Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten

1937-03-05 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:197, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten;

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen

för krigsmakten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937,

1 sami. Nr 197.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

Förslag

till

Lag

örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 7, 61, 97,1 130, 132 och 191 §§ strafflagen

för krigsmakten skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Till krigsmän---polisväsendet vid mobiliserad avdelning av krigs
makten

;

6: o) vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer under den tid, de

fullgöra dem åliggande tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt

7:o)---av krigsmakten.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning på aktiv

stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt reservpersonal,

den sistnämnda dock allenast under tid, då den fullgör tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten.

6 §■

Under denna — — — denna lag.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän med beställning

på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt reservpersonal,

den sistnämnda dock allenast under tid, då den fullgör tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten.

7 §■

Att värnpliktige och reservpersonal samt vid lots- och fyrinrättningarna

anställda personer, ändå att de icke, enligt vad ovan är sagt, lyda under denna

lag, i vissa fall äro underkastade straff efter densamma, därom stadgas

i 61, 97, 130, 132 och 157 §§.

61 §.

Vad i 48—54 och 59 §§ finnes stadgat om krigsmän skall i tillämpliga delar

gälla beträffande värnpliktige samt officerare, underofficerare och manskap,

hörande till krigsmaktens reservpersonal, ävensom vid lots- och fyrin
-

1 Senaste lydelse av 97 §, se SFS 1936 nr 329.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

rättningarna anställda personer, ändå att de icke skulle vara att hänföra till

krigsmän. Likaledes skall vad i 56 § är stadgat om vissa ämbets- och tjänstemän,

som utan att vara krigsmän lyda under denna lag, äga motsvarande

tillämpning å till krigsmaktens reservpersonal hörande civila ämbets- och

tjänstemän, som äro tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad avdelning, ehuru

denna lag icke eljest skulle vara å dem tillämplig.

97 §.

Vad i 79 och 95 §§, 96 § 1 mom. samt 96 a § är stadgat skall äga tilllämpning

jämväl å personer tillhörande krigsmaktens reservpersonal, vilka

uppträda i militär tjänstedräkt, ändå att denna lag icke eljest skulle vara å

dem tillämplig. Likaledes skall, även i de fall då till reservpersonalen hörande

officerare, underofficerare och manskap ej äro att hänföra till krigsmän,

vad i 96 § 2 mom. är stadgat om krigsmän vinna tillämpning å nämnda

personer, då de uppträda i militär tjänstedräkt.

130 §.

Visar krigsman---till avsättning.

Vad i denna § är stadgat örn krigsmän skall äga tillämpning jämväl å

officerare, underofficerare och manskap, hörande till krigsmaktens reservpersonal,

ändå att de icke eljest skulle lyda under denna lag.

132 §.

Där någon,---vetenskap erfordras.

Vad i denna § är stadgat skall även gälla, då brott som här sägs begås av

civil ämbets- eller tjänsteman, som tillhör krigsmaktens reservpersonal, ändå

att denna lag icke eljest skulle vara å honom tillämplig.

191 §.

Den bestraffningsrätt--— befäl, nämligen:

l:o) chefen för armén, chefen för marinen och chefen för försvarsstaben;

2:o) chef för arméfördelning och annan omedelbart under chefen för armén

lydande befälhavare, så ock chef för regemente eller därmed likställt

truppförband vid armén;

3:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente eller därmed likställt

truppförband vid kustartilleriet;

4:o) marindistriktschef, chef för örlogsstation och chef för örlogsvarv, så

ock, i de fall Konungen bestämmer, annan befälhavare vid marinen av minst

regementsofficers grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignalväsendet;

6:o) inskrivningsbefälhavare; samt

7:o) befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering, verk

eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén eller kustartille
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

riet eller visst marindistrikt, eller för detacherad avdelning; så ock chef av

kaptens grad för självständig eller detacherad fartygsavdelning eller för enkelt

eller detacherat fartyg.

Samma befogenhet---är sagt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändring

i vissa delar av strafflagen för krigsmakten. Föredraganden anför:

»Vissa av de organisatoriska förändringar inom försvarsväsendet som beslutats

år 1936 återverka på stadgandena i strafflagen för krigsmakten, i den

mån dessa direkt hänföra sig till försvarsväsendets organisation. Det senare

är fallet särskilt beträffande bestämmelserna om lagens tillämplighetsområde

och örn de befälhavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål. I

fråga örn dessa stadganden synes erforderligt i följd av den nya försvarsorganisationen,

att ändring på vissa punkter vidtages utan avvaktan på en allmän

revision av lagen.

Med anledning härav har inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till ändrad lydelse av 1, 6, 7, 61, 97, 130, 132 och 191 §§ strafflagen för krigsmakten

ävensom motivering till förslaget, innefattad i en den 13 februari

1937 dagtecknad ’P. M. angående ändringar i strafflagen för krigsmakten,

föranledda av 1936 års beslut om försvarsväsendets ordnande’.

I promemorian anfördes i huvudsak följande:

Behovet av lagändring är uppenbart såvitt angår 191 §, som innehåller

en uppräkning av befälhavare vilka äga oinskränkt disciplinär bestraffningsrätt.

