Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3) angående verkställighet av domstols förordnande örn tvångsuppfostron m. m

1936-02-07 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:80, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3) angående verkställighet av domstols förordnande örn tvångsuppfostron m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72

s. 3) angående verkställighet av domstols förordnande

örn tvångsuppfostron m. m.; given Stockholms

slott den 7 februari 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till:

1) lag örn ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3)

angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran;

2) lag örn viss ändring i kungörelsen den 18 december 1823 angående

ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot

redan dömde personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit

anställd;

3) lag om ändrad lydelse av 19 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) örn

ungdomsfängelse; samt

4) lag om upphörande av landsfogdes rätt till andel i böter m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 80.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Förslag

till

Lag

om ändnid lydelse av 7 § lagen deli 27 juni 1902 (nr 72 s. 3) angående

verkställighet av domstols förordnande örn tvångsuppfostran.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet

av domstols förordnande om tvångsuppfostran skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Misstänkes den som på grund av domstols förordnande blivit intagen i allmän

uppfostringsanstalt att hava före intagandet i anstalten begått brott därför

han icke undergått rannsakning, eller misstänkes han hava begått brott

efter intagandet i anstalten och innan han därifrån utskrivits, och hörer brottet

under allmänt åtal eller har det av målsäganden angivits till åtal, ankommer

det, där brottet är begånget i Stockholm, å Överståthållarämbetet och

eljest å landsfogden att avgöra huruvida åtal skall ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

Förslag
till
Lag
-

örn viss ändring i kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring

av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot

redan dömde personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke

varit anställd.

Med ändring av kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring av

10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot redan dömde

personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd, förordnas

härigenom, att den enligt nämnda kungörelse på Kungl. Maj:ts befallningshavande

i visst fall ankommande prövning huruvida åtal för brott må

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

3

äga rum skall, där brottet blivit begånget annorstädes än i Stockholm, i stället

ankomma på landsfogden i det län där brottet blivit begånget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdoms
fängelse.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 15 juni 1935 örn ungdomsfängelse,

vilken lag träder i kraft den dag Konungen förordnar, skall erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

Misstänkes den som ådömts ungdomsfängelse att hava före domen begått

brott för vilket han icke undergått rannsakning, eller misstänkes han att

hava begått brott efter domen men före frigivningen eller tillsynstidens utgång,

och hörer brottet under allmänt åtal eller har det av målsäganden

angivits till åtal, ankommer det, där brottet är begånget i Stockholm, å Överståthållarämbetet

och eljest å landsfogden att efter nämndens hörande avgöra

huruvida åtal skall ske.

Förslag:

till

Lag

örn upphörande av landsfogdes rätt till andel i böter m. m.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt

i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla

andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde

eller dylikt icke skall äga tillämpning å landsfogde; skolande hans andel i

stället tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Sedan frågan örn en reformering av åklagarväsendet upptagits till behandling

jämsides med arbetet på den allmänna rättegångsreformen, hava

inom justitie- och socialdepartementen tillkallade sakkunniga den 24 september

1934 avgivit betänkande angående omorganisation av landsfogdetjänsterna

(statens off. utr. 1934: 31). Över betänkandet hava efter remiss

yttranden avgivits av olika myndigheter och enskilda sammanslutningar.

Kungl. Majit har därefter till 1935 års riksdag avlämnat en på grundval

av betänkandet utarbetad proposition (nr 185), däri bland annat hemställdes

att riksdagen måtte godkänna de framlagda grunderna för en omorganisation

av landsfogdebefattningarna, avsedd att träda i tillämpning den 1

juli 1936. Riksdagen godkände i skrivelse den 28 maj 1935 (nr 260) med

vissa smärre erinringar förenämnda grunder. I årets statsverksproposition

har, under femte huvudtiteln punkt [144] Fögderiförvaltningarna: Avlöningar,

upptagits förslag till personalförteckning och avlöningsstat för budgetåret

1936/1937 för den nya landsfogdeorganisationen.

