Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt J. P. Styrman i Karungi för förluster i anledning av inköp av vissa besittningsrätter

1936-05-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:264, Angående ersättning åt J. P. Styrman i Karungi för förluster i anledning av inköp av vissa besittningsrätter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

1

Xr 264.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående ersättning åt

J. P. Styrman i Karungi för förluster i anledning av

inköp av vissa besittningsrätter; given Stockholms

slott den 8 maj 1936.

■ .*•"/! ; ; >"• •>... ’•* : ■ l.A - C lii.--.*

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj

1936.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Wigforss, Möller, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I två särskilda, den 15 januari 1936 till Kungl. Majit ingivna ansökningar

bär hemmansägaren J. P. Styrman i Karungi anhållit örn vidtagande av

sådana åtgärder, att Styrman snarast möjligt måtte återfå tillhopa 20,002

kronor 9 öre, utgörande förluster i anledning av inköp av besittningsrätter

till dels krononybygget Vs mantal Tärendö nr 35 i Tärendö socken, dels krononybygget

Vs mantal Saittajärvi nr 10 i samma socken.

Av den i ärendet förebragta utredningen inhämtas bland annat följande.

Vs mantal Tärendö nr 35.

Genom åbobrev den 11 februari 1921 antog länsstyrelsen i Norrbottens

län Simon Eriksson (Jalokorva) till ständig åbo å »kronohemmanet» Vs mantal

Tärendö nr 35 i Tärendö socken.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 264.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 264-

Sedan vid utmätningsförrättningar i december 1926 och mars 1927 besittningsrätten

till »kronohemmanet Vs mantal nr 35 Jalokorva» tagits i mät

för viss Eriksson Jalokorvas gäld, anförde denne hos länsstyrelsen besvär

över utmätningarna, därvid han yrkade, att enär ifrågavarande fastighet

vöre krononybygge samt besittningsrätten till krononybyggen icke kunde

tagas i mät, utmätningarna måtte upphävas.

Länsstyrelsen yttrade i utslag den 20 april 1927: Enär ifrågavarande kronohemman

blivit genom länsstyrelsens utslag den 1 december 1880 avvittrat,

därvid hemmanet för den detsamma då tillagda ökeskatten beviljats tolv frihetsår,

räknat från och med år 1881 till och med år 1892, vid vilken sistnämnda

tidpunkt hemmanet alltså inträtt i full skattskyldighet med kronohemmans

natur, samt vid sådant förhållande åborätten till hemmanet, som

ostridigt innehades av Eriksson Jalokorva, borde för dennes gäld kunna i

mät tagas, prövade länsstyrelsen lagligt ogilla besvären.

Svea hovrätt, varest Eriksson Jalokorva fullföljde talan, fann i utslag den

25 november 1927 ej skäl göra ändring i länsstyrelsens utslag.

Vid den 20 december 1927 av dåvarande landsfiskalen i Korpilombolo

distrikt August Schaerström förrättad exekutiv auktion å »besittningsrätten

till kronohemmanet Vs mantal nr 35 Jalokorva i Tärendö socken» inropades

densamma av Styrman för 8,300 kronor. Köpeskillingen erlades omedelbart

och fördelades i vanlig ordning mellan borgenärerna. Styrman var själv

icke borgenär.

Genom resolution den 23 oktober 1928 blev Styrman av länsstyrelsen efter

ansökan tills vidare antagen till åbo å förenämnda »kronohemman». I samtidigt

utfärdad kungörelse föreläde länsstyrelsen den, som förmenade sig äga

bättre rätt till åboskapet ifråga och ville göra denna sin rätt gällande, att

inom natt och år från kungörelsens uppläsande i Tärendö församlings kyrka

hos länsstyrelsen anmäla och fulltyga denna sin rätt och därvid nedsätta den

erlagda köpeskillingen vid äventyr, om detta underlätes, att all vidare talan

ansåges försutten.

Inom den sålunda förelagda tiden anförde Daniel Henriksson såsom god

man för förre åbon Simon Eriksson Jalokorvas omyndige son Urho liljas

Eriksson klander mot den villkorliga inrymningen och yrkade, att nämnde

Urho Uljas Eriksson måtte meddelas inrymning i krononybygget.

