Sök i Ratio Lex

Angående avgivande av förnyad förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, andra stycket, av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen

1936-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:41, Angående avgivande av förnyad förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, andra stycket, av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av

förnyad förklaring i enlighet med bestämmelserna i

art. 36, andra stycket, av stadgan för den fasta mellanfolkliga

domstolen; given Stockholms slott den 14 februari

1936.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern för

utrikes ärendena hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

i

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Med anledning av en till 1926 års riksdag avlåten proposition nr 39 meddelade

riksdagen i skrivelse nr 37, att densamma samtyckt till att Kungl.

Majit för Sveriges del med giltighet för en ytterligare tid av tio år, räknat

från utlöpandet av giltighetstiden för då gällande åtagande i enlighet med bestämmelserna

i art. 36, andra stycket, av stadgan för den fasta mellanfolkliga

domstolen, avgåve sådan förklaring, som avses i nyssnämnda art. 36,

med iakttagand'' av att förklaringen uttryckligen uppställde fordran på ömBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 41. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

sesidighet. Enligt av Kungl. Majit vid föredragning den 26 februari 1926 i anslutning

härtill lämnat bemyndigande avgavs därefter den 18 mars 1926 för

Sveriges del dylik förklaring, vilken gäller från den 16 augusti 1926.

Art. 36 i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen är i svensk översättning

av följande lydelse:

»Domstolen är behörig i alla mål, som underställas densamma av parterna,

ävensom i alla fall, som särskilt angivas i gällande fördrag och

överenskommelser.

Förbundets medlemmar och de stater, som omförmälas i bilagan till

förbundsakten, kunna, antingen vid undertecknandet eller vid ratificerandet

av det protokoll, vartill denna stadga är fogad, eller senare, förklara

sig omedelbart, ipso facto och utan särskild överenskommelse, i förhållande

till varje annan medlem eller stat, som åtager sig samma förpliktelse,

erkänna domstolen såsom behörig i alla eller vissa slag av rättstvister,

som avse:

a) tolkningen av ett fördrag;

b) varje internationellt-rättsligt spörsmål;

c) förefintligheten av någon omständighet som, därest den konstaterades,

skulle innebära åsidosättandet av en internationell förpliktelse;

d) arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i fall av

dylik förpliktelses åsidosättande.

Ovan avsedda förklaring kan avgivas antingen utan villkor eller under

förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa medlemmars eller

staters sida eller för viss bestämd tid.

I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet tillkommer

avgörandet dopistolen.»

För närvarande hava fyrtio stater med bindande verkan iklätt sig förpliktelse

i enlighet med ifrågavarande stadgande, den s. k. fakultativa klausulen,

nämligen Abessinien, Albanien, Australien, Belgien, Bulgarien, Canada, Colombia,

Danmark, Dominikanska Republiken, Estland, Finland, Frankrike,

Grekland, Haiti, Indien, Iran, Irländska Fristaten, Italien, Lettland, Litauen,

Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Peru,

Portugal, Rumänien, Salvador, Schweiz, Siam, Spanien, Storbritannien, Sverige,

Sydafrikanska Unionen, Tyskland, Ungern, Uruguay och Österrike. Vissa

anslutningar gälla tillsvidare, nämligen Bulgariens, Colombias, Dominikanska

Republikens, Haitis, Panamas, Paraguays, Portugals, Salvadors och

Uruguays. Irländska Fristaten har anslutit sig för en tid av tjugu år, räknat

från den 11 juli 1930, och Belgien för en tid av femton år, räknat från den

10 mars 1926. Följande sjutton stater hava givit sina anslutningar en giltighetstid

av tio år, att räknas från här angivna tider, nämligen Australien (18/s

1930), Canada (28/t 1930), Danmark (13/e 1926), Estland (7s 1928), Finland

(74 1927), Indien (5/2 1930), Nederländerna (7s 1926), Norge (7io 1926), Nya

Zeeland (27s 1930), Peru (273 1932), Schweiz (24/7 1926), Siam (7/5 1930), Spanien

(279 1928), Storbritannien (*/2 1930), Sverige (16/g 1926), Sydafrikanska

Unionen (7/4 1930) och Österrike (18/s 1927). Tio stater hava bundit sig för

en tid av fem år, nämligen Albanien (17/9 1935), Frankrike (25A 1931), Grekland

(12/9 1934), Italien (7/9 1931), Lettland (28/2 1935), Litauen (14/x 1935),

Luxemburg (15/9 1935), Rumänien (9/8 1931), Tyskland (Vs 1933) och Ungern

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

(13/8 1934) • Abessiniens och Irans förklaringar slutligen gälla under två, resp.

sex år, räknat från den 18 september 1934, resp. den 19 september 1932.

