Sök i Ratio Lex

Angående överförande av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesffällen m. m

1937-03-05 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:206, Angående överförande av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesffällen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överförande

av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesffällen

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans^

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

För tillgodoseende av lapparnas behov av renbete avsattes i samband med

avvittringarna i Jämtlands län vissa områden i fjälltrakterna, de s. k. renbetesfjällen

eller skattefjällen. Sedermera hava dessa i enahanda syfte utökats

med avsevärda markområden, vilka från enskilda förvärvats med anlitande

av medel uppkomna i huvudsak genom försäljning av skog flan renbetesfjällen.

I administrativt hänseende gäller beträffande renbetesfjällen,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 206. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

att de därtill hörande skogsmarkerna äro ställda under skogsstatens förvaltning.

Inseendet i övrigt över områdena tillkommer länsstyrelsen i Jämtlands

län. Inflytande skogsförsäljningsmedel från renbetesfjällens skogar

redovisas av domänstyrelsen till statskontoret för att tillgodoföras de jämtländska

renbetesfjällens skogsfond, den s. k. renbetesfonden. I samband

med den omgruppering i distrikt och revir av de domänverket underställda

skogar, som ägde rum år 1933, beslöts, att renbetesfjällens skogar i Jämtland

icke skulle ingå i de från och med den 1 januari 1934 nybildade reviren.

Från och med år 1936 har förvaltningen av sistnämnda skogar anförtrotts

åt en särskild skogsstatstjänsteman med biträde av erforderlig underlydande

personal.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1936 har domänstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte besluta, att nio kronoparker i Jämtlands län

överlätes till de jämtländska renbetesfjällens skogsfond mot att från nämnda

fond till domänfonden överfördes två områden av det s. k. Vålåns renbetesland

i Undersåkers socken. De kronoparker, som enligt domänstyrelsens

framställning skulle överföras till renbetesfjällen, äro följande, nämligen

kronoparken Tjärndalskilen i Frostvikens socken, Tuvattnet i Laxsjö socken,

Juthatten i Hotagens socken, Ytterolden i Offerdals socken, Bunnerviken

och England i Åre socken, Bastudalen och Högdalen i Hallens socken

samt Arådalen i Ovikens socken. De områden, som avses skola överföras

från renbetesfjällen till domänfonden, äro belägna invid kronoparken Håckren

och utgöra delar av hemmanen */4 mantal Fångåmon nr 1, 1ji mantal Vallbo

nr 1 och Vs mantal Vålådalen nr 1 i Undersåkers socken. Vid framställningen

har fogats en av Fredrik Widmark år 1915 utgiven karta över

Jämtlands län, å vilken karta de i framställningen avsedda områdena finnas

utmärkta. Såsom skäl för framställningen har domänstyrelsen huvudsakligen

åberopat önskemålet att erhålla en ändamålsenlig gruppering av domänfondens

förvaltningsområden i Jämtlands län. Ifrågavarande kronoparker

läge nämligen isolerat och avlägset i förhållande till övriga domänfonden

tillhöriga egendomar under det att de läge intill eller i omedelbar

närhet av renbetesfjällen.

över framställningen hava efter remiss utlåtanden avgivits den 29 augusti

1936 av länsstyrelsen i Jämtlands län och den 30 januari 1937 av kammarkollegiet,

varjämte domänstyrelsen i anledning av länsstyrelsens utlåtande

avgivit yttrande den 6 oktober 1936. Framställningen har avstyrkts av länsstyrelsen

men tillstyrkts av kammarkollegiet. Jag torde nu få underställa

förevarande fråga Kungl. Maj:ts prövning.

Innan domänstyrelsen hos Kungl. Majit gjorde berörda framställning, hade

mellan domänstyrelsen och länsstyrelsen förts vissa förhandlingar för uppnående

av enighet i frågan. I sammanhang härmed hade även verkställts

värdering av de ifrågavarande områdena.

I skrivelse den 27 november 1934 till länsstyrelsen anförde domänstyrelsen

sålunda — efter att hava omnämnt vilka kronoparker domänstyrelsen ansåge

böra överföras till renbetesfjällen — bland annat, följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

På grund av sin starkt fjällbetonade karaktär lämnade dessa kronopark^

en mycket svag skogsproduktion. Samtidigt åsamkade de domänverket till

följd av sitt spridda och svårtillgängliga läge dryga kostnader för skötseln.

I domänverkets hand vore de därför att anse^ som svaga förvaltningsobjekt.

Däremot syntes det styrelsen, att desamma på grund av sin art och beskaffenhet

med fördel oell bättre än vissa skogsområden inom renbeteslanden

skulle kunna utnyttjas för det ändamål, vartill dessa senare företrädesvis

vore anslagna.

Dessa förhållanden hade hos domänstyrelsen vackt tanken pa ett utbyte av

ifrågavarande kronoparker mot lämpligt sammanhängande område tillhörande

renbeteslanden. Vid övervägande, inom vilken del av dessa vederlaget

till domänfonden med hänsyn till domänverkets intressen lämpligast borde

utläggas därest ett dylikt markbvte kunde komma till stånd, hade styrelsen

stannat vid det i Undersåkers socken belägna komplex av renbetesland, sorn,

vad skogsmarken beträffade, angränsade kronoparken Hackren vid dess

västra rågång. Enligt skogsindelningshandlingarna omfattade detta kornplex

en utmarksareal av 13,298.60 hektar, varav 9,639.27 hektar produktiv

skogsmark och 3,659.33 hektar impediment. Arealfördelningen — ungefär U

produktiv skogsmark och A/4 impediment — vore ur skoglig synpunkt avsevärt

gynnsammare än inom de till utbyte ifrågasatta kronoparkerna, där produktiv

skogsmark och impediment vore till arealen i ungefär lika omfattning

representerade. Alldenstund de spridda skiften, som av domänverket toresloges

till utbyte mot nämnda område, läge nästan helt omgivna av eller intill

renbeteslanden, innebure bytet i hänseende till belägenheten av bytesobjekten

knappast någon olägenhet för renbetesfonden och detta så mycket mindre som

domänstyrelsen åtnöjdes med den mindre areal, som kunde i värde anses motsvara

vad som lämnades i byte. Domänstyrelsen hemställde tor den skull,

att länsstyrelsen ville delgiva domänstyrelsen sin ställning till förslaget.

Länsstyrelsen hörde i anledning av domänstyrelsens framställning lappfogden

i länet. Denne anförde i yttrande till länsstyrelsen den 25 januari 1935,

bland annat:

Påståendet, att ifrågavarande kronoparker, som läge mycket spridda och

med avseende å flertalet endast angränsade renbeteslandet — kronoparken

England läge t. o. m. helt utanför — skulle kunna bättre utnyttjas för renskötselns

behov än själva renbetesfjällen, innebure en betydlig överdrift, da

ingen av de ifrågavarande kronoparkerna kunde användas som uteslutande

betestrakt för någon av lappbyarnas renhjordar ens under några dagar. Kronoparkerna

vöre — med undantag av England — så belägna i förhållande till

renbeteslandet, att betning och annat intrång av renar och lappar dar kunde

ske på grund av sedvanerätt enligt lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige undertiden 1 oktober—30 april. Något

behov att förvärva dessa kronoparker för åtkomst av lavbete förelage salunda

icke. För övrigt plägade renlav ofta så gott som helt saknas i granbestånden,

vilka upptoge största delen av dessa parkers skogbeväxta ytor,

Likväl kunde man icke bortse från, att det från statens synpunkt, såsom

ägare till både renbetesfjällen och kronoparkerna, kunde vara lämpligt

att till nedbringande av förvaltningskostnaderna åstadkomma mer koncentrerade

förvaltningsenheter och att det fran denna synpunkt vore ändamålsenligt

att överföra ifrågavarande kronoparker till renbetesfjällen, oaktat

deras värde vore sådant, att de måhända snarare medförde utgifter än bidroge

till ökade inkomster för renbetesfonden. Sådan överföring borde emellertid

föregås av en allsidig värdering, vartill länsstyrelsen borde s;''.|''n< ''■ ’le

utse värderingsman. Under hänvisning till det anförda avstyrkte lappfogden,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206-

att vid överföring av ifrågavarande kronoparker till renbeteslanden vederlag

skulle utgå fran renbeteslandens skogsmark.

Länsstyrelsen anförde härefter i skrivelse den 25 februari 1935 till domänstyrelsen

i huvudsak följande:

Då lapparna bleve hårt trängda av den fortskridande bebvggelsen i fjälltrakterna

och det därför syntes angeläget och nödigt icke blott ätt undvika

allt som kunde landa deras näring till förfång och minska deras lust att

tortsatta med renskötseln utan även i görligaste mån bereda bättre möjligheter

tor deras näringsfång, kunde länsstyrelsen icke godtaga förslaget örn överlåtande

av något område å domänverket. De till byte föreslagna kronoparkerna

vöre mycket svaga förvaltningsobjekt. Den avkastning, de lämnade, uppginge

icke till vad de krävde i förvaltningskostnader. För länsstyrelsen framst0^

det såsom en bjudande nödvändighet att söka av de till lappväsendet

anslagna områdena utvinna större avkastning, ty de krav, som inom den närmaste

tiden komme att ställas på länets lappfonder, kunde beräknas bliva

bade manga och stora. Den minskning i förvaltningskostnaderna, som förslaget

avsåge att medföra, syntes kunna ernås på sådant sätt, att de ifrågavarande

kronoparkerna överfördes från domänfonden till renbetesfonden och

domänfondens tillgångar nedskreves med deras bokförda värde. Om detta

förslag icke kunde godtagas, vore länsstyrelsen villig tillstyrka, att kronoparkerna

inköptes för utvidgning av renbeteslanden, därest överenskommelse om

köpeskillingen kunde träffas.

