Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit

1937-02-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:113, Med förslag till förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

1

Nr 113.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven

skatt å motorsprit; given Stockholms slott den 12

februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet

av föreskriven skatt å motorsprit.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Förslag

till

förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven

skatt å motorsprit.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 7 juni

1934 (nr 231) stadgats rörande ikraftträdandet av den i 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit enligt

paragrafens lydelse i förordningen den 29 april 1932 (nr 86) föreskrivna

skatten å motorsprit — att bestämmelserna örn sistnämnda skatt skola träda

i kraft den 1 juli 1940.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 113.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronpfinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit, sådant nämnda författningsrum lyder enligt förordning

den 29 april 1932 (nr 86), skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex

öre för Uter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades vid

1924 års riksdag, har emellertid hittills icke vunnit tillämpning, enär genom

upprepade beslut successivt medgivits uppskov med skattens ikraftträdande.

Det senaste uppskovet har lämnats genom förordning den 7 juni 1934 (nr 231)

och gäller för tiden till den 1 juli 1937. Jag anhåller nu att få till behandling

upptaga fråga örn ytterligare uppskov med skattens ikraftträdande. Det torde

därvid vara lämpligt att till en början något närmare redogöra för statsmakternas

tidigare behandling av denna skattefråga.

I syfte att bereda tillgång till medel för vägväsendets behov föreslog Kungl.

Maj:t i proposition nr 206 till 1924 års riksdag bland annat, att särskild skatt

skulle uttagas å bensin. Under erinran om vissa i proposition nr 193 till

samma års riksdag föreslagna åtgärder, åsyftande att genom ändring av försäljningsbestämmelserna

för motorsprit främja användningen av sulfitsprit

till motorbränsle, anförde föredragande departementschefen att med den

ställning, statsmakterna intagit till sulfitspritfrågan, det icke syntes kunna

ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitsprit, avsedd för sådan användning.

Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande nr 41, att på grund

av de lättnader i villkoren för försäljning av motorsprit, som föreslagits i sistnämnda

proposition och som blivit av utskottet förordade, större möjlighet

vunnits för att motorspriten skulle komma att mera allmänt vinna avsättning

för motordrift. I den mån så bleve förhållandet, komme en skatt, som

drabbade enbart bensinen, icke längre att utgöra en rättvis grund för skattefördelningen.

Utskottet föreslog därför, att den särskilda skatten skulle

omfatta jämväl motorsprit. Flera skäl talade dock för att till en början befria

spriten från skattens utgörande. I detta hänseende erinrade utskottet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

3

om betydelsen av att äga tillgång till ett inhemskt motorbränsle. Det finge

anses förenligt med en klok ekonomi att. i den mån så kunde ske utan större

uppoffringar från det allmännas sida, de redan befintliga sulfitspritfabrikerna

bereddes möjlighet att i större utsträckning än dittills framställa sprit för

automobildrift. En nödvändig förutsättning för att motorspriten skulle kunna

med framgång konkurrera med bensinen syntes vara, att ett stöd gåves åt

sulfitspritindustrien under den tid, då motorspriten inarbetades å marknaden,

vilket stöd borde lämnas i form av tillfällig skattebefrielse. I den mån

berörda syfte vunnes och förty förutsättningarna för den medgivna befrielsen

icke längre förefunnes, borde densamma upphöra. Därest åter det skulle

framgå, att motorspriten trots skattebefrielsen saknade möjlighet att upptaga

tävling med det utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att

bibehålla undantagsbestämmelsen. — I enlighet med utskottets förslag beslöt

riksdagen, att beskattningen av motorspriten skulle träda i tillämpning först

fem år efter det bensinskatten införts, eller från och med den 1 juli 1929.

Skattesatsen för bensin och motorsprit fastställdes till 5 öre per liter. Förordning

i ämnet utfärdades den 23 maj 1924 (nr 126).

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t höjning

av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre per liter. Den höjda skatten

å bensin var avsedd att uttagas från och med den 1 juli 1927. Beträffande

skatten å motorsprit anförde dåvarande departementschefen, att den

ifrågasatta höjningen borde omfatta jämväl motorspriten. Med hänsyn till

de skäl, som legat till grund för statsmakternas ställning till frågan om motorspritens

beskattning, och då det tillfälliga stöd, som ansetts böra lämnas

sulfitspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt, fann departementschefen

höjningen av bensinskatten dock icke utgöra tillräcklig grund för en begränsning

av skattefriheten för motorsprit. Det föreslogs således icke någon ändring

i den år 1924 för motorspriten medgivna skattefriheten. Riksdagen antog

Kungl. Majrts förslag, och i överensstämmelse härmed utfärdades förordning

den 3 juni 1927 (nr 190), enligt vilken skatten å bensin från och med

den 1 juli 1927 och skatten å motorsprit från och med den 1 juli 1929 skulle

utgå med 6 öre för liter.

I proposition nr 110 till 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

till ny förordning örn skatt å bensin och motorsprit. Enligt förslaget skulle

skatten för såväl bensin som motorsprit fortfarande utgöra 6 öre för liter.

