Angående ändrade q runder för ortstillägg till reservarbetare
1936-01-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:38, Angående ändrade q runder för ortstillägg till reservarbetare
Dokumentets text
Kungl. Majda proposition nr 38.
1
Nr 38.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående ändrade
q runder för ortstillägg till reservarbetare; given Stockholms
slott den 17 januari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats-,
rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter. Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Kungörelsen den 30 juni 1934, nr 434, angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet, med däri genom kungörelse den 28
juni 1935, nr 426, gjorda ändringar, innehåller följande föreskrifter
angående ortstillägg till reservarbetare.
Hänvisas familjeförsörjare till statligt reservarbete å ort med lägre reservarbetslön
än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen sker,
och finnes någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,
vara i behov av understöd, äger enligt 30 § arbetslöshetskommittén
inom nämnda kommun, där kommunen ställt medel till förfogande för ända
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 38. 83 36 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
målet, bestämma, att ett särskilt ortstillägg till lönen skall utgå. Sådant
ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen inom den
hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres,
och må, då fråga är örn ogift person, som har försörjningsskyldighet
mot barn eller adoptivbarn, utgå med högst det belopp, som skulle hava utbetalats
för barnet vid kontantunderstödsverksamhet i den hänvisande kommunen.
Förevarande ortstillägg utbetalas till den behövande genom arbetslöshetskommissionens
försorg och återgäldas månadsvis av den hänvisande kommunen.
Kommissionen äger på ansökan meddela kommun befrielse från
återbetalningsskyldighet i den utsträckning, förhållandena finnas påkalla,
därvid kommissionen dock har att tillse, att statens bidrag till ortstilläggen
icke må utgå efter högre procentsats än den, efter vilken statens bidrag till
annan hjälpverksamhet inom kommunen enligt kungörelsen kan utgå.
Hänvisas familjeförsörjare till statskommunalt reservarbete å ort med
lägre reservarbetslön än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen
sker, och finnes någon, i förhållande till vilken han är att anse
såsom familjeförsörjare, vara i behov av understöd, må, efter nämnda kommuns
bestämmande, ett särskilt ortstillägg till lönen kunna utgå enligt i 30 §
angivna grunder. Till bestridande av sådant ortstillägg utgår icke statsbidrag.
I skrivelse den 23 november 1935 till statens arbetslöshetskommission
framhöll jag, att gällande grunder för utgåendet av ortstillägg till reservarbetare,
som hänvisats till statligt reservarbete utom hemorten, syntes mig icke
alltid vara ägnade att skapa förutsättningar för en skälig försörjning av sådan
reservarbetares familj och att svårigheter yppat sig för kommuner med mera
avsevärt skattetryck att i den ordning, lagen örn fattigvården angåve,
bispringa behövande familjer till här åsyftade reservarbetare. Jag anmodade
därför kommissionen att verkställa utredning beträffande sagda fråga och
snarast möjligt till Kungl. Majit inkomma med densamma jämte förslag till
de ändrade bestämmelser för ortstilläggs utgående, som kunde befinnas erforderliga.
Statens arbetslöshetskommission har med anledning härav i skrivelse den
20 december 1935 framlagt utredning och förslag i ämnet.
Till en början lämnar kommissionen en redogörelse för den
förevarande anordningens tillkomst samt ifrågasatta
och vidtagna ändringar i grunderna för ortstilläggens
utgående. Kommissionen framhåller härutinnan i huvudsak följande.
Gällande lönesystem vid reservarbetena, som under vissa förutsättningar
medgåve ortstillägg till statlig reservarbetares hemmavarande familj, hade
tillämpats från den 1 maj 1922. Under tiden dessförinnan, då reservarbetslönen
varit enhetlig för stora områden, hade familjeförsörjare-reservarbetare
kunnat tillerkännas s. k. familjeunderstöd med 1 krona, respektive 25 öre
för hemmavarande hustru och barn, sammanlagt dock högst 1 krona 50 öre
per dag. I samband med övergivandet av de förutvarande löneprinciperna
hade kommissionen beslutit ersätta familj eunderstöden med ortstillägg.
Ortstillägget gäldades till en början helt med statsmedel. I det den 24
juli 1925 avgivna betänkandet med förslag till motverkande av arbetslöshet
genom anordnande av allmänna arbeten (statens offentliga utredningar
3
Kungl. Majus proposition nr 38.