Domänstyrelsen anförde härefter till förtydligande av sin ståndpunkt i

skrivelse till länsstyrelsen den 12 mars 1935 i huvudsak följande.

Styrelsen hade avsett att i vederlag för kronoparkerna bekomma allenast

den areal inom det föreslagna skogsområdet invid Håckren, som i värde kunde

befinnas motsvara kronoparkerna i fråga. Med den kännedom, stvrelsen

hade om ifrågavarande områdes relativt goda beskaffenhet med hänsyn till

skogsproduktionen och befintlig standskog, hade stvrelsen den uppfattningen

att arealen av det område, som skulle överföras till"domänfonden, komme att

betydligt understiga arealen av de kronoparker, som avsetts att överlämnas

till renbetesfonden. Styrelsen föreställde sig, att detta vederlag skulle i huvudsak

kunna inrymmas inom den del av ifrågavarande skogstrakt, som begränsades

i norr av vattendragen Ottsjön—Storån—Åmen, i öster av kronoparken

Hackrens västra rågång, i söder av s. k. Helgtjärnarna och i väster av Fångån.

finge vidare framhålla, att styrelsen alltid ansett, att lapparna

alltjämt skulle bibehållas vid sina förutvarande rättigheter inom det område

av ifrågavarande renbetesland, som komme att tillföras domänfonden, dock

att, därest fråga skulle uppsta örn bosättning av lappar inom området, sådan

syntes böra avgöras enligt de grunder och i den ordning, som i kungörelsen

den 18 juli 1928 angående grunder för upplåtelser åt lappar av lägenheter

ä kronomark vore föreskrivet beträffande dylika upplåtelser å kronomark

nedom odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län.

Sedermera verkställdes av biträdande överlantmätaren i Jämtlands län G.

Jonsson samt jägmästaren E. Magni såsom representant för länsstyrelsen

och e. o. jägmästaren S. Collinder såsom representant för domänstyrelsen

värdering av de kronoparker och det område av renbeteslanden, som avsåges

i domänstyrelsens framställning.

I värderingsinstrumentet, som är dagtecknat den 14 november 1935, fanns

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 206.

intagen följande tablå rörande områdenas areal och dennas fördelning å

olika ägoslag:

Kronopark

Socken

A r

e a 1 i

h e k t a

r

Skogs-

mark

Impedi-

ment

Fjäll

Summa

utmark

Inägor

Summa

S:m

Tjärndalskilen

Tuvattnet

Juthatten

Ytterolden

Bunnerviken

England

Bastudalen

Högdalen

Arådalen

Frostvikens

Laxsjö

Hotagens

Offerdals

Åre

>

Hallens

»

Ovikens

1,200. »4

807.76

185.00

762.65

2,172.14

270.69

358.67

214.49

406.32

408.56

486.05

105.00

1,322.55

1,916.35

196.03

62’64

68.38

718.70

60.00

941.97

81.36

1,609.50

1,293.81

350.00

2,085.20

4,088.49

466.72

1,363.08

364.23

1,125.02

0.92

2.77

1.75

1.009.50

1,293.81

350.00

2.085.20

4,088.49

406.72

1,304.00

307.00

1.126.77

Summa för kronoparker

0,378.56

5,284.16

1,083.33

12,746.05

5.44

12,751.49

Vederlagsområde:

1. Del av Vålåns | Underåkers

renbetesland

skifte I och II |

2. D:o av skifte IV |

2,471.85

1,213.15

630.85

133.30

4 25

3,106.95

1,316.45

4.60

3,111.55

1,340.45

j Summa vederlagsmark

3,C85.oo

704.15

4.25

4,453.40

4.60

4,458.00

I värderingsinstrumentet fanns vidare upptagen en tablå rörande skogsmarkens

fördelning å olika bonitetsklasser. Denna tablå var av följande

innehåll:

Fastighet

Bonitet (Idealbonitet i kbm)

IV

(4-4.6)

V

(3—3.5)

VI

(2—2.5)

VII (1.8)

VIII (1.2)

IX (0.5)

Summa

Area

lihé

k t a r

Krp. Tjärndalskilen......

16.84

64.96

672.99

377.16

44.37

24.62

1,200.94

> Tuvattnet..........

—

—

21.97

43.94

291.00

4o0.85

807.76

> Juthatten..........

—

—

—

K O.oO

85.00

—

185.00

> Ytterolden ........

15.00

80.00

212.00

160.0U

200.00

95.65

702.65

» Bunnerviken ......

_

73.75

136.75

697.4 6

576.85

687.33

2,172.14

> England ..........

_

—

73.56

189.74

7.40

0.20

270.69

> Bastudalen ........

_

37.92

227.35

32.78

29.02

31.50

35N.57

» Högdalen..........

_

4.75

74.80

98.97

2.25

33.72

214.49

> Arådalen ..........

—

—

—

34.4ii

101.oo

270.92

406.32

Summa

31.84

201.38

1,419.21

1,731.45

1,336.89

1,594.7 9

6,378.56

%

0.5

4.1

22.2

27.2

2 l.O

25.0

100.0

Vederlagsområdet av:

1. Vålåns renbetesland av

skifte I och II........

—

—

31.76

799.02

1,087.29

550.79

2.471.86

%

—

—

1.4

32.4

44.0

22.2

100.0

2. D:o av skifte IV......

_

_

_

420.01

496.74

296.40

1,213.15

%

—

—

—

:-5

41

24

ion

Summa vederlagsmark

_

_

34.75

1,219.03

1,584.03

847,19

8,685.00

%

—

1

33

43

23

100

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förrättningsmännen anförde i värderingsinstrumentet, bland annat, följande.

Sedan förrättningsmännen under augusti 1935 verkställt besiktning å

marken av de till utbyte ifrågasätta områdena, hade de verkställt värdering

av bytesområdena och därvid enats örn värdena å dessa. Då vid värderingens

handläggning framgått, att de till utbyte ifrågasatta kronoparkerna

icke kunde till värdet motsvaras av det ursprungligen föreslagna vederlagsområdet

av \ ålåns renbetesland, hade räknats med ett tilläggsområde av

nämnda i enbetesland söder örn Ottsjön, vilket å Widmarks karta angivits

med röd streekning. Do olika bytesområdena betingade följande värden,

nämligen kronoparkerna 58,500 kronor, därav 13,200 kronor utgjorde markvarde

och 45,300 kronor skogsvärde, samt vederlagsmarken 57,200 kronor,

därav 11,200 kronor belöpte å marken och 46,000 kronor å skogen. Kronoparkerna

hade sålunda ett mervärde av 1,300 kronor. Med hänsyn till den

osäkerhet, som alltid måste vidlåda värderingsresultat av detta slag, torde

man, med bortseende från nämnda skillnad, kunna anse, att de olika bytesomradena

motsvarade varandra i värde. De beräknade värdena vore, med

hänsyn till de betydande arealerna, jämförelsevis låga. Förrättningsmännen

hade emellertid, i betraktande av de under den närmast förflutna tiden starkt

\ axlande konjunkturerna, ansett befogat räkna med en låg värdeskala, särskdt

då i förfarande tall vore fråga om skogsfastigheter i mindre goda

produktions- och avsättningslägen. För ett markutbyte spelade dock värdeskålan

tydligen ingen roll, om endast bytesområdena bragtes att motsvara

varandra i värde.

Sedan domänstyrelsen erhållit värderingsinstrumentet föreslog styrelsen i

skrivelse till länsstyrelsen den 19 november 1935 villkor för den ifrågasatta

transaktionen saint anhöll örn länsstyrelsens godkännande.

Länsstyrelsen infordrade i anledning härav förnyat yttrande från lappfogden

i länet. Kuppfogden, som avstyrkte det ifrågasatta överförandet av

vissa delar av renbetesfjällen till domänfonden, anförde såsom stöd härför,

bland annat, följande.

Vederlagsområdena tillhörde hemman i trakten av Vålån, vilka jämte

andra hemman efter lappallmoge^ hörande av 1883 års lappkommitté utpekats

såsom nödvändiga för lapparnas i orten renskötsel och som en år

1886 tillsatt kommitté ansett tillhöra den mark, som vore oundgängligen nödig

för att bereda lapparna vid de för dem avsatta land tillgång till skog

eller renbete. I anledning härav hade hemmansdelarna i östra Vålådalen

och hemmanet Fångåmon blivit förvärvade till renbetesland. Länsstyrelsen

hade därvid i skrivelser till Kungl. Maj:t den 22 december 1899 beträffande

de förra uttalat, att heminansdelarna på grund av sitt läge i omedelbar närhet

av ett renbetesfjäll mäste anses för lapparnas behov nästan oundgängligen

nödigt och den 23 november 1900 beträffande Fångåmon, att hemmanet

i fråga på grund av sin belägenhet vore för lapparnas behov erforderligt.

När ifrågavarande hemman, efter stor utredningsmöda, av vederbörande

lappar, av kommittéer, av länsstyrelsen och Kungl. Majit enstämmigt

ansetts vai a nödvändigt för lapparnas renskötsel och enligt vad vid sammanträden

med den nuvarande generationen av lappar uttalats fortfarande av

dem alltjämt begagnades, syntes kraftigare skäl för deras bibehållande i

samma egenskap icke kunna anföras.

