Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

1936-04-30 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:255, Med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

1

Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg;

given Stockholms slott den 30 april 1936.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa

fartyg.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 255.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Förslag

till

Lag

angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländskt fartyg, som är tjugu år eller äldre eller icke innehar högsta klass

i någon av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, må ej, vare sig i sin

helhet eller till viss andel, genom köp eller byte förvärvas under sådana förhållanden

att fartyget till följd av förvärvet blir att anse såsom svenskt.

2 §•

Det i 1 § stadgade förbudet skall icke äga tillämpning å fartyg, vars brultodräktighet

icke uppgår till etthundra registerton, eller å fartyg, som icke är

avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande, ej heller å

pråmfartyg eller fartyg, som är avsett att avriggas till pråmfartyg.

3 §•

Slutes i strid mot bestämmelserna i denna lag avtal örn förvärv av utländskt

fartyg eller andel i sådant fartyg, vare avtalet ogillt.

4 §•

Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar äger där särskilda omständigheter

därtill föranleda meddela undantag från det i denna lag stadgade

förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255-

3

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Tidigare i dag har Kungl. Maj:t beslutit genom proposition föreslå riksdagen

vissa åtgärder till stöd för den svenska sjöfartsnäringen. De sålunda föreslagna

åtgärderna grunda sig huvudsakligen på en av kommerskollegium

med biträde av tillkallade sakkunniga verkställd utredning, varav resultaten

framlagts i ett av kollegium avgivet, den 15 februari 1936 dagtecknat

betänkande.

I detta betänkande har kollegium såsom en komplettering av nyssnämnda

stödåtgärder föreslagit införande av förbud mot förvärv från utlandet av

äldre fartyg m. m.

Kommerskollegium har — efter att hava erinrat att av en av kollegium

verkställd statistisk-ekonomisk utredning rörande den svenska sjöfartsnäringen

framgått, att trampsjöfarten i särskilt hög grad drabbats av sjöfartskrisens

svårigheter — i nu ifrågavarande ämne anfört bland annat följande:

Med anlitande av vissa i samband med den statistisk-ekonomiska utredningen

rörande den svenska sjöfartsnäringen inhämtade uppgifter hade kommerskollegium

låtit verkställa en specialundersökning i syfte att utröna, i

vad mån fartygens ålder inverkat på rörelseresultatet. Denna undersökning

hade med hänsyn till önskvärdheten att bygga densamma på ett så homogent

material som möjligt inskränkts till att omfatta allenast ångfartyg, sysselsatta

i trampfart i Östersjö- och nordsjöfart.

I fråga om resultaten av nämnda undersökning finge kollegium hänvisa till

följande sammanställning:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Utgiftsfördelning och rörelseresultat dr 1933 för 220 trampfartyg i Östersjö- och

Nordsjöfart med fördelning efter tonnagets ålder.

Får

t y g

tilli!

j r a n d e ål

der

sgrup

P

Utgifter

1) 0—9

år

2) 10—19 år

3) 20—29 år

4) 30 år—

Kronor

%

Kronor

%

Kronor

%

Kronor

*

Besättningshyror ....

924,233

15.3

2,538,002

15.5

948,677

16.5

2,676,447

15.9

Kost..........

197,322

3.3

639,031

3.9

217,825

3.8

610,924

3.6

Kol, olja och smörjmedel

717,449

11.9

1,656,890

10.1

642,895

11.2

1,807,082

10.7

Skeppsumgälder . , . .

1,161,206

19.2

3,001,565

18.3

979,198

17.1

2,862,490

17.0

Lastnings- och lossnings- kostnader......

1,785,811

29.6

4,959,109

30.3

1,698,939

29.6

5,495,573

32.7

Reparation och underhåll

220,447

3.6

765,791

4.7

386,999

6.7

884,136

5.3

Assuranspremier ....

508,691

8.4

1,078,043

6.6

369,237

6.4

1,113,447

6.6

Räntor.........

82,182

1.4

331,935

2.0

74,075

1.3

282,299

1.7

Övriga kostnader ....

