Angående vissa arbeten till fördjupning av Trollhätte kanal
1937-02-19 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:133, Angående vissa arbeten till fördjupning av Trollhätte kanal
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
1
Nr 133.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
arbeten till fördjupning av Trollhätte kanal; given
Stockholms slott den 19 februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,
Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:
För vartdera av budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 har riksdagen anvisat
ett reservationsanslag av 500,000 kronor till rensningsarbeten i Göta älv för
huvudreglering av Vänern. I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning,
bil. 5, punkt 38) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för nästa
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 133. 437 37 1
2
Kungl. Majits proposition nr 133.
budgetår till enahanda ändamål anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000
kronor. Enär arbetena i fråga beräknats draga en kostnad av 2,400,000 kronor,
skulle alltså vid bifall till Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag återstå att anvisa
ett belopp av 400,000 kronor, vilket belopp förutsatts skola upptagas å riksstaten
för budgetåret 1938/1939.
I skrivelse den 11 januari 1937 har vattenfallsstyrelsen anhållit om medgivande
att använda ett belopp av 300,000 kronor ur Trollhätte kanalverks
förnyelsefond för ökande av farledsdjupet i kanalen i samband med utförandet
av nyssnämnda rensningsarbeten. Styrelsen har därvid till en början anfört:
De arbeten, som skola utföras i Göta älv i samband med Vänerns reglering
och vilka beräknas kosta sammanlagt 2.4 miljoner kronor, avse till stor
del rensningsarbeten för att ej försämra förhållandena för sjöfarten på älven.
Det har ifrågasatts att göra dessa arbeten något vidlyftigare och därigenom
möjliggöra något ökat djupgående på de fartyg, som passera Trollhätte kanal.
Vattenfallsstyrelsen vill härmed framlägga resultatet av de överväganden,
som gjorts i denna fråga, och framlägga det förslag, som styrelsen med anledning
härav anser böra genomföras.
Styrelsen vill därvid först erinra, att de nya slussarna i Trollhätte kanal
byggdes för fartyg med 5 meters djupgående, enär man förutsåg, att anspråk
på kanalens befarande med större fartyg så småningom skulle framträda. Men
farleden i övrigt inrättades för fartyg med 4 meters djupgående, dock att, där
fördjupningsarbeten utfördes inom fångdammar, nedschaktning skedde till
för 5 meters farled erforderligt djup.
På grund av den höjning av lågvattenytan ovanför dammen vid Trollhättan,
som blivit genomförd, sedan kanalens ombyggnad blev färdig, och enär
farledsdjupet på sträckan Lilla Edet—Trollhättan från början utförts på
sådant sätt, att det i allmänhet medgiver framförandet av fartyg med
4.4 meters djupgående, så har man i regel kunnat tillåta passage av 4.4 meters
djupgående fartyg, så snart dessa kunnat passera Göteborg och farledssträckan
upp till Ström (Lilla Edet), vilket för närvarande i allmänhet kan påräknas,
när havets vattenstånd ej understiger medelvattenytan ± 0. För passage i
Vänern av så djupgående fartyg har samtidigt erfordrats ett vattenstånd, ej
understigande + 43.6 8 meter över havet.
För Vänerns reglering komma att gälla bestämmelser, som tillgodose sjöfartens
krav att lågvattenstånden i Vänern ej bli försämrade. I verkligheten
torde förhållandena bli sådana, att iågvattenstånden bli mera sällsynta efter
regleringen än tidigare, så att vattendjupet i Vänern med undantag för vissa
i allmänhet kortvariga torrperioder blir tillräckligt för fartyg med ända till
4.6 meters djupgående. Tack vare att lågvattenstånd vidare sällan hålles på
sträckan Trollhättan—Brinkebergskulle blir vattendjupet även här i allmänhet
tillräckligt för fartyg med ända till 4.6 meters djupgående. Dessa förhållanden
tala sålunda även för fördjupande av övriga delen av farleden,
d. v. s. sträckan nedströms örn Trollhättan, så att fartyg med större djupgående
än för närvarande kunna trafikera densamma.
