Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar, m. m

1936-01-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:25, Angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad

konvention om erkännande och verkställighet av

domar och skiljedomar, m. m.; given Stockholms slott

den 17 januari 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av texten till en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari

1936 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar och

skiljedomar vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av

nämnda konvention, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn erkännande och verkställighet

av dom som meddelats i Schweiz.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1986.

1 sami. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 25.

Konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkstäl
-

lighet av domar

Convention entre la Suéde et la Suisse

relative ä la reconnaissance et l’exéeution

de décisions judiciaires et de sentences

arbitrales.

Sa Majesté le Roi de Suéde et

Le Conseil Fédéral Suisse

désireux de régler les rapports entre

les deux Pays sur la reconnaissance et

1’exécution des décisions judiciaires et

des sentences arbitrales, ont résolu de

conclure une Convention en cette matiére

et ont nömme å cet effet pour leurs

Plénipotentiaires, savoir

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Monsieur R. J. Sandler, Son Ministre

des Affaires Etrangéres;

Le Conseil Fédéral Suisse:

Monsieur Charles Lardy, Envoyé

Extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire

de la Confédération Suisse å Stockholm;
lesquels,

aprés s’étre communiqué

leurs pleins pouvoirs, trouvés en bonne

et due forme, sont convenus des dispositions

suivantes:

Article premier.

L’autorité des décisions de la juridiction

contentieuse rendues dans l’un

des Etats contractants en matiére

civile, y compris celles qui ont été rendues

sur des conclusions de droit civil

dans un procés pénal, sera reconnue

dans 1’autre Etat si lesdites décisions

remplissent les conditions spécifiées par

les artides suivants.

Article 2.

Seront considérées comme décisions

judiciaires, au sens de la présente Con
-

och skiljedomar.

(Översättning.)

Konvention mellan Sverige och Schweiz

om erkännande och verkställighet av

domar och skiljedomar.

Hans Majestät Konungen av Sverige

och

Schweiziska Förbundsrådet,

som finna önskvärt att ordna förhållandet

mellan de båda länderna i fråga

örn erkännande och verkställighet av domar

och skiljedomar, hava beslutat att i

detta ämne avsluta en konvention och

hava till sina befullmäktigade ombud

utsett,

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena

R. J. Sandler;

Schweiziska Förbundsrådet:

Schweiziska konfederationens Envoyé

extraordinaire och Ministre plénipotentiare

i Stockholm Charles Lardy;

_ vilka, efter att hava delgivit varandra

sina fullmakter, som befunnits i god och

behörig form, överenskommit örn följande

bestämmelser:

Artikel 1.

Domar, som i den ena av de fördragsslutande

staterna i rättegångsmål meddelats

i ämnen av civil natur, däri inbegripna

domar som i sådana ämnen

meddelats i brottmål, vare gällande i

den andra staten, där de uppfylla i

följande artiklar stadgade villkor.

Artikel 2.

Såsom domar betraktas enligt denna

konvention allmänna domstolars beslut

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

3

vention, les décisions rendues par lea

tribunaux ordinaires et statuant sur le

fond du litige. Il en sera de méme pour

les condamnations aux frais et dépens

du procés prononcées en conséquence

de la décision statuant sur le fond.

Seront aussi réputés tribunaux ordinaires,

les autorités exécutives supérieures

suédoises (»Över exekutor»), en tant

qu’elles statueront en matiére de dettes

reconnues par écrit (»lagsökning»), ainsi

que les tribunaux de commerce et les

tribunaux de prud’hommes suisses.

Les transactions judiciaires seront

assimilées, quant å leurs effets, aux décisions

judiciaires.

Artide 3.

Les décisions rendues en matiére de

séparation de biens, de séparation de

corps et de divorce seront considérées

comme décisions de la juridiction contentieuse,

méme si elles ont été rendues

sur la requéte des intéressés. Ne seront,

par contre, en aucun cas, considérées

comme décisions de la juridiction contentieuse

les décisions rendues en matiére

de tutelle et d’interdiction.

Article 4.

La reconnaissance de l’autorité de

la décision est subordonnée aux conditions

suivantes:

1° que la décision émane d’une juridiction

compétente selon les dispositions

de 1’article 5;

2° que la reconnaissance de la décision

ne soit pas manifestement incompatible

avec l’ordre public de l’Etat ou

la décision est invoquée;

3° que, lorsqu’il s’agit d’une décision

rendue en matiére d’état, de droit de

famille ou de droit de succession, elle

ne soit pas basée sur une loi dont les

dispositions en la matiére soient contraires

a celles de la loi applicable d’aprés

le droit international privé de l’Etat ou

elle est invoquée;

4° que la décision soit passée en force

de chose jugée d’aprés la loi de l’Etat

ou elle a été rendue;

5° qu’en cas de jugement par défaut,

l’acte ou la citation qui introduisait

som innebära avgörande av huvudsaken,

så ock beslut angående ersättning för

rättegångskostnad som meddelats i följd

av domen i huvudsaken. Till allmänna

domstolar skola hänföras svenska överexekutorer,

när fråga är örn utslag i

lagsökningsmål, ävensom schweiziska

handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.

