Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 191i (nr iöl) örn hingstbesiktning stvång

7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:9, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 191i (nr iöl) örn hingstbesiktning stvång

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 191i (nr iöl) örn

hingstbesiktning stvång; given Stockholms slott den 13 december

1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den

23 december 1914 (nr 451) om hingstbesiktningstvång.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll

1 saini

Nr .9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 1914

(nr 451) om hingstbesiktningstvång.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 23 december 1914 om hingstbesiktningstvång

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med etthundra till och

med trehundra kronor. Äro omständigheterna synnerligen mildrande må

bötesbeloppet nedsättas till tjugufem kronor.

Därest någon-----äro stadgade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I skrivelse den 5 april 1935, nr 151, har riksdagen i anledning av motionerna

I: 184 och II: 235 under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 45 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utreda frågan

om skärpning av straffen för överträdelser av lagen den 23 december 1914

(nr 451) om hingstbesiktningstvång samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 26 september 1934 hava hushållningssällskapens ombud

gjort framställning om väsentlig höjning av bötesbeloppen för överträdelse

av nämnda lag. Vid denna framställning fanns fogad en skrivelse till hushållningssällskapens

ombud från hushållningssällskapets i Blekinge län förvaltningsutskott.

Över framställningen har efter remiss lantbruksstyrelsen

den 16 oktober 1934 avgivit utlåtande.

Jag torde nu få underställa Kungl. Majit denna fråga.

Enligt lagen om hingstbesiktningstvång äger Konungen, där förhållandena

inom något hushållningssällskaps område sådant påkalla, på framställning

av hushållningssällskapet och vederbörande landsting, förordna, att hingstbesiktningstvång

skall införas inom hushållningssällskapets område eller viss

del därav.

I 2 § samma lag föreskrives, att inom område, varest hingstbesiktningstvång

införts, hingst icke må, med mindre han uppnått tre års ålder ävensom

prövats vara såsom beskällare inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt eller

mot ersättning användas till betäckning av sto, som tillhör annan än hästens

ägare, och ej heller, därest hingsten äges av två eller flera personer samfällt,

till betäckning av sto, som tillhör någon av dem enskilt. Prövning, som

nyss nämnts, verkställes av statens premieringsnämnd eller dess ordförande

enligt av Konungen meddelade bestämmelser. Sådana återfinnas i kungörelsen

den 23 december 1914 (nr 452), ändrad genom kungörelserna den

11 juli 1918 (nr 697) och den 4 maj 1923 (nr 107).

Enligt lagens 4 § straffas förseelse mot lagen med böter från och med tio

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

till och med tvåhundra kronor. Därest någon under tid, då han är ställd

under tilltal för sådan förseelse, fortsätter densamma, skall han för varje

gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen

äro stadgade.

Blekinge luns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sin förberörda

skrivelse anfört bland annat följande.

Ehuru det stora flertalet hingstägare ställde sig lagens föreskrifter till

efterrättelse, saknades tyvärr icke exempel på mindre nogräknade sådana,

som till stor skada för hästaveln men till egen vinning ej droge i betänkande

att överträda densamma. I hur stor omfattning detta skedde vore vanskligt

att avgöra, men det förhållande, att enbart inom ett härad i Blekinge län under

åren 1933—1934 tre överträdelser beivrats, tydde på att lagbrott ej vöre sällsynta.

Ett av dessa fall vore synnerligen flagrant i det vederbörande en hel

säsong använt en kasserad hingst. Lagen kunde överträdas utan nämnvärd

risk, då det dels vore svårt att framlägga fällande bevis och dels straffpåföljden

vore synnerligen ringa. De låga bötesbeloppen verkade endast som en ytterst

moderat beskattning av de inkomster lagöverträdarna beredde sig. Med hänsyn

till det anförda hemställdes, att hushållningssällskapens ombud måtte

ingå till Kungl. Majit med framställning örn avsevärd höjning av bötesstraffet

för förseelse mot ifrågavarande lag.

Hushållningssällskapens ombud hava framhållit i huvudsak följande.

Erfarenheterna rörande de ådömda bötesbeloppen för förseelse mot ifrågavarande

lag vore väsentligt olika inom skilda områden. Enligt flera ombuds

uttalanden hade några missförhållanden av i förvaltningsutskottets

nyssberörda skrivelse påtalad art ej förekommit, under det att andra ombud

vitsordat, att dylika missförhållanden gjort sig starkt gällande. Såväl

för den svenska hästaveln som för de hingstägare, som lojalt ställde sig gällande

föreskrifter till efterrättelse och mot drvga kostnader förskaffade sig

lämpliga avelsdjur, vore det av största vikt att mindervärdiga hingstar icke

komme till användning för avelsändamål. Då erfarenheten gåve viel handen,

att lagöverträdelser icke hörde till sällsyntheterna, vore åtgärder i syfte att

att motverka detta av behovet påkallade.

