Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister

1937-02-22 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:127, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober

1900 (nr 82 s. 1) om straffregister; given Stockholms

slott den 22 februari 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 127.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1)

om straffregister.

Härigenom förordnas, dels att 1, 4, 5, 6 och 7 §§ lagen den 17 oktober

1900 om straffregister1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att 2 § samma lag2 skall sålunda ändras att mellan 2 och 3 mom.

införes ett nytt moment, betecknat 3 morn., av nedan angivna lydelse, att nuvarande

3 mom. betecknas 4 mom. samt att nuvarande 4 mom. betecknas

5 morn.:

1 §•

Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter

som i denna lag stadgas, angående dem som genom utslag av domstol eller

myndighet i riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter eller med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen till böter för brott,

varå enligt lag kan följa straffarbete, eller med tillämpning av 6 § samma

kapitel till böter, eller

2. erhållit villkorlig straffdom, eller

3. blivit dömda till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, eller

4. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning, men

i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

5. blivit dömda till tvångsarbete.

2 §•

3 mom. Har förordnande meddelats att ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran

skall träda i stället för annan påföljd eller avse jämväl annat

brott än det för vilket till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran blivit

dömt, skall uppgift därom lämnas till registret från den domstol eller myndighet

som meddelat förordnandet.

4 §.

Har talan fullföljts mot utslag eller beslut, varom i 1 § eller 2 § 2 eller 3

mom. förmäles, eller har sådant utslag eller beslut blivit underställt högre

1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 7 §§ SFS 1936 : 248, beträffande 4 § SFS 1914: 126

samt beträffande 5 § SFS 1920: 314, 1927: 113 och 1928: 92.

2 Senaste lydelse se SFS 1918: 533.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

3

rätts prövning, skall uppgift om rättens beslut i det överklagade eller underställda

målet i varje fall lämnas till registret.

Där Konungen---registret meddelad.

5 §•

Då någon---i registret.

Fångvårdsstyrelsen skall--— strafftidens längd.

Befälhavare, som---därstädes avlidit.

Då någon, som intagits i anstalt för undergående av ungdomsfängelse eller,

enligt domstols förordnande, i allmän uppfostringsanstalt, på prov eller

slutligt utskrives från anstalten eller då någon som på prov utskrivits återtages

till anstalten eller då den som intagits å anstalt varom nu är fråga

avlider innan han slutligt utskrivits, så ock då någon, som intagits i tvångsarbetsanstalt,

frigivits därifrån eller där avlider, skall anstaltens föreståndare

lämna uppgift därom till registret.

Där någon — — — till registret.

Har någon---eller uppgiften.

6 §•

Varda böter, som ådömts för tjuvnadsbrott, indrivna, åligge den uppbördsman,

som verkställt indrivningen, att ofördröjligen därom lämna uppgift

till registret med angivande av den bötfälldes namn samt domstolen och dagen

för utslaget.

7 §•

Straffuppgift skall avskiljas ur registret,

därest den person uppgiften avser, enligt vunnen upplysning, genom högre

rätts laga kraftägande dom blivit befriad från ansvar, utan att sådant fall

är för handen, som i 1 § 4 punkten sägs, eller från tvångsarbete, eller ock

genom dylik dom, som ej är villkorlig, ansedd skyldig allenast till annat

ansvar, än i 1 eller 3 punkten av samma paragraf avses;

då han avlidit medan han var intagen i allmän straffanstalt, eller ock genom

uppgift, varom förmäles i 5 § tredje, fjärde eller femte stycket, eller

annorledes vunnits tillförlitlig upplysning att han avlidit; samt

då nittio år förflutit från hans uppgivna födelseår.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga angående

ändrade bestämmelser i lagen örn straffregister samt anför:

»Enligt gällande lag skall straffregistret innehålla uppgift angående dem

som genom utslag av domstol eller myndighet i riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter, eller

2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra andras talan

inför rätta, eller

3. erhållit villkorlig straffdom, eller

4. blivit för brott ställda under framtiden, eller

5. förklarats vara övertygade örn någon med straff belagd gärning, men i

anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

6. blivit dömda till tvångsarbete.

