Med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg
1936-04-30 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:255, Med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
1
Nr 255.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg;
given Stockholms slott den 30 april 1936.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa
fartyg.
GUSTAF.
Fritjof Ekman.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr 255.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Förslag
till
Lag
angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Utländskt fartyg, som är tjugu år eller äldre eller icke innehar högsta klass
i någon av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, må ej, vare sig i sin
helhet eller till viss andel, genom köp eller byte förvärvas under sådana förhållanden
att fartyget till följd av förvärvet blir att anse såsom svenskt.
2 §•
Det i 1 § stadgade förbudet skall icke äga tillämpning å fartyg, vars brultodräktighet
icke uppgår till etthundra registerton, eller å fartyg, som icke är
avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande, ej heller å
pråmfartyg eller fartyg, som är avsett att avriggas till pråmfartyg.
3 §•
Slutes i strid mot bestämmelserna i denna lag avtal örn förvärv av utländskt
fartyg eller andel i sådant fartyg, vare avtalet ogillt.
4 §•
Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar äger där särskilda omständigheter
därtill föranleda meddela undantag från det i denna lag stadgade
förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255-
3
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 april 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet:
Tidigare i dag har Kungl. Maj:t beslutit genom proposition föreslå riksdagen
vissa åtgärder till stöd för den svenska sjöfartsnäringen. De sålunda föreslagna
åtgärderna grunda sig huvudsakligen på en av kommerskollegium
med biträde av tillkallade sakkunniga verkställd utredning, varav resultaten
framlagts i ett av kollegium avgivet, den 15 februari 1936 dagtecknat
betänkande.
I detta betänkande har kollegium såsom en komplettering av nyssnämnda
stödåtgärder föreslagit införande av förbud mot förvärv från utlandet av
äldre fartyg m. m.
Kommerskollegium har — efter att hava erinrat att av en av kollegium
verkställd statistisk-ekonomisk utredning rörande den svenska sjöfartsnäringen
framgått, att trampsjöfarten i särskilt hög grad drabbats av sjöfartskrisens
svårigheter — i nu ifrågavarande ämne anfört bland annat följande:
Med anlitande av vissa i samband med den statistisk-ekonomiska utredningen
rörande den svenska sjöfartsnäringen inhämtade uppgifter hade kommerskollegium
låtit verkställa en specialundersökning i syfte att utröna, i
vad mån fartygens ålder inverkat på rörelseresultatet. Denna undersökning
hade med hänsyn till önskvärdheten att bygga densamma på ett så homogent
material som möjligt inskränkts till att omfatta allenast ångfartyg, sysselsatta
i trampfart i Östersjö- och nordsjöfart.
I fråga om resultaten av nämnda undersökning finge kollegium hänvisa till
följande sammanställning:
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Utgiftsfördelning och rörelseresultat dr 1933 för 220 trampfartyg i Östersjö- och
Nordsjöfart med fördelning efter tonnagets ålder.
Får
t y g
tilli!
j r a n d e ål
der
sgrup
P
Utgifter
1) 0—9
år
2) 10—19 år
3) 20—29 år
4) 30 år—
Kronor
%
Kronor
%
Kronor
%
Kronor
*
Besättningshyror ....
924,233
15.3
2,538,002
15.5
948,677
16.5
2,676,447
15.9
Kost..........
197,322
3.3
639,031
3.9
217,825
3.8
610,924
3.6
Kol, olja och smörjmedel
717,449
11.9
1,656,890
10.1
642,895
11.2
1,807,082
10.7
Skeppsumgälder . , . .
1,161,206
19.2
3,001,565
18.3
979,198
17.1
2,862,490
17.0
Lastnings- och lossnings- kostnader......
1,785,811
29.6
4,959,109
30.3
1,698,939
29.6
5,495,573
32.7
Reparation och underhåll
220,447
3.6
765,791
4.7
386,999
6.7
884,136
5.3
Assuranspremier ....
508,691
8.4
1,078,043
6.6
369,237
6.4
1,113,447
6.6
Räntor.........
82,182
1.4
331,935
2.0
74,075
1.3
282,299
1.7
Övriga kostnader ....