Den av 1935 års riksdag godkända organisationen innebär, att den nuvarande

i varje län befintliga landsfogdetjänsten skall ombildas till en förenad

överåklagar- och länspolischefsbefattning. Innehavaren härav, vilken fortfarande

benämnes landsfogde, skall befrias från sådana arbetsuppgifter som

anses olämpliga att förena med hans verksamhet inom åklagar- och polisväsendet.

I åklagarhänseende skall landsfogdens verksamhet omfatta såväl

domsagorna och därinom belägna städer utan egen jurisdiktion som

magistratsstäderna i länet. I samband med att landsfogden blir överåklagare

i länet skall länsstyrelsens ställning såsom högsta åklagarmyndighet

upphöra och landsfogden övertaga länsstyrelsens hittillsvarande uppgift att

utöva tillsyn över att begångna brott lagligen beivras. I egenskap av överåklagare

skall landsfogden sålunda ensam hava ansvaret för och ledningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

5

av åklagarväsendet i länet. Under hans chefskap skola stå samtliga landsoch

stadsfiskaler samt polismän med åtalsrätt. Själv skall landsfogden i sin

här berörda verksamhet vara underställd justitiekanslersämbetet. Slutligen

skola i samband med en lönereglering för landsfogdarna dem tillkommande

botes- och beslagarandelar indragas till statsverket.

Ifrågavarande omorganisation föranleder vissa författningsändringar, vilka

skola ske i den för stiftande av allmän civil- och kriminallag i regeringsformen

stadgade ordning. Dessa ändringsförslag torde nu böra underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

1934 års sakkunniga hava föreslagit ändring i dels 7 § lagen den 27

juni 1902 (nr 72 s. 3) angående verkställighet av domstols förordnande

om tvångsuppfostran och dels kungörelsen den 18 december

18 23 angående ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas

bör, då emot redan dömde personer yppas brott, varom rannsakning

tillförene icke varit anställd.

I 7 § av förenämnda lag stadgas, att därest den som på grund av domstols

förordnande intagits i allmän uppfostringsanstalt misstänkes att hava

före intagandet å anstalten begått brott för vilket han icke undergått rannsakning,

allmän åklagare — ändå att brottet hör under allmänt åtal eller av

målsäganden angivits till åtal — icke äger tala å brottet utan att länsstyrelsen

i den ort där brottet är begånget givit tillstånd därtill. Detsamma gäller,

om brottet begåtts efter intagandet i anstalten men före utskrivandet därifrån.

De sakkunniga hava anfört:

Ifrågavarande inskränkning i åklagarens åtalsbefogenhet avser att förekomma

anhängiggörande av åtal i sådana fall då antingen den begångna

handlingen efter all sannolikhet icke kommer att för gärningsmannen medföra

någon straffpåföljd utöver den, som redan påförts honom, eller det kan

med skäl antagas, att en fortsatt behandling av den brottslige i anstalten med

större sannolikhet än undergående av straff kan leda till rättelse. Att den

diskretionära prövningen av åtalsfrågan tillagts länsstyrelsen i den ort där

brottet begåtts beror på länsstyrelsens ställning såsom högsta åklagarmyndighet

i länet. Då emellertid länsstyrelsen efter en omorganisation av landsfogdebefattningarna

ej vidare skall hava några funktioner i åklagarhänseende,

torde ifrågavarande lagrum böra undergå viss ändring. De sakkunniga

hava därvid funnit det ligga närmast tillhands att låta avgörandet av frågan

örn åtals anhängiggörande i förevarande fall ankomma på landsfogden i det

län där brottet begåtts.

I 1823 års kungörelse stadgas bland annat, att örn det framkommer att

någon, som för mord, rån, stöld eller annat grovt brott insatts å fästning

eller allmän arbetsinrättning, innan lian dömdes begått annat brott för vilket

han ännu ej undergått rannsakning, må han ej, frånsett det fall att målsäganden

begär rannsakning, utlämnas för undergående av sådan med mindre,

efter inhämtad underrättelse örn brottets verklighet, det befinnes att den

brottsliges fällande för sistnämnda brott skulle för honom medföra förhöjt

ansvar eller det är troligt att rannsakningen skulle medföra upptäckt av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

andra i brottet möjligen delaktiga personer. Den prövning, som sålunda i

dylika fall skall ske, ankommer på Konungens befallningshavande i den ort

där brottet är begånget.