440,300

7.3

1,420,254

8.6

423,396

7.4

1,078,632

6.5

Summa utgifter

6,037,641

100.6

16,390,620

100.0

5,741,241

lOO.o

16,811,060

lOO.o

Summa inkomster

6,832,021

16,577,536

5,624,217

16,768,085

Kronor

Kron

o r

Kronor

Kron

o r

Driftsöverskott

794,380+794,852

186,916 + 547,235

— +

90,137

— +391,863

Driftsunderskott

— -

472

— -360,319

117,024-207,161

42,975 -434,838

Avskrivning, 5 % å bok- föringsvärdet .....

430,860

1,017,588

259,478

739,330

Avskrivning, 6 % å bok- föringsvärdet .....

517,032

1,221,105

311,373

887,196

Vinst ( + ) eller förlust (—)

med 5 % avskrivning .

+ 363,520

- 830,672

-376,502

-782,305

» 6 > >

+ 277,348

-1,034,189

-428,397

-930,171

Antal fartyg

med driftsvinst

resp. förlust

Vinst Förlust

21 1

40 31

18 17

39 53

1) 22 fartyg om 32,044 bruttoton och 8,617,206 kronor bokföringsvärde eller

269 kronor per bruttoton.

2) 71 fartyg om 96,593 bruttoton och 20,351,742 kronor bokföringsvärde eller

211 kronor per bruttoton.

3) 35 fartyg örn 44,499 bruttoton och 5,189,553 kronor bokföringsvärde eller

117 kronor per bruttoton.

4) 92 fartyg örn 140,571 bruttoton och 14,786,595 kronor bokföringsvärde eller

105 kronor per bruttoton.

I den mån specificerade uppgifter förelegat, hade en uppdelning av materialet

verkställts på följande åldersgrupper:

1) 0—9 år, . .

2) 10—19 år, . .

byggnadsår 1924—1933

» 1914—1923

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

5

Det behandlade materialet omfattade 220 fartyg om sammanlagt 313,707

bruttoton. Hela den svenska handelsflottan, sysselsatt i trampfart i östersjöoch

nordsjöfart, torde omfatta omkring 300 fartyg, vadan materialet syntes

få anses vara tillräckligt representativt.

Det omfattade följande antal fartyg och tonnagesummor i de olika ålders
-

grupperna:

Åldersgrupper

Antal fartyg

Bruttoton

0—9 år......

....... 22

32,044

10-19 »......

....... 71

96,593

20-29 »......

....... 35

44,499

30- »......

....... 92

140,571

Summa 220

313,707

De flesta fartyg återfunnes i gruppen 30 år och däröver. Även den minsta

åldersgruppen omfattade tillräckligt många fartyg, för att tillfälligheter

skulle kunna tämligen väl utjämnas.

Av tabellen framginge, att endast de båda första åldersgrupperna (0—9 år

och 10—19 år) av fartygen visade driftsöverskott, å respektive 794,380 kronor

och 186,916 kronor, medan de senare åldersgrupperna företedde driftsunderskott,

å respektive 117,024 kronor och 42,975 kronor.

Såge man på rörelseresultatet, sedan vederbörliga avskrivningar verkställts,

funne man, att endast den första åldersgruppen, omfattande fartyg under 10

år gamla, lämnat vinst.

Storleken av denna vinst vore givetvis beroende på vilken avskrivning

man räknade med. I tabellen hade endast räknats med 5 och 6 % på bokföringsvärdena.

Några andra värden kände man icke till. De genomsnittliga

bokföringsvärdena utgjorde för det i undersökningen medtagna materialet

:

för fartyg

0-9

år .....

per

bruttoton

»

»

10—19

» .....

.....211

»

» »

20—29

t> .....

.....117

>

>

>

>

30-

> .....

.....105

>

>

De äldre fartygens bokföringsvärden syntes vara ganska höga. Försäljningsvärdena

för äldre tramptonnage hade enligt en inom kommerskollegium

verkställd undersökning år 1933 utgjort omkring 75 kronor per bruttoton

och cirka 50 kronor per dödviktton. Användningsvärdet torde få anses

vara högre; man plägade räkna med omkring 100 kronor per bruttoton.

