Angående bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor
1936-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:70, Angående bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 70.
1
Nr 70.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
till specialutbildning av barnsjuksköterskor; given
Stockholms slott den 7 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 februari 1936.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Sköld.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:
Under punkt 130 i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
har Kungl. Majit hemställt, att riksdagen måtte, i avbidan å den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till bidrag till specialutbildning
av barnsjuksköterskor för nästa budgetår beräkna ett reservationsanslag
av 10,000 kronor.
Sedan jag nu haft tillfälle att närmare överväga hithörande spörsmål, anhåller
jag att få upptaga denna fråga till slutlig behandling.
Bihang till riksdagens protokoll W36. 1 sami. Nr 70.
848 36
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Med skrivelse den 17 juni 1935 bär medicinalstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning förslag till en organiserad specialutbildning av barnsjuksköterskor.
Körande behovet och omfattningen av en sådan specialutbildning
har styrelsen anfört bland annat följande.
Det hade länge varit föremål för styrelsens uppmärksamhet, att de av
staten godkända sjuksköterskeskolorna endast i undantagsfall kunnat bereda
elever den utbildning i barnsjukvård och barnavård, som kunde anses nöjaktig
med hänsyn till de krav, denna vårdgren ställde på vårdpersonalen.
Detta hade otvivelaktigt, bland annat, berott på den ringa tillgången på
barnsjukhus och självständiga barnavdelningar med specialutbildade barnläkare.
Utbildningsplatserna hade nämligen varit alltför få för att de elever,
som haft för avsikt att ägna sig speciellt åt barnsjukvård och barnavård,
kunnat beredas tillräcklig utbildningstid på specialsjukhus. Svårigheterna
hade i detta ^ hänseende varit särskilt stora, enär ett av våra större barnsjukhus
Norrtulls sjukhus — tjänstgjort som ^bildningsanstalt för blivande
barnavårdsfunktionärer utan att någon samorganisation därvid ägt rum
med landets statligt godkända sjuksköterskeskolor. Den knappa tillgången
på utbildningsplatser hade ock berett sjuksköterskeskolornas ledning stora
vanskligheter att placera eleverna för ifrågavarande utbildning.
Ett utbrytande av utbildningen av dessa sjukvårdsfunktionärer från sjuksköterskeufbildningen
i övrigt hade från styrelsens sida mött stora betänkligheter
av flerahanda skäl. I första rummet hade styrelsen hållit före, att
en utbildning i mera allmän sjukvård borde föregå specialutbildning av vad
slag det vara månde för att förebygga en starkt betonad ensidighet i sjuksköterskornas
utbildning. Det vore enligt styrelsens förmenande icke heller
klokt att redan på ett mycket tidigt stadium, innan eleven fått någon
inblick i vad sjukvårdsarbete ville säga, binda henne vid en utbildningslinje.
Erfarenheten hade nämligen visat, att sjuksköterskor ej sällan för att uppehålla
sin arbetsförmåga vore i behov av att byta verksamhetsområde inom
sjukvården. Det kunde, ock inträffa, att en barnsjuksköterska insjuknade i till
exempel tuberkulos, vilket gjorde, att hon, även sedan sjukdomen ansågs
utläkt, hade svårt att få anställning inom barnavården. Därtill komme, att
den snabba utvecklingen av samhällets sociala barnavård i avsevärd grad
ökat behovet av specialutbildade krafter på detta område, ett behov som
olika myndigheter också numera visade förståelse för.
Dessa och andra skäl hade bidragit till att styrelsen sökt utvägar att
anordna en specialutbildning i barnsjukvård och barnavård för blivande barnsjuksköterskor
i anknytning till sjuksköterskeutbildningen i övrigt. Styrelsen
hade redan i början av år 1927 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallat två sakkunniga för att biträda styrelsen vid utarbetande av förslag
i ämnet. Dessa hade ock i november samma år framlagt ett betänkande
med förslag till ordnande av ifrågavarande utbildning. Det hade emellertid
visat sig nödvändigt att i ett sammanhang upptaga hela sjuksköterskeutbildningen
till prövning. . Arbetet med planläggandet av specialutbildningen
hade av denna anledning fått anstå, till dess medicinalstyrelsen den 4 maj
1933 framlagt förslag till nya bestämmelser för den allmänna sjuksköterskeutbildningen.
Enligt .detta förslag skulle undervisningen vid en sjuksköterskeskola
med treårig utbildningstid ordnas så, att de två första åren ägnades
åt grundläggande undervisning och det tredje elevåret åt specialutbildning.
Denna undervisningsplan tillämpades redan vid flertalet sjuksköterskeskolor.
Med utgångspunkt härifrån hade sedermera inom styrelsen
pågått utredningar i syfte att ordna specialutbildningen för barnsjuksköterskorna,
varvid bland annat genom överenskommelser med vissa av staten god
-
3
Kungl. Majus proposition nr 70.
kända sjuksköterskeskolor samt efter samråd med Stockholms stads sjukhusdirektion
hösten 1934 försöksvis anställts åtta elever från sjuksköterskeskolor
i landet som elever på Norrtulls sjukhus. Erfarenheterna av en på
så sätt anordnad utbildning hade, enligt vad styrelsen inhämtat från såväl
sjukhusets ledning som ock från sjuksköterskeskolorna, slagit väl ut.
