Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål, m. m

1937-03-05 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:190, Med förslag till lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål, m.

m.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål; samt

2) lag om tillägg till 38 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) om inteckning

i fartyg.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 190.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Förslag

till

Lag

om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Med ändring av vad i lag eller författning finnes stadgat häremot stridande,

förordnas som följer:

1 §•

Har, med stöd av lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, förordnats att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt

avseende förenas med domsaga, äger Konungen förordna att häradsrätten i

orten skall äga upptaga sjörättsmål för vilka rådhusrätten skolat vara rätt

domstol. Förordnande som sist är sagt skall ej utgöra hinder för tvistemåls

instämmande till närmaste rådhusrätt samt ej heller föranleda ändring i vad

eljest gäller örn rätt att, efter överenskommelse mellan parterna, i sådant mål

söka annan rådhusrätt.

Med sjörättsmål avses i denna lag mål och ärenden som skola bedömas

efter sjölagen eller sjömanslagen ävensom andra mål och ärenden beträffande

vilka, enligt vad särskilt stadgats, de i någon av nämnda lagar givna regler

om domstols behörighet eller ock bestämmelserna i denna lag skola gälla;

dock att lagen icke äger tillämpning å mål angående klander av dispasch.

2 §•

Vad i lag eller författning föreskrives om sjörättsmåls anhängiggörande

och handläggning vid rådhusrätt skall, såvitt ej annat följer av vad nedan

stadgas, äga motsvarande tillämpning då sådant mål upptages av häradsrätt.

Vid urtima ting för upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör vare häradsrätten

domför ändå att ej flera än tre av nämnden äro i rätten närvarande.

Förslag å sakkunniga, varom i 314 § 1 mom. sjölagen sägs, skall upprättas

av handels- och sjöfartsnämnd eller, där sådan nämnd ej finnes, stadsfullmäktige

i stad vars förenande med domsaga föranlett förordnande enligt

1 §■

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Äro, då ärende angående sjöförklaring eller sjöförhör skall förekomma

vid häradsrätt, sakkunniga som i 2 § tredje stycket omförmälas ej utsedda,

ankomme på rättens ordförande att tillkalla sakkunniga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

3

Förslag

till

Lag

om tillägg till 38 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning

i fartyg.

Härigenom förordnas, att till 38 § lagen den 10 maj 1901 om inteckning

i fartyg skall fogas ett tredje stycke av följande lydelse:

Vad i lagen om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål är stadgat

skall ock gälla beträffande mål varom i denna paragraf sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, fråga om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Föredraganden anför:

»Enligt 313 § sjölagen är rådhusrätt första domstol i mål som skall bedömas

efter nämnda lag. Detsamma gäller jämväl beträffande de flesta andra

mål och ärenden rörande sjörättsliga spörsmål.

Sedan fråga uppkommit örn införande av bestämmelser som skulle möjliggöra

sjörättsmåls upptagande vid häradsrätt, har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria jämte utkast till lag om behörighet för

viss häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Enligt lagutkastet skulle de nya bestämmelserna vara tillämpliga då, med

stöd av lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, förordnats att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i

judiciellt avseende förenas med domsaga. I sådant fall skulle enligt 1 § Kungl.

Maj:t, om skäl därtill vöre, äga förordna att häradsrätten skulle ha den befattning

med sjörättsmål som tillkommit rådhusrätten. Vilka mål som i

detta sammanhang vöre att anse såsom sjörättsmål angavs närmare i paragrafen,

därvid särskilt anmärktes att lagen icke skulle äga tillämpning å

mål angående klander av dispasch. I fråga om sjörättsmåls anhängiggörande

och handläggning vid häradsrätt innehöll 2 § en allmän regel, att vad

i lag eller författning därutinnan föreskreves beträffande rådhusrätt skulle

äga motsvarande tillämpning då sådant mål upptoges av häradsrätt, såvitt

ej annat följde av lagens vidare stadganden. De åsyftade specialbestämmelserna

vörö upptagna i utkastets 3 och 4 §§. Därest allmänt tingssammanträde

infölle inom åtta dagar från det anmälan till sjöförklarings avgivande

skett, skulle det ej vara av nöden att för sjöförklaringens avgivande hålla

urtima ting, där ej särskilda omständigheter därtill föranledde. Vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

5

urtima ting för upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör skulle häradsrätten

vara domför ändå att ej flera än tre av nämnden vore i rätten närvarande.

Förslag å sakkunniga, varom i 314 § 1 mom. andra stycket sjölagen

sägs, skulle upprättas av landstinget.

Vid promemorian fanns även fogad en tablå, utvisande antalet sjörättsmål

som under åren 1932—1934 avgjorts vid rådhusrätterna i vissa städer,

vilka i judiciellt avseende förenats med domsaga eller beträffande vilka utredning

i sådant syfte pågick. Tablån torde efter komplettering få fogas

vid statsrådsprotokollet såsom bilaga A.

över promemorian och lagutkastet lia efter remiss utlåtanden avgivits av

kommerskollegium, lotsstyrelsen, hovrätterna, magistraterna i Oskarshamn

och Simrishamn, stadsstyrelserna i Kungsbacka och Marstrand, häradshövdingen

i Norra Möre och Stranda domsaga samt Sveriges redareförening,

Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges fartygsbefälsförening. Vissa

andra magistrater och häradshövdingar liksom Sveriges segelfartygsförening,

vilka jämväl bereus tillfälle att yttra sig i ärendet, ha ej begagnat sig

därav.

I de inkomna utlåtandena lia i allmänhet inga invändningar rests mot

tanken att tillerkänna häradsrätt behörighet att upptaga sjörättsmål. I

några fall har dock en annan mening kommit till uttryck. Sålunda har redareföreningen

avstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen under framhållande

att de praktiska fördelarna därav vore av underordnad betydelse, att rättssäkerheten

ej heller bomme att vinna något på förslagets genomförande

samt att lättnaden ur ekonomisk och bekvämlighetssynpunkt syntes bliva

ringa eller ingen. Magistraten i Oskarshamn har ansett, att häradsrätt med

sin nuvarande sammansättning vore olämplig såsom domstol i sjörättsmål,

samt funnit det riktiga vara att för domsagornas vidkommande inrätta särskilda

domstolar för sådana måls handläggning.

