Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter

1937-02-26 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:138, Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15

juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska

specialiteter; given Stockholms slott den 26

februari 1937. _

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa delar

av kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 306) angående handel med farmacevtiska

specialiteter.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 138.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Förslag

till

Kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934

(nr 306) angående handel nied farmacevtiska specialiteter.

Härigenom förordnas, att 4 § kungörelsen den 15 juni 1934 angående

handel med farmacevtiska specialiteter ävensom övergångsbestämmelserna1

till samma kungörelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §■

Ansökningen skall---apoteksvarustadgan föreskrives.

Vid ansökningen — — — varje beredningsform;

4. såsom ansökningsavgift ett belopp av fyrtio kronor för varje beredningsform,

vari specialiteten är avsedd att försäljas;

5. i fråga---angå specialiteten.

Skall registrerat---registreringens kungörande.

Utöver ansökningsavgift skall beträffande vara, som erfordrar biologisk

eller klinisk prövning eller bestämning av radioaktivitet, erläggas ett belopp,

vilket tillsammans med ansökningsavgiften av medicinalstyrelsen uppskattas

täcka undersökningskostnaderna. Nämnda tilläggsbelopp må för varje

beredningsform dock ej överstiga: för bestämning av digitalis eller därmed

jämförlig beredning sextiofem kronor, adrenalin femtio kronor, varje enskilt

vitamin trehundra kronor och insulin femhundra kronor, för varje annan

biologisk prövning etthundrafemtio kronor samt för klinisk prövning tvåhundra

kronor. Medicinalstyrelsen äger rörande tilläggsbeloppets erläggande

meddela erforderliga bestämmelser.

övergångsbestämmelser.

Denna kungörelse---juli 1934.

Utan hinder---och tandläkare.

För specialitet, som jämlikt andra stycket må försäljas, oaktat registrering

icke ägt rum, åligger det tillverkare eller, där fråga är örn specialitet,

som framställes utom riket, ombud för tillverkaren att till medicinalstyrelsen

erlägga en avgift av femton kronor för varje år till och med det, under

vilket specialiteten registreras. När särskilda skäl därtill äro, må styrelsen

medgiva nedsättning i eller befrielse från avgiften.

Specialitet av---efter registreringen.

Denna kungörelse träder i kraft såvitt avser 4 § den 1 juli 1937 och i övrigt

den 1 januari 1938. Skyldighet att jämlikt 4 § erlägga visst tilläggsbelopp

gäller dock ej i fråga om specialitet, örn vars registrering ansökan gjorts före

den 1 juli 1937.

1 Senaste lydelse se SFS 1934: 541.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Fråga har väckts rörande ändring i vissa delar av kungörelsen den 15

juni 1934 (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter. Jag anhåller

nu att få anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Med farmacevtisk specialitet förstås enligt kungörelsen — med vissa undantag

— läkemedel, som i allmänhet ej må försäljas till enskild förbrukare

annorstädes än å apoteksinrättning och som tillhandahålles sådan förbrukare

i den förpackning, vari det levererats av tillverkaren (1 §).

Farmacevtisk specialitet får icke försäljas, med mindre specialiteten är

upptagen i ett för ändamålet fört register. Det ankommer å medicinalstyrelsen

att pröva fråga örn specialitetens registrering och att föra registret. För

att biträda styrelsen vid prövning av registreringsärenden finnes en särskild

av Kungl. Maj:t utsedd nämnd, specialitetsnämnden (2 §).

Ansökning om registrering skall innehålla uppgifter rörande specialiteten

i åtskilliga hänseenden. Vid ansökningen skall fogas, bland annat, ett belopp

av tjugu kronor i ansökningsavgift (4 §).

Vid prövning av ansökan skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till

huruvida lämnad uppgift örn specialitetens art eller sammansättning är riktig,

huruvida specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet,

huruvida specialiteten är ägnad att förebygga, lindra eller bota

sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, huruvida specialitetens

pris är skäligt samt huruvida den reklam, som föreslagits för specialiteten,

är lämplig (5 §).

Undersökning av registrerad farmacevtisk specialitet må företagas av medicinalstyrelsen,

när styrelsen finner anledning därtill föreligga (9 §).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Medicinalstyrelsen äger medgiva ändring av registrerad farmacevtisk specialitets

sammansättning eller beredningsform, såframt icke specialiteten därigenom

väsentligen förändras. Styrelsen äger också meddela tillstånd till

ändring beträffande storleken av specialitets förpackning och i fråga om specialitets

pris (10 §).

Det åligger tillverkare av farmacevtisk specialitet eller, där fråga är om

specialitet, som framställes utom riket, ombud för tillverkaren att å tid, som

bestämmes av medicinalstyrelsen, till styrelsen erlägga en avgift av femton

kronor för varje år eller del av år, varunder specialiteten är registrerad. Denna

avgift skall utgå från och med året näst efter det, varunder specialiteten

registrerats. Styrelsen äger medgiva nedsättning i eller befrielse från avgiften,

när särskilda skäl därtill föreligga (15 §).

I övergångsbestämmelserna till kungörelsen föreskrevs, att utan hinder av

bestämmelsen att endast registrerad specialitet får försäljas, specialitet, som

vid kungörelsens ikraftträdande den 1 juli 1934 hölls till salu å apoteksinrättning,

fick försäljas under tiden till och med den 31 januari 1935. Gjordes

ansökan om registrering av sådan specialitet senast den 31 december

1934, fick specialiteten jämväl efter den 31 januari 1935 försäljas i avbidan

å ansökningens prövning.

För undersökning av specialiteter står statens farmacevtiska laboratorium

till medicinalstyrelsens disposition. I

I förevarande sammanhang skall till behandling upptagas frågan om bestridandet

av kostnaderna för kontroll av handeln med farmacevtiska specialiteter.

Förarbetena till gällande kungörelse.

I apotekssakkunnigas av år 1931 den 20 juli 1932 avgivna betänkande

med förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter

(statens offentliga utredningar 1932:20) framhölls, att utgifterna för specialitetskontrollen

borde täckas genom avgifter å specialiteterna. Det allmänna

skulle således icke vidkännas några kostnader för ändamålet. Avgifterna

föreslogos skola utgå i form av en engångsavgift vid ansökan örn

registrering å 125 kronor för varje specialitet; därtill skulle för vara, som

anmäldes i olika förpackningsstorlekar eller olika beredningsformer (den

yttre form — piller, kapslar, salva etc. — i vilken specialiteten tillhandahålles

allmänheten), komma en avgift av 10 kronor för varje enskilt slag

av förpackning utöver ett. Avgiften för förnyelse av registrering — som enligt

de sakkunnigas förslag skulle ske vart femte år — skulle utgöra 50

kronor. Slutligen skulle utgå en avgift av 25 kronor vid ändring av sammansättning

eller beredningsform samt vid ändring av förpackningars storlek

och pris. De sakkunniga anförde, att de föreslagna avgifterna bleve till

storleken så små i förhållande till specialiteternas försäljningssumma inom

landet, att hänsyn till anmälarnas ekonomi icke torde lägga hinder i vägen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

5

för att uttaga sådana avgifter. Av samma skäl förefunnes ingen risk för

att dessa avgifter skulle komma att höja prisen på ifrågavarande läkemedel.

Beträffande särskilt ansökningsavgiftens storlek anmärkte de sakkunniga,

att åtskilliga preparat vid prövning fordrade långvarigt och kostsamt analysarbete,

under det att andra preparat vore mycket enkla att undersöka.

Det hade emellertid ej ansetts lämpligt eller ens möjligt att nyansera avgifterna

efter prövningens art, vadan den svårare analysen i ena fallet torde

få i avgiftshänseende utjämna den enklare analysen i det andra fallet.