1925: 29) hade i samband med prövningen av de till reservarbetarna utgående
förmånerna upptagits jämväl frågan örn ortstillägget. De sakkunniga
uttalade därvid, att i den män den arbetslöse för sin familjs uppehälle vore
i behov av sådan ytterligare hjälp, som ortstillägget vore avsett att bereda,
det syntes böra ankomma på kommunen att lämna sådan hjälp. Dylikt ortstillägg,
av de sakkunniga kallat kommunalt ortstillägg, skulle icke få äga
fattigvårds karaktär. Ortstilläggets storlek skulle avpassas efter det föreliggande
hjälpbehovet men skulle ej få överstiga visst av kommissionen fastställt
högsta belopp. Möjlighet borde finnas för kommissionen att efter
prövning av Kungl. Majit lämna ortstillägg av statsmedel i de fall, då det
för hårt skattetyngda kommuner skulle visa sig föreligga oöverkomliga svårigheter
att placera erforderligt antal arbetslösa i statliga reservarbeten.
I samband med lönerevisionen per den 1 januari 1927 hade inom kommissionen
upptagits till prövning frågan örn fördelningen av kostnaderna för
ortstillägg mellan staten och kommunerna. Kommissionen hade den 16
december 1927, med ändring av dittills gällande bestämmelser, beslutit, att
det skulle ankomma på kommunen att själv efter prövning av hjälpbehovet
i varje individuellt fall fatta beslut örn samt bestrida kostnaderna för ortstillägg.
Dylika beslut skulle meddelas kommissionen, som skulle förskottera
ortstillägg samt i likhet med vad tidigare varit fallet till familjen utbetala
tillägget, som icke finge överstiga av kommissionen fastställda belopp.
Kommissionen förklarade vidare, att därest det för hårt skattetyngd kommun
med omfattande arbetslöshet skulle möta synnerliga svårigheter att
gälda ortstillägget, kommissionen vore villig att på därom gjord framställning
taga under övervägande frågan örn lättnader därutinnan.
I sin framställning den 30 november 1934 angående medelsbehovet för
återstoden av budgetåret 1934/1935 hade kommissionen framlagt förslag
rörande ändring av grunderna för bestämmandet av ortstillägg åt familjeförsörjare.
Enligt detta förslag skulle ortstilläggen graderas med hänsyn till
hjälpbehovet i varje särskilt fall, d. v. s. till storleken av reservarbetarens
familj. Ortstillägg borde icke överstiga storleken av det belopp, som svarade
mot dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar,
varvid dagunderstödsbeloppet till hustrun eller föräldrarna skulle
räknas såsom understöd till ensamstående person och understödet för barnen
till samma belopp som det vanliga barntillägget. I intet fall skulle dock summan
av dessa tillägg kunna överstiga det gällande maximibeloppet, d. v. s.
skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen och för arbetsplatsen.
Kommissionen hade därjämte hemställt örn sådan ändring av bestämmelserna
rörande ortstilläggs gäldande med statsmedel, att statsbidrag
till ortstillägg skulle utgå efter enahanda norm, som kunde ifrågakomma för
annan hjälpverksamhet för arbetslösa inom kommunen.
Riksdagen hade i anslutning till departementschefens uttalanden i ärendet
ej funnit anledning vidtaga någon ändring i bestämmelserna om ortstilläggens
beräknande men hade ifråga om grunderna för statsbidrag till ortstillägg
fattat beslut i överensstämmelse med kommissionens hemställan.
I fortsättningen uppehåller sig kommissionen vid vissa förhållanden,
som enligt kommissionens uppfattning äro av betydelse
för bedömande av den föreliggande frågan. Beträffande
till en början spännvidderna mellan nu förekommande reservarbetslöner
inom hänvisningskommuner och på arbetsplatser lämnar kommissionen
följande sammanställning av typfall.
4
Kungl. Majus proposition nr 38.
Reservarbetslön
Hemort
Arbetsplatsens belägenhet
i hem- orten
kronor
på
arbets-
platsen
kronor
Orts-
tiJlagg
kronor
Stockholm....................
Jönköpings län, landsbygd..............
8
_
3
20
4
80
Stockholms län, landsbygd..............
8
—
4
—
4
—
» » , förstadsområdet ......
8
—
6
—
2
—
Göteborg .....................
Kronobergs län, landsbygd...............
7
20
3
20
4
—
Älvsborgs län, landsbygd ....-.............
7
20
3
60
3
60
Göteborgs och Bobus län, förstadsom- rådet ........................................
7
20
6
_
1
20
Malmö .........................
Malmöhus län, landsbygd ..............
6
80
3
60
3
20
Norrköping ..................
Kalmar län, landsbygd....................
6
—
3
60
2
40
Södermanlands län, landsbygd .........
6
—
4
—
2
—
Stenindustrikommun i
a) Bohuslän ...............
Jönköpings län, landsbygd...............
4
80
3
20
1
60
Göteborgs och Bobus län, stenindustri- kommun ....................................
