Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i 1927 års malmavtal mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan

1937-02-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:155, Angående viss ändring i 1927 års malmavtal mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155-

1

Nr 155.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss ändring i

1927 års malmavtal mellan svenska staten, å ena,

samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan;

given Stockholms slott den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott dea 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

I § 14 av 1927 års avtal mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

Hillring lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155-

å andra sidan, meddelas bestämmelser angående det frakttillägg, som

förstnämnda bolag under vissa förutsättningar har att erlägga till statens

järnvägar utöver de i § 13 av samma avtal fastställda fraktsatserna för

malm, som av bolaget transporteras på järnvägen Svartön—Riksgränsen

(malmbanan). Frakttillägget träder i tillämpning, därest inkomsten av malmbanan

understiger kostnaden för dess drift och underhåll, och utmätes så,

att detsamma, över en femårsperiod räknat, till fullo täcker det eventuella

underskottet. I kostnaden för malmbanans drift och underhåll inräknas

avsättning till förnyelsefond och ränta å hela anläggningskostnaden för

malmbanan. Avsättning till förnyelsefonden skall ske enligt för statens

järnvägar för vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras

.särskilt för malmbanan, och de till densamma avsatta medlen må användas

endast till underhåll och ersättning vid samma bana. Räntan å anläggningskostnaden

skall under tiden 1927—1937 beräknas efter lägst feni procent

med viss förhöjning vid malmtransporter utöver fem miljoner ton under

ett år. Från och med den 1 januari 1938 beräknas räntan med lägst sex

procent och enahanda förhöjning.

I skrivelse till Kungl. Majit den (i juli 1936 har Liiossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag —- efter erinran om förenämnda bestämmelser i malmavtalet —

anfört följande.

Enligt statens järnvägars räkenskaper för år 1935 uppginge ifrågavarande

förnyelsefond den 31 december sagda år till 8,348,381 kronor 86 öre. Denna

fond läge för närvarande räntelös, under det att i förhållande till bolaget

ränta beräknades enligt nyss återgivna bestämmelser på malmbanans hela

anläggningskostnad. Detta syntes bolaget icke vara riktigt. Enligt dess förmenande

krävde skäligheten, att fonden — som helt och hållet hade tillkommit

genom avsättning ur de trafikinkomster på malmbanan, vilka bolaget i

1927 års avtal nödgats garantera och till vilkas utfyllande bolaget under tiden

efter 1927 haft att gälda frakttillägg med sammanlagt icke mindre än

cirka 32 miljoner kronor förutom räntor — finge avdragas från anläggningskostnaden

vid beräknandet av den ränta, för vilken bolaget hade att ansvara.

Bolaget hemställde därför, att Kungl. Majit måtte förordna om att så finge

ske från och med ingången av år 1936. Skulle denna hemställan icke kunna

vinna Kungl. Majits bifall, påyrkade bolaget subsidiärt, att fonden måtte göras

hos statsverket räntebärande efter den procentsats, som för varje särskilt

år genomsnittligt gällde för den långfristiga statsskulden.

Över bolagets framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen

den 14 augusti 1936 och av riksräkenskapsverket den 14 september

1936.

Järnvägsstyrelsen har inledningsvis framhållit, att beräkningen av det i

g 14 i 1927 års malmavtal omförmälda frakttillägget städse skett i strikt anslutning

till gällande avtalsbestämmelser samt att dessa enligt styrelsens mening

uteslöte en beräkning på det sätt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

(LKAB) föreslagit. Skulle detta beräkningssätt för framtiden tillämpas, syn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

3

tes alltså erfordras en avtalsändring i vederbörlig ordning, d. v. s. i vad på

staten berodde, genom beslut av Kungl. Maj:t oell riksdagen.

Härefter har järnvägsstyrelsen anfört följande:

Bolaget har framhållit, att malmbanans förnyelsefond, enligt senaste bokslut

uppgående till 8.3 miljoner kronor, för närvarande vore från bolagets

synpunkt räntelös, medan bolaget hade att erlägga ränta å malmbanans hela

anläggningskostnad. Det hemställes, att fondbehållningen måtte, räknat fr.

o. m. år 1936, avdragas från anläggningskostnaden vid beräknandet av den

ränta, för vilken bolaget har att ansvara.

