Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister
1937-02-22 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:127, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
1
Nr 127.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober
1900 (nr 82 s. 1) om straffregister; given Stockholms
slott den 22 februari 1937.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 127.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 121.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1)
om straffregister.
Härigenom förordnas, dels att 1, 4, 5, 6 och 7 §§ lagen den 17 oktober
1900 om straffregister1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att 2 § samma lag2 skall sålunda ändras att mellan 2 och 3 mom.
införes ett nytt moment, betecknat 3 morn., av nedan angivna lydelse, att nuvarande
3 mom. betecknas 4 mom. samt att nuvarande 4 mom. betecknas
5 morn.:
1 §•
Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter
som i denna lag stadgas, angående dem som genom utslag av domstol eller
myndighet i riket
1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri
till böter eller med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen till böter för brott,
varå enligt lag kan följa straffarbete, eller med tillämpning av 6 § samma
kapitel till böter, eller
2. erhållit villkorlig straffdom, eller
3. blivit dömda till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, eller
4. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning, men
i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller
5. blivit dömda till tvångsarbete.
2 §•
3 mom. Har förordnande meddelats att ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran
skall träda i stället för annan påföljd eller avse jämväl annat
brott än det för vilket till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran blivit
dömt, skall uppgift därom lämnas till registret från den domstol eller myndighet
som meddelat förordnandet.
4 §.
Har talan fullföljts mot utslag eller beslut, varom i 1 § eller 2 § 2 eller 3
mom. förmäles, eller har sådant utslag eller beslut blivit underställt högre
1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 7 §§ SFS 1936 : 248, beträffande 4 § SFS 1914: 126
samt beträffande 5 § SFS 1920: 314, 1927: 113 och 1928: 92.
2 Senaste lydelse se SFS 1918: 533.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
3
rätts prövning, skall uppgift om rättens beslut i det överklagade eller underställda
målet i varje fall lämnas till registret.
Där Konungen---registret meddelad.
5 §•
Då någon---i registret.
Fångvårdsstyrelsen skall--— strafftidens längd.
Befälhavare, som---därstädes avlidit.
Då någon, som intagits i anstalt för undergående av ungdomsfängelse eller,
enligt domstols förordnande, i allmän uppfostringsanstalt, på prov eller
slutligt utskrives från anstalten eller då någon som på prov utskrivits återtages
till anstalten eller då den som intagits å anstalt varom nu är fråga
avlider innan han slutligt utskrivits, så ock då någon, som intagits i tvångsarbetsanstalt,
frigivits därifrån eller där avlider, skall anstaltens föreståndare
lämna uppgift därom till registret.
Där någon — — — till registret.
Har någon---eller uppgiften.
6 §•
Varda böter, som ådömts för tjuvnadsbrott, indrivna, åligge den uppbördsman,
som verkställt indrivningen, att ofördröjligen därom lämna uppgift
till registret med angivande av den bötfälldes namn samt domstolen och dagen
för utslaget.
7 §•
Straffuppgift skall avskiljas ur registret,
därest den person uppgiften avser, enligt vunnen upplysning, genom högre
rätts laga kraftägande dom blivit befriad från ansvar, utan att sådant fall
är för handen, som i 1 § 4 punkten sägs, eller från tvångsarbete, eller ock
genom dylik dom, som ej är villkorlig, ansedd skyldig allenast till annat
ansvar, än i 1 eller 3 punkten av samma paragraf avses;
då han avlidit medan han var intagen i allmän straffanstalt, eller ock genom
uppgift, varom förmäles i 5 § tredje, fjärde eller femte stycket, eller
annorledes vunnits tillförlitlig upplysning att han avlidit; samt
då nittio år förflutit från hans uppgivna födelseår.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 januari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga angående
ändrade bestämmelser i lagen örn straffregister samt anför:
»Enligt gällande lag skall straffregistret innehålla uppgift angående dem
som genom utslag av domstol eller myndighet i riket
1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri
till böter, eller
2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra andras talan
inför rätta, eller
3. erhållit villkorlig straffdom, eller
4. blivit för brott ställda under framtiden, eller
5. förklarats vara övertygade örn någon med straff belagd gärning, men i
anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller
6. blivit dömda till tvångsarbete.
