Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

1937-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:134, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316); given Stockholms

slott den 19 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom.

tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 134.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316).1

Härigenom förordnas, att 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §.

Tullfrihet åtnjutes för:

e) andra förnödenheter, tillhöriga resande eller å transportmedel anställda

personer, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet under resan;

och skola till sådana förnödenheter jämväl hänföras begagnad velociped

samt av resande medförd liandfotografikamera, skrivmaskin eller grammofon,

där föremålet är begagnat och av den resande införes för eget bruk och

icke i handelssyfte; dock skall---särskilt stadgas;

f) instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande

utövare av vetenskap, konst eller hantverk medför i och för sin yrkesutövning

eller vilka för sådant ändamål med särskild lägenhet inkomma till honom,

därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket

samt tullanstalten icke med hänsyn till deras mängd eller beskaffenhet finner

tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 8 § 1 mom. sägs;

8 §.

1. Tullfrihet under viss tid må på särskild framställning medgivas för:

b) med varor---skall utgå;

c) särskilt inkommande---begagnade smördrittlar;

d) instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, vilka införas

under sådana omständigheter, som i 5 § f) avses, men för vilka tullfrihet

enligt nämnda författningsrum icke medgives; samt

e) radiomottagningsapparat, som medföres av resande, vilken endast tillfälligtvis

skall vistas inom riket.

Tullfrihet enligt---att utföras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1931: 242, 1935:251 och 619 ävensom 1936:127 samt av 8 § 1 mom.

se 1935: 334.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om ändring

i vissa delar av tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) samt anför

därvid följande:

I en den 8 april 1936 till finansdepartementet inkommen skrift hava Kungl,

automobilklubben och Motormännens riksförbund hemställt om meddelande

av bestämmelser angående tullfrihet för radiomottagningsapparater, som

medföras å motorfordon vid besök i Sverige. Till stöd härför har anförts,

att lösa radioapparater numera ofta medfördes vid turistfärder i automobil

och att det förhållandet, att vid inresa till Sverige tull uttoges för apparaterna,

i hög grad försvårade turisttrafiken till vårt land. Norges automobilforbund,

som hänvänt sig till sökandena med begäran om deras medverkan

till åstadkommande av ändring härutinnan, hade påpekat, att det med hänsyn

till tullplikten i berörda fall ställde sig billigare för en norsk bilist, vilken

ämnade sig till kontinenten och därvid medförde radio i automobilen, att

frakta bilen på båt direkt över till Danmark än att taga vägen genom Sverige.

Då turisttrafiken utgjorde en avsevärd inkomstkälla, syntes det önskvärt att

bereda sådana lättnader för turisterna, att dessa i högre grad än hittills förläde

sina resor till vårt land.

Över framställningen har generaltullstgrclsen, efter remiss, den 29 maj

1936 avgivit infordrat utlåtande samt därvid tillika överlämnat från tulldirektören

och tullbehandlingsinspektionen i Malmö, tullkammaren i Hälsingborg

och gränstullkammaren i Karlstad inhämtade yttranden, däri framställningen

tillstyrkts. För egen del har generaltullstyrelsen anfört följande:

I praxis anses en radiomottagningsappart, örn den är fast anbragt i en inkommande

automobil, såsom en del av fordonet, i följd varav apparaten inbegripes

i den temporära tullfrihet, som medgives för fordonet. Beträffande

däremot apparater, som eljest införas linder i framställningen åsyftade förhållanden,

föreligger icke möjlighet till åtnjutande av tullfrihet. Apparaterna

äro nämligen icke hänförliga till sådana resförnödenheter, för vilka

tullfrihet är medgiven enligt 5 § e) tulltaxeförordningen. Det sålunda rådande

förhållandet innebär otvivelaktigt ur turisttrafiksynpunkt en olägenhet,

vilken gör sig gällande icke minst för den genomgående automobiltrafiken,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

enär transitering av därvid medförda apparater av olika skäl knappast kan

förekomma. Då å andra sidan ett tillmötesgående av framställningen synes

låta sig väl förena med statsfinansiella intressen, vill styrelsen i likhet med

de i ärendet hörda lokala tullmyndigheterna uttala sig för införande av bestämmelser

i sådant syfte. Ehuru dylika bestämmelser knappast torde få

någon större betydelse annat än för automobiltrafiken, torde de lämpligen

böra gälla i samtliga sådana fall, då radiomottagningsapparater medföras av

resande vid tillfällig vistelse i landet.

Då tullen för apparaterna i fråga, som utgör 20 procent av värdet (stat.

nr 1885), kan uppgå till ej så obetydligt belopp, torde det vara erforderligt

att tullfrihetsrätten förbindes med sådana villkor, som garantera återutförseln.

