Angående avlöning sanslag till pensionsstyreisen för budgetåret 1936/1937
1936-01-17 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:53, Angående avlöning sanslag till pensionsstyreisen för budgetåret 1936/1937
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
1
Nr 53.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avlöning sanslag
till pensionsstyreisen för budgetåret 1936/1937; given
Stockholms slott den 17 januari 1936.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 januari
1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (femte huvudtiteln,
punkt 34) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Pensionstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1936/
1937 beräkna ett förslagsanslag av 1,251,700 kronor.
Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga. Då
anslagsberäkningen för nästa budgetår är beroende på lösningen av vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 53. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
organisatoriska spörsmål, skall jag i det följande först uppehålla mig vid
pensionsstyrelsens organisation och därefter övergå till en beräkning av medelsbehovet.
Organisationen.
Kungl. Maj :t har den 10 maj 1935 fastställt följande av riksdagen godkända
personalförteckning för pensionsstyrelsen:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet...... —
8 byråchefer .............................................. g 30
2 förste aktuarier ........... g 24
6 sekreterare .............................................. g 24
24 aktuarier ................................................ g 21
3 kansliskrivare ............................................ g u
1 förste expeditionsvakt .................................... g 7
20 kanslibiträden ............................................ g 7
4 expeditionsvakter ........................................ g 5
65 kontorsbiträden .......................................... g 4
4 skrivbiträden ............................................ g 2
I sitt den 26 april 1934 avgivna betänkande med förslag rörande revision
av den allmänna pensionsförsäkringen behandlade 1928 års pensionsförsåkringskommitté
även frågan om ändringar i pensionsstyrelsens organisation
vid genomförande av kommitténs förslag (statens offentliga utredningar
1934: 18, sid. 299—314).
Frågan upptogs icke till behandling i den till 1935 års riksdag avlåtna
propositionen, nr 217, med förslag till lag om folkpensionering m. m., enär
statsmakterna först måste taga ställning till spörsmålet om förändring av
själva pensionsreglerna. Efter det riksdagen fattat beslut härom, har
Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 utfärdat lag om folkpensionering (nr 434) och
förordning om invalidunderstöd (nr 435), vilka träda i kraft den 1 januari
1937.
I skrivelse den 30 september 1935 har pensionsstyrelsen avgivit yttrande
och förslag i anledning av pensionsförsäkringskommitténs betänkande, i vad
detta avser styrelsens organisation. Till följd av remiss hava utlåtanden
i ärendet avgivits av statskontoret den 15 november 1935 och allmänna civilförvaltningens
lönenåmnd den 4 december 1935.
Beträffande pensionsstyrelsens allmänna organisation gäller för
närvarande, att styrelsens byråer utgöras av en kanslibyrå, en fond- och kameralbyrå,
tre gransknings- och besvärsbyråer, en försäkringsteknisk byrå,
en statistisk byrå och en sjukvårdsbyrå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
3
Härutinnan föreslog pensionsförsäkringskommittén den ändringen, att antalet
gransknings- och besvärsbyråer skulle minskas till två. Därjämte innebar
kommitténs förslag, att pensionsstyrelsen icke längre skulle utöva någon
sjukvårdande verksamhet och att sjukvårdsbyrån således skulle indragas.
Pensionsstyrelsen räknar däremot i sitt föreliggande förslag med bibehållande
av den nuvarande byråindelningen.
Statskontoret har häremot ej gjort annan erinran, än att ämbetsverket ifrågasätter
förnyad utredning rörande granskningsarbetets organisation.
Lönenämnden har utförligare berört frågan örn styrelsens allmänna organisation
samt därvid anfört följande.
Pensionsförsäkringskommittén hade till behandling upptagit ett av statens
besparingskommitté väckt spörsmål, huruvida försäkringstekniska byrån
borde bibehållas såsom en självständig byrå. Besparingskommittén
hade nämligen, såsom framginge av 1925 års betänkande angående den allmänna
socialförsäkringens organisation (statens offentliga utredningar 1925:
8) ifrågasatt, örn en särskild försäkringsteknisk byrå vore nödvändig för
framtiden eller om icke statistiska och försäkringstekniska byråerna kunde
sammanslås. Det förefölle nämligen besparingskommittén, som örn därigenom
skulle kunna åstadkommas icke blott någon inskränkning av de kvalificerade
arbetsledarnas antal, med ett lämpligt arbetsområde för de kvarvarande,
utan även en viss minskning av det löpande arbetet, som kanske
på några punkter blivit onödigt omständligt till följd av den stränga arbetsfördelningen.
Särskilt gällde detta, då ett ärende handlades på eller material
hämtades från flera avdelningar.
Pensionsförsäkringskommittén hade för sin del icke anslutit sig till detta
förslag utan ansett, att försäkringstekniska byrån borde bibehållas såsom
en självständig byrå. Såsom kommittén anfört, hade kommitténs undersökningar
på olika för pensionsförsäkringen grundläggande områden ådagalagt
nödvändigheten allt framgent av ingående undersökningar i syfte att belysa
de ekonomiska krav på samhället, som pensionsförsäkringens vidmakthållande
bomme att medföra. Den brist på stabilitet, som syntes utmärka näringslivet
under de senare åren, och de ändrade grunder, kommittén i viktiga
avseenden föreslagit, påkallade bearbetning av försäkringens eget material
sannolikt i större utsträckning än dittills.
Därjämte uttalade pensionsförsäkringskommittén, att en sammanslagen
statistisk och försäkringsteknisk byrå skulle komma att omfatta betydligt
mera än hälften av pensionsstyrelsens hela personal och att det säkerligen
skulle bliva synnerligen svårt för chefen för denna byrå att på ett effektivt
sätt leda och övervaka en sådan byrås arbete.
Lönenämnden holle för sin del före, att besparingskommitténs förslag att
sammanföra nämnda byråer inom pensionsstyrelsen under gemensam ledning
vöre förtjänt att göras till föremål för närmare utredning. De skäl,
som av pensionsförsäkringskommittén anförts mot en dylik sammanslagning,
syntes nämnden icke vara av den vägande art, att en förenkling av
organisationen efter de av besparingskommittén angivna riktlinjerna kunde
anses utesluten. De av pensionsförsäkringskommittén berörda undersökningarna
angående pensionsförsäkringens ekonomiska verkningar torde, såvitt
lönenämnden kunde finna, bliva möjliga att åstadkomma även inom
ramen av den av besparingskommittén förordade byråorganisationen. Vad
särskilt anginge den av pensionsförsäkringskommittén åberopade olägenheten,
att det skulle bliva svårt för chefen för den sammanslagna byrån att på
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
ett effektivt sätt leda och övervaka arbetet, ville lönenämnden allenast erinra
därom, att det på vissa håll inom statsförvaltningen — exempelvis inom
riksförsäkringsanstalten och generalpoststyrelsen -— funnes byråer med lika
stora eller större personalstyrkor än som skulle inrymmas inom en blivande
sammanslagen försäkringsteknisk och statistisk byrå inom pensionsstyrelsen.
I samband med den av lönenämnden sålunda ifrågasatta utredningen torde
även byråindelningen i övrigt inom pensionsstyrelsen böra göras till föremål
för närmare övervägande. Sålunda torde det kunna sättas ifråga, huruvida
icke de arbetsuppgifter, som nu utfördes å kanslibyrån samt å fondoch
kameralbyrån, lämpligen skulle kunna sammanföras till en byrå.
Beträffande sistnämnda byråsammanslagning ville nämnden framhålla,
att besparingskommittén även uttalade sig för en i viss mån liknande organisationsändring.
Sålunda erinrade kommittén i förenämnda betänkande angående
den allmänna socialförsäkringens organisation (sid. 156), att fondoch
kameralbyrån år 1919 utbrutits från kanslibyrån och att den sistnämnda
byrån sedermera minskats med bokföringsavdelningen, vilken förlagts till
försäkringstekniska byrån. Styrelsens personalärenden handlades i huvudsak
på kanslibyrån. Under den senare lydde den s. k. registeravdelningen,
vilken dock närmast samarbetade med granskningsbyråernas sekretariat.
Under förutsättning, att registeravdelningen överflyttades till granskningsbyråernas
sekretariat samt att sjukvårdsärendenas behandling decentraliserades
i enlighet med vad som av kommittén föreslagits i annat sammanhang,
förefölle det, som om det återstående arbete, vilket ombesörjdes
av de ifrågavarande tre byråerna, borde kunna sammanföras på två byråer.
Jämväl spörsmålet örn antalet besvärs- och granskningsbyråer har gjorts
till föremål för övervägande av lönenämnden, som härvid ifrågasatt, örn icke
lämpligen dessa byråer borde sammanföras till en.
Såsom sammanfattning av det anförda framhåller lönenämnden, att det
enligt nämndens mening förefunnes starka skäl för en genomgripande utredning
angående pensionsstyrelsens organisation. En dylik utredning borde
utföras med anlitande av särskild organisationsexpertis.
Kanslibyrån är uppdelad å en kansliavdelning och en registeravdelning.
I fråga om denna byrå har pensionsförsäkring skommittén ej föreslagit
någon ändring.
Pensionsstyrelsen hemställer, att sekreteraren å byrån måtte uppflyttas
från lönegraden B 24 till B 26. Styrelsen erinrar, att frågan om en mera
definitiv organisation av styrelsen till följd av olika utredningar hållits svävande
i cirka 15 år, vilket bland annat medfört, att ifrågavarande sekreterare,
liksom sekreteraren å fond- och kameralbyrån ävensom förste aktuarierna
å försäkringstekniska och statistiska byråerna, icke erhållit den placering
i lönehänseende, som rätteligen borde tillkomma dem. Redan i utlåtande
den 27 september 1924 hade lönenämnden, framhåller styrelsen, föreslagit,
att dessa befattningar, som i 1921 års avlöningsreglemente placerats i
lönegraden B 15 (nuvarande B 24), skulle hänföras till lönegraden B 16
(nuvarande B 26). Styrelsen erinrar vidare, att pensionsförsäkringskommittén
uttalat, att ett bifall till kommitténs förslag till ändringar i pensionsförsäkringen
icke torde komma att medföra någon sådan omläggning av
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
5
nämnda befattningshavares arbetsuppgifter, att skälen för en uppflyttning i
enlighet med lönenämndens förslag därigenom på något sätt skulle komma
att försvagas. Styrelsen framhåller vidare, att kommitténs uttalande i denna
del byggde på ett realiserande av kommittémajoritetens förslag samt att det
därför vunne i styrka, när såsom nu skett, invaliditetsförsäkringen bibehållits
inom pensionsförsäkringen i enlighet med kommittéminoritetens förslag.
Den nya lagstiftningen måste nämligen, framhåller styrelsen, i stort sett medföra
en icke obetydlig ökning av styrelsens arbetsuppgifter.
Å byråns kansliavdelning handläggas bland annat ärenden rörande styrelsens
personal. Med hänsyn till personalens storlek vore det uppenbart,
erinrar styrelsen, att nämnda ärenden — avseende befordran, löneklassplacering,
tjänstledighet, semester och vikariat — bleve synnerligen omfattande
och mången gång även rätt invecklade samt att de krävde ett i
hög grad tillförlitligt underlag. Styrelsen hemställer, att den kanslibiträdesbefattning
i lönegraden B 7, vars innehavare handhade arbetet med skapandet
av ett dylikt underlag, måtte omändras till kansliskrivarbefattning i lönegraden
B 11.
Bland styrelsens kvinnliga extra ordinarie personal finnes endast en befattningshavare
i högre lönegrad än 4:e. Denna befattningshavare, som är
placerad i 7:e lönegraden, tillhör kanslibyrån. Styrelsen framhåller, att det
bland annat åligger henne att handhava styrelsens originalkortregister över
pensionsnämndsordförande och ombud samt att svara för att de täta ändringar,
som nämnda register underginge, skriftligen delgåves varje avdelning
inom styrelsen, som för sitt arbete vore utrustad med en upplaga av samma
register. Ifrågavarande befattningshavare ålåge jämväl en del av kanslibyråns
diarieföring, varjämte hon tjänstgjorde som stenograf och biträdde vid
korrespondens på tyska, engelska och franska språken. Styrelsen hemställer,
att befattningen med hänsyn till de med densamma förenade arbetsuppgifterna
måtte överföras å ordinarie stat.
Beträffande registeravdelningen föreslår styrelsen, att en å avdelningen
placerad befattning i lönegraden B 4 måtte hänföras till lönegraden B 7. Styrelsen
anför härutinnan följande.
Registeravdelningen omfattade, förutom föreståndaren och dennes närmaste
man, en personal på 31 personer, därav 28 kvinnliga biträden och 3 kontorsgossar.
Denna avdelning hade bland annat att ordna och förvara handlingarna
i samtliga avgjorda pensionsärenden med undantag av dem, som
handlagts å sjukvårdsbyrån eller som avsåge s. k. observationsfall. Det synnerligen
omfattande arkiv, som sålunda tillhörde avdelningen, förestodes av
en ordinarie kvinnlig befattningshavare i lönegraden B 4. Med biträde av härför
erforderlig personal, däribland kontorsgossarna, hade nämnda befattningshavare
att, när de från avdelningen utlämnade pensionsärendena återkomme
avgjorda av vederbörande byråer, emottaga desamma och kontrollera
att inga ärenden saknades, alt tillse, att besluten i ärendena antecknades å
korten i registeravdelningens kortregister över pensionssökande, att kontrollera
att vederbörliga anteckningar örn ärendenas återkomst till registeravdelningen
verkställdes i dc för registeravdelningen och granskningsbyråerna gemensamma
liggarna, alt övervaka ärendenas inplacering i arkivet samt att
utöva kontroll över utlåningen av i arkivet förvarade ärenden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
Statskontoret har avstyrkt den föreslagna lönegradsförhöjningen beträffande
sekreterartj ansten å byrån, då enligt statskontoret de uppgifter, som
ankomme å tjänstens innehavare, icke torde motsvara de krav, som vid den
år 1925 skedda uppdelningen av sekreterartjänsterna inom statsförvaltningen
på lönegraderna B 24 och B 26 ansåges böra ställas på befattningshavare i
den högre sekreterargraden. Likaså avstyrker statskontoret förslaget om ändring
av en ordinarie kanslibiträdesbefattning å kansliavdelningen till en
kansliskrivarbefattning, enär göromålen icke motiverade en sådan förändring.
I övrigt har statskontoret tillstyrkt styrelsens förslag.
Lönenämnden har i fråga om uppflyttningen av sekreterartjänsten framhållit
följande.
Lönenämnden anförde i sitt av styrelsen åberopade utlåtande, att nämnden
med hänsyn tagen till den föredragningsskyldighet, som ål åge ifrågavarande
sekreterare, samt den befogenhet att självständigt handlägga vissa
frågor, som tillkomme honom, ansett befattningen vara av beskaffenhet att
kunna hänföras till dåvarande 16:e (nuvarande 26:e) lönegraden.
Enligt § 14 av gällande arbetsordning för pensionsstyrelsen av den 16
januari 1931 ålåge det sekreteraren å kanslibyrån — utöver de arbetsuppgifter,
som enligt 10 § i allmänhet åvilade sekreterare och förste aktuarie —
att utreda och bereda frågor rörande styrelsens personal samt föredraga
frågor rörande semester eller annan ledighet för sagda personal, att ansvara
för expedieringen av alla å byråns föredragningslistor upptagna ärenden
samt för upprättandet av föredragningslistor och protokoll ävensom att samla
och förvara dem, att tillse, att alla av styrelsen på kanslibyråns föredragning
utfärdade instruktioner och ordningsföreskrifter delgåves vederbörande,
att ombesörja tryckningen av styrelsens årsberättelse, samt att uppgöra
förslag till föredragningsplan för gransknings- och besvärsbyråerna.
Vid det närmare övervägande nämnden ägnat spörsmålet om ifrågavarande
sekreterares uppflyttning till lönegraden B 26, hade nämnden funnit
hans arbetsuppgifter icke kunna anses vara av den kvalificerade beskaffenhet,
att de motiverade den ifrågasatta åtgärden. Sålunda syntes den honom
åvilande föredragningsskyldigheten vara tämligen begränsad samt avse väsentligt
enklare ärenden, än som i allmänhet ankomme på befattningshavare
i lönegraden B 26.
Med hänsyn till det anförda och då de göromål i övrigt, som denne sekreterare
hade att utföra, syntes motsvara en löneställning högst i lönegraden B
24, anser sig lönenämnden icke kunna tillstyrka den föreslagna förändringen
i befattningens lönegradsplacering.
Beträffande styrelsens förslag i fråga om samtliga kansliskrivar- och kanslibiträdesbefattningar,
liksom vissa andra befattningar i lägre lönegrad än
B 11, yttrar sig lönenämnden i ett sammanhang. Jag återkommer härtill i
det följande.
Fond- och kameralbyrån består av en fondavdelning, en kameralavdelning
och en kansliavdelning. Under byrån sortera kassakontoret, materialexpeditionen
och telefonväxeln.
