Sök i Ratio Lex

Angående bildande av ett statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen m. m. vid statens järnvägar

1937-02-26 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:199, Angående bildande av ett statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen m. m. vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bildande av ett

statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen

m. m. vid statens järnvägar; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

I skrivelse den 9 december 1936 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami Nr 199. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts. proposition nr 199.

om medel till belopp av 375,000 kronor för bildande av ett aktiebolag för

övertagande av den restaurangrörelse å statens järnvägars tåg och färjor,

som nu bedrives av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag. De av

järnvägsstyrelsen med nämnda bolag träffade avtalen hava av järnvägsstyrelsen

uppsagts att upphöra med utgången av år 1938, och järnvägsstyrelsens

avsikt är nu att genom det nybildade bolaget driva ifrågavarande restaurangrörelse

jämte viss annan restaurangrörelse m. m. vid järnvägarna, som bedrives

av det nuvarande bolaget.

Restaurangrörelsen i de flesta restaurangvagnarna i statens järnvägars tåg,

å statens järnvägars samtliga ångfärjor samt vid vissa statens järnvägars

stationsrestauranger utövas enligt träffade kontrakt av Turisttrafikförbundets

restaurantaktiebolag. Detta bolag stiftades år 1909 av turisttrafikförbundet,

vars namn sedermera år 1921 ändrades till svenska trafikförbundet.

Nu för bolaget gällande bolagsordning är antagen den 15 april 1919. Enligt

densammas ordalydelse har bolagets verksamhet till föremål att utöva restaurangrörelse

i restaurangvagnar eller annorledes. Vidare skola aktierna, lydande

pa etthundra kronor, vara dels stamaktier och dels preferensaktier,

vilka senare kunna utgivas till ett belopp av högst fyra gånger nominella beloppet

av utgivna stamaktier. För närvarande och sedan år 1919 uppgår

bolagets aktiekapital till 375,000 kronor fördelat sålunda:

3,000 preferensaktier (i privat ägo).............. 300,000 kr.

750 stamaktier (i svenska trafikförbundets ägo) 75,000 »

375,000 kr.

Enligt bolagsordningen tillkomma ägaren av stamaktierna fyra röster för

varje ägd stamaktie och ägare av preferensaktie en röst för varje ägd preferensaktie.

Stam- och preferensaktier uppväga sålunda varandra i röstetal.

Preferensaktierna medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig

utdelning av bolagets vinst med högst 10 procent av aktiekapitalet. Denna

rätt har enligt bolagsordningen ackumulativ verkan så att om under ett eller

flera år sådan utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktieägarna bekomma

vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver

skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning av vinsten

Vad av vinsten återstår, sedan ägarna av preferensaktierna erhållit sin enligt

vad nyss sagts företrädesberättigade utdelning, tillfaller stamaktiernas ägare,

d. v. s. svenska trafikförbundet.

Bolagsordningen innehåller vidare den bestämmelsen, att, därest bolaget

upplöses, innehavare av preferensaktie ur bolagets tillgångar skall erhålla

endast aktiens nominella värde jämte eventuell ännu icke gulden del av utdelningen.

Därefter återstående tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.

Bolaget har årligen fattat beslut om visst bidrag till svenska trafikförbundet.

Utdelningen å stam- och preferensaktier samt bidraget till svenska trafikförbundets

verksamhet hava för åren 1923—1935 utgått sålunda:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

3

År

Utdelning å

Bidrag tili

preferensaktier

stamaktier

svenska trafik-

10 % med kr.

10 % med kr.

bundet kr.

1923 ..........

............ 30,000

7,500

12,500

1924 ..........

............. 30,000

7,500

28,000

1925 ..........

............ 30,000

7,500

28,000

1926 ..........

............ 30,000

7,500

50,000

1927 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1928 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1929 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1930 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1931 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1932 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1933 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1934 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

1935 ..........

............ 30,000

7,500

60,000

I detta sammanhang må ock erinras om att svenska trafikförbundet fr. o. m.

år 1935 åtnjutit statsbidrag i form av anslag under sjätte huvudtiteln för

bidrag till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet. För första

halvåret 1935 erhöll förbundet sålunda 110,000 kronor, för budgetåret 1935/

1936 180,000 kronor samt för innevarande budgetår 190,000 kronor, med

vilket belopp anslaget upptagits även i riksstatsförslaget för nästa budgetår.

Riksdagens år 1934 församlade revisorer uttalade under § 66 av sin berättelse,

bland annat, att de ansåge, att bidragen till svenska trafikförbundet borde

hava kunnat vara åtskilligt större och att det i varje fall syntes vara ett

statsintresse, att bolagets avkastning så snart som möjligt komme att fördelas

efter andra grunder än dittills. Det syntes revisorerna bland annat böra tagas

under övervägande, huruvida icke bolagets kontrakt med statens järnvägar

borde revideras på sådant sätt, att statens intressen bleve bättre tillgodosedda.

Det kunde vidare ifrågasättas, slutade revisorerna, huruvida det ej vore lämpligt

att inlösa preferensaktiekapitalet, då detta ej syntes vara behövligt för

bolagets drift; därigenom skulle en icke obetydlig ränteutgift inbesparas.

I utlåtande den 8 januari 1935 över riksdagsrevisorernas berättelse i förevarande

del anförde järnvägsstyrelsen bland annat:

Under senaste åren och långt innan riksdagens revisorer verkställt undersökning

i frågan, bär järnvägsstyrelsen kommit till insikt om att mellanvarandet

mellan bolaget och statens järnvägar borde kunna ordnas så, att statsverket

av bolagets avkastning erhölle en större anpart än hittills, utan att

dock järnvägsstyrelsens krav på en hög standard finge minskas. Järnvägsstyrelsen

har också, i den mån gällande kontrakt icke lägga hinder i vägen, redan

vidtagit åtgärder i sådan riktning. Så hava kontrakten rörande bolagets

bedrivande av restaurangrörelserna å de routerna Trälleberg—Sassnitz och

Malmö—Köpenhanm trafikerande, statens järnvägar tillhöriga ångfärjorna

numera ersatts med nya kontrakt, vilka tillförsäkra statens järnvägar större

ersättning än förut. Enligt de nya kontrakten erlägger bolaget en viss procent

å bruttoomsättningen.

Att, såsom riksdagens revisorer ifrågasatt, statens järnvägar för att få förhållandena

ordnade på förmånligare sätt skulle inlösa bolagets preferensak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

tiekapital har också redan tidigare varit föremål för diskussion inom järnvägsstyrelsen,

då styrelsen liksom riksdagens revisorer nog är böjd för att

anse det lämpligast, att bolagets aktiestock innehaves av staten. Järnvägsstyrelsen

har dock ännu icke fattat slutligt avgörande i saken, och i varje fall

lär en sådan åtgärd som inlösen av en nu befintlig aktiestock knappast vara

erforderlig för ifrågavarande syftes vinnande. Järnvägsstyrelsen kommer att,

om icke förr, så räknat fr. o. m. 1939, då kontrakten angående stationsrestaurangen

vid Stockholm C och angående restaurangvagnsrörelsen, som

nyss nämnts, upphöra, söka få mellanvarandena mellan statens järnvägar och

bolaget ordnade på ett för statens järnvägar förmånligt sätt, och torde järnvägsstyrelsen

dessförinnan få anledning att i och för godkännande inkomma

med förslag i ärendet till Kungl. Majit.

Vad sålunda förekommit föranledde icke något uttalande vare sig av statsutskottet

eller av riksdagen.

Järnvägsstyrelsen har i sin förevarande skrivelse till en början anfört:

Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags förhållande till järnvägsstyrelsen

respektive till järnvägsstyrelsen och andra järnvägsförvaltningar i vissa

förekommande fall, exempelvis beträffande de genomgående restaurangvagnarna

Malmö—Göteborg—Mellerud—Kornsjö—Oslo, är noggrant reglerat

i de angående de olika rörelserna upprättade kontrakten. Restaurangrörelsens

vid statens järnvägar förnämsta ändamål är givetvis att tillgodose den

resande allmänhetens krav på mat och dryck. Det är således av synnerlig

vikt, att allmänheten på ett i olika avseenden fullt tillfredsställande sätt betjänas

i restaurangvagnarna, i färjerestaurangerna samt å restauranger och

hotell inom statens järnvägars område. På grund härav bestämmes också

bolagets priser av järnvägsstyrelsen i förekommande fall efter samråd med

övriga berörda järnvägsförvaltningar. I fråga om tillgodoseendet av allmänhetens

krav har restaurangrörelsen till stor del ansetts likställd med alla

andra sådana åtgärder, exempelvis anordnande av bekväma väntsalar, bekväma

kupéer m. m. som statens järnvägar ansett sig skyldiga vidtaga för

att hålla anordningarna för trafikanterna uppe i en tillfredsställande standard.

Ett för statens järnvägar gynnsamt ekonomiskt resultat av restaurangrörelsen

har visserligen betraktats som eftersträvansvärt men dock såsom ett mera

sekundärt mål. Huvudändamålet med de bedrivna restaurangrörelserna har

varit tillgodoseendet av den resande allmänhetens behov av förplägnad. Den

ekonomiska motiveringen till åtgärder för tillgodoseendet av nämnda behov,

oavsett om dessa åtgärder i och för sig avkasta någon ränta å därför använt

kapital, har givetvis legat däri, att de var och en i sin mån bidraga till ökad

resandefrekvens och därigenom ökade inkomster.

