Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364)

1937-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:174, Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan

den 20 november 1931 (nr 364); given Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, inhämta

riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring

i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 174.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931

(nr 364).

Härigenom förordnas, dels att i byggnadsstadgan den 20 november 1931

skall införas en ny paragraf, betecknad 79 a §, med följande överskrift och

lydelse, dels ock att 80 och 128 §§ samma stadga skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

Särskilda bestämmelser örn byggande inom stadsplan.

79 a §.

I fråga om byggande inom område, som ingår i stadsplan, skall, i den mån

ej annat föreskrives genom stadsplanebestämmelser, gälla ytterligare följande:
1.

Byggnad, som ej sammanbygges med byggnad å grannes fastighet, må

icke läggas på mindre avstånd från fastighetens gräns än som motsvarar hälften

av den för byggnaden tillåtna största höjden, ej heller i något fall närmare

gränsen än 4.5 meter.

2. Avståndet mellan skilda byggnader å samma tomt må icke vara mindre

än som motsvarar den för byggnad vid gata eller förgård tillåtna största höjden;

byggnadsnämnden likväl obetaget att, där så finnes kunna ske utan

fara för sundhet och brandsäkerhet samt utan att ett lämpligt bebyggande

av kvarteret i dess helhet försvåras, för uthus eller annan gårdsbyggnad medgiva

mindre avstånd såväl till annan sådan byggnad som till huvudbyggnad,

dock ej under 4.5 meter.

3. Finnes uthus eller annan gårdsbyggnad med hänsyn till dess ringa

storlek och andra omständigheter utan olägenhet kunna uppföras i gräns

mot grannfastighet utan att sammanbyggas med byggnad å denna fastighet

eller på mindre avstånd från fastighetsgränsen än 4.5 meter, må byggnadsnämnden

efter grannens hörande sådant medgiva.

4. Framför fönster till bonings- eller arbetsrum mot gård skall lämnas

obebyggt ett område av minst 9 meters bredd ovan ett plan i jämnhöjd med

fönstrets underkant; dock må fönster anbringas mot gårdsdel av mindre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

3

bredd ovan detta plan, därest rummets behov av dager är nöjaktigt tillgodosett

genom annat fönster.

5. Boningshus av trä må icke uppföras med flera än två våningar.

6. Uthus eller annan gårdsbyggnad må icke uppföras till större höjd än

2.5 meter; dock må byggnadsnämnden i särskilt fall medgiva avvikelse härifrån

för gårdsbyggnad, vars användning kräver större våningshöjd.

80 §.

I fråga örn byggande inom område, som ej ingår i stadsplan, skall, i den

mån ej annat föreskrives genom stomplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser,

gälla ytterligare följande:

1. Tomtplats, som---—• till jordbruksfastighet.

Angående uppförande av byggnad utmed allmän väg är för vissa fall stadgat

i lagen om allmänna vägar.

128 §.

Hava för —--av Konungen.

Intill dess sådana föreskrifter fastställts, skola nämnda paragrafer i byggnadsstadgan

den 8 maj 1874 jämte i anslutning därtill meddelade bestämmelser

i byggnadsordningen för staden eller samhället fortfarande gälla för området,

i den mån bestämmelser i ämnet ej meddelats i 79 a §.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om

vissa särskilda bestämmelser angående byggande inom stadsplan.

Föredraganden anför:

»Beträffande byggandet i städerna funnos före tillkomsten av den nu gällande

byggnadsstadgan den 20 november 1931 allmänna bestämmelser meddelade

i byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874, vilken i §§ 23,

25 och 28 innehöll noggranna föreskrifter angående gårdsutrymme samt

byggnads höjd och våningsantal.

Motsvarighet härtill saknas i 1931 års stadga. Erforderliga regler i nyss

angivna ämnen förutsättas i stället skola meddelas i form av särskilda stadsplanebestämmelser.

För övergångstiden, intill dess stadsplanebestämmelser

fastställts för det område varom fråga är, skola enligt 128 § sistnämnda

stadga provisoriska byggnadsföreskrifter meddelas samt, innan sådana hunnit

fastställas, de nämnda paragraferna i 1874 års stadga jämte i anslutning

därtill givna bestämmelser i vederbörande byggnadsordning fortfarande gälla

för området.

Medan den äldre byggnadsstadgan gällde endast för stadsplaneområde,

äger den nu gällande stadgan tillämpning jämväl å område utom stadsplan.

Även för sådant område kunna särskilda föreskrifter meddelas, nämligen i

form av stomplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser. Därutöver

upptager emellertid denna stadga i 80 § vissa allmänna regler för område

utom stadsplan, avseende samma ämnen som avhandlades i §§ 23, 25 och

28 i den äldre stadgan. Sistnämnda regler skola gälla endast där stomplaneeller

utomplansbestämmelser ej fastställts för området.

Under förarbetena till gällande byggnadsstadga var spörsmålet, huruvida

de nu ifrågavarande grundläggande reglerna för byggandet borde intagas i

stadgan eller meddelas i stadsplanebestämmelserna, föremål för delade me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

5

ningar. Då stadgeförslaget anmäldes för Kungl. Maj:t, anförde chefen för

justitiedepartementet till motivering av sin anslutning till den sistnämnda

principen, bland annat1, att det icke syntes låta sig göra att på tillfredsställande

sätt meddela bestämmelser i förevarande ämnen för all bebyggelse

inom ett stadsplaneområde, men att genom bestämmelsernas intagande i

stadsplan dessa kunde på ett smidigare och naturligare sätt anpassas efter

förhållandena i varje särskilt fall. Tillika framhölls, att verkningarna av då

gällande lagstiftning i denna del icke torde ha varit gynnsamma, i det exempelvis

den i 1874 års stadga medgivna högsta hushöjden uppenbarligen icke

varit lämplig för all slags bebyggelse.

I skrivelse till Kungl. Majit den 28 januari 1936 har byggnadsstyrelsen,

under åberopande av en vid skrivelsen fogad promemoria, hemställt om införande

i byggnadsstadgan av vissa särskilda bestämmelser angående byggande

inom stadsplan, avseende byggnads läge å tomt, anbringande av fönster

till bonings- och arbetsrum ävensom högsta höjd samt våningsantal för boningshus

av trä och gårdsbyggnader. I promemorian framhölls, att någon

skarpt genomförd skillnad i sak mellan å ena sidan stadsplanelagen och de

på grund av denna fastställda stadsplanebestämmelserna samt å andra sidan

byggnadsstadgan och de med stöd av denna fastställda lokala byggnadsordningarna

icke gjorts och på grund av ämnets natur icke heller gärna kunde

genomföras; sålunda hade även i den nya byggnadsstadgan inkommit vissa

föreskrifter, som principiellt skolat kunna godkännas såsom stadsplanebestämmelser.

Vidare uttalades, att under den tid, som förflutit sedan 1931

års byggnadslagstiftning trätt i kraft, erfarenheten visat att det av rent praktiska

skäl varit välbetänkt, örn vissa ytterligare bestämmelser kommit att

medtagas i den nya stadgan, samt att en del av stadsplanebestämmelserna

visat sig vara av den art att de bleve i större eller mindre grad allmänt tilllämpliga

vid all samhällelig bebyggelse och därför lämpligen hörde hemma

i en allmän författning. En författningsändring i sådan riktning skulle innebära

en stor lättnad för vederbörande stadssamhällen, samtidigt som bestämmelsernas

överflyttande från stadsplanen till stadgan icke syntes kunna

innebära någon olägenhet vare sig för den enskilde markägaren eller för

det allmänna samt ej heller möta hinder av annan än rent formell art. Till

närmare utveckling av de framförda önskemålen anfördes i promemorian:

De bestämmelser, som här åsyftas, avse dels byggnads läge å tomt och

dels anbringande av fönster till bonings- och arbetsrum. I båda dessa avseenden

finnas föreskrifter i 23 § byggnadsstadgan för rikets städer. Beträffande

byggnads läge å tomt erfordras vissa generella minimimått å byggnads

avstånd till gräns mot granne samt inbördes avstånd mellan skilda byggnader

å samma tomt. Vidare erfordras bestämmelser angående högsta höjd

och minsta avstånd från granntomt för byggnader som uppföras av trä samt

för uthus och andra mindre gårdsbyggnader. Bestämmelser härom hava

tidigare i allmänhet funnits i städernas byggnadsordningar, men hava icke

ansetts höra hemma i de nya byggnadsordningarna.

