kronor. Vid sådant förhållande

bör anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, för nästkommande budgetår höjas från 11,250

kronor med 4,950 kronor till 16,200 kronor.

Den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

uppförda delposten till grundavlöningar m. m. bör till följd av

den tidigare omnämnda ändrade dyrortsgrupperingen för Uppsala, Västerås,

Karlstad och Visby ökas med 510 kronor. Då jag delar de av

statskontoret anförda skälen mot vidtagande av sådana ändringar i nu

utgående anslagsbelopp, som äro motiverade av stiftsnämndernas arbete

eller därmed äga samband, anser jag mig icke i vidare mån kunna tillmötesgå

de av domkapitlen gjorda framställningarna om höjningar av

från ifrågavarande delpost utgående belopp, än att jag tillstyrker den

ifrågasatta löneförbättringen åt ett skrivbiträde vid domkapitlet i Uppsala

samt den föreslagna utökningen av tjänstgöringstiden från 6 till 7

timmar för amanuensen vid domkapitlet i Luleå, innebärande en ökning

av delposten till grundavlöningar m. m. med respektive 130 och 660

kronor. I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle delposten ökas

från 70,550 kronor med (510 + 130 + 660=) 1,300 kronor till 71,850 kronor

och anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjas

från 82,550 kronor med 1,300 kronor till 83,850 kronor.

Beträffande anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke ordinarie tjänstemän ifrågasättes icke någon ändring, varför densamma

bör upptagas med oförändrat belopp eller 600 kronor.

Aviöningsanslaget bör på grund av vad jag sålunda föreslagit uppföras

med (180,750 + 16,200 + 83,850 + 600=) 281400 kronor.

Beträffande omkostnadsanslaget får jag — under åberopande av vad

jag anfört till förenämnda statsrådsprotokoll den 21 februari 1936 (sid.

64—65) — föreslå, att anslagsposten till reseersättningar ökas för nästkommande

budgetår för bestridande av resekostnads- och traktamentsersättningar

till föredragandena i skolärenden och deras suppleanter.

Dessa kostnader hava av mig uppskattats till 2,000 kronor för år. Då

omorganisationen av domkapitlen skulle träda i kraft från och med den

1 januari 1937, behöver nu medel för ifrågavarande ersättningar beräknas

allenast för förra halvåret 1937. Härför bör alltså uppföras ett belopp

av 1,000 kronor och anslagsposten till reseersättningar för budgetåret

1936/1937 ökas från 2,000 kronor med 1,000 kronor till 3,000 kronor.

1 fråga örn anslagsposten till expenser skulle vid bifall till domkapitlens

i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Visby framställda av statskon
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jtl.

toret tillstyrkta förslag posten ökas med (25 + 50 + 50 + 25 — 25 =)

125 kronor. Jag har ej annat att erinra häremot, än att den ifrågasatta

ökningen synes mig böra avjämnas till 130 kronor. Anslagsposten bör

alltså för nästa budgetår uppföras med (34,350 + 130 —) 34,480 kronor.

Å anslagsposten till publikationstryck anser jag på av statskontoret

anförda skäl medel nu icke böra beräknas i riksstaten för tryckning av

prästmötesförhandlingar och biskopens i Luleå ämbetsberättelse. Frågan

om medel till dessa ändamål torde jag få senare ånyo anmäla för Kungl.

Maj:t. Örn därvid befinnes, att de i ämnet gjorda framställningarna

böra vinna beaktande, torde för berörda ändamål kunna anlitas det anslag

ur kyrkofonden till extra utgifter, varom jag i annat sammanhang

framställer förslag.

Vid beräkning av anslagsposten till publikationstryck bör hänsyn tagas

till den minskning, som Stockholms stads konsistorium föreslagit. För

avrundande av omkostnadsanslagets slutsumma bör dock minskningen

av ifrågavarande post icke verkställas med 100 kronor utan begränsas

till 50 kronor. Anslagsposten till publikationstryck bör förty för nästa

budgetår upptagas till (5,950 — 50 =) 5.900 kronor.

