Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

1937-02-19 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:132, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förändring i avseende

å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie

befattningar vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.; given

Stockholms slott den 19 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockolms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken

eller från personalhåll gjorda framställningar, som huvudsakligen

avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie

befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken.

Bihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 132.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Med anledning härav får jag erinra, att Kungl. Majit den 24 april 1936 beslutat

tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, benämnd 1936

års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen.

Med hänsyn särskilt härtill har jag i regel icke funnit mig kunna

tillstyrka framläggande till innevarande års riksdag av sådana förslag och

framställningar, som gå ut på införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning

av nya befattningskategorier eller inrättande inom redan befintliga

befattningsgrupper av ytterligare ett antal befattningar i syfte endast

att bereda förbättrad löneställning för vissa ordinarie befattningshavare eller

vidtaga sänkning i lönegrad av vissa ordinarie befattningar, utan hava, då

dylika lönespörsmål synas vara av beskaffenhet att eventuellt böra komma

under omprövning i samband med den av 1936 års lönekommitté bedrivna

utredningen, sådana förslag och framställningar i allmänhet överlämnats till

finansdepartementet. I de fall åter, där med inrättandet av ny ordinarie befattning

avsetts att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal

med motsvarande löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt

ny ordinarie befattning, ävensom i några enstaka fall, där alldeles särskilda

skäl för en förhöjd lönegradsplacering eller eljest för omedelbar åtgärd förebragts,

har jag i huvudsak ansett de framställda yrkandena nu böra komma

under bedömande.

Jag övergår nu till de ingivna framställningarna och gör därvid början med

dem, som avse

Postverket.

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å generalpoststyrelsens första

byrå m. m. Generalpoststyrelsens första byrå är för närvarande organiserad

på två avdelningar, personalavdelningen nied därtill hörande ombudsmansexpedition,

undervisningsanstalt, militärassistentsexpedition och en för

hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition samt trafikavdelningen.

Byråchefen har till åliggande, förutom huvudansvaret för byrån i dess helhet,

att förestå personalavdelningen, varå finnes placerad bland andra en

sekreterare i 26 :e lönegraden. Trafikavdelningen åter förestås av en byrådirektör

(28:e lönegraden), som föredrager eller i förekommande fall själv

meddelar beslut i sagda avdelnings ärenden, varjämte å sistnämnda avdelning

äro placerade två nctarier (21 :a lönegraden) ävensom ytterligare personal

i lägre lönegrader.

I skrivelse den 18 december 1935 framlade generalpoststyrelsen förslag till

första byråns uppdelning på två byråer, en personalbyrå och en trafikbyrå.

Enligt detta förslag skulle byrådirektör st jönsten utbytas mot en byråchefsbefattning.

Enär redan då byrådirektören icke medhunne att handlägga och

föredraga samtliga trafikärenden och då han tid efter annan måste företaga

tjänsteresor för inspektion m. m., erfordrades en särskild befattningshavare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

3

såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, för vilket ändamål

föreslogs inrättande av en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden.

I utlåtande häröver den 27 januari 1936 anförde kommunikationsverkens

lönenämnd bland annat följande:

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle å trafikbyrån beredas frågor örn

anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare,

lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anställd

personal, var för sig utgörande betydande grupper av i postverkets

tjänst anlitad personal. Dessa ärenden stöde emellertid nära ett flertal av

de å personalavdelningen handlagda ärendena rörande personaluppsättning

och avlöningsförhållanden m. m. för de personalgrupper, som tjänstgjorde

å de under sistnämnda avdelning lydande postanstalterna. Övergång mellan

anstalter av olika slag förekomme ju ock stundom, och även i övrigt

syntes förhållandena å över- och underordnade postanstalter delvis löpa parallellt

med varandra. Till följd härav skulle en viss dualism i personalärendenas

behandling kvarstå även efter den föreslagna omorganisationens

genomförande.

Det syntes lönenämnden icke vara uteslutet, att byråchefens å generalpoststyrelsens

första byrå för det dåvarande utan tvivel stora arbetsbörda i icke

oväsentlig mån skulle kunna lättas genom att personalärendenas handläggning

i ökad omfattning anförtroddes åt underordnad personal, främst åt

innehavaren av den sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden, som vore tilldelad

byrån. Genom en dylik lättnad skulle byråchefen beredas möjlighet

att även ägna sin uppmärksamhet åt behandlingen av de viktigare trafikärendena.

Såsom styrelsen framhållit, vore byråchefen för det dåvarande

i allt fall i tillfälle att några timmar i veckan vara närvarande vid byrådirektörens

föredragning. Med den av lönenämnden antydda omläggningen

av arbetsfördelningen borde byråchefens befattning med trafikavdelningens

viktigare ärenden kunna icke oväsentligt utvidgas.

örn lönenämnden sålunda ansett sig av skilda anledningar icke kunna

underlåta att framföra vissa erinringar mot styrelsens förevarande förslag,

hade nämnden å andra sidan icke förbisett, att den alltjämt fortgående utvecklingen

inom postverkets olika rörelsegrenar kunde påkalla ändringar av

organisatorisk art inom den avdelning av styrelsen, som hade ledningen av

verkets trafikrörelse örn hand. Lönenämnden hade med det anförda allenast

velat uttala, att en så långt gående organisatorisk åtgärd som den av styrelsen

för första byråns vidkommande föreslagna enligt nämndens mening

icke innebure den naturligaste och närmast till hands liggande åtgärden för

ordnandet av byråns arbetsförhållanden och organisation. Örn emellertid

av annan anledning än rådande personalförhållanden den av nämnden antydda

utvägen icke befunnes framkomlig och den dåvarande ordningen icke

ansåges möjlig bibehålla, ville nämnden icke motsätta sig styrelsens förslag.

Därest en trafikbyrå ansåges böra komma till stånd, hade lönenämnden

ingen erinran att framställa mot att en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden

inrättades å byrån.

Vid anmälan inför Kungl. Maj.t den 28 februari 1936 (i proposition nr

141 angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande

vissa ordinarie befattningar vid kommunikationsverken m. m.) av generalpoststyrelsens

ifrågavarande förslag anförde departementschefen följande:

Genom postverkets fortgående utveckling hade arbetsuppgifterna å generalpoststyrelsens

första byrå under årens lopp såväl kvantitativt som kvali
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tativt ökats, så att det slutligen blivit nödvändigt att överlämna beredningen

och föredragningen av trafikärendena till en särskild tjänsteman å byrån,

nämligen byrådirektören å dess trafikavdelning. Då härigenom byråchefens

befattning med trafikärendena efter hand inskränkts, hade möjligheterna

för honom att kunna överblicka dessa med tiden allt viktigare ärenden mer

och mer minskats.

Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida i betraktande av det samband,

som onekligen förefunnes mellan åtskilliga trafikärenden och personalärendena,

dessa grupper av ärenden lämpligen borde handläggas å skilda byråer.

Vid övervägande av såväl denna som övriga på frågan inverkande omständigheter

hade departementschefen ej funnit sig kunna förorda en så vittgående

organisationsändring, som styrelsens förslag innebure. I stället hade det synts

böra undersökas, huruvida icke den av styrelsen beträffande andra byrån då

i frågasatta anordningen alt överflytta vissa ärendens beredning och föredragning

på en under byråchefen stående tjänsteman skulle kunna i större

utsträckning än då syntes vara fallet tillämpas jämväl beträffande personalärendena

å första byrån, varigenom trafikärenden av antytt slag skulle kunna

återföras till byråchefens handläggning. Därest det på grund härav skulle

befinnas erforderligt att vidtaga någon mindre jämkning beträffande personalen

å byrån, torde en dylik åtgärd kunna, örn så erfordrades, efter förslag

av generalpoststyrelsen vidtagas av Kungl. Majit. Först örn det visade sig,

att den av departementschefen nu antydda utvägen icke ledde till önskat resultat,

syntes efter förnyad utredning böra övervägas, huruvida andra åtgärder

av mera ingripande natur borde vidtagas för vinnande av bästa möjliga

behandling av trafikärendena.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

Riksdagen (skrivelse nr 207) anförde, att riksdagen ansett sig böra ansluta

sig till departementschefens i berörda proposition nr 141 inledningsvis

angivna principståndpunkt rörande då föreliggande framställningar örn förbättrad

löneställning för vissa ordinarie befattningshavare. Riksdagen hade

dock därvid icke förbisett, att vissa skäl kunde anföras för vidtagande av en

del organisatoriska ändringar och förbättringar utöver vad Kungl. Majit föreslagit,

varvid riksdagen syftade bland annat särskilt på generalpoststyrelsens

förslag till ändrad organisation av första byrån. I detta hänseende liksom i

andra avseenden hade riksdagen emellertid med hänsyn till den då nära förestående

allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna och lönegradsplaceringen

för statens befattningshavare ansett sig icke böra besluta några

ändringar utan förslag från Kungl. Majits sida.

I skrivelse den 9 juni 1936 upptog generalpoststyrelsen till behandling

frågan om anställande av en sekreterare å första byråns trafikavdelning.

Härom anförde styrelsen följande:

Även om nu en omläggning av arbetsfördelningen å första byrån sker efter

anvisningarna i nyssnämnda proposition, nr 141, kommer dock behovet av

en särskild sekreterare å trafikavdelningen att kvarstå. De ärenden, som enligt

de refererade uttalandena närmast borde komma i fråga till överflyttning

från första byråns trafikavdelning till dess personalavdelning, äro, såsom

sagts, frågor om anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare,

lantbrevbärare, lådbrevbärare och postombud m. fl. Dessa frå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

5

gor äro visserligen stora och betydelsefulla, men de äro dock icke frågor,

som kräva permanent sysselsättning för någon eller några personer. Poststationsföreståndarnas

avlöningsförhållanden regleras i huvudsak vart tredje

år genom då skeende omklassificering av poststationerna. Detta arbete kan

då icke medhinnas av byråns ordinarie personal, utan för dess fullgörande

inkallas för varje gång erforderlig särskild förstärkningspersonal. De allmänna

grunderna angående lant- och lådbrevbärarnas anställningsvillkor

gälla tills vidare intill dess från någondera sidan påyrkas ändring. Saken blir

då föremål för undersökning och utredning — även här i mån av behov

medelst tillkallad särskild personal — samt eventuellt förhandling enligt

kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den

26 oktober 1934. Dessa ärendens överflyttning från trafik- till personalavdelningen

medför fördenskull icke någon nämnvärd minskning av trafikavdelningens

löpande arbetsmängd. Och vad beträffar övriga å trafikavdelningen

handlagda ärenden, närbesläktade med personalärenden, äro dessa både fåtaliga

och obetydliga. Generalpoststyrelsen kommer givetvis nu att undersöka,

huruvida och på vad sätt en omläggning av arbetet inom första byrån

enligt de lämnade direktiven är möjlig och lämplig. Denna fråga kräver

emellertid en omsorgsfull och noggrann prövning och styrelsen är icke nu

beredd att framlägga förslag i berörda hänseende. Ehuru, så vitt generalpoststyrelsen

alltså nu kan se, denna frågas lösning icke har någon avgörande

betydelse för trafikavdelningens dagliga personalbehov, anser generalpoststyrelsen

sig dock böra avvakta arbetsfördelningens slutliga ordnande, innan

styrelsen avgiver slutligt förslag om personalbeståndet. I avvaktan härpå

är det emellertid oundgängligen nödvändigt, att byrådirektören å första

byråns trafikavdelning beredes lättnad i sin alltför stora arbetsbörda

samt att fördenskull nämnda avdelning provisoriskt tillföres erforderlig kvalificerad

arbetskraft, som kan övertaga beredningen och föredragningen av

vissa av de till avdelningen hörande ärendena.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit i sin skrivelse den 18 december 1935,

är det icke längre möjligt för en tjänsteman att handlägga och föredraga samtliga

trafikavdelningens ärenden utan att säkerheten i ärendenas avgörande

äventyras. Ökade arbetsuppgifter för trafikavdelningen komma inom den

närmaste tiden att göra behovet av den ifrågasatta personalförstärkningen än

mera trängande. Sålunda hava de frågor, som sammanhänga med linjetrafikbilarnas

utnyttjande för postbefordran, av generalpoststyrelsen för utredning

varit hänskjuta till särskilda för ändamålet tillkallade tjänstemän. Sedan

denna utredning numera slutförts och generalpoststyrelsen fattat principiellt

beslut i saken, ankommer det på trafikavdelningen att genomföra de åtgärder,

som härav påkallas, samt att övervaka distrikts- och lokalförvaltningarnas

åtgärder på detta område. För trafikavdelningen kommer detta att medföra

en betydande och varaktig ökning av arbetsbördan. Vidare må erinras

därom, att i93(> års riksdag med anledning av väckta motioner, nr I: 13 och

II: 26, i skrivelse nr 254 hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för

ett bättre tillgodoseende av landsbygdens behov, i vad gäller lantbrevbäringens

ordnande. Generalpoststyrelsen ämnar på grund härav och för alt kunna

tillmötesgå riksdagens sålunda uttalade önskan i postverkets nästavgivande

driftkostnadsstat begära förhöjt anslag till postbefordran å landsväg. Givet

är, att dea utveckling på ifrågavarande område, som alltså torde vara att

emotse, ej oväsentligt kommer att öka arbetetå första byråns trafikavdelning.

De ärenden, som handläggas å nyssnämnda avdelning, kunna indelas i två

stora huvudgrupper, inrikes och utrikes trafikärenden. Frågor, sorn höra till

utrikes trafiken, framför allt luftpostbefordringen, äro visserligen mera speciella

och på så vis svårskötta, som för deras riktiga skötsel krävas särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

kunskaper och personliga förutsättningar, men den stora sammanhållande

och bärande stommen i avdelningens verksamhet är dock den inrikes trafiken,

dess ordnande och ändamålsenliga utbyggande. Till denna skola de

utrikes förbindelserna på lämpligaste sätt ansluta sig. När fråga nu föreligger

om anställande tills vidare å trafikavdelningen av en sekreterare och

man alltså måste, för erhållande av en fast arbetsordning, överväga, vid vilka

ärendens behandling sekreteraren i första hand bör anlitas, synes det generalpoststyrelsen

naturligt, att åt sekreteraren anförtros, förutom viss föredragningsskyldighet

i fråga om inrikes ärenden av löpande natur, att närmast

under byrådirektören handlägga de utrikes ärendena. Utöver sin föredragningsskyldighet

skulle han vidare hava till åliggande att utan föredragning å

styrelsens vägnar meddela beslut i fråga om sådana ändringar i kartslutsutväxlingen

med utlandet, som påkallats av främmande postförvaltningar eller

äro en följd av omläggning av postförbindelserna, i den mån icke dylikt

ärende bör handläggas å tredje byrån.

Under åberopande av det anförda hemställde generalpoststyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att åt lämplig tjänsteman i lägre

lönegrad än den 24:e uppdraga att från och med den 1 juli 1936 tills vidare

till och med den 30 juni 1937 bestrida göromål, som eljest ankomme på sekreterare

i 24:e lönegraden.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 20 juni 1936, att med hänsyn till

den angivna arbetsökningen och då det ur organisatorisk synpunkt syntes

motiverat, att byrådirektörens å trafikavdelningen närmaste man innehade

löneställning i 24:e lönegraden, lönenämnden funne sig ej böra framställa

erinran mot bifall till generalpoststyrelsens hemställan.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har generalpoststijrelsen anfört, att då det

icke varit möjligt att utan sådan förstärkning i vederbörlig ordning och på ett

betryggande sätt medhinna handläggning och föredragning av samtliga trafikavdelningens

ärenden, styrelsen sett sig nödsakad att utan att avvakta

Kungl. Maj:ts beslut i ärendet för tiden från och med den 14 juli 1936 åt en

tjänsteman i lägre lönegrad än 24:e lämna uppdrag alt bestrida göromål, som

eljest ankomme på sekreterare i 24:e lönegraden.

Då den sålunda tillfälligt uppehållna tjänsten i 24:e lönegraden fyllde ett

oavvisligt behov och oberoende av första byråns organisation i övrigt vore

oundgängligen behövlig jämväl framdeles, funne sig generalpoststyrelsen

nödsakad hemställa, att å dess första byrå nyinrättades en sekreterarbefattning

i 24:e lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande häröver den 21 oktober 1936 anfört att, i

överensstämmelse med vad lönenämnden i sitt utlåtande den 20 juni 1936

uttalat och då behovet av ifrågavarande sekreterarbefattning delvis vore en

följd av arbetet med den förbättring av landsbygdens postförhållanden, varom

riksdagen i skrivelse den 22 maj 1936, nr 254, uttryckt önskemål, lönenämnden

ansåge sig hava anledning biträda förslaget örn inrättande av en

sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å första byrån.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

7

Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den 5 januari 1937 meddelat,

att styrelsen vidare övervägt den i förenämnda proposition nr 141 år 1936

berörda, frågan örn överflyttande i ökad o m fatt ning på under

byråchefen stående tjänsteman av personalärendena

å första byrån. I detta ämne anför styrelsen följande:

Den tjänsteman, vilkens föredragningsskyldighet under angivna förutsättningar

skulle utökas, är den sekreterare i 26:e lönegraden, vilken finnes anställd

å första byråns personalavdelning. Hans föredragningsskyldighet är

nu mycket begränsad. Enligt gällande arbetsordning för generalpoststyrelsen

(utfärdad den 28 december 1934) har han nämligen att föredraga följande

ärenden:

a) avlöning till ledig tjänsteman,

b) dyrtidstillägg,

c) avlöning till reservpostexpeditör,

d) traktamenten för tjänstgöring å järnvägs- och ångbåtslinjer,

e) lådbrevbäring,

f) avlöningsberäkning beträffande lådbrevbärare,

g) transportanslag vid postkontor och postexpeditioner,

h) anlitande vid postanstalterna av post- oell brevbärarbiträden,

i) tillfällig förstärkning vid postanstalterna i högst postexpeditörs grad,

samt

j) postkontorens och postexpeditionernas öppethållande.

Av dessa ärenden äro de under punkterna e) och g) angivna, d. v. s.