I yttranden över sakkunnigförslaget uttalades av kommerskollegium, vissa

läkemedelsfabrikanter och några handelskammare farhågor för att de föreslagna

avgifterna skulle komma att verka fördyrande å läkemedelspriserna.

Medicinalstyrelsen framhöll, att nämnda farhågor icke syntes motiverade.

Krav på en sänkning av registreringsavgifterna kunde emellertid tillmötesgås

genom en omläggning av avgiftssystemet på det sätt, att vid ansökan om

registrering av specialitet avgiften skulle utgöra allenast 20 kronor men att

därjämte en årlig avgift skulle utgå, vilken under de fyra följande åren

skulle utgöra 20 kronor, varefter årsavgiften skulle sjunka till 10 kronor.

Då varje särskild beredningsform av en specialitet måste bliva föremål för

undersökning, syntes det dessutom böra stadgas, att för specialitet, som försåldes

i mer än en beredningsform, vid anmälan skulle erläggas en engångsavgift

av 20 kronor för varje beredningsform över en.

Förslag till kungörelse i ämnet framlades genom proposition nr 162 för

193i års riksdag. En väsentlig beskärning föreslogs beträffande de av de

sakkunniga ifrågasatta avgifterna. Den avgift, som skulle erläggas vid ansökan

om specialitets registrering, vilken samtidigt vore att anse som årsavgift

för första registreringsåret, hade bestämts till 20 kronor. Endast en

ansökningsavgift skulle utgå, även örn specialiteten anmälts till registrering

i flera beredningsformer. Den därefter utgående årliga avgiften hade satts

till 15 kronor. Andra avgifter än de sålunda angivna skulle icke förekomma.

Någon förnyelse av registrering skulle ej äga rum. Avgifterna hade

utmätts så, att de skulle kunna täcka kostnaderna för kontrollen. Självfallet

mötte svårigheter att på förhand mera exakt uppskatta såväl beloppet

av inflytande avgifter som storleken av de kostnader, kontrollen skulle medföra,

men större avgifter än de nämnda syntes icke behöva ifrågakomma. —

Beträffande antalet till registrering förekommande specialiteter omnämndes,

att verkställda beräkningar givit vid handen, att detsamma första året

efter en genomförd kontroll kunde antagas komma att uppgå till omkring

2,200, varefter en ökning av inemot 100 om året torde kunna emotses. -—- Motionsvis (11:551) yrkades nedsättning av ansökningsavgiften till 15 kronor

och av den årliga avgiften till 10 kronor. — Riksdagen gjorde, på hemställan

av första lagutskottet (utlåtande nr 64), ej någon erinran mot vad

som anförts i propositionen i berörda hänseende (skrivelse nr 308). — De

uti propositionen upptagna avgiftsbestämmelserna inflöto därefter i kungörelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

Framställning om anslag till statens farmacevtiska laboratorium för biologiska

undersökningar av farmacevtiska specialiteter.

Med skrivelse den 27 augusti 1936 har medicinalstyrelsen överlämnat av

t. f. föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium H. Nilsson gjord

framställning angående behovet av medel för bestridande av laboratoriets

omkostnader under budgetåret 1937/1938. I framställningen har föreslagits

en höjning av det nuvarande anslaget med 17,000 kronor, varav 7,000 kronor

utgjorde kostnader för biologiska undersökningar av farmacevtiska specialiteter.

I sistnämnda hänseende har föreståndaren framhållit, att de ekonomiska

och övriga resurser, vilka stått laboratoriet till buds för biologiska

undersökningar, visat sig otillräckliga. Redan anmälda specialiteter, som

erfordrade dylik undersökning, uppginge till omkring 225, motsvarande ej

fullt 10 procent av totalantalet anmälda specialiteter. Av dessa 225 specialiteter

hade under budgetåret 1935/1936 ett fåtal blivit undersökta för en

kostnad av 3,500 kronor. Föreståndaren betraktade kostnaden för dessa

biologiska undersökningar som en engångsutgift, som bortfölle, i och med

att specialiteterna i fråga blivit undersökta. De medel, som erfordrades för

undersökning av det ringa antal specialiteter av här avsett slag, som framdeles

torde komma att årligen anmälas, ävensom de kostnader, som uppkomme

för efterkontroll av undersökta specialiteter, kunde enligt föreståndaren

förväntas bliva avsevärt lägre än det belopp av omkring 10,000 kronor,

som vid bifall till föreståndarens framställning skulle, inberäknat redan

tillgängliga medel, vara disponibelt för nästa budgetår.

I sin förenämnda skrivelse har medicinalstyrelsen tillstyrkt föreståndarens

framställning.

Till följd av remiss hava de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska

institut, vilka jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallat, avgivit utlåtande i ärendet den 27 oktober 1936. I anledning av

föreståndarens uppgift, att ej fullt 10 procent av samtliga till registrering

anmälda specialiteter erfordrade biologisk prövning, hava de sakkunniga

framhållit, bland annat, att detta icke innebure, att det av dylik prövning

föranledda arbetet blott skulle utgöra ungefär 1/10 av bela prövningsarbetet.

Den biologiska prövningen krävde i genomsnitt vida mer arbete än den kemiska,

vilket också avspeglade sig i de avsevärt högre avgifter, som i andra

länder utginge för registreringen av dylika preparat. Sannolikt utgjorde därför

hela det för den biologiska värdebestämningen erforderliga arbetet en

mycket betydande del av verksamheten i dess helhet. Skäl förelåge för antagandet,

att detta framdeles bleve fallet i än högre grad än dittills, enär

läkemedelslärans viktigaste framsteg för närvarande torde beröra just de

medel, som krävde biologisk prövning. Vid den förberedande prövning, de

sakkunniga ägnat frågan om den biologiska undersökningens framtida bedrivande,

hade de sakkunniga övervägt inrättandet av en avdelning därför vid

laboratoriet. Emellertid hade de sakkunniga ännu icke hunnit taga slutlig

ställning till spörsmålet, varför de hyste betänkligheter rörande lämpligheten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

7

av att vidtaga åtgärder, som kunde vara ägnade att föregripa den definitiva

organisationen. De sakkunniga hava därför ansett sig förhindrade att tillstyrka

den föreslagna medelsanvisningen för biologisk undersökning av farmacevtiska

specialiteter.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört, har på mitt förslag i årets

statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 85, bland laboratoriets omkostnadsanslag

icke upptagits förutnämnda beloppet 7,000 kronor.

Förslag angående ändrade avgifter för specialitetskontrollen.

I sitt utlåtande den 27 oktober 1936 hava de sakkunniga förklarat, att de

i förevarande sammanhang icke kunnat underlåta att rikta uppmärksamheten

å nu gällande ordning beträffande bestridandet av kostnaderna för

specialitetskontrollen samt därutinnan anfört:

Enligt gällande ordning uttoges av tillverkaren en avgift av 20 kronor vid

ansökningen om registrering av specialitet, oavsett om specialiteten vöre avsedd

att försäljas i en eller flera beredningsformer, varjämte utginge en årlig

förnyelseavgift av 15 kronor per specialitet. Med utgångspunkt från ett

antal registrerade specialiteter av lägst omkring 2,200 per år efter genomförd

kontroll beräknades i den till grund för specialitetsförordningen liggande

propositionen nämnda avgifter kunna helt täcka kontrollkostnaderna. Så

hade emellertid ännu ej blivit fallet. I riksstaten för innevarande budgetår

hade sålunda utgifterna för farmacevtiska laboratoriet, vilket för närvarande

nästan uteslutande sysslade med prövning av farmacevtiska specialiteter,

beräknats till sammanlagt 49,300 kronor, medan inkomsterna upptagits till

endast 12,500 kronor. Härvid hade likväl hänsyn ej tagits till omkostnaderna

för specialitetsnämnden och vissa andra med specialitetskontrollen sammanhängande

utgifter. Orsaken till här påpekade förhållande torde närmast

vara att söka däri, att hittills medhunnits undersökning och registrering av

blott inemot 900 preparat. I ej ringa mån syntes detta betingas därav, att

åtskilliga till prövning föreliggande specialiteter förekomme i ett flertal olika

beredningsformer, vilka var för sig erfordrade sin särskilda undersökning.

