Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter
1937-02-26 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:138, Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15
juni 193b (nr 306) angående handel med farmacevtiska
specialiteter; given Stockholms slott den 26
februari 1937. _
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa delar
av kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 306) angående handel med farmacevtiska
specialiteter.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 138.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Förslag
till
Kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934
(nr 306) angående handel nied farmacevtiska specialiteter.
Härigenom förordnas, att 4 § kungörelsen den 15 juni 1934 angående
handel med farmacevtiska specialiteter ävensom övergångsbestämmelserna1
till samma kungörelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
4 §■
Ansökningen skall---apoteksvarustadgan föreskrives.
Vid ansökningen — — — varje beredningsform;
4. såsom ansökningsavgift ett belopp av fyrtio kronor för varje beredningsform,
vari specialiteten är avsedd att försäljas;
5. i fråga---angå specialiteten.
Skall registrerat---registreringens kungörande.
Utöver ansökningsavgift skall beträffande vara, som erfordrar biologisk
eller klinisk prövning eller bestämning av radioaktivitet, erläggas ett belopp,
vilket tillsammans med ansökningsavgiften av medicinalstyrelsen uppskattas
täcka undersökningskostnaderna. Nämnda tilläggsbelopp må för varje
beredningsform dock ej överstiga: för bestämning av digitalis eller därmed
jämförlig beredning sextiofem kronor, adrenalin femtio kronor, varje enskilt
vitamin trehundra kronor och insulin femhundra kronor, för varje annan
biologisk prövning etthundrafemtio kronor samt för klinisk prövning tvåhundra
kronor. Medicinalstyrelsen äger rörande tilläggsbeloppets erläggande
meddela erforderliga bestämmelser.
övergångsbestämmelser.
Denna kungörelse---juli 1934.
Utan hinder---och tandläkare.
För specialitet, som jämlikt andra stycket må försäljas, oaktat registrering
icke ägt rum, åligger det tillverkare eller, där fråga är örn specialitet,
som framställes utom riket, ombud för tillverkaren att till medicinalstyrelsen
erlägga en avgift av femton kronor för varje år till och med det, under
vilket specialiteten registreras. När särskilda skäl därtill äro, må styrelsen
medgiva nedsättning i eller befrielse från avgiften.
Specialitet av---efter registreringen.
Denna kungörelse träder i kraft såvitt avser 4 § den 1 juli 1937 och i övrigt
den 1 januari 1938. Skyldighet att jämlikt 4 § erlägga visst tilläggsbelopp
gäller dock ej i fråga om specialitet, örn vars registrering ansökan gjorts före
den 1 juli 1937.
1 Senaste lydelse se SFS 1934: 541.
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1937.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:
Fråga har väckts rörande ändring i vissa delar av kungörelsen den 15
juni 1934 (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter. Jag anhåller
nu att få anmäla detta ärende.
Gällande bestämmelser.
Med farmacevtisk specialitet förstås enligt kungörelsen — med vissa undantag
— läkemedel, som i allmänhet ej må försäljas till enskild förbrukare
annorstädes än å apoteksinrättning och som tillhandahålles sådan förbrukare
i den förpackning, vari det levererats av tillverkaren (1 §).
Farmacevtisk specialitet får icke försäljas, med mindre specialiteten är
upptagen i ett för ändamålet fört register. Det ankommer å medicinalstyrelsen
att pröva fråga örn specialitetens registrering och att föra registret. För
att biträda styrelsen vid prövning av registreringsärenden finnes en särskild
av Kungl. Maj:t utsedd nämnd, specialitetsnämnden (2 §).
Ansökning om registrering skall innehålla uppgifter rörande specialiteten
i åtskilliga hänseenden. Vid ansökningen skall fogas, bland annat, ett belopp
av tjugu kronor i ansökningsavgift (4 §).
Vid prövning av ansökan skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till
huruvida lämnad uppgift örn specialitetens art eller sammansättning är riktig,
huruvida specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet,
huruvida specialiteten är ägnad att förebygga, lindra eller bota
sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, huruvida specialitetens
pris är skäligt samt huruvida den reklam, som föreslagits för specialiteten,
är lämplig (5 §).
Undersökning av registrerad farmacevtisk specialitet må företagas av medicinalstyrelsen,
när styrelsen finner anledning därtill föreligga (9 §).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
Medicinalstyrelsen äger medgiva ändring av registrerad farmacevtisk specialitets
sammansättning eller beredningsform, såframt icke specialiteten därigenom
väsentligen förändras. Styrelsen äger också meddela tillstånd till
ändring beträffande storleken av specialitets förpackning och i fråga om specialitets
pris (10 §).
Det åligger tillverkare av farmacevtisk specialitet eller, där fråga är om
specialitet, som framställes utom riket, ombud för tillverkaren att å tid, som
bestämmes av medicinalstyrelsen, till styrelsen erlägga en avgift av femton
kronor för varje år eller del av år, varunder specialiteten är registrerad. Denna
avgift skall utgå från och med året näst efter det, varunder specialiteten
registrerats. Styrelsen äger medgiva nedsättning i eller befrielse från avgiften,
när särskilda skäl därtill föreligga (15 §).
I övergångsbestämmelserna till kungörelsen föreskrevs, att utan hinder av
bestämmelsen att endast registrerad specialitet får försäljas, specialitet, som
vid kungörelsens ikraftträdande den 1 juli 1934 hölls till salu å apoteksinrättning,
fick försäljas under tiden till och med den 31 januari 1935. Gjordes
ansökan om registrering av sådan specialitet senast den 31 december
1934, fick specialiteten jämväl efter den 31 januari 1935 försäljas i avbidan
å ansökningens prövning.
För undersökning av specialiteter står statens farmacevtiska laboratorium
till medicinalstyrelsens disposition. I
I förevarande sammanhang skall till behandling upptagas frågan om bestridandet
av kostnaderna för kontroll av handeln med farmacevtiska specialiteter.
Förarbetena till gällande kungörelse.
I apotekssakkunnigas av år 1931 den 20 juli 1932 avgivna betänkande
med förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter
(statens offentliga utredningar 1932:20) framhölls, att utgifterna för specialitetskontrollen
borde täckas genom avgifter å specialiteterna. Det allmänna
skulle således icke vidkännas några kostnader för ändamålet. Avgifterna
föreslogos skola utgå i form av en engångsavgift vid ansökan örn
registrering å 125 kronor för varje specialitet; därtill skulle för vara, som
anmäldes i olika förpackningsstorlekar eller olika beredningsformer (den
yttre form — piller, kapslar, salva etc. — i vilken specialiteten tillhandahålles
allmänheten), komma en avgift av 10 kronor för varje enskilt slag
av förpackning utöver ett. Avgiften för förnyelse av registrering — som enligt
de sakkunnigas förslag skulle ske vart femte år — skulle utgöra 50
kronor. Slutligen skulle utgå en avgift av 25 kronor vid ändring av sammansättning
eller beredningsform samt vid ändring av förpackningars storlek
och pris. De sakkunniga anförde, att de föreslagna avgifterna bleve till
storleken så små i förhållande till specialiteternas försäljningssumma inom
landet, att hänsyn till anmälarnas ekonomi icke torde lägga hinder i vägen
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
5
för att uttaga sådana avgifter. Av samma skäl förefunnes ingen risk för
att dessa avgifter skulle komma att höja prisen på ifrågavarande läkemedel.
Beträffande särskilt ansökningsavgiftens storlek anmärkte de sakkunniga,
att åtskilliga preparat vid prövning fordrade långvarigt och kostsamt analysarbete,
under det att andra preparat vore mycket enkla att undersöka.
Det hade emellertid ej ansetts lämpligt eller ens möjligt att nyansera avgifterna
efter prövningens art, vadan den svårare analysen i ena fallet torde
få i avgiftshänseende utjämna den enklare analysen i det andra fallet.
I yttranden över sakkunnigförslaget uttalades av kommerskollegium, vissa
läkemedelsfabrikanter och några handelskammare farhågor för att de föreslagna
avgifterna skulle komma att verka fördyrande å läkemedelspriserna.
Medicinalstyrelsen framhöll, att nämnda farhågor icke syntes motiverade.
Krav på en sänkning av registreringsavgifterna kunde emellertid tillmötesgås
genom en omläggning av avgiftssystemet på det sätt, att vid ansökan om
registrering av specialitet avgiften skulle utgöra allenast 20 kronor men att
därjämte en årlig avgift skulle utgå, vilken under de fyra följande åren
skulle utgöra 20 kronor, varefter årsavgiften skulle sjunka till 10 kronor.
Då varje särskild beredningsform av en specialitet måste bliva föremål för
undersökning, syntes det dessutom böra stadgas, att för specialitet, som försåldes
i mer än en beredningsform, vid anmälan skulle erläggas en engångsavgift
av 20 kronor för varje beredningsform över en.
Förslag till kungörelse i ämnet framlades genom proposition nr 162 för
193i års riksdag. En väsentlig beskärning föreslogs beträffande de av de
sakkunniga ifrågasatta avgifterna. Den avgift, som skulle erläggas vid ansökan
om specialitets registrering, vilken samtidigt vore att anse som årsavgift
för första registreringsåret, hade bestämts till 20 kronor. Endast en
ansökningsavgift skulle utgå, även örn specialiteten anmälts till registrering
i flera beredningsformer. Den därefter utgående årliga avgiften hade satts
till 15 kronor. Andra avgifter än de sålunda angivna skulle icke förekomma.
Någon förnyelse av registrering skulle ej äga rum. Avgifterna hade
utmätts så, att de skulle kunna täcka kostnaderna för kontrollen. Självfallet
mötte svårigheter att på förhand mera exakt uppskatta såväl beloppet
av inflytande avgifter som storleken av de kostnader, kontrollen skulle medföra,
men större avgifter än de nämnda syntes icke behöva ifrågakomma. —
Beträffande antalet till registrering förekommande specialiteter omnämndes,
att verkställda beräkningar givit vid handen, att detsamma första året
efter en genomförd kontroll kunde antagas komma att uppgå till omkring
2,200, varefter en ökning av inemot 100 om året torde kunna emotses. -—- Motionsvis (11:551) yrkades nedsättning av ansökningsavgiften till 15 kronor
och av den årliga avgiften till 10 kronor. — Riksdagen gjorde, på hemställan
av första lagutskottet (utlåtande nr 64), ej någon erinran mot vad
som anförts i propositionen i berörda hänseende (skrivelse nr 308). — De
uti propositionen upptagna avgiftsbestämmelserna inflöto därefter i kungörelsen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.
Framställning om anslag till statens farmacevtiska laboratorium för biologiska
undersökningar av farmacevtiska specialiteter.
Med skrivelse den 27 augusti 1936 har medicinalstyrelsen överlämnat av
t. f. föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium H. Nilsson gjord
framställning angående behovet av medel för bestridande av laboratoriets
omkostnader under budgetåret 1937/1938. I framställningen har föreslagits
en höjning av det nuvarande anslaget med 17,000 kronor, varav 7,000 kronor
utgjorde kostnader för biologiska undersökningar av farmacevtiska specialiteter.
I sistnämnda hänseende har föreståndaren framhållit, att de ekonomiska
och övriga resurser, vilka stått laboratoriet till buds för biologiska
undersökningar, visat sig otillräckliga. Redan anmälda specialiteter, som
erfordrade dylik undersökning, uppginge till omkring 225, motsvarande ej
fullt 10 procent av totalantalet anmälda specialiteter. Av dessa 225 specialiteter
hade under budgetåret 1935/1936 ett fåtal blivit undersökta för en
kostnad av 3,500 kronor. Föreståndaren betraktade kostnaden för dessa
biologiska undersökningar som en engångsutgift, som bortfölle, i och med
att specialiteterna i fråga blivit undersökta. De medel, som erfordrades för
undersökning av det ringa antal specialiteter av här avsett slag, som framdeles
torde komma att årligen anmälas, ävensom de kostnader, som uppkomme
för efterkontroll av undersökta specialiteter, kunde enligt föreståndaren
förväntas bliva avsevärt lägre än det belopp av omkring 10,000 kronor,
som vid bifall till föreståndarens framställning skulle, inberäknat redan
tillgängliga medel, vara disponibelt för nästa budgetår.
I sin förenämnda skrivelse har medicinalstyrelsen tillstyrkt föreståndarens
framställning.
Till följd av remiss hava de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska
institut, vilka jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallat, avgivit utlåtande i ärendet den 27 oktober 1936. I anledning av
föreståndarens uppgift, att ej fullt 10 procent av samtliga till registrering
anmälda specialiteter erfordrade biologisk prövning, hava de sakkunniga
framhållit, bland annat, att detta icke innebure, att det av dylik prövning
föranledda arbetet blott skulle utgöra ungefär 1/10 av bela prövningsarbetet.
Den biologiska prövningen krävde i genomsnitt vida mer arbete än den kemiska,
vilket också avspeglade sig i de avsevärt högre avgifter, som i andra
länder utginge för registreringen av dylika preparat. Sannolikt utgjorde därför
hela det för den biologiska värdebestämningen erforderliga arbetet en
mycket betydande del av verksamheten i dess helhet. Skäl förelåge för antagandet,
att detta framdeles bleve fallet i än högre grad än dittills, enär
läkemedelslärans viktigaste framsteg för närvarande torde beröra just de
medel, som krävde biologisk prövning. Vid den förberedande prövning, de
sakkunniga ägnat frågan om den biologiska undersökningens framtida bedrivande,
hade de sakkunniga övervägt inrättandet av en avdelning därför vid
laboratoriet. Emellertid hade de sakkunniga ännu icke hunnit taga slutlig
ställning till spörsmålet, varför de hyste betänkligheter rörande lämpligheten
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
7
av att vidtaga åtgärder, som kunde vara ägnade att föregripa den definitiva
organisationen. De sakkunniga hava därför ansett sig förhindrade att tillstyrka
den föreslagna medelsanvisningen för biologisk undersökning av farmacevtiska
specialiteter.
Med anledning av vad de sakkunniga anfört, har på mitt förslag i årets
statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 85, bland laboratoriets omkostnadsanslag
icke upptagits förutnämnda beloppet 7,000 kronor.
Förslag angående ändrade avgifter för specialitetskontrollen.
I sitt utlåtande den 27 oktober 1936 hava de sakkunniga förklarat, att de
i förevarande sammanhang icke kunnat underlåta att rikta uppmärksamheten
å nu gällande ordning beträffande bestridandet av kostnaderna för
specialitetskontrollen samt därutinnan anfört:
Enligt gällande ordning uttoges av tillverkaren en avgift av 20 kronor vid
ansökningen om registrering av specialitet, oavsett om specialiteten vöre avsedd
att försäljas i en eller flera beredningsformer, varjämte utginge en årlig
förnyelseavgift av 15 kronor per specialitet. Med utgångspunkt från ett
antal registrerade specialiteter av lägst omkring 2,200 per år efter genomförd
kontroll beräknades i den till grund för specialitetsförordningen liggande
propositionen nämnda avgifter kunna helt täcka kontrollkostnaderna. Så
hade emellertid ännu ej blivit fallet. I riksstaten för innevarande budgetår
hade sålunda utgifterna för farmacevtiska laboratoriet, vilket för närvarande
nästan uteslutande sysslade med prövning av farmacevtiska specialiteter,
beräknats till sammanlagt 49,300 kronor, medan inkomsterna upptagits till
endast 12,500 kronor. Härvid hade likväl hänsyn ej tagits till omkostnaderna
för specialitetsnämnden och vissa andra med specialitetskontrollen sammanhängande
utgifter. Orsaken till här påpekade förhållande torde närmast
vara att söka däri, att hittills medhunnits undersökning och registrering av
blott inemot 900 preparat. I ej ringa mån syntes detta betingas därav, att
åtskilliga till prövning föreliggande specialiteter förekomme i ett flertal olika
beredningsformer, vilka var för sig erfordrade sin särskilda undersökning.
En ändring av avgiftsgrunderna härutinnan i syfte att uppnå en smidigare
anpassning efter det erforderliga undersökningsarbetet syntes de sakkunniga
därför motiverad. Härtill komme, att nuvarande avgifter obestridligen
vore alldeles otillräckliga, när det gällde biologisk prövning, vilken som regel
krävde avsevärt mer arbete än den kemiska prövningen enbart och dessutom
vore förbunden med avsevärda kostnader för apparatur och djur. I
detta hänseende finge framhållas, att såväl i Danmark och Norge som å
andra håll avgifterna för dylik prövning fastställts att utgå efter avsevärt
högre normer än i Sverige. Anledning syntes de sakkunniga sålunda föreligga
för Kungl. Majit att utan dröjsmål skrida till en omprövning av de
nuvarande avgifterna för kontroll av farmacevtiska specialiteter i syfte att
åstadkomma bättre överensstämmelse mellan inkomsterna av och utgifterna
för ifrågavarande kontroll.
I anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört anbefallde Kungl. Majit
medicinalstyrelsen att inkomma med utredning och förslag rörande ändrade
grunder för hithörande avgifters utgående.
Medicinalstyrelsen har lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
i Danmark och Norge beträffande kostnaderna för kontroll av farmacevtiska
specialiteter samt därom anfört:
Enligt den danska kungörelsen av den 14 september 1932 om kontroll av
medicinska specialiteter § 6 skall tillverkare eller importör betala för sundhetsstyrelsens
undersökning av en medicinsk specialitet högst 100 kronor. För
fysiologiska och liknande undersökningar äger inrikesministern fastställa
högre avgift än 100 kronor. Enligt under hand inhämtade upplysningar
skulle i vanliga fall i Danmark uttagas 50 kronor. Högre avgifter på 75 till
100 kronor utkrävas endast för analyser av specialiteter, vilkas sammansättning
giver anledning antaga, att en analys erfordrar ansenlig tid för utförandet.
Då biologiska prövningar hittills icke förekommit, saknades erfarenhet
angående avgifterna för dylika.
Den norska kungliga resolutionen av den 20 september 1929 om införsel
av apoteksvaror samt handel med gifter, farmacevtiska specialpreparat och
en del andra varor har sedermera ändrats genom resolutioner den 22 februari
1935 och den 25 september 1936. Bestämmelser om avgifternas storlek
finnas i § 12. Enligt dessa är anmälningsavgiften för specialitets registrering
liksom för förnyelse av registreringen efter varje period av fem år
75 kronor. Härtill komma såväl vid anmälning som förnyelse eventuellt
följande tillägg: för preparat innehållande radioaktiva ämnen 40 kronor och
för preparat, som kräva biologisk standardisering, 50 kronor. Ett preparat,
som föres i handeln i mer än en förpackningsstorlek eller »doseringsform»,
betingar för var och en av dessa 10 kronor i tilläggsavgift. Med »doseringsformer»
förstås skilda tablettstorlekar av samma preparat eller ett preparat,
som förekommer både i lösning och fördelat på ampuller. Härvid förutsättes
att doseringsformerna äro av samma procentuella sammansättning och
erfordra blott en undersökning. Olikhet beträffande de olika doseringsformernas
sammansättning medför, att var och en av dessa måste registreras
särskilt. Avgift för anmälan om ändring av registrerat preparats sammansättning
samt för kontrollundersökning utgår med 75 kronor med förut
nämnda tillägg för preparat innehållande radioaktiva ämnen eller av den
beskaffenhet, att de erfordra biologisk standardisering. För preparat, som
erfordra vitaminundersökning, utgår tilläggsavgift enligt de avgiftssatser,
som vid varje tidpunkt gälla vid norska statens vitamininstitut. Enligt särskild
bestämmelse i resolutionen av den 22 februari 1935 skulle då vidtagna
ändringar i bestämmelserna gälla även sådana specialiteter, som vore
anmälda men för vilka registreringsfrågan icke hunnit slutligen prövas.
Medicinalstyrelsen har inhämtat yttranden i ämnet från specialitetsnämnden,
föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, ledamoten av
styrelsens vetenskapliga råd professorn G. Liljestrand samt medlemmen av
specialitetsnämnden professorn H. Berglund.
Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, som verkställt undersökningar
angående statens hittillsvarande självkostnader för specialitetskontrollen,
har beräknat desamma till omkring 80 kronor per specialitet eller
omkring 60 kronor per beredningsform. Därest viss av föreståndaren
ifrågasatt utökning av den å laboratoriet tjänstgörande personalen genomfördes,
beräknades den å varje specialitet belöpande totala kontrollkostnaden
komma att uppgå till omkring 70 kronor. Föreståndaren har ansett lämpligt,
att analysenheten, d. v. s. beredningsformen, Indes till grund för avgifterna,
samt därom anfört:
Kungl. Maj.ts proposition nr 13S.
9
Att exakt beräkna de avgifter pr beredningsform, som skulle täcka statens
direkta kostnader för kontrollarbetet, låter sig näppeligen göra. Dock torde
man med en viss grad av säkerhet kunna hävda, att en anmälningsavgift av
60 kronor pr beredningsform (analysenhet) och en årlig förnyelseavgift av
15 kronor likaledes pr beredningsform (analysenhet) skulle utgöra en minimumavgift,
täckande statens direkta kostnader. Jag vill uttryckligen framhålla,
att beredningsform bör vara lika med analysenhet, uttrycket bör således
innefatta icke blott så att säga tekniskt olika medikamentsformer som
lösningar, tabletter, medikamentkakor, piller, stolpiller, salvor m. fl., utan
även. och detta är synnerligen viktigt, olika koncentrationer av en och samma
beredningsform. Anmäles exempelvis en specialitet både som injektionslösning
(i ampuller) med en styrka av 1 och 2 °/o och som tabletter med
0.01 och 0.02 gram av ifrågavarande verksamma ämne (alltså egentligen
endast två beredningsformer), bör utgå det oaktat en anmälningsavgift av
60 kronor och en förnyelseavgift av 15 kronor pr styck, i detta fall alltså
4 X 60 = 240 kronor i anmälningsavgift och 4X15 = 60 kronor i förnyelseavgift.
Varje beredningsform (analysenhet) måste nämligen underkastas
särskild undersökning. Förekommer däremot specialiteten blott under en
beredningsform, t. ex. 1 %-ig ampullösning, men i olika förpackningsstorlekar
(ask å 6 resp. ask å 12 ampuller) utgår endast en avgift, m. a. o. storleken
av förpackningarna spelar ingen roll för avgifternas beräknande.
Beträffande avgifternas storlek för sådana specialiteter, som erfordra biologisk,
klinisk, radiologisk eller annan komplicerad och särskilt tidsödande
undersökning, bör, förutom anmälningsavgiften av 60 kronor pr beredningsform,
uttagas ett belopp, som täcker statens självkostnad för undersökningen
och som i varje särskilt fall bestämmes av medicinalstyrelsen. Därjämte bör
utgå den årliga förnyelseavgiften av 15 kronor. När kontrollundersökning
äger rum, vilket i regel torde böra ske minst vart femte år, bör ävenledes denna
ersättas av sökanden till självkostnadspris.
Medicinalstyrelsen har i utredning den 4 december 1936 för egen del anfört:
Därest avgifter för kontroll av farmacevtiska specialiteter fastställas till
relativt låga belopp per specialitet, kunna de bliva otillräckliga för täckandet
av kostnaderna för undersökningen i sådana fall, där specialitetens sammansättning
är av den beskaffenhet, att ansenlig tid åtgår för prövningen
eller undersökningen kräver dyrbar materiel. Förekommer specialiteten i
flera beredningsformer, för vilka icke särskild avgift uttages, medför detta
i regel, då varje beredningsform innebär ökat arbete med och ökade kostnader
för undersökning, att avgiften blott täcker kostnaden för undersökningen
av en enda beredningsform. Under sådana förhållanden framstår det såsom
önskvärt, att avgifterna kunde anpassas efter omfattningen av undersökningsarbetet.
Bestämmelser härom synas lämpligen böra så avfattas, att utöver
en fast avgift ett högsta belopp för varje specialundersökning fastställes och
att inom den sålunda angivna ramen ett skäligt pris för varje enskild undersökning
sedermera bestämmes uppskattningsvis.
Till registrering såsom farmacevtiska specialiteter föreligga för närvarande
anmälda 2,474 preparat. Av dessa synas 2,150 erfordra kemisk undersökning,
289 biologisk prövning samt 35 klinisk prövning. Antalet i kraft varande
registreringar är för närvarande 884.
Av ovan angivna antal preparat beräknas vid ingången av budgetåret 1937/
1938 högst 1,200 vara registrerade, motsvarande i årsavgifter enligt gällande
bestämmelser (1,200 X 15) 18,000 kronor. Härjämte torde kunna beräknas
i avgifter för nyanmälningar inflyta för ett beräknat antal av 150 preparat
(150 X 20) 3,000 kronor. Sammanlagt skulle således inflyta 18,000 + 3,000
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
— 21,000 kronor. Skulle utvecklingen fortgå efter samma linjer, som ligga
till grund för beräkningarna för nyssnämnda budgetår, bliva siffrorna för
budgetåret 1938/1939 (1,500 X 15 + 150 X 20) 25,500 kronor samt för budgetåret
1939/1940 (1,800 X 15 + 150 X 20) 30,000 kronor. Utgifterna för statens
farmacevtiska laboratorium och medicinalstyrelsen i fråga om specialitetskontrollen
skulle enligt uppgift av laboratorieföreståndaren för envar av
samma tidsperioder ligga vid omkring 35,000 kronor. En avsevärd skillnad
mellan inkomster och utgifter föreligger således. Härvid är att märka, att
apotekens kontrollaboratorium utan kostnad för statsverket biträtt med analysarbetet
i en omfattning, som icke torde vara att påräkna framdeles. Det
synes föga troligt, att registreringsarbetet skulle med nuvarande resurser kunna
snabbare genomföras än här antagits.
Då specialitetskontrollen förutsattes kunna helt bestridas med inkomsten
av inflytande avgifter, förelåg icke tillräcklig erfarenhet av de betydelsefulla
och kostsamma undersökningar av speciell natur, som erfordras för vissa
specialiteter; ej heller av de frågor rörande undersökningarnas organiserande,
som medfört, att avsevärd tid måste förflyta, innan registrering kunde meddelas.
Statsmakterna ställas nu inför valet mellan att antingen genom anslag fortfarande
tillskjuta erforderliga belopp för bestridandet av kontrollen utan att
ytterligare avgifter läggas på de registreringssökande eller ock genom en höjning
av nu utgående avgifter i förening med uttagande av ersättning för det
allmännas kostnader för specialundersökningar söka få utgifterna till större
delen täckta. Styrelsen anser den senare utvägen vara att förorda.
Enligt av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium gjorda beräkningar
skulle i genomsnitt kostnaden för varje beredningsform av en specialitet
å laboratoriet ligga vid ungefär 60 kronor. Styrelsens vetenskapliga
råd, professor G. Liljestrand, har beräknat de övre gränserna för de direkta
ko^naderna — således med undantag av administrationskostnader för brevväxling,
förande av kortregister, granskning av reklam o. d. — beträffande
varje enskild beredningsform för nedan angivna arter av bestämningar ligga
vid följande belopp: digitalis och därmed jämförliga 65 kronor, adrenalin
50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor, insulin 500 kronor, för varje annan
biologisk prövning (sexualhormon, hypofys) 150 kronor. Enligt medlemmen
av styrelsens specialitetsnämnd, professor H. Berglund, skulle samma
gräns för klinisk prövning kunna sättas till 200 kronor.
Med utgångspunkt från nu angivna beräkningar av undersökningskostnaderna
vill styrelsen förorda, att de nuvarande årsavgifterna bibehållas oförändrade,
men att den nuvarande ansökningsavgiften höjes till 60 kronor, och
att den tillika uttages för värjo beredningsform, som anmäles till registrering.
I fråga om specialundersökningarna finner styrelsen de från sakkunnigt
håll sålunda angivna maximibeloppen godtagbara. Desamma torde hava
beräknats med hänsyn till nuvarande förhållanden. Styrelsen finner dock
antagligt, att tillskapandet av en statlig anstalt för ändamålet skulle kunna
erbjuda möjlighet att nedbringa kostnaderna för sådana specialundersökningar.
Då beloppen alltså avses utgöra en övre gräns, föreligger möjlighet att
bestämma ett skäligt belopp i det enskilda fallet. En höjning av ansökningsavgiften
enligt angivna linjer skulle för budgetåret 1937/1938 innebära 9,000
kronor i ansökningsavgifter.
Apotekssakkunniga hade förutsatt, att kostnaderna för kontrollundersökning
av registrerade specialiteter skulle helt täckas av inflytande registreringsavgifter.
Då dessa, sådana de slutligen bestämdes, icke visat sig tillräckliga
för bestridandet av de kostnader, för vilka de i första hand avsetts tagas
i anspråk, kunde de emellertid icke heller bliva tillräckliga för efterkontrol
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
11
len. Skulle registernumrets innehavare åläggas utgiva gottgörelse för denna
efterkontroll, finner styrelsen sådan icke böra utgå med högre belopp än
som motsvarar det allmännas självkostnader, beräknade för kemisk analys
och administrationskostnader till 60 kronor samt för specialundersökningar
de ovan angivna beloppen för varje slag av undersökning. Anställdes sådan
efterkontroll, då ändring av registrerad specialitet anmäldes, kunde nu föreliggande
olägenheter av att sådan ändring ej medför särskild avgift undanröjas.
Styrelsen har härefter i utlåtandet framlagt förslag till följande ändringar
av 4 och 15 §§ i kungörelsen, vilka ansåges erforderliga för tillgodoseendet
av de av styrelsen anförda synpunkterna:
a) bestämmelsen i 4 § tredje stycket under 4. alt vid ansökning om registrering
skall fogas »ett belopp av tjugu kronor i ansökningsavgift» borde ersättas
med »föreskriven ansökningsavgift»;
b) efter 4 § tredje stycket 5. borde tilläggas ett nytt stycke av följande innebörd:
Ansökningsavgift
utgår med 60 kronor för varje beredningsform, vari specialiteten
är avsedd att försäljas. För vara, som erfordrar biologisk prövning
eller bestämning av radioaktivitet eller av vitaminhalt eller klinisk prövning,
skall härutöver utgå det belopp, vartill kostnaden för prövningen i varje
särskilt fall uppskattas av medicinalstyrelsen. Nämnda belopp må dock ej
överstiga: för bestämning av digitalis och därmed jämförliga 65 kronor,
adrenalin 50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor, insulin 500 kronor,
varje annan biologisk prövning än de förut nämnda 150 kronor samt klinisk
prövning 200 kronor;
c) till 15 § skulle fogas ett nytt stycke av följande innebörd:
För undersökning i och för efterkontroll skall utgå det belopp medicinalstyrelsen
finner erforderligt. Beloppet må dock för beredningsform ej överstiga:
för kemisk analys 60 kronor, för bestämning av digitalis och därmed
jämförliga 65 kronor, adrenalin 50 kronor, varje enskilt vitamin 300 kronor,
insulin 500 kronor, varje annan biologisk prövning än de förut nämnda
150 kronor samt klinisk prövning 200 kronor.
Sedan styrelsen delgivit specialitetsnämnclen utkast till sitt yttrande i ärendet,
har nämnden förklarat sig icke hava något att erinra mot de däri upptagna
grunderna för ändrade bestämmelser. Beträffande frågan, huruvida
föreslagna bestämmelser borde givas tillbakaverkande kraft, har nämnden
framhållit följande:
Vid ifrågavarande kungörelses tillkomst bade ansetts, alt där upptagna
avgifter skulle vara tillräckliga för bestridande av de med specialiietskontrollen
förenade utgifterna. Numera vunnen erfarenhet visade, att denna
kontroll droge avsevärt högre kostnader än de beräknade. Att på grund härav
låta de föreslagna bestämmelserna örn förhöjning av ansökningsavgifterna
och örn särskilda avgifter för av vissa ansökningar föranledda specialundersökningar
få retroaktiv verkan syntes ej böra ifrågakomma, då vederbörande
vid ansöknings ingivande ej baft anledning att räkna med annan ansökningsavgift
än den i kungörelsen angivna. Mot att låta de föreslagna tilläggsbestämmelserna
under 15 § i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga örn specialitet,
som registrerats före dagen för den nya kungörelsens ikraftträdande,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
eller om vilkens registrering ansökning ingivits före samma dag utan att hava
blivit behandlad före ikraftträdandet, syntes ej vara något att erinra.
I anslutning till vad nämnden sålunda yttrat har medicinalstyrelsen föreslagit
följande övergångsbestämmelse:
Denna kungörelse träder i kraft den .............. och skall vad däri
under 15 § 4 st. stadgas om särskild avgift för undersökning i och för efter - kontroll äga tillämpning jämväl i fråga örn specialitet, som registrerats före
nämnda dag.
Över medicinalstyrelsens utredning och förslag hava utlåtanden infordrats
från statskontoret och kommerskollegium. Sistnämnda myndighet har
vid sitt utlåtande fogat yttranden av samtliga handelskamrar — med undantag
av Västergötlands och norra Hallands handelskammare samt handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län — ävensom av Sveriges kemiska
industrikontor och Sveriges färghandlares riksförbund.
Statskontoret har anfört:
Statskontoret ansluter sig till den av medicinalstyrelsen hävdade uppfattningen,
att de nu fastställda avgifterna måste anses vara för låga. Däremot
förefaller det statskontoret i någon mån tveksamt, huruvida en höjning av
den gällande ansökningsavgiften, 20 kronor, bör ske med ett så högt belopp
som det av medicinalstyrelsen förordade eller till 60 kronor. Av den lämnade
utredningen synes framgå, att en höjning av ansökningsavgiften till allenast
50 kronor torde kunna — under förutsättning i övrigt att de framlagda
beräkningarna visa sig hållbara — i stort sett täcka kontrollkostnaderna, för
den händelse hänsyn tages till utgående årsavgifter. Dessutom böra givetvis
särskilda avgifter fastställas för speciella undersökningar. Statskontoret finner
önskvärt, att viss försiktighet nu iakttages, i all synnerhet som en omorganisation
av arbetet vid farmacevtiska laboratoriet inom kort under alla
förhållanden torde bliva erforderlig med hänsyn till de uppgifter, som synas
komma att anförtros laboratoriet. Statskontoret förutsätter dock, att avgiften
beräknas med hänsyn till varje »beredningsform» och att därmed avses analysenhet
i den mening, föreståndaren för farmacevtiska laboratoriet angivit.
Vad medicinalstyrelsen föreslagit i avseende å tilläggsavgifter för vissa specialundersökningar
ävensom å avgifter för undersökning i och för efterkontroll
föranleder icke till annat yttrande från statskontorets sida, än att de
maximibelopp, som härvidlag torde böra bestämmas, även böra innefatta
vara, som fordrar bestämning av radioaktivitet, samt att då tilläggsavgift,
som skall utgå i anledning av ansökan om registrering, icke torde kunna till
beloppet fastställas redan vid ansökningens ingivande, särskild föreskrift lärer
böra meddelas om sättet för erläggande av dylik avgift.
Beträffande frågan, om den föreslagna höjningen av ansökningsavgiften bör
givas retroaktiv verkan, håller statskontoret i likhet med medicinalstyrelsen
och specialitetsnämnden före, att skäl föreligga för att icke giva höjningen
sådan verkan. Dock är att märka, att, därest icke avgifterna för nyingivna
ansökningar nu bestämmas till högre belopp, man under viss övergångstid
fortfarande torde hava att emotse underskott vid jämförelse mellan årskostnad
för kontrollen och vad som årligen inflyter i avgifter för densamma.
Ämbetsverket vill i anledning härav ifrågasätta, huruvida icke en utjämning
under nämnda tid kan åstadkommas genom uttagande av årsavgift även för
sådana för registrering anmälda specialiteter, vilka ännu icke hunnit un
-
Kunni. Maj:ts proposition nr 138.
13
dersökas, men vilka på grund av övergångsbestämmelserna till ifrågavarande
kungörelse alltjämt få försäljas i avvaktan på undersökningens verkställande.
Enligt under hand inhämtad uppgift av föreståndaren för farmacevtiska
laboratoriet utgjorde antalet av dylika specialiteter den 16 januari
1937 c:a 1,240.
I de till kommerskollegium avgivna yttrandena har medicinalstyrelsens
förslag avstyrkts av Stockholms, Östergötlands och Södermanlands, Smålands
och Blekinge, Skånes samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
handelskammaren i Göteborg och Sveriges kemiska industrikontor.
Handelskammaren i Karlstad har ej framställt erinran i huvudsak men väl
mot vissa förslagets detaljer. Förslaget har i sak tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av Gotlands samt Norrbottens och Västerbottens låns handelskammare,
handelskammaren i Gävle samt Sveriges färghandlares riksförbund.
I flertalet av de avstyrkande yttrandena har framhållits, att kostnaderna
för specialitetskontrollen skulle, utan intrång å tillverkarnas eller allmänhetens
berättigade intressen, kunna täckas därigenom, att årsavgifter uttoges
jämväl för preparat, vilka anmälts å sådan tid, att de jämlikt övergångsbestämmelserna
till gällande kungörelse finge försäljas, ehuru de ännu icke blivit
registrerade.
Härutöver må ur yttrandena till kommerskollegium återgivas följande:
Stockholms handelskammare:
Som en allmän regel bör enligt handelskammarens mening gälla, att kostnaderna
för den kontroll, som staten ur allmänna och säkerhetssynpunkter
anordnar, i allmänhet betalas av staten. I praktiken har likväl denna fråga
icke lösts efter enhetliga linjer, utan förhållandena ställa sig olika inom
olika näringsgrenar. Framhållas må emellertid, att kontrollen i vissa fall å
livsmedel betalas av staten, något som även är fallet med apoteksvisitationerna,
som till sitt ändamål stå specialitetskontrollen nära. Handelskammaren
anser därför, att frågan huruvida kostnaden för specialitetskontrollen
skall helt drabba industrien bör göras till föremål för närmare utredning.
Det synes handelskammaren principiellt oriktigt, att i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag uttaga höjda registreringsavgifter för nyanmälda specialiteter,
då dessa avgifter faktiskt skulle få bidraga till att bestrida jämväl
kostnaderna för kontroll å tidigare anmälda men ännu ej registrerade preparat.
Dessutom torde medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag vara från styrelsens
egen utgångspunkt mindre tillfredsställande, såtillvida att enligt detsamma
inflytande avgifter icke skulle förslå att täcka utgifterna för specialitelskontrollen.
Styrelsen har själv räknat med att budgetåret 1937/1938 skulle
i årsavgifter inflyta (1,200 X 15) 18,000 kronor samt i ansökningsavgifter
(150 X 60) 9,000 kronor eller tillhopa 27,000 kronor, medan utgifterna uppskattas
till 35,000 kronor. Vid upprättandet av kalkylerna beträffande inflytande
ansökningsavgifter — varvid man synes lia utgått från att 150 specialiteter
nyanmälas per år — torde emellertid icke lia tagits i betraktande,
att en specialitet stundom omfattar mer än en beredningsform. Enligt uppgift
av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium lia hittills företagna
1,349 specialitetsundersökningar motsvarat 2,097 undersökta beredningsformer,
varför alltså 100 specialiteter skulle motsvara cirka 160 beredningsformer.
Vid dylikt förhållande höra anmälningsavgifterna för 150 ansökningar
kunna beräknas till (150 X 1.6 X 60) 14,400 kronor. Men det oak
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
tat skulle för budgetåret 1937/1938 inflylande anmälnings- och årsavgifter icke
uppgå till mer än 32,400 kronor och alltså ej förslå till att helt täcka de beräknade
utgifterna för specialitetskontrollen.
Det har inför handelskammaren ifrågasatts, huruvida icke den närmast
liggande lösningen för avhjälpande av underskottet å förevarande verksamhet
vöre att, med bibehållande av de nuvarande och för endast två år sedan
antagna grunderna för avgiftssystemet, låta årsavgift utgå för alla specialiteter,
som få inom landet försäljas, oberoende av om registrering vunnits eller
ej. Någon saklig grund för avgiftsfriheten för de specialiteter, vilka oaktat
att de ej vunnit registrering må försäljas, torde näppeligen kunna påvisas.
Specialitetskungörelsen i övrigt bygger på regeln, att försäljningsrätt förutsätter
erläggandet av årsavgift, och de registreringssökande ha vid ingivandet
av sina ansökningar ej haft anledning att kalkylera med avgiftsfriheten; det
ligger tvärtom i deras eget intresse att snarast möjligt få respektive ansökningar
behandlade och bifallna, varigenom årsavgifter automatiskt utgå. För
utvägen att låta årsavgift utgå även för specialiteter, som få försäljas inom
landet, ehuru de ännu icke registrerats, talar framför allt, att industrien icke
skulle få vidkännas några nya, icke tidigare beräknade kostnader, vilket däremot
enligt vad redan tidigare framhållits skulle bliva fallet på ett ofta kännbart
sätt, om medicinalstyrelsens förslag realiserades.
Mot det nuvarande dröjsmålet med behandlingen av ingivna registreringsansökningar
må anföras, att det kan tänkas, att ett preparat, som fått fritt
försäljas under ett stort antal år, därefter vid registreringsansökningens behandling
blir förbjudet. Ur allmänhetens synpunkt är det givetvis synnerligen
otillfredsställande, att i handeln förekomma preparat, vilka icke äro av
beskaffenhet att kunna till försäljning godkännas. Från fabrikanthåll ha
vidare klagomål anförts över det långa dröjsmålet med behandlingen även
av efter den 1 januari 1935 ingivna ansökningar, vilka alltså avse preparat,
som icke må försäljas utan att registrering först erhållits. Det har uppgivits,
att avsevärda belopp nedlagts på framställning av vissa, särskilt ur försvarsberedskapssynpunkt
viktiga preparat, avsedda att ersätta utländska dylika,
vilka inhemska preparat nu icke må försäljas — i varje fall icke under
sina svenska namn — på grund av tidsutdräkten för vinnande av registrering.
Det synes vara av största vikt, att framlagt förslag till utökning av personalen
vid statens farmacevtiska laboratorium beaktas, så att vid nämnda laboratorium
ett betydligt större antal analyser kunna verkställas per år än
vad nu är fallet.
Vad efterkontrollen angår önskar handelskammaren allenast framhålla,
att densamma torde ställa sig betydligt billigare än den ursprungliga undersökningen,
beroende på att allt omständigt och med många analyser förbundet
förarbete — ofta av forskningsnatur — som i regel måste utföras vid specialitetsundersökningar,
bortfaller.
I de kalkyler, på vilka handelskammarens i det föregående förda argumentering
bygger, ha ej tagits i betraktande de särskilda kostnaderna för biologiska
och kliniska undersökningar. I den mån inflytande årsavgifter och övriga
medel ej skulle förslå till täckande av dessa kostnader, kan man tänka sig
den möjligheten, att särskilda ej alltför betungande avgifter debiterades för
dylika undersökningar. Ett annat alternativ — vilket handelskammaren för
sin del är benägen att förorda — vore, att årsavgiften under övergångstiden
höjdes till 20 kronor.
För att underlätta laboratoriets undersökningsarbete borde fabrikanterna
till laboratoriet ange sina undersökningsmetoder, varigenom det tidsödande
Kungl. Maj.ts proposition nr 13S. 15
förarbetet med att ^experimentera dessa metoder säkerligen skulle avsevärt
underlättas.
Av stor betydelse ur såväl nationalekonomisk som försvarsberedskapssynpunkt
är, att svårigheter icke beredas för läkemedelsindustrien i dess strävan
att inom landet framställa viktiga läkemedel. En grupp, som uppgivits i
särskilt stor utsträckning kunna hjälpa oss att undvara importerade läkemedel,
omfattar just de preparat, vilka böra underkastas biologisk prövning. Utarbetandet
av framställningsmetoder för dessa läkemedel och försöken att
upptäcka nya sådana medföra i och för sig så stora kostnader i förhållande
lill den svenska läkemedelsindustriens jämförelsevis anspråkslösa resurser,
att varje ny belastning —- särskilt under de första åren efter preparatens utsläppande
på marknaden -— blir synnerligen kännbar. Under åberopande
härav samt av vad i övrigt anförts avstyrker handelskammaren medicinalstyrelsens
föreliggande förslag.
Skånes handelskammare:
Det framlagda förslagets genomförande skulle komma att verka ojämnt
för olika grupper av specialiteter och medföra en fördyring av priserna i varje
fall å vissa läkemedel. Framhållas må i detta sammanhang, att till följd av
de föreslagna ändrade beräkningsgrunderna den verkliga höjningen av avgifterna
för flertalet preparat icke inskränker sig till höjningen av den obligatoriska
anmälningsavgiften från 20 till 60 kronor utan blir väsentligt större.
Till en början innebär sålunda förslaget, att anmälningsavgift skall utgå icke,
som hittills, för varje preparat utan efter antalet beredningsformer av ett
och samma preparat, en ytterligare icke ringa avgiftsökning, då enligt uppgift
varje specialitet lärer genomsnittligt förekomma i minst två beredningsformer;
för ett icke ringa antal specialiteter är antalet beredningsformer större än angivna
siffra. En i än högre grad betungande avgiftsökning tillkommer därutöver
för de specialiteter, som för registrering fordra särskild prövning, vilka
må kunna beläggas med dryga extra avgifter. Särskilt betänklig finner handelskammaren
den rätt, som föreslås skola lämnas medicinalstyrelsen att
pålägga extra avgifter för efterkontrollen.
De framställda invändningarna mot de förhöjda avgifterna få enligt handelskammarens
mening sin särskilda skärpa därav, att på lång sikt en höjning
av avgifterna av den storleksordning, som föreslagits, synes icke stå
i överensstämmelse med det behov av ökade intäkter, som föreligga för täckande
av kostnaderna för kontrollverksamheten. Förslagets genomförande
skulle innebära, att av läkemedelsindustrien skulle uttagas väsentligt större
kostnader än som betingas av behovet.