ärenden angående nyanordnande eller omreglering och ändring av lådbrevbäringslinjer

ävensom angående anvisande av anslag för posttransporter vid

postkontor och postexpeditioner, närmast av trafikärendes natur och böra

alltså överflyttas till trafikavdelningens handläggning. Till personalavdelningen

för handläggning därstädes skulle överflyttas sådana ärenden, som av

kommunikationsverkens lönenämnd särskilt betecknats såsom stående nära

ett flertal av de å personalavdelningen hittills handlagda ärenden rörande

personaluppsättning och avlöningsförhållanden m. m., nämligen bestämmelserna

angående ersättning till poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare

m. fl. samt örn ålderdomsunderstöd at poststationsförestandaie,

lant- och lådbrevbärare. Då det gäller fastställande av de allmänna grunderna

för dylika ersättningsfrågor eller eljest principiella fall, skulle dithörande

ärenden handläggas av byråchefen, under det att sekreteraren skulle

bereda och föredraga dithörande mål, då det endast är fråga örn de allmänna

grundernas och principernas regelbundna tillämpning.

Av byråchefen föredragas för närvarande alla ärenden angående tillsättande

av tjänster i 4:e—10:e lönegraderna. Dessa ärenden kunna emellertid

till allra största del betraktas såsom ärenden, där det huvudsakligen är fråga

örn tillämpning av fastställda beräkningsgrunder och vedertagna principer.

I första hand gäller detta naturligen övergång från extra ordinarie till ordinarie

anställning i bottengraderna, kontorsbiträde (4:e lönegraden) respektive

brevbärare (5:e lönegraden). I den mån det finnes tillgång på ordinarie

befattningar i dessa grader överföras tjänstemännen till ordinarie grad i tur

och ordning efter tjänstetid, som beräknas enligt bestämda grunder, samt

under förutsättning att deras tjänstgöring är av beskaffenhet alt kunna väl

vitsordas. I fråga örn tillsättande av sådana befattningar ovanför den 5:e

lönegraden, vilka representeras av eller falla inom postmannaförbundets intressekrets,

har mellan generalpoststyrelsen och nämnda förbund överenskommits

örn vissa bestämda grunder för beräknande av poäng, efter vilka de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

sökande ordnas. Vidare sker, likaledes efter överenskommelse med postmannaförbundet,

tillsättandet av sådana befattningar först efter det representanter

för personalen, s. k. förordsfullmäktige vid sammanträde inför vederbörande

postdirektör uttalat sig ifråga om sökandena, därvid uttalandet skall

innehålla uppgift örn vilka av sökandena som över huvud anses böra kunna

komma ifråga vid tjänsts tillsättande, ävensom den ordning, i vilken de böra

komma ifråga. Efter en sådan förberedande behandling är givetvis ärendet,

under förutsättning, att postdirektören och förordsfullmäktige äro eniga i

sina uttalanden, av den natur, att dess avgörande hos generalpoststyrelsen

kan betecknas såsom en tillämpningsfråga, vilken icke kan behöva föredragas

av byråchefen. Örn återigen postdirektören och förordsfullmäktige äro av

skiljaktiga meningar eller annars några särskilda omständigheter skulle föreligga,

såsom att sökande undergått bestraffning för allvarliga förseelser i tjänsten

eller liknande, vilka fall emellertid äro sällan förekommande, bör ärendet

givetvis föredragas av byråchefen.

Vad som nu sagts ifråga örn tillsättande av vissa tjänster gäller i tillämpliga

delar även om tjänstemäns uppfa ttning i löneklass. Grunderna härför

äro angivna i avlöningsreglementet, och ärendena äro — under förutsättning

att inga särskilda omständigheter föreligga — av den natur, att deras föredragning

lämpligen kan anförtros åt nämnde sekreterare.

När generalpoststyrelsen nu vill söka organisera arbetet å första byrån så,

som genom de anvisade direktiven avsetts, har generalpoststyrelsen således

för avsikt att, samtidigt som från sekreterarens å personalavdelningen föredragning

bortflyttas ovan nämnda ärenden angående lådbrevbäring och transportanslag,

samme sekreterare i stället ålägges att föredraga följande ärenden:
tillsättning

av tjänster i 4:e—10:e lönegraderna, dock icke av stationsmästartjänster

av klass 7 och 8 samt kanslibiträdesbefattningar, under förutsättning,

att icke sådana särskilda omständigheter föreligga, på grund av

vilka ärende bör föredragas av byråchefen,

uppflyttning i löneklass,

familjepensionsärenden (nytillkomna för tiden från och med den 1 juli

1937),

tillämpning av de allmänna bestämmelserna angående ersättning till poststationsföreståndare,

lantbrevbärare m. fl.,

avlöning under ledighet till sådana funktionärer samt

ålderdomsunderstöd åt poststationsföreståndare, lant- och lådbrevbärare.

Dessutom måste denna sekreterare anlitas att självständigt — med eller

utan biträde — verkställa sådana arbets- och personalundersökningar å skilda

arbetsplatser inom distrikten, vilka icke medhinnas av byråchefen, varförutom

han måste vara lämpad att deltaga i sådana förhandlingar med

personalorganisationerna örn anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.,

som numera ständigt förekomma, detta för att alltid vara fullt inne i de större

frågornas allmänna läge och kunna, örn så vid något tillfälle erfordras, ersätta

byråchefen.

Generalpoststyrelsen anför, att en på sådant sätt ändrad organisation av

arbetet å första byrån vore nödvändig, därest detta skulle kunna ordnas i

enlighet med de erhållna direktiven. Emellertid hade den nuvarande innehavaren

av ifrågavarande sekreterarbefattning, vilken tidigare varit en skicklig

tjänsteman, med åren — han uppnådde 59 år under februari 1937 —

fått sin förmåga så nedsatt, att de omtalade arbetsuppgifterna icke kunde

åläggas honom. På grund härav och då han icke heller nu lämpligen kunde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 132.

9

flyttas till annan befattning i 26 :e lönegraden, har styrelsen hemställt, att

å övergångsstat måtte från och med den 1 juli 1937 överflyttas en sekreterare

i 26 :e lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande den 23 januari 1937 anfört följande:

Såsom framgår av generalpoststyrelsens skrivelse, har lönenämnden i annat

sammanhang utlåtit sig angående generalpoststyrelsens första byrås arbetsförhållanden

och organisation. Enär den remitterade framställningen,

i vad densamma avser fördelningen av ärendena mellan första byråns personal-

och trafikavdelningar samt överflyttning av föredragningsskyldigheten

beträffande vissa ärenden från byråchefen till sekreteraren å personalavdelningen,

i huvudsak överensstämmer med vad nämnden sålunda tidigare

ifrågasatt i sådant avseende, föranleder framställningen i denna del icke någon

erinran från lönenämndens sida.

Ej heller i övrigt har lönenämnden haft något att erinra mot bifall till

generalpoststyrelsens föreliggande förslag, varvid nämnden emellertid förutsätter,

att innehavaren av den sekreterarbefattning, som är avsedd att överföras

till övergångsstat, även framdeles utnyttjas för kvalificerade arbetsuppgifter.

Då generalpoststyrelsens förslag rörande organisationen av arbetet å första

byrån synes mig ändamålsenligt samt, vad beträffar fördelningen av ärendena

å byråns personalavdelning, i stort sett ansluter sig till de synpunkter,

som framhöllos vid denna frågas behandling nästlidet år och vilka jag för

min del biträder, vill jag med hänsyn härtill och i betraktande av de särskilda

förhållanden, som föreligga i detta fall, tillstyrka, att den nuvarande sekreterarbefattningen

i 26 :e lönegraden å första byråns personalavdelning avses

för beredning och föredragning av ärenden rörande tillsättande av de flesta

befattningar i 4:e—10 :e lönegraderna m. m. samt att den nuvarande innehavaren

av befattningen uppföres å övergångsstat och befattningen besättes

med ny innehavare.

Vad beträffar första byråns trafikavdelning, framgår av den förebragta

utredningen, att även med den föreslagna omläggningen av arbetsfördelningen

å byrån behov av en kvalificerad biträdande arbetskraft åt byrådirektören

å nämnda avdelning föreligger och att detta behov blir alltmera framträdande

genom de ökade arbetsuppgifter, som trafikavdelningen inom den

närmaste framtiden erhåller dels genom linjetrafikbilarnas utnyttjande för

postbefordran och dels vid förverkligande av de av 1936 års riksdag uttalade

önskemålen örn ett bättre tillgodosende av landsbygdens behov beträffande

lantbrevbäringen. I sistnämnda hänseende torde jag få erinra, att generalpoststyrelsen

i skrivelse den 13 november 1936 med förslag till driftkostnadsstat

vid postverket för år 1937 meddelat, att styrelsen verkställt den grundläggande

utredningen rörande den avsedda ökningen av antalet turer å lantbrevbäringslinjerna,

att en dylik förbättring beräknades medföra en kostnadsökning

av omkring 1,500,000 kronor för år, att för förbättringens genomförande

syntes böra beräknas en tidrymd av fem år samt att under vart och

ett av åren 1937—1941 alltså för ändamålet skulle erfordras en successiv ökning

av den i driftkostnadsstaten upptagna anslagsposten till postbefordran å

landsväg jämte lokala transporter med 300,000 kronor per år. I enlighet med

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 132.

styrelsens förslag har Kungl. Maj :t den 30 december 1936 i postverkets driftkostnadsstat

för år 1937 under berörda anslagspost upptagit av styrelsen begärt

belopp å 300,000 kronor för påbörjande av dylika förbättringar i lantbrevbäringen

under år 1937.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner jag mig böra tillstyrka, att

såsom närmaste man och ställföreträdare åt byrådirektören vid trafikavdelningen

anställes en kvalificerad medhjälpare och att alltså för ändamålet inrättas

en ny sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.

En ny postmiistartjänst av klass 1 B. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition,

nr 83, framställda förslag anvisade 1936 års riksdag medel till inköp

av tomt samt uppförande därå av posthusbyggnad å Kungsholmen i

Stockholm. Härmed avsågs att lösa den redan tidigare väckta frågan örn

inrättande av ett särskilt, till Kungsholmen förlagt postkontor för postutdelningen

därstädes, vilken nu äger rum från postkontoret Stockholm 1 (centralpostkontoret).

Sedan Kungl. Maj:t den 2 oktober 1936 meddelat beslut

örn påbörjande av berörda posthusbyggnad, har i innevarande års statsverksproposition

erforderligt slutanslag för ändamålet äskats (utgifter för

kapitalökning, bil. 5, sid. 5—7).

I skrivelse den 23 oktober 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan

att förenämnda posthusbyggnad väntades bliva färdig under budgetåret 1937/

1938, framlagt förslag i fråga om erforderlig postmästarbefattning vid det

postkontor, som skall förläggas till byggnaden. Styrelsen anför härom följande:
Såsom

generalpoststyrelsen anfört i skrivelse den 7 februari 1936 angående

inköp av tomt och uppförande därå av posthusbyggnad å Kungsholmen

i Stockholm, finnes i den trakt, där den nya posthusbyggnaden skall

uppföras, ett inlämningspostkontor, Stockholm 12. Det är avsett, att detta

postkontor, som för närvarande tillhör 4:e klassen, skall antingen helt indragas

eller ock flyttas till annan plats å Kungsholmen i och med öppnande

av först omhandlade nya postkontor. Till detta skulle, såsom framgår av

nyssnämnda skrivelse, överflyttas de vid centralpostkontoret anställda brevbärare,

vilka fullgöra brevbäring å Kungsholmen. Antalet funktionärer vid

det nya postkontoret i postiljons- och brevbärargraderna beräknas komma

att uppgå till sammanlagt omkring 100, och detta postkontor kommer alltså

att med avseende å arbetsuppgifter och omfång bli närmast jämförbart

med brevbärarpostkontoren Stockholm 4 (Södermalm), Stockholm 5 (Östermalm)

och Stockholm 6 (Vasastaden). I skrivelse den 28 augusti 1935 med

förslag angående klassificering av postkontoren och postexpeditionerna hemställde

generalpoststyrelsen, att dessa postkontor skulle hänföras till klass

1 A i stället för såsom dittills klass 1 B. Det nu ifrågavarande nya brevbärarpostkontoret

för Kungsholmen kan icke placeras i lägre klass än klass 1 B.

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att från och

med den 1 juli 1937 måtte inrättas en ny postmästartjänst av klass 1 B (24 :e

lönegraden).

Lönenämnden har i utlåtande den 27 november 1936 tillstyrkt förevarande

förslag samt till stöd härför anfört:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

11

Det nuvarande postkontoret Stockholm 12 är beläget i fastigheten S:t

Eriksgatan 23 och tillhör klass 4. Vid senaste omklassificering av trafikanstalterna

uppvisade detta postkontor ett poängtal, som låg inom latituden

för postkontor av klass 2. Anledningen till att postkontoret likväl icke höjdes

i klass var den planerade indragningen av postkontoret i samband med

nyinrättande av ett brevbärarpostkontor för Kungsholmen. Det nya postkontoret

kommer att förläggas i en nybyggd fastighet i närheten av det nuvarande

postkontoret, vilket därefter kommer att indragas. Man kan sålunda

utgå ifrån att det nya postkontoret kommer att övertaga det nu befintliga

postkontorets hela rörelse. Då därtill kommer, att en personalstyrka

av omkring 100 man i postiljons- och brevbärargraderna skall överflyttas till

det nya postkontoret, kan, enligt lönenämndens mening, tvekan icke råda

därom, att postkontoret kommer att fylla fordringarna för inplacering i

klass 1 B även med tillämpning av de nya grunder för klassificering av

trafikanstalterna, som kunna komma att fastställas efter avslutandet av nu

pågående utredning i ämnet.

1936 års klassificering skommitté, vilken erhållit uppdrag att verkställa utredning

rörande ändrade grunder för klassificering av trafikanstalterna vid

post- och telegrafverken samt statens järnvägar, har i utlåtande den 12 januari

1937 anfört, att de arbetsuppgifter, som enligt den föreliggande utredningen

skulle ankomma på ifrågavarande nya postkontor, syntes motivera

dess placering i klass 1 B, varför kommittén lika med lönenämnden ville tillstyrka

föreliggande förslag.

Med anledning av vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda, Departementsatt

det nya utdelningspostkontoret å Kungsholmen hänföres till klass 1 B chefensamt

att för ändamålet inrättas en ny postmästartjänst av klass 1 B.

I fråga om disponerandet av den vid det nuvarande postkontoret Stockholm

12 uppehållna postmästartjänsten av klass 4 (18:e lönegraden) torde

Kungl. Maj:t framdeles, efter förslag av generalpoststyrelsen, meddela beslut.

Fråga örn inrättande av vissa nya befattningar vid postverket. I sin

skrivelse den 31 augusti 1936 har generalpoststyrelsen hemställt om inrättande

av en ny sekreterarbefattning i 2 4: e lönegraden. Avsikten

härmed är att bereda förbättrad löneställning åt en revisor och bokhållare

(21 :a lönegraden) å fjärde byråns kassa- och räkenskapsavdelning.

Denne tjänsteman, som i stort sett självständigt handlägger ärenden rörande

generalavräkningar med utländska postförvaltningar m. m., skulle enligt av

styrelsen föreslagen ändrad arbetsfördelning därjämte övertaga vissa av de

arbetsuppgifter, som nu åligga en å övergångsstat placerad, den 1 maj 1938

ur tjänst avgående förste aktuarie och vilka bland annat bestå i kontrollen

över postverkets huvudkassa samt ledningen av den revisionsavdelning, som

handlägger ärenden angående specialavräkningar beträffande utväxlingen av

paket och tullfrankosedlar ävensom revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter

för med post infört gods lii. m.

Vidare har generalpoststyrelsen hemställt örn inrättande av en ny akt uar

^befattning (21 :a lönegraden), avsedd för föreståndaren för det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 132.

Departements - chefen.

till styrelsens bankavdelning förlagda statens intressekontor. Till stöd härför

har styrelsen anfört, att intressekontoret allsedan den 1 januari 1934 föreståtts

av en kontrollör (20:e lönegraden), att kontorets rörelse befunne

sig i oavbruten ökning, att, såsom styrelsen tidigare anfört, föreståndaren

med hänsyn till honom åvilande krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter

borde vara placerad i 21 :a lönegraden, att styrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936 åt bemälde kontrollör lämnat uppdrag att under tiden

den 1 juli 1936—den 30 juni 1937 bestrida göromål, som eljest ankomme

på aktuarie, att, sedan frågan varit underställd riksdagen, genom Kungl.

Maj :ts beslut den 30 april 1936 intressekontorets verksamhet utvidgats bland

annat till att avse jämväl person, som icke vore befattningshavare eller f. d.

befattningshavare i statens tjänst, samt att med hänsyn härtill det rådande

provisoriet i fråga om föreståndarens lönegradsplacering nu borde ersättas

med en definitiv anordning och alltså en aktuarietjänst för ändamålet inrättas.

Lönenämnden har tillstyrkt de sålunda framlagda förslagen.

Vidare har generalpoststyrelsen i särskild skrivelse den 31 augusti 1936

hemställt om införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid postverket

av en ny befattning i 9:e lönegraden, benämnd

förste kanslibiträde, avsedd för sådana göromål, vilka äro mera

kvalificerade än dem, som i allmänhet utföras av kanslibiträde (7 :e lönegraden),

men å andra sidan äro mindre krävande än de arbetsuppgifter, som i

regel ankomma på kansliskrivare (Ilie lönegraden).

Lönenämnden har på anförda skäl uttalat, att ett genomförande av generalpoststyrelsens

sistnämnda förslag skulle kunna föregripa den efter tillsättandet

av 1936 års lönekommitté numera pågående allmänna översynen

av avlöningsförfattningarna, varför nämnden funne sig icke kunna för närvarande

tillstyrka bifall till förslaget.

Såsom lönenämnden anfört, torde förslaget örn upptagande i tjänsteförteckningen

av en ny befattning i 9:e lönegraden vid postverket föregripa den

utredning, som verkställes av 1936 års lönekommitté. Jämväl de lönespörsmål,

som avses i övriga nu omförmälda framställningar, synas icke lämpligen

böra under nyssnämnda, nu pågående löneutredning upptagas till bedömande.

Då jag med hänsyn härtill icke ansett mig böra förorda förslag i

dessa ämnen till innevarande års riksdag, hava berörda framställningar överlämnats

till finansdepartementet.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande

postverket skulle antalet postmästartjänster av klass 1 B ökas från

38 till 39 samt sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden från 3 till 4.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

13

Telegrafverket.

Ändrad lydelse av 37 § avlöningsregleinentet. Jämlikt 37 § avlöningsreglementet

för tjänstemän vid kommunikationsverken kan till ordinarie

rikstelefonist (6:e lönegraden), som förordnats såsom föreståndare för

växeitelefonstation, utgå särskilt arvode med högst 360 kronor för år.