De sakkunniga hava ansett att omförmälda prövning hädanefter borde

— där brottet förövats annorstädes än i Stockholm — ankomma på landsfogden

i det län där brottet blivit begånget.

Vidare har, efter avlämnandet av de sakkunnigas betänkande, utfärdats

lag den 15 juni 1935 (nr 34 3) örn ungdomsfängelse, däri beträffande

den som ådömts ungdomsfängelse och som misstänkes att hava

före domen begått brott, för vilket han icke undergått rannsakning, eller som

misstänkes att hava begått brott efter domen men före frigivningen eller

tillsynstidens utgång i 19 § upptagits en åtalsregel av i princip samma innehåll

som den i 7 § lagen angående verkställighet av domstols förordnande

om tvångsuppfostran.

Indragningen av de landsfogdarna tillkommande botes- och besiagarandelarna

berör ett ämne som vid flera tillfällen varit föremål för

statsmakternas uppmärksamhet. Av vad i ärendet tidigare förekommit må

här anmärkas allenast följande.

Vid 1916 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 25)

däri framhölls det olämpliga i att åklagarkåren avlönades med andel i utdömda

böter samt hemställdes att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla

om utredning rörande ett lämpligare system för avlöning av allmänna åklagare

och med dem likställda. Motionen vann icke kammarens bifall. I anledning

av en vid påföljande års riksdag i samma kammare väckt motion

(nr 243) anhöll riksdagen i skrivelse den 11 juni 1917 (nr 286) att Kungl.

Majit måtte taga under övervägande i vad mån gällande författningar skulle

kunna ändras salunda, att åklagare och beslagare tillkommande andelar i

böter och beslagtagen egendom indroges till kronan, ävensom i vad mån

botes- och beslagarandelar i de fall, där de efter prövning möjligen ansåges

böra bibehållas, skulle kunna till beloppet begränsas.

På grundval av en inom justitiedepartementet verkställd utredning i ämnet

utarbetades därefter förslag till lag om ändrade bestämmelser i vissa fall

rörande fördelning av böter m. m. Enligt detta förslag skulle, där i lag eller

författning vore stadgat att andel i böter eller vite eller i egendom som dömdes

förbruten eller i värdet av sådan egendom eller i förbrutet penningbelopp

eller i skadestånd tillfölle åklagare, beslagare eller angivare, i stället

gälla, att inflytande medel vilka utgjorde sådan andel skulle ställas till överståthållarämbetets

respektive länsstyrelsens förfogande att i enlighet med

föreskrifter, som Konungen utfärdade, användas till uppmuntran av åklagare

och polismän, vilka ådagalagt synnerligt nit i sin tjänsteutövning. På

enahanda sätt skulle förfaras med bötesmedel m. m., som enligt vissa bestämmelser

ställdes till överståthållarämbetets, magistrats eller länsstyrelses

förfogande för särskilt ändamål. Från den angivna huvudregelns tillämplighet

föreslogs undantag beträffande beslagares rätt till andel i böter m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.\ ?

enligt lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel och lagen den

20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin. — Vid förslagets föredragning i lagrådet den 4 april

1927 lämnade tre ledamöter förslaget utan erinran ur principiell synpunkt

men ställde sig tveksamma inför frågan om den rätta tidpunkten för dess

genomförande. Den fjärde ledamoten uttalade, att en så genomgripande

förändring som den föreslagna icke borde vidtagas annat än i samband med

en omorganisation av åklagarväsendet eller åtminstone en allmän löneförbättring

för de nuvarande åklagarbefattningarna. Av först omförmälda tre

ledamöter ifrågasatte en — under erinran att landsfiskalerna icke fått sina

avlöningsförmåner ordnade på ett sätt som motsvarade på dem ställda krav

— huruvida ej med indragningen borde få anstå åtminstone till dess den

kunde ställas i samband med en allmän lönereglering för nämnda tjänstemän.

