Med förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m
1936-02-21 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:35, Med förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m
Dokumentets text
Kungl. Majits proposition nr 35.
1
Nr 35.
Kungl.| Majlis proposition till riksdagen med förslag till
lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av
fönsterglas m. m.; given Stockholms slott den 21
februari 1936.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till
lag örn arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m. samt
lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn
arbetstidens begränsning,
dels ock inhämta riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1934 antaget förslag till konvention angående
arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Östen Undén.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 35.
178 86 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Förslag
till
Lag
om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å arbete för tillverkning av fönsterglas eller av
annat glas som allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas,
därest arbetet bedrives med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår
utan avbrott jämväl under sön- och helgdagar.
2 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars
rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete
är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
3§-
1 mom. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre
sammanlagd tid, än att arbetstiden, raster oräknade, för en tidrymd av högst
fyra veckor motsvarar 42 timmar i veckan.
2 mom. Tillika skall iakttagas,
a) att arbetet skall bedrivas med minst fyra skiftlag;
b) att varaktigheten av ett arbetsskift ej må överskrida 8 timmar; samt
c) att vilotiden mellan två skift för samma skiftlag icke må understiga
16 timmar; dock att denna tidrymd, i den mån så finnes nödigt, må förkortas
vid tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.
4§-
Har natur- eller olyckshändelse, oväntad utevaro av en eller flera medlemmar
av ett skiftlag eller annan oförutsedd omständighet vållat väsentlig
rubbning i ett glasbruks drift eller ock medfört överhängande fara för sådan
rubbning eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare, i den mån
så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver
3
Kungl. Maj:ts .proposition nr 35.
tid, sorti angives i 3 § 1 moni. och 2 mom. b), samt utan iakttagande av den
i 3 § 2 mom. c) stadgade vilotid. Örn sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två
dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten. 9
5§-
Rörande arbetares användande till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivaren
att senast den första söckendagen i näst därpå följande kalendervecka
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär, som
fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva, att
anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än nu
angivits.
Arbetarna äga rätt att genom utsedd representant på anfordran erhålla
del av övertidsjournalen.
Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journal eller annan handling,
däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst
tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då sista
anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.
6 §•
Angående arbetsrådets behandling av ärenden enligt denna lag skola i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 9 § lagen den 16 maj 1930 örn
arbetstidens begränsning.
7 §•
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den
29 juni 1912 örn arbetarskydd.
2 mom. Å arbetsställe skola å lämplig plats finnas anslagna ej mindre
denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar och slutar
för varje skiftlag.
8 §•
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Är arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen
till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när lian varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
9 §•
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 4 §, eller att iakttaga vad enligt 5 § eller 7 § 2 mom. åligger honom,
straffes med dagsböter.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som "avses i 5 §, straffes med dagsböter, ej under fem.
10 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
11 §•
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts propositim nr 38.
6
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om
arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Denna lag —--här nedan.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete, som — — — — — —-----------—
---—---—----------eller badinrättning,
k) sådant arbete i hotell-, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande,
l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans
bostad,
m) arbete, som omförmäles i lagen örn arbetstiden vid automatisk tillverkning
av fönsterglas m. m.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
6
Kungl. Majus proposition nr 35.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, "Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes- och justitiedepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Utredning har sedan någon tid pågått rörande upptagande i svensk lagstiftning
av bestämmelserna i ett å den internationella arbetsorganisationens
konferens i Genéve år 1984 antaget förslag till konvention angående arbetstiden
i automatiska fönsterglasbruk. Jag anhåller nu att få anmäla denna
fråga.
Forslaget i allmänhet.
Konventionens innehåll.
Konventionen äger tillämpning å personer, som i varandra avlösande skift
arbeta med nödvändigtvis kontinuerliga förrättningar i fönsterglasbruk, vilka
med tillhjälp av automatiska maskiner framställa fönsterglas eller annat glas
med samma egenskaper och skiljande sig från fönsterglas allenast i avseende
å tjocklek och övriga dimensioner. Såsom nödvändigtvis kontinuerlig är att
anse varje förrättning, som med hänsyn till den automatiska och kontinuerliga
tillförseln av smält glas och maskinernas gång nödvändigtvis måste utföras
utan avbrott vid någon tid på dagen eller natten eller i veckan (art. 1).
De personer, å vilka konventionen äger tillämpning, skola sysselsättas enligt
ett system, som innebär användande av minst fyra skiftlag. Arbetstiden
må icke i medeltal överskrida 42 timmar i veckan, och skall nämnda medeltal
beräknas med hänsyn till en tidrymd av högst fyra veckor. Ett arbetsskift
får icke räcka längre än 8 timmar. Ett och samma skiftlag skall mellan arbetsskiften
åtnjuta en vilotid av minst 16 timmar; dock att, där så är nödigt, den
sålunda bestämda tiden må förkortas vid den periodiska växlingen av skiftlagens
timplan (art. 2).
I den mån så är nödvändigt till undvikande av allvarlig rubbning av företagets
normala drift kunna avvikelser göras från reglerna örn arbets- och vilotid
i fall av inträffad eller hotande olyckshändelse, i fall trängande arbete
måste utföras å maskiner eller andra driftsinrättningar, i fall av »force
majeure» samt för att möta oförutsedd frånvaro av en eller flera medlemmar
av ett skiftlag. För de övertidstimmar, som i dylika fall utgjorts, skall lämplig
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
gottgörelse givas på sätt som bestämmes i den nationella lagstiftningen eller
genom avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer
(art. 3).
För att underlätta en effektiv tillämpning av konventionen åläggas arbetsgivarna
vissa skyldigheter. Arbetsgivare bör sålunda medelst anslag, anbragta
på i ögonen fallande sätt inom anläggningen eller på andra lämpliga ställen,
eller på annat av vederbörande myndighet godkänt sätt tillkännagiva de tider
då arbetet för varje skiftlag börjar och slutar. Han bör vidare, sedan timplanen
tillkännagivits, icke förändra densamma utan meddelande därom på
sätt vederbörande myndighet godkänt. Slutligen bör han i en liggare anteckna
alla övertidstimmar, som utgjorts i förut omnämnda undantagsfall,
ävensom den därför givna gottgörelsen (art. 4).
Konventionen träder i kraft 12 månader efter det ratifikationer från två
medlemmar av internationella arbetsorganisationen registrerats av nationernas
förbunds generalsekreterare. Därefter träder konventionen i kraft för
varje medlem 12 månader från den dag, då dess ratifikation registrerats (art. 6).
Svensk översättning av konventionen torde få fogas såsom bilaga (Bilaga B)
till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Konventionen har hittills ratificerats endast av Norge.
öällande bestämmelser.
Enligt lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning må
arbetsgivare i regel icke använda arbetare till arbete under mer än 48 timmar
i veckan, därvid tillika skall iakttagas att arbetstiden per dygn icke överstiger
9 timmar. Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må dock annan
arbetstid tillämpas, örn därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid
för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan.