Enligt mellan telegrafstyrelsen och vederbörande personalförening träffat

kollektivavtal äger därjämte extra telefonist (lokal-, lands- eller rikstelefonist),

som innehar dylikt förordnande, åtnjuta enahanda förmån.

Däremot medgiva icke gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare vid kommunikationsverken (svensk förf.-sami.

nr 398/1935) utbetalande av sådant arvode till extra ordinarie tjänsteman under

dylikt förordnande. Anledning att föreslå sådan förmån för extra ordinarie

befattningshavare förelåg, enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, icke vid tiden

för sistnämnda bestämmelsers utarbetande, enär den extra ordinarie

anställningsformen då ännu ej kommit till användning för personal vid

växelstationerna.

Från och med den 1 juni 1935 har telegrafstyrelsen överfört ett tämligen

betydande antal extra telefonister till extra ordinarie anställning med benämning

extra ordinarie lokaltelefonist, extra ordinarie landstelefonist och extra

ordinarie rikstelefonist. Vidare hava jämlikt statsmakternas beslut år 1936

(proposition nr 141 och riksdagens skrivelse nr 207) från och med den 1 juli

1936 inrättats ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist

(2:a respektive 4:e lönegraden) vid telegrafverket.

Med anledning härav har telegraf styrelsen i skrivelser den 22 juli och den

14 december 1936 gjort framställningar om beredande av särskilt arvode vid

förordnande såsom föreståndare för växeltelefonstation jämväl åt ordinarie

lokal- och landstelefonister samt åt extra ordinarie lokal-, lands- och rikstelefonister.

Till stöd härför har styrelsen beträffande de ordinarie lokaloch

landstelefonisterna anfört följande:

Telegrafverkets växelstationer förestås mestadels av personer, vilka äro

anställda medelst kontrakt. Vissa av stationerna äro emellertid av den storleksordning

eller på grund av sitt läge i ledningsnätet av sådan betydelse, att

för deras behöriga skötsel måst anställas personal i tjänstemannaställning.

Såsom föreståndare för dylik station förordnas tjänsteman i rikstelefonists,

landstelefonists eller lokaltelefonists tjänstegrad allt efter omfattningen och

arten av det trafikarbete, som förekommer vid stationen. Vid de största stationerna,

där trafikens avveckling kräver en relativt stor personalstyrka, ävensom

vid stationer, där i större omfattning förekommer självständig riksexpedition

och samtalskontroll, är föreståndaren såsom regel rikstelefonist,

övriga stationer förestås av lands- eller lokaltelefonist, allt eftersom det ena

eller andra slaget av trafik överväger.

Föreståndarna deltaga i allmänhet i normal omfattning i växelbordstjänsten

och utföra dem åliggande göromål såsom föreståndare vid sidan av denna

tjänst. Det arvode av högst 360 kronor för år, som enligt 37 § avlöningsreglementet

kan utgå till rikstelefonist, vilken tjänstgör såsom föreståndare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

för växelstation, är avsett att utgöra vederlag för de särskilda göromål och det

ansvar för stationens skötsel, som föreståndarskapet medför.

De lands- och lokaltelefonister, som äro placerade såsom växelstationsföreståndare,

innehava för närvarande med få undantag anställning såsom

extra tjänstemän och avlönas enligt bestämmelserna i ett mellan telegrafstyrelsen

och vederbörande personalförening avslutat kollektivavtal. Enligt

stadgande i detta avtal äga de uppbära särskilt föreståndararvode efter samma

grunder och till samma belopp som gäller beträffande ordinarie rikstelefonist,

som förestår växelstation. I den män dessa lands- och lokaltelefonister

överföras till ordinarie anställning i innehavande tjänstegrad, upphör

för telegrafstyrelsen rätten att till dem utbetala föreståndararvoden. Då, såsom

framgår av ovanstående, vederbörandes tjänstegrad bestämmes uteslutande

med hänsyn till arten av det växelbordsarbete, de utföra, och vederlag

för föreståndarskapet icke lämnas dem i annan form än genom nyssnämnda

arvode, så synes det styrelsen nödvändigt, att genom en utvidgning

av ovanberörda bestämmelser i 37 § avlöningsreglementet möjlighet beredes

för styrelsen att utbetala föreståndararvode till dem även efter deras

ordinarieblivande i lands- eller lokaltelefonistgraden.

I fråga om de extra ordinarie telefonisterna yttrar styrelsen:

Bland de till extra ordinarie tjänsteställning överförda telefonisterna innehava

en del sedan längre tid tillbaka fortlöpande förordnanden såsom föreståndare

för växelstationer. Därjämte hava vissa telefonister efter antagningen

till extra ordinarie tillfälligt tjänstgjort såsom vikarier för växelstationsföreståndare

under de tider, då dessa åtnjutit tjänstledighet eller semester.

Då styrelsen har för avsikt att i ökad omfattning bereda extra ordinarie

anställning åt sådana extra telefonister, som kvinna beräknas bliva för framtiden

behövliga, kommer extra ordinarie telefonistpersonal framdeles att i allt

större utsträckning tjänstgöra såsom föreståndare för växelstationer. Det

synes styrelsen under sådana förhållanden nödvändigt, att även denna personalgrupp

erhåller samma rätt till sådant särskilt arvode, som enligt vad ovan

sagts tillkommer rikstelefonister och extra telefonister. Någon anledning att

försätta den extra ordinarie telefonistpersonalen i sämre ställning i detta avseende

än nyssnämnda ordinarie och extra telefonister föreligger icke.

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt, dels att

förslag måtte föreläggas 1937 års riksdag om sådan ändring av 37 § avlöningsreglementet,

att däri omförmält arvode å högst 360 kronor kunde under

angiven förutsättning utbetalas jämväl till ordinarie lokaltelefonist och landstelefonist,

dels ock att Kungl. Majit måtte bemyndiga styrelsen att, med

retroaktiv tillämpning från och med den 1 juni 1935, till extra ordinarie lokaltelefonist,

extra ordinarie landstelefonist och extra ordinarie rikstelefonist,

som förordnats såsom föreståndare för växelstation, utbetala särskilt arvode

med högst 360 kronor för år.

Lönenumnden har i utlåtanden den 19 september 1937 och den 12 januari

1937 anfört huvudsakligen följande:

Det i 37 § avlöningsreglementet angivna särskilda arvodet om högst

360 kronor för år infördes i avlöningsbestämmelserna vid 1920 års lönereglering

i stället för förmånen av fri bostad jämte bränsle och belysning, som

enligt föreskrift i det dittills gällande avlöningsreglementet vid telegrafverket

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

15

tillkommit såsom växelstationsföreståndare förordnad telefonist och vilken

förmån då avskaffades.

I betraktande av att sålunda telefonist, som förordnats till föreståndare för

växeltelefonstation, hittills tilldelats särskilt arvode, oavsett om vederbörande

innehaft extra eller ordinarie anställning, syntes det lönenämnden intet vara

att invända mot att, sedan numera ett avsevärt antal extra telefonister överförts

till anställning såsom extra ordinarie lokaltelefonist, extra ordinarie

landstelefonist eller extra ordinarie rikstelefonist, jämväl sådan tjänsteman

berättigades under förordnande, varom fråga vore, komma i åtnjutande av

enahanda förmån. Då inrättandet av extra ordinarie telefonistbefattningar

vid telegrafverket skett successivt med början den 1 juni 1935, syntes föreståndararvodet,

på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, få avse tiden från vederbörandes

extraordinarieblivande. Lönenämnden finge alltså förorda bifall

till styrelsens föreliggande framställning.

Vidkommande ordinarie lokal- och landstelcfonister finge lönenämnden, i

överensstämmelse med den ställning, nämnden sålunda intagit till förevarande

spörsmål, såsom sin mening uttala, att sedan ordinarie befattningar

som lokaltelefonist och som landstelefonist från och med den 1 juli 1936 inrättats

vid telegrafverket, även dessa befattningshavare borde i förekommande

fall tillerkännas samma förmån, som enligt 37 § kommunikationsverkens

avlöningsreglemente tillkomme ordinarie rikstelefonist.

Lönenämnden bade sålunda i sak intet att erinra mot bifall till den remitterade

framställningen. Därest fråga örn ändring av 37 § avlöningsreglementet

med hänsyn till pågående lönerevision icke ansåges böra för närvarande

föreläggas riksdagen, torde Kungl. Majit kunna med stöd av 40 § avlöningsreglementet

provisoriskt medgiva utbetalande av ersättning för ifrågavarande

uppdrag i enlighet med telegrafstyrelsens förslag.

Såsom av det föregående framgår, hava tidigare alla dåvarande telefonister, Departementsnämligen

extra telefonister samt ordinarie rikstelefonister, baft möjlighet att i chefen•

egenskap av växelstationsföreståndare åtnjuta ett årligt arvode av högst 360

kronor. Den omständigheten, att för de extra telefonisterna bereus en fastare,

med pensionsrätt förenad anställning i statens tjänst genom att för sådant

ändamål inrättats extra ordinarie och, vad beträffar lokal- och landstelefonister,

jämväl ordinarie befattningar i respektive tjänstegrader, lärer dock icke

rimligen böra medföra, att de vid erhållande av dylik fastare anställning skola

ga miste örn ifrågavarande förman under förordnande såsom växelstationsföreståndare.

.lag anser mig därför böra förorda telegrafstyrelsens förslag,

att dylik förmån beredes ifrågavarande ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

I sådant syfte bar telegrafstyrelsen beträffande ordinarie lokal- och landstelefonister

ifrågasatt ändring av 37 § avlöningsreglementet. En dylik författningsändring

borde egentligen prövas i samband med nu pågående utredning

bos 1936 års lönekommitté. Då emellertid berörda författningsändring,

därest framställning därom av telegrafstyrelsen avlåtits samtidigt med förslag

om inrättande av ordinarie lokal- och landstelefonistbefattningar, sannolikt

skulle i samband därmed hava blivit av statsmakterna nästlidct år genomförd

och då 40 § avlöningsreglementet icke, såsom lönenämnden alternativt

ifrågasatt, lärer böra äga tillämpning i förevarande fall, bar jag, som finnér

den av mig förordade anordningen böra snarast genomföras, ansett mig i frå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

ga om oidinarie lokal- och landstelefonister böra tillstyrka, att erforderlig

ändring i 37 § avlöningsreglementet vidtages samt att förslag härom förelägges

innevarande års riksdag. Då en dylik ändring skulle träda i kraft först

den 1 juli 1937 men ordinarie lokal- och landstelefonistbefattningar inrättats

från och med den 1 juli 1936, torde övergångsvis böra stadgas, att dylikt arvode

må utgå jämväl till ordinarie lokal- eller landstelefonist för tid, varunder

vederbörande före dagen för ikraftträdandet innehait förordnande såsom

växelstationsföreståndare.

Därest vad jag sålunda förordat i fråga örn ordinarie lokal- och landstelefonist

vinner riksdagens bifall, har jag för avsikt att tillstyrka Kungl. Majit

att, på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, meddela bestämmelser om särskilt arvode

jämväl till extra ordinarie lokal-, lands- eller rikstelefonist under förordnande

såsom växelstationsföreståndare, att tillämpas från och med den 1

juni 1935.

En ny linjeingcnjörsbefattning. I skrivelse den 19 september 1936 har

telegrafstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny linjeingenjörsbefattning

(26:e lönegraden), avsedd för den tekniska ledningen av anläggnings- och

underhållsarbetena vid andra linjedistriktets automatiska stationer utom Göteborg.

Rörande behovet av denna befattning antör styrelsen följande:

Inom andra linjedistriktet utgör totala antalet telefonapparater för närvarande

123,000, av vilka omkring 43,800 äro anslutna till automatiska stationer.

Av dessa stationer äro fyra förlagda till Göteborgs stad. Inom distriktet

i övrigt finnas 10 färdigställda och 16 under byggnad varande landsautomatstationer

samt ett antal större automatiska abonnentväxlar, varjämte

automatisering av centralstationen i Borås pågår och beräknas bliva avslutad

i början av år 1937. Denna station, vilken kommer att draga en kostnad

av en miljon kronor, är till en början avsedd att betjäna 7,000 abonnenter.

Den tekniska ledningen av förenämnda fyra automatstationer i Göteborg

handhaves av en specialutbildad befattningshavare med högre teknisk examen

i förste linjeingenjörs tjänstegrad (27:e lönegraden). Då de härmed

förbundna arbetsuppgifterna helt taga honom i anspråk, kan hans sakkunskap

icke anlitas för övriga automatanläggningar inom distriktet. I fråga

om dessa föreligger redan ett trängande behov av en i automatisk stationsteknik

kunnig befattningshavare med högre teknisk utbildning, ett behov,

som kommer att bliva än mera markerat genom den ovannämnda automatstationen

i Borås och de planerade och delvis beslutade arbetena med automatiseringen

av Borås landsnät. Härtill kommer, att den sedan ett flertal

år tillbaka pågående landsautomatiseringen inom andra distriktet i övrigt

beräknas taga än större omfattning under den närmaste framtiden.

Innehavaren av nu ifrågavarande befattning skulle få till uppgift att under

linjedirektören handlägga frågor om byggande och underhåll av såväl städernas

som landsbygdens automatstationer med undantag av Göteborgs telefonstationer.

Av skäl, som sålunda anförts, finner styrelsen det nödvändigt, att en befattning

i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättas för den tekniska

ledningen av anläggnings- och underhållsarbetena vid andra distriktets

automatstationer utom Göteborg.

Lönenämnden har i utlåtande den 27 november 1936 anfört, att lönenämnden

funne tillräckliga skäl anförda för ifrågavarande förslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

17

Av det anförda framgår, att automatiseringen av stationerna inom tele- Departemenlsgrafverkets

andra linjedistrikt redan nått och ytterligare beräknas erhålla

en sådan omfattning, att för den tekniska ledningen av dessa arbeten, utöver

den nuvarande förste linjeingenjören, en specialutbildad tjänsteman med

högre teknisk utbildning är erforderlig. Med hänsyn härtill och då arbetsuppgifterna

för denne tjänsteman äro av den art och omfattning, att en

placering i 26 :e lönegraden synes skälig, anser jag mig böra tillstyrka, att

för ändamålet inrättas en ny linjeingenjörsbefattning.

Fråga örn inrättande av vissa befattningar vid telegrafverket m. in.

I sin skrivelse den 19 september 1936 har telegrafstyrelsen vidare hemställt

örn inrättande av följande nya befattningar vid telegrafverket, nämligen en

byrådirektörsbefattning (28:e lönegraden), en sekreterarbefattning i 24:e

lönegraden, tre överkontrollörstjänster (24 :e lönegraden) och två förste kontrollörstjänster

(22:a lönegraden).

Med byrådirektör sbefattningen avses att bereda förbättrad

löneställning åt den förste byråingenjör (27:e lönegraden), som förestår linjebyråns

transmissionsavdelning. Denna avdelning handhar det sedan år

1921 pågående arbetet med rationalisering av det svenska telefon- och telegrafnätet,

innefattande kablifiering av huvudstråken och ett ökat utnyttjande

av befintliga blankledningar bland annat genom bärvågstelefoni. Med hänsyn

till att föreståndarens arbetsuppgifter såväl ökats som, på grund av den

oerhörda tekniska utvecklingen, jämväl blivit mera kvalificerade anser telegrafstyrelsen

den ifrågasatta höjningen i lönegrad nödvändig. Därjämte hemställer

styrelsen, att den förste byråingenjörstjänst, som vid bifall härtill

skulle bliva ledig, måtte få bibehållas för att bereda befordran av den linjeingenjör,

som å transmissionsavdelningen under föreståndaren utövar tillsyn

över driften å stamlinjekablarna m. m., samt att, därest sistnämnda förslag

bifalles, den härigenom ledigblivande linjeingenjörstjänsten återbördas till

linjedistrikten för att därstädes bereda befordran av en högskoleutbildad

ingenjörsassistent, vilken under nära fem år på förordnande bestritt linjeingenjörsgöromål.

Sekreter art jönsten i 24 :e lönegraden skulle placeras

å linjebyråns tekniska avdelningar, där enligt styrelsens mening behov föreligger

av en dylik arbetskraft och där sedan slutet av år 1933 för ändamålet

provisoriskt anlitats en å annan avdelning inom byrån placerad notarie

(21 :a lönegraden).

De tre Överkontrollör sbefattningarna hava begärts i

syfte att bereda förbättrad löneställning åt tre förste kontrollörer (22:a lönegraden),

placerade, en å Malmö telegraf- och telefonstation samt en å vardera

av trafikdistriktsbyråerna i Norrköping och Göteborg. Vid stationen

i Malmö har på grund av ökningen av telegrafdirektörens arbetsbörda måst

uppdragas åt bemälde förste kontrollör, som är placerad såsom befäl å telefonavdelningen,

alt närmast handhava ledningen av och inför telegrafdirektören

svara för driften å stationens samtliga avdelningar. Med hänsyn till

härigenom ökat arbete och ansvar borde enligt styrelsens mening denne

tjänsteman hänföras till 24:e lönegraden. — Vad beträffar de fem förste

kontrollörer, som äro placerade såsom trafikdirektörernas närmaste män och

ställföreträdare, en å var och en telegrafverkets fem trafikdistriktsbyråer,

hava, framhåller styrelsen, med verkets starka utveckling fordringarna på

dessa tjänstemän väsentligt skärpts och särskilt deras ställning såsom ställ
Bihang

lill riksdagens prolakoll 1937. 1 sami. Nr 132. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

företrädare genom trafikdirektörernas ökade tjänsteresor blivit alltmer betydelsefull,

varför en uppf lyftning till 24 :e lönegraden vore motiverad. Då

emellertid ett utbyte av innehavare å alla befattningarna vore ur tjänstens

synpunkt olägligt, föreslår styrelsen höjning endast beträffande tjänsterna

i Norrköping och Göteborg, beträffande vilka det kunde beräknas, att nuvarande

innehavare komme att kvarstanna å befattningen ännu efter höjningen.

Även med de två första kontrollörsbefattningarna avses

att bereda förbättring i löneställning åt andra tjänstemän, nämligen två kontrollörer

(20:e lönegraden), vilka äro placerade, den ene å Stockholms telefonstations

landsavdelning och den andre såsom föreståndare å rikstelefonbyråns

i Stockholm kassavadelning. Beträffande förstnämnde kontrollör,

som är närmaste man och ställföreträdare åt överkontrollören å landsavdelningen

och vilken under dennes tjänsteresor måste kunna självständigt förrätta

hans göromål, innebär förevarande förslag ett förnyande av motsvarande

framställning ett år tidigare. Vid anmälan i proposition nr 141 år

1936 av sistnämnda framställning fann emellertid departementschefen med

den ifrågasatta lönegradsförhöjningen böra i avvaktan på den blivande allmänna

översynen av avlöningsförfattningarna anstå. — Höjningen i lönegrad

av kontrollörstjänsten å rikstelefonbyråns kassavdelning har av styrelsen motiverats

med att nämnde tjänsteman har att gentemot allmänheten företräda

telegrafverket i en mångfald angelägenheter av mycket ömtålig art, såsom

ärenden angående anstånd med erläggande av till betalning förfallna avgifter,

överenskommelser om lämpliga betalningsterminer för resterande avgifter,

avstängning av telefoner på grund av utebliven likvid m. m.