4
80
4
80
_
_
Göteborgs och Bobus län, jordbruks- kommun .....................................
4
80
3
60
1
20
b) Blekinge ...............
Kronobergs län, landsbygd...............
3
60
3
20
—
40
Blekinge län, landsbygd .................
3
60
3
60
—
—
Västernorrlands län,
industrikommun .........
Västernorrlands län, landsbygd.........
5
20
4
40
—
80
Västmanlands län, landsbygd............
5
20
4
—
1
20
Norrbottens län, gruv-
samhällena i Gällivare
Norrbottens län, landsbygd .............
6
40
4
40
2
—
Kronobergs län, landsbygd..,............
6
40
3
20
3
20
Vad angår kostnaderna för ortstillägg under perioden 1933—oktober 1935
och antalet familjeförsörjare på statligt reservarbete under samma period,
hänvisar kommissionen till följande sammanställning.
Redovisningsperiod
Utbetalade
ortstillägg
kronor
Återbäring
från kommu- nerna
kronor
Antal familje- försörjare
i medeltal
på statligt
reservarbete
1933..................................................................
299,045
217,800
7,279
1934.................................................................
975,239
479,003
8,862
1935 januari—oktober ............................... ......
1,348,535
782,218
7,668
1933 september ...............................................
32,446
21,359
8,277
1934 » ..............................................
114,354
63,420
9,953
1935 » .............................................
144,050
74,644
6,751
T anslutning till de meddelade uppgifterna yttrar kommissionen, att såsom
av desamma framginge under år 1933 i ortstillägg utgått sammanlagt 299,045
kronor, varav 81,245 kronor gäldats med statsmedel, och att motsvarande
utgifter för år 1934 utgjort 975,239 kronor, respektive 496,236 kronor.
Den genomsnittliga arbetsförtjänsten vid de statliga reservarbetena hade,
anför kommissionen vidare, under åren 1933 och 1934 utgjort 4 kronor 61 öre,
respektive 4 kronor 60 öre per dag. Då de nominella reservarbetslönerna utgjort
4 kronor 12 öre, respektive 4 kronor 6 öre hade de faktiska förtjänsterna
med 12, respektive 13.2 procent överskridit de nominella. De fast förlagda
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
reservarbetarna åtnjöte kostnadsfritt bostad, lyse och vedbrand å arbetsplatsen.
Icke sällan mötte man, erinrar kommissionen, det påståendet, att
familjerna till reservarbetare, som sändas till förläggning, vore helt hänvisade
till fattigvården. En sådan uppfattning, som utginge från den för reservarbetarna
förklenande förutsättningen, att de i gemen skulle underlåta att till
familjen hemsända en del av arbetsförtjänsten, syntes endast undantagsvis
äga motsvarighet i det verkliga förhållandet. Vid en undersökning därom i
Bohuslän hade befunnits, att familjeförsörjarna allmänt hemsände avsevärda
belopp till sina familjer och att hjälp från fattigvården till dessa i regel
icke utgått annat än vid utsändandet till arbetsplatsen, då ett akut hjälpbehov
ofta förelåge, innan ortstillägg utbetalats eller mannen varit i tillfälle
hemsända en del av sin arbetsförtjänst.
• Det förhållandet, att familjeförsörjare av sitt arbete förhindrades uppehålla
sig i hemmet, vore, påpekar kommissionen, icke något för reservarbetet
säreget utan hade sin motsvarighet på den öppna arbetsmarknaden. Inom
betydande näringsområden, främst skogsbruk och anläggningsverksamhet,
måste arbetstagaren avlägsna sig från hemmet under längre eller kortare tid
utan att särskilt lönetillägg annat än i undantagsfall utginge på grund av
detta förhållande. Vid mera avsides belägna orter läge lönerna stundom
högre än vad i allmänhet vore fallet, vilket i sin tur avspeglade sig i den
högre reservarbetslön, som bomme reservarbetaren tillgodo vid hänvisning
till arbetsplats på sådan ort.
Innan kommissionen därefter går att framlägga förslag till ändringar beträffande
ortstillägget, upplyser kommissionen, att vid behandlingen av förevarande
ärende gjorts följande särskilda uttalanden av de deltagande
ledamöterna i kommissionen.
Ordföranden, herr Huss, hade yttrat.
Det tedde sig självfallet tilltalande att åt behövande arbetslösa lämna god
hjälp. Men därest denna så tillmättes, att den försvagade eller till och med
upphävde den arbetslöses intresse av att förskaffa sig arbete på den öppna
arbetsmarknaden, medförde hjälpen skadliga verkningar för det allmänna,
ofta även för den arbetslöse. Löneförmånerna vid reservarbetena borde därför
avvägas med beaktande av ej blott humanitära utan även arbetsmarknadspolitiska
synpunkter. .