Räknade man med genomgående 5 och 6 % avskrivning å bokföringsvärdet

— alltså med en mycket låg avskrivning, i varje fall för äldre tonnage —

erhölle man de i tabellen upptagna resultatsiffrorna. Måhända hade det varit

riktigare att verkställa avskrivningsberäkningen på beräknade anskaffningsvärden,

men det hade synts olämpligt att införa en sådan konstruktion.

För att få ett begrepp om den relativa storleksordningen av dessa resultatsiffror

syntes man i första hand ha att sätta den i relation till tonnagets bokföringsvärden.

Då uppgifterna till största delen byggde på det av de utsända

frågeformulären, som icke hänförde sig till rederier som enheter, kunde

man icke sätta ifrågavarande siffror i relation till företagens kapital. Emellertid

utgjorde enligt en av kollegium verkställd undersökning fartygsflottans

bokförda värde för tramprederierna omkring 85 °/o av samtliga tillgångar.

Genom antydda beräkningsmetod erhölle man följande relationstal:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Vinst ( + ) eller förlust (—)

i % av tonnagets

bokföring svärde.

Fartyg

med 5 %

avskrivning

med 6 %

avskrivning

0—9 år..........

+ 4.2%

+ 3.2 %

10-19 > ..........

-4.1%

— 5.1 %

20-29 » ..........

- 7.3 %

— 8.3 %

30- » ..........

- 5.3 %

— 6.3 %

Dessa siffror visade, att fartygsåldern utövade ett betydande inflytande på

rörelseresultatet. Därest siffrorna hade beräknats med avskrivningsberäkning

på anskaffningsvärdena, skulle de äldre fartygen ha uppvisat ännu

mera oförmånliga tal. Det vore emellertid anmärkningsvärt, att den äldsta

åldersgruppen visade ett mindre dåligt resultat än den närmast föregående.

Uppmärksammas borde emellertid, att i nämnda grupp inginge ett s. k. kontraktsrederi,

d. v. s. ett rederi, som, genom att dess fraktfart i stor utsträckning

grundade sig på långtidskontrakt med bestämda befraktare för tämligen

konstanta trader, stöde på gränsen till linjerederiernas kategori. Givetvis

vore detta förhållande ägnat att göra totalresultatet bättre än örn detta

rederi icke medtagits. Även i första gruppen inginge emellertid några dylika

kontraktsrederier.

Man syntes även kunna välja en annan jämförelsebas, nämligen omslutningen.

I så fall erhölle man följande sifferserier:

Vinst ( + ) eller förlust (—) i % av omslutningen.

Fartyg

0—9 år

med 5 %

avskrivning

+ 5.3 %

med 6 %

avskrivning

+ 4.1 %

10—19 > ........... - 5.0 % ~ 6.2 %

20—29 > ........... - 6.6 % - 7.5 %

30-

— 4.7 %

— 5.5 %

Dessa siffror visade ungefär samma bild som de förut meddelade.

Sökte man efter orsakerna till den stora olikheten i rörelseresultatet för

fartyg av olika ålder, funne man, att reparationer och underhåll helt naturligt

utgjorde en betydligt mindre andel av utgifterna för det modernaste tonnaget

än för det äldre. Mot 3.6 °/o för gruppen 0—9 år svarade 6.7 % för

gruppen 20—29 år. Uppmärksammas borde emellertid, att assuranspremierna

intoge en så hög andel för den yngsta åldersgruppen: 8.4 % mot 6.6, 6.4

och 6.6 % för de äldre fartygen. Man kunde måhända med hänsyn till det

yngre tonnagets i regel större sjövärdighet ha väntat sig, att förhållandet

skulle ha varit omvänt, men torde detsamma emellertid sammanhänga med

de högre försäkringsvärdena hos det yngre tonnaget. Örn man sammansloge

assuransposten med reparations- och underhållsposten erhölles procenttalen

12.0, 11.3, 13.1 och 11.9 % för de fyra åldersgrupperna. Det yngsta tonnaget

erhölle då en något bättre ställning gentemot det äldre än i fråga om enbart

assuranspremierna.