Vid beträffar tillgodoseendet av nyssnämnda ekonomiska synpunkt ma

anföras, att järnvägsstyrelsen i kontrakten angående av bolaget utövade rörelser

tillsett, att statens järnvägar tillgodoförts viss hyra för de olika rörelserna.

I ett flertal fall har hyran bestämts till 50 % av rörelsens nettovinst

med ett visst minimibelopp för varje kontrakt. Enligt bolagets styrelseberättelser

hava till statens järnvägar inbetalda hyror följande år utgått sålunda:

År

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

1923 ____

. . . 112,300

1927 ....

. .. 235,500

1931 . . . .

. . . 305,600

1924 ____

... 125,200

1928 ....

... 225,400

1932 .. . .

. . . 273,300

1925 ____

.. . 149,500

1929 .. ..

... 274,600

1933 . . . .

. . . 259,400

1926 . ...

... 203,700

1930 ....

... 322,700

1934 . ...

. . . 300,300

1935 ... •

. . . 306,700

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

o

Skulle man vid ett ekonomiskt bedömande av restaurangrörelsen vid statens

järnvägar till äventyrs utgå endast därifrån, att de stationära hotell- och

restaurangrörelserna samt ångfärjerestaurangrörelserna anordnats ävensom

att restaurangvagnarna anskaffats samt framförts i tågen i syfte att utgöra

affärsobjekt, på vilka det avsetts att skörda vinst genom särskild för dem

upplagd rörelse, så hava förenämnda till statens järnvägar från bolaget influtna

hyror varit långt ifrån tillräckliga för att kunna ersätta statens järnvägars

kostnader för en dylik såsom fristående betraktad rörelse. Statens

järnvägars kostnader skulle nämligen vid ett dylikt betraktelsesätt innefatta

dels ränta å det kapital, som statens järnvägar nedlagt i av bolaget disponerade

stationära, rullande och flytande lokaler med till desamma hörande inventarier

ävensom viss avsättning till förnyelsefond, dels kostnaderna för

underhåll av dessa lokaler och vagnar, varjämte härvid jämväl borde medräknas

vissa andra utgifter, exempelvis kostnaderna för restaurangvagnarnas

gång, uppvärmning, belysning etc. Dessa sammanlagda kostnadsbelopp överstiga

vida vad som från bolaget influtit i hyror till statens järnvägar. Att erhålla

full täckning för samtliga nyssnämnda kostnader har järnvägsstyrelsen,

som förut berörts, för sin del icke ansett nödvändigt beräkna. Detta mål

torde för övrigt näppeligen kunna vinnas huru frågan örn restaurangrörelsen

vid statens järnvägar än ordnas.

Även om statens järnvägar sålunda allt fortfarande påtaga sig vissa kostnader

för restaurangrörelsen, för vilka täckning icke kan påräknas direkt

i den separata rörelsen utan först därigenom att allmänheten, tillfredsställd

av den trevnad och komfort, som järnvägen erbjuder, i allt livligare omfattning

begagnar sig av järnvägens transportlägenheter, så är det naturligtvis

välkommet och betraktas det givetvis av järnvägsstyrelsen som ett statens

järnvägars intresse av vikt, att de ofrånkomliga utgifterna för restauranglokalerna

och restaurangvagnarna minskas därigenom, att statens järnvägar

tillgodoföras största möjliga behållning från den vid desamma bedrivna restaurangrörelsen.

Som förut här ovan omnämnts tillfaller Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags

vinst, sedan preferensaktieägarna erhållit sin företrädesberättigade

utdelning, svenska trafikförbundet i egenskap av stamaktiernas ägare.

Viss del av rörelsens vinst har på så vis kommit att användas för tillgodoseende

av turistreklamen, vilken får förutsättas i sin mån hava bidragit till

ökad trafik och ökade inkomster för statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen erinrar i fortsättningen örn att förhållandet mellan styrelsen

och restaurangbolaget varit föremål lör granskning av statens järnvägars

överrevisorer och riksdagens revisorer. Efter att hava återgivit vad

1934 års riksdagsrevisorer i sin berättelse anfört och järnvägsstyrelsen i anledning

därav yttrat, fortsätter styrelsen:

Sedan järnvägsstyrelsens yttrande den 8 januari 193a avlatits, hava pa

järnvägsstyrelsens föranstaltande samtliga mellan statens järnvägar och Itiristtrafikförbundets

restaurantaktieholag träffade kontrakt angående av bolaget

bedriven hotell- och restaurangrörelse, restaurangrörelse, butiksförsäljning,

plattformsförsäljning, tidningsförsäljning å ångfärjorna samt ambulerande

tågservering m. m. uppsagts till upphörande med utgången av år 1938.

Järnvägsstyrelsen har flir avsikt att därefter icke förnya den oktroj, som innehafts

av nämnda bolag. Detta driver visserligen inom den ram, som angivits

i bolagsordningen, vissa mindre rörelser, vilka sirö statens järnvägar

helt ovidkommande, men då bolagets ställning i stort sett är helt beroende

av nyssnämnda, av järnvägsstyrelsen lämnade oktroj, antager järnvägssty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

reisen som mest sannolikt, att bolaget eller i första hand Svenska trafikförbundet

såsom innehavare av bolagets stamaktier skall finna sig föranlåtet

att låta bolaget efter den 1 januari 1939 träda i likvidation för att därefter

upplösas.

Järnvägsstyrelsen övergår härefter till frågan om ordnandet fr. o. m. den

1 januari 1939 av de statens järnvägar berörande restaurangrörelser m. m.,

som intill nämnda dag komina att bedrivas av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag.

Styrelsen förutskickar härvid, att styrelsen anser det opåkallat,

att några privatintressen skola vara förbundna med det organ, som den

1 januari 1939 vid statens järnvägar skall övertaga ifrågavarande rörelser.

Styrelsen har därför, under förutsättning av statsmakternas godkännande,

tänkt sig, att de av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag tidigare bedrivna

rörelserna fr. o. m. år 1939 skola bedrivas av ett för ändamålet bildat

nytt bolag, vars aktier — med beaktande av genom gällande bolagslag stipulerad

viss oväsentlig inskränkning — skola helt innehavas av statens

järnvägar. Endast härigenom synes det järnvägsstyrelsen för framtiden

kunna fullständigt undanröjas varje tvivel i frågan, huruvida statens järnvägar

verkligen tillgodoses fullt ut vid disponerandet av behållningen på

restaurangrörelsen vid statens järnvägar. På så sätt skulle också, säger styrelsen,

statens järnvägars förut berörda ofrånkomliga kostnader för tillhandahållande

åt sin publik av hotell- och restauranglokaler, restaurangvagnar

m. m. bliva i största möjliga utsträckning reducerade med hjälp av avkastningen

från restaurangrörelsen vid statens järnvägar.

I fråga om det planerade nya restaurangbolaget anför styrelsen:

Firmanamnet för det nya bolaget, vari statens järnvägar äro ämnade att

äga i realiteten hela aktiestocken, skulle enligt järnvägsstyrelsens avsikt bliva

Trafikrestaurangaktiebolaget. I och för restaurangrörelsernas vid statens

järnvägar kontinuerliga bedrivande skulle det nya bolaget lämpligen kunna

från Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag genom frivilligt köp, varom

särskilt avtal lär kunna träffas, och med tillträdesrätt vid årsskiftet 1938

1939 förvärva vissa dittintills för restaurangdriften använda och fortfarande

lämpligen användbara lösa och fasta inventarier, ävensom sistnämnda bolags

vid nämnda årsskifte inneliggande för det nya bolagets drift erforderligt varulager.

Det nya bolaget skulle i överensstämmelse med mellan detsamma och

järnvägsstyrelsen, eventuellt andra trafikförvaltningar, träffade kontrakt mot

erläggande av vissa stipulerade och med hänsyn till en måttlig förräntning av

aktiekapitalet avvägda, högsta möjliga hyror eller arrenden handhava

restaurangrörelserna i övrigt efter samma riktlinjer och uti samma standard

som Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag. Med hänsyn tagen till affärens

storlek och för densammas drivande erforderligt rörelsekapital ävensom

till nyssnämnda förvärv av inventarier och varulager har järnvägsstyrelsen

tänkt sig, att det nya bolaget skulle startas med ett minimiaktiekapital

på samma belopp som Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags nuvarande

aktiekapital eller 375,000 kr. fördelat på 3,750 aktier å 100 kr. Detta

aktiekapitalbelopp, 375,000 kr., skulle således bestridas av statsmedel och

— vartill järnvägsstyrelsen i det följande ämnar återkomma — för att undvika

någon ny kapitalinvestering helst tagas av statens järnvägars tillgängliga

rörelsemedel.

Beträffande nyssnämnda övertagande genom köp av vissa, det gamla bo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

7

laget tillhöriga inventarier och varulager så måste det samma givetvis föregås

av en värdering och ett träffande av särskild överenskommelse. För

likvidering av köpesumman erforderligt belopp kan därför nu icke exakt angivas,

men vill styrelsen till viss ledning omnämna, att Turisttrafikförbundets

restaurantaktiebolags samtliga inventarier i balansräkningen per den 31

december 1935 voro upptagna till 186,092:30 kr., varjämte bland tillgångar

upptagits för varulager 114,535: 28 kr. För det fall emellertid att från förenämnda

aktiekapital i det nya bolaget medel icke kunna vara disponibla för

att tillfullo gälda för köp vid årsskiftet 1938/1939 av för nya bolaget erforderliga

inventarier och varulager, bör förutsättas att järnvägsstyrelsen skall

äga att —- likaledes av rörelsemedel —- tillskjuta resterande belopp såsom

räntepliktigt lån till bolaget.