Lika med dom gälle förlikning som

stadfästs av domstol.

Artikel 3.

Beslut som meddelats i mål angående

boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

skola anses såsom domar i rättegångsmål,

ändå att de meddelats på ansökan.

Beslut i förmynderskapsärenden

skola däremot ej i något fall betraktas

såsom domar i rättegångsmål.

Artikel 4.

Såsom villkor för erkännande av dom

skall gälla:

1. att domstol i den stat i vilken

domen meddelats ägt behörighet enligt

bestämmelserna i artikel 5;

2. att erkännande av domen ej skulle

vara uppenbart oförenligt med grunderna

för rättsordningen i den stat där

domen åberopas;

3. att, såvitt domen angår ämne av

personrättslig, familj er ättslig eller arvsrättslig

natur, den ej grundats på lag,

vars bestämmelser i ämnet äro stridande

mot den lag som skolat vinna

tillämpning enligt den internationella

privaträtten i den stat där domen åberopas;
4.

att domen vunnit laga kraft enligt

lagen i det land där den meddelats; samt

* 5. att, såvitt fråga är om tredskodom,

utebliven part antingen person
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr $25.

1’instance ait été remis en temps utile å

la partie défaillante, soit en mains propres,

soit å son mandataire autorisé.

Article 5.

La compétence de la juridiction de

1’Etat ou la décision a été rendue est

établie, au sens de la présente Convention,

dans les cas suivants:

1° lorsque, au moment de 1’ouverture

de Faction, le défendeur avait son domicile

de fait ou, s’il ne s’agit pas d’une

personne physique, son siége dans cet

Etat, étant entendu que le domicile de

fait est le lieu ou le défendeur réside

avec 1’intention de s’y établir;

2° lorsque le défendeur s’était soumis,

pär convention expresse, å la compétence

du tribunal qui a rendu la décision;
3°

lorsque le défendeur est entré en

matiére sans réserve sur le fond du litige;

4° lorsqu’il s’agit d’une demande reconventionnelle

connexe å la demande

principal;

5° lorsque le défendeur, ayant sur le

territoire de l’Etat ou la décision a

été rendue un établissement commercial

ou industriel ou une succursale, y a

été cité pour des contestations résultant

de leur exploitation;

6° lorsque le défendeur, ayant sur le

territoire de l’Etat ou la décision a été

rendue un représentant qu’il était tenu

d’avoir d’aprés la loi dudit Etat, y a

été cité pour des contestations résultant

de son activité dans cet Etat;

7° lorsque la décision vise des obligations

résultant d’un aete illicite commis

par le défendeur dans 1’Etat ou la décision

a été rendue et que la citation lui

a été remise en mains propres pendant

son séjour dans cet Etat, étant entendu

que seront assimilées å ees obligations

celles qui résultent d’accidents causés

par 1’emploi de tous moyens de transport;
8°

lorsque la décision émane d’une

juridiction prévue par une convention

internationale, qui elle-méme ne contient

pas de dispositions sur la reconnaissance

et 1’exécution.

ligen eller genom befullmäktigat ombud

i tid undfått del av stämningen.

Artikel 5.

Domstol i den stat i vilken domen

meddelats skall i följande fall anses

behörig enligt denna konvention:

1. där svaranden vid tiden för målets

anhängiggörande hade sitt verkliga

hemvist eller, då fråga är örn annan

svarande än fysisk person, sitt säte i

denna stat; och skall härvid med verkligt

hemvist förstås den ort där svaranden

är boende med avsikt att stadigt

kvarstanna;

2. där svaranden uttryckligen förbundit

sig att svara vid den domstol

av vilken domen meddelats;

3. där svaranden utan förbehåll ingått

i huvudsakligt svaromål;

4. där fråga är örn genkäromål som

äger gemenskap med huvudkäromålet;

5. där svaranden inom den stat där

domen meddelats innehar ett kommersiellt

eller industriellt företag eller en

filial och tvisten hänförde sig till denna

rörelse;

6. där svaranden i den stat där

domen meddelats haft ombud som han

enligt lagen i denna stat var pliktig

att där hålla och tvisten hänförde sig

till verksamhet som han där utövade;

7. där domen avser förpliktelse på

grund av lagstridig gärning, som svaranden

begått i den stat där domen

meddelats, och svaranden under vistelse

i denna stat personligen fått del av stämningen;

och skall härvid med sådan förpliktelse

likställas förpliktelse som har

sin grund i olyckshändelse i följd av

trafik med fortskaffningsmedel av vad

slag som helst;

8. där, enligt internationell överenskommelse

som ej innehåller bestämmelser

örn erkännande och verkställighet,

behörighet tillkom domstol i den stat

där domen meddelats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

5

Les dispositions de 1’alinéa ci-dessus

ne s’appliquent pas en matiére d’état,

de droit de famille ou de droit de succession.

La compétence du tribunal de

l’Etat ou la décision a été rendue sera

reconnue en ees matiéres lorsque, dans

des conditions analogues, la juridiction

de l’Etat ou elle est invoquée aurait

été compétente.