Vissa av de myndigheter och sammanslutningar, som i huvudsak biträtt

departementsförslaget, ha emellertid framställt särskilda erinringar och

önskemål beträffande de nya bestämmelsernas närmare utformning. För

de viktigaste av dessa uttalanden torde en kort redogörelse böra lämnas.

Svea hovrätt har anmärkt, att det knappast syntes befogat att begränsa

lagens tillämplighet till fall då stad lagts under landsrätt samt att det principiellt

vore riktigast att ej lämna åsido nytillkomna städer som saknade

rådhusrätt. Kommerskollegium ävensom sjöfartsföreningen — i vars yttrande

fartygsbefälsföreningen instämt — har påkallat inskränkning av

Kungl. Majus befogenhet att meddela förordnande av nu ifrågavarande art

till att avse allenast stad där tingsställe finnes, och sjöåklagaren har i ett

av kommerskollegium infordrat utlåtande förklarat sig förutsätta att sådant

förordnande skall meddelas endast i fall då ett verkligt behov visats föreligga.

I fråga örn den formella kompetens som skall tillkomma häradsrätten har

Göta hovrätt funnit det ej med tydlighet framgå av utkastet, huruvida häradsrätten

avsetts skola i processuellt hänseende i allo träda i den indragna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

rådhusrättens ställe. Hovrätten har förordat en bestämmelse av innebörd,

att häradsrätt i nu avsedda fall skall vid tillämpning av de sjörättsliga forumreglerna

betraktas såsom rådhusrätt, samt ifrågasatt huruvida det ej

med hänsyn särskilt till det begränsade antalet tingssammanträden kunde

vara lämpligt att så ändra den föreslagna huvudregeln, att därigenom medgåves

valfrihet mellan häradsrätten och närmaste rådhusrätt. Hovrätten

har jämväl anfört att det i utkastets 2 § upptagna stadgandet rörande förfarandet

vid häradsrätt måhända skulle vinna i tydlighet, om däri utsädes

att även den förberedande befattning med vissa sjörättsmål, som tillkommer

rådhusrättens ordförande, i stället skall tillkomma häradsrättens ordförande,

varjämte hovrätten föreslagit bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda

föreskrifter till möjliggörande att även annan befattningshavare i domsagan

erhölle behörighet att företaga dessa förberedande åtgärder.

Behovet av skyndsamhet vid sjöförklarings upptagande har från olika

håll understrukits och tagits till intäkt för erinringar mot den enligt utkastets

3 § ifrågasatta inskränkningen i skyldigheten att för sådant ändamål hålla

urtima ting, vilken bestämmelse kommerskollegium, Svea hovrätt, sjöfartsföreningen

och fartygsbefälsföreningen ansett böra utgå. — Vad angår

förslag å sakkunniga har Göta hovrätt förordat att stadsfullmäktige i

den stad som mistat sin rådhusrätt bibehölles vid funktionen att upprätta

sådant förslag. Samma uppfattning har företrätls av magistraten i Simrishamn.

Kommerskollegium, som utgått från att särskilt tingsställe skall finnas

i stad varom fråga är, har jämväl funnit den i utkastet upptagna regeln

onödig samt uttalat den meningen, att i allt fall icke landstinget utan eventuellt

den handelskammare inom vars distrikt staden vore belägen borde få

förslagets upprättande sig anförtrott.

Anmärkas må slutligen, att sjöfartsföreningen ansett anledning föreligga

att vid en blivande revision av sjölagens forumregler taga under övervägande,

huruvida ej de egentliga sjörättsprocesserna borde anses vara av så

speciell natur att deras handläggning förlädes till allenast de större rådhusrätterna

i riket. Häri har fartygsbefälsföreningen instämt, och kommerskollegium,

som funnit uppslaget värt beaktande, har hemställt om erforderliga

åtgärder för åvägabringande snarast möjligt av en fullständig revision

av sjölagens och övriga sjörättsliga författningars forumregler.

Departementschefen.

Såsom skäl för att rådhusrätt skulle vara exklusivt forum i sjörättsmål

åberopades under förarbetena till sjölagen i första hand att dylika mål fordrade

skyndsam handläggning; skulle i avvaktan på utgången av en tvist ett

fartyg nödgas under längre tid ligga stilla eller en last uppläggas, kunde sådant

medföra oberäknelig förlust. Även framhölls att en lantdomare, som

endast undantagsvis finge befattning med sjörättssaker, måste antagas vara

främmande för dithörande förhållanden samt att man endast i städerna

kunde påräkna tillgång till sakkunniga män, vilkas biträde i sjörättsmål ofta

nog behövde anlitas.

Behovet av skyndsamhet vid avgörandet av sjörättsmål torde alltjämt göra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

7

sig minst lika starkt gällande som vid tiden för sjölagens tillkomst. Emellertid

synes denna omständighet icke med samma fog kunna åberopas såsom

skäl för dessa måls förläggande enbart till stadsdomstol, sedan numera

genom införande av tätare tingssammanlräden på ett bättre sätt än tidigare

blivit sörjt för snabbhet i rättsskipningen vid häradsrätterna. Vad i övrigt

ansetts tala för den nuvarande ordningen lärer knappast heller utgöra tillräckligt

stöd för den uppfattningen att en häradsrätt, vars jurisdiktionsområde

omfattar en eller flera städer eller stadsliknande samhällen, ej skulle

lika väl som rådhusrätten i en mindre stad vara skickad att handlägga sjörättsmål.

