Angående anslag till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk m. m
1937-02-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:162, Angående anslag till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
1
Nr 162.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk m. m.; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:
I
årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkt 48)
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, till distributionsanläggningar och
därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1937/
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
1938 beräkna ett reservationsanslag av 8,300,000 kronor. Jag torde nu få
ånyo anmäla detta ärende.
Såsom i statsverkspropositionen omförmäldes hade vattenfallsstyrelsen i
skrivelse den 28 augusti 1936 gjort framställning om anslag till ifrågavarande
ändamål för nästa budgetår. I denna framställning håde styrelsen emellertid
icke medräknat de anslagsmedel, som kunde bliva erforderliga i händelse
av fortsatt elektrifiering av statsbanorna. Sedan Kungl. Maj:t genom
proposition den 5 februari 1937, nr 103, föreslagit riksdagen att till elektrifiering
av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla
för nästa budgetår anvisa ett reservationsanslag av 12 miljoner
kronor, har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 18 i samma månad gjort
framställning om anvisande av de anslagsmedel till distributionsanläggningar,
som för nästa budgetår påkallas av nämnda elektrifiering. I statsverkspropositionen
framhölls tillika att anslagsbeloppet kunde bliva beroende av den
utredning av frågan örn rationellt utformande av rikets elektriska stamlinjenät,
som av chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Majis bemyndigande
den 20 november 1936 uppdragits åt generaldirektören A. Granholm.
Till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid
statens kraftverk har riksdagen anvisat för budgetåret 1933/1934 2,800,000
kronor, för budgetåret 1934/1935 2,000,000 kronor, för budgetåret 1935/
1936 3,400,000 kronor samt för budgetåret 1936/1937 6,000,000 kronor.
Anslagsökningen för sistnämnda budgetår hänförde sig främst till den fortsatta
järnvägselektrifieringen, som krävde nya utvidgningar av kraftöverförings-
och transformeringsanläggningarna. Även för den allmänna distributionen
fordrades dock avsevärt högre belopp än tidigare på grund av den
ökade kraftavsättningen samt stegrade anspråk i fråga örn avbrottsfri drift,
vilket nödvändiggjorde kostnadskrävande förbättringar m. m.
I sin skrivelse den 28 augusti 1936 har vattenfallsstyrelsen till en början
beträffande medelsanvisning och medelstillgång för arbeten av ifrågavarande
slag lämnat en redogörelse, av vilken i huvudsak framgår följande:
För tiden till den 1 juli 1936 hade för ifrågavarande ändamål beviljats
ett sammanlagt belopp av 106,364,000 kronor såsom kapitalökningsanslag
av lånemedel. Därav hade vid samma tidpunkt förbrukats 105,327,000 kronor.
Vid slutet av budgetåret 1935/1936 hade sålunda förelegat en behållning
å ifrågavarande anslag av omkring 1,037,000 kronor, vilken uppkommit
huvudsakligen därigenom, att vissa större distributionsanläggningar ännu
icke hunnit slutlikvideras. Enligt verkställda kontrollberäkningar syntes
det för innevarande budgetår för samma ändamål beviljade anslaget å
6,000,000 kronor väl motsvara det faktiska behovet.
De omfattande anläggningarna för den hittills beslutade elektrifieringen
av statens järnvägar bleve snart avslutade. Transformator stationerna i Änge
och Ljusdal hade tagits i drift under juli månad 1936. Transformatorstationen
i Ockelbo väntades inom kort bliva driftfärdig. Den nya kraftledningen
från Ånimskog till Kil vore färdigbyggd, och transformatorstationen
i Kil beräknades bliva tagen i drift under hösten 1936. Ombyggnaden av
ledningen Trollhättan—Ånimskog hade däremot fått anstå med hänsyn till
förhandlingar om elektrifiering av banorna Göteborg—Säffle och Mellerud—
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
3
Kornsjö. Därest denna elektrifiering komme till stånd, erfordrades en dubblering
av nämnda linje mellan Trollhättan och Mellerud, dit en omformarestation
syntes komma att förläggas för matning av norra delen av nämnda
bankomplex. Den för Boråsbanans elektrifiering erforderliga anläggningen
hade färdigställts, och kraftleveransen vore i full gång. Den nya
50-periodiga 132,000 volts linjen Trollhättan—Göteborg beräknades bliva
färdig i början av år 1937. Den i samband med norra stamlinjen utförda
132,000 volts linjen Mellansel—Örnsköldsvik och transformatorstationen i
Örnsköldsvik beräknades bliva tagna i drift den 1 februari 1937.