Vad beträffade rena driftskostnader funne man ej heller någon påtaglig

fördel för det yngsta tonnaget. Posten kol, olja och smörjmedel intoge

t. o. m. en högre andel i utgifterna för den yngsta åldersgruppen än för de

övriga. Detta förhållande torde emellertid sammanhänga med att det yngre

tonnaget utnyttjades under större del av året. Dock vore det givetvis så, att

driftsekonomien icke så mycket berodde på skiljaktigheter i de olika kostnadsposternas

andelar i totalutgifterna, utan fastmera på dessa utgifters stor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

7

lek i och för sig och i förhållande till lasten och fraktintäkterna. Undersökningen

visade ju också, att det endast vore de yngsta fartygen, som kunnat

drivas med verklig vinst. Lasterna ginge tydligen till detta tonnage på grund

av bland annat dess snabbare gång samt bättre anordningar i övrigt.

Tidigare hade kollegium visat, hurusom det i särskilt stor utsträckning

vore de äldre fartygen, som drabbades av den ur ekonomisk synpunkt säkerligen

mycket vanskliga risken av tidvis återkommande uppläggning med därav

följande ur social synpunkt beklagliga arbetslöshet för sjöfolket.

Av den verkställda sjöfartsekonomiska utredningen hade framgått, att av

det svenska tramptonnaget omkring 60 °/o utgjordes av fartyg med en ålder

av 20 år eller däröver. Sökte man efter orsakerna till detta förhållande,

funne man, att åtminstone en av de viktigaste av dessa vore den jämförelsevis

omfattande anskaffning av secondhandtonnage (d. v. s. ej nybyggda fartyg)

från utlandet, som under de gångna åren ägt rum. Kollegium hade låtit

verkställa en sammanställning beträffande den svenska handelsflottans nyförvärv

av fartyg åren 1913 och 1922—1934. Därav framginge, att tills på

senaste tid i regel mer än hälften och på senaste år i varje fall en högst beaktansvärd

del av nyförvärven avsett förvärv av secondhandfartyg från

utlandet.

Av undersökningen hade även framgått, att beträffande antalet under ett

vart av åren 1922—1935 från utlandet förvärvade fartyg ett betydande antal

därav utgjorts av fartyg, som redan vid förvärvet eller införseln varit

över 20 år gamla. Sålunda hade exempelvis av år 1922 från utlandet införskaffade

fartyg till ett antal av 123 icke mindre än 43 fartyg varit äldre än

20 år. Motsvarande antal hade varit år 1923 81 respektive 37, år 1924 60

respektive 35, år 1927 59 respektive 25, år 1929 48 respektive 18, år 1930 57

respektive 24, år 1931 42 respektive 19, år 1934 19 respektive 10 samt år

1935 26 respektive 11.

Kommerskollegium framhåller härefter, att man torde hava rätt att utgå

ifrån, att genomförandet av de förslag till olika stödåtgärder, som av kollegium

framlagts, skulle i sin mån lända den svenska sjöfarten till gagn och därvid

jämväl bidraga till en viss modernisering av tonnaget. Med hänsyn till

de förhållanden, som nu närmare belysts, hade det emellertid synts de sakkunniga

och kollegium, som örn dessa stödåtgärder, för att deras effektivitet

skulle bliva så framträdande som möjligt, borde kompletteras med en

viss åtgärd i restriktiv riktning. De sakkunniga och kollegium syftade härvid

närmast på en åtgärd av liknande innebörd som den, vilken sedan en tid

varit vidtagen i Norge, nämligen importförbud beträffande äldre fartyg. Men

även vissa andra restriktioner beträffande från utlandet köpta fartyg syntes i

överensstämmelse med motsvarande norska bestämmelser kunna ifrågakomma.

Beträffande detta spörsmål har kollegium vidare anfört följande:

Enligt § 35 i den i Norge gällande lagen den 9 juni 1903 »örn Statskontrol

med Skibes Sjodygtighed m. v.» med senare ändringar finge fartyg över 20

år gamla icke inköpas från utlandet.