En ändring av avgiftsgrunderna härutinnan i syfte att uppnå en smidigare

anpassning efter det erforderliga undersökningsarbetet syntes de sakkunniga

därför motiverad. Härtill komme, att nuvarande avgifter obestridligen

vore alldeles otillräckliga, när det gällde biologisk prövning, vilken som regel

krävde avsevärt mer arbete än den kemiska prövningen enbart och dessutom

vore förbunden med avsevärda kostnader för apparatur och djur. I

detta hänseende finge framhållas, att såväl i Danmark och Norge som å

andra håll avgifterna för dylik prövning fastställts att utgå efter avsevärt

högre normer än i Sverige. Anledning syntes de sakkunniga sålunda föreligga

för Kungl. Majit att utan dröjsmål skrida till en omprövning av de

nuvarande avgifterna för kontroll av farmacevtiska specialiteter i syfte att

åstadkomma bättre överensstämmelse mellan inkomsterna av och utgifterna

för ifrågavarande kontroll.

I anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört anbefallde Kungl. Majit

medicinalstyrelsen att inkomma med utredning och förslag rörande ändrade

grunder för hithörande avgifters utgående.

Medicinalstyrelsen har lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

i Danmark och Norge beträffande kostnaderna för kontroll av farmacevtiska

specialiteter samt därom anfört:

Enligt den danska kungörelsen av den 14 september 1932 om kontroll av

medicinska specialiteter § 6 skall tillverkare eller importör betala för sundhetsstyrelsens

undersökning av en medicinsk specialitet högst 100 kronor. För

fysiologiska och liknande undersökningar äger inrikesministern fastställa

högre avgift än 100 kronor. Enligt under hand inhämtade upplysningar

skulle i vanliga fall i Danmark uttagas 50 kronor. Högre avgifter på 75 till

100 kronor utkrävas endast för analyser av specialiteter, vilkas sammansättning

giver anledning antaga, att en analys erfordrar ansenlig tid för utförandet.

Då biologiska prövningar hittills icke förekommit, saknades erfarenhet

angående avgifterna för dylika.

Den norska kungliga resolutionen av den 20 september 1929 om införsel

av apoteksvaror samt handel med gifter, farmacevtiska specialpreparat och

en del andra varor har sedermera ändrats genom resolutioner den 22 februari

1935 och den 25 september 1936. Bestämmelser om avgifternas storlek

finnas i § 12. Enligt dessa är anmälningsavgiften för specialitets registrering

liksom för förnyelse av registreringen efter varje period av fem år

75 kronor. Härtill komma såväl vid anmälning som förnyelse eventuellt

följande tillägg: för preparat innehållande radioaktiva ämnen 40 kronor och

för preparat, som kräva biologisk standardisering, 50 kronor. Ett preparat,

som föres i handeln i mer än en förpackningsstorlek eller »doseringsform»,

betingar för var och en av dessa 10 kronor i tilläggsavgift. Med »doseringsformer»

förstås skilda tablettstorlekar av samma preparat eller ett preparat,

som förekommer både i lösning och fördelat på ampuller. Härvid förutsättes

att doseringsformerna äro av samma procentuella sammansättning och

erfordra blott en undersökning. Olikhet beträffande de olika doseringsformernas

sammansättning medför, att var och en av dessa måste registreras

särskilt. Avgift för anmälan om ändring av registrerat preparats sammansättning

samt för kontrollundersökning utgår med 75 kronor med förut

nämnda tillägg för preparat innehållande radioaktiva ämnen eller av den

beskaffenhet, att de erfordra biologisk standardisering. För preparat, som

erfordra vitaminundersökning, utgår tilläggsavgift enligt de avgiftssatser,

som vid varje tidpunkt gälla vid norska statens vitamininstitut. Enligt särskild

bestämmelse i resolutionen av den 22 februari 1935 skulle då vidtagna

ändringar i bestämmelserna gälla även sådana specialiteter, som vore

anmälda men för vilka registreringsfrågan icke hunnit slutligen prövas.

Medicinalstyrelsen har inhämtat yttranden i ämnet från specialitetsnämnden,

föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, ledamoten av

styrelsens vetenskapliga råd professorn G. Liljestrand samt medlemmen av

specialitetsnämnden professorn H. Berglund.

Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, som verkställt undersökningar

angående statens hittillsvarande självkostnader för specialitetskontrollen,

har beräknat desamma till omkring 80 kronor per specialitet eller

omkring 60 kronor per beredningsform. Därest viss av föreståndaren

ifrågasatt utökning av den å laboratoriet tjänstgörande personalen genomfördes,

beräknades den å varje specialitet belöpande totala kontrollkostnaden

komma att uppgå till omkring 70 kronor. Föreståndaren har ansett lämpligt,

att analysenheten, d. v. s. beredningsformen, Indes till grund för avgifterna,

samt därom anfört:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S.

9

Att exakt beräkna de avgifter pr beredningsform, som skulle täcka statens

direkta kostnader för kontrollarbetet, låter sig näppeligen göra. Dock torde

man med en viss grad av säkerhet kunna hävda, att en anmälningsavgift av

60 kronor pr beredningsform (analysenhet) och en årlig förnyelseavgift av

15 kronor likaledes pr beredningsform (analysenhet) skulle utgöra en minimumavgift,

täckande statens direkta kostnader. Jag vill uttryckligen framhålla,

att beredningsform bör vara lika med analysenhet, uttrycket bör således

innefatta icke blott så att säga tekniskt olika medikamentsformer som

lösningar, tabletter, medikamentkakor, piller, stolpiller, salvor m. fl., utan

även. och detta är synnerligen viktigt, olika koncentrationer av en och samma

beredningsform. Anmäles exempelvis en specialitet både som injektionslösning

(i ampuller) med en styrka av 1 och 2 °/o och som tabletter med

0.01 och 0.02 gram av ifrågavarande verksamma ämne (alltså egentligen

endast två beredningsformer), bör utgå det oaktat en anmälningsavgift av

60 kronor och en förnyelseavgift av 15 kronor pr styck, i detta fall alltså

4 X 60 = 240 kronor i anmälningsavgift och 4X15 = 60 kronor i förnyelseavgift.

Varje beredningsform (analysenhet) måste nämligen underkastas

särskild undersökning. Förekommer däremot specialiteten blott under en

beredningsform, t. ex. 1 %-ig ampullösning, men i olika förpackningsstorlekar

(ask å 6 resp. ask å 12 ampuller) utgår endast en avgift, m. a. o. storleken

av förpackningarna spelar ingen roll för avgifternas beräknande.

Beträffande avgifternas storlek för sådana specialiteter, som erfordra biologisk,

klinisk, radiologisk eller annan komplicerad och särskilt tidsödande

undersökning, bör, förutom anmälningsavgiften av 60 kronor pr beredningsform,

uttagas ett belopp, som täcker statens självkostnad för undersökningen

och som i varje särskilt fall bestämmes av medicinalstyrelsen. Därjämte bör

utgå den årliga förnyelseavgiften av 15 kronor. När kontrollundersökning

äger rum, vilket i regel torde böra ske minst vart femte år, bör ävenledes denna

ersättas av sökanden till självkostnadspris.