Från dessa i 4 § upptagna huvudregler medgiver emellertid lagen åtskilliga
undantag, bland annat för arbete som bedrives med tre skiftlag. Finnes sådant
arbete på grund av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar,
må enligt 5 § 2 mom. arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva
därför erforderligt undantag. Börande den närmare innebörden av lagens
övriga undantagsbestämmelser hänvisar jag till 5—7 och 10 §§ i lagen.
Förberedande behandling av frågan.
Innan konventionsförslaget antogs behandlades frågan förberedelsevis på
arbetskonferensens nästföregående sammanträde. Till grund för denna behandling
låg en av internationella arbetsbyrån år 1933 avgiven rapport. Av
denna framgick bland annat, att, medan fönsterglas tidigare framställdes
medelst blåsning för hand, detta förfaringssätt under senare år alltmera fått
vika för andra metoder, enligt vilka det smälta glaset med maskin dragés ut
till en skiva, som under dragningen avkyles. Dessa metoder anses av teknisktekonomiska
skäl kräva, att arbetet bedrives kontinuerligt. Emellertid förekommer
inom så kallade automatiska fönsterglasbruk även åtskilligt arbete,
8
Kungl. Majlis proposition nr 35.
vali avbrott utan olägenhet kan ske. Det kontinuerliga arbetet, vilket givetvis
måste uppdelas i skift, har för arbetarna medfört natt- och söndagsarbete, å
olika tider på dygnet infallande arbetsvila samt ofta även förlängd sammanlagd
arbetstid. Det minskade behovet av mänsklig arbetskraft har även medfört en
betydande arbetslöshet bland glasbruksarbetarna. I rapporten meddelades
vidare, att vid tiden närmast före rapportens avgivande de ledande fönsterglasproducerande
länderna, tillhörande arbetsorganisationen, voro i nu nämnd ordning
Belgien, Tjeckoslovakien, Tyskland och Frankrike, samt att skiftarbetet i
de automatiska fönsterglasbruken i olika länder var anordnat efter i huvudsak
tre skilda system, ett med 56, ett med 48 och ett med 42 timmars genomsnittlig
arbetsvecka. 56 timmars arbetsvecka tillämpades vid sammanlagt 220
maskiner i åtskilliga länder, bland andra Tjeckoslovakien och Tyskland. 48- timmarsvecka förekom i Sverige och några andra länder vid tillhopa 23
maskiner. I Belgien, Frankrike och Norge tillämpades 42-timmarsvecka vid
sammanlagt 243 maskiner, därav i Belgien vid 202 maskiner. I Belgien och
Frankrike var dock endast för vissa av de i den kontinuerliga driften sysselsatta
arbetarna arbetstiden begränsad till 42 timmar i veckan. Där sådan begränsning
var införd, tillämpades ett system av fyra 8-timmarsskift med en
regelbunden rast av 24 timmar för varje arbetare mellan två på varandra följande
skift. I de fall åter, där arbetstiden översteg 42 timmar i veckan, tilllämpades
treskiftssystem av ett flertal olika typer.
Efter arbetskonferensens förberedande behandling utsände arbetsbyrån till
de olika regeringarna ett frågeformulär i ämnet. Formuläret remitterades för
vårt lands vidkommande för yttrande till delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet, som i sin tur inhämtade yttranden från socialstyrelsen,
kommerskollegium, arbetsrådet, svenska arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen i Sverige. Av de i ärendet Förda myndigheterna och sammanslutningarna
tillstyrkte endast arbetsrådet och landsorganisationen en
internationell begränsning av arbetstiden vid de automatiska fönsterglasbruken,
därvid arbetsrådet föreslog en begränsning av arbetstiden till 48 timmar
i veckan samt landsorganisationen förordade införandet av ett 4-skiftsystem
med 7-timmarsskift och 42 timmars arbetsvecka. För egen del tillstyrkte delegationen
en reglering, innebärande i huvudsak en begränsning av arbetstiden*
till högst 48 timmar per vecka och 8 timmar per skift.
Ur berörda yttranden må följande här återgivas.
Socialstyrelsen erinrade, att styrelsen i ett tidigare yttrande över internationella
arbetsbyråns rapport föreslagit, att de med smältning och dragning
sysselsatta arbetarna skulle omfattas av en ifrågasatt reglering samt att därvid
de för synnerligen stark hetta utsatta arbetarna borde hava arbetstiden
begränsad till 6 timmar per skift och 36 timmar per vecka med ett hoppande
skift, medan för övriga arbetare 8-timmarsskift och hoppande skift, så att
arbetstiden bleve 48 timmar per vecka, kunde godtagas. Nämnda yttrande
hade avgivits med stöd av iakttagelser och rön från tidigare inspektionsbesök
av chefen för socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå vid landets båda automatiska
fönsterglasbruk i Glava och Oxelösund. Vid tiden för dessa besök hade
9
Kungl. Majus proposition nr 35.
temperaturen vid ugnarna på grund av hög yttertemperatur samt otidsenliga
avskärmnings- och utsugningsanordningar varit abnormt hög och vållat där
sysselsatta arbetare stort obehag. Vid senare besök av nämnde byråchef i
Oxelösund hade emellertid de hygieniska förhållandena på arbetsplatsen befunnits
avsevärt förbättrade. Även vid Glava glasbruk hade enligt uppgift av
yrkesinsjiektören i sjunde distriktet olägenheten av den starka hettan till stor
del eliminerats genom ugnens avskärmning och tillförsel av frisk luft. Vid
båda dessa arbetsplatser torde dessutom möjligheter föreligga att i än högre
grad förbättra arbetsförhållandena vid ugnarna. På grund därav syntes icke
erforderligt att för våra svenska anläggningars vidkommande påyrka ett införande
av fyra skift per dygn.
Arbetsrådet fann det framgå av internationella arbetsbyråns rapport, att
de väsentliga skälen till den föreslagna regleringen vore att söka i dels den
stora arbetslöshet, som drabbat arbetarna inom fönsterglasindustrin till följd
av denna industris övergång till s. k. automatisk drift, dels ock dessa arbetares
önskan att erhålla förbättrad söndagsledighet. Man kunde icke undgå att fråga
sig, varför internationella arbetsorganisationen begränsat sin aktion för berörda
i och för sig behjärtansvärda och från social synpunkt välmotiverade
syften till att avse allenast den automatiska fönsterglasindustrin, då liknande
förhållanden rådde på åtskilliga andra håll. Ledamöter av arbetsrådet hade för
utredning i ärendet besökt Oxelösunds glasbruk och därvid icke iakttagit
några särskilt ogynnsamma arbetsförhållanden annat än vid smältugnen, där
en stark hetta varit rådande. Med hänsyn till arbetstidsförhållandena inom
de båda svenska fönsterglasbruken i Glava och Oxelösund, sådana dessa förhållanden
sannolikt komme att gestalta sig från och med år 1934, kunde emellertid
en internationell begränsning av arbetstiden till 48 timmar i veckan anses
önskvärd.