Genom utslag den 31 oktober 1930 utlät sig länsstyrelsen: Enär den betingade

köpeskillingen icke inom föreskriven tid hos länsstyrelsen blivit nedsatt,

så funne sig länsstyrelsen förhindrad att upptaga de av Henriksson för

Urho Uljas Erikssons räkning framställda anspråk på åborätten ifråga till

vidare prövning; och bomme länsstyrelsen i följd härav, sedan utslaget vunnit

laga kraft eller efter anförda besvär blivit fastställt, att på därom gjord

framställning utfärda åbobrev för Styrman å »kronohemmanet» Vs mantal

Tärendö nr 35.

Kammarkollegiet, där Henriksson besvärade sig, yttrade i utslag den 25

juni 1932: Kollegiet hade inhämtat, att fastigheten Tärendö nr 35 i Tärendö

socken beviljats till anläggning den 22 oktober 1827 under namn av Jalokorva

och den 1 mars 1865 provisionelit skattlagts till Ve4 mantal samt ge
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264-

3

noin länsstyrelsens avvittringsutslag den 1 december 1880 åsatts 1/8 mantal

med 12 frihetsår för ökeskatten, 7/64 mantal, att räknas till och med år 1892;

och enär fastigheten således tillkommit i den för anläggning av krononybygge

stadgade ordning och förty vöre att anse såsom krononybygge, alltså och

då jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 2 juni 1876 och kammarkollegiets kungörelse

den 7 juli 1876 löseskillings nedsättande i förevarande fall icke utgjorde

förutsättning för prövning av Henrikssons talan, prövade kollegiet

lagligt att med undanröjande av länsstyrelsens utslag den 31 oktober 1930

visa målet åter till länsstyrelsen för ny, laglikmätig handläggning.

Därefter prövade länsstyrelsen genom utslag den 21 oktober 1932 skäligt

förklara Daniel Henriksson i egenskap av god man för Urho liljas

Eriksson närmast berättigad till åboskapet å ifrågavarande fastighet, i följd

varav länsstyrelsen, sedan utslaget vunnit laga kraft eller efter anförda besvär

blivit fastställt, komme att på därom gjord framställning utfärda åbobrev

å fastigheten för Daniel Henriksson i egenskap av god man för Urho

Uljas Eriksson.

Efter det Styrman häröver anfört besvär hos kammarkollegiet, fann kammarkollegiet

i utslag den 7 juni 1933 ej skäl göra ändring i länsstyrelsens

utslag den 21 oktober 1932.

Styrman anförde besvär hos Kungl. Majit och yrkade, att Kungl. Majit

måtte, med ändring av kammarkollegiets utslag, förklara Styrman berättigad

till åboskapet å ifrågavarande fastighet eller, därest detta yrkande icke

kunde bifallas, att länsstyrelsen, Schaerström såsom förrättare av den

exekutiva auktionen eller annan, som därtill kunde anses ansvarig, måtte

förpliktas att till Styrman utgiva ersättning för den erlagda köpeskillingen

jämte ränta ävensom för de födorådsförmåner, som han ålagts utgiva eller

komme att få utgiva till förre åbons fader.

Kungl. Majit (i regeringsrätten) fann i utslag den 22 maj 1934 ej skäl

att göra ändring i kammarkollegiets sistnämnda utslag. Av Styrman hos

Kungl. Majit framställt yrkande om ersättning för den av honom erlagda

köpeskillingen jämte ränta därå ävensom för födorådsförmåner kunde icke

i nu förevarande ordning upptagas till prövning.

Sina förluster i avseende å förevarande fastighet har Styrman i ansökningen

till Kungl. Majit upptagit till »14,677 kronor 9 öre». Beloppet har

specificerats sålunda:

Köpeskillingen ............................................ 8,300: —

Utbetalat födoråd till Erik Jalokorva

för år 1928 532:45

» » 1929 ...................................... 350: —

» » 1930 ...................................... 266:28

» » 1931 ...................................... 345: —

» » 1932 406:95

1,900: 68.

Ränta efter 6 procent å förestående poster från resp. utbetalningsdagar

till 20/12 1935 ...............................

