Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:14, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen

den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering; given

Stockholms slott den 30 december 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 §

1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 moni. lagen

(nr 434) om folkpensionering.

den 28 juni 1935

Härigenom förordnas, att 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

örn folkpensionering skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §■

Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket han fyller

aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för

vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller

av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning

eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning.

Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått avgift

sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det avgiftsbelopp

förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan

omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt medborgarskap

befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör sex kronor eller, örn han enligt förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600

kronor, en procent av det taxerade beloppet. Örn avgiftspliktig är gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas

och skall vardera makens pensionsavgift utgöra hälften av det sammanlagda

beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor.

Pensionsavgift, som---hela krontal.

6§-

1 monin På grund---av avgifterna.

Om den---påförda avgiftsbeloppet.

Därest i fall, som avses i 5 §, avgift för äkta makar erlagts med olika

belopp, skall vardera maken tillgodoräknas hälften av det belopp, som sammanlagt

inbetalts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 december

1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller,

Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, av pensionsstyrelsen

framlagt förslag örn vissa ändringar i lagen den 28 juni 1935 örn

folkpensionering samt anför:

I samband med utfärdandet den 28 juni 1935 av den vid 1935 års riksdag

beslutade nya lagen om folkpensionering anbefallde Kungl. Maj:t genom

ämbetsskrivelse samma dag pensionsstyrelsen att före den 1 mars 1936 avgiva

förslag beträffande de nya eller ändrade författningsföreskrifter, som

borde meddelas i anledning av nämnda lag, ävensom att överväga de särskilda

åtgärder, som kunde bliva erforderliga i anledning av den fastställda

ordningen för pensionsavgifternas erläggande. Under hänvisning härtill har

pensionsstyrelsen, som kommit till den uppfattningen, att vissa ändringar

borde vidtagas i en del av de för debiteringen av hustrus pensionsavgift

grundläggande bestämmelserna i lagen, med skrivelse den 14 februari 1936

inkommit med förslag till ändrad lydelse av 4, 5, 6 och 17 §§ lagen om

folkpensionering.

Gällande bestämmelser. De bestämmelser i folkpensioneringslagen, som i

förevarande sammanhang äro av intresse, äro följande.

Enligt 1 § skall, med vissa i 4 § första stycket angivna undantag, envar

svensk medborgare erlägga pensionsavgifter. Pensionsavgift erlägges enligt sistnämnda

lagrum ej av någon för år före det, under vilket han fyller aderton

år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för vilket

han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person,

som åtnjuter folkpension eller invalidunderstöd eller är omhändertagen

av allmänna fattigvården för varaktig försörjning. Från avgiftsplikt undantages

likaledes den, som ej tidigare fått avgift sig påförd och som befinnes varaktigt

arbetsoförmögen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör enligt 4 § andra stycket sex kronor eller, om han enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har taxerat belopp överstigande

600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Högsta pensionsavgift

är 20 kronor, dock att om avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make,

makarnas pensionsavgifter utan hinder därav må uppgå till sammanlagt 40

kronor. Pensionsavgift, som jämlikt dessa grunder ej skulle vara bestämd

till helt antal kronor, skall enligt sista stycket i 4 § avrundas till närmast

lägre hela krontal.

I 5 § föreskrives, att avgiftspliktig äkta make är ansvarig jämväl för andra

maken påförd pensionsavgift för tid under äktenskapet, då makarna äro

mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

På grund av erlagda pensionsavgifter utgår enligt i 6 § 1 mom. första och

andra styckena givna regler s. k. grundpension. Enligt tredje stycket i samma

moment skola därvid i fråga om äkta makar avgifter, för vilka båda

svara enligt 5 §, delas lika dem emellan såväl i vad avser påfört som beträffande

erlagt belopp.

I 15 § föreskrives, att påföring av pensionsavgifter skall enligt de i 1 och

4 §§ angivna grunderna verkställas av den, som har att debitera kronoutskylder.

Enligt 17 § skola pensionsavgifterna uppbäras och redovisas i sammanhang

med kronouppbörden, varjämte i samma paragraf stadgas, att pensionsavgift,

vars erläggande meddelas till pensionsstyrelsen efter det folkpension

fastställts, må återbetalas i den mån den eljest skulle gottskrivas den

avgiftspliktige.

Pensionsstyrelsens förslag. Enligt 1913 års ännu gällande lag om allmän

pensionsförsäkring har mantalsskrivningsförrättaren årligen för varje kommun

uppgjort en särskild förteckning över samtliga i mantalslängden upptagna

personer i avgiftspliktig ålder samt tillställt taxeringsnämndens ordförande

denna förteckning. Taxeringsnämnden har därefter för varje i förteckningen

upptagen person beslutat, huruvida för året avgiftsplikt skulle åligga

honom och vilka avgifter av honom borde erläggas, samt örn dessa beslut

gjort anteckningar i förteckningen. I denna ha sedermera vederbörande uppbördsmyndigheter

haft att lämna redovisning rörande uppbörden och indrivningen

av de påförda pensionsavgifterna, varefter förteckningen insänts till

pensionsstyrelsen för att där ligga till grund för styrelsens anteckningar i

kortregistret över de försäkrade rörande avgiftsbetalningen. Då avgifterna

hittills varit rent individuella såväl med hänsyn till påföringen som i fråga

örn erläggandet, har pensionsstyrelsen efter granskning av den i förteckningen

lämnade redovisningen kunnat direkt å vederbörandes kontokort överföra

förteckningens uppgifter rörande påförda och erlagda avgifter.

Enligt den nya lagstiftningen skall däremot avgiftspåföringen ankomma på

debiteringsförrättaren. Det bör sålunda åligga denne att i uppbördsboken

och å kronodebetsedlarna ävensom i avgiftsförteckningen, vilken alltjämt tor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

5

de bliva nödvändig i och för redovisningen till pensionsstyrelsen, anteckna

de pensionsavgifter, som enligt bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola erläggas

av de avgiftspliktiga. I fråga om ensamstående, avgiftspliktig person är därvid

endast att iakttaga, att avgiften skall utgöra en procent av det enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, dock

lägst 6 och högst 20 kronor. För gifta personer åter måste bestämmandet av

avgiftsbeloppen föregås av ett konstaterande, huruvida båda makarna äro

avgiftspliktiga och mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll. Är så

förhållandet, gäller i fråga om avgifternas maximibelopp, att de tillsammans

ej må överstiga 40 kronor. Ilar exempelvis mannen ett taxerat belopp av 3,400

kronor eller högre och är hustrun ej självständigt taxerad, skall mannen debiteras

34 och hustrun 6 kronor. Är hustrun taxerad till 1,500 kronor, skall

hon debiteras 15 och mannen 25 kronor. Då endast ene maken är taxerad,

gäller för denne en-procentsregeln upp till ett belopp av 3,400 kronor och

för den andre maken, att avgift skall påföras med 6 kronor. Äro båda makarna

taxerade till belopp överstigande 600 kronor skall den nämnda procentregeln

tillämpas å vardera maken för sig, så länge deras sammanlagda taxerade

belopp icke överstiger 4,000 kronor.

Vid förarbetena till lagen örn folkpensionering har man tänkt sig, att varje

sålunda påförd pensionsavgift skulle uppbäras och redovisas särskilt för sig.

Den uppdelning av såväl påförda som erlagda pensionsavgifter, som enligt

6 § 1 mom. sista stycket skall ske mellan avgiftspliktiga äkta makar, mantalsskrivna

såsom tillhörande samma hushåll, skulle då ankomma på pensionsstyrelsen

i samband med granskningen av redovisningen i avgiftsförteckningarna

och avgifternas antecknande å vederbörandes kontokort. Även

inom pensionsstyrelsen måste sålunda förekomma ett konstaterande av i

vilka fall två avgiftspliktiga makar mantalsskrivits såsom tillhörande samma

hushåll. Då antalet dylika fall uppgår till cirka 800,000, skulle en omräkning

av de i förteckningarna redovisade avgiftsbeloppen behöva ske beträffande

ett mycket stort antal personer, säkerligen icke understigande en

miljon.

Pensionsstyrelsen framhåller nu i sin ovan nämnda skrivelse den 14 februari

1936 bland annat det dubbelarbete, som med den ovan skisserade anordningen

beträffande avgiftspåföringcn skulle uppkomma därigenom, att

såväl debiteringsförrättarna som pensionsstyrelsen måste särskilt uppmärksamma

de fall, då avgiftspliktiga äkta makar mantalsskrivits såsom tillhörande

samma hushåll. Pensionsstyrelsen anser det ställt utom tvivel, att

rikets debiteringsförrättare och deras biträden med för dem tillgängliga uppgifter

i allmänhet skulle kunna verkställa den föreskrivna uppdelningen äkta

makar emellan av påförda avgiftsbelopp med .större säkerhet och betydligt

mindre arbete än det 100-tal kvinnliga biträden i pensionsstyrelsen, vilka

äro sysselsatta med kortregisterarbetet. Styrelsen föreslår därför sådan ändring

av 4 § andra stycket i folkpensioneringslagen, att uppdelning av påfört

avgiftsbelopp i sådana fall, varom här är fråga, kommer att verkställas redan

vid själva avgiftspåföringcn genom debiteringsförrättaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Jämväl i annat avseende, även detta sammanhängande med avgifternas

uppdelning mellan äkta makar, har pensionsstyrelsen funnit en ändring av

4 § andra stycket önskvärd. Styrelsen erinrar sålunda, att det med lagrummets

nuvarande lydelse kommer att i bortåt 800,000 fall årligen inträffa,

att de avgifter, som skola antecknas i pensionsstyrelsens kortregister, icke

bliva bestämda till hela krontal. I samtliga de fall, då det sammanlagda avgiftsbeloppet

för äkta makar, mellan vilka uppdelning av avgifterna skall

ske, uppgår till ett udda antal kronor, kommer nämligen vardera makens

pensionsavgift att innesluta öretal. Är exempelvis ena makens pensionsavgift

15 kronor och den andras 6 kronor, skall i kortregistret hos pensionsstyrelsen

för var och en av dem antecknas 10.50 kronor. Detta förhållande

skulle enligt pensionsstyrelsen kunna undvikas genom en jämkning för fall

av här berörd art av den i 4 § tredje stycket meddelade regeln, att pensionsavgift,

som enligt i andra stycket angivna grunder ej skulle vara bestämd

till helt antal kronor, med uteslutande av öretalet skall utgå efter närmast

lägre hela krontal. Därest 4 § andra stycket i enlighet med pensionsstyrelsens

förslag ändrades därhän, att uppdelningen mellan äkta makar av påfört

avgiftsbelopp komme att verkställas redan vid avgiftspåföringen, bleve emellertid

avrundningsregeln i tredje stycket direkt tillämplig å vardera makens

avgift och kunde då bibehållas oförändrad.

På ovan angivna grunder föreslår pensionsstyrelsen, att åt 4 § andra stycket

i lagen om folkpensionering måtte givas följande ändrade lydelse:

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen erläggas,

utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en

procent av det taxerade beloppet. Örn avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin

make, skola dock de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas

och skall vardera makens pensionsavgift därvid utgöra hälften av det

sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor.

