Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
1937-02-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:106, Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 106.
1
Nr 106.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus; given
Stockholms slott den 12 februari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående tillägg till lagen den 22 juni
1928 (nr .302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Under Hans Maj:ts
Min aliernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang lill riksdagens protokoll 19117,
1 sami.
Nr 100.
t
2
Kungl. Maj.ts proposition m 106.
Förslag
till
Lag
angående tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus.
Härigenom förordnas, att i lagen den 22 juni 1928 om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus skall införas en ny paragraf, betecknad 2 a §,
av följande lydelse:
2 a §.
Denna lag äger icke tillämpning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Fråga har väckts rörande ändring av lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Jag anhåller nu att få
anmäla detta ärende.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 2 § 1 mom. lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
— i det följande benämnd sjukhuslagen — anses sjukhus vara drivet av
landsting eller kommun, därest landstinget eller kommunen eller sammanslutning,
vari landsting eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i
sista hand ansvarar för driftkostnaden.
I 2 mom. av samma paragraf föreskrives, bland annat, att med sjukhus i
lagen förstås sjukvårdsanstalt, som drives av landsting eller kommun och
som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt eller lyder under militär myndighet.
Bland övergångsbestämmelserna till sjukhuslagen, som trädde i kraft den
1 januari 1929, finnes upptaget följande stadgande, betecknat såsom 24 §:
De särskilda, mot denna lag stridande bestämmelser, som före den 1 januari
1929 blivit av Konungen eller med Konungens bemyndigande utfärdade
för vissa sjukhus, så ock bemyndigande, som nyss sagts, skola fortfarande
vara gällande, och må beträffande de ämnen, som nämnda bestämmelser
avse, i hittills gällande ordning för sagda sjukhus meddelas de föreskrifter,
som må finnas lämpliga, Konungen obetaget att återkalla eller inskränka
meddelat bemyndigande.
För närvarande finnas reglementen nied innehåll, som i vissa hänseenden
icke överensstämmer med stadgandena i sjukhuslagen, utfärdade med stöd
av bestämmelserna i nyssnämnda 24 § för ett antal sjukvårdsanstalter, bland
andra serafimerlasarettet. Gällande reglemente för denna sjukvårdsanstalt
är utfärdat den 16 september 1932.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 100.
Beträffande sjukvårdsanstalter, varom stadgas i sjukhuslagen, har Kungl.
Maj:t meddelat närmare bestämmelser i stadgan den 22 juni 1928 (nr 303)
angående lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter (sjukhusstadga).
På förslag av Kungl. Majit (proposition nr 232) beslöt 1930 års riksdag
(skrivelse nr 386), att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle
uppföras å det så kallade Norrbackaområdet, vilket genom beslut av 1927
års riksdag upplåtits för ändamålet.
Den 1 november 1935 har Kungl. Majit fastställt instruktion för direktionen
för karolinska sjukhuset, avsedd att reglera direktionens verksamhet under
den tid, då sjukhuset ännu icke tagits i bruk.
Efter framställning av Kungl. Majit (proposition nr 171) beslöt 1936 års
riksdag (skrivelse nr 214), att staten — enligt avtal, som i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 6 mars 1936 angivna grunder kunde
komma att träffas mellan Kungl. Majit och direktionen över serafimerlasarettet
— skulle från och med den 1 juli 1937 övertaga lasarettets drift. Vidare
beslöts, under förutsättning härav, att från och med samma dag lasarettet
och karolinska sjukhuset skulle stå under gemensam förvaltning av
direktionen för sistnämnda sjukhus.
Direktionens för karolinska sjukhuset framställning.
I skrivelse till Kungl. Majit den 15 januari 1937 har direktionen för karolinska
sjukhuset anfört, att direktionen, som vidtagit åtgärder för utarbetande
av erforderliga reglementariska bestämmelser för karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, därvid funnit, att sjukhuslagen måste anses tillämplig
å de båda sjukhusen på grund av innehållet i gällande avtal rörande desamma
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
Beträffande nämnda avtal har direktionen anfört:
I fråga om karolinska sjukhuset har emellan staten samt staden och landstinget
ingåtts i allt väsentligt likalydande avtal, vilka finnas återgivna i propositionen
nr 132 till 1931 års riksdag (s. 15 ff.). Enligt dessa avtal skola
staden och landstinget, som tillförsäkrats dispositionsrätt till 315 respektive
110 vårdplatser för sjuka från staden respektive länet, erlägga förutom platskostnadsavgift
— motsvarande annuitet å stadens och landstingets i form av
lån till sjukhusets uppförande lämnade bidrag — jämväl bidrag till kostnaderna
för sjukhusets drift. I detta avseende föreskrives i avtalen följande:
''Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad
som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock
nied iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga
vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl Maj:ts proposition nr 106.
sig till godo vad som kail liava crlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden
respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges
av staten.’