Pensionsförsäkring skommittén har icke föreslagit någon ändring beträffande
denna byrå.
7
Kuno!. Maj:ts proposition nr 53.
Pensionsstyrelsen har till en början hemställt, att befattningen såsom sekreterare
och ombudsman, för närvarande placerad i lönegraden B 24, måtte
omändras till befattning såsom byrådirektör och ombudsman och placeras i
lönegraden B 28. Styrelsen framhåller i huvudsak följande.
Såsom förut berörts, hemställde på sin tid lönenämnden, att befattningen
skulle hänföras till dåvarande lönegraden B 16, nuvarande lönegraden B 26.
Enligt styrelsens arbetsordning ägde ifrågavarande befattningshavare utan
föredragning, men uti viktigare ärenden i samråd med byråchefen
att iakttaga och bevaka såväl kronans som pensionsförsäkringsfondens rätt
i alla ärenden, som blivit till hans handläggning överlämnade, ävensom att
i dylika ärenden vid domstolar och inför andra myndigheter föra kronans
och fondens talan, med rätt för honom att, då å ort utom Stockholm sådan
talan ej lämpligen kunde av honom själv utföras, hos vederbörande länsstyrelse
begära förordnande för särskilt ombud;
att vidtaga erforderliga åtgärder för brytande av preskription och för bevakande
av fondens fordringar vid inträffande konkurser och exekutiva auktioner,
att verkställa uppsägning av lån, när sådan vöre beslutad, och att
indriva lån, räntor eller annuiteter, vilka icke blivit å förfallotiderna inbetalda;
att
efter byråchefens bestämmande handhava inköp av förbrukningsartiklar
och smärre beställningar av trycksaker;
att föra liggare rörande styrelsens rättegångar och kalendarisk förteckning
över inställelse- och fataliedagar;
att bereda och föredraga ärenden rörande verkställande av återkrav av
pension och anhängiggörande av rättegång på grund av obehörigen uppburen
pension;
att före utbetalning av lån från pensionsförsäkringsfonden granska skuldförbindelser
med tillhörande hypotek;
att, sedan ärenden angående placering av fondmedel slutbehandlats å byrån,
utan dröjsmål till riksbankens depositionsavdelning överlämna de värdehandlingar,
som skulle där förvaras, ävensom att svara för vården och vidmakthållandet
av sådana värdehandlingar, som förvarades i fondens kassaskäp
*
att, innan fondens skuldförbindelser och säkerhetshandlingar överlämnades
till förvaring i riksbanken, låta i vederbörligt register anteckna desamma
ävensom ansvara för dessa anteckningars riktighet; samt
att tillhandagå styrelsen med utredningar i ärenden av rättslig natur, som
till honom överlämnades.
Det torde vara svårt att inom statsförvaltningen finna en med denna fullt
jämförbar befattning. Närmast till hands för en jämförelse syntes statskontorets
ombudsmannabefattning ligga. De uppgifter, som tillkomme innehavarna
av de båda befattningarna, vore dock synnerligen olikartade. Sekreterarens
och ombudsmannens a fond- och kameralby rån arbete utgjorde
en kombination av ombudsmanna- och sekreterargöromål samt vissa kamreraruppgifter.
Ilan vöre fondbyrachefens närmaste man samt biträdde
honom med beredningen av de ärenden, som skulle iöredragas lör londtullmäktige,
och i övrigt vid hela det vidlyftiga och omväxlande arbetet med förvaltningen
av pensionsförsäkringsfonden. Ombudsmannen i statskontoret
torde vara helt fritagen från alla sådana ekonomiska och kamerala arbetsuppgifter,
men torde å andra sidan de rena ombudsmannagöromal, som avilade
honom, såväl kvantitativt som kvalitativt betydligt överskrida de uppgifter,
som tillkomme fond- och kameralbyråns sekreterare i dennes egenskap
av ombudsman.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
Statskontorets ombudsman, som måhända intoge en självständigare ställning
än vad fallet vöre med motsvarande tjänsteman i pensionsstyrelsen,
vöre placerad i lönegraden B 28. Med hänsyn till storleken av hans arbetsbörda
hade enligt beslut av 1935 års riksdag vid hans sida ställts en biträdande
ombudsman å extra stat i lönegraden B 24.
För en avdelning sådan som styrelsens fond- och kameralbyrå, där antalet
kvalificerade manliga befattningshavare i ordinarie grad (sammanlagt 3)
vore jämförelsevis ringa i förhållande till arbetets ekonomiska betydelse, vöre
det av särskild vikt, att arbetskontinuiteten upprätthölles och icke stördes
genom täta förändringar. Det borde därför tillses, att sekreteraren och ombudsmannen
även i förhållande till andra tjänster inom verket med juridisk
kompetens och placering närmast under byråchefsgraden icke intoge en sådan
löneställning, att han frestades att söka befordran till eller förordnande å
sådan tjänst.
Å kameralavdelningen finnes en kansliskrivarbefattning i lönegraden Bil.
Styrelsen hemställer, att densamma måtte utbytas mot en kassörsbefattning
i lönegraden B 14. Till stöd härför anför styrelsen följande.
Enligt arbetsordningen ålåge det innehavaren av befattningen att emottaga
till styrelsens registrators- och kassaexpedition ingivna handlingar samt
tillse, att dessa överlämnades till generaldirektören eller den byrå, till vilken
ärendet hörde, att i förekommande fall ombesörja handlingars stämpelbeläggning,
att föra räkenskaper över styrelsens inkomster och utgifter samt
efter budgetårets utgång upprätta vederbörligt bokslut samt att omhänderhava
och ansvara för styrelsens kassa, verkställa beslutade utbetalningar från
nämnda kassa ävensom mottaga och kvittera till styrelsen inkommande
kontanta medel och postanvisningar.
Registratorsgöromålen hade numera huvudsakligen avskilts från ifrågavarande
tjänst och uppdelats på styrelsens olika byråer. Vidare förekomme
omförmälda stämpelbeläggning ytterst sällan, varför styrelsen ej behövde
hålla förråd av stämplar.
Bokföringen omfattade kassabok för pensionsstyrelsens administration,
innefattande jämväl redovisningen av barntillägg och blindhetsersättningar.
I anslutning till kassaboken fördes införselliggare och liggare över tjänstemännens
pensionsavgifter. Vidare omfattade bokföringen kassabok för återkrävda
pensionstillägg samt kassabok för styrelsens sjukvårdande verksamhet,
i anslutning till vilken fördes särskild förskottsliggare.
Styrelsen hade allt efter de olika slagen av utgifter öppnat fem särskilda
postgirokonton. Alla förefintliga penningmedel innestode på respektive postgirokonto
utom ett mindre belopp (upp till 3,000 kronor), som förvarades
kontant i kassan. Med undantag för löner och likvid för ett mindre antal
räkningar skedde samtliga utbetalningar över dessa konton.
Ehuru ifrågavarande tjänst begränsats till att utgöra en ren kassörstjänst,
hade såväl arbetsbördan som ansvaret under årens lopp ökat, i den mån
styrelsens verksamhet vuxit ut. Arbetets omfattning framginge av följande
i jämna hundratal angivna slutsummor för budgetåret 1934/1935 å kassaredovisningen:
pensionsstyrelsens administration 1,619,600 kronor, barntillägg
3,323,400 kronor, blindhetsersättningar 652,300 kronor, sjukvård
2,330,400 kronor och återkrävda pensionstillägg 59,100 kronor.
Den redovisning och bokföring, som alltså åvilade ifrågavarande tjänst,
balanserade årligen på ett totalbelopp av omkring 8,000,000 kronor.
Vad särskilt anginge utgifterna för styrelsens administration vöre det utbetalningen
av avlöningar, som beredde det största arbetet och som kunde
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
9
medföra förlust på grund av felräkning för tjänstens innehavare. Styrelsen
sysselsatte cirka 290 personer.
Vidkommande därefter utgifterna för styrelsens sjukvårdande verksamhet
granskades och attesterades inkomna räkningar av sjukvårdsbyrån, innan
de överlämnades till kameralavdelningen för utbetalning. Under budgetåret
1934/1935 bokfördes enbart i kassaboken för sjukvård 3,876 poster, vilket
i sin tur innebure, att ungefär motsvarande antal utbetalnings- eller girokort
måst utskrivas och expedieras till postgirokontoret.
För arbetets utförande hade inrättats en särskild kassaexpedition, som
förestodes av ifrågavarande kansliskrivare med hjälp av ett kontorsbiträde.
Vid bifall till styrelsens förslag om inrättandet av en kassörsbefattning
skulle, enligt styrelsen, nu utgående felräkningspenningar (400 kronor) indragas.
Styrelsen hemställer vidare om utbyte av den nuvarande kansliskrivarbefattningen
i lönegraden B 11 å fondavdelningen mot en förste bokhållar - befattning i lönegraden B 18 samt anför därvid bland annat följande.
Enligt arbetsordningen ålåge det ifrågavarande kansliskrivare att föra pensionsförsäkringsfondens
räkenskaper samt efter budgetårets utgång upprätta
vederbörligt bokslut, att kontrollera riktigheten av de annuitets- och räntebelopp,
som inbetalades till fonden, att övervaka, att föreskrivna inbetalningar
av annuiteter och räntor i vederbörlig tid och ordning verkställdes
och att utan dröjsmål till såväl byråchefen som sekreteraren och ombudsmannen
anmäla försummelser härutinnan, att i samarbete med vederbörande
byrå inom styrelsen verkställa kreditering å respektive konton på grund
av inleverering av dels pensionsavgifter och dels sådana bidrag till kostnaden
för pensionstillägg och understöd, vilka enligt 10 § pensionsförsäkringslagen
erlades av landsting och kommuner, samt att efter varje månads utgång
till byråchefen avlämna uppgift över fondens kassaställning och i övrigt
tillhandagå byråchefen samt sekreteraren och ombudsmannen med upplysningar
angående fondens ställning.
Ifrågavarande arbete utfördes av kansliskrivaren i vanliga fall endast med
hjälp av ett kvinnligt kanslibiträde. Arbetets alltmer ökade omfattning
hade medfört, att övertidsarbete i stor utsträckning måste förekomma. Vid
bokslutets upprättande i augusti varje år hade extra biträde måst anlitas.
Pensionsförsäkringsfonden, som rätteligen utgjorde en sammanfattning av
fem särskilda fonder, redovisades den 30 juni 1935 i jämna hundratal sålunda:
frivilliga försäkringens fond 29,187,200 kronor, två särskilda till förvaltning
överlämnade fonder, tillhopa 29,200 kronor, fonden för sjukvårdande uppgifter
219,100 kronor och allmänna fonden 697,519,900 kronor eller sammanlagt
726,955,400 kronor.
Följande böcker fördes, nämligen huvudbok, upptagande ett konto för
varje underlydande fond samt ett konto för varje placeringsgrupp, t. ex. ett
för inteckningslån, ett för kommunlån o. s. v., kassabok, upptagande alla
in- och utgående poster, varav en del dock endast i sammandrag, reskonlra
över fondens samtliga placeringar (kommunlån, obligationslån etc.), särskild
huvudbok för pensionsavgifter, som skulle inflyta i fonden, reskontra
(på kortsystem) över samtliga kommuner, upptagande de pensionsavgifter,
varje kommun inbetalar, särskild kassabok över landstings och kommuners
andelar i pensionstillägg och understöd (s. k. kommunandelar), vilka emellertid
ej in flöte i fonden, utan redovisades till statskontoret, samt reskontra
över samtliga landsting och kommuner, upptagande vad var och en inbetalat
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
av kommunandelar. Därjämte fördes såsom memorial ett flertal förteckningar,
såsom över köp och försäljningar av obligationer m. m.
Den kortfattade bestämmelsen i arbetsordningen, att kansliskrivaren skulle
kontrollera inflytande räntor och amorteringar, åsyftade en ytterst ansvarsfull
del av kansliskrivarens arbete. Det ålåge nämligen denne ej blott att
kontrollera inkommande belopp utan även att uträkna samtliga räntor å
lån, som ej löpte efter fastställd amorteringsplan, ävensom att uträkna den
överränta, som skulle debiteras ett stort antal låntagare på grund av för sent
erlagda likvider. Det belopp, som årligen måste nyplaceras i lån, obligationer
och dylikt på grund av inflytande avgifter, räntor, avbetalningar, utlottningar
m. m., uppginge till omkring 70 miljoner kronor. Det sade sig
självt, att den kontrollerande verksamhet, som härvid utövades av kansliskrivaren
vid bokföringen av beviljade lån eller av inköpta obligationer, vore
ytterst maktpåliggande.
Alla in- och utbetalningar ägde rum över särskilda bank- eller postgirokonton,
som styrelsen för detta ändamål öppnat. Härmed ernåddes, att någon
kontant kassa endast undantagsvis behövde finnas. Styrelsen hade för
ifrågavarande bokföring öppnat två konton i riksbanken, två postgirokonton
och sjutton konton i sex olika privatbanker. Det ålåge kansliskrivaren att
kontrollera alla bankbesked samt efter anvisning av byråchefen förhandla
med bankerna rörande uppsägning av medel å bankräkningarna m. m.
Vidare föreslår styrelsen, att materialförvaltarbefattningen, som för närvarande
är såsom extra ordinarie befattning placerad i 13:e lönegraden, måtte
uppföras å ordinarie stat och därvid placeras i lönegraden B 15. Till stöd
härför anföres följande.
Enligt arbetsordningen ålåge det materialförvaltaren att, därest ej annorlunda
bestämdes, ombesörja beslutade inköp av inventarier, kontors- och
skrivmaterialier samt beställning av trycksaker ävensom föra liggare och
register över sådana inköp, att handhava styrelsens materialförråd, omfattande
trycksaker, papper, kontors- och skrivmaterialier, kartonger och dylikt
samt ansvara för vården därav, att hava uppsikt över och vård om
styrelsens inventarier och över desamma föra inventarielista samt att öva
tillsyn över styrelsens lokaler och hålla uppsikt såväl över städning och renhållning
inom dessa som över styrelsens telefonväxel och matservering.
Vad först anginge inköp av materiell medförde enbart detta arbete en rätt
avsevärd förvaltning i ett verk av pensionsstyrelsens storlek. Expensanslaget
uppginge för innevarande budgetår till 106,300 kronor, varav ett belopp
av cirka 50,000 kronor beräknades åtgå enbart till skrivmaterialier och
trycksaker. För arbetets underlättande hade styrelsen ett stort antal tryckta
blanketter av olika slag, av vilka cirka 300 vore i ständigt bruk. Av återstående
blanketter utgjorde en stor del sådana, som i form av cirkulär, broschyrer
m. m. periodiskt återkomme till användning. För ifrågavarande
förvaltning hade styrelsen måst inrätta ett materialförråd med särskild expedition,
varest jämte materialförvaltaren två kvinnliga biträden hade fullt
arbete. På denna expedition förekomme en omfattande bokföring, nämligen
huvudbok över räkningar, beställningsbok, dagbok över större beställningar,
register över anbud, register över trycksaker och särskilda journaler för
förbrukningen.
Beslutad upphandling av bränsle för uppvärmning av ämbetslokalerna
ombesörjdes av materialförvaltaren, som därjämte mottoge och kontrollerade
leveranserna.
Den stora mängden smärre inköps- och upphandlingsfrågor, i vilka che
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
11
fen för byrån eller, efter dennes bestämmande, sekreteraren ensam fattade
beslut, föredroges inför vederbörande av materialförvaltaren.
Det tillkomme även förvaltaren att vid diverse underhandlingar med leverantörer
rörande varor och priser företräda styrelsen, varjämte honom tillkomme
förmanskap över en ej ringa personal.
Vid ikraftträdandet av 1921 års avlöningsbestämmelser den 1 januari 1922
placerades styrelsens materialförvaltare såsom extra ordinarie tjänsteman i
8:e lönegraden.
Vid gällande avlöningsbestämmelsers ikraftträdande den 1 juli 1925 placerades
materialförvaltaren som extra ordinarie tjänsteman i den lönegrad,
som svarade mot nyssnämnda, nämligen 13:e lönegraden.
Erfarenheten under den tid, styrelsen bedrivit sin verksamhet, hade visat, att
en särskild materialförvaltartjänst alltid borde finnas för ernående av en
ekonomisk och ändamålsenlig förvaltning. Då befattningen vore förenad
med ett ej ringa ansvar och ställde stora anspråk på rutin, erfarenhet och
omdöme, vore det av vikt, att densammas innehavare hade en sådan löneställning,
att styrelsen till befattningen kunde förvärva en duglig och kvalificerad
person.
Slutligen har styrelsen beträffande fond- och kameralbyrån föreslagit, att
den kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4, vars innehavare tjänstgjorde
såsom kanslibiträde åt byråchefen och sekreteraren (ombudsmannen), måtte
såsom kanslibiträdesbefattning uppföras i lönegraden B 7. Styrelsen anför
härom följande.