På grundval av de sålunda vunna erfarenheterna hade styrelsen uppgjort
utkast till en undervisningsplan, vars närmaste syfte skulle vara att förskaffa
eleverna sådan erfarenhet och sådana kunskaper i barnsjukvård och barnavård,
att de bleve väl skickade och ägnade såsom sjuksköterskor å barnsjukhus,
föreståndarinnor för barnavårdscentraler och barnhem samt såsom
barnavårdsinspektriser m. m. Enligt denna plan skulle utbildningen under
de första två åren ske gemensamt med övriga elever i den sjuksköterskeskola,
vid vilken vederbörande elev vunnit inträde, och omfatta såväl tjänstgöring
å olika avdelningar vid lasarett m. fl. sjukhus som teoretisk undervisning
enligt sjuksköterskeskolans plan. Den huvudsakliga specialutbildningen
i barnsjukvård och barnavård skulle äga rum under det tredje året
och tills vidare förläggas till Norrtulls sjukhus, som ägde särskilda förutsättningar
för att väl fylla en sådan uppgift. Utbildningen därstädes skulle
ordnas så, att samtliga elever finge tjänstgöra å avdelning för späda barn,
avdelning för större barn, poliklinik samt i mjölkkök. Samtidigt skulle meddelas
teoretisk undervisning i barnsjukvård och barnavård under sammanlagt
100 timmar. I den sålunda angivna planen vore ej den tid medräknad,
varunder eleverna skulle åtnjuta ferier, uppgående till två ä tre månader
under utbildningstiden. Medräknades denna tid, komme utbildningstiden
å sjukhus att med två ä tre månader överstiga tre år, något som med hänsyn
till utbildningens art vore väl motiverat.
Enär det vore av synnerligen stor vikt att icke blott sådana funktionärer
som barnavårdsinspektriser och föreståndarinnor för barnhem utan även
sjuksköterskor på barnsjukhus ägde förtrogenhet med den sociala barnavården
och därmed sammanhängande spörsmål, ansåge styrelsen erforderligt,
att eleverna efter sjukhusutbildningens slut genomginge en kurs i dessa ämnen.
Denna kurs, som beräknades pågå tre månader, borde omfatta teoretisk
undervisning i samband med hospitering å barnavårdscentral, barnhem
m. m. och deltagande i annat socialt praktiskt barnavårdsarbete ävensom
övningar i barnavårdsdemonstrationer. Den teoretiska undervisningen skulle
meddelas efter i huvudsak följande plan:
_.. Antal
A m n e Larare timmar
Ärftlighetslära, skolhygien, psykologi, psykopatologi Barnläkare 40
(repetition och utvidgning)
Pedagogik Fackpedagog 14
Hjälpverksamhet samt organisation, drift och under- Social funktionär 30
håll av barnavårdsanstalter (inkl. textil- och materiallära
etc.)
Bokföring b
Medborgarkunskap, lagstiftning (hälsovård, fattig- Jurist 10
vård, samhällets barnavård)
Medicinskt-social barnavård (fosterbarnsvård, sam- Läkare i medi- 15
liällsvård, skyddsuppfostran, tillsyn, övervak- cinskt-social
ning etc.) verksamhet
Summa 115
Departements
chefen.
4 Kungl. Majus proposition nr 70.
Beträffande kostnaden för specialutbildningen har styrelsen yttrat följande.
Kostnaden för utbildningen å sjukhus skulle bestridas på samma sätt
som annan sjuksköterskeutbildning vid av staten godkända sjuksköterskeskolor.
Statsverket skulle sålunda icke komma att vidkännas några utgifter
härför. Annorlunda vore förhållandet med utbildningen i social barnavård.
Denna läge något vid sidan örn den egentliga sjuksköterskeutbildningen, och
man kunde icke säga, att sjuksköterskeskolorna, vilkas ekonomi i allmänhet
vöre ganska ansträngd, hade samma intresse för att bibringa eleverna dylik
utbildning som fallet vore med den rena sjukvårdsutbildningen. Enahanda
synpunkt hade varit ett av skälen till att staten själv anordnat utbildning
för blivande distriktssköterskor genom inrättandet av statens distriktssköterskeskola.
Med hänsyn till det alltmera stigande intresse, som staten hade
av en väl ordnad barnavård, syntes styrelsen bärande skäl tala för att staten
bidroge till täckande av kostnaderna för denna del av utbildningen analogt
med vad som skedde i statens distriktssköterskeskola. Statsbidraget skulle
sålunda avse att dels täcka kostnaderna för själva undervisningen, förslagsvis
beräknade till cirka 4,000 kronor, dels ock stipendier till vissa elever. Utginge
man ifrån att ett antal elever av 20 per år skulle erhålla stipendier örn vardera
300 kronor, skulle ett årligt statsanslag av omkring 6,000 kronor erfordras
härför. Sammanlagda kostnaderna för staten skulle alltså bliva 10,000 kronor.