Medicinalstyrelsen har i utredning den 4 december 1936 för egen del anfört:

Därest avgifter för kontroll av farmacevtiska specialiteter fastställas till

relativt låga belopp per specialitet, kunna de bliva otillräckliga för täckandet

av kostnaderna för undersökningen i sådana fall, där specialitetens sammansättning

är av den beskaffenhet, att ansenlig tid åtgår för prövningen

eller undersökningen kräver dyrbar materiel. Förekommer specialiteten i

flera beredningsformer, för vilka icke särskild avgift uttages, medför detta

i regel, då varje beredningsform innebär ökat arbete med och ökade kostnader

för undersökning, att avgiften blott täcker kostnaden för undersökningen

av en enda beredningsform. Under sådana förhållanden framstår det såsom

önskvärt, att avgifterna kunde anpassas efter omfattningen av undersökningsarbetet.

Bestämmelser härom synas lämpligen böra så avfattas, att utöver

en fast avgift ett högsta belopp för varje specialundersökning fastställes och

att inom den sålunda angivna ramen ett skäligt pris för varje enskild undersökning

sedermera bestämmes uppskattningsvis.

Till registrering såsom farmacevtiska specialiteter föreligga för närvarande

anmälda 2,474 preparat. Av dessa synas 2,150 erfordra kemisk undersökning,

289 biologisk prövning samt 35 klinisk prövning. Antalet i kraft varande

registreringar är för närvarande 884.

Av ovan angivna antal preparat beräknas vid ingången av budgetåret 1937/

1938 högst 1,200 vara registrerade, motsvarande i årsavgifter enligt gällande

bestämmelser (1,200 X 15) 18,000 kronor. Härjämte torde kunna beräknas

i avgifter för nyanmälningar inflyta för ett beräknat antal av 150 preparat

(150 X 20) 3,000 kronor. Sammanlagt skulle således inflyta 18,000 + 3,000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

— 21,000 kronor. Skulle utvecklingen fortgå efter samma linjer, som ligga

till grund för beräkningarna för nyssnämnda budgetår, bliva siffrorna för

budgetåret 1938/1939 (1,500 X 15 + 150 X 20) 25,500 kronor samt för budgetåret

1939/1940 (1,800 X 15 + 150 X 20) 30,000 kronor. Utgifterna för statens

farmacevtiska laboratorium och medicinalstyrelsen i fråga om specialitetskontrollen

skulle enligt uppgift av laboratorieföreståndaren för envar av

samma tidsperioder ligga vid omkring 35,000 kronor. En avsevärd skillnad

mellan inkomster och utgifter föreligger således. Härvid är att märka, att

apotekens kontrollaboratorium utan kostnad för statsverket biträtt med analysarbetet

i en omfattning, som icke torde vara att påräkna framdeles. Det

synes föga troligt, att registreringsarbetet skulle med nuvarande resurser kunna

snabbare genomföras än här antagits.

Då specialitetskontrollen förutsattes kunna helt bestridas med inkomsten

av inflytande avgifter, förelåg icke tillräcklig erfarenhet av de betydelsefulla

och kostsamma undersökningar av speciell natur, som erfordras för vissa

specialiteter; ej heller av de frågor rörande undersökningarnas organiserande,

som medfört, att avsevärd tid måste förflyta, innan registrering kunde meddelas.

Statsmakterna ställas nu inför valet mellan att antingen genom anslag fortfarande

tillskjuta erforderliga belopp för bestridandet av kontrollen utan att

ytterligare avgifter läggas på de registreringssökande eller ock genom en höjning

av nu utgående avgifter i förening med uttagande av ersättning för det

allmännas kostnader för specialundersökningar söka få utgifterna till större

delen täckta. Styrelsen anser den senare utvägen vara att förorda.

Enligt av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium gjorda beräkningar

skulle i genomsnitt kostnaden för varje beredningsform av en specialitet

å laboratoriet ligga vid ungefär 60 kronor. Styrelsens vetenskapliga

råd, professor G. Liljestrand, har beräknat de övre gränserna för de direkta

ko^naderna — således med undantag av administrationskostnader för brevväxling,

förande av kortregister, granskning av reklam o. d. — beträffande

varje enskild beredningsform för nedan angivna arter av bestämningar ligga

vid följande belopp: digitalis och därmed jämförliga 65 kronor, adrenalin

50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor, insulin 500 kronor, för varje annan

biologisk prövning (sexualhormon, hypofys) 150 kronor. Enligt medlemmen

av styrelsens specialitetsnämnd, professor H. Berglund, skulle samma

gräns för klinisk prövning kunna sättas till 200 kronor.

Med utgångspunkt från nu angivna beräkningar av undersökningskostnaderna

vill styrelsen förorda, att de nuvarande årsavgifterna bibehållas oförändrade,

men att den nuvarande ansökningsavgiften höjes till 60 kronor, och

att den tillika uttages för värjo beredningsform, som anmäles till registrering.

I fråga om specialundersökningarna finner styrelsen de från sakkunnigt

håll sålunda angivna maximibeloppen godtagbara. Desamma torde hava

beräknats med hänsyn till nuvarande förhållanden. Styrelsen finner dock

antagligt, att tillskapandet av en statlig anstalt för ändamålet skulle kunna

erbjuda möjlighet att nedbringa kostnaderna för sådana specialundersökningar.

Då beloppen alltså avses utgöra en övre gräns, föreligger möjlighet att

bestämma ett skäligt belopp i det enskilda fallet. En höjning av ansökningsavgiften

enligt angivna linjer skulle för budgetåret 1937/1938 innebära 9,000

kronor i ansökningsavgifter.

Apotekssakkunniga hade förutsatt, att kostnaderna för kontrollundersökning

av registrerade specialiteter skulle helt täckas av inflytande registreringsavgifter.

Då dessa, sådana de slutligen bestämdes, icke visat sig tillräckliga

för bestridandet av de kostnader, för vilka de i första hand avsetts tagas

i anspråk, kunde de emellertid icke heller bliva tillräckliga för efterkontrol
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

11

len. Skulle registernumrets innehavare åläggas utgiva gottgörelse för denna

efterkontroll, finner styrelsen sådan icke böra utgå med högre belopp än

som motsvarar det allmännas självkostnader, beräknade för kemisk analys

och administrationskostnader till 60 kronor samt för specialundersökningar

de ovan angivna beloppen för varje slag av undersökning. Anställdes sådan

efterkontroll, då ändring av registrerad specialitet anmäldes, kunde nu föreliggande

olägenheter av att sådan ändring ej medför särskild avgift undanröjas.

Styrelsen har härefter i utlåtandet framlagt förslag till följande ändringar

av 4 och 15 §§ i kungörelsen, vilka ansåges erforderliga för tillgodoseendet

av de av styrelsen anförda synpunkterna:

a) bestämmelsen i 4 § tredje stycket under 4. alt vid ansökning om registrering

skall fogas »ett belopp av tjugu kronor i ansökningsavgift» borde ersättas

med »föreskriven ansökningsavgift»;

b) efter 4 § tredje stycket 5. borde tilläggas ett nytt stycke av följande innebörd:
Ansökningsavgift

utgår med 60 kronor för varje beredningsform, vari specialiteten

är avsedd att försäljas. För vara, som erfordrar biologisk prövning

eller bestämning av radioaktivitet eller av vitaminhalt eller klinisk prövning,

skall härutöver utgå det belopp, vartill kostnaden för prövningen i varje

särskilt fall uppskattas av medicinalstyrelsen. Nämnda belopp må dock ej

överstiga: för bestämning av digitalis och därmed jämförliga 65 kronor,

adrenalin 50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor, insulin 500 kronor,

varje annan biologisk prövning än de förut nämnda 150 kronor samt klinisk

prövning 200 kronor;

c) till 15 § skulle fogas ett nytt stycke av följande innebörd:

För undersökning i och för efterkontroll skall utgå det belopp medicinalstyrelsen

finner erforderligt. Beloppet må dock för beredningsform ej överstiga:

för kemisk analys 60 kronor, för bestämning av digitalis och därmed

jämförliga 65 kronor, adrenalin 50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor,

insulin 500 kronor, varje annan biologisk prövning än de förut nämnda

150 kronor samt klinisk prövning 200 kronor.

