Sök i Ratio Lex

Angående restitution i visst fall av erlagd gåvoskatt

1937-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:154, Angående restitution i visst fall av erlagd gåvoskatt

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

9

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående restitution i

visst fall av erlagd gåvoskatt; given Stockholms slott

den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,1 Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande

ärende angående restitution av gåvoskatt och anför därvid:

Enligt 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för

gåva skall för andel av kvarlåtenskap, som på grund av testamente tillkommer

from stiftelse, arvsskatt utgå efter klass II av den i nämnda paragraf intagna

tariffen. Har däremot egendom tillfallit from stiftelse genom gåva, är

sådan gåva jämlikt 32 § i förordningen fri från gåvoskatt. Enligt 49 § 2

mom. första stycket samma förordning skall, där någon vill föra talan örn

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 153—154. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

återfående av skatt av annan anledning än i paragrafens första moment sägs

- varom nu ej är fråga — ansökan därom inom sex månader från det

skatten blivit erlagd ingivas till vederbörande hovrätt. Styrker part, att ansökan

örn återfående av sådan skatt icke kunnat ingivas inom föreskriven tid,

ankommer det enligt andra stycket av 2 mom. efter därom gjord ansökning

på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter förordna örn

restitution av vad i skatt för mycket erlagts. Den, som enligt 2 mom. första

stycket förklaras berättigad återfå erlagd skatt, skall tillika erhålla ränta

därå efter i 49 § 3 mom. närmare angivna grunder, medan det, då ansökan

om återfående av skatt bifalles efter 2 mom. andra stycket, skall ankomma

på Konungen att förordna, i vad mån sökanden må erhålla ränta å det belopp,

som av honom återbekommes.

Stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons minne i Järvsö

socken har enligt ett den 7 oktober 1934 senast antaget och fastställt reglemente

till ändamål att, med avkastningen av erhållna tillgångar som grundfond,

bereda uppfostran och vård åt fattiga och värnlösa, välartade barn, tillhörande

Järvsö socken. En under stiftelsens förvaltning stående fond, benämnd

»Kerstin och Axel Ählbergs donationsfond», har till ändamål att bereda

hjälp och understöd till äldre, välaktade och för ordentlighet kända församlingsbor

i fattiga omständigheter.

Genom ett den 6 november 1934 dagtecknat gåvobrev har J. P. Hermanson

såsom ombud för sin sedan mera än femtio år tillbaka i Amerikas förenta

stater bosatta syster Emfrid Bachmann till Järvsö kommun såsom gåva överlämnat

ett belopp av 100,000 kronor. Enligt bestämmelserna i gåvobrevet

skulle gåvan utgöra en fond, benämnd »Emfrid Bachmanns gåvofond», samt

tillföras stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons minne.

Vidare skulle gåvan förvaltas i huvudsaklig överensstämmelse med gällande

reglemente för nämnda stiftelse samt dess ändamål sammanfalla med vad

som avses med »Kerstin och Axel Ählbergs donationsfond» och avkastningen

alltså årligen utdelas till äldre välaktade och för ordentlighet kända personer

i fattiga omständigheter, tillhörande Järvsö kommun. Tillika föreskrevs i

gåvobrevet, att av räntan årligen 800 kronor skulle läggas till det genom stämpelavgift

och övriga kostnader reducerade kapitalet, till dess detta uppnått

100,000 kronor.

Sedan styrelsen för stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons

minne till länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivit deklaration rörande gåvan,

har länsstyrelsen belagt gåvan med gåvoskatt enligt klass II i nämnda

skattetariff med 16,260 kronor, vilket belopp därefter den 13 mars 1935 av

stiftelsen inbetalats till länsstyrelsen.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har styrelsen anhållit, att Kungl. Majit

jämlikt 49 § 2 mom. arvsskatteförordningen måtte förordna, att det erlagda

skattebeloppet jämte ränta skulle återbetalas till stiftelsen. Styrelsen har därvid

anfört, bland annat följande:

Då^ from stiftelse vöre fri från gåvoskatt, hade länsstyrelsen bort förklara

att någon skattskyldighet för nu ifrågavarande gåva icke förelegat. Den om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

11

ständigheten att en gårdägare, under antagande att skatteplikt förelåge, anmälde

mottagen gåva, borde icke rimligen föranleda utkrävande av obehöriga

skattebelopp. Bestämmelserna i arvsskatteförordningen om viss tid, inom vilken

arvs- och gåvoskatt skulle hos hovrätt återsökas, syntes syfta på det fall,

då frågan örn skattskyldigheten eller skattebeloppets storlek av en eller annan

anledning vore tvistig. Då så icke vore förhållandet i förevarande fall

utan ett uppenbart misstag vore begånget, syntes förutsättning för tillämpning

av bestämmelserna i 49 § 2 mom. andra stycket nämnda förordning

föreligga.

Över ansökningen hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelsen den

30 september 1936 och av statskontoret den 18 november 1936. Stiftelsens

styrelse har därefter inkommit med ytterligare en skrift, däri styrelsen under

framhållande att styrelsen först den 25 maj 1936 av svenska landskommunernas

förbund fått kännedom om att gåvoskatten blivit obehörigen påförd,

hemställt, att Kungl. Maj:t, därest förutsättningarna för restitution jämlikt 49 §

2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen icke ansåges föreligga, måtte

i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att medgiva den sökta restitutionen.