Slutligen har styrelsen till övervägande upptagit frågan örn lämpligaste
sättet att ordna ansvaret och ledningen för specialundervisningen i barnsjukvård
och social barnavård. Efter dryftande av olika alternativ härutinnan
har styrelsen kommit till den uppfattningen, att hithörande uppgifter
bäst bleve tillgodosedda genom en särskild styrelse. Det vore nämligen
enligt medicinalstyrelsens förmenande högeligen önskvärt, att i ledningen
för barnavårdsutbildningen den pediatriska sakkunskapen bleve rikligt företrädd,
enär därigenom de bästa möjliga garantier erhölles för att utbildningen
följde med de krav och de önskemål, som tid efter annan uppstode
inom förevarande område. För att styrelsen skall få den erforderliga
auktoriteten föreslås, att reglemente för skolan, som förslagsvis benämnes
centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, stadfästes av
Kungl. Majit samt att skolans styrelse jämväl tillsättes av Kungl. Majit,
liksom fallet är med distriktsköterskeskolans styrelse.
Under åberopande av vad sålunda anförts och föreslagits har medicinalstyrelsen
sedermera i skrivelse den 31 augusti 1935 hemställt, att för ändamålet
måtte under nästa budgetår anvisas 10,000 kronor.
Den grundläggande undervisningen för blivande sjuksköterskor, liksom
ock specialutbildningen för sjuksköterskeelever, som skola ägna sig åt distriktssköterskekallet,
blev under föregående år närmare reglerad i samband med
den då beslutade omorganisationen av distriktsvården. För dem åter, som
önska utbilda sig till barnsjuksköterskor, äro, att döma av medicinalstyrelsens
framställning, utbildningsmöjligheterna för närvarande icke tillfredsställande.
För det allmänna är det uppenbarligen av betydelse, att bristerna härutinnan
avhjälpas. Såsom i årets statsverksproposition antytts, har det ock varit min
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
avsikt att upptaga denna fråga till prövning i samband med vissa föreliggande
förslag till befrämjande av bland annat den s. k. förebyggande barnavårdens
utveckling i landet. Från medicinalstyrelsens sida har emellertid
under hand framhållits vikten av att förevarande undervisningsspörsmål
snarast upptoges till separat prövning, enär det vore angeläget att specialundervisningen
i barnsjukvård och barnavård kunde begynna redan under
instundande höst och det förberedande organisationsarbetet härför krävde
en relativt lång tid. Med hänsyn härtill och då utredningen ådagalagt,
att ärendet icke har sådant samband med de ifrågasatta övriga åtgärderna
för en förbättrad mödra- och barnavård, att det icke låter sig fristående
bedömas, har jag ansett mig böra förorda, att framställning örn anslag till
här avsedd specialutbildning redan nu göres hos riksdagen.
Behovet av en organiserad specialutbildning på förevarande områden torde
icke tarva närmare motivering utöver den medicinalstyrelsen lämnat. Jag inskränker
mig till att härutinnan hänvisa till det förebyggande arbete i barnavårdens
tjänst, som under senare år alltmera trätt i förgrunden och medfört
ökade krav på utbildning hos dem, som å det allmännas vägnar skola
meddela råd och anvisningar rörande denna vård. Den andel i kostnaden
för ifrågavarande specialutbildning, som staten skulle bära enligt medicinalstyrelsens
förslag, synes mig ock ringa i förhållande till det gagn, som av
undervisningen kan förväntas. A andra sidan lärer en tillfredsställande
utbildning i social barnavård icke komma till stånd under de närmaste
åren, utan att staten träder hjälpande emellan. Under sådana förhållanden
finner jag starka skäl tala för bifall i princip till medicinalstyrelsens framställning,
helst som staten samtidigt skulle beredas tillfälle att utöva ett
avgörande inflytande på utformningen av hithörande specialutbildning.
Yad angår medelsbehovet, har jag ingen erinran att framställa mot de
beräknade kostnaderna för elevstipendier. Efter vad jag inhämtat, fördela
sig de för undervisningen beräknade utgifterna så, att 500 kronor avses för
expenser, 500 kronor till arvode åt föreståndarinna och 3,000 kronor till
arvoden åt lärare, därvid räknats med 25 kronor för vissa lektioner och 15
kronor för andra samt omkring 10 kronor för övningslektioner. Aven örn
jag finner förstnämnda timlärararvode beräknat i överkant, har jag dock
icke ansett tillräckliga skäl föreligga att frångå medicinalstyrelsens uppskattning
av anslagsbehovet.
Erforderliga medel torde, i överensstämmelse med vad som skett i andra
liknande fall, böra anvisas i form av reservationsanslag. Närmare bestämmelser
angående anslagets användning samt centralskolans ledning och
organisation i övrigt torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela.
Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till specialutbildning av barnssjuksköterskor
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 10,000
kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Dagny Olsson.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1936:5 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1936!1937 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet. s. 53 i texten