Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt

1936-04-30 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:253, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen

den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

given Stockholms slott den 30 april 7956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämligt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o)

och 13:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 253.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj 1909 örn

Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
2:o)

mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras

representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes

beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 §

1. lagen om polisväsendet i riket eller i 61 § a) lagen om vägdistrikt, eller ock

målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad---utom äktenskap;

mål angående folkpensionering och invalidunderstöd;

8:o) mål om rust- och rotehållares--— friheter och skyldigheter;

mål rörande tillämpning av lagen om allmänna vägar, såframt ej klagan

föres över sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 §

första stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket nämnda lag,

om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet;

mål om skjutsväsendet---samfälld långtäkt;

13:o) mål om Konungens befallningshavandes beslut angående förordnande

till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller till annan

dylik förrättning;

mål om förordnanden---nya förordnanden;

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937, dock att med avseende å mål,

som rör tillämpning av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i dess nuvarande

lydelse fortfarande skall gälla.

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 8:o) se SFS 1935:371 samt av 2 § 13:o) se SFS 1928:181.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,

finans- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, fråga om vissa ändringar i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj-.ts regeringsrätt samt anför därvid:

»Sedan Kungl. Majit i proposition nr 21 till 1934 års riksdag förelagt riksdagen

frågan om ny lagstiftning beträffande det allmänna vägväs

e n d e t samt riksdagen med vissa mindre ändringar antagit propositionen,

utfärdades den 7 juni 1934 lag örn allmänna vägar (nr 241) och lag om vägdistrikt

(nr 242). Dessa lagar skola träda i kraft den 1 januari 1937; dock

skola enligt givna övergångsbestämmelser lagarna i vissa delar lända till efterrättelse

redan dessförinnan. De nya lagarna komma att träda i stället för

dels 25 kapitlet byggningabalken i vad samma kapitel ännu gäller, d. v. s.

i fråga om allmän väg i stad, dels lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet dels ock lagen den 13 juni 1919 örn

ödebygdsvägar. De nya väglagarna synas påkalla vissa ändringar och tilllägg

i lagen om regeringsrätten.

Jämlikt 2 § 2:o) regeringsrättslagen höra till regeringsrättens upptagande

alla mål örn beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras

representationer, så framt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning

av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen om polisväsendet

i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande. Av regeringsrätten

upptagas alltså mål om beslut av vägstämma och detta oavsett

om stämmans beslut överklagats hos länsstyrelsen eller underställts länsstyrelsens

prövning och fastställelse. Enligt 3 § regeringsrättslagen skall regeringsrätten

i senare fallet dock icke avgöra målet utan med eget utlåtande

överlämna detsamma till avgörande av Konungen i statsrådet. I fråga om

mål, där klagan rörer länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse,

torde emellertid på grund av stadgandet i 61 § a) lagen örn vägdistrikt en

undantagsbestämmelse vara påkallad. Enligt 62 § i 1891 års väglag skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

vägstämmas beslut om upptagande av lån i visst fall underställas Kungl.

Maj:ts prövning och fastställelse. Motsvarande bestämmelse finnes i lagen

om vägdistrikt liksom i övriga kommunallagar. Men härutöver stadgas i

61 § a) vägdistriktslagen att vägstämmas beslut om upptagande av lån,

därest beslutet icke skall underställas Kungl. Majit, under vissa i lagrummet

närmare angivna förutsättningar skall underställas länsstyrelsen. Detta innebär

en nyhet, vartill motsvarighet saknas i 1891 års väglag och gällande

kommunallagar. När fråga är örn lånebeslut av annan kommun än vägdistrikt,

sökes alltså fastställelse direkt hos Kungl. Majit och besvär över

myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse kunna således icke förekomma.

Enligt lagen om vägdistrikt kommer däremot, såsom av det nyss

sagda framgår, förhållandet i vissa fall att bliva annorlunda när det gäller

av vägstämma fattat lånebeslut. Då det synes mindre lämpligt, att mål

avseende fastställelse av lånebeslut skola höra till regeringsrättens upptagande,

torde därför i 2 § 2:o) regeringsrättslagen böra införas en tilläggsbestämmelse

att mål, däri klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt

fastställelse å beslut, varom förmäles i 61 § a) lagen om vägdistrikt, icke

skola upptagas av regeringsrätten.