440,300
7.3
1,420,254
8.6
423,396
7.4
1,078,632
6.5
Summa utgifter
6,037,641
100.6
16,390,620
100.0
5,741,241
lOO.o
16,811,060
lOO.o
Summa inkomster
6,832,021
16,577,536
5,624,217
16,768,085
Kronor
Kron
o r
Kronor
Kron
o r
Driftsöverskott
794,380+794,852
186,916 + 547,235
— +
90,137
— +391,863
Driftsunderskott
— -
472
— -360,319
117,024-207,161
42,975 -434,838
Avskrivning, 5 % å bok- föringsvärdet .....
430,860
1,017,588
259,478
739,330
Avskrivning, 6 % å bok- föringsvärdet .....
517,032
1,221,105
311,373
887,196
Vinst ( + ) eller förlust (—)
med 5 % avskrivning .
+ 363,520
- 830,672
-376,502
-782,305
» 6 > >
+ 277,348
-1,034,189
-428,397
-930,171
Antal fartyg
med driftsvinst
resp. förlust
Vinst Förlust
21 1
40 31
18 17
39 53
1) 22 fartyg om 32,044 bruttoton och 8,617,206 kronor bokföringsvärde eller
269 kronor per bruttoton.
2) 71 fartyg om 96,593 bruttoton och 20,351,742 kronor bokföringsvärde eller
211 kronor per bruttoton.
3) 35 fartyg örn 44,499 bruttoton och 5,189,553 kronor bokföringsvärde eller
117 kronor per bruttoton.
4) 92 fartyg örn 140,571 bruttoton och 14,786,595 kronor bokföringsvärde eller
105 kronor per bruttoton.
I den mån specificerade uppgifter förelegat, hade en uppdelning av materialet
verkställts på följande åldersgrupper:
1) 0—9 år, . .
2) 10—19 år, . .
byggnadsår 1924—1933
» 1914—1923
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
5
Det behandlade materialet omfattade 220 fartyg om sammanlagt 313,707
bruttoton. Hela den svenska handelsflottan, sysselsatt i trampfart i östersjöoch
nordsjöfart, torde omfatta omkring 300 fartyg, vadan materialet syntes
få anses vara tillräckligt representativt.
Det omfattade följande antal fartyg och tonnagesummor i de olika ålders
-
grupperna:
Åldersgrupper
Antal fartyg
Bruttoton
0—9 år......
....... 22
32,044
10-19 »......
....... 71
96,593
20-29 »......
....... 35
44,499
30- »......
....... 92
140,571
Summa 220
313,707
De flesta fartyg återfunnes i gruppen 30 år och däröver. Även den minsta
åldersgruppen omfattade tillräckligt många fartyg, för att tillfälligheter
skulle kunna tämligen väl utjämnas.
Av tabellen framginge, att endast de båda första åldersgrupperna (0—9 år
och 10—19 år) av fartygen visade driftsöverskott, å respektive 794,380 kronor
och 186,916 kronor, medan de senare åldersgrupperna företedde driftsunderskott,
å respektive 117,024 kronor och 42,975 kronor.
Såge man på rörelseresultatet, sedan vederbörliga avskrivningar verkställts,
funne man, att endast den första åldersgruppen, omfattande fartyg under 10
år gamla, lämnat vinst.
Storleken av denna vinst vore givetvis beroende på vilken avskrivning
man räknade med. I tabellen hade endast räknats med 5 och 6 % på bokföringsvärdena.
Några andra värden kände man icke till. De genomsnittliga
bokföringsvärdena utgjorde för det i undersökningen medtagna materialet
:
för fartyg
0-9
år .....
per
bruttoton
»
»
10—19
» .....
.....211
»
» »
20—29
t> .....
.....117
>
>
>
>
30-
> .....
.....105
>
>
De äldre fartygens bokföringsvärden syntes vara ganska höga. Försäljningsvärdena
för äldre tramptonnage hade enligt en inom kommerskollegium
verkställd undersökning år 1933 utgjort omkring 75 kronor per bruttoton
och cirka 50 kronor per dödviktton. Användningsvärdet torde få anses
vara högre; man plägade räkna med omkring 100 kronor per bruttoton.