Erfarenheterna från den senaste tiden hade klart adagalagt, att reservarbetarna
ofta varit ovilliga att på den öppna arbetsmarknaden själva uppsöka
eller mottaga de arbetstillfällen inom lägre avlönade arbetsområden —
särskilt jord- och skogsbruk — vilka mångenstädes i avsevart antal stått till
buds. Ett ytterligare tillägg till reservarbetslönen skulle tydligen vara agnat
att skärpa detta missförhållande. ..
Såvitt dömas kunde, skulle det förhöjda ortstillägget vara avsett särskilt
för arbetslösa från kommuner med större permanent arbetslöshet. Beträffande
sådana kommuner hade kommissionen i sina båda senaste statframställningar
uttalat, att kommissionen icke borde genom sin hjälpverksamhet
bidraga till att inom respektive orter kvarhålla arbetskraft, som uppenbarligen
ej där kunde ha utsikter till självförsörjning. I dylika fall måste det för
återställande av jämnvikt på arbetsmarknaden vara av särskild betydelse att
man icke genom sättet för arbetslöshetspolitikens bedrivande i högre grad an
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
oundvikligt vore, bunde arbetskraften vid hemorten och minskade dess rörlighet.
Det syntes för övrigt icke vara möjligt att så uppbygga ett statligt hjälpsystem,
att det täckte hjälpbehoven under alla skiftande förhållanden. I
Sverige liksom annorstädes syntes man få räkna med fattigvården eller annan
lokal hjälpverksamhet för att tillgodose behoven i vissa individuella fall. Att
för en del kommuner vidtaga undantagsanordningar, genom vilka arbetslöshetshjälpen
skulle i sådana fall ersätta fattigvården, måste väcka allvarliga
betänkligheter såväl av principiell art som med hänsyn till de praktiska konsekvenserna.
Därest åtgärder ansages påkallade för att tillförsäkra reservarbetarnas
familjer bättre försörjning, syntes frågan därom böra upptagas till prövning
i sitt ofrånkomliga sammanhang med reservarbetslönerna.
Med åberopande av anförda synpunkter samt av de kommissionens upplys
ningar, som i det föregående redogjorts för, ansåge Huss sig böra vidhålla den
uppfattning rörande grunderna för ortstilläggets beräknande, åt vilken kommissionen
givit uttryck i sin statframställning den 30 november 1934.
Herr Hagman hade anfört.
Hedan på våren 1922, då principerna för ortstilläggens beräkning utformats,
hade Hagman hävdat den uppfattningen, att kostnaderna för en familjs uppeka.
116 genom att familjeförsörjaren måste hålla eget hushåll, alltid komme att
ställa sig kostsammare i de fall, då familjeförsörjaren hänvisades till en arbetsplats
utanför hemorten, även örn ett ortstillägg medgåves, utgörande skillnaden
mellan respektive orters reservarbetslöner. Sedan denna tidpunkt hade
visserligen den speciella reduktionsprocenten mellan den konstaterade grovarbetarlönen
och den fastställda reservarbetslönen borttagits, men samma
jiroblem förelåge alltjämt. Visserligen måste i en hjälpverksamhet av ifrågavarande
slag beaktas, att de sammanlagda förmånerna vore så avvägda att
de icke stimulerade hjälpsökande, vilka hade förmåga att reda sig på egen
hand, men därest en komplettering av bestämmelserna rörande ortstillägg
skedde i enlighet med det av kommissionen utarbetade förslaget, d. v. s. med
40 öre, respektive 80 öre per dag beräknat med hänsyn till barnantalet, syntes
några svårigheter av angivna art icke behöva befaras.
Herrar Bergman och Falk hade yttrat.
Det hade vid mångå tillfällen kunnat konstateras, att en till statligt reservarbete
beordrad familjeförsörjare tvingats att för sin familj begära understöd
av de lokala myndigheterna i form av fattigvårdshjälp. Ett dylikt förhållande
ansåge Bergman och Falk oförenligt med allmän rättsuppfattning,
då de utginge ifrån, att arbetaren för sitt arbete skulle erhålla sådan lön, att
vor®. m?.jlig* ^ör honom att på den kunna försörja sig och sin familj.
Någon jämförelse mellan förhållandena vid arbeten i öppna marknaden och
till statligt reservarbete hänvisade arbetare syntes icke kunna göras, framförallt
därför, att den till statligt arbete hänvisade arbetslöse ofta icke vore
kunnig i de arbeten han bleve beordrad att utföra. Även om förtjänsten för
reservarbetarna i genomsnitt lage över den för detta arbete fastställda dagsförtjänsten,
syntes det ändock icke kunna bestridas att vissa enskilda arbetare
icke uppnådde den för arbetsplatsen fastställda reservarbetslönen.