I 2 § 8:o) regeringsrättslagen nämnas mål örn, bland annat, anläggning, indragning

eller förändring av allmänna vägar och ödebygdsvägar. Då i den nya

väglagstiftningen ödebygdsväg icke behandlas såom en vägkategori vid sidan

av allmän väg utan inbegripes härunder, bör terminologien i regeringsrättslagen

givetvis undergå motsvarande ändring.

Vägdelning, varmed avses vägs fördelning till underhåll in natura, skall

icke vidare förekomma i fråga om allmän väg. Som en följd härav bör vad

regeringsrättslagen i 2 § 8:o) och 13:o) innehåller angående mål örn vägdelning

och mål om länsstyrelses beslut rörande förordnande till vägdelning

utgå.

Enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen skola av regeringsrätten upptagas även

mål örn rätt att hava stängsel, byggnad, upplag, skyltar och dylikt utmed väg

eller att därå hava grind, om tid för grinds öppenhållande, om uppsättande

av snöskärm i närheten av väg och ersättning för därav uppkommen skada.

Då i 29 § lagen örn allmänna vägar meddelas förbud att utan länsstyrelsens

tillstånd å väg hava upplag, grind eller annan anordning, som bereder olägenhet

för samfärdseln eller väghållningen, torde nyssberörda stadgande i regeringsrättslagen

böra givas en sådan avfattning, att jämväl mål örn rätt att

å väg hava anordning, som icke utgör grind, tilläggas regeringsrättens upptagande.

Jämlikt 31 § 1891 års väglag skall grind hållas avlyftad under den tid avåret,

som länsstyrelsen genom allmän kungörelse bestämmer. Denna föreskrift

återfinnes ej i den nya väglagen, som i stället innehåller ett mera allmänt

hållet stadgande att länsstyrelsen äger meddela föreskrifter ägnade att

minska olägenheten av grind. Självfallet kunna sådana föreskrifter just innehålla,

att grinden skall hållas avlyftad viss tid av året. Då föreskrifterna

emellertid kunna avse jämväl annat förhållande än nu berörts, exempelvis

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition nr 2ö3.

5

grindens konstruktion, och då mål härom i varje fall kunna hänföras till mål

örn rätt att å väg hava grind, synes det onödigt att bibehålla den nuvarande

särkilda bestämmelsen angående mål örn tid för grinds öppenhållande eller

ersätta bestämmelsen med annan, som bättre svarar mot den nya väglagens

föreskrifter örn grind.

Kan på grund av arbete med vägs omläggning eller förbättring eller på

grund av naturhändelse såsom jordras eller översvämning eller av annan orsak

samfärdseln icke utan våda framgå å väg, äger enligt 39 § lagen örn allmänna

vägar länsstyrelsen på ansökning föreskriva, att nyttjanderätt till

mark för tillfällig väg skall upplåtas för så lång tid sådan väg till följd av

det inträffade hindret är nödig. Något motsvarande stadgande finnes ej i

gällande väglag. Med hänsyn till beskaffenheten av dessa ärenden torde besvär

över länsstyrelsens beslut däri böra upptagas av regeringsrätten. Då sådana

besvärsmål icke lära kunna inbegripas under mål om vägs anläggning,

vilka mål jämlikt 2 § 8:o) regeringsrättslagen redan nu prövas av regeringsrätten,

bör alltså ett tillägg införas i sistnämnda lagrum.

I 33 § av 1891 års väglag stadgas, att om någon vill å annan än kronan

tillhörig mark till vägs underhåll taga sand, grus eller sten och överenskommelse

med jordägaren icke kan träffas, häradsrätten äger att på talan av den

väghållningsskyldige bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast

och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning

därför skall utgivas. Detta stadgande har i lagen om allmänna vägar

ersatts av bestämmelser med delvis annat innehåll. Enligt 42 § sistnämnda

lag må nämligen fråga om rätt att å annan än kronan tillhörig mark till

vägs underhåll taga sand, grus, jord eller sten hänskjutas till vederbörande

vägnämnd, som, där ej upplåtelse av rätt i nämnda avseende kan anses lända

jordägaren till märkligt men, äger bestämma, att upplåtelse skall ske. Det

ankommer tillika på nämnden att föreskriva i vilken omfattning och huruledes

den upplåtna rätten må utövas samt till vilket belopp eller efter vilka

grunder ersättning skall gäldas. Jämlikt 56 § i lagen kunna besvär över

nämndens beslut anföras hos länsstyrelsen. I överensstämmelse med vad jag

förordat angående mål örn upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig

väg anser jag, att även mål om upplåtelse av rätt till sand-, grus-, jordeller

stentäkt för vägs underhåll skola tillhöra regeringsrättens upptagande.