I fråga om motorspriten föreslogs emellertid, att den tidigare medgivna

skattefriheten skulle utsträckas att gälla intill den 1 juli 1934. Departementschefen

anförde, hurusom riksdagen vid bestämmandet av skattskyldighetens

inträde till den 1 juli 1929 syntes hava utgått från att motorspriten dessförinnan

skulle hinna bliva inarbetad å marknaden samt att bensinen skulle

komma att fördyras. Bland annat genom anförande av siffror för bensinpris

samt tillverkningskostnader för motorsprit påvisade departementschefen, att

utvecklingen emellertid blivit en annan. Med hänsyn därtill kunde det visserligen

synas, som örn man genom att endast tills vidare bibehålla skattefriheten

för motorsprit icke skulle giva sulfitspritindustrien tillriickligt stöd för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

uppehållandet av tillverkningen och att följaktligen, med hänsyn till värdet

för landet att äga tillgång till ett inhemskt motorbränsle, möjligen skulle kunna

ifrågasättas att upphäva bestämmelsen om skatt å motorsprit. Emellertid

erinrade departementschefen om att de höga belopp, med vilka kapitalränta

och avskrivning å fabrikernas anläggningskostnader inginge i prisberäkningen

för sulfitsprit, icke behövde beräknas för flertalet fabriker, därest

fråga vore om uppehållande eller nedläggande av driften, samt därom att

fabrikerna vid försäljning av spriten för andra ändamål än motordrift kunde

räkna med avsevärt högre pris. Man vore även berättigad att hysa den förhoppningen,

att genom lättbentylens företräde framför enbart bensin efterfrågan

å motorspriten skulle komma att ökas. Vid angivna förhållanden och

då dessutom icke vöre uteslutet, att bensinpriset framdeles ånyo bomme att

stiga, finge det antagas, att sulfitfabrikerna komme att uppehålla tillverkningen

av motorsprit, därest tidpunkten för inträde av skattskyldighet för

motorsprit framflyttades ytterligare fem år eller till den 1 juli 1934. —- Bevillningsutskottet

uttalade i sitt betänkande nr 11, att skäl talade för en utsträckning

av tiden för skattebefrielse. Till följd av de avsevärda prisförändringar,

bensinen under femårsperioden undergått, hade icke någon säker

uppfattning kunnat vinnas rörande motorspritens möjlighet att i framtiden

erbjuda konkurrens med bensinen. På grund av att tidskrävande förberedelser

måst göras, innan tillverkningen och försäljningen av motorsprit kunnat

påbörjas, samt till följd av inträffad långvarig arbetsinställelse hade den

tillmätta tidsfristen för skattebefrielsen icke kunnat fullt utnyttjas. Utskottet

ansåg emellertid tiden för den fortsatta skattebefrielsen böra begränsas till

tre år. För att vinna en mjukare övergång borde skatten under de två första

åren den utginge påföras med allenast hälften av bensinskattens belopp eller

med 3 öre. Riksdagens kamrar stannade emellertid vid olika beslut, varför

ärendet blev föremål för sammanjämkning. Riksdagens beslut innebar, att

skattebefrielsen för motorsprit skulle gälla under fyra år eller till den 1 juli

1933 samt att skatten å dylik sprit därefter skulle utgå med 3 öre för liter

intill den 1 juli 1934. Den av riksdagen antagna förordningen utfärdades

den 3 maj 1929 (nr 62).

I anledning av väckta motioner beslöt 1931 års riksdag, att en tilläggsskatt

å bensin skulle utgå för liden till och med den 30 juni 1933 med 2 öre för liter.

Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande i ämnet, att då skatteplikt för

motorsprit inträdde först efter nämnda tidpunkt, det ej vore erforderligt att

för det dåvarande fatta ståndpunkt till frågan om höjning av skatten å motorsprit.

I proposition nr 174 till 1932 års riksdag framlades bland annat förslag

till ytterligare höjning av bensinskatten. Beträffande motorspriten erinrade

departementschefen örn bevillningsutskottets nyssnämnda uttalande samt anförde,

alt det syntes mest lämpligt, att frågan om beskattningen av motorsprit

upptoges till förnyad behandling först vid 1933 års riksdag. I sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 32 föreslog bevillningsutskottet en skattesats

av 10 öre för bensin och 6 öre för motorsprit. Med anledning av väckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113-

motion om definitivt upphävande av skatten å motorsprit yttrade utskottet,

alt utskottet väl funnit motionärens syfte att åstadkomma stöd åt ett inhemskt

motorbränsle beaktansvärt, men att utskottet med hänsyn till departementschefens

nämnda uttalande ansett sig icke för det dåvarande böra taga ståndpunkt

till berörda fråga.

Vid samma riksdag väcktes jämväl motioner örn lagstadgad skyldighet för

importör av bensin att försälja viss del av den importerade kvantiteten i

blandning med motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Härigenom skulle ernås det dubbla syftet att, på samma gång

som avsättningen av sulfitspritfabrikernas produktion tryggades, en förbättring

av handelsbalansen genom ökad användning av inhemskt motorbränsle

kunde ernås. Andra lagutskottet, som hade motionerna till behandling, uttalade

i sitt betänkande nr 42, att det vore ett i hög grad behjärtansvärt

önskemål, att landets behov av motorbränsle bleve i högre grad än för det

dåvarande vore fallet tillgodosett medelst sprit, som framställts inom trävaruindustrien.

Åt frågan om lämpliga åtgärder för att åstadkomma ökad

tillverkning av motorsprit borde därför ägnas synnerlig uppmärksamhet från

statsmakternas sida. Under erinran örn departementschefens i nyssnämnda

proposition nr 174 gjorda uttalande angående upptagande till förnyad behandling

av frågan om skatten å motorsprit förklarade sig utskottet anse

lämpligt, att i detta sammanhang hela spörsmålet, huruvida och på vad sätt

tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde

främjas, bleve föremål för allsidig prövning. Utskottet hemställde, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning av sagda

spörsmål. Riksdagen biföll utskottets hemställan (riksdagens skrivelse nr 362).

I avvaktan på resultatet av nyssberörda utredning föreslog Kungl. Majit i

proposition nr 172 till 1933 års riksdag, att skattebefrielsen för motorsprit

skulle fortfara intill den 1 juli 1934, vilket förslag riksdagen biföll. Bestämmelse

härom innefattades i förordning den 9 juni 1933 (nr 307).

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt särskilda, med stöd av

Kungl. Majits beslut den 17 februari 1933 inom finansdepartementet tillkallade

sakkunniga — 1933 års motorbränslesakkunniga — vilka enligt givna

direktiv skulle hava att verkställa utredning av frågorna om tillverkningen

och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle, om kontroll över

importen av motorbränsle samt om tillverkningen av till förtäring avsett

brännvin ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål. I direktiven

framhölls särskilt, att bland de spörsmål, som vid utredningen borde komma

under övervägande, vore frågan om den ställning i beskattningshänseende,

motorspriten i fortsättningen borde intaga. Huvudsyftet med utredningen

vore emellertid att taga under omprövning de olika möjligheter, som

kunde stå till buds att på andra vägar än genom eventuella, mer eller mindre

långt gående skattelättnader ernå ökad avsättning av inhemskt motorbränsle.

Med avseende å regleringen av brännvinstillverkningen föreslogo 1933 års

motorbränslesakkunniga i sitt den 8 september 1933 daglecknade betänkande

en anordning, vars huvudsakliga innebörd kan sammanfattas sålunda,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

att åt potatisbrännerierna skulle förbehållas rätten att tillverka brännvin

för förtäringsändamål, under det att sulfit-, jäst- och melassbrännerierna

skulle få tillverka all för tekniska ändamål erforderlig sprit, varjämte dessa

fabriker i övrigt skulle beredas avsättning för hela sin produktion av sprit

genom dess försäljning såsom motorbränsle. Härvid skulle emellertid jästoch

melassbrännerierna icke äga betinga sig högre pris för spriten än det

samtidigt gällande priset för sulfitsprit. Eljest skulle beträffande det pris,

de olika tillverkarna ägde tillgodoräkna sig vid sin försäljning till det statliga

partihandelsbolaget, spritcentralen, gälla att detsamma skulle ansluta

sig till framställningskostnaderna utan handelsvinst. All tillverkad sprit

skulle upphandlas av det statliga spritmonopolet, utövat av spritcentralen,

varigenom det särskilda av staten oktrojerade partihandelsbolaget för skattefri

sprit skulle upphöra med sin verksamhet. För avsättning av den motoralkohol,

som spritcentralen med den föreslagna anordningen hade att övertaga,

föreslogos bestämmelser örn skyldighet för importör och tillverkare av

bensin att från spritcentralen inköpa motoralkohol i förhållande till vars

och ens import resp. tillverkning av bensin, för vilket ändamål Kungl. Majit

skulle periodvis fastställa en viss s. k. inköpsprocent. Maximiproduktionen

av motoralkohol hade av de sakkunniga beräknats — efter det att den utbyggnad

för sulfitspritproduktion, som kunde ifrågakomma, blivit verkställd

— kunna uppgå till cirka 40 miljoner liter eller 80 miljoner normalliter

per år.

Med den sålunda förordade anordningen avsågo de sakkunniga, att de

från riksdagens sida vid flera tillfällen uttalade önskemålen örn säkerställande

av tillverkningen av motoralkohol skulle på lämpligt sätt tillgodoses.

Beträffande det dittills tillämpade sättet för främjande av motorspritens

avsättning, nämligen temporär befrielse från den särskilda skatten å motorsprit,

uttalade de sakkunniga, att denna utväg icke kunde anses utgöra en

rationell lösning av frågan örn stödåtgärd i sagda syfte. Då skattesatsens

storlek närmast vore avpassad med hänsyn till vägväsendets medelsbehov,

följde därav, att skatten samtidigt icke kunde tjäna ett så olikartat ändamål

som att utgöra ett lämpligt avpassat skydd för motorspritens avsättning

i konkurrens med bensinen. Vid ett högt bensinpris läte det sig tänkas, att

sistnämnda skydd endast borde motsvaras av en del av skattesatsens belopp

eller att rent av varje skydd vore obehövligt. Vid ett lågt bensinpris kunde

fallet däremot bliva, att den fastställda skattesatsen vore otillräcklig för ändamålet.

De sakkunniga höllö före, att stödåtgärderna beträffande motorspriten

borde frigöras från nämnda beskattning och i stället givas formen

av den av de sakkunniga föreslagna skyldigheten för importörer och tillverkare

av bensin att i den utsträckning, statsmakterna bestämde, inköpa motoralkohol

för inblandning i bensinen. De sakkunniga framhöllo, att med den sålunda

anvisade utvägen tillverkarna av motoralkohol bleve oberoende av huruvida

motorspriten belädes med skatt eller icke, enär de under alla förhållanden

genom tvångsinblandningen garanterades avsättning för sin produktion.

Med den lösning av sprittillverkningsfrågorna, de sakkunniga föror
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113-

7

dat, skulle statsmakterna äga möjlighet att, utan att sulfitspritindustriens

intressen berördes, bedöma spörsmålet om motorbränslebeskattningen efter

de allmänna synpunkter, som kunde anläggas å frågan.

I proposition nr 232 till 1934 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till reglering av sprittillverkningen i huvudsak enligt de av de sakkunniga

förordade grunderna. Kungl. Maj:ts förslag innefattade emellertid i jämförelse

med de sakkunnigas en begränsning av de myckenheter sprit, som

skulle avsättas såsom motorsprit. I remissyttrandena hade uttalats betänkligheter

mot genomförande av så vittgående åtgärder, som de sakkunnigas förslag

innebar. Särskilt hade därvid framhållits den ökade belastning, som enligt

förslaget skulle läggas å motortrafiken och som uppskattades till ett belopp av

omkring 9 miljoner kronor. Även om staten bidragit till utjämnande av den

stora prisskillnad, som förefanns mellan motoralkohol och bensin, genom

efterskänkande av skatten å motorsprit, hade för det dåvarande en prisskillnad

av cirka 13 öre per liter likväl kvarstått, medförande ett kostnadsbelopp

av cirka 5 miljoner kronor. Denna prisskillnad ansågs — med allt

beaktande av de ur många synpunkter behjärtansvärda strävandena att erhålla

ökad tillgång på inhemskt motorbränsle — så betydande, att det knappast

kunde vara försvarligt att vidtaga åtgärder, innebärande att väsentligt ökade

kvantiteter motorsprit skulle påtvingas konsumenterna. Det ansågs emellertid

rimligt, att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna bereddes möjlighet

att fortsätta tillverkningen i ungefär den förhandenvarande omfattningen,

för vilket ändamål dessa fabriker borde tillförsäkras en avsättning för olika

ändamål av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år. Avsättning av denna

kvantitet skulle emellertid jämväl enligt Kungl. Maj:ts förslag säkerställas

genom föreskrifter om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att

verkställa inköp av motorsprit.

Även det i propositionen framlagda förslaget i sprittillverkningsfrågorna

innebar dock en viss belastning av motortrafiken, beroende på motorspritens

större kostnad i jämförelse med bensin. Belastningen blev emellertid väsentligt

lägre än enligt de sakkunnigas förslag. Enligt detta skulle den ökade

kostnadsbelastningen blivit cirka 5 miljoner kronor, under det att det i propositionen

framlagda förslaget beräknades medföra en motsvarande merkostnad

av cirka 1.4 miljon kronor, båda beräkningarna gjorda under förutsättning

av bibehållen skattefrihet för motorspriten. För att icke göra belastningen

mera kännbar föreslog Kungl. Majit tillika, att den intill den 1 juli

1934 gällande skattefriheten för motorsprit skulle förlängas på tre år till den

1 juli 1937.

Det av Kungl. Majit framlagda förslaget vann riksdagens bifall. I anledning

av motionsvis framförda yrkanden om ökad tillverkning av sulfitsprit

uttalade emellertid bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 44, alt det vore angeläget, att ökad avsättning vunnes för sulfitsprit.

Utskottet förutsatte därför, att Kungl. Majit, därest avsättning av sprit

för tekniska ändamål samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning

av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Tillika bor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 113-

de det ankomma på Kungl. Majit att, därest sulfitspriten vunne ökad avsättning

samt särskilda skäl därtill förelåge, taga under omprövning, om icke

tillstånd till nyanläggning av sulfitspritfabriker borde lämnas. —- Författningar

i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 7 juni 1934

(nr 227—231).

I anledning av framställning av aktiebolaget Svensk sprit medgav Kungl.

Majit sedermera genom beslut den 28 juni 1935 en höjning av den kvantitet

av högst 40 miljoner normalliter sulfitsprit, som spritcentralen enligt de i

avtal mellan staten och bolaget intagna nya bestämmelserna ägde inköpa, till

högst 45 miljoner för tillverkningsåret 1934/1935. Detta medgivande utsträcktes

sedermera genom beslut den 27 september 1935 att gälla jämväl

tillverkningsåret 1935/1936. I yttranden över aktiebolaget Svensk sprits

framställning hade kontrollstyrelsen och kommerskollegium tillstyrkt ökning

med en kvantitet av 5 miljoner normalliter, motsvarande den inträffade stegringen

i avsättningen av sprit för tekniska ändamål. Däremot avstyrkte ämbetsverken

en ytterligare höjning av inköpskvantiteten, vilken skulle ha till

syfte, att även större kvantiteter motorsprit skulle av bensinfirmorna tvångsvis

inköpas.

Slutligen bör här nämnas, att vid 1936 års riksdag motionsledes framfördes

yrkande om beredande av ökad avsättning av motorsprit genom att bensinfirmornas

inköpsskyldighet beträffande motorsprit skulle fixeras till 3.6

procent av vars och ens import resp. tillverkning av bensin. I anledning

härav föreslog bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 44, att inköpskvantiteten sulfitsprit skulle undergå sådan höjning, att

avsättning skulle beredas för ytterligare 5 miljoner normalliter genom att

kvantiteten motoralkohol skulle höjas från dittills beräknade 33.4 miljoner

normalliter till 38.4 miljoner normalliter (cirka 19.2 miljoner volymliter)

per tillverkningsår, räknat från och med den 1 oktober 1936.

Den sammanlagda inköpskvantiteten sulfitsprit skulle härigenom uppgå

till 50 miljoner liter. Utskottet förutsatte emellertid, att i den mån spritcentralens

inköpsbehov av sprit för tekniska ändamål ökades, Kungl. Majit

borde medgiva den höjning av inköpskvantiteten utöver 50 miljoner liter sulfitsprit,

som härav kunde föranledas. Medgivande om rätt för spritcentralen

att inköpa nämnda kvantitet sulfitsprit har i enlighet härmed av Kungl. Majit

lämnats genom beslut den 25 september 1936.

Genom ämbetsskrivelse den 8 oktober 1936 amodade jag kontrollstyrelsen

att inkomma med utlåtande rörande behovet och lämpligheten av fortsatt anstånd

efter den 30 juni 1937 med ikraftträdandet av bestämmelserna angående

skatt å motorsprit. I anledning härav har kontrollstyrelsen den 18

december 1936 avgivit utlåtande i berörda fråga och därvid tillika överlämnat

inhämtade yttranden från aktiebolaget Vin- och spritcentralen, aktiebolaget

Svensk sprit, aktiebolaget Naftasyndikat, Bilägarnas inköpscentral, förening

u. p. a., Svenska bensin- & petroleum aktiebolaget B P, Svensk-engel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113-

9

ska mineralolje aktiebolaget, Svenska petroleum aktiebolaget Standard, The

Texas company aktiebolag samt aktiebolaget Nynäs-petroleum.

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen förklarar sig ur synpunkten av de intressen,

bolaget har att företräda, icke hava något att erinra mot ytterligare

uppskov med skattens ikraftträdande. Aktiebolaget Svensk sprit framhåller,

att priset å motorsprit efter omregleringen 1934 blivit avsevärt högre än

tidigare och att skattefrihet för motorsprit därför numera måste anses så

mycket mera påkallad. Bolaget anmärker emellertid, att efter genomförandet

av inköpstvång beträffande motorsprit frågan om skatten därå mera är

en motorismens än en sulfitspritindustriens angelägenhet. Bilägarnas inköpscentral,

förening u. p. a., anser hela spörsmålet om sulfitspritindustriens

betydelse för landet och dess behov av fortsatt statssubvention böra upptagas

till allsidig prövning innan vidare åtgärder vidtagas. I samtliga övriga till

kontrollstyrelsen avgivna yttrande tillstyrkes förlängning av skattefriheten.

Därvid framhålles i huvudsak, att skattens uttagande i sista hand skulle drabba

motortrafiken, vilken redan nu finge anses hårt belastad, och att de

redan nu förefintliga svårigheterna för bensinbolagen att vinna avsättning

för motorspriten skulle än mera ökas.

Kontrollstyrelsen erinrar i sitt utlåtande inledningsvis därom, att i jämförelse

med den avsättning, sulfitspriten rönt genom 1934 års sprittillverkningsreglering,

densamma därförut varit av väsentligt mindre omfattning

För tillverkningsåren 1924/1925—1929/1930 stannade tillverkningen vid sulfitbrännerierna

vid i genomsnitt 17.82 miljoner normalliter per tillverkningsår.

För tiden därefter har tillverkningen uppgått till följande kvantiteter:

Tillverkningsåret 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

» 1935/1936

28.4 0 miljoner normalliter

19.68 » »

37.3 8 » *

42.99 » >

50.17 » »

49.44 » »

I anslutning till dessa siffror framhåller kontrollstyrelsen, att sulfitspritindustrien

genom nyordningen på sprittillverkningsområdet säkerställts vida

fördelaktigare än som kunnat ske enbart genom befrielsen från skatten å

motorsprit, samt anför vidare följande:

Intill den 1 oktober 1934, då sagda nyordning trädde i tillämpning, hade

sulfitspritindustrien att själv genom sitt försäljningsorgan, aktiebolaget Svensk

sprit, ombesörja avsättningen av motorsprit i marknaden. I betraktande av

den då liksom nu rådande avsevärda skillnaden mellan priset å bensin och

å motoralkohol var sagda industri före nyssnämnda tidpunkt visserligen i

hög grad beroende av det ekonomiska stöd åt motorspriten, som statsmakterna

lämnade genom skattebefrielsen för sistnämnda vara, men denna var

dock ingalunda tillfyllest för beredande av någon nämnvärdare avsättning

av motorsprit. 1933 års motorbränslesakkunniga beräknade en kostnadsskillnad

å icke mindre än 23 öre per liter mellan bensin och motoralkohol

under antagande, att båda varorna i skattehänseende behandlades lika, varBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 113. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113-

vid bensinpriset i avlastningsliamn angavs till 9 öre och motsvarande pris å

motoralkohol till 32 öre per liter. Att det överhuvud taget var möjligt för

sulfitspritindustrien att kunna konkurrera med bensinen, berodde, förutom

å skattebefrielsen, jämväl i hög grad därå, att sulfitspritfabrikanterna kunde

tillgodonjuta ett väsentligt högre pris för både den sprit, som försåldes till

spritcentralen för förtärings- och vissa andra ändamål, och den för skattefria

ändamål avsedda spriten, vilken fördes i marknaden av deras eget företag,

aktiebolaget Skattefri sprit. Detta bolag hade ensamt av Kungl. Majit

tillerkänts partihandelsrätt, varigenom bolaget kom att intaga en viss monopolställning.

Genom den rörelsefrihet, sulfitspritfabrikanterna sålunda

ägde i fråga om prissättningen å sprit för olika ändamål, blev det möjligt för

dem att finansiera saluförandet av begränsade kvantiteter sprit för motorändamål,

varigenom de erhöllo i motsvarande mån förbättrade möjligheter

att utnyttja fabrikernas kapacitet. Det pris, till vilket försäljningsbolaget

försålde motoralkohol till bensinfirmorna, utgjorde då omkring 24 öre per

liter.

Med genomförandet av nyordningen på sprittillverkningsområdet har alltså

befrielsen från skyldigheten att erlägga skatt å motorsprit kommit att förlora

sin betydelse för sulfitspritindustrien. Genom de nya bestämmelserna

indrogs partihandeln med skattefri sprit under det statliga sprithandelsmonopolet.

jämsides med att spritfabrikerna i princip icke längre skulle äga

tillgodoföra sig högre ersättning för den till spritcentralen levererade spriten

än som svarade mot produktionskostnaden. Några möjligheter för fabrikerna

att på sätt ovan nämnts genom uttagande av högre priser på sprit för

vissa ändamål göra en avsättning av motoralkohol ekonomiskt möjlig förefinnas

sålunda icke längre. I stället har sulfitspritindustrien genom det bensinfirmorna

ålagda inköpstvånget blivit tillförsäkrad avsättning av en kvantitet

sulfitsprit, som enligt 1936 års riksdagsbeslut sammanlagt utgör lägst

50 miljoner normalliter, d. v. s. en kvantitet, som är inemot tre gånger större

än den genomsnittliga årstillverkningen av sulfitsprit i landet tillverkningsåren

1924/1925—1929 1930. Såsom 1933 års motorbränslesakkunniga framhållit,

kunna med den lösning motorspritfrågan erhållit statsmakterna numera

fatta avgörande i frågan om motorspritens beskattning utan att därvid

såsom tidigare behöva taga hänsyn till sulfitspritindustriens intressen.

Även om motorspritfrågan på grund av det anförda numera kan anses

hava kommit i sådant läge, att skattebefrielse eller skattelindring för motorspriten

icke längre befinnes erforderlig av hänsyn till sulfitspritindustrien,

kunna dock enligt kontrollstyrelsens mening andra skäl åberopas för att motorspriten

även i fortsättningen får bibehålla sin undantagsställning i skattehänseende.

Härom yttrar styrelsen bland annat:

Det må härvidlag erinras, hurusom Kungl. Majit, oavsett det helt förändrade

läge som avsågs skola inträda beträffande motorspritens ställning, i samband

med framläggandet av förslaget till nu gällande ordning beträffande

sprittillverkningen ansåg sig böra föreslå bibehållande av den temporära

skattefriheten för motorsprit. Såsom motiv härför anfördes, att en sådan åtgärd

vore påkallad för att icke göra den belastning av motortrafiken, som

bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit medförde, alltför kännbar.

Detta skäl kan numera anses äga en större giltighet, sedan den för inblandning

i bensin avsedda kvantiteten motorsprit enligt 1936 års riksdagsbeslut

ökats från cirka 17 miljoner volymliter till cirka 19.2 miljoner volymliter,

varigenom motorspritens ekonomiskt betungande inverkan självfallet

måst bliva i samma mån kännbarare för motortrafiken. Med utgångspunkt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

11

från ett inköpspris å motoralkohol av cirka 32 öre per liter samt ett motsvarande

pris å bensin av cirka 19 öre, inklusive bensinskatt, kan merkostnaden

för motorsprit i förhållande till bensin överslagsvis angivas till cirka

13 öre per liter. På hela kvantiteten motorsprit har merkostnaden alltså stigit

från 2.2 miljoner till 2.5 miljoner kronor. För att erhålla säkerhet för att

verkligen kunna avsätta spritmotorbränslet — lättbentylen -— tillämpa bensinfirmorna

för detta bränsle samma utförsäljningspris som för bensin, varför

nämnda merkostnad i själva verket fördelar sig å hela den försålda

mängden bensin och lättbentyl, vilken mängd för närvarande torde kunna

angivas till i runt tal 600 miljoner liter. Därest nuvarande merkostnad för

motorsprit, 2.5 miljoner kronor, slås ut å nämnda mängd motorbränsle, belöper

å varje liter ett belopp av cirka 0.42 öre.

I händelse skattefriheten för motorsprit skulle upphöra, bleve inköpskostnaden

för motorspriten böjd med skattens belopp — G öre per liter — till

cirka 38 öre och den beräknade merkostnaden i jämförelse med bensin till

cirka 19 öre per liter. Merkostnaden för hela kvantiteten motorsprit skulle

härigenom stiga med cirka 1.2 miljon kronor till cirka 3.7 miljoner kronor.

Den ökade belastningen å liter försåld bensin eller lättbentyl skulle i sin tur

höjas med cirka 0.2 till cirka 0.6 öre.

Av det anförda framgår, att det fördyrande av motorspriten, som skulle

bliva en följd av uttagande av skatt å densamma, komme att medföra en

betydligt ökad belastning av motortrafiken i jämförelse med vad nu är fallet.

Med hänsyn härtill anser kontrollstyrelsen det stå i god överensstämmelse

med 1934 års beslut om medgivande av temporär förlängning av skattefriheten

för motorsprit att statsmakterna medgiva skattebefrielse även i fortsättningen.

Enligt kontrollstyrelsens mening hava i övrigt sedan nämnda

beslut fattats icke inträffat sådana särskilda omständigheter, som böra föranleda

att skattefriheten avbrytes. Någon förändring i bensinpriset har sedan

dess i stort sett icke inträtt. Samma är förhållandet med priset å motorspriten.

Erfarenheten har ej heller givit vid handen, att någon sådan sänkning

i tillverkningskostnaderna för motorsprit inom överskådlig tid kan väntas

inträda, att detta motorbränsle skulle bliva i stånd alt upptaga en priskonkurrens

med andra sådana. Detta lärer endast kunna inträffa för det

tänkta fallet, att världsmarknadspriset å bensin skulle undergå en så högst

avsevärd .stegring, att den ovannämnda beräknade prisskillnaden av 23 öre

per liter mellan bensin och motoralkohol skulle elimineras. Härom kan givetvis

dock intet förutsägas.

Det är däremot otvivelaktigt, alt ett upphörande av skattebefrielsen skulle

vara ägnat att åstadkomma olägenheter i ett visst avseende. 1934 års reform

i fråga örn motorspritens ökade avsättning genom statliga tvångsåtgärder medförde

en ganska stark opposition från motortrafikanternas och deras organisationers

sida samt framför allt från bensinfirmorna mot det ekonomiska

betungande, som härigenom drabbade motortrafiken. Denna inställning framkom

ånyo, då inköpsskyldigheten genom statsmakternas beslut undergick

skärpningar till att omfatta ökade kvantiteter motorsprit. Självfallet skulle

oppositionen på nytt och än starkare komma till uttryck, därest den belastning,

som motorspriten i sig själv medför för motortrafikanterna, nu skulle

skärpas genom upphävandet av skattebefrielsen. Då det obestridligen vore

ägnat ali försvåra avsättningen av motorspriten, om allmänheten av dylik

anledning bibringades en ogynnsam inställning lill detta inhemska motorbränsle,

som statsmakterna på sätt ovan framhållits dock tillmätt icke ringa

betydelse, utgör nu berörda förhållande även en omständighet att taga i betraktande

vid bedömandet av förevarande fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 113-

Då kontrollstyrelsen på grund av vad sålunda anförts funnit sig böra

förorda, att motorspriten även i fortsättningen kommer i åtnjutande av

skattefrihet, har styrelsen för sin del icke ansett sig böra taga hänsyn till

den rent fiskaliska innebörden i principiellt avseende av en sådan åtgärd

med tanke på vägväsendets medelsbehov. Detta spörsmål undandroge sig

styrelsens bedömande. Styrelsen har emellertid erinrat, att bensinskatten

för innevarande budgetår vore upptagen till 59 miljoner kronor och av riksräkenskapsverket

i inkomstberäkningen för budgetåret 1937/1938 uppskattats

till 62 miljoner kronor, inklusive skatten å motorsprit. Som förut nämnts

utgjorde motorspritens anpart i bensinskattens belopp (6 X 19.2 =) cirka

1.2 miljoner kronor, motsvarande allenast inemot 2 procent av hela bensinskattens

belopp för nästa budgetår. Detta belopp syntes, särskilt i jämförelse

med de olägenheter som vore förknippade med skattens uttagande,

i förhållande till hela skatteinkomsten ganska ringa. Det belopp, som staten

genom förlorad bensinskatt å motorspriten redan nu årligen efterskänkte,

utgjorde (10 X 19.2 —) 1.92 miljoner kronor. Därest skatten å motorsprit

skulle träda i tillämpning, komme staten visserligen att i sådan skatt

uppbära nämnda belopp av 1.2 miljoner kronor men alltjämt gå förlustig

ett belopp av 0.72 miljon kronor, motsvarande förlorad bensinskatt. Statsmakterna

vore alltså under alla förhållanden inställda på att i icke obetydlig

omfattning eftergiva krav på skatt, då det gällde motorspriten.

Vad härefter angår frågan, i vilken form en fortsatt skattefrihet för motorspriten

lämpligen bör lämnas, framhåller kontrollstyrelsen, att i det läge

motorspritfrågan nu kommit den hittills tillämpade anordningen med på

varandra följande temporära suspensioner av skattebestämmelsen, varigenom

denna ännu över 12 år efter sin tillkomst aldrig tillämpats, knappast

längre synes hava fog för sig. Skall skattefrihet på nytt lämnas, anser styrelsen

övervägande skäl tala för att bestämmelsen om skattskyldighet för

motorspritens del helt avföres ur bensinskatteförordningen, varigenom motorspriten

definitivt göres skattefri. Skulle emellertid skattebestämmelsen i

princip anses böra bibehållas, finner styrelsen en fortsatt skattebefrielse kunna

på ett lämpligare sätt än genom temporära suspensioner åvägabringas

därigenom, att Kungl. Majit av riksdagen erhåller bemyndigande förordna,

huruvida och i vilken utsträckning skatt skall uttagas å motorsprit. Styrelsen

hänvisar i detta avseende till det bemyndigande, som enligt förordningen

den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror

lämnats Kungl. Majit att besluta om uttagande av accis å sagda varor. Den

omprövning, som av Kungl. Majit skulle vidtagas för bedömande, huruvida

och med vilket belopp inom ramen av den föreskrivna skattesatsen uttagande

av skatt å motorsprit borde äga rum, finge i förekommande fall ske närmast

med hänsynstagande till de faktorer, som hittills ansetts vara av betydelse

vid statsmakternas omprövning av motorspritfrågan, i första hand

då spörsmålet om den ställning, motorspriten intager med avseende å möjligheterna

att kunna i prishänseende konkurrera med bensinen, och i sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

13

band därmed frågan om storleken av den ekonomiska belastning, som motorspriten

åsamkar motortrafikanterna.

Kommerskollegium, som den 18 januari 1937 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har tillstyrkt, att medgivandet av skattefrihet för motorsprit förlänges.

Beträffande kontrollstyrelsens förslag att helt avföra bestämmelsen

örn skattskyldighet för motorsprit ur bensinskatteförordningen har kollegium

icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i detta sammanhang upptaga berörda

fråga till definitivt avgörande. Kollegium hänvisar till att 1936 års riksdag

i skrivelse nr 154 anhållit örn utredning angående automobilbeskattningen

samt framhåller, att vid en sådan utredning även frågan om bränslebeskattningen

torde komma att upptagas till prövning. Kollegium finner därför

lämpligast, att skattefriheten tills vidare lämnas i form av ett uppskov

med skattebestämmelsernas ikraftträdande på förslagsvis ytterligare tre år.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att medgivandet av skattebefrielsez>eparfeme«<sför

motorsprit ursprungligen innebar en åtgärd från statsmakternas sida i dejen.

syfte att underlätta inarbetandet av dylikt bränsle i marknaden och samtidigt

sörja för en viss tillgång till ett inhemskt motorbränsle. Sedan avsättningen

av sulfitspritfabrikernas produktion blivit tryggad genom den år 1934

beslutade omregleringen på hithörande område, har skattebefrielsen förlorat

sin betydelse som stödåtgärd för industrien. I stället har frågan om

motorspritens beskattning väsentligen kommit att beröra motortrafikens intressen.

Jj ■ $ .

Då skattefriheten 1934 förlängdes, skedde detta också av hänsyn just till

motortrafiken. Genom den då beslutade nyordningen avsågs att vinna avsättning

som motorsprit för 17 miljoner volymliter, en kvantitet som i jämförelse

med motsvarande myckenhet bensin med då kalkylerade priser beräknades

för bensinfirmorna betinga en merkostnad i inköp av omkring 1.87 miljoner

kronor. Redan denna merkostnad, vilken förutsågs i sista hand komma

att drabba konsumenterna, ansågs motivera förlängningen av skattefriheten

för att icke göra belastningen alltför kännbar. Såsom kontrollstyrelsen

framhållit bär den för inblandning i bensin avsedda kvantiteten motorsprit

enligt beslut av 1936 års riksdag ökats till cirka 19.2 miljoner volymliter,

motsvarande med nuvarande prisläge en total merkostnad i förhållande

till bensin å cirka 2.5 miljoner kronor. Med tillägg av skatt å motorsprit efter

sex öre för liter skulle denna merkostnad stiga till omkring 3.7 miljoner kronor.

Jag anser det icke lämpligt, att en så pass betydande utgiftsökning

som den nyssnämnda nu pålägges trafikens utövare. Det är min avsikt

att i en nära framtid för Kungl. Majit anmäla frågan örn igångsättande

av den utredning angående automobilbeskattningen, varom förra årets

riksdag hemställt. Vid denna utredning torde även frågan örn motorspritens

ställning i beskattningshänseende böra bliva föremål för övervägande. Vid

sådant förhållande kan jag icke biträda kontrollstyrelsens förslag att skattebestämmelserna

för motorspritens del nu definitivt avföras ur bensinskatte
Dihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 113.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

förordningen utan förordar i stället, att skattefriheten medgives allenast i

form av ett uppskov med skattens ikraftträdande. I likhet med kommerskollegium

finner jag tiden för uppskovet lämpligen böra bestämmas till

tre år.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt uppskov med

ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

377329. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4 s. 3 i texten
  2. BevU 1937:17 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt d motorsprit. s. 11 i texten