Article 6.

Les autorités de l’Etat dans lequel la

décision est invoquée se borneront å

examiner si les conditions visées dans

les artides précédents sont remplies.

Pour cet examen, elles ne seront pas

liées par les constatations rapportées

dans la décision.

Article 7.

Les autorités judiciaires de l’un des

deux Etats doivent se dessaisir des contestations

portées devant elles, lorsque,

å leur connaissance, ees contestations

sont déjå pendantes devant un tribunal

de l’autre Etat, pourvu que celui-ci

soit compétent selon les régles de la présente

Convention.

Article 8.

Les décisions rendues dans l’un des

Etats contractants, dont 1’autorité doit

étre reconnue sur le territoire de 1’autre

Etat en vertu des dispositions des artides

précédents, seront, ä la requéte de bune

des parties, exécutées dans 1’autre Etat.

Article 9.

En Suisse, la compétence et la procédure

en matiére d’exécution forcée

sont réglées, si 1’exécution a pour objet

une somme d’argent ou des suretés å

förmur, par les dispositions de la législation

fédérale sur la poursuite pour

dettes et la faillite (loi fédérale du 11

avril 1889 et suppléments) et, dans les

autres cas, par les dispositions de procédure

du Canton ou 1’exécution doit

avoir lieu.

En Suéde, la demande d’exequatur

sera adressée å la Cour d’appel de

Stockholm (Svea hovrätt).

Vad förut i denna artikel är sagt skall

icke äga tillämpning å dom som avser

fråga av personrättslig, familj erättslig

eller arvsrättslig natur. I fråga örn sådan

dom skall domstolen i den stat där

domen meddelats erkännas som behörig,

där behörighet skulle hava under motsvarande

omständigheter tillkommit

domstol i den stat där domen åberopas.

Artikel 6.

Myndigheterna i den stat där domen

åberopas äga endast pröva huruvida

domen uppfyller i föregående artiklar

stadgade villkor. De äro vid denna prövning

icke bundna av det avgörande som

träffats genom domen.

Artikel 7.

Anhängiggöres inför domstol i den

ena av de fördragsslutande staterna

talan i sak som veterligen redan är

anhängig i den andra staten, skall domstolen

visa målet ifrån sig, där domstol

i den stat i vilken målet först anhängiggjorts

var, enligt vad i denna konvention

sägs, behörig att upptaga målet.

Artikel 8.

Dom, som meddelats i den ena av de

fördragsslutande staterna och, enligt vad

i föregående artiklar sägs, skall gälla i

den andra staten, skall, på ansökan av

part, verkställas i denna stat.

Artikel 9.

I Schweiz tillämpas i fråga örn behörighet

att meddela beslut örn verkställighet

och örn förfarandet i sådant

ärende, där domen avser förpliktelse att

gälda penningar eller att ställa säkerhet,

bestämmelserna i förbundslagstiftningen

angående utmätning för gäld och angående

konkurs (förbundslagen den 11

april 1889 jämte följdförfattningar), och

eljest de bestämmelser angående förfarandet

som gälla i den kanton där verkställighet

ifrågakommer.

I Sverige skall ansökan örn verkställighet

göras hos Svea hovrätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 25.

Article 10.

La partie qui requiert 1’exécution

devra produire:

1° la décision en original ou en expédition

authentique;

2° une piéce attestant que la décision

est passée en force de chose jugée;

3° les procés-verbaux judiciaires ou

d’autres piéces de nature å établir que

les conditions prévues å 1’article 5, alinéa

premier, sont remplies;

4° en cas de jugement par défaut,

1’original ou une copie certifiée conforme

des piéces constatant que la partie

défaillante a été citée conformément

aux dispositions de 1’article 4, 5°, ou,

le cas échéant, de 1’article 5, alinéa

premier, 7°.

Si la demande d’exécution vise une

transaction, elle devra étre accompagnée

d’une copie du procés-verbal certifiée

conforme par 1’autorité compétente et

d’une piéce attestant que la transaction

a été conclue devant un tribunal ou

confirmée par celui-ci et quille est exécutoire

dans l’Etat ou elle est intervenue.

Les documents visés ci-dessus seront

en Suéde, établis ou légalisés par la

Chancellerie du Grand Gouverneur de

Stockholm ou par une administration

provinciale et

en Suisse, établis par les autorités

compétentes et légalisés par la Chancellerie

fédérale.

Toutes les piéces å produire devront

étre accompagnées d’une traduction,

congue dans la langue officielle de

1’autorité requise, et certifiée conforme,

soit pär un agent diplomatique ou consulaire

de l’un ou de l’autre Etat contractant,

soit par un traducteur public

du pays ou la décision est invoquée.

Article 11.

La présente Convention ne s’applique

pas aux décisions et transactions:

1° en matiére de faillite ou de concordat

piéventif, y compris 1’invalidation

des contrats du débiteur;

Artikel 10.