Räknade man med genomgående 5 och 6 % avskrivning å bokföringsvärdet
— alltså med en mycket låg avskrivning, i varje fall för äldre tonnage —
erhölle man de i tabellen upptagna resultatsiffrorna. Måhända hade det varit
riktigare att verkställa avskrivningsberäkningen på beräknade anskaffningsvärden,
men det hade synts olämpligt att införa en sådan konstruktion.
För att få ett begrepp om den relativa storleksordningen av dessa resultatsiffror
syntes man i första hand ha att sätta den i relation till tonnagets bokföringsvärden.
Då uppgifterna till största delen byggde på det av de utsända
frågeformulären, som icke hänförde sig till rederier som enheter, kunde
man icke sätta ifrågavarande siffror i relation till företagens kapital. Emellertid
utgjorde enligt en av kollegium verkställd undersökning fartygsflottans
bokförda värde för tramprederierna omkring 85 °/o av samtliga tillgångar.
Genom antydda beräkningsmetod erhölle man följande relationstal:
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Vinst ( + ) eller förlust (—)
i % av tonnagets
bokföring svärde.
Fartyg
med 5 %
avskrivning
med 6 %
avskrivning
0—9 år..........
+ 4.2%
+ 3.2 %
10-19 > ..........
-4.1%
— 5.1 %
20-29 » ..........
- 7.3 %
— 8.3 %
30- » ..........
- 5.3 %
— 6.3 %
Dessa siffror visade, att fartygsåldern utövade ett betydande inflytande på
rörelseresultatet. Därest siffrorna hade beräknats med avskrivningsberäkning
på anskaffningsvärdena, skulle de äldre fartygen ha uppvisat ännu
mera oförmånliga tal. Det vore emellertid anmärkningsvärt, att den äldsta
åldersgruppen visade ett mindre dåligt resultat än den närmast föregående.
Uppmärksammas borde emellertid, att i nämnda grupp inginge ett s. k. kontraktsrederi,
d. v. s. ett rederi, som, genom att dess fraktfart i stor utsträckning
grundade sig på långtidskontrakt med bestämda befraktare för tämligen
konstanta trader, stöde på gränsen till linjerederiernas kategori. Givetvis
vore detta förhållande ägnat att göra totalresultatet bättre än örn detta
rederi icke medtagits. Även i första gruppen inginge emellertid några dylika
kontraktsrederier.
Man syntes även kunna välja en annan jämförelsebas, nämligen omslutningen.
I så fall erhölle man följande sifferserier:
Vinst ( + ) eller förlust (—) i % av omslutningen.
Fartyg
0—9 år
med 5 %
avskrivning
+ 5.3 %
med 6 %
avskrivning
+ 4.1 %
10—19 > ........... - 5.0 % ~ 6.2 %
20—29 > ........... - 6.6 % - 7.5 %
30-
— 4.7 %
— 5.5 %
Dessa siffror visade ungefär samma bild som de förut meddelade.
Sökte man efter orsakerna till den stora olikheten i rörelseresultatet för
fartyg av olika ålder, funne man, att reparationer och underhåll helt naturligt
utgjorde en betydligt mindre andel av utgifterna för det modernaste tonnaget
än för det äldre. Mot 3.6 °/o för gruppen 0—9 år svarade 6.7 % för
gruppen 20—29 år. Uppmärksammas borde emellertid, att assuranspremierna
intoge en så hög andel för den yngsta åldersgruppen: 8.4 % mot 6.6, 6.4
och 6.6 % för de äldre fartygen. Man kunde måhända med hänsyn till det
yngre tonnagets i regel större sjövärdighet ha väntat sig, att förhållandet
skulle ha varit omvänt, men torde detsamma emellertid sammanhänga med
de högre försäkringsvärdena hos det yngre tonnaget. Örn man sammansloge
assuransposten med reparations- och underhållsposten erhölles procenttalen
12.0, 11.3, 13.1 och 11.9 % för de fyra åldersgrupperna. Det yngsta tonnaget
erhölle då en något bättre ställning gentemot det äldre än i fråga om enbart
assuranspremierna.