Pensionsstyrelsen framhåller vidare, att örn den av styrelsen sålunda föreslagna

ändringen vidtoges, så bleve den nuvarande delningsregeln i 6 § 1

mom. tredje stycket umbärlig i vad den avser påfört belopp. Beträffande

erlagt belopp syntes bestämmelsen äga sin rätta plats i 17 §, därest bestämmelsen

i denna del skulle bibehållas. Pensionsstyrelsen anser emellertid för

sin del, att bestämmelsen om delning mellan äkta makar av erlagt avgiftsbelopp

bör utgå ur lagen, varvid styrelsen i huvudsak stöder sig på det förhållandet,

att bestämmelsen, örn den bibehålies, kommer att medföra ökat arbete

för styrelsen. Styrelsen måste nämligen då vid granskningen av avgiftsförteckningarna

i ett icke ringa antal fall hava sin uppmärksamhet riktad

på, huruvida delning av erlagt belopp skall ske, och i förekommande

fall verkställa dylik delning. Om däremot, såsom pensionsstyrelsen tänkt

sig, delningen av pensionsavgifterna i fråga om påförda belopp verkställdes

i samband nied avgiftspåföringen och någon delning av erlagda belopp ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

7

behövde ifrågakomma, skulle styrelsen liksom hittills efter vederbörlig

granskning kunna med ledning av den i avgiftsförteckningarna lämnade redovisningen

direkt verkställa erforderliga anteckningar i sitt kortregister.

Pensionsstyrelsens förslag med avseende å 6 § innebär alltså, att tredje

stycket i 1 mom. skall utgå ur lagen.

Enligt pensionsstyrelsens mening skulle sistnämnda ändring medföra, att

någon motivering ej längre skulle föreligga för att begränsa äkta makes ansvar

för andra maken påförd pensionsavgift till att gälla enbart avgiftspliktig

make. Styrelsen föreslår därför, att ordet »avgiftspliktig» utgår ur 5 §.

Såsom en omedelbar konsekvens av förslaget att upphäva stadgandet om

delning mellan äkta makar av erlagda avgiftsbelopp föreslår styrelsen vidare,

att ur 17 § tredje stycket orden »i den mån den eljest skulle gottskrivas den

avgiftspliktige» skola utgå.

I sitt lagförslag Ilar pensionsstyrelsen slutligen även upptagit viss ändring

i 4 § första stycket. Det har nämligen synts styrelsen angeläget, att blindhetsersättning

likaväl som folkpension och invalidunderstöd skall utgöra orsak

till avgiftsbefrielse, varför styrelsen föreslagit, att i nämnda lagrum skall

införas ordet »blindhetsersättnings.

Yttranden, över de av pensionsstyrelsen sålunda framlagda förslagen

hava yttranden inhämtats av socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemån,

Sveriges häradsskrivareförening och föreningen Sveriges

landsfiskaler. Överståthållarämbetet har till sitt utlåtande fogat yttranden av

mantalsintcndenten och uppbördsintendenten i Stockholm och länsstyrelserna

hava i stor utsträckning hört dem underlydande magistrater, kronouppbördskassörer,

häradsskrivare och landsfiskaler.

Samtliga sålunda hörda myndigheter och sammanslutningar, med undantag

för länsstyrelsen i Uppsala län, hava i huvudsak icke haft något att

erinra mot förslagen. Nämnda länsstyrelse ställer sig däremot avvisande

och anför därvid bland annat följande.

Länsstyrelsen kunde icke underlåta att framföra betänkligheter mot den

föreslagna metoden för avgifternas uppdelning i de fall, då hustru vore särskilt

taxerad och sålunda skulle erhålla egen debetsedel. I de allra flesta

av dessa fall torde hustruns inkomst vara svagare än mannens och således

hennes pensionsavgift, räknad i procent av inkomsten, lägre än dennes. Att

i dessa fall överföra till hustrun en del av mannens pensionsavgift, så att avgiften

för henne uppginge till sammanlagt 20 kronor, syntes kunna föranleda

att restantierna för hustruns pensionsavgifter ökades. Oaktat föreskriften

örn mannens ansvarighet kunde det därför befaras, att förslaget skulle kunna

leda till en försämring av hustruns avgiftspension och ett resultat motsatt

det som 1935 åsyftades.

Enligt pensionsstyrelsens uppgifter vore antalet särskilt taxerade gifta kvinnor

obetydligt, en uppgift, som väl stämde med pensionsförsäkringskommitténs

äldre utredningar angående inkomstfördelningen. Men det syntes vara

uppenbart, att en materiell försämring för den grupp, det sålunda gällde,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

■Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

genom de nu föreslagna föreskrifterna hade större betydelse än eventuella

bokföringssvårigheter för pensionsstyrelsen. Vore antalet litet, finge dessa

ej heller överskattas.

Sista punkten i andra stycket av 4 § enligt styrelsens förslag skulle dessutom

komma att utgöra ett egendomligt avsteg från folkpensioneringslagens

grundregel beträffande avgiftsplikten, nämligen 1 procent med minimum 6

kronor och maximum 20 kronor, respektive 40 kronor. Folkpensioneringslagen

hade skilt från denna avgiftsplikt reglerna angående själva påföringen

och ansvarigheten. I det nu framlagda förslaget syntes dessa vara sammanblandade.

I 5 § hade pensionsstyrelsen upptagit ett förslag till ansvarighet för icke

avgiftspliktig make, som av vissa reservanter i pensionsförsäkringskommittén

och sedermera pensionsstyrelsen framlagts på sätt framginge av 1935 års proposition

nr 217 sid. 197. Enligt länsstyrelsens mening vore alltjämt de skäl

övervägande, som talade för att ansvarigheten inskränktes till avgiftspliktig

make.

Om förslaget till ändring av 4 § icke godkändes, borde ej heller de beträffande

6 och 17 §§ framlagda ändringsförslagen genomföras.

Mot förslaget att utsträcka äkta makes ansvar för andra maken påförd

pensionsavgift framföras erinringar även av länsstyrelsen i Jämtlands län.

som anser, att pensionsstyrelsen ej anfört något skäl för förslaget i denna del.

Därest bestämmelsen om delning av äkta makars avgifter i vad anginge erlagt

belopp ej bibehölles, syntes ansvarigheten i stället böra inskränkas att gälla

gift man i fråga om hustruns pensionsavgift, då avgiften upptagits å mannens

debetsedel.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår sådan jämkning av regeln i 4 § tredje

stycket om pensionsavgifternas avrundning, att dylik i vissa fall skulle komma

att ske även uppåt till närmast högre hela krontal.

Departementschefen, Genom den av pensionsstyrelsen beträffande 4 §

andra stycket lagen om folkpensionering föreslagna ändringen, innebärande

att den i lagen föreskrivna uppdelningen mellan äkta makar av påförda pensionsavgifter

skulle verkställas redan vid själva avgiftspåföringen i stället för

först senare inom pensionsstyrelsen, skulle uppenbarligen visst dubbelarbete

undvikas. Enär pensionsavgiftens maximibelopp är olika för avgiftspliktiga

äkta makar, som äro mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll, och

för andra avgiftspliktiga, måste nämligen debiteringsförrättaren, vilken skall

verkställa avgiftspåföringen, i förekommande fall konstatera, huruvida den

ena eller andra maximeringsregeln skall tillämpas. Ensartat aktgivande —- och

i än större utsträckning — på, huruvida avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin

make, måste sedermera förekomma hos pensionsstyrelsen i och för avgifternas

uppdelning mellan makarna. Även örn besväret härmed i varje särskilt

fall är ringa, torde det dock med hänsyn till det stora antalet avgiftspliktiga

bliva fråga örn ett icke oväsentligt dubbelarbete, som givetvis såvitt

möjligt bör undvikas. Då härtill kommer, att den av pensionsstyrelsen föreslagna

omläggningen av sättet för avgiftspåföringen är av huvudsakligen arbetsteknisk

natur och icke är ägnad att innebära någon principiell rubbning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14.

9

den nya folkpensioneringslagstiftningen, har jag funnit mig böra biträda pensionsstyrelsens

förslag i nu förevarande avseende.