Systemet med rådhusrätt såsom exklusivt forum i sjörättsmål torde ock

numera stundom få anses medföra vissa mindre önskvärda konsekvenser.

Erinras må, att den år 1932 genomförda lagstiftningen om stads och landsbygds

förenande i judiciellt avseende redan lett till att fråga uppkommit om

rådhusrätternas upphörande i ett antal sjöstäder. Det har utgjort en stående

invändning från de ifrågavarande städernas sida mot judiciell förening

med angränsande domsaga, att de därigenom skulle gå miste om forum i

sjörättsmål på platsen.

Visst intresse erbjuder i förevarande sammanhang en år 1933 genomförd

lagändring beträffande forum i tullmål. Medan tidigare endast rådhusrätt

kunde vara tullmålsdomstol gäller numera, att om i stad med tullkammare

rådhusrätt ej finnes, Kungl. Majit må, såframt särskilda omständigheter

därtill föranleda, förordna att häradsrätt med tingsställe i staden skall vara

tullmålsdomstol för staden jämte viss omnejd. Lagändringen motiverades

bl. a. därmed att, om stad med tullkammare lades under landsrätt, de tullmål

som rådhusrätten haft att handlägga enligt de då gällande bestämmelserna

i stället skulle upptagas av tullmålsdomstol i närmast belägna stad

samt att, då avståndet dit i åtskilliga fall vöre ganska avsevärt, därigenom

skulle förorsakas betydande olägenhet vid rättsskipningen. — Framhållas

må ock, hurusom med avseende å behörigheten att upptaga växelmål häradsrätt

genom en år 1918 vidtagen lagändring principiellt likställts med

rådhusrätt. Jämväl denna åtgärd ansågs skola få sin väsentliga betydelse

för sådana fall då städer av någon betydenhet avstode från egen rådhusrätt

för att tillsammans med kringliggande landsbygd lyda under en häradsrätt

med tingsställe på platsen och sammanträden kanske var eller varannan

vecka. I motiveringen anfördes bl. a. att det skulle förefalla meningslöst,

örn stadens domstol ej längre skulle vara kompetent att handlägga växelmålen.

Från vissa håll lia uttalats önskemål om en fullständig revision av sjölagens

och övriga sjörättsliga författningars forumbestämmelser. Vad sålunda

anförts synes, ehuru värt beaktande, likväl ej för närvarande böra föranleda

åtgärd. Ej heller torde de praktiska skäl varom talats i det föregående

tillräckligt motivera att, på sätt jämväl förordats, nu införa behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål i andra fall än då städer, som förut

haft egen jurisdiktion, i judiciellt avseende förenas med lantdomsaga. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

sistnämnda fall lärer emellertid, utan avbidan på att en mera genomgripande

omarbetning av sjörättens forumregler må komma till stånd, möjlighet

böra beredas att göra häradsrätt i orten behörig att upptaga sådana sjörättsmål

som vederbörande rådhusrätt förut ägt handlägga. För att nödigt beaktande

av de lokala förhållandena må kunna ske synes det lämpligt att, i

likhet med vad som skett i fråga om tullmålen, låta på Kungl. Maj:ts avgörande

i varje särskilt fall bero huruvida en sådan ordning skall vinna

tillämpning. I enlighet med vad Göta hovrätt förordat torde, till förekommande

av rättsförluster, av Kungl. Maj:t utfärdat förordnande om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål ej böra verka inskränkning i

den rätt att upptaga dylika mål, som enligt lag eller författning må tillkomma

närmaste rådhusrätt, utan det sålunda böra stå vederbörande fritt att i

varje särskilt fall vända sig antingen till ifrågavarande häradsrätt eller till

den rådhusrätt som, oavsett de nya bestämmelserna, är rätt domstol i målet.

Till sjörättsmål i detta sammanhang torde böra hänföras ej blott tvistemål

och brottmål enligt 323 och 328 §§ sjölagen, ärenden angående sjöförklaring

och sjöförhör enligt 40 och 317 §§ samma lag samt tvistemål och

brottmål enligt 86 och 89 §§ sjömanslagen utan därjämte mål och ärenden

enligt ett flertal andra sjöfarten berörande författningar, vilka i fråga om

forum antingen direkt hänvisa till sjölagens eller sjömanslagens stadganden

eller ock innehålla bestämmelser av huvudsakligen samma innebörd

som sjölagen. Till den förra gruppen höra mål och ärenden berörande förordningen

den 26 oktober 1906 (nr 93 s. 1) angående åtgärder till undvikande

av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å fartyg art. 46,

lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg 36 §, förordningen

den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn

å fartyg § 70, förordningen den 30 september 1921 (nr 623) angående tjänstgöringsbetyg

för sjöfolk § 9, förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående

vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffcnhet för vinnande

av anställning å fartyg i viss fart m. m. § 6, sjöarbetstidslagen den 13 juli

1926 (nr 398) 26 och 27 §§, förordningen den 20 maj 1927 (nr 185) angående

bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda 33 §, förordningen den 9 december

1932 (nr 570) angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av

fartyg 37 §, förordningen samma dag (nr 571) angående fartygs utrustning

med radiotelegrafinstallation m. m. 12 § samt förordningen samma dag (nr

572) med vissa föreskrifter angående räddning ur sjönöd och avvärjande av

sjötrafiken hotande fara m. m. 17 §. Till den senare gruppen åter höra mål

och ärenden enligt lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) om inteckning i

fartyg 38 §, förordningen den 15 februari 1881 (nr 7 s. 1) angående lotsverket

§§ 53 och 54, instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr

404) 56 §, karantänskungörelsen den 4 maj 1934 (nr 142) 72 § samt kungörelsen

samma dag (nr 143) om råttutrotning å fartyg 13 §. Såvitt angår

mål och ärenden som skola bedömas efter författningar tillhörande den

första gruppen, synas den nya lagens bestämmelser kunna göras tillämpliga

genom ett allmänt stadgande. I övrigt torde de för sådant syfte erforderliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

9

föreskrifterna böra införas i respektive författningar. Detta kan ske i administrativ

ordning utom beträffande lagen örn inteckning i fartyg.