Vad beträffade rena driftskostnader funne man ej heller någon påtaglig
fördel för det yngsta tonnaget. Posten kol, olja och smörjmedel intoge
t. o. m. en högre andel i utgifterna för den yngsta åldersgruppen än för de
övriga. Detta förhållande torde emellertid sammanhänga med att det yngre
tonnaget utnyttjades under större del av året. Dock vore det givetvis så, att
driftsekonomien icke så mycket berodde på skiljaktigheter i de olika kostnadsposternas
andelar i totalutgifterna, utan fastmera på dessa utgifters stor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
7
lek i och för sig och i förhållande till lasten och fraktintäkterna. Undersökningen
visade ju också, att det endast vore de yngsta fartygen, som kunnat
drivas med verklig vinst. Lasterna ginge tydligen till detta tonnage på grund
av bland annat dess snabbare gång samt bättre anordningar i övrigt.
Tidigare hade kollegium visat, hurusom det i särskilt stor utsträckning
vore de äldre fartygen, som drabbades av den ur ekonomisk synpunkt säkerligen
mycket vanskliga risken av tidvis återkommande uppläggning med därav
följande ur social synpunkt beklagliga arbetslöshet för sjöfolket.
Av den verkställda sjöfartsekonomiska utredningen hade framgått, att av
det svenska tramptonnaget omkring 60 °/o utgjordes av fartyg med en ålder
av 20 år eller däröver. Sökte man efter orsakerna till detta förhållande,
funne man, att åtminstone en av de viktigaste av dessa vore den jämförelsevis
omfattande anskaffning av secondhandtonnage (d. v. s. ej nybyggda fartyg)
från utlandet, som under de gångna åren ägt rum. Kollegium hade låtit
verkställa en sammanställning beträffande den svenska handelsflottans nyförvärv
av fartyg åren 1913 och 1922—1934. Därav framginge, att tills på
senaste tid i regel mer än hälften och på senaste år i varje fall en högst beaktansvärd
del av nyförvärven avsett förvärv av secondhandfartyg från
utlandet.
Av undersökningen hade även framgått, att beträffande antalet under ett
vart av åren 1922—1935 från utlandet förvärvade fartyg ett betydande antal
därav utgjorts av fartyg, som redan vid förvärvet eller införseln varit
över 20 år gamla. Sålunda hade exempelvis av år 1922 från utlandet införskaffade
fartyg till ett antal av 123 icke mindre än 43 fartyg varit äldre än
20 år. Motsvarande antal hade varit år 1923 81 respektive 37, år 1924 60
respektive 35, år 1927 59 respektive 25, år 1929 48 respektive 18, år 1930 57
respektive 24, år 1931 42 respektive 19, år 1934 19 respektive 10 samt år
1935 26 respektive 11.
Kommerskollegium framhåller härefter, att man torde hava rätt att utgå
ifrån, att genomförandet av de förslag till olika stödåtgärder, som av kollegium
framlagts, skulle i sin mån lända den svenska sjöfarten till gagn och därvid
jämväl bidraga till en viss modernisering av tonnaget. Med hänsyn till
de förhållanden, som nu närmare belysts, hade det emellertid synts de sakkunniga
och kollegium, som örn dessa stödåtgärder, för att deras effektivitet
skulle bliva så framträdande som möjligt, borde kompletteras med en
viss åtgärd i restriktiv riktning. De sakkunniga och kollegium syftade härvid
närmast på en åtgärd av liknande innebörd som den, vilken sedan en tid
varit vidtagen i Norge, nämligen importförbud beträffande äldre fartyg. Men
även vissa andra restriktioner beträffande från utlandet köpta fartyg syntes i
överensstämmelse med motsvarande norska bestämmelser kunna ifrågakomma.
Beträffande detta spörsmål har kollegium vidare anfört följande:
Enligt § 35 i den i Norge gällande lagen den 9 juni 1903 »örn Statskontrol
med Skibes Sjodygtighed m. v.» med senare ändringar finge fartyg över 20
år gamla icke inköpas från utlandet.
