Angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar, m. m
1936-01-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:25, Angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
1
Nr 25.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad
konvention om erkännande och verkställighet av
domar och skiljedomar, m. m.; given Stockholms slott
den 17 januari 1936.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av texten till en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari
1936 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar och
skiljedomar vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av
nämnda konvention, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag örn erkännande och verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz.
GUSTAF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1986.
1 sami. Nr 25.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 25.
Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkstäl
-
lighet av domar
Convention entre la Suéde et la Suisse
relative ä la reconnaissance et l’exéeution
de décisions judiciaires et de sentences
arbitrales.
Sa Majesté le Roi de Suéde et
Le Conseil Fédéral Suisse
désireux de régler les rapports entre
les deux Pays sur la reconnaissance et
1’exécution des décisions judiciaires et
des sentences arbitrales, ont résolu de
conclure une Convention en cette matiére
et ont nömme å cet effet pour leurs
Plénipotentiaires, savoir
Sa Majesté le Roi de Suéde:
Monsieur R. J. Sandler, Son Ministre
des Affaires Etrangéres;
Le Conseil Fédéral Suisse:
Monsieur Charles Lardy, Envoyé
Extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire
de la Confédération Suisse å Stockholm;
lesquels,
aprés s’étre communiqué
leurs pleins pouvoirs, trouvés en bonne
et due forme, sont convenus des dispositions
suivantes:
Article premier.
L’autorité des décisions de la juridiction
contentieuse rendues dans l’un
des Etats contractants en matiére
civile, y compris celles qui ont été rendues
sur des conclusions de droit civil
dans un procés pénal, sera reconnue
dans 1’autre Etat si lesdites décisions
remplissent les conditions spécifiées par
les artides suivants.
Article 2.
Seront considérées comme décisions
judiciaires, au sens de la présente Con
-
och skiljedomar.
(Översättning.)
Konvention mellan Sverige och Schweiz
om erkännande och verkställighet av
domar och skiljedomar.
Hans Majestät Konungen av Sverige
och
Schweiziska Förbundsrådet,
som finna önskvärt att ordna förhållandet
mellan de båda länderna i fråga
örn erkännande och verkställighet av domar
och skiljedomar, hava beslutat att i
detta ämne avsluta en konvention och
hava till sina befullmäktigade ombud
utsett,
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena
R. J. Sandler;
Schweiziska Förbundsrådet:
Schweiziska konfederationens Envoyé
extraordinaire och Ministre plénipotentiare
i Stockholm Charles Lardy;
_ vilka, efter att hava delgivit varandra
sina fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit örn följande
bestämmelser:
Artikel 1.
Domar, som i den ena av de fördragsslutande
staterna i rättegångsmål meddelats
i ämnen av civil natur, däri inbegripna
domar som i sådana ämnen
meddelats i brottmål, vare gällande i
den andra staten, där de uppfylla i
följande artiklar stadgade villkor.
Artikel 2.
Såsom domar betraktas enligt denna
konvention allmänna domstolars beslut
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
3
vention, les décisions rendues par lea
tribunaux ordinaires et statuant sur le
fond du litige. Il en sera de méme pour
les condamnations aux frais et dépens
du procés prononcées en conséquence
de la décision statuant sur le fond.
Seront aussi réputés tribunaux ordinaires,
les autorités exécutives supérieures
suédoises (»Över exekutor»), en tant
qu’elles statueront en matiére de dettes
reconnues par écrit (»lagsökning»), ainsi
que les tribunaux de commerce et les
tribunaux de prud’hommes suisses.
Les transactions judiciaires seront
assimilées, quant å leurs effets, aux décisions
judiciaires.
Artide 3.
Les décisions rendues en matiére de
séparation de biens, de séparation de
corps et de divorce seront considérées
comme décisions de la juridiction contentieuse,
méme si elles ont été rendues
sur la requéte des intéressés. Ne seront,
par contre, en aucun cas, considérées
comme décisions de la juridiction contentieuse
les décisions rendues en matiére
de tutelle et d’interdiction.
Article 4.
La reconnaissance de l’autorité de
la décision est subordonnée aux conditions
suivantes:
1° que la décision émane d’une juridiction
compétente selon les dispositions
de 1’article 5;
2° que la reconnaissance de la décision
ne soit pas manifestement incompatible
avec l’ordre public de l’Etat ou
la décision est invoquée;
3° que, lorsqu’il s’agit d’une décision
rendue en matiére d’état, de droit de
famille ou de droit de succession, elle
ne soit pas basée sur une loi dont les
dispositions en la matiére soient contraires
a celles de la loi applicable d’aprés
le droit international privé de l’Etat ou
elle est invoquée;
4° que la décision soit passée en force
de chose jugée d’aprés la loi de l’Etat
ou elle a été rendue;
5° qu’en cas de jugement par défaut,
l’acte ou la citation qui introduisait
som innebära avgörande av huvudsaken,
så ock beslut angående ersättning för
rättegångskostnad som meddelats i följd
av domen i huvudsaken. Till allmänna
domstolar skola hänföras svenska överexekutorer,
när fråga är örn utslag i
lagsökningsmål, ävensom schweiziska
handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.