Från arbetsrådets yttrande anmälde herrar Holmström och Bergman avvikande
mening i vad yttrandet icke överensstämde med landsorganisationens
förutberörda i ärendet avgivna yttrande.
I sitt svar på frågeformuläret anförde svenska regeringen i huvudsak följande.
Genom en konvention borde regleras sättet för beredande av vila och skiftväxling
i automatiska fönsterglasbruk, varmed kunde förstås anläggningar för
tillverkning av fönsterglas, där glasskivan medelst maskinell anordning
utdroges från den smälta glasmassan och denna procedur mäste fortgå kontinuerligt
utan uppehåll för sön- och helgdagar. Konventionen borde omfatta
alla nödvändigtvis kontinuerliga arbeten och samtliga därmed sysselsatta personer,
för såvitt de ej intoge en ledande ställning eller beklädde en förtroendepost.
Arbetstiden borde begränsas till 42 timmar per vecka, beräknat för en period
av fyra veckor. Arbetstiden för varje skift borde vara högst 8 timmar med en
vilotid mellan skiften av minst 24 timmar. Antalet skift borde vara 4.
I den mån så vore nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets
normala drift borde dock förlängning av arbetstiden medgivas vid inträffad
eller hotande olyckshändelse, för trängande arbeten i avseende å
maskiner eller redskap samt i fall av »force majeure».
10
Kungl. Majus proposition nr 35.
Några bestämmelser rörande löneförhöjning för övertidsarbete eller för
arbete under söndagar och allmänna fridagar borde icke intagas i konventionen,
utan borde frågor därom regleras genom kollektivavtalen.
För underlättande av konventionens tillämpning och kontrollen därå borde
föreskrivas åtgärder, innebärande anslående av ett tidsschema, angivande av
raster i tidsschemat samt förande av anteckningar örn övertidsarbete.
Å arbetsorganisationens konferens år 1934 antogs konventionsförslaget
med 87 röster mot 28. Av de svenska ombuden biträdde regeringsombuden
och arbetarombudet förslaget medan arbetsgivarombudet röstade mot detsamma.
över konventionsförslaget avgavs sedermera utlåtande av delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet, som förklarade sig icke kunna
förorda en ratificering för Sveriges del av förslaget, samt såsom skäl härför
anförde i huvudsak följande.
Arbetsförhållandena i de automatiska fönsterglasbruken vore ej mer pressande
än inom en del andra verksamhetsområden med kontinuerlig drift, och
ej heller kunde det med fog göras gällande, att arbetslösheten inom nämnda
industrigren saknade motstycken på andra håll. Antalet arbetare, som i
fönsterglasbruken sysselsattes med nödvändigtvis kontinuerligt arbete, vore
för övrigt så litet att deras utökande med ett fjärde skiftlag icke kunde utöva
någon avsevärd verkan till arbetslöshetens minskande. Ett införande av fyrskiftsystem
med 42 timmars arbetsvecka inom den automatiska fönsterglasindustrien
skulle också kunna få vittgående konsekvenser, särskilt givetvis
för industrier med kontinuerlig drift. En eventuell lösning av den tillika på
dagordningen stående frågan örn fyrtiotimmarsveckan komme att göra den nu
föreslagna reformen överflödig.
För det fall konventionens bestämmelser emellertid skulle införlivas med
svensk lagstiftning föreslog delegationen, att konventionens innehåll måtte
upptagas i en särskild lag.
Mot delegationens yttrande anmäldes reservation av herr E. Johanson, som
ansåg att delegationen bort förorda Sveriges anslutning till konventionen.
Genom proposition (nr 84) till 1935 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t örn
riksdagens yttrande angående, bland annat, nu ifrågavarande konvention. I
det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 8 februari 1935 framhöll jag, att enligt min mening skäl syntes
tala för en begränsning av arbetstiden vid de automatiska fönsterglasbruken
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i konventionsförslaget stadgades.
Då emellertid spörsmålet örn genomförandet av den för ratifikation av förslaget
erforderliga lagstiftningen ännu befunne sig i allenast förberedande
skick ansåg jag mig icke för det dåvarande kunna tillstyrka konventionens
ratificering.
Riksdagen meddelade sitt beslut i skrivelse, nr 87, varav framgick, att riksdagen
anslutit sig till den av mig uttalade uppfattningen, att konventionen
för det dåvarande icke borde ratificeras.
Socialstyrelsens förslag.
Den 8 februari 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att inkomma
med utredning och förslag rörande de nya eller ändrade författningsbestäm
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
meisel-, som kunde bliva erforderliga därest Sverige anslöte sig till konventionen.
Till fullgörande av detta uppdrag anförde socialstyrelsen i en den 15
oktober 1935 till socialdepartementet inkommen skrivelse följande.
Styrelsen har till en början tagit under övervägande, huruvida konventionsförslagets
bestämmelser kunde infogas i någon redan gällande författning,
med vilken de kunde anses äga samband. De författningar, som härvid kunna
ifrågakomma, torde endast vara lagen örn arbetstidens begränsning och lagen
om arbetarskydd. Det synes emellertid styrelsen, som örn föreskrifter av sa
speciell natur som de i konventionsförslaget avsedda icke lämpligen böra intagas
i någon av de båda nämnda lagarna, vilka hava en mera allmän räckvidd.
Att intaga bestämmelserna i en administrativ författning, som skulle utfärdas
av Kungl. Majit med stöd av 7 § 1 mom. arbetarskyddslagen, synes ej
heller kunna förordas. Detta lagrum asyftar utfärdande av närmare föreskrifter,
som finnas erforderliga för tillämpning av 3 § samma lag i avseende
å visst slag av sysselsättning eller användande av visst slag av maskin, redskap
eller arbetslokal. Berörda 3 § stadgar skyldighet för arbetsgivare att
iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest
med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda hos
honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Konventionsförslagets
bestämmelser torde emellertid knappast i första hand vara tillkomna
i syfte att bereda skydd mot olycksfall och ohälsa i arbetet, och fog för utfärdande
av sådana närmare föreskrifter, som avses i 7 § 1 mom. arbetarskyddslagen,
torde därför icke kunna anses föreligga.
Endast den utvägen synes alltså stå till buds, att de i konventionsförslaget
angivna bestämmelserna utfärdas i form av en särskild lag; och får styrelsen
i sådant syfte avgiva följande
Förslag
till
Lag angående arbetstiden i automatiska fönster glasbruk.
Denna lag äger tillämpning å sådant nödvändigtvis utan avbrott, jämväl
under sön- och helgdagar fortgående arbete med regelbunden skiftindelning,
som bedrives i fönsterglasbruk, vilka med tillhjälp av automatiska maskiner
framställa fönsterglas eller annat glas med samma egenskaper, som skiljer
sig från fönsterglas allenast i avseende å dimensionerna.
