Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1936-01-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:43, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

1

jSi* 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 24 januari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

Ivar Vermerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Unoén, Schlytek, Wigforss, Möller,

Levinson, Yennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 43—45. im so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas

under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom

med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till Kungl. Majit den 11 januari 1935 inkommen skrift har Johan

Albert Carlsson i Lamhult gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1911.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson innehaft fast anställning

vid förutvarande Livregementets dragoner från och med den 1 november

1908 till och med den 31 oktober 1911, att lian omkring den 20 juni 1911

insjuknat med ryggsmärtor och feber, att han därefter för vård varit intagen

å garnisonssjukhuset i Stockholm från och med den 10 juli till och med

den 31 oktober 1911 under diagnosen ischias och förlamning i högra underbenet

samt att Carlsson alltsedan han erhållit avsked från sin anställning

vid regementet synes hava lidit av sjukdom i högra benet.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 8 mars 1935

anfört, bland annat, att jämlikt 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i

dess ursprungliga lydelse, rätten till ersättning vore förverkad, därest ej

framställning örn ersättning i anledning av skada gjordes inom två år efter

det skadan yppades. Då förevarande framställning ingivits först efter det

mera än tio år förflutit, sedan sjukdomen yppades, måste jämväl enligt bestämmelserna

i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och

örn kallelse å okända borgenärer Carlsson anses hava förlorat sin talan i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 43.

fråga om rätt till ersättning i förevarande fall. För den händelse Kungl.

Majit emellertid skulle tinna skäligt, att Carlsson, utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning

jämlikt grunderna för omförmälda förordning, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande

sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i sistnämnda hänseende.

Därvid hade riksförsäkringsanstalten funnit ifrågavarande sjukdom

hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning

om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt

Carlsson ersättning jämlikt berörda förordning. Beträffande den av sjukdomen

föranledda nedsättningen i Carlssons arbetsförmåga finge riksförsäkringsanstalten

med stöd av utlåtande, som avgivits av anstaltens överläkare,

professorn A. Troell, vidare framhålla, att sådan nedsättning, enligt vad

handlingarna gåve vid handen, för dåvarande skäligen kunde anses föreligga

med tjugu ä tjugufem procent.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande i ärendet den 26 mars 1935 — under erinran, att riksdagen tidigare

i liknande fall beviljat ersättning oaktat framställning därom gjorts sedan

mer än tio år förflutit från det sjukdomen yppades, samt med åberopande

av vad riksförsäkringsanstalten i ärendet anfört —- hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Carlsson finge — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid

— från och med den 1 januari 1935 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Carlsson icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut i åtskilliga

fall dispens från förordningens preskriptionsföreskrifter medgivits.

Då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Carlsson ådragit sig ifrågavarande

sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna

i förordningen kunnat tillerkännas honom, därest framställning

därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i

åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen

torde böra utgå från och med den 1 januari 1936.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Johan Albert Carlsson må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 43.

vartill lian enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 4 maj 1935 inkommen skrift gjorde

Nils Vilhelm Lindqvist i Stockholm framställning örn ersättning i anledning

av skada, som han ådragit sig år 1920 under fullgörande av militärtjänstgöring.

Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid, som

föreskrivits i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn

kallelse å okända borgenärer samt Lindqvist vid sådant förhållande måste

anses hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga örn rätten till ersättning,

fann anstalten enligt beslut den 29 maj 1935 sig icke kunna upptaga framställningen

till prövning.

Hos Kungl. Majit har Lindqvist i en till försvarsdepartementet den 28

maj 193o inkommen skrift anhållit att, utan hinder av att hans framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av

ersättning enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid dåvarande Positionsartilleriregementet under tidsperioderna

den 16 juni—den 13 oktober och den 25 oktober—den 21 december 1920

samt den 4 januari—den 23 mars och den 30 mars—den 6 maj 1921, att han

den 8 juli 1920 under tjänstgöringen vid ridning fallit av hästen och därvid

ådragit sig en kontusionsskada å högra tinningen samt att han vid läkarundersökning

den 31 augusti 1920 befunnits lida av en åkomma i högra

ögat av traumatisk natur.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 16 juli 1935 anfört, bland

annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Lindqvist

utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom vederbörlig

tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18

juni 1909, hade riksförsäkringsanstalten upptagit ersättningsfrågan till prövning.

Därvid hade riksförsäkringsanstalten, då Lindqvists förenämnda ögonakomma

måste anses förorsakad av det honom under militärtjänstgöringen

övergångna olycksfallet, funnit, att anstalten, därest framställning örn ersättning

gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande

den 27 augusti 1935 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Lindqvist finge — utan hinder av att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari

1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för förenämnda förordning den 18 juni

1909 kunde anses berättigad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Nils Vilhelm Lindqvist må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Vad departementschefen under punkterna l:o och 2:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Christianson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1936:8 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 1 i texten