Vidare föreskrcves i nämnda paragraf, att då fartyg, hemmahörande i utlandet,

inköptes av norsk medborgare eller norskt bolag, skulle detsamma

icke kunna införas i det norska fartygsregistret eller tilldelas nationalitetsbevis

med mindre det innehade klass A 1 i Det Norske Veritas, örn det vore byggt av

trii, och klass 1 A 1, örn det vore byggt av järn (stål), eller motsvarande klas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

ser i andra av Konungen godkända klassificeringsanstalter. Hade fartyget

sådan klass för fart i begränsat farvatten, finge det inköpas allenast för användning

i begränsad fart.

Därjämte måste fartyget efter besiktning av tillsynsmyndigheten befinnas

vara sjövärdigt samt författningsenligt inrett och utrustat, såvitt anginge

bärgningsredskap, nautiska instrument, bostadsrum, anordningar mot eldsolyckor,

inrättningar på däck, sundhets- och säkerhetsanordningar samt utrustning

i övrigt.

Fartyg, som vore byggda för fångst eller fiske på havet, bärgning, bogsering,

isbrytning eller liknande och som för framtiden vore avsedda för enahanda

ändamål, samt fartyg om högst 100 tons bruttodräktighet skulle utan

hinder av nyssnämnda bestämmelser kunna få inköpas från utlandet, för såvitt

de efter en av tillsynsmyndigheten föranstaltad besiktning befunnes vara

i fullt betryggande skick.

Om fartyget inköptes i och för uppliuggning eller för att avriggas till läktare

och i detta syfte skulle avgå direkt till Norge, erfordrades oavsett ålder

och klass endast, att det vid besiktning av Det Norske Veritas eller två av

konsul utsedda sakkunniga befunnes sjövärdigt för resan.

Enligt gällande svenska bestämmelser funnes icke någon annan begränsning

av rätten att från utlandet inköpa fartyg än som följde av föreskrifterna

om sjövärdighetsbesiktning och fartygs förseende med nationalitets- och

registreringscertifikat. I 14 § 1 mom. lagen den 16 oktober 1914 örn tillsyn

å fartyg föreskreves sålunda, att om utländskt fartyg övergått i svensk mans

ägo, skulle, så snart ske kunde, sjövärdighetsbesiktning å fartyget verkställas.

Undantag härifrån vore emellertid enligt samma paragraf meddelat såvitt anginge

fartyg, som hade mindre bruttodräktighet än 100 registerton. Enligt 19 §

samma lag finge i fall, som avsåges i 14 § 1 morn., fartyget ej förses med

nationalitets- och registreringscertifikat eller i 4 § sjölagen omförmält hemortsbevis,

förrän genom besiktningen blivit utrönt, att fartyget vore i sjövärdigt

skick.

Därest det i framtiden liksom hittills stöde svensk redare fritt att från utlandet

förvärva hur gamla fartyg som helst eller i övrigt jämförelsevis

mindervärdiga fartyg, d. v. s. fartyg, som visserligen vore av beskaffenhet

att kunna med eller utan särskilda reparationsåtgärder vid sjövärdighetsbesiktning

förklaras sjövärdigt och därefter erhålla nationalitets- och registreringscertifikat

men dock hade lägre klass än den högsta i vederbörande

klassificeringsanstalt, kunde givetvis de åtgärder till stöd för modernisering

av handelsflottan, som föreslagits, komma alt i större eller mindre utsträckning

motverkas. Detta kunde enligt kollegii mening icke anses rationellt och

riktigt. Bestämmelser av i huvudsak enahanda innebörd som de, vilka gällde

i Norge, torde därför böra införas jämväl här i landet.

Det hade vid samrådet med de sakkunniga diskuterats, huruvida icke

möjligen åldersgränsen borde sättas något lägre än som ansetts lämpligt i

Norge, förslagsvis 15 år. Det hade emellertid därvid närmast tagits sikte på

att bestämmelserna skulle inskränkas till importförbud på äldre fartyg. Måhända

finge sistnämnda åldersgräns anses väl sträng och om det, förutom

föreskriften örn en allmän åldersgräns i huvudsaklig överensstämmelse med

föreskrifterna i Norge, här infördes bestämmelse om att från utlandet icke

linge förvärvas fartyg, som icke vid tiden för inköpet innehade högsta klass

i av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, torde en åldersgräns av 20 år

vara lämplig och tillräcklig.