Anmärkas bör, att enligt avtalen storleken av Iegosängsavgifterna för sjuka
från staden och länet bestämmes av staden respektive länet.
Beträffande serafimerlasarettet gälla avtal, som direktionen över lasarettet
ingått år 1927 med Stockholms stad samt är 1929 med Stockholms läns
landsting. Avtalen finnas intagna i de av särskilda sakkunniga år 1935
avgivna betänkandena rörande lasarettets ekonomi samt rörande lasarettets
ställning och verksamhet (statens offentliga utredningar 1936: 1 s. 49 ff.).
Enligt avtalet med Stockholms stad disponerar staden allt framgent 200
sängar å lasarettet. Enligt avtalet med landstinget skola för så beskaffade
sjuka från länet, att de enligt de för sjukas mottagande å lasarettet gällande
allmänna regler få därstädes vinna inträde, tillhandahållas å lasarettet i mån
av behov minst 100 sängar förutom vissa frisängar. Enligt avtalen skola
staden och landstinget efter vissa i avtalen närmare angivna, delvis olika
grunder erlägga staden 62 % och landstinget Q31/? °/o av skillnaden mellan
den verkliga kostnaden för sjuka från staden respektive länet och influtna
vårdavgifter. Dessa avtal skola fortfarande gälla sedan staten övertagit lasarettets
drift.
Direktionen har därefter anfört, att, då på grund av förutnämnda avtal
staden och landstinget till viss kvotdel i sista hand svarade för kostnaderna
för driften av de båda sjukhusen — bidragen i fråga örn karolinska sjukhuset
vore dock maximerade — såväl sjukhuslagen som den därtill anslutna
sjukhusstadgan vore tillämpliga å de två sjukhusen.
Direktionen har erinrat örn att de avvikelser från de i sjukhuslagen och
sjukhusstadgan meddelade bestämmelserna, som innefattades i gällande reglemente
för serafimerlasarettet, huvudsakligen vore betingade av lasarettets
karaktär av särskild stiftelse och av undervisningssjukhus. Direktionen har
vidare yttrat:
Sjukhuslagen och sjukhusstadgan äro skrivna nied tanke främst på landstingens
och kommunernas sjukvårdsinrättningar och förutsätta andra organisationsformer
än dem, som ifrågakomma inom statsförvaltningen. Författningarna
innehålla vidare bestämmelser i fråga örn läkarnas och den övriga
sjukhuspersonalens anställningsförhållanden, som beträffande statliga
institutioner regleras i avlöningsförfattningarna. De bestämmelser, som erfordras
för ordnande av verksamheten vid ifrågavarande två sjukhus, komma
därför i de flesta hänseenden att avvika från det system, som utformats
genom sjukhuslagen och sjukhusstadgan. Direktionen har funnit mest ändamålsenligt
att i särskilda reglementen intaga fullständiga bestämmelser örn
de båda sjukhusens organisation och verksamhet.
Erinras må, att de militära sjukhusen enligt 2 § 2 morn. undantagits från
lagens tillämplighetsområde. Det har nämligen ansetts, att reglering av de
militära sjukhusen tillkommer Kungl. Maj:t utan särskilt bemyndigande (se
Ihop. 101/1928 s. 45). I detta sammanhang må påpekas, att karolinska .sjukhuset
skall inrymma garnisonsavdelningar, vilka skola ersätta det nuvarande
garnisonssjukhuset i Stockholm.
Jämväl i fråga örn karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, där verksamheten
kommer att bedrivas i statens regi, torde det ankomma på Kungl.
Maj:t att liksom för andra statsinstitutioner utfärda nödiga föreskrifter.
För all bestämmelserna i sjukhuslagen ej skola utgöra hinder härför sy
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 106.
lias ifrågavarande sjukhus uttryckligen böra undantagas från lagens tillämpningsområde.
Direktionen Ilar hemställt örn ändring av sjukhuslagen i sådant syfte. Enligt
ett vid direktionens skrivelse fogat lagutkast skulle till 2 § 1 moni. i lagen
läggas ett nytt stycke av följande lydelse:
»Föreskrifterna i denna lag äga icke tillämpning å karolinska sjukhuset
eller å serafimerlasarettet.»
Yttrande över direktionens framställning.
Direktionens framställning Ilar remitterats till medicinalstyrelsen, sorn i
utlåtande den 30 januari 1937 anfört:
Visserligen hava av vederbörande skill framhållits, som torde motivera en
viss särställning för karolinska sjukhuset i dess tillämnade egenskap av undervisningssjukhus.