Motivgrunden för LKAB:s yrkande är givetvis, att statens järnvägar

genom räntefri disposition av behållningen i malmbanans förnyelsefond beredes

en, efter bolagets mening, orättmätig fördel. Häremot är att erinra, att

denna fördel måste betraktas såsom förutsedd vid träffandet av 1927 års

malmavtal. Åtminstone från järnvägsstyrelsens sida räknades med, att införandet

i och med detta avtal av bestämmelsen örn avsättning till förnyelsefond

skulle successivt tillföra järnvägsstyrelsen de för malmbanans rörelse

nödiga förlagsmedlen. Däremot torde ingen lia kunnat förutse, att inom

överskådlig tid medelsbehållningen skulle bli så väsentligt mycket större, än

vad som kunde erfordras för malmbanans rörelse. Under den första 5-årsperioden

var detta heller icke fallet, såsom följande tablå visar.

Behållning i malmbanans lörnyelse
-

Å r fond vid årets slut

miljoner kronor

1927 ............................ 0.9

1928 ............................ 1.4

1929 ............................ 2.3

1930 ............................ 2.7

1931 ............................ 2.0

1932 ............................ 2.7

1933 ............................ 4.1

1934 ............................ 6.4

1935 ............................ 8-3

Så länge verkningarna av den högtrafik, med vilken räknades i 1927 års

avtal, gjorde sig gällande i fråga örn förnyelsearbetenas omfattning, var

ansamlingen av medel alltså mycket måttlig; det är först sedan förnyelsearbetena

nedgått till ett nied lågtrafiken sammanhängande minimum, som fondbehållningen

blivit anmärkningsvärt stor. Ett omslag härutinnan torde ingalunda

vara uteslutet. Denna omständighet berör emellertid tydligen icke den

av LKAB väckta principfrågan.

Förefintligheten i malmbanans förnyelsefond av likvida fondmedel medför

givetvis alltid en fördel för statens järnvägar, och järnvägsstyrelsen finnér

för sin del icke obilligt, att vid avräkningen viss hänsyn må tågås till denna

behållning. Styrelsen kan dock icke finna, att nämnda sakförhållande är

närmelsevis tillräcklig grund för bolagets primära hemställan. För det

första kunde man, som nämnt, redan år 1927 med visshet förutse uppkomsten

av behållning i malmbanans förnyelsefond — åtminstone under vissa perioder

_och detta föranledde dock för det dåvarande icke någon bestämmelse

örn eller - såvitt är järnvägsstyrelsen bekant — ens något yrkande på räntegottgörelse.

Det kali vid sådant förhållande icke vara rimligt nu medgiva,

att sådan gottgörelse skall beräknas å hela behållningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

För det andra skulle införandet i avräkningen av ifrågavarande faktor, i

den forin bolaget önskar, enligt styrelsens mening stå i uppenbar strid med

de principer, varå avräkningsförfarandet sedan år 1922 är byggt. Innebörden

av dessa kan sägas vara, att malmbanan betraktas såsom en av staten

ägd, med statens järnvägar i övrigt samförvaltad men ekonomiskt självständig

järnväg. Den ränteforunga bokföringspost, som adderas till utgifterna

för drift och underhåll, är från bokföringssynpunkt helt analog med en

arrendeavgift, vilken staten betingat sig i egenskap av banans ägare. Avsättning

av likvida medel till bestridande av framtida förnyelsekostnader kan

icke rimligen medföra förändring av denna arrendeavgift. Däremot kan det

ifrågasättas och med hänsyn till malmbanans självständiga ställning i bokföringshänseende

anses motiverat, att de avsatta medlen reserveras för malmbanans

egen rörelse, och i den mån de ej äro behövliga för detta ändamål,

givas en räntebärande placering. Sker så, är det självfallet, att inflytande

ränteinkomster komma att gottskrivas malmbanan.

Medan styrelsen bestämt avstyrker LKAB:s huvudyrkande, vill styrelsen

alltså icke motsätta sig bifall till bolagets subsidiärt gjorda hemställan örn

räntebärande placering av fondens medel, givetvis dock blott i den mån dessa

icke äro behövliga för förestående förnyelsearbeten eller såsom rörelsekapital

för malmbanan. Statens järnvägar kunna givetvis ej heller ikläda sig någon

garanti för räntefoten, utan får malmbanan gottskrivas den faktiskt influtna

ränteinkomsten.

Järnvägsstyrelsen har i anslutning lill denna ståndpunkt uttalat, att det ville

synas, som skulle LKAB:s önskemål bliva i angivna utsträckning tillgodosedda,

örn nuvarande stadgande i § 14, andra stycket, av 1927 års malmavtal

kompletterades med en bestämmelse, av innehåll att järnvägsstyrelsen

skall söka mot ränta placera de malmbanans förnyelsefond tillhöriga medel,

som enligt styrelsens beprövande icke erfordras för förnyelsearbeten eller

såsom rörelsekapital för malmbanan.