Lönenämnclen har tillstyrkt samtliga ifrågavarande förslag.

Vidare har telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 19 september 1936 samt i

skrivelse den 14 december 1936 hemställt om införande i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning av två nya befattningar vid telegrafverket, nämligen i

22:a lönegraden huvudkassör och i löre lönegraden radiokommissarie.

Med den nya huvudkassörstjänsten i 2 2:a lönegraden avses

att bereda förbättrad löneställning åt telegrafverkets huvudkassör (21 :a lönegraden),

som förestår telegrafstyrelsens huvudkassa och vars arbetsbörda

stegrats och ansvar genom nya arbetsuppgifter ökats.

Syftet med den nya radio kommissariebefattningen i 1 5:e

lönegraden är närmast att åt de såsom föreståndare för radiostationerna

i Härnösand och Kungsbacka placerade telegrafkommissarierna av klass

6 (jämväl 15:e lönegraden) giva en tjänstetitel, som bättre än den nuvarande

motsvarar deras arbetsuppgifter.

Löneniimnden har tillstyrkt inrättande av radiokommissariebefattning i

15:e lönegraden men beträffande förslaget örn uppflyttning i lönegrad av huvudkassörstjänsten

anfört, att då detta förslag möjligen kunde medföra konsekvenser

för andra myndigheter, med dess genomförande horde för närvarande

anstå samt att framställningen i denna del syntes böra hänskjutas till

1936 års lönekommittés prövning.

Enär under pågående löneutredning införande av nya befattningar i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning icke bör utan särskilt vägande skäl ske,

torde förslagen om inrättande av de nya befattningarna huvudkassör i 22:a

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

19

och radiokommissarie i 15:e lönegraden, såsom föregripande berörda löneutredning,

icke böra underställas innevarande års riksdag. Då icke heller

övriga under förevarande punkt omförmälda lönefrågor lämpligen synas

böra under sagda löneutredning föranleda förslag till riksdagen, hava samtliga

under denna punkt omförmälda framställningar överlämnats till finansdepartementet.

I enlighet med vad jag under denna punkt anfört skulle någon ändring i

det vid nästlidet års riksdag fastställda antalet av förste kontrollörsbefattningar

vid telegrafverket, 20, icke behöva vidtagas. Emellertid påkallas ändring

i detta antal ävensom i antalet radiokommissariebefattningar (22:a lönegraden)

av följande anledning.

Jämlikt bemyndigande av 1928 års riksdag (skrivelse nr 138) äger Kungl.

Majit, i den mån så prövas lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning

inom 21 :a—27:e lönegraderna i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

antingen tills vidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen

mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader

utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad. Det har härvid förutsatts,

att anmälan om dylikt utbyte skulle göras vid nästföljande riksdag.

Med stöd av berörda bemyndigande har Kungl. Majit den 9 oktober 1936

efter framställning av telegrafstyrelsen medgivit utbyte vid telegrafverket av

två radiokommissariebefattningar mot två förste kontrollörstjänster, vadan

antalet av ifrågavarande tjänster numera uppgår till 3 respektive 22.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här anfört och förordat skulle

i 37 § avlöningsreglementet vidtagas sådan ändring, att däri omförmält arvode

kan utgå jämväl till ordinarie lokaltelefonist och landstelefonist. Vidare

skulle antalet linjeingenjörsbefattningar ökas från 25 till 26 och förste kontrollörstjänster

från 20 till 22 samt antalet radiokommissariebefattningar

minskas från 5 till 3.

Statens järnvägar.

Inrättande av en förste aktuariebefattning (26:c lönegraden). I skrivelse

den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande ändring

i löneställning och antal beträffande vissa befattningar i 21 :a och högre

lönegrader vid statens järnvägar m. m. Styrelsen har därvid till en början

hemställt örn inrättande av ny befattning i 26 :e lönegraden, benämnd förste

aktuarie och avsedd att placeras å styrelsens ekonomibyrå. Styrelsen lämnar

först en redogörelse för de anordningar, som hittills vidtagits för att tillgodose

verkets behov av utredningar inom det järnvägsekonomiska området,

samt anför härutinnan:

Med bifall lill av Kungl. Majit i proposition nr 164 framlagt förslag beslöt

1907 års riksdag, att från och med år 1908 skulle inom järnvägsstyrelsen

inrättas en matematikerbefattning, i lönehänseende jämställd med byrådi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

rektor och med placering å dåvarande inrikes godstaxebvrån. Innehavaren

av befattningen förutsattes skola hava matematisk utbildning och den kompetens

i övrigt, att utredningar, grundade på matematiska kalkyler, rörande

järnvägsekonomiska spörsmål — i första hand taxeförhållandena — kunde

åt honom anförtros.

I samband med den år 1915 ändrade byråindelningen inom järnvägsstyrelsen

överfördes matematikerbefattningen med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter

till dåvarande administrativa byrån, varefter densamma år

1918 förändrades till en byrådirektörstjänst, vars innehavare skulle vara föreståndare

för en under sistnämnda byrå inrättad särskild »avdelning för

ekonomiska utredningar». Inom denna skulle handläggas icke blott de den

förutvarande matematikern åvilande arbetsuppgifterna utan därjämte vissa

andra ärenden av järnvägsekonomisk, statistisk och finansiell natur.

Den av 1928 års riksdag beslutade omorganisationen av statsbaneförvaltningen

innebar för styrelsens del bland annat, att de tidigare administrativa

och kamerala byråerna samt avdelningen för ekonomiska utredningar ersattes

med en kanslibyrå och en ekonomibyrå. Till ekonomibyrån förlädes

dels samtliga ärenden, vilka därförut handlagts av avdelningen för ekonomiska

utredningar, dels ock ett flertal grupper av ärenden, vilka tidigare

handlagts av administrativa byrån och kameralbyrån.

I fråga om personaluppsättningen å den nyinrättade ekonomibyrån hade

järnvägsstyrelsen i det förslag till ändrad organisation, som låg till grund för

det av 1928 års riksdag fattade beslutet, föreslagit, att förenämnda byrådirektörsbefattning

för handläggning av ekonomiska utredningar skulle bibehållas,

samt att byråns uppsättning av kvalificerade tjänstemän därjämte

skulle utgöras av en sekreterare och en aktuarie. Under hänvisning till inträdd

utveckling mot lugnare förhållanden och det förestående fastställandet

av ny taxa för transporter å statens järnvägar fann vederbörande departementschef

emellertid behovet av ekonomiska utredningar för en ej ringa

framtid förminskat och ansåg med hänsyn härtill, att de av styrelsen föreslagna

byrådirektörs- och sekreterarbefattningarna lämpligen kunde utbytas

mot en förste sekreterarbefattning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag begränsades ekonomibyråns tjänstemän

i ledande ställning sålunda till tre, nämligen, utom byråchefen, en förste

sekreterare och en aktuarie. Den förutvarande avdelningen för ekonomiska

utredningar, vars uppsättning av kvalificerad personal sedan år 1920

utgjorts av en byrådirektör, en förste aktuarie och en aktuarie, fick alltså

till en början övertaga den nya ekonomibyråns arbetsuppgifter utan att för

handläggning av de ärendesgrupper, vilka övertogos från administrativa och

kameralbyråerna, erhålla någon förstärkning av personal i högre grader.

De förväntningar örn en lugnare utveckling på det järnvägsekonomiska

området, som, enligt vad som framgår av det ovan anförda, utgjorde en avanledningarna

till att ekonomibyråns personaluppsättning till en början bestämdes

på sätt nyss angivits, hava emellertid icke infriats. Den yrkesmässiga

landsvägstrafikens utveckling i konkurrens med järnvägarna har härvid

varit en betydelsefull faktor, under vars inverkan taxeväsendet icke kunnat

komma till stadga. Kostnadsbokföringens omläggning efter tidslägets

fordringar samt införandet av en fortlöpande driftkostnadsanalys hava vidare

krävt mycket arbete. Tidigare trafikekonomiska utredningar angående

planerade nya järnvägar, hava visserligen bortfallit, men i deras ställe hava

tillkommit utredningar angående ifrågasatta införlivanden med statens järnvägar

av enskilda järnvägar och omnibuslinjer.

För handläggning av ärenden, som äga samband med dels biltrafiken, dels

kostnadsbokföringen samt verkets inkomstekonomi och taxeförhållanden,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

21

erhöll ekonomibyrån i enlighet med av järnvägsstyrelsen gjord hemställan

år 1931 två nya befattningar i aktuariegraden, av vilka den ena år 1936

höjts till sekreterarbefattning.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att med sistnämnda åtgärder ekonomibyråns

behov av särskild utredningsman emellertid icke vore tillgodosett, samt yttrar

i denna fråga vidare:

Att ett sådant behov förelegat och alltjämt föreligger torde få anses framgå

därav, att ekonomibyråns chef och dess förste sekreterare, sedan byrån

tillkom den 1 juli 1928, icke under någon längre tid samtidigt upprätthållit

sina ordinarie befattningar. Förste sekreteraren har till och med utgången

av år 1931 haft förordnande att med byråchefs befogenhet leda utredning

örn bokföringsväsendets omläggning eller ock att tjänstgöra som byråchef

för ekonomibyrån under den ordinarie byråchefens tidvisa ledigheter för särskilda

uppdrag, och byråchefen har från början av år 1932 varit befriad från

övriga till hans tjänst hörande göromål för att handhava och leda arbetet

med den revidering av godstaxan, som styrelsen i enlighet med uttalande av

vederbörande departementschef vid fastställande av nu gällande godstaxa

har att verkställa. Härvid har förste sekreteraren inträtt som byråchef.

Sedan på föredragning av chefen för ekonomibyrån — tidigare byrådirektör

och föreståndare för avdelningen för ekonomiska utredningar — förslag

framlagts av styrelsen till 1929 års taxa och i denna sedermera vidtagits vissa

viktigare ändringar, förestår som nyss nämnts utarbetande av förslag till

ny godstaxa. Ledningen av detta arbete är så krävande, att det icke ansetts

kunna påläggas byråchefen å ekonomibyrån utöver denne i övrigt påvilande

uppgifter, utan har en särskild tjänsteman inom ekonomibyrån efter den tidigare

byråchefens avgång med pension från 1 oktober 1936 förordnats verkställa

utredning i denna såväl brådskande som synnerligen betydelsefulla

fråga. Denne tjänsteman innehar för närvarande befattning som aktuarie,

en tjänstegrad, som icke kan anses närmelsevis svara mot uppdragets natur.

Man kan vidare med all visshet förvänta, att efter nämnda arbetes slutförande

andra för verkets ekonomi betydelsefulla utredningar skola behöva

göras. En 30-årig erfarenhet ger nämligen vid handen, att ett stadigvarande

behov föreligger av tillgång till en för dylika utredningar lämpad och kvalificerad

tjänsteman, som, fri från löpande arbeten, kan disponeras för särskilda

utredningsuppdrag. I betraktande av affärsverkets storlek med en

årsomsättning av omkring 200 miljoner kronor torde ock ett sådant behov

få anses naturligt.

Det torde även här böra framhållas, att den sakkunskap inom det järnvägsekonomiska

området, som en dylik utredningsman besitter, visat sig i

ej oväsentlig omfattning anlitas såväl av departement som kommittéer.

På grund av ovan anförda omständigheter anser styrelsen motiverat, att

en av ekonomibyråns nuvarande aktuariebefattningar omvandlas till en för

utredningar inom det järnvägsekonomiska området avsedd högre befattning.

Sådan har såsom inledningsvis framhållits funnits alltsedan år 1908 — eller

till och med sedan 1905, ehuru de första åren på extra stat — och ända

fram till 1928, till en början med benämning matematiker och sedan år 1918

med benämning byrådirektör. Med hänsyn till nuvarande organisation, enligt

vilken en förste sekreterare i 27:e lönegraden är ställföreträdare för ekonomibyråns

chef, torde emellertid för den nya tjänsten icke böra ifrågasättas

högre tjänsteställning än som motsvarar 26:e lönegraden, varvid befattningen

lämpligen synes böra benämnas förste aktuarie.

Ilen aktuariebefattning å ekonomibyrån, som sålunda föreslås ersatt med

en förste aktuariebefattning, anses kunna indragas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

Lönenåmnden har i utlåtande den 21 december 1936 anfört, att det med

hänsyn till de kvalifikationer, ifrågavarande tjänsteman måste besitta, syntes

befogat, att den föreslagna nya befattningen hänfördes till 26 :e lönegraden,

varför lönenämnden intet hade att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens

förevarande hemställan.

Av den förebragta utredningen torde framgå, att de uttalanden om minskat

framtida behov av större utredningar på det järnvägsekonomiska området,

som år 1928 motiverade den då beslutade uppsättningen av personal i högre

grader å ekonomibyrån, under numera rådande förhållanden icke längre

äga giltighet. Sålunda pågår för närvarande å ekonomibyrån en mycket

omfattande utredning rörande ändrad godstaxa vid statens järnvägar, för

vilket arbete en aktuarie (21 :a lönegraden) därstädes helt tages i anspråk,

och nya ekonomiska utredningar torde även vara att emotse för framtiden.

I själva verket synes, såsom järnvägsstyrelsen ock framhållit, vid ett affärsdrivande

verk av statens järnvägars omfattning så gott som ständigt förefinnas

behov av en kvalificerad tjänsteman, som helt kan ägna sig åt dylika

större utredningar på det ekonomiska området. Med hänsyn till vad

sålunda anförts och då stora fordringar måste ställas på ifrågavarande tjänstemans

kompetens och skicklighet, anser jag mig böra förorda, att en ordinarie

befattning i 26 :e lönegraden för ändamålet tillföres järnvägsstyrelsen.

I sådant syfte har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en befattning

såsom förste aktuarie, vilket nödvändiggör införande i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning i 26:e lönegraden av befattningen förste aktuarie.

Strängt taget borde en dylik åtgärd prövas i samband med den löneutredning,

som nu verkställes av 1936 års lönekommitté. Ifrågasättas kan ock,

om ej den nya befattningen kunde benämnas sekreterare i 26 :e lönegraden,

vilken befattning redan finnes i tjänsteförteckningen beträffande statens järnvägar.

Å andra sidan torde benämningen förste aktuarie bättre än sekreterare

svara mot de arbetsuppgifter, ofta av matematisk och statistisk art, som skulle

åvila befattningen i fråga. Härjämte är att märka, att befattningen förste

aktuarie i 26 :e lönegraden redan förekommer i tjänsteförteckningen vid ett

annat av kommunikationsverken, nämligen postverket, samt att i samma

lönegrad vid statens järnvägar finnes befattningen förste aktuarie och chef

för statistiska kontoret. Med hänsyn härtill och då det synes angeläget, att

erforderlig fasthet i ekonomibyråns organisation på denna punkt med det

snaraste vinnes, har jag funnit mig kunna tillstyrka, att förslag örn inrättande

av en förste aktuarietjänst i 26 :e lönegraden nu förelägges riksdagen. Vid

bifall härtill skulle en aktuarietjänst indragas.

En ny notariebefattning. I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen

vidare föreslagit inrättande av en ny notariebefattning (21 :a

lönegraden), avsedd såsom personlig befattning för kontorsskrivaren vid statens

järnvägar Edvard Mårten Sjöbeck. Till stöd för förslaget anför styrelsen

till en början:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 132.

23

Som ett ted i styrelsens strävanden att göra reklam för resor å statens

järnvägar föranstaltade styrelsen redan år 191(3 om utgivande av resehandböcker,

innehållande dels beskrivningar över sevärdheter i järnvägens närmaste

omgivning, dels praktiska anvisningar. Sådana böcker utarbetades

rörande övre och nedre Norrland samt västkusten, och använde styrelsen

som författare numera framlidne journalisten Gustaf Åsbrink, som enligt

styrelsens mening var väl lämpad att lösa uppgifter av dylikt slag. Sedermera

har styrelsen övergått till att utgiva resehandböcker av ett annat slag,

vilka böcker egentligen borde kallas landskapsböcker. Dessa senare böcker

innehålla nämligen inga praktiska upplysningar, enär dessa —- enligt vad

erfarenheten visat — ganska snart bliva föråldrade. Landskapsböckernas

uppgifter hava i stället fattats så, att de skola lära läsaren att vid färd i ett

landskap få blick för landskapets utvecklingshistoria ej så mycket i geologiskt

hänseende som företrädesvis i avseende å vegetationen och den grad

av kultur, varå denna befinner sig, ävensom för bebyggelsens karakteristiska

drag ej blott i vad avser kyrkor och profana monumentalbyggnader utan

även i avseende å enklare boningshus och ekonomibyggnader.

Från många håll har meddelats, att man med förtjusning följt de i landskapsböckerna

föreslagna programmen för utfärderna, som i regel äro lagda

så, att de äro lämpliga för en söndagspromenad. Men landskapsböckerna

stimulera även till resor på längre håll, i det att de giva synpunkter på landskapsuppfattningen,

som alltid äro intresseväckande men därjämte ofta nya

både för landskapsinnevånaren själv och för längre bort boende. Härigenom

väckes hos läsaren ett intresse att personligen lära känna det skildrade landskapet,

som ofta utlöser sig i en längre resa på statens järnvägar.

Denna bokserie kan man framför allt betrakta som ett representativt

hävdande utåt av statsbanornas allvarliga och medvetna arbete för stimulerandet

av persontrafiken. Böckerna i och för sig äro i detta hänseende utomordentligt

värdefulla, men av måhända än större värde äro det insamlade,

omfattande reklammaterialet, kunskaperna och erfarenheterna, vilka lämna

möjligheter att när som helst upptaga nya reklamuppgifter. Styrelsen får

härvidlag såsom ett exempel nämna, att styrelsen av det utav författaren

framställda, utomordentligt väl tagna och signifikativa fotografimaterialet

iordningställt flera fotografiska utställningar, innehållande förstorade fotografier

från de fotograferade landskapen. Dessa hava samlats i s. k. landskapsutställningar,

som cirkulera på statens järnvägars olika större stationer,

och hava av allmänheten uppskattats i mycket hög grad. Författarens

fotografier hava även i stor utsträckning använts, då järnvägsstyrelsen såväl

inom som utom Sverige deltagit i allmänna utställningar.

