Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter

1937-01-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:18, Angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

7

Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för

Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att

erlägga vissa fiskeavgifter; given Stockholms slott den

8 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Axel Pehrsson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson, anför:

Den 4 juni 1920 meddelade Kungl. Majit Råneå elektriska kvarnaktiebolag

tillstånd att för tillgodogörande av vattenkraften överbygga kungsådran i Råne

älv vid Rånbyn i Råneå socken av Norrbottens län under villkor, bland annat,

att dammanläggningens ägare skulle vara skyldig att årligen till länsstyrelsen

i länet inbetala visst belopp, som för vart och ett av de första 15 åren skulle

utgå med 165 kronor, att i enlighet med lantbruksstyrelsens bestämmande

användas till åtgärder för fiskets uppehållande i Råne älvs vattenområde. Vidare

föreskrevs, att det skulle åligga lantbruksstyrelsen att i god tid före de

15 årens slut till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande storleken av det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

belopp, som dammägaren därefter skäligen borde förpliktas betala för omförmälda

ändamål.

Genom utslag den 20 oktober 1920 meddelade Råneå tingslags häradsrätt

föreskrifter angående dämningshöjd m. m.

I en till Kungl. Maj:t ställd av länsstyrelsen i Norrbottens län med utlåtande

den 14 april 1936 jämte yttrande av fiskeriintendenten i övre norra

distriktet överlämnad skrivelse den 10 mars 1936 har Råneå elektriska kvarnaktiebolag

hemställt om befrielse från erläggande av de för nämnda 15- årsperiod stadgade fiskeavgifterna eller, därest detta icke kunde beviljas, örn

befrielse från gäldandet av de å åren efter 1925 belöpande avgifterna, över

framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 april 1936 av

lantbruksstyrelsen, den 22 maj 1936 av statskontoret samt den 18 november

1936 av justitiekansler!!.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.

Ifrågavarande dammanläggning påbörjades sommaren 1920 och färdigställdes

i december 1921 samt var därefter i bruk, till dess bolaget år 1925 upphörde

med produktion av elektrisk kraft. Efter år 1925 har bolaget icke utnyttjat

anläggningen, vars dammluckor efter sagda år icke heller hållits

stängda. Bolaget avkrävdes icke några fiskeavgifter förrän den 17 oktober

1935, då länsstyrelsen i anledning av skrivelse från lantbruksstyrelsens fiskeribyrå

anmodade bolaget att inleverera avgifterna för den första 15-årsperioden,

tillhopa 2,475 kronor. Orsaken till att något krav tidigare ej framställts

mot bolaget torde hava varit, att inom länsstyrelsen landskansliet uraktlåtit

att lämna landskontoret meddelande örn Kungl. Maj:ts beslut rörande ifrågavarande

fiskeavgifter. Vad bolaget beträffar hade enligt uppgift frågan om

nämnda avgifter under årens lopp råkat i glömska, .särskilt som något krav

härutinnan icke framkommit.

Till stöd för sin framställning har bolaget andragit i huvudsak följande.

Bolagets första kraftproducerande anläggning, som tillkommit under dyrtiden

1916—1918, hade snart visat sig otillräcklig och på grund härav måst

under åren 1920—1921 — då jämväl svår dyrtid rådde — utökas med omförmälda

dammbyggnad. Av olika skäl hade bolaget icke kunnat uthärda konkurrensen

från vattenfallsstyrelsen, som från Porjus börjat utsträcka sin kraftdistribution

över länet, utan hade år 1925 måst övergiva sin kraftproduktion

för att i stället allenast distribuera från vattenfallsstyrelsen inköpt elektrisk

energi. Bolaget, som tidigare till huvudsaklig del måst täcka de dryga anläggningskostnaderna

genom upplåning, hade genom övergången till enbart distribution

fått sin ekonomiska situation än ytterligare förvärrad, då ju anläggningarna

såsom en följd av nämnda övergång kommit att utgöra dött kapital.

Någon utdelning å bolagets aktier hade aldrig förekommit. Vid den rekonstruktion

av bolaget, som år 1932 nödvändiggjorts på grund av att vattenfallsstyrelsen

ansett sig böra genomföra en förhöjning av krafttaxan, hade, bland

annat, de privata intressenternas fordran hos bolaget avskrivits i dess helhet

samt statens och en affärsbanks fordringar till viss del. Staten hade i utbyte

erhållit en post aktier *bolaget.