De förändringar som redan under innevarande år komma att genomföras

inom försvarsväsendets ledning äro så vittgående att de nämnda

lagbestämmelserna icke utan olägenhet kunna bibehållas oförändrade. Beträffande

de bestämmelser som röra lagens tillämplighet synas vissa ändringar

vara påkallade i följd av den beslutade omorganisationen av väg- och

vattenbyggnadskåren. Dessutom torde det föreligga skäl att nu upptaga

frågan örn strafflagens för krigsmakten tillämplighet å landstormsbefälet,

vars ställning inom försvarsväsendet jämväl lärer komma att undergå viss

förändring i anledning av statsmakternas beslut.

Frågorna örn väg- och vattenbyggnadskåren samt landstormsbefälet äga

samband med varandra såtillvida att beträffande såväl väg- och vattenbyggnadskåren

som landstormsofficerarna bestämts, att de skola hänföras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

till arméns reservpersonal. Till denna personal skall följaktligen hädanefter

räknas: personal på arméns reservstater, personal i arméns reserver, vägoch

vattenbyggnadskåren samt landstormsofficcrarna.

Vad först angår väg- och vattenbyggnadskåren har chefen för denna kår

redan den 21 maj 1935 i skrivelse till Konungen hemställt om vissa ändringar

i strafflagen för krigsmakten beträffande kårens personal. I skrivelsen

anfördes huvudsakligen följande: Kårens officerare vore jämlikt 1 8 krigsmän

och lydde därmed under lagen under tid då de fullgjorde dem

åliggande tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. De voro även eljest,

jämlikt 7 och 61 §§, underkastade straff efter lagen för olovligt uteblivande

från tjänstgöring m. m. I dessa hänseenden gälide alltså för kårens officerare

enahanda bestämmelser som för personal hörande till krigsmaktens reserver.

Däremot vore 97 och 130 §§ icke tillämpliga beträffande kårens

officerare men väl beträffande reservpersonalen. De förra ägde således

icke utom tjänsten samma förpliktelser som reservpersonalen att iakttaga

av överordnade meddelade föreskrifter i vad som rör allmän ordning eller

ordningen inom krigsmakten, och de vore icke såsom reservpersonalen underkastade

påföljd enligt strafflagen för krigsmakten för ordningsförseelser

utom tjänsten i de fall som avses i 95 och 96 §§. Ej heller kunde de straffas

jämlikt 130 § för försummelse av vissa särskilda tjänsteplikter som åligga

dem då de ej äro i tjänstgöring. Sedan kårens civila uppgifter numera

upphört och officerarna uteslutande komme att användas för krigsmaktens

behov, utgjorde kåren en militärkår med specieila tekniska kvalifikationer

och särskilda militära uppgifter samt viss tjänstgöringsskyldighet, vilken i

viss mån jämställde kårens personal med reservpersonalen. Det syntes följaktligen

vara av behovet påkallat, att kårens officerare ställdes under krigslagarna

på enahanda sätt som personal tillhörande krigsmaktens reserver. På

grund härav hemställdes örn åtgärder i nämnda syfte.

Frågan om väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation, som vid upprepade

tillfällen varit föremål för övervägande från statsmakternas sida, upptogs

ånyo till ingående behandling av 1930 års försvarskommission. Kommissionens

förslag upptogs i 1936 års proposition angående försvarsväsendets

ordnande och blev av riksdagen godkänt. Sedan omorganisationen genomförts,

vilket torde ske under innevarande år, kommer enligt statsmakternas

beslut väg- och vattenbyggnadskåren att såsom en militär kår ingå i arméns

reservpersonal. Kårens officerare — vilka hittills icke haft någon skyldighet

att fullgöra militär tjänstgöring i fred — skola vara skyldiga att fullgöra

fredstjänstgöring örn 30 eller 40 dagar under varje treårsperiod efter vunnen

anställning i kåren intill fyllda 47 år. Ersättning under tjänstgöring skall

utgå efter samma grunder som gälla beträffande officerare i arméns reserver,

och i fråga om rätt till pension skola gälla samma bestämmelser som

för de i arméns reserver utnämnda officerarna. Den nya organisationen

innebär vidare bland annat, att en officer vid väg- och vattenbyggnadskåren

icke, såsom nu ofta är fallet, skall kunna samtidigt vara reservofficer.

Enligt 1 § 1 mom. 6:o) strafflagen för krigsmakten hänföras vid väg- och

vattenbyggnadskåren anställda personer till krigsmän under den tid de fullgöra

dem åliggande tjänstgöring vid krigsmakten. De äro dessutom, jämlikt

7 och 61 §§, underkastade straff efter lagen för olovligt uteblivande från

tjänstgöring^ och vissa andra i 5 kap. upptagna brott, även örn de icke vid

brottets begående äro krigsmän och i sådan egenskap jämlikt 6 § lyda under

lagen. Utöver vad som följer av de nämnda lagrummen är väg- och vattenbyggnadskårens

personal icke underkastad strafflagen för krigsmakten.

Såsom chefen för kåren framhållit innebär detta, att nämnda lag icke är

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

7

tillämplig på kårens officerare i samma utsträckning som på officerare tillhörande

krigsmaktens reserver. De senare äro nämligen, även då de icke

fullgöra tjänstgöring, underkastade straff efter lagen jämväl på grund av

stadgandena i 97 och 130 §§.