Genom lag den 16 februari 1934 (nr 16) om upphävande av 17 kap. 32 §

första punkten rättegångsbalken avskaffades institutet ställande under framtiden.

Då det förhållande att någon blivit ställd under framtiden för brott

enligt 1 § 4 punkten straffregisterlagen skulle upptagas i registret, stadgades

genom lag samma den 16 februari (nr 17) om ändring i vissa delar av lagen

den 17 oktober 1900 om straffregister att dittillsvarande 1 § 4 punkten skulle

utgå och att vissa därav föranledda ändringar i 7 och 8 §§ skulle företagas.

Med hänsyn till att borttagandet av institutet ställande under framtiden

även förutsätter vissa grundlagsändringar, som icke kunna genomföras

förrän vid 1937 års riksdag, förskrevs emellertid i övergångsbestämmelsen

till nämnda lag om ändring i vissa delar av lagen om straffregister

att lagen skulle träda i kraft först den dag Konungen förordnade. Därvid

förutsattes alltså att förordnande om ikraftträdande skulle meddelas först

sedan grundlagsändringarna blivit genomförda.

Genom 1936 års lagstiftning om avskaffande av vissa straffpåföljder borttogos

bl. a. påföljderna ''ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas’ och ''ovär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

5

dighet att föra andras talan inför rätta’. I samband härmed stadgades genom

lagen den 5 juni 1936 (nr 248) om ändrad lydelse av 1, 7 och 8 §§ lagen

den 17 oktober 1900 om straffregister, att 2 punkten i 1 §, som innehöll

bestämmelser örn upptagande av dessa straffpåföljder i registret, skulle

utgå, varjämte vissa därav föranledda ändringar skulle företagas i 7 och

8 §§. Då även för avskaffandet av påföljderna krävas vissa grundlagsändringar,

föreskrevs jämväl i fråga om 1936 års lag att den icke skulle

träda i kraft förrän den dag Konungen förordnade. Vid upprättande av

nämnda lag togs hänsyn till de ändringar som beslutats år 1934. I 1936 års

lag har alltså punkterna 2 och 4 utgått samt punkterna 3, 5 och 6 upptagits

under respektive punkterna 2, 3 och 4.

Genom lag den 15 juni 1935 (nr 343) örn ungdomsfängelse skapades för

ungdomliga förbrytare en ny straffart — ungdomsfängelse. I det betänkande

med förslag till lag örn ungdomsfängelse m. m. (statens off. utredn. 1934: 52),

vilket låg till grund för ifrågavarande lag, hemställdes bl. a. örn ändringar i

vissa delar av straffregisterlagen av innebörd, att straffregistret skulle komma

att innehålla uppgift angående dem som blivit dömda till ungdomsfängelse.

Berörda ändringsförslag upptogs emellertid icke av departementschefen

vid framläggandet av ungdomsfängelselagen. Vid remissen till lagrådet av förslaget

till sistnämnda lag erinrades om den förut omförmälda ändringen i

straffregisterlagen av år 1934, vilken skulle träda i kraft å tid som Konungen

förordnade. Då även den ifrågavarande ändringen i straffregisterlagen i

likhet med ungdomsfängelselagen skulle träda i kraft först då Konungen

förordnade, ansågs lämpligt att frågan örn denna ändring finge anstå till

dess den år 1934 antagna ändringen i straffregisterlagen trätt i kraft. Det

torde nämligen, förklarade departementschefen, kunna antagas att detta

skett innan lagen om ungdomsfängelse trädde i tillämpning.