2 §-
1. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete, som i denna lag avses,
under längre sammanlagd tid, än att arbetstiden, raster oräknade, för en
tidrymd av högst fyra veckor motsvarar 42 timmar i veckan.
2. Tillika skall iakttagas,
a) att arbetet skall bedrivas med minst fyra skiftlag;
b) att varaktigheten av ett arbetsskift ej må överskrida åtta timmar; samt
c) att vilotiden mellan två skift för samma skiftlag icke må understiga sexton
timmar; dock att denna tidrymd, i den mån så finnes nödigt, må förkortas vid
tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.
3 §-
Beträffande arbete, som avses i denna lag, skola i övrigt, i den män de ej
äro stridande mot nämnda lag, bestämmelserna i lagen örn arbetstidens begränsning
i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.
12
Kungl. Majlis proposition nr 35.
över socialstyrelsens förslag hava efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,
arbetsrådet, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
i Sverige.
Kommerskollegium har förklarat sig instämma i det förutberörda av svenska
arbetsgivareföreningen till delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet avgivna yttrandet, vari uttalades, att arbetstidens längd, dess förläggning
och raster borde i likhet med övriga frågor rörande industrins arbetsförhållanden
bliva föremål för frivillig överenskommelse mellan arbetsgivarna
och arbetarna eller dessas organisationer och sålunda icke regleras vare sig
genom internationell eller nationell lagstiftning samt att en särlagstiftning
för den automatiska fönsterglasindustrin så mycket mindre vore erforderlig
som det manuella arbetet inom densamma vore inskränkt till ett minimum och
arbetarnas uppgift numera till stor del endast innefattade s. k. passningsarbete.
Kollegium har vidare funnit tveksamt, huruvida icke den föreslagna åtgärden
skulle åtminstone för något av de svenska företagen medföra en
starkare ekonomisk belastning än som rimligen kunde uthärdas. Vid övergång
till 4-skiftsystem måste nämligen arbetsstyrkan ökas, vilket i sin tur medförde
ökade krav på bostäder, i vilka företagen måste investera kapital. De ökade
utgifter för arbetslöner, som uppstode i samband med att kompensation genomfördes
för den nedsatta arbetstiden, fördyrade produktionen. Hedan nu läge
tillverkningskostnaderna i vissa konkurrerande länder avsevärt under de
svenska. Även vid ett internationellt genomförande av den föreslagna lagstiftningen
torde denna skillnad i tillverkningskostnad ökas till Sveriges
nackdel, enär i denna industri lönenivån i vårt land torde vara högre än i de
viktigare konkurrentländerna.
Slutligen har kollegium framhållit olägenheterna av att genom lagstiftning
införa 4-skiftsprincipen i ett enskilt fall sådant som detta. De motiv, som anfördes
för reformens genomförande vid de automatiska fönsterglasbruken,
torde med lika fog kunna göras gällande för åtskilliga andra industrier, t. ex.
järnhanteringen. Det ena av de inom landet arbetande automatiska fönster
glasbruken dreves av Oxelösunds Järnverks aktiebolag, vars huvudrörelse
representerades av masugnsdrift. Örn den föreslagna åtgärden genomfördes,
syntes den därför med all sannolikhet komma att införa ett allvarligt orosmoment
på arbetsmarknaden.
Beträffande det av socialstyrelsen utarbetade lagförslaget hade kollegium
inga erinringar att framställa.
Arbetsrådet har funnit bestämmelserna i 1 och 2 §§ i socialstyrelsens förslag
vara avfattade i överensstämmelse med konventionen. Ur formell synpunkt
föranledde desamma ingen erinran. Däremot bleve icke övriga i samband
med den nya lagstiftningen uppkommande frågor på tillfredsställande
sätt reglerade genom den i förslagets 3 § intagna hänvisningen till bestämmelserna
i lagen om arbetstidens begränsning. Ett klarare fixerande av de bestämmelser
i sistnämnda lag, vilka fortfarande skulle gälla för nu ifrågavarande
arbete, vore av behovet påkallat. Bland annat borde, antingen i den ifråga
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
satta nya lagen eller i särskild lag, meddelas bestämmelser angående arbetsrådets
skyldighet att taga befattning med tillämpningen av den nya lagen. Därjämte
syntes i lagen om arbetstidens begränsning böra införas en hänvisning
av innehåll, att angående arbetstiden i automatiska fönsteiglasbiuk föreskrifter
funnes meddelade i särskild lag.
Arbetsgivareföreningen har inledningsvis uttalat sig i överensstämmelse
med det av föreningen i ämnet tidigare avgivna, av kommerskollegium åberopade
yttrandet. Därefter har föreningen anfört bland annat följande.
Vi vilja erinra örn, att arbetarna vid nu pågående avtalsförhandlingar för
de till arbetsgivareföreningen anslutna fönsterglasbruken, Glava Glasbruks
A. B. och Oxelösunds Järnverksaktiebolag, påyrkat genomförande för samtliga
arbetare av 42 timmars arbetsvecka jämte höjning av lönerna som kompensation
för den föreslagna förkortningen. Arbetsgivarna hava med hänsyn
till det ogynnsamma prisläget för fönsterglas —- en sänkning har ägt rum
under år 1935 med i genomsnitt cirka 15 procent — yrkat nedsättning av nu
utgående löner. Skulle arbetarnas framställning bifallas beträffande det skiftarbete
som lagförslaget omfattar, skulle detta medföra avsevärt ökade omkostnader
i arbetarlöner och nyinvestering av kapital för bostäder. Vid nuvarande
indelning i 3-skiftsystem sysselsättas sålunda vid Glava 68 skiftarbetare. Vid
en övergång till 42 timmars arbetsvecka med 4-skiftssystem skulle erfordras
80 arbetare. Detta skulle medföra en ökad årlig kostnad i fråga örn avlöning
och naturaförmåner med 28,200 kronor, varjämte komme en årlig kostnad för
ränta å investerat kapital och underhåll av bostäder med 2,800 kronor eller
tillhopa 31,000 kronor. Vid Oxelösund sysselsättas vid nuvarande indelning
i 3-skiftssystem 59 skiftarbetare. ''Vid 4-skiftssystem skulle erfordras 79 arbetare.
Detta skulle medföra en ökad årlig kostnad i fråga om avlöning med
70.000 kronor, varjämte komme en årlig kostnad för ränta å investerat kapital
för nybyggnad av bostäder med 6,400 kronor eller tillhopa 76,400 kronor.
Kapitaliseras dessa ökade årliga kostnader efter en räntesats av 6 procent, erhålles
för Glava ett belopp av 516,000 kronor och för Oxelösund ett belopp av
1.273.000 kronor. Mot denna ökning av kostnaderna svarar icke någon som
helst ökning av produktionskapaciteten. De av en lag betingade högre kostnaderna
skulle därför medföra en motsvarande minskning av anläggningarnas
värde. En övergång från 3-skifts- till 4-skiftssystem skulle följaktligen medföra
en avsevärd produktionsfördyring, vilket med hänsyn till den knappa
vinstmarginal, med vilken bruken för närvarande arbeta, skulle medföra utomordentliga
svårigheter att upprätthålla driften.