Sedan styrelsen delgivit specialitetsnämnclen utkast till sitt yttrande i ärendet,

har nämnden förklarat sig icke hava något att erinra mot de däri upptagna

grunderna för ändrade bestämmelser. Beträffande frågan, huruvida

föreslagna bestämmelser borde givas tillbakaverkande kraft, har nämnden

framhållit följande:

Vid ifrågavarande kungörelses tillkomst bade ansetts, alt där upptagna

avgifter skulle vara tillräckliga för bestridande av de med specialiietskontrollen

förenade utgifterna. Numera vunnen erfarenhet visade, att denna

kontroll droge avsevärt högre kostnader än de beräknade. Att på grund härav

låta de föreslagna bestämmelserna örn förhöjning av ansökningsavgifterna

och örn särskilda avgifter för av vissa ansökningar föranledda specialundersökningar

få retroaktiv verkan syntes ej böra ifrågakomma, då vederbörande

vid ansöknings ingivande ej baft anledning att räkna med annan ansökningsavgift

än den i kungörelsen angivna. Mot att låta de föreslagna tilläggsbestämmelserna

under 15 § i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga örn specialitet,

som registrerats före dagen för den nya kungörelsens ikraftträdande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

eller om vilkens registrering ansökning ingivits före samma dag utan att hava

blivit behandlad före ikraftträdandet, syntes ej vara något att erinra.

I anslutning till vad nämnden sålunda yttrat har medicinalstyrelsen föreslagit

följande övergångsbestämmelse:

Denna kungörelse träder i kraft den .............. och skall vad däri

under 15 § 4 st. stadgas om särskild avgift för undersökning i och för efter - kontroll äga tillämpning jämväl i fråga örn specialitet, som registrerats före

nämnda dag.

Över medicinalstyrelsens utredning och förslag hava utlåtanden infordrats

från statskontoret och kommerskollegium. Sistnämnda myndighet har

vid sitt utlåtande fogat yttranden av samtliga handelskamrar — med undantag

av Västergötlands och norra Hallands handelskammare samt handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län — ävensom av Sveriges kemiska

industrikontor och Sveriges färghandlares riksförbund.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret ansluter sig till den av medicinalstyrelsen hävdade uppfattningen,

att de nu fastställda avgifterna måste anses vara för låga. Däremot

förefaller det statskontoret i någon mån tveksamt, huruvida en höjning av

den gällande ansökningsavgiften, 20 kronor, bör ske med ett så högt belopp

som det av medicinalstyrelsen förordade eller till 60 kronor. Av den lämnade

utredningen synes framgå, att en höjning av ansökningsavgiften till allenast

50 kronor torde kunna — under förutsättning i övrigt att de framlagda

beräkningarna visa sig hållbara — i stort sett täcka kontrollkostnaderna, för

den händelse hänsyn tages till utgående årsavgifter. Dessutom böra givetvis

särskilda avgifter fastställas för speciella undersökningar. Statskontoret finner

önskvärt, att viss försiktighet nu iakttages, i all synnerhet som en omorganisation

av arbetet vid farmacevtiska laboratoriet inom kort under alla

förhållanden torde bliva erforderlig med hänsyn till de uppgifter, som synas

komma att anförtros laboratoriet. Statskontoret förutsätter dock, att avgiften

beräknas med hänsyn till varje »beredningsform» och att därmed avses analysenhet

i den mening, föreståndaren för farmacevtiska laboratoriet angivit.

Vad medicinalstyrelsen föreslagit i avseende å tilläggsavgifter för vissa specialundersökningar

ävensom å avgifter för undersökning i och för efterkontroll

föranleder icke till annat yttrande från statskontorets sida, än att de

maximibelopp, som härvidlag torde böra bestämmas, även böra innefatta

vara, som fordrar bestämning av radioaktivitet, samt att då tilläggsavgift,

som skall utgå i anledning av ansökan om registrering, icke torde kunna till

beloppet fastställas redan vid ansökningens ingivande, särskild föreskrift lärer

böra meddelas om sättet för erläggande av dylik avgift.

Beträffande frågan, om den föreslagna höjningen av ansökningsavgiften bör

givas retroaktiv verkan, håller statskontoret i likhet med medicinalstyrelsen

och specialitetsnämnden före, att skäl föreligga för att icke giva höjningen

sådan verkan. Dock är att märka, att, därest icke avgifterna för nyingivna

ansökningar nu bestämmas till högre belopp, man under viss övergångstid

fortfarande torde hava att emotse underskott vid jämförelse mellan årskostnad

för kontrollen och vad som årligen inflyter i avgifter för densamma.

Ämbetsverket vill i anledning härav ifrågasätta, huruvida icke en utjämning

under nämnda tid kan åstadkommas genom uttagande av årsavgift även för

sådana för registrering anmälda specialiteter, vilka ännu icke hunnit un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 138.

13

dersökas, men vilka på grund av övergångsbestämmelserna till ifrågavarande

kungörelse alltjämt få försäljas i avvaktan på undersökningens verkställande.

Enligt under hand inhämtad uppgift av föreståndaren för farmacevtiska

laboratoriet utgjorde antalet av dylika specialiteter den 16 januari

1937 c:a 1,240.

I de till kommerskollegium avgivna yttrandena har medicinalstyrelsens

förslag avstyrkts av Stockholms, Östergötlands och Södermanlands, Smålands

och Blekinge, Skånes samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Sveriges kemiska industrikontor.

Handelskammaren i Karlstad har ej framställt erinran i huvudsak men väl

mot vissa förslagets detaljer. Förslaget har i sak tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av Gotlands samt Norrbottens och Västerbottens låns handelskammare,

handelskammaren i Gävle samt Sveriges färghandlares riksförbund.

I flertalet av de avstyrkande yttrandena har framhållits, att kostnaderna

för specialitetskontrollen skulle, utan intrång å tillverkarnas eller allmänhetens

berättigade intressen, kunna täckas därigenom, att årsavgifter uttoges

jämväl för preparat, vilka anmälts å sådan tid, att de jämlikt övergångsbestämmelserna

till gällande kungörelse finge försäljas, ehuru de ännu icke blivit

registrerade.

Härutöver må ur yttrandena till kommerskollegium återgivas följande:

Stockholms handelskammare:

Som en allmän regel bör enligt handelskammarens mening gälla, att kostnaderna

för den kontroll, som staten ur allmänna och säkerhetssynpunkter

anordnar, i allmänhet betalas av staten. I praktiken har likväl denna fråga

icke lösts efter enhetliga linjer, utan förhållandena ställa sig olika inom

olika näringsgrenar. Framhållas må emellertid, att kontrollen i vissa fall å

livsmedel betalas av staten, något som även är fallet med apoteksvisitationerna,

som till sitt ändamål stå specialitetskontrollen nära. Handelskammaren

anser därför, att frågan huruvida kostnaden för specialitetskontrollen

skall helt drabba industrien bör göras till föremål för närmare utredning.

Det synes handelskammaren principiellt oriktigt, att i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag uttaga höjda registreringsavgifter för nyanmälda specialiteter,

då dessa avgifter faktiskt skulle få bidraga till att bestrida jämväl

kostnaderna för kontroll å tidigare anmälda men ännu ej registrerade preparat.

Dessutom torde medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag vara från styrelsens

egen utgångspunkt mindre tillfredsställande, såtillvida att enligt detsamma

inflytande avgifter icke skulle förslå att täcka utgifterna för specialitelskontrollen.