Part som begär verkställighet skall

förebringa:

1. domen i huvudskrift eller av vederbörande

myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att domen vunnit laga kraft;

3. domstols protokoll eller annan

handling, utvisande att de i artikel 5

första stycket stadgade villkoren äro

uppfyllda; samt,

4. där fråga är örn tredskodom,

handlingar i huvudskrift eller styrkt

avskrift av vilka framgår, att utebliven

part undfått del av stämningen på sätt i

artikel 4, 5. sägs eller, där sådant fall

är för handen som i artikel 5 första

stycket 7. avses, på sätt där sägs.

Sökes verkställighet av förlikning,

skall vid ansökningen fogas av behörig

myndighet styrkt avskrift av protokoll

ävensom bevis att förlikningen stadfästs

av domstol samt är verkställbar i

den stat där den ingåtts.

Handlingar som ovan avses skola

i Sverige utfärdas eller legaliseras

av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse;

och

i Schweiz utfärdas av vederbörande

myndighet och i vad rörer myndighetens

behörighet bestyrkas av f örbundskansliet.

Samtliga handlingar skola åtföljas av

översättning till verkställighetsmyndighetens

officiella språk, och denna översättning

skall vara till riktigheten bestyrkt

antingen av diplomatisk eller

konsulär tjänsteman, företrädande endera

av de fördragsslutande staterna,

eller av offentlig översättare i det land

där verkställighet sökes.

Artikel 11.

Denna konvention är icke tillämplig å

dom eller förlikning som gäller

1. konkurs eller ackordsförhandling

utan konkurs, däri inbegripen fråga om

ogiltighet av rättshandling som ingåtts

av konkursgäldenären;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 25.

7

2° concernant tout droit reel sur les

immeubles situés hors de 1’Etat ou la

decision a été rendue amsi que 1''obligation

de prendre des dispositions relatives

å ees droits ou les conséquences résultant

de la négligence d’une telle obligation;

toutefois, la Convention reste

applicable en ce qui concerne les décisions

et transaetions en matiére de

droit de famille et de succession.

Ar tide 12.

La Convention ne s’applique pas aux

décisions rendues ou aux transaetions

intervenues avant son entrée en vigueur.

Artide 13.

La reconnaissance et 1’exécution, dans

Flin des deux Etats, des sentences arbiträr

rendues dans 1’autre Etat sera

réglée par la Convention pour 1’exécution

des sentences arbitrales conclue å

Genéve le 26 septembre 1927. Toutefois,

la reconnaissance et 1’exécution ne

seront pas subordonnées aux conditions

prévues å 1’article premier, ler alinéa, de

ladite Convention.

L’article 9 et 1’article 10, dernier

alinéa, de la présente Convention s’appliqueront

å la procédure destinée å rendre

exécutoires les sentences arbitrales.

Artide 14.

La présente Convention ne déroge

pas aux dispositions des accords réglant

la compétence judiciaire et 1’exécution

des jugements au sujet de mati eres

spéciales.

Artide 15.

La présente Convention sera ratifiée

pär le Conseil Fédéral Suisse et par Sa

Majesté le Roi de Suéde, avec l’approbation

du Riksdag, et les ratifications

en seront écbangées å Berne aussitöt

que faire se pourra.

Elle entrera en vigueur le ler janvier

ou le 1" juillet qui suivra 1’expiration

d’un délai de deux mois å compter de la

date de 1’échange des ratifications et

restera exécutoire jusqu’au lor janvier

2. rätt till fast egendom, belägen utom

den stats område i vilken domen meddelats,

eller skyldighet att träffa förfogande

om dylik rätt eller påföljd av

sådan skyldighets åsidosättande, dock

att konventionen skall äga tillämpning,

där domen eller förlikningen avser

ämne av familj erättslig eller arvsrättslig

natur.

Artikel 12.

Konventionen skall ej äga tillämpning

å dom som meddelats eller förlikning

som stadfästs före dess ikraftträdande.

Artikel 13.

I fråga örn erkännande och verkställighet

i en av de fördragsslutande staterna

av skiljedom meddelad i den andra

staten skall den i Genéve den 26 september

1927 avslutade konventionen

angående erkännande och verkställighet

av skiljedomar äga tillämpning, dock att

erkännande och verkställighet ej må

vägras på den grund att de i nämnda

konvention artikel 1 första stycket

stadgade villkor ej äro uppfyllda.

Vadi förevarande konvention artikel 9

och artikel 10 sista stycket sägs skall

äga tillämpning i fråga örn sättet för

vinnande av verkställighet av skiljedom.

Artikel 14.

Genom denna konvention göres ej

ändring i de bestämmelser, som innefattas

i överenskommelser avseende

domstols behörighet och verkställighet

av domar beträffande vissa särskilda

ämnen.

Artikel 15.

Denna konvention skall ratificeras av

Schweiziska Förbundsrådet samt av

Hans Majestät Konungen av Sverige

med riksdagens samtycke, och utvexling

av ratifikationshandlingarna skall

äga rum i Bern så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft den 1

januari eller den 1 juli som infaller näst

efter det två månader förflutit från det

utväxling av ratifikationshandlingarna

skett samt förbliver i kraft till den 1 ja
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

ou ler jlaillet qui suivra 1’expiration d’un

délai d’un an å partir de la date de sa

dénonciation par l’un des Etats contractants.