Att i ifrågavarande angelägenhet skilja den ene arbetaren från den andre
syntes emellertid av tekniska skäl icke vara möjligt, varför en förändring beträffande
ortstillägget måste tillämpas lika för alla.
Med hänsyn till det sålunda framförda och med understrykande av kommissionens
uttalande beträffande den enskilde arbetarens förhållanden med
7
Kungl. Majus proposition nr 38.
avseende på kommunernas skattetryck yrkade Bergman och Falk, att arbetslöshetskommissionen
i princip beslutade tillstyrka av chefen för socialdepartementet
ifrågasatt förändring beträffande ortstilläggen och att denna
förändring skedde på sätt arbetslöshetskommissionen angivit såsom tekniskt
möjligt att genomföra.
Herrar Carell och Brodén hade anfört.
Chefen för socialdepartementet hade i förutnämnda skrivelse till arbetslöshetskommissionen
begärt utredning angående åtgärder, som kunde befinnas
erforderliga för att skapa förutsättningar för en skälig försörjning av
familjer till sådana hjälpsökande arbetslösa, vilka hänvisats till reservarbete
utom hemorten. Det kunde i detta hänseende erinras därom, att redan gällande
bestämmelser angående statliga reservarbeten vore uttryck för en strävan
att genom anvisning av arbete bereda hjälpsökande skälig försörjning för sig
själva och sina familjer. Vid avvägningen av begreppet skälig i detta sammanhang
hade det ansetts ofrånkomligt att icke gå utöver de möjligheter till
skälig försörjning, som den öppna marknadens arbetstillfällen erbjöde.
Det framginge av vad som tidigare anförts, att arbetsinkomsten vid de
statliga reservarbetena i praktiken icke maximerades av fastställd reservarbetslön
jämte ortstillägg i de fall, dylikt utginge. Därtill kunde läggas, att
medelförtjänsten vid de statliga reservarbetena för augusti månad 1935 uppgått
till 4 kronor 85 öre per dag, vilket innebure, att nominallönen överskridits
med 18.6 procent. Den verkliga förtjänsten vid reservarbetena överstege sålunda
väsentligt reservarbetslönenivån icke blott i enstaka fall utan genomsnittligt
räknat, vartill komme förmåner av fri bostad, lyse och vedbrand å
arbetsorten, fri sjukvård och i viss utsträckning fria resor samt i åtskilliga
fall jämväl fri klädesutrustning vid hänvisningen till arbetet. Redan därigenom
erbjöde de statliga reservarbetena bättre villkor än de arbeten, som
inom betydande näringsområden stöde till buds å den öppna arbetsmarknaden.
I praktiken åsidosattes sålunda redan den hänsyn till öppna arbetsmarknadens
löneläge, som vore ett oeftergivligt villkor för att hjälpverksamheten
icke skulle bidraga till att hålla den registrerade arbetslösheten uppe
på en högre nivå än läget å arbetsmarknaden skäligen gåve anledning till.
En ändring av gällande bestämmelser örn ortstillägg i ifrågasatt riktning
skulle innebära ett uppenbart avsteg från den princip örn hänsyn till arbetsmarknadsläget,
som fått uttryck i 23 § i gällande kungörelse angående den
statliga hjälpverksamheten. Avvägningen av ett dylikt steg bleve godtycklig
och tillämpningen av en regel med den innebörd, som ifrågasattes, kunde
näppeligen förenas med den behovsprövning, som särskilt under anförda förhållanden
måste anses vara oundgänglig. Starka betänkligheter måste sålunda
resas mot en ändring. Då det vore ostridigt, att de omständigheter, som
statsrådet ansett böra föranleda utredning av frågan, hade sin motsvarighet
för många i den öppna arbetsmarknaden sysselsatta arbetare, syntes en ändring
heller icke erforderlig. På sålunda anförda skäl kunde Carell och Brodén
för sin del icke biträda ett förslag till ändrade bestämmelser för ortstilläggs
utgående.
Oavsett de olika uppfattningar, kommissionens ledamöter sålunda hyste i
fråga örn lämpligheten av vidgade förmåner åt arbetslösa familjeförsörjare
vid reservarbeten, har kommissionen på grund av det lämnade uppdiaget
framlagt ett förslag i ämnet, vilket kommissionens ledamöter
enhälligt ansett tekniskt genomförbart.
Kommissionen framhåller, att kommissionen vid utarbetandet av detta förslag
funnit sig böra beakta, dels att den kostnadsökning, som kunde upp
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
komma på grund av familjeförsörjarens hänvisning till reservarbete på annan
ort och som betingades av familjens uppdelning på två hushåll, bleve mer
eller mindre kännbar alltefter reservarbetslönens och ortstilläggets storlek,
dels ock att försörjningssvårigheterna framträdde starkare i fråga örn reservarbetare
med större familjer.