Bestämmelse härom torde böra införas i 2 § 8:o) regeringsrättslagen.

Lagen örn allmänna vägar innehåller ett avsevärt antal bestämmelser örn

ersättning till jordägare eller annan och huru ersättningen skall bestämmas.

Ilar vägnämnd enligt 30, 33, 36 eller 71 § meddelat föreläggande för jordägare

alt borttaga, lindra eller utbyta stängsel eller annan i dessa lagrum avsedd

anordning utmed väg eller att borthugga skymmande träd och buskar

och uppkommer i anledning av sådant föreläggande skada, skall väghållaren

gälda ersättning med belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes

av vägnämnden och, i händelse av klagan över nämndens beslut, av länsstyrelsen

såsom besvärsinstans. I enahanda ordning bestämmes ersättning, som

väghållare enligt 41 § är skyldig utgiva för skada i anledning av stakning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

mätning, undersökning av grund m. m. eller till följd av tillfällig vägs anordnande

eller begagnande eller snöskärms uppsättande. Likaså tillkommer det

enligt 42 § vägnämnden att i fall av upplåtelse av rätt till sand-, grus-, jordeller

stentäkt fastställa den jordägaren härför tillkommande ersättningen.

Såsom förut nämnts avgöres ersättningsfråga av sistnämnda slag enligt nu

gällande väglag av allmän domstol. Inom köping eller annat stadsliknande

samhälle är jämlikt 14 § samhället berättigat och, om vägdistriktet därom

framställer begäran, skyldigt att vara väghållare i fråga om vägsträcka, som

på grund av stadsplanelagens bestämmelser skall vara upplåten för allmänt

begagnande såsom gata. Samhället är ock berättigat att i vidare mån än nyss

sagts ombesörja väghållningen inom samhället. För väghållning, varom nu

är fråga, skall vägdistriktet gälda ersättning till samhället. Ersättningen skall,

oavsett om tvist föreligger, bestämmas av länsstyrelsen. Enligt motsvarande

föreskrifter i 1891 års väglag fastställes ersättningen av tre gode män, av

vilka en utses av länsstyrelsen, en av vägstyrelsen i distriktet och en av

samhället. Innan länsstyrelsen meddelar beslut om den samhället tillkommande

ersättningen äger enligt den nya väglagen länsstyrelsen enligt 16 §

utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till

ersättning. Dessa gode män äro berättigade att av vägdistriktet erhålla ersättning

för sitt arbete och därmed förbundna kostnader och skall jämväl

denna ersättning bestämmas av länsstyrelsen. Vidare stadgas i 27 §, att örn

överenskommelse icke kan träffas mellan vägdistriktet och snöploglag örn

ploglagets ersättning, denna skall bestämmas av länsstyrelsen.

Mål om ersättning, som väghållare enligt det nu sagda har att utgiva, höra

i en del fall, exempelvis när fråga är om gottgörelse till gode män eller ersättning

för skada till följd av snöskärms uppsättande, enligt tydliga bestämmelser

i regeringsrättslagen till regeringsrättens upptagande. Beträffande

vissa andra av nu ifrågavarande slag av mål torde visserligen få anses uppenbart,

att även de tillhöra regeringsrättens upptagande, ehuru uttrycklig föreskrift

därom saknas. Som exempel härpå må nämnas mål örn ersättning

för borttagande av stängsel och annan anordning eller för röjning av träd

och buskar. I andra fall åter, exempelvis beträffande ersättning för grustäkt,

lära med nuvarande avfattning av regeringsrättslagen besvär icke kunna

upptagas av regeringsrätten. Då emellertid i samtliga här berörda fall tvistefrågan

är av rättslig innebörd och alltså bör prövas av regeringsrätten, bör

således en kompletterande bestämmelse införas i sistnämnda lag. Enklast

torde detta kunna ske genom en tilläggsbestämmelse i 2 § 8:o), att mål

om ersättningsskyldighet enligt lagen örn allmänna vägar skola tillhöra regeringsrättens

upptagande. Under denna förutsättning bör givetvis utgå vad

i samma lagrum nämnes om mål, som avse ersättning för skada uppkommen

genom snöskärm.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen

mål angående allmän pensionsförsäkring. Enär

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring den 1 januari 1937

ersättes av dels lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering dels ock förord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

7

ningen sistnämnda dag om invalidunderstöd, torde ifrågavarande stadgande

i regeringsrättslagen böra undergå därav påkallad ändring.

