Angående befrielse för chauffören Alvar Wilhelm Folke Pettersson från viss betalningsskyldighet
1936-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:87, Angående befrielse för chauffören Alvar Wilhelm Folke Pettersson från viss betalningsskyldighet
Dokumentets text
Kungl. Majda proposition nr 87.
1
tfr 87.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för chauffören Alvar Wilhelm Folke Pettersson från
viss betalningsskyldighet; given Stockholms slott den
21 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Den 30 augusti 1934 framförde chauffören vid centrala flygverkstaden i
Västerås Alvar Wilhelm Folke Pettersson en kronan tillhörig personautomobil
å allmänna landsvägen Stockholm—Norrtälje för att till en i trakten av sistnämnda
stad pågående - militärövning befordra visst- befäl ur flygvapnet.
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr H7.
4''Ji .16
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 87.
Pettersson påkörde därunder omyndiga Aina Gustafsson. Efter kollisionen
valte automobilen med påföljd att densamma skadades.
Pettersson ställdes sedermera under åtal vid Södra Roslags domsagas
häradsrätt, därvid vederbörande åklagare påstod ansvar å Pettersson för det
han vid ifrågavarande tillfälle färdats ovarsamt. I målet yrkade kronan, för
den händelse Pettersson komme att fällas till ansvar, ersättning för reparation
av de å automobilen uppkomna skadorna samt för vissa transportkostnader
med tillhopa 651 kronor 48 öre.
Genom utslag den 22 november 1934 prövade häradsrätten, enär i målet
icke blivit ådagalagt, att Pettersson vid det i målet avsedda tillfället brustit
i den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingats
av omständigheterna, utan av utredningen i målet finge fastmera anses framgå,
att Pettersson icke varit vållande till de uppkomna skadorna, lagligt till alla
delar ogilla den mot Pettersson i målet förda ansvars- och ersättningstalan.
Häröver anförde, jämte andra, kronan besvär. Genom utslag den 15 maj
1935 prövade Svea hovrätt — enär i målet måste anses utrett, att Pettersson
icke kunde anses hava iakttagit all den omsorg och varsamhet, som till förekommande
av olycksfall varit av omständigheterna betingad — rättvist att,
med ändring av häradsrättens utslag i ansvarsfrågan, jämlikt 2 och 16 §§
vägtrafikstadgan den 20 juni 1930, döma Pettersson för ovarsamt framförande
av motorfordon till 20 dagsböter, varje dagsbot fastställd till 3 kronor, vilka
böter skulle tillfalla kronan. Därjämte förpliktade hovrätten, med ändring
av häradsrättens utslag jämväl i ersättningsfrågan, Pettersson att utgiva vissa
skadeståndsbelopp, därav till kronan 651 kronor 48 öre. Jämlikt 30 kap.
6 § rättegångsbalken ägde Pettersson ej fullfölja talan emot hovrättens utslag.
Hos Kungl. Majit här Pettersson sedermera — under åberopande av att
han befunne sig i små ekonomiska omständigheter, varför en inbetalning till
kronan av det utdömda skadeståndsbeloppet skulle för honom medföra otillräckliga
existensmöjligheter — anhållit att av nåd bliva befriad från skyldighet
att utgiva förut omförmälda belopp å 651 kronor 48 öre.
Flygstyrelsen har i yttrande den 26 juli 1935 anfört, bland annat, följande.
Av handlingarna inhämtades, bland annat, att Pettersson av häradsrätten
frikänts men av hovrätten ådömts dels böter, 60 kronor, dels skadestånd
till kronan, 651 kronor 48 öre, dels ock vittneslöner och vissa skadestånd
till enskilda personer, varom nu ej vore fråga, att Petterssons skuld till
trafikolyckan med hänsyn till de ståndpunkter domstolarna intagit måste
anses hava varit av ringa beskaffenhet, att Petterssons avlöningsförmåner
såsom chaufför vid centrala flyg verkstaden i Västerås uppginge till 2 800
kronor örn året, samt att Pettersson utöver sin avlöning icke ägde några
tillgångar.