För arbetet med dessa landskapsböcker, bestående i studier på ort och

ställe, tagandet av fotografier och författandet av texten, har styrelsen haft

att tillgå en därför synnerligen lämpad person, anställd vid statens järnvägar,

nämligen kontorsskrivaren vid maskinavdelningen i Hälsingborg Mårten

Sjöbeck. Denne har visat sig besitta en osedvanlig kunskap örn och

förståelse för alla de drag, som sirö utmärkande för ett landskap.

Vissa naturliga förutsättningar hava hjälpt honom, förtrogenheten med

den topografiska litteraturen, personliga förbindelser med landels främsta

arbetande forskare, hans konstnärliga uppfattning av tingen och

hans blick för det typiska. Genom under hand självständigt utförda vetenskapliga

arbeten inom landskapsforskningens område har han förstått att

utåt skapa förtroende och respekt inom intellektuella kretsar för de tankar

och synpunkter, vilka bygga upp landskapsböckerna och giva dem betydligt

större värde än tillfällighetspublikationens. En av landskapsböckernas

stora förtjänster är den intima föreningen av ord och bild. Förutsättningen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

därför är, att de fotografiska och intellektuella arbetsuppgifterna behärskas

av en och samma person, och Sjöbeck har en sällsynt konstnärlig förmåga

att med kameran fånga bilder, som på ett utmärkt sätt illustrera texten och

giva liv åt vad författaren velat klargöra för läsaren. Det torde i detta sammanhang

böra omnämnas, att samtliga bilder äro tagna av författaren själv.

Sjöbeck har vidare en ovanlig förmåga att genom korta och uttrycksfulla

bildunderskrifter fast sammanbinda ord och bild. Det första uppdrag, Sjöbeck

erhöll av styrelsen, var att skriva en bok örn Skåne. Denna utkom år

1928. Därefter har varje år en ny bok utgivits, nämligen år 1929 Östergötland,

år 1930 Småland, år 1931 Halland, år 1932 Bohuslän och Göteborg,

år 1933 Västergötland, år 1934 Värmland, år 1935 Närke samt år 1936 en

reviderad upplaga av den för länge sedan slutsålda Skåneboken. För att

giva en föreställning örn huru utomstående fackmän värdesatt styrelsens åtgärder

i avseende å ovan nämnda landskapsböcker tillåter sig styrelsen att

bland den mängd välvilliga recensioner, järnvägsstyrelsen har i sitt arkiv,

åberopa uttalanden av professor Rutger Sernander örn Värmlandsboken,

professor Carl Skottsberg örn Närkesboken och museiintendenten A. A:son

Sandklef örn Hallandsboken.

Det arbete, Sjöbeck utfört för färdigställandet av ovan angivna landskapsböcker,

har ända sedan hösten 1927 tagit hela hans arbetstid i anspråk. Endast

under de två sista åren har han fått ägna sig åt några andra uppgifter.

Med den intensivare reklam, som styrelsen sedan några år tillbaka bedriver,

har styrelsen behov av en kraft, som har förmåga att författa och illustrera

broschyrer, avsedda att sättas i händerna på personer, som begagna statsbanans

rundturer, eventuellt ock andra resande. En tjänsteman vilken som

helst är ej lämpad för dylika uppgifter. Men Sjöbeck har visat sig användbar

även för arbete av sådan art. Under det sista året har han tidvis

fått avbryta sitt arbete med revideringen av Skåneboken för att författa vissa

broschyrer, som för tillfället voro behövliga. De broschyrer, han sålunda

utarbetat, äro: »Sveriges nordligaste järnväg», »Vättern runt» och »Sveriges

badstrand Västkusten».

Det är styrelsens avsikt att fortgå på den inslagna vägen och låta Sjöbeck

fortsätta utarbetandet av landskapsböcker och reklambroschyrer. Arbetet

med landskapsböckerna kommer dock hädanefter att bedrivas i något långsammare

takt än hittills. Dels komma de norrländska landskapen — varom

det närmast kommer att bliva fråga — att kräva mera tid, enär avstånden

där äro större och den tid av året, då fältarbeten kunna pågå, kortare, dels

torde Sjöbecks tid för framtiden i ökad utsträckning komma att tagas i anspråk

för utarbetandet av broschyrer m. m.

Som ovan nämnts har Sjöbeck sedan år 1927 uteslutande sysslat med författareskap

för styrelsens räkning. Då det befunnits, att denna anordning

komme att bliva permanent, och då det under sådana förhållanden ansetts

oegentligt, att han skulle kvarstå i en för helt annat syfte inrättad befattning

å maskinavdelningen, bar styrelsen nyligen förflyttat Sjöbeck till persontrafikbyrån,

där reklamärendena rörande persontrafiken handläggas, dock att

Sjöbeck skulle fortfarande vara stationerad i Hälsingborg. Något behov att

han skulle utföra sitt författararbete i Stockholm har nämligen ej kunnat

påvisas.

Beträffande det sätt, varpå Sjöbeck hittills bereus och framdeles anses

böra beredas ersättning för sitt arbete som författare av landskapsböcker och

reklambroschyrer, anför järnvägsstyrelsen:

Sjöbeck har för sitt arbete — oavsett rese- och traktamentsersättning —

icke ånjutit någon annan särskild ersättning än en årlig gratifikation, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

25

första året utgjorde 1,000 kronor, men som redan för andra året höjdes till

1,500 kronor och 1935 till 2,000 kronor. En dylik årlig ersättning har styrelsen

ansett vara motiverad på grund av arten av det arbete, Sjöbeck utfört,

vilket arbete fordrat mycket större kvalifikationer än man kan påfordra

av en kontorsskrivare. I denna summa ingår jämväl ersättning till Sjöbeck

för en del utgifter, som han haft i och för sitt arbete och som icke på

annat sätt lämpligen kunnat ersättas. Då det emellertid är oegentligt att för

någon längre tid bereda en tjänsteman skälig arbetsersättning genom gratifikationer

och då styrelsen alltjämt har användning för en tjänsteman med

den författaregåva, som Sjöbeck visat sig besitta, har styrelsen ansett det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att Sjöbeck tilldelas en så

pass hög tjänstebefattning, att hans fasta inkomster från järnvägen uppgå

till ungefär vad hans nuvarande avlöning jämte gratifikationen utgöra. Att

inrätta en befattning, som det står envar öppet att söka, kan i här ifrågavarande

fall icke vara ändamålsenligt. Styrelsen har därför stannat vid att

föreslå en annan tänkbar utväg, nämligen att Sjöbeck tilldelas en personlig

befattning å styrelsens stat.

Härmed vinner man det avsedda syftet att giva Sjöbeck det tillskott i avlöning,

som han genom sin författarverksamhet enligt styrelsens åsikt gjort

sig väl förtjänt av, men man är ej bunden av vanliga regler rörande ansökningsförfarande

och dylikt. En åtgärd av ifrågavarande slag är inom kommunikationsverken

ej exempellös. Styrelsen tillåter sig erinra därom,. att

1913 års riksdag med bifall till därom i proposition nr 2 gjord framställning,

medgav, att för tillförordnade förste postvaktmästaren E. V. Nyberg finge å

postverkets övergångsstat uppföras en personlig verkmästarbefattning.

Sjöbecks inkomster från statens järnvägar äro för närvarande — oberäknat

dyrtidstillägg — följande:

Lön som kontorsskrivare i 15 :e lönegraden, löneklass

19 och ortsgrupp E kr. 5,304:—

Gratifikation » 2,000:

Örn man tänker sig, att Sjöbeck skulle tilldelas en befattning i 21 :a lönegraden

(löneklasserna 21—24), exempelvis en notariebefattning, skulle hans

avlöning i ortsgrupp E uppgå till

Härmed skulle Sjöbeck, men först örn han tilldelas högsta löneklassen,

ernå en inkomst, som ungefär motsvarar vad han för närvarande har. Styrelsen

för sin del anser det rimligt och lämpligt, att Sjöbäck tilldelas en

notariebefattning och att han, med stöd av 13 § avlöningsreglementet, förklaras

berättigad att omedelbart erhålla avlöning enligt 24:e löneklassen.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att vid bifall till

styrelsens förslag örn inrättande av ifrågavarande notariebefattning Kungl.

Maj:t måtte medgiva, att Sjöbeck finge — utan att tjänsten ledigförklarades

för ansökan — konstitueras å sagda befattning ävensom i sådan egenskap

omedelbart erhålla lön enligt 24:e löneklassen.

Summa kr. 7,304:—

i löneklass 21

» » 22

» » 23

» > 24

kr. 6,000:—

» 6,384:—

» 6,768:—

» 7,212:—

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Lönenämnden har anfört, att förevarande förslag på grund av de i detta

fall föreliggande särskilda omständigheterna icke föranledde erinran från

lönenämndens sida.

Departements- Såsom av det anförda framgår, förefinnes vid statens järnvägar numera bechefen.

hov att genom reklam söka vidmakthålla och örn möjligt öka persontrafiken,

ett behov, som med rådande konkurrens från andra trafikmedel icke

kommer att förminskas utan säkerligen för framtiden förbliva bestående.

För tillgodoseende av detta behov bedriver järnvägsstyrelsen bland annat

verksamhet med utgivande av illustrerade resehandböcker av en särskild typ,

s. k. landskapsböcker, och reklambroschyrer, och har styrelsen för denna

verksamhet haft att tillgå en för ändamålet synnerligen lämpad tjänsteman,

nämligen kontorsskrivaren E. M. Sjöbeck, vilken under de sista tio åren

varit helt sysselsatt härmed och såsom ersättning härför, utöver sin lön samt

resekostnads- och traktamentsersättning, åtnjutit en årlig gratifikation. Enär,

så vitt nu kan bedömas, behov för framtiden förefinnes av en dylik kvalificerad

arbetskraft, som kan helt ägna sig åt författarverksamhet för ifrågavarande

ändamål, samt nuvarande anordning med gratifikation år efter år

såsom särskild ersättning för denna speciella verksamhet icke lämpligen

synes böra fortfara, anser jag mig böra förorda, att Sjöbeck i stället erhåller

en särskild befattning i lämplig högre lönegrad än hans nuvarande tjänst.

I sådant hänseende har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en notariebefattning,

och då ett genomförande av detta förslag icke kommer att medföra

utgiftsökning för statens järnvägar, finner jag mig böra tillstyrka detsamma.

Därest vad sålunda förordats vinner riksdagens bifall, vill jag tillstyrka

Kungl. Majit medgiva, att Sjöbeck må, utan hinder av gällande bestämmelser

om befattnings kungörande till ansökan, av järnvägsstyrelsen konstitueras

å ifrågavarande notariebefattning samt att han å berörda tjänst må omedelbart

erhålla lön enligt den högsta elier 24:e löneklassen.

Indragning av befattningen förrådsförvaltare. I sin skrivelse den 14 november

1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn indragning av befattningen

förrådsförvaltare (22:a lönegraden) vid statens järnvägar. Till

stöd härför yttrar styrelsen:

Inom 22:a lönegraden finnes nu inrättad en förrådsförvaltarbefattning, av

vilken antalet utgör endast en. Dennes innehavare har varit placerad i örebro

såsom föreståndare för den förrådsavdelning, som under verkstadschefens

befäl funnits vid huvudverkstaden där. Sedan emellertid den i Stockholm

tidigare befintliga förrådsavdelningen numera överflyttats till örebro

genom inrättandet av centralförrådet där och i samband därmed ock förrådsintendentsbefattningen

i Stockholm ävenledes överflyttats till örebro, har

nämnda förrådsförvaltarbefattning blivit överflödig, ben har ock sedan flera

år hållits vakant.

Departements■ Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit

chefen. vill jag förorda, att ifrågavarande, för närvarande vakanta befattning från och

med den 1 juli 1937 måtte utgå ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132. 27

m**®*......

Fråga om inrättande av två nya överinspektorsbefattningar. I sin skrivelse

den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om höjning

av stationerna Hallsberg och Nässjö från klass 1 A till överinspektorsklass

samt i anslutning härtill om höjning av befattningarna såsom föreståndare

för dessa stationer från stationsinspektor av klass 1 A (25:e lönegraden)

till överinspektör (26 :e lönegraden).

Till stöd härför har anförts, att berörda stationer beträffande såväl storleksordning

och trafikens art stöde i en särsklass samt att i samband med

undersökningar i anslutning till pågående utredning rörande nya grunder

för stationernas klassificering det ville synas, som örn även vid poängtalets

eventuella uppbyggande på arbetsvärdetal för olika faktorer sagda två stationer

jämte nuvarande stationer av överinspektorsklass skulle komma i en

klass för sig. Arbetet vid stationerna i Hallsberg och Nässjö karakteriserades

av den stora övergångstrafiken beträffande såväl resande som gods och

ställde därför särskilt stora krav på föreståndarna, varjämte dessa hade

under sig betydande personalstyrkor, i båda fallen omkring 250 man; vid

Nässjö station ombesörjdes trafik jämväl för tre anslutande enskilda järnvägars

räkning. En uppfattning av ifrågavarande stationer syntes icke på

något sätt föregripa pågående klassificeringsutredning.

Lönenämnden har anfört, att nämnden lika med järnvägsstyrelsen ansåge,

att ifrågavarande båda stationer skäligen borde uppflyttas till överinspektorsklass

och att detta kunde ske, utan att pågående utredning rörande

trafikanstalternas klassificering föregrepes. Lönenämnden har därför tillstyrkt

bifall till förevarande förslag.

1936 års klassificeringskommitté har till följd av remiss avgivit utlåtande

den 8 februari 1937 samt därvid anfört:

Med anledning av denna remiss har kommittén gjort en jämförande utredning,

bland annat genom besök å respektive orter, beträffande å ena sidan

nu ifrågavarande stationer samt å andra sidan centralstationerna i Göteborg

och Malmö (överinspektorsklass) ävensom örebro (1 A), vilken sistnämnda

station inom sin klass i storleksordning torde komma närmast efter

Hallsberg och Nässjö.

Kommittén har med stöd av berörda utredning för sin del kommit till den

uppfattningen, att stationerna Hallsberg och Nässjö i fråga örn arten och omfattningen

av där förekommande trafikarbete samt det respektive föreståndare

åvilande ansvaret för detta arbetes tillfredsställande avveckling i viss

mån intaga en särställning i förhållande till övriga järnvägsstationer av

klass 1 A. Vid en ändrad klassificering av statens järnvägars stationer äro

alltså enligt kommitténs uppfattning Hallsberg och Nässjö de stationer av

klass 1 A, vilka i främsta rummet böra ifrågakomma till en uppflyttning.

Vid den hittills av kommittén verkställda utredningen har emellertid framkommit,

att såväl från postverkets som telegrafverkets sida krav sannolikt

komma att framställas om en uppflyttning av vissa postkontor respektive

telegrafstationer, som hänföras till klass 1 A respektive 1 B, till högsta klassen

för berörda verk. Därest Kungl. Majit icke skulle finna att dessa frågor

för samtliga tre verken böra bedömas enhetligt i ett sammanhang, har kommittén

ingen erinran mot järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

Även om skäl synas förebragta för en uppfattning i klass av stationerna

i Hallsberg och Nässjö, torde dock frågan om en dylik åtgärd med hänsyn

till de konsekvenser, detta enligt vad klassificeringskommittén anfört skulle

kunna medföra beträffande post- och telegrafverken, icke fristående från

kommitténs pågående utredning nu böra upptagas till prövning. Med hänsyn

härtill har jag ej funnit mig böra förorda förslag i ämnet till innevarande

års riksdag.

Fråga om inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar. I skrivelse

den 30 oktober 1935 hemställde järnvägsstyrelsen örn inrättande av sju nya

baninspektorsbefattningar (22:a lönegraden), avsedda att jämte en redan

befintlig dylik befattning användas för att bereda förbättrad löneställning

åt de underingenjörer (20:e lönegraden), som tjänstgjorde såsom sektionsföreståndarnas

närmaste män och ställföreträdare å åtta angivna, mera arbetstvngda

bansektioner.

Till stöd för förslaget anfördes, att berörda bansektioners längd efter hand

alltmera utökats, så att banlängden, som år 1915 i medeltal utgjort 130.6

km., år 1935 uppgick till 287.2 km., att föreståndarna för dessa större sektioner

dåmera ej medhunne att, såsom tidigare skett, ensamma leda och

övervaka allt arbete inom respektive sektioner utan att de måst till mer eller

mindre självständig handläggning överlåta en del av arbetsuppgifterna på

sina närmaste män, underingenjörerna, samt att härigenom ökade krav

kommit att ställas på dessa tjänstemän.

Framställningen, som tillstyrktes av lönenämnden, anmäldes inför Kungl.

Maj:t den 28 februari 1936 (i proposition nr 141), därvid departementschefen

anförde, att även om arbetsuppgifterna för ifrågavarande underingenjörer

efter hand blivit mera krävande, det dock, med hänsyn till närmast

jämförliga befattningars i andra verk löneställning och då en allmän översyn

av avlöningsbestämmelserna för statens tjänstemän inom kort torde komma

till stånd, syntes icke då böra vidtagas någon höjning i omförmälda befattningshavares

löneställning utan att därmed torde böra tillsvidare anstå.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen förnyat sin

framställning i denna fråga samt utöver vad förut anförts framhållit, att det

i själva verket endast gällde vidhållandet av en av statsmakterna vid baninspektorsbefattningens

inrättande godkänd princip innebärande, att dylika

befattningar skulle få disponeras för föreståndarens närmaste man å de mera

arbetstyngda bansektionerna. Antalet baninspektorstjänster, som ursprungligen

uppgått till 5, utgjorde efter i samband med det elektrifierade

bannätets utvidgning nödvändiggjort utbyte mot tre elektroingenjörsbefattningar

(jämväl 22 :a lönegraden) för närvarande endast 2, varav blott en

funnes tillgänglig för linjetjänsten.

Lönenämnden har anfört, att innebörden av de för 1936 års lönekommitté

meddelade direktiven gjorde sannolikt, att förevarande fråga icke komme

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

29

att upptagas till behandling av sagda kommitté, varför lönenämnden vidholm

sitt förut gjorda tillstyrkande av förslaget.