På föredragning av chefen för jordbruksdepartementet har Kungl. Maj:t

den 14 februari 1936 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett inom departementet

utarbetat förslag till lag örn förekommande och

släckning av skogseld.

Enligt 15 § 2 mom. i detta förslag, vilket är avsett att träda i kraft den 1

januari 1937, skall länsstyrelse, om den finner att arvode till brandfogde

eller vice brandfogde bestämts till belopp, som uppenbarligen icke är skäligt,

eller att för brandrote icke finnes skogsbrandordning eller att kommun

eljest uppenbarligen åsidosätter sina skyldigheter enligt den föreslagna lagen,

hos kommunen göra framställning om rättelse. Vidtages ej i anledning av

länsstyrelsens framställning erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen därom förordna.

Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen förelägga lämpligt vite

och till sådant vite fälla. Detta stadgande saknar motsvarighet i nu gällande

lag örn förekommande och släckning av skogseld. Enligt 15 § 3 mom.

i förslaget må klagan över dylika av länsstyrelse meddelade beslut förås hos

Konungen genom besvär.

På grund av stadgandet i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen i dess nuvarande lydelse

skulle det tillkomma regeringsrätten att upptaga och avgöra besvär i

mål, som av länsstyrelse handlagts jämlikt 15 § 2 mom. i omförmälda lagförslag.

Besvär över länsstyrelses beslut i underställningsmål rörande arvodeseller

skogsbrandordningsfrågor skola däremot jämlikt 2 § 2:o) och 3 § regeringsrättslagen

avgöras av Konungen i statsrådet. Med hänsyn härtill och då

det i mål, vilka avses i 15 § 2 mom. i lagförslaget, som regel torde bliva fråga

allenast örn lämpligheten och ändamålsenligheten av länsstyrelsens beslut

eller de åtgärder, varom däri förordnats, synas dessa mål böra undantagas

från regeringsrättens handläggning.

Stadgandet i 2 § 17:o) sjätte stycket regeringsrättslagen torde böra jämkas

i överensstämmelse härmed.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o)

och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den

26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majrts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26

maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

2:o) mål örn beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras

representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes

beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1.

lagen örn polisväsendet i riket eller i 61 § a) lagen om vägdistrikt, eller ock

målet angår skolväsendets ordnande;

mål örn nybyggnad---utom äktenskap;

mål angående folkpensionering och invalidunderstöd;

8:o) mål örn rust- och rotehållares---friheter och skyldigheter;

mål örn anläggning, indragning eller förändring av allmänna vägar, av

broar och färjor därå, örn deras underhåll sommar- och vintertiden, om rätt

att hava stängsel, byggnad, upplag, skyltar och dylikt utmed väg eller att

därå hava grind eller annan anordning, örn upplåtelse av nyttjanderätt till

mark för tillfällig väg eller av rätt till sand-, grus-, jord- eller stentäkt för

vägs underhåll, om uppsättande av snöskärm i närheten av väg, om ersättningsskyldighet

enligt lagen om allmänna vägar, om bredden av hjulringar

å arbetsåkdon på landet;

mål om skjutsväsendet---samfälld långtäkt;

13:o) mål om Konungens befallningshavandes beslut angående förordnande

till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller till annan dylik

förrättning;

mål om förordnanden---nya förordnanden;

17:o) mål om kyrkotukt---medicinalstyrelsens inseende;

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant som må givas

enligt författningar rörande banker eller andra penninginrättningar, författningar

rörande yrkesmässigt utövande av köp och försäljning i kommission

av aktier, obligationer och liknande värdepapper, författningar rörande

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 8:o) se SFS 1935: 371, 2 § 13:o) se SFS 1928:181 saint 2 §

17:o) se SFS 1935:371.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

9

fondbörsverksamhet, lagen om polisväsendet i riket eller lagen om förekommande

och släckning av skogseld, örn utdömande av vite enligt andra än

nämnda författningar;

mål örn häktads---av straff.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 253.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 24- april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Den 21 februari 1936 har Kungl. Majit beslutat inhämta lagrådets utlåtande