Med det för rensningarna i Göta älv för huvudreglering av Vänern angivna
beloppet, 2.4 miljoner kronor, fortsätter styrelsen, skulle arbeten utföras på
sådant sätt, att förhållandena för kanaltrafiken ej försämrades och att alltså
fartyg med intill 4.4 meters djupgående kunde passera farleden lika ofta som
nu. Det hade nu i första hand visat sig lämpligt att i sammanhang med dessa
rensningsarbeten till fromma för farledsintresset utföra fördjupning, så att
Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 3
fartyg med 4.4 meters djupgående praktiskt taget ständigt — nämligen när
vattenstånden ej understege normalt lågvatten (vid Göteborg —0.4 5 meter
över havet) — kunde framgå på sträckan Trollhättan—Göteborg. Dessa fördjupningsarbeten,
vilka icke kunde åläggas regleringsföretaget, uppskattades
kosta 100.000 kronor och bestode i ökad bergsprängning och muddring. De
alternativ, som därjämte ansetts kunna ifrågakomma, avsåge ytterligare fördjupning
på samma sträcka för att möjliggöra trafik praktiskt taget ständigt
med fartyg med 4.5 respektive 4.6 meters djupgående. Totalkostnaden vore
därvid, inberäknat de 2.4 miljoner kronor, som Vänerns reglering skulle
bekosta, beräknad till 2.7 respektive 2.9 miljoner kronor på sätt följande
tablå, vilken tillika angåve den numera beräknade fördelningen å olika
arbeten av nämnda belopp å 2.4 miljoner kronor, närmare utvisade:
Tablå över beräknade kostnader för upprensningar i Göta älv i samband med Vänerns
reglering under olika alternativa förutsättningar.
Arbetsplats
Arbetets natur
Seglations- djup lika
ofta som
före
Vänerns
reglering
Seglationsdjup nedom Troll- hättan vid normalt ^vatten- stånd (—0.45 m. ö. h. vid
Göteborg)
4.4 ra.
Kr.
4.4 lil.
Kr.
4.5 m.
Kr.
4.6 m.
Kr.
Stallbacka........
Muddring av grus och sten. . . .
55,000
55,000
55,000
55,000
Flottbergs-
Undervattenssprängning ......
355,000
355,000
355,000
355,000
strömmen
7,000
15,000
Nedom slusstrap-
Undervattenssprängning ......
—
—
pan vid Holmen
Akerström........
Muddring av sten och pinnmo,
145,000
145,000
145,000
145,000
Vid Intagan, norra
undervattenssprängning och
ändrad fyrbelysning
Muddring av lera och pinnmo
5,000
40,000
76,000
och Vesten
Ovanför Ströms
samt flyttning av fyr
Muddring av lera samt under-
202,000
204,000
212,000
220,000
sluss
Frästs tenarna ....
vattenssprängning
Muddring av grus och sten....
140,000
140,000
140,000
140,000
Haneström ......
Bergsprängning och schaktning
930,000
940,000
960,000
980,000
Grunden G, H, A,
inom fångdamm, undervattens- sprängning och muddring,
jämte erforderlig marklösen
och strandskoning
Undervattenssprängning ......
437,000
501,000
599,000
684,000
B, C, II, F samt
grund vid Gläfsnäs
j Sträckan nedom
Muddring av pinnmo oell lera
136,000
155,000
187,000
230,000
Sundören t. o. m.
Tjurholmen, norra
Summa kronor
2.400.000
2,500,000
2,700,000
2,900,000
Vattenfallsstyrelsen anför vidare om de sålunda angivna alternativen:
Bemärkas bör att kostnaderna för dessa fördjupningsarbeten skulle bliva
högst avsevärt stegrade, örn desamma skulle utföras framdeles utan samband
med de rensningar, som nu skola verkställas för genomförandet av Vänerns
reglering.
4
Kungl. Majlis proposition nr 133.
De ytterligare anslag, som ur farledsintressets synpunkt skulle vara erforderliga,
uppgå sålunda till:
Det torde under alla förhållanden vara riktigt att nedlägga 100,000 kronor
i förbättringsarbeten, som erfordras för 4.4 meters djupgående, genom den
avsevärt ökade möjligheten för fartyg med detta djupgående att kunna passera
farleden. Beloppet 100,000 kronor har styrelsen tänkt sig tagas ur förnyelsefonden.
Styrelsen erinrar örn, att styrelsen i den framlagda driftkostnadsstaten
för år 1937 föreslagit ökad avsättning dels för förkortad livslängd å
vissa objekt, dels för muddrings-, schaktnings- och bergssprängningsarbeten,
vilkas kostnader ej tidigare ansetts kräva avsättning till förnyelsefond.
Att få fram en matematiskt bindande kalkyl över, vad en fördjupning till
4.5 respektive 4.6 meters djupgående är värd, är hart när omöjligt.
