Sök i Ratio Lex

Angående vissa svenska spannmåls/öreningen u. p. a. i likvidation berörande frågor

1937-01-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:17, Angående vissa svenska spannmåls/öreningen u. p. a. i likvidation berörande frågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa svenska

spannmåls/öreningen u. p. a. i likvidation berörande

frågor; given Stockholms slott den 4 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Axel Pehrsson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson, anför:

Enligt de för svenska spannmålsföreningen u. p. a. gällande stadgarna

är föreningen organiserad såsom en ekonomisk förening, i vilken medlemmarna

utgöras av rikets handelskvarnar. Varje medlem deltager i föreningen

med en insats, vars storlek utmätes i förhållande till förmalningen vid kvarnen.

Av insatserna har en tjugondei kontant guldits och återstoden presterats

genom avlämnande till föreningen av en av varje medlem till innehavaren

utfärdad skuldförbindelse ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Vid föreningens upplösning skall först envar medlem återbekomma

sm insats jämte utdelning efter 5 procent örn året å den kontant inbetalda

delen därav. Eventuellt återstående tillgångar skola tillfalla staten.

I kontrakt mellan staten och föreningen (Sv. förf. sami. nr 120/1931, 147/

1932, 249/1933 och 214/1934), varigenom staten åt föreningen upplåtit uteslutande

rätt till spannmålsimport, stadgas (§ 14), att staten äger förordna,

Bihang till riksdagens protokoll 10.17. t sami. Nr 17—20.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 17.

att föreningens importrätt skall från viss tidpunkt efter den 31 december

1935 upphöra samt att staten därvid skall övertaga föreningens möjligen

kvarstående förlust och dess ekonomiska förpliktelser, samt föreningen, där

ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet och träda i likvidation, varvid

staten svarar för att medlemmarna utbekomma envar sin insats jämte därå

belöpande ogulden utdelning. Statens förpliktelser skola även omfatta de

förluster som uppstå intill dess likvidationen avslutats i den mån de ej äro

av den art som avses i förenämnda paragraf tredje stycket, tredje punkten.

Kungl. Majit har den 27 mars 1936 på därom av svenska spannmålsaktiebolaget

gjord framställning beslutat, att spannmålsföreningen skulle träda i

likvidation den 1 april 1936. Statens kontraktsenliga förpliktelser att svara

tor föreningens förlust och medlemmarnas insatser hava därigenom aktualiserats.

I en till Kungl. Majit ställd, den 16 mars 1936 dagtecknad skrift har svenska

spannmålsföreningen u. p. a., efter att hava erinrat örn svenska spannmålsaktiebolagels

förenämnda framställning, anfört i huvudsak följande.

För den händelse Kungl. Majit godtoge spannmålsaktiebolagets förslag, att

spannmålsföreningen skulle träda i likvidation den 1 april 1936, hade föreningens

verksamhet upphört och återstode för föreningens likvidatorer allenast

att fullborda föreningens arbete och likvidation. Föreningens medlemmar

skulle efter föreningens likvidation återbekomma envar sin insats jämte

därpa belöpande, ogulden utdelning, vilken senare enligt föreningens av

Kungl. Majit godkända stadgar vore fastställd till 5 procent för år. För föreningsmedlemmarna

förelåge ett avsevärt intresse att så snart som möjligt

utbekomma sina insatser, som erlagts med Vao kontant och resten med revers.

Insatskapitalet uppginge för närvarande till sammanlagt 11,451,100 kronor.

Ävenså för staten syntes intresse föreligga att sörja för att snarast möjligt

insatskapitalet återställdes till medlemmarna, då å den kontant inbetalda

delen medlemmarna skulle erhålla förutnämnda ränta å 5 procent, vilken

räntesats väsentligt överstege den, till vilken svenska staten för närvarande

kunde upplåna penningmedel.

Föreningens bokslut per 31/12 1935 uppvisade en förlust av 73,389,135 kronor

71 öre. För att föreningen i likvidation skulle kunna till sina medlemmar

återställa deras insatser, måste i ett bokslut föreningens förlust utjämnas

genom en vinst, lika stor som föreningens tidigare förlust. För att vidare

medlemmarna skulle kunna erhålla hittills ogulden utdelning — som, örn

återbetalning av insatser och utdelning ägde rum den 1 juli 1936, beräknades

till cirka 108,594 kronor — måste ävenledes denna förlust framkomma

som vinst i föreningens böcker.

Även om statens ersättande av föreningens förluster skedde i form av tillskott

till föreningen, måste föreningen uppvisa en bokföringsmässig vinst

och syntes föreningen bliva skattskyldig såväl till stat som kommun för ett

belopp, lika med förlusten per den sl/12 1935, ökad med erforderlig utdelning.