År 1935 avgavs av tillkallade sakkunniga ett betänkande med förslag till

lag om tvångsuppfostran m. m. (statens off. utredn. 1935:67). Förslaget,

som åsyftade att bringa reglerna örn tvångsuppfostran i närmare överensstämmelse

med den redan antagna ungdomsfängelselagen, innebar bl. a. att

domstolen — i motsats till vad som nu gäller — direkt skulle döma till

tvångsuppfostran utan att först utsätta något straff. I följd härav måste

naturligen för att straffregistret även i fortsättningen skall komma att innehålla

uppgifter å dem som ådömts tvångsuppfostran ändringar i straffregisterlagen

företagas. Sådana föreslogos ock av de sakkunniga. Då förslaget

till ifrågavarande lagstiftning remitterades till lagrådet, upptogs emellertid

icke förslaget till ändringar i straffregisterlagen. Departementschefen

erinrade nämligen om att ändring i denna lag påkallades jämväl av den

vid 1935 års riksdag antagna lagen örn ungdomsfängelse; förslag innefattande

de med tvångsuppfostringslagen och ungdomsfängelselagen sammanhängande

ändringar i straffregisterlagen borde föreläggas 1937 års riksdag. Proposition

med förslag till lag örn tvångsuppfostran bar framlagts för årets riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utöver de på grund av lagstiftningen om ungdomsfängelse och om tvångsuppfostran

nu erforderliga ändringarna i straffregisterlagen har i en skrivelse

från justitiekanslersämbetet till Kungl. Majit den 27 augusti 1936

väckts fråga om ytterligare sådana ändringar. I nämnda skrivelse anfördes

sålunda:

Enligt 1 § 1. lagen örn straffregister skall i registret finnas uppgift örn

dem som blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för

snatteri till böter. Alt snatteriböter medtagits beror av de särskilda iterationsbestämmelserna

för tillgreppsbrott. Uppgift örn sådant straff skall

emellertid finnas jämväl när gärningen begåtts av person under 18 år, oaktat

gärningen i dylikt fall ej får iterationsverkan. Grunden till att andra

tillgreppsbrott än snatteri ej omnämnts torde vara den att böter ej förekomma

i straffsatserna för dessa brott.

Genom lag den 10 maj 1935 vidtogs den ändringen i 5 kap. 2 § strafflagen

att straffet lör brott av den som fyllt 15 men ej 18 år må efter omständigheterna

nedsättas under vad i allmänhet bort följa å gärningen. Genom

denna ändring äger domaren numera bland annat använda mildare straffart

än il rågakomna straff bud eljest medger. Ehuruväl bötesstraffet måste

betecknas såsom en för tjuvnad i allmänhet mindre lämpad straffart, kan

alltså tänkas och har också, såsom vid en av justitiekanslern företagen inspektionsresa

iakttagits, efter lagändringens tillkomst förekommit att minderårig

dömes till böter för tillgreppsbrott som är grövre än snatteri. Enligt

ordalydelsen i lagen om straffregistret skulle icke i registret intagas uppgift

om bötesstraff för sådant grövre tillgreppsbrott, men väl örn snatteriböter.

Förhållandet torde väl ej äga större praktisk betydelse, men justitiekanslersämbetet

har dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten på denna inadvertens

i och för rättelse när av annan anledning ändring ifrågakommer i lagen

om straffregister.

Ett liknande förhållande har redan tidigare —- sedan tillkomsten av lagen

om straffregister — rått beträffande förminskat tillräkneliga förbrytare, i

det enligt 5 kap. 6 § strafflagen straffnedsättning kan ske utan angiven begränsning

och alltså bland annat mildare straffart användas (t. ex. böter för

stöld).

Omnämnda inkonsekvens i lagen om straffregister torde beträffande såväl

minderåriga som förminskat tillräkneliga kunna hävas genom att låta

bestämmelsen om böter i 1 § 1. gälla tillgreppsbrott i allmänhet, ej blott

snatteri. Ändringen medför motsvarande jämkning i vissa andra paragrafer.

