Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus
1937-03-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:207, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Nr 207.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934
(nr 140) angående köttbesiktning och slakthus; given
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 207 208.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
F örslag
till
lag örn ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 (nr 140)
angående köttbesiktning och slakthus.
Härigenom förordnas, att 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 angående
köttbesiktning och slakthus skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
-
5 mom. Finnes vid--- — sådant användande.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket äger medicinalstyrelsen
medgiva, att kött, som avses i detta moment, må på de villkor styrelsen föreskriver
användas till föda åt djur.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet:
Jämlikt föreskrifterna i 6 § 5 mom. av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående
köttbesiktning och slakthus skall, därest vid besiktning anställd
enligt nämnda lag kött finnes vara till människoföda otjänligt,
detsamma, utan kostnad för köttets ägare, genom besiktningsveterinärens
försorg och under hans kontroll användas till tekniskt
bruk eller, där så ej kan ske, på annat sätt oskadliggöras. Enligt vad vidare
föreskrives är köttets ägare i förra fallet berättigad utfå ersättning, svarande
mot köttets värde vid sådan användning.
I 7 § 3 mom. av kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående
kontrollslakterier finnes ifråga om sådana slakterier en liknande föreskrift.
I skrivelse den 9 januari 1937 har medicinalstyrelsen hemställt, att sådana
ändringar måtte vidtagas i förenämnda författningar, att medicinalstyi elsen
skulle äga utan hinder av bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum
medgiva, att kött, som där avsåges, finge på villkor, som styrelsen föreskreve,
användas till föda åt djur.
Såsom motivering för sitt förslag har medicinalstyrelsen, efter att hava
redogjort för berörda bestämmelser, i huvudsak anfört följande.
Avsikten med bestämmelserna hade varit att vinna god garanti för att
kött, som vid besiktning befunnes vara otjänligt till människoföda, icke komme
till användning för sådant ändamål. Bestämmelserna, vilka i fråga om
kontrollslakterierna varit i tillämpning alltsedan dylika slakteriers (exportslakteriers)
tillkomst år 1914 och i tråga örn köttkontrollen enligt slakthuslagen
alltsedan den första slakthuslagens utfärdande, hade ända till på
senare tiden fungerat fullt tillfredsställande utan att vare sig ur kontrollsynpunkt
eller i övrigt medföra nämnvärda olägenheter.
Genom den stora omfattning, som uppfödningen av rävar och andra pälsdjur
tagit i vårt land, hade förhållandena dock kommit i annat läge. För
uppfödningen av pälsdjuren åtginge en betydande mängd kött, som mäste
inköpas till jämförelsevis billigt pris, örn pälsdjursuppfödningen skulle bliva
lönande. Tillgången på dylikt kött inom landet hade emellertid visat sig
iner och mer knapp. Rävuppfödarna hade då vid upprepade tillfällen hos
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
styrelsen franiluillit önskvärdheten av att vederbörande besiktningsveterinärer
vid den offentliga köttkontrollen bereddes tillfälle att i vissa fall till
pälsdjursföda utlämna sådant kött, som vid nämnda kontroll befunnits
otjänligt till människoföda.
För egen del funne styrelsen ett dylikt medgivande önskvärt bland annat
av den anledningen att de nuvarande bestämmelserna om det kasserade köttets
oskadliggörande haft till följd, att ägare av kött, vars tjänlighet till människoföda
ansetts tvivelaktig (t. ex. nödslakt) före inlämnande av köttet till
besiktning å köttbesiktningbyrå, anmodat besiktningsveterinär eller annan
veterinär göra en »förbesiktning» av köttet. Därest veterinären efter verkställandet
av denna förbesiktning, vilken givetvis i de flesta fall torde hava
varit av mycket ytlig karaktär, förklarat sig anse för troligt, att köttet icke
kunde godkännas till människoföda, hade köttägaren underlåtit inlämna
kottet till besiktning å köttbesiktningbyrån och i stället försålt detsamma till
djurföda (pälsdjursföda). På detta sätt hade det på senare liden i ganska
stor omfattning inträffat, att till människoföda otjänligt kött icke kommit att
oskadliggöras under besiktningsveterinärs kontroll utan i stället utan någon
som helst kontroll försålts till pälsdjursföda.
