Angående förvärv av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneomräde
1936-01-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:45, Angående förvärv av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneomräde
Dokumentets text
Kungl. Maj:t.i proposition nr 45.
9
Nr 45.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärv
av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneomräde;
given Stockholms slott den 24 januari
1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Unden, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström:, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
I skrivelse till Kungl. Majit den 13 december 1935 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för
förvärvande av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneområde
i Sollefteå och därvid anfört, bland annat, följande.
I skrivelse till fortifikationsdepartementet den 27 november 1934 hade
chefen för Norrlands trängkår anmält, att hemmansägaren K. E. Norén i
Bihang tilt, riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 43—45. isr> 36 2
10
Kungl. Majus proposition nr 45.
Remsle, Sollefteå, lios kårchefen anhållit om en årlig ersättning av 100 kronor
för skada, som genom skjutning på kårens skjutbana uppkomme å ett Norén
tillhörigt, norr örn skjutbanan beläget skogsskifte. Samtidigt hade kårchefen
meddelat, att han i syfte att för framtiden undvika förnyade skadeståndskrav
samt för att öka effektiviteten av anordningarna för skydd mot skada å människor
och djur norr örn markörgraven å skjutbanan hade för avsikt att senare
ingå med anhållan örn medel i oell för inköp av erforderligt markområde.
Sedan utredning i ärendet verkställts genom arméförvaltningens skjutbaneofficer,
hade kårchefen, efter anmaning, till fortifikationsdepartementet
inkommit med karta över kårens skjutbana med säkerhetsområde ävensom
med arealuppgift, värderingsutlåtande och anbud gällande till den 1 juli 1936
beträffande i enskild ägo befintlig mark, som vore avsedd att förvärvas.
Sedermera hade arméförvaltningens domäntjänsteman och skjutbaneofficer
avgivit yttranden i ärendet.
Av elen förebragta utredningen hade framgått, att den mark, som för nu
ifrågavarande ändamål syntes böra förvärvas, utgjordes av fyra områden, å
en till ärendet hörande kartskiss betecknade I, II, III och IV. Ägarna av
dessa områden hade avgivit försäljningsanbud gällande till den 1 juli 1936,
vilka anbud dock, då områdenas areal ännu icke exakt uppmätts, endast
upptoge preliminära summor. Området I betingade enligt anbudet ett pris
av omkring 4,920 kronor, området III ett pris av omkring 5,400 kronor och
området IV ett pris av omkring 5,625 kronor. Ägaren av området II hade
förklarat sig villig att till kronan överlåta nämnda område mot det att han
erhölle dels en del av området I, dels ock en kontant mellangift av omkring
3,600 kronor, varjämte han förbundit sig att icke för framtiden uppföra någon
byggnad å viss del av i hans ägo kvarvarande mark under förutsättning, att
han finge bibehålla betesrätten å området II. Av kårchefen tillkallade värderingsmän,
skiftesgodemännen Johan Berglund och Erik Österberg i Rösta,
Sollefteå, vilka tagit del av anbuden, hade funnit de fordrade köpeskillingarna
skäliga, varvid värderingsmännen tagit särskild hänsyn till att samtliga till
inlösen ifrågasatta arealer läge inom ett område av Sollefteå socken, för
vilket byggnadsplan vore under utarbetande. Med häns}''n därtill att området
IV utgjordes av skogsmark hade länsjägmästare Per Ödman i Sollefteå
anmodats yttra sig angående det beträffande nämnda område avgivna försäljningsanbudet.
Ödman hade visserligen funnit det avgivna anbudet, 375
kronor per hektar för såväl mark som skog, högt i jämförelse med det värde,
som han efter skäliga grunder åsatt detsamma eller 325 kronor per hektar.
Skillnaden mellan de båda värdena vore dock enligt Ödrnans förmenande icke
större, än att han, med hänsyn till svårigheten att i förevarande fall träffa
fullt rättvist värde, ansett sig till undvikande av expropriation böra tillstyrka
vederbörande markägares anbud. Jämväl domäntjänstemannen hade tillstyrkt
anbudens antagande. Slutligen hade skjutbaneofficeren förklarat, att
ur skjutteknisk eller säkerhetssynpunkt intet funnes att erinra mot storleken
av de till inköp föreslagna områdena.
För egen del finge fortifikationsdepartementet framhålla, att hittills —
såvitt veterligt vore — någon större skada visserligen icke inträffat på grund
av skjutning å trängkårens skjutbana. Då emellertid det till skjutbanan hörande
säkerhetsområdet otvivelaktigt måste anses otillräckligt, syntes dock
klokheten bjuda att redan nu förvärva tillräcklig mark såsom säkerhetsområde
för att på så sätt för framtiden förekomma olycksfall på grund av
skjutningen. För förvärv av nu ifrågavarande områden erfordrades — örn
kostnaderna för värdering, avstyckning och lagfart beräknades till 500 kronor
— ett belopp av omkring 20,045 kronor. Emellertid vore byggnadsplan,
omfattande bland annat delar av nu till inköp föreslagna områden, under
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 45.
utarbetande. Sedan dylik plan fastställts, torde enligt vad domäntjänstemannen
uttalat fara föreligga, att tomtpriserna å orten komme att höjas,
varjämte det vore att förmoda, att byggnadsverksamheten å mark i omedelbar
närhet av skjutbanan skulle stegras, varigenom riskerna för uppkommande
skador ökades. Då ett förvärv av nu ifrågavarande områden enligt
departementets förmenande förr eller senare måste ske, syntes det därför
lämpligast att redan nu förvärva desamma. Mot skäligheten av de fordrade
köpeskillingarna syntes intet vara att erinra.
