Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande av reparatören H. C. T. Lund oriktigt uppburna dyrtidstillägg

1936-01-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:33, Angående efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande av reparatören H. C. T. Lund oriktigt uppburna dyrtidstillägg

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 33.

7

Nr 33.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

av återbetalningsskyldigheten beträffande

av reparatören H. C. T. Lund oriktigt uppburna

dyrtidstillägg; given Stockholms slott den 17 januari

1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maji Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1936.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I skrivelse den 22 juni 1935 har telegrafstyrelsen gjort framställning örn

befrielse för reparatören vid telegrafverket Henry Charles Teodor Lund i

Skurup från skyldighet att återbetala för mycket uppburet dyrtidstillägg

(barntillägg). Innan jag redogör för denna framställning, torde jag få erinra

om gällande bestämmelser för åtnjutande av dylikt tillägg.

Jämlikt §§ 3 och 4 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst skall till be
-

rn 86

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 33.

fattningshavare vid, bland annat, telegrafverket, vilken vid början av det

kalenderkvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget avser, på grund av

försörjningsplikt underhållit barn under 16 års ålder, utgående dyrtidstillägg

ökas med ett belopp, räknat efter 4 kronor för månad och varje sålunda underhållet

barn, dock högst med det belopp, vartill det procentuella dyrtidstilllägget

för motsvarande tid uppgår. Enligt de i samma kungörelse meddelade

tillämpnings- och utbetalningsföreskrifterna har befattningshavare, som anser

sig berättigad till sådan förhöjning av dyrtidstillägget, att hos den myndighet

eller tjänsteman, som utbetalar hans avlöning, därom göra anmälan samt,

därest vederbörande så påfordrar, styrka det förhållande, varpå han grundar

sitt anspråk i sådant avseende.

Till stöd för sin framställning anför telegrafstyrelsen:

Reparatören Lund hade, sedan han på sin tid å av styrelsen fastställd

blankett till vederbörande avlämnat anmälan för erhållande av barntillägg,

uppburit sådant tillägg bland annat för sonen Stig Rudolf Helmer, född den

28 mars 1919.

I samband med utbetalning av avlöning till Lund för april månad 1935,

från och med vilken månad barntillägget skulle upphöra att utgå för ifrågavarande

barn på grund därav att detsamma den 28 mars 1935 skulle uppnått

16 års ålder, hade uppdagats, att barnet avlidit redan den 4 februari 1925.

Till Lund hade alltså felaktigt utbetalats för mycket dyrtidstillägg för tiden

från och med den 1 april 1925 till och med den 31 mars 1935 med sammanlagt

480 kronor.

Genom telegrafverkets linjedirektör i Malmö hade Lund, såsom den från

vilken det felaktigt utbetalda beloppet i sista hand skulle komma att utkrävas,

nu anhållit att bliva befriad från skyldighet att återbetala beloppet i fråga.

Den förutnämnda anmälan, som Lund på sin tid avgivit, hade bland annat

innehållit förbindelse att till den redogörare, som utbetalade avlöningen,

omedelbart skriftligen anmäla inträffade förändringar i uppgivna förhållanden

rörande försörjningsplikt mot barn. Den omständigheten, att Lund icke, på

sätt som han förbundit sig, skriftligen till vederbörande avlöningsutbetalare,

telegrafkommissarien i Ystad, anmält det ifrågavarande barnets frånfälle,

syntes icke böra allt för hårt läggas honom till last, då såsom i förevarande

fall en dylik, flera år före dödstillfället å tryckt blankett avgiven förbindelse

mänskligt sett lätt kunde falla vederbörande ur minnet. Däremot förefölle

det, enligt vad som vid verkställd undersökning i ärendet framgått, troligt

att Lund muntligen meddelat dåvarande telegrafkommissarien i Ystad örn

barnets frånfälle, nämligen då han i anledning härav hos denne anhållit örn

tre dagars semester. Helt säkert hade Lund därvid dock icke berört den förändring

å beräkningen av honom tillkommande dyrtidstillägg, som skulle föranledas

av dödsfallet. Lunds glömska i detta avseende vid ett dylikt tillfälle

syntes också fullt förklarlig. Telegrafkommissarien hade vid nämnda tillfälle

näppeligen haft anledning att lägga på minnet, att dödsfallet kunde medföra

inverkan på beräknandet av dyrtidstillägget åt Lund. Då anmälan icke

skett på föreskrivet sätt, syntes denna underlåtenhet formellt sett icke kunna

läggas telegrafkommissarien till last.

Den felaktiga utbetalningen av dyrtidstillägg till Lund hade upptäckts därigenom

att Lund, då han erhållit sin avlöning för april månad 1935, hos

telegrafkommissarien i Ystad efterhört orsaken till att hans avlöning minskats

från och med nämnda månad. Det förhållandet, att Lund själv givit anledning

till att den felaktiga utbetalningen uppdagats, syntes otvetydigt visa, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 33.