Den praktiska betydelsen av en sådan olikhet mellan kårens officerare och

reservofficerare kommer säkerligen att bliva tämligen ringa, även sedan den

beslutade omorganisationen genomförts. Å andra sidan är olikheten icke

efter omorganisationen betingad av någon egentlig skillnad i fråga örn

tjänstgöringsskyldighet eller eljest i fråga om personalens ställning inom

krigsmakten. Tvärtom kommer i dessa hänseenden överensstämmelsen att

bliva ganska markerad mellan väg- och vattenbyggnadskåren officerare

och reservofficerare. Ur denna synpunkt kan med visst fog sägas, att i

strafflagen för krigsmakten böra gälla samma regler för de förra som för de

senare..

Denna överensstämmelse torde lagtekniskt kunna genomföras på olika sätt.

En nära till hands liggande möjlighet vore att särskilt omnämna väg- och

vattenbyggnadskåren i 97 och 130 §§ på samma sätt som skett i 1, 7 och

61 §§. Det skulle emellertid kunna göras gällande, att kårens officerare hädanefter

vore hänförliga under den i 1 § 2 mom. och andra lagrum använda

beteckningen officerare hörande till krigsmaktens reserver och att de fördenskull

icke vidare borde upptagas i lagen såsom en särskild personalgrupp.

Med denna utgångspunkt skulle lagändringen rätteligen ske på så sätt att ur

1, 7 och 61 §§ uteslötes orden Vid väg- och vattenbyggnadskåren anställda

personer’. Det kan dock ifrågasättas, om cn sådan utvidgning av termen

''krigsmaktens reserver’ är lämplig. Då denna beteckning under förarbetena

till gällande lag upptogs i lagtexten, avsågs därmed de olika försvarsgrenarnas

då befintliga reserver, bestående bl. a. av viss personal som avgått från

beställning på aktiv stat samt personal som vunnit sin första anställning i

reserven. Beteckningen personal i arméns samt flottans och kustartilleriets

(marinens) reserver brukas alltjämt i en sådan mera inskränkt betydelse (se

t. ex. förordningen den 23 september 1927, nr 364, angående befäl och civilmilitär

personal i arméns reserver). Motsvarande terminologi har sedermera

kommit till användning inom flygvapnet. Sedan reservstater för armén och marinen

inrättats — vilket skedde genom förordningar den 5 november och den

3 december 1915, nr 518 och 523, angående arméns reservstater samt reservstat

för marinen ■— lärer ha ansetts att personal på reservstat borde i straffrättsligt

hänseende hänföras under lagens beteckning personal hörande till

krigsmaktens reserver, ehuru man i militära författningar och reglementen i

allmänhet upptagit reservstatspersonalen såsom en särskild grupp vid sidan

örn personalen i vederbörande vapens reserver. En ytterligare utvidgning av

beteckningen krigsmaktens reserver i strafflagen för krigsmakten till att omfatta

även väg- och vattenbyggnadskåren möter måhända icke i och för sig

större betänkligheter, men det torde likväl böra övervägas, om icke avfattningen

av de lagstadganden där den ifrågavarande beteckningen förekommer

bör ändras på sådant sätt att deras innebörd blir fullt klar även efter de

nu beslutade organisationsändringarna. Den allmänt vedertagna sammanfattande

benämningen för personal i reserverna och på reservstat är reservpersonal.

Såsom inledningsvis nämnts skall enligt 1936 års beslut i försvarsfrågan

denna benämning, såvitt angår armén, framdeles användas jämväl

beträffande väg- och vattenbyggnadskåren samt dessutom beträffande landstormsoflicerarna.

De sistnämnda intaga inom försvarsväsendet en ställning

som i vissa hänseenden avviker från den övriga reservpersonalens. Det

torde vara lämpligt alt, innan den föreliggande frågan besvaras, undersöka

huruvida landstormsofficerarna böra straffrättsligt jämställas med annan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

reservper sonal samt i vad mån lagändring för deras vidkommande bör vidtagas.

Landstormsofficerarna bilda en särskild personalgrupp bland arméns fast

anställda personal. Enligt 6 § landstormsförordningen den 26 juli 1927

skall, pa sätt och till den utsträckning i kommandoväg bestämmes, för landstormens

mobilisering erforderlig befälspersonal redan i fredstid utses

id'' V; s;, kngspJaceras) och i vissa fall jämväl förordnas. Sådant förordnande

skall i fråga örn befäl av officers tjänstegrad utfärdas av arméfördelnmgschefen

samt i fråga örn övriga grader av inskrivningsbefälhavaren.

borordnandet gäller, enligt vad i nämnda författning vidare stadgas, endast

under övningar, anordnade enligt i kommandoväg meddelade föreskrifter,

samt under tjänstgöring vid mobilisering. Föreskrifter ha i kommandoväg

utfärdats därom att den som icke är värnpliktig skall för att kunna erhålla

förm drande skriftligen förbinda sig att i händelse av mobilisering tjänstgöra

vid landstormen.

För närvarande förekommer icke förordnande till andra grader än kompamofficersgrader.

Landstormsofficerarnas antal utgör omkring 1,500. Till

andstoi msofficer förordnas för högst två år i sänder (för landstormskapten

högst tre ar) lämplig person, som uppnått för värnpliktigs inträde i landstormen

stadgad levnadsålder och äger viss föreskriven militär kompetens.

011np...^°pn^e^ens skall adagaläggas genom godkänd landstormsofficersexamen,

föi lättad av vederbörande inskrivningsbefälhavare eller av annan av

honom därtill beordrad regementsofficer. För varje landstormsofficersgrad

lordras en särskild sådan examen, föregången av en landstormsofficerskurs.

r or den som tidigare varit fast anställd vid armén äro vissa lindringar medgivna

i avseende pa denna utbildning. Jämväl officer eller underofficer som

innehar anställning i någon av ''krigsmaktens reserver’ (varmed här icke avses

reservstaterna) kan, om han i viss föreskriven utsträckning deltagit i den

frivilliga landstormsutbildningen, förordnas till landstormsofficer, så snart

hans tjänstgöringsskyldighet i fredstid i vederbörlig reserv upphört. Förordnandet

angiyes för detta fall gälla endast under fredstid och vid deltagande

i den frivilliga landstormsutbildning som med bidrag av statsmedel anordnas

av Sveriges landstormsföreningars centralförbund eller av de till detsamma

anslutna förbunden och föreningarna.

Hela den utbildningsverksamhet som salunda utgör förutsättningen för

landstormsofficersrekryteringen bedrives numera av centralförbundet och till

detta anslutna landstormsförbund och landstormsföreningar. Såsom ovan

anmärkts avläggas dock landstormsofficersexamina inför de militära myndigheterna.

Utförliga bestämmelser rörande utbildningen äro fastställda i

kommandoväg och kursplanerna skola underställas inskrivningsbefälhavarna.

Utbildningen inspekteras av arméfördelningschefer och militärbefälhavare.

Försvarskommissionen har i sitt år 1935 avgivna betänkande anfört, att

kommissionen funnit de nu gällande grunderna för landstormsofficerskårens

rekrytering vara ändamålsenliga. I sitt förslag rörande den vid armén

fast anställda personalens rekrytering har kommissionen, såsom förut

nämnts, hänfört landstormsofficerarna till reservpersonalen. Med hänsyn

därtill att en betydande del av landstormsofficerarna lämnat värnpliktsåldern

samt att det syntes kommissionen tvivelaktigt örn de ovan nämnda

skriftliga förbindelserna vöre tillräckliga för att på ett effektivt sätt binda

vederbörande vid krigstjänsten under mobilisering, har kommissionen ansett

det angeläget att åtgärder bleve vidtagna i syfte att skapa garantier för

att ifrågavarande personal vid mobilisering bomme att intaga samma ställning

i fråga örn tjänsteplikter, befogenheter, ansvar och straffbarhet som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 197.

9

övrig vid mobilisering tjänstgöringsskyldig personal. Vidare borde åtgärder

av statsmakterna vidtagas i syfte att underlätta den av landstormsrörelsen bedrivna

frivilliga utbildningsverksamheten. Denna borde i fastare former

än för närvarande inordnas i lantförsvaret. Vid infanteriförbanden föreslogos

särskilda beställningar inrättade, vilkas innehavare, benämnda landstormsinstruktörer,

skulle tjänstgöra såsom ledare och organisatörer av landstormsutbildningen

inom regementsområdena. —- Detta förslag liksom förslaget

att hänföra landstormsofficerarna till reservpersonalen lärer i anledning

av riksdagens beslut i försvarsfrågan komma att efter hand genomföras.

Frågan örn landstormsofficerarnas ställning beträffande tjänsteplikter,

straffbarhet m. m. blev däremot icke föremål för särskild behandling av

statsmakterna.

Landstormsofficerarna, tagna som en särskild personalgrupp, ha hittills

icke ansetts kunna hänföras till någon av de i 1 och 6 §§ strafflagen för

krigsmakten uppräknade kategorierna av personal som lyda under lagen.

Att räkna dem till officerare vid krigsmakten torde vara uteslutet med hänsyn

till den bestämning detta begrepp erhållit i 1 § 2 morn.; de äro nämligen

varken personal på aktiv stat eller övertalig personal och lia ej heller

varit att hänföra till krigsmaktens reserver. Däremot kunna de naturligtvis

under vissa omständigheter i annan egenskap hänföras under lagen: antingen

såsom värnpliktiga eller medlemmar av frivilliga landstormsföreningar,

då de under förutsättningar som angivas i 1 § 1 mom. 3:o) och 7:o)

äro krigsmän, eller också i följd av 6 § 1 mom. 6:o). Det senare stadgandet

är subsidiärt i förhållande till de förra och medför att vederbörande, om

han är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning, väl kommer att lyda

under lagen men icke såsom krigsman.

I följd av att landstormsofficerarna sålunda icke i strafflagen för krigsmakten

behandlas såsom officerare och då de icke alltid ens äro att betrakta

såsom krigsmän i utövningen av sin befattning, har deras ställning i fråga

om förmanskap, befälsrätt m. m. icke kunnat ordnas på ett sätt som motsvarar

de dem ålagda uppgifterna. Vad tjänstgöringsreglementena därom

innehålla torde endast i begränsad omfattning äga rättslig betydelse, då det

icke äger stöd i strafflagen för krigsmakten. Hur straff för tjänstetrrott

skall för dem bestämmas eller om straff överhuvud kan ådömas är med nuvarande

lagstadganden beroende av huruvida de befinna sig i värnpliktsåldern

eller huruvida de eventuellt äro medlemmar av landstormsförening.