I kommun med högre reservarbetslön, anför kommissionen, borde reservarbetaren
kunna å sin arbetsinkomst erhålla och till familjen hemsända ett
avsevärt överskott utöver vad som åtginge till nödvändiga utgifter på arbetsplatsen.
Detta överskott måste emellertid bliva mindre i de fall, då reservarbetslönen
vore låg, enär de nödvändiga levnadskostnaderna icke stege i
samma proportion som reservarbetslönerna vore högre. Vid hänvisning till
arbetsplats med samma eller högre reservarbetslön än hemortens tillkomme
intet ortstillägg, och när arbetsplatsens lön obetydligt understege hemortens,
bleve även ortstillägget av mindre betydelse för familjens försörjning. I den
mån emellertid skillnaden mellan reservarbetslönen i hemkommunen och på
arbetsplatsen ökades och som följd därav ett högre ortstillägg kunde utgå,
minskades givetvis svårigheterna för den arbetslöse att sörja för familjen.
Det tillägg utöver utgående ortstillägg, som kunde tänkas ifrågakomma, borde
därför lämpligen utformas så, att det minskades successivt med stigande ortstillägg
för att vid viss storlek hos det senare helt bortfalla. Vid ett ortstilllägg
av 1 krona 60 öre skulle sålunda något extra tillägg icke ifrågakomma.
Då kommuner med högre reservarbetslön än 5 kronor 20 öre endast i mindre
omfattning hänvisade familjeförsörjare till arbetsplatser, där ortstillägget
understege 1 krona 60 öre, syntes ifrågasatt extra tillägg böra begränsas till
de fall, då hänvisning skett från kommun med en reservarbetslön av högst
5 kronor 20 öre.
Att kostnaderna för familjens försörjning normalt stege med större barnantal,
yttrar kommissionen vidare, finge anses självfallet. Då därjämte framhållits
den svårighet, som i vissa fall förefunnes för kommun att, i den ordning
lagen örn fattigvården angåve, bispringa behövande familjer till reservarbetare,
funne kommissionen med hänsyn till föreskrifterna i 1 § fattigvårdslagen,
att en förändring av gällande bestämmelser rörande ortstillägg
borde anknytas till barnantalet.
Vad angår frågan, huruvida eventuella förändringar beträffande ortstillläggen
borde begränsas till kommuner med mera avsevärt skattetryck, anser
sig kommissionen böra fästa uppmärksamheten på att även arbetslösa, som
hänvisats från kommun med lägre skattetryck, kunde se sig nödsakade att
anlita fattigvården. En anordning, som försatte vissa reservarbetare i en förmånsställning
framför andra lika behövande vid samma arbetsplats, skulle
uppenbarligen komma att betraktas som en orättvisa. Därest emellertid endast
vissa, ekonomiskt svagare kommuner skulle komma i åtnjutande av det föreslagna
tillägget, syntes man av praktiska skäl vid bedömningen böra utgå från
storleken av det statsbidrag, som vederbörande kommun erhölle till sin hjälpverksamhet
för arbetslösa och ej låta avgörandet bero av om skattelindring
åtnjötes eller ej. Gränsen borde exempelvis sättas så, att denna extra hjälp
-
Kungl. May.ts proposition nr 38. 9
anordning finge tillgripas vid statsbidragshjälp, som kunde utgå med 75 och
högre procent.
Enligt gällande bestämmelser kunde, påpekar kommissionen, änkling endast
erhålla s. k. begränsat ortstillägg, utgörande högst det dagunderstöd för barn
under 16 år, som skulle utgått, därest han åtnjutit sådant understöd i hänvisningskommunen.
Det kunde emellertid enligt kommissionens uppfattning
ifrågasättas, huruvida icke änklingen, som sammanhölie hemmet och vars
kostnader sålunda för de hemmavarande barnen ofta vore ungefär desamma
som för den gifte reservarbetaren, i fråga örn ett eventuellt extra ortstillägg
borde jämställas med gift person.
Kommissionen föreslår alltså, att extra ortstillägg finge utgå, då den
hemmavarande familjen bestode av hustru och barn eller i fråga örn änkling,
av barn, vid hänvisning från kommun med en reservarbetslön av högst 5 kronor
20 öre till fast förläggning vid reservarbetsplats med samma reservarbetslön
som hänvisningskommunen eller lägre. Sådant tillägg skulle enligt kommissionens
förslag kunna utgå med 40 öre, då inom familjen funnes ett eller två
hemmavarande barn och med 80 öre för tre eller flera barn, dock med högst
de belopp, som, med kursiverade siffror, införts i följande utdrag ur gällande
ortstilläggsskala.
