Angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter
1937-01-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:18, Angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 18.
7
Nr 18.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för
Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att
erlägga vissa fiskeavgifter; given Stockholms slott den
8 januari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Axel Pehrsson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 januari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson, anför:
Den 4 juni 1920 meddelade Kungl. Majit Råneå elektriska kvarnaktiebolag
tillstånd att för tillgodogörande av vattenkraften överbygga kungsådran i Råne
älv vid Rånbyn i Råneå socken av Norrbottens län under villkor, bland annat,
att dammanläggningens ägare skulle vara skyldig att årligen till länsstyrelsen
i länet inbetala visst belopp, som för vart och ett av de första 15 åren skulle
utgå med 165 kronor, att i enlighet med lantbruksstyrelsens bestämmande
användas till åtgärder för fiskets uppehållande i Råne älvs vattenområde. Vidare
föreskrevs, att det skulle åligga lantbruksstyrelsen att i god tid före de
15 årens slut till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande storleken av det
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
belopp, som dammägaren därefter skäligen borde förpliktas betala för omförmälda
ändamål.
Genom utslag den 20 oktober 1920 meddelade Råneå tingslags häradsrätt
föreskrifter angående dämningshöjd m. m.
I en till Kungl. Maj:t ställd av länsstyrelsen i Norrbottens län med utlåtande
den 14 april 1936 jämte yttrande av fiskeriintendenten i övre norra
distriktet överlämnad skrivelse den 10 mars 1936 har Råneå elektriska kvarnaktiebolag
hemställt om befrielse från erläggande av de för nämnda 15- årsperiod stadgade fiskeavgifterna eller, därest detta icke kunde beviljas, örn
befrielse från gäldandet av de å åren efter 1925 belöpande avgifterna, över
framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 april 1936 av
lantbruksstyrelsen, den 22 maj 1936 av statskontoret samt den 18 november
1936 av justitiekansler!!.
Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.
Ifrågavarande dammanläggning påbörjades sommaren 1920 och färdigställdes
i december 1921 samt var därefter i bruk, till dess bolaget år 1925 upphörde
med produktion av elektrisk kraft. Efter år 1925 har bolaget icke utnyttjat
anläggningen, vars dammluckor efter sagda år icke heller hållits
stängda. Bolaget avkrävdes icke några fiskeavgifter förrän den 17 oktober
1935, då länsstyrelsen i anledning av skrivelse från lantbruksstyrelsens fiskeribyrå
anmodade bolaget att inleverera avgifterna för den första 15-årsperioden,
tillhopa 2,475 kronor. Orsaken till att något krav tidigare ej framställts
mot bolaget torde hava varit, att inom länsstyrelsen landskansliet uraktlåtit
att lämna landskontoret meddelande örn Kungl. Maj:ts beslut rörande ifrågavarande
fiskeavgifter. Vad bolaget beträffar hade enligt uppgift frågan om
nämnda avgifter under årens lopp råkat i glömska, .särskilt som något krav
härutinnan icke framkommit.
Till stöd för sin framställning har bolaget andragit i huvudsak följande.
Bolagets första kraftproducerande anläggning, som tillkommit under dyrtiden
1916—1918, hade snart visat sig otillräcklig och på grund härav måst
under åren 1920—1921 — då jämväl svår dyrtid rådde — utökas med omförmälda
dammbyggnad. Av olika skäl hade bolaget icke kunnat uthärda konkurrensen
från vattenfallsstyrelsen, som från Porjus börjat utsträcka sin kraftdistribution
över länet, utan hade år 1925 måst övergiva sin kraftproduktion
för att i stället allenast distribuera från vattenfallsstyrelsen inköpt elektrisk
energi. Bolaget, som tidigare till huvudsaklig del måst täcka de dryga anläggningskostnaderna
genom upplåning, hade genom övergången till enbart distribution
fått sin ekonomiska situation än ytterligare förvärrad, då ju anläggningarna
såsom en följd av nämnda övergång kommit att utgöra dött kapital.
Någon utdelning å bolagets aktier hade aldrig förekommit. Vid den rekonstruktion
av bolaget, som år 1932 nödvändiggjorts på grund av att vattenfallsstyrelsen
ansett sig böra genomföra en förhöjning av krafttaxan, hade, bland
annat, de privata intressenternas fordran hos bolaget avskrivits i dess helhet
samt statens och en affärsbanks fordringar till viss del. Staten hade i utbyte
erhållit en post aktier *bolaget.
För närvarande uppginge bolagets upplåning till omkring 437,000 kronor,
varav allt utom 70,000 kronor skulle förräntas. Bolagets ekonomiska ställning
vore alltjämt ömtålig och varje opåräknad utgift medförde ett hot mot
dess existens. På grund av föreliggande avsevärda svårigheter för bolaget att
Kungl. Maj.ts proposition nr 18.