Genom lag den 16 februari 1934 (nr 16) om upphävande av 17 kap. 32 §
första punkten rättegångsbalken avskaffades institutet ställande under framtiden.
Då det förhållande att någon blivit ställd under framtiden för brott
enligt 1 § 4 punkten straffregisterlagen skulle upptagas i registret, stadgades
genom lag samma den 16 februari (nr 17) om ändring i vissa delar av lagen
den 17 oktober 1900 om straffregister att dittillsvarande 1 § 4 punkten skulle
utgå och att vissa därav föranledda ändringar i 7 och 8 §§ skulle företagas.
Med hänsyn till att borttagandet av institutet ställande under framtiden
även förutsätter vissa grundlagsändringar, som icke kunna genomföras
förrän vid 1937 års riksdag, förskrevs emellertid i övergångsbestämmelsen
till nämnda lag om ändring i vissa delar av lagen om straffregister
att lagen skulle träda i kraft först den dag Konungen förordnade. Därvid
förutsattes alltså att förordnande om ikraftträdande skulle meddelas först
sedan grundlagsändringarna blivit genomförda.
Genom 1936 års lagstiftning om avskaffande av vissa straffpåföljder borttogos
bl. a. påföljderna ''ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas’ och ''ovär
-
Kungl. Majlis proposition nr 127.
5
dighet att föra andras talan inför rätta’. I samband härmed stadgades genom
lagen den 5 juni 1936 (nr 248) om ändrad lydelse av 1, 7 och 8 §§ lagen
den 17 oktober 1900 om straffregister, att 2 punkten i 1 §, som innehöll
bestämmelser örn upptagande av dessa straffpåföljder i registret, skulle
utgå, varjämte vissa därav föranledda ändringar skulle företagas i 7 och
8 §§. Då även för avskaffandet av påföljderna krävas vissa grundlagsändringar,
föreskrevs jämväl i fråga om 1936 års lag att den icke skulle
träda i kraft förrän den dag Konungen förordnade. Vid upprättande av
nämnda lag togs hänsyn till de ändringar som beslutats år 1934. I 1936 års
lag har alltså punkterna 2 och 4 utgått samt punkterna 3, 5 och 6 upptagits
under respektive punkterna 2, 3 och 4.
Genom lag den 15 juni 1935 (nr 343) örn ungdomsfängelse skapades för
ungdomliga förbrytare en ny straffart — ungdomsfängelse. I det betänkande
med förslag till lag örn ungdomsfängelse m. m. (statens off. utredn. 1934: 52),
vilket låg till grund för ifrågavarande lag, hemställdes bl. a. örn ändringar i
vissa delar av straffregisterlagen av innebörd, att straffregistret skulle komma
att innehålla uppgift angående dem som blivit dömda till ungdomsfängelse.
Berörda ändringsförslag upptogs emellertid icke av departementschefen
vid framläggandet av ungdomsfängelselagen. Vid remissen till lagrådet av förslaget
till sistnämnda lag erinrades om den förut omförmälda ändringen i
straffregisterlagen av år 1934, vilken skulle träda i kraft å tid som Konungen
förordnade. Då även den ifrågavarande ändringen i straffregisterlagen i
likhet med ungdomsfängelselagen skulle träda i kraft först då Konungen
förordnade, ansågs lämpligt att frågan örn denna ändring finge anstå till
dess den år 1934 antagna ändringen i straffregisterlagen trätt i kraft. Det
torde nämligen, förklarade departementschefen, kunna antagas att detta
skett innan lagen om ungdomsfängelse trädde i tillämpning.