Vidare föreskrcves i nämnda paragraf, att då fartyg, hemmahörande i utlandet,
inköptes av norsk medborgare eller norskt bolag, skulle detsamma
icke kunna införas i det norska fartygsregistret eller tilldelas nationalitetsbevis
med mindre det innehade klass A 1 i Det Norske Veritas, örn det vore byggt av
trii, och klass 1 A 1, örn det vore byggt av järn (stål), eller motsvarande klas
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
ser i andra av Konungen godkända klassificeringsanstalter. Hade fartyget
sådan klass för fart i begränsat farvatten, finge det inköpas allenast för användning
i begränsad fart.
Därjämte måste fartyget efter besiktning av tillsynsmyndigheten befinnas
vara sjövärdigt samt författningsenligt inrett och utrustat, såvitt anginge
bärgningsredskap, nautiska instrument, bostadsrum, anordningar mot eldsolyckor,
inrättningar på däck, sundhets- och säkerhetsanordningar samt utrustning
i övrigt.
Fartyg, som vore byggda för fångst eller fiske på havet, bärgning, bogsering,
isbrytning eller liknande och som för framtiden vore avsedda för enahanda
ändamål, samt fartyg om högst 100 tons bruttodräktighet skulle utan
hinder av nyssnämnda bestämmelser kunna få inköpas från utlandet, för såvitt
de efter en av tillsynsmyndigheten föranstaltad besiktning befunnes vara
i fullt betryggande skick.
Om fartyget inköptes i och för uppliuggning eller för att avriggas till läktare
och i detta syfte skulle avgå direkt till Norge, erfordrades oavsett ålder
och klass endast, att det vid besiktning av Det Norske Veritas eller två av
konsul utsedda sakkunniga befunnes sjövärdigt för resan.
Enligt gällande svenska bestämmelser funnes icke någon annan begränsning
av rätten att från utlandet inköpa fartyg än som följde av föreskrifterna
om sjövärdighetsbesiktning och fartygs förseende med nationalitets- och
registreringscertifikat. I 14 § 1 mom. lagen den 16 oktober 1914 örn tillsyn
å fartyg föreskreves sålunda, att om utländskt fartyg övergått i svensk mans
ägo, skulle, så snart ske kunde, sjövärdighetsbesiktning å fartyget verkställas.
Undantag härifrån vore emellertid enligt samma paragraf meddelat såvitt anginge
fartyg, som hade mindre bruttodräktighet än 100 registerton. Enligt 19 §
samma lag finge i fall, som avsåges i 14 § 1 morn., fartyget ej förses med
nationalitets- och registreringscertifikat eller i 4 § sjölagen omförmält hemortsbevis,
förrän genom besiktningen blivit utrönt, att fartyget vore i sjövärdigt
skick.
Därest det i framtiden liksom hittills stöde svensk redare fritt att från utlandet
förvärva hur gamla fartyg som helst eller i övrigt jämförelsevis
mindervärdiga fartyg, d. v. s. fartyg, som visserligen vore av beskaffenhet
att kunna med eller utan särskilda reparationsåtgärder vid sjövärdighetsbesiktning
förklaras sjövärdigt och därefter erhålla nationalitets- och registreringscertifikat
men dock hade lägre klass än den högsta i vederbörande
klassificeringsanstalt, kunde givetvis de åtgärder till stöd för modernisering
av handelsflottan, som föreslagits, komma alt i större eller mindre utsträckning
motverkas. Detta kunde enligt kollegii mening icke anses rationellt och
riktigt. Bestämmelser av i huvudsak enahanda innebörd som de, vilka gällde
i Norge, torde därför böra införas jämväl här i landet.
Det hade vid samrådet med de sakkunniga diskuterats, huruvida icke
möjligen åldersgränsen borde sättas något lägre än som ansetts lämpligt i
Norge, förslagsvis 15 år. Det hade emellertid därvid närmast tagits sikte på
att bestämmelserna skulle inskränkas till importförbud på äldre fartyg. Måhända
finge sistnämnda åldersgräns anses väl sträng och om det, förutom
föreskriften örn en allmän åldersgräns i huvudsaklig överensstämmelse med
föreskrifterna i Norge, här infördes bestämmelse om att från utlandet icke
linge förvärvas fartyg, som icke vid tiden för inköpet innehade högsta klass
i av Konungen godkänd klassificeringsanstalt, torde en åldersgräns av 20 år
vara lämplig och tillräcklig.