Lika med dom gälle förlikning som
stadfästs av domstol.
Artikel 3.
Beslut som meddelats i mål angående
boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
skola anses såsom domar i rättegångsmål,
ändå att de meddelats på ansökan.
Beslut i förmynderskapsärenden
skola däremot ej i något fall betraktas
såsom domar i rättegångsmål.
Artikel 4.
Såsom villkor för erkännande av dom
skall gälla:
1. att domstol i den stat i vilken
domen meddelats ägt behörighet enligt
bestämmelserna i artikel 5;
2. att erkännande av domen ej skulle
vara uppenbart oförenligt med grunderna
för rättsordningen i den stat där
domen åberopas;
3. att, såvitt domen angår ämne av
personrättslig, familj er ättslig eller arvsrättslig
natur, den ej grundats på lag,
vars bestämmelser i ämnet äro stridande
mot den lag som skolat vinna
tillämpning enligt den internationella
privaträtten i den stat där domen åberopas;
4.
att domen vunnit laga kraft enligt
lagen i det land där den meddelats; samt
* 5. att, såvitt fråga är om tredskodom,
utebliven part antingen person
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr $25.
1’instance ait été remis en temps utile å
la partie défaillante, soit en mains propres,
soit å son mandataire autorisé.
Article 5.
La compétence de la juridiction de
1’Etat ou la décision a été rendue est
établie, au sens de la présente Convention,
dans les cas suivants:
1° lorsque, au moment de 1’ouverture
de Faction, le défendeur avait son domicile
de fait ou, s’il ne s’agit pas d’une
personne physique, son siége dans cet
Etat, étant entendu que le domicile de
fait est le lieu ou le défendeur réside
avec 1’intention de s’y établir;
2° lorsque le défendeur s’était soumis,
pär convention expresse, å la compétence
du tribunal qui a rendu la décision;
3°
lorsque le défendeur est entré en
matiére sans réserve sur le fond du litige;
4° lorsqu’il s’agit d’une demande reconventionnelle
connexe å la demande
principal;
5° lorsque le défendeur, ayant sur le
territoire de l’Etat ou la décision a
été rendue un établissement commercial
ou industriel ou une succursale, y a
été cité pour des contestations résultant
de leur exploitation;
6° lorsque le défendeur, ayant sur le
territoire de l’Etat ou la décision a été
rendue un représentant qu’il était tenu
d’avoir d’aprés la loi dudit Etat, y a
été cité pour des contestations résultant
de son activité dans cet Etat;
7° lorsque la décision vise des obligations
résultant d’un aete illicite commis
par le défendeur dans 1’Etat ou la décision
a été rendue et que la citation lui
a été remise en mains propres pendant
son séjour dans cet Etat, étant entendu
que seront assimilées å ees obligations
celles qui résultent d’accidents causés
par 1’emploi de tous moyens de transport;
8°
lorsque la décision émane d’une
juridiction prévue par une convention
internationale, qui elle-méme ne contient
pas de dispositions sur la reconnaissance
et 1’exécution.
ligen eller genom befullmäktigat ombud
i tid undfått del av stämningen.
Artikel 5.
Domstol i den stat i vilken domen
meddelats skall i följande fall anses
behörig enligt denna konvention:
1. där svaranden vid tiden för målets
anhängiggörande hade sitt verkliga
hemvist eller, då fråga är örn annan
svarande än fysisk person, sitt säte i
denna stat; och skall härvid med verkligt
hemvist förstås den ort där svaranden
är boende med avsikt att stadigt
kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen förbundit
sig att svara vid den domstol
av vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll ingått
i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är örn genkäromål som
äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden inom den stat där
domen meddelats innehar ett kommersiellt
eller industriellt företag eller en
filial och tvisten hänförde sig till denna
rörelse;
6. där svaranden i den stat där
domen meddelats haft ombud som han
enligt lagen i denna stat var pliktig
att där hålla och tvisten hänförde sig
till verksamhet som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på
grund av lagstridig gärning, som svaranden
begått i den stat där domen
meddelats, och svaranden under vistelse
i denna stat personligen fått del av stämningen;
och skall härvid med sådan förpliktelse
likställas förpliktelse som har
sin grund i olyckshändelse i följd av
trafik med fortskaffningsmedel av vad
slag som helst;
8. där, enligt internationell överenskommelse
som ej innehåller bestämmelser
örn erkännande och verkställighet,
behörighet tillkom domstol i den stat
där domen meddelats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
5
Les dispositions de 1’alinéa ci-dessus
ne s’appliquent pas en matiére d’état,
de droit de famille ou de droit de succession.
La compétence du tribunal de
l’Etat ou la décision a été rendue sera
reconnue en ees matiéres lorsque, dans
des conditions analogues, la juridiction
de l’Etat ou elle est invoquée aurait
été compétente.