En ändring i dessa förhållanden synes vara påkallad. Denna ändring

torde böra gå ut därpå att landstormsofficerarna bliva underkastade strafflagen

för krigsmakten såsom krigsmän, då de i följd av sin anställning fullgöra

tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. Vid ändringens genomförande

är att beakta del av försvarskommissionen framförda och av statsmakterna

godkända förslaget att hänföra landstormsofficerarna till arméns reservpersonal.

Den omständigheten i och för sig att landstormsofficerarna i

de nya författningar och militära föreskrifter, som komma att utfärdas rörande

landstormens utbildning och tjänstgöring, upptagas såsom en särskild

personalgrupp bland reservpersonalen torde viii icke nied säkerhet

kunna antagas föranleda till att de i rättstillämpningen komma att hänföras

under 1 § strafflagen för krigsmakten såsom ''officerare hörande till krigsmaklens

reserver’. Det synes emellertid — nied en modifikation som nedan

skall angivas — lämpligt att de i strafflagen för krigsmakten behandlas enligt

samma regler som för närvarande gälla beträffande officerare i reserverna.

Under dessa omständigheter torde en lagändring för vinnande av

detta syfte enklast kunna ske sålunda alt orden ''personal, hörande till krigsmaktens

reserver’ i 1 § 2 mom. lindrås till ''reservpersonal’. Motsvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

ändring bör ske i 7, 61, 97 och 130 §§. Huvudsakligen ur redaktionell synpunkt

lärer ändring böra vidtagas jämväl i 6 § 2 mom. och 132 § 2 moni.,

varest civila ämbets- och tjänstemän hörande till krigsmaktens reserver omnämnas.

Med detta resultat avgöres även den ovan icke slutbehandlade frågan om

lagändring i anledning av väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation.

I ett avseende torde de praktiska konsekvenserna av här förordade lagändringar

förtjäna närmare övervägande. Det har ovan anmärkts att officerare

i reserverna äro jämlikt 7 och 97 §§ underkastade straff efter strafflagen

för krigsmakten för vissa ordningsförseelser, även då de icke äro i

tjänstgöring. I första punkten av 97 § föreskrives, att vad i 79 och 95 §§,

96 § 1 mom. samt 96 a § är stadgat skall äga tillämpning jämväl å krigsmaktens

(militära och civilmilitära) reserver tillhörande personer, som uppträda

i militär tjänstedräkt, ändå att lagen icke eljest skulle vara å dem

tillämplig. Det synes icke möta större betänkligheter att icke blott väg- och

vattenbyggnadskåren utan även landstormsofficerarna inbegripas under denna

straffbestämmelse. Annorlunda är förhållandet med andra punkten av

97 §, som gör 96 § 2 mom. tillämpligt å krigsmaktens ej i tjänstgöring varande

militära reserver. Sistnämnda stadgande avser det fall att krigsman

å allmän plats gör sig skyldig till förargelseväckande beteende eller fylleri

eller eljest brister i anständigt uppförande; örn förseelsen begåtts å annan

ort än förläggnings- eller stationsort, förutsättes dock att vederbörande uppträtt

i uniform. Örn 97 § andra punktens tillämplighet utvidgades på sätt

ovan ifrågasatts, skulle detta föranleda att Iandstormsofficerare bleve underkastade

militär straff- och processlag för ordningsförseelser enbart på den

grund att förseelsen begåtts inom förläggningsort. Stadgandet måste emellertid

anses mindre lämpligt även beträffande dem å vilka det för närvarande

är tillämpligt. Det synes därför vara anledning att i samband med

införandet av beteckningen reservpersonal dessutom vidtaga sådan ändring i

stadgandet, att ifrågavarande ordningsbrott icke bliva bedömda efter militärlag

i andra fall än då vederbörande uppträtt i militär tjänstedräkt.

I samband med de ovan föreslagna ändringarna i 1 § 2 mom. och 6 § 2

mom. torde vara lämpligt att vidtaga sådan jämkning i avfattningen av

dessa båda lagrum, att slutorden komma att lyda: ’då den fullgör tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten’. Härigenom skulle utmärkas att stadgandena

avse icke blott den tjänstgöringsskyldighet som åligger reservpersonalen

jämlikt vederbörliga författningsbestämmelser, utan även tjänstgöringsskyldighet

som ligger utom ramen för vad sålunda är föreskrivet. Den

nuvarande lydelsen av stadgandena, ’då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten’, har givit anledning till tvekan huruvida exempelvis reservpersonal

som bekläder arvodesbefattningar vid truppförband, staber

m. m. omfattas av ifrågavarande stadganden. Att så bör vara fallet synes

uppenbart. I

I 17 kap. strafflagen för krigsmakten, omfattande 191—201 §§, upptagas

bestämmelser om de befälhavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål.

