Med förslag till ändrad lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen
1936-02-28 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:98, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 98.
1
Nr 98.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen; given
Stockholms slott den 28 februari 1936.
Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.
Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
härvid fogat förslag till ändrad lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen.
Under Hans Maj:ts
Mili allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Bihang lill riksdagens protokoll WHO.
t sami.
Nr 98.
1
2
Kungl■ Muj:ts proposition nr 98.
Försl a g
till
ändrad lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen.
§ 20.
Mål, vilka behandlas i särskild i kriminallag för krigsmakten föreskriven
ordning, skola, där de dragas under Konungens prövning, uti högsta domstolen
företagas och avgöras. Tvenne militärpersoner av högre grad, dem
Konungen härtill utser och förordnar, böra, där ej Konungen och riksdagen,
i den ordning 87 § 1 mom. stadgar, annorlunda besluta, med domare jäv och
ansvar, och utan särskilt arvode, sådana mål i högsta domstolen övervara
och däröver rösta; dock må domarenas antal icke överstiga åtta.
§ 96.
Varje lagtima riksdag skall förordna två för lagkunskap och utmärkt
redlighet kända män, den ene såsom justitieombudsman och den andre såsom
militieombudsman, att i egenskap av riksdagens ombud, efter den instruktion
riksdagen för vardera utfärdat, hava tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad, militieombudsmannen i vad de skola tillämpas i mål,
vilka behandlas i särskild i kriminallag för krigsmakten föreskriven ordning,
samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel och justitieombudsmannen i vad de eljest skola vid domstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän tillämpas, ävensom att enligt den fördelning
nu är sagd vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala deni,
som uti sina ämbetens utövning av väld, mannamån eller annan orsak någon
olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen fullgöra.
Ombudsmännen vare i all måtto underkastade samma ansvar och
plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.
§ ioi.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flere funnes hava av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon, emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat
eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten
eller en eller flere av dess ledamöter funnes hava vid prövning av besvärsmål
låtit sådant förhållande komma sig till last, vare justitieombudsmannen
eller, om målet är behandlat i särskild i kriminallag för krigsmakten
föreskriven ordning, militieombudsmannen pliktig, ävensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag
befordra.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Cheien för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn
vissa ändringar i regeringsformen. Föredraganden anför:
»I vissa grundlagsparagrafer meddelas bestämmelser vilka ha avseende
å den militära jurisdiktionen. Enligt § 20 regeringsformen skola mål som
från krigsdomstolarna dragas under Konungens prövning företagas och avgöras
i högsta domstolen. I andra punkten av samma paragraf är stadgat,
att tvenne militärpersoner av högre grad, dem Konungen härtill utser och
förordnar, böra med domare jäv och ansvar, och utan särskilt arvode, sådana
mål i högsta domstolen övervara och däröver rösta. Enligt § 96 regeringsformen
skall militieombudsmannen hava tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad i vad de skola tillämpas vid krigsdomstolarna. I
§ 101 regeringsformen omnämnes riksrättsåtal mot ledamot av högsta domstolen
för fel i domarämbetets utövning med avseende å mål som från krigsdomstol
kommit under högsta domstolens prövning. I § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen
är stadgat, att åtal jämlikt § 4 mom. 14 mot någon
som lyder under strafflagen för krigsmakten skall tillhöra krigsdomstols
upptagande.
Sedan 1932 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit örn utredning
och förslag rörande överflyttning å de allmänna domstolarna av mål som
höra till krigsdomstolarnas upptagande, gjordes denna fråga till föremål
för utredning inom justitiedepartementet, och lagförslag i ämnet förelädes
liksdagen år 1933 genom proposition (nr 223). Frågan förföll emellertid, sedan
riksdagens kamrar stannat i olika beslut vid propositionens behandling.
Samtidigt med nämnda förslag framlades genom proposition (nr 226) förslag
till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen. I denna paragraf skulle
enligt förslaget allenast kvarstå bestämmelsen att mål som från krigsdomstolarna
dragas under Konungens prövning skola uti högsta domstolen företagas
och avgöras, medan däremot bestämmelsen om militära ledamöter i
högsta domstolen helt skulle utgå ur paragrafen. Även denna fråga förföll
i följd av skiljaktiga beslut i kamrarna.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 9S.