I detta sammanhang må även framhållas den försvagade ställning, som
fönsterglasindustrin vid ett genomförande av 4-skiftssystemet skulle erhålla
gentemot utlandet. Å den svenska marknaden avsättas för närvarande per år
cirka 260,000 lådor fönsterglas. Härav importeras cirka 20 procent, huvudsakligen
från Belgien, där tillverkningskostnaderna på grund av lägre arbetslöner
samt billigare råmaterial och bränsle ligga cirka 40 procent under de
svenska tillverkningskostnaderna. Skulle de svenska brukens produktionskostnader
ökas, kan en avsevärd stegring av importen befaras. Följden härav
skulle sannolikt bliva att Glava Glasbruk, som på grund av sitt geografiska
läge arbetar under särskilt ogynnsamma ekonomiska betingelser, finge nedlägga
driften.
På grund härav avstyrka vi bestämt varje nyreglering genom lag av arbetstiden
i automatiska fönsterglasbruk.
I,andsorganisationen, som i ärendet rådgjort med styrelsen för grov- och
fabriksarbetareförbundet, har förklarat sig icke hava något att erinra mot
socialstyrelsens lagförslag.
14
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ho.
Skälen för att förslag framlagts till en internationell reglering av arbetstiden
vid automatiska fönsterglasbruk, innebärande huvudsakligen 4-skiftsindelning
samt arbetstidens minskning till 42 timmar i veckan, utgöras av de
olägenheter, som övergången till maskinell, kontinuerlig drift inom fönsterglasindustrien
vållat dess arbetare. I främsta rummet avser ökningen av
antalet skift samt arbetstidsförkortningen att något minska och i övrigt
bereda kompensation för olägenheter, som det hittills tillämpade skiftarbetet
medfört, såsom natt- och söndagsarbete samt till olika delar av dygnet förlagda
raster. En annan betydande olägenhet, utmärkande för denna industri,
består i den starka hettan invid de för glasets smältning använda ugnarna,
vilken förorsakar särskilt de med smältningen och glasets utdragning i skivor
sysselsatta arbetarna stora obehag. Av yttrandena framgår, att i detta hänseende
vissa förbättringar inträtt vid de svenska hithörande företagen, men
vad sålunda förekommit torde icke vara tillfyllest. Som ännu ett skäl för konventionen
har anförts möjligheten att som en följd av arbetstidsminskningen
arbete kunde beredas en del av dem som blivit arbetslösa vid den maskinella
driftens införande. Såsom framgår av uppgifterna i det föregående örn det
arbetarantal, som därvid kunde komma i fråga, är denna möjlighet för vårt
lands vidkommande av ringa vikt i och för sig.
Mot konventionen har invänts, att berörda olägenheter för arbetarna av
den maskinella driften uppvägdes av den lättnad i arbetsprestationerna, som
övergången från det tyngre manuella förfarandet medfört. Emellertid torde
den ständiga, spända uppmärksamhet, som kräves av åtskilliga i den maskinella
driften sysselsatta arbetare, i längden vara minst lika tröttande som det
tidigare förekommande manuella arbetet.
Det har vidare gjorts gällande, att lagstiftningsåtgärder i nu förevarande
syfte icke borde avse allenast en enstaka industri med kontinuerlig drift. Häremot
må emellertid anmärkas, att i det hänseende, varom nu är fråga, förefinnes
möjlighet att erhålla en internationell reglering, en omständighet som
torde vara av synnerlig vikt vid frågans bedömande.
Särskilt mot anslutning till konventionen från svensk sida lia i yttrandena
framhållits de ekonomiska konsekvenserna för den svenska fönsterglasindustrien.
Svenska arbetsgivareföreningen anför sålunda, att med den knappa
vinstmarginal, varmed denna industri för närvarande arbetade, de genom den
föreslagna arbetstidsminskningen ökade produktionskostnaderna skulle medföra
svårigheter att upprätthålla driften. Vidare har föreningen framhållit de
svenska företagens därigenom försvagade ställning gentemot den utländska
konkurrensen på området, särskilt den belgiska fönsterglasindustrien, vilken
arbetade med betydligt lägre tillverkningskostnader. Vad sålunda anförts
torde emellertid väsentligen gälla örn ett isolerat genomförande av förslaget
i Sverige men icke, därest konventionen ratificeras jämväl av de mera betydande
fönsterglasproducerande länderna. Den ifrågavarande industriens svårigheter
i övrigt att anpassa sig efter de förändrade produktionsvillkoren synas
i det anförda yttrandet hava betydligt överdrivits.
På grund av det anförda är jag beredd att föreslå sådana lagstiftningsåt
-
15
Kungl. Majus proposition nr 35.
gärder, som göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till konventionen.
Dock vill jag förorda, att en svensk ratifikation göres beroende av huruvida
konventionen ratificeras av de mera betydande fönsterglasproducerande länderna,
tillhörande internationella arbetsorganisationen, nämligen Belgien,
Frankrike och Tjeckoslovakien. Med hänsyn härtill ämnar jag föreslå att den
svenska lagstiftning, som blir nödvändig för konventionens förverkligande,
icke skall träda i kraft förrän å dag, som Konungen bestämmer.
Det av socialstyrelsen utarbetade lagförslaget har med ledning av de däröver
avgivna yttrandena undergått överarbetning inom socialdepartementet.
Därvid ha, i anledning av vad arbetsrådet anfört, i förslaget införts mer utförliga
tillämpningsbestämmelser, varjämte utarbetats särskilt förslag till lag
angående ändring i 1 § lagen om arbetstidens begränsning. Jag övergår nu
till en närmare redogörelse för departementsförslaget.
Förslagets detaljer.
Lag om arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.
Fabriken.
Såsom framgår av det följande skall lagen å ena sidan icke äga tillämpning
å allt inom automatiska fönsterglasbruk förekommande arbete men å
andra sidan äga tillämpning även å arbete för framställning av glas, som
skiljer sig från fönsterglas, dock endast i avseende å dimensionerna. Med
hänsyn härtill kunde måhända erinringar göras mot rubriken i socialstyrelsens
förslag. Då emellertid styrelsens förslag i denna del fyller kravet på en kort
avfattning samt därtill kommer, att glas, som endast i fråga örn dimensionerna
skiljer sig från fönsterglas, icke inom vårt land torde automatiskt tillverkas
annorstädes än inom s. k. fönsterglasbruk, har styrelsens förslag till rubrik i
departementsförslaget synts kunna bibehållas oförändrat.
1 §•
Enligt 1 § socialstyrelsens förslag skall lagen äga tillämpning å sådant nödvändigtvis
utan avbrott, jämväl under sön- och helgdagar fortgående arbete
med regelbunden skiftindelning, som bedrives i fönsterglasbruk, vilka med
tillhjälp av automatiska maskiner framställa fönsterglas eller annat glas med
samma egenskaper, som skiljer sig från fönsterglas allenast i avseende å
dimensionerna.