Emellertid haller styrelsen före, att detta syftemål bör kunna ernås icke
nödvändigtvis genom lagändring utan genom utfärdande av särbestämmelser
i likhet med vad som skett beträffande bland annat serafimerlasarettet och
akademiska sjukhuset i Uppsala.
Departementschefen.
Från och med den 1 juli 1937 skall staten övertaga driften av serafimerlasarettet.
Omkring den 1 därpå följande oktober beräknas sjukvård kunna
börja i viss omfattning meddelas vid karolinska sjukhuset, som ävenledes
skall drivas av staten.
Såväl Stockholms stad som Stockholms läns landsting skola enligt gällande
avtal lämna bidrag till driften av de båda sjukvårdsanstalterna under
sådana villkor, att — såsom direktionen i sin framställning till Kungl. Maj:t
anfört — staden och landstinget kunna sägas till viss kvotdel i sista hand
ansvara för sjukvårdsanstalternas driftkostnader. Då sådant förhållande
beträffande ansvaret för nämnda kostnader föreligger, skall emellertid jämlikt
2 § 1 mom. sjukhuslagen anses, att anstalten drives även av staden och
landstinget. Å sådan anstalt äro sjukhuslagen och den därtill anslutna sjukhusstadgan
tillämpliga.
På sätt direktionen framhållit föranleder karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
karaktär av statssjukhus därtill, att för dem böra gälla bestämmelser,
vilka i åtskilliga hänseenden avvika från de i sjukhuslagen och
sjukhusstadgan meddelade.
Vissa sådana särbestämmelser gälla redan nu för serafimerlasarettet.
Dess reglemente har utfärdats jämlikt föreskrifterna i 24 § sjukhuslagen,
vari medgivits, att de särskilda, mot lagen stridande bestämmelser, som före
den 1 januari 1929 utfärdats för vissa sjukhus, skulle gälla jämväl efter lagens
ikraftträdande samt att beträffande de ämnen, som nämnda bestämmelser
avsåge, i förut stadgad ordning skulle för sagda sjukhus få meddelas
de föreskrifter, som kunde finnas lämpliga. Möjlighet att beträffande
karolinska sjukhuset, för vilket särbestämmelser icke funnos utfärdade den
Kungl. Maj.ts proposition nr 106.
7
1 januari 1929, meddela stadganden, som strida mot innehållet i sjukhuslagen
och sjukhusstadgan, förefinnes däremot icke utan ändring av gällande
rätt. Sistnämnda förhållande synes hava blivit förbisett av medicinalstyrelsen,
som visserligen vitsordat, att skäl förefunnes, vilka motiverade en
viss särställning för karolinska sjukhuset i dess tillämnade egenskap av undervisningssjukhus,
men som samtidigt förklarat, att detta syftemål borde
kunna ernås icke nödvändigtvis genom lagändring utan genom utfärdande
av särbestämmelser i likhet med vad som skett beträffande bland annat serafimerlasarettet.
Av vad sålunda anförts framgår, att ett stadgande bör införas i sjukhuslagen,
att densamma icke äger tillämpning å karolinska sjukhuset. Förhållandena
kunna väntas bliva sådana, att i fråga örn serafimerlasarettet mot
sjukhuslagen stridande bestämmelser kunna behöva utfärdas i ämne, som
icke varit avsett i de för nämnda sjukhus vid sjukhuslagens ikraftträdande
gällande särbestämmelserna. Med hänsyn härtill synes det erforderligt att,
ehuru sjukhuslagen på grund av bestämmelserna i 24 § redan nu i viss utsträckning
icke gäller för serafimerlasarettet, helt undantaga jämväl nämnda
sjukhus från lagens tillämpning. De föreslagna undantagen synas lämpligen
kunna införas i en ny paragraf med placering närmast efter 2 § i lagen.
I förevarande sammanhang är, såsom framgår av det föregående, fråga
allenast örn att bereda Kungl. Majit möjlighet att för karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet meddela bestämmelser, som i vissa hänseenden avvika
från sjukhuslagens och sjukhusstadgans föreskrifter. Däremot upptages
icke spörsmålet rörande innehållet i de bestämmelser, som skola utfärdas
för de båda sjukhusen, till närmare behandling. Direktionen har vidtagit
åtgärder för utarbetande av sådana bestämmelser, och beslut av Kungl.
Majit i ämnet torde böra fattas före den 1 juli 1937, då staten skall övertaga
serafimerlasarettets drift.
Vid sistnämnda tidpunkt synes den nu föreslagna lagen böra träda i kraft.
Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till lag angående
tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus måtte genom proposition föreläggas riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hertil Wirseen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.