Från affärssynpunkt kunde innebörden i denna bytesfråga sägas vara att

byta bort 3,685 hektar välbelägen skogsmark med ett medelvärde av 12 kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nor 75 öre per hektar växande och delvis oavverkad skog mot 9 i och intill

fjällen utströdda kronoparker om tillhopa 6,380 hektar med ett medelvaide

av 7 kronor 13 öre per hektar växande skog med ända till 17^ ar gamla

stämplingsposter av huvudsakligen granskog. Man vågade pasta att intet

trävarubolag och ingen erfaren skogsaffärsman skulle i kronans stalie vilja

ingå på detta byte. Enbart för hemmanen Fångåmon hade renbeteslonden

betalat 152,000 kronor och nu skulle man realisera mer än 65 /o av arealen

och i varje fall den värdefullaste marken jämte 1,213 hektar ytterligare välbelägen

skogsmark och i gengäld få några kronoparker (overloppsmarker),

vilka för lapparnas behov av renbete och bränsle kunde tagas i anspråk pa

grund av sedvanerätt. 1QQC

Efter framställning av länsstyrelsen hade Kungl. Maj:t den 16 juli 188b

uppdragit åt vissa personer att efter noggrann undersökning pa stallet inkomma

med förslag å den enskilda tillhörig mark, som de funne oundgängligen

nödig för att under månaderna maj—september bereda lapparna vid

de för dem avsatta land tillgång till skog eller renbete. I sitt betänkande

hade dessa fäst särskild uppmärksamhet på att, utom vad som nödvändigt

erfordrades för att skaffa bete åt renarna, det kunde hilva nödigt att pa ett

eller annat ställe förvärva mark för beredande av naturliga gränser mellan

lappmarken och den odlade bygden. Genom förvärv av nu ifrågavarande

hemman och hemmansdelar hade vunnits en sådan naturlig gräns nämligen

stranden av Ottsjön och utloppet därur, Storån. Ett medgivande till domänstyrelsen

bytesförslag skulle i realiteten innebära ett underkännande av denna

synpunkt och en medverkan till ett delvis upprivande och omintetgörande

av de fördelar, som tidigare vunnits till renbetesmarkernas utvidgning.

Över föreliggande bytesfråga hade lapparna i Tranns och Anarisets lappia

blivit hörda. Av deras uttalande framginge otvetydigt, att de tor närvarande,

då snötäcket eller isbildning ej gjorde lavbetet oåtkomligt andande

de till utbyte nu ifrågasatta områdena, som för vår-, sommar- och höstbete

hade samma betydelse för renskötseln i orten som tillförne. Situationen vöre

sålunda ännu alltjämt densamma som då de inköptes just för lapparna och

d6r3.s renskötsel.

Med hänsyn till den betydelse nu ifrågavarande mark hade för lapparna

avstyrktes på det allra kraftigaste och enträgnaste bifall till domanstyrelsens

bvtesförslag, då det för renbetesfonden och för lapparnas renskötsel icke

medförde en enda fördel men väl kunde, om det genomfördes, för framtiden

binda de myndigheter, som hade att tillrättalägga och främja lapparnas utkomstmöjligheter.

Vid lappfogdens yttrande fanns fogat protokollsutdrag från sammanträde

med Tranris lappby den 9 december 1935 och med Anarisets lappby den 30

i samma månad, vilka protokollsutdrag utvisade, att vid sammanträdena närvarande

lappar uttalat sig för att få med full dispositionsrätt bibehålla ifrågavarande

områden av renbetesfjulien.

Länsstyrelsen förklarade i skrivelse den 31 mars 1936 — under hänvisning

till lappfogdens yttrande — att länsstyrelsen icke kunde biträda domanstyrelsens

förslag örn överförande av de ifrågavarande omradena av renbetestja 1- len till domänfonden. Länsstyrelsen framhöll, att syftet med domanstyre - sens framställning, nämligen nedbringande av förvaltningskostnaderna, kunde

vinnas genom de ifrågavarande kronoparkornas förläggande till reviret för

renbetesfjäll^, med skyldighet för jägmästaren att för dessa kronoparker avgiva

särskild redovisning. Länsstyrelsen förklarade sig emellertid villig att

medverka till att de kronoparker, varom nu vore truga, forvarvades tor ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

58dfoonkronorenbeteSlanden tiU det &V värderin8smännen åsätta värdet av

I den nu förevarande till Kungl. Majit gjorda framställningen har domänstyrelsen

till en början anfört följande.

inom ett geografiskt tämligen väl avgränsat område av Jämtlands län funnes,

förutom renbetesland och skyddsskogar, ett antal kronoparken spridda

över stora vidder och pa betydande avstånd från varandra. Skogstillgången

a dessa kronoparker vore till stora delar att karakterisera såsom fjällskog och

avsevarda områden kunde med hänsyn till utnyttjandet betraktas såsom’renbetesJand

Ä dessa skogar agde lapparna enligt lagen om de svenska lappar1

Vfn U renbete i SY?nge rolighet att vistas med sina renar under tiden

1 °*!ob.er~30 aPr‘1- Förvaltningen och bevakningen av nämnda skogar

medförde pa grund av de isolerade lägena för domänfonden betydande kostnad?-r''u

7et ''''O1-?,,11''''6.11 att befara, att svårigheter skulle möta att tillvarataga

möjligheterna till minskning av kostnaderna för avverkning och flottning

genom ett lämpligt virkesuttag samtidigt å skogar, tillhörande de skilda för
:-rr.

?S,°rad?na- Det hade med hansyn härtill synts domänstyrelsen vara

till fördel tor saval renbetesfonden som domänverket, att ett utbyte av vissa

marker medan nämnda parter komme till stånd. Vid de underhandlingar,

5?m./°0rts meban länsstyrelsen i Jämtlands län och domänstyrelsen, hade därlor

ifragasatts utbyte av mark mellan jämtländska renbetesfjällens skogsfond

OCf\r.?oman‘onden’ därvid visst invid kronoparken Håckren beläget område

av Valans renbetesland i Undersåkers socken skulle förslagsvis utbytas mot

mo i fjälltrakterna — intill av renbetesfjällens skogsfond disponerade omraden

- belägna kronoparker i Jämtlands län. Syftemålet med markutbytet

hade varit att åstadkomma en ändamålsenligare gruppering av förvaltningsområdena,

enär berörda kronoparker läge isolerat och avlägset i förhålla11.

1^ hill övriga, domänfonden tillhöriga egendomar, medan de däremot låge

intill eller — i ett fall — i omedelbar närhet av renbetesfonden tillhöriga

skogar. ö

Efter att hava redogjort för gången av förhandlingarna mellan domänstyrelsen

och länsstyrelsen har domänstyrelsen vidare anfört:

En överlåtelse till renbetesfjällens skogsfond av ifrågavarande kronoparker

utan vederlag ansåge styrelsen icke böra ifrågakomma. Vad anginge länsstyrelsens

förslag, att kronoparkerna skulle inköpas för utvidgning av renbeteslanden,

finge styrelsen anföra, att en försäljning av kronoparkerna till det

vid värderingen för markutbyte åsätta värdet icke kunde av styrelsen biträdas.

Värderingsmännen hade i värderingsinstrumentet framhållit, att de

bytesområdena åsätta värdena vore jämförelsevis lågt beräknade. Styrelsen

hade även funnit, att de beräknade värdena varit mycket låga. Styrelsen

hade emellertid icke funnit skål till ändring av värdena, så länge de endast

vöre avsedda att läggas till grund för en jämförelse av bytesobjekten och

dessa kunde bringas att motsvara varandra i värde.

Länsstyrelsens uppfattning, att det föreslagna markutbytet skulle medföra

olägenheter för lappväsendet, kunde domänstyrelsen icke dela. De

fastigheter tillhörande renbetesfjällens skogsfond, vilka skulle beröras av

markutbytet, hade inköpts för betryggande av renskölseln, d. v. s. för säkerställande

av tillgången på lämpliga betesområden för renarna. Domänstyrelsen

hade emellertid föreslagit, att bland villkoren för markutbytet skulla

mtagäs bestämmelse, att lapparna skulle bibehållas vid sina förutvarande

rättigheter inom de områden av ifrågavarande renbetesland, som skulle till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

9

föras domänfonden, dock att fråga om bosättning av lappar borde avgöras

enligt vad i kungörelsen angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter

å kronomark vore föreskrivet beträffande upplåtelse nedom odlingsgränsen

i Norrbottens och Västerbottens län. Domänstyrelsen ansage, att

lapparnas intressen härigenom måste bliva fullt tillgodosedda. Som belägg

härför finge domänstyrelsen åberopa ett av länsstyrelsen i skrivelse till domänstyrelsen

den 25 februari 1935 gjort uttalande, att ett förvärv av de till

utbyte föreslagna kronoparkerna icke vore av något större värde för lappväsendet,

då dessa områden under de tider av året, då de kunde vara till

nytta för renskötseln, enligt gällande lapplag på grund av sedvanerätt kunde

disponeras av laoparna för renbete. Det syntes uppenbart, att de skäl, länsstyrelsen

här anfört, lika väl kunde användas för att motivera en överlåtelse

av mark från renbetesfjällens skogsfond till domänfonden, då lapparnas näringsfång

därvid lika litet koinme att beröras.

Domänstyrelsen ansåge på anförda skäl, att det ifrågasatta markutbytet

borde kunna komma till stånd, då därigenom ur skogsförvaltningens synpunkt

avsevärda fördelar vore att vinna.

Då markutbytet icke kunde medföra något hinder för utövandet av lapparnas

näringsfång, finge styrelsen hemställa, att Kungl. Majit ville besluta,

att ett markutbyte bomme till stånd på följande villkor, att domänstyrelsen

till de jämtländska renbetesfjällens skogsfond överläte ifrågavarande nio

kronoparken att de jämtländska renbetesfjällens skogsfond till domänfonden

överläte de å den av Fredrik Widmark utarbetade och år 1915 utgivna

karta, dels med svart, dels även med röd streckning angivna områden av det

s. k. Vålåns renbetesland i Undersåkers socken, vilka områden utgjorde delar

av jordeboksenheterna V4 mantal Fångåmon nr 1 (Fångåmon l1), V4 mantal

Vallbo nr 1 (Vallbo l1) och hemmanet Vs mantal Vålådalen nr 1 (Vålådalen

l1); att områdena tillträddes den 1 januari 1937, att markutbytet skedde utan

vederlag i penningar, att avverkning av skog å bytesområdena icke skedde

intill tillträdesdagen med undantag för tidigare försåld, vid värderingstillfället

å rot kvarstående skog, som icke ingått i värdeberäkningen, att domänverket

skulle förbehållas nyttjanderätt till följande byggnader jämte erforderliga

tomtområden och utfartsvägar, nämligen dels en invid Fångåmons

arrendegård befintlig s. k. befälskoja och ett stall för fyra hästar, dels även

ett båthus vid Ottsjön intill Storåns utlopp, att de jämtländska renbetesfjällens

skogsfond å ena sidan och domänfonden å andra sidan betalade alla intill

tillträdesdagen förfallna utskylder avseende dem nu tillhöriga bytesområden,

att jämtländska renbetesfjällens skogsfond och domänfonden skulle

gottgöra varandra för vad de kontant eller in natura uppburit eller kunde

komma att uppbära i form av arrende eller annan avgiild för dem nu tillhörig,

av markutbytet omfattad jord för tid efter tillträdesdagen, liksom även

vara berättigade till motsvarande ersättning, avseende tiden före tillträdesdagen,

att lapparna alltjämt skulle bibehållas vid sina förutvarande rättigheter

inom de områden av ifrågavarande renbetesland, som .skulle överföras

till domänfonden, dock att fråga om bosättning av lappar inom dessa

områden skulle avgöras enligt vad i kungörelsen den 18 juli 1928 (nr 314)

angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark beträffande

upplåtelse nedom odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län

vore föreskrivet, samt att avstyckning av de områden av renbeteslandet, som

överlätes till domänstyrelsen, icke skulle ske, utan områdena, där naturliga

gränser ej funnes, genom upphuggning av linjer eller uppförande av rösen

på domänfondens bekostnad skulle avskiljas fran övriga delar av renbeteslandet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I sitt över framställningen den 29 augusti 1936 avgivna yttrande har länsstyrelsen

anfört, bland annat, följande.

Det borde kraftigt understrykas, att ett överflyttande av de ifrågasatta vedel

lagsomradena under domänstyrelsens förvaltning, med rätt för lapparna

att varda bibehållna vid deras nuvarande rättigheter till renbete m. m., skulle

bestämt strida mot den grundsats, som läge till grund för Kungl. Maj:ts

och riksdagens under de senaste arén fattade beslut angående domänverkets

bestyr med vissa enskilda och allmänna skogar, nämligen att de skilda ändamål,

som de olika kategorierna skogar hade att tjäna, bäst främjades därav,

att dessa underställdes särskilda myndigheter, vilka hade till uteslutande

uppgift att befordra nyssnämnda ändamål.

Länsstyrelsen betvivlade icke domänstyrelsens vilja att på bästa sätt tillgodose

lapparna, i händelse det ifrågasatta markbytet trots allt skulle komma

till stånd. Detta skulle emellertid innebära, att ett för lappväsendet oumbärligt

omiade för all framtid överfördes till förvaltning av annan myndighet,

som icke vore direkt inriktad på att främja renskötseln eller överhuvud

lapparnas intressen utan som hade till uppgift att på det i ekonomiskt avseende

lämpligaste sättet förvalta de skogar och domäner, som vöre densamma

anförtrodda. Det läge i sakens natur, att intressekonflikter därvid lätt

kunde uppkomma och att rivningspunkter fullständigt i onödan därigenom

tillskapades mellan lapparna och domänverkets tjänstemän- Uppstode sådana

intressekonflikter finge det antagas, att de icke sällan komme att avgöras

till lapparnas nackdel utan att de myndigheter — lappfogden och länsstyielsen

- som i övrigt hade till uppgitt att handlägga frågor rörande lappväsendet

inom länet, finge tillfälle att tillgodose lapparnas intressen. Det

föreslagna markutbytet skulle därför och med hänsyn jämväl till dess betvdelse

för lapparnas bosättning vara till förfång för lapparna och helt i onödan

vålla dem oro och besvär. Länsstyrelsen hade därför den bestämda

uppfattningen, att ett bifall till domänstyrelsens framställning skulle vara

till avgjord skada för lappväsendet.

Beträffande ett inköp av de för utvidgning av renbeteslanden ifrågavarande

kronoparker har länsstyrelsen anfört i huvudsak:

Det av värderingsmännen funna värdet å kronoparkerna syntes vara det

högsta, som kunde ifragasättas vid ett inköp tor lappväsendets räkning. I

sin föreliggande framställning hade domänstyrelsen visserligen förklarat sig

godtaga denna värdering vid ett byte mellan kronoparkerna och de ifrågasatta

vederlagsområdena men ansett, att värdet å kronoparkerna vore för

lågt för att läggas till grund för en försäljning. Då länsstyrelsen under inga

som helst förhållanden kunde förorda en högre köpeskilling än värderingsmännen

angivit, måste frågan örn förvärv av kronoparkerna för lappväsendets

räkning anses vara definitivt fallen.

Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat ett utlåtande av lappfogden i

Jämtlands län, i vilket denne på i huvudsak förut anförda skäl avstyrkt domänstyrelsens

framställning.

I anledning av länsstyrelsens yttrande anförde domänstyrelsen i utlåtandet

den 6 oktober 1936:

Styrelsen hade utgått ifrån, att ett ändamålsenligt ordnande av förvaltningen

av bytesobjekten vore för det allmänna av huvudsaklig vikt. Till

stöd för denna sin uppfattning finge styrelsen åberopa jämväl Kungl. Maj:ts

brev den 13 juli 1887, enligt vilket de områden av renbeteslanden, som vore

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

huvudsakligen ägnade till skogsbol, skulle ställas under domänstyrelsens

förvaltning. Av nämnda brev syntes framgå, att man åsyftat en fördelning

så långt möjligt av förvaltningsuppgifterna efter deras art, varigenom länsstyrelsen

skulle i princip befrias från uppgifter, som sammanhängde nied

förvaltning av skog. Länsstyrelsen syntes nu hava fattat sin uppgift såsom

åtminstone tvåsidig, dels att direkt tillgodose renskötseln genom säkerställande

av erforderliga områden för renbete och lapparnas uppehåll, dels

även att inom vissa områden av renbeteslanden bedriva affärsmässig skogsskötsel.

Detta betraktelsesätt kunde vara förklarligt med hänsyn till den utveckling,

som förvaltningsuppgifterna under senare tid undergått sedan med

renbetesfondens ökade ägovidder följt så betydande skogsområden, att tor

dessa ansetts behöva inrättas en särskild skogsförvaltning. Det torde emellertid

ej vara ändamålsenligt, att renbetesfonden alltmer utvecklades till ett

på skogsområdet självständigt affärsdrivande företag, utan man torde alltjämt

få anse, att renbetesfjällens fastigheter skulle hava till huvudsaklig

uppgift att befrämja lapparnas behov av mark för renbete m. m. onder

sådana förhållanden syntes det i varje fall icke kunna vara till nackdel tor

lapparnas intressen, att en arrondering av förvaltningsobjekten avagabragtes,

så att renbetesfondens förvaltning koncentrerades inom fjällområdena. Givetvis

måste detta ske på sådant sätt, att renbetesfondens tillgångar icke

minskade i värde.

I fråga om olägenheterna för renskötseln och lapparnas bosättning till

följd av den ifrågasatta överföringen av delar av renbeteslanden till domänfonden

har domänstyrelsen anfört:

Styrelsen hade vid utväljandet av vederlagsområdena så långt möjligt sökt

beakta lapparnas behov av områden för bosättning och annat uppehåll. Enligt

det framlagda bytesförslaget skulle således mellan de två vederlagsområdena

lämnas ett korridorliknande område på ömse sidor örn landsvägen

till Vålådalen, inom vilket område vore belägen arrendegården Fångåmon.

Bosättning av lappar torde i första hand kunna ifrågakomma inom detta

område. Styrelsen hade tidigare ansett, att fråga om bosättning av lappar a

vederlagsområdena borde avgöras enligt vad i kungörelsen den 18 juli 1J28

(nr 3141 vore föreskrivet beträffande upplåtelse nedom odlingsgränsen, men

vore styrelsen villig att, för att tillmötesgå länsstyrelsens önskemål, tillstyrka

att sådan fråga finge avgöras enligt vad i samma kungörelse vore föreskrivet

för dylik upplåtelse å kronomark ovan odlingsgränsen i Norrbottens och

Västerbottens län.

Vad angår det av länsstyrelsen föreslagna sammanförandet av ifrågavarande

kronoparker till gemensam förvaltning med renbetesfondens fastigheter

med skyldigheter för förvaltaren att avgiva särskild redovisning för

kronoparkerna har domänstyrelsen anfört, att i så fall skulle uppstå en

sådan sammanblandning av förvaltningsuppgifter, som statsmakterna genom

under senare tid fattade beslut sökt undvika. Domänstyrelsen har

därför bestämt avstyrkt ett ordnande av förvaltningen på det av länsstyrelsen

föreslagna sättet.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande till en början ingått på renskötselförhållandena

i Jämtlands län och i detta hänseende an lort:

Vid utfärdandet av de bestämmelser, med tillämpning varav avvittringen

i Jämtland igångsattes, hade lapparnas och renskötselns intressen blivit bort
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

glömda. Först sedan avvittringen avsevärt framskridit hade detta förhållande

upptäckts. Vissa rättelser hade man väl då försökt vidtaga, men det

hade varit för sent och de områden, renbetesfjällen, som lämnats övriga åt

lapparna såsom särskilt förbehållna renbetesmarker, där de även sommartid

skulle få uppehålla sig med sina renar, hade kommit att bliva allt

för snävt begränsade. Aven fjällområdena hade sålunda blivit i stor utsträcknmg

tdldelade enskilda, så att dessas ägor på sina ställen sträckt sig lånat

m i fjällen delvis anda fram till norska gränsen. Till kronoparker hade

foga mark blivit över. Endast en del spridda, jämförelsevis mindre områden

hade avsatts därtill.

Genom den vid avvittringen tillämpade ordningen hade för lapparna uppstått

stora svårigheter. Till åvägabringande av lindring härutinnan hade

igångsatts utredning rörande den enskilda tillhöriga mark, som borde för

renbetesfjällens utvidgning återförvärvas. Tillika hade genom domänstyrelsen

undersökning av skogstillgången å renbetesfjällen verkställts i avsikt

att tillse, huruvida genom försäljning av skog medel till inköp av dylik mark

kunnat erhallas. Det hade därvid beräknats, att utan fara för skogens bestånd

och utveckling en avverkning av omkring 820,000 träd kunde äga rum

under loppet av 20 år. Kungl. Majit hade sedan föreslagit 1887 års riksdag

*“nmedglva\att behållna avkastningen av den skogsavverkning på renbetesi

n nV»0m 1..en!ighet m(:d domänstyrelsens förslag kunde varda föreskriven,

skulle ta användas till förvärvande av mark för utvidgning av sagda fjäll i

avsikt att bereda lapparna nödigt utrymme under tiden från maj till september

(vilken tid renarna ej ägde vistas å utom renbetesfjällen belägen

mark) samt att, när vissa delar av förvärvade områden kunde genom skogsavverkning

eller annorledes lämna avkastning eller ej vore för det avsedda

andamålet nödiga, på Kungl. Majit skulle få bero att ställa sådana delar under

skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem, under iakttagande

därav, att avkastningen eller försäljningssumman, den sistnämnda

därest Kungl. Majit ej prövade den böra användas för att på annan trakt

mom länet utvidga lapparnas renbetesrättigheter, tillfölle statsverket Vad

Kungl. Majit sålunda föreslagit hade vunnit riksdagens bifall

Därefter hade Kungl. Majit den 13 juli 1887 uppdragit åt domänstyrelsen

att föranstalta om skogsavverkningen samt åt länsstyrelsen att förbereda

inköp av till renbetesfjällens utvidgning nödig mark. När länsstyrelsen

tunne lämpliga inköp kunna ske, skulle frågan därom underställas Kungl

Maj its provning, i samband varmed skulle avgivas förslag, huruvida mark,

som förvärvades, borde förenas med angränsande renbetesfjäll eller ställas

under skogsstatens förvaltning eller utarrenderas eller, såsom obehövlig för

ändamålet, avyttras. De för skogsavverkningen inflytande behållna försäljmngsmedlen

skulle inlevereras till statskontoret och där särskilt bokföras

såsom jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Från denna fond skulle nödiga

medel utgå for de av Kungl. Majit fastställda fastighetsköpen.

Vidare hade genom Kungl. Majlis brev den 22 maj 1891 och i överensstämmelse

därmed givna föreskrifter förordnats, att de förvärvade områdena

skulle upplåtas för lapparnas behov i likhet med angränsande renbetesfjäll,

att den å områdena befintliga skogsmarken skulle ställas under skogsstatens

förvaltning samt att å områdena befintliga inägor, åbyggnader samt

slåtter- och fäbodelägenheter skulle, där länsstyrelsen prövade det kunna ske

utan men for renskötseln, upplåtas på arrende åt bofasta, med iakttagande

av att arrendatorn underkastades de inskränkningar i nyttjanderätten, som

föranleddes av den åt lapparna upplåtna rätten att använda ifrågavarande

områden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

13

Genom särskilda Kungl. Ma.j:ts brev åren 1888—1893 hade medgivits inköp

av ett stort antal hemman och lägenheter inom fjällsocknarna i länet. Även

därefter hade fastigheter, ehuru i mindre utsträckning, inköpts. Enär de

inköpta fastigheterna bestått icke allenast av fjällmark utan även av inägor

och skogsmarker, hade särskilt genom försäljning av skog från fastigheterna

under årens lopp erhållits en betydande avkastning, som tillförts jämtländska

renbetesfjällens skogsfond, varav medel använts till inköp av betesområden

ävensom till åtskilliga andra utgifter, i främsta rummet sådana som tarvats

för fastigheternas förvaltning eller stått i nära sammanhang därmed. Från

fonden, som vid utgången av budgetåret 1935/1936 uppginge till i avrundat

tal 1,637,000 kronor, hade överförts betydande belopp till Norrbottens och

Västerbottens län för bildande av Norrbottens lappfond och Västerbottens

lappfond.

Reglerna för den rätt, varmed lapparna ägde begagna sig av renbetesfjäll^

i Jämtlands län och till deras utvidgning upplåtna områden, återfunnes

numera i lagen den 18 juli 1928 (nr 309) örn de svenska lapparnas rätt

till renbete i Sverige. Beträffande dessa regler erinrades, att, liksom jämväl

enligt tidigare lagstiftning varit fallet, lapparna ägde att under varje tid av

året uppehålla sig med sina renar å renbetesfjällen med tillagda områden.

Där utanför finge de ock använda sig av de trakter, som de efter gammal

sedvana besökt med sina renar, dock endast under oktober—december samt

januari—april månader.

Redan i samband med avvittringen hade föreskrivits, att lapparna icke

skulle äga annan rätt till sina därvid utlagda betesområden än att begagna

dem till bete för renarna samt nyttja skogen lill sitt husbehov ävensom

fiske. Motsvarande bestämmelser gällde även enligt 1928 års renbeteslag,

som, med uppställande av vissa regler om ersättningsskyldighet för skador,

som av renarna vid deras betesgång vållades, medgåve cte för renskötseln

upplåtna markernas begagnande till renbete och till skogsfång för lapparnas

eget behov samt till jakt och fiske, dock att sistnämnda båda förmåner finge

av lapparna tillgodonjutas endast å utmark å renbetesfjällen och de tillköpta

hemmanen men däremot ej å därutanför belägen mark.

I nu förevarande ärende hade den av domänstyrelsen föreslagna transaktionen

betecknats såsom »utbyte av mark mellan jämtländska renbetesfjällens

skogsfond och domänfonden». Såsom av den förut lämnade redogörelsen

framginge vore renbetesfjällen och de därtill inköpta fastigheterna endast

i vissa avseenden ställda till lapparnas och renskötselns förfogande, och skogsfonden

hade intet annat ändamål än att uppsamla viss från sagda områden

fallande avkomst, vilken efter Kungl. Maj:ts beslut skulle användas till förmån

för lapparna i Jämtlands län. I den mån nyssnämnda beteckning innebure,

att samma områden skulle ingå och lyda under skogsfonden på samma

sätt som kronoparken^ lyda under »domänfonden», vore beteckningen icke

riktig. I övrigt finge erinras, att renbetesfjällen med tillköpta områden gentemot

kronan i äganderättsavseende intoge samma ställning som kronoparkerna

samt att de tillköpta områdena vore lagfarna för kronan.

Efter att hava erinrat, att under ärendets handläggning framkommit följande

förslag till frågans lösning, nämligen antingen att jägmästaren å renbetesfjällens

skogar skulle för domänstyrelsens räkning omhänderhava förvaltningen

även av de i ärendet ifrågakomna nio kronoparkerna eller ock

att kronoparkerna skulle överföras till renbetesfjällen, därvid domänfonden

skulle erhålla gottgörelse antingen i penningar eller ock i vissa områden av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

renbetesfjällen, bär kammarkollegiet beträffande den förstnämnda av dessa

lösningar anfört, att denna lösning av det föreliggande spörsmålet vore ur

administrativ synpunkt olämplig och skulle i viss mån återföra till förhållanden,

som domänstyrelsen sökt ordna med sitt beslut, att renbetesfjällen

från och med den 1 januari 1936 skulle utgöra en särskild förvaltningsenhet

(revir) uppdelad i fyra bevakningstrakter, varmed hade avsetts genomförandet

av principen att, till vinnande av reda och enkelhet, söka såvitt möjligt

åstadkomma särskild förvaltning för skogar, som tjänade skilda syften, samt

att i anslutning härtill renbeteslanden måtte frigöras från de vanliga revirens

förvaltning.

Beträffande de lösningar av den föreliggande frågan, vilka avsågo de nio

kronoparkernas överförande till renbeteslanden, har kammarkollegiet anfört:
Envar

av de i detta hänseende ifrågasatta lösningarna syntes framkomlig.

Ett dylikt överförande vore, förutom ur förvaltnings- jämväl ur renskötselsynpunkt

synnerligen lämpligt. Huruvida frågan ordnades genom byte eller

mot vederlag i penningar syntes vara av jämförelsevis underordnad betydelse.

Hade marken å kronoparken^ icke varit skogbärande, hade den vid avvittringen

blivit tillagd renbetesfjällen. Åtta av kronoparkerna läge anslutna

till eller inklämda mellan renbetesfjällens områden och den återstående vore

belägen nära därinvid.

Naturligt syntes, att dessa kronoparker överfördes till förvaltning i samband

med renbetesfjällen i stället för att nu erbjuda domänstyrelsen nio

spridda förvaltningsobjekt. Någon ökad förvaltningskostnad för lappväsendet

komme knappast att uppstå, under det att nuvarande kostnader för domänstyrelsen

ställde sig jämförelsevis höga. Lämpligheten av en dylik omläggning

framträdde numera så mycket tydligare, sedan förvaltningen av

samtliga renbetesfjällens skogar sammanförts under en särskild för denna

uppgift tillsatt jägmästare. Förut vore renbetesfjällens skogar jämte skogarna

å de tillköpta hemmanen uppdelade på flera revir, vilkas jägmästare torde

haft anledning att vid besöken å nämnda skogar tillse jämväl i närheten

därav belägna kronoparker. Hädanefter finge dessa jägmästare icke samma

tillfälle att besöka parkerna. För jägmästaren å renbetesfjällen komme uppgiften

att övervaka jämväl kronoparksområdena att på grund av dessas läge

föranleda jämförelsevis obetydligt ökat arbete.

För den jämtländska renskötseln själv borde betydelsen av hela spörsmålet

icke överskattas. Påtagligt vore emellertid, att ett överförande av parkerna

till renbetesfjällen skulle även ur renbetessynpunkt medföra betydande fördelar.

Genom en sådan åtgärd skulle renbetesfjällen ytterligare arrenderas.

Kronoparkerna vore belägna i fjälltrakterna mot riksgränsen inom områden,

där lapparna bedreve sin renskötsel. Parkerna upptoge visserligen icke några

kalfjäll men besöktes av renar. Det kunde antagas, att dessa tillgodogjorde

sig det renbete, som funnes. Härjämte märktes emellertid, att lapparna vore

hänvisade att sommartid (maj—september) uteslutande å renbetesfjällen

med tillhörande områden söka bete för sina renar. Med hänsyn till parkernas

läge kunde icke undvikas, att renarna under berörda tid i större eller

mindre utsträckning komme in på parkerna. Formellt sett skulle enligt renbeteslagens

bestämmelser straffansvar då kunna utkrävas av lapparna likasom

vidgad skadeståndsskyldighet för renskador följa, och åtgärder skulle

kunna vidtagas för renarnas bortkörande. Vad anginge återstående del av

året ägde väl lapparna gammal sedvana att med renarna då vistas jämväl

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20(j.

15

å parkerna, men skyldigheten att erlägga ersättning för renskador bleve

skärpt. Jakt och fiske finge icke av lapparna utövas å dessa kronoparker.

Från vederbörande myndigheters sida hade icke ifrågasatts åtgärder mot

lapparna, därest deras renar på olaga tid inkommit å parkerna eller därå

orsakat skada, för vilken ersättning kunnat utgå. Men domänstyrelsen ägde

i allt fall rätt att, exempelvis i händelse av vidtagna skogskulturer å viss

kronopark eller upplåtelse av rättigheter åt enskilda, kräva heteslagens tilllämpning.

Rörande det ifrågasatta utbytet av kronoparkerna mot särskilda områden

av renbetesfjällen har kammarkollegiet vidare anfört:

En lösning av frågan genom ett dylikt byte finge anses lämplig under förutsättning,

att skada ej därigenom tillfogades lapparna och renskötseln. Bytet

innebure, att kronoparksområden av viss större areal av för renskötseln önskvärd

mark överfördes till renbetesfjällen och att därifrån uteslötes viss dylik

mark med mindre areal. Från renskötselns synpunkt förefölle detta att erbjuda

vissa fördelar. För lapparna vore av största betydelse att erhålla fria

renbetesområden av så stor omfattning som möjligt. Emellertid vöre lapparna

för sin renskötsel i behov av att året om obehindrat få uppehålla sig jämväl

å de områden av nuvarande renbetesland, som skulle avstås mot kronoparkerna.

Om så ordnades, att renskötseln där finge fortgå såsom hittills,

syntes från synpunkten av renskötselns gagnande betydande fördel vara att

vinna genom bytet. Domänstyrelsen hade förklarat sig också beredd till ett

dylikt medgivande. Enligt domänstyrelsens förslag skulle lapparna å vederlagsområdet

bibehållas ej endast vid nuvarande renskötselprivilegier utan

även vid andra dem tillkommande rättigheter till skogsfångst, jakt och fiske

samt bosättning. ,..

Vad särskilt anginge rätten till bosättning hade domänstyrelsen till förekommande

av olägenheter föreslagit, att marken å ömse sidor av den allmänna

väg, som ledde genom området och vilken mark i främsta rummet

förmenats kunna komma i fråga för bosättning, skulle undantagas och fortfarande

tillhöra renbetesfjället. Enligt vad som upplysts torde a vederlagsområdet

saknas odlingsvärd mark i avsevärdare omfattning för bildande av

bärkraftiga jordbruk. I övrigt erinrades, att lapparnas bosattmngsfraga, i

den ordning nu avsåges, i främsta rummet läge i Kungl. Maj:ts hand. Enligt

kungörelsen den 18 juli 1928 (nr 314) angående grunder for upplåtelse

åt lappar av lägenheter å kronomark tillkomme det Kungl. Maj :t att förordna

huruvida mark skulle avsättas för upplåtelse under nyttjanderätt^av jordbruks-

eller bostadslägenheter åt lappar. Dylik mark finge avsattas a kronan

tillhörigt område, förutom inom Norrbottens och Västerbottens lans lappmarker

å renbetesfjällen med tillköpta områden i Jämtlands lan. Upphörde

nu ifrågavarande å dylik trakt belägna bytesområde att vara av renbetesfiälls

natur och överginge till kronopark, kunde bosättmngsmark icke därstädes

längre av Kungl. Majit medgivas. Ett förbehåll borde ske ej mindre

för Kungl Majit att, oavsett den förändrade forvaltnmgsnaturen a området,

där göra avsättningar av mark för bosättningar lin även rörande tillämpningen

i övrigt av nämnda kungörelses bestämmelser beträffande salunda avsatt

mark. Jämlikt samma kungörelse tillkomme det länsstyrelsen att, vad

anginge renbetesfjällen, verkställa den särskilda upplåtelsen at vederbörande

lapp samt att hava överinseende över upplåten lägenhet. Domänstyrelsen

ginge med på en dylik ordning. Emellertid syntes fori osanden av lansstyie - sen rörande upplåtelse böra ske efter samråd nied domänstyrelsen.

Genom de garantier, som sålunda skulle vinnas beträffande vederlagsområdet,

syntes väl sörjt för lapparnas oell deras rennärings bedrivande dar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

städes. Det finge framhållas, att i Norrbottens och Västerbottens län, både

ovan och nedom odlingsgränsen, kronoparker i stor utsträckning vöre föremål

för renbetning.

I spörsmålet örn förevarande byte hade fästs stort avseende vid värdet av

de skilda bytesobjekten, särskilt vad anginge därå befintlig skog. Från lapparnas

och renskötselns synpunkt vore denna fråga i och för sig utan betydelse.

Indirekt kunde sägas att, därest skäligt vederlag ej lämnades för

skogsvärdet å det område å renbetesland, som skulle avstås, skogsavkastningen

av renbetesfjällen och därmed inkomsten för jämtländska renbetesfjällens

skogsfond minskades. Möjligheten att med medel därifrån bispringa

lapparna skulle då även försämras. Även om så skulle förhålla sig. finge

framhållas, att saväl renbetesfjällens som de lill deras utvidgning tillköpta

hemmanens skogar tillhörde kronan. Genom särskilt beslut av statsmakterna

hade på sin tid medgivits, alt avkastningen av nämnda skogar skulle få brukas

för visst ändamål, nämligen inköp av mark för renbetesfjällens utvidgning,

vartill även avsevärda belopp kommit till användning. Visserligen

torde ytterligare mark för dylikt ändamål behöva förvärvas, vadan det borde

tillses, att medel funnes till förfogande. Därvid kunde sägas, att den stora

fond, jämtländska renbetesfjällens skogsfond, vari avkastningen av renbetesfjällens

skogar reserverats, tillika med den betydande avkastning, som folie

av skogarna, gåve god tillgång för tillgodoseende av de behov, som förelåge,

utan att en mindre jämkning i skogstillgången behövde vara av någon

betydelse. Tillika kunde erinras, att för bestridande av kostnader för åtgärder

till lapparnas och renskötselns i Jämtlands län understöd och främjande

funnes ytterligare en fond, jämtländska lappväsendets fond, uppgående

till ett icke obetydligt belopp (445,274 kronor den 3% 1936) och med,

förutom räntor, ej oväsentliga inkomster.

Emellertid torde icke genom bytet någon ekonomisk förlust drabba lappväsendet.

Det kunde knappast göras någon vägande invändning emot den

värdering, som ägt rum av de skogsmarker, vilka skulle gå i byte mot varandra.

I värderingsnämnden hade båda intressenterna varit representerade.

Med hänsyn, bland annat, till den betydande prisstegring, som på senaste

tid inträffat å skogsprodukter, motsvarade väl de angivna värderingsbeloppen

icke de verkliga nuvärdena utan vore mera att betrakta såsQm jämförelsetal

för värdeförhållandenas bedömande. Då emellertid dessa jämförelsetal

erhållits vid å båda bytesobjekten samtidigt och efter samma grunder

skedd uppskattning, syntes de väl ägnade att tagas till utgångspunkt vid ett

byte.

Det kunde i detta sammanhang framhållas, att det vederlagsområde av renbetesland,

som domänstyrelsen skulle övertaga, komme att i öster omedelbart

angränsa kronoparken Håckren. Å vederlagsområdet skulle lapparna bibehålla,

bland annat, nuvarande rätt att där hela året föra renarna på bete.

Det syntes önskvärt, att lapparna finge tillgodonjuta motsvarande rätt även

å den närbelägna kronoparken. Så torde redan nu tillämpas. Någon särskild

bestämmelse härom syntes icke vara erforderlig, då frågan i tillfredsställande

utsträckning kunde ordnas genom domänstyrelsen (jfr 2 § 2 mom. renbeleslagen).

Kammarkollegiet har beträffande överförandet av ifrågavarande kronoparker

till renbetesparker efter kontantlikvid i huvudsak anfört följande.

Det värde av 58,500 kronor, som vid uppskattningsförrättningen åsattes

parkerna, syntes allt för lågt att läggas till grund för överlåtelsen. De uppskattningssummor,

vartill värderingsmännen kommit, kunde icke anses mot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 206.

svara bytesområdenas verkliga värden utan vore mera att betrakta såsom

.jämförelsetal. Skulle en saluvärdering efter nuvarande uppgång av rotvärdet

på skogen även i dessa avlägsna trakter ske, stege värdet till ett tal väsentligt

större än det vid värderingen vunna. Allt för stor vikt borde icke läggas

vid värdenas ovillkorliga exakthet i ett fall som det föreliggande, allenast

innebärande en överflyttning av kronan tillhörig mark från ett förvaltningsområde

till ett annat. När vid andra tillfällen dylika överlåtelser skedde och

domänverket medverkade såsom upplåtare, plägade ingen annan åtgärd i

iikvidavseende förekomma än domänfondens nedskrivning med ett belopp

motsvarande taxeringsvärdet på den av domänstyrelsen överlåtna fastigheten.

Med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden syntes väl ett så förenklat

likvidförfarande icke böra tillämpas. Frågan borde så betraktas, att för

ytterligare arrondering av renbetesfjällen förvärvades ifrågavarande nio kronoparker

samt att särskilda medel ställts till förfogande för dylika utvidgningar.

Tillräcklig noggrannhet för likviden vunnes emellertid, därest taxeringsvärdet

å kronoparken^ eller sålunda 112,000 kronor fastställdes såsom

den summa, vilken såsom vederlag skulle från jämtländska renbetesfjäll ens

skogsfond överföras till domänverket. Toges hänsyn till den betydande kvantitet

redan avverkningsbar skog, som funnes å kronoparkerna och för vilken

vid någorlunda goda konjunkturer torde kunna utvinnas belopp betydligt

överstigande taxeringsvärdet, syntes den föreslagna anordningen även från

rent ekonomisk synpunkt ingalunda oförmånlig för lappväsendet. Såsom skäligt

vore, skulle vid en dylik reglering transaktionen för domänfonden icke

komma att medföra varken vinst eller förlust.

Kammarkollegiet har därefter i sitt yttrande uttalat, att vid övervägande,

vilket tillvägagångssätt som vore att föredraga, ett utbyte av kronoparkerna

mot mark av renbetesfjällens områden eller en inlösen mot kontant vederlag

av parkerna för fjällens räkning, kollegiet hade funnit den förra ordningen

vara den lämpligaste. Kollegiet hade icke ansett någon anledning föreligga

att, i större grad än som vore nödvändigt, genom överförande till renbetesfjällen

av annan kronomark vidga tillämpningsområdet för de bestämmelser, som

upprätthölles beträffande skogsmarken å fjällen. Enligt kollegiets mening

vore sagda ordning en undantagsform, tillkommen för särskilt ändamål.

Kollegiet hade funnit, att detta ändamål synnerligen väl tillgodosåges genom

redan nu föreliggande ekonomiska möjligheter.

Kollegiet har vidare i sitt yttrande något berört spörsmålet, huruvida den

föreliggande frågan vore av beskaffenhet att böra underställas riksdagens

prövning. Härutinnan har kollegiet anfört följande.

Av 1887 års riksdag hade Kungl. Maj :t erhållit befogenhet, bland annat, att,

därest vissa delar av de till renbeteslandens utvidgning inköpta områdena

kunde genom skogsavkastning lämna utbyte, ställa sådan del under skogsstatens

förvaltning med iakttagande av att avkastningen skulle tillfalla .statsverket.

Att till domänstyrelsen överflytta den från dylikt område avsatta vederlagsmarken

tarvade sålunda ej riksdagens medgivande. Detta vore ej heller

erforderligt för att renbetesrätt och övriga förmåner enligt renbeteslagen

skulle allt fortfarande kunna tillförsäkras lapparna å nämnda vederlagsmark.

Ett skäl för ärendets underställande riksdagen syntes emellertid ligga i den

karaktär av fastighetsupplåtelse, som omliandlade transaktion ägde, därvid

nio kronoparker mot vederlag utbrötes ur domänfonden och förlädes under

ett annat förvaltningsområde att tjäna helt andra intressen. Vidare märk
Biliang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 200. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

tes, att riksdagens godkännande torde tarvas för att, i samma ordning som

föreskreves i kungörelsen den 18 juli 1928 angående grunder för upplåtelse åt

lappar av lägenheter å kronomark, dylika upplåtelser skulle kunna få äga

mm jämväl å det domänverket tillförda vederlagsområdet, vilket för framtiden

skulle ikläda sig naturen av kronopark. Kollegiet funne sig sålunda

böra tillstyrka, att riksdagens medverkan söktes.

Kammarkollegiet har slutligen, under åberopande av vad kollegiet sålunda

anfört, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att lämna sitt

medgivande till det ifrågasatta utbytet av de i ärendet omnämnda nio kronoparkerna

mot de omförmälda två områdena av renbetesfjällen, under förutsättning

att för sistnämnda områdens överförande under domänstyrelsens

förvaltning skulle gälla, att beträffande lapparnas rätt att för sig och sina renar

begagna sig av områdena skulle tillämpas ej mindre bestämmelserna i lagen

örn de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige än även kungörelsen

angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark,

därvid så skulle anses, som om samma områden tillhörde renbetesfjällen,

dock med det tillägg, att lägenhetsupplåtelse enligt sistberörda författning

skulle ske av länsstyrelsen efter samråd med domänstyrelsen.

Kollegiet har ansett, att såsom villkor i övrigt för utbytet, vilket enligt

kollegiets mening borde träda i kraft den 1 juli 1937, borde föreskrivas vad

domänstyrelsen i sin skrivelse den 23 maj 1936 föreslagit angående rätt till

avverkning av skog före dagen för ikraftträdandet, domänstyrelsens ifrågasatta

nyttjanderätt till befintliga byggnader samt erforderliga tomter och

utfartsvägar ävensom betalning av intill ikraftträdandet förfallande utskylder,

arrenden och andra avgälder.

I anledning av kammarkollegiets utlåtande har länsstyrelsen den 21 februari

1937 avgivit ytterligare ett yttrande i ärendet. I detta har länsstyrelsen

beträffande värdet av kronoparkerna anfört i huvudsak följande.

Utan något som helst sakskäl gjorde kammarkollegium gällande att den

sakkunniga värderingsnämndens uppskattning av skogstillgångarna å kronoparkerna

vore för låg och att detsamma rätteligen vore förhållandet

även med taxeringsvärdena. Häremot finge anmärkas, att de vid 1933 års

fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena hade baserats på förhållanden

under femårsperioden 1927—1931 med i genomsnitt mycket goda priser å

trävarumarknaden. Det funnes därför fullgod anledning antaga att taxeringsvärdena

ofta vore icke oväsentligt för höga. Örn man såge till förhållandena

sådana de tedde sig i verkligheten vore det ställt utom tvivel att såväl

för domänverket som lappväsendet måste skötsel av skogen baseras på

uthållighetsbruk. Att lägga prisen vid en mera tillfällig högkonjunktur till

grund för bestämmande av värdet, vore icke rimligt och icke antagligt för

den privata trävarurörelsen, annat än under exceptionellt gynnsamma omständigheter

i fråga örn konjunkturer, skogens läge och transportmöjligheter.

Ett uttagande på en gång av all tillåtlig del av skogskapitalet under en

högkonjunktur stötte beträffande de nu ifrågavarande kronoparkerna på

oöverstigliga svårigheter. Redan nedtransporterandet av virket till avsättningsorterna

krävde minst 2 års flottning, under vilken tid priserna kunde

ställa sig helt andra än som beräknats. Under en högkonjunktur vore det

också svårare än vanligt att få erforderlig arbetskraft å mera avlägset be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

lägna orter, enär denna i regel då sökte sig till fördelaktigare produktionsorter.

En forcerad avverkning vore därför vid högkonjunktur faktiskt i regel

omöjlig att åstadkomma. Såldes virket på rot, vilket i regel vore fallet

med de försäljningar, som handhades av domänstyrelsen, måste köparen

räkna med nyss angivna förhållanden, vilket givetvis bidroge till att köpeanbuden

måste hållas låga.

Kammarkollegiets uttalanden i dessa frågor kunde därför sägas hava ett

visst teoretiskt berättigande men vore tydligen gjorda utan kontakt med de

faktiska möjligheterna för deras tillämpande. Riktigheten av detta omdöme

torde framgå av det redan tidigare vid flera tillfällen påpekade förhållandet,

att å vissa av kronoparkerna kvarstode alltjämt för 18 år sedan gjorda

utstämplingar, som således ännu icke avverkats. För var och en som kände

något till förhållandena stöde det klart, att skogsmark uppe i fjällbanden

utan tillgång till goda utfartsmöjligheter, framför allt närhet till god flottled

— och till denna kategori hörde flera av de till byte föreslagna kronoparkerna

— i själva verket hade ett mycket ringa värde även örn där växande

skog kunde se nog så tillfredsställande ut.

Det ifrågasatta utbytet av mark har länsstyrelsen i huvudsak på förut anförda

skäl avstyrkt. Av vad länsstyrelsen till stöd för sitt avstyrkande i förevarande

yttrande anfört må här återgivas följande.