Från bestämmelserna örn såväl åldersgränsen som viss klass i klassificeringsanstalt

torde enahanda undantag, som i den norska lagstiftningen förekomme,

även böra meddelas för Sveriges vidkommande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

9

För möjliggörande av en tillräckligt smidig tillämpning syntes emellertid

därjämte erforderligt och lämpligt med ett uttryckligt medgivande för Kungl.

Maj:t att i fall, där särskilda omständigheter därtill föranledde, även eljest

meddela undantag från föreskrifterna i fråga.

Kollegium syftade härvid bland annat på sådana fall, där det gällde inköp

från utlandet av fartyg för ombyggnad och modernisering och där det

i samband med ansökning om undantag från föreskrifterna styrktes, att fartyget

väl lämpade sig för avsedda moderniseringsåtgärder.

Vidare borde befogenhet för Kungl. Maj:t föreligga att i särskilda fall,

där det vöre fråga om inköp från utlandet av specialfartyg, såsom fartyg

avsedda för speciell passagerarfart, efter sorgfällig prövning medgiva dylik)

inköp även om fartyget vore över 20 år.

Slutligen syntes möjlighet icke skäligen böra avskäras för sådana svenska

redare, vilka kunde visa, att fartygets under senare år gjorda försäljning till

utlandet skett under förbehåll örn senare återförande under svensk flagg av

detsamma, att verkställa dylikt återköp. En sträng och härvid på sätt och

vis retroaktiv tillämpning av importrestriktionerna beträffande fartyg hade,

i trots av denna försäljningsforms ur allmänna synpunkter mindre tillfredsställande

karaktär, synts icke böra ifrågakomma. Det förutsattes emellertid,

att undantag, varom här vore fråga, icke komme att medgivas beträffande

fartyg, som framdeles efter viss tidpunkt, lämpligen den dag, då den

nu föreslagna lagstiftningen trädde i kraft, försålts till utlandet.

överhuvudtaget borde, syntes det kollegium, undantag från förevarande

bestämmelser förutsättas bliva meddelade allenast mycket sparsamt.

Ett av kommerskollegium i anslutning härtill utarbetat förslag till lag om

förbud mot förvärv från utlandet av äldre fartyg m. m. är bifogat betänkandet.

De myndigheter och sammanslutningar — statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret,

styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges redareförening,

Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges allmänna exportförening

— som avgivit yttranden över kommerskollegii förenämnda betänkande

den 15 februari 1936, hava icke framställt någon erinran mot nu ifrågavarande

förslag.

Enligt 1 § sjölagen skall ett fartyg anses som svenskt, när det antingen till

minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag,

vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare, som äro

svenska undersåtar. 2 § i samma lag föreskriver, att över alla svenska fartyg,

vilka äro avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes förskaffande

och äga en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, skall föras

register, innehållande upplysning om bland annat äganderätten till fartyget

och beskaffenheten av inskriven ägares fång. Då fartyg anmäles till införande

i registret skall företes intyg, som utmärker när fartyget är byggt.

I förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska

fartyg återfinnas de närmare bestämmelserna örn fartygsregistret. Sedan

ett fartyg blivit infört i registret, utfärdas flir detsamma s. k. nationalitetsoch

registreringscertifikat (§ 7), och må fartyg, som medan det fanns här i

riket från att vara utländskt övergått i svensk ägo samt tiar sådan storlek,

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 samt. Nr 2-5-5. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-5ö
-

Däpartementschefen.

att det är registreringspliktigt, ej nyttjas till handelssjöfart eller resandes

förskaffande förrän sådant certifikat utfärdats (§ 8 morn. 1). Om ett fartyg

av nämnd storlek, medan det fanns å utrikes ort, från att vara utländskt

övergått i svensk ägo, skall vad nyss sagts gälla efter det fartyget inklarerats i

svensk hamn (§ 8 mom. 2). Vill ägaren dessförinnan nyttja fartyget till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande i annan fart än till Sverige, skall anmälan

göras till fartygsregister varefter för fartyget utfärdas s. k. interimsnationalitets-

och registreringscertifikat, medförande under den tid det gäller

enahanda rättigheter och förmåner som nationalitets- och registreringscertifikat.