Såsom järnvägsstyrelsen redan i samband med kontraktsuppsägningen

även meddelat restaurangbolaget, anser järnvägsstyrelsen, att den hos nämnda

bolag anställda personalen må övergå i det nya bolagets tjänst. På samma

grund som järnvägsstyrelsen, i enlighet med vad förut anförts, förutsätter

som mest sannolikt att det hittillsvarande bolaget kommer att upplösas,

gör järnvägsstyrelsen härvidlag även den förutsättningen, att pensionsfrågan

för den i bolagets tjänst anställda personalen, som icke är anställd enligt

kollektivavtal utan genom personliga kontrakt eller överenskommelser, dessförinnan

är ordnad av nuvarande bolaget efter viss där föreliggande plan.

Då vidare statens järnvägar såsom ägare av det nya bolaget icke synes böra

belastas med mera än de framtida löpande utgifterna för detta ändamål,

anser styrelsen såsom ingående i den gjorda förutsättningen, att Turisttrafikförbundets

restaurantaktiebolag eller svenska trafikförbundet — sorn, efter

nyssnämnda bolags upplösning och sedan preferensaktieägarna erhållit nominella

värdet av sina aktier, kommer alt såsom ägare till stamaktierna erhålla

de kvarvarande tillgångarna — bör till det nya bolaget överlämna vad

som avsatts eller ytterligare kail behöva avsättas för den icke kollektivavtalsanställda

personalens pensionering enligt förenämnda plan. Det kan däremot

ej påfordras, att pensionsfrågan för den kollektivavtalsanställda personalen

skall lösas av en enstaka arbetsgivare vid sidan av kollektivavtalet,

vilket styrelsen, med det nya bolaget liksom det nuvarande anslutet till vederbörande

arbetsgivareorganisation, förutsätter skall bestå. Den frågan

måste upptagas i ett större sammanhang samt därför också för det nya bolagets

del —- liksom måst ske, örn det nuvarande bolaget bestått — behandlas

på samma vis och framföras i samma tempo som inom landets restaurangrörelse

i övrigt.

Järnvägsstyrelsen övergår så till vissa frågor, sammanhängande med bolagens

—- det gamla och det nya — förhållande till svenska trafikförbundet,

och anför:

Såsom styrelsen tidigare bär berört, förutsätter styrelsen som sannolikt,

alt bolaget eller svenska trafikförbundet med hänsyn till redan antydda

skid kommer att finna det lämpligt att upplösa det gamla bolaget, då den

huvudsakliga grunden för dess verksamhet fallit undan i och med uteblivandet

av ny oktroj. Vid en bolagsupplösning skall i enlighet med bolagsordningen

till ägarna av preferensaktierna återbetalas preferensaktiernas nominella

värde, 300,000 kr., samt eventuell ogulden utdelning. Sedan likaledes

förut omnämnda avsättningsbelopp lill personalens pensionering dessutom

i överensstämmelse med av järnvägsstyrelsen angiven förutsättning överlämnats

för att tillgodoföras det nya bolaget, kommer resten av tillgångarna att

tillfalla trafikförbundet. Genom viss under åren i restaurangbolaget verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

ställd fondering och avskrivning torde efter nyssnämnda utbetalningar ett

betydande belopp kvarstå av det gamla bolagets kvarlåtenskap, vilket sålunda

enligt gällande föreskrifter övergår i trafikförbundets ägo. Järnvägsstyrelsen

anser, att ingen erinran kan eller bör resas häremot, då det måste anses

rimligt, att förbundet får taga hand om denna sin rättfångna egendom,

varav inkomsten givetvis får förutsättas bliva brukad för förbundets statskontrollerade

verksamhet. Huru stor denna förbundets inkomst kan komma

att bliva kan nu icke fastslås, men tydligen kan den icke komma att bliva

av samma storleksordning som den förbundet för närvarande åtnjuter i och

med den andel, som plägat givas förbundet av restaurangbolagets avkastning

av restaurangrörelsen vid statens järnvägar. Vederlag härför anser

järnvägsstyrelsen bör komma trafikförbundet tillgodo. I detta sammanhang

vill styrelsen omnämna, att de inom kommunikationsdepartementet tillkallade

sakkunniga i sitt i augusti och oktober 1927 avgivna betänkande och

förslag angående turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet (statens

off. utredn. 1927: 28) kalkylerade med en inkomst för trafikförbundet

från restaurangbolaget på 75,000 kr. (sid. 142 i betänkandet).

Järnvägsstyrelsen anser sålunda, att ifrågavarande kvarlåtenskap bör ingå

i den grundfond, som omnämnes i § 5 i de för trafikförbundet av Kungl.

Maj :t den 19 oktober 1934 med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1935 fastställda

stadgarna. Järnvägsstyrelsen anser vidare, att trafikförbundet utöver

den avkastning, som kan härflyta från den sålunda fonderade kvarlåtenskapen

vid avvecklingen av det gamla bolaget, bör på grund av hävden att erhålla

en andel av avkastningen å restaurangrörelsen vid statens järnvägar,

bekomma ett fyllnadsbelopD såsom direkt statsanslag — helst över riksstaten

eller eventuellt upptaget som en post i statens järnvägars driftskostnadsstat

— så att förbundet må förbliva vid sin hittillsvarande, sedan ett flertal år

innehavda förmån att för sin verksamhet kunna påräkna ett årligt bidrag,

ytterst stammande från restaurangrörelsen, örn 60,000 kr. Härutöver anser

järnvägsstyrelsen emellertid, att trafikförbundet bör kunna erhålla ett visst

ytterligare belopp med hänsyn till den upphörda, tidigare åtnjutna utdelningen

å förbundets stamaktier i gamla bolaget. Då förbundet under en

följd av år å nämnda stamaktier uppburit årlig utdelning med 7,500 kronor,

anser styrelsen det vara berättigat, att förbundet, som icke lär kunna räkna

med 10 °/o avkastning på det lösgjorda stamaktiekapitalet, alltjämt må hava

att påräkna lämpligen halva nyssnämnda årliga belopp eller efter avrundning

4,000 kr. Än ytterligare anser järnvägsstyrelsen det vara motiverat

av syftet med trafikförbundets verksamhet, att förbundet, som arbetar med

knapp medeltillgång, erhåller viss förhöjning på grund av den omständigheten,

att någon utdelning till utomstående preferensaktieägare icke vidare

förekommer, sedan det statliga bolaget bildats. Nyssnämnda preferensaktieägare

hava under en lång följd av år bekommit 10 % årlig utdelning å

300.000 kronor eiler 30,000 kronor per år. Styrelsen vill anse skäligt, att

denna utgiftsbesparing delas lika mellan statens järnvägar och Svenska trafikförbundet

och att förbundet alltså med anledning av omständigheten i

fråga bekommer en ökad subvention med hälften av sistnämnda belopp eller

15.000 kronor per år.

Järnvägsstyrelsen vill således förorda, alt trafikförbundet må erhålla en

subvention, som förd tillsammans med avkastningen av nyssnämnda kvarlåtenskap

kommer att bringa det årliga belopp, varöver förbundet i nu förevarande

avseende har att för sin verksamhet förfoga, upp lill 79,000 kr. Som

villkor härför anser styrelsen dock böra uppställas, att trafikförbundet ordnar

personalens pensionsfråga på sätt styrelsen förväntar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

9

Kapitalbeloppet för det gamla bolagets, förbundet tillfallande kvarlåtenskap

efter gamla bolagets avveckling blir först framdeles känt. Emellertid

bör man utgå därifrån, att förbundet skall förvalta detta kapitalbelopp så,

att en genomsnittsavkastning av 4 °/o uppkommer. Järnvägsstyrelsen vill då

på följande sätt exemplifiera innebörden av sin avsikt i nu nämnda avseenden:
Om

värdet av den meranämnda kvarlåtenskap, som skulle ingå i förbundets

grundfond, kommer att visa sig uppgå till låt säga 500,000 kronor, så

utgör den årliga avkastningen å detta belopp efter 4 % 20,000 kronor. Trafikförbundet

skulle då erhålla en ytterligare statssubvention å 59,000 kronor,

så alt förbundet på så vis tillhopa skulle erhålla (20,000 + 40,000 + 4,000 +

15,000) 79,000 kronor.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen

dels om godkännande i princip av vad styrelsen anfört rörande bildandet av

det nya statliga bolaget och dess förhållande till svenska trafikförbundet,

dels ock om bemyndigande att av statens järnvägars tillgängliga rörelsemedel

använda ett belopp av 375,000 kronor att utgöra aktiekapitalet i det nybildade

bolaget. Sedan sådant godkännande och bemyndigande erhållits,

är det styrelsens avsikt att dels vidtaga erforderliga åtgärder för bildandet

av det nya statliga bolaget, i samband varmed styrelsen ämnar till Kungl.