Article 6.
Les autorités de l’Etat dans lequel la
décision est invoquée se borneront å
examiner si les conditions visées dans
les artides précédents sont remplies.
Pour cet examen, elles ne seront pas
liées par les constatations rapportées
dans la décision.
Article 7.
Les autorités judiciaires de l’un des
deux Etats doivent se dessaisir des contestations
portées devant elles, lorsque,
å leur connaissance, ees contestations
sont déjå pendantes devant un tribunal
de l’autre Etat, pourvu que celui-ci
soit compétent selon les régles de la présente
Convention.
Article 8.
Les décisions rendues dans l’un des
Etats contractants, dont 1’autorité doit
étre reconnue sur le territoire de 1’autre
Etat en vertu des dispositions des artides
précédents, seront, ä la requéte de bune
des parties, exécutées dans 1’autre Etat.
Article 9.
En Suisse, la compétence et la procédure
en matiére d’exécution forcée
sont réglées, si 1’exécution a pour objet
une somme d’argent ou des suretés å
förmur, par les dispositions de la législation
fédérale sur la poursuite pour
dettes et la faillite (loi fédérale du 11
avril 1889 et suppléments) et, dans les
autres cas, par les dispositions de procédure
du Canton ou 1’exécution doit
avoir lieu.
En Suéde, la demande d’exequatur
sera adressée å la Cour d’appel de
Stockholm (Svea hovrätt).
Vad förut i denna artikel är sagt skall
icke äga tillämpning å dom som avser
fråga av personrättslig, familj erättslig
eller arvsrättslig natur. I fråga örn sådan
dom skall domstolen i den stat där
domen meddelats erkännas som behörig,
där behörighet skulle hava under motsvarande
omständigheter tillkommit
domstol i den stat där domen åberopas.
Artikel 6.
Myndigheterna i den stat där domen
åberopas äga endast pröva huruvida
domen uppfyller i föregående artiklar
stadgade villkor. De äro vid denna prövning
icke bundna av det avgörande som
träffats genom domen.
Artikel 7.
Anhängiggöres inför domstol i den
ena av de fördragsslutande staterna
talan i sak som veterligen redan är
anhängig i den andra staten, skall domstolen
visa målet ifrån sig, där domstol
i den stat i vilken målet först anhängiggjorts
var, enligt vad i denna konvention
sägs, behörig att upptaga målet.
Artikel 8.
Dom, som meddelats i den ena av de
fördragsslutande staterna och, enligt vad
i föregående artiklar sägs, skall gälla i
den andra staten, skall, på ansökan av
part, verkställas i denna stat.
Artikel 9.
I Schweiz tillämpas i fråga örn behörighet
att meddela beslut örn verkställighet
och örn förfarandet i sådant
ärende, där domen avser förpliktelse att
gälda penningar eller att ställa säkerhet,
bestämmelserna i förbundslagstiftningen
angående utmätning för gäld och angående
konkurs (förbundslagen den 11
april 1889 jämte följdförfattningar), och
eljest de bestämmelser angående förfarandet
som gälla i den kanton där verkställighet
ifrågakommer.
I Sverige skall ansökan örn verkställighet
göras hos Svea hovrätt.
6
Kungl. Majlis proposition nr 25.
Article 10.
La partie qui requiert 1’exécution
devra produire:
1° la décision en original ou en expédition
authentique;
2° une piéce attestant que la décision
est passée en force de chose jugée;
3° les procés-verbaux judiciaires ou
d’autres piéces de nature å établir que
les conditions prévues å 1’article 5, alinéa
premier, sont remplies;
4° en cas de jugement par défaut,
1’original ou une copie certifiée conforme
des piéces constatant que la partie
défaillante a été citée conformément
aux dispositions de 1’article 4, 5°, ou,
le cas échéant, de 1’article 5, alinéa
premier, 7°.
Si la demande d’exécution vise une
transaction, elle devra étre accompagnée
d’une copie du procés-verbal certifiée
conforme par 1’autorité compétente et
d’une piéce attestant que la transaction
a été conclue devant un tribunal ou
confirmée par celui-ci et quille est exécutoire
dans l’Etat ou elle est intervenue.
Les documents visés ci-dessus seront
en Suéde, établis ou légalisés par la
Chancellerie du Grand Gouverneur de
Stockholm ou par une administration
provinciale et
en Suisse, établis par les autorités
compétentes et légalisés par la Chancellerie
fédérale.
Toutes les piéces å produire devront
étre accompagnées d’une traduction,
congue dans la langue officielle de
1’autorité requise, et certifiée conforme,
soit pär un agent diplomatique ou consulaire
de l’un ou de l’autre Etat contractant,
soit par un traducteur public
du pays ou la décision est invoquée.
Article 11.
La présente Convention ne s’applique
pas aux décisions et transactions:
1° en matiére de faillite ou de concordat
piéventif, y compris 1’invalidation
des contrats du débiteur;
Artikel 10.