Då denna fråga synes vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med Departementdet

på grund av järnvägselektrifieringens fortgående utökning alltmera ak- chefentuella

spörsmålet om bansektionsföreståndarnas arbetsuppgifter m. m., torde

förevarande fråga, oavsett om densamma kommer under omprövning i samband

med 1936 års lönekommittés utredning eller icke, i varje fall icke nu

böra företagas till avgörande. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka,

att framställning i ämnet avlåtes till pågående riksdag.

Fråga om inrättande av två nya byråassistentbefattningar (21 :a lönegraden).

Järnvägsstyrelsens skrivelse den 14 november 1936 innehåller vidare

förslag örn inrättande av två nya byråassistentbefattningar (21 :a lönegraden)

för biträde med ledningen av statens järnvägars automobiltrafik inom II och

III distrikten. Till stöd härför anför styrelsen:

Statens järnvägar bedriva som bekant en omfattande automobiltrafik i egen

regi inom II distriktet. Denna rörelse har på senare tid avsevärt utvidgats, i

det dels statens järnvägars egna linjer utsträckts, dels privata omnibuslinjer

i Bohuslän och Halland övertagits av statens järnvägar. Hela denna biltrafik

sorterar närmast under Irafikinspektören vid 9:e trafiksektionen. Med de

senaste linjeförvärven omfattar den under denne trafikinspektör sorterande

biltrafiken numera en trafikerad väglängd av omkring 700 km., en sträcka,

som är längre än de till trafiksektionen hörande järnvägslinjerna. Den för

denna trafik disponerade vagnparken består av ett 60-tal omnibussar jämte

ett antal släpvagnar och lastbilar. Förutom denna biltrafik i statens järnvägars

regi, delvis i bolagsform, hava statens järnvägar etablerat samtrafik

med en mängd privata billinjer, vilken samtrafik även kräver övervakning

av trafikinspektören. För biträde med hithörande göromål är en byråassistentbefattning

i 21 :a lönegraden erforderlig.

Även inom III distriktet bedriva statens järnvägar numera biltrafik i stor

utsträckning, i det en hel del privata billinjer i Skåne och Halland övertagits

och införlivats med statens järnvägar. Ifrågavarande omnibusrörelse omfattar

två stora komplex, nämligen linjerna Malmö—Lund, Malmö—Lomma

—Lund, Lund—Eslöv och Malmö—Löddeköpinge—Landskrona samt de under

aktiebolaget Kullens Omnibustrafik sorterande linjerna i nordvästra Skåne

och i Halland. Samtliga linjer omsluta en trafikerad väglängd av 480

kilometer. Antalet bussar uppgår till 59 och den för denna rörelse anställda

personalen utgör omkring 75 man.

Ifrågavarande omnibustrafik berör till sin största del 12:e trafiksektionen,

i det av angivna väglängd 364 kilometer falla inom denna sektions trafikområde.

Med trafikens skötsel sammanhänger bland annat handläggningen

av en mängd taxe-, turliste- och avtalsärenden etc. För detta nya och icke

minst ur ekonomisk synpunkt för verket betydelsefulla arbetsområde måste

avdelas en kvalificerad arbetskraft, och får styrelsen fördenskull föreslå inrättandet

av en byråassistentbefattning i 21 :a lönegraden.

Lönenämnden har anfört:

De av statens järnvägar trafikerade omnibuslinjerna inom II och lil distrikten

äro fördelade i fvra särskilda grupper, med trafikrörelsen inom de skilda

grupperna organiserad på olika sätt. Å de lill den nordligaste gruppen hö
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

rande linjerna inom Bohuslän och norra Halland bedriva statens järnvägar

trafiken i egen regi. De inom Halland mellan Varberg och Laholm belägna

linjerna trafikeras av det genom järnvägsstyrelsens medverkan bildade

aktiebolaget Hallands Omnibustrafik, vars aktier innehavas av statens järnvägar.

Liknande är förhållandet beträffande de under aktiebolaget Kullens

Omnibustrafik sorterande linjerna i nordvästra Skåne och södra Halland,

under det att trafiken på de från Malmö och Lund utgående linjerna är utlämnad

på entreprenad. Beträffande en var av de tre sistnämnda grupperna

är skötseln av och den omedelbara tillsynen över driften å de olika till gruppen

hörande linjerna genom särskilda avtal anförtrodd åt funktionär, som

tidigare innehaft motsvarande ställning vid respektive linjer före dessas

övergång i statens ägo. Ledningen av och kontrollen över omnibusrörelsen

utövas inom II distriktet av trafikinspektören vid 9:e trafiksektionen men är

inom III distriktet centraliserad till distriktskansliet.

Av det anförda torde framgå, att organisationen av den för statens järnvägar

förhållandevis nya omnibusrörelsen inom II och III distrikten ännu icke

vunnit sådan enhetlighet och stadga, att det framtida personalbehovet för denna

rörelse kan med säkerhet bedömas. Lönenämnden anser därför, att med

inrättande av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna ordinarie befattningarna

för närvarande bör anstå. Det behov av ytterligare, kvalificerade arbetskrafter

för här ifrågavarande ändamål, som även enligt lönenämndens mening

föreligger, lärer kunna fyllas genom tillsättande av extra ordinarie tjänstemän

i lämplig lönegrad. Lönenämnden får sålunda avstyrka bifall till järnvägsstyrelsens

framställning i nu förevarande avseende.

Ehuru ett visst behov av kvalificerad arbetskraft för biträde med ledningen

av ifrågavarande numera ej obetydliga gren av statens järnvägars trafikrörelse

å II och III distrikten förefinnes, synes organisationen av denna automobiltrafik

ännu icke hava erhållit den definitiva karaktär, att för tillgodoseende

av berörda personalbehov ordinarie befattningar redan nu böra avses.

Lika med lönenämnden anser jag därför, att med inrättande av de

föreslagna två byråassistentbefattningarna bör i avvaktan på någon tids ytterligare

erfarenhet anstå.

Fråga om inrättande av en ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden och

tre nya expeditionsföreståndarebefattningar i 21 :a lönegraden. I sin skrivelse

den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen hemställt om inrättande

av en ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden samt tre nya expeditionsföreståndartjänster

i 21: a lönegraden.

Avsikten med sekreterarbefattningen i 24:e lönegraden är

att bereda förbättrad löneställning åt den notarie (21 :a lönegraden), som leder

arbetena å persontrafikbyråns tidtabellsavdelning. Styrelsen anför, att de

arbetsuppgifter, som åvilade denna avdelning, vore synnerligen omfattande

och viktiga samt växte med den fortgående ökningen av statens järnvägars

järnvägs- och automobillinjer ävensom trafiken därå. Utformningen av tidtabellen

vore av stor betydelse för såväl trafikanterna som för verkets ekonomi.

På ifrågavarande notarie måste därför ställas stora fordringar beträffande

kunskaper och omdöme, särskilt som han efter hand alltmera fått

svara för detaljbehandlingen av tidtabellsärendena, vilket arbete numera ej

medhunnes av byråchefen. Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

31

alltså ålåge ifrågavarande notarie, syntes hans befattning böra höjas till sekreteraretjänst

i 24 :e lönegraden.

De tre expeditionsföreståndarbefattningarna i 21:a lönegraden

äro avsedda såsom föreståndare för biljettexpeditionen vid Lund

C, avgående godsexpeditionen vid Stockholms södra station samt godsexpeditionen

vid Jönköping C. Enligt av järnvägsstyrelsen utarbetade grunder för

befälsuppsättning m. m. å biljett- och godsexpeditioner anses berörda tre

expeditioner numera vara av den storleksordning, att de samtliga böra förestås

av expeditionsföreståndare. Styrelsens förslag innebär alltså, att de nuvarande

föreståndarnas befattningar, förste stationsskrivartjänster (17 :e lönegraden),

skulle höjas till expeditionsföreståndartjänster i 2lia lönegraden,

varvid för uppgiften såsom närmaste man och ställföreträdare åt en var av

föreståndarna å godsexpeditionerna vid Stockholms södra station och Jönköping

C skulle bibehållas en förste stationsskrivarbefattning.

Lönenåmnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av en sekreterarbefattning

i 24:e lönegraden å persontrafikbyrån och en expeditionsföreståndartjänst

i 21 :a lönegraden å godsexpeditionen vid Jönköping C. Beträffande

godsexpeditionen vid Stockholms södra station har lönenämnden med hänsyn

till att godstrafiken där visade starkt stigande tendens ansett sig icke böra

motsätta sig den föreslagna höjningen av föreståndarens tjänsteställning.

Däremot har nämnden, då rörelsen vid biljettexpeditionen vid Lund C icke

ännu syntes hava nått den utveckling, att höjning av föreståndarbefattningen

därstädes kunde anses påkallad, avstyrkt bifall till framställningen härom.

Då de lönefrågor, som avses i nu omförmälda förslag, icke lämpligen sy- Departementsnas

böra under pågående löneutredning upptagas till prövning, har jag icke chetenansett

mig böra förorda framläggande av förslag i dessa ämnen till innevarande

riksdag, utan hava ifrågavarande framställningar överlämnats till

finansdepartementet.

Fråga om inrättande av nya befattningar i 20:e och 24:e lönegraderna

m. in. I skrivelse den 30 oktober 1935 hemställde järnvägsstyrelsen, att i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning måtte vid statens järnvägar införas

en ny befattning i 20:e lönegraden med benämningen

assistent.

Till stöd för förslaget anförde styrelsen, att inom styrelsen eller å befälsexpeditionerna

vid linjeförvaltningen icke funnes någon administrativ eller

kameral befattning i nämnda lönegrad, motsvarande kontrollörsbefattningarna

vid post- och telegrafverken, att det emellertid vid flera tillfällen visat

sig önskvärt och fördelaktigt att inom sagda lönegrad hava tillgång till en

befattning, som kunde användas i sådana fall, då notariebefattning (21 :a lönegraden)

måste anses vara väl hög, samt att behov av dylik befattning för

det dåvarande förclåge för att bereda förbättrad löneställning åt envar av de

två förste bokhållare (18:e lönegraden), vilka tjänstgjorde som närmaste

män och ställföreträdare åt cheferna för kammarkontoret samt för biljettoch

blankettkontoret.

Lönenämnden förordade inrättandet vid statens järnvägar av cn ny tjänst

i 20 :e lönegraden, avsedd för kamerala eller administrativa arbetsuppgifter,

men ifrågasatte därvid, att befattningen skulle benämnas byråassistent.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 (i proposition nr

141) av järnvägsstyrelsens berörda förslag anförde departementschefen, att

av det anförda syntes framgå, att ett visst behov av befattningar i 20 :e lönegraden

för administrativa och kamerala göromål förefunnes vid statens järnvägar.

Frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning syntes

emellertid i förevarande fall böra prövas i samband med den blivande

allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare.

Med hänsyn härtill och då det av järnvägsstyrelsen anmälda behovet

icke syntes trängande, hade departementschefen icke ansett sig böra förorda

förslag i ämnet till riksdagen.

I enlighet härmed avläts intet förslag härom till 1936 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1936 har järnvägsstyrelsen återkommit till

denna fråga samt hemställt, att förslag örn inrättande vid statens järnvägar

av befattningen byråassistent i 20 :e lönegraden måtte föreläggas innevarande

års riksdag.

Styrelsen framhåller, att behovet av berörda befattning ytterligare vuxit,

vadan inrättandet av densamma icke borde uppskjutas. Det hade vid olika

tillfällen ifrågasatts inrättande av nya notarietjänster å vissa byråer inom

styrelsen, men styrelsen, som dittills ej känt sig övertygad örn behovet därav,

hade icke gjort framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t. Med styrka hade

emellertid ånyo framhållits, att det icke längre kunde undanskjutas att tillgodose

behovet av vissa högre befattningar, och styrelsen hade därför ansett

sig nu böra föra frågan vidare, därvid styrelsen dock ansett, att det

vore till fyllest med tjänster i 20 :e lönegraden.

Styrelsen anför, att antalet erforderliga ytterligare dylika befattningar utgjorde

7, nämligen en för vardera av maskintekniska byrån, förrådsbyrån,

militärbyrån och godstrafikbyrån samt tre för utrikes taxebyrån. Rörande

dessa tjänster, med vilkas inrättande avses att bereda förbättrad löneställning

för motsvarande antal bokhållare (17:e lönegraden),

lämnar styrelsen en utförlig motivering, beträffande vilken må hänvisas

till handlingarna i ärendet.

Järnvägsstyrelsens förslag om inrättande av befattningen byråassistent i

20 :e lönegraden är emellertid denna gång föranlett av ytterligare en anledning,

nämligen av styrelsen ifrågasatt sänkning i lönegrad i distriktskamre

rarbefattningarna (22 :a lönegraden), vilka äro 5

till antalet, en för varje distrikt.

Styrelsen har därvid erinrat, att styrelsen i skrivelse den 29 september

1933 framlade förslag till indragning av distriktskassörsbefattningarna (21 :a

lönegraden), vilket förslag förelädes 1934 års riksdag och av densamma

bifölls (proposition nr 122 och riksdagens skrivelse nr 114). Till stöd härför

anfördes, att distriktskassörernas arbetsuppgifter förenklats genom statens

järnvägars övergång till postgirosystemet samt därjämte betydligt förminskats

genom skedd förändring beträffande redovisningen av trafikuppbörden

och i synnerhet genom vidtagen överflyttning av in- och utbetalningar

för huvudförråden och huvudverkstäderna från distriktskassorna till styrel
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

33

sens kassa. Styrelsen anförde vidare, att berörda nydaningar inom bokförings-

och kassaväsendet berörde även distriktskamrerarna, vilkas tidigare

ställning såsom ledare av distriktsbokföringen därigenom avsevärt rubbats,

i det att å dem förut ankommande bokföringsgöromål till en ej oväsentlig

del överflyttats till styrelsen, vartill komme, att ifrågasatt ytterligare öveiflyttning

av utbetalningar till styrelsens kassa kunde medföra fortsatt beskärning

av deras arbetsåligganden. Under sådana förhållanden syntes det

kunna ifrågasättas, huruvida distriktskamrerarnas kvarstående funktioner

inom bokföringsväsendet kunde motivera befattning i 22 :a lönegraden.

Styrelsen anför vidare, att sedan ytterligare erfarenhet numera vunnits

härutinnan, styrelsen nu ansåge sig böra underställa frågan statsmakternas

avgörande. Genom de till centralisering av bokföringen och kassarörelsen

syftande åtgärder, vilka redan vidtagits eller vore avsedda att vidtagas, hade

mängden av kamrerarna påvilande arbetsuppgifter undergått respektive

komme att undergå en sådan minskning, att en sänkning av tjänsteställningen

för dem torde få anses lika motiverad som den redan genomförda beträffande

distriktskassörerna. Dessutom vore att märka, att den härvidlag för styrelsen

avgörande synpunkten vore, att enbart ledningen av bokföringsgoromålen

och vad därmed hade samband numera icke fullt krävde sin man.

En utfyllnad med andra arbetsuppgifter, främst med kamerala ärenden och

personalärenden, vore för den skull erforderlig och hade väl också i allmänhet

skett, om än efter något olika linjer och till olika omfattning, beroende

på de nuvarande kamrerarnas personliga läggning liksom ock på vilka ärenden

respektive distriktschefer ansett lämpligt åt dem anförtro. Efter omförmälda

fortsatta centralisering komme givetvis sagda »övriga arbetsuppgifter»

att spela en ännu mycket större roll, varför styrelsen nu föresloge

icke blott en sänkning i lönegrad för distriktskamrerartjänsterna utan även

dessa tjänsters utbyte mot befattningar av annan karaktär.

Med hänsyn till arbetsuppgifterna borde den nya befattningen hanforas

till 20 :e lönegraden, därvid jämväl denna befattning syntes böra benämnas

byråassistent. Antalet erforderliga dylika befattningar utgjorde fem, en för

varje distrikt, och kunde vid bifall härtill nuvarande fem distriktskamrerartjänster,

av vilka två vore vakanta, indragas.

Styrelsen har alltså hemställt, att distriktskamrerarbefattningarna måtte

indragas och ersättas med byråassistentbefattningar i 20 :e lönegraden samt

att tre distriktskamrerare måtte uppföras å övergångsstat.

Vidare har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 14 november 1936 framlagt

förslag om inrättande vid statens järnvägar, utöver nuvarande förrådsintendentsbefattning

i 27:e lönegraden, av befattningen förrådsintendent

i 2 4:e lönegraden.

Styrelsen erinrar, att föreståndarna för varje distrikts förrådsavdelning,

vilka genom det år 1918 verkställda avskiljandet av distriktens förradstjänst

från maskinavdelningen erhållit en mera självständig ställning med placering

i 27 :e lönegraden och titeln förrådsintendent, vid 1932 års ändring i förrådsavdelningens

organisation blevo direkt underställda styrelsens förrådsdirektör.

Genom vidtagna rationaliseringsåtgärder inom förrådsväsendet, bland

annat centralisering av upphandlingen av effekter och materialier från distrikten

till styrelsens förrådsbyrå, hade förrådsintendenternas arbete och

ansvar väsentligen minskats, oell så komme ytterligare alt ske vid löryerkligandet

av styrelsens avsikt att i och med inrättandet av centralförrådet i

örebro förlägga en än mindre del än nu av lagerhållningen vid de periferiska

Bihang till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 132.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

förråden. På grund härav hade förrådsintendenternas arbetsuppgifter och

befogenhet, särskilt å de två nordliga distrikten (Östersund och Luleå), redan

så förminskats, att styrelsen ansåge, att när dessa två befattningar inom

de närmaste två åren bleve vakanta genom innehavarnas avgång ur tjänst

eller transport till andra tjänsteställen, en nedflyttning av dessa båda befattningar

borde ske till 24 :e lönegraden. Beträffande förrådsintendentstjänsterna

i Malmö och Göteborg, där förrådsrörelsen och värdeomslutningen dock

ännu holle sig större än å de två nordliga distrikten, vore styrelsen icke beredd

att för närvarande taga ståndpunkt i fråga örn deras lönegradsplacering.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning måtte vid statens järnvägar i 24 :e lönegraden införas

befattningen förrådsintendent, att antalet av dylika befattningar samt förrådsintendentstjänster

i 27 :e lönegraden måtte fastställas till 2 respektive 3 samt

att, i den mån så skulle visa sig erforderligt, två förrådsintendenter måtte

från och med den 1 juli 1937 uppföras å övergångsstat.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har centralstyrelsen

för statens järnvägars befälsförbund på anförda skäl hemställt, att förslaget

om inrättande av byråassistentbefattningar i 20 :e lönegraden måtte bifallas

men att förslagen om indragning av distriktskamrerartjänsterna samt

om sänkning av två förrådsintendentstjänster från 27 :e till 24:e lönegraden

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Lönenämnden bär anfört, att nämnden, som avlagt besök å distriktskansliet

vid I distriktet och där tagit del av de arbetsuppgifter, som åvilade distriktskamreraren,

därvid kommit till den uppfattningen, att en sänkning av

distriktskamrerartjänsternas nuvarande lönegradsplacering vore ofrånkomlig

samt att befattningarna borde hänföras till 20 :e lönegraden, varvid dock

dessa nya befattningar borde, såsom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt, tillföras

ytterligare arbetsuppgifter utöver vad som nu ålåge distriktskamrerarna.