Reservarbets-
lön
Ortstilläggets storlek vid
en reservarbetslön på arbetsplatsen av
i hänvisnings- kommun
5.60
5.20
4.80
4.40
4.oo
3.60
3.20
5.60
_
0.4 0
0.80
1.20
1.60
2.oo
2.40
0.4 O
0.4 0
0.4 O
0.20
5.so
—
0.40
0.80
1.20
1.60
2.oo
0.80
O.eo
0.4 O
0.20
4.80
—
—
—
0.40
0.80
1.20
1.60
O.so
0.60
0.4 0
0.20
4.40
—
—
—
—
0.40
0.80
1.20
0.8 O
0.60
0.4O
4.oo
—
—
—
—
—
0-40
0.80
0.80
O.so
3.60
—
—
—
—
—
—
0.40
3.20
0.80
—
—
—
—
—
—
—
Det extra ortstilläggets storlek vore, framhåller kommissionen, därvid avvägt
så, att summan av detta tillägg och ortstillägget som regel med 20 öre
understege motsvarande summa i närmast högre löneklass. I fyra gränsfall,
tre i löneklass 5 kronor 20 öre och ett i löneklass 4 kronor 80 öre, hade dock
dessa summor ansetts böra vara lika, men i intet fall överstege summan av
gällande ortstillägg och det extra ortstillägget motsvarande summa i närmast
högre löneklass.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 38.
85 36 2
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Kommissionen lämnar i detta sammanhang följande sammanställning av
exempel på verkningarna av det föreslagna extra ortstillägget.
Hänvisad till arbetsplats i
Reserv;- arbetslön
på arbets- platsen
kronor
Ordinarie
ortstillägg
kronor
Löneformån
lön -f ordina
-f extra
1—2 barn
kronor
(reservarbets- rie ortstillägg
ortstillägg)
3—4 barn
kronor
I. Familjeförsörjare med barn, från stenindustrikommun i Bohuslän:
reservarbetslön
i hemorten kronor 4.so.
Närbelägen kommun (samma lön) ...
4
80
—
—
5
20
5
60
Kommun i Bohuslän eller Älvsborgs
län............................
3
60
i
20
5
—
5
—
Kommun i Jönköpings län ......
3
20
i
60
4
80
4
80
II. Familjeförsörjare med bar
n, från stenindustrikommun i Blekinge:
reservarbetslön
i hemorten kronor 3.60.
Närbelägen kommun (samma lön) ......
3
60
—
—
4
—
4
40
Kommun i Kronobergs län ........
3
20
-
40
4
—
4
20
lil- Familjeförsörjare med barn, från industrikommun
i Västernorrlands län:
reservarbetslön
i hemorten kronor 5.20.
Kommun i Västernorrlands län, lands-
bygd.............................................
4
40
—
80
5
60
5
60
Kommun i norra Uppland eller i Väst-
manlands län..............
4
—
i
20
5
40
5
40
I fråga örn utbetalande av extra ortstillägg och statsbidrag därtill anser
kommissionen böra gälla vad nu finnes föreskrivet örn ortstillägg.
De författningsföreskrifter, som erfordras vid införandet av extra ortstilllägg,
kunna enligt kommissionens mening inskränkas till att hjälpkungörelsens
bestämmelser örn ortstillägg kompletteras med föreskrift av innebörd, att till
reservarbetares hemmavarande familj må, då familjeförsörjaren hänvisats till
fast förläggning i annan kommun, extra ortstillägg utgå till hustru och barn
eller, i fråga örn änkling, till barn med högst de belopp, som arbets,löshetskommissionen
för varje kommun medgiver, dock högst med dubbla skillnaden
mellan tvenne intilliggande reservarbetslöner, d. v. s. vid gällande löneklassindelning
80 öre per dag. Åt kommissionen borde uppdragas att utfärda de
närmare bestämmelser, som kunde erfordras.
När jag hos arbetslöshetskommissionen fann mig böra påkalla utredning
rörande en jämkning i grunderna för ortstilläggens utgående, var min utgångspunkt
den, att enligt vad erfarenheten ådagalagt inkomsterna vid
reservarbetena mångenstädes icke äro tillräckliga för att sätta familjeförsörjare
i stånd att lämna familjerna i hemorten verksamt stöd. Fattigvården
har vid sådant förhållande haft att träda hjälpande till. Nu föreligger emellertid
den situationen, att särskilt inom kommuner med långvarig och svår
arbetslöshet fattigvården icke mäktar bistå på det sätt lagstiftningen förutsatt.