Part som begär verkställighet skall
förebringa:
1. domen i huvudskrift eller av vederbörande
myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan
handling, utvisande att de i artikel 5
första stycket stadgade villkoren äro
uppfyllda; samt,
4. där fråga är örn tredskodom,
handlingar i huvudskrift eller styrkt
avskrift av vilka framgår, att utebliven
part undfått del av stämningen på sätt i
artikel 4, 5. sägs eller, där sådant fall
är för handen som i artikel 5 första
stycket 7. avses, på sätt där sägs.
Sökes verkställighet av förlikning,
skall vid ansökningen fogas av behörig
myndighet styrkt avskrift av protokoll
ävensom bevis att förlikningen stadfästs
av domstol samt är verkställbar i
den stat där den ingåtts.
Handlingar som ovan avses skola
i Sverige utfärdas eller legaliseras
av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse;
och
i Schweiz utfärdas av vederbörande
myndighet och i vad rörer myndighetens
behörighet bestyrkas av f örbundskansliet.
Samtliga handlingar skola åtföljas av
översättning till verkställighetsmyndighetens
officiella språk, och denna översättning
skall vara till riktigheten bestyrkt
antingen av diplomatisk eller
konsulär tjänsteman, företrädande endera
av de fördragsslutande staterna,
eller av offentlig översättare i det land
där verkställighet sökes.
Artikel 11.
Denna konvention är icke tillämplig å
dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling
utan konkurs, däri inbegripen fråga om
ogiltighet av rättshandling som ingåtts
av konkursgäldenären;
Kungl. Majlis proposition nr 25.
7
2° concernant tout droit reel sur les
immeubles situés hors de 1’Etat ou la
decision a été rendue amsi que 1''obligation
de prendre des dispositions relatives
å ees droits ou les conséquences résultant
de la négligence d’une telle obligation;
toutefois, la Convention reste
applicable en ce qui concerne les décisions
et transaetions en matiére de
droit de famille et de succession.
Ar tide 12.
La Convention ne s’applique pas aux
décisions rendues ou aux transaetions
intervenues avant son entrée en vigueur.
Artide 13.
La reconnaissance et 1’exécution, dans
Flin des deux Etats, des sentences arbiträr
rendues dans 1’autre Etat sera
réglée par la Convention pour 1’exécution
des sentences arbitrales conclue å
Genéve le 26 septembre 1927. Toutefois,
la reconnaissance et 1’exécution ne
seront pas subordonnées aux conditions
prévues å 1’article premier, ler alinéa, de
ladite Convention.
L’article 9 et 1’article 10, dernier
alinéa, de la présente Convention s’appliqueront
å la procédure destinée å rendre
exécutoires les sentences arbitrales.
Artide 14.
La présente Convention ne déroge
pas aux dispositions des accords réglant
la compétence judiciaire et 1’exécution
des jugements au sujet de mati eres
spéciales.
Artide 15.
La présente Convention sera ratifiée
pär le Conseil Fédéral Suisse et par Sa
Majesté le Roi de Suéde, avec l’approbation
du Riksdag, et les ratifications
en seront écbangées å Berne aussitöt
que faire se pourra.
Elle entrera en vigueur le ler janvier
ou le 1" juillet qui suivra 1’expiration
d’un délai de deux mois å compter de la
date de 1’échange des ratifications et
restera exécutoire jusqu’au lor janvier
2. rätt till fast egendom, belägen utom
den stats område i vilken domen meddelats,
eller skyldighet att träffa förfogande
om dylik rätt eller påföljd av
sådan skyldighets åsidosättande, dock
att konventionen skall äga tillämpning,
där domen eller förlikningen avser
ämne av familj erättslig eller arvsrättslig
natur.
Artikel 12.
Konventionen skall ej äga tillämpning
å dom som meddelats eller förlikning
som stadfästs före dess ikraftträdande.
Artikel 13.
I fråga örn erkännande och verkställighet
i en av de fördragsslutande staterna
av skiljedom meddelad i den andra
staten skall den i Genéve den 26 september
1927 avslutade konventionen
angående erkännande och verkställighet
av skiljedomar äga tillämpning, dock att
erkännande och verkställighet ej må
vägras på den grund att de i nämnda
konvention artikel 1 första stycket
stadgade villkor ej äro uppfyllda.
Vadi förevarande konvention artikel 9
och artikel 10 sista stycket sägs skall
äga tillämpning i fråga örn sättet för
vinnande av verkställighet av skiljedom.
Artikel 14.
Genom denna konvention göres ej
ändring i de bestämmelser, som innefattas
i överenskommelser avseende
domstols behörighet och verkställighet
av domar beträffande vissa särskilda
ämnen.
Artikel 15.
Denna konvention skall ratificeras av
Schweiziska Förbundsrådet samt av
Hans Majestät Konungen av Sverige
med riksdagens samtycke, och utvexling
av ratifikationshandlingarna skall
äga rum i Bern så snart ske kan.