Jfr pro|). 1931: 192 s. 43 f.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Alla dessa bestämmelser äro i mer eller mindre grad erforderliga, icke

endast för den egentliga kvartersmarken utan praktiskt taget för alla i en

stadsplan ingående områden, där bebyggelse kan ifrågakomma.

Då alltså dylika bestämmelser hittills förefunnits såsom generellt gällande

i den äldre byggnadsstadgan och i städernas byggnadsordningar, är det

ju icke heller underligt, om de nu lätt bliva bortglömda eller förbisedda vid

de för närvarande i hela landet pågående stadsplanerevideringarna. Så har

också visat sig vara förhållandet. Endast i få undantagsfall hava stadsplaneförslag,

som sedan nya byggnadsstadgans tillkomst underställts Kungl.

Majit för fastställelse, även innehållit fullständiga bestämmelser i berörda

ämnen. För att icke en sådan bristfällighet i och för sig skulle föranleda

ett fördröjande av fastställelsen å ett underställt stadsplaneförslag har på

tillrådan av byggnadsstyrelsen Kungl. Majit i allmänhet icke låtit dylika

ofullständigheter utgöra hinder för fastställelsen, dock alltid under den förutsättningen

att stadsplanen senare skulle kompletteras i dessa hänseenden.

Emellertid har det visat sig att vederbörande stadssamhällen alltför ofta

underlåta eller uppskjuta vidtagandet av sådana kompletteringar. Detta

icke därför att kompletteringarna ansetts obehövliga, utan fastmera med

hänsyn till de kostnader och arbete, som äro förknippade därmed. Särskilt

besvärande synes proceduren med ett förnyat utställningsförfarande

vara. Med hänsyn till de åsyftade bestämmelsernas generella natur äro de

i allmänhet tillämpliga och erforderliga beträffande samtliga för bebyggelse

avsedda fastigheter inom ett stadsplaneområde, och den obetydligaste bestämmelsekomplettering

nödvändiggör alltså förnyad utställning och personliga

kallelser till samtliga fastighetsägare.

Med hänsyn särskilt till sist omnämnda förhållande och den omständigheten

att här åsyftade bestämmelser äro mera allmänt erforderliga, vore

det enligt byggnadsstyrelsens mening synnerligen lämpligt och för alla parter

mest praktiskt, om de i stället kunde intagas i hithörande allmänna författning,

byggnadsstadgan, för att därigenom utan vidare bliva gällande för

städernas och de stadsliknande samhällenas stadsplanelagda områden. På

samma sätt som bestämmelserna angående bebyggelsen för icke planlagda

områden finnas intagna i 80 § i byggnadsstadgan, synas här åsyftade allmängiltiga

bestämmelser böra kunna intagas under en särskild paragraf i

byggnadsstadgan att såsom sagt gälla för stadssamhällenas planlagda områden.

Vid promemorian fanns fogat ett förslag till bestämmelser — enligt uppgift

överensstämmande såväl med de föreskrifter, vilka plägat fastställas

såsom stadsplanebestämmelser, som ock med motsvarande delar av normalförslaget

till provisoriska byggnadsföreskrifter1 — av följande lydelse:

Särskilda bestämmelser örn byggande inom stadsplan.

79 a §.

I fråga örn byggande inom område, som ingår i stadsplan, skall, i den mån

stadsplanebestämmelser ej fastställts, i övriga tillämpliga delar gälla ytterligare

följande:

1. Byggnad, som ej uppföres i gräns mot grannes fastighet, får ej läggas

närmare sådan gräns än att avståndet blir lika med hälften av den för bygg
-

1 Jfr st. off. utredn. 1932: 11.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

7

Haden tillåtna största höjden, dock ej närmare än 4.5 meter. Uppföres byggnad

av trä med två våningar jämte vindsvåning, får avståndet till gräns mot

grannfastighet ej understiga 6 meter.