4,476: 21.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 264-

Beträffande yrkandet om ersättning för utgivet födoråd är i ärendet upplyst,

att Svea hovrätt genom dom den 4 april 1930 förpliktat Styrman att

till Erik Jalokorva i Tärendö utgiva värdet av under år 1928 förfallet födoråd

med 394 kronor 95 öre jämte ränta och rättegångskostnader. Hovrätten

fann i målet ådagalagt, att vid den exekutiva försäljningen av åborätten

i december 1927, då Styrman inropat samma rätt, förbehåll gjorts för beståndet

av födorådsförmåner, som Erik Jalokorva i köpebrev den 12 mars

1917 betingat sig av Simon Jalokorva, samt att Styrman, vilken under år

1928 utövat åborätten, icke visat något förhållande på grund varav Styrman

det oaktat kunde undgå att till Erik Jalokorva gälda ersättning för de enligt

köpebrevet under samma år förfallna födorådsförmånerna, som ostridigt

icke utgivits. På grund av hovrättens dom har Styrman till Erik Jalokorva

utgivit kapital, ränta samt rättegångs- och cxekutionskostnader med tillhopa

532 kronor 45 öre, varefter han, såvitt av ingivna handlingar kunnat

utrönas, till denne utbetalat utan rättegång 350 kronor för år 1929, 266

kronor 28 öre för år 1930 och 245 kronor för år 1931, samt på grund av

domstols utslag 406 kronor 95 öre, därav 321 kronor kapital, för år 1932.

Över Styrmans ansökningar lia utlåtanden infordrats från statskontoret

och länsstyrelsen i Norrbottens län.

På begäran av länsstyrelsen inkom Styrman med utredning angående

sina inkomster från och utgifter för nu ifrågavarande lägenhet under den

tid han innehaft densamma. Såsom inkomster redovisades därvid upplupet

arrende och vinst å avverkad skog med tillhopa 806 kronor samt såsom utgifter

i olika poster tillhopa 1,042 kronor. Av de uppgivna utgiftsposterna

avsågo fyra å sammanlagt 329 kronor processkostnader, avgifter för resolutioner

o. dyl., varemot återstående 713 kronor hänförde sig till utlägg för

reparationer och försäkringspremier.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt utlåtande anfört:

Som av handlingarna framgår har utmätningsmannen ansett fastigheten

vara av kronoliemmans natur, och samma uppfattning bär även länsstyrelsen

haft åtminstone vid tidpunken för »fastighetens» försäljning. På

grund av bördstalan har emellertid fastigheten genom Kungl. Maj:ts utslag

den 22 maj 1934 blivit Styrman frånvunnen, utan att han fått återbekomma

den erlagda köpeskillingen eller utbetalta födoråd.

Med hänsyn härtill och då Styrman otvivelaktigt varit i god tro vid förvärvet

av besittningsrätten till fastigheten samt utan eget förvållande blivit

fråntagen densamma, synes billighetsskäl tala för att Styrman erhåller skälig

gottgörelse för havda kostnader med anledning av »fastighetsförsäljningen».

På grund av det sagda och vad handlingarna i övrigt innehålla får länsstyrelsen

hemställa örn bifall till ansökningen på så sätt, att Styrman av

statsmedel beredes ersättning med i runt tal 9,785 kronor enligt följande

beräkningsgrunder:

köpeskilling .................... kronor 8,300: —

födoråd ........................ .» 1,577:23 kronor 9,877:23

avgår beräknad nettointäkt av fastigheten

........................................ » 93: —

återstår kronor 9,784: 23.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264-

5

Någon ränta synes Styrman knappast kunna göra anspråk på. Skulle

emellertid han anses berättigad härtill, torde räntan böra beräknas elter

högst 5 procent, varjämte hänsyn bör tagas till att en avsevärd tid förflutit

sedan Kungl. Maj:ts förutnämnda utslag givits och Styrmans ifrågavarande

ansökan inkommit till Kungl. Majit.

Statskontoret har i likhet med länsstyrelsen ansett billighetsskäl tala för

att Styrman erhölle viss ersättning för den förlust, han lidit genom att besittningsrätten

till krononybygget utan hans eget förvållande frånhänts honom.