Styrelsen har själv räknat med att budgetåret 1937/1938 skulle

i årsavgifter inflyta (1,200 X 15) 18,000 kronor samt i ansökningsavgifter

(150 X 60) 9,000 kronor eller tillhopa 27,000 kronor, medan utgifterna uppskattas

till 35,000 kronor. Vid upprättandet av kalkylerna beträffande inflytande

ansökningsavgifter — varvid man synes lia utgått från att 150 specialiteter

nyanmälas per år — torde emellertid icke lia tagits i betraktande,

att en specialitet stundom omfattar mer än en beredningsform. Enligt uppgift

av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium lia hittills företagna

1,349 specialitetsundersökningar motsvarat 2,097 undersökta beredningsformer,

varför alltså 100 specialiteter skulle motsvara cirka 160 beredningsformer.

Vid dylikt förhållande höra anmälningsavgifterna för 150 ansökningar

kunna beräknas till (150 X 1.6 X 60) 14,400 kronor. Men det oak
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

tat skulle för budgetåret 1937/1938 inflylande anmälnings- och årsavgifter icke

uppgå till mer än 32,400 kronor och alltså ej förslå till att helt täcka de beräknade

utgifterna för specialitetskontrollen.

Det har inför handelskammaren ifrågasatts, huruvida icke den närmast

liggande lösningen för avhjälpande av underskottet å förevarande verksamhet

vöre att, med bibehållande av de nuvarande och för endast två år sedan

antagna grunderna för avgiftssystemet, låta årsavgift utgå för alla specialiteter,

som få inom landet försäljas, oberoende av om registrering vunnits eller

ej. Någon saklig grund för avgiftsfriheten för de specialiteter, vilka oaktat

att de ej vunnit registrering må försäljas, torde näppeligen kunna påvisas.

Specialitetskungörelsen i övrigt bygger på regeln, att försäljningsrätt förutsätter

erläggandet av årsavgift, och de registreringssökande ha vid ingivandet

av sina ansökningar ej haft anledning att kalkylera med avgiftsfriheten; det

ligger tvärtom i deras eget intresse att snarast möjligt få respektive ansökningar

behandlade och bifallna, varigenom årsavgifter automatiskt utgå. För

utvägen att låta årsavgift utgå även för specialiteter, som få försäljas inom

landet, ehuru de ännu icke registrerats, talar framför allt, att industrien icke

skulle få vidkännas några nya, icke tidigare beräknade kostnader, vilket däremot

enligt vad redan tidigare framhållits skulle bliva fallet på ett ofta kännbart

sätt, om medicinalstyrelsens förslag realiserades.

Mot det nuvarande dröjsmålet med behandlingen av ingivna registreringsansökningar

må anföras, att det kan tänkas, att ett preparat, som fått fritt

försäljas under ett stort antal år, därefter vid registreringsansökningens behandling

blir förbjudet. Ur allmänhetens synpunkt är det givetvis synnerligen

otillfredsställande, att i handeln förekomma preparat, vilka icke äro av

beskaffenhet att kunna till försäljning godkännas. Från fabrikanthåll ha

vidare klagomål anförts över det långa dröjsmålet med behandlingen även

av efter den 1 januari 1935 ingivna ansökningar, vilka alltså avse preparat,

som icke må försäljas utan att registrering först erhållits. Det har uppgivits,

att avsevärda belopp nedlagts på framställning av vissa, särskilt ur försvarsberedskapssynpunkt

viktiga preparat, avsedda att ersätta utländska dylika,

vilka inhemska preparat nu icke må försäljas — i varje fall icke under

sina svenska namn — på grund av tidsutdräkten för vinnande av registrering.

Det synes vara av största vikt, att framlagt förslag till utökning av personalen

vid statens farmacevtiska laboratorium beaktas, så att vid nämnda laboratorium

ett betydligt större antal analyser kunna verkställas per år än

vad nu är fallet.

Vad efterkontrollen angår önskar handelskammaren allenast framhålla,

att densamma torde ställa sig betydligt billigare än den ursprungliga undersökningen,

beroende på att allt omständigt och med många analyser förbundet

förarbete — ofta av forskningsnatur — som i regel måste utföras vid specialitetsundersökningar,

bortfaller.

I de kalkyler, på vilka handelskammarens i det föregående förda argumentering

bygger, ha ej tagits i betraktande de särskilda kostnaderna för biologiska

och kliniska undersökningar. I den mån inflytande årsavgifter och övriga

medel ej skulle förslå till täckande av dessa kostnader, kan man tänka sig

den möjligheten, att särskilda ej alltför betungande avgifter debiterades för

dylika undersökningar. Ett annat alternativ — vilket handelskammaren för

sin del är benägen att förorda — vore, att årsavgiften under övergångstiden

höjdes till 20 kronor.

För att underlätta laboratoriets undersökningsarbete borde fabrikanterna

till laboratoriet ange sina undersökningsmetoder, varigenom det tidsödande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S. 15

förarbetet med att ^experimentera dessa metoder säkerligen skulle avsevärt

underlättas.

Av stor betydelse ur såväl nationalekonomisk som försvarsberedskapssynpunkt

är, att svårigheter icke beredas för läkemedelsindustrien i dess strävan

att inom landet framställa viktiga läkemedel. En grupp, som uppgivits i

särskilt stor utsträckning kunna hjälpa oss att undvara importerade läkemedel,

omfattar just de preparat, vilka böra underkastas biologisk prövning. Utarbetandet

av framställningsmetoder för dessa läkemedel och försöken att

upptäcka nya sådana medföra i och för sig så stora kostnader i förhållande

lill den svenska läkemedelsindustriens jämförelsevis anspråkslösa resurser,

att varje ny belastning —- särskilt under de första åren efter preparatens utsläppande

på marknaden -— blir synnerligen kännbar. Under åberopande

härav samt av vad i övrigt anförts avstyrker handelskammaren medicinalstyrelsens

föreliggande förslag.

Skånes handelskammare:

Det framlagda förslagets genomförande skulle komma att verka ojämnt

för olika grupper av specialiteter och medföra en fördyring av priserna i varje

fall å vissa läkemedel. Framhållas må i detta sammanhang, att till följd av

de föreslagna ändrade beräkningsgrunderna den verkliga höjningen av avgifterna

för flertalet preparat icke inskränker sig till höjningen av den obligatoriska

anmälningsavgiften från 20 till 60 kronor utan blir väsentligt större.

Till en början innebär sålunda förslaget, att anmälningsavgift skall utgå icke,

som hittills, för varje preparat utan efter antalet beredningsformer av ett

och samma preparat, en ytterligare icke ringa avgiftsökning, då enligt uppgift

varje specialitet lärer genomsnittligt förekomma i minst två beredningsformer;

för ett icke ringa antal specialiteter är antalet beredningsformer större än angivna

siffra. En i än högre grad betungande avgiftsökning tillkommer därutöver

för de specialiteter, som för registrering fordra särskild prövning, vilka

må kunna beläggas med dryga extra avgifter. Särskilt betänklig finner handelskammaren

den rätt, som föreslås skola lämnas medicinalstyrelsen att

pålägga extra avgifter för efterkontrollen.

De framställda invändningarna mot de förhöjda avgifterna få enligt handelskammarens

mening sin särskilda skärpa därav, att på lång sikt en höjning

av avgifterna av den storleksordning, som föreslagits, synes icke stå

i överensstämmelse med det behov av ökade intäkter, som föreligga för täckande

av kostnaderna för kontrollverksamheten. Förslagets genomförande

skulle innebära, att av läkemedelsindustrien skulle uttagas väsentligt större

kostnader än som betingas av behovet.