I första hand blir resultatet, att befraktningen överflyttas från mindre
båtar till större, som kunna frakta varorna för lägre kostnader. Det blir sålunda
minskade kostnader för befraktare på kanalen. Härigenom kan även
förväntas, att tontalet kanalledes fraktat gods kommer att ökas och att därigenom
i sin tur kanalens inkomster på grund av kanalavgifter komma att
stiga. Man rör sig emellertid med alltför många antaganden för att kunna
göra en beviskraftig kalkyl vare sig över ökningen i godstrafiken eller i kanal
-
ningen i konkurrenskraft för fartygstransporten vid övergång till ett
större fartygsdjup belyses dock rätt väl därav, att lastförmågan hos de större
fartyg, som för närvarande trafikera kanalen stiger, örn man tager ett av
normal typ med cirka 5 procent vid ökning av fartygsdjupet från 4.4 till
4.5 meter och ytterligare med 5 procent vid ökning av fartygsdjupet från
4.5 till 4.6 meter, utan att driftkostnaderna därigenom nämnvärt stiga.
I den mån det ökade farledsdjupet kommer att medföra användning av
fartyg med ökade bredd- och längdmått, kommer lastförmågan att procentuellt
öka ännu mer.
Visst är, att redan en ökning till 4.5 meters fartygsdjup sålunda ger ett
väsentligt bättre ekonomiskt utnyttjande av fartygen och därför är av redare
och befraktare efterlängtad. Helt visst är den också nationalekonomiskt
räntabel. Det belopp av tillsammans 300,000 kronor, som blir erforderligt,
torde också kunna anskaffas på det sätt, som i det följande föreslås. En ytterligare
ökning till 4.6 meters fartygsdjup skulle otvivelaktigt vara till ännu
större gagn för kanalfarten, men det erforderliga kapitalet, 500,000 kronor, är
för stort, för att styrelsen skulle vilja föreslå dess anskaffning på i det följande
angivet sätt.
Styrelsen övergår därefter till frågan örn sättet för finansieringen av de
ifrågasatta arbetena och anför härom:
Det må till en början framhållas, att Trollhätte kanal under åtskilliga år
icke genom kanalinkomster kunnat förränta det investerade kapitalet. Under
de tre åren 1933—1935 har förräntningen utgjort respektive 1.24, 1.9 8 och
1.73 procent. Detta innebär ju icke, att kanalens på sin tid utförda ombyggnad
varit ekonomiskt oberättigad. Den utgjorde bland annat det oundgängliga
villkoret för utvecklingen av den storindustri, som betecknas av Skoghall,
Gruvön m. fl. större industricentra, och torde överhuvud hava i stor utsträckning
räddat råvarubearbetningen åt Värmland och angränsande landskap. Dess
betydelse vitsordas av den under de senare åren stigande kanaltrafiken. Den
å sträckan Ström—Vänersborg transporterade godsmängden utgjorde:
För 4.4 meters farledsdjup
» 4.5 »
» 4.6 » »
100.000 kronor
300.000
500.000
av ‘"er.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 133.
o
År 1932 ....................................... 1,411,789 ton
» 1933 ....................................... 1,599,664 »
» 1934 ....................................... 1,990,170 »
» 1935 ....................................... 2,030,153 »
Emellertid är det icke sannolikt, att under den konkurrens mellan olika
trafikmedel, som karakteriserar tiden, det inom de närmaste åren skall visa
sig möjligt att genom ökad trafikmängd och eventuell höjning av kanalavgifterna
så mycket öka kanalens inkomster, att full förräntning ernås på det
i kanalen nu investerade kapitalet.
På den grund anser sig vattenfallsstyrelsen ej böra föreslå användning av
lånemedel till de här omhandlade arbetena. Då konkurrensen örn anslag för
bidrag till handelshamnar och farleder är mycket stor, har vattenfallsstyrelsen
ej heller velat föreslå ett anlitande av detta anslag i förevarande fall, lika litet
som styrelsen velat framföra förslag om, att direkt anslag av skattemedel begäres
av riksdagen.
Den lösning, som förefaller styrelsen ligga närmast till hands, är, att anslag
lämnas ur Trollhätte kanalverks förnyelsefond, vilken vid 1936 års slut beräknas
uppgå till cirka 1,728,000 kronor.
Med hänsyn till fondens storlek och uppgifter anser sig styrelsen emellertid
ej kunna ifrågasätta större anslag ur densamma än 300,000 kronor för ändamålet,
och därmed är också gränsen för fartygsdjupet fixerad till 4.5 meter.
Då förnyelsefondens användning för ifrågavarande ändamål måhända ej
strängt överensstämmer med gällande bestämmelser, torde riksdagens tillstånd
böra inhämtas.