Under beredningen och riksdagsbehandlingen av propositionen angående
krigsdomstolarna gjordes skilda meningar gällande rörande innebörden av
de grundlagsparagrafer i vilka krigsdomstolarna omnämnas. Medan propositionen
byggde på den uppfattningen att krigsdomstolarna icke genom de
ifrågavarande grundlagsstadgandena erhållit en sådan konstitutionell ställning
att deras avskaffande förutsatte ändring i dessa stadganden, hävdades
en motsatt mening bland annat i vissa från myndigheterna inkomna remissyttranden
samt i en i första kammaren väckt motion (nr 311). Beträffande
dessa spörsmål torde här kunna hänvisas till de särskilda undersökningar
som finnas återgivna i bilagor till 1933 års proposition och den nämnda motionen.
Även ur en annan synpunkt väckte förslaget gensagor, grundade på förhållandet
till de ifrågavarande grundlagsstadgandena. Förslaget begagnade termen
krigsdomstol såsom en beteckning icke blott för de särskilda domstolai
som enligt förslaget skulle bibehållas (särskild krigsrätt och fältkrigsrätter),
utan även för allmänna domstolar när dessa hade att enligt förslaget handlägga
militära mål. Lagrådet fann vid granskning av förslaget denna anordning
vara ägnad att föranleda tveksamhet i fråga örn innebörden aA
de grundlagsstadganden i vilka uttrycket krigsdomstol jämväl förekomme.
Meningen vore, yttrade lagrådet, att den nya terminologien skulle återverka
på grundlagens tolkning sålunda att med uttrycket krigsdomstol i grundlagen
skulle vara att förstå domstol av vad slag som helst, allmän eller särskild,
såframt och såvitt den utövade jurisdiktion i mal som tidigaie hört
under krigsdomstol. Huruvida detta förslagets syfte skulle genom dess lagfästande
förverkligas kunde emellertid enligt lagrådets mening pa goda grunder
vara tvivel underkastat.
Den 15 februari 1934 tillkallades sakkunniga — professorn C. A. Reuterskiöld,
talmannen i riksdagens andra kammare, ombudsmannen Aug. Sävström
och filosofie doktorn Sigurd Hansson — att inom justitiedepartementet
verkställa utredning av frågan örn sådana ändringar i grundlagarna att
spörsmålet örn krigsdomstolarnas avskaffande kunde lösas oberoende av bestämmelser
i grundlag örn jurisdiktionen i militära mål.
Till fullgörande av uppdraget avlämnade de sakkunniga med skrivelse den
25 maj 1934 förslag till ändrad lydelse av här förut angivna grundlagsparagrafer.
T skrivelsen anfördes bland annat: De sakkunniga hade icke anledning att
närmare utreda eller framlägga någon åsikt i den omtvistade grundlagstolkningsfrågan.
Deras uppgift vore att föreslå sådana ändringar i grundlagarna,
att en reform med avseende å den militära jurisdiktionen, även innefattande
krigsdomstolarnas avskaffande, skulle kunna ske utan att från något håll
grundlagsändring därför rimligen skulle kunna ifragasättas. De sakkunniga
ville i detta sammanhang endast uttala sin uppfattning, att dylika grundlagsändringar
icke kunde anses vara förenade med konstitutionella betänkligheter.
Det syntes tvärtom varken erforderligt eller lämpligt att regleringen
av den militära jurisdiktionen i de lägre instanserna skulle hava grundlags
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 98. 0
helgd; grundlagsstiftarna torde ej heller hava avsett en sådan reglering i
grundlagarna såsom något självändamål. — Enligt sitt begränsade uppdrag
hade de sakkunniga upprättat grundlagsändringsförslag, som icke på någon
punkt innebure materiell ändring i gällande rätt.
Förslaget innebär i fråga om samtliga de ifrågavarande paragraferna, att
termen krigsdomstol uteslutes samt ersättes med uttryck som hänföra sig till
det i § 87 regeringsformen förekommande begreppet kriminallag för krigsmakten,
vari såsom de sakkunniga anmärka även inbegripes processlagstiftningen
med avseende å mål som skola bedömas enligt sådan lag. Mal från
krigsdomstolarna lia sålunda betecknats såsom ''mål vilka behandlas i särskild
i kriminallag för krigsmakten föreskriven ordning’.