En foi de quoi, les plénipotentiaires

ont revétu la présente Convention de

leurs signatures.

Eait å Stockholm en double original

le 15 janvier 1936.

Rickard Sandler. Charles Lardy.

(L. S.) (L. S.)

nuari eller den 1 juli som infaller näst

efter ett år sedan uppsägning från någondera

sidan skett.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigad^

ombuden undertecknat denna

konvention.

Som skedde i Stockholm i två originalexemplar

den 15 januari 1936.

(Underskrifter.)

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 25.

9

Förslag

till

Lag

om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Dom som i Schweiz meddelats i tvistemål, så ock dom som i fråga örn

annat än straff eller förverkande av gods där givits i brottmål, vare under de

i denna lag stadgade villkor gällande jämväl här i riket.

2 §.

Hed dom förstås i denna lag allmän domstols beslut som innebär avgörande

av huvudsaken, så ock beslut angående ersättning för rättegångskostnad. som

meddelats i följd av beslutet i huvudsaken. Under allmänna domstolar inbegripas

schweiziska handelsdomstolar och yrkesskiljedomstolar.

Dika med dom gälle förlikning som stadfästs av domstol.

3 §.

Beslut som givits i mål angående boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

vare ansett såsom dom i tvistemål, ändå att beslutet meddelats på ansökan.

Beslut i förmynderskap särende vare däremot ej i något fall ansett såsom

dom.

4 §.

Dom som givits av schweizisk domstol vare ej här i riket gällande,

1. där domstol i Schweiz, enligt vad i denna lag sägs, ej ägt behörighet att

meddela domen;

2. där erkännande av domen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna

för rättsordningen här i riket;

3. där domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig

natur och är grundad på lag, vars bestämmelser i ämnet_ äro stridande mot

den lag som skolat vinna tillämpning enligt här gällande internationellt privaträttsliga

regler;

4. där domen ej vunnit laga kraft enligt lagen å den ort där den meddelats;

eller

5. där domen är tredskodom och utebliven part ej personligen eller genom

befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.

5 §.

Dom varom förut är sagt skall anses vara av rätt domstol meddelad,

1. där svaranden vid tiden för målets anhängiggörande hade sitt verkliga

hemvist i Schweiz eller, då fråga är örn bolag, förening, annan samfällighet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

eller stiftelse, sitt säte i denna stat; och skall härvid med verkligt hemvist förstås

den ort där svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna;

2. där svaranden uttryckligen förbundit sig att svara vid den domstol av

vilken domen meddelats;

3. där svaranden utan förbehåll ingått i huvudsakligt svaromål;

4. där fråga är örn genkäromål som äger gemenskap med huvudkäromålet;

5. där svaranden i Schweiz innehar kommersiellt eller industriellt företag

eller filial och tvisten hänförde sig till denna rörelse;

6. där svaranden i Schweiz haft ombud som han enligt där gällande lag var

pliktig att hålla och tvisten hänförde sig till verksamhet som han där utövade;

7. där domen avser förpliktelse på grund av lagstridig gärning som svaranden

begått i Schweiz och svaranden under vistelse därstädes personligen fått

del av stämningen; och skall härvid med sådan förpliktelse likställas förpliktelse

som har sin grund i olyckshändelse i följd av trafik med fortskaffningsmedel

av vad slag som helst; eller

8. där enligt internationell överenskommelse, i vilken såväl Sverige som

Schweiz är fördragsslutande part och som ej innehåller bestämmelser örn erkännande

och verkställighet, behörighet tillkom schweizisk domstol.

Vad förut i denna paragraf är sagt skall icke äga tillämpning å dom som

avser fråga av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. I fråga

örn sådan dom vare domstolen ansedd såsom behörig, där behörighet skulle

hava under motsvarande omständigheter tillkommit svensk domstol.

6 §.

Vid prövning av fråga huruvida i denna lag stadgade villkor för domens

erkännande föreligga är svensk myndighet icke bunden av det avgörande som

härutinnan träffats genom domen. Den äger däremot icke i övrigt ingå i ny

prövning av den sak som genom domen avgjorts.

7 §.

Anhängiggöres hos domstol eller överexekutor talan i sak, vilken veterligen

redan är anhängig vid schweizisk domstol som enligt denna lag är behörig,

skall den svenska domstolen eller överexekutor visa målet ifrån sig.

8 §.

Dom eller förlikning som enligt 1—5 §§ äger giltighet här i riket skall, på

ansökan av part, här verkställas.

9 §•

Ansökan örn verkställighet göres hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att domen vunnit laga kraft;

3. domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 § första

stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt

4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt avskrift

av vilka framgår, att utebliven part personligen eller genom befullmäktigat

ombud i tid fått del av stämningen eller, då sådant fall är för handen

som i 5 § första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom på sätt

där sägs.

Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig

myndighet styrkt avskrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stadfästs

av domstol samt kan verkställas i Schweiz.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

11

Nu nämnda handlingar skola vara försedda med bevis angående utfärdarens

behörighet, meddelade av schweiziska förbundskansliet, samt skola åtföljas

av översättning till svenska språket, vilkens riktighet skall vara styrkt av svensk

i Schweiz anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av schweizisk

här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller ock av svensk

notarius publicus.

10 §.

Ansökan örn verkställighet må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle

att därå svara.

11 §.

Varder ansökningen bifallen, gånge domen eller förlikningen i verket likasom

domstols laga kraft ägande dom, där ej, efter klagan över hovrättens

beslut, Konungen annorledes förordnar. Vad domen eller förlikningen ma

innehålla örn tvångsmedel skall ej vinna tillämpning.

12 §.

Denna lag äger ej tillämpning å dom eller förlikning som gäller

1. konkurs eller ackordsförhandling utan konkurs, däri inbegripen fråga örn

ogiltighet av rättshandling som ingåtts av konkursgäldenären; eller

2. rätt till fast egendom i annat land än Schweiz eller skyldighet att träffa

förfogande örn dylik rätt eller påföljd av sådan skyldighets åsidosättande,

dock att även i ty fall domen eller förlikningen gäller, där den avser ämne av

familjerättslig eller arvsrättslig natur.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer; den äger ej tillämpning

å dom som meddelats eller förlikning som stadfästs före nämnda dag.

I vad eljest är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk

domstols beslut göres ej ändring genom denna lag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Särö den 18

juli 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Schlyter, Wigforss, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Schlyter anmäler, efter gemensam

beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, ett av f. d. presidenten

friherre E. Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och utrikesrådet

F. Malmar jämte delegerade för schweiziska regeringen utarbetat

förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet

av domar och skiljedomar ävensom av nämnda svenska delegerade

utarbetade dels förslag till lag örn erkännande och verkställighet av dom som

meddelats i Schweiz, dels ock motiv till ifrågavarande konventions- och lagförslag.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Berndt Nilsson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 19 september

1935.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 juli 1935,

hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamalet inhämtas över upprättade förslag till

dels konvention mellan Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet

av domar och skiljedomar, dels ock lag örn erkännande och verkställighet av

dom som meddelats i Schweiz.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av utrikesrådet F. Malmar.

Lagrådet fann förslagen föranleda följande erinringar.

Konventionsförslaget.

Artikel 5.

I första stycket under 1. angiver konventionsförslaget vad med verkligt hemvist

(domicile de fait) skall förstas. Att giva en fullt adekvat definition av

detta begrepp torde vara så vanskligt, att lagrådet vill ifrågasätta örn icke,

då behovet därav ej kan anses trängande, en sådan kan undvaras. Därest en

definition emellertid anses böra givas, kan mot den använda formuleringen

anmärkas att den knappast riktigt återger den tanke som måste anses ligga till

grund för förslagets bestämmelse i frågan. Örn svaranden slagit sig ned på

viss ort med avsikt att där kvarstanna, har tydligen — och detta är väl även

konventionsförslagets mening — ett verkligt hemvist uppkommit. Detta verkliga

hemvist måste antagas fortvara intill dess att såväl svaranden lämnat

orten som ock hans avsikt att där kvarstanna upphört. Orten upphör icke att

vara hans hemvist endast därför att en av dessa förutsättningar bortfaller. Den

omständigheten att svaranden beslutat sig för att avflytta fran orten bör alitsa

ej, innan han satt denna sin avsikt i verket, medföra att orten upphör att anses

såsom hans verkliga hemvist. Då de använda ordalagen kunna givas en motsatt

tydning — åtminstone gäller detta örn den svenska översättningen — sy
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

nes avfattningen av definitionen, därest denna skall bibehållas, böra underkastas

nödig jämkning.

De i första stycket under 7. förekommande orden »aete illicite» ha i den

svenska översättningen återgivits med uttrycket »brottslig gärning». Detta

uttryck, vilket även återfinnes i 5 § av lagförslaget, synes icke fullt motsvara

innebörden av den nyssnämnda franska termen, varunder lärer falla jämväl en

rättsstridig ehuru icke brottslig gärning som förorsakar utomobligatorisk

skada. Ett mera omfattande uttryck är därför att förorda.

Från de i förevarande artikel givna reglerna örn när domstol skall anses behörig

göres i sista stycket undantag för det fall att den i domen behandlade

frågan är av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. Detta är

otvivelaktigt riktigt. Med vanliga principer överensstämmande är icke att såvitt

gäller dylika mål erkänna såsom giltig en dom, meddelad av domstol för

vars kompetens ej finns annan anknytning än parternas egen vilja. Frågar

man sig vilka kompetensregler härvidlag böra tillämpas, ligger närmast till

hands att svara, att det bör vara de internationellt processrättsliga regler som

gälla i det land där domen åberopas. I förslaget har man gått en i viss mån

annan väg och uppställt den regel att domstolen skall anses såsom behörig,

där behörighet skulle hava under motsvarande omständigheter tillkommit domstol

i den stat där domen åberopas. Skillnaden framträder i det fall att denna

stat, jämte det den såsom förutsättning för erkännande av utländska domar

uppställer vissa bestämmelser rörande den utländska domstolens behörighet,

i strid mot de principer som där kommit till uttryck därutöver tillägger sina

egna domstolar behörighet i visst undantagsfall. Så är i vår rätt förhållandet

med avseende å vissa äktenskapsmål (se å ena sidan 3 kap. 5 § i lagen den

8 juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap, vilken paragraf hänvisar endast till 1 § i samma kapitel, och