Lönenämnden har alltså förordat, att befattningen byråassistent i 20 :e lönegraden

nu inrättades vid statens järnvägar, därvid nämnden uttalat, att nämnden

i förevarande sammanhang icke ingått på närmare granskning av det

antal dylika befattningar, som järnvägsstyrelsen begärt för att bereda förbättrad

löneställning åt vissa bokhållare å styrelsens byråer.

Vidkommande förradsintendentsbefattningarna har lönenämnden anfört,

att nämnden med hänsyn till de av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifterna

örn förrådsintendenternas i Östersund och Luleå arbetsuppgifter och befogenheter

ansåge en placering av dessa förrådsintendenter i 24 :e lönegraden sakligt

motiverad, varför lönenämnden finge tillstyrka förslaget i denna del.

Vad beträffar förrådsintendentsbefattningarna, torde jag få meddela, att

efter avlåtandet av järnvägsstyrelsens skrivelse av den 14 november 1936 föri

adsintendenten i Östersund avlidit samt förradsintendenten i Malmö beviljats

avsked med utgången av april månad 1937. Det sålunda inträffade skulle

alltså underlätta genomförandet av styrelsens förslag beträffande förrådsintendentstjänsterna.

Da det saväl beträffande distriktskamrerare som förråds
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

intendenter endast är fråga om ett ringa antal tjänster, torde, därest en indragning

av dessa befattningar anses böra vidtagas, en successiv anpassning

kunna ske så, att befattningarna, efter hand sorn nuvarande innehavare avgå

eller befordras, hållas vakanta, tills de kunna ersättas av nya befattningar,

varigenom placeringen på övergångsstat av nuvarande innehavare undvikes.

Emellertid synas de under förevarande punkt omförmälda frågorna örn

införande i tjänsteförteckningen av nya befattningar och i samband därmed

om avvägning av förrådsintendents- och distriktskamrerarbefattningarnas lönegradsplacering

vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med den av

1936 års lönekommitté nu bedrivna löneutredningen. Med hänsyn härtill

och da med genomföl ande av ifrågavarande förslag torde utan större olägenhet

kunna någon tid anstå, har jag ej ansett mig böra förorda framläggande

av förslag i dessa ämnen till innevarande års riksdag, utan hava förevarande

framställningar överlämnats till finansdepartementet.

I enlighet härmed skulle de nuvarande förrådsintendents- och distriktskamrerarbefattningarna

tills vidare bibehållas, och torde de av dessa befattningar,

som nu äro eller tilläventyrs bliva vakanta, i avvaktan på den slutliga prövningen

av befattningarnas löneställning. icke böra återbesättas utan fortfarande

hållas vakanta.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning vid statens järnvägar i 26:e lönegraden upptagas

befattningen förste aktuarie samt ur nämnda förteckning vid samma

verk ur 22 :a lönegraden utgå befattningen förrådsförvaltare. Vidare skulle

vid statens järnvägar antalet förste aktuariebefattningar upptagas med 1, antalet

notariebefattningar ökas från 12 till 13 samt antalet aktuarietjänster

minskas från 4 till 3, allt räknat från och med den 1 juli 1937. Då genom

beslut av 1936 års riksdag antalet notariebefattningar från och med den 1 januari

1938 bestämts till 13, skulle detta antal från sistnämnda tidpunkt nu

fastställas till 14.

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 30 november 1936 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag

bland annat om inrättande av två nya ordinarie befattningar inom 21 :a—30:e

lönegraderna vid statens vattenfallsverk. Avsikten härmed är att bereda

ordinarie anställning åt två icke-ordinarie tjänstemän vid verket, därav en

extra tjänsteman av klass I.

Beträffande sistnämnda kategori av icke-ordinarie tjänstemän torde jag

få erinra, att enligt av vattenfallsstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts den 31

december 1920 givna bemyndigande utfärdade allmänna bestämmelser och

avlöningsbestämmelser för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk

finnas extra tjänstemän av klass I och av klass II. Till klass I

hänföras extra tjänstemän, vilka innehava i huvudsak samma kvalifikatio
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

ner och erfarenhet, som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbara

ordinarie tjänstemän, och vilka anses behövliga under en mera avsevärd tid,

och till klass II sådana, vilkas fortsatta anställning tillsvidare är behövlig.

För extra tjänstemän av klass I äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b.

Lön enligt den förra planen utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen

eller vid permanent lokalförvaltning, och enligt den senare planen till

tjänsteman, anställd vid lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna

1 a och 1 b äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie

löneplanen, ehuru själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent

över den för ordinarie tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän

av klass II avlönas enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie

tjänstemän gällande löneplanen.

Under de senare åren hava åtskilliga uttalanden gjorts samt jämväl åtgärder

vidtagits i syfte att åvägabringa en bättre proportion mellan ordinarie och

icke-ordinarie personal vid statens vattenfallsverk, därvid särskilt tagits

sikte på angelägenheten att söka nedbringa den ursprungligen för byggandet

av verkets anläggningar avsedda men sedermera i viss utsträckning jämväl

för driften använda extra personalen av klass I.

Sålunda har Kungl. Maj:t genom brev den 16 december 1932 och den 10

november 1933 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar

av högst 20 :e lönegraden vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och

1934 förordnat, att till innehavare av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen

eller vid permanent lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk

tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, icke finge utan

Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än

som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie

befattningshavare i motsvarande grad, dock att utan hinder härav innehavare

den 16 december 1932 av befattning av ifrågavarande slag fortfarande

finge bibehållas vid honom i samma befattning då tillkommande löneförmåner.

Därjämte har Kungl. Majit, efter förslag av 1934 års avlöningsrevision,

genom brev den 31 maj 1935 fastställt sådana bestämmelser angående civila

pensionsreglementets tillämpning å extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

att även extra tjänstemän av klass I i pensionshänseende jämställas

med extra ordinarie tjänstemän.

Vidare bär Kungl. Majit i de senaste årens personalstater vid statens vattenfallsverk

varje år efter förslag av vattenfallsstyrelsen fastställt ett ökat

antal befattningar i högst 20 :e lönegraden, därvid av de ytterligare beviljade

tjänsterna de flesta varit avsedda för beredande av ordinarie anställning

åt extra tjänstemän av klass I och II samt åt extra ordinarie tjänstemän.

Slutligen hava, efter det vattenfallsstyrelsen verkställt en översyn rörande

personalens vid vattenfallsverket tjänste- och löneförhållanden, genom beslut

särskilt av 1936 års riksdag (proposition nr 141 och riksdagens skrivelse

nr 207) inrättats åtskilliga nya ordinarie befattningar i 20 :e—27 :e löne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

37

graderna i syfte huvudsakligen att bereda ordinarie anställning åt extra

ingenjörer av klass I och extra ordinarie ingenjörer i motsvarande lönegrader.

Jag övergår härefter till vattenfallsstyrelsens föreliggande förslag.

En ny förste byråingenjörsbefattning. Den ena av de av vattenfallsstyrelsen

i dess skrivelse den 30 november 1936 föreslagna nya ordinarie tjänsterna

är en förste byråingenjörsbefattning (27:e lönegraden), avsedd för

styrelsens byggnadstekniska byrå. Till stöd för förslaget yttrar styrelsen

följande:

Sedan år 1920 är vid vattenfallstyrelsens byggnadstekniska byrå anställd

en ingenjör såsom betongspecialist. Denne ingenjör har till uppgift:

att giva sakkunniga anvisningar vid utarbetande av betongkonstruktioner

och kontrollera för desamma utförda ritningar;

att undersöka kvaliteten av den sand och de stenmaterialier, som kunna

komma i fråga för betongberedning vid planerade byggnadsföretag;

att efter utförande av provningar med de utvalda sand- och stenmaterialierna

utarbeta föreskrifter rörande betongberedningen;

att ansvara för utväljande i varje särskilt fall av lämplig cementsort;

att vara sakkunnig rådgivare åt arbetscheferna vid betongarbetenas utförande;
att

giva instruktioner angående den kontinuerliga kontrollen i hållfasthetsocli

vattentäthetshänseende beträffande betongarbeten och granska resultaten

av utförda provningar;

att inspektera färdiga anläggningar ur betongteknisk synpunkt samt föreslå

lämpligt sätt för utförande av erforderliga reparationer; samt

att följa betongteknikens utveckling genom studium av den in- och utländska

litteraturen på området.

Fordringarna på byggnadsverk av betong hava med åren blivit allt större,

såväl ur konstruktiv synpunkt som i fråga örn betongens kvalitet, särskilt

med hänsyn till dess beständighet mot vattnets inverkan vid ensidigt vattentryck.

Därtill kommer, att, efter hand som vattenfallsverkets anläggningar

ökat i antal, också mängden av de betongmurverk och dylikt, som fordra

tillsyn och underhåll, i avsevärd grad tilltagit. Det är av stor ekonomisk

betydelse, att alla hithörande frågor bliva behandlade på ett sätt, som motsvarar

teknikens högsta ståndpunkt. Med hänsyn till de stora krav, som

nu ställas på betongspecialisten, bör ifrågavarande befattning enligt vattenfallsstyrelsens

mening placeras i 27 :e lönegraden och således benämnas förste

byråingenjör.

Den nuvarande innehavaren av befattningen är extra tjänsteman av klass

I i 26:e lönegraden (byråingenjör). Han har fått kvarstå i denna lönegrad,

emedan befordran till extra befattning i 27:e lönegraden, med hänsyn till

vad Kungl. Maj:t förordnat i brev den 16 december 1932, ej kunnat ske

med bibehållande av hans ställning såsom extra tjänsteman av klass I. Såsom

av det ovanstående framgår äro de uppgifter, som föreligga för betongspecialisten,

av sådan natur, att vattenfallsstyrelsen alltid kommer att behöva

dylik specialist, varför en ordinarie befattning bör inrättas för ovan

angivna arbetsuppgifter.

Lönenämnden har i utlåtande den 22 december 1936 med hänsyn till den

stora och ständigt ökade betydelsen av den ifrågavarande befattningshavarens

uppgifter tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag på denna punkt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Då stadigvarande behov av omförmälda befattning såsom betongspecialist

torde förefinnas oell då med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade

art och den nuvarande befattningshavarens löneställning såsom extra tjänsteman

av klass I en lönegradsplacering såsom ordinarie i 27 :e lönegraden

synes motiverad, anser jag mig böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas

en ny förste byråingenjörsbefattning.

En ny driftsingenjörsbefattning. Den andra i vattenfallsstyrelsens förslag

avsedda nya ordinarie befattningen är en förste driftsingenjörsbefattnmg

(27:e lönegraden) vid de norrländska kraftverkens förvaltning. Rörande

behovet av denna befattning anför styrelsen följande:

För närvarande finnas vid norrländska kraftverken för den egentliga

drifttjänsten samt för de normala underhålls- och utvidgningsarbetena beträffande

stationerna en ordinarie driftchef (28 :e lönegraden) vid kraftstationen

i Porjus samt en extra ordinarie driftsingenjör vid huvudkontoret i

Umeå.

Driftchefen i Porjus handhar kraftstationen i Porjus, vattenregleringen i

Lule älv samt driften på de från Porjus matade huvudsystemen, d. v. s.

kraftledningarna till malmfälten samt till Luleå. Dessutom är han platschef

i Porjus, och sköter han de uppgifter av kommunalteknisk och social natur,

som sammanhänga med att samhället där uppe till väsentlig grad är en

statens vattenfallsverks angelägenhet.

Driftsingenjören i Umeå handhar kraftstationerna i Norrfors och Sillre,

kraftledningssystemet Norrfors—Sillre med därtill anslutna distributionsanläggningar

samt vattenhushållningen i Umeälven och Sillresjöarna. Dessutom

har han hand om de provisoriska kraftanläggningarna vid Stadsforsen

och Ilolaforsen.

Efter den hösten 1936 förestående sammanknytningen av Porjus- och

Norrforssystemen komma driftchefen i Porjus och driftsingenjören i Umeå

att handhava var sin hälft av det hopkopplade norrländska kraftsystemet.

Redan i detta utvecklingsstadium komma driftsingenjörens uppgifter att innebära

ökat arbete, ökad omsorg och ökat ansvar för ledningssystemets drift

i jämförelse med nuvarande förhållanden.

När i slutet av år 1937 hopkopplingen mellan Norrlandsblocket och Centralblocket

kommer till stånd, kommer gränsen med avseende på driftansvaret

mellan de bada blocken att ligga vid Lottefors (cirka 45 km söder örn

Ljusdal), varvid driftsingenjören i Umeå alltså kommer att hava ansvaret

för driften på systemet från Älvsby i norr till något söder om Ljusdal. Hans

arbetsuppgifter ökas ytterligare genom insättandet under år 1937 av ett

andra maskinaggregat i Sillre.

Före utgången av år 1937 kommer det under ifrågavarande driftsingenjör

hörande kraftsystemet att omfatta, förutom ovannämnda kraftstationer, jämväl

7 sekundärstationer, nämligen vid Älvsby, Norrfors, Örnsköldsvik, Bollstabruk,

Stadsforsen, Änge och Ljusdal, samt 12 terliärstationer, varjämte

till detsamma äro anslutna 5 tertiärstationer, som tillhöra abonnenter. Beträffande

skötseln av de sistnämnda stationerna har driftsingenjören intet

direkt ansvar, men det ingår i hans åligganden att hjälpa abonnenterna vid

lösandet av tekniska problem, som hava samband med driften.

När Stadsforsens kraftstation om några år tages i drift, bör man inrikta

sig på att driftsingenjören i Umeå även övertager ansvaret för denna kraftstation,

varvid man dock torde få tänka sig, att någon ingenjör i lägre lönegrad

ställes till hans förfogande såsom biträde.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

39

De arbetsuppgifter, som påvila den extra ordinarie driftsingenjören vid

Norrländska kraftverkens huvudkontor, äro uppenbarligen av sådan art, att

för desamma bör inrättas en ordinarie befattning. Med hänsyn till den ökning

i de med ifrågavarande befattning förenade göromål och ansvar, som

inträder redan under år 1937, bör densamma enligt vattenfallsstyrelsens

mening, i likhet med motsvarande tjänst vid Motala kraftverk, vara en förste

driftsingenjörsbefattning i 27:e lönegraden.

Lönenämnden yttrar, att vad vattenfallsstyrelsen anfört syntes nämnden

tillfyllestgörande motivera, att den föreslagna åtgärden vidtoges.

Även i förevarande fall synas arbetsuppgifterna vara av den bestående Departementsnatur,

att ifrågavarande icke-ordinarie befattning bör utbytas mot en ordi- chel™.

narie tjänst. Vad beträffar den nya befattningens löneställning, har jag inhämtat,

att den nuvarande innehavaren av omförmälda icke-ordinarie befattning

uppbär lön såsom extra ordinarie tjänsteman i 24 :e lönegraden och

samtidigt innehar förordnande såsom tjänsteman i 26:e lönegraden. Med

hänsyn härtill och då med den föreslagna placeringen i 27 :e lönegraden,

vilken i själva verket innebär en höjning i lönegrad av nuvarande befattning,

i avvaktan på någon tids erfarenhet av de med den nya ordinarie befattningen

förenade arbetsuppgifternas omfattning och art torde böra anstå,

har jag ansett mig böra föreslå, att befattningen i fråga tills vidare placeras

i 26 :e lönegraden med benämningen driftsingenjör.

Ändrade grunder för avlöning åt kraftverksdirektörerna. Härefter torde

jag få anmäla frågan om ändring i de avlöningsbestämmelser, som gälla för

kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, vilket spörsmål var föremål

för övervägande år 1934 (proposition nr 122 sid. 45—59 och riksdagens

skrivelse nr 114). Beträffande denna fråga må här erinras örn följande:

Avlöningsförmånerna för följande befattningshavare vid statens vattenfallsverk,

nämligen överdirektören och de fyra kraftverksdirektörerna (vid

Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk samt vid de norrländska kraftverken),

äro bestämda efter helt andra grunder än som gälla för någon annan

befattningshavare i statens tjänst. Enligt 5 § avlöningsreglementet för

kommunikationsverken åtnjuta dessa fem befattningshavare, vilka tillsättas

genom förordnande på viss tid, högst sex år, ett fast årligt arvode, utgörande

10,000 kronor för en var av kraftverksdirektörerna och 10,500 kronor för överdirektören,

samt därjämte tantiem. Tantiemen för kraftverksdirektör utgår å

nettovinsten vid det kraftverk, han förestår, med 2,500 kronor, därest nämnda

vinst icke överstiger 500,000 kronor, samt ytterligare med 0.5 procent av den

del av vinsten, som överstiger 500,000 men ej 1,000,000 kronor, med 0.4 procent

av den del av vinsten, som överstiger 1,000,000 men ej 1,500,000 kronor,

och med 0.3 procent av den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor, allt

för år räknat. För överdirektören utgår tantiem jämlikt beslut av 1934 års

riksdag å nettovinsten av rörelsen vid samtliga statens kraftverk såsom enhet

betraktade med 0.5 procent av nämnda vinst, i den mån densamma icke överstiger

2,000,000 kronor, med 0.3 procent av den del av vinsten, som överstiger

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

2,000,000 men ej 4,000,000 kronor, samt med 0.1 procent av den del av

vinsten, som överstiger 4,000,000 kronor, allt för år räknat. Före den 1 juli

1934 utgick tantiem till överdirektören efter förmånligare grunder, nämligen

med 0.5 procent för år räknat å nettovinsten av rörelsen vid de statens kraftverk,

som under året lämnat överskott.