Med hänvisning till det anförda och med understrykande av att de föreslagna
arbetena nu kunna verkställas till relativt mycket låga kostnader,
medan liknande arbeten på platsen pågå, hemställer vattenfallsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte av riksdagen utverka medgivande att använda 300,000
kronor ur Trollhätte kanalverks förnyelsefond till utförande i samband med
arbetena i Göta älv för Vänerns reglering av de ökade rensningar på sträckan
nedströms örn Trollhättan, som erfordras för farledsdjupets ökande, så att
trafik med 4.5 meters djupgående fartyg kan äga rum på denna sträcka vid
normala lågvattenstånd.
I utlåtande den 29 januari 1937 har kommerskollegium till en början meddelat
följande uppgifter rörande trafiken å Trollhätte kanal:
Av vattenfallsstyrelsens berättelse örn statens vattenfallsverks förvaltning
under år 1935 framgå bland annat följande uppgifter rörande trafiken å »hela
farledssträckan Göteborg—Vänersborg». Ännu år 1917, det första hela året
efter kanalens ombyggnad, trafikerades farleden av fartyg med ett sammanlagt
tonnage av 1,249,000 ton (här liksom i det följande nettoton). Utvecklingen
under tiden därefter, frånsett vissa krisår, karakteriseras av en ganska
jämn stegring av trafiken fram till och med år 1930, då trafiken nådde sin hittills
största omfattning med 2,203,000 ton. Nedgången i trafiken under åren
1931—1933 förbyttes i en stark stegring under åren 1934 och 1935. Sistnämnda
år uppgick trafiken till 2,015,000 ton. Utrikestrafikens andel i trafiken utgjorde
år 1917 icke mera än 1a procent men har sedermera successivt ökats
för att år 1935 omfatta hela 26 procent. Sistnämnda procenttal utgör det
högsta hittills med en ökning av 2.5 från 1934 och 5 från 1933.
Jämsides med denna utveckling kan konstateras en ökning av trafiken med
relativt större fart.ygsenheter. Denna ökning belyses av följande siffror, av
-
6
Kungl. Majus proposition nr 133.
seende trafiken å farledssträckan Ström (Lilla. Edet)—Vänersborg. År 1917
trafikerades denna sträcka av 12,496 fartyg om sammanlagt 959,000 ton.
2.7 procent av antalet utgjordes av fartyg med storlek överstigande 160 ton.
(Farleden tiar först efter ombyggnaden blivit tillgänglig för fartyg med större
tontal, genomsnittligt, än 160 ton.) Av tontalet kom 11.i procent å fartyg av
denna storleksklass. År 1935 hade hela antalet fartyg ökats till 14,923 och
tontalet vuxit till 1,566,000. På fartyg över 160 ton kommo 8.3 procent av
antalet men ej mindre än 40.4 procent, om man ser till tonnaget. Stegringen
från år 1934 motsvarade 0.5 procent respektive 2.4 procent och från år 1933
1.4 respektive 5 procent. Det är av intresse att konstatera, att sistnämnda
procenttal är lika stort som procenttalet för utlandstrafikens ökning under
samma år.
Den skeppade godsmängden å farledssträckan Ström—Göteborg uppgick år
1917 till 1,196,000 ton men år 1935 till ej mindre än 2,030,000 ton; en ökning
sålunda av omkring 59 procent. Av summan lastton motsvarade den »uppgående
godsmängden» år 1917 28. i procent och år 1935 50.8 procent.
Av de anförda uppgifterna framgår icke blott, att trafiken från tiden för
farledens ombyggnad högst avsevärt ökats utan jämväl, och vilket i förevarande
sammanhang är av särskild betydelse, att de större fartygens antal
i trafiken relativt kraftigast tillvuxit; enligt senaste redovisning motsvarar
den drygt 40 procent av hela trafiken efter fartygstonnaget räknat.
Kollegium har från vattenfallsstyrelsens kanal- och fastighetsbyrå fått
mottaga uppgift rörande trafiken år 1935 å nämnda farledssträcka med fartyg
av olika djupgående. Härav framgår, bland annat, att under år 1935 439 fartyg
med större djupgående (med full last) än 4.3 0 meter trafikerat sträckan. Härvid
har bortsetts från fartyg, som endast passerat delar av densamma. Av
nämnda antal kommo 262 fartyg i gruppen 4.31—4.40 meter, 49 fartyg i
gruppen 4.41—4.50 meter, 100 fartyg i gruppen 4.61—4.70 meter, 2 fartyg i
gruppen 4.91—5 meter och slutligen 26 fartyg i gruppen 5.3 1—5.4 0 meter.
Motsvarande statistik för år 1936 är ännu icke tillgänglig; dock hade enligt
uppgift kunnat konstateras, att fartyg örn mellan 4.40 och 4.50 meters djupgående
hade förekommit i större utsträckning 1936 än 1935.