Beträffande det processuella förfarandet vid häradsrätten lärer, på sätt

i det remitterade utkastet skett, såsom huvudregel endast behöva stadgas

att vad i lag eller författning föreskrives örn sjörättsmåls anhängiggörande

och handläggning vid rådhusrätt skall äga motsvarande tillämpning då sådant

mål upptages av häradsrätt. Av en sålunda avfattad bestämmelse torde

med tillräcklig tydlighet framgå bl. a. att den befattning med sjöförklaringsanmälan,

som enligt 40 och 315 §§ sjölagen åligger rådhusrätts ordförande,

liksom även på denne enligt 68 § sjömanslagen ankommande prövning

av mönstringsförrättares beslut skall tillkomma häradsrättens ordförande.

I ett av de avgivna utlåtandena har ifrågasatts att även annan befattningshavare

i domsagan borde äga behörighet att vidtaga stadgade förberedelser

till sjöförklaring eller sjöförhör. För den händelse detta i något

fall skulle visa sig ändamålsenligt, lärer bestämmelse härom kunna meddelas

i administrativ ordning.

Vid sidan av den nyssnämnda huvudregeln uppställde det remitterade utkastet

vissa specialbestämmelser. I promemorian framhölls hurusom den i

315 § sjölagen meddelade föreskriften, att rätten skall sammanträda så

snart ske kan efter det anmälan om sjöförklarings avgivande skett, tydligen

stundom kan föranleda att urtima ting måste hållas, samt att ifrågavarande

bestämmelse för häradsrätternas vidkommande syntes kunna utan olägenhet

något uppmjukas. Sålunda skulle urtima ting för sjöförklarings upptagande

i allmänhet ej behöva ifrågakomma, därest allmänt tingssammanträde

infölle inom åtta dagar från det anmälan skett. Häremot lia erinringar

framställts i några utlåtanden, därvid vikten av att dessa ärenden handläggas

med största möjliga skyndsamhet understrukits. Med hänsyn härtill

och då, på sätt jämväl framhållits, hithörande fall ej äro talrika och kostnaderna

för urtima ting i regel ej torde bliva nämnvärda, i det att samtliga

behövliga nämndemän torde finnas att tillgå på orten, synes den ifrågasatta

bestämmelsen böra utgå. — Mot det i lagutkastet meddelade stadgandet,

att vid urtima ting för nyss angivna ändamål häradsrätten skulle vara domför

med endast tre ledamöter i nämnden, ha inga betänkligheter yppats. Genom

närvaron av särskilda sakkunniga, vilka skola gå rätten till handa,

torde även för dylikt fall rättssäkerhetens krav vara tillräckligt tillgodosett.

Vad slutligen beträffar den i utkastet upptagna bestämmelsen, att förslag

å sådana särskilda sakkunniga som nyss nämnts skall upprättas av landstinget,

har denna gjorts till föremål för erinringar. Därvid har bland annat

förordats att vederbörande myndighet i den stad som mistat sin rådhusrätt

alltjämt skulle få utöva sagda funktion. Då goda skäl synas tala

för en sådan anordning, torde i förslaget böra vidtagas ändring på denna

punkt. Framhållas må, att därest inom en och samma häradsrätts domvärjo

skulle finnas mera än en stad vars förenande med domsagan föranlett

förordnande enligt den nya lagen, varje sådan stad skall lia att upprätta

förslag å sakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

I enlighet med vad nu anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål; samt

2) lag om tillägg till 38 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning

i fartyg.

I administrativ ordning torde böra utfärdas jämväl bestämmelser angående

ersättning av allmänna medel till domare, nämndemän och rättsbildade

biträden vid de nyssnämnda urtima tingen, så ock vidtagas viss jämkning

i gällande föreskrifter örn ersättning till sakkunniga biträden vid sjöförklaringars

upptagande.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Det under 2) här ovan anmärkta förslaget, vilket är Ilka lydande med motsvarande vid

propositionen fogade lagförslag, har här uteslutits ur bilagan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

11

Förslag

till

Lag

örn behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har, med stöd av lagen örn stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, förordnats att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt

avseende förenas med domsaga, äger Konungen förordna att häradsrätten i

orten skall äga upptaga sjörättsmål för vilka rådhusrätten skolat vara rätt

domstol; skolande förordnande som sist är sagt ej verka inskränkning i den

behörighet att upptaga sådant mål, som enligt lag eller författning må tillkomma

närmaste rådhusrätt.

Med sjörättsmål avses i denna lag mål och ärenden som skola bedömas

efter sjölagen eller sjömanslagen ävensom andra mål och ärenden beträffande

vilka, enligt vad särskilt stadgats, de i någon av nämnda lagar givna regler

om domstols behörighet eller ock bestämmelserna i denna lag skola gälla;

dock att lagen icke äger tillämpning å mål angående klander av dispasch.

2 §•

Vad i lag eller författning föreskrives örn sjörättsmåls anhängiggörande

och handläggning vid rådhusrätt skall, såvitt ej annat följer av vad nedan

stadgas, äga motsvarande tillämpning då sådant mål upptages av häradsrätt.

Vid urtima ting för upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör vare häradsrätten

domför ändå att ej flera än tre av nämnden äro i rätten närvarande.

Förslag å sakkunniga, varom i 314 § 1 mom. sjölagen sägs, skall upprättas

av handels- och sjöfartsnämnd eller stadsfullmäktige i stad vars förenande

med domsaga föranlett förordnande enligt 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Äro, då ärende angående sjöförklaring eller sjöförhör skall förekomma

vid häradsrätt, sakkunniga som i 2 § tredje stycket omförmälas ej utsedda,

ankomme på rättens ordförande att tillkalla sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

Bilaga A.