Bestämmelsen i § 20 regeringsformen om militära ledamöters medverkan
i högsta domstolen skall enligt de sakkunnigas förslag kvarstå, dock med
tillägg av innebörd att bestämmelsen skulle kunna upphävas, örn Konung
och riksdag så besluta i den i § 87 första stycket stadgade ordning. De sakkunniga
framliöllo att en viss analogi till vad sålunda föreslagits funnes i
§ 80 regeringsformen. Därjämte anfördes: 1 och med att begreppet krigsdomstolar
utginge ur § 20 skulle väl denna paragraf ej lägga hinder i vägen
för krigsdomstolarnas avskaffande eller det militära inslagets borttagande
från desamma, även örn de militära ledamöterna i högsta domstolen bibehölles.
Men de sakkunniga hade förmodat det ingå i deras uppdrag att möjliggöra
att utan grundlagsändring avskaffa det militära inslaget i den militära
jurisdiktionen beträffande alla instanser samtidigt. En annan väg att
nå ifrågavarande syfte vore att i § 20 föreskrivna, att därest Konungen och
riksdagen så beslöte, militära ledamöter skulle finnas i högsta domstolen.
En sådan lösning kunde väl formellt synas vara att föredraga men medförde
olägenheten att för bibehållande av nuvarande ordning i materiellt hänseende
särskilda lagstiftningsåtgärder skulle behöva tillgripas.
Då de förutnämnda grundlagsstadgandena skrevos eller erhöllo sin nu- Departement»
. . , . , .- n___i2_ j ____ chefen.
varande lydelse, voro krigsdomstolarna en institution vars fortbestånd näppeligen
ifrågasattes. Detta förhållande kom att återspeglas i paragrafernas avfattning.
Vad i det föregående sagts visar, att krigsdomstolarnas omnämnande
i grundlagen innebär vissa svårigheter för genomförandet av en reform
på den militära jurisdiktionens område, även om reformen endast avser avskaffande
av vissa slag av krigsdomstolar. Dessa svårigheter kunna, såsom
av de sakkunnigas förslag framgår, undvikas genom sådan ändring i grundlagsstadgandena
att beteckningen lör militära mal i §§ 20, 9b och 101 legeringsformen
samt forumbestämmelsen i § 5 morn. 10 tryckfrihetsförordningen
anknytas till § 87 regeringsformen i stället för såsom nu till de processuella
anordningarna, krigsdomstolarna. Då en sådan åtgärd icke innebär
någon materiell ändring i gällande rätt, lärer binder icke möta mot dess
genomförande redan nu, ehuru förslag till revision av lagstiftningen rörande
det militära rättegångsväsendet icke samtidigt framlägges. Däremot skulle
genom grundlagsändringens antagande av innevarande och nästkommande
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 98.
års riksdagar den fördelen vinnas, att en reform av krigslagstiftningen kunde
genomföras så snart utredningen därom blivit slutförd.
De sakkunnigas förslag har, såvitt angår § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen,
beaktats vid en inom justitiedepartementet verkställd utredning angående
tryckfrihetsprocessens ombildning, vid vilken utredning förslag utarbetats
till ändrad lydelse av, bland annat, § 5 tryckfrihetsförordningen.
Då jag har för avsikt att upptaga nämnda spörsmål till behandling i annat
sammanhang, torde jag nu få inskränka mig till de förut berörda paragraferna
i regeringsformen.
I viss mån fristående är frågan om ändring i andra punkten av § 20 regeringsformen
angående högsta domstolens sammansättning vid behandling
av militära mål. Det har tidigare ifrågasatts att borttaga denna bestämmelse
oberoende av en samtidig allmän reformering av det militära rättegångsväsendet.
Ett motionsvis väckt förslag i denna riktning vid 1920 års riksdag
tillstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 48) men avslogs av riksdagen.
För denna utgång torde sambandet med den vid samma riksdag till
utredning hänskjutna fragan örn krigsdomstolarnas avskaffande ha varit
avgörande. Uppfattningen att ifrågavarande organisationsändring bör ske
i samband med krigsdomstolsreformen har tydligen även varit bestämmande
vid behandlingen i riksdagen år 1933 av den förut nämnda propositionen
nr 226. Den utväg de sakkunniga nu föreslagit för att möjliggöra borttagande
av det militära inslaget samtidigt i högsta domstolen och i de lägre instanserna
synes ändamålsenlig.
På grund av vad jag sålunda anfört har jag låtit, i anslutning till de sakkunnigas
förslag, inom justitiedepartementet upprätta förslag till ändrad lydelse
av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen.»
Föredraganden hemställer, att ifrågavarande förslag måtte föreläggas riksdagen
till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
360973
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 20, 96 och 101 regeringsformen. a1 i texten