Härefter övergår styrelsen till frågan om det för nästa budgetår erforderliga
anslagsbeloppet för ifrågavarande ändamål och framhåller till en början,
att styrelsens anslagsberäkning skett under förutsättning, att överenskommelse
träffades med Bergslagsbanan örn leverans av enfasström för
driften av bansträckorna Göteborg—Säffle och Mellerud—Kornsjö från tvenne
omformarestationer i närheten av Nygård och Mellerud. Styrelsen skulle
vid denna kraftleverans, liksom tidigare skett vid kraftleveransen till Boråsbanan,
ombesörja jämväl den omformning från trefasström till enfasström,
som vid statsbanorna verkställdes av järnvägsstyrelsen.
Med angivna utgångspunkter beräknade styrelsen anslagsbehovet under
budgetåret 1937/1938 för den allmänna distributionen och för Bergslagsbanan
elektrifiering på följande sätt:
Centralt kontrollrum i kraftverkets kontorsbyggnad i Motala med
förbindelsekablar från detta kontrollrum till kraftanläggningar- Kronor
na i Motala, Borensberg, Malfors och Nykvarn ............ 150,000
Stamlinje Hallsberg—Motala för 132,000 volt, 120 kvmm koppar,
jämte utledning i Hallsberg ............................ 750,000
Omläggning av linjen Motala—Nässjö från 77,000 till 132,000 volt 75,000
Stamlinjestation i Motala för sammanknytning av anläggningarna
därstädes med 132,000 volts stamlinje från Hallsberg .... 300,000
Komplettering av stationen i Mjölby för 132,000 volt .......... 100,000
Ny primärlinje Lilla Edet—Göteborg för 55,000 volt, 25 perioder 625,000
Ny primärlinje Moholm—Skövde—Falköping för 55,000 volt . . 450,000
Utvidgning och ombyggnad av förefintliga sekundärstationer . . 600,000
Förstärkning av vissa primärlinjer .......................... 75,000
Bygdeanläggningar:
vid Trollhätte kraftverk ................................ 150,000
» Älvkarleby » .............................. 300,000
» Motala » ............................ 100,000
» Norrländska kraftverken ............................ 75,000
Diverse anläggningar och oförutsett ........... 250,000
Summa kronor 4,000,000
Därtill kommer under förutsättning av Bergslagsbanan elektrifiering:
Dubblering
av kraftledningen Trollhättan—Mellerud .......... 400,000
Transformator- och omformarestationer i Mellerud och Nygård:
Totalkostnad cirka 2,800,000 kronor, varav under budgetåret
1937/1938 .....................................• • ..... 2,000,000
Summa kronor 2,400,000
Summa summarum kronor 6,400,000.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Om de sålunda angivna arbetena anför styrelsen:
Kraftanläggningarna i Motala ström skola i främsta rummet användas som
toppkraftstationer under högbelastningstiden. För att anläggningarna skola
bli använda på bästa möjliga sätt, erfordras det, att driftledningen får möjlighet
att i ett centralt kontrollrum, som lämpligen bör inplaceras i kontorsbyggnaden
i Motala, avläsa kraftproduktionen i vardera av statens fyra kraftstationer
i Motala ström, att driftledningen kan genom direkta telefonledningar från
det centrala kontrollrummet lämna order till maskinistpersonalen i de olika
stationerna rörande ändring av den genererade effekten och att driftledningen
vid behov kan direkt reglera den effekt, som inmatas från vardera av
Motala- och Malforsstationerna. Utan dylika åtgärder blir det svårt att inpassa
kraftproduktionen just vid de tidsavsnitt, då det erfordras.
Hallsberg blir en framtida centralpunkt för stamlinjerna och får förbindelse
å ena sidan med Norrland och Västerås och å andra med Trollhättan.