Befattningshavaren hade till uppgift att föra fondbyråns diarium, att förvara
fondbyråns föredragningslistor, att efter ombudsmannens anvisning utskriva
skuldförbindelser och uträkna amorteringsplaner, att föra liggare över
de lån, som utlämnades, att föra kortsystem över lån, att ordna och förvara
samtliga låneakter, att vid upprättande av årsberättelsen tillhandagå ombudsmannen
med uppgifter rörande behandlade ärenden, beviljade lån m. m.
samt att vid inkommande ansökningar örn lån eller omläggning av tidigare
lån upprätta smärre utredningar rörande sökandens ekonomiska förbindelser
med fonden.
Av de från fonden vid tidpunkten för framställningens avlåtande utlämnade
lånen vore cirka 1,410 kommun- och liknande lån samt cirka 130 lån
mot intecknings- eller annan säkerhet. Under de senast förflutna tre budgetåren
hade diarieförts respektive 1,941, 2,041 och 2,013 ärenden. Antalet
inkomna låneansökningar — bortsett från ett jämförelsevis avsevärt antal
preliminära förfrågningar angående lån — hade budgetåret 1934/1935 uppgått
till 156. Det tillkomme kontorsbiträdet ifråga att ständigt hålla sig underrättad
örn hur behandlingen av de löpande ärendena framskrede ävensom
vara beredd att biträda byråchefen och ombudsmannen med uppgifter
örn utlöpande tidsfrister och angående åtgärder i övrigt, som borde vidtagas.
Tjänsten fordrade av sin innehavare stor noggrannhet och ansvarskänsla.
På grund av fondens stora ökning under senare år hade även denna tjänst
fått starkt ökad arbetsbörda. Särskilt framträdande hade detta varit beträffande
förvaltningen av de äldre lånen. I och med att antalet lån år från
år ökades, ökades också antalet av konverteringar och omläggningar av äldre
lån. Siirskilt under tider, då täta förändringar i det allmänna ränteläget inträffade,
medförde sådana omläggningar ökat arbete.
Statskontoret har i fråga örn sekreterarens lönegradsuppflyttning framhållit,
att de ombudsmannagöromål, som åvilade ifrågavarande befattnings
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
havare, såsom av styrelsens arbetsordning framginge, icke vore av någon
större omfattning eller av mera invecklad beskaffenhet och icke vare sig
kvantitativt eller kvalitativt kunde jämföras med de uppgifter, som i sådant
avseende tillkomme statskontorets ombudsman, vilken vore placerad i lönegraden
B 28. Beträffande de kamerala arbetsuppgifterna, vilka för ifrågavarande
tjänst torde få anses vara de väsentliga, erinrar statskontoret, att
inom statsförvaltningen befattningen som kamrerare vore med få undantag
placerad i lönegraden B 24. Ämbetsverket kunde icke finna, att kamreraruppgifterna
inom pensionsstyrelsen vore av mera kvalificerad beskaffenhet
än som eljest åvilade kamrerare i sistnämnda lönegrad. Det syntes statskontoret
vid sådant förhållande tveksamt, örn överhuvud taget förbättrad
löneställning i detta fall borde ifrågakomma, men då med tjänstens kamerala
arbetsuppgifter vöre förenade jämväl andra göromål, har statskontoret
icke motsatt sig en löneuppflyttning, dock högst till lönegraden B 26.
Det föreslagna utbytet av en kansliskrivarbefattning mot en kassörsbefattning
avstyrkes av statskontoret, då några särskilda skäl för en höjd lönegradsplacering
icke anförts.
Beträffande kansliskrivarbefattningen å byråns fondavdelning finner statskontoret
ådagalagt, att den nuvarande löneställningen för ifrågavarande befattningshavare
icke kunde anses svara mot det med tjänsten förenade ansvaret
och arbetet, varför en förbättrad lönegradsplacering vore av förhållandena
motiverad. Statskontoret tillstyrker därför styrelsens hemställan
örn befattningens uppflyttning i lönegraden B 18.
Mot förslaget om uppförande å ordinarie stat av styrelsens materialförvaltare,
som vid nuvarande avlöningsbestämmelsers ikraftträdande placerats
som extra ordinarie tjänsteman i 13 :e lönegraden, har statskontoret intet att
erinra. Befattningen bör dock enligt statskontoret hänföras till lönegraden
B 14 eller samma lönegrad, som ämbetsverket tidigare förordat för motsvarande
befattning med i stort sett enahanda åligganden vid riksförsäkringsanstalten.
Vad slutligen beträffar den ifrågasatta uppflyttningen till lönegraden B 7 av
ett av de å byråns kansliavdelning tjänstgörande två ordinarie kontorsbiträdena,
finner statskontoret förslaget härom knappast tillfyllest motiverat men
motsätter sig dock icke detsamma.
Lönenämnden framhåller, att de ombudsmannagöromål, som åvilade sekreteraren
å fond- och kameralbyrån, icke kunde anses motivera befattningens
placering i så hög lönegrad som B 28. Ej heller syntes den befattning, denne
tjänsteman i övrigt hade att taga med pensionsförsäkringsfonden, kunna
utgöra skäl för en uppflyttning av tjänsten i nämnda lönegrad. Lönenämnden
erinrar, att beträffande statskontorets omfattande och vidlyftiga fondförvaltning
motsvarande arbetsuppgifter handhades av en kamrerare i lönegraden
B 26. I betraktande därav anser lönenämnden, att en inplacering av
ifrågavarande sekreterarbefattning i lönegraden B 26 icke kunde sägas vara
för låg i förhållande till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna.
Rörande den föreslagna förändringen av en kansliskrivarbefattning till
kassörsbefattning anför lönenämnden följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
13
Enligt nämndens mening kunde det visserligen vara i någon mån tveksamt,
huruvida någon förändring av denna befattning borde komma till
stånd, innan den i annat sammanhang väckta frågan om pensionsstyrelsens
ombildning till s. k. huvudförvaltning erhållit sin lösning. I betraktande
emellertid av de omfattande redovisningsgöromål, som ankomme på ifrågavarande
kansliskrivare, ansåge sig nämnden icke böra framställa någon erinran
mot att befattningen i förevarande sammanhang hänfördes till en lönegrad,
som bättre än den nuvarande svarade mot de arbetsuppgifter, vilka
voro förenade med tjänsten. För en dylik åtgärd syntes även kunna anföras
önskvärdheten av att anordningen med felräkningspenningar å befattningen
avvecklades, då numera praktiskt taget hela kassarörelsen skedde
med anlitande av postgiro.
Under förutsättning att bestyret med uppgörandet av avlöningslistor för
styrelsens personal överflyttades på befattningshavaren i fråga, anser sig
nämnden kunna tillstyrka den av styrelsen föreslagna placeringen av tjänsten
såsom kassör i lönegraden B 14.
Beträffande kansliskrivarbefattningen å fondavdelningen tillstyrker lönenämnden,
att befattningen uppföres å styrelsens stat såsom bokhållare med
placering i lönegraden B 17.
Vad härefter angår materialförvaltarbefattningen, har lönenämnden icke
något att erinra mot befattningens förändring till ordinarie men hänvisar till
att nämnden i utlåtande angående uppförande å ordinarie stat av vissa befattningar
vid riksförsäkringsanstalten m. m. ansett sig böra förorda placering
av den vid nämnda ämbetsverk anställde materialförvaltaren i lönegraden
B 14. Då materialförvaltartjänsten vid riksförsäkringsanstalten torde ställa
större krav på innehavaren än motsvarande tjänst hos pensionsstyrelsen, anser
sig nämnden böra förorda, att sistnämnda befattning överfördes å ordinarie
stat med bibehållande av den nuvarande lönegradsplaceringen.
De ordinarie gransknings- och besvärsbyråerna äro till antalet
tre, varjämte extra granskningsbyråer inrättas till ett mot behovet svarande
antal. För pensionsärendenas behandling är landet för närvarande
uppdelat i tre områden. En huvudbyrå och nödigt antal extra byråer hava
hänförts till varje sådant område och bilda en grupp. Cheferna för de ordinarie
gransknings- och besvärsbyråerna fungera envar som chef för en huvudbyrå
och föreståndare för därtill hörande grupp. Inom varje grupp
tjänstgör en av styrelsen därtill förordnad ledamot som gruppföreståndarens
ställföreträdare. Han har att biträda gruppföreståndaren i dennes uppgifter
och att vid förfall inträda i dennes ställe som gruppföreståndare. De extra
byråerna förestås av s. k. tillfälliga ledamöter. Befattningshavare i styrelsen
i lägre lönegrad än B 30, vilka förordnas såsom tillfälliga ledamöter, erhålla
särskild vikariatsersättning efter samma grunder, som tillämpas vid förordnande
å byråchefstjänst.
Antalet ordinarie befattningar på gransknings- och besvärsbyråerna är
för närvarande 15, därav 3 byråchefer i lönegraden B 30, 2 sekreterare i lönegraden
B 24 och 10 aktuarie!’ i lönegraden B 21.
Pensionsförsäkringskommittén har betecknat den nuvarande anordningen
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
för prövning av pensionsärendena såsom högst otillfredsställande och
förklarat, att den snarast möjligt borde ersättas med en fast och definitiv
organisation. Kommittén har därför föreslagit, att på pensionsstyrelsens
ordinarie stat måtte uppföras så många befattningar, vilkas innehavare
skulle hava till uteslutande uppgift att ensamma på styrelsens vägnar eller tillsammans
med andra därtill behöriga meddela beslut i pensionsärenden,
att antalet motsvarade det stadigvarande behovet året runt av sådan personal.
Detta behov har kommittén vid bifall till majoritetens förslag beräknat
till 2 byråchefer i lönegraden B 30, 2 ledamöter och byrådirektörer i
lönegraden B 28 samt 4 ledamöter och byrådirektörer i lönegraden B 26. Vidare
har kommittén räknat med 1 sekreterare i lönegraden B 24 och 1 aktuarie
i lönegraden B 21. Beträffande de sex byrådirektörstjänsterna har kommittén
förutsatt, att det skulle åligga innehavarna av desamma att utan särskild
ersättning vara adjungerade ledamöter av styrelsen. För den händelse
kommiltéminoritetens förslag genomfördes skulle erfordras ett antal ledamöter
av 9.
Pensionsstyrelsen anser för sin del, att den nuvarande gruppindelningen
av arbetet borde bibehållas samt — under hänvisning till att den nya lagstiftningen
vore utformad i huvudsaklig anslutning till kommittéminoritetens
förslag — beräknat behovet av ordinarie personal å gransknings- och besvärsbyråerna
till 3 byråchefer i lönegraden B 30, 3 ledamöter och byrådirektörer
i lönegraden B 28, 6 ledamöter och byrådirektörer i lönegraden B 26, 1 sekreterare
i lönegraden B 26 och 3 aktuarier i lönegraden B 21.
I anslutning härtill framhåller styrelsen följande.
Enligt styrelsens förslag skulle å varje grupp komma en byråchef i lönegraden
B 30 (gruppföreståndare), en byrådirektör i lönegraden B 28 (gruppföreståndarens
ställföreträdare) och 2 byrådirektörer i lönegraden B 26.
Det vore emellertid tydligt, att även om på detta sätt en i hög grad nödvändig
fastare utformning gåves åt granskningsarbetet och det därmed sammanhängande
arbetet för efterkontroll, spörsmålet örn ifrågavarande byråers
behov av ordinarie ledamöter ingalunda kunde anses definitivt löst. Förenämnda
antal av 9 ledamöter vore endast ett minimiantal, varför styrelsen
för granskningsarbetets utförande även i fortsättningen måste anlita tillfälliga
ledamöter. Därvid borde närmast amanuenser komma ifråga och erforderlig
rekrytering av sådana måste därför i god tid ske. Det oaktat torde
styrelsen ej kunna undgå att som tillfälliga ledamöter anlita även personer
utanför verket. Detta system innebure ett missförhållande, som ej borde
bestå längre än nödigt. I den mån en jämnare inströmning av pensionsärendena
och en ökning i dessas antal föranledde ett stadigvarande behov av
ökat antal ledamöter, borde systemet avvecklas och ytterligare ledamöter
uppföras på ordinarie stat.
Beträffande den föreslagna sekreterare änsten i lönegraden B 26 uttalar
styrelsen följande.
Såsom sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna tjänstgjorde enligt
föreskrift i arbetsordningen en därtill förordnad ledamot av styrelsen. Han
hade att sköta en omfattande och många gånger invecklad korrespondens
och såsom ledamot hade han att göra detta på eget ansvar. Vid sidan därom
hade han att i viss utsträckning behandla pensionsärenden. En fortlö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
15
Pande ingående kännedom om granskningsarbetet och de riktlinjer, som
däri komme till utveckling, vore nämligen en nödvändig förutsättning för att
han skulle kunna med erforderlig sakkunskap och på eget ansvar sköta sekreterargöromålen.
Det torde därför vara tydligt, att ifrågavarande tjänst
beträffande kvalifikationer för sin innehavare vore, minst sagt, likställd
med en befattning som ledamot och byrådirektör i lönegraden B 26 och därför
borde hänföras till denna lönegrad.
Slutligen har styrelsen till stöd för förslaget om tre aktuarietjänster i lönegraden
B 21 åberopat ett av en ledamot i pensionsförsäkringskommittén
avgivet särskilt yttrande (sid. 330 i betänkandet), vari uttalats, att det för
utförande av arbetet med korrespondens, expediering, statistik m. m. torde
krävas åtminstone 2 aktuarier i lönegraden B 21, utöver av kommittén för
nämnda arbete föreslagna 1 sekreterare i lönegraden B 24 och 1 aktuarie i
lönegraden B 21. Enligt styrelsen syntes det även ur rekryteringssynpunkt
vara viktigt, att styrelsen hade några ordinarie befattningar i mellangrad att
tillgå.
Statskontoret ifrågasätter, huruvida den av pensionsstyrelsen föreslagna
organisationsformen kunde anses riktigt avvägd och om icke genom större
koncentration av arbetet förenklingar skulle kunna åstadkommas. Ämbetsverket
framhåller, att det förefölle, som örn vissa göromål, vilka åvilade
byråcheferna, skulle utan olägenhet kunna anförtros åt mindre kvalificerad
personal, varigenom antalet byråchefsbefattningar kunde nedbringas. Att
den föreslagna anordningen för utövandet av styrelsens handläggning av
pensionsärenden icke vore i organisatoriskt hänseende tillfredsställande syntes
framgå jämväl av det förhållandet, att styrelsen även i fortsättningen
skulle nödgas förordna personer såväl inom som utom verket att tjänstgöra
som tillfälliga ledamöter, vilket kunde komma att äventyra kontinuiteten i
arbetet. Statskontoret anser sig därför böra ifrågasätta, huruvida icke frågan
om organisationen av styrelsens granskningsverksamhet rörande pensionsärendena
borde tagas under förnyad omprövning.
Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen för befattningshavarna å
ifrågavarande byråer avstyrker statskontoret inrättandet av befattningar, vilkas
innehavare skulle i egenskap av byråchefernas ställföreträdare med därav
motiverad högre löneställning intaga en tjänsteställning, som, såvitt statskontoret
hade sig bekant, eljest icke förekomme inom statsförvaltningen.
I fråga om den placering å löneskalan, som föreslagits för de av styrelsen
med benämning ledamöter och byrådirektörer upptagna befattningshavarna,
framhåller ämbetsverket, att den övervägande delen av pensionsärendena
dittills handlagts av inom styrelsen anställda befattningshavare i lägre lönegrad
än B 24. Statskontoret finner beskaffenheten av ifrågavarande granskningsarbete,
särskilt sedan detsamma nu fortgått under en lång följd av år
och därvid vissa principer för ärendenas handläggning hunnit utbilda sig,
icke motivera den föreslagna löneställningen utan anser, att befattningarna
i fråga böra, med lämplig fördelning, inordnas i lönegraderna B 24 och B 21,
därvid benämningen å befattningshavarna lämpligen kunde utbytas mot
sekreterare och aktuarie.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
Uppflyttningen av sekreterartjänsten från lönegraden B 24 till B 26 avstyrker
statskontoret av samma skäl, som ämbetsverket anfört rörande sekreterartjänsten
å kanslibyrån.
Beträffande de av styrelsen föreslagna tre aktuarietjänsterna framhåller
statskontoret, att det torde övervägas, huruvida icke det för dessa tjänster
avsedda arbetet kunde utföras med anlitande av icke-ordinarie personal i
amanuensställning.
Lönenämnden bär funnit det önskvärt och av behovet påkallat, att den nuvarande
mera lösliga organisationen av gransknings- och besvärsbyråerna
ersattes med en fast organisation. Anordningen med tillfälliga ledamöter
syntes icke enligt lönenämnden vara ägnad att medföra enhetlighet och konsekvens
vid avgörandet av de olika pensionsärendena. Lönenämnden har
därjämte ansett sig böra fästa uppmärksamheten på den mindre tillfredsställande
anordningen, att vissa befattningshavare inom styrelsen vid sidan
av arbetet å egna befattningar erhölle förordnande såsom tillfälliga ledamöter.