Styrelsens förslag ansluter sig härutinnan helt till artikel 1 i konventionen.
I denna har icke, såsom svenska regeringen i sitt svar på internationella
arbetsbyråns frågeformulär föreslog och såsom skett i 2 § lagen örn arbetstidens
begränsning, från arbetstidsregleringen undantagits personer i ledande
ställning eller innehavare av förtroendeposter. Det har nämligen ansetts, att
då konventionen begränsades till do arbetare inom fönsterglasindustrien, vilka
sysselsattes med det nödvändigtvis kontinuerliga arbetet, konventionen borde
omfatta samtliga dessa arbetare.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Då sistnämnda uppfattning icke torde sakna berättigande, har jag funnit
mig kunna godtaga, att regleringen jämväl må omfatta personer i förmans - eller förtroendeställning i den mån dylika personers arbete är av den art,
att det måste fortgå kontinuerligt och alltså även uppdelas på skift. Enligt
2 § lagen om arbetstidens begränsning är från tillämpningen av nämnda lag
undantagen även medlem av arbetsgivarens familj. För fönsterglasindustriens
del torde en sådan undantagsbestämmelse sakna praktisk betydelse. I fråga
örn lagens tillämpningsområde överensstämmer departementsförslaget sålunda
med socialstyrelsens förslag; dock har det senare undergått viss redaktionell
jämkning.
2 §•
1 3 § socialstyrelsens förslag stadgas, att beträffande arbete, som avses
i den föreslagna lagen, skola, i den mån de icke strida mot densamma, bestämmelserna
i lagen örn arbetstidens begränsning i tillämpliga delar äga motsvarande
giltighet.
Såsom arbetsrådet erinrat torde det emellertid vara erforderligt att närmare
angiva de bestämmelser i sistnämnda lag, vilka fortfarande skola gälla
för nu ifrågavarande arbete. Därvid synes det lämpligt och i vissa fall nödvändigt
att i den nya lagen införa berörda bestämmelser. 2 § samt 4—11 §§
departementsförslaget upptaga sålunda stadganden, vilka äga full eller huvudsaklig
motsvarighet i lagen örn arbetstidens begränsning. Till behandlingen
av 4—11 §§ departementsförslaget återkommer jag senare och skall nu endast
beröra 2 § jämte dess förebild i lagen om arbetstidens begränsning.
Enligt 3 § sistnämnda lag skall på begäran av domstol, allmän åklagare,
yrkesinspektör, bergmästare eller den, vars rätt därav beröres, arbetsrådet avgöra,
huruvida visst arbete faller under lagen eller viss arbetstagare är att enligt
lagen räkna såsom arbetare. Är rättegång beroende av sådan fråga, skall
denna, när part så äskar eller det eljest finnes nödigt, av domstolen hänskjutås
till arbetsrådet, vars beslut måste avvaktas innan domstolen meddelar
slutligt utslag. I annan fråga rörande lagens tillämpning har arbetsrådet att
på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller
den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
2 § departementsförslaget upptager motsvarande stadganden, dock med de
uteslutningar som föranledas av att fråga ej kail uppkomma, huruvida viss
arbetstagare är att enligt den föreslagna lagen räkna såsom arbetare, samt att
bergmästare ej torde få med tillämpningen av lagen att skaffa.
3 §•
Socialstyrelsen har i 2 § föreslagit, att arbetsgivare icke må använda
arbetare till arbete under längre sammanlagd tid än att arbetstiden, raster
oräknade, för en tidrymd av högst fyra veckor motsvarar 42 timmar i veckan,
samt att därvid skall iakttagas, att arbetet skall bedrivas med minst fyra skiftlag,
att arbetsskiften ej må räcka längre än 8 timmar och att vilotiden mellan
två skift för samma skiftlag icke må understiga 16 timmar, dock att sist
-
Kungl. Majus proposition nr 35. 17
nämnda tidrymd, i den mån så finnes nödigt, må förkortas vid tiden för den
periodiska växlingen av skiftlagens timplan.
I sak överensstämmer styrelsens förslag härutinnan helt med artikel 2 i
konventionen.
Svenska regeringen anförde också i sitt svar på frågeformuläret, att arbetstiden
borde begränsas till 42 timmar per vecka, beräknat för en period av
fyra veckor, att antalet skift borde vara fyra och att arbetstiden för varje skift
borde vara högst 8 timmar. Regeringen förordade dock, att vilotiden mellan
skiften skulle vara minst 24 timmar. Konventionens reglering innebär, till
skillnad från den av svenska regeringen föreslagna, möjligheter till olika
variationer av skiftindelningen vid 42 timmars arbetsvecka. Då det icke torde
finnas anledning förvägra den svenska industrien sådana möjligheter, t. ex.
till att indela arbetet för varje skiftlag i första veckan sex, andra och tredje
veckorna sju samt fjärde veckan åtta 6-timmarsskift, följer 3 § departementsförslaget
socialstyrelsens förslag med endast några smärre redaktionella jämkningar.
4§-
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må enligt 6 § lagen
örn arbetstidens begränsning arbetare användas till övertidsarbete. Därom skall
arbetsgivaren inom två dygn göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke
fortsättas utöver denna tid, utan att tillstånd sökts hos arbetsrådet, som har
att ofördröjligen meddela beslut angående sådan ansökan. Anmälan eller ansökan
anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till posten.
Enligt artikel 3 mom. 1 i konventionen är övertidsarbete tillåtet endast i
den mån det är nödvändigt till undvikande av allvarlig rubbning av företagets
normala drift, medan enligt 6 § lagen örn arbetstidens begränsning övertidsarbete
även är tillåtet vid överhängande fara för skada å liv, hälsa eller egendom.
Att i en ifrågasatt svensk lag i ämnet utesluta möjligheten till övertidsarbete
i sist angivna fall torde icke böra ifrågakomma. Departementsförslaget
skiljer sig alltså härutinnan från konventionen, men denna skiljaktighet synes
icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för konventionens ratificering. I
övrigt har departementsförslaget avfattats i nära anslutning till artikel 3
mom. 1 i konventionen. I den mån därigenom s. k. nödfallsarbete skulle bliva
tillåtet i något vidare omfattning än enligt lagen örn arbetstidens begränsning
torde detta kunna motiveras med att konventionen och departementsföi
slaget, till skillnad från berörda lag, icke medgiva övertidsarbete i något
annat fall.
&§■
I 8 § lagen örn arbetstidens begränsning stadgas skyldighet för arbetsgivare
att i särskild journal eller på annat av arbetsrådet föreskrivet sätt göra anteckning
örn arbetares användande till övertidsarbete, varjämte föreskrives, att
representant för arbetarna skall på anfordran erhålla del av journalen, att
beslut av arbetsrådet om övertidsarbete skall biläggas journal eller annan an
Ilikan
g till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 35.