Från Hallsberg utgår redan nu en stamlinje till Eksund vid Norrköping. Genom
att bygga en stamlinje för 132,000 volt från Hallsberg till Motala, och
genom att omlägga linjen Motala—Nässjö från 77,000 till 132,000 volt skapas
en kraftig förbindelselinje mellan statens stamlinjesystem i mellersta
Sverige och dels kraftanläggningarna i Motala ström, dels Sydsvenska kraftaktiebolaget,
vars kraftstationer redan äro genom en 132,000 volts kraftledning
förbundna med Nässjö. Stamlinjen Hallsberg—Motala bör utföras med
120 kvmm kopparledning. För hopknytning av denna stamlinje med kraftanläggningarna
i Motala måste det uppföras en transformatorstation för
132.000 volt i Motala. Transformatorstationen i Mjölby måste ändras, så
att ett av transformatoraggregaten kan matas med 132,000 volt. Denna ändring
kan utföras för relativt låg kostnad, därför att en av transformatorerna
i Mjölby utgöres av en från Trollhättan överllyttad 132,000 volt transformator,
som temporärt använts för 77,000 volt.
Belastningen på den 25-periodiga 55,000 volts linjen Lilla Edet—Göteborg
har på sista tiden vuxit mycket hastigt, så att den år 1935 utgjorde
exklusive frivillig kraft cirka 34,000 kW och inklusive frivillig kraft cirka
38.000 kW.
Belastningen är nu så stor, att spänningsreglermgen börjar bereda svårigheter.
Kraftförlusterna i linjen Lilla Edet—Göteborg äro ävenledes abnormt
höga. Det är icke möjligt att vägra nyanslutning till det 25-periodiga systemet
och förlägga hela nyanslutningen till det nya för 50 perioder och 132,000
volt byggda överföringssystemet Trollhättan—Göteborg, ehuru detta vore
önskvärt med hänsyn till den begränsade belastningsförmågan hos det 25- periodiga systemet. En ny 55,000 volts linje med 185 kvmm area för 25 perioder
från Lilla Edet till Göteborg medför visserligen en kostnad av 625,000
kronor, motsvarande en årskostnad av cirka 45,000 kronor per år. Genom
denna linje minskas emellertid överföringsförlusterna med icke mindre an
cirka 3.7 milj. kWh vid den belastning, som förefanns redan under år 1935.
Fördelas linjekostnaden på den genom de minskade kraftförlusterna erhållna
kraften, blir kostnaden för denna endast 1.2 öre/kWh, vilket utvisar att
linjen betalas redan genom den minskning av förlusterna, som ernås vid
1935 års belastning.
För närvarande matas Skaradistriktet av en 25-periodig 55,000 volts ledning,
som utgår från Trollhättan över Håkantorp och Skara till Skövde. Därjämte
finnes en 50-periodig matareledning för 20,000 volt från Moholm till
Skövde. Det till sekundärstationen i Skövde hörande avsättningsområdet är
delvis 50-periodigt, delvis 25-periodigt. I övrigt är Skaradistriktet elektrifierat
med 25-periodig ström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
5
För statens järnvägar erfordras förr eller senare en omformarestation i
Falköping. Effektuttagningen vid denna omformarestation blir av samma
storleksordning som den sammanlagda kraftuttagningen i övrigt inom Skaradistriktet.
Med hänsyn till den nu gällande regeln, att järnvägens omformarestationer
skola ha dubbelsidig matning, bör lämpligen till Falköping,
som nu matas med sekundärlinjer från Skara och Skövde, framdragas 55,000
volts linjer dels från Trollhättan över Håkantorp, dels från Moholm över
Skövde. Det torde bliva önskvärt att redan under budgetåret 1937/1938
bygga den nya 55,000 volts linjen Moholm—Skövde—Falköping. Därigenom
underlättas nämligen i väsentlig grad den omläggning från 25 till 50 perioder,
som redan pågår inom Skövdeområdet och som ifrågasättes för Falköping
och eventuellt även för övriga delar av Skaradistriktet. Till en början
skulle i sådant fall linjen drivas med 20,000 volts spänning, och det skulle då
icke erfordras vare sig någon 55,000 volts transformatorstation i Falköping
eller någon utvidgning av transformatorstationen i Moholm, vilket däremot
erfordras längre fram. .. .