Förslaget innefattar slutligen även en obillighet därigenom att detsamma

i realiteten innebär, att de kontrollkostnader, som icke täckas av avgifterna

för tidigare anmälda preparat, vars registrering ännu icke medhunnits vid

den tidpunkt, då de föreslagna ändrade grunderna skola träda i kraft, skulle

komma att bestridas av avgifterna för de preparat, som anmälts till registrering

efter sagda tidpunkt.

Sveriges kemiska industrikontor:

Om sådana ändringar i nu gällande bestämmelser vidtogcs, att för alta

specialiteter, som få inom landet försäljas, årsavgift av 15 kronor skall erläggas,

så skulle man under den tid, som ännu må erfordras för avverkande

av den balans av till registrering anmälda specialiteter, som beräknas förefinnas

vid ingången av budgetåret 1937/1938, uppnå den av medicinalstyrelsen

uttalade önskan att utgifterna för specialitetskontrollen till större delen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

skola täckas av inkomsterna och detta i högre grad, än vad medicinalstyrelsens

eget förslag möjliggör.

Sedan balansen avverkats, d. v. s. sedan normala förhållanden inträtt, komma

avgifterna även att vara fullt tillräckliga för bestridande av utgifter för

efterkontroll och för biologiska och kliniska prövningar.

Medicinalstyrelsen beräknar att högst 1,200 av de för närvarande anmälda

2,474 preparaten skola vid ingången av budgetåret 1937/1938 vara registrerade.

Den vid nämnda tidpunkt kvarstående balansen utgör således 1,274

anmälningar. För avverkning av denna balans skulle med nuvarande arbetstempo

vid statens farmacevtiska laboratorium åtgå mer än åtta år, räknat

från 1 juli 1937, eller ej mindre än 11 1h år från den 31 december 1934.

Skulle däremot arbetstakten vid laboratoriet kunna höjas i så stor utsträckning,

att 600 undersökningar per år slutfördes, så skulle årligen 450 nummer

av balansen kunna avverkas och normala förhållanden inträda efter mindre

än 3 år.

Kommerskollegium bar för egen del anfört:

Av Sveriges kemiska industrikontor har beräknats, att, under förutsättning

att balansen av anmälda men ej registrerade preparat skulle avverkas

enbart vid statens farmacevtiska laboratorium med dess nuvarande arbetstempo,

härför skulle åtgå så lång tid, att registreringen av de före den 1 januari

1935 anmälda preparaten ej skulle kunna slutföras förrän under ar

1946. Ett dylikt förhållande torde knappast hava varit förutsett vid specialitetskontrollens

införande och måste givetvis ur flera synpunkter betraktas

såsom otillfredsställande. Med hänsyn till att det för staten kostnadsfria

samarbetet med apotekens kontrollaboratorium, genom vilket registreringsarbetet

hittills i ej obetydlig grad torde hava påskyndats, ej lär kunna i längden

påräknas, synes det vara så mycket mera påkallat, att behövlig förstärkning

av arbetskrafterna och utrustningen vid farmacevtiska laboratoriet med

det snaraste genomföres. ......

Även om tillräcklig anledning icke synes föreligga att nu övergiva den vid

kontrollens införande uttalade principen, att kostnaderna för kontrollen bora

i stort sett bäras av tillverkarna, vill kollegium likväl ifrågasätta, örn icke i

det läge, som nu uppkommit, kostnaderna för de särskilda åtgärder, som krävas

för balansens avarbetande, åtminstone delvis böra falla på statsverket.

Genom att i överensstämmelse med vad kemiska industrikontoret föreslagit

uttaga årsavgift av anmälda, men ännu ej registrerade preparat ett förslag,

som kommerskollegium för sin del vill tillstyrka — skulle emellertid statens

nettokostnader för balansens avverkande väsentligt nedbringas.

Den av institutets föreståndare och av medicinalstyrelsen framlagda utredningen

synes bestyrka, att, även sedan balansen bortarbetats och ett jämviktsläge

inträtt, de nu bestämda avgifterna icke förslå till att täcka statens utgifter

för kontrollen. Mot de av medicinalstyrelsen föreslagna omlaggnmgarna

av grunderna för kontrollavgifterna ha i flera av de avgivna yttrandena rests

starka invändningar. Kollegium får härutinnan hänvisa, utom till kemiska

industrikontorets yttrande, särskilt till de av Stockholms handelskammare

och Skånes handelskammare avgivna yttrandena i dessa delar, k or eBen

del finner kollegium det erbjuda svårigheter att pa den forebragta utredningen

grunda ett säkert bedömande av de avgifter, som erfordras for att iram

deles, då balansen avarbetats, erhålla en rättvis avvägning av de avgifter, som

böra av läkemedelstillverkarna erläggas för kontrollutgifternas tackande. En

justering i rätt riktning synes det vara att — såsom föreslagits — lata an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunt/!. Maj:ts proposition nr 13S.

17

sökningsavgiften utgå med visst belopp för varje till undersökning anmäld

beredningsform, ej såsom nu är fallet, med lika belopp för varje preparat,

oavsett antalet anmälda beredningsformer. Däremot förefaller det kunna

ifrågasättas, örn icke den av medicinalstyrelsen föreslagna höjningen av ansökningsavgiften

från 20 till 60 kronor borde kunna ganska väsentligt reduceras.

Till förslaget att för läkemedel, som kräva dyrbarare biologisk

prövning, bestämma avgiften till belopp motsvarande den uppskattade självkostnaden

i varje särskilt fall, med vissa maximigränser, ställer kollegium

sig mera tveksamt. Helt allmänt kan väl sägas, att det närmast till bands

liggande vid anordnande av en kontroll sådan som den förevarande synes

vara att uttaga enhetliga avgifter för alla undersökningar, oavsett kostnaden

i varje särskilt fall, då ju en fullständig differentiering knappast är praktiskt

möjlig eller lämplig; huvudsaken blir då, att kontrollavgifterna i deras

helhet ungefärligen motsvara kontrollkostnaderna. Kollegium vill också

ifrågasätta, huruvida tillräcklig anledning föreligger att nu på denna punkt

göra ett avsteg från de allmänna grunder för kontrollavgifternas uttagande,

som godkändes vid kontrollens införande, och örn icke ytterligare erfarenhet

bör avvaktas, innan en ändring på denna punkt företages.

Departementschefen.

Vid tillkomsten av 1934 års kungörelse angående handel med farmacevtiska

specialiteter förutsattes, att kontrollkostnaderna belt skulle bestridas

genom inflytande avgifter. De i kungörelsen bestämda ansöknings- och årsavgifterna

beräknades bliva tillräckliga härför. Det har emellertid visat sig,

att dessa beräkningar icke hållit. Anledningen härtill har framför allt varit

den, att undersökningarna av de till registrering anmälda preparaten tagit

i anspråk betydligt längre tid än som varit förutsett. Av hittills anmälda

närmare 2.500 specialiteter hava allenast omkring 1,000 blivit registrerade.

Med nuvarande arbetsordning vid statens farmacevtiska laboratorium beräknas

blott omkring 300 specialiteter kunna årligen registreras. Antalet preparat,

som väntas bliva nvanmälda varje år, uppskattas till 150.

Olika meningar hava gjort sig gällande rörande spörsmålet, huru kontrollen

i nu ifrågavarande hänseende skall bekostas — av staten, av fabrikanterna

eller av staten och fabrikanterna i förening. För min del vidhåller jag

den åsikt, åt vilken jag vid kungörelsens tillkomst givit uttryck, nämligen att

de avgifter, vilka fabrikanterna hava att erlägga, skola belt täcka kontrollkostnaderna.

Dessa kostnader beräknas för närvarande uppgå till omkring

35,000 kronor för år men kunna otvivelaktigt väntas stiga i samma mån som

det biologiska eller kliniska kontrollarbetet erhåller en vidgad omfattning.