Antalet avgjorda sjörättsmål rid vissa rådhusrätter åren 1932—1934.

Rådhusrätten i

Ärenden ang.

sjöförklaring

Civila

sjörättsmål

Civila mål

ang. förhyr-

ning av sjöman

Brott mot sjöförfattningar, för vilka pers. sakfällts1

Summa

Sjölagen o.

lagen örn

sjöfynd

Sjömans-

lagen

Lots- stadgan

m. m.

Lag örn

tillsyn å

fartyg

Förordningen ang.

fartygs

byggnad o.|

utrustning

säkerhets- åtgärder v.

nyttjande

av fartyg

undvikande

av om- bordläggn.

1932

Falkenberg

1933

1934

1

1

11932

8

1

9

Kungsbacka

1933

—

5

1

—

—

—

—

—

—

—

6

1934

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

2

1932

1

_

_

_

_

1

1

_

1

4

Lysekil

1933

4

8

—

6

—

—

—

—

—

—

18

1934

5

8

—

1

—

—

4

1

—

—

19

1932

3

3

3

_

1

_

_

_

_

_

10

i Marstrand1

1933

3

3

—

—

—

_

__

_

_

_

6

1934

—

—

—

1

—

—

1

—

—

—

2

11932

4

1

5

Oskarshamn

1933

4

2

—

1

_

_

_

_

_

7

[1934

6

—

—

—

—

—

4

—

—

—

10

1932

Ronneby

1933

2

2

1934

1

1

11932

1

1

Söderhamn

1933

2

—

_

_

_

_

1

_

_

_

3

1

1934

1932

3

_

_

_

_

_

3

6

Örnsköldsvik-!

1933

1

—

—

1

_

_

1

_

2

5

1

1934

—

—

—

1

1

—

—

—

2 i

1 Brottmål av hithörande beskaffenhet, däri den tilltalade icke sakfällts, ha ej förekommit.

s Rådhusrätten har upphört fr. o. m. 1 jan. 1935.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 januari

1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 24 april 1936, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål; samt

2) lag om tillägg till 38 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning

i fartyg.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Erik Hagbergh.

Lagrådet yttrade:

När enligt vår gällande lagstiftning behörighet att upptaga sjöråttsmål tillkommer

endast rådstugurätt, har såsom skäl härför åberopats bland annat

angelägenheten av att dessa mål erhålla skyndsam handläggning. Alltjämt

äger från denna synpunkt stadsdomstol företräde framför lantdomstol, även

om numera genomförda åtgärder för en snabbare rättskipning vid häradsrätterna

gjort skillnaden mindre framträdande än tillförne. Men en större och

med sjöfartens och sjörättens utveckling ökad betydelse måste dock fästas vid

målens beskaffenhet. Sjölagstiftningen bildar ett i hög grad egenartat rättsområde,

som ligger tämligen vid sidan om den vanliga domstolsverksamheten.

Den för rättegången i dess helhet så viktiga handläggningen i första

instans kräver därför i dessa mål en speciell insikt och sakkunskap. Tydligen

kunna i och för sig de nödiga förutsättningarna förvärvas av den ena

underrätten lika väl som av den andra. Men sedan häradsrätterna nu under

närmare ett halft sekel varit befriade från all befattning med dylika mål, är,

vad underrätterna angår, förfarenheten i sjörättsliga ämnen samlad hos de

rådstuvurätter — företrädesvis i de större sjöstäderna — vilka på detta område

kunnat utbilda en fast, mångsidig och på lång erfarenhet grundad

praxis. Utan allt tvivel har denna ordning länt rättskipningen till betydande

fördel, och utan vägande skäl bör den ej gärna rubbas. Detta gäller ock

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

när en förändring ifrågasättes blott med avseende å ett jämförelsevis ringa

antal sjörättsmål i ett fåtal orter i landet. Med hänsyn till den omfattning

dessa mål esomoftast hava och till den ej sällan invecklade naturen av däri

förekommande rättsfrågor är nämligen målens förläggning icke — såsom

exempelvis i fråga om tullmål och växelmål — av underordnad betydelse

för en lämplig arbetsfördelning mellan underrätterna. Och ju mer enstaka

de sjörättsmål skulle bliva vilka ankomme på varje särskild häradsrätt,

desto mindre får denna domstol tillfälle att förvärva den vana i handläggningen

och den erfarenhet i bedömandet som i fråga örn specialmål av dylikt

slag måste vara av särskild betydelse för arbetet. Icke minst torde detta

äga sin tillämpning med avseende å en stundom så vidlyftig förrättning som

upptagande av sjöförklaring.

Från de synpunkter som nu berörts måste 1932 års lagstiftning om vissa

mindre städers läggande under landsrätt anses i fråga om sjörättsmålen beteckna

ett framsteg. Den bidrager till en utveckling i den riktning, vilken,

av uttalanden i detta ärende att döma, inom sjöfartskretsar betraktas såsom

den önskvärda, eller att sjörättsmålen i större utsträckning än förut sammanföras

till de större städernas rådstuvurätter. Då förslag nu framställes

att upphäva denna verkan av nämnda lagstiftning, har detta knappast något

egentligt sammanhang med frågan, huruvida icke en häradsrätt skall

anses vara lika väl som rådstuvurätten i en mindre stad skickad att handlägga

sjörättsmål.

I bilaga till remissprotokollet har lämnats uppgift å de städer, vilka äro

eller kunna antagas bliva lagda under landsrätt jämlikt bestämmelserna i

1932 års lag, ävensom å antalet under åren 1932—1934 där avgjorda sjörättsmål.