Slutligen böra de i omkostnadsstaten ingående särskilda uppbördsmedlen

på grund av den av domkapitlet i Västerås beslutade hyresnedsättningen

för budgetåret 1936/1937 minskas från 1,200 kronor med

120 kronor till 1,080 kronor.

Vid bifall till mina sålunda framställda förslag skulle förevarande anslag

under nästkommande budgetår fördelas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 3,000

2. Expenser, förslagsvis........................... » 34,480

3. Publikationstryck, förslagsvis.................... » 5,900

Summa kronor 43,380

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen i Linköping,

Västerås och Luleå.......................kronor 1,080

Nettoutgift kronor 42,300

Stat för anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

På sätt jag omnämnt vid min anmälan den 21 februari 1936 (sid. 65

och 73—74) av frågan om domkapitlens omorganisation, är det förutsatt,

att vissa kostnader för domkapitlens verksamhet efter den föreslagna

omorganisationen skola bestridas medelst anslag, som av Kungl. Majit

och riksdagen beviljas ur kyrkofonden. Dessa kostnader, om vilka för
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Majlis ''proposition Nr 241.

mäles i 11 § i förslaget till lag om domkapitel, avse ersättningar till

ledamöter i kapitlen ävensom till sakkunnig eller utredningsman, som

av kapitlen för vissa fall förordnas. Det för berörda ersättningar behövliga

årliga anslaget har beräknats till 64,500 kronor. För tiden från

och med den 1 januari 1937, då omorganisationen föreslagits skola träda

i kraft, till och med den 30 juni 1937 kan anslagsbehovet sålunda beräknas

till hälften av detta belopp eller 32,250 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande

att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna

avlåtas utan hinder av att den tid, inom vilken propositioner till riksdagen

såsom regel böra avlåtas, gått till ända, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förut omförmälda ändrade förslag till lag

om domkapitel,

dels godkänna följande avlöningsstat för domkapitlens

expeditioner att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis......................... 180,750

2. Arvoden och särskilda ersätt
ningar,

bestämda av Kungl.

Maj :t:

a. Grundbelopp............kronor 14,900

Amri.: Arvodet till sekreteraren vid

Stockholms stads konsistorium (från

och med den 1 januari 1937 Stockholms

domkapitel) utgör 5,700 kronor

samt kan efter 3 år höjas med 360

kronor, efter 6 år med ytterligare 360

kronor och efter 9 år med än ytterligare

360 kronor.

b. Arvodesförhöjning till sekre
-

teraren vid Stockholms

stads konsistorium (från och

med den 1 januari 1937

Stockholms domkapitel),

förslagsvis............

540

c. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis............

760 16,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordi
-

narie personal:

a. Grundavlöningar m. m.....

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

kronor 71,850

förslagsvis

12,000 83,850

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, jörslagsvis. . kronor 600

Summa kronor 281,400

dels till Domkapitlens expeditioner: Avlöningar för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 281,400

kronor,

dels till Domkapitlens expeditioner: Omkostnader för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 42,300

kronor,

dels ock för bestridande av sådana av domkapitlens

verksamhet föranledda ersättningar, som avses i 11 § i

förslaget till lag örn domkapitel, för budgetåret 1936/1937

ur kyrkofonden bevilja ett anslag av 32,250 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Lagergrehn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen........................................... 1

Förslag till lag om domkapitel ............................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet för den 21 februari 1936 ......... 11

I. Inledning.........................................11

II. Frågan om domkapitlens organisation......................24

Departementschefen sid. 55.

lil. Anmärkningar rörande förslaget till lag om domkapitel..........65

Departementschefen sid. 68.

Bilaga. Förslag till lag örn domkapitel.......................79

Utdrag av lagrådsprotokollet den 9 april 1936 ..... 87

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 april 1936 ............... 91

Departementschefen sid. 98.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:349 Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag till ansvarighetslag för nämnda fullmäktige m. fl. s. 1 i texten
  2. S1LU 1936:7 Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:is propositioner nr 2Jfl med förslag till lag örn domkapitel m. m. samt nr 2Jp2 angående ändrade bestämmelser för bi s. 1 i texten
  3. Rskr. 1936:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om domkapitel m. m. s. 4 i texten
  4. 1LU 1936:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om domkapitel m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten