Sök i Ratio Lex

Angående ändrade q runder för ortstillägg till reservarbetare

1936-01-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:38, Angående ändrade q runder för ortstillägg till reservarbetare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående ändrade

q runder för ortstillägg till reservarbetare; given Stockholms

slott den 17 januari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats-,

rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter. Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

Kungörelsen den 30 juni 1934, nr 434, angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet, med däri genom kungörelse den 28

juni 1935, nr 426, gjorda ändringar, innehåller följande föreskrifter

angående ortstillägg till reservarbetare.

Hänvisas familjeförsörjare till statligt reservarbete å ort med lägre reservarbetslön

än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen sker,

och finnes någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,

vara i behov av understöd, äger enligt 30 § arbetslöshetskommittén

inom nämnda kommun, där kommunen ställt medel till förfogande för ända
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 38. 83 36 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

målet, bestämma, att ett särskilt ortstillägg till lönen skall utgå. Sådant

ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen inom den

hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres,

och må, då fråga är örn ogift person, som har försörjningsskyldighet

mot barn eller adoptivbarn, utgå med högst det belopp, som skulle hava utbetalats

för barnet vid kontantunderstödsverksamhet i den hänvisande kommunen.

Förevarande ortstillägg utbetalas till den behövande genom arbetslöshetskommissionens

försorg och återgäldas månadsvis av den hänvisande kommunen.

Kommissionen äger på ansökan meddela kommun befrielse från

återbetalningsskyldighet i den utsträckning, förhållandena finnas påkalla,

därvid kommissionen dock har att tillse, att statens bidrag till ortstilläggen

icke må utgå efter högre procentsats än den, efter vilken statens bidrag till

annan hjälpverksamhet inom kommunen enligt kungörelsen kan utgå.

Hänvisas familjeförsörjare till statskommunalt reservarbete å ort med

lägre reservarbetslön än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen

sker, och finnes någon, i förhållande till vilken han är att anse

såsom familjeförsörjare, vara i behov av understöd, må, efter nämnda kommuns

bestämmande, ett särskilt ortstillägg till lönen kunna utgå enligt i 30 §

angivna grunder. Till bestridande av sådant ortstillägg utgår icke statsbidrag.

I skrivelse den 23 november 1935 till statens arbetslöshetskommission

framhöll jag, att gällande grunder för utgåendet av ortstillägg till reservarbetare,

som hänvisats till statligt reservarbete utom hemorten, syntes mig icke

alltid vara ägnade att skapa förutsättningar för en skälig försörjning av sådan

reservarbetares familj och att svårigheter yppat sig för kommuner med mera

avsevärt skattetryck att i den ordning, lagen örn fattigvården angåve,

bispringa behövande familjer till här åsyftade reservarbetare. Jag anmodade

därför kommissionen att verkställa utredning beträffande sagda fråga och

snarast möjligt till Kungl. Majit inkomma med densamma jämte förslag till

de ändrade bestämmelser för ortstilläggs utgående, som kunde befinnas erforderliga.

Statens arbetslöshetskommission har med anledning härav i skrivelse den

20 december 1935 framlagt utredning och förslag i ämnet.

Till en början lämnar kommissionen en redogörelse för den

förevarande anordningens tillkomst samt ifrågasatta

och vidtagna ändringar i grunderna för ortstilläggens

utgående. Kommissionen framhåller härutinnan i huvudsak följande.

Gällande lönesystem vid reservarbetena, som under vissa förutsättningar

medgåve ortstillägg till statlig reservarbetares hemmavarande familj, hade

tillämpats från den 1 maj 1922. Under tiden dessförinnan, då reservarbetslönen

varit enhetlig för stora områden, hade familjeförsörjare-reservarbetare

kunnat tillerkännas s. k. familjeunderstöd med 1 krona, respektive 25 öre

för hemmavarande hustru och barn, sammanlagt dock högst 1 krona 50 öre

per dag. I samband med övergivandet av de förutvarande löneprinciperna

hade kommissionen beslutit ersätta familj eunderstöden med ortstillägg.

Ortstillägget gäldades till en början helt med statsmedel. I det den 24

juli 1925 avgivna betänkandet med förslag till motverkande av arbetslöshet

genom anordnande av allmänna arbeten (statens offentliga utredningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 38.

1925: 29) hade i samband med prövningen av de till reservarbetarna utgående

förmånerna upptagits jämväl frågan örn ortstillägget. De sakkunniga

uttalade därvid, att i den män den arbetslöse för sin familjs uppehälle vore

i behov av sådan ytterligare hjälp, som ortstillägget vore avsett att bereda,

det syntes böra ankomma på kommunen att lämna sådan hjälp. Dylikt ortstillägg,

av de sakkunniga kallat kommunalt ortstillägg, skulle icke få äga

fattigvårds karaktär. Ortstilläggets storlek skulle avpassas efter det föreliggande

hjälpbehovet men skulle ej få överstiga visst av kommissionen fastställt

högsta belopp. Möjlighet borde finnas för kommissionen att efter

prövning av Kungl. Majit lämna ortstillägg av statsmedel i de fall, då det

för hårt skattetyngda kommuner skulle visa sig föreligga oöverkomliga svårigheter

att placera erforderligt antal arbetslösa i statliga reservarbeten.

I samband med lönerevisionen per den 1 januari 1927 hade inom kommissionen

upptagits till prövning frågan örn fördelningen av kostnaderna för

ortstillägg mellan staten och kommunerna. Kommissionen hade den 16

december 1927, med ändring av dittills gällande bestämmelser, beslutit, att

det skulle ankomma på kommunen att själv efter prövning av hjälpbehovet

i varje individuellt fall fatta beslut örn samt bestrida kostnaderna för ortstillägg.

Dylika beslut skulle meddelas kommissionen, som skulle förskottera

ortstillägg samt i likhet med vad tidigare varit fallet till familjen utbetala

tillägget, som icke finge överstiga av kommissionen fastställda belopp.

Kommissionen förklarade vidare, att därest det för hårt skattetyngd kommun

med omfattande arbetslöshet skulle möta synnerliga svårigheter att

gälda ortstillägget, kommissionen vore villig att på därom gjord framställning

taga under övervägande frågan örn lättnader därutinnan.

I sin framställning den 30 november 1934 angående medelsbehovet för

återstoden av budgetåret 1934/1935 hade kommissionen framlagt förslag

rörande ändring av grunderna för bestämmandet av ortstillägg åt familjeförsörjare.

Enligt detta förslag skulle ortstilläggen graderas med hänsyn till

hjälpbehovet i varje särskilt fall, d. v. s. till storleken av reservarbetarens

familj. Ortstillägg borde icke överstiga storleken av det belopp, som svarade

mot dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar,

varvid dagunderstödsbeloppet till hustrun eller föräldrarna skulle

räknas såsom understöd till ensamstående person och understödet för barnen

till samma belopp som det vanliga barntillägget. I intet fall skulle dock summan

av dessa tillägg kunna överstiga det gällande maximibeloppet, d. v. s.

skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen och för arbetsplatsen.

Kommissionen hade därjämte hemställt örn sådan ändring av bestämmelserna

rörande ortstilläggs gäldande med statsmedel, att statsbidrag

till ortstillägg skulle utgå efter enahanda norm, som kunde ifrågakomma för

annan hjälpverksamhet för arbetslösa inom kommunen.

Riksdagen hade i anslutning till departementschefens uttalanden i ärendet

ej funnit anledning vidtaga någon ändring i bestämmelserna om ortstilläggens

beräknande men hade ifråga om grunderna för statsbidrag till ortstillägg

fattat beslut i överensstämmelse med kommissionens hemställan.

I fortsättningen uppehåller sig kommissionen vid vissa förhållanden,

som enligt kommissionens uppfattning äro av betydelse

för bedömande av den föreliggande frågan. Beträffande

till en början spännvidderna mellan nu förekommande reservarbetslöner

inom hänvisningskommuner och på arbetsplatser lämnar kommissionen

följande sammanställning av typfall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 38.

Reservarbetslön

Hemort

Arbetsplatsens belägenhet

i hem- orten

kronor

på

arbets-

platsen

kronor

Orts-

tiJlagg

kronor

Stockholm....................

Jönköpings län, landsbygd..............

8

_

3

20

4

80

Stockholms län, landsbygd..............

8

—

4

—

4

—

» » , förstadsområdet ......

8

—

6

—

2

—

Göteborg .....................

Kronobergs län, landsbygd...............

7

20

3

20

4

—

Älvsborgs län, landsbygd ....-.............

7

20

3

60

3

60

Göteborgs och Bobus län, förstadsom- rådet ........................................

7

20

6

_

1

20

Malmö .........................

Malmöhus län, landsbygd ..............

6

80

3

60

3

20

Norrköping ..................

Kalmar län, landsbygd....................

6

—

3

60

2

40

Södermanlands län, landsbygd .........

6

—

4

—

2

—

Stenindustrikommun i

a) Bohuslän ...............

Jönköpings län, landsbygd...............

4

80

3

20

1

60

Göteborgs och Bobus län, stenindustri- kommun ....................................

4

80

4

80

_

_

Göteborgs och Bobus län, jordbruks- kommun .....................................