Vid de förefintliga primärlinjerna erfordras det en förstärkning av linjen
Strängnäs—Eskilstuna från 35 till 70 kvmm, varjämte utledningarna från
Skövde behöva ombyggas.
Tvenne sekundärstationer måste utvidgas med nya transformatorer, och i
flera av dem måste nya utledningar anordnas med hänsyn till kompletteringar
inom sekundärnäten. Det pagar därjämte en komplettering av det automatiska
utlösningsskyddet i syfte att i ökad omfattning avkoppla fel utan att
kraftleveranserna störas eller avbrytas. o
Nya sekundärlinjer och tertiärstationer erfordras saväl med hänsyn till
elektrifiering av nya bygder som för anordnande av reservförbindelser för
möjliggörande av kontinuerlig kraftleverans till distributionsföreningarna på
landsbygden, så att avbrott icke skola behöva förekomma i samma utsträckning
som hittills vid linjereparationer eller linjeombyggnader.
I skrivelse den 26 februari 1937 bär vattenfallsstyrelsen meddelat, att det
i skrivelsen den 28 augusti 1936 angivna anslagsbeloppet kunde minskas
med sammanlagt 2,125,000 kronor, varav 1,225,000 kronor hänföra sig till
anläggningar, som äga samband med förutnämnda, åt generaldirektören
Granholm anförtrodda utredning, och 900,000 kronor till det för kraftleverans
till Bergslagsbanan avsedda beloppet å 2,400,000 kronor. Vattenfalls
-
styrelsen anför härom:
Sedan början av oktober har på vattenfallsstyrelsens initiativ samköming
ä"t rum mellan Krångede aktiebolags anläggningar och centralblocket. I
d«n mån överskott funnits vid Krångedeföretaget eller vid andra mellansvenska
företag och dessa icke konsumerats i mellersta Sverige, har styrelsen i
stort sett kunnat över det nu befintliga ledningsnätet ombesörja transitering
av detta överskott till Sydsvenska kraftaktiebolaget. Det förefaller som örn
detta även skulle kunna ske fram emot slutet av 1938, da krafttillskottet
från Norrland kommer att ökas genom insättning av ett nytt maskmaggregat
i Krångede och genom färdigställandet av andra avloppstunneln i Porjus.
Oberoende av hur överföringen av kraft från Krångede aktiebolag till Sydsvenska
kraftaktiebolaget skall ordnas, anser sig styrelsen därför icke under
budgetåret 1937/1938 behöva taga i anspråk några namnvarda belopp tor följande
arbeten:
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 101 1S2.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Stamlinje Hallsberg—Motala för 132,000 volt jämte utledning i kronor
Hallsberg .............................................. 750,000
Omläggning av linjen Motala—Nässjö från 77,000 till 132,000 volt 75,000
Stamlin.jestation i Motala för sammanknytning av anläggningarna
därstädes med 132,000 volts stamlinje från Hallsberg ........ 300,000
Komplettering av stationen i Mjölby för 132,000 volt . . . ....... 100,000
Summa kronor 1,225,000.
Skulle resultatet av utredningarna rörande stamlinjenätet bliva sådant, att
vattenfallsstyrelsen finner sig böra utföra nyssnämnda anläggningar, torde
förberedande mindre arbeten kunna verkställas med de anslag, som lämnas
för diverse anläggningar och oförutsett, under det att huvuddelen av arbetena
få utföras sedan frågan behandlats av 1938 års riksdag.
Vattenfallsstyrelsen anför vidare, att beslut ännu icke träffats rörande elektrifieringen
av Bergslagsbanan. För den händelse denna elektrifiering beslutades,
syntes de därför erforderliga arbetena komma att förskjutas på sådant
sätt, att det för budgetåret 1937/1938 erforderliga beloppet minskades från
2.400.000 kronor till 1,500,000 kronor, vilket belopp sålunda borde stå till
förfogande för möjliggörande av denna elektrifiering.
Det av vattenfallsstyrelsen i skrivelsen den 28 augusti 1936 äskade anslaget
av 6,400,000 kronor skulle sålunda minskas dels med 1,225,000 kronor
på grund av uppskovet med nyss angivna anläggningar, avseende förstärkt
förbindelse mellan Hallsberg och Nässjö, och dels med 900,000 kronor med
hänsyn till förskjutning av tidpunkten för Bergslagsbanan elektrifiering.
Det därefter återstående anslagsbehovet, frånsett anläggningarna i samband
med statsbaneelektrifieringen, blir sålunda 4,275,000 kronor.
I sin skrivelse den 18 februari 1937 angående anslagsbehovet i anledning
av den föreslagna fortsatta statsbaneelektrifieringen har vattenfallsstyrelsen,
under erinran att detta anslagsbehov i statsverkspropositionen beräknats till
1.970.000 kronor, anfört:
Banan Göteborg—Uddevalla skall matas från en ny omformarestation i
Uddevalla. För krafttillförseln till denna erfordras en dubblering av den
nuvarande kraftledningen för 50,000 volt mellan kraftstationen i Trollhättan
och sekundärstationen i Uddevalla samt framdragning av en kraftledning
för samma spänning från sekundärstationen till en ny transformatorstation i
anslutning till statens järnvägars omformarestation. Sistnämnda transformatorstation
utrustas med en mobil transformator för 7,000 k VA.
Banorna Ange—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund äro avsedda att
matas dels från den befintliga omformarestationen i Ånge, dels från nya omformarestationer
i Bispgården och Östersund. För strömtillförseln till de
båda nya omformarestationerna erfordras en ny kraftledning för 70,000 volt
Stadsforsen—Bispgården—Östersund samt nya transformatorstationer i Bispgården
och Östersund. Stationen i Bispgården utrustas med två mobila
transformatorer och stationen i Östersund med en mobil transformator, samtliga
om vardera 7,000 kVA.
Enligt generalstabens önskan bör omformarestationen i Östersund kunna
matas dubbelsidigt, sålunda icke endast från Stadsforsen utan även från
kraftkälla på andra sidan Östersund. I detta syfte bör den nämnda kraftledningen
fortsättas till Hissmoforsen, där stationär transformatorstation bör
anordnas för mottagning av kraft från Hissmoforsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
7
Kraftledningen Stadsforsen—Östersund är avsedd att framdragas till närheten
av Skärhälls- och Midskogsforsarna i Indalsälven. Vid en framtida
utbyggnad av dessa vattenfall kan ledningen härigenom användas för atl
överföra den kraft, som erfordras vid byggnadsarbetena.
Kostnaderna för de av ifrågavarande järnvägselektrifiering föranledda an
-
läggningarna har vattenfallsstyrelsen beräknat sålunda:
Kraftledning Trollhättan—Uddevalla för 50,000 volt, 70 kvmm
kopparledning, med avgreningsledning fram till omformarestationen
samt transformatoranläggning för 7,000 kVA ........ 420,000
Kraftledning Stadsforsen—Bispgården—Östersund för 70,000 volt,
50 kvmm kopparledning jämte transformatorstationer i Bispgården
och Östersund för 70,000/6,000 volt ................ 1,550,000
Kraftledning Östersund—Hissmoforsen för 70,000 volt, 50 kvmm
kopparledning och transformatorstation i Hissmoforsen ...... 420,000
Summa kronor 2,390,000.
Av nämnda summa beräknar styrelsen ett belopp av 1,500,000 kronor
bliva erforderligt under budgetåret 1937/1938 och återstoden, 890,000 kronor,
under budgetåret 1938/1939.
Vattenfallsstyrelsen anför slutligen, att kostnaderna motsvarade nuvarande
prisnivå och att det icke vore möjligt att angiva, huru prisnivån komme
att ställa sig under åren 1937 och 1938, varför styrelsen vid begäran om anslag
för budgetåret 1938/1939 kunde bliva tvungen att justera de angivna
kostnadsberäkningarna.