Majit ingiva förslag till bolagsordning för detsamma, dels träda i förhandling

med Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag örn köp vid årsskiftet

1938/1939 av vissa detta bolag tillhöriga, för rörelsernas bedrivande använda

och för det nya bolaget erforderliga användbara lösa och fasta inventarier

ävensom av användbart varulager.

Svenska trafikförbundet har i yttrande den 11 januari 1937 anfört:

Enligt hittills hävdvunnen praxis utövar staten affärsverksamhet antingen

genom de s. k. affärsdrivande ämbetsverken eller, i de fall där friare arbetsformer

ansetts vara påkallade, genom särskilda fristående aktiebolag, där

Kungl. Majit utser styrelsen helt eller delvis och där den erforderliga kontrollen

dels utövas genom av Kungl. Majit (direkt eller å bolagsstämma) utsedda

revisorer och dels ytterligare vinnes därigenom, att tvenne olika intressen

i form av ägare till tvenne olika slags aktier, de ena tillhöriga staten

och de andra enskilda personer eller sammanslutningar, inkopplats med varandra

till samverkan och ömsesidig tillsyn.

Järnvägsstyrelsens förslag upptar intetdera av dessa alternativ till frågans

lösande utan innebär, att verksamheten visserligen skulle överlämnas åt ett

aktiebolag men att detta skulle stå helt under järnvägsstyrelsens kontroll och

inseende.

En dylik anordning, varigenom en verksstyrelse skulle själv (genom ombud

å bolagsstämma) utse såväl bolagsstyrelse som revisorer, innebär i verkligheten

— låt vara att detta icke är av järnvägsstyrelsen avselt och att trafiklörbundet

villigt erkänner att med nuvarande ledning av stålens järnvägar

detta enbart är av teoretiskt intresse — alt dithörande del av förvaltningen

undandrages den kontroll, som ligger icke blott i riksräkenskapsverkets

revision utan även i de för ämbetsverken, men ej aktiebolagen, gällande bestämmelserna

örn handlingars offentlighet. En sådan anordning är för

svensk statsförvaltnings vidkommande främmande och bör bestämt avvisas.

Enligt trafikförbundets mening bör i stället frågan vinna sin lösning antingen

genom bildandet av ett aktiebolag, däri även andra intressen äro före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

trädda och varvid trafikförbundet såsom huvudsaklig ägare av det nuvarande

restaurangbolaget i första hand bör ifrågakomma att ingå såsom ägare

av preferens- eller stamaktiekapitalet, under det att statens järnvägar ställas

som ägare till aktierna i övrigt, eller ock därigenom att restaurangrörelsen

direkt inordnas under någon byrå i järnvägsstyrelsen med all den kontroll,

som enligt gällande författningar utövas i fråga om statens affärsdrivande

verksamhet i allmänhet.

Då den som tager del av järnvägsstyrelsens framställning näppeligen lärer

undgå det intrycket, att styrelsen ansåge ett samarbete med trafikförbundet

mindre ägnat att tillgodose statsnyttan än ett av statens järnvägar ensamt

kontrollerat bolag, nödgas trafikförbundet göra en bestämd gensaga mot riktigheten

av en sådan uppfattning. Till undvikande av en för framtiden felaktig

åsiktsbildning rörande betydelsen av trafikförbundets insatser i restaurangbolagets

skötsel föranledes förbundet att något beröra hithörande förhållanden.

Tillgodoseendet av det enskilda aktieägareintresset har tagit sig uttryck i

den uti bolagsordningen för lång tid tillbaka införda bestämmelsen om en

förräntning efter högst 10 °/o av preferensaktiekapitalet. Trafikförbundet är

ense med järnvägsstyrelsen därom, att den överränta, som utbetalats å nämnda

kapital och som med tidigare gängse räntefot kunnat beräknas till 12,000

å 15,000 kronor om året men nu måste skattas något högre, bör så snart

som möjligt avvecklas, och järnvägsstyrelsen torde i likhet med trafikförbundet

vara av den insikten, att nämnda avveckling lagligen ej kunnat ske tidigare

än i samband med bolagets upplösning vid oktroj tidens utgång. Härutinnan

förefinnes ej och bar ej heller under senare år förefunnits någon meningsskiljaktighet.

Huru fördelningen av årsvinsten mellan statens järnvägar och trafikförbundet

ordnas är mera ett bokföringsspörsmål än en fråga av ekonomisk betydelse

för statsverket, medan nu trafikförbundet erhåller anslag å riksstaten

och vid anslagsbeloppets beräknande hänsyn tages till förbundets inkomst från

restaurangbolaget. Därest statens järnvägar genom en förskjutning av bolagsvinsten

från trafikförbundet till järnvägsstyrelsen blir i tillfälle att till

statsverket inleverera en något större årsvinst, så uppväges detta nämligen

av ett större anslagsbehov för trafikförbundets vidkommande. Ur statsverkets

synpunkt reduceras alltså spörsmålet till en bokföringsfråga.

Frågan i vad mån statens järnvägar skola kunna påräkna ökade inkomster

från restaurangrörelsen, därest denna handhaves av ett särskilt bolag, är

beroende dels på innehållet av det arrendeavtal, som må träffas mellan statens

järnvägar och det bolag, som omhänderhar rörelsen, och dels på det sätt,

varpå bolagets rörelse brukas. Örn ledningen av detta bolag ligger i händerna

enbart på statens järnvägar eller hos statens järnvägar jämte annat intresse

(svenska trafikförbundet), blir av betydelse endast i den mån nämnda förhållande

visar sig vara av beskaffenhet att kunna inverka på de omständigheter,

som bliva normerande för vinstens storlek.

Vad då först angår arrendeintäkterna (nettovinstens storlek), så bestämmas

dessa uteslutande av ingångna arrendeavtal jämte bolagsordningens bestämmelser

om nettovinstens fördelning på olika slag av aktier. Därest det anses

önskligt, att svenska trafikförbundet i fortsättningen bibehålies vid inkomst

i en eller annan form från restaurangbolaget, synes detta därför utan någon

som helst olägenhet kunna ske därigenom, att förbundet berättigas kvarstå i

det blivande restaurangbolaget med sina nuvarande tillgångar såsom preferensaktieägare

samt att förbundet å dess preferensaktier tillerkännes den utdelning,

som statsmakterna vid ärendets behandling anse sig böra fastställa.

En omläggning till ett enbart av järnvägsstyrelsen förvaltat och kontrolle
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

11

rat aktiebolag kan alltså icke motiveras av någon svårighet att ordna vinstfördelningen

på det sätt statsmakterna finna önskvärt, utan lärer anledningen

i så fall vara att söka i någon järnvägsstyrelsens önskan om annan ledning

av restaurangbolagets angelägenheter. Det må då till en början fastslås,

att samtliga de åtgärder och förhållanden, vilka på sin tid påtalats av

riksdagens revisorer och statens järnvägars överrevisorer, hänföra sig till

verksamhetsår, då restaurangbolagets direktörer samtidigt varit tjänstemän

i järnvägsstyrelsen. Trafikförbundet anser sig hava anledning antaga, att

från järnvägsstyrelsens sida icke finnes någon erinran i fråga om förvaltningen

av restaurangbolagets angelägenheter under senare år, varunder detsamma

letts av en verkställande direktör med speciell fackutbildning. Ej heller

lär järnvägsstyrelsen kunna med fog göra gällande, att dess synpunkter

och önskemål i fråga om bolagets skötsel icke vunnit allt tillbörligt beaktande

Inom bolagsstyrelsen hava visserligen statens järnvägar under senare år

varit företrädda av allenast en ledamot, men svenska trafikförbundets representant

i bolagsstyrelsen har städse låtit sig angeläget vara att visa all möjlig

hänsyn till statens järnvägars önskemål, något som med hänsyn till för

handen varande omständigheter också varit naturligt. Under de år, då ordförandeskapet

i restaurangbolaget icke utövats av någon statens järnvägars

funktionär, torde ej heller någon fråga vunnit avgörande mot statens järnvägars

önskemål. Trafikförbundet finner det emellertid naturligt att vid en

omorganisation av bolaget även formellt sett ett avgörande inflytande tillerkännes

statens järnvägar på såväl bolagsstämman som bolagsstyrelsen.

Såsom redan framhållits, torde det vara en missuppfattning att påräkna

att enbart den omständigheten, att statens järnvägar ensamma hava ledningen

av restaurangbolaget, skulle innebära en ökad garanti för större behållning.

Med järnvägsstyrelsen är trafikförbundet helt ense därom, att restaurangrörelsen

aldrig kan så bedrivas, att densamma täcker alla kostnader och

ränteutgifter för restaurangvagnar, hotell m. m., utan att rörelsen är att anse

som ett led i den serie olika åtgärder, som vidtagas för de resandes betjänande

och som genom att bidraga till ökning av resandefrekvensen också medverkat

till att göra statens järnvägar mera räntebärande genom en ökning av

biljettinkomsten. Men i den mån anledning till uppkomsten av olika meningar

mellan statens järnvägar och trafikförbundet rörande skötseln av restaurangbolaget

hittills kunnat skönjas, synes erfarenheten närmast giva vid handen,

att trafikförbundet velat något mera utpräglat än statens järnvägar tillgodose

rent ekonomiska synpunkter å restaurangrörelsen. Sålunda har från

trafikförbundets sida tagits initiativ till avskaffande av den utav järnvägsförvallningen

på sin tid tillförsäkrade särskilda rabatten för statens järnvägars

funktionärer av 25 %, en rabatt, som icke torde varit tillräckligt starkt motiverad

och som, enligt vad en för tiden 1 januari—31 oktober 1936 verkställd

undersökning ger vid handen, enbart för nämnda tio månader uppgår till i

runt tal över 48.000 kronor. Likaså har järnvägsförvaltningen hittills ställt

sig obenägen medgiva en av restaurangbolaget önskad och mot den hittillsvarande

stegringen av partiprisen svarande och av övriga restauranginnehavare

vidtagen förhöjning av restaurangpriserna.