4

80

3

60

1

20

b) Blekinge ...............

Kronobergs län, landsbygd...............

3

60

3

20

—

40

Blekinge län, landsbygd .................

3

60

3

60

—

—

Västernorrlands län,

industrikommun .........

Västernorrlands län, landsbygd.........

5

20

4

40

—

80

Västmanlands län, landsbygd............

5

20

4

—

1

20

Norrbottens län, gruv-

samhällena i Gällivare

Norrbottens län, landsbygd .............

6

40

4

40

2

—

Kronobergs län, landsbygd..,............

6

40

3

20

3

20

Vad angår kostnaderna för ortstillägg under perioden 1933—oktober 1935

och antalet familjeförsörjare på statligt reservarbete under samma period,

hänvisar kommissionen till följande sammanställning.

Redovisningsperiod

Utbetalade

ortstillägg

kronor

Återbäring

från kommu- nerna

kronor

Antal familje- försörjare

i medeltal

på statligt

reservarbete

1933..................................................................

299,045

217,800

7,279

1934.................................................................

975,239

479,003

8,862

1935 januari—oktober ............................... ......

1,348,535

782,218

7,668

1933 september ...............................................

32,446

21,359

8,277

1934 » ..............................................

114,354

63,420

9,953

1935 » .............................................

144,050

74,644

6,751

T anslutning till de meddelade uppgifterna yttrar kommissionen, att såsom

av desamma framginge under år 1933 i ortstillägg utgått sammanlagt 299,045

kronor, varav 81,245 kronor gäldats med statsmedel, och att motsvarande

utgifter för år 1934 utgjort 975,239 kronor, respektive 496,236 kronor.

Den genomsnittliga arbetsförtjänsten vid de statliga reservarbetena hade,

anför kommissionen vidare, under åren 1933 och 1934 utgjort 4 kronor 61 öre,

respektive 4 kronor 60 öre per dag. Då de nominella reservarbetslönerna utgjort

4 kronor 12 öre, respektive 4 kronor 6 öre hade de faktiska förtjänsterna

med 12, respektive 13.2 procent överskridit de nominella. De fast förlagda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

reservarbetarna åtnjöte kostnadsfritt bostad, lyse och vedbrand å arbetsplatsen.

Icke sällan mötte man, erinrar kommissionen, det påståendet, att

familjerna till reservarbetare, som sändas till förläggning, vore helt hänvisade

till fattigvården. En sådan uppfattning, som utginge från den för reservarbetarna

förklenande förutsättningen, att de i gemen skulle underlåta att till

familjen hemsända en del av arbetsförtjänsten, syntes endast undantagsvis

äga motsvarighet i det verkliga förhållandet. Vid en undersökning därom i

Bohuslän hade befunnits, att familjeförsörjarna allmänt hemsände avsevärda

belopp till sina familjer och att hjälp från fattigvården till dessa i regel

icke utgått annat än vid utsändandet till arbetsplatsen, då ett akut hjälpbehov

ofta förelåge, innan ortstillägg utbetalats eller mannen varit i tillfälle

hemsända en del av sin arbetsförtjänst.

• Det förhållandet, att familjeförsörjare av sitt arbete förhindrades uppehålla

sig i hemmet, vore, påpekar kommissionen, icke något för reservarbetet

säreget utan hade sin motsvarighet på den öppna arbetsmarknaden. Inom

betydande näringsområden, främst skogsbruk och anläggningsverksamhet,

måste arbetstagaren avlägsna sig från hemmet under längre eller kortare tid

utan att särskilt lönetillägg annat än i undantagsfall utginge på grund av

detta förhållande. Vid mera avsides belägna orter läge lönerna stundom

högre än vad i allmänhet vore fallet, vilket i sin tur avspeglade sig i den

högre reservarbetslön, som bomme reservarbetaren tillgodo vid hänvisning

till arbetsplats på sådan ort.

Innan kommissionen därefter går att framlägga förslag till ändringar beträffande

ortstillägget, upplyser kommissionen, att vid behandlingen av förevarande

ärende gjorts följande särskilda uttalanden av de deltagande

ledamöterna i kommissionen.

Ordföranden, herr Huss, hade yttrat.

Det tedde sig självfallet tilltalande att åt behövande arbetslösa lämna god

hjälp. Men därest denna så tillmättes, att den försvagade eller till och med

upphävde den arbetslöses intresse av att förskaffa sig arbete på den öppna

arbetsmarknaden, medförde hjälpen skadliga verkningar för det allmänna,

ofta även för den arbetslöse. Löneförmånerna vid reservarbetena borde därför

avvägas med beaktande av ej blott humanitära utan även arbetsmarknadspolitiska

synpunkter. .

Erfarenheterna från den senaste tiden hade klart adagalagt, att reservarbetarna

ofta varit ovilliga att på den öppna arbetsmarknaden själva uppsöka

eller mottaga de arbetstillfällen inom lägre avlönade arbetsområden —

särskilt jord- och skogsbruk — vilka mångenstädes i avsevart antal stått till

buds. Ett ytterligare tillägg till reservarbetslönen skulle tydligen vara agnat

att skärpa detta missförhållande. ..

Såvitt dömas kunde, skulle det förhöjda ortstillägget vara avsett särskilt

för arbetslösa från kommuner med större permanent arbetslöshet. Beträffande

sådana kommuner hade kommissionen i sina båda senaste statframställningar

uttalat, att kommissionen icke borde genom sin hjälpverksamhet

bidraga till att inom respektive orter kvarhålla arbetskraft, som uppenbarligen

ej där kunde ha utsikter till självförsörjning. I dylika fall måste det för

återställande av jämnvikt på arbetsmarknaden vara av särskild betydelse att

man icke genom sättet för arbetslöshetspolitikens bedrivande i högre grad an

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

oundvikligt vore, bunde arbetskraften vid hemorten och minskade dess rörlighet.

Det syntes för övrigt icke vara möjligt att så uppbygga ett statligt hjälpsystem,

att det täckte hjälpbehoven under alla skiftande förhållanden. I

Sverige liksom annorstädes syntes man få räkna med fattigvården eller annan

lokal hjälpverksamhet för att tillgodose behoven i vissa individuella fall. Att

för en del kommuner vidtaga undantagsanordningar, genom vilka arbetslöshetshjälpen

skulle i sådana fall ersätta fattigvården, måste väcka allvarliga

betänkligheter såväl av principiell art som med hänsyn till de praktiska konsekvenserna.

Därest åtgärder ansages påkallade för att tillförsäkra reservarbetarnas

familjer bättre försörjning, syntes frågan därom böra upptagas till prövning

i sitt ofrånkomliga sammanhang med reservarbetslönerna.

Med åberopande av anförda synpunkter samt av de kommissionens upplys

ningar, som i det föregående redogjorts för, ansåge Huss sig böra vidhålla den

uppfattning rörande grunderna för ortstilläggets beräknande, åt vilken kommissionen

givit uttryck i sin statframställning den 30 november 1934.

Herr Hagman hade anfört.

Hedan på våren 1922, då principerna för ortstilläggens beräkning utformats,

hade Hagman hävdat den uppfattningen, att kostnaderna för en familjs uppeka.

116 genom att familjeförsörjaren måste hålla eget hushåll, alltid komme att

ställa sig kostsammare i de fall, då familjeförsörjaren hänvisades till en arbetsplats

utanför hemorten, även örn ett ortstillägg medgåves, utgörande skillnaden

mellan respektive orters reservarbetslöner. Sedan denna tidpunkt hade

visserligen den speciella reduktionsprocenten mellan den konstaterade grovarbetarlönen

och den fastställda reservarbetslönen borttagits, men samma

jiroblem förelåge alltjämt. Visserligen måste i en hjälpverksamhet av ifrågavarande

slag beaktas, att de sammanlagda förmånerna vore så avvägda att

de icke stimulerade hjälpsökande, vilka hade förmåga att reda sig på egen

hand, men därest en komplettering av bestämmelserna rörande ortstillägg

skedde i enlighet med det av kommissionen utarbetade förslaget, d. v. s. med

40 öre, respektive 80 öre per dag beräknat med hänsyn till barnantalet, syntes

några svårigheter av angivna art icke behöva befaras.

Herrar Bergman och Falk hade yttrat.

Det hade vid mångå tillfällen kunnat konstateras, att en till statligt reservarbete

beordrad familjeförsörjare tvingats att för sin familj begära understöd

av de lokala myndigheterna i form av fattigvårdshjälp. Ett dylikt förhållande

ansåge Bergman och Falk oförenligt med allmän rättsuppfattning,

då de utginge ifrån, att arbetaren för sitt arbete skulle erhålla sådan lön, att

vor®. m?.jlig* ^ör honom att på den kunna försörja sig och sin familj.

Någon jämförelse mellan förhållandena vid arbeten i öppna marknaden och

till statligt reservarbete hänvisade arbetare syntes icke kunna göras, framförallt

därför, att den till statligt arbete hänvisade arbetslöse ofta icke vore

kunnig i de arbeten han bleve beordrad att utföra. Även om förtjänsten för

reservarbetarna i genomsnitt lage över den för detta arbete fastställda dagsförtjänsten,

syntes det ändock icke kunna bestridas att vissa enskilda arbetare

icke uppnådde den för arbetsplatsen fastställda reservarbetslönen.