Det i ärendet ifrågakomna vederlagsområdet vöre för renskötseln och lapparna

alltjämt behövligt. Enligt meddelande av lappfogden droge renarna

till fjälls från området ungefär den 1 juni och återkomme dit ungefär den 10

augusti. Under 9 å 10 månader örn året vistades därför lapparna med sina

renhjordar å vederlagsområdet och kringliggande marker. Redan detta borde

göra det tydligt att det vore orimligt att beröva renbeteslandet detta i

ovanligt hög grad till lapparnas fromma utnyttjade område. Det vöre även

avsett att å området upplåta plats för kolonisation för lappar. Visserligen

hade domänstyrelsen förklarat sig vilja låta lapparna bibehålla sina nuvarande

rättigheter till renbete, skogshygge, jakt och fiske med mera, men därmed

vore tydligen icke svårigheterna lösta. Här gällde det framför allt en

lämplig behandling av en rad ömtåliga frågor, vilka med hänsyn till lapparna

krävde en icke ringa varsamhet. Skulle man kunna nå ett gott samarbete

med dem, måste lapparna känna att deras angelägenheter handhades

av personer och myndigheter, som vore inställda på att i första hand tillgodose

deras intressen inom området. Länsstyrelsen finge för sin del bestämt

avstyrka överflyttandet av ifrågavarande områden till domänstyrelsen.

Reträffande ett inköp av kronoparkerna för renbetesfjällen har länsstyrelsen

uttalat:

Länsstyrelsen hade tidigare, då domänstyrelsen förklarat sig vid köp icke

kunna godtaga det av värderingsnämnden uppskattade värdet av dessa, förklarat

sig anse frågan om köp hava definitivt förfallit. Då emellertid et!

eventuellt genomförande av det ifrågasatta bytet enligt länsstyrelsens bestämda

uppfattning skulle bliva mycket olyckligt, medföra betydande svårighet

och lili för lappväsendet ekonomiskt förlustbringande, vore länsstyrelsen

beredd att taga köpfrågan under förnyat övervägande. För sin del

ansåge länsstyrelsen fortfarande att värderingsnämndens uppskattning borde

kunna läggas till grund men ställde sig icke alldeles obenägen att godtaga

högre köpeskilling. Så högt sorn lill det nuvarande taxeringsvärdet ansåge

sig dock länsstyrelsen icke kunna gå, dels därför att detta måste anses alltför

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

högt i förhållande lill den av särskilda sakkunniga å platsen vidtagna undersökningen

och värderingen, dels ock av en annan viktig anledning. Länsstyrelsen

läge nämligen i underhandlingar med enskilda markägare örn inköp

av vissa områden till arrondering av renbeteslanden. Skulle de nuvarande

taxeringsvärdena läggas till grund för köp av kronoparkerna, skulle

detta kunna försvåra underhandlingarna och föranleda säljarna att alltid

påfordra minst enahanda köpeskilling vid köp av deras fastigheter. Länsstyrelsen

finge med hänsyn härtill förklara sig förorda inköp av de ifrågavarande

kronoparkerna för den löseskilling, som av Kungl. Maj:t befunnes

skälig.

Departements. Av den i ärendet förebragta utredningen torde framgå, att ett överförande

chefen. av ni0 ifrågavarande kronoparkerna från domänfondens skogar till renbetesfjällen

är ändamålsenligt och till fördel för såväl domänverket som lappväsendet.

För domänverket medföra uppenbarligen kronoparkerna ifråga,

vilka äro små — fem av dem innehålla en areal av allenast mellan 185 och

406 hektar skogsmark vardera —- och belägna på långt avstånd från varandra

och även från andra kronoparker, avsevärda förvaltningskostnader och besvär.

Jag vill erinra därom, att ett överförande av ifrågavarande kronoparker

till renbetesfjällen skulle, enligt vad från domänstyrelsen framhållits i

samband med det av Kungl. Maj :t i proposition nr 54 framlagda förslaget örn

överförandet av skyddsskogarna från domänverkets till skogsvårdsstyrelsernas

verksamhetsområde, medföra en så fördelaktig arrondering av kronoparkerna

i Jämtlands län, att indragning av en ordinarie jägmästaretjänst vid

domänverket skulle kunna företagas. För lappväsendet torde ifrågavarande

kronoparkers överförande till renbetesfjällen innebära en lämplig och önskvärd

utvidgning av dessa. Ur förvaltningssynpunkt torde kronoparkerna

icke komma att verka betungande för förvaltningen av renbetesfjällen, då de

ligga insprängda bland dessa eller i nära anslutning till dem. Att, såsom

länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasatt, endast ställa dem under förvaltning

av den skogsstatstjänsteman, som omhänderhar förvaltningen av renbetesfjällen

med skyldighet för denne att redovisa avkastningen till domänfonden,

anser jag i likhet med domänstyrelsen och kammarkollegiet icke lämpligen

böra ifrågakomma. En dylik lösning av den föreliggande frågan skulle innebära

ett avsteg från den av statsmakterna vid ordnandet av domänstyrelsens

förvaltning omfattade principen att i möjligaste mån isärhålla å ena sidan

domänstyrelsens uppgifter såsom affärsdrivande verk och förvaltare av domänfondens

skogar och å andra sidan dess uppgifter av mera administrativ

natur såsom förvaltare eller övervakare av vissa statliga och enskilda skogar.

Domänstyrelsen har i sin framställning föreslagit, att såsom gottgörelse

för de till renbetesfjällen från domänfonden överförda nio kronoparkerna

skulle till domänfonden överflyttas två i ärendet närmare angivna områden

av renbetesfjällen i Undersåkers socken. Länsstyrelsen i Jämtlands län, som

motsatt sig ett dylikt överflyttande av mark till domänfonden, har ifrågasatt,

huruvida icke överförandet av kronoparkerna kunde ske utan vederlag eller,

därest sådant borde utgå, detta borde gäldas i penningar. Länsstyrelsen har

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

emellertid i samband härmed förklarat sig anse, att högre gottgörelse till

domänfonden än det vid värderingen av kronoparkerna angivna beloppet av

58,500 kronor icke borde utgå. Ett överförande av kronoparkerna utan gottgörelse

till domänfonden anser jag i likhet med domänstyrelsen och kammarkollegiet

icke kunna förordas såsom stridande mot den av statsmakterna under

senare år upprätthållna grundsatsen, att domänfonden bör erhålla gottgörelse

för kostnader och utgifter, som densamma tillskyndats for tillgodoseende

av andra grenar av statsförvaltningen.

Den lämpligaste lösningen av den föreliggande frågan torde vara ett godtagande

av det av domänstyrelsen och kammarkollegiet förordade forslaget,

att såsom gottgörelse till domänfonden överföras i ärendet omförmäla

två områden av renbetesfjällen i Undersåkers socken. Dessa områden torde,

såsom framgår av den åberopade värderingen, i stort sett motsvara värdet

av kronoparkerna. Däremot lärer det av länsstyrelsen ifrågasatta ersättningsbeloppet

av 58,500 kronor icke kunna anses utgöra skälig gottgörelse for

ifrågavarande kronoparken vilka, enligt vad i ärendet blivit upplyst, hava ett

taxeringsvärde av 112,000 kronor. Därest vid det nu ifrågavarande markutbytet

knytas de av kammarkollegiet föreslagna förbehållen for tillgodoseende

av lapparnas intressen, torde dessa vara på ett fullt betryggande satt tillgodo
S6(l(lä
Jag

förordar alltså, att det av domänstyrelsen och kammarkollegiet föreslagna

markutbytet kommer till stånd. Såsom förutsättning for överföringen

av områdena från renbetesfjällen till domänfonden bör, i överensstämmelse

med vad kammarkollegiet förordat, gälla, att beträffande lapparnas ratt att

för sig och sina renar begagna sig av områdena skola tillampas bestämmelserna

i lagen den 18 juli 1928 (nr 309) örn de svenska lapparnas ratt till renbete

i Sverige ävensom i kungörelsen samma dag (nr 314) angående grundel

för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark, därvid så skall anses

som om samma områden tillhörde renbeteslanden, dock med det tillägg, att

lägenhetsupplåtelse enligt sistnämnda författning skall ske av länsstyrelsen

efter samråd med domänstyrelsen. Därjämte torde i fråga örn utbytet, vilket

bör vinna tillämpning från och med den 1 juli 1937, i nära överensstämmelse

med vad domänstyrelsen och kammarkollegiet hemställt, i huvudsak bora

gälla, att avverkning av skog å bytesområdena icke må ske intill tillträdesdagen,

med undantag av tidigare försåld vid värderingstillfället a rot kvarstående

skog, som icke ingått i värdeberäkningen, att domänverket lorbehålles

nyttjanderätten till följande byggnader jämte erforderliga tomtområden

och utfartsvägar, nämligen en invid Fångåmons arrendegård belägen s. .

befälskoja och ett stall för fyra hästar, dels ock ett båthus vid Ottsjön nili

Storåns utlopp, att intill tillträdesdagen förfallna å ifrågavarande områden

belöpande utskylder betalas av nuvarande innehavare samt att renbetestonden

och domänfonden gottgöra varandra för vad de kontant eller m natura

uppburit eller kunna komma att uppbära i form av arrende eller annan afgäld

för dem nu tillhörig av förevarande utbyte omfattad jord, i den nian

Hiliana lill riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 206.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

sadant arrende eller avgäld belöper på tiden efter tillträdesdagen. Förevarande

fråga torde böra underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att under i huvudsak de av mig i det föregående upptagna

villkor överflyttas dels från domänfonden till renbetesfjällen

att tilldelas dessa såsom andra till deras utvidgning upplåtna

områden förenämnda nio kronopark er, dels ock från de tidigare

för sådant ändamål upplåtna markerna till domänfonden

de i ärendet ifrågakomna två områdena.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

37750/. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överförande av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesf jätten m. m. samt en i a1 i texten
  2. JoU 1937:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överförande av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesffållen m. m. samt en i ämnet väckt mo s. 1 i texten