Riksriikenskapsverket har anfört följande:

Riksräkenskapsverket finner i likhet med järnvägsstyrelsen uppenbart, att

något krav på räntegottgörelse för malmbanans förnyelsefond icke kan grundas

på 1927 års malmavtal. Ett bifall till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

hemställan förutsätter fördenskull ändring av nämnda avtal, vartill

kräves riksdagens medverkan.

Ett krav på särskild placering av medel tillhörande malmbanans förnyelsefond

aktualiserar vidare frågan, huruvida räntan å dylika medel bör

gottskrivas förnyelsefonden eller bör tillföras järnvägens överskott. Detta

spörsmål synes böra upptagas till behandling i samband med den jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 anbefallda utredningen angående de

affärsdrivande verkens förnyelsefonder.

På grund av vad sålunda anförts har ämbetsverket hemställt, att förevavarande

framställning — i avvaktan pa slutförandet av förutberöida utiedning

angående användningen och placeringen av de affärsdrivande verkens

förnyelsefonder — för närvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Majlis

åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 165.

5

De i 1927 års malmavtal givna bestämmelserna angående beräkning av Departementsdet

frakttillägg, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under vissa för- chefen•

utsättningar har att utgöra till statens järnvägar, innebära bland annat att

till kostnaden för malmbanans drift och underhåll skall läggas ränta å nuvarande

och blivande anläggningskostnad för järnvägen. Samma bestämmelser

innefatta vidare föreskrift örn avsättning till en förnyelsefond, vilken endast

må användas till underhåll och ersättning vid järnvägen i fråga.

I sin föreliggande framställning har nämnda bolag i första hand yrkat, att

behållningen i förnyelsefonden måtte få avdragas från anläggningskostnaden

vid beräknandet av den ränta, för vilken bolaget har att i nämnda ordning

svara. Därest detta yrkande icke kunde bifallas, bar bolaget i andra hand

hemställt, att förnyelsefonden måtte göras hos statsverket räntebärande enligt

vissa angivna grunder.

Av de i järnvägsstyrelsens utlåtande intagna uppgifterna framgår, att behållningen

i malmbanans förnyelsefond under de första sex åren av bestämmelsens

giltighetstid varit relativt begränsad och tämligen konstant, medan

den under de följande åren med utpräglad lågtrafik och därav följande begränsning

av förnyelsearbeten stigit högst betydligt. För förestående förnyelsearbeten

eller såsom rörelsekapital torde en behållning i förnyelsefonden

å ett par miljoner kronor vara tillfyllest. Fondens behållning per den 31

december 1936 uppgick emellertid till 10.8 miljoner kronor.

Vid utformandet i 1927 års malmavtal av bestämmelserna om sättet för

beräkning av frakttillägg kunde — såsom jämväl järnvägsstyrelsen framhåller

— icke förutses, att förnyelsefonden skulle komma att utvisa en behållning

som vida överstege vad som kunde erfordras i förlagsmedel och till

förnyelsearbeten vid banan. Vid sådant förhållande synes en anpassning av

avtalets bestämmelser efter de ändrade förutsättningarna skälig. Denna anpassning

synes, i anslutning till vad järnvägsstyrelsen förordat, lämpligen

böra ske genom att malmbanan gottskrives inflytande inkomster vid räntebärande

placering av fönyelsefondsmedlen i den mån dessa icke prövas vara

behövliga för förestående förnyelsearbeten eller såsom rörelsekapital för

malmbanan. Från statens sida torde icke böra lämnas någon utfästelse örn

viss räntefot. Ovissheten om de belopp som kunna bli föremål för räntebärande

placering och om den ränta som kan komma att erhållas försvårar

en uppskattning av den ekonomiska förmån för bolaget som denna jämkning

i bestämmelserna om frakttillägget kan innebära.

I enlighet med vad jag nu anfört tillstyrker jag, att i 1927 års malmavtal

infogas en bestämmelse av innehåll, att staten förbinder sig att genom järnvägsstyrelsen

söka mot ränta placera de malmbanans förnyelsefond tillhöriga

medel som enligt styrelsens beprövande icke erfordras för förnyelsearbeten

eller såsom rörelsekapital för malmbanan, samt att låta ränteavkastningen

vid beräkningen av frakttillägget tillgodoräknas malmbanan. Bestämmelsen

torde böra få gällande kraft räknat från och med ingången av år

1937, då ny avräkningsperiod beträffande frakttillägget börjat löpa. För vidlagande

av denna jämkning i malmavtalet erfordras riksdagens medverkan.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 155. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa avtal om ändring av

1927 års malmavtal i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

377438. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i 1927 års malmavtal mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiiru a1 i texten