Att i ifrågavarande angelägenhet skilja den ene arbetaren från den andre

syntes emellertid av tekniska skäl icke vara möjligt, varför en förändring beträffande

ortstillägget måste tillämpas lika för alla.

Med hänsyn till det sålunda framförda och med understrykande av kommissionens

uttalande beträffande den enskilde arbetarens förhållanden med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 38.

avseende på kommunernas skattetryck yrkade Bergman och Falk, att arbetslöshetskommissionen

i princip beslutade tillstyrka av chefen för socialdepartementet

ifrågasatt förändring beträffande ortstilläggen och att denna

förändring skedde på sätt arbetslöshetskommissionen angivit såsom tekniskt

möjligt att genomföra.

Herrar Carell och Brodén hade anfört.

Chefen för socialdepartementet hade i förutnämnda skrivelse till arbetslöshetskommissionen

begärt utredning angående åtgärder, som kunde befinnas

erforderliga för att skapa förutsättningar för en skälig försörjning av

familjer till sådana hjälpsökande arbetslösa, vilka hänvisats till reservarbete

utom hemorten. Det kunde i detta hänseende erinras därom, att redan gällande

bestämmelser angående statliga reservarbeten vore uttryck för en strävan

att genom anvisning av arbete bereda hjälpsökande skälig försörjning för sig

själva och sina familjer. Vid avvägningen av begreppet skälig i detta sammanhang

hade det ansetts ofrånkomligt att icke gå utöver de möjligheter till

skälig försörjning, som den öppna marknadens arbetstillfällen erbjöde.

Det framginge av vad som tidigare anförts, att arbetsinkomsten vid de

statliga reservarbetena i praktiken icke maximerades av fastställd reservarbetslön

jämte ortstillägg i de fall, dylikt utginge. Därtill kunde läggas, att

medelförtjänsten vid de statliga reservarbetena för augusti månad 1935 uppgått

till 4 kronor 85 öre per dag, vilket innebure, att nominallönen överskridits

med 18.6 procent. Den verkliga förtjänsten vid reservarbetena överstege sålunda

väsentligt reservarbetslönenivån icke blott i enstaka fall utan genomsnittligt

räknat, vartill komme förmåner av fri bostad, lyse och vedbrand å

arbetsorten, fri sjukvård och i viss utsträckning fria resor samt i åtskilliga

fall jämväl fri klädesutrustning vid hänvisningen till arbetet. Redan därigenom

erbjöde de statliga reservarbetena bättre villkor än de arbeten, som

inom betydande näringsområden stöde till buds å den öppna arbetsmarknaden.

I praktiken åsidosattes sålunda redan den hänsyn till öppna arbetsmarknadens

löneläge, som vore ett oeftergivligt villkor för att hjälpverksamheten

icke skulle bidraga till att hålla den registrerade arbetslösheten uppe

på en högre nivå än läget å arbetsmarknaden skäligen gåve anledning till.

En ändring av gällande bestämmelser örn ortstillägg i ifrågasatt riktning

skulle innebära ett uppenbart avsteg från den princip örn hänsyn till arbetsmarknadsläget,

som fått uttryck i 23 § i gällande kungörelse angående den

statliga hjälpverksamheten. Avvägningen av ett dylikt steg bleve godtycklig

och tillämpningen av en regel med den innebörd, som ifrågasattes, kunde

näppeligen förenas med den behovsprövning, som särskilt under anförda förhållanden

måste anses vara oundgänglig. Starka betänkligheter måste sålunda

resas mot en ändring. Då det vore ostridigt, att de omständigheter, som

statsrådet ansett böra föranleda utredning av frågan, hade sin motsvarighet

för många i den öppna arbetsmarknaden sysselsatta arbetare, syntes en ändring

heller icke erforderlig. På sålunda anförda skäl kunde Carell och Brodén

för sin del icke biträda ett förslag till ändrade bestämmelser för ortstilläggs

utgående.

Oavsett de olika uppfattningar, kommissionens ledamöter sålunda hyste i

fråga örn lämpligheten av vidgade förmåner åt arbetslösa familjeförsörjare

vid reservarbeten, har kommissionen på grund av det lämnade uppdiaget

framlagt ett förslag i ämnet, vilket kommissionens ledamöter

enhälligt ansett tekniskt genomförbart.

Kommissionen framhåller, att kommissionen vid utarbetandet av detta förslag

funnit sig böra beakta, dels att den kostnadsökning, som kunde upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

komma på grund av familjeförsörjarens hänvisning till reservarbete på annan

ort och som betingades av familjens uppdelning på två hushåll, bleve mer

eller mindre kännbar alltefter reservarbetslönens och ortstilläggets storlek,

dels ock att försörjningssvårigheterna framträdde starkare i fråga örn reservarbetare

med större familjer.

I kommun med högre reservarbetslön, anför kommissionen, borde reservarbetaren

kunna å sin arbetsinkomst erhålla och till familjen hemsända ett

avsevärt överskott utöver vad som åtginge till nödvändiga utgifter på arbetsplatsen.

Detta överskott måste emellertid bliva mindre i de fall, då reservarbetslönen

vore låg, enär de nödvändiga levnadskostnaderna icke stege i

samma proportion som reservarbetslönerna vore högre. Vid hänvisning till

arbetsplats med samma eller högre reservarbetslön än hemortens tillkomme

intet ortstillägg, och när arbetsplatsens lön obetydligt understege hemortens,

bleve även ortstillägget av mindre betydelse för familjens försörjning. I den

mån emellertid skillnaden mellan reservarbetslönen i hemkommunen och på

arbetsplatsen ökades och som följd därav ett högre ortstillägg kunde utgå,

minskades givetvis svårigheterna för den arbetslöse att sörja för familjen.

Det tillägg utöver utgående ortstillägg, som kunde tänkas ifrågakomma, borde

därför lämpligen utformas så, att det minskades successivt med stigande ortstillägg

för att vid viss storlek hos det senare helt bortfalla. Vid ett ortstilllägg

av 1 krona 60 öre skulle sålunda något extra tillägg icke ifrågakomma.

Då kommuner med högre reservarbetslön än 5 kronor 20 öre endast i mindre

omfattning hänvisade familjeförsörjare till arbetsplatser, där ortstillägget

understege 1 krona 60 öre, syntes ifrågasatt extra tillägg böra begränsas till

de fall, då hänvisning skett från kommun med en reservarbetslön av högst

5 kronor 20 öre.

Att kostnaderna för familjens försörjning normalt stege med större barnantal,

yttrar kommissionen vidare, finge anses självfallet. Då därjämte framhållits

den svårighet, som i vissa fall förefunnes för kommun att, i den ordning

lagen örn fattigvården angåve, bispringa behövande familjer till reservarbetare,

funne kommissionen med hänsyn till föreskrifterna i 1 § fattigvårdslagen,

att en förändring av gällande bestämmelser rörande ortstillägg

borde anknytas till barnantalet.

Vad angår frågan, huruvida eventuella förändringar beträffande ortstillläggen

borde begränsas till kommuner med mera avsevärt skattetryck, anser

sig kommissionen böra fästa uppmärksamheten på att även arbetslösa, som

hänvisats från kommun med lägre skattetryck, kunde se sig nödsakade att

anlita fattigvården. En anordning, som försatte vissa reservarbetare i en förmånsställning

framför andra lika behövande vid samma arbetsplats, skulle

uppenbarligen komma att betraktas som en orättvisa. Därest emellertid endast

vissa, ekonomiskt svagare kommuner skulle komma i åtnjutande av det föreslagna

tillägget, syntes man av praktiska skäl vid bedömningen böra utgå från

storleken av det statsbidrag, som vederbörande kommun erhölle till sin hjälpverksamhet

för arbetslösa och ej låta avgörandet bero av om skattelindring

åtnjötes eller ej. Gränsen borde exempelvis sättas så, att denna extra hjälp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 38. 9

anordning finge tillgripas vid statsbidragshjälp, som kunde utgå med 75 och

högre procent.

Enligt gällande bestämmelser kunde, påpekar kommissionen, änkling endast

erhålla s. k. begränsat ortstillägg, utgörande högst det dagunderstöd för barn

under 16 år, som skulle utgått, därest han åtnjutit sådant understöd i hänvisningskommunen.

Det kunde emellertid enligt kommissionens uppfattning

ifrågasättas, huruvida icke änklingen, som sammanhölie hemmet och vars

kostnader sålunda för de hemmavarande barnen ofta vore ungefär desamma

som för den gifte reservarbetaren, i fråga örn ett eventuellt extra ortstillägg

borde jämställas med gift person.

Kommissionen föreslår alltså, att extra ortstillägg finge utgå, då den

hemmavarande familjen bestode av hustru och barn eller i fråga örn änkling,

av barn, vid hänvisning från kommun med en reservarbetslön av högst 5 kronor

20 öre till fast förläggning vid reservarbetsplats med samma reservarbetslön

som hänvisningskommunen eller lägre. Sådant tillägg skulle enligt kommissionens

förslag kunna utgå med 40 öre, då inom familjen funnes ett eller två

hemmavarande barn och med 80 öre för tre eller flera barn, dock med högst

de belopp, som, med kursiverade siffror, införts i följande utdrag ur gällande

ortstilläggsskala.