Styrelsen anser sig därför icke böra föreslå, att radiomottagningsapparater

likställas med de av resande medförda föremål, som uppräknas i 5 §

e) och för vilka tullfrihet är medgiven utan villkor av återutförsel inom bestämd

tid. I stället vill styrelsen, i överensstämmelse med vad i framställningen

synes vara förutsatt, i här åsyftade fall förorda medgivande av temporär

tullfrihet. Den grundläggande föreskriften härom synes böra inflyta i

8 § 1 mom. tulltaxeförordningen och, på motsvarande sätt som bestämmelsen

i 7 § b) örn tullfrihet för transportmedel, gälla apparater, som medföras

av resande, vilka endast tillfälligtvis skola vistas inom riket. Beträffande

tiden för tullfriheten vinnes likaledes överensstämmelse med 7 § b) genom att

huvudregeln i sista stycket av 8 § 1 mom. blir tillämplig.

Den nya regeln kommer givetvis icke att medföra någon rubbning i tilllämpningen

beträffande apparater, som äro fast anbragta i automobiler.

För de fall åter, då lös apparat medföres i inkommande automobil,

för vilken passersedel företes, synes tillfälle böra beredas

vederbörande motorsammanslutningar att till förenklande av tullformaliteterna

ikläda sig ansvar jämväl för den å apparaten belöpande tullen. Detta

torde kunna ske genom att apparaten upptages i den å passersedeln förekommande

specifikationen å fordonets tillbehör. Under sådan förutsättning

torde tullfrihet för apparaten böra åtnjutas under enahanda villkor, som enligt

51 och 52 §§ tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen i deras

lydelse enligt kungörelsen den 26 oktober 1934 (nr 514) gälla för själva

fordonet. En bestämmelse härom synes böra inflyta i tillämpningsföreskrifterna,

förslagsvis närmast efter de genom kungörelse den 7 april 1933 (nr

131) införda 71 a—71 c §§.

I händelse en särskild föreskrift örn utsättande å passersedeln av särskild

uppgift å apparatens tullvärde skulle visa sig erforderlig, torde meddelande

därav böra ankomma på styrelsen, som enligt 51 § tillämpningsföreskrifterna

har att förordna örn passersedels närmare beskaffenhet.

När radioapparater av resande medföras under andra omständigheter än

de nu angivna, torde villkoren för tullfriheten böra följa de allmänna reglerna

i 58—62 §§ tillämpningsföreskrifterna. Någon särskild bestämmelse

härom är icke erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen framlagt förslag

till ändrad lydelse av 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen, innebärande att

tullfrihet under viss tid skulle på särskild framställning kunna medgivas

jämväl för »radiomottagningsapparat, som medföres av resande, vilken endast

tillfälligtvis skall vistas inom riket».

Vid övervägande av den nu berörda frågan har generaltullstyrelsen ansett

sig böra i samband därmed till behandling upptaga jämväl ett par andra,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

5

närstående spörsmål. Dessa spörsmål avse dels införande av bestämmelse

örn tullfrihet för av resande medförda grammofoner och dels jämkning av

villkoren för tullfrihet beträffande instrument, redskap, verktyg och andra

dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter, som avses i 5 §

f) tulltaxeförordningen.

I fråga om tullfrihet för av resande medförda grammofoner har generaltullstyrelsen

anfört följande:

De skäl, som tala för beredande av möjlighet att tullfritt medföra radioapparater,

göra sig gällande även i fråga om grammofoner, vilka ofta ingå

i resandes effekter. För närvarande äro ej heller grammofoner att hänföra

till de föremål, för vilka tullfrihet medgives i 5 § e) tulltaxeförordningen. En

eftergift härutinnan har redan tidigare framstått såsom önskvärd för underlättande

av resandetrafikens behandling, och den ligger än närmare till

hands, därest de föreslagna bestämmelserna örn tullfrihet för radioapparater

genomföras. Då tullsatsen för grammofoner (stat. nr 1992) är jämförelsevis

ringa, 50 öre för kilogram, torde det icke möta några betänkligheter

ur statsverkets synpunkt att likställa dem med de i 5 § e) uppräknade föremålen.

Liksom beträffande nyssberörda föremål bör det härvid fordras,

att grammofonerna skola vara begagnade.

På grund av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt, att i

5 § e) tulltaxeförordningen måtte intagas bestämmelse därom, att till förnödenheter,

för vilka tullfrihet enligt sagda författningsrum medgives, skall

hänföras jämväl av resande medförd, begagnad grammofon, som av den resande

införes för eget bruk och icke i handelssyfte. Styrelsen har därvid ansett

sig kunna förutsätta, att skivor och andra tillbehör i skälig omfattning

få inbegripas i tullfrihetsrätten.