Från bestämmelserna örn såväl åldersgränsen som viss klass i klassificeringsanstalt
torde enahanda undantag, som i den norska lagstiftningen förekomme,
även böra meddelas för Sveriges vidkommande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
9
För möjliggörande av en tillräckligt smidig tillämpning syntes emellertid
därjämte erforderligt och lämpligt med ett uttryckligt medgivande för Kungl.
Maj:t att i fall, där särskilda omständigheter därtill föranledde, även eljest
meddela undantag från föreskrifterna i fråga.
Kollegium syftade härvid bland annat på sådana fall, där det gällde inköp
från utlandet av fartyg för ombyggnad och modernisering och där det
i samband med ansökning om undantag från föreskrifterna styrktes, att fartyget
väl lämpade sig för avsedda moderniseringsåtgärder.
Vidare borde befogenhet för Kungl. Maj:t föreligga att i särskilda fall,
där det vöre fråga om inköp från utlandet av specialfartyg, såsom fartyg
avsedda för speciell passagerarfart, efter sorgfällig prövning medgiva dylik)
inköp även om fartyget vore över 20 år.
Slutligen syntes möjlighet icke skäligen böra avskäras för sådana svenska
redare, vilka kunde visa, att fartygets under senare år gjorda försäljning till
utlandet skett under förbehåll örn senare återförande under svensk flagg av
detsamma, att verkställa dylikt återköp. En sträng och härvid på sätt och
vis retroaktiv tillämpning av importrestriktionerna beträffande fartyg hade,
i trots av denna försäljningsforms ur allmänna synpunkter mindre tillfredsställande
karaktär, synts icke böra ifrågakomma. Det förutsattes emellertid,
att undantag, varom här vore fråga, icke komme att medgivas beträffande
fartyg, som framdeles efter viss tidpunkt, lämpligen den dag, då den
nu föreslagna lagstiftningen trädde i kraft, försålts till utlandet.
överhuvudtaget borde, syntes det kollegium, undantag från förevarande
bestämmelser förutsättas bliva meddelade allenast mycket sparsamt.
Ett av kommerskollegium i anslutning härtill utarbetat förslag till lag om
förbud mot förvärv från utlandet av äldre fartyg m. m. är bifogat betänkandet.
De myndigheter och sammanslutningar — statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret,
styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges allmänna exportförening
— som avgivit yttranden över kommerskollegii förenämnda betänkande
den 15 februari 1936, hava icke framställt någon erinran mot nu ifrågavarande
förslag.
Enligt 1 § sjölagen skall ett fartyg anses som svenskt, när det antingen till
minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag,
vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare, som äro
svenska undersåtar. 2 § i samma lag föreskriver, att över alla svenska fartyg,
vilka äro avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes förskaffande
och äga en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, skall föras
register, innehållande upplysning om bland annat äganderätten till fartyget
och beskaffenheten av inskriven ägares fång. Då fartyg anmäles till införande
i registret skall företes intyg, som utmärker när fartyget är byggt.
I förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska
fartyg återfinnas de närmare bestämmelserna örn fartygsregistret. Sedan
ett fartyg blivit infört i registret, utfärdas flir detsamma s. k. nationalitetsoch
registreringscertifikat (§ 7), och må fartyg, som medan det fanns här i
riket från att vara utländskt övergått i svensk ägo samt tiar sådan storlek,
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 samt. Nr 2-5-5. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-5ö
-
Däpartementschefen.
att det är registreringspliktigt, ej nyttjas till handelssjöfart eller resandes
förskaffande förrän sådant certifikat utfärdats (§ 8 morn. 1). Om ett fartyg
av nämnd storlek, medan det fanns å utrikes ort, från att vara utländskt
övergått i svensk ägo, skall vad nyss sagts gälla efter det fartyget inklarerats i
svensk hamn (§ 8 mom. 2). Vill ägaren dessförinnan nyttja fartyget till handelssjöfart
eller resandes fortskaffande i annan fart än till Sverige, skall anmälan
göras till fartygsregister varefter för fartyget utfärdas s. k. interimsnationalitets-
och registreringscertifikat, medförande under den tid det gäller
enahanda rättigheter och förmåner som nationalitets- och registreringscertifikat.