Förslaget innefattar slutligen även en obillighet därigenom att detsamma
i realiteten innebär, att de kontrollkostnader, som icke täckas av avgifterna
för tidigare anmälda preparat, vars registrering ännu icke medhunnits vid
den tidpunkt, då de föreslagna ändrade grunderna skola träda i kraft, skulle
komma att bestridas av avgifterna för de preparat, som anmälts till registrering
efter sagda tidpunkt.
Sveriges kemiska industrikontor:
Om sådana ändringar i nu gällande bestämmelser vidtogcs, att för alta
specialiteter, som få inom landet försäljas, årsavgift av 15 kronor skall erläggas,
så skulle man under den tid, som ännu må erfordras för avverkande
av den balans av till registrering anmälda specialiteter, som beräknas förefinnas
vid ingången av budgetåret 1937/1938, uppnå den av medicinalstyrelsen
uttalade önskan att utgifterna för specialitetskontrollen till större delen
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
skola täckas av inkomsterna och detta i högre grad, än vad medicinalstyrelsens
eget förslag möjliggör.
Sedan balansen avverkats, d. v. s. sedan normala förhållanden inträtt, komma
avgifterna även att vara fullt tillräckliga för bestridande av utgifter för
efterkontroll och för biologiska och kliniska prövningar.
Medicinalstyrelsen beräknar att högst 1,200 av de för närvarande anmälda
2,474 preparaten skola vid ingången av budgetåret 1937/1938 vara registrerade.
Den vid nämnda tidpunkt kvarstående balansen utgör således 1,274
anmälningar. För avverkning av denna balans skulle med nuvarande arbetstempo
vid statens farmacevtiska laboratorium åtgå mer än åtta år, räknat
från 1 juli 1937, eller ej mindre än 11 1h år från den 31 december 1934.
Skulle däremot arbetstakten vid laboratoriet kunna höjas i så stor utsträckning,
att 600 undersökningar per år slutfördes, så skulle årligen 450 nummer
av balansen kunna avverkas och normala förhållanden inträda efter mindre
än 3 år.
Kommerskollegium bar för egen del anfört:
Av Sveriges kemiska industrikontor har beräknats, att, under förutsättning
att balansen av anmälda men ej registrerade preparat skulle avverkas
enbart vid statens farmacevtiska laboratorium med dess nuvarande arbetstempo,
härför skulle åtgå så lång tid, att registreringen av de före den 1 januari
1935 anmälda preparaten ej skulle kunna slutföras förrän under ar
1946. Ett dylikt förhållande torde knappast hava varit förutsett vid specialitetskontrollens
införande och måste givetvis ur flera synpunkter betraktas
såsom otillfredsställande. Med hänsyn till att det för staten kostnadsfria
samarbetet med apotekens kontrollaboratorium, genom vilket registreringsarbetet
hittills i ej obetydlig grad torde hava påskyndats, ej lär kunna i längden
påräknas, synes det vara så mycket mera påkallat, att behövlig förstärkning
av arbetskrafterna och utrustningen vid farmacevtiska laboratoriet med
det snaraste genomföres. ......
Även om tillräcklig anledning icke synes föreligga att nu övergiva den vid
kontrollens införande uttalade principen, att kostnaderna för kontrollen bora
i stort sett bäras av tillverkarna, vill kollegium likväl ifrågasätta, örn icke i
det läge, som nu uppkommit, kostnaderna för de särskilda åtgärder, som krävas
för balansens avarbetande, åtminstone delvis böra falla på statsverket.
Genom att i överensstämmelse med vad kemiska industrikontoret föreslagit
uttaga årsavgift av anmälda, men ännu ej registrerade preparat ett förslag,
som kommerskollegium för sin del vill tillstyrka — skulle emellertid statens
nettokostnader för balansens avverkande väsentligt nedbringas.
Den av institutets föreståndare och av medicinalstyrelsen framlagda utredningen
synes bestyrka, att, även sedan balansen bortarbetats och ett jämviktsläge
inträtt, de nu bestämda avgifterna icke förslå till att täcka statens utgifter
för kontrollen. Mot de av medicinalstyrelsen föreslagna omlaggnmgarna
av grunderna för kontrollavgifterna ha i flera av de avgivna yttrandena rests
starka invändningar. Kollegium får härutinnan hänvisa, utom till kemiska
industrikontorets yttrande, särskilt till de av Stockholms handelskammare
och Skånes handelskammare avgivna yttrandena i dessa delar, k or eBen
del finner kollegium det erbjuda svårigheter att pa den forebragta utredningen
grunda ett säkert bedömande av de avgifter, som erfordras for att iram
deles, då balansen avarbetats, erhålla en rättvis avvägning av de avgifter, som
böra av läkemedelstillverkarna erläggas för kontrollutgifternas tackande. En
justering i rätt riktning synes det vara att — såsom föreslagits — lata an
-
Kunt/!. Maj:ts proposition nr 13S.
17
sökningsavgiften utgå med visst belopp för varje till undersökning anmäld
beredningsform, ej såsom nu är fallet, med lika belopp för varje preparat,
oavsett antalet anmälda beredningsformer. Däremot förefaller det kunna
ifrågasättas, örn icke den av medicinalstyrelsen föreslagna höjningen av ansökningsavgiften
från 20 till 60 kronor borde kunna ganska väsentligt reduceras.
Till förslaget att för läkemedel, som kräva dyrbarare biologisk
prövning, bestämma avgiften till belopp motsvarande den uppskattade självkostnaden
i varje särskilt fall, med vissa maximigränser, ställer kollegium
sig mera tveksamt. Helt allmänt kan väl sägas, att det närmast till bands
liggande vid anordnande av en kontroll sådan som den förevarande synes
vara att uttaga enhetliga avgifter för alla undersökningar, oavsett kostnaden
i varje särskilt fall, då ju en fullständig differentiering knappast är praktiskt
möjlig eller lämplig; huvudsaken blir då, att kontrollavgifterna i deras
helhet ungefärligen motsvara kontrollkostnaderna. Kollegium vill också
ifrågasätta, huruvida tillräcklig anledning föreligger att nu på denna punkt
göra ett avsteg från de allmänna grunder för kontrollavgifternas uttagande,
som godkändes vid kontrollens införande, och örn icke ytterligare erfarenhet
bör avvaktas, innan en ändring på denna punkt företages.
Departementschefen.
Vid tillkomsten av 1934 års kungörelse angående handel med farmacevtiska
specialiteter förutsattes, att kontrollkostnaderna belt skulle bestridas
genom inflytande avgifter. De i kungörelsen bestämda ansöknings- och årsavgifterna
beräknades bliva tillräckliga härför. Det har emellertid visat sig,
att dessa beräkningar icke hållit. Anledningen härtill har framför allt varit
den, att undersökningarna av de till registrering anmälda preparaten tagit
i anspråk betydligt längre tid än som varit förutsett. Av hittills anmälda
närmare 2.500 specialiteter hava allenast omkring 1,000 blivit registrerade.
Med nuvarande arbetsordning vid statens farmacevtiska laboratorium beräknas
blott omkring 300 specialiteter kunna årligen registreras. Antalet preparat,
som väntas bliva nvanmälda varje år, uppskattas till 150.
Olika meningar hava gjort sig gällande rörande spörsmålet, huru kontrollen
i nu ifrågavarande hänseende skall bekostas — av staten, av fabrikanterna
eller av staten och fabrikanterna i förening. För min del vidhåller jag
den åsikt, åt vilken jag vid kungörelsens tillkomst givit uttryck, nämligen att
de avgifter, vilka fabrikanterna hava att erlägga, skola belt täcka kontrollkostnaderna.
Dessa kostnader beräknas för närvarande uppgå till omkring
35,000 kronor för år men kunna otvivelaktigt väntas stiga i samma mån som
det biologiska eller kliniska kontrollarbetet erhåller en vidgad omfattning.
Då inflytande avgifter icke på långt när förslå härutinnan, har jag ansett
mig böra överväga åtgärder i syfte att ändra avgiftsbestämmelserna i kungörelsen.
Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att åtskilliga utvägar
härvid stå till buds. Medicinalstyrelsen har föreslagit, att anmälningsavgiften
skulle höjas från 20 till 60 kronor, att sådan avgift skulle utgå för
varje beredningsform, vari specialitet vore avsedd att försäljas, att .särskild
ersättning skulle utgå, örn biologisk eller klinisk prövning eller bestämning
av radioaktivitet måste verkställas, vilken ersättning skulle bestämmas av
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 138.
''i
18
Kungl. Maj.ts proposition nr lils.
medicinalstyrelsen inom vissa för olika slag av undersökningar bestämda
maximibelopp, samt att särskild ersättning skulle erläggas för undersökningar
i och för efterkontroll. Av de sålunda av styrelsen föreslagna bestämmelserna
skulle allenast de, som avsåge efterkontrollen, äga tillämpning i fråga
örn redan registrerade eller lill registrering anmälda specialiteter. I åtskilliga
yttranden över medicinalstyrelsens förslag har ifrågasatts, att årsavgift skulle
erläggas även för sådan specialitet, som ännu icke blivit registrerad meli som
på grund av övergångsbestämmelserna till gällande kungörelse det oaktat
finge försäljas i avbidan på registreringsansökningens prövning.
De betänkligheter, som från vissa håll yppats mot en höjning av kontrollavgifterna,
synas mig överdrivna. I jämförelse med framställningskostnaderna,
däri inräknade jämväl utgifterna för reklam, lär även en ganska avsevärd
höjning av kontrollavgifterna icke vara av den storleksordning, att utförsäljningspriset
därav kan röna inverkan. Å andra sidan böra givetvis avgifterna
icke fastställas högre, än att statens kontrollutgifter därigenom
täckas.
Vid övervägande av de åtgärder, som böra vidtagas för att höja summan
av erlagda avgifter, har jag kommit till den uppfattningen, att i första hand
den utvägen bör anlitas att uttaga årsavgifter för specialiteter, som få försäljas,
ehuru de icke äro registrerade. Såsom under utredningen i ärendet
från olika håll erinrats, torde någon saklig grund för avgiftsfrihet för sådana
specialiteter icke kunna påvisas, då i andra fall försäljningsrätt föranleder
.skyldighet att erlägga årsavgift. För övrigt hava de registreringssökande vid
ingivandet av sina ansökningar icke haft anledning att kalkylera med avgiftsfrihet.
Jag vill därför föreslå, att i övergångsbestämmelserna till gällande
kungörelse, i vilka bestämmelser nyssnämnda rätt till försäljning stadgas,
införes ett nytt stycke, innefattande bestämmelser om skyldighet att erlägga
årsavgift. På sätt för närvarande i 15 § stadgas beträffande årsavgift
torde medicinalstyrelsen böra äga befogenhet att, när skäl därtill föreligga,
medgiva nedsättning i eller befrielse från årsavgift jämlikt övergångsbestämmelserna.
Den nu föreslagna skyldigheten att erlägga årsavgift synes
mig böra gälla från och med år 1938. En ändring i övergångsbestämmelserna
av sålunda angivet innehåll föranleder därtill, att under budgetåret
1937/1938 kan beräknas i årsavgifter inflyta åtminstone 34,000 kronor. Örn
annan ändring i avgiftsbestämmelserna icke vidtoges, skulle — med en beräknad
årlig nyanmälan av 150 specialiteter å 20 kronor — samtliga inkomster
under nästa budgetår uppgå till omkring 37,000 kronor. Nämnda
belopp torde emellertid icke hädanefter bliva tillräckligt. I fråga örn åtskil
liga specialiteter erfordras biologisk eller klinisk prövning eller bestämning
av radioaktivitet, vilka undersökningar kunna draga betydligt högre kostnader
än de vanligen förekommande kemiska undersökningarna. Vidare
skola enligt gällande bestämmelser undersökningar i och för efterkontroll
vidtagas, då medicinalstyrelsen finner anledning föreligga därtill. På grund
av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra föreslå, att ansökningsavgif
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
19
len skall höjas, dock ej nied högre belopp än 20 kronor oell alltså till 40 kronor,
samt att med hänsyn till omfattningen av det kontrollarbete, som måste
utföras, särskild ansökningsavgift, på sätt föreståndaren för statens farmacevtiska
laboratorium och medicinalstyrelsen föreslagit, skall utgå för varje beredningsform,
vari till registrering anmäld specialitet är avsedd att försäljas.
Hittills vunnen erfarenhet giver vid handen, att 100 specialiteter torde motsvara
omkring 160 beredningsformer. Med en beräknad nyanmälan av 150
specialiteter örn året skulle efter genomförandet av nyssnämnda ändringsförslag
i anmälningsavgifter inflyta omkring 9,600 kronor om året. Då jag
anser det rättvist, att de läkemedel, som föranleda särskilt kostsam prövning,
själva bära de ökade kostnaderna, finner jag mig höra — utöver de
i det föregående föreslagna författningsändringarna — föreslå, att beträffande
vara, som erfordrar biologisk eller klinisk prövning eller bestämning av
radioa*ktivitet, skall, utöver ansökningsavgiften, erläggas ett belopp, vilket
tillsammans med nämnda avgift av medicinalstyrelsen uppskattas täcka undersökningskostnaderna.
Enahanda ordning är i princip gällande såväl i
Danmark som i Norge. Det synes mig emellertid skäligt, att — utom i fråga
om bestämning av radioaktivitet, där så ej torde låta sig göra — vissa maximibelopp
fixeras. I sådant hänseende finner jag mig kunna godtaga medicinalstyrelsens
förslag. A medicinalstyrelsen bör ankomma att meddela erforderliga
bestämmelser rörande tilläggsbeloppets erläggande. Stadgandena
örn det nu berörda särskilda tilläggsbeloppet torde lämpligen kunna inflyta
såsom ett nytt stycke i 4 §. De i denna paragraf föreslagna ändringarna synas
böra träda i kraft redan den 1 juli 1937 men torde icke till någon del,
alltså ej heller i fråga örn särskild tilläggsavgift, böra äga tillämpning i fråga
örn specialitet, örn vars registrering ansökan gjorts före nämnda dag.
För att kontrollsystemet i fråga örn de farmacevtiska specialiteterna skall
verka på ett tillfredsställande sätt erfordras, att efterkontroll verkställes med
icke alltför många års mellanrum. Enligt nuvarande bestämmelser skall,
som förut nämnts, icke erläggas ersättning för sådan kontroll. Medicinalstyrelsen
bar föreslagit, att för undersökning i och för efterkontroll skall utgå
det belopp, medicinalstyrelsen finner erforderligt. Vissa maximibelopp
beträffande olika slag av undersökningar hava emellertid föreslagits. Jag är
emellertid icke beredd att nu förorda förslaget i denna del. Erfarenhet rörande
de av mig i det föregående föreslagna avgiftsbestämmelsernas inverkan lär
böra avvaktas, innan åtgärder övervägas i angivna syfte, så mycket mera
som under de närmaste åren efterkontroll icke torde förekomma i någon
större omfattning. Då därtill kommer, att frågan örn det farmacevtiska laboratoriets
organisation är föremål för övervägande av särskilda sakkunniga,
har jag funnit mig för närvarande böra avstå från att föreslå skyldighet alt
gälda särskild ersättning för verkställd efterkontroll.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta
riksdagens yttrande över upprättat förslag lill kungörelse örn ("Hillring i vissn
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
delar av kungörelsen den 15 juni 193A (nr 306) angående handel med farmacevtiska
specialiteter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
371032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1937:150 Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till biologiska undersökningar av farmacevtiska specialiteter. a1 i texten
- Rskr. 1937:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934 s. 1 i texten
- 1LU 1937:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934 s. 1 i texten