Den nu föreliggande lagstiftningsfrågan lärer emellertid icke kunna

rätt bedömas utan att tillika undersökes, huru en lagändring i enlighet

med förslaget skulle komma att verka med avseende å förläggningen av

forum i de sjörättsmål, vilka handlagts vid rådstuvurätterna i här ifrågavarande

städer. Det visar sig då, att endast beträffande tre av de åtta uppgivna

städerna — Falkenberg, Ronneby och Örnsköldsvik —

sådant forum skulle bliva förlagt till häradsrätt med tingsställe i vederbörande

stad, och av nyssnämnda bilaga framgår att sjörättsmålen där äro

synnerligen få; om dessa mål skola handläggas vid närmaste rådstuvurätt

blir forum i stället för Falkenberg i Varberg eller Halmstad, i stället för

Ronneby i Karlskrona eller Karlshamn och i stället för Örnsköldsvik

i Härnösand eller Umeå. I fråga om Lysekil står jämförelsen mellan rådstuvurätten

i Uddevalla och häradsrätten å tingsstället Kvistrum ej långt

från sistnämnda stad. Det forum, som varit förlagt till Marstrand, övergår

till häradsrätten i Göteborg i stället för till rådstuvurätten därstädes.

I övrigt skulle inträda beträffande Oskarshamn häradsrätten i Mönsterås

i stället för rådstuvurätterna i Kalmar och i Västervik, beträffande K ungsfa

a c k a häradsrätten å tingsstället Skansen i stället för rådstuvurätterna i

Göteborg och i Varberg samt beträffande Söderhamn häradsrätten å

tingsstället i Söderala i stället för rådstuvurätterna i Gävle och i Hudiksvall.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

15

I remissprotokollet yttras, att systemet med rådstuvurätt såsom exklusivt

forum i sjörättsmål numera stundom torde få anses medföra vissa mindre

önskvärda konsekvenser. Till utveckling härav anföres emellertid endast,

att från vissa mindre städers sida såsom stående invändning emot judiciell

förening med angränsande domsaga åberopats, att städerna därigenom skulle

gå miste örn forum i sjörättsmål på platsen. Att ett sådant önskemål — åtminstone

under förhållanden som för närvarande kunna bedömas —- endast

i obetydlig utsträckning skulle tillgodoses genom denna lagändring, är nyss

visat. I övrigt må vara naturligt att städerna bland andra argument för bibehållande

av den gamla jurisdiktionen framdragit även det sålunda återgivna.

Men mindre naturligt måste synas, om dessa städer, sedan de ändock förlorat

sina rådstuvurätter och efter hand funnit sig till rätta med den nya ordningen,

skulle se någon egentlig förmån i ett medgivande att de fåtaliga sjörättsmålen

skola kunna handläggas vid häradsrätten i stället för vid rådstuvurätten

i närmaste stad. I varje fall skulle en sådan uppfattning i stort sett näppeligen

kunna anses sakligt grundad, då med nutida kommunikationsmedel

de större avstånden förlorat i betydelse och med avseende å sjöfartsförliållandena

stor likhet vanligen råder mellan städer i samma trakt. Med tiden torde

en dylik endast i spridda delar av landet gällande ordning komma att

framstå såsom en ganska egendomlig anomali, vilken finner sin förklaring

uteslutande i det historiska sambandet med småstädernas förra självständighet

i avseende å rättskipningen. Anmärkningsvärt är ock, att flertalet av

här ifrågavarande städer icke begagnat dem erbjudet tillfälle att uttala sig

om den föreslagna lagändringen. Såväl härav som av yttranden, som avgivits

av dylika städer, kan måhända slutas, att från deras sida i allmänhet

icke finnes något större intresse för en sådan lagstiftningsåtgärd.

I och för sig måste anses mindre lämpligt, att regler örn forum i mål av

sådan natur som sjörätlsmålen göras beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.

Att så kunnat stadgas beträffande tullmål erbjuder icke någon giltig jämförelse,

då i fråga om detta speciella slag av jämförelsevis enkla brottmål

hänsyn till organisatoriska förhållanden inom tullverket torde hava varit

huvudsakligen bestämmande. Vad angår sjörättsmålen lärer nu avsedd befogenhet

för Kungl. Majit sannolikt medföra, att även beträffande flertalet

av dessa städer den allmänna forumregeln kommer att gälla. Med hänsyn

till vad här i det föregående anmärkts i avseende å vederbörande häradsrätters

och rådstuvurätters sammanträdesorter kan nämligen icke antagas att

i fråga örn de båda städer, vilka enligt nu tillgängliga uppgifter hava de flesta

sjörättsmålen, och ej heller beträffande åtminstone ett pär andra städer en

avvikelse från denna regel skall finnas önskvärd eller lämplig. De fall, som

därefter kvarstå, torde knappast kunna vara av tillräcklig betydenhet för

att giva anledning till en särskild lagstiftning, helst denna även med starkt

begränsat tillämplighetsområde icke kan undgå att möta betänklighet av

mer allmän natur.

Då alltså enligt lagrådets uppfattning eli genomförande av förslaget skulle

från allmän rättskipningssynpunkt vara att beteckna såsom en avgjord för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

sämring och därmed ej heller skulle kunna annat än undantagsvis eller i

mindre väsentliga hänseenden beredas ifrågavarande städer och dem närliggande

orter någon verklig fördel, avstyrker lagrådet, att de remitterade förslagen

läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Anses förslag i ämnet likväl böra framläggas, är vid de särskilda bestämmelserna

i förslaget till lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål

följande alt erinra.

Då den föreslagna lagen gör ändring i annorstädes meddelade men här

icke berörda stadgande!!, vilka innefatta ovillkorliga regler om forum i sjörättsmål,

torde detta förhållande böra angivas i lagens ingress.

Med den i 1 § första stycket sist upptagna bestämmelsen synes vara avsett

att åt den, som vill instämma talan i sjörättsmål, medgiva valrätt mellan häradsrätten

och rådstuvurätten i närmaste stad. För stadgandets tillämpning

skulle således icke förutsättas, att parter i dylik tvist träffat avtal om forum.