Kommerskollegium anför härefter beträffande vattenfallsstyrelsens föreliggande
framställning:
Med hänsyn till vissa i framställningen lämnade upplysningar rörande
djupförhållandena i farleden kan det antagas, att även vissa av fartygen i
gruppen 4.31—4.4 0 meter icke alltid kunnat tillfullo utnyttja sin lastkapacitet.
Förutsättningarna för ett fullt rationellt och ekonomiskt utnyttjande av fartygen
har uppenbarligen varit än mindre i de övriga förutnämnda grupperna
och minst i gruppen 6.31—5.4 0 meter, som dock såsom nyss nämnts omfattat
ett så förhållandevis stort antal som 26 under ett år. Redan de nuvarande
faktiska förhållandena synas kollegium sålunda tala för att åtgärder vidtagas
för en farledsförbättring, i den måll en sådan kan åstadkommas för kostnader,
som stå någorlunda i proportion till nyttan av förbättringen. Den alltjämt
fortgående utvecklingen mot större fartygsenheter, betingad såväl av en ökad
godsmängd i och för sig som i synnerhet av den direkta utlandsskeppningens
hastigt tillväxande andel i trafiken, synes kollegium — om än den nationalekonomiska
nyttan av en fördjupning av farleden till 4.5 meter (»farledsdjup»)
på sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit svårligen låter sig siffermässigt
uppskattas — väl motivera, att fördjupningen kommer till utförande, helst
som de därmed förbundna kostnaderna synas kunna hållas avsevärt nere,
därest såsom förslaget förutsätter arbetet kommer till utförande i samband
med de pågående egentliga regleringsarbetena beträffande sjön Vänern.
Kungl. Maj-ts proposition nr 133.
7
Styrelsen har alternativt upptagit till dryftande frågan om en fördjupning
av farleden med ytterligare O.i meter till 4.6 meter, varigenom överensstämmelse
skulle åvägabringas med vattendjupet i Vänern, såtillvida som detta
efter regleringen »med undantag för vissa i allmänhet kortvariga torrperioder
blir tillräckligt för fartyg med ända till 4.6 meters djupgående». De skäl, på
vilka styrelsen ansett sig icke nu kunna förorda ett förslag med sålunda angiven
innebörd, finner jämväl kollegium bärande. Upplysningsvis vill kollegium
meddela, att enligt vad kollegium under hand från styrelsen inhämtat,
den kostnadsökning, utöver beräknade 200,000 kronor för farledens fördjupning
från ett »farledsdjup» av 4.5 meter till ett motsvarande djup av 4.6 meter,
som skulle föranledas av arbetets utförande utan samband med nu pågående
regleringsarbeten, torde kunna begränsas till omkring 100,000 kronor, under
förutsättning att viss av styrelsen för sistnämnda arbeten disponerad attiralj
även fortsättningsvis står till styrelsens förfogande, så att fördjupningsarbetets
utlämnande på entreprenad icke behöver förekomma.
Under åberopande av det anförda tillstyrker kommerskollegium vattenfallsstyrelsens
förevarande framställning.
Riksräkenskapsverket har den 29 januari 1937 avgivit utlåtande i ärendet
med avseende å det av vattenfallsstyrelsen föreslagna sättet för finansieringen
av ifrågavarande kanalarbeten och därutinnan anfört:
Enligt vattenfallsstyrelsens föreliggande framställning skulle medel behöva
anvisas för vissa muddringsarbeten i Göta älv. De ytterligare anslag, som ur
farledsintressets synpunkt skulle vara erforderliga, uppgå enligt styrelsens
beräkningar allt efter arbetets omfattning till 100,000 kronor för 4.4 meters
farledsdjup, till 300,000 kronor för 4.5 meters farledsdjup samt slutligen för
ett farledsdjup av 4.6 meter till 500,000 kronor. Enligt styrelsens förslag
skulle kostnaderna för arbetena bestridas av Trollhätte kanalverks förnyelsefond.
Med hänsyn till fondens storlek och uppgifter ansåge sig styrelsen emellertid
ej kunna ifrågasätta större anslag ur densamma än 300,000 kronor för
ändamålet.
Riksräkenskapsverket får med anledning härav erinra, att till kanalverkens
förnyelsefond hittills verkställts avsättningar för förnyelse av farleden i Göta
älv med allenast ett obetydligt belopp. Förnyelsefonden torde sålunda rätteligen
icke kunna disponeras för ändamålet.
Såsom av framställningen framgår är avsikten med ifrågavarande arbeten
att möjliggöra ett bättre utnyttjande av Trollhätte kanal. Kostnaderna för
arbetenas utförande måste alltså komma att innebära en kapitalinvestering.