— Förslaget blev icke framlagt för riksdagen.

Slutligen har genom lag den 10 februari 1933 (nr 28) om ändrade bestämmelser

i vissa fall rörande fördelning av böter m. m. föreskrivits, att andel

i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt,

som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare, angivare

eller upptäckare av förseelse, ej må utgå med högre belopp än, böter

och annat sammanlagt, 500 kronor, ändå att sådan begränsning eljest icke

finnes stadgad. Utan hinder av vad sålunda stadgats skall, i fråga om den

rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom som enligt lagen om

straff för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, gälla

vad i nämnda lagar är föreskrivet.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 7 § av 1902 års lag angående

verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran samt i 1823

års kungörelse må erinras örn att svensk rätt, till skillnad från vissa utländska

rättssystem, saknar allmänna regler om befogenhet för åklagarmyndighet

att, oaktat en straffbar handling bevisligen föreligger, under vissa förutsättningar

besluta om eftergift av åtal för densamma. I de två av de sakkunniga

angivna särskilda fallen kan emellertid dylik eftergift förekomma.

Institutet har hos oss konstruerats som en inskränkning i vederbörande

åklagares åtalsbefogenhet. Beslutanderätten i frågan huruvida åtal i angivna

fall skall få anhängiggöras tillkommer den högsta lokala åklagarmyndigheten

eller sålunda i Stockholm Överståthållarämbetet och annorstädes

vederbörande länsstyrelse. Då i och med genomförandet av ifrågavarande

omorganisation länsstyrelsens ställning som åklagarmyndighet skall upphöra

samt landsfogden i egenskap av överåklagare skall hava ansvaret för

och ledningen av åklagarväsendet i länet, synes den på länsstyrelsen ankommande

uppgift varom här är fråga lämpligen böra överflyttas på landsfogden.

Såsom förut nämnts innehåller även 19 § lagen örn ungdomsfängelse,

vilken lag dock träder i kraft först den dag Konungen förordnar, en åtalsregel

av i princip samma innehåll som den i 7 § av 1902 års lag. Jämväl

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

förstnämnda lagrum bör därför i detta sammanhang undergå ändring. Därest

av särskilda sakkunniga utarbetat förslag till ny lagstiftning rörande tvångsuppfostran

hinner föreläggas årets riksdag, torde det nu ifrågavarande förslaget

till ändring i 1902 års lag böra upptagas i samband därmed, såframt

lagändringarna enligt det ena och det andra förslaget skola träda i kraft

samtidigt.

Vad därefter angår förslaget att, i samband med en lönereglering för landsfogdarna,

dem tillkommande bötesandelar skola indragas till statsverket, är

detta förslag — vilket omnämndes i den förut omförmälda propositionen till

1935 års riksdag — grundat på principen att vidtagandet av vissa tjänsteåtgärder

från åklagarmyndigheternas sida icke för dem bör vara förbundet

med något ekonomiskt intresse. Riktigheten härav torde vara obestridlig.

Systemet med åklagarandelar är jämväl ställt på avskrivning och har numera

tillämpning i huvudsak allenast inom vissa delar av specialstraffrätten. Såsom

hinder för systemets definitiva avskaffande har tidigare huvudsakligen

anförts att åklagarna i form av bötesandelar och dylikt erhölle en i betraktande

av flertalet åklagares låga avlöning behövlig avlöningsförstärkning. En

övergång till annan ordning har följaktligen ansetts icke böra ske förrän i

samband med en lönereglering för ifrågavarande befattningshavare. Denna

tidpunkt torde numera vara inne såvitt angår landsfogdarna, vilka föreslagits

skola erhålla en löneplacering motsvarande vikten och omfattningen av deras

arbetsuppgifter. I likhet med vad som skett i lagen om ändrade bestämmelser

i vissa fall rörande fördelning av böter m. m. bör i förevarande fall

andel i vite eller skadestånd — varmed avses sådant skadestånd varom förmäles

i 53 § 1. förordningen den 14 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften — eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt, som enligt