Då emellertid föreningens verksamhet icke kunde likställas med vanlig

ekonomisk verksamhet, syntes det ur alla synpunkter oskäligt, att statens

täckande av föreningens uppkomna tidigare förluster jämte räntan å kontanta

insatskapitalet skulle föranleda skatteutgifter. Föreningen finge därför

ifrågasätta, att statsmakterna träffade sådan anordning, att skattskyldighet

för föreningen icke komme att inträda. Eif sätt att uppfylla föreningsmed
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

3

lemmarnas rättighet att återbekomma sina insatser jämte förutnämnda oguldna

utdelning syntes vara att staten övertoge medlemmarnas insatser samt utbetalade

ogulden utdelning intill övertagandet av staten. Avvecklingen av

föreningens verksamhet syntes i så fall böra kunna ordnas genom att staten

avskreve den fordran, som staten bade på föreningen i form av genom riksgäldskontoret

försträckta medel, sedan alla övriga föreningens skulder blivit

betalda. Genom en dylik anordning skulle ävenledes föreningsmedlemmarnas

fordran på föreningen kunna gäldas å tidigare tidpunkt samt staten

själv avgöra den tidpunkt föreningens likvidation skulle avslutas.

Utöver nyssnämnda förlust per den S1/i2 1935 hade spannmålsföreningen

att räkna med utgifter intill likvidationens slut, för vilka icke andra inkomster

stöde till förfogande, och som följaktligen även måste täckas genom tillskott

från staten. För dessa ytterligare under år 1936 uppkommande förluster

vore föreningen icke skattskyldig, såvida täckning härför skedde före

årsslutet.

Vidare hava i skrivelse den 25 november 1936 aktiebolaget Mårten Pehrsson

valsqvarn m. fl. medlemmar i spannmålsföreningen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att medlemmarna före utgången av 1936 utbekomme

envar sin insats i revers och penningar jämte därå belöpande ogulden

utdelning.

över föreningens berörda framställning har genom remiss yttrande infordrats

från statskontoret och riksräkenskapsverket. Vid remissen var även

fogad en promemoria angående avvecklingen av svenska spannmålsföreningen

u. p. a.

Enligt denna promemoria angavs, att statens ekonomiska åtaganden gentemot

föreningsmedlemmarna enligt § 14 i ovannämnda kontrakt i den situation,

som inträtt i och med att föreningen trätt i likvidation, syntes kunna

uppfyllas efter endera av följande riktlinjer:

1) Staten kunde avskriva så stor del av sin fordran mot föreningen, att

dess tillgångar efter betalning av återstående skulder försloge till utlösning

av föreningsmedlemmarna. Avskrivningens storlek .skulle därvid komma att

belöpa sig till förlusternas summa enligt balansräkningen, till vilket belopp

dessutom komme den oguldna utdelningen å kontantinsatserna och det belopp,

som kunde erfordras för avsättning till gäldande av eventuella skatter.

2) Staten kunde anvisa medel till föreningen till så stort belopp, att den

oguldna räntan jämte skatteavsättningen täcktes. Genom detta förfarande

skulle dock föreningen komma att redovisa en vinst med ett belopp motsvarande

de oguldna räntorna och det för skatterna avsedda beloppet.

3) Staten kunde inträda såsom medlem i föreningen och övertaga övriga

medlemmars fordringar mot föreningen.

I nu angivna fall förutsattes utlösningen av föreningsmedlemmarna skola

ske i ett sammanhang och inom likvidationsförfarandets ram. Men även

utanför likvidationsförfarandet syntes möjlighet finnas att i vederbörlig ordning

tillgodose föreningsmedlemmarna. Staten kunde nämligen tänkas med

medlemmarna träffa avtal örn återlösning av kontantinsatserna och därå belöpande

ränta, mot att föreningsmedlemmarna förklarade sig avstå från

motsvarande del av sin insats i föreningen.

I sitt den 3 oktober 1936 avgivna yttrande i ämnet hava statskontoret och

riksräkenskapsverket efter omnämnande av de i promemorian angivna sätten

för likvidationens genomförande anfört bland annat följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Departementschefen.

Av de utvägar, som angivits för ordnandet av det ekonomiska förhållandet

mellan å ena sidan staten och å andra sidan spannmålsföreningens särskilda

medlemmar, torde enligt ämbetsverkens uppfattning det med 3) betecknade

förslaget, enligt vilket staten skulle inträda i föreningen och övertaga

övriga medlemmars fordringar mot föreningen, vara det för såväl staten

som föreningsmedlemmarna fördelaktigaste. Genom detta tillvägagångssätt torde

medlemmarna kunna utlösas ur föreningen å tidigast möjliga tidpunkt, varigenom

statens utgifter för räntegottgörelse å medlemmarnas kontanta insatser

skulle kunna nedbringas. Vidare finge framhållas, att genom statens

inträde som medlem i föreningen dennas ekonomiska ställning ej komme att

undergå någon förändring, som kunde medföra ytterligare skatteutgifter.

För att utlösa medlemmarna erfordrades givetvis att medel ställdes till förfogande

för detta ändamål. Mot de kostnader, som staten sålunda måste

vidkännas för att övertaga medlemmarnas rättigheter mot föreningen, svarade

emellertid föreningens kvarstående tillgångar.