Konventionen träder i kraft den 1
januari eller den 1 juli som infaller näst
efter det två månader förflutit från det
utväxling av ratifikationshandlingarna
skett samt förbliver i kraft till den 1 ja
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
ou ler jlaillet qui suivra 1’expiration d’un
délai d’un an å partir de la date de sa
dénonciation par l’un des Etats contractants.
En foi de quoi, les plénipotentiaires
ont revétu la présente Convention de
leurs signatures.
Eait å Stockholm en double original
le 15 janvier 1936.
Rickard Sandler. Charles Lardy.
(L. S.) (L. S.)
nuari eller den 1 juli som infaller näst
efter ett år sedan uppsägning från någondera
sidan skett.
Till bekräftelse härav hava de befullmäktigad^
ombuden undertecknat denna
konvention.
Som skedde i Stockholm i två originalexemplar
den 15 januari 1936.
(Underskrifter.)
Kungl. Majlis proposition nr 25.
9
Förslag
till
Lag
om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Dom som i Schweiz meddelats i tvistemål, så ock dom som i fråga örn
annat än straff eller förverkande av gods där givits i brottmål, vare under de
i denna lag stadgade villkor gällande jämväl här i riket.
2 §.
Hed dom förstås i denna lag allmän domstols beslut som innebär avgörande
av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad. som
meddelats i följd av beslutet i huvudsaken. Under allmänna domstolar inbegripas
schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.
Dika med dom gälle förlikning som stadfästs av domstol.
3 §.
Beslut som givits i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
vare ansett såsom dom i tvistemål, ändå att beslutet meddelats på ansökan.
Beslut i förmynderskap särende vare däremot ej i något fall ansett såsom
dom.
4 §.
Dom som givits av schweizisk domstol vare ej här i riket gällande,
1. där domstol i Schweiz, enligt vad i denna lag sägs, ej ägt behörighet att
meddela domen;
2. där erkännande av domen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna
för rättsordningen här i riket;
3. där domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig
natur och är grundad på lag, vars bestämmelser i ämnet_ äro stridande mot
den lag som skolat vinna tillämpning enligt här gällande internationellt privaträttsliga
regler;
4. där domen ej vunnit laga kraft enligt lagen å den ort där den meddelats;
eller
5. där domen är tredskodom och utebliven part ej personligen eller genom
befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.
5 §.
Dom varom förut är sagt skall anses vara av rätt domstol meddelad,
1. där svaranden vid tiden för målets anhängiggörande hade sitt verkliga
hemvist i Schweiz eller, då fråga är örn bolag, förening, annan samfällighet
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
eller stiftelse, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verkligt hemvist förstås
den ort där svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna;
2. där svaranden uttryckligen förbundit sig att svara vid den domstol av
vilken domen meddelats;
3. där svaranden utan förbehåll ingått i huvudsakligt svaromål;
4. där fråga är örn genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;
5. där svaranden i Schweiz innehar kommersiellt eller industriellt företag
eller filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse;
6. där svaranden i Schweiz haft ombud som han enligt där gällande lag var
pliktig att hålla och tvisten hänförde sig till verksamhet som han där utövade;
7. där domen avser förpliktelse på grund av lagstridig gärning som svaranden
begått i Schweiz och svaranden under vistelse därstädes personligen fått
del av stämningen; och skall härvid med sådan förpliktelse likställas förpliktelse
som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel
av vad slag som helst; eller
8. där enligt internationell överenskommelse, i vilken såväl Sverige som
Schweiz är fördragsslutande part och som ej innehåller bestämmelser örn erkännande
och verkställighet, behörighet tillkom schweizisk domstol.
Vad förut i denna paragraf är sagt skall icke äga tillämpning å dom som
avser fråga av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. I fråga
örn sådan dom vare domstolen ansedd såsom behörig, där behörighet skulle
hava under motsvarande omständigheter tillkommit svensk domstol.
6 §.
Vid prövning av fråga huruvida i denna lag stadgade villkor för domens
erkännande föreligga är svensk myndighet icke bunden av det avgörande som
härutinnan träffats genom domen. Den äger däremot icke i övrigt ingå i ny
prövning av den sak som genom domen avgjorts.
7 §.
Anhängiggöres hos domstol eller överexekutor talan i sak, vilken veterligen
redan är anhängig vid schweizisk domstol som enligt denna lag är behörig,
skall den svenska domstolen eller överexekutor visa målet ifrån sig.
8 §.
Dom eller förlikning som enligt 1—5 §§ äger giltighet här i riket skall, på
ansökan av part, här verkställas.
9 §•
Ansökan örn verkställighet göres hos Svea hovrätt.
Vid sådan ansökan skall fogas
1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att domen vunnit laga kraft;
3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 § första
stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt
4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt avskrift
av vilka framgår, att utebliven part personligen eller genom befullmäktigat
ombud i tid fått del av stämningen eller, då sådant fall är för handen
som i 5 § första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom på sätt
där sägs.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig
myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stadfästs
av domstol samt kan verkställas i Schweiz.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
11
Nu nämnda handlingar skola vara försedda med bevis angående utfärdarens
behörighet, meddelade av schweiziska förbundskansliet, samt skola åtföljas
av översättning till svenska språket, vilkens riktighet skall vara styrkt av svensk
i Schweiz anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av schweizisk
här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller ock av svensk
notarius publicus.