Plygstyrelsen funne ett uttagande av skadeståndsbeloppet, 651 kronor
48 öre, genom avdrag å Petterssons avlöningsförmåner vara det enda sätt,
på vilket beloppet kunde indrivas med utsikt till framgång. Ett sådant förfarande
syntes emellertid, med hänsyn till Petterssons ringa avlöning, vara
mot honom alltför hårt och obilligt. Det torde även kunna befaras, att ett
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
dylikt förfarande, oftare tillämpat, skulle kunna medföra svårigheter att
på ett tillfredsställande sätt rekrytera flygvapnets civila automobilförarepersonal.
Därest kronans automobil varit försäkrad mot skada, som genom trafikolycka
med densamma vållats kronan, skulle, då Petterssons vårdslöshet
varit av lindrig art, jämlikt 25 § lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal
vederbörande försäkringsgivare icke ägt att, för vad han i anledning av
trafikolyckan måst utgiva, regressvis hålla sig till Pettersson, vilken alltså
för sådan händelse skulle undgått att ersätta skadan. Nu angivna förhållande
syntes åtminstone i ett fall, där av kronan avlönad anställningshavare
vållat skada å oförsäkrad egendom, hava av Kungl. Majit och riksdagen
godkänts såsom skäl för befrielse från ersättningsskyldighet till kronan
(proposition nr 61/1935, riksdagens skrivelse nr 98/1935, i vad avsåge efterskänkande
av kronans fordran hos fänriken N. G. Schyllander).
Under åberopande av vad sålunda anförts finge fiygstyrelsen hemställa,
att Kungl. Majit i proposition måtte föreslå riksdagen medgiva, att kronans
fordran hos Pettersson, 651 kronor 48 öre, finge efterskänkas och berörda
belopp ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet den 24 september 1935 och
därvid anfört, bland annat, följande.
Statskontoret ville erinra därom, att riksdagen efter Kungl. Majits förslag
i ett stort antal liknande fall medgivit befrielse från skyldighet att till kronan
utgiva skadestånd. Ämbetsverket hade sålunda i sitt utlåtande den 13 april
1934 angående befrielse för korpralen G. S. Cassel från viss skadeståndsskyldighet
— vilket utlåtande refererats i proposition nr 61 till 1935 års
riksdag — redogjort för flera fall av liknande beskaffenhet. I förevarande
fall syntes den handling, som framkallat skadorna å automobilen, hava företagits
i syfte att förekomma skada å person under sådana omständigheter,
att åtgärden kunde anses försvarlig, ett förhållande som exempelvis enligt
19 § av lagen örn försäkringsavtal den 8 april 1927 (nr 77) icke befriade en
försäkringsgivare från ansvarighet gent emot den, som framkallat ett försäkringsfall.
Med hänsyn såväl till omständigheterna i detta fall som till Petterssons
ekonomiska ställning och därav föranledd svårighet att ersätta ifrågavarande
skador hade statskontoret i och för sig intet att erinra mot att riksdagens
medgivande utverkades till efterskänkande av hans skuld till statsverket å
ett belopp av 651 kronor 48 öre.
I anslutning till vad flygstyrelsen och statskontoret sålunda anfört finner
jag mig böra tillstyrka, att Pettersson befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Alvar Wilhelm Folke Pettersson må befrias från honom
jämlikt Svea hovrätts utslag den 15 maj 1935 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva skadestånd med 651 kronor 48
öre, samt
att ifrågavarande belopp må ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.
Departements
chefen.
4
Kungl. Majlis proposition nr 87.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skäll
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Kristianson.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för förre vice korpralen N. E. Knapasjö från viss betalningsskyldighet. s. 6 i texten
- SU 1936:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för chauffören A. W. F. Pettersson från viss betalningsskyldighet. s. 3 i texten