Utan tvivel verkade nu gällande straffsatser föga avskräckande på personer,

som mera tänkte på egen ekonomisk fördel än på att lojalt rätta sig

efter lagens föreskrifter, allra helst som vid fall av beivrande en lång följd av

överträdelser bedömdes såsom endast ett brott. I vad mån en höjning av

bötesbeloppen kunde leda till åsyftat resultat, vore svårt att på förhand bedöma

men ett försök borde dock göras att på denna väg komma till rätta

med de påtalade missförhållandena. För en höjning av bötessatsen i förevarande

lag talade även en jämförelse med lagen örn galtbesiktningstvång.

I det förra fallet rörde det sig örn djur av långt högre värde än i det senare,

varför en överträdelse av den förstnämnda lagen medförde en illojal förtjänst

av vida större mått än en överträdelse av den sistnämnda. Det vore då föga

lämpligt att samma straffsatser gällde enligt båda lagarna.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över framställningen från hushållningssällskapens

ombud tillstyrkt bifall till densamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9. 0

I förutberörda två motioner I: 184 och II: 235, vilka vörö likalydande, hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att 4 § lagen örn liingstbesiktningstvång

skulle erhålla följande lydelse: »Förseelse mot denna lag straffas med böter

från och med tvåhundrafemtio till och med ettusen kronor. Därest någon

under tid, då han är ställd under tilltal för sådan förseelse, densamma fortsätter,

skall han för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas

till de böter, som för förseelsen äro stadgade.»

Såsom stöd för denna hemställan har i huvudsak åberopats samma

skäl som i nyssnämnda framställningar från hushållningssällskapens ombud

och Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Över motionerna avgavs yttrande av lantbruksstyrelsen. Denna hemställde

örn åtgärder för tillgodoseende av motionernas syfte. I yttrandet anfördes

vidare:

Lantbruksstyrelsen kunde fullt ut dela den till stöd för motionerna anförda

motiveringen. Det vore tyvärr så, att flerstädes inom vårt land för betäckning

upplätes hingstar, vilka icke blivit i den ordning lagen löreskreve tilllåtna

såsom beskälare. I de fall, då överträdelse härutinnan bleve föremål

för domstolsbehandling, utdömdes i regel böter till det enligt lagen fastställda

lägsta beloppet 10 kronor. Detta belopp vore icke i ringaste mån ägnat att

avskräcka från fortsättande av den olagliga trafiken, och det syntes därför

välbetänkt, att de bötesstraff, vilka kunde utdömas enligt lagen örn hingstbesiktningstvång,

skärptes i sådan grad, att avsevärd ekonomisk risk komme

att föreligga vid överträdelse av lagens bestämmelser.

Jordbruksutskottet, till vilket motionerna remitterades, hemställde om skrivelse

till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Majit ville låta utreda frågan

om skärpning av straffen för överträdelse av ifrågavarande lag samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Utskottet

anförde ytterligare i huvudsak följande.

I likhet med motionärerna och lantbruksstyrelsen ansåge utskottet, att de

straff, som för närvarande utdömdes i fall av överträdelse av lagen örn hingstbesiktningstvång,

mången gång vore så låga, att de icke stöde i rimligt förhållande

till den förtjänst, ett olagligt begagnande av icke besiktigade hingstar

såsom beskällare lätteligen kunde inbringa, hn skärpning av förevarande

straffsats syntes därför påkallad. Härvid vore emellertid att erinra,

att en höjning av straffmaximum utöver 300 kronors böter måste innebära,

att förseelserna skulle sonas med dagsböter. Anlitande av dagsbotssystemet

skulle emellertid måhända medföra, alt där överträdelser bcginges av mindre

välsiluerade personer, dessa komme ali ådömas straff, som icke vore väsentligt

kännbarare än de nu stundom tillämpade. I anledning härav och med hänsyn

jämväl till andra föreliggande spörsmål, som borde beaktas, syntes frågan

kräva viss utredning. I varje lall ansåge sig utskottet icke böra förorda, att

riksdagen för sin del, innan Kungl. Majit närmare prövat frågan, beslutade

en ändring i lagen. Däremot funne utskottet goda skäl löreligga, afl riksdagen

hos Kungl. Majit begärde utredning i ämnet.

Riksdagen biföll såsom framgår av vad förut anförts utskottets hemställan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

kungl. Mcij:ts proposition nr 9.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de nu gällande straffbestämmelserna

för förseelse mot lagen om hingstbesiktningstvång i stor utsträckning

visat sig ineffektiva såsom medel att upprätthålla lagens föreskrifter. I likhet

med riksdagen finner jag därför en ändring av straffskalan påkallad.