Slutligen har Svea hovrätt den 22 januari 1937 avgivit utlåtande i ärendet.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat, att enligt länsstyrelsens förmenande

stiftelsen icke bort åläggas utgiva ifrågavarande gåvoskatt samt att

länsstyrelsen, även örn det av stiftelsen åberopade stadgandet i 49 § 2 mom.

andra stycket arvsskatteförordningen icke kunde anses tillämpligt, eftersom

stiftelsen icke styrkt att ansökan örn återfående av skatten icke kunnat ingivas

inom föreskriven tid, icke hade något att erinra mot att Kungl. Majit

av billighetsskäl förordnade om restitution av det erlagda skattebeloppet.

Statskontoret har i sitt utlåtande yttrat, att, enär det icke styrkts, att ansökningen

icke kunnat ingivas till vederbörande hovrätt inom tid, som stadgades

i 49 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen, framställningen

icke syntes kunna vinna avseende.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande anfört bland annat följande:

Hovrätten delade den av länsstyrelsen uttalade meningen, att stiftelsen

icke bort åläggas att utgiva den gåvoskatt varom vore fråga. Genom utslag

den 5 november 1936 hade hovrätten i ett likartat fall, på en i laga tid ingiven

ansökan om restitution, förklarat stiftelsen berättigad att av statsverket

återbekomma erlagd gåvoskatt jämte ränta. Då emellertid stiftelsen

i nu förevarande fall försuttit den i 49 § 2 mom. förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva stadgade tid och icke styrkt att ansökning örn restitution

ej kunnat inom samma tid ingivas, syntes framställningen, i vad den

avsåge restitution enligt nämnda lagrum, icke kunna vinna avseende.

Efter att hava erinrat örn att statsmakterna i åtminstone ett liknande fall

bifallit framställning örn återfående av skatt (prop. 1927 nr 64, riksd. skr.

nr 52), har hovrätten vidare yttrat:

I det fall varom nu vöre fråga fullföljde den på grund av en felaktig lagtolkning

med gåvoskatt belagda donationen, som givits av en för iner än

femtio år sedan till Amerikas förenta stater utflyttad kvinna, ett synnerligen

behjärtansvärt allmännyttigt ändamål, nämligen beredande av under
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mai:ts proposition nr 154.

Departements
chefen.

stöd åt äldre, välaktade och för ordentlighet kända personer i fattiga omständigheter,

tillhörande givarinnans födelsesocken Järvsö. Att styrelsen

för stiftelsen av misstag trott donationen vara stämpelpliktig och först efter

utgången av den i åberopade lagrum stadgade tid uppmärksammat sitt misstag

syntes ursäktligt. Det kunde med fog påstås, att gällande lagbestämmelser

ej vore i önskvärd grad ägnade att förebygga förluster på grund av

felaktig tillämpning av hithörande beskattningsregler. Den med dessa regler

mindre förfarne handlade helt naturligt oftast i förlitan på vederbörande

uppbördsmyndighet. Alt fel från dennas sida understundom förelöpte kunde

emellertid enligt erfarenhetens vittnesbörd icke undvikas. Till den del

sådana fel drabbade statsverket, vunnes regelmässigt rättelse på initiativ av

advokatfiskalen i vederbörande hovrätt. Väl torde advokatfiskalerna numera

anse det såsom en ämbetsplikt att uppmärksamma även sådana fel,

som gått ut över den enskilde. Men med hänsyn till det sätt, varpå kontrollen

vore anordnad, vore den tid, som stadgats för ansökan om restitution, i

regel tilländalupen, då sådant fel uppdagades. Enligt vad hovrätten inhämtat

vore vederbörande tjänsteman beredd att, örn stiftelsen vunne restitution,

återbära den stämpelprovision, som motsvarade det av stiftelsen erlagda

skattebeloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har hovrätten hemställt, alt

Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att på grund av föreliggande

förhållanden medgiva, att det stiftelsen felaktigt debiterade stämpelbeloppet

måtte med avdrag av därå belöpande stämpelprovision till stiftelsen

återbäras.

• Då enligt 32 § förordningen om arvsskatt och skatt för gåva fromma stiftelser

äro frikallade från gåvoskatt hade, såsom länsstyrelsen och Svea hovrätt

framhållit, stiftelsen Erik och Jonas Jonssons samt J. P. Hermansons

minne icke bort såsom skett förpliktas erlägga gåvoskatt för ifrågavarande,

stiftelsen tillfallna gåva. Rättelse i den felaktiga stämpelbeläggningen hade

kunnat vinnas hos Svea hovrätt, i fall ansökning därom ingivits inom sex månader

från skattens erläggande. I förevarande fall har stiftelsen försuttit den

för restitutions sökande stadgade tid. Då stiftelsen icke styrkt, att ansökning

om restitution icke kunnat inom stadgad tid till Svea hovrätt ingivas,

äger Kungl. Majit icke bifalla den av stiftelsen gjorda ansökningen om gåvoskattens

återbetalande.

I likhet med länsstyrelsen och Svea hovrätt anser jag emellertid billighetsskäl

tala för att skattebeloppet i fråga varder restituerat. Vid restitution

av gåvoskatten bör dock avdragas vad som motsvarar den av stämpelförsäljaren

tillgodonjutna provisionen. Jag förutsätter därvid, att stämpelförsäljaren,

såsom han medgivit, kommer att till stiftelsen återbetala vad han

i anledning av den felaktiga stämpelbeläggningen för mycket uppburit i provision.

Stiftelsens yrkande om erhållande av ränta å det erlagda skattebeloppet

synes mig med hänsyn till omständigheterna i ärendet icke böra bifallas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

att förenämnda felaktigt debiterade gåvoskattebelopp,

16,260 kronor, må, med avdrag av därå belöpande stämpelprovision,

restitueras till stiftelsen Erik och Jonas Jonssons

samt J. P. Hermansons minne.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1037.

1 sami. Nr 153—154.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1937:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående restitution i visst fall av erlagd gåvoskatt. s. 7 i texten