För en dylik kapitalinvestering kunna medel erhållas antingen genom att anslag
för ändamålet anvisas under utgifter för kapitalökning eller genom att
till styrelsens förfogande stående likvida medel disponeras för arbetenas utförande.
Beträffande sistnämnda finansieringsmetod har riksräkenskapsverket i ett
utlåtande den 3 februari 1936 angående inköp av Näs kraftstation (återgivet
i proposition 1936: 117) anfört följande: »Vattenfallsstyrelsen har i fråga örn
den för inköpets finansiering erforderliga medelsanvisningen framhållit, att
medel för inköpet helt eller delvis kunna erhållas genom att viss del av vattenfallsstyrelsens
för kraftstationsrörelsen avsatta förnyelsefondsmedel placeras
i detta nyförvärv. Riksräkenskapsverket får i anledning härav erinra,
att en dylik placering av förnyelsefondsmedel allenast innebär, att de, likvida
medel, vilka uppkomma i samband med avsättning till förnyelsefond, placeras
i räntebärande anläggningar. Förnyelsefondens storlek rubbas icke genom
Departements
chefen.
8 Kungl. Majus proposition nr 133.
ett dylikt förfaringssätt. Däremot kommer vatten fall sverkens utlåning till
riksgäldskontoret att minskas med motsvarande belopp. Riksräkenskapsverket,
som jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag har att verkställa utredning rörande användningen
och placeringen av de affärsdrivande verkens förnyelsefonder och
därmed sammanhängande spörsmål, har för sin del icke funnit anledning till
erinran mot att det nu ifrågavarande inköpet finansieras med till vattenfallsstyrelsens
förfogande stående likvida medel.»
Med hänsyn till, slutar ämbetsverket, att kanalens inkomster för närvarande
icke medgåve full förräntning av det i denna nedlagda kapitalet borde, därest
anslag för nu ifrågavarande ändamål anvisades, detta utgå av skattemedel
och, därest verkets likvida medel disponerades, dessa avskrivas på kort tid
genom ökad avsättning till kanalverkens förnyelsefond.
Mod anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda yttrat har vattenfallsstyrelsen
i utlåtande den 6 februari 1937 anfört:
I sitt utlåtande har riksräkenskapsverket uttalat, att, därest förnyelsefondsmedel
tagas i anspråk, dessa böra ersättas på kort tid genom ökad avsättning
till kanalverkets förnyelsefond.
Ett dylikt förfarande är i full konsekvens med den finansieringsmetod, som
vattenfallsstyrelsen tidigare med Kungl. Maj:ts medgivande tillämpat beträffande
sådana kompletterings- och utvidgningsarbeten, vilka av särskilda skäl
ansetts böra bestridas med förnyelsefondsmedel. Vattenfallsstyrelsen är därför
i princip ense med riksräkenskapsverket örn detta förfarandes tillämpning
även i förevarande fall.
Den till muddrings-, schaktnings- och bergssprängningsarbeten hänförliga
ökning med 80,000 kronor av den årliga avsättningen till Trollhätte kanalverks
förnyelsefond, som på styrelsens förslag beslutats i samband med
Kungl. Maj :ts fastställande av statens vattenfallsverks driftkostnadsstat för
år 1937, har emellertid delvis varit avsedd att möjliggöra bekostandet med
förnyelsefondsmedel av sådana arbeten som de nu ifrågavarande. Genom
nämnda ökade avsättning skulle den till 300,000 kronor beräknade kostnaden
för dessa arbeten vara ersatt inom fyra år.
Av vattenfallsstyrelsens föreliggande framställning och de utav kommerskollegium
beträffande trafiken å Trollhätte kanal lämnade uppgifterna synes
fiamgå att det nuvarande farledsdjupet i kanalen, vilket medgiver framförande
i allmänhet av fartyg med ett djupgående av 4.4 meter, icke kan anses tillfredsställande
med hänsyn till trafikens behov. Redan en mindre fördjupning
av farleden på de grundaste platserna skulle medföra väsentliga fördelar för
trafiken. Kungl. Majit har ock genom beslut den 30 december 1936 för ifrågavarande
ändamål ställt till vattenfallsstyrelsens förfogande ett belopp av
100,000 kronor ur Trollhätte kanalverks förnyelsefond. Med anlitande av
detta belopp skulle, såsom av den numera i styrelsens skrivelse den 11 januari
1937 meddelade utredningen framgår, kunna utföras de arbeten, varigenom
Trollhätte kanal praktiskt taget hela året skulle kunna befaras av fartyg med
4.4 meters djupgående.