I § 33 finnas straffbestämmelser för nyttjande av fartyg i strid mot

dessa bestämmelser.

Enligt nämnda av kommerskollegium utarbetade lagförslag skulle för ernående

av det syfte, varom nu är fråga, förbud utfärdas för svensk undersåte

och aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare,

som äro svenska undersåtar, att genom köp eller byte förvärva utländskt

fartyg, som är tjugu år eller äldre, liksom fartyg, vilket icke innehar högsta

klass i någon av Konungen godkänd kiassificeringsanstalt.

Såsom framgår av kommerskollegii utredning utgöres det svenska tramptonnaget

till en avsevärd del av relativt gamla fartyg, beroende i främsta

rummet på en under de gångna åren jämförelsevis omfattande anskaffning av

s. k. secondhandtonnage från utlandet. Icke mindre än 60 procent av

tramptonnaget består sålunda av fartyg med en ålder av 20 år eller däröver,

ett procenttal som i jämförelse med förhållandena i andra länder är

ovanligt högt. Givetvis innebär denna omständighet en svaghet hos den svenska

sjöfartsnäringen då det gäller att motstå den alltjämt stegrade konkurrensen

å den internationella fraktmarknaden, där krav å modernt tonnage

i vidgad utsträckning gör sig gällande. Kollega utredning giver också vid

handen, att fartygsåldern utövar ett betydande inflytande på resultatet av

den drivna rederirörelsen.

De olika stödåtgärder, beträffande vilka Kungl. Majit i dag besluta för

riksdagen framlägga förslag och som närmast bestå i beredande av ökade

möjligheter till erhållande av gynnsamma lån för sjöfartens vidkommande,

syfta bland annat till att befrämja en önskvärd förnyelse och modernisering

av den svenska handelsflottan. För ernåendet av detta syfte har kollegium

till komplettering av nämnda stödåtgärder jämväl föreslagit att förbud skulle

meddelas mot förvärv från utlandet av fartyg, överstigande viss ålder, liksom

av fartyg i övrigt, som icke innehava högsta klass i godkänd kiassificeringsanstalt.

Liknande bestämmelser, som tidigare utfärdats i Norge, synas hava

medfört gynnsamma verkningar för den norska sjöfarten.

Mot kollegii förevarande förslag hava de hörda myndigheterna och organisationerna

icke haft något att erinra.

Med hänsyn till önskvärdheten att giva största möjliga effektivitet åt de

stödåtgärder för den svenska sjöfarten, vilka tidigare i dag av mig föreslagits,

finner jag mig böra förorda ett genomförande av det nu ifrågavarande

förslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

11

Mot det av kommerskollegium föreslagna sättet för genomförande av förbudet

har jag i huvudsak intet att erinra och har jag låtit inom handelsdepartementet

med viss omarbetning av de av kollegium förordade bestämmelserna

upprätta förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av

vissa fartyg m. m. I förslagets 1 § har intagits det av kollegium föreslagna

förbudet, vilket, med hänsyn till att införande i fartygsregistret medgives

jämväl för fartyg ägt av svenskt handelsbolag, utsträckts att omfatta sådant

bolag. Stadgandet har vidare ansetts böra kompletteras med ett förbud mot

förvärv av så stor andel i utländskt fartyg, att fartyget genom förvärvet skulle

bliva svenskt. Enligt förslagets 3 § är ett avtal, som slutes i strid mot det

meddelade förbudet, ogillt. På grund härav kan ett i strid mot förbudet

förvärvat fartyg icke bliva svenskt i sjölagens bemärkelse och ej heller införas

i fartygsregistret, varför det således icke kan nyttjas i svensk sjöfartsrörelse.