I § 33 finnas straffbestämmelser för nyttjande av fartyg i strid mot
dessa bestämmelser.
Enligt nämnda av kommerskollegium utarbetade lagförslag skulle för ernående
av det syfte, varom nu är fråga, förbud utfärdas för svensk undersåte
och aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare,
som äro svenska undersåtar, att genom köp eller byte förvärva utländskt
fartyg, som är tjugu år eller äldre, liksom fartyg, vilket icke innehar högsta
klass i någon av Konungen godkänd kiassificeringsanstalt.
Såsom framgår av kommerskollegii utredning utgöres det svenska tramptonnaget
till en avsevärd del av relativt gamla fartyg, beroende i främsta
rummet på en under de gångna åren jämförelsevis omfattande anskaffning av
s. k. secondhandtonnage från utlandet. Icke mindre än 60 procent av
tramptonnaget består sålunda av fartyg med en ålder av 20 år eller däröver,
ett procenttal som i jämförelse med förhållandena i andra länder är
ovanligt högt. Givetvis innebär denna omständighet en svaghet hos den svenska
sjöfartsnäringen då det gäller att motstå den alltjämt stegrade konkurrensen
å den internationella fraktmarknaden, där krav å modernt tonnage
i vidgad utsträckning gör sig gällande. Kollega utredning giver också vid
handen, att fartygsåldern utövar ett betydande inflytande på resultatet av
den drivna rederirörelsen.
De olika stödåtgärder, beträffande vilka Kungl. Majit i dag besluta för
riksdagen framlägga förslag och som närmast bestå i beredande av ökade
möjligheter till erhållande av gynnsamma lån för sjöfartens vidkommande,
syfta bland annat till att befrämja en önskvärd förnyelse och modernisering
av den svenska handelsflottan. För ernåendet av detta syfte har kollegium
till komplettering av nämnda stödåtgärder jämväl föreslagit att förbud skulle
meddelas mot förvärv från utlandet av fartyg, överstigande viss ålder, liksom
av fartyg i övrigt, som icke innehava högsta klass i godkänd kiassificeringsanstalt.
Liknande bestämmelser, som tidigare utfärdats i Norge, synas hava
medfört gynnsamma verkningar för den norska sjöfarten.
Mot kollegii förevarande förslag hava de hörda myndigheterna och organisationerna
icke haft något att erinra.
Med hänsyn till önskvärdheten att giva största möjliga effektivitet åt de
stödåtgärder för den svenska sjöfarten, vilka tidigare i dag av mig föreslagits,
finner jag mig böra förorda ett genomförande av det nu ifrågavarande
förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
11
Mot det av kommerskollegium föreslagna sättet för genomförande av förbudet
har jag i huvudsak intet att erinra och har jag låtit inom handelsdepartementet
med viss omarbetning av de av kollegium förordade bestämmelserna
upprätta förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av
vissa fartyg m. m. I förslagets 1 § har intagits det av kollegium föreslagna
förbudet, vilket, med hänsyn till att införande i fartygsregistret medgives
jämväl för fartyg ägt av svenskt handelsbolag, utsträckts att omfatta sådant
bolag. Stadgandet har vidare ansetts böra kompletteras med ett förbud mot
förvärv av så stor andel i utländskt fartyg, att fartyget genom förvärvet skulle
bliva svenskt. Enligt förslagets 3 § är ett avtal, som slutes i strid mot det
meddelade förbudet, ogillt. På grund härav kan ett i strid mot förbudet
förvärvat fartyg icke bliva svenskt i sjölagens bemärkelse och ej heller införas
i fartygsregistret, varför det således icke kan nyttjas i svensk sjöfartsrörelse.