Beträffande styrelsens förslag i fråga om arbetets organisation å byråerna
anför lönenämnden därefter följande.
Därest förslaget skulle läggas till grund för en blivande omorganisation,
ansåge sig lönenämnden böra uttala, att de föreslagna lönegradsplaceringarna
syntes vara allt för högt tilltagna. Såvitt lönenämnden kunde finna,
skulle det, icke minst med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig behandling
av pensionsärendena, kunna betraktas såsom en lämplig anordning att
låta en byråchef svara för ledningen av granskningsarbetet å samtliga dessa
byråer. Under denna förutsättning skulle envar av de tre grupperna kunna
under byråchefens överinseende förestås av en befattningshavare i byrådirektörs
tjänsteställning och med placering i lönegraden B 28. I anslutning
till pensionsstyrelsens förslag torde, utöver nämnda byråchef och tre byrådirektörer,
böra inrättas erforderligt antal befattningar såsom föredragande,
vilka med hänsyn till deras arbetsuppgifter icke syntes böra placeras i högre
lönegrad än B 24. Skulle det emellertid ur rekryterings- och befordringssynpunkt
anses nödvändigt att hänföra någon eller några av dessa befattningar
till högre lönegrad, syntes högst lönegraden B 26 därvid böra ifrågakomma.
Lönenämnden ville för sin del under sistnämnda förutsättning förorda,
att för handläggningen av pensionsärendena å nämnda byråer avsåges tre
tjänstemän i lönegraden B 26 och fem i lönegraden B 24. Samtliga dessa
tjänstemän torde i personalförteckningen böra upptagas som sekreterare.
Enligt bestämmelserna i gällande instruktion för pensionsstyrelsen skola
de befattningshavare, som deltaga i behandlingen av pensionsärenden, innehava
ställning som ledamöter i styrelsen. I 31 § lagen den 28 juni 1935 om
folkpensionering föreskrives emellertid blott, att i behandling inom styrelsen
av fråga örn återförvisning och i handläggning av besvärsmål skola deltaga
minst två av styrelsens ledamöter. Med ledamot hade tidigare avsetts befattningshavare
i byråchefs tjänstegrad. I de fall, då tjänstemän i lägre lönegrad
förordnats som tillfälliga ledamöter av styrelsen, hade vederbörande på
grund av dylikt förordnande erhållit vikariatsersättning såsom vid förordnande
å byråchefstjänst. I anslutning till vad pensionsförsäkringskommittén
och pensionsstyrelsen avsett, borde emellertid med de av lönenämnden förordade
byrådirektörs- och sekreterartjänsterna förenas skyldighet att utan
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
17
särskild ersättning i egenskap av ledamöter efter pensionsstyrelsens bestämmande
deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas handläggning ankomme på
ledamot av styrelsen. Därom torde särskild föreskrift böra meddelas i den
för styrelsen gällande instruktionen. Det torde emellertid med hänsyn till
den enkla beskaffenheten av åtskilliga av de ärenden, vilka icke vore att
hänföra till återförvisnings- och besvärsärenden, vara lämpligt att åt en dylik
föreskrift giva en sådan avfattning, att även andra befattningshavare hos
styrelsen i lägst lönegraden B 21 skulle handlägga dylika ärenden, utan att
förordnas såsom ledamöter.
I detta sammanhang ansåge sig lönenämnden, i anslutning till vad nämnden
förordat i fråga örn överlåtande åt personal i lägre lönegrader av granskning
av pensionsärenden, böra uttala, att det syntes vara möjligt att åtminstone
i viss utsträckning anlita även amanuenser att biträda vid detta
granskningsarbete. Genom att, på sätt nämnden förordat, låta även andra
befattningshavare hos styrelsen än innehavarna av de till inrättande föreslagna
byrådirektörs- och sekreter artjänsterna handlägga pensionsärenden
och genom att låta amanuenser i möjligaste mån biträda vid granskningen av
dessa ärenden torde det vara möjligt för styrelsen att för framtiden helt eller
åtminstone till största delen undvika systemet med särskilt förordnade
tillfälliga ledamöter.
Beträffande sekreterartjänstens lönegradsplacering framhåller lönenämnden,
att vissa av de uppgifter, som enligt styrelsens förslag skulle åvila sekreteraren,
syntes vara av jämförelsevis kvalificerad beskaffenhet, men att det
vore tveksamt, om tillräckliga skäl för tjänstens placering i lönegraden B 26
vore för handen.
Försäkringstekniska byrån består av fyra avdelningar, nämligen
pensionsavdelningen, bokföringsavdelningen, statistiska avdelningen och avdelningen
för den frivilliga försäkringen. Beträffande denna byrås organisation
har pensions! ör säkring skommittén icke föreslagit någon ändring.
Pensionsstgrelsen föreslår, att förste aktuarietjänsten å byrån uppflyttas
från lönegraden B 24 till B 26. Styrelsen hänvisar härutinnan till vad styrelsen
anfört i fråga om sekreterartjänsten å kanslibyrån.
Beträffande pensionsavdelningen ifrågasätter styrelsen en omändring av
kanslibiträdesbefattningen å avdelningen till en kansliskrivarbefattning eller
sålunda en uppflyttning från lönegraden B 7 till B 11. Förslaget har motiverats
med det maktpåliggande arbete, som åvilar befattningshavaren i
fråga.
Å avdelningen föres ett omfattande kortregister över samtliga från gransknings-
och besvärsbyråerna och från statistiska byrån till försäkringstekniska
byrån inkommande ansökningar (cirka 90,000 nytillkommande kort
per år). Detta register handhaves — med nödigt biträde — av en därför särskilt
lämplig extra ordinarie kvinnlig befattningshavare i 2:a lönegraden.
Med hänsyn till de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som åvila denna befattningshavare,
hemställer styrelsen, att befattningen måtte placeras å ordinarie
stat i lönegraden B 7.
Till bokföringsavdelningen hör en särskild underavdelning för beräkning,
uppbörd och bokföring av landstings och kommuners andelar i kostnaden
Milano lill riksdagens protokoll 1 sami. Nr 51.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
för pensionstillägg och understöd. Som föreståndarinna för denna underavdelning,
vilken i förhållande till bokföringsavdelningen i övrigt intager en
i viss grad självständig ställning, fungerar en kansliskrivare i lönegraden
B 11. övriga biträden å denna underavdelning äro tre kontorsbiträden och
två extra ordinarie skrivbiträden. Enligt styrelsens förslag skulle kansliskrivarbefattningen
ombildas till en bokliållarbefattning i lönegraden B 14.
I avgiven reservation har chefen för nämnda byrå — utöver de av styrelsen
ifrågasatta ändringarna — påyrkat dels ersättande av en av de å
byrån placerade aktuariebefattningarna med en försteaktuarietjänst i lönegraden
B 26, dels förändring av 1 kanslibiträdestjänst till kansliskrivartjänst,
dels ock inrättande av 4 nya kanslibiträdesbefattningar.
Statskontoret erinrar, att förste aktuariebefattningarna i exempelvis riksförsäkringsanstalten,
socialstyrelsen, kontrollstyrelsen och kommerskollegium
äro uppförda i lönegraden B 24. Då sistnämnda befattningar torde få
anses kräva ungefär motsvarande kvalifikationer och vara lika betungande
som förste aktuariens å försäkringstekniska byrån avstyrker statskontoret
förslaget örn ändrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare.
De göromål, som åligga kanslibiträdet å pensionsavdelningen, synas statskontoret
i och för sig knappast motivera föreslagen uppflyttning till lönegraden
Bil. Med hänsyn emellertid till befattningshavarens ställning som biträdande
ledare å avdelningen har ämbetsverket icke velat motsätta sig den
ifrågasatta löneställningen.
Mot förslaget om uppförande å ordinarie stat av den å samma avdelning
anställda extra ordinarie befattningshavaren i 2:a lönegraden har statskontoret
icke något att invända men finner tillräckliga skäl icke vara anförda
för högre lönegradsplacering än i B 4.
Däremot har statskontoret icke funnit förslaget om kansliskrivarens å bokföringsavdelningen
uppflyttning såsom bokhållare i lönegraden B 14 av förhållandena
motiverat.
Lönenåmnden har icke funnit anledning till erinran mot pensionsstyrelsens
förslag örn förste aktuarietjänstens lönegradsplacering.
Däremot anser sig lönenämnden icke kunna tillstyrka förslaget om uppflyttning
till bokhållare i lönegraden B 14 av nyssnämnda kansliskrivarbefattning.
Lönenämnden framhåller, att de med denna tjänst förenade göromålen
närmast syntes vara av den beskaffenhet, att de borde ankomma på
befattningshavare i kansliskrivargraden.
Arbetet å statistiska byrån är fördelat å ett sekretariat och fyra
registeravdelningar.
Å sekretariatet tjänstgöra byråns sekreterare och förste aktuarie, båda i
lönegraden B 24. Förste aktuarien förestår emellertid därjämte det s. k. slutregistret,
ett specialregister avseende överåriga personer. Närmast under honom
handläggas arbetena å detta specialregister av en extra ordinarie tjänsteman
i Ilie lönegraden.
Var och en av de fyra registeravdelningarna förestås av en aktuarie i löne
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
19
graden B 21, under vilken närmast sortera två avdelningsföreståndarinnor.
Av dessa sammanlagt 8 avdelningsföreståndarinnor äro 7 ordinarie i lönegraden
B 7 och 1 ordinarie i lönegraden B 4, men uppbärande vikariatsersättning
enligt 19 § punkt 3 i avlöningsreglementet.
Pensionsförsäkringskommittén har föreslagit, att sekreterartjänsten skulle
avföras samt personalen i övrigt i de högsta lönegraderna reduceras till,
förutom byråchefen, 2 förste aktuarier och 2 aktuarier. En förutsättning
härför skulle emellertid vara, att å byrån inrättades 4 kansliskrivarbefattningar
i lönegraden B 11.
Pensionsstgrelsen har för sin del biträtt vad kommittén sålunda föreslagit.
Förste aktuarierna borde enligt styrelsen placeras i lönegraden B 26.
Aktuarierna föreslår styrelsen placerade i lönegraden B 21. Utöver de
fyra av kommittén föreslagna kansliskrivarbefattningarna påyrkar styrelsen,
att en extra ordinarie befattning i ll:e lönegraden å slutregistret måtte uppföras
å ordinarie stat med placering i lönegraden Bil. För denna byrå borde
därjämte bibehållas inalles 6 befattningar i lönegraden B 7.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna organisationen
av statistiska byrån. Mot den föreslagna löneställningen för befattningshavarna
har ämbetsverket icke annat att invända än att de båda
förste aktuarierna syntes, på skäl som av ämbetsverket anförts beträffande
motsvarande befattningshavare å försäkringstekniska byrån, böra hänföras
till lönegraden B 24.
Lönenämnden — som förordat utredning örn denna byrås sammanförande
med den försäkringstekniska — har ej något att erinra mot indragning
av sekreterartjänsten eller i fråga örn byråns organisation i övrigt. Beträffande
förste aktuariernas lönegradsplacering anför nämnden däremot följande.
Då nämnden i sitt förut åberopade utlåtande den 27 september 1924 förordade
förste aktuarien å byrån till uppfattning i lönegraden B 26, skedde
detta med särskilt avseende fästat vid hans uppgift att handleda och kontrollera
en mycket talrik personal samt honom i övrigt åliggande arbetsuppgifter.
I det då föreliggande ärendet hade nämligen upplysts, att ifrågavarande
befattningshavare vore närmaste arbetsledare för den till omkring 130
personer uppgående personal, som sysselsattes med förandet av registret över
samtliga försäkrade. Han ledde vidare arbetet med granskningen av debiterade
och erlagda avgifter m. m., kontrollerade kommuners, kronouppbördsmyndigheters
och länsstyrelsers redovisningar och inlevereringar av pensionsavgifter,
föredroge ärenden rörande återbetalning av avgifter enligt 16 och
32 §§ pensionsförsäkringslagen samt biträdde vid statistiska utredningar.
Elter genomförandet av den föreslagna organisationen syntes dessa skäl
knappast kunna anses vara tillräckliga för en placering av båda de föreslagna
förste aktuarietjänsterna i lönegraden B 26. Genom inrättandet av ytterligare
en förste aktuariebefattning torde en uppdelning av de mera kvalificerade
göromålen kunna vidtagas. Vidare kunde erinras därom, att av vad
pensionsförsäkringskommittén i sitt betänkande uttalat syntes framgå, att
göromålen å denna byrå icke skulle komma att ökas utan snarare något minskas
efter ikraftträdandet av de nya författningsbestämmelserna.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
Lönenämnden anser, att i varje fall någon erfarenhet av den nya organisationen
borde avvaktas, innan uppflyttning i högre lönegrad av någondera av
förste aktuariebefattningarna vidtoges.
Sjukvårdsbyrån är icke uppdelad å avdelningar.
Pensionsförsäkringskommitténs förslag om invaliditetsförsäkringens avskiljande
från ålderdomsförsäkringen föranledde kommittén att, såsom förut
nämnts, även föreslå, att pensionsstyrelsen icke vidare skulle bedriva sjukvårdande
verksamhet.
Pensionsstyrelsen har erinrat, att Kungl. Majit den 12 juli 1935 uppdragit
åt f. d. generaldirektören N. E. Hellström att i samråd med pensionsstyrelsen
verkställa utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av styrelsens sjukvårdande
verksamhet, i principiell anslutning till den av statens sjukvårdskommitté
framlagda planen för den slutna kroppssjukvårdens organisation
i övrigt samt med beaktande av vad som vid sagda ärendes remissbehandling
anförts.
Med hänsyn till det svävande läge, vari sjukvårdsbyråns verksamhet i avvaktan
på lösningen av nämnda spörsmål befunne sig, har pensionsstyrelsen
föreslagit, att i stället för de å byrån placerade 4 ordinarie aktuariebefattningarna,
vilka samtliga äro vakanta, skulle å extra stat uppföras 1 ledamot
och byrådirektör i lönegraden B 28 samt 3 ledamöter och byrådirektörer i lönegraden
B 26. De föreslagna byrådirektörsbefattningarna vore avsedda för
handläggningen av sjukvårdsärenden. Förslaget i denna del ansluter sig till
vad styrelsen föreslagit för motsvarande personal å gransknings- och besvärsbyråerna.
Styrelsen framhåller vidare, att det revisionsarbete, som å byrån måste utföras
för granskning av inkommande räkningar å sjukvårdskostnader m. m.
jämte dithörande skriftväxling, syntes såsom nu är fallet böra tillkomma en
tjänsteman i aktuarieställning med biträde av en kvinnlig befattningshavare.
Denne tjänsteman skulle vidare åligga bland annat att övervaka och ansvara
för registrerings-, expedierings- och statistikarbetet å byrån. På grund härav
föreslår styrelsen, att å sjukvårdsbyrån måtte å extra stat inrättas jämväl
en aktuarie^ änst i lönegraden B 21.
Å ordinarie stat skulle liksom hittills å sjukvårdsbyrån tillsvidare vara upptagna
dels byråchefen i lönegraden B 30 och sekreteraren i lönegraden B 24,
dels ock 2 kanslibiträdesbefattningar i lönegraden B 7.
Statskontoret anser, att med tillsättandet av nya befattningar å byrån,
även å extra stat, lämpligen borde anstå i avvaktan på resultatet av den pågående
utredningen av styrelsens sjukvårdande verksamhet.
Lönenämnden hänvisar till vad nämnden anfört beträffande handläggningen
av pensionsärenden å gransknings- och besvärsbyråerna samt förordar
sådan ändring i pensionsstyrelsens förslag, att för styrelsens sjukvårdsbyrå
måtte å extra stat uppföras 4 sekreterartjänster i lönegraden B 24 eller eventuellt
1 sekreterare i lönegraden B 26 och 3 i lönegraden B 24. Någon befattning
som byrådirektör torde enligt nämnden icke vara erforderlig å denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
21
byrå, enär byråchefen torde hava möjlighet att övervaka och leda handläggningen
av ärendena, så att önskvärd enhetlighet åstadkommes.
Det av styrelsen framlagda förslaget om en aktuarie å extra stat i lönegraden
B 21 anser sig nämnden icke böra motsätta sig.
Beträffande personal utom byråerna och befattningshavare
i lönegraden B 4 och därunder har pensionsstyrelsen
till en början framhållit, att en av expeditionsvakterna hade att fullgöra vissa
särskilda i hög grad ansvarsfulla åligganden sammanhängande med hans
tjänstgöring å fond- och kameralbyrån. Han hade sålunda att för pensionsförsäkringsfondens
räkning uträtta ärenden till riksbanken, andra banker,
postverket m. fl. penningförvaltande verk och myndigheter, därvid h,an omhänderhade
värdehandlingar till ofta nog avsevärda belopp. På grund därav
har styrelsen föreslagit, att en av expeditionsvakterna i lönegraden B 5 måtte
uppflyttas till lönegraden B 7 och i personalförteckningen upptagas såsom
expeditionsvakt, tillika bankbud.