År 1935 avgavs av tillkallade sakkunniga ett betänkande med förslag till
lag om tvångsuppfostran m. m. (statens off. utredn. 1935:67). Förslaget,
som åsyftade att bringa reglerna örn tvångsuppfostran i närmare överensstämmelse
med den redan antagna ungdomsfängelselagen, innebar bl. a. att
domstolen — i motsats till vad som nu gäller — direkt skulle döma till
tvångsuppfostran utan att först utsätta något straff. I följd härav måste
naturligen för att straffregistret även i fortsättningen skall komma att innehålla
uppgifter å dem som ådömts tvångsuppfostran ändringar i straffregisterlagen
företagas. Sådana föreslogos ock av de sakkunniga. Då förslaget
till ifrågavarande lagstiftning remitterades till lagrådet, upptogs emellertid
icke förslaget till ändringar i straffregisterlagen. Departementschefen
erinrade nämligen om att ändring i denna lag påkallades jämväl av den
vid 1935 års riksdag antagna lagen örn ungdomsfängelse; förslag innefattande
de med tvångsuppfostringslagen och ungdomsfängelselagen sammanhängande
ändringar i straffregisterlagen borde föreläggas 1937 års riksdag. Proposition
med förslag till lag örn tvångsuppfostran bar framlagts för årets riksdag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Utöver de på grund av lagstiftningen om ungdomsfängelse och om tvångsuppfostran
nu erforderliga ändringarna i straffregisterlagen har i en skrivelse
från justitiekanslersämbetet till Kungl. Majit den 27 augusti 1936
väckts fråga om ytterligare sådana ändringar. I nämnda skrivelse anfördes
sålunda:
Enligt 1 § 1. lagen örn straffregister skall i registret finnas uppgift örn
dem som blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för
snatteri till böter. Alt snatteriböter medtagits beror av de särskilda iterationsbestämmelserna
för tillgreppsbrott. Uppgift örn sådant straff skall
emellertid finnas jämväl när gärningen begåtts av person under 18 år, oaktat
gärningen i dylikt fall ej får iterationsverkan. Grunden till att andra
tillgreppsbrott än snatteri ej omnämnts torde vara den att böter ej förekomma
i straffsatserna för dessa brott.
Genom lag den 10 maj 1935 vidtogs den ändringen i 5 kap. 2 § strafflagen
att straffet lör brott av den som fyllt 15 men ej 18 år må efter omständigheterna
nedsättas under vad i allmänhet bort följa å gärningen. Genom
denna ändring äger domaren numera bland annat använda mildare straffart
än il rågakomna straff bud eljest medger. Ehuruväl bötesstraffet måste
betecknas såsom en för tjuvnad i allmänhet mindre lämpad straffart, kan
alltså tänkas och har också, såsom vid en av justitiekanslern företagen inspektionsresa
iakttagits, efter lagändringens tillkomst förekommit att minderårig
dömes till böter för tillgreppsbrott som är grövre än snatteri. Enligt
ordalydelsen i lagen om straffregistret skulle icke i registret intagas uppgift
om bötesstraff för sådant grövre tillgreppsbrott, men väl örn snatteriböter.
Förhållandet torde väl ej äga större praktisk betydelse, men justitiekanslersämbetet
har dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten på denna inadvertens
i och för rättelse när av annan anledning ändring ifrågakommer i lagen
om straffregister.
Ett liknande förhållande har redan tidigare —- sedan tillkomsten av lagen
om straffregister — rått beträffande förminskat tillräkneliga förbrytare, i
det enligt 5 kap. 6 § strafflagen straffnedsättning kan ske utan angiven begränsning
och alltså bland annat mildare straffart användas (t. ex. böter för
stöld).
Omnämnda inkonsekvens i lagen om straffregister torde beträffande såväl
minderåriga som förminskat tillräkneliga kunna hävas genom att låta
bestämmelsen om böter i 1 § 1. gälla tillgreppsbrott i allmänhet, ej blott
snatteri. Ändringen medför motsvarande jämkning i vissa andra paragrafer.