Vad angår de minderåriga vill ämbetet emellertid omnämna att alternativt

kan ifrågasättas en ändring i motsatt riktning, nämligen att icke i registret

redovisa snatteri av minderårig. För denna linje skulle närmast tala

det förhållandet att bötesstraff i princip icke redovisas i registret och att

skälet för avvikelsen härifrån beträffande snatteriböter — den speciella iterationsverkan

— icke gäller minderåriga. Ämbetet anser sig dock ej böra

förorda detta alternativ.

Då det vid tillkomsten av lagen örn straffregister gällde att finna en lämplig

avgränsning av de fall som borde redovisas i registret, tog man väl närmast

sikte på brott, vilka till sin objektiva beskaffenhet voro av allvarligare

art, och trodde sig finna en lämplig gräns genom huvudregeln att endast

frihetsstraff skulle redovisas. Härmed blevo icke de fall av objektivt allvarliga

brott redovisade, där gärningsmannen på grund av otillräknelighet eller

förminskad tillräknelighet blev straffri eller dömdes till böter. Intresset

att få kännedom om brott, som föranlett straffriförklaring, blev dock senare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

7

tillgodosett — genom ett tillägg år 1914 i lagen om straffregister. Här må

dock nämnas att motivet till denna ändring icke hänförde sig till brottets

beskaffenhet; det ansågs angeläget att vid rannsakning äga tillförlitlig upplysning

örn eventuellt tidigare förekommen sinnesundersökning och anstaltsvård.

Kvar stå emellertid de förminskat tillräkneliga, och genom förutnämnda

ändring år 1935 i 5 kap. 2 § strafflagen har tillkommit en ny grupp

av fall — de minderåriga — där böter kunna ådömas för brott som normalt

skola sonas med frihetsstraff.

Det synes värt ett övervägande örn och i vilken utsträckning brottsfall i

allmänhet, beträffande vilka 5 kap. 2 eller 6 § strafflagen kommer i tillämpning,

böra i straffregistret redovisas utöver vad nu sker. Frågan torde kräva

närmare undersökning, därvid bland annat bör beaktas intresset att undvika

alltför stor ansvällning av registret. Ämbetet kan därför icke nu angiva

en bestämd ståndpunkt men vill dock framkasta den tanken att de synpunkter,

som föranlett redovisning av alla straffriförklarade oavsett brottets

art, möjligen giva skäl för lika behandling av de fall, där 5 kap. 6 § kommit

till användning. Vad angår minderåriga förbrytare kan ifrågasättas redovisning

av bötesstraff för brott, i vars straffsats ingår straffarbete eller

fängelse, eller åtminstone av sådant straff för brott, som av straffmyndig

normalt icke kan sonas med mindre än frihetsstraff.

Inför möjligheten av en utvidgning av straffregistret i nu angiven riktning

har ämbetet, såsom tidigare uttalats, ansett sig icke böra förorda det

ovan omnämnda andra alternativet i avseende å minderårigas tillgreppsbrott,

gående ut på att sådant brott i intet fall skulle redovisas i straffregistret

när straffet endast är böter. Det må ock bemärkas att om, såsom

ämbetet föreslagit, i registret skola införas böter för stöld, här alltid är fråga

örn gärning som normalt måste sonas med frihetsstraff och att kännedom

örn gärningen, även om densamma icke får iterationsverkan, dock är av

värde vid bedömandet av efterföljande brott.

Fångvårdsstyrelsen, som anbefalldes att yttra sig över ifrågavarande skrivelse,

tillstyrkte sådan ändring i 1 § 1 punkten straffregisterlagen, att registret

skulle innehålla uppgift jämväl örn dem som med tillämpning av 5 kap.

2 § strafflagen för stöld dömts till böter. En sådan ändring torde enligt

fångvårdsstyrelsens mening lämpligen kunna ske genom utbyte av ordet

''snatteri’ mot ordet ''tjuvnadsbrott''. Den ifrågasatta redovisningen till straffregistret

av brott i allmänhet, där domstolen med tillämpning av 5 kap. 2

eller 6 § strafflagen dömt allenast till böter, borde enligt styrelsens mening

begränsas till sådana brott, vilka, då gärningsmannen vöre straffmyndig,

icke kunde sonas med lägre straff än frihetsstraff.