Att valrätten skulle gälla även i brottmål kan näppeligen antagas vara förslagets

mening och kan i varje fall icke tillstyrkas. Då sjölagens forumregel,

vilken här åsyftas, är ovillkorlig, lärer det vara mindre riktigt att hänvisa

till behörighet som »må» tillkomma rådstuvurätt. Även i övrigt är en omformulering

att förorda, varigenom stadgandets innebörd kan komma till

tydligt uttryck.

Stadgandet i 2 § tredje stycket lämnar osagt om förslag å sakkunniga

skall i första hand upprättas av handels- och sjöfartsnämnd eller av stadsfullmäktige.

Skulle sådan nämnd icke finnas i någon av de städer, som beröras

av lagen, lärer bestämmelsen kunna inskränkas till att avse stadsfullmäktige;

i annat fall torde de i dess förebild, 314 § sjölagen, förekommande

orden »där sådan nämnd ej finnes» icke kunna här utelämnas.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 29 januari

1937 avgivna utlåtande över de den 24 april 1936 till lagrådet remitterade förslagen

till lag örn behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål samt lag

örn tillägg till 38 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning i fartyg.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Såsom skäl för sitt avvisande av den ifrågasatta lagstiftningen har lagrådet

anfört, att enligt dess uppfattning förslagets genomförande vore att

beteckna såsom en avgjord försämring från allmän rättsskipningssynpunkt.

Denna mening synes lagrådet grunda i första hand därpå att, med hänsyn

särskilt till rådhusrätternas större förfarenhet i sjörättsliga ämnen, den nuvarande

ordningen för sjörättsmålens handläggning länt rättsskipningen till

betydande fördel och ej gärna borde rubbas utan vägande skäl, samt att ur

angivna synpunkter 1932 års lagstiftning örn vissa mindre städers läggande

under landsrätt måste anses i fråga örn sjörättsmålen beteckna ett framsteg,

då den bidroge till att i ökad utsträckning sammanföra dessa mål till de

större städernas rådhusrätter. Med anledning härav må till en början anmärkas,

att vid tillkomsten av 1932 års lagstiftning ett sådant sammanförande

av sjörättsmålen icke torde lia framstått såsom något eftersträvansvärt; tvärtom

lärer det ha ansetts utgöra en mindre gynnsam följd av denna lagstiftning

att vissa städer därigenom gingo miste örn vad från deras sida betraktats såsom

en förmån. Det skall dock icke bestridas, att den av lagrådet omförmälda

koncentrationen kan innebära viss fördel för sjörättsmålens handläggning.

Självfallet kan en häradsrätt, vilken endast vid enstaka tillfällen får anledning

att syssla med mål av detta slag, icke väntas förvärva samma vana och

erfarenhet i bedömandet av dithörande frågor som nämnda rådhusrätter. Vad

angår de mera invecklade sjörättsmålen, i synnerhet sådana av tvistemåls

natur men även vidlyftigare sjöförklaringar, synes det därför vara ett befogat

önskemål att dessa komma att handläggas företrädesvis vid domstolar

som äga särskild förfarenhet på området. Det torde ock vara denna uppfattBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 190.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

ning som kommit till uttryck, då Sveriges allmänna sjöfartsförening med instämmande

av Sveriges fartygsbefälsförening i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida

ej vid en blivande revision av sjölagens forumregler ''sjörättsprocesser’

borde förbehållas rådhusrätterna i större städer. Emellertid bör framhållas

att, om den ifrågasatta lagstiftningen i enlighet med lagrådets hemställan ej

genomföres, detta ingalunda medför någon säkerhet för att sjörättsmålen

komma att sammanföras till rådhusrätter med beprövad förfarenhet på området.

I den indragna rådhusrättens ställe inträda i sådant fall de närmast belägna

rådhusrätterna, domstolar som måhända sakna nämnvärd erfarenhet

beträffande sådana mål. En så slumpartad effekt av lagstiftningen synes icke

vara av något större värde. Vill man nå det avsedda syftet böra andra vägar

sökas. Såsom redan vid remissen till lagrådet antyddes torde det ligga närmast

till hands, att de inom sjöfartskretsar framförda synpunkterna beaktas

i samband med en allmän revision av sjölagens forumregler.

Erinras må i detta sammanhang om den enligt 324 § sjölagen medgivna

prorogation srätten beträffande tvistemål, i vilken rätt förslaget

icke avser att göra någon inskränkning. Vidare är att märka, att enligt

den i 1 § första stycket av förslaget till behörighetslag sist upptagna bestämmelsen

det skall stå kärande i tvistemål fritt att i varje särskilt fall

instämma sin talan antingen till häradsrätten eller ock till närmaste rådhusrätt.

Genom dessa föreskrifter synes för tvistemålens vidkommande det nyss

omnämnda önskemålet vara tillräckligt tillgodosett inom ramen av gällande

allmänna grundsatser beträffande forum i förevarande mål. I fråga örn sjöförklaring

syftar förslaget icke till någon inskränkning i befälhavares rätt

att för avgivande av sådan förklaring vända sig till rådhusrätten i vilken stapelstad

som helst inom riket. Såvitt angår de nu nämnda särskilt betydelsefulla

sjörättsmålen är förslagets genomförande alltså icke ägnat att i praktiken

hindra vederbörande att, örn de själva så önska, anlita i handläggning

och bedömning av sådana mål mera förfarna domstolar. Å andra sidan bör

icke förbises att en avsevärd del av sjörättsmålen icke kan anses vara av särskilt

invecklad beskaffenhet eller, i allt fall, icke i högre grad än åtskilliga

andra kategorier av mål som handläggas vid våra häradsrätter kräver någon

svårförvärvad speciell insikt och sakkunskap. Beträffande dessa synas de

kostnads- och bekvämlighetssynpunkter som förslaget är avsett att tillgodose

så mycket hellre kunna vinna beaktande, som det här icke gärna kan påstås

att rättssäkerhetens intresse eftersättes genom målens upptagande av lantdomstol.