10 §.
Ansökan örn verkställighet må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle
att därå svara.
11 §.
Varder ansökningen bifallen, gånge domen eller förlikningen i verket likasom
domstols laga kraft ägande dom, där ej, efter klagan över hovrättens
beslut, Konungen annorledes förordnar. Vad domen eller förlikningen ma
innehålla örn tvångsmedel skall ej vinna tillämpning.
12 §.
Denna lag äger ej tillämpning å dom eller förlikning som gäller
1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga örn
ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller
2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa
förfogande örn dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,
dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av
familjerättslig eller arvsrättslig natur.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer; den äger ej tillämpning
å dom som meddelats eller förlikning som stadfästs före nämnda dag.
I vad eljest är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk
domstols beslut göres ej ändring genom denna lag.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Särö den 18
juli 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Schlyter, Wigforss, Sköld.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Schlyter anmäler, efter gemensam
beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, ett av f. d. presidenten
friherre E. Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och utrikesrådet
F. Malmar jämte delegerade för schweiziska regeringen utarbetat
förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet
av domar och skiljedomar ävensom av nämnda svenska delegerade
utarbetade dels förslag till lag örn erkännande och verkställighet av dom som
meddelats i Schweiz, dels ock motiv till ifrågavarande konventions- och lagförslag.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Berndt Nilsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 19 september
1935.
Närvarande:
justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 juli 1935,
hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamalet inhämtas över upprättade förslag till
dels konvention mellan Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet
av domar och skiljedomar, dels ock lag örn erkännande och verkställighet av
dom som meddelats i Schweiz.
Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av utrikesrådet F. Malmar.
Lagrådet fann förslagen föranleda följande erinringar.
Konventionsförslaget.
Artikel 5.
I första stycket under 1. angiver konventionsförslaget vad med verkligt hemvist
(domicile de fait) skall förstas. Att giva en fullt adekvat definition av
detta begrepp torde vara så vanskligt, att lagrådet vill ifrågasätta örn icke,
då behovet därav ej kan anses trängande, en sådan kan undvaras. Därest en
definition emellertid anses böra givas, kan mot den använda formuleringen
anmärkas att den knappast riktigt återger den tanke som måste anses ligga till
grund för förslagets bestämmelse i frågan. Örn svaranden slagit sig ned på
viss ort med avsikt att där kvarstanna, har tydligen — och detta är väl även
konventionsförslagets mening — ett verkligt hemvist uppkommit. Detta verkliga
hemvist måste antagas fortvara intill dess att såväl svaranden lämnat
orten som ock hans avsikt att där kvarstanna upphört. Orten upphör icke att
vara hans hemvist endast därför att en av dessa förutsättningar bortfaller. Den
omständigheten att svaranden beslutat sig för att avflytta fran orten bör alitsa
ej, innan han satt denna sin avsikt i verket, medföra att orten upphör att anses
såsom hans verkliga hemvist. Då de använda ordalagen kunna givas en motsatt
tydning — åtminstone gäller detta örn den svenska översättningen — sy
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
nes avfattningen av definitionen, därest denna skall bibehållas, böra underkastas
nödig jämkning.
De i första stycket under 7. förekommande orden »aete illicite» ha i den
svenska översättningen återgivits med uttrycket »brottslig gärning». Detta
uttryck, vilket även återfinnes i 5 § av lagförslaget, synes icke fullt motsvara
innebörden av den nyssnämnda franska termen, varunder lärer falla jämväl en
rättsstridig ehuru icke brottslig gärning som förorsakar utomobligatorisk
skada. Ett mera omfattande uttryck är därför att förorda.
Från de i förevarande artikel givna reglerna örn när domstol skall anses behörig
göres i sista stycket undantag för det fall att den i domen behandlade
frågan är av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. Detta är
otvivelaktigt riktigt. Med vanliga principer överensstämmande är icke att såvitt
gäller dylika mål erkänna såsom giltig en dom, meddelad av domstol för
vars kompetens ej finns annan anknytning än parternas egen vilja. Frågar
man sig vilka kompetensregler härvidlag böra tillämpas, ligger närmast till
hands att svara, att det bör vara de internationellt processrättsliga regler som
gälla i det land där domen åberopas. I förslaget har man gått en i viss mån
annan väg och uppställt den regel att domstolen skall anses såsom behörig,
där behörighet skulle hava under motsvarande omständigheter tillkommit domstol
i den stat där domen åberopas. Skillnaden framträder i det fall att denna
stat, jämte det den såsom förutsättning för erkännande av utländska domar
uppställer vissa bestämmelser rörande den utländska domstolens behörighet,
i strid mot de principer som där kommit till uttryck därutöver tillägger sina
egna domstolar behörighet i visst undantagsfall. Så är i vår rätt förhållandet
med avseende å vissa äktenskapsmål (se å ena sidan 3 kap. 5 § i lagen den
8 juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap, vilken paragraf hänvisar endast till 1 § i samma kapitel, och
a andra sidan 6 kap. 2 § andra stycket i samma lag). Det kan ifrågasättas
huruvida man lämpligen bör gå så långt som förslaget. Härvid må framhållas
att konsekvenserna av det föreslagna stadgandet knappast låta sig överblickas,
då ju detsamma omedelbart kommer att bliva tillämpligt örn inom det
ifrågavarande rättsområdet, t. ex. inom den internationella arvsrätten, nya
rättsregler uppställas, varigenom särskild behörighet tillägges svensk domstol.