Såsom av det föregående framgår påkalla såväl den redan beslutade lagstiftningen

om ungdomsfängelse som den på riksdagens prövning beroende

lagstiftningen örn tvångsuppfostran ändringar i straffregisterlagen. Då

ändringar i nämnda lag lära vara önskvärda även i de avseenden som beröras

i justitiekanslersämbetets skrivelse, synes det lämpligt att i detta sammanhang

genomföra jämväl desamma. Samtliga nu nämnda ändringar

komma att närmare behandlas under lagens olika paragrafer. Som man

med säkerhet synes kunna räkna med att de ändringar, som nu föreslås,

komma att träda i kraft först å en senare tidpunkt än de år 1934 och 1936

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

beslutade ändringarna, har förslaget upprättats med utgångspunkt från den

lydelse straffregisterlagen enligt 1936 års lagstiftning skall komma att erhålla.

Ytterligare må erinras om att den för 1937 års riksdag framlagda

lagstiftningen angående ändrade bestämmelser rörande verkställighet av

bötesstraff även omfattar förslag till ändringar i straffregisterlagen. Någon

hänsyn till dessa ändringar har emellertid i förevarande sammanhang icke

behövt tagas, enär desamma, vilka för övrigt skola träda i kraft först den

1 januari 1939, icke beröra de lagrum som nu föreslås skola undergå ändring.

1 och 2 §§.

Beträffande de av justitiekanslersämbetet ifrågasatta ändringarna i 1

punkten i 1 § har ämbetet till en början framhållit att örn en minderårig

— med tillämpning av stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen att straffet för

den som vid brotts begående ej fyllt aderton år efter omständigheterna må

nedsättas under vad i allmänhet å gärningen följa bort — dömts till böter

för t. ex. stöld, uppgift härom för närvarande icke skulle intagas i straffregistret,

under det att örn en minderårig dömts för snatteri brottet på

grund av stadgandet i 1 punkten av förevarande paragraf komrne att redovisas

i registret. Nämnda inkonsekvens kunde, framhöll ämbetet, hävas

genom att bestämmelsen om böter i 1 § 1 punkten gjordes tillämplig å

tillgreppsbrott i allmänhet och ej blott å snatteri. Då emellertid med hänsyn

till stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen kunde tänkas att även andra av

minderårig begångna objektivt allvarliga brott för närvarande icke komme

att bliva redovisade, ifrågasatte emellertid ämbetet en mera allmän utvidgning

av registret i fråga om minderåriga, av innebörd att bötesstraff som

ådömts minderårig med tillämpning av nämnda lagrum skulle redovisas såvida

straffet ådömts för brott i vars straffsats inginge straffarbete eller

fängelse eller åtminstone om straffet ådömts för brott som normalt icke

kunde sonas med mindre än frihetsstraff.

I likhet med justitiekanslersämbetet finner jag det påkallat icke blott att

den först angivna inkonsekvensen i avseende på redovisningen av tillgreppsbrott

begångna av minderårig undanröjes utan jämväl att den ändringen

vidtages att sådana allvarliga brott, vilka begåtts av minderårig och som

på grund av stadgandet i 5 kap. 2 § strafflagen föranlett ådömande allenast

av bötesstraff, komma att i registret redovisas. Särskilt må framhållas att

det med hänsyn till den särbehandling av ungdomliga förbrytare som är under

genomförande framstår såsom önskvärt att tillförlitliga uppgifter om

ungdomliga förbrytares tidigare brottslighet komma att vara för domstolen

tillgängliga i större utsträckning än förut. Emellertid synes det tveksamt

i vilken omfattning redovisning bör äga rum av sådana brott

där den minderårige under tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen dömts

till böter. Den längst gående utvidgning som kunde ifrågakomma vore att

medtaga alla de fall där frihetsstraff ingår i brottsskalan. Då en sådan regel

emellertid skulle medföra att en mängd obetydliga brott komrne att redo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