Reservarbets-

lön

Ortstilläggets storlek vid

en reservarbetslön på arbetsplatsen av

i hänvisnings- kommun

5.60

5.20

4.80

4.40

4.oo

3.60

3.20

5.60

_

0.4 0

0.80

1.20

1.60

2.oo

2.40

0.4 O

0.4 0

0.4 O

0.20

5.so

—

0.40

0.80

1.20

1.60

2.oo

0.80

O.eo

0.4 O

0.20

4.80

—

—

—

0.40

0.80

1.20

1.60

O.so

0.60

0.4 0

0.20

4.40

—

—

—

—

0.40

0.80

1.20

0.8 O

0.60

0.4O

4.oo

—

—

—

—

—

0-40

0.80

0.80

O.so

3.60

—

—

—

—

—

—

0.40

3.20

0.80

—

—

—

—

—

—

—

Det extra ortstilläggets storlek vore, framhåller kommissionen, därvid avvägt

så, att summan av detta tillägg och ortstillägget som regel med 20 öre

understege motsvarande summa i närmast högre löneklass. I fyra gränsfall,

tre i löneklass 5 kronor 20 öre och ett i löneklass 4 kronor 80 öre, hade dock

dessa summor ansetts böra vara lika, men i intet fall överstege summan av

gällande ortstillägg och det extra ortstillägget motsvarande summa i närmast

högre löneklass.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 38.

85 36 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Kommissionen lämnar i detta sammanhang följande sammanställning av

exempel på verkningarna av det föreslagna extra ortstillägget.

Hänvisad till arbetsplats i

Reserv;- arbetslön

på arbets- platsen

kronor

Ordinarie

ortstillägg

kronor

Löneformån

lön -f ordina

-f extra

1—2 barn

kronor

(reservarbets- rie ortstillägg

ortstillägg)

3—4 barn

kronor

I. Familjeförsörjare med barn, från stenindustrikommun i Bohuslän:

reservarbetslön

i hemorten kronor 4.so.

Närbelägen kommun (samma lön) ...

4

80

—

—

5

20

5

60

Kommun i Bohuslän eller Älvsborgs

län............................

3

60

i

20

5

—

5

—

Kommun i Jönköpings län ......

3

20

i

60

4

80

4

80

II. Familjeförsörjare med bar

n, från stenindustrikommun i Blekinge:

reservarbetslön

i hemorten kronor 3.60.

Närbelägen kommun (samma lön) ......

3

60

—

—

4

—

4

40

Kommun i Kronobergs län ........

3

20

-

40

4

—

4

20

lil- Familjeförsörjare med barn, från industrikommun

i Västernorrlands län:

reservarbetslön

i hemorten kronor 5.20.

Kommun i Västernorrlands län, lands-

bygd.............................................

4

40

—

80

5

60

5

60

Kommun i norra Uppland eller i Väst-

manlands län..............

4

—

i

20

5

40

5

40

I fråga örn utbetalande av extra ortstillägg och statsbidrag därtill anser

kommissionen böra gälla vad nu finnes föreskrivet örn ortstillägg.

De författningsföreskrifter, som erfordras vid införandet av extra ortstilllägg,

kunna enligt kommissionens mening inskränkas till att hjälpkungörelsens

bestämmelser örn ortstillägg kompletteras med föreskrift av innebörd, att till

reservarbetares hemmavarande familj må, då familjeförsörjaren hänvisats till

fast förläggning i annan kommun, extra ortstillägg utgå till hustru och barn

eller, i fråga örn änkling, till barn med högst de belopp, som arbets,löshetskommissionen

för varje kommun medgiver, dock högst med dubbla skillnaden

mellan tvenne intilliggande reservarbetslöner, d. v. s. vid gällande löneklassindelning

80 öre per dag. Åt kommissionen borde uppdragas att utfärda de

närmare bestämmelser, som kunde erfordras.

När jag hos arbetslöshetskommissionen fann mig böra påkalla utredning

rörande en jämkning i grunderna för ortstilläggens utgående, var min utgångspunkt

den, att enligt vad erfarenheten ådagalagt inkomsterna vid

reservarbetena mångenstädes icke äro tillräckliga för att sätta familjeförsörjare

i stånd att lämna familjerna i hemorten verksamt stöd. Fattigvården

har vid sådant förhållande haft att träda hjälpande till. Nu föreligger emellertid

den situationen, att särskilt inom kommuner med långvarig och svår

arbetslöshet fattigvården icke mäktar bistå på det sätt lagstiftningen förutsatt.