Såsom jordbruksutskottet i sitt utlåtande framhållit kan enligt svensk rätt

maximum för direkta böter icke höjas över 300 kronor. En ytterligare skärpning

av bötesstraffet måste föranleda införandet av dagsböter i straffskalan.

Då i flertalet fall de som överträda ifrågavarande lag torde befinna sig i svaga

ekonomiska omständigheter, skulle emellertid, på sätt jämväl framgår av vad

jordbruksutskottet anfört, vid ett anlitande av dagsbotssystemet merendels

komma att ådömas så låg dagsbot att straffet icke bleve väsentligt kännbarare

än vad nu ofta är fallet, med mindre ett högt minimiantal dagsböter

fastställdes. Att stadga ett med hänsyn till det nu sagda tillräckligt högt sådant

minimum, t. ex. 50 dagsböter, lärer dock på grund av här avsedda förseelsers

art näppeligen kunna ifrågakomma. Under dessa förhållanden torde

upptagandet i straffskalan av dagsböter i förevarande fall icke vara att

förorda.

För ernående av en effektiv straffpåföljd torde andra möjligheter böra

övervägas. Det kan ifrågasättas att i straffskalan införa fängelse. Frihetsstraff

för överträdelse av förevarande lag torde emellertid icke böra tillämpas

annat än efter upprepad förseelse sedan straff mellankommit. Oavsett

att överhuvud taget användande av urbota straff för förseelser av detta slag

möter betänkligheter, skulle införandet därav följaktligen medföra den olägenheten,

att den strängare straffpåföljden icke bleve omedelbart avhållande.

En annan möjlighet kunde vara att höja bötesmaximum till 300 kronor

och samtidigt stadga, att överträdelse av lagen skall straffas för värjo

gång sådan överträdelse begås, oavsett örn åtal mellankommit. Med hänsyn

till det avsteg ett dylikt stadgande skulle innebära från eljest i svensk

straffrätt tillämpade regler, torde lämpligheten av detsamma dock kunna

ifragasättas. Det torde också kunna tänkas att förutom hingstägaren

straffa jämväl stoägaren, där denne använder till betäckning hingst, som

icke är besiktigad och godkänd. Även örn en dylik bestämmelse med

sannolikhet komme att i hög grad verka för författningsbudens upprätthållande,

skulle den emellertid å andra sidan medföra, att straffet icke

företrädesvis komme att drabba den som hade den största vinningen av förseelsen,

varjämte i många fall vid tillämpning av en sådan bestämmelse torde

uppstå bevisningssvårigheter. Ytterligare en utväg vore att införa en föreskrift

av innehåll, att hingst, som använts till betäckning utan att vara besiktigad

och godkänd, skall förklaras förverkad. En dylik påföljd torde dock

vara att anse alltför sträng i förhållande till förseelsens natur.

Lämpligare än de nu diskuterade utvägarna vore måhända att för förseelser

mot förevarande lag införa normerade böter sålunda att den felande

dömdes att böta exempelvis två gånger det belopp, som erhållits i språngavgift.

Därest detta belopp icke skulle kunna fastställas, torde i lagen kunna

fixeras ett belopp, t. ex. 50 kronor, som under sådana förhållanden skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 9.

7

anses såsom språngavgift för varje gång hingsten använts. För de fall att

hingsten ställts till förfogande kostnadsfritt, finge den vanliga bötesskalan

användas. Om än detta system kan anses äga vissa företräden framför de

tidigare avhandlade möjligheterna, synes det dock, som skulle en enklare

lösning av det föreliggande spörsmålet vara att föredraga.

Efter övervägande av frågan har jag stannat för att förorda allenast sådan

jämkning av nuvarande straffbestämmelser, att bötesbeloppets maximum

höjes till 300 kronor samt dess minimum fastställes så högt, att dess utkrävande

blir för vederbörande något så när kännbart. I detta syfte föreslår jag

ett lägsta bötesbelopp av 100 kronor. Föreligga synnerligen förmildrande

omständigheter torde dock böra finnas möjlighet att sänka bötesstraffet till

25 kronor. Det synes finnas anledning antaga, att en lagändring av denna

innebörd skall visa sig tillräcklig att råda bot på nu rådande missförhållande.

Jag förutsätter givetvis bibehållande av nuvarande stadgande, enligt vilket

den, som under tid då han är åtalad för förseelse som här avses fortsätter

densamma, skall för varje gång stämning därför delgives fällas till särskilt

ansvar. I överensstämmelse med vad nu förordats har inom jordbruksdepartementet

uppgjorts förslag till lag angående ändrad lydelse av i § lagen den

23 december 1914 (nr 451) om hingstbesiktningstvång.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att antaga omförmälda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:37 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 1914 a1 i texten
  2. JoU 1936:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 23 december 1914 s. 5 i texten