Vad däremot angår förslaget alt borttaga bestämmelsen om delning mellan

äkta makar av erlagda avgiftsbelopp, så skulle detta uppenbarligen i princip

betyda ett frångående i ett väsentligt avseende av den solidaritet mellan

samboende, avgiftspliktiga äkta makar i fråga örn avgiftsbetalningen, som

uppbär den nya lagstiftningen. Att stadgandet i fråga kommer att öka pensionsstyrelsens

arbete med avgiftsregistreringen torde visserligen vara ostridigt.

Denna omständighet, vilken för visso icke lämnats obeaktad vid lagförslagets

utarbetande, kan dock enligt min mening icke utgöra något skäl

att uppgiva en ståndpunkt, som av sakliga grunder fastslagits. Jag håller

för övrigt för sannolikt, att den ökning av pensionsstyrelsens arbete, som kan

komma att föranledas av den ifrågavarande bestämmelsen, icke blir av alltför

stor omfattning. Därest, såsom jag nyss förordat, avgiftspliktiga äkta

makar redan av debiteringsförrättaren påföras lika stora avgifter, torde för

det ändamål, varom här är fråga, särskild uppmärksamhet eller åtgärd från

styrelsens sida komma att vara påkallad allenast i ett jämförelsevis begränsat

antal fall.

I det lagförslag jag går att framlägga har jag sålunda icke upptagit någon

ändring i sak av folkpensioneringslagens bestämmelser örn delning mellan

äkta makar av erlagda pensionsavgifter. På grund härav har jag ock lämnat

obeaktade de av pensionsstyrelsen föreslagna ändringarna i 5 och 17 §§,

vilka av styrelsen ansetts utgöra en omedelbar konsekvens av den i fråga om

delningsregeln för erlagda avgifter föreslagna ändringen.

I likhet med pensionsstyrelsen finner jag välbetänkt att, samtidigt med en

ändring av 4 § andra stycket, i första stycket av samma paragraf införa ett

uttryckligt stadgande, att åtnjutandet av blindhetsersättning skall för vederbörande

medföra befrielse från avgiftsplikt till folkpensioneringen på sätt

redan bestämts i fråga om folkpension och invalidunderstöd.

I den av pensionsstyrelsen föreslagna lydelsen av 4 § andra stycket har jag

vidtagit viss formell jämkning.

Med avseende å 6 § 1 mom. sista stycket, som nu innehåller bestämmelse

örn delning mellan äkta makar av såväl påförda som erlagda pensionsavgifter,

föreslår jag sådan ändrad lydelse, som betingas av att delning i fråga örn

påfört belopp enligt förslaget skall verkställas redan på grund av föreskrift

i 4 § andra stycket. Att, såsom pensionsstyrelsen antytt, låta delningsregeln

beträffande erlagt belopp inflyta i 17 § anser jag icke riktigt. Sistnämnda

paragraf innehåller huvudsakligen föreskrift örn sättet för pensionsavgifternas

uppbörd och redovisning, under det att den ifrågavarande delningsregeln

är av grundläggande betydelse för bestämmandet av storleken av pension

enligt 6 § 1 mom.

I fråga örn de av mig föreslagna lagändringarnas ikraftträdande ser jag

mig föranlåten framhålla, att de ändrade reglerna för avgiftspåföringen äro av

beskaffenhet att böra beaktas redan då för år 1937 uppbördsboken upplägges

och tillskrives samt kronodebetsedlarna tryckas. Enär ändringarna sålunda

Dilianq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 14. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

måste vara av Kungl. Majit utfärdade före ingången av februari månad

1937, är det angeläget, att förslaget göres till föremål för skyndsam behandling.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag

till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

(nr 434) örn folkpensionering, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14.

11

Utdrag av protokollet, hältet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 december

1936.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 11 december 1936, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 4 § oell 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434)

örn folkpensionering.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

förste revisorn Teodor Askelöf.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december

1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets

den 21 december 1936 avgivna utlåtande över det den lii samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 §

och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 43&) örn folkpensionering och

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

385763

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.