Beträffande 191 §, som innehåller de grundläggande föreskrifterna för armén

och marinen, må fiirst anmärkas den olikhet som föreligger mellan

punkterna l:o)—3:o) å ena sidan samt punkten 4:o) å den andra. I de

förra äro, såvitt angår armén och kustartilleriet, vissa befälhavare direkt angivna

som äga betraffningsrätt, nämligen chef för arméfördelning och annan

omedelbart under Konungen lydande befälhavare vid armén, chefen för

kustartilleriet samt chef för regemente och likställt truppförband vid armén

och kustartilleriet. I punkten 4:o) åter angivas för flottans del endast stationsbefälhavare

och varvschef, medan i övrigt hänvisas till vad Konungen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

11

bestämmer. Denna bestämmanderätt begränsas genom föreskrift att befälhavare

skall vara av minst regementsofficers grad. De kompletterande stadganden

beträffande befälhavare vid flottan, som lagen sålunda här förutsätter,

ha meddelats i en särskild kungörelse den 17 december 1915 (nr 525)

örn bestraffningsrätt i disciplinmål för vissa befälhavare vid armén och marinen,

vilken kungörelse därjämte innehåller vissa med stöd av 196 § utfärdade

bestämmelser. I 191 § nämnas vidare under 5:o) och 6:o) bevakningschef

vid kuslsignalväsendet samt inskrivningsområdesbefälhavare. Punkten

7:o) avser såväl armén som marinen och upptager dels befälhavare av

minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning, som ej

tillhör visst truppförband av armén eller kustartilleriet eller station av flottan,

eller för detacherad avdelning, dels ock chef av kaptens grad för självständig

eller detacherad fartygsavdelning eller för enkelt eller detacherat

fartyg. Med punkten 7:o) böra jämföras 192, 194, 195 m. fl. §§, där befäl

av det slag som åsyftas under 7:o) ytterligare behandlas. Enligt 191 § 2

mom. tillkommer bestraffningsrätt jämväl befälhavare som innehar befäl

över de i l:o)—6:o) nämnda befälhavarna.

För flygvapnets del lia föreskrifter om vilka befälhavare som äga bestraffningsrätt

meddelats i 2 § lagen den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen

för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

anslutna bestämmelser angående flygvapnet. Här stadgas att bestraffningsrätt

i disciplinmål tillkommer chefen för flygvapnet och, i de fall Konungen

bestämmer, annan befälhavare vid vapnet av minst regementsofficers

grad. I kungörelse den 27 juni 1927 (nr 236) om bestraffningsrätt i

disciplinmål för vissa befälhavare vid flygvapnet har förordnats, att sådan

rätt tillkommer chef för flygkår samt chefen för flygvapnets självständiga

flygskola. Lagen 1927 innehåller vidare i 2 § bl. a. stadganden motsvarande

191 § 7 :o) samt 191 § 2 mom. Lagen är i sin helhet att betrakta såsom

ett provisorium i avvaktan på en allmän revision av strafflagen för krigsmakten.

Enligt 1936 års beslut rörande försvarsväsendets ordnande skola vissa nya

högre chefsbefattningar inrättas, och även i övrigt skola i fråga örn befälsförhållandena

ändringar inträda, vilka nödvändiggöra omredigering av de

ovan berörda stadgandena.

Från den 1 juli 1937 inrättas sålunda en för de tre försvarsgrenarna gemensam

försvarsstab, över vilken det omedelbara befälet föres av en chef,

chefen för försvarsstaben. Genom tillägg till 191 § strafflagen för krigsmakten

bör denne tillerkännas bestraffningsrätt i disciplinmål över stabens

militära personal.

Redan nu lia förordnats dels en chef för armén och dels en chef för marinen.

Befattningarna torde komma att besättas med ordinarie innehavare

under innevarande år. Under chefens för armén omedelbara befäl komma

i huvudsak att stå de befälhavare vid armén vilka hittills lytt omedelbart

under Konungen. Såvitt angår armén bör därför 191 § erhålla ändrad avfattning

i anslutning till de nya befälsförhållandena. De högre befälhavare

vid armén, vilka jämte chefen för armén skola äga bestraffningsrätt, torde

lämpligen kunna angivas med orden ''chef för arméfördelning oell annan

omedelbart under chefen för armén lydande befälhavare’. Anmärkas ina,

att härunder kommer att innefattas jämväl chefen för arméstaben, vars

ställning enligt den nya försvarsordningen närmast är att jämföra med nuvarande

chefens för generalstaben och som dessutom skall utöva inspektörskapet

över militärläroverken.

I fråga örn marinen är först att beakta, jämte tillsättandet av chef för marinen,

den utveckling av marindistriktsorganisationen som år avsedd att genomföras

under innevarande år. I fredstid skall inom vart och ett av de sex

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

marindistrikten en inarindistriktschef utöva befäl över och ledning av de

olika organ och anstalter inom distriktet, vilka tillhöra flottan, samt sådana

rustade sjöstyrkor som underställts honom. Marindistriktschefen underställas

sålunda örlogsstation, örlogsvarv, förbindelseväsen, sjörullföring,

fartygsdepåer m. m. I krigstid komma jämväl kustfästningarna att i visst

hänseende underställas marindistriktscheferna samt vidare vissa flygstridskrafter.