Vattenfallsstyrelsens sammanlagda anslagsäskanden för nästa budgetår till
distributionsanläggningar m. m. uppgå sålunda till (4,275,000 + 1,500,000)
5,775,000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse den 28 augusti 1936 jämväl framlagt
förslag om åtgärder i syfte att befrämja elektrifieringen av vissa skärgårdsområden
och mera avlägset belägna eller glest befolkade landsdelar. I
detta avseende må erinras, att riksdagen i skrivelse den 27 juni 1936, nr 383,
i anledning av väckt motion, hos Kungl. Majit hemställt örn övervägande av
möjligheterna till en statlig medverkan för en fortsatt elektrifiering av landsbygden
med särskilt beaktande av att även vissa skärgårdsområden och
mera avlägset belägna eller glest befolkade landsdelar må kunna erhålla tillgång
till elektrisk kraft. I detta ämne anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse
:
Med anledning av riksdagens skrivelse vill vattenfallsstyrelsen framhålla,
att styrelsen kommer att i all den omfattning, som rimligen är möjlig, utsträcka
sina bygdenät till alla delar av statens distributionsområden. Styrelsen
har redan i en promemoria av den 21 april 1936 till statsutskottet
angivit riktlinjerna för en successiv elektrifiering av skärgårdsområdena.
Givetvis bör elektrifieringen av de magra bygderna ske med sådan försiktighet,
att bakslag icke behöva uppkomma. Vid elektrifieringen av glest
befolkade områden med en under karga förhållanden levande befolkning
föreligga svårigheter icke endast i fråga örn framdragandet och finansieringen
av matarledningen till ett sådant område; det är jämväl svårt att åstadkomma
en lämplig organisation av ortsdistributionen och en finansiering av
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
det lokala ortsnätet. Det system med andelsföreningar, som med fördel
tillämpats i jordbruksbygderna med deras relativt homogena befolkning,
stöter på svårigheter i skärgårdsområdena. Man kan emellertid uppnå ungefär
samma syfte med ett för den lokala distributionen bildat aktiebolag som
med en av konsumenterna bildad distributionsförening, om endast aktiemajoriteten
lägges på säkra händer och om bolagsordningen blir lämpligt
utarbetad. Man kan exempelvis bilda ett aktiebolag, där vederbörande kommun
äger aktiemajoriteten.
1 vissa fall kan det eventuellt visa sig önskvärt, att vattenfallsstyrelsen deltager
i aktieteckningen för att trygga en lämplig majoritet. Med hänsyn
till ovissheten om den avkastning, som kan erhållas på dylika aktier, torde
endast mindre belopp böra tecknas av styrelsen och förslagsvis bör endast
hälften därav tagas från anslaget för distributionsanläggningar och resten
av driftsmedel.
På grund av det anförda hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Majit
måtte föreslå 1937 års riksdag att medgiva vattenfallsstyrelsen rätt att teckna
aktier till mindre belopp i aktiebolag, som inom statens distributionsområden
bildas i syfte att befrämja elektrifieringen av vissa skärgårdsområden
och mera avlägset belägna eller glest befolkade landsdelar, och att för detta
ändamål använda medel av ifrågavarande anslag intill hälften av det beslutade
beloppet.
Kommerskollegium, som genom Kungl. Majits beslut den 23 oktober 1936
erhållit uppdrag att verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning
rörande de åtgärder, vilka må finnas påkallade och lämpligen böra vidtagas
i de av riksdagen i dess förenämnda skrivelse nr 383 angivna hänseendena,
har i utlåtande den 15 december 1936 över vattenfallsstyrelsens förevarande
förslag anfört:
Enär den av vattenfallsstyrelsen föreslagna åtgärden innebär sådan statlig
medverkan, som i förenämnda riksdagsskrivelse avses, hava de tvenne
ärendena givetvis ett nära samband med varandra.
Den kollegium anbefallda utredningen angående statliga åtgärder för fortsatt
elektrifiering av landsbygden förutsätter en inventering av samtliga
oelektrifierade områden inom landet och överväganden rörande möjligheterna
att bereda dessa tillgång till elektriskt kraft. Med hänsyn härtill torde
man få räkna med att utredningen kommer att kräva avsevärd tid.