Då inflytande avgifter icke på långt när förslå härutinnan, har jag ansett

mig böra överväga åtgärder i syfte att ändra avgiftsbestämmelserna i kungörelsen.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att åtskilliga utvägar

härvid stå till buds. Medicinalstyrelsen har föreslagit, att anmälningsavgiften

skulle höjas från 20 till 60 kronor, att sådan avgift skulle utgå för

varje beredningsform, vari specialitet vore avsedd att försäljas, att .särskild

ersättning skulle utgå, örn biologisk eller klinisk prövning eller bestämning

av radioaktivitet måste verkställas, vilken ersättning skulle bestämmas av

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 138.

''i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr lils.

medicinalstyrelsen inom vissa för olika slag av undersökningar bestämda

maximibelopp, samt att särskild ersättning skulle erläggas för undersökningar

i och för efterkontroll. Av de sålunda av styrelsen föreslagna bestämmelserna

skulle allenast de, som avsåge efterkontrollen, äga tillämpning i fråga

örn redan registrerade eller lill registrering anmälda specialiteter. I åtskilliga

yttranden över medicinalstyrelsens förslag har ifrågasatts, att årsavgift skulle

erläggas även för sådan specialitet, som ännu icke blivit registrerad meli som

på grund av övergångsbestämmelserna till gällande kungörelse det oaktat

finge försäljas i avbidan på registreringsansökningens prövning.

De betänkligheter, som från vissa håll yppats mot en höjning av kontrollavgifterna,

synas mig överdrivna. I jämförelse med framställningskostnaderna,

däri inräknade jämväl utgifterna för reklam, lär även en ganska avsevärd

höjning av kontrollavgifterna icke vara av den storleksordning, att utförsäljningspriset

därav kan röna inverkan. Å andra sidan böra givetvis avgifterna

icke fastställas högre, än att statens kontrollutgifter därigenom

täckas.

Vid övervägande av de åtgärder, som böra vidtagas för att höja summan

av erlagda avgifter, har jag kommit till den uppfattningen, att i första hand

den utvägen bör anlitas att uttaga årsavgifter för specialiteter, som få försäljas,

ehuru de icke äro registrerade. Såsom under utredningen i ärendet

från olika håll erinrats, torde någon saklig grund för avgiftsfrihet för sådana

specialiteter icke kunna påvisas, då i andra fall försäljningsrätt föranleder

.skyldighet att erlägga årsavgift. För övrigt hava de registreringssökande vid

ingivandet av sina ansökningar icke haft anledning att kalkylera med avgiftsfrihet.

Jag vill därför föreslå, att i övergångsbestämmelserna till gällande

kungörelse, i vilka bestämmelser nyssnämnda rätt till försäljning stadgas,

införes ett nytt stycke, innefattande bestämmelser om skyldighet att erlägga

årsavgift. På sätt för närvarande i 15 § stadgas beträffande årsavgift

torde medicinalstyrelsen böra äga befogenhet att, när skäl därtill föreligga,

medgiva nedsättning i eller befrielse från årsavgift jämlikt övergångsbestämmelserna.

Den nu föreslagna skyldigheten att erlägga årsavgift synes

mig böra gälla från och med år 1938. En ändring i övergångsbestämmelserna

av sålunda angivet innehåll föranleder därtill, att under budgetåret

1937/1938 kan beräknas i årsavgifter inflyta åtminstone 34,000 kronor. Örn

annan ändring i avgiftsbestämmelserna icke vidtoges, skulle — med en beräknad

årlig nyanmälan av 150 specialiteter å 20 kronor — samtliga inkomster

under nästa budgetår uppgå till omkring 37,000 kronor. Nämnda

belopp torde emellertid icke hädanefter bliva tillräckligt. I fråga örn åtskil

liga specialiteter erfordras biologisk eller klinisk prövning eller bestämning

av radioaktivitet, vilka undersökningar kunna draga betydligt högre kostnader

än de vanligen förekommande kemiska undersökningarna. Vidare

skola enligt gällande bestämmelser undersökningar i och för efterkontroll

vidtagas, då medicinalstyrelsen finner anledning föreligga därtill. På grund

av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra föreslå, att ansökningsavgif
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

19

len skall höjas, dock ej nied högre belopp än 20 kronor oell alltså till 40 kronor,

samt att med hänsyn till omfattningen av det kontrollarbete, som måste

utföras, särskild ansökningsavgift, på sätt föreståndaren för statens farmacevtiska

laboratorium och medicinalstyrelsen föreslagit, skall utgå för varje beredningsform,

vari till registrering anmäld specialitet är avsedd att försäljas.

Hittills vunnen erfarenhet giver vid handen, att 100 specialiteter torde motsvara

omkring 160 beredningsformer. Med en beräknad nyanmälan av 150

specialiteter örn året skulle efter genomförandet av nyssnämnda ändringsförslag

i anmälningsavgifter inflyta omkring 9,600 kronor om året. Då jag

anser det rättvist, att de läkemedel, som föranleda särskilt kostsam prövning,

själva bära de ökade kostnaderna, finner jag mig höra — utöver de

i det föregående föreslagna författningsändringarna — föreslå, att beträffande

vara, som erfordrar biologisk eller klinisk prövning eller bestämning av

radioa*ktivitet, skall, utöver ansökningsavgiften, erläggas ett belopp, vilket

tillsammans med nämnda avgift av medicinalstyrelsen uppskattas täcka undersökningskostnaderna.

Enahanda ordning är i princip gällande såväl i

Danmark som i Norge. Det synes mig emellertid skäligt, att — utom i fråga

om bestämning av radioaktivitet, där så ej torde låta sig göra — vissa maximibelopp

fixeras. I sådant hänseende finner jag mig kunna godtaga medicinalstyrelsens

förslag. A medicinalstyrelsen bör ankomma att meddela erforderliga

bestämmelser rörande tilläggsbeloppets erläggande. Stadgandena

örn det nu berörda särskilda tilläggsbeloppet torde lämpligen kunna inflyta

såsom ett nytt stycke i 4 §. De i denna paragraf föreslagna ändringarna synas

böra träda i kraft redan den 1 juli 1937 men torde icke till någon del,

alltså ej heller i fråga örn särskild tilläggsavgift, böra äga tillämpning i fråga

örn specialitet, örn vars registrering ansökan gjorts före nämnda dag.

För att kontrollsystemet i fråga örn de farmacevtiska specialiteterna skall

verka på ett tillfredsställande sätt erfordras, att efterkontroll verkställes med

icke alltför många års mellanrum. Enligt nuvarande bestämmelser skall,

som förut nämnts, icke erläggas ersättning för sådan kontroll. Medicinalstyrelsen

bar föreslagit, att för undersökning i och för efterkontroll skall utgå

det belopp, medicinalstyrelsen finner erforderligt. Vissa maximibelopp

beträffande olika slag av undersökningar hava emellertid föreslagits. Jag är

emellertid icke beredd att nu förorda förslaget i denna del. Erfarenhet rörande

de av mig i det föregående föreslagna avgiftsbestämmelsernas inverkan lär

böra avvaktas, innan åtgärder övervägas i angivna syfte, så mycket mera

som under de närmaste åren efterkontroll icke torde förekomma i någon

större omfattning. Då därtill kommer, att frågan örn det farmacevtiska laboratoriets

organisation är föremål för övervägande av särskilda sakkunniga,

har jag funnit mig för närvarande böra avstå från att föreslå skyldighet alt

gälda särskild ersättning för verkställd efterkontroll.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta

riksdagens yttrande över upprättat förslag lill kungörelse örn ("Hillring i vissn

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

delar av kungörelsen den 15 juni 193A (nr 306) angående handel med farmacevtiska

specialiteter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1937:150 Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till biologiska undersökningar av farmacevtiska specialiteter. a1 i texten
  2. Rskr. 1937:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934 s. 1 i texten
  3. 1LU 1937:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934 s. 1 i texten