Det kan för övrigt anmärkas, att den utvidgning av behörigheten som förslaget
innebär i förhållande till redan nu gällande bestämmelser icke skulle få avsevärd
praktisk verkan med mindre även reglerna örn vilken lags materiella
bestämmelser skola äga tillämpning (se artikel 4 under 3.) på motsvarande sätt
ändras.
Artikel 13.
Därest, på sätt i motiven uttalas, föreskrift anses böra meddelas örn skyldighet
att vid ansökan örn verkställighet av skiljedom förebringa styrkt översättning
till verkställighetslandets språk, bör den i andra stycket intagna hänvisningen
till artikel 10 avse icke blott, såsom konventionsförslaget innehåller,
nämnda artikels tredje utan även dess fjärde stycke.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
15
Lagförslaget.
1 §■
Bestämmelsen i artikel 1 av konventionsförslaget, enligt vilken konventionen
har avseende å dom som i rättegångsmål meddelats i ämne av civil natur, har
i förevarande paragraf erhållit en avfattning som närmare ansluter sig till det
hos oss gängse lagspråket. Därvid hava, liksom i konventionsförslaget, tvistemålen
förutsatts angå endast ämnen av civil natur. I fråga örn brottmålen har
konventionsförslagets gränsdragning återgivits så att från tillämpningen uteslutits
i sådana mål givna domar i vad de angå ansvar. Därmed avses uppenbarligen
icke, lika litet som i konventionsförslaget, att undantaga endast de
delar av i brottmål givna domar som röra det huvudsakliga straff yrkandet.
Meningen är uppenbarligen att dylika domar icke heller såvitt de angå sådana
påföljder av brottsligt förfarande som t. ex. förverkande av egendom skola här
erkännas. Detta synes dock icke otvetydigt framgå av den föreslagna lagtexten.
Innebörden av uttrycket »ansvar» i vårt lagspråk kan knappast betecknas
såsom oomtvistlig. Ett exempel på att uttrycket icke alltid antages vara
av så vidsträckt omfattning som enligt förslaget erbjuder 8 § i lagen den 20
juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin; förverkande påbjudes där, »evad ansvar för brottet ådömes
eller ej». Lagrådet vill i anledning av det anförda förorda en formulering som
klarare återspeglar konventionsförslagets innebörd.
5 §.
Därest i anledning av lagrådets yttrande rörande vissa bestämmelser i artikel
5 av konventionsförslaget ändringar vidtagas i densamma, böra ändringar
i enahanda hänseenden ske i förevarande paragraf.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 december 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, frågan örn godkännande
av ett av ombud för Sverige och Schweiz avgivet förslag till konvention mellan
de båda länderna örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
Föredraganden anför:
»Den 9 mars 1934 har Kungl. Majit beslutat att förhandlingar skulle upptagas
med schweiziska regeringen angående avslutande mellan Sverige och
Schweiz av en konvention örn erkännande och verkställighet av domar. Genom
beslut den 24 september 1934 har Kungl. Maj :t därefter utsett f. d. presidenten
friherre E. Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och utrikesrådet
F. Malmar att vara Sveriges ombud vid ifrågavarande förhandlingar.
Sedan schweiziska regeringen å sin sida till ombud vid samma förhandlingar
utsett sin envoyé extraordinär och ministre plénipotentiaire i Stockholm
Charles L. E. Lardy, chefen för justitieavdelningen i schweiziska förbundsdepartementet
för justitie- och polisärenden Dr. Hans Kuhn och biträdande
chefen för samma avdelning Dr. Emil Alexander, hava förhandlingar i ämnet
ägt rum i Stockholm under tiden den 24—31 oktober 1934. Vid dessa förhandlingar
utarbetades ett förslag till konvention mellan de båda länderna
örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
Sedan i detta förslag efter skriftväxling mellan förhandlingsombuden vidtagits
vissa ändringar, huvudsakligen av redaktionell natur, hava de svenska
ombuden med underdånig skrivelse den 27 juni 1935 framlagt ifrågavarande
förberedande konventionsförslag jämte förberedande förslag till lag örn erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.1 Genom beslut
den 18 juli 1935 har Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande över
nämnda förslag skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas; sådant utlåtande har avgivits den 19 september 1935.