Vad angår de minderåriga vill ämbetet emellertid omnämna att alternativt
kan ifrågasättas en ändring i motsatt riktning, nämligen att icke i registret
redovisa snatteri av minderårig. För denna linje skulle närmast tala
det förhållandet att bötesstraff i princip icke redovisas i registret och att
skälet för avvikelsen härifrån beträffande snatteriböter — den speciella iterationsverkan
— icke gäller minderåriga. Ämbetet anser sig dock ej böra
förorda detta alternativ.
Då det vid tillkomsten av lagen örn straffregister gällde att finna en lämplig
avgränsning av de fall som borde redovisas i registret, tog man väl närmast
sikte på brott, vilka till sin objektiva beskaffenhet voro av allvarligare
art, och trodde sig finna en lämplig gräns genom huvudregeln att endast
frihetsstraff skulle redovisas. Härmed blevo icke de fall av objektivt allvarliga
brott redovisade, där gärningsmannen på grund av otillräknelighet eller
förminskad tillräknelighet blev straffri eller dömdes till böter. Intresset
att få kännedom om brott, som föranlett straffriförklaring, blev dock senare
Kungl. Maj.ts proposition nr 127.
7
tillgodosett — genom ett tillägg år 1914 i lagen om straffregister. Här må
dock nämnas att motivet till denna ändring icke hänförde sig till brottets
beskaffenhet; det ansågs angeläget att vid rannsakning äga tillförlitlig upplysning
örn eventuellt tidigare förekommen sinnesundersökning och anstaltsvård.
Kvar stå emellertid de förminskat tillräkneliga, och genom förutnämnda
ändring år 1935 i 5 kap. 2 § strafflagen har tillkommit en ny grupp
av fall — de minderåriga — där böter kunna ådömas för brott som normalt
skola sonas med frihetsstraff.
Det synes värt ett övervägande örn och i vilken utsträckning brottsfall i
allmänhet, beträffande vilka 5 kap. 2 eller 6 § strafflagen kommer i tillämpning,
böra i straffregistret redovisas utöver vad nu sker. Frågan torde kräva
närmare undersökning, därvid bland annat bör beaktas intresset att undvika
alltför stor ansvällning av registret. Ämbetet kan därför icke nu angiva
en bestämd ståndpunkt men vill dock framkasta den tanken att de synpunkter,
som föranlett redovisning av alla straffriförklarade oavsett brottets
art, möjligen giva skäl för lika behandling av de fall, där 5 kap. 6 § kommit
till användning. Vad angår minderåriga förbrytare kan ifrågasättas redovisning
av bötesstraff för brott, i vars straffsats ingår straffarbete eller
fängelse, eller åtminstone av sådant straff för brott, som av straffmyndig
normalt icke kan sonas med mindre än frihetsstraff.
Inför möjligheten av en utvidgning av straffregistret i nu angiven riktning
har ämbetet, såsom tidigare uttalats, ansett sig icke böra förorda det
ovan omnämnda andra alternativet i avseende å minderårigas tillgreppsbrott,
gående ut på att sådant brott i intet fall skulle redovisas i straffregistret
när straffet endast är böter. Det må ock bemärkas att om, såsom
ämbetet föreslagit, i registret skola införas böter för stöld, här alltid är fråga
örn gärning som normalt måste sonas med frihetsstraff och att kännedom
örn gärningen, även om densamma icke får iterationsverkan, dock är av
värde vid bedömandet av efterföljande brott.
Fångvårdsstyrelsen, som anbefalldes att yttra sig över ifrågavarande skrivelse,
tillstyrkte sådan ändring i 1 § 1 punkten straffregisterlagen, att registret
skulle innehålla uppgift jämväl örn dem som med tillämpning av 5 kap.
2 § strafflagen för stöld dömts till böter. En sådan ändring torde enligt
fångvårdsstyrelsens mening lämpligen kunna ske genom utbyte av ordet
''snatteri’ mot ordet ''tjuvnadsbrott''. Den ifrågasatta redovisningen till straffregistret
av brott i allmänhet, där domstolen med tillämpning av 5 kap. 2
eller 6 § strafflagen dömt allenast till böter, borde enligt styrelsens mening
begränsas till sådana brott, vilka, då gärningsmannen vöre straffmyndig,
icke kunde sonas med lägre straff än frihetsstraff.