Lund icke avsiktligen underlåtit att på föreskrivet sätt anmäla dödsfallet eller

att i övrigt beröra dess sammanhang med beräkningen av dyrtidstillägg. Då

Lund den 1 december 1936 komme att avgå med pension, torde det komma

att för honom kännas bittert att så i sista skedet av en lång och plikttrogen

tjänstetid vid telegrafverket nödgas återbära en del av den avlöning, han därunder

uppburit.

Örn Lunds personliga förhållanden upplyser telegrafstyrelsen:

Lund vore född den 27 november 1876 och komme alltså att avgå med pension

ur telegrafverkets tjänst från och med den 1 december 1936. Lund hade

hustru och fyra barn, en dotter och tre söner i åldern 21—25 år, av vilka

dottern hade anställning som biträde å sjukhus och de tre sönerna vore anställda

som linjearbetare vid telegrafverket. Två av sönerna hade emellertid

hittills endast kunnat erhålla säsongarbete och saknade arbete under vintermånaderna.

I fråga örn Lunds ekonomiska förhållanden hade inhämtats, att

han visserligen sedan år 1921 ägde en mindre fastighet i Skurup, taxeringsvärderad

till 14,000 kronor, men att han enligt uppgift häftade i skuld för

ifrågavarande fastighet med 12,000 kronor.

I fortsättningen erinrar telegrafstyrelsen örn det av riksdagen i skrivelse

den 10 april 1935, nr 156, gjorda uttalandet, att riksdagen — för att vederbörande

icke skulle bibringas den uppfattningen, att staten vid fel eller försummelser

från deras sida eftergiver uppkomna ersättningsanspråk — ville

fästa uppmärksamheten på nödvändigheten av att från statens sida efterskänkande

av ådömd betalningsskyldighet skedde endast i undantagsfall och

när särskilda förhållanden betingade ett dylikt medgivande samt att befrielse

icke borde lämnas i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna

verkligen påkallat. I anslutning härtill anför styrelsen vidare:

Styrelsen kunde icke finna annat än att särskilda förhållanden i förevarande

fall förelåge, som motiverade ett medgivande örn befrielse från återbetalningsskyldighet.

Denna befrielse syntes i betraktande av de föreliggande

omständigheterna icke böra begränsas till ett delvis efterskänkande, så mycket

mindre som det syntes ganska påtagligt, att Lund — liksom säkerligen mångå

andra anställningshavare — icke själv kontrollerat, huru hans månadsavlöning

uträknats, utan förtroendefullt godtagit avlöningslistans belopp. Lunds lön

hade alltifrån år 1921 utgått med oförändrat belopp och de växlingar i hans

totala avlöning, som sedan den tiden inträffat, hade varit betingade av ändringar

beträffande dyrtidstilläggets beräknande. Då ändring skett i grunderna

för dyrtidstilläggets beräknande eller av indextalet — varom personalen

underrättades genom styrelsens cirkulär — hade Lund givetvis förstått, att

slutsumman av hans aviöning för månaden bort undergå ändring. Att Lund

vid löneutbetalningstillfället den 30 april 1935 gjort anmärkning, hade synbarligen

berott på att han då icke känt till någon omständighet, som bort

föranleda ändring uti dyrtidstilläggets storlek.

Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker telegrafstyrelsen den av

Lund gjorda framställningen och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen, att Lund måtte befrias från skyldighet att återbetala av honom

för mycket uppburet barntillägg.

Statskontoret har i utlåtande den 27 juli 1935 anfört:

På grund av det av riksdagen i skrivelse den 10 april 1935 (nr 156) gjorda

uttalandet i fråga örn efterskänkande från statens sida av ådömd betalningsskyldighet

måste det givetvis framstå såsom i viss mån tveksamt, huruvida

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 32—33. 124 3,! 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Majds proposition nr 33.

befrielse från återbetalning av till Lund för mycket utbetalt dyrtidstillägg

borde ifrågakomma. Med hänsyn till i ärendet omförmälda omständigheter

ansåge sig statskontoret dock böra ifrågasätta, örn icke telegrafstyrelsens i

detta avseende gjorda framställning måste anses avse ett sådant fall, där efterskänkande

av statens fordringsanspråk vore befogat. Statskontoret hade för

den skull intet att erinra mot att framställning i sådant syfte gjordes hos

riksdagen.

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall och i betraktande av

Lunds ekonomiska ställning och förhållanden i övrigt finner jag, i anslutning

till vad telegrafstyrelsen och statskontoret anfört, skäligt, att återbetalningsskyldigheten

beträffande ifrågavarande, av Lund under åren 1925—1935

oriktigt uppburna dyrtidstillägg efterskänkes.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande, av

reparatören Henry Charles Teodor Lund oriktigt uppburna dyrtidstillägg

må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:26 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av åt enbet alving sskyldigheten beträffande av reparatören H. C. T. Lu a1 i texten
  2. SU 1936:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande av reparatören H. C. T. Lund oriktigt uppb a1 i texten