Vad anginge de medel, som för ändamålet skulle kunna disponeras, finge
departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t i brev den 20 april 1934 angående
riksdagens skrivelse, nr 128, i fråga örn försäljning av vissa kronan
tillhöriga markområden i Landskrona — jämte det Kungl. Majit förklarat,
att vissa områden i Landskrona skulle försäljas — föreskrivit, att genom
nämnda försäljningar inflytande köpeskillingsmedel skulle, sedan försäljningskostnaderna
bestritts, tills vidare av fortifikationsdepartementet särskilt bokföras
för att, efter inhämtande i varje fall av riksdagens medgivande, användas
till markförvärv för lantförsvarets räkning. Behållningen av ifrågavarande
tomtförsäljningar utgjorde för närvarande omkring 23,000 kronor.
Hinder syntes ej föreligga, att disponera ovannämnda behållning för nu
ifrågavarande markförvärv.
I anledning av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens medgivande därtill, att dels förenämnda
såsom I, II, III och IV betecknade områden finge genom köp eller
byte för lantförsvarets räkning förvärvas för en sammanlagd kostnad av omkring
20,045 kronor, dels och genom tomtförsäljningar i Landskrona influtna
köpeskillingsmedel måtte få användas för ändamålet.
Av utredningen i ärendet framgår, att det till Norrlands trängkårs skjutbana
hörande säkerhetsområdet är otillräckligt för sitt ändamål. En användning
av skjutbanan torde förty ständigt komma att innebära viss fara
för skada å angränsande markområden med därav följande ersättningsanspråk
från markägarnas sida. I likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartement
anser jag det därför önskvärt, att en utvidgning av säkerhetsområdet
snarast kommer till stånd.
Enligt fortifikationsdepartementets förenämnda skrivelse skulle ett tillfredsställande
säkerhetsområde omkring skjutbanan erhållas, därest kronan förvärvade
fyra intill eller i närheten av densamma liggande markområden,
vilka å en handlingarna i ärendet bifogad kartskiss betecknats med siffrorna
I—IV. Beträffande samtliga dessa markområden, vid vilkas fastställande
till arealen hänsyn måst tagas icke blott till behovet av säkerhetsområdets
utvidgning utan även till förefintliga ägogränser och till blivande tomtindelning
å angränsande mark, föreligga till den 1 juli 1936 bindande försäljningsanbud
från ägarnas sida. Enligt anbuden ifråga kan erforderligt säkerhetsområde
förvärvas för en kostnad av 19,545 kronor, varvid dock förutsättes,
att en del av området I skall efter förvärv från kronans sida lämnas i utbyte
mot viss del av området II. Till nyssnämnda belopp, 19,545 kronor,
kommer ett belopp av omkring 500 kronor för täckande av kostnaderna för
värdering, avstyckning och lagfart. Sammanlagda medelsbehovet skulle alltså
uppgå till omkring 20,000 kronor.
Departements
chefen.
12
Kungl. Majus proposition nr 45.
Ehuru de köpeskillingsbelopp, som begärts för de till skjutbanans utvidgning
föreslagna markområdena, synas tämligen höga, anser jag mig dock
böra tillstyrka, att dessa områden nu förvärvas på de av fortifikationsdepartementet
angivna villkoren. Några gynnsammare anbud från markägarnas sida
torde knappast stå att erhålla och genom ett tillgripande av expropriationsförfarande
torde i förevarande fall föga stå att vinna.
Emot fortifikationsdepartementets förslag beträffande bestridandet av kostnaderna
för ifrågavarande markförvärv har jag icke något att erinra. Såsom
departementet framhållit, medgav 1934 års riksdag (skrivelse nr 128), att inflytande
köpeskillingsmedel för vissa markområden i Landskrona, till vilkas
försäljning riksdagen lämnat sitt bifall, finge, efter inhämtande i varje fall
av riksdagens medgivande, användas till markförvärv för lantförsvarets räkning.
Behållningen av dessa markförsäljningar, vilka sedermera ägt rum i
enlighet med bestämmelser i brev den 20 april 1934, uppgår för närvarande
till omkring 23,000 kronor. Av detta belopp torde högst 20,000 kronor böra
få användas för nu ifrågavarande markförvärv.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att av de medel, som influtit vid försäljning enligt brev den
20 april 1934 av vissa markområden i Landskrona, ett belopp
av högst 20,000 kronor må användas för förvärv av vissa markområden
för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneområde
vid Sollefteå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Christianson.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för underofficeren av 3:e graden på övergångsstat vid kustartilleriet A. T7. Hall s. 6 i texten
- SU 1936:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående förvärv av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs skjutbaneområde. s. 8 i texten