Något nytt anslag syntes ej behöva anvisas för att finansiera statens övertagande

av föreningens skulder och tillgångar, utan torde riksgäldskontoret

kunna bemyndigas att av de medel, som från fonden till mötande av förluster

å spannmålsregleringen inbetalts till riksgäldskontoret, disponera för

nu ifrågavarande ändamål erforderligt belopp. Enligt ämbetsverkens uppfattning

torde emellertid riksdagens medverkan erfordras för att riksgäldskontoret

skulle kunna på nu angivet sätt disponera dessa fondmedel. Riksgäldsfullmäktige

syntes sålunda böra erhålla bemyndigande att för statens

räkning träffa överenskommelse med medlemmarna örn övertagande av deras

andelar i föreningen, varefter fullmäktige fullföljde och avslutade föreningens

likvidation. Sedan likvidationen avslutats och statens förlust å spannmålsregleringen

sålunda definitivt fastslagits, torde statens fordran mot föreningen

böra i riksbokföringen avskrivas.

Efter remiss hava jämväl fullmäktige i riksgäldskontoret yttrat sig i ärendet

och därvid förklarat, att från fullmäktiges sida ej något vore att erinra

mot den av statskontoret och riksräkenskapsverket föreslagna budgettekniska

anordningen för avveckling av föreningen.

Statens ansvar för svenska spannmålsföreningens förlust och dess ekonomiska

förpliktelser innebär, såsom framgår av det anförda, bland annat,

att vid föreningens upplösning envar medlem skall återbekomma sin insats

jämte utdelning efter 5 procent örn året å den kontant inbetalda delen därav.

Föreningen häftar för närvarande i skuld till staten för netto 81 miljoner

kronor, vilka medel enligt beslut av 1934 och 1935 års riksdagar ställts till

föreningens disposition såsom förlagskapital, samt för upplupen ogulden

ränta å detta belopp. Föreningen har den 1 april 1936 trätt i likvidation.

Tiden för stämning å föreningens okända borgenärer utgick den 28 december

1936.

Från föreningens sida har, såsom inhämtas av den förut lämnade redogörelsen,

framförts det önskemålet, att medlemmarna på ett tidigare stadium

än som betingades av likvidationens avslutande avlöstes från sina förbindelser

till föreningen på det sätt att staten övertoge medlemmarnas insatser samt

till dessa utbetalade ogulden utdelning. Hinder hava förelegat att vid en tidigare

tidpunkt upptaga det av föreningen framställda förslaget till prövning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

emedan riksdagens medverkan ansetts erforderlig för dess realiserande. I nuvarande

läge, då likvidationsförfarandet kan bliva avslutat inom en nära

framtid, synes den slutliga regleringen av rättsförhållandet mellan parterna

lämpligast böra ske på så sätt, att staten, sedan föreningens skulder till övriga

kreditorer gäldats och staten, till täckning av sin fordran för förlagskapital

å 81 miljoner kronor samt ränta därå, övertagit föreningens återstående tillgångar,

infriar sina förpliktelser till föreningsmedlemmarna genom att till

dem återbära deras insatser i föreningen jämte ränta å den del därav som inbetalats

kontant.

Enligt de utförligare uppgifter rörande föreningens ekonomiska ställning,

som meddelas av chefen för finansdepartementet vid anmälan av frågan örn

den bokföringsmässiga regleringen av statens förlust å spannmålsföreningens

verksamhet, torde de tillgångar som vid likvidationen kunna beräknas tillfalla

staten förslå till täckning av statens förpliktelser mot föreningens

medlemmar. Dessa tillgångar borde rätteligen, i den mån de ej tagas i anspråk

för gäldande av ränta å förlagskapitalet redovisas såsom återbetalning

å detta varefter särskilda medel, förslagsvis från fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen, skulle få anvisas till gäldande av statens

skuld till föreningens medlemmar. Enklare synes emellertid vara att sistnämnda

skuld gäldas direkt av de medel, som vid likvidationen tillkomma staten,

varefter återstående netto går till gäldande av ränta och avbetalning å

förlagslånet. Till ett sådant förfarande, vilket jag efter samråd med chefen

för finansdepartementet funnit mig böra tillstyrka, torde riksdagens bemyndigande

böra inhämtas.

Kungl. Majit torde böra uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att

såsom representant för staten fullfölja och avsluta likvidationen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen besluta,

att de medel, som vid likvidationen av svenska spannmålsföreningen

u. p. a. tillkomma staten, må tagas i anspråk för

infriande av staten åvilande förpliktelser gentemot föreningens

medlemmar enligt mellan staten och föreningen träffade

avtal.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa svenska spannmålsföreningen u. p. a. i likvidation berörande frågor. a1 i texten
  2. JoU 1937:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa svenska spannmålsföreningen u. p. a. i likvidation berörande frågor. s. 10 i texten