De av kommerskollegium förordade undantagen från förbudet hava

upptagits i 2 §. Slutligen innehåller 4 § ett medgivande för Konungen eller

den Konungen därtill bemyndigar att i fall, där särskilda omständigheter

därtill föranleda, meddela undantag från förbudet. Kollegium har framhållit

att en sådan rätt för Konungen att medgiva undantag bör finnas bland

annat för att icke möjlighet skulle avskäras för redare, vilka kunde visa att

en fartygsförsäljning till utlandet skett under förbehåll om senare återförande

av fartyget under svensk flagg, att verkställa dylikt återköp. Kollegium

syftar härvid på de under de senaste åren företagna skenförsäljningarna

till utlandet av vanligtvis gammalt tonnage, därvid säljaren utfäst sig eller

uppställt villkor örn rätt att efter viss tid eller under vissa förutsättningar

återköpa fartygen. Med hänsyn tagen till de med dessa försäljningar förbundna

omständigheter torde emellertid i allmänhet anledning saknas att

sedan lagen trätt i kraft medgiva undantag från förbudet för sådant fartygs

återförande till den svenska handelsflottan. Dock torde sådant medgivande

böra lämnas i fall där säljaren på grund av utfästelse vid försäljningen är

skyldig återköpa fartyget.

Lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1936.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Einar Kördel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Svensk undersåte, svenskt handelsbolag samt aktiebolag, vars styrelse har

sitt säte här i riket och består av aktieägare, som äro svenska undersåtar, må

icke genom köp eller byte förvärva utländskt fartyg, som vid tidpunkten för

förvärvet är 20 år eller äldre eller icke innehar högsta klass i någon av Konungen

godkänd klassificeringsanstalt, ej heller så stor andel i dylikt fartyg

att fartyget genom förvärvet skulle bliva svenskt.

2§-

Det i 1 § stadgade förbudet skall icke äga tillämpning å fartyg, vars bruttodräktighet

icke uppgår till etthundra registerton, eller å fartyg, som icke

är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes förskaffande, ej heller

å pråmfartyg eller fartyg, som är avsett att avriggas till pråmfartyg.

3 §•

Sluter någon i strid mot bestämmelserna i denna lag avtal om förvärv av

utländskt fartyg eller andel i sådant fartyg, vare avtalet ogillt.

4 §•

Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar äger där särskilda omständigheter

därtill föranleda meddela undantag från bestämmelserna i 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255-

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 april

1936.

Närvarande:

justi tierådet Afzelius,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 9

april 1936 hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för deli

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade expeditionschefen Gösta Engzell.

Lagrådet yttrade:

I förslaget hava uttryckligen angivits de rättssubjekt mot vilkas förvärv

av utländskt tonnage förbudet är riktat. Den ledande synpunkten har varit

att med förbudet träffa vissa förvärv som skulle medföra att ett utländskt

fartyg av angiven beskaffenhet skulle bliva svenskt i sjölagens bemärkelse.

För ernående av detta syfte torde det dock knappast vara nödvändigt eller

lämpligt att i en lag av förevarande beskaffenhet ingå på frågan vilka rättssubjekt

som enligt gällande rätt kunna med nämnda verkan förvärva fartyg.

Lagrådet hemställer fördenskull att åt huvudstadgandet gives ungefär

det innehåll att utländskt fartyg eller andel i sådant fartyg, om fartyget är

av den i förslaget angivna beskaffenheten, ej må genom köp eller byte förvärvas

under sådana förhållanden att fartyget till följd av förvärvet skulle

bliva att anse såsom svenskt.

I övrigt föranleder förslaget ej erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 255.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över det den 9 april 1936 till lagrådet remitterade förslaget till

lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen,

att 1 § i förslaget omarbetats i enlighet med vad lagrådet hemställt,

samt att i samband härmed vissa jämkningar av redaktionell art vidtagits

i förslaget i övrigt.

Under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

syntes kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners

avlåtande i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer departementschefen

härefter, att förslaget i dess sålunda ändrade skick måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

366847. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. a1 i texten
  2. 1LU 1936:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. •; ■ • "M.V : .. '' id • • • s. 1 i texten