I fråga om läkare, som kunna biträda styrelsen i dess arbetsuppgifter, finner
styrelsen oförändrat behov föreligga.
Å styrelsens personalförteckning äro för närvarande upptagna 65 kontorsbiträdesbefattningar
i lönegraden B 4 och 4 skrivbiträdesbefattningar i lönegraden
B 2. Av de nuvarande extra ordinarie befattningarna i dessa lönegrader
äro 6 placerade i 4:e och 123 i 2:a lönegraden. Styrelsen föreslår, att
de ordinarie skrivbiträdesbefattningarna måtte förändras till kontorsbiträdesbefattningar
i lönegraden B 4 samt att ytterligare 16 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
måtte nyinrättas. Det sammanlagda antalet dylika befattningar
skulle sålunda komma att uppgå till 85, motsvarande omkring 40
procent av styrelsens hela personal i förevarande lönegrader. I detta sammanhang
vill jag nämna, att pensionsstyrelsens kvinnliga tjänstemäns förening
i skrivelse den 17 oktober 1935 hemställt, att å styrelsens stat måtte uppföras
120 kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden B 4, dock med den jämkning,
som påkallades av föreningens förslag i övrigt, samt att utöver de av styrelsen
föreslagna befattningarna ytterligare 26 kanslibiträdesbefattningar i lönegraden
B 7, 9 kansliskrivarbefattningar i lönegraden Bil och 1 bokhållarbefattning
i lägst lönegraden B 14 måtte inrättas.
över framställningen har utlåtande avgivits av pensionsstyrelsen, varjämte
statskontoret och lönenämnden haft att taga framställningen i övervägande
i samband med prövningen av pensionsstyrelsens förslag. Sedermera har
föreningen inkommit med ytterligare en skrivelse den 17 december 1935.
Jag tillåter mig att beträffande såväl föreningens skrivelser som utlåtandena
i huvudsak hänvisa till handlingarna i ärendet. .lag vill allenast nämna, att
pensionsstyrelsen i sitt utlåtande bland annat hemställt, att ytterligare 10 befattningar
i lönegraden B 4 —- alltså inalles 95 — måtte inrättas.
Statskontoret framhåller beträffande den föreslagna uppflyttningen av en
expeditionsvakt, att inom ett flertal ämbetsverk åt expeditionsvakterna anförtroddes
transporter av värdehandlingar i betydande omfattning, utan att
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
höjd löneställning därför ansetts böra ifrågakomma. Statskontoret finner
därför skäl icke föreligga att för ifrågavarande befattningshavare göra avvikelse
från den för tjänsteställningen vanliga lönegradsplaceringen.
I fråga örn befattningshavarna i lönegraden B 4 och övriga i samband med
dessa omnämnda befattningshavare uttalar statskontoret, att i vad mån förslaget
i denna del borde lillmötesgås vore beroende på en avvägning mellan
olika utgiftskrav, vilken avvägning undandroge sig statskontorets bedömande.
Lönenämnden har såsom jag förut framhållit i ett sammanhang yttrat sig
rörande samtliga befattningar i kansliskrivargraden och därunder.
Beträffande förslaget örn uppflyttning av en av expeditionsvakterna till lönegraden
B 7 anför lönenämnden följande.
Hos ett flertal verk och inrättningar torde regelmässigt förekomma, att
expeditionsvakter i förekommande fall anlitades för sådana uppdrag, varom
fråga vore, utan att detta ansetts böra medföra uppflyttning i högre lönegrad.
Med hänsyn till konsekvenserna torde det därför icke vara tillrådligt
att med den av styrelsen anförda motiveringen vidtaga den föreslagna lönegradsuppflyttningen.
Skäl talade emellertid för att innehavaren av den befattning,
varmed bankbudsgöromålen vore förenade, bereddes särskild gottgörelse
för utförande av desamma. I sådant avseende ville nämnden förorda,
att Kungl. Maj:t måtte med stöd av bestämmelserna i 31 § avlöningsreglementet
bemyndiga pensionsstyrelsen alt till den expeditionsvakt, som
toges i anspråk för här avsedda göromål, utbetala en särskild gottgörelse i
form av ett årligt arvode, ungefärligen motsvarande skillnaden mellan lönegraderna
B 5 och B 6, eller avrundat 150 kronor.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att pensionsstyrelsens
förslag innebär, att de tre nuvarande befattningarna såsom kansliskrivare,
nämligen de å fond- och kameralbyrån samt å försäkringstekniska byrån
placerade, skulle uppflyttas i högre lönegrad och att 7 nya kansliskrivarbefattningar
skulle inrättas. Lönenämnden har i avseende härå anfört följande.
I fråga om de befattningshavare, som enligt styrelsens förslag skulle som
kansliskrivare erhålla placering i lönegraden B 11, hade lönenämnden funnit
anledning till erinran endast beträffande den föreslagna uppflyttningen
av ett kanslibiträde å kanslibyrån. De arbetsuppgifter, som åvilade detta biträde
— att föra kortregister över styrelsens personal, att biträda aktuarien
å byrån vid förandet av styrelsens matrikel, att föra liggare över till styrelsen
inkomna ansökningar om anställning samt ordna och förvara desamma samt
att i övrigt biträda vid ärenden rörande styrelsens personal — syntes visserligen
vara något mera kvalificerade, än vad som i allmänhet ansetts böra
utföras av befattningshavare i kanslibiträdesgraden men torde likväl icke
vara av beskaffenhet att motivera uppflyttning av tjänsten i lönegraden
B 11.
Vad anginge det av en byråchef reservationsvis framförda förslaget om
uppflyttning av kanslibiträdet å försäkringstekniska byråns statistiska avdelning
till kansliskrivare, ansåge lönenämnden, att goda skäl förelåge för
den sålunda föreslagna lönegradsplaceringen, och ville därför icke motsätta
sig en uppflyttning av tjänsten i fråga i lönegraden Bil.
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
23
Lönenämnden framhåller vidare i detta sammanhang följande.
Det hade vid nämndens behandling av olika organisationsfrågor framstått
såsom ett önskemål att kunna bereda befattningshavare i hiträdesgrad en
löneställning, motsvarande någon av lönegraderna mellan den 7:e och den
ll:e. Sålunda hade det beträffande vissa kanslibiträdesbefattningar förelegat
skäl för en något förbättrad lönegradsplacering, utan att likväl tjänsterna
kunnat anses tillräckligt kvalificerade för att uppflyttas till kansliskrivargraden.
Särskilt hos pensionsstyrelsen med dess stora biträdespersonal och
de skiftande arbetsuppgifter, som åvilade dessa befattningshavare, syntes
behov förefinnas av en dylik biträdesgrad. Därest en särskild befattning
med placering exempelvis i lönegraden B 9 inrättades, skulle denna lämpligen
kunna komma till användning för åtskilliga arbetsuppgifter av mera
kvalificerad art. Hos pensionsstyrelsen syntes behov av mera kvalificerad
biträdespersonal kunna tillgodoses genom uppförande å stat av 7 dylika
tjänster, därav fyra avsedda för statistiska byrån, två för kanslibyrån och
en för gransknings- och besvärsbyråerna.
I anslutning härtill har lönenämnden därför förordat inrättande av 7 nya
befattningar med placering i lönegraden B 9. Vad beteckningen av ifrågavarande
tjänster angår, har lönenämnden ansett att benämningen kontorist
borde komma till användning, i likhet med vad som skett beträffande en i
ifrågavarande lönegrad placerad befattning vid statens biografbyrå. En ledamot
har i avgiven reservation framhållit, att de nya ordinarie befattningarna
i lönegraden B 9 borde benämnas kontorsskrivare.
Lönenämnden förordar därjämte, att i lönegraden B 7 måtte uppföras sammanlagt
25 kanslibiträdesbefattningar samt att någon höjning måtte vidtagas
av det av pensionsstyrelsen föreslagna antalet kontorsbiträdesbefattningar.
Nämnden uttalar vidare, att nämnden icke hade något att erinra mot
styrelsens förslag, att ordinarie biträdestjänster i lönegraden B 2 icke längre
skulle vara uppförda å styrelsens stat. Det behov, som förefunnes av tjänster
i nämnda lönegrad, torde lämpligen böra tillgodoses med befattningshavare
i extra ordinarie anställning.
Reservationsvis har beträffande indragningen av skrivbiträdesbefattningarna
hos styrelsen en ledamot framhållit, att skrivbiträdesgradens avveckling
borde genomföras samtidigt vid alla statens verk, om befattningen numera
ansåges överflödig på grund av att rekryteringen till de kvinnliga statstjänsterna
i regel skedde bland den kvinnliga ungdom, som hade större teoretiska
kvalifikationer än vanlig folkskolutbildning.
En annan ledamot bär reservationsvis yrkat, att å pensionsstyrelsens stat
måtte uppföras, förutom de av nämnden föreslagna 7 tjänsterna i lönegraden
B 9, 170 biträdesbefattningar, varav 40 borde hänföras till lönegraden B 7
och 130 till lönegraden B 4, varlin skulle komma ett 50-tal icke-ordinarie
befattningar, lämpligt fördelade å lönegraderna B 4 och B 2.
Den nya organisationen nödvändiggör vissa övergångsanord n i ng
ar. I avseende härå har pensionsstyrelsen, sorn utgått från att organisationen
skulle träda i tillämpning från och med nästa budgetår, uttalat, att för
vissa nuvarande ordinarie befattningshavare hos styrelsen föreslagen lipp
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
flyttning i lönegrad närmast borde betraktas som en rättelse av en tidigare
mindre riktig värdesättning av tjänsten samt att till följd därav såväl innehavande
fullmakt eller konstitutorial skulle få gälla även för den till högre
grad uppflyttade tjänsten som ock att i fråga om löneklassplacering borde få
så anses, som örn vederbörande befattningshavare under hela den tid, befattningen
innehafts, varit placerad i den högre lönegraden. Nu avsedda befattningar
vore enligt styrelsen de som innehades av förste aktuarien å statistiska
byrån, sekreteraren å kanslibyrån, sekreteraren och ombudsmannen å fondoch
kameralbyrån, de två kansliskrivarna å sistnämnda byrå och kansliskrivaren
å försäkringstekniska byrån.
Statskontoret har beträffande ifrågavarande spörsmål anfört följande.
I sitt utlåtande den 9 november 1923 angående uppfattning i lönegrad avvissa
tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden, hade allmänna
civilförvaltningens lönenämnd framhållit, hurusom med tillämpning av
nämndens förslag om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster fråga uppstode,
vad själva övergången beträffade, huruvida antingen innehavande fullmakt
(eller konstitutorial) skulle gälla även för den till högre lönegrad uppflyttade
tjänsten eller örn denna tjänst borde i vanlig ordning sökas och
tillsättas. Då den ifrågavarande uppflyttningen i lönegrad av omhandlade
tjänster närmast syntes få betraktas såsom innebärande en rättelse av en tidigare
mindre riktig uppskattning av tjänsternas valör, hade det förra förfaringssättet
synts lönenämnden böra i regel tillämpas och sålnnde innehavande
fullmakt (eller konstitutorial) jämväl böra gälla å den till högre lönegrad
hänförda tjänsten.
Lönenämnden hade även upptagit frågan örn de i högre lönegrad uppflyttade
tjänstemännens placering i löneklass vid övergången. I fråga om
dylik placering av tjänsteman, vilkens fullmakt (eller konstitutorial) förklarats
skola gälla jämväl å till högre lönegrad uppflyttad tjänst, hade lönenämnden
ansett böra medgivas, att vid bestämmandet av den löneklass, han
skulle i den högre lönegraden tillhöra, det finge så anses, som örn befattningen
redan vid tjänstemannens tillträde till densamma tillhört vederbörande
högre lönegrad; dock att, därest tjänstemannen därvid icke skulle vid
övergången placeras i högre löneklass än den han förut tillhörde, han i allt
fall måtte uppflyttas till närmast högre löneklass.
Mot lönenämndens förslag hade departementschefen icke något att erinra.
Jämväl riksdagen intog samma ståndpunkt.
Statskontoret ville vidare erinra, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i sitt den 27 september 1924 avgivna förnyade utlåtande angående
uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra
normalgraden hos armé- och marinförvaltningarna m. fl. verk, på anförda
skäl hemställt, att sekreterarna å pensionsstyrelsens kanslibyrå samt fondoch
kameralbyrå ävensom förste aktuarierna å försäkringstekniska byrån
och statistiska byrån, vilka befattningar i 1921 års avlöningsreglemente placerats
i lönegraden B 15 (nuvarande B 24), skulle hänföras till lönegraden B 16
(nuvarande B 26). På grund av då pågående utredning rörande socialförsäkringens
framtida organisation hade departementschefen emellertid ansett
sig för det dåvarande icke kunna framlägga något förslag örn uppflyttning
i högre lönegrad av ifrågavarande tjänster.
På grund av vad i detta ärende förekommit, ansåge statskontoret skäl tala
för att, därest framställningen örn lönegradsuppflyttning för ifrågavarande
sekreterare och förste aktuarie bifölles, innehavande fullmakt borde gälla
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
25
även för den högre tjänsten och att det i fråga om löneklassplacering finge
så anses, som om vederbörande under hela den tid, befattningen innehafts,
varit placerad i den högre lönegraden.
Vidkommande härefter styrelsens framställning örn beredande av enahanda
förmån åt de två kansliskrivarna å fond- och kameralbyrån samt
kansliskrivaren å försäkringstekniska byrån ansåge statskontoret sådan förmån
böra tillkomma även ifrågavarande befattningshavare, under förutsättning
att uppflyttningen i den högre löneställningen närmast vore att betrakta
såsom innebärande en rättelse av en tidigare mindre riktig uppskattning
av tjänstens valör.
Lönenämnden erinrar, att vid den av 1925 års riksdag vidtagna uppflyttningen
till lönegraden B 26 av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra
normalgraden, i flertalet fall medgivits, att innehavande fullmakt finge gälla
även för den till högre lönegrad uppflyttade tjänsten, men att i andra fall de
nya tjänsterna i vanlig ordning fått sökas och tillsättas. Enligt lönenämndens
mening syntes det beträffande här avsedda tjänster vid pensionsstyrelsen
vara lämpligt, att Kungl. Majit, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet,
efter prövning i varje särskilt fall fattade beslut såväl beträffande ansökningsförfarandet
som ock i fråga om vederbörandes löneklassplacering efter uppflyttningen.
Lönenämnden har därför förordat, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att meddela de övergångsbestämmelser,
som må påkallas av ett blivande beslut rörande uppfattning i lönegrad
av vissa tjänster hos styrelsen.
Vid min anmälan föregående år av förslag till lag örn folkpensionering m. m. Departe(prop.
nr 217) framhöll jag beträffande pensionsstyrelsens inre organisationmentschefen
bland annat, att, såsom pensionsförsäkringskommittén uppmärksammat, den
ifrågasatta omläggningen av försäkringen otvivelaktigt komme att ställa stora
krav på pensionsstyrelsen och att det torde bliva nödvändigt att, innan förslaget
trädde i kraft, upptaga spörsmålet om organisatoriska åtgärder för att möta
den väntade ökningen av arbetsbördan. Detta spörsmål syntes emellertid
kunna överblickas, först sedan statsmakterna tagit ställning till den grundläggande
frågan örn förändring av själva pensionsreglerna. I anslutning härtill
och med utgångspunkt från kommitténs betänkande i denna del har styrelsen,
såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, avgivit
förslag till organisationsändringar inom styrelsen.
Vad då först angår pensionsstyrelsens allmänna organisation,
är att märka, att styrelsens förslag liksom pensionsförsäkringskommitténs
förutsätter, att den nuvarande, i viss mån provisoriska anordningen beträffande
prövningen av pensionsärendena skulle ersättas med en fastare organisation.
Under det att granskningsarbetet alltsedan pensionsförsäkringens
tillkomst måst till övervägande del anförtros åt såsom tillfälliga ledamöter
förordnade lägre tjänstemän inom styrelsen och personer utom denna, skulle
sålunda ökat antal befattningar för ändamålet uppföras på styrelsens stat.
Härutöver innebär styrelsens förevarande förslag icke någon rubbning av
själva organisationsformen. Såväl statskontoret som lönenämnden hava i
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
sina utlåtanden över förslaget ifrågasatt behovet av en mer eller mindre
genomgripande utredning rörande organisationen. Lönenämnden bär härvid
förordat anlitande av särskild organisationsexpertis.