Under sådana förhållanden kan jag ej finna annat, än att utvägar måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 38.

sökas för att samhället i annan ordning må kunna bereda familjerna det stöd,

varav de äro i oavvisligt behov.

Inom kommissionen hava, på sätt jag i det föregående omnämnt, yppats

principiella betänkligheter mot att annorledes än genom fattigvården tillgodose

det förefintliga ytterligare hjälpbehovet. Därvid hava huvudsakligen

två invändningar framställts mot den av mig ifrågasatta anordningen. Det

har sålunda erinrats, att den verkligen utgående reservarbetslönen vore högre

än den fastställda, och det har med hänvisning till det genomsnittliga löneläget

för reservarbetare icke ansetts erforderligt att ur försörjningssynpunkt

skrida till en jämkning av ortstilläggen. Därjämte har det, med åberopande

framförallt av arbetsmarknadssynpunkten, funnits mindre välbetänkt att vidtaga

åtgärder, som kunde vara ägnade att kvarhålla arbetskraften å hemorten.

Vad förstnämnda betänkligheter angår, lär åt de genomsnittliga

dagsinkomsterna icke kunna tillmätas avgörande vikt, då den utgående

reservarbetslönen i ett stort antal fall icke sätter reservarbetarna i stånd att

fullgöra försörjningsplikten gentemot familjerna i hemorten. Och i fråga örn

det åberopade arbetsmarknadsläget gäller enligt min mening, att man överskattat

den nämnda synpunktens betydelse i nu förevarande sammanhang. Väl

äger det sin riktighet, att beträffande icke-familjeförsörjare den önskvärda

rörligheten i arbetskraftens fördelning är möjlig att uppnå och jämväl bör

främjas. Vad åter angår familjeförsörjare, gestalta sig förhållandena väsentligen

annorlunda. Som regel inställa sig för dessa så avsevärda svårigheter

av annan art att förvärva anställning utanför hemorten, att reservarbetslönens

storlek därvid knappast utövar något inflytande.

Örn jag sålunda icke kan finna de anförda betänkligheterna avgörande i

och för sig, gäller detta i än högre grad, när jag går att bedöma dem ur synpunkten

av det förslag, som av kommissionen framlagts. Vid utformandet

av detsamma hava nämligen, såvitt jag kunnat finna, de ifrågavarande förhållandena

till fullo beaktats. Kommissionen har sålunda begränsat rätten till

förhöjt ortstillägg till att avse kommuner med en reservarbetslön av högst

5 kronor 20 öre och till de fall, då nuvarande ortstillägg understiger 1 krona

60 öre, samt därjämte utmätt förhöjningen i relation till barnantalet. Kommissionen

har vidare avböjt att låta skattetrycket inom kommunen bliva bestämmande

i fråga örn rätten till förhöjt ortstillägg och i stället hållit före, att

denna rätt, därest den inskränkes till vissa ekonomiskt svagare kommuner,

borde göras beroende av det statliga bidragets storlek i allmänhet. Emellertid

har kommissionen principiellt ansett, att hänsyn icke borde tagas till hänvisningskommunens

ekonomiska bärkraft, utan borde förhöjt ortstillägg utgå

oavsett kommunens ekonomi. Kommissionens förslag är uppgjort i anslutning

till denna ståndpunkt.

Vid granskning av det av kommissionen utarbetade förslaget har jag funnit

detsamma vara av beskaffenhet att undanröja de mest kännbara bristerna i

nu gällande ordning. Jag har därför ansett mig kunna skänka min anslutning

till detsamma och förordar, att riksdagens bemyndigande inhämtas att

vidtaga den jämkning i gällande bestämmelser om'' ortstillägg vid reserv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbete, som är erforderlig för att lämna det behövliga ytterligare stödet

åt reservarbetarfamiljerna. Denna jämkning skulle, i enlighet med vad kommissionen

ifrågasatt, innebära, att till reservarbetares hemmavarande familj

skulle kunna, då familjeförsörjaren hänvisats till fast förläggning i annan

kommun, utgå förhöjning av ortstillägget till hustru och barn eller, i fråga

om änkling, till barn med högst de belopp, som arbetslöshetskommissionen

för varje kommun medgiver, dock högst med dubbla skillnaden mellan tvenne

intill varandra liggande reservarbetslöner i den av kommissionen fastställda

löneskalan.

Då det synes mig angeläget, att de ändrade reglerna snarast möjligt komma

i tillämpning, torde den nya ordningen böra gälla även under återstående

delen av innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att godkänna den av mig förordade ändringen i grunderna

för utgående av ortstillägg till reservarbetare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksa a2 i texten
  2. SU 1936:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m. jäm s. 11 i texten