17» 3B 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
teckningshandling samt att sådan handling jämte bilagda beslut skall förvaras
å arbetsstället under minst tre år.
Motsvarande bestämmelser hava upptagits under 5 § departementsförslaget,
och torde detta därmed överensstämma med konventionens föreskrift i artikel
4 under c), att varje arbetsgivare bör i en liggare anteckna alla övertidstimmar.
I konventionen stadgas emellertid tillika, att i liggaren även bör antecknas
den för övertidstimmarna givna gottgörelsen. Sistnämnda stadgande
torde dock närmast vara avsett för det i artikel 3 mom. 2 omförmälda fall,
då den nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser rörande gottgörelse
för övertidstimmar. Enligt artikel 3 mom. 2 kan övertidsersättningen bestämmas
även på annat sätt, nämligen genom kollektivavtal. Då detta torde
vara för svenska förhållanden lämpligast och därför inga bestämmelser örn
övertidsersättning upptagits i departementsförslaget, har i detta icke heller
införts stadgande rörande anteckning örn ersättning för övertidsarbete.
6§-
9 § lagen örn arbetstidens begränsning innehåller bestämmelser rörande
arbetsrådet och dess behandling av ärenden, som ankomma på rådets prövning.
Då ärenden enligt den nu föreslagna lagen torde böra av arbetsrådet prövas
1 samma ordning som motsvarande ärenden enligt lagen örn arbetstidens begränsning,
har i 6 § departementsförslaget stadgats, att rörande arbetsrådets
behandling av ärenden enligt den föreslagna lagen skola i tillämpliga delar
gälla bestämmelserna i 9 § lagen örn arbetstidens begränsning. Härav torde
bland annat följa, att beslut, som enligt 4 § departementsförslaget ankommer
på arbetsrådet, i brådskande fall må, på sätt stadgas i 9 § 8 mom. lagen örn
arbetstidens begränsning, meddelas av rådets ordförande, dennes ställföreträdare
eller annan av rådets opartiska ledamöter, i vilket fall rådet vid första
därefter följande sammanträde skall pröva, huruvida beslutet skall äga bestånd.
1 §•
Tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetstidens begränsning utövas jämlikt
11 § 1 mom. nämnda lag av yrkesinspektionens befattningshavare enligt
stadgandena rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd. I 11 §
2 mom. lagen örn arbetstidens begränsning föreskrives, att bland annat inom
industriell anläggning, där i regel minst tio arbetare användas, skola å lämplig
plats finnas anslagna ej mindre sistnämnda lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning,
när arbetet börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt
början och slutet för varje rast i arbetet.
Motsvarande bestämmelser hava införts i 7 § departementsförslaget, därvid
emellertid hänsyn tagits till att förslaget endast avser skiftarbete och att
i detta ordnade raster sällan torde kunna inläggas. Förslaget överensstämmer,
vad 2 mom. beträffar, med konventionsbestämmelsen i artikel 4 under a), att
arbetsgivare bör medelst tydliga anslag tillkännagiva de tider, då arbetet för
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
varje skiftlag börjar och slutar. I konventionen stadgas tillika i artikel 4 under
b), att arbetsgivaren icke, sedan timplanen tillkännagivits, bör förändra densamma
utom på sådant sätt och med sådant meddelande, som vederbörande
myndighet godkänt. Då emellertid någon prövningsrätt rörande timplanens
lämplighet icke förefinnes för vederbörande myndighet första gången timplan
enligt konventionen fastställes, torde det knappast finnas anledning stadga
dylik prövningsrätt beträffande en förändrad timplan, som, därest den från
början bestämts, utan vidare skulle blivit gällande. Med hänsyn härtill har
någon motsvarighet till nu berörda konventionsstadgande icke upptagits i
departementsförslaget. Att icke desto mindre arbetsgivare är skyldig att,
innan ändrad timplan träder i tillämpning, anslå densamma på föreskrivet
sätt, lärer utan vidare följa av 2 mom. departementsförslaget. Den avvikelse
från en av konventionsförslagets mindre betydande tillämpningsföreskrifter,
som sålunda föreslås, torde icke böra hindra konventionens ratificering.
8-10 §§.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot stadgande i lagen om
arbetstidens begränsning eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av
denna, skall han enligt 12 § sagda lag, jämförd med 1 § särskilda böteslagen
den 24 september 1931, straffas med dagsböter. Är arbetaren under 18 år och
har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare
fadern eller målsmannen enligt 12 § lagen örn arbetstidens begränsning förfallen
till böter från och med 5 till och med 50 kronor. Upprepad förseelse
förskyller, oberoende av pågående åtal, särskilt straff för varje gång stämning
utfärdats och delgivits.
Enligt 13 § sistnämnda lag, jämförd med 1 § särskilda böteslagen, skall
arbetsgivare, som försummar att till arbetsrådet göra anmälan om övertidsarbete
enligt 6 § eller att iakttaga bestämmelserna rörande anteckning om
övertidsarbete eller rörande arbetstidsschema, straffas med dagsböter. Har
arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning örn övertidsarbete,
är straffet dagsböter ej under fem.
Förseelse mot lagen örn arbetstidens begränsning åtalas enligt 14 § vid
polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol. Ådömda böter tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Bestämmelserna i 8—10 §§ departementsförslaget hava avfattats helt i
överensstämmelse med nämnda stadganden.
11 §•
I denna paragraf i departementsförslaget har, liksom i 16 § lagen om arbetstidens
begränsning, erinrats därom, att ytterligare begränsning, som i lag eller
författning stadgats beträffande användande av minderårig eller kvinna till
arbete, skall lända till efterrättelse.
Lagens ikraftträdande.
Enär, såsom jag i den allmänna motiveringen anfört, en svensk ratifikation
bör göras beroende av om konventionen godkännes av Belgien, Frankrike och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Tjeckoslovakien, torde åt Konungen lämpligen böra överlåtas att bestämma
den närmare tidpunkten för lagens ikraftträdande. Stadgande härom har
upptagits i departementsförslaget.
Ändring av 1 § lagen om arbetstidens begränsning.
Lagen örn arbetstidens begränsning äger enligt 1 § första stycket tillämpning
å, bland annat, varje industriell rörelse, vari till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket enligt andra stycket är undantaget från
lagens tillämpning. Då arbete, som avses i det nyss behandlade förslaget till
lag om arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk, icke återfinnes bland de i
andra stycket uppräknade undantagen, är följaktligen lagen örn arbetstidens
begränsning för närvarande tillämplig å sådant arbete. Såsom arbetsrådet
yttrat torde därför, därest sagda förslag antages, i nyssnämnda lag böra erinras,
att arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk delvis regleras genom
särskild lag. Detta synes lämpligast ske genom ett tillägg till de i 1 § andra
stycket uppräknade undantagen. Ehuru de arbetare, som inom ett fönsterglasbruk
användas till kontinuerligt arbete, erhålla sin arbetstid reglerad
genom särskild lag, torde de fortfarande böra medräknas vid bestämmandet
av huruvida lagen örn arbetstidens begränsning skall äga tillämpning å övrigt
inom bruket förekommande arbete.