Sammanfattningsvis uttalar trafikförbundet, att förbundet hade den uppfattningen,

att, därest restaurangrörelsen efter den 1 januari 1939 skulle omhänderhavas

av ett särskilt bolag, detta bolag borde sigås och kontrolleras

icke av statens järnvägar ensamma utan av statens järnvägar jämte annat

intresse, varvid främst borde ifrågakomma svenska trafikförbundet. Härigenom

vunnes därjämte dels en avsevärd förenkling vid omorganisationen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

med minskad omgång vid värdering av restaurangbolagets tillgångar, dels

ock att trafikförbundet, som numera vore att anse som en i främsta rummet

statlig institution, även i fortsättningen finge en naturlig och god placering

av sitt i restaurangbolaget nedlagda kapital. Skulle emellertid ett fortsatt

delägareskap för trafikförbundet icke anses böra komma till stånd, syntes

det riktigast att rörelsen dreves av statens järnvägar icke genom ett av detsamma

ägt bolag utan på samina sätt som annan dess verksamhet. Det syntes

emellertid icke ankomma på trafikförbundet att i vidare män än som

skett ingå på detta spörsmål. Däremot förmenade svenska trafikförbundet,

att, om dess samverkan med järnvägsstyrelsen i fråga om restaurangrörelsens

drift ej längre ansåges påkallad, de för trafikförbundets rörelse erforderliga

medlen borde i sin helhet anvisas på riksstaten och förbundet alltså icke för

sin verksamhet göras beroende av en eventuell vinst från ett bolag, i fråga

örn vars skötsel förbundet intet hade att bestämma och där alltså vinsten kunde

genom allt för hårda arrendevillkor, genom oklok prissättning eller genom

andra åtgärder komma att resultera under vad som beräknats. Än mera

syntes i sådant fall vara anledning att jämväl i övrigt bryta det ekonomiska

samband mellan svenska trafikförbundet och statens järnvägar, som bestode

däri, att trafikförbundet, vilket dock vore en sammanslutning bl. a. av olika

—- även med statens järnvägar konkurrerande — trafikföretag, skulle vara

skyldigt att till väsentlig del bekosta vissa statens järnvägars resebyråer

utomlands utan att hava någon bestämmanderätt vid tillsättandet av personalen

vid desamma.

Slutligen anför svenska trafikförbundet, att förbundet beträffande frågan

om dispositionen av det kapital, som i händelse av en fullständig upplösning

av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag kunde komma att stå till

svenska trafikförbundets förfogande, komme att framdeles, i samband med

framläggande av förslag till statsanslag för tiden efter den 1 januari 1939,

inför Kungl. Maj:t framlägga berörda fråga.

Med anledning av svenska trafikförbundets yttrande har järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 30 januari 1937 anfört:

Trafikförbundets påstående i fråga om gällande praxis för de särskilda

fristående aktiebolagen, vari staten äger intresse, har ingalunda någon allmängiltighet.

Med Kungl. Maj:ts och i visst fall riksdagens biträdande administreras

nämligen redan nu sidoordnade rörelsegrenar vid statens järnvägar

genom aktiebolag, helt ägda av statens järnvägar men såväl administrativt

som i bokföringshänseende skilda från statsbanan. Inga som helst andra

intressen än statens järnvägars egna äro realiter inkopplade i dessa aktiebolag.

Åsyftade företag, som äro av en betydande storleksordning, äro

Aktiebolaget Gävle Vagnverkstad, Aktiebolaget Kullens Omnibustrafik och

Aktiebolaget Hallands Omnibustrafik. I dessa bolag innehades aktiestocken

i realiteten av statens järnvägar. Endast ett fåtal aktier äro nämligen formellt

placerade på vissa befattningshavare vid statens järnvägar i och för

uppfyllande av i gällande aktiebolagslag stipulerade bestämmelser. I dessa

bolag dikteras därför val av styrelsemedlemmarna på bolagsstämman av järnvägsstyrelsen

i dess egenskap av aktiemajoritetens innehavare. Antagandet av

bolagens verkställande direktörer och revisorer är därigenom också beroende

på godkännande från järnvägsstyrelsens sida, men har förvaltningen av bola
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13

gen ock ägnats uppmärksamhet av statens järnvägars överrevisorer. Järnvägsstyrelsen,

som tänkt sig, att det till bildande föreslagna Trafikrestaurangaktiebolaget

jämväl skulle administreras på i huvudsak analogt sätt, har

emellertid intet alt erinra mot att, örn så skulle på högre ort anses påfordrat,

bolagets såväl styrelse som revisorer utses av Kungl. Maj:t. Frågan

härom såväl som den av trafikförbundet i skrivelsen berörda frågan rörande

eventuell kontroll av det av statens järnvägar ägda Trafikrestaurangaktiebolaget

genom riksräkenskapsverkels revision, varemot järnvägsstyrelsen för

sin del icke heller har något att erinra, synes styrelsen emellertid icke vara

aktuellt för ögonblicket. Dessa frågor kunna prövas och ordnas i samband

med bolagsordningens fastställande. Såsom styrelsen i sin skrivelse den 9

december 1936 anfört, skulle också styrelsen i sinom tid till Kungl. Majit insända

förslag till bolagsordning för del nya statliga bolaget.

Med hänvisning till vad styrelsen redan i sin skrivelse den 9 december

1936 anfört rörande restaurangrörelsernas betydelse i främsta rummet för

den resande allmänheten — det vill säga statens järnvägars kunder — och

därmed också för statens järnvägar såsom affärsföretag, nödgas järnvägsstyrelsen

i anledning av vad förbundet anfört fråga, dels varför också andra

än statens järnvägars egna intressen nödvändigtvis skola förutsättas vara

företrädda i det nya bolag, som framdeles skall omhänderhava restaurangrörelserna

vid statens järnvägar, dels ock varför just trafikförbundet i så

fall skall ifrågakomma såsom meddelägare tillsammans nied statens järnvägar.

Att trafikförbundet på sin tid medverkade till stiftandet av det restaurangföretag,

som för närvarande enligt numera uppsagda kontrakt bedriver

vissa restaurangrörelser vid statsbanan, kan enligt järnvägsstyrelsens

mening ingalunda predestinera till att trafikförbundet för all framtid skall

hava medinflytande i fråga om restaurangrörelserna vid statens järnvägar.

Det är dock statens järnvägar och ej ens till någon del trafikförbundet, som

äga de för restaurangrörelsen erforderliga fasta och rörliga restauranglokalerna

vid statens järnvägar, och det är statens järnvägar, som äga att förfoga

beträffande denna apparat örn och huru den skall disponeras för restaurangrörelse

i statens järnvägars intresse som trafikföretag.

Järnvägsstyrelsen kan icke heller finna, att trafikförbundet, om detsamma

bleve delägare i det nya bolaget, skulle kunna skaffa ökad trygghet för att

statens järnvägars och statens nytta bliver bättre tillgodosedd vid bolagets

förvaltning än om statens järnvägar ensamma äga och omhänderhava bolaget

på samma sätt och under samma former, som gälla beträffande de

andra bolag, vilka som dotterföretag omhänderliavas av statens järnvägar.

Trafikförbundet såsom sådant torde icke äga större möjligheter att söka och

lita till sakkunskap i fråga om statsbanerestaurangföretagens skötsel än statens

järnvägar själva. Det är nämligen järnvägsstyrelsens avsikt att, om det

nya statliga bolaget kommer till stånd, söka ordna så att dess styrelse liksom

nu skall få räkna sorn medlem minst en i hotell- och restaurangdrift fackoch

sakkunnig person ävensom att företagets löpande skötsel lägges i händerna

på en verkställande direktör, tillhörande facket. Styrelsen har för

övrigt härvidlag icke för sin del tänkt sig något utbyte av den person, som

för närvarande är anförtrodd skötseln av Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolags

företag.

Alt restaurangrörelsen vid statens järnvägar skulle, såsom trafikförbundet

framfört såsom ett andra alternativ, drivas icke av elt av statens järnvägar

ägt bolag utan så, att rörelsen kommc att inordnas under någon järnvägsstyrelsens

byrå för att drivas såsom statens järnvägars verksamhet i övrigt, anser

styrelsen vara i hög grad olämpligt. Styrelsens organisation är ej lämpad

för ait upptaga en sådan arbetsuppgift och styrelsen kan icke gärna tänka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

sig alt för behovet inlemma i statens järnvägars stater personal med så speciella

och från de för järnvägsdrift och järnvägsförvaltning normala så artskilda

kvalifikationer och detta desto mindre då det ej heller är av något

praktiskt behov påkallat.