Även jag är av den uppfattningen, att pensionsstyrelsens organisation i
sin helhet i förevarande sammanhang bör överses. Då emellertid denna
organisationsfråga vid flera tillfällen varit föremål för utredning, har det
förefallit mig möjligt att på grundval av det material, som sålunda förebragts,
och med ledning av de riktlinjer, vilka lönenämnden i sitt yttrande
uppdragit, utan en ny tidsödande och kostsam utredning gå frågan in på
livet. Under samarbete med styrelsen har jag därför från sagda utgångspunkter
underkastat ärendet en ingående undersökning. Jag har härvid
bibragts den övertygelsen, att det nuvarande byråantalet kan avsevärt nedbringas,
utan att en organisationsändring i denna riktning behöver lända
styrelsens verksamhet till förfång. En oeftergivlig förutsättning härför är
dock, att de förhållandevis stora byråer, som genom en dylik omläggning
tillskapas, förfoga över nödigt antal befattningar i sådan löneställning, att
för dem kunna påräknas tjänstemän, som lämpa sig såsom arbetsledare och
något så när fast knytas till dessa arbetsuppgifter.
De förändringar i byråindelningen, som jag under angivna förutsättning
anser mig böra förorda, äro sammanslagning av de nuvarande tre gransknings-
och besvärsbyråerna till en enda byrå samt försäkringstekniska och
statistiska byråernas förenande till en försäkringsbyrå, d. v. s. en minskning
av byråantalet från åtta till fem.
Vad angår den av lönenämnden framkastade tanken på kanslibyråns sammanförande
med fond- och kameralbyrån, har den verkställda utredningen
givit vid handen, att en sådan ordning icke är praktiskt genomförbar. Även
om de till sistnämnda byrå hörande kamerala ärendena kunna anses i viss
mån besläktade med en del av kanslibyråns arbetsuppgifter, synes det mig
ligga i öppen dag, att de kvalifikationer, som måste fordras av chefen för
fond- och kameralbyrån med hänsyn till denna byrås huvuduppgift (fondförvaltningen),
äro av helt annat slag än dem, som krävas av en kanslibyråchef.
Att märka är också, att styrelsens kanslibyrå — förutom handhavandet
av styrelsens egen stora administration — jämväl har att handlägga administrativa
ärenden berörande styrelsens ombud och de kommunala pensionsnämnderna.
Med anledning av vad lönenämnden antytt beträffande
möjligheten att minska kanslibyråns arbetsområde genom förflyttning av
registeravdelningen till granskningsbyråerna, vill jag framhålla, att nämnda
avdelning direkt samarbetar med flera av styrelsens byråer, däribland kanslibyrån.
Den arbetsbesparing, som för denna byrå skulle ernås genom registeravdelningens
förflyttning, är för övrigt icke av den betydelse, att den
kan motivera en dylik åtgärd. Å andra sidan skulle granskningsbyrån genom
avdelningens ditförläggande belastas med en, låt vara ringa, del för
byråns verksamhet i övrigt främmande göromål. Vad slutligen angår den
påverkan, den av pensionsförsäkringskommittén ifrågasatta omläggningen av
den sjukvårdande verksamheten skulle öva på omhandlade organisationsfråga,
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
27
må framhållas att — frånsett ovissheten örn och när en dylik reform kan komma
till stånd — icke heller den skulle bliva av nämnvärd betydelse i förevarande
avseende.
Jag övergår härefter till att behandla sammansättningen av de byråer, å
vilka styrelsen med tillämpning av de angivna principerna skulle arbeta.
I fråga om kanslibyrån påkallar jag icke några ändringar av nuvarande
förhållanden beträffande befattningshavarna i lönegrad högre än
B 20. Personaluppsättningen skulle utgöras av 1 byråchef i lönegraden B 30,
1 sekreterare i lönegraden B 24 och 2 aktuarier i lönegraden B 21. Jag har
sålunda i överensstämmelse med den av statskontoret och lönenämnden intagna
ståndpunkten icke funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka den
av pensionsstyrelsen påyrkade uppflyttningen av sekreterartjänsten till lönegraden
B 26. Vad biträdespersonalen beträffar, har lönenämnden föreslagit
inrättande av 2 kontoristbefattningar i lönegraden B 9. För egen del anser
jag det för denna byrå tillräckligt med en sådan befattning, avsedd för den
av pensionsstyrelsen till uppfattning såsom kansliskrivare föreslagna befattningshavaren.
Därutöver erfordras 3 kanslibiträden i lönegraden B 7 (2 å
registeravdelningen och 1 å byrån i övrigt), innebärande att ett extra
ordinarie kanslibiträde uppföres å ordinarie stat och ytterligare en ny sådan
befattning inrättas.
Till frågan om övrig biträdespersonal i ordinarie ställning återkommer
jag senare i eft sammanhang beträffande ämbetsverket i dess helhet.
Vad fond- och kameralbyrån beträffar, anser jag mig, efter
övervägande av vad i ärendet förekommit, icke för de uppgifter, som tillkomma
innehavaren av befattningen såsom sekreterare och ombudsman (för
närvarande placerad i lönegraden B 24), böra avse befattning i högre lönegrad
än statskontoret och lönenämnden förordat, d. v. s. B 26. Då jag
i övrigt icke ifrågasätter någon ändring beträffande de högre befattningarna,
skulle alltså å byrån finnas 1 byråchef i lönegraden B 30, 1 sekreterare
och ombudsman i lönegraden B 26 och 1 aktuarie i lönegraden B 21. Vad
angår nuvarande 2 kansliskrivartjänster, har pensionsstyrelsen föreslagit,
att den ena skulle förändras till en förste bokhållartjänst i lönegraden
B 18. Lika med lönenämnden finner jag en förändring av denna tjänst
motiverad så till vida, att den bör upptagas såsom bokhållare i lönegraden
B 17. Under den av lönenämnden angivna förutsättningen att uppgörandet
av avlöningslistor kommer att åligga befattningshavaren, vill jag icke motsätta
mig förslaget att ombilda den andra kansliskrivartjänsten till kassörstjänst
i lönegraden B 14, varvid dock nu utgående felräkningspenningar
å 400 kronor skola bortfalla. Förslag föreligger vidare i detta
sammanhang från styrelsen att å ordinarie stat upptaga en befattning
såsom materialförvaltare i lönegraden B 15. En dylik löneställning har
emellertid mött motstånd från såväl statskontoret som lönenämnden.
Vid prövning av frågan nied hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter
och med beaktande jämväl av motsvarande förhållanden inom riksförsäkringsanstalten,
har den av lönenämnden föreslagna placeringen i löne
-
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
graden B 13 synts mig väl avvägd. Jag vill alltså förorda förslaget med denna
jämkning.
I övrigt skulle för byrån beräknas 2 kanslibiträde!!, varigenom antalet sådana
tjänster skulle komma att ökas med 1.
Såsom jag förut framhållit, skulle granskningen av pensionsärenden och
av besvär i sådana ärenden enligt den av mig förordade organisationen
förläggas till en enda gransknings- och besvärsbyrd. Chefens
för denna byrå huvudsakliga uppgift blir då att leda och övervaka
granskningsarbetet samt verka för en enhetlig behandling av pensionsfrågorna.
För sistnämnda ändamål torde han bland annat böra deltaga i
prövningen av ärenden av principiell natur, liksom av ärenden, i vilka olika
meningar yppas bland de eljest beslutande eller vilka överhuvud avse tveksamma
fall.
Däremot lär det icke bliva möjligt för byråchefen att vid sidan av dessa
arbetsuppgifter så följa de lokala ombudens och pensionsnämndernas verksamhet,
som den nuvarande anordningen med 3 byråchefer medgivit. Sistnämnda
för granskningsarbetets rätta handhavande viktiga uppgifter måste
därför väsentligen anförtros åt andra. I detta hänseende anser jag lika med
lönenämnden lämpligt att avse en byrådirektör i lönegraden B 28 såsom chef
för envar av de nuvarande tre grupper, till vilka rikets pensionsdistrikt vid
granskningsarbetets organiserande i pensionsstyrelsen hänförts. Förutom att
biträda byråchefen i övrigt skulle dessa gruppföreståndare således hava att
under byråchefens inseende övervaka envar sin grupps arbete ävensom
själva handlägga pensionsärenden.
För handläggning av dylika ärenden skulle vidare enligt samtliga föreliggande
förslag inrättas vissa befattningar, om vilkas lönegradsplacering
dock, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, delade meningar kommit
till uttryck. Pensionsförsäkringskommittén och pensionsstyrelsen hava ansett
en placering i lägst lönegraden B 26 vara väl motiverad. Statskontoret
uttalar, att befattningshavarna böra med lämplig fördelning inordnas i lönegraderna
B 24 och B 21. Lönenämnden slutligen anser arbetsuppgifterna
icke motivera en placering i högre lönegrad än B 24, men tillfogar, att, örn
det ur rekryterings- och befordringssynpunkt skulle finnas nödvändigt att
hänföra någon eller några av befattningshavarna till högre lönegrad, högst
lönegraden B 26 därvid borde ifrågakomma.
För egen del vill jag till undanröjande av allt missförstånd beträffande
ifrågavarande tjänstemäns arbetsuppgifter påpeka, att dessa icke kunna
jämställas med vanligt revisionsarbete. En var av dessa tjänstemän skall
i det vida övervägande antalet fall hava att på egen hand besluta, huruvida
och efter vilka grunder tilläggspension (invalidunderstöd) skall utgå till den
sökande. Endast då det gäller besvärs- och återförvisningsärenden föreskriver
lagen, att två skola deltaga i beslutet. Härtill kommer, att pensionsstyrelsen
— det vill alltså säga den eller de å dess vägnar beslutande tjänstemännen
— praktiskt taget är sista instans i ärendet. Överklagande får
nämligen endast ske av justitiekanslern och efter dennes medgivande av korn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
29
mun, pensionsnämndsordförande och styrelsens ombud. Icke heller lär det
vara möjligt att alltefter ärendenas enklare eller mera invecklade beskaffenhet
anförtro handläggningen åt olika kvalificerade tjänstemän. En dylik
uppdelning av ärendena låter sig ej göra utan en så gott som fullständig
genomgång av dem och skulle alltså leda till dubbelarbete och tidsutdräkt
vid ärendenas prövning. Just med hänsyn till arbetsuppgifternas beskaffenhet
borde följaktligen för dem avses tjänstemän i lägst lönegraden
B 26.
I betraktande av de anordningar, som vid andra nyorganisationer träffats i
motsvarande avseende, vill jag emellertid förorda, att de för ändamålet avsedda
befattningarna fördelas på lönegraderna B 26 och B 24. Med lönenämnden
är jag ense om att någon särskild ledamotsersättning icke bör
utgå till de tjänstemän i lönegraderna B 28, B 26 eller B 24, som handlägga
pensionsärenden. Utan vidare torde detta bliva tydligt, om man betecknar
befattningarna såsom »byrådirektör och biträdande ledamot», respektive
»sekreterare och biträdande ledamot».
Vad angår storleken av granskningsbyråns behov av befattningshavare i
lönegraderna B 26 och B 24, anser jag mig, med utgångspunkt från det av
pensionsstyrelsen beräknade minimiantalet befattningshavare för granskningsarbetet,
böra i likhet med lönenämnden förorda, att sammanlagt 8 befattningar
i nämnda lönegrader avses för detta arbete. Jag finner icke heller
något att erinra mot nämndens förslag, att dessa befattningar fördelas med
3 i lönegraden B 26 och 5 i lönegraden B 24.
Härutöver kräves en befattningshavare såsom föreståndare för granskningsbyråns
sekretariat. Pensionsstyrelsen har ansett, att denna befattning
bör placeras i lönegraden B 26. Statskontoret åter har motsatt sig befattningens
placering i högre lönegrad än B 24, och lönenämnden har uttalat
tvekan rörande den föreslagna löneställningen. Redan med de uppgifter,
som för närvarande åvila sekretariatet, kunna skäl anföras för den högre
placeringen. Härtill kommer, att den efterkontroll, som styrelsen redan
nu bedriver och vars utveckling och effektivisering måste tillmätas den
största betydelse, lämpligen synes kunna samordnas med sekretariatets nuvarande
uppgifter, i vilket fall sekretariatets föreståndare även bör fullgöra
härav föranlett ledamotsarbete. Jag tvekar därför icke att tillstyrka
ifrågavarande befattnings hänförande till lönegraden B 26. Den nu förordade
omläggningen av efterkontrollen synes även motivera, att till föreståndarens
biträde avses förutom den tjänsteman i lönegraden B 21, som
ansetts erforderlig till hjälp med de nuvarande sekretariatsgöromålen, ytterligare
2 tjänstemän i samma lönegrad för deltagande i efterkontrollarbetet.
Samtliga nu nämnda befattningshavare i B 21 synas kunna benämnas aktuarier.
Jämte erforderlig extra ordinarie personal böra de utgöra en rekryteringskälla
för ledamotsbefattningarna.
Vid denna beräkning av personalbehovet har jag förutsatt, all anordningen
med tillfälliga ledamöter utanför styrelsen skulle försvinna, sedan arbetet å
byrån antagit normal omfattning. Under år 1937 och första delen av 1938
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
torde det emellertid, med hänsyn till den förutsebara starka anhopningen av
pensionsärenden, icke kunna undgås, att denna onekligen mindre tillfredsställande
form för ärendenas handläggning fortfarande anlitas. I den mån
under tiden därefter det beräknade minimiantalet för granskningsarbetet avsedda
befattningshavare vid eljest inträffande särskild belastning av byrån
visar sig otillräckligt, åsyftar jag, att aktuarier och amanuenser skola kunna
helt fylla förefintligt behov av biträdande ledamöter. Härvid bör vikariatsersättning
beräknas i enlighet med gällande bestämmelser i fråga om vikarie
för befattningshavare i lönegraden B 24.
Vidkommande därefter behovet av biträdesbefattningar å ordinarie stat
erfordras i fortsättningen liksom hittills 2 sådana i högre lönegrad än B 4.
Lönenämnden har förordat en av dessa befattningars hänförande till lönegraden
B 9. För egen del finner jag ej skäl att för någon av dem föreslå högre
lönegrad än för närvarande gäller, d. v. s. B 7.
Enligt vad jag i det föregående angivit, skulle en byrå, förslagsvis betecknad
försök ringsbyrån, bildas genom sammanslagning av de nuvarande
försäkringstekniska och statistiska byråerna. Dessa byråers ställande
under en gemensam chef nödvändiggör uppenbarligen en del förändringar
med avseende å den underlydande personalen. Först och främst föranleder
omläggningen ökade krav på det försäkringsmatematiska biträde,
som utgöres av förste aktuarien på nuvarande försäkringstekniska byrån.
Att denna befattning, som nu tillhör lönegraden B 24 men — oberoende av
organisationsändringen — av pensionsstyrelsen utan erinran från lönenämnden
föreslagits uppflyttad till lönegraden B 26, beredes sistnämnda högre
lönegradsplacering synes mig till fullo motiverat. Däremot torde i övrigt
ingen ändring påkallas beträffande de högre befattningarna — 3 aktuarier —
å den försäkringstekniska avdelningen.
Den nuvarande statistiska byrån är utrustad med — förutom en byråchef
— bland andra en förste aktuarie och en sekreterare, båda i lönegraden
B 24. Sekreterarbefattningen föreslås nu till indragning. Vid byråns sammanslagning
med den försäkringstekniska torde man beträffande förste aktuarier
och aktuarier kunna räkna med samma antal, som pensionsförsäkringskommittén
och pensionsstyrelsen från sina utgångspunkter föreslagit.
Med hänsyn till de ökade krav, som vid den av mig förordade organisationsändringen
givetvis måste ställas på förste aktuarierna, synas dessa böra hänföras
till lönegraden B 26.
Av den högre biträdespersonalen finnas å de nuvarande byråerna: 1 kansliskrivare
(försäkringstekniska byrån) samt 13 kanslibiträden (6 å försäkringstekniska
och 7 å statistiska byrån). Enligt pensionsstyrelsens framställning
borde dels kansliskrivarbefattningen ändras till en bokhållartjänst i lönegraden
B 14, dels 6 nya kansliskrivarbefattningar inrättas, dels ock antalet
kanslibiträdesbefattningar bestämmas till 12. En reservant inom styrelsen
har härutöver påyrkat dels förändring av 1 kanslibiträdestjänst till kansliskrivartjänst,
dels ock inrättande av 4 nya kanslibiträdestjänster. Med hänsyn
till vad av statskontoret och lönenämnden anförts, kan jag icke förorda
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
31
den ifrågasatta ombildningen av kansliskrivartjänsten till en bokhållartjänst.
Ej heller finner jag tillräckliga skäl förebragta för upptagande av nya kansliskrivare
änster. I huvudsaklig anslutning till lönenämndens förslag vill jag
i stället förorda, att 6 kanslibiträdesbefattningar ersättas med befattningar
såsom kontorister i lönegraden B 9. Antalet kanslibiträden synes emellertid
icke kunna minskas utan bör på grundval av pensionsstyrelsens förslag oell
med beaktande i viss mån jämväl av vad reservanten inom styrelsen anfört
upptagas till 13.