9

visas och då det, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, knappast torde vara

av någon mera avsevärd betydelse för rättsskipningen om domstolarna bereddes

tillgång till upplysningar om sådana brott, kan jag icke förorda en så

långt gående utvidgning av registret. För övrigt må framhållas att det vore

föga tilltalande om en bötfälld minderårig skulle komma in i straffregistret

för ett brott, vilket, ehuru fängelse ingår i skalan, är så ringa, att detsamma

skulle lia sonats med böter även örn gärningsmannen uppnått aderton års

ålder. Med hänsyn härtill vore måhända den andra av justitiekanslersämbetet

ifrågasatta och av fångvårdsstyrelsen förordade lösningen, nämligen

att begränsa utvidgningen till att avse endast bötesstraff, som ådömts för

brott vilka enligt lag icke kunna sonas med mindre än frihetsstraff, att föredraga.

Emellertid synes en sådan utvidgning knappast vara tillräckligt omfattande.

Det är sålunda att märka att det finnes icke så få tämligen allvarliga

brott, t. ex. bedrägeri, förskingring och vissa misshandelsbrott,

vilka kunna föranleda mildare straff än frihetsstraff. Om ett sådant brott

för en minderårig förbrytare med hänsyn till stadgandet i nämnda lagrum

föranlett allenast bötesstraff, synes det påkallat att uppgift om brottet kommer

att intagas i registret. En lämplig medelväg mellan de båda förut ifrågasatta

lösningarna synes vara att föreskriva, att uppgiftsskyldigheten skall

avse de fall där den minderårige med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen

dömes till böter för brott, varå enligt lag kan följa straffarbete, däri naturligen

inbegripet även brott vilka allenast vid synnerligen försvårande omständigheter

kunna medföra sådant straff. Tillhör brottet nu angivna svårhetsgrad,

synes det vara av betydelse att registret kommer att innehålla uppgift

härom — ehuru brottet med tillämpning av 5 kap. 2 § föranlett endast bötesstraff.

Justitiekanslersämbetet har vidare ifrågasatt huruvida icke — i likhet

med vad som gäller enligt 5 punkten av förevarande paragraf då någon som

begått brott jämlikt stadgandet i 5 kap. 5 § strafflagen på grund av sinnessjukdom

ej kunnat fällas till ansvar — i straffregistret borde redovisas

även de fall där någon jämlikt 5 kap. 6 § strafflagen befunnits vara förminskat

tillräknelig och dömts allenast till böter. Till stöd härför har ämbetet

främst åberopat det skäl som föranlett redovisning av samtliga strafffriförklarade

oberoende av brottets svårhetsgrad, nämligen att det vore angeläget

för domstolen att äga tillförlitlig upplysning om eventuellt tidigare

förekommen sinnesundersökning. Ämbetet har dessutom erinrat örn att

regeln i 5 kap. 6 § att straffet vid förminskad tillräknelighet finge nedsättas

under vad i allmänhet å gärningen följa bort kunde medföra att objektivt

allvarliga brott icke bleve redovisade, nämligen örn nedsättningsregeln föranlett

att straffet bestämts allenast till böter. Fångvårdsstyrelsen har i sitt

yttrande över berörda förslag förklarat, att det torde vara av betydelse för

domstolarna att vid straffmätningen äga kännedom örn åtminstone vissa

slag av brott där gärningsmannen med tillämpning av 6 § dömts allenast till

böter. Styrelsen har funnit att en lämplig begränsning kunde åstadkommas

genom att uppgift till straffregistret lämnades angående dem vilka

Bihang lill riks<lagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 127.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 127.

enligt nämnda paragraf dömts till böter för brott, som normalt icke kunna

sonas med annat än frihetsstraff.

