Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
1936-01-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:43, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 43.
1
jSi* 43.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till vissa personer i anledning av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 24 januari 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
GUSTAF.
Ivar Vermerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Unoén, Schlytek, Wigforss, Möller,
Levinson, Yennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yennerström anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 43—45. im so 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
I 1 § förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,
volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas
under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom
med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring
och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av
12 § omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)
vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning
i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den
senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
l:o.
I en till Kungl. Majit den 11 januari 1935 inkommen skrift har Johan
Albert Carlsson i Lamhult gjort framställning örn ersättning i anledning
av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1911.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson innehaft fast anställning
vid förutvarande Livregementets dragoner från och med den 1 november
1908 till och med den 31 oktober 1911, att lian omkring den 20 juni 1911
insjuknat med ryggsmärtor och feber, att han därefter för vård varit intagen
å garnisonssjukhuset i Stockholm från och med den 10 juli till och med
den 31 oktober 1911 under diagnosen ischias och förlamning i högra underbenet
samt att Carlsson alltsedan han erhållit avsked från sin anställning
vid regementet synes hava lidit av sjukdom i högra benet.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 8 mars 1935
anfört, bland annat, att jämlikt 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i
dess ursprungliga lydelse, rätten till ersättning vore förverkad, därest ej
framställning örn ersättning i anledning av skada gjordes inom två år efter
det skadan yppades. Då förevarande framställning ingivits först efter det
mera än tio år förflutit, sedan sjukdomen yppades, måste jämväl enligt bestämmelserna
i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och
örn kallelse å okända borgenärer Carlsson anses hava förlorat sin talan i
3
Kungl. Majus proposition nr 43.
fråga om rätt till ersättning i förevarande fall. För den händelse Kungl.
Majit emellertid skulle tinna skäligt, att Carlsson, utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning
jämlikt grunderna för omförmälda förordning, därest hans militärtjänstgöring
skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande
sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i sistnämnda hänseende.
Därvid hade riksförsäkringsanstalten funnit ifrågavarande sjukdom
hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning
om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt
Carlsson ersättning jämlikt berörda förordning. Beträffande den av sjukdomen
föranledda nedsättningen i Carlssons arbetsförmåga finge riksförsäkringsanstalten
med stöd av utlåtande, som avgivits av anstaltens överläkare,
professorn A. Troell, vidare framhålla, att sådan nedsättning, enligt vad
handlingarna gåve vid handen, för dåvarande skäligen kunde anses föreligga
med tjugu ä tjugufem procent.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande i ärendet den 26 mars 1935 — under erinran, att riksdagen tidigare
i liknande fall beviljat ersättning oaktat framställning därom gjorts sedan
mer än tio år förflutit från det sjukdomen yppades, samt med åberopande
av vad riksförsäkringsanstalten i ärendet anfört —- hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Carlsson finge — utan hinder
därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid
— från och med den 1 januari 1935 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, kunde anses berättigad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Carlsson icke kunnat tillerkännas
någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning
därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut i åtskilliga
fall dispens från förordningens preskriptionsföreskrifter medgivits.
Då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Carlsson ådragit sig ifrågavarande
sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna
i förordningen kunnat tillerkännas honom, därest framställning
därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i
åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen
torde böra utgå från och med den 1 januari 1936.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Johan Albert Carlsson må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
4
Kungl. Majus proposition nr 43.
vartill lian enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
2:o.
I en till riksförsäkringsanstalten den 4 maj 1935 inkommen skrift gjorde
Nils Vilhelm Lindqvist i Stockholm framställning örn ersättning i anledning
av skada, som han ådragit sig år 1920 under fullgörande av militärtjänstgöring.
Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid, som
föreskrivits i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn
kallelse å okända borgenärer samt Lindqvist vid sådant förhållande måste
anses hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga örn rätten till ersättning,
fann anstalten enligt beslut den 29 maj 1935 sig icke kunna upptaga framställningen
till prövning.
Hos Kungl. Majit har Lindqvist i en till försvarsdepartementet den 28
maj 193o inkommen skrift anhållit att, utan hinder av att hans framställning
örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av
ersättning enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande Positionsartilleriregementet under tidsperioderna
den 16 juni—den 13 oktober och den 25 oktober—den 21 december 1920
samt den 4 januari—den 23 mars och den 30 mars—den 6 maj 1921, att han
den 8 juli 1920 under tjänstgöringen vid ridning fallit av hästen och därvid
ådragit sig en kontusionsskada å högra tinningen samt att han vid läkarundersökning
den 31 augusti 1920 befunnits lida av en åkomma i högra
ögat av traumatisk natur.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 16 juli 1935 anfört, bland
annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Lindqvist
utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom vederbörlig
tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18
juni 1909, hade riksförsäkringsanstalten upptagit ersättningsfrågan till prövning.
Därvid hade riksförsäkringsanstalten, då Lindqvists förenämnda ögonakomma
måste anses förorsakad av det honom under militärtjänstgöringen
övergångna olycksfallet, funnit, att anstalten, därest framställning örn ersättning
gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava tillerkänt honom ersättning
jämlikt berörda förordning.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande
den 27 augusti 1935 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att till Lindqvist finge — utan hinder av att framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari
1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för förenämnda förordning den 18 juni
1909 kunde anses berättigad.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Nils Vilhelm Lindqvist må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
Vad departementschefen under punkterna l:o och 2:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Christianson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1936:8 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 1 i texten