Bestämmelsen örn lagändringens ikraftträdande bör överensstämma med
motsvarande stadgande i den föreslagna lagen angående arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk.
Departementsförslaget är avfattat i enlighet med vad jag sålunda anfört.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över de
inom socialdepartementet utarbetade förslagen till lag orri arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk och lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning av den lydelse bilaga
(Bilaga A)* 1 till detta protokoll utvisar måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.
*) Denna bilaga har här uteslutits. Bilagan är lika lydande med de vid propositionen
fogade lagförslagen utom såtillvida, att förslaget till lag örn arbetstiden vid automatisk
tillverkning av fönsterglas m. m. i bilagan har rubriken: »Förslag till Lag örn arbetstiden
i automatiska fönsterglasbruk», samt att enligt förslaget till lag angående ändrad lydelse
av 1 § lagen örn arbetstidens begränsning från lagens tillämpning undantages under m)
arbete, som omförmäles i lagen örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.
Kungl. Maj:ta proposition nr 35.
21
Bilaga B.
Översättning.
Förslag till konvention (nr 43) angående arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk.1)
Artikel 1.
1. Denna konvention äger tillämpning å personer, som i varandra avlösande
skift arbeta med nödvändigtvis kontinuerliga förrättningar i fönsterglasbruk,
vilka med tillhjälp av automatiska maskiner framställa fönsterglas
eller annat glas med samma egenskaper och skiljande sig från fönsterglaset
allenast i avseende å tjocklek och övriga dimensioner.
2. Såsom nödvändigtvis kontinuerlig är att anse varje förrättning, som
med hänsyn till den automatiska och kontinuerliga tillförseln av smält glas
och maskinernas gång nödvändigtvis måste utföras utan avbrott vid någon
tid på dagen eller natten eller i veckan.
Artikel 2.
1. De personer, å vilka denna konvention äger tillämpning, skola sysselsättas
enligt ett system, som innebär användande av minst fyra skiftlag.
2. Dessa personers arbetstid må icke i medeltal överskrida fyrtiotvå
timmar i veckan.
3. Nämnda medeltal skall beräknas med hänsyn till en tidrymd, som icke
överskrider fyra veckor.
4. Varaktigheten av ett arbetsskift får icke överskrida åtta timmar.
5. Varaktigheten av vilotiden mellan två skift för samma skiftlag må
icke understiga sexton timmar; denna tidslängd må dock, där så är nödigt,
förkortas vid tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.
Artikel 3.
1. De i artikel 2 momenten 2, 3 och 4 föreskrivna begränsningarna kunna
överskridas och den i moment 5 stadgade viloperioden kan förkortas, men
endast i den mån så är nödvändigt till undvikande av allvarlig rubbning av
företagets normala drift:
a) i fall av inträffad eller hotande olyckshändelse, i fall trängande
arbete måste utföras å maskiner eller andra driftsinrättningar eller i fall
av »force majeure»,
b) för att möta oförutsedd frånvaro av en eller flera medlemmar av
ett skiftlag.
2. Lämplig gottgörelse för de övertidstimmar, som utgjorts jämlikt denna
artikel, skall givas på sätt, som bestämmes av den nationella lagstiftningen
eller genom avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.
Artikel 4.
För att underlätta en effektiv tillämpning av denna konvention bör varje
arbetsgivare:
a) medelst anslag, anbragta på i ögonen fallande sätt i anläggningen
eller på andra lämpliga ställen, eller på annat, av vederbörande myn
-
*) Ingressen här utesluten.
22
Kungl. Majus proposition nr 35.
digliet godkänt sätt tillkännagiva de tider, då arbetet för varje skiftlag
börjar och slutar;
b) sedan timplanen tillkännagivits ej förändra den utom på sådant
sätt och med sådant meddelande, som vederbörande myndighet godkänt;
c) på sätt, vederbörande myndighet godkänt, i en liggare anteckna
alla övertidstimmar, som utgjorts enligt artikel 3, ävensom den därför
givna gottgörelsen.
Artikel 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas
förbunds generalsekreterare och registreras av honom.
Artikel 6.
1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.
2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generalsekreteraren.
3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
från den dag, då dess ratifikation registrerats.
Artikel 7.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
Artikel 8.
1. Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom registreras. Uppsägningen träder icke i kraft
förrän ett år efter det den registrerats hos sekretariatet.
2. Yarje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk
av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en
ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.
Artikel 9.
Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen
en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga
under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
uppföra frågan örn dess revision helt eller delvis.
Artikel 10.
1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision
helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,
a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,
Kungl. Majda proposition nr 35. 23
för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande
konvention, oberoende av vad i artikel 8 här ovan stadgas;
b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.
2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den
nya, reviderade konventionen.
Artikel 11.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
14 februari 1936.
Närvarande:
justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Alsén.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 januari 1936, hade
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag om
arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk och lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
hovrättsassessorn Enar Eckerberg.
Lagrådet yttrade:
Genom den föreslagna lagstiftningen skulle den i arbetstidslagen angivna
längden av arbetstiden komma att för arbete av ifrågavarande art avsevärt
nedsättas, varjämte vissa möjligheter till en friare tillämpning som arbetstidslagen
ger skulle bliva uteslutna. Lagrådet, som anser sig icke böra ingå
på frågan huruvida förhållandena inom förevarande industriområde göra en
dylik särskild lagstiftning påkallad, lämnar förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Majus proposition nr 35.
25
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronpnnsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes- och justitiedepartementen
anmäler t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Undén, lagrådets
den 14 februari 1936 avgivna utlåtande över de den 31 januari 1936
till lagrådet remitterade förslagen till lag om arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk
och lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj 1930
(nr 138) om arbetstidens begränsning samt anför:
Lagrådet har lämnat förslagen utan anmärkning. Emellertid torde viss
jämkning av rubriken i förslaget till lag örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk
böra vidtagas.
Sistnämnda förslag torde, örn det genomföres, möjliggöra för Sverige att
ratificera det å internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 antagna
förslaget till konvention i ämnet. Då ikraftträdande av konventionen
för Sveriges del bör, såsom jag tidigare framhållit, göras beroende av dess
ikraftträdande jämväl i Belgien, Frankrike och Tjeckoslovakien, förordar jag
ratifikation under sådant förbehåll att konventionen icke blir gällande i
Sverige tidigare än i nämnda tre länder.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
dels,
jämlikt § 87 regeringsformen, förelägga riksdagen till
antagande förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning
av fönsterglas m. m. och lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning,
dels ock inhämta riksdagens yttrande över förslaget till konvention
angående arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils Ekblom.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 35.
179 86 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.