Det synes icke kunna råda mer än en mening om att det är av stor vikt att

domstolarna erhålla upplysning om huruvida en brottsling vid tidigare företagen

undersökning befunnits vara förminskat tillräknelig. Betydelsen härav

kommer att ytterligare ökas därest ett av tillkallade sakkunniga nyligen framlagt

förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna kommer att

upphöjas till lag. Ett genomförande av berörda förslag skulle nämligen medföra

en betydande ökning av möjligheterna för tillgripande av en särbehandling

utav abnorma förbrytare i form av förvaring eller internering. Men

för att dessa möjligheter i tillräcklig grad skola komma att bli tillvaratagna

är det nödvändigt att det blir ådagalagt att abnormitet överhuvud föreligger.

Vad angår den omfattning i vilken redovisning bör äga rum av bötesstraff

som ådömts förminskat tillräkneliga, synes det som om redan det förhållandet

att gränsen mellan otillräknelighet i 5 § och förminskad tillräknelighet

i 6 § är tämligen svävande talar för att, så snart förminskad tillräknelighet

konstaterats, redovisning bör äga rum i likhet med vad som gäller vid

otillräknelighet. Till stöd härför kan jämväl åberopas att intresset av att

upplysning vinnes om att en person tidigare befunnits vara förminskat tillräknelig

uppenbarligen är oberoende av svårhetsgraden hos det tidigare begångna

brott som föranlett undersökning av sinnesbeskaffenheten. För en begränsning

på det sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit — till brott som normalt

icke kunna sonas med annat än frihetsstraff — synes ej heller kunna åberopas

intresset att undvika alltför stor ansvällning av registret. Undersökning

av sinnesbeskaffenheten förekommer nämligen helt naturligt endast i begränsad

omfattning, då fråga är om brott av ringa beskaffenhet. Jag ansluter

mig alltså till justitiekanslersämbetets förslag att uppgift till registret skall

lämnas så snart någon med tillämpning av 5 kap. 6 § strafflagen dömts till

böter.

Har någon ådömts ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, måste uppenbarligen,

såsom i de förut omnämnda sakkunnigbetänkandena framhållits,

uppgift härom intagas i straffregistret. Föreskrift i sådant avseende synes

lämpligen böra upptagas i 3 punkten av 1 §. Såsom de sakkunniga för

revision av lagstiftningen om tvångsuppfostran föreslagit bör registret även

innehålla uppgift om de fall då domstol eller administrativ myndighet jämlikt

15, 16, 17 eller 18 § lagen om tvångsuppfostran förordnat att ådömd

tvångsuppfostran skall träda i stället för straff eller avse jämväl annat brott

än sådant för vilket till tvångsuppfostran blivit dömt. Uppgift till registret

bör naturligen även lämnas då domstol eller administrativ myndighet jämlikt

20, 21, 22 eller 23 § lagen om ungdomsfängelse förordnat att denna straffart

skall träda i stället för annat straff eller vad som därav återstår eller avse

jämväl annat brott än sådant för vilket till ungdomsfängelse blivit dömt. Uppgifter

i nu angivna hänseenden torde lämpligen böra upptagas såsom mom. 3

i 2 §. Nuvarande 3 och 4 mom. i nämnda paragraf erhålla på grund härav

beteckningen 4 och 5 mom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

4§.

Har talan fullföljts mot sådant förordnande, varom förmäles i den föreslagna

bestämmelsen i 2 § 3 morn., bör uppgift om rättens beslut i det överklagade

målet lämnas till registret. Föreskrift härom har intagits i ifrågavarande

paragraf.

5 §■

I likhet med vad som av förut nämnda sakkunniga anmärkts bör till registret

göras anmälan dels då någon utskrives från anstalt för undergående

av ungdomsfängelse eller från allmän uppfostringsanstalt, dels om återintagning

i anstalten samt dels om inträffat dödsfall beträffande den som dömts

till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran. Föreskrifter härom ha intagits

i fjärde stycket av ifrågavarande paragraf.