2. Avståndet mellan skilda byggnader på samma tomt får ej göras mindre

än den för byggnad vid gata eller förgård medgivna största höjden. Beträffande

uthus och andra mindre gårdsbyggnader må byggnadsnämnden,

där sådant utan fara för sundhet och brandsäkerhet prövas kunna ske och

icke försvårar ett lämpligt bebyggande av kvarteret i dess helhet, medgiva

mindre avstånd såväl inbördes som till huvudbyggnad, dock ej mindre än

4.5 meter.

3. Där så med hänsyn till byggnadens ringa storlek och andra inverkande

omständigheter utan olägenhet kan ske, må byggnadsnämnden efter grannens

hörande medgiva, att uthus eller annan dylik gårdsbyggnad uppföres

i gräns mot grannfastighet utan att sammanbyggas med byggnad å denna

fastighet eller på mindre avstånd från fastighetsgränsen än 4.5 meter.

4. Framför fönster till bonings- och arbetsrum skall lämnas obebyggt ett

område av minst 9 meters bredd. Dock må fönster jämväl anbringas mot

gårdsdel av mindre bredd, där rummets behov av dager är nöjaktigt tillgodosett

genom annat fönster.

5. Boningshus av trä må icke uppföras med flera än två våningar, dock

må, när särskilda skäl föreligga, vinden därjämte inredas, dock icke till mer

än en tredjedel av vindens yta.

6. Uthus eller annan dylik gårdsbyggnad må icke uppföras till större

höjd än 2.5 meter, dock må för särskilt fall större höjd medgivas för garage

eller annan gårdsbyggnad, vars användning kräver större våningshöjd.

Över byggnadsstyrelsens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Stockholms fastighetsägareförening,

Sveriges fastighetsägareförbund och föreningen Sveriges stadsarkitekter. Med

dessa utlåtanden ha tillika inkommit yttranden från länsarkitekterna samt

byggnadsnämnderna i Stockholm med flera städer.

Förslaget har på ett par undantag när i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i de avgivna utlåtandena. I en del av dessa lia emellertid vissa

erinringar eller önskemål framställts i fråga örn förslagets närmare utformning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat tvekan, huruvida förslaget borde

godtagas, enär gränsen mellan å ena sidan stadsplanen och å andra sidan

de allmänna författningar som reglera byggnadsverksamheten därigenom

syntes bliva alltför obestämd. Med hänsyn till den principiella skillnad, som

bestode mellan stadsplanebestämmelser och bestämmelser i byggnadsstadgan,

borde enligt länsstyrelsens mening ett överflyttande från stadsplan till

byggnadsstadga av vissa föreskrifter örn byggandet, med bibehållande i övrigt

av grunderna för gällande lagstiftning, icke ske utan att gränsen mellan

områdena för stadsplan och byggnadsstadga i motsvarande avseende

jämkades. —- Sveriges fastighetsägareförbund har avstyrkt förslagets genom!

örande. Såsom skäl härför har förbundet i huvudsak åberopat, att

de föreslagna stadgebestämmelserna skulle komma att motverka ett önskvärt

hänsynstagande till förhållandena i det särskilda fallet. Under utta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

lande att förbundet närmast betraktat förslaget ur synpunkten, huruvida

de ifrågavarande bestämmelserna borde tillämpas å sådana områden som

redan bebyggts, har förbundet till utveckling av sin mening anfört bland

annat:

Det torde icke närmare behöva utvecklas, hurusom just vid stadsplaneverksamheten

å de redan bebyggda områdena det är av allra största vikt, att

de regler, som för verksamheten skola gälla, möjliggöra ett smidigt tillvägagångssätt.