Såsom av det föregående framgår påkalla såväl den redan beslutade lagstiftningen
om ungdomsfängelse som den på riksdagens prövning beroende
lagstiftningen örn tvångsuppfostran ändringar i straffregisterlagen. Då
ändringar i nämnda lag lära vara önskvärda även i de avseenden som beröras
i justitiekanslersämbetets skrivelse, synes det lämpligt att i detta sammanhang
genomföra jämväl desamma. Samtliga nu nämnda ändringar
komma att närmare behandlas under lagens olika paragrafer. Som man
med säkerhet synes kunna räkna med att de ändringar, som nu föreslås,
komma att träda i kraft först å en senare tidpunkt än de år 1934 och 1936
Departe
ments
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
beslutade ändringarna, har förslaget upprättats med utgångspunkt från den
lydelse straffregisterlagen enligt 1936 års lagstiftning skall komma att erhålla.
Ytterligare må erinras om att den för 1937 års riksdag framlagda
lagstiftningen angående ändrade bestämmelser rörande verkställighet av
bötesstraff även omfattar förslag till ändringar i straffregisterlagen. Någon
hänsyn till dessa ändringar har emellertid i förevarande sammanhang icke
behövt tagas, enär desamma, vilka för övrigt skola träda i kraft först den
1 januari 1939, icke beröra de lagrum som nu föreslås skola undergå ändring.
1 och 2 §§.
Beträffande de av justitiekanslersämbetet ifrågasatta ändringarna i 1
punkten i 1 § har ämbetet till en början framhållit att örn en minderårig
— med tillämpning av stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen att straffet för
den som vid brotts begående ej fyllt aderton år efter omständigheterna må
nedsättas under vad i allmänhet å gärningen följa bort — dömts till böter
för t. ex. stöld, uppgift härom för närvarande icke skulle intagas i straffregistret,
under det att örn en minderårig dömts för snatteri brottet på
grund av stadgandet i 1 punkten av förevarande paragraf komrne att redovisas
i registret. Nämnda inkonsekvens kunde, framhöll ämbetet, hävas
genom att bestämmelsen om böter i 1 § 1 punkten gjordes tillämplig å
tillgreppsbrott i allmänhet och ej blott å snatteri. Då emellertid med hänsyn
till stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen kunde tänkas att även andra av
minderårig begångna objektivt allvarliga brott för närvarande icke komme
att bliva redovisade, ifrågasatte emellertid ämbetet en mera allmän utvidgning
av registret i fråga om minderåriga, av innebörd att bötesstraff som
ådömts minderårig med tillämpning av nämnda lagrum skulle redovisas såvida
straffet ådömts för brott i vars straffsats inginge straffarbete eller
fängelse eller åtminstone om straffet ådömts för brott som normalt icke
kunde sonas med mindre än frihetsstraff.
I likhet med justitiekanslersämbetet finner jag det påkallat icke blott att
den först angivna inkonsekvensen i avseende på redovisningen av tillgreppsbrott
begångna av minderårig undanröjes utan jämväl att den ändringen
vidtages att sådana allvarliga brott, vilka begåtts av minderårig och som
på grund av stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen föranlett ådömande allenast
av bötesstraff, komma att i registret redovisas. Särskilt må framhållas att
det med hänsyn till den särbehandling av ungdomliga förbrytare som är under
genomförande framstår såsom önskvärt att tillförlitliga uppgifter om
ungdomliga förbrytares tidigare brottslighet komma att vara för domstolen
tillgängliga i större utsträckning än förut. Emellertid synes det tveksamt
i vilken omfattning redovisning bör äga rum av sådana brott
där den minderårige under tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen dömts
till böter. Den längst gående utvidgning som kunde ifrågakomma vore att
medtaga alla de fall där frihetsstraff ingår i brottsskalan. Då en sådan regel
emellertid skulle medföra att en mängd obetydliga brott komrne att redo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 127.