I betänkandet med förslag till lag om ungdomsfängelse m. m. har framhållits,

att då utskrivning på prov beslutats rörande någon som dömts till

ungdomsfängelse, anmälan härom borde innehålla uppgift örn tillsynstidens

längd; därest ändring sedermera skedde i beslutet härom, borde tydligen jämväl

ändringen anmälas till registret. Sådana uppgifter äro uppenbarligen

erforderliga med hänsyn till att ådömt ungdomsfängelse — i motsats till vad

som föreslås beträffande tvångsuppfostran — anses till fullo verkställt utan att

slutlig utskrivning äger rum, så snart tillsynstiden gått till ända utan att beslut

meddelats örn återintagning. Såsom i betänkandet anmärkts torde emellertid

bestämmelser i angivet hänseende kunna utfärdas i administrativ ordning.

I detta sammanhang må erinras om att ifrågavarande lagförslag nödvändiggör

även andra ändringar i författningar av administrativ natur. 6

6 §•

Enligt ifrågavarande paragraf åligger det uppbördsman, som verkställt indrivning

av böter vilka ådömts för snatteri, att därom lämna uppgift till registret.

Grunden till denna bestämmelse är den att jämlikt 4 kap. 14 § första

stycket strafflagen iterationsverkan inträder allenast då den brottslige till fullo

undergått honom ådömt straff. Med hänsyn till den föreslagna ändringen i

1 § 1 punkten av förevarande lag komma framdeles i vissa fall uppgifter att

lämnas till straffregistret även då någon ådömts böter för annat tjuvnadsbrott

än snatteri. Har bötesstraffet ådömts under tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen,

är någon uppgift om böternas indrivning ej erforderlig, enär iterationsverkan

ej inträder för brott som begåtts av den som ej fyllt aderton år.

Uppgift om böters indrivning vid andra tjuvnadsbrott än snatteri skulle alltså

vara erforderlig endast då bötesstraffet ådömts med tillämpning av 5 kap. 6 §

strafflagen. Då någon praktisk fördel icke torde vara att vinna genom uteslutning

av de först nämnda fallen, synes för enkelhetens skull åt paragrafen

böra givas det innehåll att uppgift skall lämnas så snart böter som ådömts för

tjuvnadsbrott blivit indrivna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

V §■

Därest genom högre rätts laga kraftägande utslag någon som dömts exempelvis

till straffarbete i stället dömes till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostrån,

bör detta uppenbarligen icke föranleda att straffuppgiften rörande den

dömde avskiljes ur registret. För undvikande härav måste i förevarande paragraf

hänvisning ske till 1 § 3 punkten.

Lagens ikraftträdande.

Såvitt de föreslagna ändringarna hänföra sig till den nya lagstiftningen

örn ungdomsfängelse och örn tvångsuppfostran böra desamma uppenbarligen

träda i kraft samtidigt med nämnda lagstiftning. Då berörda lagstiftning

skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, bör alltså tidpunkten

för ikraftträdande av nu ifrågavarande ändringar även sättas till den dag

Konungen föreskriver. Såsom förut anmärkts torde man med säkerhet kunna

utgå ifrån att detta ikraftträdande kommer att äga rum först efter det

att 1936 års ändringar i straffregisterlagen trätt i tillämpning. Vad därefter

angår nu föreslagna ändringar i straffregisterlagen som avse uppgifter

beträffande personer, vilka dömts med tillämpning av 5 kap. 2 eller 6 §

strafflagen, torde även de lämpligen böra träda i kraft samtidigt med övriga

nu föreslagna ändringar i straffregisterlagen. Lagen bör alltså i sin helhet

träda i tillämpning den dag Konungen förordnar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom departementet upprättats

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober

1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

'' Förslaget, som frånsett ett pär obetydliga jämkningar av redaktionell natur i ingressen och

1 § 1 punkten är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 februari

1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Lind.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedeparte>- mentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29 januari

1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr

82 s. 1) om straffregister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. f.

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn M. Heuman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 127.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsert-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 22 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets

den 19 februari 1937 avgivna utlåtande över det den 29 januari 1937 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.

Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte efter ett pär jämkningar av redaktionell natur jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370562

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 a1 i texten
  2. 1LU 1937:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 s. 1 i texten