över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr

38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Den i mom. 17 :o) föreslagna ändringen

hade betingats av stadganden i 15 § 2 och 3 mom. av ett inom jordbruksdepartementet

utarbetat förslag till lag örn förekommande och släckning

av skogseld, över vilket lagförslag Kungl. Maj :t den 14 februari 1936 beslutat

inhämta lagrådets yttrande. Då sistnämnda lagförslag, vilket ännu

icke undergått granskning i lagrådet, icke kan beräknas komma att föreläggas

årets riksdag, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte besluta att lagrådets

utlåtande över förenämnda lagförslag rörande ändringar i regeringsrättslagen

icke måtte avse mom. 17:o) i detta förslag.»

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 april

1936.

Närvarande:

j ustitierådet Afzelius,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 21 februari 1936, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o),

8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt.

Sedermera hade Kungl. Maj:t, enligt till lagrådet överlämnat utdrag avprotokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24 april 1936, beslutit att lagrådets

utlåtande över förenämnda lagförslag icke skulle avse mom. 17:o) i sagda

förslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Ernst Leche.

Lagrådet yttrade:

Innehållet av 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet är numera uppdelat å de år 1934 antagna lagarna örn allmänna vägar

och om vägdistrikt. Den nya lagen örn allmänna vägar har ock ersatt de bestämmelser

i 25 kap. byggningabalken, vilka hittills varit gällande med avseende

å vägväsendet i städerna. Den uppräkning av vägmål, vilken förekommer

i 2 § 8: o) av det remitterade förslaget, hänför sig helt till lagen örn

allmänna vägar och torde i verkligheten avse att inbegripa samtliga fall, i vilka

enligt 57 § samma lag klagan må föras hos Konungen, med undantag dock

för sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 § första

stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket. De fall, i vilka mål

enligt lagen om vägdistrikt skola tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande,

innefattas under 2 § 2:o). Vid detta förhållande lärer den uppräkning,

som under den äldre lagstiftningen var nödvändig, ej längre vara

erforderlig utan kunna med fördel utbytas mot en hänvisning till mål rörande

tillämpning av lagen örn allmänna vägar med de undantag som nyss

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

sagts. Erhåller stadgandet sådan avfattning, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse

av innehåll, att med avseende å mål, som rör tillämpning

av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i nuvarande lydelse fortfarande

skall gälla.

Anses även efter den nya väglagstiftningens genomförande vägmålens beskaffenhet

böra i detalj angivas i regeringsrättslagen, torde uppräkningen så

till vida böra närmare anslutas till lagen om allmänna vägar, att de i förslaget

upptagna orden »om anläggning, indragning eller förändring av allmänna

vägar, av broar och färjor därå, örn deras underhåll sommar- och vintertiden»

utbytas mot »väghållning, indragning eller förändring av allmän väg»

(jfr sistnämnda lag 2, 7—9 och 23 §§).

I övrigt finner lagrådet förslaget, i vad det utgör föremål för granskning,

ej föranleda annan erinran än att, då den i förslaget avsedda ändringen i

2 § 17:o) icke nu kommer att äga rum, härav påkallas ändrad avfattning av

förslagets rubrik och ingress.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

samt tillförordnade chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 29 april

1936 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1936 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I anledning av vad lagrådet anfört rörande 2 § 8:o) i det remitterade lagförslaget

finner jag den i lagrummet förekommande uppräkningen av olika

slag av vägmål böra utbytas mot en generell hänvisning till mål rörande

tillämpning av lagen om allmänna vägar, dock med vissa undantag. Från

regeringsrättens prövning böra sålunda, såsom lagrådet funnit, undantagas

sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 § första

stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket lagen om allmänna

vägar. I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har 2 § 8:o) undergått

erforderlig omarbetning. Samtidigt har till lagförslaget fogats en övergångsbestämmelse

av innehåll att med avseende å mål, som rör tillämpning

av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i dess nuvarande lydelse fortfarande

skall gälla.

Slutligen har — då någon ändrad lydelse av 2 § 17:o) icke nu ifrågasattes

— detta lagrum utgått ur lagförslaget, varjämte förslagets rubrik och

ingress givits den ändrade avfattning som därav påkallas.»

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan hinder

av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända — att Kungl. Maj:t måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande lagförslag med

de ändringar som förut angivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

360951

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.