Dessa chefer torde böra i 191 § särskilt omnämnas. Härjämte böra

lämpligen upptagas stations- och varvschefer. De båda stationscheferna —

närmast motsvarande de nuvarande cheferna för underofficers- och sjömanskårerna

— komma nämligen att intaga en ställning som nära motsvarar

regementschefs vid armén. Varvscheferna, vilka redan nu omnämnas i

paragrafen, komma i stortusen att bibehålla sin ställning oförändrad. För

kustartilleriets del torde någon ändring i gällande bestämmelser icke vara

påkallad. Beträffande övriga befälhavare vid marinen av minst regementsofficers

grad, vilka icke äro att hänföra under punkten 7:o), torde vara

lämpligast att stadganden meddelas genom administrativ författning i huvudsaklig

överensstämmelse med vad för närvarande gäller.

Då inskrivningsområdesbefälhavare numera benämnes inskrivningsbefälhavare,

bör ändring i detta sammanhang ske i stadgandet under 6:o).

I bestämmelserna under 7:o) torde ändring icke för närvarande vara påkallad

i vidare mån än att ''station av flottan’ utbytes mot ''visst marindistrikt’.

Enligt 1936 års beslut i försvarsfrågan skola nämligen vissa anstalter

som hittills tillhört örlogsstation direkt underställas marindistriktschefen.

Med oförändrad lydelse av punkten 7 :o) skulle omorganisationen

i vissa fall medföra att cheferna för dessa anstalter erhölle bestraffningsrätt.

Denna konsekvens av omorganisationen synes böra undvikas.

För undvikande av redaktionell ändring av 192, 194 och 195 §§, i vilka

hänvisas till 191 § 4:o) och 7:o), samt av 202 §, varest hänvisning sker till

191 § l:o)—6:o), är önskvärt att den nuvarande uppställningen av 191 §

i huvudsak bibehålies oförändrad. Omredigeringen torde lämpligen kunna

ske sålunda att under 1 :o) nämnas cheferna för armén och marinen samt

chefen för försvarsstaben, varjämte under 2:o) upptagas, med ovan föreslagen

jämkning, de befälhavare vid armén som för närvarande äro angivna

under l:o) och 2:o). Övriga ändringar kunna därefter ske utan rubbning

av nuvarande numrering av punkterna.

I följd av flygvapnets omorganisation erfordras vissa ändringar jämväl

i bestämmelserna rörande de befälhavare vid detta vapen som äga disciplinär

bestraffningsrätt. Ändringarna torde emellei-tid på grund av den allmänt

hållna avfattningen av bestämmelserna i 1927 års lag kunna ske helt i

administrativ ordning.

I promemorian anmärktes jämväl att ändring i 6 § strafflagen för krigsmakten

vore — utöver vad förslaget innehölle — påkallad med hänsyn därtill

att försvarsväsendets civila personal dels komme att utökas med nya befattningshavare

och dels i vissa fall komme alt erhålla en förändrad ställning

inom organisationen. Förslag till sådan ändring hade emellertid icke

kunnat utarbetas, enär organisationsändringarna icke vore slutgiltigt fastställda.

över departementsförslaget ha efter remiss avgivits yttranden av t. f. chefen

för försvarsstaben samt av cheferna för generalstaben, väg- och vattenbyggnadskåren,

marinstaben, kustartilleriet och flygvapnet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

13

Förslaget har föranlett erinran allenast beträffande ett par detaljfrågor.

Chefen för marinstaben har sålunda i fråga om avfattningen

av 1 § 2 mom. och 6 § 2 mom. anfört, att enär viss reservpersonal ibland

vore inkallad till frivillig tjänstgöring utan att därvid ''fullgöra tjänstgöringsskyldighet’,

delta uttryck syntes böra utbytas mot ''i denna egenskap tjänstgör’.

— Med hänsyn därtill att marinintendenturkåren enligt statsmakternas

beslut skall omändras till en militär kår har marinstabschefen därjämte före

slagit sådan ändring av de i 2 § strafflagen för krigsmakten meddelade bestämmelserna

rörande förmanskap på grund av tjänstegrad, att den som inom

nämnda kår ägde högre tjänstegrad än annan skulle vara dennes förman.

Chefen för kustartilleriet har beträffande förslagets stadgande

i 191 § 4:o) om marindistriktschefs bestraffningsrätt yttrat, att då enligt

1936 års försvarsbeslut kustfästningarna skulle komma att underställas marindistriktscheferna

endast i vissa hänseenden, inskränkning i dessa chefers

bestraffningsrätt borde stadgas på motsvarande sätt som i 196 § skett beträffande

fästningskommendanter.

I fråga örn den militära strafflagens tillämplighetsområde avser det remitterade

förslaget i främsta rummet att i straffrättsligt hänseende likställa

landstormsofficerarna med officerare i arméns reserver. Redan för närvarande

finnas i tjänstgöringsreglementet för armén beträffande landstormsofficerarna

vissa stadganden om befälsrält, tjänsteställning m. m., vilka

bygga på uppfattningen att landstormsofficerarna äro under tjänstgöring

att jämställa med andra officerare. Landstormsofficerarna kunna emellertid

icke hänföras till någon av de i 1 och 6 §§ strafflagen för krigsmakten

uppräknade personalgrupper som lyda under lagen. Deras anställning vid

krigsmakten såsom landstormsbefäl är därför utan någon som helst straffrättslig

betydelse. Huruvida de under tjänstgöring äro att anse såsom krigsmän

beror på örn de eventuellt fullgöra tjänstgöringen i egenskap av värnpliktiga

eller — vid mobilisering —- såsom medlemmar av landstormsförening.