9
visas och då det, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, knappast torde vara
av någon mera avsevärd betydelse för rättsskipningen om domstolarna bereddes
tillgång till upplysningar om sådana brott, kan jag icke förorda en så
långt gående utvidgning av registret. För övrigt må framhållas att det vore
föga tilltalande om en bötfälld minderårig skulle komma in i straffregistret
för ett brott, vilket, ehuru fängelse ingår i skalan, är så ringa, att detsamma
skulle lia sonats med böter även örn gärningsmannen uppnått aderton års
ålder. Med hänsyn härtill vore måhända den andra av justitiekanslersämbetet
ifrågasatta och av fångvårdsstyrelsen förordade lösningen, nämligen
att begränsa utvidgningen till att avse endast bötesstraff, som ådömts för
brott vilka enligt lag icke kunna sonas med mindre än frihetsstraff, att föredraga.
Emellertid synes en sådan utvidgning knappast vara tillräckligt omfattande.
Det är sålunda att märka att det finnes icke så få tämligen allvarliga
brott, t. ex. bedrägeri, förskingring och vissa misshandelsbrott,
vilka kunna föranleda mildare straff än frihetsstraff. Om ett sådant brott
för en minderårig förbrytare med hänsyn till stadgandet i nämnda lagrum
föranlett allenast bötesstraff, synes det påkallat att uppgift om brottet kommer
att intagas i registret. En lämplig medelväg mellan de båda förut ifrågasatta
lösningarna synes vara att föreskriva, att uppgiftsskyldigheten skall
avse de fall där den minderårige med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen
dömes till böter för brott, varå enligt lag kan följa straffarbete, däri naturligen
inbegripet även brott vilka allenast vid synnerligen försvårande omständigheter
kunna medföra sådant straff. Tillhör brottet nu angivna svårhetsgrad,
synes det vara av betydelse att registret kommer att innehålla uppgift
härom — ehuru brottet med tillämpning av 5 kap. 2 § föranlett endast bötesstraff.
Justitiekanslersämbetet har vidare ifrågasatt huruvida icke — i likhet
med vad som gäller enligt 5 punkten av förevarande paragraf då någon som
begått brott jämlikt stadgandet i 5 kap. 5 § strafflagen på grund av sinnessjukdom
ej kunnat fällas till ansvar — i straffregistret borde redovisas
även de fall där någon jämlikt 5 kap. 6 § strafflagen befunnits vara förminskat
tillräknelig och dömts allenast till böter. Till stöd härför har ämbetet
främst åberopat det skäl som föranlett redovisning av samtliga strafffriförklarade
oberoende av brottets svårhetsgrad, nämligen att det vore angeläget
för domstolen att äga tillförlitlig upplysning om eventuellt tidigare
förekommen sinnesundersökning. Ämbetet har dessutom erinrat örn att
regeln i 5 kap. 6 § att straffet vid förminskad tillräknelighet finge nedsättas
under vad i allmänhet å gärningen följa bort kunde medföra att objektivt
allvarliga brott icke bleve redovisade, nämligen örn nedsättningsregeln föranlett
att straffet bestämts allenast till böter. Fångvårdsstyrelsen har i sitt
yttrande över berörda förslag förklarat, att det torde vara av betydelse för
domstolarna att vid straffmätningen äga kännedom örn åtminstone vissa
slag av brott där gärningsmannen med tillämpning av 6 § dömts allenast till
böter. Styrelsen har funnit att en lämplig begränsning kunde åstadkommas
genom att uppgift till straffregistret lämnades angående dem vilka
Bihang lill riks<lagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 127.
2
10
Kungl. Majlis proposition nr 127.
enligt nämnda paragraf dömts till böter för brott, som normalt icke kunna
sonas med annat än frihetsstraff.