Ehuru trafikförbundet sålunda påyrkar ett fortsatt delägarskap i fråga om

restaurangrörelserna vid statens järnvägar, har förbundet likväl i fortsättningen

av sin skrivelse förklarat sig finna det naturligt, att — vid en omorganisation

av det nuvarande bolaget — statens järnvägar skulle icke endast

sakligt utan även formellt sett erhålla ett avgörande inflytande på såväl

bolagsstämman som bolagsstyrelsen. Med denna förbundets deklaration tagen

i betraktande har järnvägsstyrelsen svårt att inse relevansen av de sakskäl,

som trafikförbundet förmenar skulle betinga ett fortsatt delägarskap

från förbundets sida.

Järnvägsstyrelsen är gärna villig vitsorda, att några större divergenser

mellan styrelsen och förbundet i fråga om det nuvarande restaurangbolagets

skötsel icke varit för handen, vilket nog i sin mån får tillskrivas trafikförbundets

förutvarande och nuvarande översta ledning, men då statens järnvägar

emellertid hava ett oproportionerligt litet inflytande i denna ledning,

är det ingalunda otänkbart, att förhållandena härutinnan kunna bliva annorlunda

i framtiden. Järnvägsstyrelsen har också redan genom förbundets

nu förevarande skrivelse fått ett belägg för farhågor att slitningar kunna

komma att ligga nära till hands vid ett samägandeförhållande med trafikförbundet

i det nya bolaget. Förbundet påstår sig nämligen i nämnda skrivelse

under årens lopp hava velat något mera utpräglat än statens järnvägar

tillgodose rent ekonomiska synpunkter på restaurangrörelsen. Järnvägsstyrelsen

skall i visst avseende i det följande återkomma härtill men vill

här framhålla, hurusom förbundet i detta sammanhang bland annat påtalat,

att järnvägsstyrelsen hittills ställt sig obenägen medgiva en av Turisttrafikförbundets

restaurantakliebolag och svenska trafikförbundet önskad förhöjning

av restaurangpriserna. Därest trafikförbundet skulle vara meddelägare

även i det nya bolaget, synes det järnvägsstyrelsen som örn man just skulle

kunna befara, att yrkanden i skärpt form skulle komma att framställas rörande

tillvaratagandet av trafikförbundets privatekonomiska profitintresse

vid hotell- och restaurangtaxornas fixerande i sådan omfattning, att det kan

länkas lända statens järnvägar till nackdel. Den av järnvägsstyrelsen hittills

intagna avvisande ställningen mot de tidigare gjorda yrkandena om prisökning

har just berott på, att styrelsen ansett en dylik höjning vara emot statens

järnvägars egna intressen, och järnvägsstyrelsen har motsatt sig densamma,

då styrelsen ansett den möjlig att undvika i betraktande av att bolaget

även med de fastställda något lägre priserna lämnat sådan vinst, att förutom

avskrivningar en stark konsolidering och fondbildning kunnat äga rum samt

utbetalning av stora bidrag kunnat förekomma samtidigt som en utdelning

av 10 % under en följd av år kunnat lämnas till såväl stam- som preferensaktieägarna.

Utöver förutnämnda, mot en intressegemenskap med trafikförbundet

talande farhågor för divergenser mellan järnvägsstyrelsen och

förbundet i fråga örn restaurangprisernas och standardens fastställande

och möjligen även örn standardens hållande äro slitningar vid

ett samäganderältsförhållande jämväl att befara, då det gäller fastställandet

av arrendebelopp, som det nya restaurangbolaget skall hava

att erlägga för rätten att bedriva de olika restaurangrörelserna

vid statens järnvägar. Storleken av bolagets nettovinst kommer, som förbundet

i sin skrivelse också framhållit, att i högsta grad vara beroende av

arrendebeloppens storlek. Om, såsom järnvägsstyrelsen påyrkar, statens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

15

järnvägar ensamma få vara ägare av bolaget, kommer detsammas nettovinst

att hållas vid mycket blygsamma belopp, som också riktigt är, enär det givetvis

i grunden måste betraktas som en oformlighet att, såsom trafikförbundet

önskar, bereda restaurangbolaget möjlighet att deklarera en stor vinst

samtidigt som det för en integrerande del av den för dess rörelse och drift

erforderliga apparaten — de statens järnvägar tillhöriga fasta och rörliga

restauranglokalerna -— icke finnes tillnärmelsevis kostnadstäckning. De arrenden,

som bolaget vid den av järnvägsstyrelsen tänkta nya ordningen skall

hava att erlägga, måste därför naturligen komma att fastställas så stora som

möjligt, så att statens järnvägars ofrånkomliga kostnader för tillhandahållandet

åt resandepubliken av hotell- och restauranglokaler, restaurangvagnar

m. m. må i driftkostnadsstaterna te sig i görligaste mån reducerade. Att

järnvägsstyrelsen härvid även måste taga hänsyn till, att en klok och statens

järnvägars intressen främjande prissättningspolitik alltjämt föres, torde vara

uppenbart. Vad som göres härvidlag står för övrigt genom de av Kungl.

Majit förordnade överrevisorerna under affärsmässigt bedömande och kontroll.

I sammanhang härmed vill järnvägsstyrelsen anföra, att styrelsen icke

heller kan dela trafikförbundets påstående, att fördelningen mellan statens

järnvägar och förbundet endast bleve en bokföringsfråga, i det att en större

vinst för statens järnvägar av restaurangrörelsen vid dessa skulle uppvägas

av ett större anslagsbehov för förbundets vidkommande. Det är ju dock så,

att storleken av förbundets årliga anslag för varje gång måste prövas av

statsmakterna, och anslagen kunna alltså få undergå ej blott en sådan automatisk

ändring som trafikförbundet antyder. Då trafikförbundet numera är

att anse som en i främsta rummet statlig institution, är det för övrigt enligt

styrelsens uppfattning i varje fall riktigast, att en affärsmässig avgränsning

sker mellan förbundets och statens järnvägars verksamhet.

Såsom framgår av järnvägsstyrelsens skrivelse av den 9 december 1936

såge också styrelsen helst, att -— om förslaget rörande ett av statens järnvägar

helt ägt bolag genomföres — trafikförbundets för dess rörelse erforderliga

anslagsmedel komme att i överensstämmelse med det yrkande förbundet

nu gör, helt och hållet bliva anvisade på riksstaten. Härigenom bleve

anslaget, såsom järnvägsstyrelsen också i sin meranämnda skrivelse förutsatt,

oberoende av den vinst, statens järnvägars restaurangbolag som sådant kan

komma att uppvisa. Med hänsyn till förutnämnda omständigheter och i anslutning

till vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 9 december 1936 anfört

beträffande de tid efter annan uppkommande tvivelsmålen, huruvida statens

järnvägar verkligen erhålla största möjliga behållning av vid desamma drivna

restaurangrörelser, måste järnvägsstyrelsen fasthålla vid sitt förslag, att

statens järnvägar ensamma böra helt och hållet vara ägare till det nya bolagets

aktier.

Slutligen har trafikförbundet i sin skrivelse berört några förhållanden, som

visserligen sakna varje sammanhang med den nu föreliggande frågan angående

restaurangbolagets omorganisation, men som styrelsen dock anser sig

icke böra med tystnad förbigå. Styrelsen syltar först på vad förbundet anfört,

att, dii rest förbundet icke skulle hava rätt till samverkan med järnvägsstyrelsen

beträffande restaurangrörelsen vid statens järnvägar, så borde det

ekonomiska sambandet mellan förbundet och statens järnvägar brytas jämväl

i vad rörer det nuvarande förhållandet, att trafikförbundet — vartill även

olika med statens järnvägar konkurrerande trafikföretag äro anslutna —

till väsentlig del bekostar vissa statens järnvägars resebyråer i utlandet, utan

att förbundet har någon bestämmanderätt vid tillsättandet av resebyråernas

personal. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 19 oktober 1934 skulle svenska Ira
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

fikförbundet övertaga viss allmän av järnvägsstyrelsen förut bedriven turistreklam-

och upplysningsverksamhet i utlandet samt till statens järnvägar betala

sådana lokal-, personal- och administrationskostnader vid statens järnvägars

resebyråer i Berlin, London och Köpenhamn, som föranleddes därav

att dessa byråer även tjäna som reklamcentraler. En förutsättning för förbundets

övertagande av utlandsreklamen var, att förbundet av järnvägsstyrelsen

erhölle ett Bidrag örn 65,000 kronor per år. Järnvägsstyrelsen måste

härvid erinra dels örn att statens järnvägars nämnda bidrag till Svenska trafikförbundet

är oformligt stort i jämförelse med vad andra trafikföretag tillsammantagna

giva, dels örn att, för det fall nyssnämnda ekonomiska samband

såsom förbundet ifrågasätter brvtes, turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet måste komma att bliva dyrare ytterst för statsverket än

med nuvarande anordning, dels slutligen vad själva personalfrågan angår, att

järnvägsstyrelsen enligt nyssnämnda brev är skyldig inhämta trafikförbundets

yttrande vid vissa personaltillsättningar å utlandsresebyråerna men att

från järnvägsstyrelsens sida dock måste självfallet krävas, att personalen vid

dessa byråer även äro kunniga i järnvägstjänst, enkannerligen resebyråtjänst.