Vad slutligen beträffar sjukvårdsbyrån, upptagas för densamma
å den nuvarande staten 1 byråchef i lönegraden B 30, 1 sekreterare i lönegraden
B 24 och 4 aktuarie!- i lönegraden B 21, vilka sistnämnda tjänster
dock samtliga äro vakanta. I anslutning till vad pensionsstyrelsen framhållit,
har lönenämnden — liksom för övrigt statskontoret — erinrat om det
svävande läge, vari frågan örn styrelsens sjukvårdande verksamhet befinner
sig. Med hänsyn härtill avser jag icke nu att skrida till en slutlig reglering
av denna byrås organisation. Jag anser det dock oundgängligt att beräkna
viss personal å extra stat vid sidan av de nuvarande byråchefs- och
sekreterartjänsterna. Å extra stat skulle, i huvudsaklig anslutning till lönenämndens
förslag, komma 1 sekreterare och biträdande ledamot i lönegraden
B 26, 3 sekreterare och biträdande ledamöter i lönegraden B 24 samt
1 aktuarie i lönegraden B 21. I samband härmed bör den nuvarande sekreterarbefattningen
å byrån upptagas såsom sekreterare och biträdande ledamot.
Av högre biträdestjänster räknar jag med de båda ordinarie kanslibiträden,
som nu äro anställda å byrån.
Beträffande personal utom byråerna har styrelsen, såsom av den
lämnade redogörelsen framgår, föreslagit, att en av styrelsens expeditionsvakter
måtte på grund av sina ansvarsfulla tjänstuppgifter uppflyttas i lönegraden
B 7. Med hänsyn till de konsekvenser, som av lönenämnden och statskontoret
åberopats såsom skäl häremot, kan jag icke förorda förslaget i denna
form. Däremot synes det mig, på sätt lönenämnden uttalat, i detta ganska
säregna fall skäligt, att åt befattningshavaren tillerkännes särskild gottgörelse
med ett belopp av 150 kronor årligen för tjänstgöringen såsom bankbud.
I fråga örn biträ desperson alen i de lägsta lönegradern
a hävdar pensionsstyrelsen dels att skrivbiträdesbefattningar i lönegraden
B 2 ej längre böra förekomma, dels ock att antalet kontorsbiträdesbefattningar
i lönegraden B 4 å ordinarie stat bör väsentligt
ökas. Såsom jag förut framhållit, gör styrelsen i sitt ursprungliga
förslag gällande, att i personalförteckningen böra upptagas 85 kontorsbiträdestjänster
mot för närvarande 65. Då emellertid samtidigt 4 tjänster
i lönegraden B 2 skulle försvinna, innebär förslaget en nettoökning med
16 tjänster i dessa båda lönegrader. På grund av den av mig förut omnämnda
framställningen från de kvinnliga tjänstemännens förening har styrelsen
sedermera under viss förutsättning modifierat sitt förslag dithän, att
det tidigare angivna antalet .skulle ökas med förslagsvis 10 tjänster. Stats
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
kontoret har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uttalat, att i vad
mån förslaget i denna del borde tillmötesgås vöre beroende av en avvägning
mellan olika utgiftskrav, vilken avvägning undandroge sig statskontorets bedömande.
Lönenämnden åter har tillstyrkt, att någon böjning måtte vidtagas
även av det av styrelsen sist föreslagna antalet kontorsbiträdestjänster.
Även örn skäl kunna anföras för den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden,
måste jag hysa betänkligheter emot att i detta sammanhang fastslå
en ny princip för den kvinnliga biträdespersonalens löneplacering. Skrivbiträden
finnas för närvarande uppförda å ordinarie stat i ett flertal ämbetsverk,
och frågan örn denna biträdesgrads försvinnande torde därför böra
prövas samtidigt för statsförvaltningen i dess helhet. Därtill kommer, att, på
sätt en reservant inom lönenämnden erinrat, jämväl frågan huruvida motsvarande
löneplacering bör bibehållas för icke-ordinarie befattningshavare
därmed aktualiseras. För min del är jag emellertid sinnad att nu förorda
inrättandet av ett något större antal kontorsbiträdestjänster än styrelsen ursprungligen
påkallat. Styrelsen har för närvarande anställda icke mindre
än 129 extra ordinarie befattningshavare i 4:e och 2:a lönegraderna. Av dessa
hava, efter vad jag inhämtat, 34 en anställningstid överstigande 15 år. Det synes
mig billigt att möjligheter nu beredas för dessa att vinna ordinarie anställning.
För närvarande upptager styrelsens personalförteckning 92 befattningar
av biträdeskaraktär, därav 23 i lönegraderna B 11 och B 7, 65 i lönegraden
B 4 och 4 i lönegraden B 2. Enligt mitt i det föregående framställda
förslag skulle av sådana befattningar inom lönegraderna B 17—B 7 finnas 32,
alltså en ökning med 9. Inrättas nu ytterligare 25 befattningar i lönegraden
B 4 under bibehållande av det nuvarande antalet i lönegraden B 2, skulle
det angivna syftet uppnås. Jag anser mig alltså böra förorda, att antalet
kontorsbiträdestjänster fastställes till 90, vilket är 5, eller om hänsyn jämväl
tages till de kvarstående befattningarna i lönegraden B 2, 9 flera än styrelsen
i sitt ursprungliga förslag upptagit.
Den av mig föreslagna organisationen synes lämpligen böra träda i kraft
samtidigt med genomförandet av folkpensioneringsreformen, alltså den 1
januari 1937. I samband därmed bliva vissa övergdngsanordningar
erforderliga.
Uppenbarligen böra gransknings- och besvärsbyråerna från och med sagda
dag sammanslås. På grund av inträffande ledighet genom pensionering
minskas vid nämnda tidpunkt antalet byråchefer i styrelsen med 1. I avvaktan
på vakans å annan byråchefsbefattning bör en av de nya byrådirektörstjänsterna
hållas obesatt och en byråchefstjänst uppföras å övergångsstat.
Sammanslagningen av statistiska och försäkringstekniska byråerna
torde böra anstå till den tidpunkt, då vakans inträffar å någon av de för
dessa byråer avsedda byråchefsbefattningarna. Byråchefen å statistiska byrån
inträder i pensionsåldern under år 1937. Om tidpunkten för sammanslagningen
torde Kungl. Maj:t böra äga meddela beslut. Intill dess denna
sker, torde en av förste aktuarietjänsterna böra hållas obesatt, och vederbörande
byråchefsbefattning uppföras å övergångsstat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
33
På sätt pensionsstyrelsen förutsatt, torde omorganisationen nödvändiggöra,
att, utöver nyssnämnda byråchefsbefattningar, vissa andra tjänster
upptagas å övergångsstat. Jag återkommer härtill vid anslagsberäkningen
för nästa budgetår.
Slutligen har jag i detta sammanhang att uppmärksamma den av styrelsen
berörda frågan örn tillgodoräknande för löneklassplacering av tidigare
tjänstgöring för vissa av de befattningshavare, vilkas tjänster nu äro föremål
för reglering. Enligt det av mig framställda förslaget skulle sådant tillgodoräknande
kunna tänkas ifrågakomma beträffande högst 4 befattningar. Jag
anser mig icke hava anledning att nu taga slutlig ställning härutinnan. Därest
riksdagen icke däremot framställer någon erinran, torde å Kungl. Maj:t få
ankomma att i nu berörda avseende meddela de övergångsbestämmelser, som
må finnas påkallade.
Innan jag går att framlägga beräkningar rörande den föreslagna organisationens
kostnader, anser jag mig böra meddela en sammanställning
av den ordinarie personalorganisation, som — med bortseende från övergångsstaten
— skulle komma att gälla från och med den 1 januari 1937.
Därvid har det synts mig lämpligt att i första hand jämföra det av styrelsen
föreslagna och det av mig förordade antalet ordinarie tjänster i olika löneställningar.
Denna jämförelse gestaltar sig på följande sätt.
Pensionsstyrelsen Departementschefen
Generaldirektör .............................. 1 1
Byråchefer (B 30) ............................ 8 i)
Byrådirektörer och biträdande ledamöter (B 28) 3 3
Ombudsman (B 28) .......................... 1 —
Sekreterare och biträdande ledamöter (B 26) .. 8 4
> > ombudsman (B 26)............ — 1
Förste aktuarier (B 26) ...................... 3 3
Sekreterare och biträdande ledamöter (B 24) .. — 6
> (B 24)............................ 1 1
Aktuarier (B 21) ............................. 11 U
Förste bokhållare (B 18)...................... 1 —
Bokhållare (B 17)............................ — 1
Materialförvaltare (B 15)...................... 1 —
> (B 13)...................... — 1
Kassör (B 14)................................ 1 1
Bokhållare (B 14)............................ 1 —
Kansliskrivare (B 11) ........................ 7
Kontorister (B 9) ............................ — 7
Förste expeditionsvakt (B 7).................. 9 1
Kanslibiträden (B 7).......................... 91 22
Expeditionsvakter (B 5) ...................... 3 4
Kontorsbiträden (B 4)........................ 85 å 95 90
Skrivbiträden (B 2) .......................... — t
Jag anser mig jämväl böra anställa en jämförelse mellan den nuvarande
personalstaten, pensionsstyrelsens förslag och den av mig förordade organisationen,
därvid jag för översiktlighetens skull sammanför befattningshaBihang
till riksdagens protokoll 19:1(1. 1 sami. Nr 53. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
varna tillhörande avlöningsreglementets avdelning B i tre grupper, en omfattande
lönegraderna 21—30, en lönegraderna 5—20 och en lönegraderna
2—4.
Chef
B 21—30
B 5--20
B 2—4
Summa
Nuvarande organisation.......
40
28
69
138
Pensionsstyrelsens förslag ...
...... 1
35
37
85 å95
158 å168
Departementschefens >
..... 1
34
38
94
167
Gör jag vidare en jämförelse med vad lönenämnden må anses hava tillstyrkt,
innebär mitt förslag:
1) beträffande befattningar i lönegraderna B 21—301:
ingen förändring av antalet, men den av efterkontrollens förläggande
till granskningsbyråns sekretariat samt försäkringstekniska och
statistiska byråernas sammanslagning motiverade avvikelsen, att 3
befattningar, för vilka lönenämnden förordat lönegraden B 24, av mig
hänförts till B 26;
2) beträffande befattningar i lönegraderna B 5—20:
en minskning av antalet med 5 och därjämte en sänkning av 2 befattningar
från lönegraden B 11 till B 9; samt
3) beträffande befattningar i lönegraderna B 2—4:
en med hänsyn till den allmänna formuleringen av lönenämndens
ståndpunkt i denna del icke till siffran bestämbar minskning av antalet.
Av vad nu anförts torde framgå, att jag vid avvägningen av ordinarie
personalbehov och befattningshavarnas placering i lönegrader framgått med
erforderlig varsamhet. Även i jämförelse med nuvarande organisation lär
den föreslagna icke kunna betecknas såsom alltför vid i förhållande till de
föreliggande uppgifterna. Det totala antalet ordinarie befattningshavare enligt
mitt förslag sammanfaller nämligen, om befattningshavarna i lönegraderna
B 4 och B 2 lämnas å sido, nära med det nuvarande. Och vad sistnämnda
befattningshavare beträffar, förutsättes alltjämt tillgång till ett så
betydande antal icke-ordinarie befattningshavare i motsvarande löneställning,
att den föreslagna ökningen icke kan vara ägnad att ingiva betänkligheter.
Anslagsberäkningen.
Kungl. Majit har den 10 maj 1935 fastställt följande av riksdagen godkända
avlöningsstat för pensionsstyrelsen:
Avlönin gastaf.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 643,600
2 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis .............................. » 54,700
1 Härvid har hänsyn icke tagits till den av lönenämnden ifrågasatta utredningen rörande
kanslibyråns sammanförande med fond- och kameralbyrån.
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
35
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m...........kronor 264,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., för
slagsvis
.................... » 24,000 kronor 288,000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordina
rie
tjänstemän, förslagsvis ...................... » 29,000
Summa förslagsanslag kronor 1,015,300.
Därjämte har Kungl. Majit förklarat, att anslagsposten till arvoden och
.särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skall disponeras på föl
-
jande sätt:
Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ............. kronor 1,000
Ersättning till de av Kungl. Majit förordnade sakkunniga
hos styrelsen, förslagsvis ............................ » 1,000
Ersättning till tillfälliga ledamöter tillhörande styrelsens personal,
förslagsvis .................................... » 18,000
Ersättning till tillfälliga ledamöter, som ej tillhöra styrelsens
personal .......................................... 8 17,000
Arvode till en överläkare .............................. 8 7,200
Arvoden å 7,000 kronor resp. 3,500 kronor till två biträdande
läkare, tillhopa .................................... 8 10,500
Summa kronor 54,700.
Vidare har Kungl. Majit i samband med fastställandet av avlöningsstaten
meddelat följande särskilda bestämmelser:
1. En var av de av Kungl. Majit förordnade sakkunniga hos pensionsstyrelsen
skall äga uppbära ersättning med femtio kronor för varje dag, vederbörande
deltager i styrelsens sammanträden.
2. Befattningshavare hos pensionsstyrelsen, vilken förordnats eller förordnas
såsom tillfällig ledamot i styrelsen utan att därvid uteslutande hava
att bestrida göromål, som eljest ankomma på byråchef, må uppbära, utöver
lön å egen befattning, särskild ersättning med belopp, som styrelsen äger
bestämma, dock under iakttagande, att ersättningen icke må uppgå till vad
som enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommer befattningshavaren
vid förordnande å byråchefsbefattning.
3. Av styrelsen förordnad tillfällig ledamot, som icke är i annan befattning
anställd hos styrelsen, må tilldelas arvode med högst tjugu kronor för
granskningsdag.
I skrivelse den 30 september 1935 har pensionsstgrelsen framlagt beräkning
av medelsbehovet för nästa budgetår.
Styrelsen har därvid i anslutning till det av styrelsen framlagda organisa - tionsförslag, för vilket jag i det föregående redogjort, beräknat anslagsposterna
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.
övergångsstat och extra stat till respektive 721,000, 25,000 och
45,000 kronor.
36
Kunni. Maj:ts proposition nr 5o.
Beträffande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, har styrelsen till arvode till
generaldirektörens ställföreträdare, till ersättning till de av Kungl. Majit
förordnade sakkunniga hos styrelsen samt till arvoden till en överläkare
och två biträdande läkare beräknat oförändrade belopp, eller tillhopa 19,700
kronor.
Ersättningen till tillfälliga ledamöter tillhörande styrelsens personal torde,
framhåller styrelsen, från och med budgetåret 1936/1937 böra — under förutsättning
att styrelsens förslag angående personalens placering i lönegrader
m. m. i huvudsak godkändes — beräknas med utgångspunkt därifrån,
att vederbörande befattningshavare finge uppbära, utöver lön å egen befattning,
särskild ersättning med belopp, som styrelsen ägde bestämma, dock
under iakttagande att ersättningen icke finge uppgå till högre belopp än vad
som enligt gällande avlöningsbestämmelser skulle tillkomma befattningshavaren
vid förordnande å byrådirektörsbefattning i lönegraden B 26. Styrelsen
framhåller vidare, att det givetvis icke vore möjligt att med visshet beräkna
vare sig antalet eller lönegradsplaceringen för de befattningshavare
i lägre lönegrad, som komme att under budgetåret stå till styrelsens förfogande
för granskningsarbete. Efter en approximativ uppskattning har
styrelsen emellertid räknat med en medelsförbrukning, motsvarande den genomsnittliga
ersättningen till 8 befattningshavare i 18:e lönegraden med förordnande
såsom tillfälliga ledamöter eller förslagsvis 8,000 kronor.
Beträffande ersättningen till tillfälliga ledamöter, som ej tillhöra styrelsens
personal, har styrelsen för senare hälften av budgetåret räknat med
att de för ändamålet tillgängliga arbetskrafterna utnyttjades till en grad, som
motsvarade vad som under normala år brukade anses vara maximum. Kostnaderna
hava med denna utgångspunkt av styrelsen uppskattats till omkring
2,500 kronor för månad eller för nämnda halvår till 15,000 kronor. Även
för första hälften av budgetåret måste medelsbehovet enligt styrelsen antagas
bliva något större än vad som beräknats för motsvarande tid av innevarande
budgetår. Totala medelsbehovet har med hänsyn därtill upptagits
till 25,000 kronor. Styrelsen har därvid utgått från att ändring i grunderna
för ersättningen till dessa tillfälliga ledamöter icke skedde.
Styrelsen anför därefter i detta sammanhang följande.
För ledamotsarbete å gransknings- och besvärsbyråerna samt sjukvårdsbyrån
utnyttjades, förutom byråcheferna, 10 ordinarie befattningshavare
(därav 3 med reducerat antal handläggningsdagar), 7 extra ordinarie befattningshavare
(därav 1 med reducerat antal handläggningsdagar) samt tillfälliga
ledamöter ej tillhörande styrelsens personal till ett varierande antal.
Den av de sistnämnda utförda arbetsprestationen torde med hänsyn till det
antal handläggningsdagar, som belöpte å det för innevarande budgetår anvisade
beloppet av 17,000 kronor, ungefärligen motsvara det ledamotsarbete,
som utfördes av 3 1/2 enbart därmed sysselsatta personer. De arbetsuppgifter,
som påvilade granskningsbyråernas och sjuk vårdsbyråns ledamöter
(utom byråcheferna), finge sålunda anses kräva en arbetsstyrka, motsvarande
19 å 20 fullt sysselsatta personer.