Med anledning av en av lagrådet framställd anmärkning har konventions
1
Förslagen återfinnas å sid. 43 o. ff. i ett av de svenska förhandlingsombuden avgivet betänkande
(statens off. ntredn. 1936:2.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
17
förslaget efter förnyad skriftväxling mellan förhandlingsombuden undergått
ändring i en särskild punkt. Med beaktande av vissa av lagrådet framställda
anmärkningar hava därjämte några jämkningar vidtagits i den svenska översättningen
av konventionen och i nyss omnämnda förslag till lag.
Med underdånig skrivelse den 25 november 1935 hava de svenska ombuden
framlagt av motiv åtföljda förslag till:
1) en på franska språket avfattad konvention mellan Sverige och Schweiz
örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar tillika med översättning
till svenska språket; samt
2) lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
Det av ombuden framlagda förslaget till konvention bygger, såvitt angår
erkännande och verkställighet av domar, på samma allmänna grundsatser som
kommit till uttryck i den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge den 16 mars 1932 avslutade konventionen angående erkännande och
verkställighet av domar. Enligt förslaget skall frågan örn erkännande och
verkställighet av skiljedomar regleras i något vidsträcktare omfattning än som
redan skett genom den internationella konventionen den 26 september 1927 angående
verkställighet av utländska skiljedomar, beträffande vilken såväl Sverige
som Schweiz är fördragsslutande part. I vad konventionsförslaget innehåller
bestämmelser i sistnämnda avseende täckes förslaget av redan nu gällande
svenska lagbestämmelser i ämnet.
Med hänsyn till de allmänna principer på vilka konventionsförslaget bygger
synes detsamma icke giva anledning till erinran ur saklig synpunkt. Vad
angår förslagets närmare utformning har detsamma, såsom redan anförts, med
anledning av en av lagrådet framställd anmärkning undergått jämkning i viss
punkt. De erinringar som i övrigt framställts i lagrådets utlåtande och vilka
äro av huvudsakligen formell natur lära, såvitt de angå konventionsförslaget,
av skäl som anförts av de svenska förhandlingsombuden icke böra
föranleda någon ändring i detta. På grund av vad sålunda anförts och då ett
praktiskt värdefullt resultat torde kunna förväntas av förslagets genomförande,
anser jag mig kunna tillstyrka, att Kungl. Majit godkänner konventionsförslaget
i dess nu föreliggande skick. I sådan händelse bör detsamma, innan
ratifikation ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. Till frågan om
de lagstiftningsåtgärder, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag
senare få återkomma.»
Föredraganden hemställer, att ifrågavarande förslag till konvention mellan
Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar
måtte godkännas av Kungl. Majit.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 25.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 december 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen
för justitiedepartementet beslutat godkänna ett av ombud för Sverige och
Schweiz utarbetat förslag till konvention om erkännande och verkställighet av
domar och skiljedomar hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam
beredning med förenämnde departementschef, att Kungl. Maj :t måtte befullmäktiga
honom att jämte det ombud, som därtill må komma att utses av
schweiziska regeringen, underteckna en med nämnda förslag överensstämmande
konvention örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti
övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit
Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
C. O. Gisle.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
19
Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»Enligt statsrådsprotokollet för den 13 december 1935 har Kungl. Maj:t
funnit gott godkänna ett av ombud för Sverige och Schweiz avgivet förslag
till konvention mellan de båda länderna örn erkännande och verkställighet av
domar och skiljedomar. Sedan förslaget jämväl godkänts av schweiziska förbundsrådet
har en med förslaget överensstämmande konvention den 15 januari
1936 undertecknats av befullmäktigade ombud för de båda länderna.
Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar bör konventionen, innan ratifikation
ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. I samband härmed
torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder
vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen.
Jag vill härvid erinra därom, att lagrådet den 19 september 1935 avgivit utlåtande
över ett till lagrådet den 18 juli 1935 remitterat förberedande förslag
till lag örn erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,
samt att de svenska ombuden därefter den 25 november 1935 framlagt slutligt
förslag i ämnet. Enligt detta förslag hava vissa av lagrådet framställda anmärkningar
beaktats, varjämte några jämkningar av redaktionell natur vidtagits.
De i lagrådets utlåtande i övrigt framställda erinringarna ansluta sig
till sådana anmärkningar mot det lagrådet jämväl underställda konventionsförslaget,
vilka, såsom vid anmälan av frågan örn konventionsförslagets godkännande
anfördes, icke ansetts böra föranleda någon ändring i detta. Vid nu
angivna förhållanden har jag funnit mig kunna giva min anslutning till det av
de svenska ombuden slutligen framlagda lagförslaget.»
Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels ock
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga sistnämnda lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Korstedt & Söner.
352754
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:77 Skrivelse till Konungen angående redogörelse i Kungl. Maj:ts berättelse till riksdagen om vad i rikets styrelse sig tilldragit för direktiven för av kommittéer s. 3 i texten
- 1LU 1936:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande o s. 1 i texten