Under sådana förhållanden kan jag ej finna annat, än att utvägar måste
11
Kungl. Majus proposition nr 38.
sökas för att samhället i annan ordning må kunna bereda familjerna det stöd,
varav de äro i oavvisligt behov.
Inom kommissionen hava, på sätt jag i det föregående omnämnt, yppats
principiella betänkligheter mot att annorledes än genom fattigvården tillgodose
det förefintliga ytterligare hjälpbehovet. Därvid hava huvudsakligen
två invändningar framställts mot den av mig ifrågasatta anordningen. Det
har sålunda erinrats, att den verkligen utgående reservarbetslönen vore högre
än den fastställda, och det har med hänvisning till det genomsnittliga löneläget
för reservarbetare icke ansetts erforderligt att ur försörjningssynpunkt
skrida till en jämkning av ortstilläggen. Därjämte har det, med åberopande
framförallt av arbetsmarknadssynpunkten, funnits mindre välbetänkt att vidtaga
åtgärder, som kunde vara ägnade att kvarhålla arbetskraften å hemorten.
Vad förstnämnda betänkligheter angår, lär åt de genomsnittliga
dagsinkomsterna icke kunna tillmätas avgörande vikt, då den utgående
reservarbetslönen i ett stort antal fall icke sätter reservarbetarna i stånd att
fullgöra försörjningsplikten gentemot familjerna i hemorten. Och i fråga örn
det åberopade arbetsmarknadsläget gäller enligt min mening, att man överskattat
den nämnda synpunktens betydelse i nu förevarande sammanhang. Väl
äger det sin riktighet, att beträffande icke-familjeförsörjare den önskvärda
rörligheten i arbetskraftens fördelning är möjlig att uppnå och jämväl bör
främjas. Vad åter angår familjeförsörjare, gestalta sig förhållandena väsentligen
annorlunda. Som regel inställa sig för dessa så avsevärda svårigheter
av annan art att förvärva anställning utanför hemorten, att reservarbetslönens
storlek därvid knappast utövar något inflytande.
Örn jag sålunda icke kan finna de anförda betänkligheterna avgörande i
och för sig, gäller detta i än högre grad, när jag går att bedöma dem ur synpunkten
av det förslag, som av kommissionen framlagts. Vid utformandet
av detsamma hava nämligen, såvitt jag kunnat finna, de ifrågavarande förhållandena
till fullo beaktats. Kommissionen har sålunda begränsat rätten till
förhöjt ortstillägg till att avse kommuner med en reservarbetslön av högst
5 kronor 20 öre och till de fall, då nuvarande ortstillägg understiger 1 krona
60 öre, samt därjämte utmätt förhöjningen i relation till barnantalet. Kommissionen
har vidare avböjt att låta skattetrycket inom kommunen bliva bestämmande
i fråga örn rätten till förhöjt ortstillägg och i stället hållit före, att
denna rätt, därest den inskränkes till vissa ekonomiskt svagare kommuner,
borde göras beroende av det statliga bidragets storlek i allmänhet. Emellertid
har kommissionen principiellt ansett, att hänsyn icke borde tagas till hänvisningskommunens
ekonomiska bärkraft, utan borde förhöjt ortstillägg utgå
oavsett kommunens ekonomi. Kommissionens förslag är uppgjort i anslutning
till denna ståndpunkt.
Vid granskning av det av kommissionen utarbetade förslaget har jag funnit
detsamma vara av beskaffenhet att undanröja de mest kännbara bristerna i
nu gällande ordning. Jag har därför ansett mig kunna skänka min anslutning
till detsamma och förordar, att riksdagens bemyndigande inhämtas att
vidtaga den jämkning i gällande bestämmelser om'' ortstillägg vid reserv
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
arbete, som är erforderlig för att lämna det behövliga ytterligare stödet
åt reservarbetarfamiljerna. Denna jämkning skulle, i enlighet med vad kommissionen
ifrågasatt, innebära, att till reservarbetares hemmavarande familj
skulle kunna, då familjeförsörjaren hänvisats till fast förläggning i annan
kommun, utgå förhöjning av ortstillägget till hustru och barn eller, i fråga
om änkling, till barn med högst de belopp, som arbetslöshetskommissionen
för varje kommun medgiver, dock högst med dubbla skillnaden mellan tvenne
intill varandra liggande reservarbetslöner i den av kommissionen fastställda
löneskalan.
Då det synes mig angeläget, att de ändrade reglerna snarast möjligt komma
i tillämpning, torde den nya ordningen böra gälla även under återstående
delen av innevarande budgetår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att godkänna den av mig förordade ändringen i grunderna
för utgående av ortstillägg till reservarbetare.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksa a2 i texten
- SU 1936:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m. jäm s. 11 i texten