Vad slutligen angår frågan om jämkning av villkoren för tullfrihet enligt

5 § f) tulltaxeförordningen för instrument, redskap, verktyg och andra dylika

föremål har generaltullstyrelsen anfört följande:

Enligt 5 § f) tulltaxeförordningen åtnjutes tullfrihet för instrument, redskap,

verktyg och andra dylika föremål, som inresande utövare av vetenskap,

konst eller hantverk medför i och för sin yrkesutövning eller vilka för

sådant ändamål med särskild lägenhet inkomma till honom, därest de äro

avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket. Den sålunda

medgivna tullfriheten är icke förbunden med några särskilda villkor

till garanterande av återutförseln. Något behov härav har icke heller förmärkts,

så länge tillämpningen av bestämmelsen varit inskränkt till fall av

mindre betydelse. Emellertid har det under senare tid visat sig, att bestämmelsen

kan få tillämpning även beträffande föremål av större värde, exempelvis

grammofon- och ljudfilmsinspelningsapparater, vilka kunna representera

avsevärda tullbelopp. Styrelsen får härvid hänvisa till två Kungl. Maj:ts

utslag den 15 maj 1931 (Regeringsrättens årsbok 1931: not. Fi. 1026 och

1027).

I den mån det sålunda kan bliva fråga örn större avgiftsbelopp, är det knappast

förenligt med eljest tillämpade principer att helt eftergiva kontrollen

därå, att de införda föremålen icke utan tullbeskaltning kvarbliva här i landet.

Styrelsen har därför funnit sig böra, i anslutning till de förut behandlade

spörsmålen örn definitiv, respektive temporär tullfrihet, ifrågasätta järn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Departement.

thelen.

väl en jämkning av villkoren för tullfrihet vid införsel under de i 5 § f)

avsedda förhållandena. För att icke föranleda onödiga formaliteter beträffande

de smärre fallen vill styrelsen härvid inskränka sig till att föreslå, att

tullanstalterna erhålla befogenhet att, där sådant föranledes av föremålens

mängd eller beskaffenhet, medgiva tullfrihet allenast under sådana villkor,

som innefatta garanti för återutförsel. Ändringen torde enklast kunna åvägabringas

på det sätt, att i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen införes en bestämmelse

om temporär tullfrihet för här avsedda föremål, medan i 5 § f) stadgas

befogenhet för tullanstalten att pröva, huruvida ena eller andra författningsrummet

skall tillämpas. Vad beträffar maximitiden för åtnjutandet av

den temporära tullfriheten, tror styrelsen sig kunna antaga, att den i 8 § 1

mom. sista stycket stadgade ettårsfristen är till fyllest. Då villkoren för den

temporära tullfriheten jämväl i övrigt böra följa de gällande allmänna reglerna

för sådan tullfrihet, är icke någon ändring i tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen påkallad.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något

att erinra mot vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit.

För egen del har jag icke något att erinra mot intagande i tulltaxeförordningen

av bestämmelser, som möjliggöra för resande att tullfritt disponera

över medförda radioapparater och grammofoner. Ett medgivande i sådan

riktning skulle otvivelaktigt vara av ett visst värde för turisttrafiken. Såsom

generaltullstyrelsen föreslagit torde dock härvidlag den åtskillnaden böra göras,

att medan begagnade grammofoner upptagas bland de förnödenheter, för

vilka tullfrihet enligt 5 § e) åtnjutes utan villkor om återutförsel inom bestämd

tid, för radioapparater medgives allenast temporär tullfrihet enligt

8 § 1 mom. I fråga om annan lös radioapparat än sådan, som medföres å

automobil försedd med gällande passersedel, innebär detta, att skriftlig framställning

örn tullfrihet vid införseltillfället skall göras hos distrikttullanstalten

och att det å apparaten belöpande tullbeloppet skall deponeras hos tullverket

eller säkerhet ställas därför. Medföres apparaten å automobil, som

nyss nämnts, torde, såsom generaltullstyrelsen jämväl förordat, tullfrihet för

apparaten böra åtnjutas under samma villkor som gälla beträffande själva

fordonet; i detta fall kräves vid införseln allenast uppvisande av passersedeln.

Frågan om erforderlig ändring av tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen

torde senare få anmälas för Kungl. Majit.

Ehuru stadgandet i 5 § f) tulltaxeförordningen är så avfattat, att tullfrihet

för där avsedda instrument, redskap, verktyg och andx-a dylika föremål

får åtnjutas endast under förutsättning att föremålen äro avsedda att av den

inresande användas under tillfälligt uppehåll i riket, förefinnes ingen bestämmelse

som garanterar att varorna återutföras. Lika med generaltullstyrelsen

anser jag påkallat, att tullanstalterna, särskilt då fråga är örn varor

av mera betydande värde, erhålla möjlighet att kontrollera att återutförsel

sker. Styrelsens förslag, enligt vilket temporär tullfrihet skulle kunna

medgivas i här åsyftade fall, skulle möjliggöra dylik kontroll och bör därför

enligt min mening genomföras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

7

De föreslagna ändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1937.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

den A oktober 1929 (nr 316) måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4 a1 i texten
  2. BevU 1937:15 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den A oktober 1929 s. 11 i texten