Enligt styrelsens förslag skulle styrelsen under budgetåret 1936/1937 för
Kanyl. Maj.ts proposition nr 53.
37
ledamotsarbete disponera, förutom byråcheferna, dels under törsta halvåret
23 personers arbetskraft (9 ordinarie byrådirektörer och 4 sådana å extra
stat, 6 amanuenser saint personer, ej tillhörande verkets personal, motsvarande
4 befattningshavare), dels ock under andra halvåret 29 personers arbetskraft
(nämnda 13 byrådirektörer, 10 amanuenser samt personer, ej tillhörande
verkets personal, motsvarande 6 befattningshavare). Huruvida denna
arbetskraft komme att förslå för ändamålet läte sig icke avgöra men möjligt
vore att så icke bleve förhållandet. Styrelsen hade emellertid funnit sig
böra räkna behovet av arbetskraft i underkant för alt sedermera, därest så
skulle visa sig nödvändigt, inkomma med framställning örn erlorderlig förstärkning
av de anvisade anslagsbeloppen.
Sammanlagt har alltså anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, av styrelsen beräknats lill (19,700 8,000 r
25,000) 52,700 kronor.
1 fråga örn anslagsposten till grundavlöningar m. m. till övrig
icke-ordinarie personal anför styrelsen följande.
Posten bleve uppenbarligen i hög grad beroende av i vad man styrelsens
förslag till personal å ordinarie och extra stat genomfördes och i vilken utsträckning
hos styrelsen anställda befattningshavare erhölle tjänster å ordinarie
eller extra stat. Vidare måste anslagsposten påverkas av den omedelbara
och i stor utsträckning bestående ökning av styrelsens arbetsuppgifter,
som föranleddes av den nya lagstiftningen. Ifrågavarande ökning kunde
beräknas i viss mån inträda — och hade delvis redan inträtt före kjgstiftningens
ikraftträdande, enär åtskilliga krävande förai’beten måste vidtagas.
Andra omständigheter av beskaffenhet att i avsevärd mån påverka
anslagspostens storlek hade berörts i styrelsens skrivelse rörande personalorganisationen.
Därmed åsyftades den ur rekryteringssynpunkt nödvändiga
åtgärden att anställa ett antal amanuenser å gransknings- och besvärsbyråerna
samt den föreslagna placeringen av en stor del av styrelsens extra
ordinarie kvinnliga personal i 4:e lönegraden.
Under förutsättning att ökningen av antalet kvinnliga befattningshavare,
vilka stadigvarande erfordrades, kunde begränsas till omkring 10 sådana,
samt att antalet manliga befattningshavare i omkring 18:e lönegraden beräknades
till 14, skulle styrelsens extra ordinarie personal under budgetåret
1936/1937 kunna uppskattas till 14 amanuenser, placerade i medeltal i 18 :c
lönegraden, 1 extra ordinarie befattningshavare i 13:e lönegraden, 1 maskinist
i 7:e lönegraden, 3 extra ordinarie expeditionsvakter i 5:e lönegraden,
100 extra ordinarie kontorsbiträde!! i 4:e lönegraden och 17 extra ordinarie
skrivbiträden i 2:a lönegraden.
Grundavlöningarna åt dessa befattningshavare utgjorde tillsammans
313,386 kronor eller, sedan pensionsavdrag verkställts med 7,272 kronor,
306,114 kronor. Kades därtill grundavlöningarna för ett antal extra och
tillfälliga befattningshavare, som motsvarade styrelsens dittillsvarande genomsnittliga
behov av sådana, eller cirka 20,000 kronor, erhölles ett belopp
av omkring 326,000 kronor. Detta belopp torde emellertid kunna reduceras
nied hänsyn till förordnanden å tjänster å ordinarie stat samt till andra ledigheter
än semestrar. Med vilket belopp en sådan reduktion kunde verkställas
torde vara vanskligt att närmare angiva. Styrelsen ansåge försiktigheten
bjuda att icke beräkna detsamma högre än till 22,000 kronor.
Till grundavlöningar m. lii. lill övrig icke-ordinarie personal skulle sålunda
erfordras ett belopp av 304,000 kronor.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
Departe
mentschefen.
Anslagsposten till avlöningsförhöjningar rn. m. till övrig
i c k e-o rdinarie personal har av styrelsen uppskattats till förslagsvis
34,000 kronor.
Slutligen har styrelsen beräknat anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-o rdinarie tjänst em
ä n till 70,000 kronor, därvid styrelsen beaktat, att posten med hänsyn till
gällande grunder för bestämmande av provisoriskt dyrortstillägg bort för innevarande
budgetår uppföras med 60,000 kronor.
Styrelsen har sålunda uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till
sammanlagt (721,000 + 25,000 + 45,000 + 52,700 + 304,000 + 34,000 +
70,000) 1,251,700 kronor. Vid denna uppskattning har styrelsen emellertid
icke tagit hänsyn till det förslag, styrelsen sedermera i anledning av den kvinnliga
personalföreningens framställning avgivit och för vilket jag i det föregående
redogjort.
över styrelsens framställning har statskontoret avgivit utlåtande den 15
november 1935 och därvid allenast framhållit, att ämbetsverket icke ansåge
sig böra närmare ingå på styrelsens beräkning av medelsbehovet, då detsamma
självfallet vore beroende av den ställning, Kungl. Maj:t komme att intaga
till styrelsens organisationsförslag.
Såsom jag förut framhållit torde den nya organisationen böra tillämpas
från och med den 1 januari 1937. Detta innebär med avseende å anslagsberäkningen,
att den nuvarande organisationen måste läggas till grund för
uppskattningen av medelsbehovet under första hälften av nästa budgetår,
medan den nya organisationen blir avgörande för uppskattningen för återstoden
av budgetåret. Med hänsyn härtill synas mig praktiska skäl tala för
att särskild avlöningsstat fastställes att gälla under budgetåret 1936/1937.
Till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat skulle
vid fullt genomförd organisation enligt det av mig förordade förslaget erfordras
i runt tal 721,600 kronor. Då emellertid enligt förslaget en byrådirektörs-
och en förste aktuarietjänst skola hållas obesatta så länge byråcheferna
å övergångsstat kvarstå i tjänst, minskas nämnda belopp med 20,200
kronor till 701,400 kronor. Då för ifrågavarande ändamål enligt gällande
avlöningsstat beräknats 643,600 kronor, bör å avlöningsstaten för nästa budgetår
uppföras hälften av (701,400 + 643,600) 1,345,000 kronor eller i runt
tal 673,000 kronor.
Ä övergångsstat böra enligt mitt förslag uppföras 2 byråchefer i lönegraden
B 30 och 5 aktuarier i lönegraden B 21. Innehavaren av den sekreterartjänst
å statistiska byrån, som förutsatts skola indragas, lär kunna överflyttas
till annan byrå, vadan tjänsten i detta sammanhang kan lämnas å sido.
Vid bestämmandet av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän
å övergångsstat torde man vara berättigad att utgå ifrån, att
aktuarierna icke komma att belasta anslagsposten på grund av utnämning
eller förordnande a annan tjänst. Framhållas må, att 3 av aktuarierna för
närvarande innehava tjänst å extra stat eller på förordnande inom andra
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
39
ämbetsverk samt att ej mindre än 8 av nuvarande 24 aktuarietjänster äro
vakanta. Då för avlönande av de två byråcheferna torde böra beräknas ett
belopp av 23,000 kronor för budgetår, bör å nästa budgetårs avlöningsstat
uppföras hälften härav eller 11,500 kronor.
Såsom jag förut framhållit skulle å extra stat uppföras 5 befattningar, nämligen
1 sekreterare och biträdande ledamot i lönegraden B 2(5, 3 sekreterare
och biträdande ledamöter i lönegraden B 24 samt 1 aktuarie i lönegraden
B 21. Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra
stat bör alltså, då enligt vedertagna principer för avlönande av dessa befattningshavare
skall beräknas 41,000 kronor, uppföras med halva detta belopp
eller 20,500 kronor.
Av den å gällande avlöningsstat uppförda anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
har såsom förut nämnts beräknats för ersättning till tillfälliga ledamöter,
tillhörande styrelsens personal 18,000 kronor och för ersättning till dylika
ledamöter, som ej tillhöra styrelsens personal, 17,000 kronor. Beträffande
nämnda ersättningsbelopp erfordras vissa jämkningar för nästa budgetår,
medan anslagsposten i övrigt, uppgående till (54,700 — 18,000 — 17,000)
19,700 kronor, torde böra uppföras med oförändrat belopp.
Vad då först angår ersättningar till tillfälliga ledamöter tillhörande styrelsens
personal, har jag inhämtat att utgifterna för ändamålet under tiden
1 juli—31 december 1935 uppgått till 9,552 kronor. Med hänsyn härtill torde
för motsvarande tid år 1936 böra beräknas 10,000 kronor. Av den redogörelse
jag i det föregående lämnat framgår, att pensionsstyrelsen räknat med
att under första halvåret 1937 10 befattningshavare, i genomsnitt placerade i
18:e lönegraden, skulle vara sysselsatta med ledamotsarbete samt att styrelsen
utgått ifrån att ledamotsförordnande skulle innebära förordnande i lönegraden
B 26. Vid bifall till det av mig förordade förslaget bör i stället räknas
med lönegraden B 24, vilket med godtagande av styrelsens beräkning i övrigt
innebär, att ersättningarna till ifrågavarande ledamöter skulle för första
halvåret 1937 kunna uppskattas till 3,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså
för nästa budgetår erfordras (10,000 + 3,000) 13,000 kronor.
1 fråga om ersättningar till tillfälliga ledamöter, som ej tillhöra styrelsens
personal, har jag inhämtat, att utgifterna under tiden 1 juli—31 december
1935 uppgått till 13,033 kronor. Med ledning härav torde utgifterna för samma
tid år 1936 kunna uppskattas till 13,000 kronor. Såsom förut framhållits
har styrelsen för ifrågavarande ändamål under första halvåret 1937
beräknat 15,000 kronor. Då beräkningarna för denna tid givetvis måste bliva
mycket svävande, saknar jag anledning att frångå styrelsens förslag i
denna del. För nästa budgetår bör alltså räknas med (13,000 + 15,000)
28,000 kronor.
I detta sammanhang har jag att beakta, att den särskilda arvodes- och
omkostnadsstat för fullmäktige i pensionsförsäkringsfonden, som fastställts
den 19 maj 1933, bland annat upptager arvode till de fyra fullmäktige, som
icke tillhöra pensionsstyrelsen, å 2,000 kronor, ävensom ersättning till suppleanter
för dessa.
40
Kanyl. Maj.ts proposition nr ö3.
Av budgettekniska skäl torde efter utgången av år 1936 ifrågavarande kostnader
icke kunna bestridas i hittills tillämpad ordning, en omständighet, som
jämväl av chefen för finansdepartementet uppmärksammats vid inkomstberäkningen
i årets statsverksproposition. Medel lära böra under nu förevarande
post beräknas för arvoden till fondfullmäktige och deras suppleanter
för tiden 1 januari—30 juni 1937. Då jag saknar anledning att ifrågasätta
någon ändring i hittills gällande arvodesgrunder, torde för arvoden till
fullmäktige böra beräknas 4,000 kronor och till suppleanter för dessa förslagsvis
500 kronor, tillsammans 4,500 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör alltså för nästa budgetår å avlöningsstaten uppföras med (19,700
+ 13,000 + 28,000 + 4,500) 65,200 kronor.
Till grundavlöningar m. m. till övrig icke-or din arie personal
är å gällande avlöningsstat uppfört ett belopp av 264,000 kronor.
Under första hälften av nästa budgetår erfordras i första hand hälften härav
eller 132,000 kronor. På grund av ökade arbetsuppgifter torde vidare för
nyanställning av personal böra räknas med ett belopp av 13,000 kronor.
Slutligen bör i enlighet med vad jag närmare utvecklat vid anmälan av förslag
till förstärkning för innevarande budgetår av vissa anslag under femte
huvudtiteln (prop. nr 19, s. 8 och 9) beräknas ett belopp av 15,000 kronor
för avlönande av personal för olnräkning av hittills utgående pensionstillägg.
För första hälften av nästa budgetår skulle alltså åtgå (132,000 + 13,000 +
15,000) 160,000 kronor.
Såsom förut framhållits, har pensionsstyrelsen beräknat, att vid bifall till
dess organisationsförslag skulle erfordras 304,000 kronor till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal. Styrelsen har därvid utgått från att
117 extra ordinarie biträdesbefattningar borde finnas, fördelade med 100 å
kontors- och 17 å skrivbiträdesgraden. Mot styrelsens uppskattning av behovet
av arbetskraft i förevarande hänseende har jag icke annat att erinra
än att antalet extra ordinarie biträdesbefattningar med hänsyn till det av mig
föreslagna antalet ordinarie dylika befattningar bör kunna nedsättas till 105.
Lönenämnden har i avseende å fördelningen av biträdestjänsterna ifrågasatt,
huruvida det kunde vara lämpligt, att i den omfattning styrelsen föreslagit
uppflytta extra ordinarie skrivbiträdesbefattningar till kontorsbiträdesgraden,
detta under framhållande av att i pensionsstyrelsen torde förekomma
en mängd arbetsuppgifter, som med fördel kunde utföras av skrivbiträden.
Med anledning härav har jag hos pensionsstyrelsen gjort mig underrättad
om att de rena skrivbiträdesgöromålen icke tillnärmelsevis hava
den omfattning som övriga på den kvinnliga personalen ankommande arbetsuppgifter.
Icke desto mindre vill jag'', i viss anslutning till vad jag vid behandlingen
av frågan örn skrivbiträdesbefattningarnas avförande från den
ordinarie staten anfört, nu förorda, att här avsedda icke-ordinarie befattningar
fördelas med 25 å kontors- och 80 å skrivbiträdesgraden. Vid bifall härtill
erfordras lill grundavlöningar m. m. ett belopp av 265,600 kronor eller
för senare hälften av nästa budgetår 132,800 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
41
Till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal bör alltså för
nästa budgetår sammanlagt beräknas (160,000 + 132,800) 292,800 kronor.
Anslagsposten till avlöningshöjningar m. m. till övrig ickeordinarie
personal uppskattar jag i enlighet med styrelsens förslag
till 34,000 kronor.
Till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän torde förslagsvis böra beräknas ett belopp
av 60,000 kronor.
Sammanlagt skulle alltså pensionsstyrelsens avlöningsanslag för nästa budgetår
uppgå till (673,000 + 11,500 + 20,500 + 65,200 + 292,800 + 34,000 +
60,000) 1,157,000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för pensionsstyrelsen,
att tillämpas från och med den 1 januari 1937:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
-
mentet .................................... —
5 byråchefer ............................. B 30
3 byrådirektörer och biträdande ledamöter........ B 28
4 sekreterare och biträdande ledamöter .......... B 26
1 sekreterare och ombudsman .................. B 26
3 förste aktuarier .............................. B 26
6 sekreterare och biträdande ledamöter............ B 24
1 sekreterare .................................. B 24
11 aktuarier .................................... B 21
1 bokhållare .................................. B 17
1 kassör ...................................... B 14
1 materialförvaltare ............................ B 13
1 kansliskrivare ................................ B 11
7 kontorister .................................. B 9
1 förste expeditionsvakt ........................ B 7
22 kanslibiträden ................................ B 7
4 expeditionsvakter ............................ B 5
90 kontorsbiträden .............................. B 4
4 skrivbiträden ................................ B 2.
Tjänstemän å övergångsstat.
2 byråchefer .................................... B 30
5 aktuarier ................................. • • • B 21.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 53. 4
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 53.
Tjänstemän å extra stat.
1 sekreterare och biträdande ledamot............. B 26
3 sekreterare och biträdande ledamöter .......... B 24
1 aktuarie .................................... B 21.
Anm. 1. En av de å ordinarie stat upptagna byrådirektörsoch
biträdande ledamotstjänsterna skall hållas obesatt, så
länge en av byråcheferna å övergångsstat kvarstår i tjänst.
Anm. 2. En av de å ordinarie stat upptagna förste aktuarietjänsterna
skall hållas obesatt, så länge den andre byråchefen
å övergångsstat kvarstår i tjänst;
dels godkänna följande avlöningsstat för pensionsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1936/1937:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................... kronor 673,000
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis .................. » 11,500
3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,
förslagsvis ........................ » 20,500
4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 65,200
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.
Grundavlöningar
m. m...........kronor 292,800
b. Avlöningsförhöjnin
gar
m. m., förslagsvis
......... » 34,000 » 326,800
6. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.......................... » 60,000
Summa förslagsanslag kronor 1,157,000;
dels ock till Pensionsstyreisen: Avlöningar för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 1,157,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
360216
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1936:5 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1936!1937 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet. s. 12 i texten