Den anmärkta bristande överensstämmelsen mellan strafflagen för krigsmakten

och de militära föreskrifterna torde kunna medföra avsevärda praktiska

olägenheter. Framför allt synes det vara av vikt med hänsyn till de

betydelsefulla uppgifter som åvila landstormsofficerarna vid mobilisering,

att deras straffrättsliga ställning fastställes genom klara lagbestämmelser.

Detta är angeläget även för fredsförhållanden, då det nämligen kan antagas

att landstormsofficerarna i ej ringa omfattning komma att deltaga i de landstormsövningar

vilka skola anordnas enligt 1936 års beslut i försvarsfrågan.

I och med att landstormsofficerarnas ansvar och straffbarhet sålunda regleras,

kunna även de nyssnämnda föreskrifterna rörande befälsrätt m. m. i

full utsträckning vinna tillämpning. Att såsom i det remitterade förslaget

skett jämställa landstormsofficerarna med reservofficerare lärer även slå i

god överensstämmelse med det av försvarskommissionen framförda och nästlidet

år godkända förslaget att hänföra landstormsofficerarna till arméns

reservpersonal.

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Såsom i den remitterade promemorian utvecklats kommer personalen vid

väg- och vattenbyggnadskåren att efter kårens omorganisation intaga en

ställning i fråga om tjänstgöringsskyldighet m. m., som bör föranleda att, på

sätt föreslagits, lagändring vidtages varigenom personalen i straffrättsligt

hänseende helt likställes med personal i reserverna.

Mot det sätt varpå nu berörda ändringar föreslagits skola lagtekniskt genomföras

har jag icke funnit anledning till erinran.

Den av chefen för marinstaben förordade avfattningen av 1 § 2 mom. och

6 § 2 mom. avser att förebygga den tolkningen att reservpersonal som är

inkallad till frivillig tjänstgöring icke skulle omfattas av stadgandena. Detta

syfte lärer vara tillgodosett genom den i remitterade förslaget skedda ändringen

i nuvarande formulering. Även den som efter eget åtagande kommenderas

till tjänstgöring måste anses ''fullgöra tjänstgöringsskyldighet’.

Såsom angivits i den remitterade promemorian synes lämpligt att i 97 §

andra punkten vidtages sådan ändring att civilklädd reservpersonal icke i

något fall är underkastad militärlag för ordningsförseelser begångna under tid

då vederbörande icke är inkallad till tjänstgöring.

Beträffande de föreslagna ändringarna av föreskrifterna i 191 § örn befälhavares

bestraffningsrätt i disciplinmål har, såsom förut nämnts, chefen

för kustartilleriet ifrågasatt uttryckligt stadgande om begränsning av marindistriktschefs

bestraffningsrätt på sådant sätt att bestraffningsrätten komme

att svara mot den i olika hänseenden begränsade befälsrätt som bleve tillerkänd

marindistriktscheferna över kustfästningarnas kommendanter. Då

emellertid föreskrifterna i 191 § icke kunna innebära att befälhavares bestraffningsrätt

gäller andra förseelser än dem som röra förhållanden vartill

hans befälsrätt sträcker sig, är ett stadgande av angivna innebörd icke erforderligt.

När i 191 § stadgas att bestraffningsrätt ''utan inskränkning’ tillkommer

de där uppräknade befälhavarna, utmärkes därmed allenast att sådan

begränsning i avseende å strafftidens längd, som omförmäles i 194 §,

icke skall gälla för dessa befälhavare. Ej heller i övrigt har jag funnit anledning

till avvikelse från de föreslagna ändringarna i 191 §.

Beträffande den av chefen för marinstaben väckta frågan om ändring av

stadgandena i 2 § örn förmanskap med anledning av marinintendenturkårens

ombildning till en militär kår må erinras, att föreskrifter rörande förmanskap

enbart på grund av högre tjänstegrad icke blivit meddelade för arméns

intendenturkår eller för andra redan befintliga militära kårer. Någon

utvidgning av gällande bestämmelser om dylikt förmanskap synes icke böra

ifrågakomma utan en mera ingående prövning av hithörande spörsmål.

Den i remitterade promemorian berörda frågan om ändring av 6 § i vad

angår försvarsväsendets civila personal torde böra anstå till dess omorganisationen

härutinnan blivit genomförd.

På grund av vad sålunda anförts finner jag det remitterade förslaget vara

ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Några rent redaktionella jämkningar

däri ha emellertid vidtagits.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

15

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande förslag

till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

''.V-''; • Vi1. • i • . . ; W \VkV. r» r

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär

uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars

1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 2 mars 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 19 februari 1937, hade Kungl. Majit förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omforma Ida

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar

av strafflagen för krigsmakten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren C. G.

Hellquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över det den 19 februari 1937 till lagrådet remitterade förslaget

till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten, därvid

föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Bihang till riksdagens protokoll 19.H7. 1 sami. Nr 197.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 s. 1 i texten
  2. 1LU 1937:29 Första lagutskottets utlåtande Nr 2V - s. 5 i texten