Jugoslavien har under en femårsperiod, som utgick den 24 november 1935,

varit bundet av klausulen men veterligen ej förnyat sin anslutning.

Samtliga i enlighet med den fakultativa klausulen avgivna förklaringar,

med undantag av Haitis och Paraguays, äro i olika form förknippade med ett

uttryckligt angivande av att de gälla endast under förutsättning av ömsesidighet.

Dessutom hava i åtskilliga fall särskilda förbehåll tillfogats, såsom

förbehåll för tvister avseende territoriella frågor, tvister, för vilkas behandling

annat förfarande stadgas i särskilda traktater, tvister, som hänföra sig

till förhållanden, vilka i tiden ligga före anslutningen, etc. Åtskilliga stater,

såsom Danmark, Finland, Norge och Schweiz, hava emellertid i likhet med

Sverige ej gjort dylika särskilda förbehåll. I Sveriges överenskommelser med

främmande makter nr 29 år 1932 äro intagna förklaringar, avgivna av de

stater, som den 1 november nämnda år voro bundna av den fakultativa klausulen.

Vid föredragning av frågan om avlåtande till 1921 års riksdag av proposition

i ämnet framhöll dåvarande ministern för utrikes ärendena, hurusom

möjligheten för en stat att, vid uppkommande tvist med annan stat, kunna

instämma sin motpart inför domstolen även utan motpartens samtycke vöre

inledningen till ett nytt stadium i folkrättens utveckling mot en effektiv internationell

rättsordning. Den ideella vinsten häruti vore förenad med patagliga

praktiska fördelar. Den omständigheten, att Sverige tagit verksam

del i strävandena för upprättandet av en fast domstol och för genomförandet

av principen om obligatorisk domstolsbehandling, vöre ett ytterligare skä

att i handling verka för principens framgång. Vid avlåtandet av 1926 ars

proposition till riksdagen örn avgivande av förnyad förklaring erinrades om

de skäl, som år 1921 angivits, såsom fortfarande ägande full giltighet. Det

framhölls tillika, att utvecklingen under de närmast föregående åren endast

varit ägnad att åt dessa skäl skänka ökad styrka.

Under de år, som följde närmast efter 1926 års förnyelse av den svenska

anslutningen till den fakultativa klausulen, erhöll grundsatsen om obligatorisk

skiljedom eller rättsligt avgörande i internationella tvister stor utbredning

genom avslutandet av talrika tvåsidiga avtal i ämnet och genom tillkomsten

av 1928 års generalakt angående fredligt biläggande av internationella tvistei,

vilken i likhet med den fakultativa klausulen vunnit ett stort antal länders anslutning.

Under dessa år hava också åtskilliga internationella processer förekommit.

Det är dock mera sällsynt, att en stat instämt sin motpart inför

domstol utan motpartens samtycke. Den fakultativa klausulen har sedan sin

tillkomst kommit till tillämpning endast i tre fall, nämligen då Belgien ar

1926 instämde Kina i tvisten rörande uppsägning av 1865 års belgiskkinesiska

traktat, vilken rättegång dock sedan avskrevs, vidare då Danmark

år 1931 instämde Norge i tvisten rörande Östgrönland, samt då Schweiz helt

nyligen instämde Jugoslavien i en tvist rörande ett kontrakt mellan jugoslaviska

staten och ett schweiziskt aktiebolag. Betydelsen av staternas an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

slutning till grundsatsen om obligatorisk skiljedom mätes emellertid ej endf,

St fy antalet anhängiggjorda rättegångar. Befintligheten av skiljedomsuttastelser

ar ock, såsom erfarenheten visar, ägnad att underlätta ett biläggande

av uppkommande tvistigheter i godo genom diplomatiska förhandlingar.

Någon ändring i vårt lands vedertagna inställning till grundsatsen om skiljedom

i internationella tvister i allmänhet och i synnerhet till den fakultativa

klausulen i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen synes icke

bora ifragasattas. Alltså finner jag mig böra förorda, att Sverige avgiver

ornyad förklaring av det innehåll, som framgår av art. 36, andra stycket, av

stadgan for den fasta mellanfolkliga domstolen, att gälla under tio år och

under förutsättning av ömsesidighet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj.t matte föreslå riksdagen,

att riksdagen må samtycka till att Kungl. Maj:t för Sveriges

del med giltighet för en ytterligare tid av tio år, räknat

från utlöpandet av giltighetstiden för nu gällande åtagande

i enlighet med bestämmelserna i art. 36, andra stycket, av

stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen, må avgiva

sådan förklaring, som avses i nyssnämnda art. 36, med iakttagande

av att förklaringen uttryckligen uppställer fordran

på ömsesidighet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

L. Nylander.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

360766

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av förnyad förklaring i enlighet med bestämmelserna i ari. 36 s. 1 i texten