Kraftverksdirektörerna vid Motala kraftverk och vid de norrländska kraftverken

hava hittills endast uppburit garanterad minimitantiem, 2,500 kronor,

jämte dyrtidstillägg. Jämlikt beslut av 1934 års riksdag utgår från och med

den 1 juli 1934 vid befattningen såsom kraftverksdirektör vid norrländska

kraftverken, utöver arvode och tantiem enligt avlöningsreglementet, ett tillfälligt

lönetillägg av 3,000 kronor för år räknat. Då kraftverksdirektören vid

Motala kraftverk i egenskap av verkställande direktör i Motala ströms kraftaktiebolag,

vars aktier förvärvats av staten, åtnjuter ett årligt arvode av 3.000

kronor, uppgå löneförmånerna för dessa två kraftverksdirektörer, frånsett

dyrtidstillägg, för närvarande till samma belopp eller 15,500 kronor för år.

För kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk uppgingo

avlöningsförmånerna, arvode och tantiem men frånsett dyrtidstillägg,

under år 1935 till respektive 28,558 kronor och 24,904 kronor. Motsvarande

belopp under år 1932 utgjorde respektive 22,766 kronor 68 öre och 20,836

kronor 7 öre. För överdirektören uppgingo motsvarande avlöningsförmåner

under år 1932 till 41,504 kronor 58 öre och under år 1935 till 30,881

kronor 12 öre.

Avlöningsbestämmelserna för de tantiemberättigade tjänstemännen vid statens

vattenfallsverk upptogos till granskning av 1928 års lönekommitté, som

i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till nytt avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,

på anförda skäl föreslog, att tantiemsystemet skulle avskaffas samt att för

såväl överdirektören som kraftverksdirektörerna löner skulle fixeras inom ramen

för den av kommittén föreslagna allmänna löneplanen. Enligt denna

skulle överdirektören placeras i 38:e lönegraden, kraftverksdirektörerna vid

Tollhätte och Älvkarleby kraftverk i 34 :e lönegraden samt kraftverksdirektörerna

vid Motala kraftverk och vid norrländska kraftverken — med stationsort

i Umeå — i 32 :a lönegraden, varvid dock lön för alla skulle omedelbart

utgå enligt den högsta löneklassen inom lönegraden (i dyraste

ortsgruppen, V, respektive 21,000, 16,848 och 15,444 kronor). Därjämte föreslogos

vissa övergångsbestämmelser för att göra övergången till den nya avlöningsformen

mjukare.

I utlåtande häröver den 9 oktober 1930 motsatte sig vattenfallsstgrelsen

bestämt tanliemsystemets avskaffande samt föreslog vissa ändringar i gällande

regler för tantiemberäkningen. I skrivelse den 6 december 1930 framlade

vattenfallsstyrelsen närmare utredning och förslag i frågan. Förslaget

åsyftade att å ena sidan minska tantiemen och den totala avlöningen för överdirektören

samt kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk

men att, å andra sidan, få tantiembestämmelserna att vid en tidigare tidpunkt

bliva effektiva för kraftverksdirektörerna vid Motala kraftverk och

vid de norrländska kraftverken samt sålunda få deras totala avlöning förhöjd

till den nivå, som av styrelsen befunnits behövlig med hänsyn till deras krävande

arbetsuppgifter. För den händelse, mot styrelsens yrkande, tantiemsystemet

likväl skulle avskaffas, föreslog vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande

den 9 oktober 1930, att lönerna skulle bestämmas för överdirektören till

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

41

30,000 kronor samt för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och

Motala kraftverk samt vid de norrländska kraftverken till respektive 21.000,

21,000, 17,000 och 19,000 kronor. De av vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagna

bägge alternativen voro bland annat grundade dels på att dyrtidstillläggen

skulle inarbetas i lönerna enligt 1928 års lönekommittés förslag samt

att en förhöjning av pensionsunderlagen med däremot svarande ökning av

avgifterna för såväl egen som familjepension skulle äga rum, dels ock på

en jämförelse med de lönebelopp, som av lönekommittén föreslagits för vissa

andra befattningshavare.

Med anledning av en inom andra kammaren vid 1933 års riksdag väckt

motion, nr 406, angående avskaffande av det inom statens vattenfallsverk

tillämpade tantiemsystemet anhöll riksdagen i skrivelse den 3 maj 1933, nr

175, att Kungl. Majit måtte till särskild behandling upptaga 1928 års lönekommittés

år 1930 avgivna förslag örn ändring av de avlöningsbestämmelser,

som gällde för överdirektören och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk,

ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I skrivelse den 12 juni 1933 avgav vattenfallsstyrelsen utlåtande och förslag

i det i riksdagens skrivelse omhandlade ämnet. Efter att hava uttalat

sig rörande behovet av ett tantiemsystem vid vattenfallsverket framhöll styrelsen,

hurusom det erbjöde synnerligen stora vanskligheter att föreslå en förändring

av avlöningsgrunderna för ifrågavarande tjänstemän att genomföras

såsom en isolerad åtgärd utan samband med den tilltänkta allmänna löneregleringen

för statens tjänstemän. Enligt styrelsens mening vore det lämpligast

att genom provisoriska åtgärder tillgodose dels riksdagens önskan om

avlöningsminskning för de högst avlönade bland de tantiemberättigade

tjänstemännen, dels ock behovet av löneförbättring för dem av dessa tjänstemän,

för vilka gällande tantiembestämmelser ej vore effektiva. I sådant

syfte föreslog vattenfallsstyrelsen en begränsning av tantiembeloppen sålunda,

att maximigränsen för överdirektörens tantiem sattes till 19,000 kronor,

varigenom hans totala avlöning skulle utgöra 29,500 kronor jämte dyrtidstillägg.

För kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk,

beträffande vilka styrelsen med hänsyn till att deras förordnanden utlöpte

först med 1937 års utgång ifrågasatte behövligheten att omedelbart besluta

en provisorisk begränsning av deras tantiem, föreslogs maximigränsen för

tantiem till 10,000 kronor, varigenom vars och ens totala avlöning komme

att uppgå till högst 20,000 kronor jämte dyrtidstillägg. Slutligen föreslogs

ett särskilt lönetillägg av 3,000 kronor vid befattningen såsom kraftverksdirektör

vid de norrländska kraftverken, medan någon avlöningsförbättring

icke för det dåvarande ansåges erforderlig för kraftverksdirektören vid Motala

kraftverk, enär denne såsom verkställande direktör i Motala ströms kraftaktiebolag

åtnjöte ett årsarvode av 3,000 kronor.

Lönenämnden avgav utlåtande i ärendet den 9 oktober 1933. Lönenämndcn

ansåg sig ur skilda synpunkter icke kunna förorda ett omedelbart avskaffande

av tantiemsystemet utan fann denna fråga böra anstå och närmare

övervägas först i samband med en blivande allmän lönereglering. I stället

ansåg lönenämnden, att i avvaktan på en blivande lönereglering sådan jämkning

i grunderna för tantiemens beräknande, som medförde en lämplig beskärning

i den då utgående tantieminkomsten, borde provisoriskt åtvägabringas.

Denna provisoriska reglering av löneinkomsterna syntes böra komma

till stånd genom .sänkning av de i 5 § 2 mom. avlöningsrcglemcntet angivna

procentsatserna för tantiemens beräkning. I sådant hänseende föreslogs,

att för kraftverksdirektör tantiem skulle beräknas till 0.5 procent å net
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tovinsten, i den mån denna ej överstege 1 miljon kronor, till 0.3 procent av

den del av vinsten, som överstege 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt till

0.1 procent av den del av vinsten, som överstege 2 miljoner kronor, varvid

dock tantiem skulle, såsom dittills varit fallet, utgå med lägst 2,500 kronor för

år. För överdirektören föreslogs den jämkning i grunderna för tantiemens

beräkning, som nu gäller sedan den 1 juli 1934. Slutligen tillstyrktes det särskilda

lönetillägget å 3,000 kronor åt kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen nr 122 till 1934 års riksdag anförde

departementschefen, att såsom, bland andra, 1928 års lönekommitté

framhållit, det principiellt sett syntes mindre lämpligt, att några få statens

befattningshavare skulle avlönas enligt grunder — fast lön och tantiem —

som helt avveke från vad som gällde för andra statstjänstemän. Ehuru det

alltså skulle ligga närmast till hands att ersätta tantiemsystemet med avlöningsgrunder,

anslutande sig till de inom statsförvaltningen eljest brukliga,

torde emellertid av skäl, som lönenämnden anfört, en omprövning därutinnan

böra ske först i samband med en blivande allmän lönereglering.

För det dåvarande syntes övervägandena därför få avse endast en jämkning

i grunderna för beräknandet av tantiem i syfte att ernå skälig begränsning

därav. Emellertid utlöpte gällande förordnanden för kraftverksdirektörerna

vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk först med utgången av år

1937, vadan en ändrad tantiemberäkning icke skulle beträffande dessa befattningshavare

bliva tillämplig förrän med ingången av år 1938. Att vid sådant

förhållande redan då för dessa befattningar träffa avgöranden örn provisoriska

åtgärder i förevarande avseende kunde icke vara lämpligt. Skulle

icke före nämnda tidpunkt frågan om en allmän reglering hava avgjorts eller

stå inför ett omedelbart avgörande, torde tantiemfrågan för kraftverksdirektörerna

böra föreläggas 1937 års riksdag. De förändringar i förevarande avseende,

som omedelbart torde böra genomföras, skulle således avse allenast

överdirektörsbefattningen, för vars innehavare löpande förordnande utginge

med 1934 års slut.

Beträffande överdirektörsbefattningen förordade alltså departementschefen

såsom provisorium i avvaktan på en blivande allmän lönereglering omläggning

av grunderna för tantiemens beräknande i enlighet med lönenämndens

förslag, samt anförde, att därest de sålunda förordade grunderna varit gällande

år 1932, överdirektörens inkomst av arvode och tantiem, frånsett dyrtidstillägg,

skulle under nämnda år hava uppgått till (10,500 + 17,100) 27,600

kronor i stället för uppburna 41,504 kronor. Vidare tillstyrkte departementschefen

det föreslagna tillfälliga lönetillägget å 3,000 kronor vid kraftverksdirektörsbefattningen

vid de norrländska kraftverken.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag blevo av riksdagen bifallna

(skrivelse nr 114).

I sin skrivelse den 30 november 1936 har vattenfallsstyrelsen erinrat, att

gällande förordnanden för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

43

och Motala kraftverk utlöpte med utgången av år 1937, varför förslag till provisorisk

jämkning av grunderna för beräknande av kraftverksdirektörernas

tantiem, i avvaktan på en blivande allmän lönereglering, torde böra föreläggas

1937 års riksdag. Dylikt förslag hade den 9 oktober 1933 avgivits av kommunikationsverkens

lönenämnd.

Därjämte har vattenfallsstyrelsen meddelat, att enligt de av lönenämnden

föreslagna grunderna tantiemen för år 1935 skulle hava utgjort för direktören

vid Trollhätte kraftverk 11,353 kronor mot 18,558 kronor enligt nuvarande

grunder och för direktören vid Älvkarleby kraftverk 10,135 kronor mot

14,904 kronor enligt nuvarade grunder. För direktörerna vid Motala kraftverk

och norrländska kraftverken vore tantiemen i båda fallen lika med minimitantiemen

2,500 kronor.

Lönenämnden har anfört, att enär vattenfallsstyrelsens förevarande framställning

syntes förutsätta, att tantiemen för kraftverksdirektörerna skulle

bestämmas i enlighet med de av nämnden den 9 oktober 1933 föreslagna

grunderna, nämnden finge förorda, att förslag om ändring av grunderna för

beräknandet av kraftverksdirektörernas tantiem i anslutning till nämndens

berörda förslag förelädes 1937 års riksdag.

Såsom vattenfallsstyrelsen erinrat, utlöpa gällande förordnanden för kraft- Departement«- verksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk med ut- cA«/cngången

av innevarande år. Enär emellertid den löneutredning, som bedrives

av 1936 års lönekommitté, ännu ej slutförts och alltså frågan om en

allmän lönereglering icke nu kan avgöras, torde spörsmålet om kraftverksdirektörernas

avlöningsförmåner böra underställas nu pågående riksdag. Då

jag beträffande lämpligheten av tantiemsystem över huvud för statens befattningshavare

ansluter mig till den principiella ståndpunkt därutinnan,

som i förenämnda proposition nr 122 till 1934 års riksdag intogs av dåvarande

departementschefen, vill jag alltså förorda, att såsom provisorium i

avvaktan på berörda löneutredning en reglering av grunderna för beräkning

av tantiem åt kraftverksdirektörerna nu genomföres, varigenom en skälig

begränsning därav skulle ernås. I sådant hänseende vill jag, i anslutning till

vad som år 1934 skedde i fråga om överdirektörens tantiem, förorda lönenämndens

den 9 oktober 1933 avgivna förslag och alltså föreslå, att kraftverksdirektör

skall årligen, utöver arvodet, äga uppbära tantiem å nettovinsten

av rörelsen vid det kraftverk, han förestår, med 0.5 procent av nämnda

vinst, i den mån denna ej överstiger 1 miljon kronor, med 0.3 procent av den

del av vinsten, som överstiger 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt med

0.1 procent av den del av vinsten, som överstiger 2 miljoner kronor, dock att

tantiem skall utgå med minst 2,500 kronor för år. Därest dessa grunder varit

gällande år 1935, skulle kraftverksdirektörernas vid Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk inkomster av arvode och tantiem, frånsett dyrtidstillägg, under

nämnda år hava uppgått till (10,000 + 11,353) 21,353 kronor respektive

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

(10,000 + 10,135) 20,135 kronor i stället för uppburna 28,558 respektive

24,904 kronor.

Då den föreslagna ändringen i bestämmelserna om tantiem åt kraftverksdirektör

torde böra träda i kraft den 1 juli 1937 men gällande förordnanden

för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk,

såsom förut nämnts, utlöpa först med innevarande års utgång, synes böra

övergångsvis stadgas, att beträffande nuvarande innehavare av dessa tre befattningar

skola tillämpas gällande bestämmelser, så länge deras innehavande

förordnanden vara. Vid meddelande av nya förordnanden å sagda tre

befattningar torde böra föreskrivas skyldighet för den förordnade att underkasta

sig de ändrade avlöningsbestämmelser, som må varda stadgade beträffande

ifrågavarande befattningar. Så har redan skett vid meddelande av nu

gällande förordnanden å överdirektörsbefattningen och befattningen såsom

kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken, vilka förordnanden avse

en tid av sex år, räknat från och med den 1 januari 1935 respektive den 1

juli 1934.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle 5 § 2 morn.,

andra stycket, avlöningsreglementet erhålla ändrad lydelse i syfte att begränsa

tantiemen för kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk. Vidare

skulle vid nämnda verk antalet av följande ordinarie befattningar ökas, nämligen

förste byråingenjörstjänsterna från 8 till 9 samt driftsingenjör stjänsterna

från 1 till 2.

övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar

vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1

juli 1937.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen

föranleder vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken

samt den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen

förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Maj:t att i reglementet

och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut,

riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.

I det föregående har jag i olika sammanhang förordat vissa över gångsanordningar.

På grund härav torde böra utverkas riksdagens bemyndigande

för Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna erfordras

för genomförande av de föreslagna ändringarna.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

1 :o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli

1937,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 132.

45

att 5 § 2 mom. och 37 § avlöningsreglementet den 19 juni

1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk skola hava ändrad lydelse

på sätt av det följande framgår:

5 §•

2. Överdirektör vid —--år räknat.

Kraftverk sdirektör äger, likaledes utöver arvodet, uppbära

tantiem å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk, han förestår,

med 0.5 procent av nämnda vinst, i den mån densamma

icke överstiger 1,000,000 kronor, med 0.3 procent av den del

av vinsten, som överstiger 1,000,000 men ej 2,000,000 kronor,

samt med 0.1 procent av den del av vinsten, som överstiger

2,000,000 kronor, allt för år räknat; dock att tantiem skall

utgå med minst 2,500 kronor för år.

Närmare bestämmelser---av året.

37 §.

Till rikstelefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som

förordnats såsom föreståndare för växelstation, kan utgå särskilt

arvode med högst 360 kronor för år;

att i den vid berörda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skall vid statens järnvägar i 26:e lönegraden

upptagas befattningen förste aktuarie;

samt att ur samma tjänsteförteckning skall vid statens

järnvägar ur 22 :a lönegraden utgå befattningen förrådsförvaltare;
2:o)

fastställa antalet av följande befattningar på sätt nedan

angives, nämligen:

a) från och med den 1 juli 19 37:

vid postverket:

postmästare av klass 1 B .......................... 39

sekreterare i 24 :e lönegraden ...................... 4;

vid telegrafverket:

förste kontrollör .................................. 22

radiokommissarie ................................ 3

linjeingenjör .................................... 26;

vid statens järnvägar:

aktuarie ........................................ 3

notarie .......................................... 13

förste aktuarie .................................. 1;

vid statens vattenfallsverk:

driftsingenjör .................................... 2

förste byråingenjör .............................. 9;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 132.

b) från och med den 1 januari 1938:

vid statens järnvägar:

notarie .......................................... 14;

samt

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar

må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 132.

47

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.............................................................. 1

Postverket............................................................ 2

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å generalpoststyrelsens första byrå m. m.

s. 2. En ny postmästartjänst av klass 1 B s. 10. Fråga om inrättande av vissa

nya befattningar vid postverket s. 11. Sammanfattning s. 12.

Telegrafverket......................................................... 13

Ändrad lydelse av 37 § avlöningsreglementet s. 13. En ny linjeingenjörsbefattning

s. 16. Fråga örn inrättande av vissa nya befattningar vid telegrafverket m. m. s. 17.

Sammanfattning s. 19.

Statens järnvägar...................................................... 19

Inrättande av en förste aktuariebefattning (26:e lönegraden) s. 19. En ny notariebefattning

s. 22. Indragning av befattningen förrådsförvaltare s. 26. Fråga om inrättande

av två nya överinspektorsbefattningar s. 27. Fråga örn inrättande av sju

nya baninspektorsbefattningar s. 28. Fråga örn inrättande av två nya byråassistentbefattningar

(21:a lönegraden) s. 29. Fråga om inrättande av en ny sekreterarbefattning

i 24:e lönegraden och tre nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden

s. 30. Fråga örn inrättande av nya befattningar i 20:e och 24:e löngraderna

m. m. s. 31. Sammanfattning s. 35.

Statens vattenfallsverk.................................................. 35

Inledning s. 35. En ny förste byråingenjörsbefattning s. 37. En ny driftsingenjörsbefattning

s. 38. Ändrade grunder för avlöning åt kraftverksdirektörerna s. 39.

Sammanfattning s. 44.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan................ 44

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om ändrad löneställning för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. m. jämte i ämn s. 1 i texten
  2. SU 1937:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om ändrad löneställning för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten