Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål

45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:2, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål;

given Stockholms slott den 20 november 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att,

under förutsättning att av riksdagen såsom vilande antaget förslag till ändrad

lydelse av §§ 1, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen varder slutligen godkänt,

antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn rättegången

i tryckfrihetsmål.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1037.

1 sami.

Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Mål angående brott som avses i 3 § tryckfrihetsförordningen upptages, örn

den skrift som föranlett åtalet är tryckt i stad i vars rådhusrätt enligt gällande

bestämmelser jämte borgmästaren finnas minst två lagfarna ledamöter,

vid den rådhusrätten, men i annat fall vid rådhusrätten i stad som är

säte för länsstyrelsen i det län där skriften är tryckt. I handläggning av sådant

mål må endast lagfarna ledamöter av rätten deltaga. Äro ej i rätten

tre lagfarna ledamöter, förordnar hovrätten efter anmälan av rådhusrätten

erforderligt antal sådana ledamöter.

Saknas å skriften uppgift om tryckningsorten eller finnes uppgiften därom

oriktig och är vid målets anhängiggörande tryckningsorten ej känd, eller är

skriften tryckt utomlands på svenska språket, vare såsom tryckningsort ansedd

ort där skriften anträffas.

2 §•

Mål varom i 1 § förmäles skall utsättas att förekomma så snart ske kan,

med iakttagande av att den tilltalade erhåller skäligt rådrum att förbereda

sig till inställelsen. Enskild part må kallas att inställa sig personligen.

Där det finnes lämpligt, må den tilltalade föreläggas att inom viss tid före

första rättegångstillfället inkomma med skriftligt svaromål jämte avskrift

därav i lika många exemplar som antalet motparter. Avskrift skall genom

rättens försorg med posten tillställas motpart.

Stämning så ock kallelse till personlig inställelse samt föreläggande att inkomma

med skriftligt svaromål utfärdas av rättens ordförande eller, örn

hinder för honom möter, av annan lagfaren ledamot av rätten.

3 §•

Vid första rättegångstillfället skall om möjligt bestämmas, huruvida frågan

om skriftens innehåll är brottsligt skall prövas av jury. Skall jury ej

medverka, varde målet upptaget till fortsatt handläggning i den för brottmål

i allmänhet gällande ordning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

3

4 §•

Då jury skall medverka, skall förberedelse av målet äga rum. Därvid skola

de åtgärder för juryns bildande vidtagas varom i tryckfrihetsförordningen

sägs och målet så beredas att det vid förhandling inför juryn kan slutföras

i ett sammanhang. Åklagaren eller målsäganden skall närmare angiva i vilket

hänseende han påstår skriften vara brottslig jämte det eller de lagrum

som han finner tillämpliga. Den tilltalade skall uppmanas att förklara sig

över åtalet. Parterna skola vidare angiva de omständigheter de vilja åberopa

samt yttra sig över vad motparten andragit. De skola ock uppgiva de bevis

de vilja förebringa och vatt de vilja styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt

bevis skall genast framläggas.

Förberedelsen skall om möjligt äga rum vid första rättegångstillfället. Kan

den då ej avslutas, skall den fortsättas vid nytt rättegångstillfälle. Ej må

målet uppskjutas längre än som oundgängligen erfordras.

5 §•

Ej må vid förberedelsen förhör med vittne eller sakkunnig äga rum, med

mindre det kan antagas att den som skall höras icke kan utan oskälig kostnad

eller synnerlig olägenhet infinna sig vid förhandlingen inför juryn.

6 §■

Sedan förberedelsen avslutats, skall rätten utsätta tid för förhandlingen

inför juryn. De till tjänstgöring i jury utsedda skola genom rättens försorg

skriftligen kallas till förhandlingen; och skall kallelsen innehålla såväl uppgift

å den tid inom vilken anmälan om laga förfall eller begäran örn befrielse

från jurymannauppdraget på annan grund senast bör vara till rätten inkommen

som ock erinran örn påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall eller beviljas honom befrielse från jurymannauppdraget,

inkallas suppleant till tjänstgöring. Finner rätten att juryman

icke styrkt laga förfall eller avslås begäran om befrielse från uppdraget, varde

jurymannen därom underrättad. De av rätten uttagna suppleanterna

skola inkallas i den ordning vari de utlottats och de av part utsedda suppleanterna

i den ordning de nämnts.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall

suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom kan

undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron uppskov

med målet, vare den uteblivne skyldig att ersätta statsverket och parterna

den kostnad som genom försummelsen uppkommit.

7 §•

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar

avgiva en edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete besvara de

frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl vad under

juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna rösta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

8 §•

Målet handlägges av rätten i juryns närvaro. Förhandlingen skall vara

muntlig. Part må ej uppläsa rättegångsskrift med mindre rätten för särskilt

fall finner erforderligt att medgiva undantag.

Juryman äger att genom rättens ordförande framställa fråga till part, vittne,

sakkunnig eller annan.

9 §•

Finnes vid upprop av målet å den för förhandlingen inför juryn utsatta

dagen part eller annan som skall höras ej vara tillstädes eller hinder eljest

möta för målets slutförande vid det rättegångstillfället, må förhandlingen

inställas och utsättas till annan dag.

Påbörjad förhandling må uppskjutas om rätten finner det vara oundgängligt.

överstiger den tid inom vilken målet återupptages till slutlig handläggning

ej fjorton dagar, och är vid målets senare handläggning rättens

och juryns sammansättning oförändrad, skall förhandlingen fortsättas. I

annat fall skall ny förhandling äga rum.

Utsättes jämlikt första eller andra stycket ny dag för förhandlingen, åge

rätten förordna om de åtgärder som finnas lämpliga för att målet å den

dagen skall kunna slutföras.

Fortsättes påbörjad förhandling, skall målet företagas i det skick vari det

förelåg vid den tidigare handläggningens slut.

Vid ny förhandling skall målet företagas till fullständig handläggning. Har

vittne eller sakkunnig hörts vid tidigare handläggning, må dock rätten besluta

att nytt förhör ej skall äga rum, om vittnets eller den sakkunniges inställelse

vid ny förhandling skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig

olägenhet.

10 §.

Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan uppskov

till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriftens innehåll

är brottsligt efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga. Anser rätten annat lagrum kunna ifrågakomma, skall

jämväl det lagrummet upptagas. Avser åtalet flera brott eller föranleder målets

beskaffenhet i övrigt flera frågor, skola de framställas var för sig. Innan

frågorna överlämnas till juryn, skall närvarande part beredas tillfälle att

yttra sig över desamma; och må rätten därefter med anledning av gjord

erinran göra den ändring vartill fog finnes. Därefter överlägge juryn i enrum

under en av juryn utsedd ordförande. Framställd fråga skall av juryn

besvaras med ja eller nej. Ej må juryn åtskiljas innan samtliga frågor blivit

besvarade.

11 §•

I protokollet vid förhandlingen inför juryn må vad part anfört utöver yrkanden

och invändningar samt medgivanden av yrkanden ej antecknas med

mindre särskilda skäl föranleda därtill. Ej må i protokollet upptagas parts

utveckling av talan i rättsligt hänseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

5

Protokollet skall omedelbart avfattas i slutlig form. Utsaga av vittne, sakkunnig

eller annan skall genast ur protokollet uppläsas samt den hörde tillfrågas

örn han har något att erinra mot avfattningen. Godkännes avfattningen,

skall den hörde genom påteckning av sitt namn vitsorda riktigheten.

Erinran som ej föranleder ändring skall antecknas i protokollet. Därefter

må protokollet ej ändras.

12 §.

Vid juryns överläggning skola handlingarna i målet jämte rättens protokoll

vara tillgängliga för juryn.

Juryns beslut skall grundas å vad vid förhandlingen inför juryn förekommit.

Har ny förhandling ägt rum, skall beslutet grundas å vad därvid

förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat, tillställas rättens ordförande, varefter

rätten avkunnar utslag senast påföljande söckendag.

13 §.

Har i mål varom i 1 § sägs enskild part underlåtit att efterkomma kallelse

eller föreläggande som meddelats jämlikt 2 § eller att fullgöra vad enligt 4 §

åligger honom, och föranledes därigenom eller ock genom annan hans försummelse

uppskov i målet, vare han pliktig att ersätta statsverket ävensom

motpart den kostnad som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten

jämkas efter vad rätten finner skäligt.

14 §.

För varje mål av beskaffenhet som i 1 § sägs skall protokollet föras särskilt

och sammanföras med handlingarna i målet till en akt.

Är vad i protokollet skall antecknas upptaget i inlaga eller annan handling

i målet, skall i protokollet allenast hänvisas till handlingen.

15 §.

över alla mål som i 1 § omförmälas skall genom rättens försorg föras

dagbok, utvisande tiden då varje mål inkommit samt därmed vidtagna åtgärder.

16 §.

Hava besvär anförts hos hovrätten över slutligt utslag eller beslut i mål som

i 1 § omförmäles, skall akten i målet infordras från rådhusrätten. Samma

lag vare, där besvären avse ett av rådhusrätten under rättegången meddelat

beslut samt besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras

utan att andra till akten hörande handlingar än rådhusrättens protokoll äro

för hovrätten tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas örn skyldighet för part att vid fullföljd av

talan mot underrätts eller hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

protokoll i målet skall icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot rådhusrätts

eller hovrätts utslag eller beslut i mål som ovan sägs, utan så är att

talan fullföljes mot ett av rådhusrätt under rättegången meddelat beslut eller

mot hovrätts beslut i fråga, som genom besvär över ett av rådhusrätt under

rättegången meddelat beslut dragits under hovrättens prövning.

17 §•

Juryman åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt

de grunder som gälla för landstingsman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»Genom Kungl. Maj:ts proposition den 9 april 1936 (nr 235) har till

riksdagens prövning överlämnats förslag till ändrad lydelse av §§ 1, 3, 4

och 5 tryckfrihetsförordningen. Till väsentlig del innefattar detta förslag

ändrade föreskrifter rörande juryn i tryckfrihetsmål, dess bildande och sammansättning

m. m., samt avser härutinnan att vara ett led i en reviderad

lagstiftning angående tryckfrihetsprocessen.

Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag

anfört har frågan om en ombildning av tryckfrihetsprocessen varit föremål

för utredning av sakkunniga inom justitiedepartementet, vilka under

år 1934 framlagt betänkande i ämnet (statens off. utredn. 1934:54). I

betänkandet har i huvudsak föreslagits dels en ombildning av juryn och

dels en omgestaltning av själva rättegångsförfarandet i de egentliga tryckfrihetsmålen

enligt principer som av statsmakterna godkänts för en reform

av den allmänna rättegångsordningen.

Samtliga de bestämmelser som funnits erforderliga för en reform av

tryckfrihetsprocessen ha av de sakkunniga upptagits i tryckfrihetsförordningen.

Vid den inom justitiedepartementet verkställda överarbetningen

av sakkunnigförslaget har härutinnan den ändringen skett, att i stort sett

alla stadganden om forum och om domstolsförfarandet i egentliga tryckfrihetsmål

utbrutits ur förslaget till grundlagstext och sammanförts till ett

särskilt lagförslag, benämnt förslag till lag om rättegången i vissa tryckfrihetsmål.

I det genom propositionen framlagda förslaget till ändring i

tryckfrihetsförordningen, § 5 mom. 1 och 12, har beträffande laga domstol

och domstolsförfarandet hänvisning skett till särskild lag, stiftad i den

ordning § 87 regeringsformen föreskriver. Nämnda förslag till rättegångslag,

vilket fogats såsom bilaga A till statsrådsprotokollet för den 9 april

1936, har utarbetats i samråd med processlagberedningen.

I mitt anförande till protokollet för den 9 april 1936 har jag lämnat en

kortfattad redogörelse för sakkunnigförslaget även i vad det rör de ämnen

vilka nu avses skola upptagas i den särskilda rättegångslagen samt därjämte

givit en sammanfattning av de efter remiss inkomna yttrandena över för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

slaget i dessa delar. Likaledes har jag vid samma tillfälle framlagt skälen

för upptagandet i särskild lag av de speciella rättegångs- och forumreglerna

samt angivit min uppfattning bl. a. rörande lämpligaste sättet att reglera

frågan örn forum i tryckfrihetsmål. Under hänvisning till vad jag sålunda

tidigare yttrat torde jag nu till belysning av de särskilda stadgandena i förslaget

till lag om rättegången i vissa tryckfrihetsmål få ytterligare anföra följande.

Forumreglerna (1 §).

I § 5 mom. 6 tryckfrihetsförordningen stadgas att ''förbrytelser mot denna

lag’ upptagas vid rådstuvurätten i den stad där skrift som föranlett åtal

blivit tryckt eller, om den blivit tryckt å ort som lyder under landsrätt, vid

rådstuvurätten i den stad där länets styrelse har sitt säte.

I vad detta stadgande avser de egentliga tryckfrihetsmålen har det i de

sakkunnigas förslag ersatts med en bestämmelse (§ 5 mom. 1 första punkten),

enligt vilken dylika mål skola upptagas, om den skrift som är i fråga

tryckts i stad som ej deltager i landsting, vid allmän underrätt för staden

men i annat fall vid allmän underrätt för residensstaden i det län varest

skriften är tryckt. Bestämmelsen skulle i två olika hänseenden medföra

ändring i den för närvarande gällande ordningen. Dels skulle regeln om rådhusrätts

uteslutande behörighet att upptaga egentliga tryckfrihetsmål upphävas

och dels skulle antalet för handläggning av sådana mål behöriga domstolar

bliva inskränkt till ett relativt fåtal.

Jämlikt de i sakkunnigförslaget upptagna forumreglerna skulle häradsrätt

vara principiellt likställd med rådhusrätt i fråga örn behörighet att upptaga

egentliga tryckfrihetsmål. De sakkunniga framhöllo i motiven, att enligt

de av riksdagen år 1931 godkända huvudgrunderna för den allmänna

rättegångsreformen skulle av de nuvarande rådhusrätterna bibehållas allenast

de som ägde minst tre lagfarna ledamöter. Vidare erinrades om lagen

den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt hänseende.

Visserligen hade i denna lag beträffande residensstäder gjorts undantag från

regeln att förordnande om rådhusrätts upphörande och stadens förenande

med domsaga i vissa fall kan meddelas även utan stadsfullmäktiges samtycke.

Detta undantag vore emellertid i främsta rummet betingat av tryckfrihetsförordningens

föreskrifter örn uteslutande behörighet för residensstädernas

rådhusrätter att upptaga mål angående brott mot tryckfrihetsförordningen,

örn skriften tryckts i ort som lyder under landsrätt. Därest frågan

om bibehållandet av dessa rådhusrätter ej ställdes i beroende av tryckfrihetsförordningens

bestämmelser örn forum, vore det enligt de sakkunnigas mening

att förvänta, att häradsrätt komme att i vissa residensstäder fungera

såsom allmän underrätt. I anledning härav har forumbestämmelsen i sakkunnigförslaget

erhållit det förut angivna innehållet. Även i andra delar av

förslaget har hänsyn tagits till möjligheten av att tryckfrihetsmål kunde komma

att handläggas vid häradsrätt. Vid framläggande av förutnämnda förslag

till ändringar i tryckfrihetsförordningen uttalade jag som min upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 2.

9

fattning att frågan om mindre residensstäders förenande i judiciellt avseende

med angränsande domsagor borde anstå i avbidan på processreformen;

frågan om häradsrätts behörighet i egentliga tryckfrihetsmål finge därmed

tills vidare förfalla. I enlighet med denna ståndpunkt har i förevarande förslag

icke upptagits stadganden, vare si£ beträffande forum eller eljest, örn

häradsrätts befattning med tryckfrihetsmål.

Förslaget om tryckfrihetsmålens sammanförande till ett mindre antal domstolar

står i nära samband med den av de sakkunniga föreslagna och i propositionen

den 9 april 1936 i modifierad form upptagna ordningen för juryns

bildande genom lottning ur en jurykår. Av skäl som jag vid framläggande

av förslaget till grundlagsändringar hade tillfälle att anföra1 måste en

sådan koncentration anses utgöra en viktig förutsättning för att den nya

metoden för juryns bildande skall kunna på ett tillfredställande sätt genomföras.

Men även rättegångens omdaning efter muntlighetens och omedelbarhetens

grundsatser synes tala för längre gående centralisering av tryckfrihetsmålen

än som enligt gällande bestämmelser äger rum. Det kan utan

tvivel med fog påstås att en muntlig förhandling inför sittande jury ställer

höga krav på förhandlingsledaren och att de mindre rådhusrätternas ordförande

icke alltid kunna förväntas besitta de erforderliga kvalifikationerna,

liksom icke heller deras sammansättning i övrigt kan anses tillfredsställande.

Mot en så stark begränsning av antalet för tryckfrihetsmål behöriga domstolar

som den av de sakkunniga föreslagna har emellertid anförts att parternas

intressen därigenom skulle i visst avseende åsidosättas. Advokatsamfundet

har sålunda i sitt yttrande över nämnda förslag framhållit att man

vid frågans bedömande icke finge förbise att den muntliga processen, därest

domstolarna icke gjordes lätt tillgängliga, komme att för parterna medföra

större tidsutdräkt och högre resekostnader samt större hinder i övrigt för

erhållande av rättslig prövning av deras anspråk än som nu vore fallet.

Även örn man begränsade antalet behöriga domstolar, skulle flertalet av

dessa dock enligt advokatsamfundets mening icke få önskvärd erfarenhet

i fråga om tryckfrihetsmål. Samfundet har på dessa skäl hemställt att antalet

behöriga domstolar måtte ökas utöver det av de sakkunniga föreslagna.

De mot varandra stridande intressen som sålunda kräva tillgodoseende

göra det svårt att finna en lösning av frågan om laga domstol i tryckfrihetsmål,

mot vilken icke ur ena eller andra synpunkten kunna resas vissa invändningar.

De sakkunnigas förslag skulle för närvarande innebära att

icke andra domstolar i första instans än rådhusrätterna i de tjugufyra residensstäderna

samt i Hälsingborg och Norrköping bleve behöriga att upptaga

ifrågavarande mål. Av vad redan sagts framgår att förslagets genomförande

i denna del skulle medföra en i jämförelse med gällande ordning

mycket betydande centralisering av rättsskipningen i tryckfrihetsmål, och

det synes i vart fall uteslutet att gå längre i denna riktning. Däremot kan

det, särskilt på grund av de synpunkter advokatsamfundet anfört, ifrågasättas

att något öka antalet tryckfrihetsfora utöver vad som föreslagits.

Kravet på en i processnellt hänseende tillfredsställande handläggning av

1 Trop. nr 235 sid. 41.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

målen behöver därigenom icke åsidosättas. Vissa medelstora städers rådhusrätter,

som enligt sakkunnigförslaget skulle förlora sin jurisdiktion i

tryckfrihetsmål, torde nämligen i fråga om kompetens för ifrågavarande

uppgifter icke stå tillbaka för flertalet av rådhusrätterna i residensstäderna.

Detta lärer i stort sett gälla de rådhusrätter i vilka enligt arbetsordningen

jämte borgmästaren finnas minst två lagfarna ledamöter. I det föreliggande

departementsförslaget lia i följd härav forumbestämmelserna i 1 § så avfattats,

att rådhusrätter med dylik organisation städse skola vara behöriga

att upptaga tryckfrihetsmål angående skrifter som tryckts i staden. Residensstädernas

rådhusrätter skola enligt samma förslag upptaga mål angående

skrifter vilka tryckts i staden eller eljest inom länet å annan ort än

sådan som enligt vad nyss sagts skall äga behörig domstol. I praktiken

skulle dessa regler föranleda att följande rådhusrätter, vilka enligt sakkunnigförslaget

uteslötos från behörighet, skulle erhålla sådan, nämligen rådhusrätterna

i Borås, Eskilstuna, Landskrona, Lund, Sundsvall, Södertälje,

Trälleberg, Uddevalla, Västervik och Ystad. Däremot skulle samtliga de

mindre rådhusrätterna i icke-residensstäder — för närvarande till antalet

femtio — såsom de sakkunniga avsett förlora sin behörighet i egentliga

tryckfrihetsmål.

Av de sålunda föreslagna forumreglema följer att mål om brott som avses

i § 3 tryckfrihetsförordningen i regel komma att handläggas inför rådhusrätt

eller avdelning av sådan, bestående av tre lagfarna ledamöter. I några residensstäder

skulle detta likväl icke bliva fallet, med mindre särskilda föreskrifter

därom meddelades. Då en sådan sammansättning av rätten under

alla förhållanden synes önskvärd, har nu föreslagits dels ett stadgande därom

att endast lagfarna ledamöter må deltaga i handläggning av sådana mål

och dels ett stadgande enligt vilket det skall ankomma på Kungl. Majit att

meddela närmare föreskrifter om hur antalet skall fyllas i de fall då tre

lagfarna ledamöter ej finnas i rätten. Detta lärer utan svårighet kunna ske

genom adjunktion av någon därtill kvalificerad jurist utanför rådhusrätten.

I främsta rummet torde härvid böra ifrågakomma sådana befattningshavare

vid häradsrätt i orten, vilka tjänstgöra som ordförande i häradsrätten eller

äro därtill behöriga (sekreterare). De rådhusrätter för vilka administrativa

bestämmelser av angivet slag erfordras äro numera endast rådhusrätterna i

Mariestad, Visby, Vänersborg och Växjö.

De sakkunniga ha i sitt förslag upptagit en särskild regel (§ 5 mom. 1

andra punkten) för bestämmande av forum i de fall då skrift utgått från

okänt eller utländskt tryckeri. Regeln innebär att den ort där skriften anträffas

skall vara avgörande för forumfrågan. Dock avses icke andra utrikes

tryckta skrifter än sådana som äro avfattade på svenska språket. De

sakkunniga ha nämligen funnit frågan om vilka regler som böra komma till

användning beträffande utomlands på främmande språk tryckta skrifter falla

utom ramen för den dem förelagda uppgiften.

Det av de sakkunniga föreslagna stadgandet har med en mindre jämkning

upptagits såsom andra stycke i 1 § av förevarande lagförslag. Det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

11

må anmärkas att det i fall som här avses — tryckningsorten är okänd eller

belägen utomlands — i regel icke kan bli fråga om åtal. Endast undantagsvis

torde någon som enligt tryckfrihetsförordningens regler kan ställas till

ansvar för skriftens innehåll vara åtkomlig. Bestämmelsen erhåller därför

sin största praktiska betydelse beträffande talan som allenast avser konfiskation

av skriften. Dylik talan skall jämlikt det genom propositionen nr 235

föreslagna nya stadgandet i § 5 mom. 11 tryckfrihetsförordningen kunna

anhängiggöras genom ansökan samt prövas av domstol utan jurys medverkan.

Stämning och förberedande handläggning (2—5 §§).

Det är såsom i annat sammanhang framhållits1 önskvärt att instämda

tryckfrihetsmål utan dröjsmål bliva föremål för rättens prövning. Betydelsen

härav framträder i synnerhet i sådana fall då den skrift som är i fråga

blivit utom rättegång belagd med kvarstad. Med hänsyn härtill har i 2 § av

departementsförslaget upptagits stadgande därom att målet skall i stämningen

utsättas att förekomma så snart ske kan, dock med iakttagande av

att den tilltalade erhåller skäligt rådrum att förbereda sig till inställelsen.

Stadgandet innebär att den i gällande tryckfrihetsförordning § 5 mom. 6

fastställda fixa stämningstiden, åtta dagar, ej behöver iakttagas. I sistnämnda

avseende överensstämmer departementsförslaget med de sakkunnigas förslag.

Liksom det senare åsyftar departementsförslaget att målet skall inför rätten

förberedas så, att en muntlig, till ett och samma rättegångstillfälle koncentrerad

handläggning kan äga rum i juryns närvaro. Icke sällan torde

det emellertid för detta ändamål kunna visa sig ändamålsenligt att en skriftväxling

sker mellan parterna redan före inställelsedagen, då den egentliga

förberedelsen skall äga rum. Härom har fördenskull, i nära anslutning till

stadganden i arbetsdomstolslagen, upptagits en föreskrift enligt vilken den

tilltalade må, där det finnes lämpligt, i stämningen föreläggas att inom viss

tid före första rättegångstillfället inkomma med skriftligt svaromål i erforderligt

antal exemplar. Avskrift av detta svaromål skall genom rättens försorg

tillställas motpart.

I händelse den tilltalades personliga inställelse vid förberedelsen kan antagas

vara av betydelse, bör kallelse utfärdas i stämningen. Stadgande härom

har upptagits i 2 §.

Enligt de sakkunnigas förslag (§ 5 mom. 3) skulle stämningsansökan avvisas

av rättens ordförande, örn han funne uppenbart att målet icke kunde

upptagas till prövning. Ett stadgande av dylikt innehåll har ej ansetts böra

upptagas enbart för tryckfrihetsmålens del.

I olikhet mot sakkunnigförslaget innebära de nu föreslagna bestämmelserna,

att i fråga om stämnings utfärdande skall gälla rättegångsbalkens föreskrift

i 11 kap. 3 § sista punkten.

I följd av tryckfrihetsförordningens speciella regler örn ansvarigheten för

tryckt skrift riktas stämningen i tryckfrihetsmål understundom mot annan

1 Prop. nr 235 sid. 46.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

än den som slutligen kommer att svara i målet. Den första uppgiften för

domstolen blir tydligen att med tillämpning av stadgandena i § 1 mom. 8

(resp. mom. 12) tryckfrihetsförordningen fastställa vem som är ansvarig för

skriften. Detta förutsättes också i § 1 mom. 8 (''vid rättegångens början’).

Då avgörandet i regel sker efter rent formella grunder, torde det icke i och

för sig behöva föranleda någon tidsutdräkt. Däremot kan naturligtvis målets

fortsatta handläggning omöjliggöras vid första rättegångstillfället därigenom

att ’den upptäckta rätta partén’ icke är tillstädes. Är emellertid denne

närvarande, bör omedelbart avgöras huruvida jury skall medverka i målet.

Jämlikt de i propositionen rörande grundlagsändringar föreslagna bestämmelserna

skall fråga örn skrifts brottslighet alltid prövas av jury, såvida

ej åtalet avser inbjudning till deltagande i lotteri eller ock parterna å

ömse sidor förklara sig vilja utan sådan prövning hänskjuta målet till rättens

avgörande. Med dessa regler kommer även frågan huruvida jury skall

deltaga att bliva av enkel beskaffenhet.

Vad nu anförts har föranlett stadgande i det förevarande lagförslaget, 3 §,

därom att vid första rättegångstillfället skall om möjligt avgöras vem som

är ansvarig för skriften samt tillika bestämmas huruvida frågan örn skriftens

innehåll är brottsligt skall prövas av jury. Härtill har fogats den bestämmelsen

att i händelse jury ej skall medverka, målet skall utan uppskov

av rätten upptagas till fortsatt handläggning. I sistnämnda fall kommer

alltså målet i fortsättningen att handläggas efter de regler som gälla för

brottmål i allmänhet; de efterföljande paragraferna i lagförslaget äro icke

tillämpliga.

I sakkunnigförslaget finnas under § 5 mom. 3 och 4 vissa motsvarigheter

till vad nu föreslagits. Det synes emellertid icke erforderligt att såsom

skett i de sakkunnigas förslag (mom. 4 andra stycket) meddela uttryckliga

föreskrifter om förbud mot särskild klagan över rättens beslut i ansvarighetsfrågan

eller rörande målets handläggning utan jury, ej heller att stadga

förbud mot klagan över beslut varigenom målet hänskjutits till prövning

av jury. Att dylika beslut icke få särskilt överklagas följer redan av 25 kaj).

7 § rättegångsbalken. Erinras må därjämte att de sakkunniga vid uppställandet

av dessa regler utgingo från andra bestämmelser i fråga örn juryns

användning än dem som nu förutsättas skola upptagas i grundlagen. Detta

har även kommit till synes i en i de sakkunnigas förslag upptagen bestämmelse

angående speciell påföljd av parts utevaro å den dag till vilken målets

handläggning utsatts i stämningen. Härutinnan stadgas enligt nämnda förslag

(mom. 3 andra stycket) att rätten vid tilltalads utevaro utan anmält

laga förfall skall, jämte annat föreläggande, föreskriva att den tilltalade vid

''förnyad förberedelse’ skall komma tillstädes vid äventyr att målet ej får hänskjutas

till prövning av jury. Då deltagande av jury med den sammansättning

som i propositionen den 9 april 1936 förordats icke torde kunna anses

uteslutande såsom en förmån för den tilltalade,1 har sakkunnigförslaget i

nämnda avseende icke följts. Ej heller har det ansetts erforderligt att på

1 Jlr prop. nr 235 sid. 45.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

13

sätt som skett i sakkunnigförslaget (nyss angivna moment) upptaga stadgande

om tillämplighet av rättegångsbalkens allmänna föreskrifter om påföljd

av utevaro. I detta hänseende bör det i förslaget till grundlagstext, § 5 mom.

12, upptagna generella stadgandet vara tillfyllest, i synnerhet som det föreliggande

departementsförslaget genom sin avfattning torde tydligt utmärka

att handläggningen skall äga rum vid domstolssammanträde av samma processrättsliga

natur som andra dylika sammanträden.

I 4 och 5 §§ av departementsförslaget ha uppställts regler angående de åtgärder

vilka — sedan det blivit fastställt mot vem den väckta talan skall

riktas samt avgjort att frågan örn skriftens brottslighet skall prövas av jury

— skola vidtagas för att möjliggöra en koncentration av den egentliga rättsförhandlingen.

Dessa åtgärder, i förslaget sammanfattade under benämningen

förberedelse, innefatta å ena sidan juryns bildande. Härom ha föreskrifter

upptagits i grundlagsförslaget under § 5 mom. 7—9, till vilka följaktligen

hänvisats. Ä andra sidan skall förberedelsen tjäna till klarläggande

av parternas ståndpunkter i målet. Vad härutinnan stadgats i 4 § torde

följa av förberedelsens angivna syfte. Åklagaren eller målsäganden skall

till en början närmare precisera sina yrkanden, och den tilltalades förklaring

över åtalet skall inhämtas, allt i den mån stämningen eller eventuellt

förelupen skriftväxling icke givit klart besked i dessa hänseenden. Parterna

skola också angiva de omständigheter de vilja åberopa samt uppgiva sina

bevis. Det har ansetts lämpligt att, i motsats till vad som skett i de sakkunnigas

förslag, upptaga uttryckliga föreskrifter härom i lagtexten. Emellertid är

det av synnerlig vikt att i lagen även givas sådana bestämmelser att icke

rättegångens tyngdpunkt blir förlagd till den förberedande handläggningen.

Medan de sakkunniga ansett det kunna helt överlämnas åt domstolen att

avgöra huruvida vittnesförhör skall få äga rum vid förberedelsen, har sålunda

departementsförslaget intagit den ståndpunkten att dylikt förhör icke får

hållas, med mindre det kan antagas att den som skall höras icke kan utan

oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet infinna sig vid förhandlingen inför

juryn. Förutsättningarna för medgivande av vittnesförhör under förberedelsen

torde alltså bliva ungefär desamma som för vittnesförhör vid annan

domstol. Stadgande härom återfinnes i 5 §. Däremot skall enligt bestämmelse

i 4 § skriftligt bevis framläggas redan vid förberedelsen. Vad i sistberörda

hänseenden föreslagits utgör i själva verket en nödvändig förutsättning

för genomförandet av en koncentrerad muntlig rättsförhandling. Vid

utformningen av rättegångsregler för tryckfrihetsmålens handläggning bör

man alltså enligt min mening söka klart utstaka gränsen mellan den förberedande

och den slutliga handläggningen. Något hinder häremot lärer ej

ligga däruti att rättegångsbalkens regler i övrigt bibehållas med avseende å

processen.

Det är naturligtvis önskvärt att det angivna förberedande förfarandet äger

rum så snart ske kan, örn möjligt vid första rättegångstillfället. I princip bör

uppskov med förberedelsen icke ifrågakomma. Finnes uppskov nödvän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 2.

digt för uppnående av en koncentrerad huvudförhandling, bör det ej medgivas

på längre tid än som oundgängligen erfordras. Härom har stadgande

intagits i 4 §.

Inkallelse av jurymän m. m.; jurymannaeden (6 och 7 §§).

Tiden för förhandlingen inför juryn bör naturligen fastställas i samband

med förberedelsens avslutande. På sätt de sakkunniga föreslagit (§ 5 mom. 5

andra stycket) böra de vid förberedelsen utsedda jurymännen genom rättens

försorg kallas till förhandlingen, och i kallelsen bör utsättas viss tid inom

vilken anmälan örn hinder för inställelse bör anmälas för rätten ävensom

erinran om påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen. Stadganden

härom återfinnas i 6 § av departementsförslaget.

Vad angår de omständigheter som jämte laga förfall skola utgöra skäl för

befrielse från tjänstgöring i jury hänvisas till den föreslagna bestämmelsen

i § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen och till vad därom anförts i motiven.1

I följd av nämnda stadganden har rätten under tiden mellan förberedelsen

och juryförhandlingen att taga ställning till de spörsmål som kunna uppkomma

genom framställningar från jurymän om befrielse från tjänstgöring.

I anslutning till sakkunnigförslaget har i 6 § upptagits stadgande därom att

rätten skall, därest laga förfall godkännes eller befrielse eljest medgives, inkalla

suppleant till tjänstgöring samt i annat fall underrätta juryman om

rättens beslut. Vidare har angivits den ordning i vilken suppleanter skola

inkallas.2

Fråga om inkallande av suppleant kan uppstå även vid själva rättsförhandlingen

inför juryn. Om någon av de inkallade jurymännen då uteblir,

måste förhandlingen uppskjutas, såvida det icke visar sig möjligt att genast

ersätta den uteblivne. I 6 § departementsförslaget har, efter förebild i de

sakkunnigas förslag, intagits ett stadgande att suppleant i dylikt fall skall

inkallas, om uppskov med målet därigenom kan undvikas. Från sakkunnigförslaget

har jämväl upptagits föreskrift örn skyldighet för juryman, som

genom utevaro utan laga förfall vållat uppskov, att ersätta statsverket ävensom

parterna den kostnad som uppkommit genom försummelsen. Vad angår

statsverkets kostnader avses endast ersättning som tillstädeskomna jurymän

må hava uppburit av statsmedel. Örn sådan ersättning har stadgats

i 16 §.

I grundlagsförslaget har förutsetts det fall att de vid förberedelsen utsedda

suppleanterna redan tagits i anspråk eller äro hindrade att inställa sig,

då behov av suppleant yppas. I § 5 mom. 10 har sålunda stadgats att

ny juryman i sådant fall skall utses enligt samma grunder som eljest skola

gälla vid jurys bildande. För tillämpning av detta stadgande3 torde ett

särskilt sammanträde med rätten bliva erforderligt, till vilket parterna böra

1 Prop. nr 235 sid. 44.

2 Jfr prop. nr 235 sid. 40.

3 Jfr prop. nr 235 sid. 51.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

15

inkallas för att sättas i tillfälle att utöva dem tillkommande val- och uteslutningsrätt.

Det har emellertid icke ansetts nödigt att i förevarande lagförslag

upptaga några särskilda regler angående dylikt sammanträde.

Gällande § 5 mom. 3 tryckfrihetsförordningen stadgar skyldighet för jurymännen

att avgiva edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete avgiva

utlåtande och att icke yppa vad som förekommit under juryns överläggning.

Bestämmelsen tillämpas så att jurymedlemmarna avfordras ed

enligt det vanliga edsformuläret. I 1912 års betänkande med förslag till

tryckfrihetsordning gjordes gällande att denna praxis icke överensstämde

med vad som avsetts då stadgandet år 1870 erhöll sin nuvarande lydelse. Avsikten

med grundlagsändringen hade nämligen varit att avskaffa edgången

och ersätta den med en högtidlig försäkran av samma helgd som en ed. I

1912 års förslag liksom i sakkunnigförslaget år 1934 föreslogs också edgångens

ersättande med en högtidlig försäkran.

I förevarande förslag, 7 §, har upptagits föreskrift av lydelse som överensstämmer

med vad de sakkunniga upptagit under § 5 mom. 6 tryckfrihetsförordningen.

Huvudförhandlingen (8—10 §§).

I 8 § föreskrives att målet skall handläggas i juryns närvaro samt att förhandlingen

skall vara muntlig. Med dessa stadganden angives kärnpunkten

i det föreliggande förslaget. Detta innebär, jämfört med de sakkunnigas

förslag (§ 5 mom. 8), att steget tagits fullt ut till en muntlig förhandlingsform.

Även de sakkunniga förklarade sig anse att muntlighets- och

omedelbarhetsprinciperna borde i största möjliga utsträckning komma i tilllämpning,

men det kan ifrågasättas örn syftet skulle uppnås genom de av de

sakkunniga härutinnan föreslagna stadgandena. Om det, såsom enligt dessa

skulle vara fallet, överlämnades åt domstolen att avgöra huruvida skrift

finge uppläsas, torde det vara anledning att antaga, att någon nämnvärd

förändring i nuvarande på sina håll så gott som helt skriftliga rättegångssätt

icke komme att ske. Att uppläsning av skrifter ej förekommer är naturligtvis

särskilt angeläget av hänsyn till jurymännen, vilka skola fälla sitt

avgörande på den omedelbara uppfattning de erhållit vid förhandlingen. I

förevarande paragraf har följaktligen stadgats förbud för part att vid förhandlingen

inför juryn uppläsa eller åberopa skriftligt anförande. Undantag

göres allenast för yrkanden, vilkas fixerande i skrift tydligen kan vara

behövligt.

Till 8 § har fogats ett stadgande därom att juryman äger att genom rättens

ordförande framställa fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan.

Liknande bestämmelse föreslogs av de sakkunniga.

Departementsförslagets 9 § anger vissa förutsättningar under vilka uppskov

må förekomma med målet, sedan detta utsatts till förhandling inför

juryn. I det föregående har redan anmärkts det fall att juryman uteblir.

Kan ej i sådant fall suppleant anskaffas, måste tydligen förhandlingen ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

sättas till annan dag (jfr 6 § tredje stycket). Detsamma torde i allmänhet

bli följden av parts utevaro; dock föreligger uppenbarligen vid tilltalads

uteblivande samma möjlighet för domstolen som eljest i brottmål att

låta hämta den tilltalade till rätten. Även andra omständigheter kunna förekomma

vilka böra föranleda förhandlingens inställande, t. ex. om vittne

vars hörande finnes erforderligt icke är tillstädes. I en ny allmän rättegångslag

torde vara nödigt att närmare angiva vilka omständigheter

som i förevarande hänseende skola beaktas. Det har nu ansetts tillräckligt

att härom i lagtexten allenast upptaga ett stadgande, att förhandlingen

må inställas och uppskjutas till annan dag, örn part eller annan som

skall höras ej är tillstädes vid upprop av målet eller hinder eljest finnes

möta för målets slutförande å den dag till vilken förhandlingen inför juryn

utsatts. Bestämmelsen innebär att domstolen före den egentliga förhandlingens

början skall undersöka huruvida förutsättningarna för dess upptagande

— t. ex. de instämda vittnenas närvaro —- äro för handen. Tydligt

är dock att uppskov ej bör beslutas, om det kan antagas att ett förefintligt

hinder av angivet slag kommer att undanröjas före handläggningens slut.

Sedan förhandlingen påbörjats, bör uppskov ej ifrågakomma utan tvingande

skäl. Härom har föreskrift meddelats i 9 §. Skulle emellertid sådant

uppskov visa sig ofrånkomligt, uppstår frågan huruvida helt ny förhandling

under alla förhållanden skall äga rum vid det rättegångstillfälle till vilket

uppskovet meddelats. Principiellt bör detta ske och målet således upptagas

till fullständig behandling med upprepande av vad som förekommit

vid den första förhandlingen. Det har dock ansetts lämpligt att medgiva ett

avsteg från denna grundsats, nämligen för sådant fall då vid det tillfälle målet

åter förekommer samma jurymän tjänstgöra samt tiden mellan de båda

rättegångstillfällena icke överstiger fjorton dagar. Under sådana förhållanden

torde det icke möta betänkligheter att låta den senare handläggningen

utgöra en direkt fortsättning av den förra och i följd därav frånträda kravet

på förhandlingens koncentration till ett enda rättegångstillfälle.

Nu angivna förhållanden hade ej gjorts till föremål för närmare reglering i

de sakkunnigas förslag, däri allenast stadgats, dels att förhandlingen skulle

såvitt möjligt fortgå utan avbrott till dess målet vore färdigt för avgörande

(§ 5 mom. 8) och dels att örn uppskov oundgängligen erfordrades, målet

skulle uppskjutas till annan dag samt på rätten ankomma att meddela parterna

de förelägganden vilka kunde befinnas nödiga för målets slutliga avgörande

(§ 5 mom. 7). Domstolens skyldighet i sistnämnda hänseende har

understrukits jämväl i departementsförslaget.

De sakkunniga hade uppställt vissa speciella påföljder av parts utevaro

från juryförhandlingen (mom. 7 andra och tredje styckena). Om talan föres

uteslutande av målsägande och denne uteblir utan laga förfall, skall enligt

sakkunnigförslaget på yrkande av den tilltalade rätten förklara målsäganden

ha förlorat sin rätt att tala å brottet eller, om sådant yrkande ej framställes,

avskriva målet. Uteblir tilltalad utan laga förfall, skall beslutet örn jurys medverkan

vara förfallet. För såväl målsägande som tilltalad stadgades skyldig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

het att ersätta statsverket de kostnader för juryn vilka uppkommit genom

dylik försummelse.

Av vad sålunda föreslagits har i departementsförslaget allenast upptagits

skyldighet för enskild part att ersätta kostnader som uppkommit genom utevaro

utan laga förfall. Bestämmelsen härom, som återfinnes i 10 §, har dock

givits större räckvidd. Icke blott utevaro utan även annan försummelse som

haft den verkan att förhandlingen måst uppskjutas har ansetts böra föranleda

ersättningsskyldighet. Det gäller här försummelse att under den förberedande

handläggningen iakttaga vad som enligt 4 § ålagts parterna i

syfte att möjliggöra juryförhandlingens koncentration, framför allt underlåtenhet

att fullständigt angiva de bevis som part avser att förebringa vid

förhandlingen. Ersättningen har dessutom ansetts böra avse ej blott statsverkets

utan även motpartens kostnader. Emellertid skall det enligt det föreliggande

förslaget ankomma på domstolen att jämka ersättningsskyldigheten

i fall då dennas fulla utkrävande med hänsyn till omständigheterna

måste anses oskäligt.

Förhandlingen inför juryn är att jämlikt rättegångsbalken anse såsom ett

vanligt sammanträde till vilket målet uppskjutits. Vad nu föreslagits angående

påföljd av parts utevaro rubbar därför icke tillämpligheten av de i

allmänhet för brottmål gällande bestämmelserna örn verkan av parts utevaro

från sådant sammanträde. Då ersättningsskyldighet av den omfattning

som nyss angivits i förening med de vanliga påföljderna torde vara tillräckligt

verksam, synes det icke vara anledning att, såsom skett i sakkunnigförslaget,

meddela ytterligare föreskrifter i detta hänseende. Mot

förslaget att som påföljd av tilltalads utevaro stadga bortfallande av juryförhandlingen

ha i det föregående anförts särskilda skäl.

Juryns överläggning och beslut (11, 13—15 §§).

Jämlikt § 5 mom. 4 i förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen skall

den för närvarande gällande regeln att domstolen vid juryfrågas framställande

är bunden av åklagarens eller målsägandens brottsrubricering ej vidare

upprätthållas. Av skäl som anförts i motiven till nämnda stadgande i

grundlagsförslaget1 har den av de sakkunniga föreslagna regeln (§ 5 mom.

8) att domstolen ej får åberopa strängare lagrum än det åklagaren eller målsäganden

ansett tillämpligt icke funnits böra lagfästas. I överensstämmelse

med den föreslagna grundlagstexten och allmänna processrättsliga regler bör

således juryfrågan avfattas så att den avser det eller de lagrum som åklagaren

eller målsäganden funnit tillämpliga eller som enligt domstolens bedömande

eljest kunna ifrågakomma. Stadgande härom har upptagits i 11 §

av förslaget till särskild rättegångslag. I övrigt innehåller denna paragraf

vissa bestämmelser med avseende a juryfragan och juryns överläggning, vilka

icke ansetts vara av beskaffenhet att böra upptagas i grundlagen. De sak
-

1 Prop. nr 235 sid. 50.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

kunnigas förslag har härvid följts, dock med en avvikelse som i det följande

skall beröras. I sak torde stadgandena i allt väsentligt överensstämma

med vad som för närvarande gäller jämlikt § 5 mom. 4 tryckfrihetsförordningen

samt den praxis som i tillämpningen av nämnda lagrum utbildats.

Enligt 13 § i förslaget skall juryn äga att av rätten införskaffa erforderliga

upplysningar i frågor som uppkomma under överläggningen. Beträffande

ordningen för den sålunda förutsatta kommunikationen mellan juryn och

rätten har ej ansetts lämpligt att meddela bestämda föreskrifter. Tydligt är

dock att stadgandet ej får tillämpas så att det kommer i strid med bestämmelsen

i 11 §, att juryns överläggning skall hållas i enrum. Stadgandet innebär

i detta hänseende en avvikelse från sakkunnigförslaget, enligt vilket rättens

ordförande skulle vara närvarande under överläggningen för upplysningars

meddelande.

En viktig grundsats i alla moderna processordningar är att domen skall

grundas endast på det material som förebragts vad huvudförhandlingen. Denna

princip torde väl icke helt kunna genomföras vid en reform av det slag

som nu är i fråga. De sakkunniga upptogo icke någon föreskrift av sådan

innebörd, vilket dock icke torde ha berott på underskattande av principens

betydelse. I departementsförslaget har under 14 § stadgats, att juryns beslut

må grundas endast å vad som förekommit vid förhandlingen inför juryn

samt, i händelse ny förhandling ägt rum, endast å vad därvid förekommit.

Däremot har det med hänsyn till grunderna för rättegångsbalkens stadganden

icke ansetts möjligt att giva en motsvarande regel beträffande rättens avgörande.

Såsom processlagberedningen i yttrande över det föreliggande förslaget

anfort,1 torde dock detta avsteg från omedelbarhetsprincipen icke ha

större praktisk betydelse i mål av den beskaffenhet som de nu ifrågavarande.

Rörande processens avslutande innehöll de sakkunnigas förslag bestämmelse

att sedan juryn fattat beslut, rätten skulle avgöra målet samt ofördröjligen

för parterna avkunna utslag. Stadgandet motsvaras av 15 § i departementsförslaget,

däri föreskrivits att sedan juryns svar överlämnats till rättens

ordförande, rättens utslag skall avkunnas senast påföljande söckendag.

Protokoll (12 §).

Beträffande rättens protokoll i mål vari jury medverkar anförde de sakkunniga,

att protokollföring borde ske enligt samma grunder som vid den

vanliga rättegången, även om protokollet vid huvudförhandlingen kunde givas

en ganska summarisk avfattning beträffande parternas plädering. I lagtexten

berördes icke denna fråga.

Om emellertid de i det föregående berörda föreskrifterna angående ett på

huvudförhandlingen omedelbart grundat avgörande skola i tillämpningen

kunna genomföras, synes frågan om protokollets innehåll och avfattning icke

böra helt förbigås i lagen. Visserligen lärer det icke nu vara möjligt att rö
1

Yttrandet finnes fogat vid detta protokoll såsom bilaga A.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

19

rande protokollföringen giva föreskrifter av den fullständighet som erfordras

i en ny allmän processlag, men det synes å andra sidan angeläget att vissa

stadganden meddelas till förenkling av protokolleringen.

Frågan har betydelse väsentligen beträffande protokollet över förhandlingen

inför juryn. Emellertid har i departementsförslaget, 12 §, ansetts

böra angivas i fråga om protokoll vid den förberedande handläggningen, att

detta skall innehålla, utöver redogörelse för åtgärder som därvid vidtagits

för juryns bildande, endast vad som finnes nödigt till ledning vid förhandlingen

inför juryn. Vad härmed avses torde framgå genom en jämförelse

med bestämmelserna i 4 §. Beträffande åter protokollet över förhandlingen

inför juryn erfordras bestämmelser som möjliggöra en väsentlig begränsning

av protokolleringen och därigenom dettas färdigställande redan

vid förhandlingen, så att detsamma jämte övriga handlingar i målet må

kunna vid förhandlingens slut överlämnas till juryn. Av partsanföranden

böra sålunda som regel endast muntligen framställda yrkanden och invändningar

protokollföras, däremot under inga förhållanden parts utveckling av

talan i rättsligt hänseende. Skriftliga handlingar, i den mån sådana äro tilllåtna,

böra ej intagas i protokollet utan allenast där anmärkas. Utsagor av

vittnen eller sakkunniga skola däremot upptecknas. Detta kan lämpligen

för tids vinnande ske å en särskild protokollsbilaga för varje vittne eller

sakkunnig, å vilken den avhörde genom sin underskrift kan vitsorda riktigheten

av protokolleringen, sedan utsagan för honom upplästs. Efter detta

undertecknande av vittnesutsagan äger protokollsföraren naturligtvis däri

icke göra någon som helst ändring, även om denna endast skulle innebära

en språklig förbättring. Den föreslagna bestämmelsen, att protokoll skall

föras särskilt för varje mål och sammanföras med handlingarna till en akt,

lagfäster det för all modern process karakteristiska aktsystemet i protokollföringen.

Processlagberedningen har i sitt yttrande framhållit, att den föreslagna

inskränkningen i protokolleringen av parternas anföranden skulle medföra

att det material som komme att stå överrätterna till buds vid prövningen

av dit fullföljda mål bleve mindre fullständigt än enligt nu gällande bestämmelser.

Emellertid synes denna anmärkning, såsom också beredningen anfört,

icke innefatta ett avgörande skäl mot de ifrågasatta stadgandena. Det

står nämligen parterna fritt att i sina inlagor till överrätterna upprepa vad

de muntligen anfört vid underrätterna. I hovrätten kan dessutom muntligt

förhör anordnas, varöver protokoll upprättas i vanlig ordning. Och slutligen

bör den av processlagberedningen jämväl anmärkta, i detta avseende

betydelsefulla omständigheten beaktas att själva huvudfrågan i målet, huruvida

skriften är brottslig, icke kan fullföljas till högre rätt.

Ersättning till jurymän (10 §).

Under framhållande av att tjänstgöring i jury icke borde medföra direkt

ekonomisk uppoffring, ha de sakkunniga föreslagit bestämmelse örn ersätt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ning åt jurymän för inställelse till tjänstgöring (§ 5 mom. 9). Denna ersättning

skall enligt förslaget gäldas av statsmedel och utgå enligt samma grunder

som gälla för landstingsman. Som skäl för att ålägga staten denna kostnad

har åberopats att juryns medverkan ingår som ett led i förfarandet.

Härjämte synes kunna anföras att jurymannauppdragets fullgörande enligt

det framlagda grundlagsförslaget betraktas som en plikt, vilken ingen utan

laga förfall eller andra synnerliga skäl kan undandraga sig. Med hänsyn

härtill har i 16 § departementsförslaget upptagits motsvarande stadgande, vilket

således skall gälla även de av part utsedda jurymännen. >

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över omförmälda förslag

till lag om rättegången i vissa tryckfrihetsmål, av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

21

Förslag

till

Lag

om rättegången i vissa tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Mål angående brott som avses i 3 § tryckfrihetsförordningen upptages, om

den skrift som föranlett åtalet är tryckt i stad i vars rådhusrätt enligt gällande

bestämmelser jämte borgmästaren finnas minst två lagfarna ledamöter, vid

den rådhusrätten, men i annat fall vid rådhusrätten i stad som är säte för

länsstyrelsen i det län där skriften är tryckt. I handläggning av sådant mål

må endast lagfarna ledamöter av rätten deltaga. Äro ej i rätten tre lagfarna

ledamöter, förordnar Konungen huru antalet skall fyllas.

Saknas å skriften uppgift örn tryckningsorten eller finnes uppgiften därom

oriktig och är vid målets anhängiggörande tryckningsorten ej känd, eller är

skriften tryckt utomlands på svenska språket, vare såsom tryckningsort ansedd

ort där skriften anträffas.

2 §•

Målet skall i stämningen utsättas att förekomma så snart ske kan, med

iakttagande av att den tilltalade erhåller skäligt rådrum att förbereda sig

till inställelsen. Part må kallas att inställa sig personligen.

Där det finnes lämpligt, må den tilltalade föreläggas att inom viss tid före

första rättegångstillfället inkomma med skriftligt svaromål jämte avskrift

därav i lika många exemplar som antalet motparter. Avskrift skall genom

rättens försorg med posten tillställas motpart.

3 §•

Vid första rättegångstillfället skall örn möjligt avgöras vem som är ansvarig

för skriften, så ock bestämmas huruvida frågan örn skriftens innehåll

är brottsligt skall prövas av jury.

Skall jury ej medverka, varde målet utan uppskov av rätten upptaget till

fortsatt handläggning.

4 §•

Då jury skall medverka, skall förberedelse av målet äga rum. Därvid skola

de åtgärder för juryns bildande vidtagas varom i tryckfrihetsförordningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 2-

sägs och målet så beredas att det vid förhandling inför juryn kan slutföras

i ett sammanhang. Åklagaren eller målsäganden skall närmare angiva i vilket

hänseende han påstår skriften vara brottslig jämte det eller de lagrum

som han finner tillämpliga. Den tilltalade skall uppmanas att förklara sig

över åtalet. Parterna skola vidare angiva de omständigheter de vilja åberopa

samt yttra sig över vad motparten andragit. De skola ock uppgiva de bevis

de vilja förebringa och vad de vilja styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt

bevis skall genast framläggas.

Förberedelsen skall örn möjligt äga rum vid första rättegångstillfället.

Kan den då ej avslutas, skall den fortsättas vid nytt rättegångstillfälle. Ej

må målet uppskjutas längre än som oundgängligen erfordras.

5§.

Ej må vid förberedelsen förhör med vittne eller sakkunnig äga rum, med

mindre det kan antagas att den som skall höras icke kan utan oskälig kostnad

eller synnerlig olägenhet infinna sig vid förhandlingen inför juryn.

6 §•

Sedan förberedelsen avslutats, skall rätten utsätta tid för förhandlingen inför

juryn. De till tjänstgöring i jury utsedda skola genom rättens försorg

skriftligen kallas till förhandlingen; och skall kallelsen innehålla såväl uppgift

å den tid inom vilken anmälan om laga förfall eller begäran om befrielse

från jurymannauppdraget på annan grund senast bör vara till rätten inkommen

som ock erinran om påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen.

Godkännes laga förfall eller medgives eljest befrielse från jurymannauppdrag,

inkallas suppleant till tjänstgöring; i annat fall vare jurymannen underrättad

om rättens beslut. De av rätten uttagna suppleanterna skola inkallas

i den ordning vari de utlottats och de av part utsedda suppleanterna

i den ordning de nämnts.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall

suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom kan

undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron uppskov

med målet, vare den uteblivne skyldig att ersätta statsverket och parterna

den kostnad som genom försummelsen uppkommit.

7 §•

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar

avlägga denna försäkran: »Jag N. N. lovar på heder och samvete, att,jag

såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara de frågor som

av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl vad under juryns

överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna rösta. Detta vill

och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 2•

8 §•

Målet handlägges av rätten i juryns närvaro. Förhandlingen skall vara

muntlig. Yrkande må uppläsas ur skrift, men eljest må part ej åberopa eller

uppläsa skriftligt anförande.

Juryman åge att genom rättens ordförande framställa fråga till part, vittne,

sakkunnig eller annan.

9 §•

Finnes vid upprop av målet å den för förhandlingen inför juryn utsatta

dagen part eller annan som skall höras ej vara tillstädes eller hinder eljest

möta för målets slutförande vid det rättegångstillfället, må förhandlingen inställas

och uppskjutas till annan dag. Påbörjad förhandling må uppskjutas

allenast om rätten finner det vara oundgängligt, överstiger den tid inom vilken

målet återupptages till slutlig handläggning ej fjorton dagar, och är vid

målets senare handläggning rättens och juryns sammansättning oförändrad,

skall förhandlingen fortsättas. I annat fall skall ny förhandling äga rum.

Uppskjutes målet till annan dag, åge rätten förordna om de åtgärder som

finnas lämpliga för att målet å den dagen skall kunna slutföras. Fortsättes

påbörjad förhandling, skall målet företagas i det skick vari det förelåg vid

den tidigare handläggningens slut. Vid ny förhandling skall målet företagas

till fullständig handläggning.

10 §.

Har enskild part ej fullgjort vad enligt 4 § åligger honom, och föranledes

därigenom eller ock genom partens utevaro utan laga förfall eller annan hans

försummelse uppskov med förhandlingen inför juryn, vare han pliktig att

ersätta statsverket ävensom motpart den kostnad som därigenom uppkommer;

dock må ersättningsskyldigheten jämkas efter vad rätten finner skäligt.

11 §•

Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan uppskov

till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriftens innehåll

är brottsligt efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga eller eljest kunna ifrågakomma. Avser åtalet flera brott

eller föranleder målets beskaffenhet i övrigt flera frågor, skola de framställas

var för sig. Innan frågorna överlämnas till juryn, skall närvarande part

beredas tillfälle att yttra sig över desamma; och må rätten därefter med anledning

av gjord erinran göra den ändring vartill fog finnes. Därefter överlägge

juryn i enrum under en av juryn utsedd ordförande. Framställd

fråga skall av juryn besvaras med ja eller nej. Ej må juryn åtskiljas innan

samtliga frågor blivit besvarade.

12 §.

I mål däri jury deltager skall protokollet vid förberedelsen innehålla, jämte

redogörelse för de åtgärder som vidtagits för juryns bildande, endast vad

som finnes nödigt till ledning vid förhandlingen inför juryn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

I protokollet vid förhandlingen inför juryn må vad part anfört utöver

yrkanden och invändningar ej antecknas med mindre särskilda skäl föranleda

därtill. Ej må i protokollet upptagas parts utveckling av talan i rättsligt

hänseende.

Är vad i protokollet skall antecknas upptaget i inlaga eller annan handling

i målet, skall i protokollet allenast hänvisas till handlingen. Protokollet skall

omedelbart avfattas i slutlig form. Utsaga av vittne, sakkunnig eller annan

skall genast ur protokollet uppläsas samt den hörde tillfrågas örn han har

något att erinra mot avfattningen. Godkännes avfattningen, skall den hörde

genom påteckning av sitt namn vitsorda riktigheten. Erinran som ej föranleder

ändring skall antecknas i protokollet. Därefter må protokollet ej ändras.

Protokollet föres särskilt för varje mål och sammanföres med handlingarna

i målet till en akt.

13 §.

Vid juryns överläggning skall akten vara tillgänglig för juryn.

Juryn må av rätten införskaffa erforderliga upplysningar.

14 §.

Juryns beslut må grundas endast å vad vid förhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny förhandling ägt rum, får beslutet grundas endast å vad

därvid förekommit.

15 §.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat, tillställas rättens ordförande, varefter

rätten avkunnar utslag senast påföljande söckendag.

16 §.

Juryman åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt

de grunder som gälla för landstingsmän.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

25

Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 30 december 1935 har processlagberedningen anbefallts

att avgiva yttrande över ett vid remissen fogat förslag till lag om rättegången

i vissa tryckfrihetsmål. I anledning härav får beredningen anföra följande.

Med det föreliggande förslaget avses att i de tryckfrihetsmål, varom här är

fråga, skapa förutsättningar för en koncentrerad, muntlig förhandling. Att

ernå en dylik förhandling är ett av de viktigaste önskemålen vid det pågående

arbetet på en allmän rättegångsreform, och förslaget står därför i full

överensstämmelse med de grundlinjer, efter vilka detta arbete bedrives.

Rättegångens muntlighet och koncentration äro ock särskilt i tryckfrihetsmål

av stor betydelse för att bereda juryn tillfälle att verksamt deltaga i behandlingen

av dessa mål. Emellertid får ej förbises, att det är förenat med

vissa svårigheter att, med bibehållande i huvudsak av det nuvarande rättegångsförfarandet,

beträffande vissa mål säkerställa en förhandling av nu angivet

slag. Sålunda torde man icke vid en partiell reform på detta område

kunna förhindra att i icke önskvärd omfattning uppskov med målen bliva

erforderliga. Visserligen stadgas i förslaget, att juryns beslut må grundas

endast å vad vid förhandlingen inför denna förekommit, men då det av olika

skäl icke är möjligt att giva en motsvarande regel beträffande rättens avgörande,

kan ej heller full garanti vinnas för omedelbarhet i förfarandet. Med

hänsyn till beskaffenheten av de mål, varom är fråga, torde dock nu antydda

olägenheter icke hava någon större praktisk betydelse. En annan

svaghet är att till följd av den föreslagna inskränkningen i protokolleringen

av parternas anföranden det material, som kommer att stå överrätterna till

buds vid prövning av dit fullföljda mål, blir mindre fullständigt än enligt

nu gällande bestämmelser. Då emellertid frågan huruvida den åtalade

skriften är brottslig icke kan fullföljas och särskilt i hovrätten möjlighet

föreligger att till materialets fullständigande anordna muntligt förhör, torde

någon avgörande vikt icke böra tilläggas denna anmärkning.

På grund av vad sålunda anförts och då det föreliggande förslaget utarbetats

under samråd med processlagberedningen, har denna intet att erinra

mot att förslaget lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

I behandlingen av detta ärende ha deltagit undertecknad, ordförande, samt

ledamöterna Santesson och Strandberg.

På processlagberedningens vägnar:

N. GÄRDE.

Stockholm den 3 januari 1936.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 2-

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 maj

1936.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedeparte

mentsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 24 april 1936 hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om rättegången i vissa tryckfrihetsmål.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Carl Gustaf Hellquist.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

De reformer, som hittills i vårt land blivit genomförda på processlagstiftningens

område, hava endast i ringa mån berört rättegångsförfarandet vid

underrätterna och hava i varje fall lämnat dess huvudgrunder orubbade.

Med det lagförslag, som nu föreligger till lagrådets granskning, åsyftas så till

vida ej heller mera än en partiell reform som den föreslagna lagen har avseende

blott å en mindre grupp av rättegångsmål inom specialprocessen. Men

förslaget är likväl i viss mening att betrakta såsom ett led i det länge fullföljda

arbetet för en allmän rättegångsreform, i det att därmed skulle inom den

sålunda begränsade ramen genomföras ett helt nytt rättegångsförfarande i

första instans, väsentligen byggt på de moderna muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna.

Då förslaget tillkommit under samråd med processlagberedningen

och enligt uttalande av denna står i full överensstämmelse med

de grundlinjer, efter vilka arbetet på den stora processreformen bedrives,

framträder förslaget såsom ett provstycke å vad i utredningens närvarande

skede kan antagas motsvara den förväntade nya rättegångsordningens innehåll

i vissa synnerligen betydelsefulla hänseenden.

Om förslagets genomförande skulle uppfattas såsom i sin mån vägledande

för den allmänna rättegångsreformen, kan en dylik försökslagstiftning

icke undgå att möta betänklighet. Huru de principer, vilka enligt förslaget

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

27

skola lagfästas i fråga om tryckfrihetsprocessen, böra tillämpas inom rättegångsväsendet

i dess helhet, kan uppenbarligen bliva föremål för slutgiltig

prövning först när fullständig utredning i ämnet föreligger från processlagberedningen.

Varken tid eller andra omständigheter medgiva i ärendets föreliggande

skick sådan granskning, att därå kan grundas ett omdöme om

lämpligheten av att förslagets bestämmelser, i vad de äro uttryck för ett nytt

processuellt system, i framtiden erhålla en allmännare giltighet. Lagrådet

utgår därför från att åt ett godkännande av förslaget icke kommer att givas

den innebörd, att därmed i ena eller andra avseendet träffats avgörande eller

intagits ståndpunkt i fråga om innehållet av en blivande allmän rättegångsordning.

Endast med ett sådant förbehåll kan en lagstiftningsåtgärd av detta

slag överhuvud tillstyrkas. Tydligen måste vid förslagets bedömande i

övrigt beaktas, huruvida det utan olägenhet låter sig göra att för det specialområde,

varom nu är fråga, såsom en fristående anordning inrätta ett

modernt processförfarande.

Att betydande brister vidlåda den nuvarande tryckfrihetsprocessen är sedan

länge allmänneligen erkänt. Behovet av en förbättrad lagstiftning torde

vara mest framträdande i fråga örn juryinstitutionen, och i detta avseende

har Kungl. Maj:t för årets riksdag, framlagt förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Vad angår gällande ordning för tryckfrihetsmålens behandling

inför rätta utgör en ombildning knappast i och för sig ett så trängande

önskemål att ej därmed — såsom naturligt vore — skulle kunnat anstå

till den allmänna processreformen. Men obetingat måste medgivas, att, därest

de avsedda förändringarna beträffande juryinstitutionen komma till stånd,

goda skäl tala för att revisionen av tryckfrihetsprocessen i detta sammanhang

får sträcka sig även till rättegångssätt. Åt den nya lagstiftning, som

kräves för detta ändamål, kan under nuvarande förhållanden icke gärna givas

annat innehåll än som kan förväntas komma att väsentligen överensstämma

med den allmänna rättegångslag, som är under förberedelse. Med

denna förutsättning erhåller granskningen av det remitterade förslaget sin

givna begränsning; i stort sett kan uppgiften nu ej lösas från andra utgångspunkter

än de i förslaget anvisade. I övrigt synas alltför stora betänkligheter

ej möta mot att redan under nuvarande rättegångsordning införa ett särskilt,

på nya grunder uppbyggt förfarande i tryckfrihetsmål. På grund av

den säregna karaktär, som juryns medverkan giver åt rättegången, intaga

dessa mål redan nu en undantagsställning. Det nya förfarandets tillämpningsområde

blir ock tämligen inskränkt. Tryckfrihetsmålen äro jämförelsevis

fåtaliga och av ganska ensartad beskaffenhet, och deras handläggning

skall ankomma endast på ett begränsat antal rådstuvurätter. Synnerligt ingripande

blir förändringen därför i verkligheten icke, och det nya systemet

torde icke ställa de domstolar, vid vilka det skall tillämpas, inför större praktiska

svårigheter. Härvid bör emellertid ock anmärkas, att med hänsyn

till nu berörda förhållanden det knappast synes antagligt att på denna väg

skola vara att hämta några erfarenhetsrön av större värde för den allmänna

rättegångsreformen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Nu föreliggande förslag till grundlagsändringar och till särskild rättegångslag

för tryckfrihetsmål innefatta icke någon fullständig reglering av tryckfrihetsprocessen,

utan jämsides med dessa bestämmelser kommer vår nuvarande

processlagstiftning att i vissa delar fortfarande äga tillämpning.

Bland annat blir detta, såsom ock i processlagberedningens yttrande beröres,

förhållandet i fråga om överrättsförfarandet. Det är naturligt, att under sådana

omständigheter den särskilda processlagen icke kan motsvara alltför

högt ställda anspråk på sträng konsekvens och klar överskådlighet av det i lagen

behandlade ämnet. En betydande svårighet har ock legat däri, att i den

sammanträngda formen av en sådan speciallag måst givas stadganden av

vidsträckt innebörd, avsedda att, så långt det låtit sig göra, reglera ett helt

nytt rättegångsförfarande utan det eljes nödvändiga underlaget av en genomförd

systematisk behandling. Olägenheter av detta slag hava i frågans närvarande

läge icke kunnat undvikas, och deras bedömande måste i viss mån

ske under hänsyn till att lagen blir att betrakta såsom ett provisorium i avbidan

å en allmän rättegångsreform.

Under hänvisning till vad nu anförts finner sig lagrådet icke böra framställa

erinran emot att det remitterade förslaget i huvudsak lägges till grund

för lagstiftning i ämnet. Tydligen förutsattes härvid, att sådana ändringar

i tryckfrihetsförordningen, vilka äga sammanhang med detta förslag, dessförinnan

blivit genomförda.

Rubriken.

Lagrådet:

Då den föreslagna lagen icke är avsedd att fullständigt angiva innehållet

av de bestämmelser, som skola gälla för rättegång i tryckfrihetsmål eller beträffande

någon särskild grupp av sådana mål, torde avfattningen av rubriken

böra undergå någon jämkning.

t §■

Lagrådet:

I händelse tre lagfarna ledamöter ej finnas i rätten, skall enligt stadgande

i sista punkten av första stycket Konungen förordna huru antalet skall fyllas.

De fall då dylikt förordnande erfordras torde säkerligen bliva sällsynta;

i remissprotokollet framhålles att numera endast fyra av de rådstuvurätter,

vid vilka skola kunna förekomma tryckfrihetsmål av här avsett slag, bestå

av mindre än tre lagfarna ledamöter. Vid sådant förhållande synes onödigt

att låta det ankomma på Kungl. Maj:t att ordna denna angelägenhet antingen

genom utfärdande av allmänna föreskrifter eller genom förordnande i

särskilt fall. Lämpligare torde vara att, i likhet med vad som gäller beträffande

förordnande av vikarie för borgmästare, åt hovrätten meddelas befogenhet

att, efter anmälan av rådstuvurätten, i förekommande fall förordna

lagfaren ledamot. Lagrådet hemställer, att stadgandet ändras i överensstämmelse

härmed.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 29

2 §■

Lagrådet:

En koncentration av förhandlingen är önskvärd även under förberedelsen.

Det önskemål därom som uttalats i 4 § andra stycket torde även i mera invecklade

mål kunna vinnas genom en kraftig processledning från domarens

sida, om blott parterna äro personligen tillstädes och därigenom tillfälle beredes

att omedelbart erhålla erforderliga upplysningar från dem själva. Bestämmelsen

i nu förevarande paragraf att part må kallas att inställa sig

personligen vid förberedelsen inför rätten är därför välbetänkt. Den synes

till och med så viktig för ernående av det angivna syftemålet att part som

utan laga förfall inställer sig genom ombud, trots att han kallats att personligen

komma tillstädes, bör drabbas av en kännbar påföljd vare sig han är

svarande eller enskild kärande. Med »part» kan i detta sammanhang tydligen

ej avses åklagaren men väl målsägande som biträder åtalet.

Vad den sålunda ifrågasatta påföljden beträffar ligger nära till hands att

även här tillämpa den i 10 § för där angivna särskilda fall upptagna principen

att försummelse att fullgöra processuella förpliktelser medför skyldighet

även för vinnande part att ersätta vissa kostnader, som uppkomma genom

att försummelsen föranleder uppskov i målet. Bestämmelse i nu angivet avseende

synes lämpligen böra inarbetas i 10 §.

Ett stadgande sådant som det i andra stycket föreslagna kan medföra, att

parterna föranledas att före förberedelsen inför rätten bilda sig en uppfattning

om det processmaterial de där böra vara beredda att åberopa och att

därigenom den i 4 § andra stycket såsom önskvärd framhållna koncentrationen

av förberedelsen till ett sammanträde befrämjas. Har svaranden genom

att erhålla del av innehållet i stämningsansökningen och käranden genom

att från svaranden mottaga skriftligt svaromål fått en sådan kännedom

örn motpartens ställning i saken att de kunna giva sina ombud därpå

grundade ingående instruktioner, kan ock efter en sådan skriftväxling en

personlig inställelse vid förberedelsen inför rätten lättare undvaras. Härtill

kommer att även i mål, där den i 4 § omförmälda förberedelsen inför rätten

ej skall äga rum, den skriftväxling, varom här är fråga, har betydelse för förhandlingen

inför rätten. Jämväl denna anordning synes därför vara av det

värde att svarandens underlåtenhet att fullgöra i andra stycket omnämnt föreläggande

bör beläggas med enahanda påföljd, som nyss förordats i fråga

örn försummelse av part att inställa sig personligen.

Då kallelse till personlig inställelse och även, ehuru måhända i mindre

mån, föreläggande att inkomma med skriftligt svaromål kräva överväganden,

som ej kunna anförtros åt vilken som helst av rådstuvurätten jämlikt

11 kap. 3 § rättegångsbalken förordnad stämningsgivare, samt i många fall

det kan finnas lämpligt att utfärda dessa kallelser och förelägganden i sammanhang

med stämningens utfärdande, torde beträffande mål som bär avses

böra stadgas, att samtliga nu nämnda åtgärder skola vidtagas av rättens ordförande

eller, där så ej kan ske, av annan lagfaren ledamot av rätten. Bestämmelser

härom synas böra införas i lagen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Justitierådet Bagge:

Är den försumliga parten den som förlorar processen, innebär den av lagrådet

nu förordade skyldigheten för part att gottgöra motparts kostnad icke

någon påföljd utöver vad i regel skulle drabba förlorande enskild part. Även

om det icke får antagas att denna omständighet gör nämnda skyldighet utan

verkan i åsyftat avseende, kan dock ifrågasättas om icke vid sidan härav bör

stadgas en bötespåföljd av innehåll att om tillstädeskommen part, vilken kallats

att inställa sig personligen, utan laga förfall underlåtit efterkomma denna

kallelse, han skall ådömas böter till belopp, som lämpligen bör motsvara vad

i lag den 10 juli 1899 stadgats såsom påföljd för svarandeparts uteblivande

i brottmål. Jag hemställer att ett stadgande av denna innebörd införes i förslaget.

3 §■

Lagrådet:

I allmänhet torde något formligt rättens beslut ej erfordras för att fastställa,

vem som är skyldig att svara i målet såsom ansvarig för den åtalade

skriftens innehåll. Är denna fråga tvistig eller eljes oklar, bör den dock av

rätten upptagas till särskild prövning. Detta torde emellertid utan vidare

följa av allmänna processuella regler och framgår i övrigt jämväl därav, att

beslut huruvida jury skall medverka i målet vanligen icke kan givas med

mindre nämnda fråga är avgjord. Att, såsom skett i förevarande paragrafs

första stycke, meddela uttrycklig föreskrift därom att vid första rättegångstillfället

om möjligt skall avgöras vem som är ansvarig för skriften lärer vid nu

angivna förhållanden ej vara behövligt. Denna bestämmelse synes alltså

kunna utgå.

Föreskriften att vid första rättegångstillfället om möjligt skall bestämmas,

huruvida frågan om skriftens innehåll är brottsligt skall prövas av jury, torde

också kunna undvaras. Här kan enligt den föreslagna lydelsen av § 5

mom. 4 tryckfrihetsförordningen ej bliva fråga om annat än ett enkelt konstaterande

huruvida åtalet avser inbjudning till deltagande i lotteri eller om parterna

å ömse sidor avstått från medverkan av jury. Då enligt 4 § förberedelse

bör äga rum vid första rättegångstillfället, är det utan vidare klart att

detta i än högre grad gäller besvarandet av spörsmålet, huruvida jury skall

tillsättas.

Det i andra stycket föreslagna stadgandet torde ej heller böra bibehållas;

tydligt lärer nämligen vara, att även i mål, som här avses, situationen stundom

är den, att någon fortsatt handläggning icke omedelbart kan äga rum och att

ett uppskov framstår såsom oundvikligt. Avser, såsom antagligt är, stadgandet

allenast att rätten skall fortsätta med behandlingen av målet, är stadgandet

överflödigt.

Om således, i enlighet med vad lagrådet nu hemställer, förevarande paragraf

i sin helhet får utgå, föranledes härav ändrad nummerbeteckning av

efterföljande paragrafer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

6 §.

31

Lagrådet:

Alldenstund laga förfall, då det styrkes, icke erfordrar något godkännande,

hemställes att andra styckets avfattning något jämkas.

I motiveringen till tredje stycket anför departementschefen att med statsverkets

kostnad avses endast ersättning som tillstädeskomna jurymän må

hava uppburit av statsmedel. I anledning härav vill lagrådet erinra, att lagtextens

avfattning, såsom riktigt synes vara, lärer inrymma även viss annan

kostnad, exempelvis sådan som består i ersättning åt av åklagaren inkallade

vittnen.

7 §■

Lagrådet:

I samband med en allmän rättegångsreform blir frågan huruvida eller i

vilken utsträckning ed skall komma till användning inom rättsväsendet föremål

för noggrant och allsidigt beprövande. Det avgörande, som sålunda lärer

vara att förvänta, torde icke utan särskild anledning böra föregripas

beträffande något av processens specialområden. Oavsett de skäl, vilka kunnat

åberopas för den nuvarande jurymannaedens utbytande mot en högtidlig

försäkran, synes därför tidpunkten nu vara mindre lämplig för vidtagande

av en sådan förändring. Någon olägenhet kan näppeligen följa av att

den gällande ordningen i detta avseende tillsvidare får bestå och underkastas

förnyat bedömande i nyss angivna sammanhang. Lagrådet tillstyrker

alltså sådan ändring av förevarande paragraf, att juryns medlemmar

skola inför rätten avlägga ed.

Vare sig ed eller försäkran finnes böra begagnas måste mot det i paragrafen

föreslagna formuläret anmärkas, att de från den nuvarande domareden

hämtade slutorden här icke äro på sin plats. Att juryman icke enligt

gällande rätt är att anse såsom domare i detta ords lagenliga bemärkelse lärer

vara ovedersägligt, och det kan icke antagas att med förevarande förslag

åsyftas att härutinnan genomföra en annan uppfattning. Det måste då

framstå såsom olämpligt, att i en ed eller högtidlig försäkran juryman skall

betecknas med en egenskap eller ställning, vilken han i verkligheten icke

har. Lagrådet hemställer fördenskull, att denna punkt i formuläret må

utgå.

5 §■

Justitierådet Afzelius, regeringsrådet Kellberg och justitierådet Geijer:

Att i en lagtexts korta sammanfattning meddela en närmare utveckling av

muntlighetsprincipens innebörd måste uppenbarligen vara förbundet med

stora svårigheter. Fullt nöjaktigt lärer en dylik uppgift kunna lösas endast

vid ämnets systematiska behandling i en fullständig rättegångslagstiftning.

Utan denna bakgrund kan en fristående regel med allmängiltig avfattning

lätt nog missuppfattas och erhålla en alltför schematisk tillämpning. Där en

sådan regel måste givas, är fördenskull en särskild varsamhet av nöden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

För flertalet till tryckfrihetsprocessen hörande mål med deras i allmänhet

föga omfattande domstolsbehandling torde måhända huvudregeln — att förhandlingen

skall vara muntlig — för domstolen innefatta tillräcklig anvisning

med avseende å rättegångssättet. Med den kännedom örn principens

innebörd, som får förutsättas hos domstolarna, lärer det icke behöva befaras

att en handläggning, som till huvudsaklig del består i skrifters växlande eller

uppläsande, fortfarande komme att äga rum. Det har emellertid icke

synts möjligt att stanna vid en så allmänt hållen regel. I förevarande paragraf

har lämnats en kompletterande bestämmelse, vilken torde innebära, att

— med undantag för att angiva ett yrkande — part för sin framställning

inför rätta icke äger betjäna sig av rättegångsskrift. Det vill förefalla som

örn en något mindre kategorisk avfattning borde sökas på det att detta förbud

icke må komma i strid med vad efter förhållandena i verkligheten kan

vara skäligt och lämpligt. Särskilt för de mål, örn vilka här är fråga, lärer

medgivandet i fråga örn yrkandens uppläsning ur skrift vara tämligen oväsentligt,

men genom dess uttryckliga framhävande skärpes i viss mån förbudet

med avseende å skrifts innehåll i övrigt. Det synes vara att förorda,

att stadgandet, med bibehållande av förbudet såsom huvudregel, erhåller sådan

avfattning, att av domstolens omdöme kommer att bero, i vad mån det

kan tillåtas att ett muntligt anförande framföres med stöd av skriftlig uppteckning.

Justitierådet Bagge:

Stadgandet i första stycket att förhandlingen skall vara muntlig torde få

uppfattas i sträng bemärkelse. Muntlighet står här icke enbart såsom motsättning

till skriftligt meddelelsesätt utan det framställda kravet på muntlighet

torde, trots att det uttryckligen givna förbudet mot uppläsning enligt ordalagen

synes avse allenast parternas egna skrifter, dock innebära att fritt

muntligt framställningssätt i allmänhet är det som i princip fordras. Andra

undantag än det i lagrummet upptagna måste dock i så fall medgivas. Det i

5 § förekommande stadgandet att förhör med vittne eller sakkunnig under

vissa förutsättningar må äga rum vid förberedelsen medför att protokoll över

sådant förhör måste få uppläsas vid förhandlingen inför juryn. Att vittnes

eller sakkunnigs berättelser skulle få fritt återgivas kan ej ifrågakomma. Bifalles

den hemställan, som kommer att göras vid 9 § därom att vid helt ny

förhandling inför jury förnyad bevisupptagning under viss förutsättning ej

skall äga rum, gäller vad nu är sagt även för detta fall. Till undantaget

att yrkande må uppläsas ur skrift bör därför läggas undantag jämväl för de

nu angivna fallen, samtidigt som i klarhetens intresse förbudet mot uppläsning

uttryckligen angives gälla även rättens protokoll vid förberedelsen och

annan handläggning av målet. Sker detta torde emellertid undantaget från

förbudet mot uppläsning böra ytterligare något utvidgas. Departementschefen

har icke ansett sig kunna upptaga det av de sakkunniga framställda förslaget

att rättens ordförande skall inleda förhandlingen inför juryn med en kort

redogörelse över vad saken gäller, vilken redogörelse tydligen skulle hava

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

33

grundats på innehållet i stämningsansökningen saint protokollet vid förberedelsen.

Då det emellertid får antagas vara avsett att detta processmaterial,

som i förslaget utökats med den tilltalades skriftliga svaromål, på ett eller

annat sätt blir tillgodogjort vid huvudförhandlingen, måste det anses tillhöra

ordförandens plikter såsom processledare att tillse att detta material i de delar

det är av betydelse för juryns beslut icke av parterna utelämnas vid deras

utläggningar inför juryn. Särskilt blir denna ordförandens skyldighet

ofrånkomlig för den händelse parts tidigare uppgifter strida mot de av honom

inför juryn lämnade. Då i sådana fall de i det skriftliga materialet förekommande

ordalagen kunna vara av avgörande betydelse synes nödvändigt

att möjlighet beredes rätten att medgiva uppläsning därav. Jag hemställer

därför att tredje punkten i första stycket måtte givas det innehåll alt ur

parts skrift och rättens protokoll part må uppläsa yrkanden samt vittnes

eller sakkunnigs utsaga som upptagits utanför den förevarande förhandlingen

men att eljes part ej må åberopa eller uppläsa skrift eller protokoll som nu

sägs med mindre rätten av särskilda skäl det medgiver.

9 §■

Lagrådet:

I sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning hade processkommissionen

föreslagit, att huvudförhandlingen skall inställas eller upprepas

om uppskovet kommer att vara eller varat mer än sju dagar. Vid

granskningen av betänkandet anmärktes från skilda håll, att en dylik bestämmelse

vore alltför betungande för domstol, parter och vittnen samt att ett

större utrymme att laga efter lägligheten borde medgivas domstolarna.

Ifrågasättas kan örn de sålunda framkomna betänkligheterna undanröjas

genom den i förevarande paragraf föreslagna anordningen, vilken medför att

ny förhandling ej kan undvikas med mindre huvudförhandlingen i dess helhet

slutföres inom fjorton dagar från den första förhandlingen. Visserligen

hava för tryckfrihetsprocessen, där utredningen i regel ej är av särdeles

invecklad och vidlyftig beskaffenhet, dessa betänkligheter ej samma betydelse

som för det allmänna rättegångsförfarandet. Vad särskilt angår vittnes-

och sakkunnigbevisningen, där olägenheterna eljest kunna vara mest

betydande, spelar denna inom förstnämnda process en jämförelsevis underordnad

roll. Men sådan bevisning förekommer dock, och om i dylikt fall

inställelse för förnyad bevisupptagning skulle för vittne eller sakkunnig medföra

oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, synes det böra anförtros åt

rätten att göra undantag från regeln att ny bevisupptagning skall äga rum.

Lagrådet hemställer därför att en bestämmelse av nämnda innehåll införes i

förevarande paragraf.

Då första punkten i första stycket torde innefatta ett stadgande, som står

fullt självständigt till de övriga bestämmelserna i stycket, synes detta lämpligen

böra utmärkas genom att nämnda punkt upptages såsom ett särskilt

stycke och ordalagen däri något jämkas, så att av stadgandet tydligare framgår

att fråga är örn utsättande av dag för ny förhandling, icke örn upp
Bihang

till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 2. !S

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skov med en redan påbörjad förhandling. Iakttages detta, torde avfattningen

av nuvarande andra stycket, vars första punkt avser såväl första som

andra punkterna i nuvarande första stycket, ävenledes böra underkastas

viss jämkning.

10 §.

Lagrådet:

I anslutning till vad lagrådet anfört vid 2 § hemslälles om sådan ändring i

förevarande paragraf att stadgad ersättningsskyldighet skall inträda, då enskild

part genom att ej fullgöra vad honom må åligga enligt 2 eller 4 § eller

eljes vållar onödigt uppskov i målet, oavsett på vilket stadium uppskovet äger

rum.

Skall paragrafen däremot bibehållas vid den avsedda innebörden, torde —

om lagrådets erinringar i redaktionellt hänseende vid 9 § beaktas — jämkning

böra ske i förevarande paragraf, så att den tydligen omfattar även det

fall som avses i första punkten av 9 §.

Då bestämmelserna i förevarande paragraf, därest lagrådets hemställan om

utvidgning av paragrafens tillämplighetsområde bifalles, komma att avse ej

blott förhandlingen inför jury, torde dessa bestämmelser böra i lagen införas

i ett sammanhang som låter den sålunda föreslagna utvidgningen bättre

komma till synes. Därjämte bör i sådan händelse paragrafen erhålla en

avfattning, som tydligt anger att paragrafen äger tillämpning å alla i 1 § omförmälda

mål.

I fråga om innebörden av uttrycket statsverkets kostnad hänvisas till den

erinran som gjorts vid 6 §.

§■

Justitierådet Afzelius, regeringsrådet Kellberg och justitierådet Geijer:

Enligt § 5 mom. 4 tryckfrihetsförordningen i dess nuvarande lydelse är

domstolen vid framställandet av den fråga, som juryn skall besvara, bunden

av åklagarens brottsrubricering. I den till årets riksdag avlämnade propositionen

(nr 235) med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen föreslås

att berörda regel skall utmönstras och tryckfrihetsprocessen på denna

punkt bringas i närmare överensstämmelse med de grundsatser som hos oss

erkännas inom den vanliga brottmålsprocessen. Den föreslagna grundlagstexten

anger emellertid blott helt allmänt att frågan till juryn skall gälla

huruvida skriftens innehåll är brottsligt; meningen är att den nya regelns

närmare utformning skall ske i förevarande lag.

Ifrågavarande paragraf i det remitterade förslaget stadgar nu därutinnan

att till juryn skall ställas fråga huruvida skriftens innehåll är brottsligt efter

det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga eller

eljes kunna ifrågakomma. En sådan lagtext synes lätteligen kunna giva anledning

till olika tolkningar. Departementschefens uttalande i remissprotokollet,

att den för närvarande gällande regeln om domstolens bundenhet av

parts brottsrubricering icke är avsedd att upprätthållas, häntyder på att dom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

35

stolen under alla förhållanden skall på grundvalen av den genom utredningen

erhållna brottsbeskrivningen enligt vanliga straffprocessuella regler själv

pröva vilken rubricering eller vilka alternativa rubriceringar som enligt domstolens

åsikt kunna ifrågakomma. Men varken i lagförslaget eller i motiveringen

till detsamma lämnas någon säker ledning för bedömande av de synnerligen

betydelsefulla frågorna, huruvida domstolen städse skall i juryfrågan

inrycka det eller de lagrum som parten åberopat och eventuellt därjämte

såsom alternativ eller utfyllnad andra lagrum som domstolen anser riktiga,

eller om domstolen, där den finner partens rubricering oriktig, skall lämna

denna åsido och i stället för de av parten åberopade lagrummen upptaga

dem som domstolen själv finner tillämpliga. Den sist antydda möjligheten

synes närmast överensstämma med den av departementschefen i remissprotokollet

tillkännagivna avsikten att frångå den nu för domstolen stadgade

bundenheten vid parts brottsrubricering. Men å andra sidan synes lagtextens

avfattning, då där i första hand talas örn de lagrum som åklagaren

eller målsäganden funnit tillämpliga, svårförklarlig under det antagandet att

det för juryfrågans avfattning vore fullkomligt likgiltigt att part angivit vissa

lagrum, i det att domstolen, så snart den hade en annan uppfattning, skulle

kunna lämna partens rubricering alldeles ur räkningen, övervägande skäl

synas tala för att i tryckfrihetsprocessen, där juryn slutgiltigt avgör frågan

om skriftens brottslighet, låta juryfrågorna avse ej mindre de av åklagare

eller målsägande åberopade lagrummen än även de andra lagstadganden, som

domstolen själv anser böra ifrågakomma. Därför hemställes, att förslaget

ändras eller förtydligas i sådan riktning.

Justitierådet Bagge:

Avsikten med stadgandet att den till juryns besvarande avfattade frågan

skall avse brottslighet »efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga eller eljest kunna ifrågakomma» torde vara att

domstolen skall medtaga de lagrum parten åberopat och eventuellt därjämte

såsom alternativ eller utfyllnad annat lagrum som domstolen anser vara det

riktiga. Häremot har jag intet att erinra, men torde för att det sålunda angivna

syftet skall klart framträda en jämkning av ordalagen böra äga rum.

12 §.

Lagrådet:

Paragrafens avfattning ävensom dess upptagande bland bestämmelser, som

uteslutande hänföra sig till mål däri jury deltager, giva närmast vid handen

att här avsetts protokoll endast i dylika mål. Detta är dock knappast i allo

väl förenligt med vad i paragrafen stadgas. Om aktsystem skall införas ■—

såsom i fjärde stycket föreskrives och i första punkten av tredje stycket synes

vara förutsatt — torde det bliva nödvändigt att låta detta system gälla

alla mål angående brott som avses i § 3 tryckfrihetsförordningen, d. v. s. alla

mål som beröras av förevarande lag. Enligt förslagets bestämmelser är det

nämligen långt ifrån alltid från början klart om jury skall komma alt med
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 2•

verka i målet eller ej; vid sådant förhållande kan det icke vara lämpligt att

frågan om aktsystemets tillämpning skall bero av frågan om jurys medverkan.

Lagrådet hemställer därför, att bestämmelserna i fjärde stycket och

tredje styckets första punkt utbrytas och, med uttryckligt angivande att de

äga tillämpning å alla i lagen avsedda mål, förås till en paragraf, placerad

efter de paragrafer som behandla allenast rättegång där jury medverkar.

I första stycket föreskrives beträffande protokollet vid förberedelsen en begränsning,

vars innebörd synes oklar, överhuvud torde anledning saknas att

— utöver vad som följer av den med aktsystemets införande sammanhängande

förenklingen att allenast hänvisning må ske till inlaga eller annan

handling —- beskära innehållet i detta protokoll. Stycket torde därför böra

utgå.

Enligt andra stycket må vid förhandlingen inför juryn blott i särskilda

undantagsfall i protokollet antecknas vad part anfört utöver yrkanden och

invändningar. Genom ett sådant stadgande torde i regel förhindras att anteckning

sker av dispositiva medgivanden ävensom erkännanden. Detta synes

icke tillfredsställande. Att ett yrkande medgives torde oftast vara ej

mindre vikligt än dess framställande. Erkännes förhandenvaron av ett faktum,

kan erkännandet i vissa fall ersätta vittnesbevisning därom. Det förefaller

då mindre lämpligt att tillåta antecknandet av sådan bevisning men

förbjuda protokollförandet av parts erkännande. En ändring därhän att medgivanden

och erkännanden må antecknas torde fördenskull böra vidtagas.

Huruvida med förslaget åsyftas, att tredje stycket — frånsett första punkten

varom yttrande i det föregående avgivits — skall tillämpas endast å protokollet

vid förhandlingen inför juryn eller jämväl å protokollet vid förberedelsen,

är icke fullt tydligt. Bestämmelsernas placering i jämbredd med vad som

föreskrivits med avseende å aktsystemet, vilket tydligen icke kan vinna användning

beträffande allenast viss del av ett mål, häntyder på det senare alternativet.

Men å andra sidan äga de skäl som åberopats för dessa bestämmelser

sin väsentliga tillämplighet å protokollet vid huvudförhandlingen. Ett

klarläggande av vad i berörda hänseende skall gälla synes emellertid erforderligt.

Lagrådet håller före, att bestämmelserna böra hänföras endast till

förhandlingen inför juryn.

Införes, på sätt i förslaget avses, aktsystem, torde vissa därav föranledda

bestämmelser bliva erforderliga i lagen, såsom till ordnande av frågan om

processmaterialets tillgänglighet i överrätten i händelse talan fullföljes emot

underrätts utslag samt örn skyldighet för rådstuvurätt att föra dagbok över

tryckfrihetsmål, som avses i förevarande lag.

Justitierådet Bagge:

Jag har i likhet med lagrådets övriga ledamöter ej framställt någon erinran

mot bestämmelserna i tredje stycket att protokollet skall omedelbart avfattas

i slutlig form och att vid utsagor av vittne, sakkunnig eller annan

den hörde skall tillfrågas om han har något att erinra mot avfattningen samt,

örn han godkänner densamma, genom påteckning av sitt namn vitsorda

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

37

riktigheten. Dessa bestämmelser, vilka i huvudsak hämtats från processkommissionens

betänkande, torde åsyfta bland annat att råda bot på de

brister i fråga örn tillförlitligheten som anses förenade med det nuvarande

sättet för protokollets avfattande. Det kan dock ifrågasättas om den garanti

för protokollets riktighet, som man tydligen trott sig åstadkomma genom

den omedelbara uppläsningen av utsagor och de hördas vitsordande

av anteckningarnas riktighet, verkligen kommer att vinnas. Vad särskilt

vittnena angår, torde deras förmåga att omedelbart uppfatta möjlig olikhet

mellan vad de sagt och vad som antecknats framförallt i de mera invecklade

fall, där en sådan olikhet särskilt kan befaras uppkomma, säkerligen

hava i hög grad överskattats. Det sannolika synes vara att icke ens parterna,

i synnerhet om de ej äro företrädda av advokater, och än mindre vittnena,

alltid hava den sinnesnärvaro och tankeskärpa som krävas för att kunna

på stående fot korrigera protokollsföraren. Men är detta fallet kan den

tillit som tydligen förutsättes böra tillkomma ett protokoll avfattat på det nu

berörda sättet, komma att vila på en mycket osäker grund, en omständighet

som kan vara så mycket mera farlig som en rättelse i ett på detta sätt vitsordat

protokoll torde bliva ganska svår att åstadkomma. En granskning i

lugn och ro av ett efter förhandlingens slut uppsatt protokoll, helst med möjlighet

för den granskande att i händelse av osäkerhet rörande dess rätta lydelse

gå till ett vid rätten fört stenografiskt återgivande av vad som förevarit,

skulle i mera vidlyftiga och invecklade fall antagligen ge ett säkrare resultat,

och förhandlingen skulle då ej heller bli bunden och tyngd av det omedelbara

slutliga uppsättandet av protokollet. Stadgandet i 13 § att akten skall

vara tillgänglig för juryn — en anordning som näppeligen torde kunna undvaras

— gör det emellertid nödvändigt att protokollet vid förhandlingen inför

juryn omedelbart avfattas i slutlig form. Någon anledning att låta stadgandet

i tredje stycket bli tillämpligt jämväl å det protokoll som föres vid förberedelsen

synes emellertid såsom lagrådet anfört ej föreligga.

13 §.

Justitierådet Afzelius, regeringsrådet Kellberg och justitierådet Geijer:

Departementschefen har icke upptagit den av de sakkunniga föreslagna nyheten

att under juryns överläggning inom lyckta dörrar domstolens ordförande

skall närvara för upplysningars meddelande. I stället har för att

tillgodose ett liknande syfte såsom andra stycke i förevarande paragraf införts

en bestämmelse av innehåll att juryn skall äga att av domstolen införskaffa

erforderliga upplysningar.

Av den motivering, som åberopats av de sakkunniga, synes framgå, att deras

förslag tillkommit väsentligen i ändamål att skapa en förutsättning för

att juridisk insikt må komma att öva tillbörligt inflytande på juryns beslut.

Det måste dock ifrågasättas, örn ett dylikt behov kan vara särskilt framträdande

vid den reform av tryckfrihetsprocessen, som nu förestår. Fastmera

torde det böra förväntas, alt efter en offentlig handläggning i enlighet med

förslaget målet skall kunna överlämnas till juryns prövning i ett bättre utrett

skick än måhända stundom är fallet under nuvarande ordning. Åt jurymän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

nen har uttryckligen givits befogenhet att vid den offentliga förhandlingen,

som skall ske i deras närvaro, framställa frågor, och dessa kunna tydligen

hänföra sig till alla sådana synpunkter, som äro av betydelse för juryfrågans

besvarande. I varje fall lärer det knappast vara väl förenligt med juryns

uppgift och ställning i rättegången, om dess överläggning till beslut komme

att äga rum under sådana former, att en viss påverkan från domstolens sida i

verkligheten eller åtminstone till skenet icke kan anses utesluten.

Från principiell synpunkt torde det remitterade förslaget möta mindre betänklighet

än sakkunnigförslaget, men däremot synas större praktiska svårigheter

vara förbundna med dess utförande. Hur bestämmelsen skall tillämpas

har i lagförslaget lämnats helt öppet; allenast har i remissprotokollet

erinrats, att en sådan tillämpning tydligen ej får komma i strid med stadgandet

att juryns överläggning skall hållas i enrum. Ej heller kan det antagas

vara avsett att medgiva någon rubbning av regeln att juryn ej får åtskiljas

förrän juryfrågan besvarats. Härav kan slutas, att den åsyftade samverkan

mellan juryn och domstolen ej kan äga rum i de »tvångsfria former», som

förordats av de sakkunniga. Tydligen måste det förutsättas, att juryn och

domstolen samtidigt sammanträda å skilda rum, och förbindelsen dem emellan

lärer näppeligen kunna ske annorledes än skriftligen. Då domstolen i sin

helhet har att meddela de »upplysningar» av olika slag som kunna påkallas,

torde det icke kunna undvikas, att fullgörandet av denna skyldighet måste

åtminstone i åtskilliga fall ske genom beslut, vilka föras till protokoll. En

dylik ordning — i all synnerhet om upplysningarna avse lagtolkningsspörsmål

— kan uppenbarligen icke anses tillfredsställande, och den torde komma

att väsentligen förfela sitt ändamål.

Av dessa skäl hemställes, att den ifrågavarande bestämmelsen må utgå.

Justitierddet Bagge:

Även jag finner den i andra stycket föreslagna anordningen ur praktisk

synpunkt föga tillfredsställande. Förbindelsen mellan rätten och juryn under

juryns överläggning torde, örn den skall motsvara det angivna syftet, näppeligen

kunna ske på annat sätt än att rättens ordförande, såsom de sakkunniga

föreslagit, är närvarande vid överläggningen och muntligen lämnar de

upplysningar som juryn önskar. Särskilt i det svenska juryförfarandet, där

juryn skall besvara frågan huruvida skriften är enligt visst lagrum brottslig

och således olika meningar i lagtolkningsfrågor kunna uppkomma under juryns

överläggning, synes en bestämmelse sådan som den av de sakkunniga

föreslagna väl grundad. Jag hemställer alltså att andra stycket måtte erhålla

det innehåll att under juryns överläggning rätlens ordförande skall närvara

för upplysningars meddelande men avträda innan ansvarsfråga upptages

till slutlig prövning.

U §.

Justitierddet Geijer:

Med stadgandet i förevarande paragraf avses att för tryckfrihetsprocessens

del giva uttryck åt den för ett muntligt och koncentrerat rättegångsförfarande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

39

karakteristiska regeln att endast sådant material som förebragts vid den muntliga

huvudförhandlingen får läggas till grund för domen. Själva principens

upprätthållande är otvivelaktigt av den största betydelse. Det bör emellertid

beaktas att den enligt sakens natur icke kan tillerkännas en alldeles obegränsad

giltighet, att gränserna i detta avseende äro ganska flytande samt att vissa

vanskligheter därför äro förbundna med principens utformning såsom en

allmängiltig lagregel.

Den avfattning regeln i förslaget erhållit synes ägnad att bekräfta det nyss

sagda. Ett så vittomfattande och kategoriskt förbud som i förevarande paragraf

föreslås kan knappast undgå att i den praktiska tillämpningen framstå

såsom i mångt och mycket till sina konsekvenser verklighetsfrämmande. En

lagregel med detta innehåll skulle sannolikt redan från början komma att

uppfattas icke såsom ett lagbud i vanlig mening, avsett att lända till efterrättelse

enligt den bokstavliga lydelsen, utan snarare såsom en allmän anvisning

av vida obestämdare innebörd än ordalagen gåve vid handen.

Att paragrafens avfattning är alltför vidsträckt framträder i olika hänseenden.

Praktiskt sett torde därutinnan vara mindre betydelsefullt att det

uttalade förbudet efter orden omfattar hänsynstagande icke blott till faktiska,

för målet relevanta omständigheter utan också, exempelvis, till den utveckling

av talan i uteslutande rättsligt hänseende som en part kan hava gjort

under målets förberedande behandling eller rent av utanför processen. Sannolikt

skulle ingen juryman, som tilläventyrs fått del av denna argumentering

och därav blivit för sin del påverkad, känna sig av ett stadgande sådant som

det förevarande förhindrad att taga hänsyn till vad han sålunda inhämtat.

Men att han därigenom skulle komma i strid med lagens bokstav synes ofrånkomligt.

En i praktiken viktigare fråga är i vad mån den föreslagna regeln

är för vid, såvitt den förbjuder juryn att taga hänsyn till andra relevanta fakta

än dem som genom huvudförhandlingen tillhöra processmaterialet. Det kan

tänkas att sådana fakta, vare sig de framkommit i processen utanför huvudförhandlingen

eller ej alls omnämnts i processen, äro för juryn kända. Härvidlag

betinga tydligen nödiga hänsyn till rättssäkerheten en synnerlig försiktighet

i fråga om jurybeslutets grundande å dylika fakta. Men lika uppenbart

torde vara, att något undantagslöst förbud i sådant avseende icke rimligen

kan uppställas. Detta framgår i viss mån redan av det föreliggande lagförslaget

självt. Sålunda stadgas i 5 § att förhör med vittne eller sakkunnig

får äga rum vid förberedelsen, om det kan antagas, att den som skall höras

icke utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet kan infinna sig vid förhandlingen

inför juryn. Det kan naturligtvis icke vara åsyftat att, örn denna

bestämmelse kommit till användning, juryn icke skall få taga hänsyn till

vittnets eller den sakkunniges utsaga såsom till varje annan utsaga av vittne

eller sakkunnig. Men även örn protokollet över vittnesförhöret föredrages vid

huvudförhandlingen, kvarstår dock att vittnesmålet såsom sådant »förekommit»

vid förberedelsen och icke vid huvudförhandlingen. Även eljes kunna

fall inträffa, då det näppeligen kan bestridas att ett strängt upprätthållande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

av den i förslaget uppställda regeln skulle innebära att man dreve principens

tillämpning allt för långt. Svårighet torde ock möta att tillämpa det i paragrafen

uppställda förbudet å de stora grupper av fakta, vilka, även om de

aldrig bragts på tal i rättegången, domstolen dock allmänt anses hava möjlighet

att beakta, därför att de äro notoriska eller kunna antagas vara för handen

med stöd av allmän erfarenhet eller på grund av vissa i målet upplysta

omständigheter.

Av det anförda framgår att förevarande stadgande enligt min uppfattning

bör omarbetas därhän, att dess verkliga, mera begränsade räckvidd framträder.

Justitierådet Afzelius och regeringsrådet Kellberg:

Stadgandet i förevarande paragraf torde i en lag sådan som denna knappast

hava berättigande annat än såsom en erinran örn den allmänna rättegångsprincip,

för vilken det är ett uttryck. Med hänsyn till tryckfrihetsmålens

beskaffenhet och juryns ställning måste vi dock, i huvudsaklig anslutning

till vad av justitierådet Geijer nu anförts, anse stadgandet vara mindre

väl ägnat att utgöra en uteslutande för juryn avsedd processuell föreskrift

och såsom sådan bliva av ringa betydelse i verkligheten. Enligt vår mening

bör därför upptagas till ytterligare övervägande, huruvida tillräckliga skäl

föreligga för att i detta sammanhang införa ett dylikt stadgande. Därest

stadgandet finnes icke kunna utgå, torde en omarbetning därav böra ske i

den av justitierådet Geijer angivna riktningen.

Justitierådet Bagge:

Även jag instämmer i den kritik som justitierådet Geijer riktat emot stadgandet

i förevarande paragraf. Förbudet har i den givna avfattningen

fått en räckvidd som ej kan anses vara avsedd. Det torde få antagas att

med detsamma åsyftats allenast att i princip utesluta det processmaterial

som införts före den slutgiltiga förhandlingen inför juryn, i vad detsamma

ej förekommit vid denna förhandling. Enligt 13 § skall akten vara tillgänglig

för juryn. Denna kan alltså taga kännedom om det genom de växlade skrifterna

och målets tidigare handläggning inkomna materialet jämväl i de delar

som måhända icke förebragts vid den slutgiltiga förhandlingen. Finnes ej någon

bestämmelse som ådagalägger att motsatsen är avsedd, skulle juryn antagligen

anse sig både berättigad och skyldig att utan inskränkning lägga

bland annat det vid den förberedande förhandlingen inkomna materialet till

grund för sitt beslut. Detta är så mycket mera antagligt som det i sig måste

anses rätt onaturligt att processmaterial som införts i rättegången, låt vara

på ett förberedande stadium, vid dömandet lämnas utom räkningen. Visserligen

torde få antagas att åtminstone om parterna företrädas av advokater

dessa å ömse sidor se till att allt vid det förberedande förfarandet infört

relevant material beaktas vid förhandlingen inför juryn; och såsom

tidigare framhållits torde det tillhöra rättens ordförande att komplettera vad

härutinnan brister. Det regelmässiga synes alltså få antagas vara att process
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 2.

41

materialet vid förhandlingen inför juryn kommer att omfatta allt det relevanta

processmaterial som förebragts vid det förberedande förfarandet. Men

skulle så ej bliva fallet uppkommer som nämnt frågan huruvida sistnämnda

material skall utan vidare vara grundval för juryns beslut. Skulle detta ej

förbjudas, föreligger den så ofta påpekade faran att parterna sträva efter

att göra det förberedande förfarandet så uttömmande som möjligt för att

vara säkra på att intet av vad de anföra blir obeaktat under den muntliga

förhandlingen. Är då vad som förekommit vid det förberedande förfarandet

domsgrundval kunna parterna befaras låta den för dem understundom

obekvämare muntliga huvudförhandlingen krympa ihop. Det

torde huvudsakligen vara en önskan att förhindra att på detta sätt de förberedande

skrifterna och förberedelsen inför rätten få en betydelse som

kan bliva ödesdiger för muntligheten och omedelbarheten vid förhandlingen

inför juryn som medfört förbudet i förevarande paragraf. Det synes emellertid

då lämpligt att giva detta förbud en lydelse som motsvarar det sålunda

avsedda syftemålet och att icke låta det få en omfattning som medför

att det icke kan och icke bör enligt sin ordalydelse upprätthållas. Jag hemställer

att till ernående härav en omarbetning av stadgandet måtte äga rum.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 november 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets

den 22 maj 1936 avgivna utlåtande över det den 24 april 1936 till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn rättegången i vissa tryckfrihetsmål.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Föreliggande förslag ansluter sig till det genom Kungl. Maj:ts proposition

nr 235 för 1936 års riksdag framlagda förslaget till ändrade bestämmelser

i tryckfrihetsförordningen angående rättegången i tryckfrihetsmål. På

sätt framgår av konstitutionsutskottets memorial nr 43 har riksdagen i allt

väsentligt antagit sistnämnda förslag såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling. I följd härav torde för 1937 års riksdag böra framläggas

förslag rörande nu ifrågavarande särskilda lagstiftning örn forum och örn

domstolsförfarandet i egentliga tryckfrihetsmål, att antagas under förutsättning

att grundlagsförslaget slutligen godkännes.

Lagrådets erinringar mot det dit remitterade förslaget ha föranlett mig att

1 vissa hänseenden låta verkställa omarbetning av detsamma.

Rubriken har med hänsyn till vad lagrådet anfört erhållit ändrad avfattning.

I 1 och 2 §§ ha ändringar vidtagits av den innebörd lagrådet förordat. Ett

par formella jämkningar ha samtidigt skett i 2 § första stycket. Med anledning

av det uttalande lagrådet därom gjort vid behandlingen av 2 § har i

det omarbetade förslaget upptagits föreskrift om påföljd för part som ej efterkommit

kallelse att inställa sig personligen eller som underlåtit att fullgöra

föreläggande att avgiva skriftligt svaromål. Bestämmelsen har erhållit sin

plats i 13 §, som i övrigt motsvarar det remitterade förslagets 10 §. Underlåtenhet

att efterkomma kallelse eller föreläggande som meddelats jämlikt

2 § skall sålunda komma att medföra skyldighet att ersätta statsverket och

motpart den kostnad som uppkommit genom försummelsen.

Lagrådet har ansett att 3 § borde utgå. Det är visserligen obestridligt att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

43

paragrafen icke är nödvändig för att säkerställa, att de däri angivna frågor^

na bliva vederbörligen beaktade av domstolen vid första rättegångstillfället.

Men den torde vara av ett visst praktiskt värde såtillvida att den anknyter

till hithörande grundlagsstadganden och dessutom är ägnad att klarlägga

förhållandet mellan de föregående och de närmast efterföljande paragraferna,

vilka senare avse allenast mål däri jury skall medverka. Utan olägenhet

lärer dock den del kunna uteslutas, som berör frågan om vem som är ansvarig

för åtalad skrift. Stadgandet därom kan i viss mån vara vilseledande, då

nämligen denna fråga blott i rena undantagsfall är föremål för tvist och kräver

något rättens avgörande. Det ligger för övrigt i sakens natur att ett sådant

avgörande måste ske innan frågan om jurys medverkan kan upptagas.

Med angivna begränsning har därför 3 § bibehållits. Sista punkten har

erhållit en något ändrad redaktion för att dess innebörd må framstå tydligare.

Avfattningen av 6 § andra stycket har underkastats redaktionell jämkning

i anledning av vad lagrådet därom yttrat. Såsom lagrådet anmärkt avser

den i 6 § tredje stycket angivna ersättningsskyldigheten till statsverket icke

blott vad tillstädeskomna jurymän må hava uppburit utan även viss annan

kostnad som bestritts med statsmedel.

Vad lagrådet anfört till stöd för bibehållande av jurymannaeden i avvaktan

på en allsidig prövning av frågan örn användning av ed inom rättsväsendet

har föranlett omarbetning av 7 §, så att denna i huvudsak kommer att

överensstämma med gällande stadgande i § 5 mom. 3 tryckfrihetsförordningen.

Föreskriften i 8 § därom att förhandlingen skall vara muntlig ger uttryck

åt grundsatsen att processmaterialet skall framläggas i muntlig form. Parterna

få följaktligen icke till rätten ingiva skriftliga handlingar, vilka utan

att uppläsas bliva material vid prövningen av målet. Bestämmelsen innebär

däremot icke i och för sig att det skall vara parterna förbjudet att uppläsa

skriftligt processmaterial. Det ligger i sakens natur att uppläsning är nödvändig

såvitt angår relevanta delar av den åtalade skriften, skriftliga bevis

och dylikt. Detsamma gäller sådana vittnesmål som, enligt vad därom är

stadgat, upptagits vid förberedelsen eller eljest utom förhandlingen. I fråga

örn parternas anföranden upptog emellertid det remitterade förslaget ett stadgande,

enligt vilket sådana anföranden ej finge uppläsas. Från detta förbud

undantogos allenast yrkanden. I lagrådet bär förordats en mindre kategorisk

avlaltning av stadgandet rörande partsanföranden, på det att förbudet icke

måtte komma i strid med vad efter förhållandena i verkligheten kunde vara

skäligt och lämpligt. Vad lagrådet anfört har synts mig böra föranleda ändring

av bestämmelsen på sådant sätt att den icke skall utgöra hinder för domstolen

att, örn det någon gång av särskilda skäl skulle befinnas erforderligt

för målets behöriga handläggning, tillåta en part att vid utförandet av sin

talan uppläsa rättegångsskrift.

I 9 § har med anledning av lagrådets hemställan införts en bestämmelse,

enligt vilken rätten äger medgiva visst undantag från regeln att målet skall

vid ny förhandling företagas till fullständig handläggning. Paragrafen har

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

därjämte undergått redaktionell ändring i förtydligande syfte på sätt lagrådet

hemställt.

Då såsom förut nämnts 10 § i det remitterade förslaget efter skedd omarbetning,

varigenom dess tillämplighetsområde blivit utvidgat, flyttats och erhållit

paragrafnummer 13, har därav föranletts omnumrering av efterföljande

paragrafer.

Det remitterade förslagets 11 §, nu 10 §, har ändrats på sådant sätt att

tvekan icke skall råda därom att i den till juryns besvarande framställda

frågan skola upptagas såväl de av åklagare eller målsägande åberopade lagrummen

som ock de andra lagstadganden som domstolen själv anser kunna

ifrågakomma.

I anledning av vad lagrådet anfört rörande 12 § i det remitterade förslaget

ha följande ändringar skett. Första stycket har uteslutits, varjämte bestämmelserna

i fjärde stycket och tredje styckets första punkt ha sammanförts

till en särskild paragraf, betecknad 14 §, vilken angivits gälla alla mål

angående brott som avses i § 3 tryckfrihetsförordningen. Vad som efter

dessa förändringar utgör 11 § i det omarbetade förslaget gäller uteslutande

protokoll vid förhandling inför jury. Rörande innehållet i sådant protokoll

har lagrådets hemställan följts såtillvida att med yrkande och invändning

jämställts medgivande av yrkande. Då medgivande i fråga varöver parten

äger förfoga är direkt avgörande för domstolens beslut i frågan, bör det

lämpligen antecknas i protokollet. Det har emellertid ej ansetts nödigt att

uttryckligen begränsa stadgandet till dylika dispositiva medgivanden. Någon

nämnvärd extra belastning av protokollet föranledes tydligen icke av

bestämmelsen. Annorlunda förhåller det sig med erkännanden av fakta, vilka

lagrådet jämväl ansett böra protokollföras. Skulle stadgande härom meddelas,

torde följden bliva en väsentlig utvidgning av protokollföringen i fall

då redogörelse för ett händelseförlopp förekommit, som helt eller delvis vitsordats

av motparten. Man skulle härmed i vissa fall komma ganska nära

en fullständig protokollering av partsanföranden, något som stöter på betydande

praktiska svårigheter med hänsyn därtill att protokollet enligt vad

förslaget förutsätter skall färdigställas redan vid förhandlingen för att vara

tillgängligt för juryn vid dennas överläggning. Av dessa skäl och då dessutom

erkännanden icke ha samma omedelbara betydelse för domen som

dispositiva medgivanden, har jag icke ansett mig böra upptaga erkännanden

i stadgandet.

Lagrådet har vid behandlingen av 12 § anfört, att örn aktsystem införes,

bestämmelser torde bliva erforderliga till ordnande av frågan om processmaterialets

tillgänglighet i överrätten i händelse talan fullföljes emot underrättens

utslag samt om skyldighet för rådhusrätt att föra dagbok över tryckfrihetsmål

som avses i förevarande lag. I det omarbetade förslaget ha införts

två nya paragrafer, 15 och 16 §§, vilka innehålla bestämmelser i nämnda

hänseenden, överensstämmande i allt väsentligt med vattenlagens motsvarande

föreskrifter.

Beträffande det i remitterade förslagets 13 § upptagna stadgandet av inne
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

45

börd att juryn skall under sin överläggning äga att av rätten införskaffa

erforderliga upplysningar har anmärkts, att vissa praktiska svårigheter bleve

förbundna med dess tillämpning. Av skäl som lagrådets flesta ledamöter

åberopat har jag icke ansett mig böra förorda en återgång till de sakkunnigas

av en lagrådsledamot biträdda förslag, enligt vilket rättens ordförande

skulle vara närvarande vid juryns överläggning för upplysningars meddelande.

Stadgandet har därför fått utgå i enlighet med hemställan av lagrådets

flesta ledamöter.

Återstoden av 13 §, som undergått en av förut angivna omflyttningar betingad

redaktionell jämkning, har sammanförts med remitterade förslagets

14 och 15 §§ till en ny 12 §. Härvid har vad lagrådets ledamöter anmärkt

beträffande stadgandet i 14 § föranlett att detta erhållit en mindre kategorisk

avfattning. Den omständigheten att föreskriften har avseende allenast

på juryns beslut synes icke motivera dess borttagande såsom två av lagrådets

ledamöter ifrågasatt. Utan ett stadgande som fastslår att avgörandet

skall grundas på det processmaterial som frambragts vid huvudförhandlingen

lärer det vara svårt att i praktiken upprätthålla denna förhandlings

centrala ställning i rättegången. Tyngdpunkten skulle lätt nog komma att

förskjutas till förberedelsen och därmed skulle uppenbarligen muntligheten

och omedelbarheten i förfarandet äventyras.»

Föredraganden hemställer härefter att förslaget, efter ändring i angivna

hänseenden, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande under förutsättning att av riksdagen såsom vilande

antaget förslag till ändrad lydelse av §§ 1, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen

varder slutligen godkänt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål. a1 i texten
  2. 1LU 1937:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål. s. 1 i texten