a andra sidan 6 kap. 2 § andra stycket i samma lag). Det kan ifrågasättas

huruvida man lämpligen bör gå så långt som förslaget. Härvid må framhållas

att konsekvenserna av det föreslagna stadgandet knappast låta sig överblickas,

då ju detsamma omedelbart kommer att bliva tillämpligt örn inom det

ifrågavarande rättsområdet, t. ex. inom den internationella arvsrätten, nya

rättsregler uppställas, varigenom särskild behörighet tillägges svensk domstol.

Det kan för övrigt anmärkas, att den utvidgning av behörigheten som förslaget

innebär i förhållande till redan nu gällande bestämmelser icke skulle få avsevärd

praktisk verkan med mindre även reglerna örn vilken lags materiella

bestämmelser skola äga tillämpning (se artikel 4 under 3.) på motsvarande sätt

ändras.

Artikel 13.

Därest, på sätt i motiven uttalas, föreskrift anses böra meddelas örn skyldighet

att vid ansökan örn verkställighet av skiljedom förebringa styrkt översättning

till verkställighetslandets språk, bör den i andra stycket intagna hänvisningen

till artikel 10 avse icke blott, såsom konventionsförslaget innehåller,

nämnda artikels tredje utan även dess fjärde stycke.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

15

Lagförslaget.

1 §■

Bestämmelsen i artikel 1 av konventionsförslaget, enligt vilken konventionen

har avseende å dom som i rättegångsmål meddelats i ämne av civil natur, har

i förevarande paragraf erhållit en avfattning som närmare ansluter sig till det

hos oss gängse lagspråket. Därvid hava, liksom i konventionsförslaget, tvistemålen

förutsatts angå endast ämnen av civil natur. I fråga örn brottmålen har

konventionsförslagets gränsdragning återgivits så att från tillämpningen uteslutits

i sådana mål givna domar i vad de angå ansvar. Därmed avses uppenbarligen

icke, lika litet som i konventionsförslaget, att undantaga endast de

delar av i brottmål givna domar som röra det huvudsakliga straff yrkandet.

Meningen är uppenbarligen att dylika domar icke heller såvitt de angå sådana

påföljder av brottsligt förfarande som t. ex. förverkande av egendom skola här

erkännas. Detta synes dock icke otvetydigt framgå av den föreslagna lagtexten.

Innebörden av uttrycket »ansvar» i vårt lagspråk kan knappast betecknas

såsom oomtvistlig. Ett exempel på att uttrycket icke alltid antages vara

av så vidsträckt omfattning som enligt förslaget erbjuder 8 § i lagen den 20

juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin; förverkande påbjudes där, »evad ansvar för brottet ådömes

eller ej». Lagrådet vill i anledning av det anförda förorda en formulering som

klarare återspeglar konventionsförslagets innebörd.

5 §.

Därest i anledning av lagrådets yttrande rörande vissa bestämmelser i artikel

5 av konventionsförslaget ändringar vidtagas i densamma, böra ändringar

i enahanda hänseenden ske i förevarande paragraf.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 december 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, frågan örn godkännande

av ett av ombud för Sverige och Schweiz avgivet förslag till konvention mellan

de båda länderna örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.

Föredraganden anför:

»Den 9 mars 1934 har Kungl. Majit beslutat att förhandlingar skulle upptagas

med schweiziska regeringen angående avslutande mellan Sverige och

Schweiz av en konvention örn erkännande och verkställighet av domar. Genom

beslut den 24 september 1934 har Kungl. Maj :t därefter utsett f. d. presidenten

friherre E. Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och utrikesrådet

F. Malmar att vara Sveriges ombud vid ifrågavarande förhandlingar.

Sedan schweiziska regeringen å sin sida till ombud vid samma förhandlingar

utsett sin envoyé extraordinär och ministre plénipotentiaire i Stockholm

Charles L. E. Lardy, chefen för justitieavdelningen i schweiziska förbundsdepartementet

för justitie- och polisärenden Dr. Hans Kuhn och biträdande

chefen för samma avdelning Dr. Emil Alexander, hava förhandlingar i ämnet

ägt rum i Stockholm under tiden den 24—31 oktober 1934. Vid dessa förhandlingar

utarbetades ett förslag till konvention mellan de båda länderna

örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.

Sedan i detta förslag efter skriftväxling mellan förhandlingsombuden vidtagits

vissa ändringar, huvudsakligen av redaktionell natur, hava de svenska

ombuden med underdånig skrivelse den 27 juni 1935 framlagt ifrågavarande

förberedande konventionsförslag jämte förberedande förslag till lag örn erkännande

och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.1 Genom beslut

den 18 juli 1935 har Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande över

nämnda förslag skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas; sådant utlåtande har avgivits den 19 september 1935.