9
inbetala det nu fordrade beloppet hade bolaget sett sig nödsakat hemställa
om befrielse — helt eller delvis — från erläggande av de genom Kungl. Maj:ts
beslut den 4 juni 1920 stadgade fiskeavgifterna. I detta sammanhang ville
bolaget framhålla, att några åtgärder av det slag, vartill berörda avgifter
vore avsedda att användas, tydligen hittills icke ansetts erforderliga. Det
förefölle också bolaget naturligt och självklart, att ifrågavarande anläggning
åtminstone under den tid, dammarna varit öppna året örn, icke hindrat
fiskens gång eller eljest kunnat vara till skada för fiskbeståndet. Härjämte
torde bolagets fortsatta verksamhet på grund av dess allmännyttiga karaktär
få anses såsom en allmän angelägenhet.
Fiskeriintendenten i övre norra distriktet har tillstyrkt bolagets hemställan,
såvitt densamma avsåge befrielse från fiskeavgifterna för den tid, varunder
dammanläggningen icke tagits i bruk. Under de år anläggningen varit i
bruk torde, framhåller fiskeriintendenten, densamma hava medfört skador å
fisket, vilka gjort sig märkbara även i fortsättningen och ännu torde kräva
åtgärder, för vilkas utförande de för nämnda år bestämda avgifterna vore
behövliga.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört väsentligen följande.
Länsstyrelsen funne det ådagalagt, att bolaget icke utan stora svårigheter
kunde erlägga hela eller någon del av det utkrävda beloppet, varför ett bifall
till framställningen örn fullständig befrielse från fiskeavgifternas erläggande
skulle medföra en avsevärd lättnad för bolaget, vars gagnrika
verksamhet för bygden av länsstyrelsen kunde vitsordas. Med hänsyn emellertid
till bestämmelserna i gällande vattenlag och vad fiskeriintendenten anfört
ansåge sig länsstyrelsen likväl icke kunna tillstyrka, att bolaget bleve
helt befriat från erläggandet av ifrågavarande avgifter. Däremot funne länsstyrelsen,
att starka skäl talade för att bolaget befriades från fiskeavgifterna
för den tid, varunder dammbyggnaden icke varit i bruk. Då dammluckorna
vid sagda byggnad alltsedan år 1925 hållits öppna, torde nämligen byggnaden
efter nämnda år endast i ringa mån haft någon menlig inverkan på fisket
och vattenståndsförhållandena. Länsstyrelsen hemställde alltså, att de för
bolaget stadgade fiskeavgifterna måtte nedsättas till 825 kronor, motsvarande
avgifterna för åren 1921—1925.
Lantbruksstyrelsen och statskontoret hava ej haft något att erinra mot
bifall till förevarande ansökan på sätt densamma förordats av länsstyrelsen.
Justitiekanslern har framhållit, att ifrågavarande fiskeavgifter, enligt vad
av handlingarna i ärendet framginge, tillkommit enbart med hänsyn till det
allmänt ekonomiska intresset att vidmakthålla eller öka fiskbeståndet i landet.
Att avgifternas användning inskränkts att avse allenast Råne älvs vattenområde
torde icke medföra uppkomsten av någon enskild rätt. För den
enskilde — liksom för hushållningssällskap, kommuner etc. — torde blott
den vägen stå öppen att hos lantbruksstyrelsen, åt vilken bestämmanderätten
över avgifternas användning anförtrotts, anhålla örn anslag eller medverkan
till den åtgärd i det ifrågavarande hänseendet, vilken syntes honom vara av
behovet påkallad. Justitiekanslern ansåge med hänsyn härtill hinder i nu
angivna hänseende icke möta för ett helt eller delvis efterskänkande av
ifrågavarande fiskeavgifter.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-
Defartements- Jag delar länsstyrelsens i Norrbottens län av lantbruksstyrelsen och statsche/en.
kontoret biträdda mening, att förevarande till betalning förfallna avgiftsbelopp
bör med hänsyn till omständigheterna väsentligt nedsättas. Det synes
sålunda skäligt, att Råneå elektriska kvarnaktiebolag befrias från betalningsskyldighet
för större del av ifrågavarande fiskeavgifter än som belöpa å en
tidsperiod lika med den, under vilken dammanläggningen kan hava varit till
förfång för fisket, eller i runt tal 5 år. Det belopp, bolaget skall hava att utgiva,
torde alltså bestämmas till 825 kronor. Frågan synes emellertid böra
underställas riksdagens prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att Råneå elektriska kvarnaktiebolag befrias från betalningsskyldighet
för större belopp av de enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 4 juni 1920 bolaget åvilande fiskeavgifter än 825
kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Ros.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1937:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiskeavgifter. s. 14 i texten
- Rskr. 1937:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Råneå elektriska kvarnaktiebolag från skyldighet att erlägga vissa fiske s. 1 i texten