Vattenfallsstyrelsen har nu framlagt två alternativa förslag till ytterligare
fördjupning av kanalen. Det första alternativet innefattar en sådan fördjupning
av farleden, att fartyg med 4.5 meters djupgående skulle kunna trafikera
9
Kungl. Majus proposition nr 133.
kanalen praktiskt taget hela året, och skulle draga en kostnad av 200,000
kronor utöver nyssnämnda anvisade belopp av 100,000 kronor. I det andra
alternativet innefattas arbeten till en ytterligare kostnad av 200,000 kronor,
avseende arbeten till fördjupning av farleden till 4.6 meter. Vattenfallsstyrelsen
har för sin del av kostnadsskäl förordat det förra alternativet, och
kommerskollegium har tillstyrkt detta förslag. Vattenfallsstyrelsen har tilllika
framhållit, att, därest de för fördjupning av farleden i fråga erforderliga
arbetena komma till utförande i samband med de nu pågående rensningsarbetena
i Göta älv för huvudreglering av Vänern, kostnaden för fördjupningsarbetena
skulle bliva avsevärt lägre än örn arbetena utföras såsom särskilt
företag.
Vad beträffar finansieringen av de sålunda förordade arbetena har vattenfallsstyrelsen,
som framgår av den lämnade redogörelsen, för sin del tänkt
sig, att förnyelsefondsmedel skulle få tagas i anspråk härför. Riksräkenskapsverket
har häremot erinrat, att förnyelsefonden rätteligen icke torde kunna
disponeras för ändamålet, enär hittills verkställts avsättning till förnyelse av
farleden i Göta älv med allenast ett obetydligt belopp, samt för sin del förordat
antingen anvisande av anslag, att utgå av andra statsinkomster än lånemedel,
eller ock disponerande för ändamålet av likvida medel, som stå till
vattenfallsstyrelsens förfogande och uppkommit genom avsättningar till Trollhätte
kanalverks förnyelsefond.
Till detta sistnämnda förslag har vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande den 6
februari 1937 i princip anslutit sig men, såsom av utlåtandet framgår, icke
ansett att ifrågavarande investering skulle öka Trollhätte kanals bokförda
värde. Trollhätte kanal har, såsom förut nämnts, icke på åtskilliga år kunnat
genom kanalinkomster förränta det investerade kapitalet. Då de ökade belopp,
som, enligt vad förut sagts, numera på vattenfallsstyrelsens förslag avsättas
till förnyelsefonden, torde vara tillräckliga att bära här ifrågavarande kostnader,
utan att något nödvändigt underhålls- och förnyelsearbete behöver
eftersättas, och då en uppskrivning av det bokförda värdet på en anläggning,
som redan förut lämnar en minimal ränta på investerat kapital, helst synes
mig böra undvikas, har jag vid övervägande av vad i ärendet förekommit
funnit mig kunna tillstyrka, att de av vattenfallsstyrelsen föreslagna arbetena
för en kostnad — utöver redan anvisade medel — av 200,000 kronor komma
till utförande samt att för bestridande av nämnda belopp tagas i anspråk
medel ur Trollhätte kanalverks förnyelsefond.
Då en sådan disposition av förnyelsefondsmedel icke torde kunna anses
stå i full överensstämmelse med grunderna för dylika medels användande,
torde ärendet böra underställas riksdagens prövning.
Innan jag gör framställning i berörda hänseenden torde jag få något uppehålla
mig vid förutnämnda rensningsarbeten i Göta älv för huvudreglering av
Vänern. Den i det föregående återgivna sammanställningen rörande kostnaderna
för dessa arbeten jämte de nyss omliandlade kanalarbetena företer
vissa, delvis betydande avvikelser beträffande rensningsarbetena från de fidi
gare meddelade och i årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning,
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 133. 487 37 2
10
Kungl. Majlis proposition nr 133.
bil. 5, sid. 94—95) återgivna kostnadsberäkningarna. I sin i statsverkspropositionen
återgivna skrivelse i ämnet meddelade vattenfallsstyrelsen, att erforderliga
detaljundersökningar dåmera i stor utsträckning verkställts och att
rensningsarbetena på grund därav till läge och omfattning justerats; totalkostnaderna
beräknades dock kunna begränsas till det tidigare angivna beloppet.
Med avseende å de sålunda gjorda justeringarna har vattenfallsstyrelsen
i anslutning till nyssnämnda sammanställning meddelat följande.