Beträffande ersättningsbeloppets storlek anför statskontoret:

Under de år, Styrman besuttit fastigheten, torde han — förutom under år

1930, då enligt vad som framgår av de av länsstyrelsen införskaffade uppgifterna

till Styrman i arrende kontant erlagts 200 kronor — hava disponerat

den årliga avkastningen från fastigheten. I ärendet föreligger icke någon

utredning, till vilket belopp denna avkastning kan uppskattas. Enligt ämbetsverkets

mening synes under sådana förhållanden värdet av Styrmans

nytta av fastigheten kunna antagas motsvara hans utgifter för densamma,

däri inberäknat ränta å nedlagt kapital, utgivna belopp för födoråd samt vad

som åtgått till nödigt underhåll av densamma. De av Styrman vidtagna åtgärderna

för fastighetens underhåll synas icke hava varit av den omfattning,

att någon värdestegring å fastigheten inträffat, utan torde blott vara att hänföra

till sådant underhåll av byggnader och övriga fastighetens tillhörigheter,

som varit nödvändigt, för att icke något skulle försämras.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes enligt statskontorets mening den

ersättning, som bör tillerkännas Styrman, bestämmas till samma belopp som

köpeskillingen för besittningsrätten, 8,300 kronor. Därest icke sjunde eller

nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter anses böra tagas i anspråk för

anvisande av nämnda belopp, lärer riksdagens medverkan vara erforderlig

och proposition böra avlåtas med hemställan, att för ifrågavarande ändamål

ett belopp av 8,300 kronor måtte från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter

ställas till förfogande.

Vs mantal Saittajärvi nr 10.

Genom åbobrev den 25 oktober 1917 antog länsstyrelsen i Norrbottens län

Isak Hjalmar Lindberg till ständig åbo å Vs mantal Saittajärvi nr 10 i

Tärendö socken.

Sedan Isak Hjalmar Lindberg av Korpilombolo tingslags häradsrätt försatts

i konkurs, försålde förvaltaren i konkursen, förenämnde Schaerström,

med rättens ombudsmans medgivande å offentlig auktion den 18 juli 1928

till Styrman besittningsrätten till »kronohemmanet Vs mantal Saittajärvi» för

en köpeskilling av 3,750 kronor. Styrman var icke borgenär i konkursen.

Hos länsstyrelsen anhöll sedermera Styrman med företeende av bevis, utvisande

att köpeskillingen för besittningsrätten blivit till konkursförvaltaren

erlagd, att länsstyrelsen måtte inrymma Styrman i åborätten till nämnda

fastighet.

Styrman blev därefter genom länsstyrelsens resolution den 20 mars 1931

antagen tillsvidare till åbo å »kronohemmanet» Vs mantal Saittajärvi nr 10.

Genom samtidigt utfärdad kungörelse föreläde länsstyrelsen den, som för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

menade sig äga bättre rätt till åboskapet och ville göra densamma gällande,

att inom natt och år från kungörelsens uppläsande i församlingskyrkan hos

länsstyrelsen skriftligen anmäla och fulltyga denna sin rätt och därvid nedsätta

den erlagda köpeskillingen vid äventyr, om sådant underlätes, att all

vidare talan ansåges försutten.

Inom den sålunda förelagda tiden anhöll Isak Hjalmar Lindbergs änka

Märta Maria Karlsson i egenskap av förmyndare för sin och Isak Hjalmar

Lindbergs omyndiga dotter Eva Elisabet Lindberg, att länsstyrelsen måtte

inrymma Eva Elisabet Lindberg i åborätten till fastigheten.

I utslag den 31 maj 1932 fann länsstyrelsen på anförda skäl med stöd av

bestämmelserna i kungl, brevet den 5 och kammarkollegiets kungörelse den

29 februari 1808 lagligt förklara Eva Elisabet Lindberg framför Styrman berättigad

till åboskapet å krononybygget Vs mantal Saittajärvi nr 10.

I häröver hos kammarkollegiet anförda besvär yrkade Styrman att framför

Eva Elisabet Lindberg förklaras berättigad till åboskap å ovannämnda

krononybygge, eller, därest detta yrkande icke kunde bifallas, att kammarkollegiet

måtte förplikta dem, som vore ansvariga för försäljningen till klaganden

av åborätten till krononybygget, att till Styrman återbära den av honom

för åborätten erlagda köpeskillingen, 3,750 kronor, jämte ränta.