lag eller författning skall tillfalla landsfogden, vara underkastad samma

regel som bötesandel. För landsfogdens vidkommande synes icke, på sätt

i sistnämnda lag föreskrivits, något undantag från den allmänna regeln böra

ske i fråga örn sådana beslagarandelar som avses i lagen om straff för olovlig

varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin.

De författningsändringar varom här är fråga — utom såvitt angår 19 §

lagen om ungdomsfängelse — torde böra träda i kraft i samband med genomförandet

av den nya landsfogdeorganisationen eller den 1 juli 1936. Lagen

örn ungdomsfängelse kan icke beräknas träda i kraft förrän efter sistnämnda

dag. I

I enlighet med nu angivna grunder hava inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3) angående

verkställighet av domstols förordnande örn tvångsuppfostron;

2) lag örn viss ändring i kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring

av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bär, då emot redan

dömde personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

9

3) lag om ändrad lydelse av 19 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse;

samt

4) lag örn upphörande av landsfogdes rått till andel i böter m. m.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Ma,j:t Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin. 1

1 Denna bilaga, vilken iir lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

Bihang filt riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 80.

■i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 februari

1936.

Närvarande:

justi tierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 17 januari

1936, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3)

angående verkställighet av domstols förordnande örn tvångsuppfostron, 2)

lag örn viss ändring i kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring

av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot redan

dömde personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd,

3) lag örn ändrad lydelse av 19 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) örn

ungdomsfängelse samt 4) lag örn upphörande av landsfogdes rätt till andel

i böter m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Ernst Leche.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martti proposition nr 80.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets

den 3 februari 1936 avgivna utlåtande över de den 17 januari 1936

till lagrådet remitterade förslagen till 1) lag om ändrad lydelse av 7 § lagen

den 27 juni 1902 (nr 72 s. 3) angående verkställighet av domstols förordnande

örn tvångsuppfostron, 2) lag örn viss ändring i kungörelsen den 18

december 1823 angående ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt

huru förhållas bör, då emot redan dömde personer yppas brott, varom rannsakning

tillförene icke varit anställd, 3) lag om ändrad lydelse av 19 § lagen

den 15 juni 1935 (nr 3A3) örn ungdomsfängelse samt 4) lag örn upphörande

av landsfogdes rätt till andel i böter m. m.

Efter att hava meddelat att lagrådet lämnat förslagen utan anmärkning,

anför föredraganden:

»Vid förevarande lagförslags remitterande till lagrådet anmärkte jag beträffande

förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § lagen angående verkställighet

av domstols förordnande örn tvångsuppfostran, att därest av särskilda

sakkunniga utarbetat förslag till ny lagstiftning rörande tvångsuppfostran

hunne föreläggas årets riksdag, förstnämnda förslag torde böra upptagas

i samband därmed, såframt lagändringarna enligt det ena och det

andra förslaget skulle träda i kraft samtidigt. Huruvida förslaget till ny

lagstiftning rörande tvångsuppfostran kan föreläggas årets riksdag lärer

ännu icke kunna med säkerhet beräknas. Då emellertid en sådan lagstiftning

i varje fall, enligt vad utredningen numera ger vid handen, icke lärer

kunna träda i kraft förrän å senare dag än den 1 juli 1936, då den ifrågavarande

ändringen av 7 § lagen angående verkställighet av domstols förordnande

örn tvångsuppfostran föreslagits skola träda i kraft, torde sistnämnda

lagändring vara erforderlig.»

Föredraganden hemställer därefter, att de av lagrådet granskade lagförslagen

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80,.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

360219

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 20 i kvarteret Jungfrun i s. 4 i texten
  2. 1LU 1936:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 27 juni 1002 s. 1 i texten