Den hänsyn till markägares berättigade intressen, som stadsplanemyndigheterna

enligt byggnadsstadgans bestämmelser äro skyldiga att

iakttaga, blir givetvis lättare att omsätta i verklighet, om reglerna för stadsplaneverksamheten

icke äro stela och mekaniska. Bestämmelser av dylik

karaktär äro, såvitt nu närmast angår de redan bebyggda områdena, direkt

ägnade att motverka det syftemål, som ligger till grund för den i byggnadsstadgan

givna regeln, som dock skulle komma att kvarstå, nämligen att vid

uppgörande av stadsplanebestämmelser för förut bebyggd stadsdel ''nödig

hänsyn (skall) tagas till förefintlig bebyggelse’. Då denna ''nödiga hänsyn’

i fråga om bebyggda områden oftast måste taga sig det uttrycket, att

bebyggelsen får gestaltas på ett tämligen fritt och till de synnerligen skiftande

omständigheterna i de särskilda fallen anpassat sätt, på det att icke

betydande förluster för de enskilda markägarna skola uppkomma, är det

uppenbarligen av den största vikt, att i byggnadsstadgan icke intagas regler,

som kunna komma att få den följden, att stadsplanemyndigheterna bindas

på ett sätt, som kunde komma att göra eljest onödiga förluster för de enskilda

oundvikliga. — — •—-

Även örn bestämmelserna skola tillämpas allenast intill dess de ersättas

med stadsplanebestämmelser, torde dock bestämmelsernas införande i stadgan

kunna komma att medföra, att de bli helt mekaniskt tillämpade. Redan

det av byggnadsstyrelsen omnämnda förhållandet, att stadsplanemyndigheterna

lätt förbise reglerandet av sådana förhållanden, om vilka icke uttryckliga

bestämmelser finnas i stadgan, ger en anvisning om den bundenhet

till en författningstext, som sålunda utmärker myndigheternas åtgöranden.

Likaväl som man, uppenbarligen med förbiseende av åtskilliga praktiska

hänsyn, glömmer bort att reglera förhållanden, om vilka icke uttryckliga

bestämmelser finnas, lika väl kommer man enligt förbundets mening att

skatta åt benägenheten att, så snart regler inskrivits i byggnadsstadgan, tilllämpa

desamma utan nödig anpassning och varsamhet. Därmed är i själva

verket den av byggnadsförfattningarna åsyftade friheten att reglera bebyggelsen

med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet försvunnen.

De erinringar, som framställts med avseende å förslagets avfattning, åsyfta

i allmänhet endast förtydliganden av vissa bestämmelser däri. Några sakliga

anmärkningar ha emellertid även förekommit. Sålunda har fastighetsägareförbundet

uttalat, att det skulle kunna lända till stort förfång vid kvarterssaneringar,

därest byggnad, som ej uppfördes i själva tomtgränsen, aldrig

finge läggas närmare denna än 4.5 meter. — 1 fråga örn det fria utrymmet

framför fönster till bonings- och arbetsrum ha erinringar framställts av föreningen

Sveriges stadsarkitekter med flera, huvudsakligen åsyftande visst

hänsynstagande till höjden av motstående byggnad. — Lämpligheten av den

föreslagna bestämmelsen angående våningsantalet för boningshus av trä har

varit föremål för delade meningar. Byggnadsnämnden i Göteborg, som ansett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

9

ifrågavarande spörsmål böra lösas genom stadsplanebestämmelser, har förordat

stadgandets uteslutande. Stadsarkitektföreningen har hävdat en liknande

uppfattning med avseende å den särskilda föreskriften örn rätt att inreda

vind. Å andra sidan har länsstyrelsen i Norrbottens län, i anslutning

till ett uttalande av länsarkitekten därstädes, ansett de speciella förhållandena

i övre Norrland motivera tillåtelse att där uppföra även trähus med

större våningsantal än förslaget medgåve. — Från vissa håll har hemställts

örn en höjning av den föreslagna maximihöjden för gårdsbyggnader.

I flera yttranden har framhållits, att de ifrågasatta föreskrifterna påkallade

ändring av övergångsbestämmelserna i 128 § byggnadsstadgan. Jämväl

vissa andra ändringar i stadgan lia i detta sammanhang satts i fråga.