I utslag den 23 september 1932 yttrade kammarkollegiet: Kammarkolle
giet

hade inhämtat, att fastigheten Saittajärvi nr 10 beviljats till anläggning

den 15 juni 1855 och den 27 december 1877 provisionellt skattlagts till 1/12

mantal samt genom länsstyrelsens avvittringsutslag den 1 december 1880

åsatts Vs mantal med 16 frihetsår för ökeskatten, V24 mantal, att räknas från

och med år 1881 till och med år 1896, dock så att halv skatt skulle erläggas,

sedan 3U av frihetsåren gått till ända eller från och med år 1893; och enär

fastigheten således tillkommit i den för anläggning av krononybygge stadgade

ordning och förty vore att anse såsom krononybygge, och då jämlikt

kungl, brevet den 2 juni 1876 och kammarkollegiets kungörelse den 7 juli

1876 löseskillings nedsättande i förevarande fall icke utgjorde förutsättning

för prövning av Eva Elisabet Lindbergs antagande till åbo, alltså och då Eva

Elisabet Lindberg jämlikt stadgandena i kungl, brevet den 5 och kammarkollegiets

kungörelse den 29 februari 1808 vore berättigad till åboskapet före

Styrman, funne kammarkollegiet ej skäl att göra ändring i länsstyrelsens utslag.

Klagandens alternativt framställda yrkande örn återbäring till honom

av den erlagda köpeskillingen kunde av kammarkollegiet ej upptagas till

prövning.

Styrman fullföljde sin talan, men enligt utslag den 14 februari 1934 fann

Kungl. Majit (i regeringsrätten) ej skäl göra ändring i kammarkollegiets utslag.

I sin förenämnda ansökan till Kungl. Majit har Styrman hemställt örn utbekommande

av ersättning för den utgivna köpeskillingen 3,750 kronor jämte

ränta härå 1,575 kronor.

Enligt en av Styrman till länsstyrelsen i Norrbottens län ingiven sammanställning

lia hans inkomster från lägenheten — i form av vinst å skogsför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

säljning samt uppburet arrende — uppgått till 669 kronor samt utgifterna

för densamma till 820 kronor, därav 616 kronor för reparationer o. dyl. och

204 kronor för kostnader hos olika myndigheter i anledning av förvärvet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande över ansökningen framhållit,

att konkursförvaltaren och rättens ombudsman i konkursen ansett fastigheten

vara av kronohemmans natur och att även länsstyrelsen haft samma

uppfattning, åtminstone vid tidpunkten för »fastighetens» försäljning. Av

samma skäl, som anförts beträffande Styrmans först omförmälda ansökan,

har länsstyrelsen funnit billighetsskäl tala för att Styrman erhölle skälig

gottgörelse av statsmedel för kostnader med anledning av »fastighetsförsäljningen».

Länsstyrelsen har funnit ersättningsbeloppet böra bestämmas till

i runt tal 3,700 [3,750 — (669 — 616)] kronor. I fråga om räntan har länsstyrelsen

uttalat samma uppfattning som i förstnämnda ärende.

Statskontoret har under åberopande av vad ämbetsverket anfört i sitt utlåtande

rörande först omförmälda ansökan hemställt, att Styrman måtte

tillerkännas ersättning i nu förevarande avseende med ett belopp, motsvarande

den för besittningsrätten till Vs mantal Saittajärvi erlagda köpeskillingen,

3,750 kronor. Rörande sättet för anvisande av medel härför har

statskontoret gjort enahanda uttalande som i fråga örn den föregående ansökningen.

I likhet med de hörda myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att DepartementsStyrman

beredes viss ersättning av statsmedel för de oförvållade förluster, chefen.

som han lidit i anledning av inköpen av ifrågavarande besittningsrätter och

för vilka icke heller någon myndighet torde kunna göras ansvarig. Beträffande

storleken av ersättningen vill jag ansluta mig till statskontorets uppfattning,

att gottgörelsen bör begränsas till beloppet av de utgivna köpeskillingarna,

tillhopa 12,050 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att till ersättning åt J. P. Styrman i Karungi för förluster

i anledning av inköp av besittningsrätter till krononybyggena

Vs mantal Tärendö nr 35 och Vs mantal Saittajärvi nr 10

i Tärendö socken må av det i riksstaten för budgetåret 1935/

1936 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utgå

ett belopp av 12,050 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt J. P. Styrman i Karungi för förluster i anledning av inköp av vissa besi s. 5 i texten
  2. SU 1936:140 Statsutskottets utlåtande Nr 140 s. 5 i texten