För närvarande uppginge bolagets upplåning till omkring 437,000 kronor,

varav allt utom 70,000 kronor skulle förräntas. Bolagets ekonomiska ställning

vore alltjämt ömtålig och varje opåräknad utgift medförde ett hot mot

dess existens. På grund av föreliggande avsevärda svårigheter för bolaget att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

9

inbetala det nu fordrade beloppet hade bolaget sett sig nödsakat hemställa

om befrielse — helt eller delvis — från erläggande av de genom Kungl. Maj:ts

beslut den 4 juni 1920 stadgade fiskeavgifterna. I detta sammanhang ville

bolaget framhålla, att några åtgärder av det slag, vartill berörda avgifter

vore avsedda att användas, tydligen hittills icke ansetts erforderliga. Det

förefölle också bolaget naturligt och självklart, att ifrågavarande anläggning

åtminstone under den tid, dammarna varit öppna året örn, icke hindrat

fiskens gång eller eljest kunnat vara till skada för fiskbeståndet. Härjämte

torde bolagets fortsatta verksamhet på grund av dess allmännyttiga karaktär

få anses såsom en allmän angelägenhet.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet har tillstyrkt bolagets hemställan,

såvitt densamma avsåge befrielse från fiskeavgifterna för den tid, varunder

dammanläggningen icke tagits i bruk. Under de år anläggningen varit i

bruk torde, framhåller fiskeriintendenten, densamma hava medfört skador å

fisket, vilka gjort sig märkbara även i fortsättningen och ännu torde kräva

åtgärder, för vilkas utförande de för nämnda år bestämda avgifterna vore

behövliga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört väsentligen följande.

Länsstyrelsen funne det ådagalagt, att bolaget icke utan stora svårigheter

kunde erlägga hela eller någon del av det utkrävda beloppet, varför ett bifall

till framställningen örn fullständig befrielse från fiskeavgifternas erläggande

skulle medföra en avsevärd lättnad för bolaget, vars gagnrika

verksamhet för bygden av länsstyrelsen kunde vitsordas. Med hänsyn emellertid

till bestämmelserna i gällande vattenlag och vad fiskeriintendenten anfört

ansåge sig länsstyrelsen likväl icke kunna tillstyrka, att bolaget bleve

helt befriat från erläggandet av ifrågavarande avgifter. Däremot funne länsstyrelsen,

att starka skäl talade för att bolaget befriades från fiskeavgifterna

för den tid, varunder dammbyggnaden icke varit i bruk. Då dammluckorna

vid sagda byggnad alltsedan år 1925 hållits öppna, torde nämligen byggnaden

efter nämnda år endast i ringa mån haft någon menlig inverkan på fisket

och vattenståndsförhållandena. Länsstyrelsen hemställde alltså, att de för

bolaget stadgade fiskeavgifterna måtte nedsättas till 825 kronor, motsvarande

avgifterna för åren 1921—1925.

Lantbruksstyrelsen och statskontoret hava ej haft något att erinra mot

bifall till förevarande ansökan på sätt densamma förordats av länsstyrelsen.

Justitiekanslern har framhållit, att ifrågavarande fiskeavgifter, enligt vad

av handlingarna i ärendet framginge, tillkommit enbart med hänsyn till det

allmänt ekonomiska intresset att vidmakthålla eller öka fiskbeståndet i landet.

Att avgifternas användning inskränkts att avse allenast Råne älvs vattenområde

torde icke medföra uppkomsten av någon enskild rätt. För den

enskilde — liksom för hushållningssällskap, kommuner etc. — torde blott

den vägen stå öppen att hos lantbruksstyrelsen, åt vilken bestämmanderätten

över avgifternas användning anförtrotts, anhålla örn anslag eller medverkan

till den åtgärd i det ifrågavarande hänseendet, vilken syntes honom vara av

behovet påkallad. Justitiekanslern ansåge med hänsyn härtill hinder i nu

angivna hänseende icke möta för ett helt eller delvis efterskänkande av

ifrågavarande fiskeavgifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18-

Defartements- Jag delar länsstyrelsens i Norrbottens län av lantbruksstyrelsen och statsche/en.

kontoret biträdda mening, att förevarande till betalning förfallna avgiftsbelopp

bör med hänsyn till omständigheterna väsentligt nedsättas. Det synes

sålunda skäligt, att Råneå elektriska kvarnaktiebolag befrias från betalningsskyldighet

för större del av ifrågavarande fiskeavgifter än som belöpa å en

tidsperiod lika med den, under vilken dammanläggningen kan hava varit till

förfång för fisket, eller i runt tal 5 år. Det belopp, bolaget skall hava att utgiva,

torde alltså bestämmas till 825 kronor. Frågan synes emellertid böra

underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Råneå elektriska kvarnaktiebolag befrias från betalningsskyldighet

för större belopp av de enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 4 juni 1920 bolaget åvilande fiskeavgifter än 825

kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1937:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter. s. 14 i texten
  2. Rskr. 1937:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiske s. 1 i texten