Återkommande därefter till trafikförbundets förut berörda påstående, att

förbundet velat något mera utpräglat än statens järnvägar tillgodose rent

ekonomiska synpunkter på restaurangrörelsen, vill järnvägsstyrelsen slutligen

beträffande det av förbundet i detta sammanhang särskilt omnämnda

avskaffandet av den hittills av statens järnvägars personal traditionellt åtnjutna

prisnedsättningen endast framhålla, att ett bibehållande av dylika rabattförmåner

av givna opportunitetsskäl icke kunnat få tänkas i det nya bolagets

regi och att denna sak alltså saknar betydelse för den här behandlade

huvudfrågans bedömande. o

Försäljningen av lämpligen övertagbara inventarier och materialier fran

det gamla till det nya bolaget är blott en engångsåtgärd av skäligen enkel art,

som alltså icke heller kan anses vara av någon betydelse för huvudfrågan.

Med hänvisning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört hemställer järnvägsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t utan hänsyn till svenska trafikförbundets nu

gjorda avstyrkande ville i princip godkänna vad järnvägsstyrelsen anfört i

sin skrivelse den 9 december 1936 rörande bildandet av det nya statliga av

statens järnvägar helt ägda bolaget ävensom bemyndiga järnvägsstyrelsen

att av statens järnvägars tillgängliga rörelsemedel använda ett belopp av

375,000 kronor att utgöra aktiekapitalet i det nybildade av statens järnvägar

helt ägda trafikrestaurangaktiebolaget.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet den 28 januari 1937 och därvid

anfört:

Vad till en början beträffar järnvägsstyrelsens förslag att statens järnvägar

skulle, sedan kontraktet med turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag

med 1938 års utgång upphört att gälla, själva övertaga och genom särskilt

bolag driva rörelsen vid av statens järnvägar disponerade hotell och restauranger

ävensom restaurangrörelsen å tåg och angfärjor synes, såvitt statskontoret

kan finna, intet vara att häremot erinra. Statskontoret vill emellertid

i anledning av vad som från riksdagens sida uttalats i fråga örn kontrollen

över verksamheten vid ett sålunda bildat bolag framhålla, att föreskrift torde

böra meddelas därom, att denna verksamhet skall vara underkastad

granskning från riksdagens revisorers sida, och att i samband med avslutande

av kontrakt med bolaget bestämmelse härom bör införas i kontraktet.

Statskontoret vill ytterligare betona, att det för vinnande av önskvärd ord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

17

ning av reda torde vara lämpligt att det kapital, som ställes till det nya bolagets

förfogande, anvisas av lånemedel och icke tillskjutes av andra för statens

järnvägar disponibla medel. Det av statskontoret sålunda förordade

tillvägagångssättet lärer vara påkallat med hänsyn till det inkomstbringande

ändamål, för vilket kapitalet avses.

Statskontoret ansluter sig till järnvägsstyrelsens förslag i fråga örn övertagandet

av det nuvarande restaurangbolagets inventarier och har heller intet

att erinra mot att detta bolags personal övergår i tjänst hos det nya bolaget,

varvid ämbetsverket anser lämpligt att pensionsfrågan för den nuvarande

genom kollektivavtal ej anställda personalen ordnas på sätt järnvägsstyrelsen

förutsätter.

Vidkommande därefter de spörsmål, som sammanhänga med avvecklingen

av mellanhavandet mellan Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag

och järnvägsstyrelsen, har statskontoret icke kunnat undgå att finna vad

järnvägsstyrelsen föreslagit i avseende å kompensation till trafikförbundet gå

vida utöver vad som kan anses skäligt. Statskontoret kan sålunda icke dela

järnvägsstyrelsens uppfattning, att trafikförbundet med hänsyn till att under

en följd av år å restaurangrörelsen redovisats en betydande vinst, vilken kommit

förbundet tillgodo, bör hava anspråk på att jämväl framdeles få räkna

med motsvarande årliga tillskott från järnvägsstyrelsens sida. Ej heller kan

statskontoret finna, att några sakliga skäl motivera, att ägaren av stamaktiekapitalet,

d. v. s. förbundet, vilket under de senaste åren uppburit en betydande

utdelning å stamaktierna, även, sedan det numera uppsagda kontraktet

med järnvägsstyrelsen upphört att gälla, skulle åtnjuta viss gottgörelse för

utdelningen å dessa aktier. Förslaget att därutöver lämna förbundet ett årligt

bidrag av 15,000 kronor bland annat av den orsaken, att utdelningen å

preferensaktierna bortfaller, synes lika litet vara grundat på några godtagbara

skäl.

Då statskontoret alltså anser sig böra avstyrka den av järnvägsstyrelsen

föreslagna kompensationen till svenska trafikförbundet, vill ämbetsverket å

andra sidan icke förneka, att trafikförbundet på grund av de åtaganden, som

förbundet beträffande vissa resebyråer i utlandet iklätt sig gentemot järnvägsstyrelsen,

möjligen kan äga fog för anspråk på viss gottgörelse. Denna

fråga sammanhänger emellertid icke med spörsmålet örn ersättning till trafikförbundet

vid upphörande av den rörelse, som nu drives av förbundets

restaurangaktiebolag. Överhuvudtaget lärer spörsmålet örn statsbidrag till

förbundet böra lösas såsom en fullt fristående fråga nied beaktande av de

olika synpunkter, som i detta hänseende kunna göras gällande.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 8 februari 1937 anfört:

I likhet med järnvägsstyrelsen, trafikförbundet och statskontoret vill riksräkenskapsverket

förorda, att det privata aktieägareintresset avkopplas ur

restaurangbolagets verksamhet samt att staten erhåller den vinst ur rörelsen,

som bättre svarar mot statens järnvägars kostnader för verksamhetens bedrivande.

Beträffande formen för den nya verksamhetens bedrivande synas de erinnngar

av huvudsakligen förvaltningsteknisk natur, som trafikförbundet lramställt

i anledning av järnvägsstyrelsens förslag angående bildande av ett nytt av

statens järnvägar ägt restaurangaktiebolag, vara värda beaktande. Visserligen

äro statens järnvägar redan nu ensamma ägare till vissa aktiebolag. Dessa

bolag, vilka ur ekonomisk synpunkt äro av mindre betydelse, hava emellertid

karaktären av järnvägsstyrelsen underordnade trafikförvaltningar. Det

nya bolaget skulle däremot avse en för statens järnvägar helt ny verksam
Bihang

till riksdagens protokoll 19117. 1 sand. Nr 199.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

hetsgren omfattande så gott som samtliga större statsbanelinjer samt bedriven

i järnvägsstyrelsens egen regi. Vid frågans bedömande måste hänsyn jämväl

tagas till den omständigheten, att restaurangbolagets verksamhet även omfattar

restaurangrörelsen vid vissa enskilda järnvägar. Huru denna del av

verksamheten i fråga skall ordnas för framtiden är ett spörsmål, som icke

berörts i järnvägsstyrelsens framställning.

Riksräkenskapsverket vill för sin del förorda, att den av staten övertagna

restaurangrörelsen — som delvis bedrives i konkurrens med enskilda restaurangföretag

— överlåtes till ett aktiebolag, där Kungl. Maj :t utser styrelse

och revisorer samt fastställer bolagsordningen. Medel för aktieteckningen

böra vid sådant förhållande anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning,

fonden för statens aktier.

Restaurangbolagets årsvinst uppgår för närvarande till över 100,000 kronor.

För normal förräntning av det aktiekapital, som beräknas för det nva

bolaget, skulle erfordras omkring 15,000 kronor. Därest det ekonomiska

resultatet av verksamheten även i framtiden blir lika tillfredsställande,

skulle alltså statens järnvägar hava möjlighet att höja hyrorna för åt det

nya bolaget upplåtna vagnar och lokaler till belopp, som stå i bättre överensstämmelse

med de verkliga hyresvärdena.

Riksräkenskapsverket övergår härefter till frågan örn regleringen av statens,

statens järnvägars och restaurangbolagets bidrag till trafikförbundet.

Ämbetsverket får till en början erinra, att mer än 75 ®/o av trafikförbundets

utgifter bestridas av å riksstaten anvisade anslagsmedel samt bidrag från statens

järnvägar och restaurangbolaget. Efter statens övertagande av restaurangrörelsen

synes lämpligast, att såväl statens järnvägars som restaurangbolagets

bidrag till trafikförbundet slopas och att trafikförbundets medelsbehov

för framtiden tillgodoses genom anslag å riksstaten. Riksräkenskapsverket

får dock framhålla, att järnvägsstyrelsens beräkning rörande storleken

av den ersättning, som i anledning av överlåtelsen bör tillkomma trafikförbundet,

icke har givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

Vad riksräkenskapsverket sålunda förordat behöver givetvis icke medföra

någon rubbning i det nuvarande samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och

trafikförbundet, vilket bland annat kommer till uttryck däri, att järnvägsstyrelsen

representeras i trafikförbundets styrelse och trafikförbundet i

restaurangbolagets styrelse.

Som en konsekvens av den ståndpunkt, som riksräkenskapsverket och i

viss mån även statskontoret intagit till förevarande ärende, måste alltså följa,

att den av trafikförbundet berörda frågan om finansieringen av resebyråernas

verksamhet bör upptagas till prövning. Den nuvarande anordningen,

som synes innebära, att en av järnvägsstyrelsen företagen ökning av kostnaderna

för resebyråerna delvis kommer att bestridas av statsanslaget till

trafikförbundets verksamhet, lärer varken ur praktiska eller budgettekniska

synpunkter vara lämplig. Riksräkenskapsverket vill för den skull ifrågasätta,

huruvida icke i samband med förevarande ärende frågan beträffande finansieringen

av trafikförbundets och resebyråernas verksamhet bör upptagas

till förnyad omprövning.

I ärendet föreligger ytterligare en skrivelse från svenska trafikförbundet

rörande den i förbundets förut återgivna yttrande berörda frågan om prissättningen

å restaurangbolagets restauranger. Trafikförbundet har därvid velat

påvisa, att restaurangbolaget kunnat giva större överskott, därest järnvägsstyrelsen

tillåtit en höjning av restaurangpriserna, och förmenar att ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

19

fullföljande av järnvägsstyrelsens prispolitik inom det planerade nya bolaget

ingalunda skulle leda till de förbättrade inkomster av restaurangrörelsen,

som riksdagens revisorer ansett böra eftersträvas.

Sedan järnvägsstyrelsen, såsom av det anförda närmare framgår, uppsagt

de med Turisttraf ^förbundets restaurantaktiebolag träffade avtalen rörande

restaurangrörelsen m. m. vid statens järnvägar till upphörande med utgången

av år 1938, har järnvägsstyrelsen nu framlagt förslag till ordnande av

restaurangrörelsen vid statsbanorna efter nämnda tidpunkt. Järnvägsstyrelsen

har därvid förordat, att ett helt statligt aktiebolag med statens järnvägar

såsom ägare av aktierna skall övertaga ifrågavarande rörelse. Härtill

har statskontoret givit sin anslutning. Även riksräkenskapsverket har tillstyrkt

förslaget med den jämkningen, att ämbetsverket anser, att ledamöterna

av bolagets styrelse och bolagets revisorer böra utses av Kungl. Majit

samt att för aktieteckningen nödiga medel skola anvisas å anslag under utgifter

för kapitalökning, fonden för statens aktier. Svenska trafikförbundet,

som är huvudintressent i det nuvarande restaurangbolaget, har för sin del

påyrkat, att trafikförbundet skulle få ingå såsom delägare även i det nya

restaurangbolaget, därvid dock statens järnvägar skulle erhålla ett dominerande

inflytande och förbundet en begränsad utdelning å sina aktier.

Såsom järnvägsstyrelsen närmare utvecklat, har det nuvarande restaurangbolaget

under en följd av år redovisat betydande årliga vinster, ehuru restaurangrörelsen

i själva verket icke varit vinstgivande. Restaurangbolaget har

nämligen icke kunnat erlägga sådan hyra för de av statens järnvägar tillhandahållna,

för rörelsens bedrivande erforderliga lokalerna och vagnarna

m. m., som varit nödvändig för täckande av statens järnvägars kostnader för

desamma, ens om bolagets vinst helt disponerats för detta ändamål. Restaurangrörelsen

är alltså icke i och för sig att betrakta såsom en ekonomiskt

bärande affär men är givetvis, såsom styrelsen understrukit, av utomordentlig

betydelse för statens järnvägars persontrafik.

Med hänsyn bland annat till nu nämnda förhållande synes det icke innebära

en rationell ordning att vid bildande av ett nytt restaurangbolag upprätthålla

fiktionen, att restaurangrörelsen är ett vinstgivande företag, i syfte

alt bereda svenska trafikförbundet viss utdelning å aktier i bolaget. Måhända

skulle restaurangrörelsen kunna lia framvisat ett ekonomiskt mera fördelaktigt

resultat, därest, såsom trafikförbundet hävdat, restaurangpriserna

höjts. Det synes dock osannolikt, att priserna skulle kunna höjas i sådan

grad, att restaurangrörelsens inkomster bleve tillräckliga att täcka de verkliga

kostnaderna för rörelsen, örn man däri inräknar även statens järnvägars

kostnader för restaurangvagnar och restauranglokaler. Man torde i stället

få anse restaurangrörelsen såsom ett till järnvägsdriften hörande nödvändigt

komplement, vilket, särskilt för sig betraktat, icke kan väntas lämna vinst.

Då riksdagens revisorer såväl som statens järnvägars överrevisorer vid olika

tillfällen berört frågan örn revision av förhållandena på här ifrågavarande

område, syftande till ett bättre tillgodoseende av statens intressen, torde de

Departe
ments
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 199.

icke ha avsett, att detta tillgodoseende skulle ske genom en höjning av restaurangpriserna.

Då ej heller i övrigt något vägande skäl för att bibehålla förbundets

meddelägarskap synes mig hava förebragts och det icke heller torde

vara lämpligt att inordna rörelsen i statens järnvägars egen organisation, vill

jag i likhet med järnvägsstyrelsen och de hörda ämbetsverken förorda, att

restaurangrörelsen vid statens järnvägar fr. o. lii. år 1939 omhändertages av

ett helt statligt bolag. Endast härigenom synas önskemålen om en lämpligare

fördelning än för närvarande av inkomsterna av restaurangrörelsen — särskilt

uttalade av riksdagens revisorer — kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt tillgodoses.

Vad beträffar de former, under vilka ett dylikt bolag bör komma att arbeta,

torde jag icke här behöva närmare ingå på spörsmålet i vidare mån än

att jag funnit mig böra i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag förorda,

att flertalet av bolagets styrelseledamöter och revisorer skola utses av

Kungl. Majit. Med en sådan anordning och då bolaget givetvis bör vara

skyldigt att underkasta sig granskning från riksdagens revisorers sida, torde

en från olika synpunkter tillfredsställande organisation vara säkrad. Bolagsordningen

liksom framtida ändringar i densamma böra underställas

Kungl. Majits prövning.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att aktiekapitalet i det nya bolaget bestämmes

till 375,000 kronor och att detta belopp måtte få anskaffas genom

anlitande av statens järnvägars rörelsemedel. Statskontoret bär för sin del

förordat anvisande av lånemedel för ändamålet, och riksräkenskapsverket

har, med hänsyn till sitt förslag om att styrelse och revisorer skulle utses av

Kungl. Majit, förordat det erforderliga anslagets upptagande å riksstaten under

rubriken fonden för statens aktier. För min del har jag, i betraktande

av det nyss beträffande restaurangrörelsens bristande räntabilitet anförda,

icke kunnat tillstyrka, att lånemedel anvisas under fonden för statens aktier,

utan funnit mig böra biträda järnvägsstyrelsens förslag, varigenom statens

järnvägar skulle bliva ägare av aktierna. I och för sig är detta intet nytt.

Statens järnvägar äro redan ensamma ägare av vissa bolag, vilkas verksamhet

knappast kan sägas vara av mindre betydelse än det nuvarande restaurangbolagets.

Då på grund härav redan ett betydande aktiekapital är bokfört

bland statens järnvägars tillgångar och de för restaurangrörelsens bedrivande

i jämförelse med aktiekapitalet betydande belopp, som ligga i

restaurangvagnarna och restauranglokalerna, redan äro bokförda bland statens

järnvägars fonder, synes mig även aktiekapitalet i restaurangbolaget

utan olägenhet kunna bokföras på samma sätt. Emellertid innebär icke detta,

att de för bolagets bildande nödiga medlen icke skulle vara att anse som

kapitalökning, då de givetvis böra redovisas såsom av statens järnvägar

disponerat kapital. Därest aktiekapitalet skulle befinnas otillräckligt för

finansiering av inventarieanskaffning m. m., torde järnvägsstyrelsen få ställa

erforderligt belopp till bolagets förfogande i form av lån.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att restaurangbolagets personal

skall, i den mån den behöves för driften, övertagas av det nya bolaget. Järn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts. proposition nr 199.

21

vägsstyrelsen har dessutom förutsatt, att pensionsfrågan för den i bolagets

tjänst anställda personalen, som icke har sina arbetsvillkor fastställda i något

kollektivt avtal utan i personliga sådana, dessförinnan är ordnad av det nuvarande

bolaget efter en viss, där föreliggande plan. Då statens järnvägar

såsom det nya bolagets ägare icke enligt styrelsens mening skola belastas

med mera än de framtida löpande utgifterna för pensionsändamål, förutsätter

styrelsen vidare, att Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag bör till

det nya bolaget överlämna, vad som avsatts eller ytterligare kan behöva avsättas

för den nämnda personalens pensionering enligt den antydda planen.

Enligt min mening är emellertid spörsmålet rörande personalens pensionering

och vilken omfattning denna skall hava icke tillräckligt utrett, varför

jag anser frågan icke för närvarande böra upptagas till slutligt avgörande

utan underkastas ytterligare omprövning.

Vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört rörande övertagandet av restaurangrörelsen

har icke givit mig anledning till särskilt uttalande.

I ärendet har slutligen diskuterats frågan om statens bidrag till svenska

trafikförbundet, sedan förbundet förlorat sina inkomster från det nuvarande

restaurangbolaget. Detta spörsmål, som icke i och för sig äger samband med

frågan om restaurangrörelsens lämpliga ordnande, torde emellertid, på sätt

förbundet självt tänkt sig, i sinom tid få upptagas till särskild prövning efter

framställning av förbundet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att, med godkännande av vad jag i det föregående anfört

rörande organisationen av restaurangrörelsen m. m. vid

statens järnvägar, medgiva att för tecknande av aktier i det

nya statliga restaurangaktiebolaget må tagas i anspråk ett

belopp av 375,000 kronor av statens järnvägars rörelsemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av ett statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen m. m. vid st s. 1 i texten
  2. SU 1937:132 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av ett statligt aktiebolag för övertagande av restaurangrörelsen m. m. vid statens järnväga s. 1 i texten