Frågan lärer då närmast bliva, huruvida ur nyss nämnda synpunkter någon

fördel är att vinna genom ett genomförande av förslaget. Lagrådet har

ansett denna fråga böra i det stora hela besvaras nekande. Under hänvisning

till en vid remissprotokollet fogad tablå, utvisande antalet under åren

1932—1934 avgjorda sjörättsmål vid rådhusrätterna i åtta städer, vilkas förläggande

under landsrätt vid tiden för remissen redan genomförts eller då

var föremål för särskild utredning, har lagrådet i detta sammanhang anfört,

att en lagändring i enlighet med förslaget skulle beträffande allenast tre av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

dessa städer — där antalet sjörättsmål dessutom varit ringa — kunna leda

till att forum i sådana mål bleve förlagt till häradsrätt med tingsställe i staden.

Härvidlag bör emellertid uppmärksammas att, då en ej alltför oansenlig

stad skall förenas med domsaga, fråga regelbundet uppkommer örn

anordnande av tingsställe i staden. Ej sällan torde sådan stad komma att

bilda särskilt tingslag med täta tingssammanträden. Vad exempelvis beträffar

de på nyssnämnda tablå upptagna städerna Oskarshamn och Söderhamn,

lärer man med ganska stor visshet kunna utgå fran att dessa städer

ej bliva förlagda under landsrätt med mindre det sörjes för att deras behov

av snabb och lätt tillgänglig rättsvård tillgodoses i berörda avseenden. Bland

övriga städer, som omfattas av 1932 års lagstiftning och beträffande vilka

följaktligen frågan örn deras förenande med domsaga förr eller senare måste

uppkomma, befinna sig åtskilliga som äro av liknande storleksordning och

där sjörättsmål allt som oftast förekomma. I flertalet av dessa torde tingsställe

redan finnas, och beträffande exempelvis sådana städer som Karlshamn,

Piteå och Västervik, vilka för närvarande sakna tingsställe, lärer vad

nyss sagts i fråga örn Oskarshamn och Söderhamn äga full motsvarande giltighet.

Vad nu anförts innebär naturligen icke, att i alla sådana fall en tillämpning

av den nya lagen skulle vara att förvänta. Förordnande om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål lärer böra meddelas allenast under

beaktande av samtliga de förhållanden som kunna inverka på frågan,

huruvida en avvikelse från den allmänna forumregeln är påkallad. Avseende

bör sålunda fästas vid målens frekvens, avståndet till närmaste stad

med rådhusrätt, kommunikationernas beskaffenhet, den ifrågavarande rådhusrättens

eventuella särskilda kvalifikationer på det sjörättsliga området

o. s. v. Med hänsyn till nu åsyftade förhållanden har ock lagrådet funnit de

fall, där förordnande kan tänkas ifrågakomma, knappast vara av tillräcklig

betydenhet för att giva anledning till en särskild lagstiftning. Detta uttalande

lärer böra ses mot bakgrunden av lagrådets uppfattning att — med hänsyn

bland annat till att de större avstånden med nutida kommunikationsmedel

förlorat i betydelse — den ifrågasatta ordningen icke skulle innebära någon

egentlig förmån för vederbörande städer och dem närliggande orter. Med

anledning härav kan framhållas, att det väl för befälhavaren på ett fartyg i

långväga trafik mången gång är av ringa betydelse, huruvida exempelvis en

sjöförklaring skall avgivas på den ena eller den andra platsen. Annorlunda

kan det däremot ställa sig då fråga är örn fartyg i lokal fart. Det

torde i sådana fall ej alltid vara för vederbörande befälhavare, besättningsmän

eller andra likgiltigt, att de nödgas företaga en resa för att svara eller

vittna i ett måhända tämligen bagatcllartat brottmål eller för att avgiva .sjöförklaring

i anledning av ett mindre missöde. Att märka är i detta sammanhang

att, allt eftersom de mindre städerna läggas under landsrätt, avståndet

till närmaste rådhusrätt mången gång blir allt större. Därmed synas

ock de möjligheter, den ifrågasatta lagstiftningen avser att bereda, ur

praktisk synpunkt vinna ökad betydelse. Det förtjänar ock framhållas, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

samtliga hovrätter och övriga myndigheter som yttrat sig över förslaget anslutit

sig till dettas grundtanke, samt att av de hörda sjöfartssammanslutningarna

allenast Sveriges redareförening — vilken lärer få anses företräda i

främsta rummet den mera långväga trafiken — avstyrkt förslaget, medan

detta i princip godkänts av såväl den med hänsyn till olika intressen mera

representativa Sveriges allmänna sjöfartsförening som Sveriges fartygsbefälsförening.

Med den utformning förslaget erhållit torde inga praktiska

olägenheter av dess genomförande vara att befara. Vid sådant förhållande

synes avgörande betydelse ej heller böra tillmätas invändningen, att det

i och för sig skulle vara mindre lämpligt att göra regler om forum i mål av

sådan natur som sjörättsmålen beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.

Vad lagrådet anfört utgör alltså enligt min mening icke tillräcklig anledning

att underlåta tillstyrka lagförslagens framläggande för riksdagen. De

erinringar lagrådet framställt mot avfattningen av vissa bestämmelser i förslaget

till behörighetslag torde emellertid böra iakttagas. Vid den därav

föranledda omarbetningen av bestämmelserna i 1 § första stycket synes det

lämpligt att, i anslutning till det förut omnämnda stadgandet om frihet för

kärande i tvistemål att instämma sin talan till närmaste rådhusrätt, jämväl

i lagtexten införa en uttrycklig erinran därom att förordnande enligt den nya

lagen ej skall föranleda ändring i den för närvarande medgivna prorogationsrätten

i sådant mål.»

Föredraganden hemställer att förslagen, efter omarbetning i nu nämnda

hänseenden, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391932

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1937:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjöråttsmål, m. m. s. 1 i texten