De av kommerskollegium förordade undantagen från förbudet hava
upptagits i 2 §. Slutligen innehåller 4 § ett medgivande för Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigar att i fall, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, meddela undantag från förbudet. Kollegium har framhållit
att en sådan rätt för Konungen att medgiva undantag bör finnas bland
annat för att icke möjlighet skulle avskäras för redare, vilka kunde visa att
en fartygsförsäljning till utlandet skett under förbehåll om senare återförande
av fartyget under svensk flagg, att verkställa dylikt återköp. Kollegium
syftar härvid på de under de senaste åren företagna skenförsäljningarna
till utlandet av vanligtvis gammalt tonnage, därvid säljaren utfäst sig eller
uppställt villkor örn rätt att efter viss tid eller under vissa förutsättningar
återköpa fartygen. Med hänsyn tagen till de med dessa försäljningar förbundna
omständigheter torde emellertid i allmänhet anledning saknas att
sedan lagen trätt i kraft medgiva undantag från förbudet för sådant fartygs
återförande till den svenska handelsflottan. Dock torde sådant medgivande
böra lämnas i fall där säljaren på grund av utfästelse vid försäljningen är
skyldig återköpa fartyget.
Lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1936.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Einar Kördel.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Svensk undersåte, svenskt handelsbolag samt aktiebolag, vars styrelse har
sitt säte här i riket och består av aktieägare, som äro svenska undersåtar, må
icke genom köp eller byte förvärva utländskt fartyg, som vid tidpunkten för
förvärvet är 20 år eller äldre eller icke innehar högsta klass i någon av Konungen
godkänd klassificeringsanstalt, ej heller så stor andel i dylikt fartyg
att fartyget genom förvärvet skulle bliva svenskt.
2§-
Det i 1 § stadgade förbudet skall icke äga tillämpning å fartyg, vars bruttodräktighet
icke uppgår till etthundra registerton, eller å fartyg, som icke
är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes förskaffande, ej heller
å pråmfartyg eller fartyg, som är avsett att avriggas till pråmfartyg.
3 §•
Sluter någon i strid mot bestämmelserna i denna lag avtal om förvärv av
utländskt fartyg eller andel i sådant fartyg, vare avtalet ogillt.
4 §•
Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar äger där särskilda omständigheter
därtill föranleda meddela undantag från bestämmelserna i 1 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255-
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 april
1936.
Närvarande:
justi tierådet Afzelius,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 9
april 1936 hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för deli
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade expeditionschefen Gösta Engzell.
Lagrådet yttrade:
I förslaget hava uttryckligen angivits de rättssubjekt mot vilkas förvärv
av utländskt tonnage förbudet är riktat. Den ledande synpunkten har varit
att med förbudet träffa vissa förvärv som skulle medföra att ett utländskt
fartyg av angiven beskaffenhet skulle bliva svenskt i sjölagens bemärkelse.
För ernående av detta syfte torde det dock knappast vara nödvändigt eller
lämpligt att i en lag av förevarande beskaffenhet ingå på frågan vilka rättssubjekt
som enligt gällande rätt kunna med nämnda verkan förvärva fartyg.
Lagrådet hemställer fördenskull att åt huvudstadgandet gives ungefär
det innehåll att utländskt fartyg eller andel i sådant fartyg, om fartyget är
av den i förslaget angivna beskaffenheten, ej må genom köp eller byte förvärvas
under sådana förhållanden att fartyget till följd av förvärvet skulle
bliva att anse såsom svenskt.
I övrigt föranleder förslaget ej erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 255.
3
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 april 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, lagrådets denna dag avgivna
utlåtande över det den 9 april 1936 till lagrådet remitterade förslaget till
lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg m. m.
Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen,
att 1 § i förslaget omarbetats i enlighet med vad lagrådet hemställt,
samt att i samband härmed vissa jämkningar av redaktionell art vidtagits
i förslaget i övrigt.
Under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen
syntes kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners
avlåtande i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer departementschefen
härefter, att förslaget i dess sålunda ändrade skick måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
366847. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. a1 i texten
- 1LU 1936:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. •; ■ • "M.V : .. '' id • • • s. 1 i texten