Den av byggnadsstyrelsen föreslagna anordningen synes ägnad att medföra

avsevärda praktiska fördelar. Genom densamma har man ej velat bryta med

den princip, varpå 1931 års byggnadsstadga i förevarande del vilar, eller

att de grundläggande reglerna för byggandet — föreskrifterna om byggnads

höjd och våningsantal samt gårdsutrymmes storlek — icke skola intagas i

stadgan utan meddelas i stadsplanebestämmelserna. Principen har emellertid

enligt förslaget så till vida modifierats, att i byggnadsstadgan upptagits vissa

föreskrifter av så allmängiltig natur att de äro tillämpliga i de allra flesta

fall. Dessa föreskrifter lära i praktiken få sin huvudsakliga betydelse för

den lägre gårdsbebyggelsen, vilken, enligt vad erfarenheten utvisar, oftast

förbises vid stadsplanerevideringarna. Ej ringa omgång och kostnad torde på

detta sätt kunna besparas samhällena. De av Sveriges fastighetsägareförbund

uttalade farhågorna, att förslagets genomförande skulle motverka ett smidigt

förfarande vid stadsplaneverksamheten och, i strid mot byggnadsförfattningarnas

syfte, binda stadsplanemyndigheterna, synas icke vara grundade

på en riktig uppfattning av förslagets innebörd. De ifrågasatta föreskrifterna

äro avsedda, icke att utgöra någon huvudsaklig ersättning för stadsplanebestämmelserna,

utan endast att komplettera dessa. I den mån avvikande regler

anses erforderliga böra samhällena låta sig angeläget vara att härutinnan

antaga särskilda stadsplanebestämmelser.

Jag finner mig alltså kunna i huvudsak giva min anslutning till byggnadsstyrelsens

förslag. Delvis med anledning av de avgivna yttrandena torde

emellertid några smärre ändringar böra vidtagas i de föreslagna bestämmelserna.

Sålunda bör ingressen till den nya 79 a § omredigeras, så att

därav på otvetydigt sätt framgår att paragrafens stadganden skola kunna

genom stadsplanebestämmelser sättas ur kraft ej endast i sin helhet utan

även till viss del. En motsvarande ändring synes i detta sammanhang böra

vidtagas i ingressen till 80 § byggnadsstadgan. — Vad beträffar de särskilda

bestämmelserna i 79 a § torde punkten 4 böra undergå jämkning i syfte att

utmärka att, på sätt framhållits av bland andra föreningen Sveriges stadsarkitekter,

ett fönsters värde ur belysningssynpunkt huvudsakligen beror

därav, att inga skymmande byggnadsdelar finnas ovanför det horisontalplan

varå fönstrets underkant befinner sig, men att lägre belägna byggnadsdelar

Bihang till riksdagens protokoll tolli. 1 sami. Nr 174. 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

i detta avseende sakna betydelse. I fråga om punkten 5 synes, med hänsyn

till de önskemål som uttalats av nyssnämnda förening samt byggnadsnämnden

i Göteborg, medgivandet till inredning av vindsvåning i trähus med

två våningar böra uteslutas ur förslaget. Anses möjlighet till sådan inredning

böra beredas, sker detta lämpligast genom stadsplanebestämmelser. Av

den nu nämnda ändringen i punkten 5 följer, att det i punkten 1 föreslagna

särskilda stadgandet för byggnad med vindsvåning ock bör bortfalla. — Härutöver

torde vissa redaktionella jämkningar i paragrafen böra vidtagas.

De nya bestämmelserna lära därjämte nödvändiggöra en ändring av 128 §

byggnadsstadgan av innebörd att, i fall då varken stadsplanebestämmelser

eller provisoriska byggnadsföreskrifter hunnit fastställas, de förut omnämnda

bestämmelserna i 1874 års stadga samt vederbörande byggnadsordning

skola fortfarande gälla för området allenast i den mån bestämmelser i ämnet

ej meddelats i den nya 79 a §.

I anslutning till den nyss angivna ändringen i ingressen till 80 §

synes det slutligen lämpligt att, till förebyggande för framtiden av vissa enligt

uppgift ej sällan uppkommande missförstånd beträffande tillämpningen

av stadgandena i denna paragraf om byggnads avstånd till väg, där införa

en erinran örn att bestämmelser angående uppförande av byggnad utmed allmän

väg för vissa fall meddelats i lagen om allmänna vägar.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20

november 1931 (nr 364).»

Föredraganden hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta riksdagens

yttrande över förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371213

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående slakt av husdjur. s. 4 i texten
  2. 1LU 1937:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931 s. 1 i texten