Beträffande de ifrågasatta rensningarna vid Åkerström, som voro avsedda
att omfatta bortsprängning invid högra älvstranden av stora bergmassor efter
torrläggning inom fångdamm, visade modellförsöken, att tillräckligt goda
strömförhållanden kunde ernås, örn man i stället utförde en avsevärt mindre
rensning mitt i själva strömfåran, där farleden går fram. De tidigare preliminära
undersökningarna hade visat, att så ej kunde ske utan mycket
dyrbara undervattenssprängningar. Vid de nya, definitiva undersökningarna,
vilka företagits med tekniskt mera fulländad borrmateriel, har det
framgått, att bottnen ej utgöres av berg utan av hård pinnmo med inblandning
av stor sten. Genom de ombyggnader och förstärkningar, som under de
sista åren ägt rum med styrelsens mudderverk, kunna sådana mycket hårda
massor på stort vattendjup borttagas för måttlig kostnad. Genom dessa omständigheter
hava förutsättningarna i fråga örn arbetena vid Åkerström ändrats
i så hög grad, att kostnaderna beräknats nedgå med 500,000 kronor.
Även vid Flottbergsströmmen hade man tänkt sig att utföra arbetena för
att vidga älvens sektionsarea genom omfattande bergssprängning efter torrläggning
inom fångdamm. Efter utförda detaljundersökningar visade det sig,
att den erforderliga sektionsutvidgningen även här billigast kunde åstadkommas
utan torrläggning inom fångdamm genom rensningar och undervattenssprängningar
i direkt anslutning till älvfåran med användande av de
bättre anordningar för undervattensarbeten, varöver styrelsen nu förfogar. Då
sålunda fångdammskostnaden skulle bortfalla och priset för sprängning av
undervattensberg av nyssnämnda anledning kunnat räknas lägre än tidigare,
hava kostnaderna för arbetena vid Flottbergsströmmen kunnat beräknas bli
minskade med 220,000 kronor.
Slutligen har framgått, att muddringen vid Stallbacka genom det lägre
å-priset med det förstärkta mudderverket kan utföras för en kostnad, som
med 55,000 kronor understiger det tidigare beräknade.
De för arbetena vid Hanström (Böda Berget) och Präststenarna utförda
modellförsöken hava visat, att arbetenas omfattning på dessa båda platser
varit lämpligt avvägda i den första planen. De förut angivna kostnaderna för
dessa platser synas också kunna bibehållas.
Totalt skulle sålunda på de ursprungligen avsedda rensningskostnaderna
uppstå en besparing av 775,000 kronor. Undersökningarna hava emellertid
givit vid handen, att rensningar också behöva utföras på en del andra platser.
Infarten norrifrån till Ströms sluss är enligt styrelsen redan nu ganska besvärlig
för sjöfarten på grund av en där förefintlig krök på farleden samt sidoströmning
mot älvens huvudfåra. Dessa svårigheter skulle bli ökade vid till
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
fällen, då den större högvattentappningen förekommer, varför farledskröken
ovanför slussen enligt styrelsens mening bör borttagas. Kostnaderna härför
beräknas till 202,000 kronor.
Såsom i förenämnda skrivelse den 11 januari 1937 anförts, kan trafik å
Trollhätte kanal alltid äga rum med fartyg örn 4 meters djupgående och
trafikerande fartyg kunna under vissa perioder få hava ett djupgående av
4.4 meter. För att dessa större fartyg även vid liten vattentappning efter regleringen
skola kunna passera farleden lika ofta som nu erfordras undervattenssprängning
å åtta stycken grund på sträckan Ström—Gläfsnäs, varav sju tidigare
blivit avsprängda i samband med kanalens ombyggnad, samt muddring
av pinnmo och lera på några platser i farleden på sträckan mellan Ström och
Tjurholmen. Inalles beräknas kostnaderna för dessa arbeten, utförda med
styrelsens moderna anordningar för undervattensarbeten, komma att uppgå
till 573,000 kronor.
Totalkostnaderna för rensningsarbetena i Göta älv hålla sig sålunda, trots
att arbeten komma att företagas på åtskilligt flera platser än man ursprungligen
avsett, inom den förut angivna summan, 2.4 miljoner kronor, såsom närmare
framgår av den till skrivelsen av den 11 januari 1937 fogade, i det föregående
återgivna tablån.
Yattenfallsstyrekens sålunda lämnade uppgifter örn ändringar i arbetsplanen
och kostnaderna för rensningsarbeten i Göta älv för huvudreglering av
Vänern föranleda icke någon erinran från min sida.
Under åberopande av det förut anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till förutnämnda arbeten till fördjupning av Trollhätte
kanal, avseende att möjliggöra trafik av fartyg med 4.5 meters
djupgående, må tagas i anspråk ett belopp av 200,000 kronor ur
statens vattenfallsverks förnyelsefond.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa arbeten till fördjupning av Trollhätte kanal. a1 i texten
- SU 1937:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa arbeten till fördjupning av Trollhätte kanaL s. 4 i texten