Det synes icke kunna råda mer än en mening om att det är av stor vikt att
domstolarna erhålla upplysning om huruvida en brottsling vid tidigare företagen
undersökning befunnits vara förminskat tillräknelig. Betydelsen härav
kommer att ytterligare ökas därest ett av tillkallade sakkunniga nyligen framlagt
förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna kommer att
upphöjas till lag. Ett genomförande av berörda förslag skulle nämligen medföra
en betydande ökning av möjligheterna för tillgripande av en särbehandling
utav abnorma förbrytare i form av förvaring eller internering. Men
för att dessa möjligheter i tillräcklig grad skola komma att bli tillvaratagna
är det nödvändigt att det blir ådagalagt att abnormitet överhuvud föreligger.
Vad angår den omfattning i vilken redovisning bör äga rum av bötesstraff
som ådömts förminskat tillräkneliga, synes det som om redan det förhållandet
att gränsen mellan otillräknelighet i 5 § och förminskad tillräknelighet
i 6 § är tämligen svävande talar för att, så snart förminskad tillräknelighet
konstaterats, redovisning bör äga rum i likhet med vad som gäller vid
otillräknelighet. Till stöd härför kan jämväl åberopas att intresset av att
upplysning vinnes om att en person tidigare befunnits vara förminskat tillräknelig
uppenbarligen är oberoende av svårhetsgraden hos det tidigare begångna
brott som föranlett undersökning av sinnesbeskaffenheten. För en begränsning
på det sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit — till brott som normalt
icke kunna sonas med annat än frihetsstraff — synes ej heller kunna åberopas
intresset att undvika alltför stor ansvällning av registret. Undersökning
av sinnesbeskaffenheten förekommer nämligen helt naturligt endast i begränsad
omfattning, då fråga är om brott av ringa beskaffenhet. Jag ansluter
mig alltså till justitiekanslersämbetets förslag att uppgift till registret skall
lämnas så snart någon med tillämpning av 5 kap. 6 § strafflagen dömts till
böter.
Har någon ådömts ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, måste uppenbarligen,
såsom i de förut omnämnda sakkunnigbetänkandena framhållits,
uppgift härom intagas i straffregistret. Föreskrift i sådant avseende synes
lämpligen böra upptagas i 3 punkten av 1 §. Såsom de sakkunniga för
revision av lagstiftningen om tvångsuppfostran föreslagit bör registret även
innehålla uppgift om de fall då domstol eller administrativ myndighet jämlikt
15, 16, 17 eller 18 § lagen om tvångsuppfostran förordnat att ådömd
tvångsuppfostran skall träda i stället för straff eller avse jämväl annat brott
än sådant för vilket till tvångsuppfostran blivit dömt. Uppgift till registret
bör naturligen även lämnas då domstol eller administrativ myndighet jämlikt
20, 21, 22 eller 23 § lagen om ungdomsfängelse förordnat att denna straffart
skall träda i stället för annat straff eller vad som därav återstår eller avse
jämväl annat brott än sådant för vilket till ungdomsfängelse blivit dömt. Uppgifter
i nu angivna hänseenden torde lämpligen böra upptagas såsom mom. 3
i 2 §. Nuvarande 3 och 4 mom. i nämnda paragraf erhålla på grund härav
beteckningen 4 och 5 mom.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
4§.
Har talan fullföljts mot sådant förordnande, varom förmäles i den föreslagna
bestämmelsen i 2 § 3 morn., bör uppgift om rättens beslut i det överklagade
målet lämnas till registret. Föreskrift härom har intagits i ifrågavarande
paragraf.
5 §■
I likhet med vad som av förut nämnda sakkunniga anmärkts bör till registret
göras anmälan dels då någon utskrives från anstalt för undergående
av ungdomsfängelse eller från allmän uppfostringsanstalt, dels om återintagning
i anstalten samt dels om inträffat dödsfall beträffande den som dömts
till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran. Föreskrifter härom ha intagits
i fjärde stycket av ifrågavarande paragraf.