Utan tvivel kan det i vissa fall för genomförandet av en orts elektrifiering
vara lämpligt, att åt det lokala elektrifieringsföretaget gives aktiebolags form
och att kraftleverantören, antingen denne utgöres av staten eller enskilt företag,
ingår som aktieägare. Mot förslaget att vattenfallsstyrelsen skulle erhålla
bemyndigande att teckna aktier i dylikt företag är därför icke anledning
till erinran från kollega sida. Förslaget att aktieteckningen endast intill
hälften skulle finansieras av kapitalökningsanslag, medan återstoden skulle
bestridas av driftmedel, utgår tydligen från förutsättningen, att de investerade
medlen icke skulle komma att giva full förräntning. I den mån driftsmedel
komma till användning vid finansieringen, får aktieteckningen därför
karaktären av subvention. Därest elektrifieringen av vissa inom vattenfallsstyrelsens
distributionsområden belägna trakter skulle av staten på dylikt
sätt subventioneras, lärer man få räkna med att anspråk på liknande
stödåtgärder komma att framställas även för sådana bygder, som ligga utanför
vattenfallsstyrelsens distributionsområden. Den av vattenfallsstyrelsen
Kungl. Majlis proposition nr 162.
9
föreslagna aktieteckningen skulle alltså, därest den komme till stånd vid
elektrifieringsföretag med svaga ekonomiska förutsättningar, kunna komma
att för statsverket få följder, som icke kunna fullt överblickas, förrän den
åt kollegium uppdragna utredningen rörande behovet och lämpligheten av
stödåtgärder i föreliggande avseende för landet i dess helhet slutförts.
På grund av vad sålunda anförts anser sig kommerskollegium — som icke
funnit sig böra ingå på frågan, hur finansieringen av den föreslagna aktieteckningen
bör ur budgetteknisk synpunkt lämpligen ordnas — för närvarande
endast kunna tillstyrka, att vattenfallsstyrelsen erhåller rätt att teckna
aktier i företag, varom här är fråga, under villkor att därvid förutsättes,
att sådan aktieteckning tills vidare ifrågakommer blott i sådana fall, då åtgärden
icke kan förväntas få karaktären av subvention.
Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 29 december 1936 anfört:
Riksräkenskapsverket, som utgår ifrån att vattenfallsstyrelsen tillsvidare
medgives rätt att teckna aktier i vissa företag för distribution av elektrisk
kraft i den mera begränsade omfattning kommerskollegium föreslagit, får
beträffande dispositionen av medel för ifrågavarande ändamål anföra följande.
Enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle med hänsyn till ovissheten örn
den avkastning, som kunde erhållas från dylika aktier, förslagsvis endast
hälften av tecknade belopp tagas från anslaget för distributionsanläggningar
och resten av driftmedel.
Tecknandet av aktier i nu förevarande elektrifieringsföretag innebär från
statens sida en kapitalplacering. På grund härav böra vid anvisandet av
medel härtill de allmänna reglerna rörande finansierandet av statens kapitalinvesteringar
tilämpas. För ändamålet torde fördenskull böra anvisas
särskilt kapitalökningsanslag, vilket med hänsyn till föreliggande förhållanden
synes böra helt eller till väsentlig del utgå av skattemedel. De tecknade
aktierna böra — i motsvarighet till vad som tillämpats beträffande^ statens
järnvägars förvärv av aktier i vissa omnibusföretag -—■ bokföras såsom
tillgång för statens vattenfallsverk.
Vad till en början beträffar det av vattenfallsstyrelsen nu äskade anslaget,
sammanlagt 5,775,000 kronor, beräknas därav till vissa anläggningar för
leverans från statens kraftnät av erforderlig kraft för elektrisk drift av banorna
Göteborg—Åmål och Mellerud—riksgränsen vid Högen ett belopp av
1,500,000 kronor. Behovet av dessa medel är beroende av örn avtal träffas
rörande nämnda kraftleverans. Tillstånd till dessa banors elektrifiering har
av Kungl. Majit meddelats genom särskilda resolutioner den 9 oktober 1936
under förutsättning, bland andra, att elektrifieringen påbörjas senast den
1 januari 1939 och färdigställes senast den 1 januari 1942. Ehuru sålunda
ovisshet råder om behovet av nu omhandlade belopp av 1,500,000 kronor,
torde i enlighet med vattenfallsstyrelsens hemställan i anslaget för nästa budgetår
böra inräknas medel för ifrågavarande anläggningar. Jag förutsätter
därvid, att medlen, därest desamma icke skulle behöva disponeras under
nästa budgetår, besparas och stå till disposition för distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk under senare
budgetår.