Med anledning av en av lagrådet framställd anmärkning har konventions
1

Förslagen återfinnas å sid. 43 o. ff. i ett av de svenska förhandlingsombuden avgivet betänkande

(statens off. ntredn. 1936:2.)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

17

förslaget efter förnyad skriftväxling mellan förhandlingsombuden undergått

ändring i en särskild punkt. Med beaktande av vissa av lagrådet framställda

anmärkningar hava därjämte några jämkningar vidtagits i den svenska översättningen

av konventionen och i nyss omnämnda förslag till lag.

Med underdånig skrivelse den 25 november 1935 hava de svenska ombuden

framlagt av motiv åtföljda förslag till:

1) en på franska språket avfattad konvention mellan Sverige och Schweiz

örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar tillika med översättning

till svenska språket; samt

2) lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Det av ombuden framlagda förslaget till konvention bygger, såvitt angår

erkännande och verkställighet av domar, på samma allmänna grundsatser som

kommit till uttryck i den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge den 16 mars 1932 avslutade konventionen angående erkännande och

verkställighet av domar. Enligt förslaget skall frågan örn erkännande och

verkställighet av skiljedomar regleras i något vidsträcktare omfattning än som

redan skett genom den internationella konventionen den 26 september 1927 angående

verkställighet av utländska skiljedomar, beträffande vilken såväl Sverige

som Schweiz är fördragsslutande part. I vad konventionsförslaget innehåller

bestämmelser i sistnämnda avseende täckes förslaget av redan nu gällande

svenska lagbestämmelser i ämnet.

Med hänsyn till de allmänna principer på vilka konventionsförslaget bygger

synes detsamma icke giva anledning till erinran ur saklig synpunkt. Vad

angår förslagets närmare utformning har detsamma, såsom redan anförts, med

anledning av en av lagrådet framställd anmärkning undergått jämkning i viss

punkt. De erinringar som i övrigt framställts i lagrådets utlåtande och vilka

äro av huvudsakligen formell natur lära, såvitt de angå konventionsförslaget,

av skäl som anförts av de svenska förhandlingsombuden icke böra

föranleda någon ändring i detta. På grund av vad sålunda anförts och då ett

praktiskt värdefullt resultat torde kunna förväntas av förslagets genomförande,

anser jag mig kunna tillstyrka, att Kungl. Majit godkänner konventionsförslaget

i dess nu föreliggande skick. I sådan händelse bör detsamma, innan

ratifikation ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. Till frågan om

de lagstiftningsåtgärder, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag

senare få återkomma.»

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande förslag till konvention mellan

Sverige och Schweiz örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar

måtte godkännas av Kungl. Majit.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 25.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 december 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna ett av ombud för Sverige och

Schweiz utarbetat förslag till konvention om erkännande och verkställighet av

domar och skiljedomar hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam

beredning med förenämnde departementschef, att Kungl. Maj :t måtte befullmäktiga

honom att jämte det ombud, som därtill må komma att utses av

schweiziska regeringen, underteckna en med nämnda förslag överensstämmande

konvention örn erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit

Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

C. O. Gisle.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Enligt statsrådsprotokollet för den 13 december 1935 har Kungl. Maj:t

funnit gott godkänna ett av ombud för Sverige och Schweiz avgivet förslag

till konvention mellan de båda länderna örn erkännande och verkställighet av

domar och skiljedomar. Sedan förslaget jämväl godkänts av schweiziska förbundsrådet

har en med förslaget överensstämmande konvention den 15 januari

1936 undertecknats av befullmäktigade ombud för de båda länderna.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar bör konventionen, innan ratifikation

ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. I samband härmed

torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder

vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen.

Jag vill härvid erinra därom, att lagrådet den 19 september 1935 avgivit utlåtande

över ett till lagrådet den 18 juli 1935 remitterat förberedande förslag

till lag örn erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

samt att de svenska ombuden därefter den 25 november 1935 framlagt slutligt

förslag i ämnet. Enligt detta förslag hava vissa av lagrådet framställda anmärkningar

beaktats, varjämte några jämkningar av redaktionell natur vidtagits.

De i lagrådets utlåtande i övrigt framställda erinringarna ansluta sig

till sådana anmärkningar mot det lagrådet jämväl underställda konventionsförslaget,

vilka, såsom vid anmälan av frågan örn konventionsförslagets godkännande

anfördes, icke ansetts böra föranleda någon ändring i detta. Vid nu

angivna förhållanden har jag funnit mig kunna giva min anslutning till det av

de svenska ombuden slutligen framlagda lagförslaget.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels ock

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga sistnämnda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Korstedt & Söner.

352754

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:77 Skrivelse till Konungen angående redogörelse i Kungl. Maj:ts berättelse till riksdagen om vad i rikets styrelse sig tilldragit för direktiven för av kommittéer s. 3 i texten
  2. 1LU 1936:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Schweiz den 15 januari 1936 avslutad konvention om erkännande o s. 1 i texten