I betänkandet med förslag till lag om ungdomsfängelse m. m. har framhållits,
att då utskrivning på prov beslutats rörande någon som dömts till
ungdomsfängelse, anmälan härom borde innehålla uppgift örn tillsynstidens
längd; därest ändring sedermera skedde i beslutet härom, borde tydligen jämväl
ändringen anmälas till registret. Sådana uppgifter äro uppenbarligen
erforderliga med hänsyn till att ådömt ungdomsfängelse — i motsats till vad
som föreslås beträffande tvångsuppfostran — anses till fullo verkställt utan att
slutlig utskrivning äger rum, så snart tillsynstiden gått till ända utan att beslut
meddelats örn återintagning. Såsom i betänkandet anmärkts torde emellertid
bestämmelser i angivet hänseende kunna utfärdas i administrativ ordning.
I detta sammanhang må erinras om att ifrågavarande lagförslag nödvändiggör
även andra ändringar i författningar av administrativ natur. 6
6 §•
Enligt ifrågavarande paragraf åligger det uppbördsman, som verkställt indrivning
av böter vilka ådömts för snatteri, att därom lämna uppgift till registret.
Grunden till denna bestämmelse är den att jämlikt 4 kap. 14 § första
stycket strafflagen iterationsverkan inträder allenast då den brottslige till fullo
undergått honom ådömt straff. Med hänsyn till den föreslagna ändringen i
1 § 1 punkten av förevarande lag komma framdeles i vissa fall uppgifter att
lämnas till straffregistret även då någon ådömts böter för annat tjuvnadsbrott
än snatteri. Har bötesstraffet ådömts under tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen,
är någon uppgift om böternas indrivning ej erforderlig, enär iterationsverkan
ej inträder för brott som begåtts av den som ej fyllt aderton år.
Uppgift om böters indrivning vid andra tjuvnadsbrott än snatteri skulle alltså
vara erforderlig endast då bötesstraffet ådömts med tillämpning av 5 kap. 6 §
strafflagen. Då någon praktisk fördel icke torde vara att vinna genom uteslutning
av de först nämnda fallen, synes för enkelhetens skull åt paragrafen
böra givas det innehåll att uppgift skall lämnas så snart böter som ådömts för
tjuvnadsbrott blivit indrivna.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
V §■
Därest genom högre rätts laga kraftägande utslag någon som dömts exempelvis
till straffarbete i stället dömes till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostrån,
bör detta uppenbarligen icke föranleda att straffuppgiften rörande den
dömde avskiljes ur registret. För undvikande härav måste i förevarande paragraf
hänvisning ske till 1 § 3 punkten.
Lagens ikraftträdande.
Såvitt de föreslagna ändringarna hänföra sig till den nya lagstiftningen
örn ungdomsfängelse och örn tvångsuppfostran böra desamma uppenbarligen
träda i kraft samtidigt med nämnda lagstiftning. Då berörda lagstiftning
skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, bör alltså tidpunkten
för ikraftträdande av nu ifrågavarande ändringar även sättas till den dag
Konungen föreskriver. Såsom förut anmärkts torde man med säkerhet kunna
utgå ifrån att detta ikraftträdande kommer att äga rum först efter det
att 1936 års ändringar i straffregisterlagen trätt i tillämpning. Vad därefter
angår nu föreslagna ändringar i straffregisterlagen som avse uppgifter
beträffande personer, vilka dömts med tillämpning av 5 kap. 2 eller 6 §
strafflagen, torde även de lämpligen böra träda i kraft samtidigt med övriga
nu föreslagna ändringar i straffregisterlagen. Lagen bör alltså i sin helhet
träda i tillämpning den dag Konungen förordnar.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom departementet upprättats
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober
1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Tage Evers.
'' Förslaget, som frånsett ett pär obetydliga jämkningar av redaktionell natur i ingressen och
1 § 1 punkten är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 februari
1937.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Lind.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedeparte>- mentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29 januari
1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr
82 s. 1) om straffregister.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. f.
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn M. Heuman.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1937.
1 sami. Nr 127.
3
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsert-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets
den 19 februari 1937 avgivna utlåtande över det den 29 januari 1937 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.
Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte efter ett pär jämkningar av redaktionell natur jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
370562
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 a1 i texten
- 1LU 1937:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 s. 1 i texten