Då jag icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vattenfallssty
-
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 162‘
relsens förevarande anslagsäskanden, tillstyrker jag, att anslag till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
för nästa budgetår i enlighet med styrelsens förslag upptages med ett belopp
av 5,775,000 kronor eller 2,525,000 kronor mindre än det i statsverkspropositionen
för ändamålet beräknade beloppet. Den angivna minskningen
i förhållande till det i statsverkspropositionen beräknade anslagsbeloppet
hänför sig dels med 1,225,000 kronor till de arbeten å stamlinjenätets förstärkning
mellan Hallsberg och Nässjö, som ansetts kunna uppskjutas i avvaktan
å resultatet av den åt generaldirektören Granholm anförtrodda utredningen
av frågan örn rationellt utformande av rikets elektriska stamlinjenät,
dels med 900,000 kronor till nyssnämnda arbeten i samband med Bergslagsbanan
planerade elektrifiering, vilka arbeten, därest de skola komma
till utförande, likaledes ansetts kunna förskjutas i tiden, dels ock med 400,000
kronor till de med den fortsatta statsbaneelektrifieringen sammanhängande
arbetena, för vilka medelsbehovet under nästa budgetår funnits kunna begränsas
till 1,500,000 kronor.
Vad härefter beträffar det av vattenfallsstyrelsen framlagda förslaget, att
styrelsen skulle genom aktieteckning i distributionsföretag medverka till
befrämjande av elektrifieringen inom vissa skärgårdsområden och mera avlägset
belägna eller glest befolkade delar av landet, finner jag detsamma synnerligen
beaktansvärt. Enär, på sätt av den förut lämnade redogörelsen
framgår, till utredning av kommerskollegium hänskjutits det av 1936 års
riksdag väckta spörsmålet om statlig medverkan vid ifrågavarande landsdelars
elektrifiering, har jag emellertid funnit mig böra biträda kommerskollegii
förslag, att den ifrågasatta aktieteckningen tills vidare och i avvaktan på resultatet
av nämnda utredning —- vilken, enligt vad jag erfarit, väntas föreligga
vid årsskiftet 1937/1938 — begränsas till sådana fall, då åtgärden icke
kan förväntas få karaktären av subvention.
Med avseende å finansieringen av den ifrågasatta aktieteckningen har vattenfallsstyrelsen
med utgående från sitt förslag hemställt, att för ändamålet
skulle få disponeras medel av förevarande anslag till distributionsanläggningar
m. m. intill hälften av det för varje fall tecknade aktiebeloppet samt i övrigt
statens vattenfallsverks driftmedel. Riksräkenskapsverket har för sin
del, med antagande att kommerskollegii nyssnämnda förslag skulle vinna bifall,
förordat att för ändamålet särskilt anslag anvisas å riksstaten, vilket anslag
synts ämbetsverket böra med hänsyn till föreliggande förhållanden helt
eller till väsentlig del utgå av skattemedel. Med den av mig nyss förordade
begränsningen av aktieteckningen till sådana fall, då åtgärden icke kan förväntas
få karaktären av subvention, synes det emellertid icke finnas anledning
att för ändamålet disponera skattemedel. I avvaktan å resultatet av nyssnämnda
åt kommerskollegium anförtrodda utredning och då medelsbehovet
med hänsyn till den förordade begränsningen knappast kan bliva av någon
betydande storleksordning anser jag mig icke heller böra ifrågasätta anvisande
av särskilt anslag å riksstaten för ändamålet. Lämpligast synes vara att
nu förevarande anslag får disponeras för aktieteckning av ifrågavarande slag
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
11
efter beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Jag vill alltså tillstyrka,
att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Majit att i fall, som nyss
angivits, låta vattenfallsstyrelsen taga i anspråk medel av nämnda anslag
för teckning av aktier i distributionsföretag av här avsett slag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1937/
1938 bland Utgifter för kapitalökning, under Statens affärsverksamhet,
anvisa ett reservationsanslag
av .................................. kronor 5,775,000;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med av mig
i det föregående angivna huvudgrunder av anslag till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk ställa medel till vattenfallsstyrelsens
förfogande för teckning av aktier i företag för distribution av
elektrisk kraft.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kr s. 1 i texten
- SU 1937:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk m. m. s. 4 i texten