De stränga bestämmelserna angående oskadliggörande av vid den offentliga
köttkontrollen kasserat kött hade sålunda kommit att medföra verkan
av helt annat slag än den med desamma ursprungligen avsedda. För pälsdjursuppfödarnas
del hade bestämmelserna medfört, att uppfödarna till föda
åt pälsdjuren inköpt kött efter sjuka eller självdöda djur utan att före användandet
låta genom veterinärundersökning utröna, huruvida risk förelåge
att utfodra pälsdjur med köttet. Vid flera tillfällen hade det sålunda inträffat,
att pälsdjursägare gjort stora förluster därigenom att flera djur dött efter
förtärande av okontrollerat, till föda åt djuren olämpligt kött.
I syfte att utröna möjligheterna av att på tillfredsställande sätt oskadliggöra
till människoföda kasserat kött utan att dess användande till pälsdjursföda
därigenom omöjliggjordes, hade styrelsen under föregående år uppdragit
åt vederbörande besiktningveterinär vid några av de offentliga slakthusen
att verkställa utredning angående lämpligheten av att till rävföda (pälsdjursföda)
utlämna vid den offentliga köttkontrollen kasserat kött, sedan
köttet — efter föregående styckning — begjutits med en vattenlösning av
pyoktannin (methylviolett) i koncentration 1:3,000. Det hade därvid visat
sig, att färgen icke nämnvärt inträngde i köttet till och med efter det att köttet
förvarats liggande i färglösningen under flera timmar, varför denna väg
för köttets oskadliggörande måste anses oframkomlig. Vid Stockholms stads
slakthus hade försök gjorts att mala köttet med en s. k. rävkvarn (»Fox»)
och därvid antingen färga den malda köttmassan med pyoktanninlösning
eller att vid målningen blanda upp densamma med pulvriserat träkol. Ingen
av dessa metoder hade visat sig tillfredsställande ur kontrollsynpunkt, i det
att köttmassan icke kunde färgas eller svärtas (av kolpulvret) i erforderlig
utsträckning för att man icke skulle behöva räkna med missbruk av köttet
vid utlämnande av detsamma till ägarens fria förfogande. Att oskadliggöra
det kasserade köttet genom färgning samtidigt med målning vore för övrigt
lämpligt endast i viss utsträckning under den kallare årstiden men däremot
icke sommartid, då det malda köttet alltför lätt underginge förskämning
och bleve olämpligt till rävföda. Då sålunda någon metod, lämplig för
denaturering av kasserat kött utan att köttet gjordes olämpligt till pälsdjursföda
icke för närvarande funnes, torde ifrågavarande spörsmål icke kunna
lösas på annat sätt än att möjlighet bereddes för användande av kasserat
kött till pälsdjursföda utan föregående denaturering. Detta läte sig emellertid
icke göra utan ändring av bestämmelserna i kungörelsen den 30 november
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
1934 (nr 559) och slakthuslagen (nr 140 år 1934), vilket i fråga om de senare
fordrade riksdagens godkännande.
De nya bestämmelserna torde gå ut på ett tdlagg till de nuvarande bestämmelserna
av innehåll, att medicinalstyrelsen ägde att pa de villkor styrelsen
föreskreve medgiva, att kasserat kött användes till loda at djur.
Till förebyggande av missbruk vid användande till djurfoda av kasserat
kött bade styrelsen tänkt sig, att dylikt kött i regel skulle få utlämnas endast
till pälsdjursuppfödareförening eller ledamot i sadan förening ansluten till
Sveriges Rävuppfödares Riksförbund. Styrelsen hade ifragasatt, om icke
sådant fall såsom villkor borde sättas anmälan till halsovardsnamnden i
pälsdjursuppfödarens hemort (jämför hälsovårdsstadgans 10 § 4 morn. 3 st.) •
Styrelsen förmenade dock, att man först skulle kunna prova sig fram med
dispenser i mindre utsträckning. o .. , ,
Särskilt borde det tillses, att dispens icke gaves for överlåtande av kasserat
kött till pälsdjursuppfödare, som samtidigt tillverkade köttvara avsed
till försäljning till människoföda. „ ,
Till pälsdjursföda borde icke få utlämnas annat kott an sadant, vars användande
till djurföda icke kunde anses medföra risk fort ^flTatt^äU
sjukdom till pälsdjur eller husdjur. Med hänsyn bland annat därtill _att pälsdjurens
mottaglighet för vissa husdjurssjukdomar annu vöre rdativt okänd
borde användandet av det kasserade köttet till palsdjursfoda ske helt Pa
nälsdjursägarens egen risk och besiktningsvetennaren således icke ik sutas
något ekonomiskt ansvar för köttets lämplighet sorn palsdjursfoda un
förutsättning att han iakttagit av styrelsen givna direktiv i fråga örn bedömning
av det kasserade köttets tjänlighet som foda at pälsdjur.
Över medicinalstyrelsens förslag har Sveriges slakteri!örbund, förening
u. p. a., den 16 februari 1937 avgivit yttrande. Föreningen har därvid förklarat
sig icke hava något att erinra mot medicinalstyrelsens förslag. i
yttrandet må här återgivas följande.
I den motivering, som medicinalstyrelsen anfört för sin hemställan, kunde
slakteriförbundet i huvudsak instämma. Genom att till manniskofoda otjänligt
kött icke finge försäljas till rävmat ginge icke ovasenthga vardén fodora
de
Det viktigaste, för att icke säga det enda, hindret för att dylikt kott icI <
finge försäljas från kontrollslakterierna, vore ju, att missbruk kunde fore
k°Fömiingen
ansåge det självfallet, att avsikten med kungörelsen angående
kontrollslakterier måste upprätthållas, ehuru det allmänna val det av'' ^es
melserna icke vore eller kunde bliva vad det borde vara, sa lange »tora deh»
av landet saknade såväl kontrollslakterier som kommuna köttbesiktning. 1
varje fall utgjorde den framställning, som gjorts fran palsdjursuppfodarnas
sida. ett belägg för att försäljning av okontrollerade köttvaror medfoide slo
ro
TISkPI’ .i
‘ Det vore dock mer än troligt, att de flesta pälsdjursuppfödare komme att
köpa okontrollerat kött, så länge sådant folge forsaljas, anda tills de själv a
råkade i olycka för systemet. Som läget vore, syntes darfor allt kott som
försåldes böra underkastas besiktning. ... ,
Slakteriförbundet hade velat framföra dessa synpunkter under förhoppning
örn att Kungl. Majit i anledning av medicinalstyrelsens hemställan möjligen
kunde finna skäl föreligga att genomfora en utsträckt lagstiftning beträffande
köttbesiktningstvång. . .
Mot det förslag till lagändring, som medicinalstyrelsen nu framlagt, hade
slakteri förlni lidet intet att erinra. Kunde medicinalstyrelsen linna lilli ack
-
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
liga garantier mot missbruk, som kunde tänkas ifrågakomma vid försäljning
n.y t!1.1.H^anmskofoda otjänligt kött, borde det kasserade köttets värde genom
försäljning till ravmat väsentligt ökas till fördel för producenterna.
. Vad medicinalstyrelsen i sin framställning föreslagit finner jag mig kunna
biträda. Under förutsättning av effektiv kontroll rörande försäljningen torde
någon risk för missbruk av den utsträckta rätten att använda till människoföda
kasserat kött icke vara för handen, och de av medicinalstyrelsen i sådant
hänseende föreslagna föreskrifterna synas vara tillfyllest. Såsom styrelsen
förordat torde det lämpligen böra ankomma på styrelsen att utfärda
dessa föreskrifter, vilka torde böra givas sådant innehåll, att kött av angivet
slag i regel må utlämnas endast till registrerad pälsdjursuppfödareförening
eller medlem i sådan förening. Jag förordar alltså, att den föreslagna andungen
i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus
kommer till stånd. I överensstämmelse härmed har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till författning i ämnet. Därest förslaget vinner
statsmakternas gillande, torde jag senare få underställa Kungl. Majit
förslag till erforderlig ändring jämväl i kungörelsen den 30 november 1934
(nr 559) angående kontrollslakterier. Vad slakteriförbundet i sitt yttrande
anfört rörande mera omfattande ändringar i köttbesiktningstvånget synes
vara värt beaktande men torde icke i detta sammanhang böra upptagas till
övervägande.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom jordbruksdepartementet
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Rune Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 a1 i texten
- JoU 1937:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 5 mom. lagen den 11 maj 1934 s. 1 i texten