Sök i Ratio Lex

Angående utbetalning av preskriberade skadestånd till viss personal vid statens järnvägar

1936-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:72, Angående utbetalning av preskriberade skadestånd till viss personal vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 72.

1

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbetalning

av preskriberade skadestånd till viss personal

vid statens järnvägar; given Stockholms slott den 7

februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten

i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1936.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Den 17 juni''1932 inträffade å statsbanelinjen Falköping—Vartofta i korsningen

med allmänna vägen Falköping—Slutarp sammanstötning mellan en

av motorföraren G. A. Boos i Falköping å banan framförd motordressin

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 72.

37G 3G

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 72.

med vidkopplad tralla samt en av omnibusägaren J. N. Göthberg å vägen

framförd omnibus, med påföljd att två personer erhöllo så svåra skador,

att de avledo, samt att Boos och Göthberg jämte ytterligare ett flertal personer,

som befunno sig på dressinen och trallan, ävensom fordonen skadades.

Allmän åklagare ställde Boos och Göthberg under åtal vid Vartofta

och Frökinds häradsrätt, därvid 10 av de personer, som befunno sig å

dressinen och trallan, inställde sig som målsägande under yrkande örn

skadestånd med angivna belopp. Göthberg, som yrkade skadestånd av Boos,

instämde järnvägsstyrelsen i målet under yrkande örn skadestånd, och järnvägsstyrelsen

yrkade skadestånd av Boos och Göthberg. Enligt utslag den

10 juli 1933 fann häradsrätten Boos hava varit vållande till sammanstötningen,

enär han vid vägkorsningen ej såsom det ålegat honom nedbringat

dressinens hastighet och avgivit föreskriven signal samt därjämte finge anses

hava brustit i nödig uppmärksamhet, och prövade förty jämlikt 14 kap. 9 §

första stycket strafflagen, jämfört med 4 kap. 1 § samma lag, rättvist döma

Boos att för vållande till två personers död undergå fängelse tre månader,

villkorlig dom. Göthberg frikändes från ansvar för sammanstötningen. Därjämte

innefattade utslaget bestämmelser örn skadestånd. Målet fullföljdes

till överdomstolarna. Enligt högsta domstolens utslag den 1 november 1934

står såväl det Boos ådömda straffet som Göthbergs frikännande fast. I

skadeståndsfrågan innebar utslaget, att Boos och Göthberg förpliktades,

vilkendera bäst gälda gitte, att till järnvägsstyrelsen utgiva 2,294 kronor 66

öre samt Boos att därutöver gälda 6,883 kronor 99 öre, att Boos och järnvägsstyrelsen,

vilken enligt utslaget hade att jämte Boos svara för det

vållande, som läge denne till last, skulle solidariskt till Göthberg utgiva

1,574 kronor 87 öre samt att Boos skulle utgiva skadestånd till följande

personer med för envar av dem angivet belopp, nämligen till schaktmästaren

Johan Sundström 250 kronor samt banarbetarna Erik Ferdinand

Brissman 854 kronor, Isak Arvid Johansson 1,440 kronor, Axel Bobert Johansson

556 kronor, Knut Valfrid Andersson 640 kronor, Svante Vilhelm

Svensson 956 kronor, Alfred Olausson 322 kronor, Oscar Bernhard Svensson

102 kronor, Fritz Vendel Yngve Fritsson 108 kronor och Ivar Mattias Johansson

174 kronor, eller tillhopa 5,402 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 96, punkten 2, framställda

förslag medgav 1935 års riksdag (skrivelse nr 103, punkten 2) att Boos finge

befrias från den ersättningsskyldighet till statens järnvägar, som åvilade

honom på grund av ifrågavarande kollisionsolycka, samt att statens järnvägars

av nämnda anledning uppkomna fordran hos Boos finge ur statens

järnvägars räkenskaper avskrivas.

I skrivelse den 20 november 1935 har järnvägsstyrelsen meddelat, att

landsfiskalen F. Hammarson i Falköping, såsom ombud för nyss angivna

skadade personer, i en till styrelsen den 12 december 1934 inkommen skrift,

under förmälan bland annat att Boos saknade betalningsförmåga, gjort framställning

i syfte att från statens järnvägar för sina huvudmäns räkning ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

bekomma de skadeståndsbelopp, som Boos i anledning av förenämnda kollisionsolycka

förpliktats utgiva till dem. Styrelsen framhåller, att sökandena

varken i rättegångsväg eller annorledes tidigare framställt anspråk mot

statens järnvägar på utbekommande av skadestånd i anledning av olyckshändelsen

och att alltså dessa personer, med hänsyn till innehållet av 10 §

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift, måste anses hava genom preskription förlorat sin talan mot styrelsen

i förevarande hänseende. I betraktande därav att, örn preskription icke

förelegat, styrelsen skulle på grund av stadgandet i 2 § nämnda lag ansett

sig vara skyldig att till sökandena utgiva skadestånd, och då någon erinran

icke rimligen syntes kunna göras från styrelsens sida mot de i rättegångs

väg fastställda skadeståndsbeloppens storlek, ansåge styrelsen för sin del,

att starka billighetsskäl talade för bifall till ansökningen.

Järnvägsstyrelsen hemställer örn bemyndigande att, utan hinder därav att

sökandenas skadeståndsanspråk mot styrelsen blivit preskriberade, till dem

utgiva skadestånd i förevarande hänseende med i det föregående angivna

belopp, tillhopa 5,402 kronor.

I utlåtande den 3 februari 1936 har statskontoret, under erinran örn statsmakternas

förut återgivna beslut örn befrielse för Koos från honom åvilande

ersättningsskyldighet gentemot statens järnvägar, tillstyrkt, att nu ifrågavarande

skadeståndsbelopp må av järnvägsstyrelsen gäldas.

Enligt 10 § lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift skall den, som vill fordra skadestånd enligt sagda lag,

vid äventyr att han går sin talan förlustig anhängiggöra densamma hos

domstol inom två år från den dag, då skadan timade. lia vad sålunda

föreskrivits icke blivit iakttaget av sökandena, är järnvägsstyrelsen icke lagligen

skyldig att gälda ifrågavarande skadestånd.

Då Koos, vilken på sätt förut nämnts befriats från honom åvilande ersättningsskyldighet

gentemot statens järnvägar, saknar förmåga att, såsom

honom enligt utslaget åligger, utgiva nämnda skadestånd å tillhopa 5,402

kronor, finner jag emellertid lika med ämbetsverken billighetsskäl tala för

att ifrågavarande skadeståndsbelopp, vilka väsentligen motsvara förlorade

arbetsförtjänster, betalas av statens järnvägar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att järnvägsstyrelsen må, utan hinder av bestämmelserna i

10 § lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada

i följd av järnvägs drift, utbetala omförmälda skadeståndsbelopp

å tillhopa 5,402 kronor.

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 72.

Till delina av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbetalning av preskriberade skadestånd till viss personal vid statens järnvägar. a1 i texten
  2. SU 1936:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbetalning av preskriberade skadestånd till viss personal vid statens järnvägar. s. 4 i texten