Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 211

1937-03-05 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:211, Kungl. Maj:ts proposition nr 211

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till

luftskyddslag; given Stockholms slott den 5 mars

1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till luftskyddslag.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Hihang till riksdagens protokoll Wiil. t sami. Nr Oll
-

as I 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Förslag

till

Luft skydd slag.

Härigenom förordnas som följer:

Om luftskyddets organisation.

1 §■

Med luftskydd avses i denna lag åtgärder av icke militär natur, vilka

åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådant

anfall.

2 §''

Tillsyn a luftskyddet inom riket utövas av luftsky ddsinspektionen.

Närmare bestämmelser örn luftskyddsinspektionen meddelas av Konungen.

3§-

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet.

4 §‘

Riket indelas i luftskyddsområden. Varje stad och landsfiskalsdistrikt utgör

ett luftskyddsomrade, där ej Konungen för visst fall annorlunda förordnar.

Ingå i luftskyddsområde delar av skilda län, bestämmer Konungen,

till vilket län området i luftskyddshänseende skall anses höra.

5§-

Inom luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen av luftskyddet

av en luftskyddschef Luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres

av stad eller landsfiskalsdistrikt, vederbörande polischef; dock äger länsstyrelsen

för särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat

luftskyddsområde än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef.

Länsstyrelsen äger för luftskyddsområde eller viss del därav utse ställföreträdare

för luftskyddschefen samt uppdraga åt honom att i de hänseenden

länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskyddschefs åligganden och utöva

dennes befogenheter.

Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga uppdrag att vara

luftskyddschef eller ställföreträdare för luftskyddschef.

6 §‘

Kommun äger besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa

luftskyddets planläggning och därvid företräda kommunens intresse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Luftskyddsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt,

samt består av tre eller fem med den kommunala förvaltningen

förtrogna personer. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal.

Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas.

Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid,

fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för besluts

fattande samt förande av protokoll skall i fråga örn luftskyddsnämnd i tilllämpliga

delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

Länsstyrelsen äger kalla luftskyddsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen

eller dess representant. Luftskyddschef må ock kalla nämnden till

sammanträde. Kallelse sker genom ordföranden.

Om luftskyddets förberedande.

7 §•

Luftskyddsinspektionen verkar för att luftskyddets förberedande sker

ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar

inspektionen anvisningar till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar,

vilka önska medverka vid luftskyddet, samt allmänheten.

8§-

Det åligger länsstyrelsen:

att med ledning av luftskyddsinspektionens anvisningar meddela erforderliga

bestämmelser om planläggningen av luftskyddet inom länets olika delar;

att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna; samt

att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet.

9 §•

Luftskyddschef uppgör plan för luftskyddet samt förbereder i övrigt dess

genomförande inom luftskyddsområdet.

10 §.

Det åligger kommun att lämna erforderligt biträde vid planläggningen

av luftskyddet inom kommunen.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare ock skyldig att

därvid lämna erforderligt biträde.

11 §•

Ägare eller innehavare av egendom, som i 10 § andra stycket sägs, vare

pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas

erforderlig för beredande av luftskydd och som för honom icke medför

kostnad eller olägenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 211.

12 §.

I samband med luftskyddsövning äger länsstyrelsen meddela erforderliga

föreskrifter med avseende å anordnandet av belysning, signalering med ljudsignalapparater

samt allmän ordning och säkerhet i övrigt; dock ankommer

det på Konungen att förordna om undantag från bestämmelser i allmänna

författningar angående trafiken.

Luftskyddsövning, örn vars hållande Konungen ej förordnat, må, där allmänhetens

medverkan påkallas, icke anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen.

Örn luftskyddstillstånd.

13 §.

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att riket

eller del därav skall försättas i luftsky dds tillstånd och att planerna för luftskyddet

helt eller delvis skola verkställas.

Angående luftskyddstillstånd skall gälla vad därom framdeles kan bliva

bestämt.

Föreskrifter med avseende å lagens efterlevnad.

14 §.

Den som undandrager sig åliggande, varom stadgas i 10 §, eller motsätter

sig åtgärd, som han enligt 11 § är skyldig tåla, må av länsstyrelsen föreläggas

lämpligt vite.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första

stycket, eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen

bör beläggas med strängare straff.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för sådan förseelse,

fortsätter förseelsen, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres, fällas

till särskilt ansvar.

16 §.

Åtal för förseelse, som avses i denna lag, anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Särskilda bestämmelser.

17 §.

Vad i denna lag är stadgat örn länsstyrelse gäller i fråga om Stockholm

Överståthållarämbetet.

18 §.

I fråga örn fartyg samt kommunikationsverk och andra verk, företag

eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet äger

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 211.

Konungen, utan hinder av vad ovan är stadgat, meddela särskilda föreskrifter

angående luftskyddets organisation.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande fästnings försvars

område eller krigsskådeplats.

19 §■

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende a tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 211.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande :

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, försvars-, kommunikations-, finans- och

handelsdepartementen frågan om lagstiftning angående det civila luftskyddet

samt anför:

Inledning.

Den 30 april 1936 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet

med stöd av Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande fem sakkunniga1

för att biträda inom försvarsdepartementet med utredning rörande planläggning

och organisation av det civila luftskyddet.

Till fullgörande av nämnda uppdrag hava de sakkunniga, vilka antagit

namnet civila luftskyddsutredningen, den 21 december 1936 avgivit betänkande

angående det civila luftskyddet (statens offentliga utredningar 1936: 57).

över betänkandet hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

chefen för generalstaben och t. f. chefen för armén, de båda

sistnämnda gemensamt, marinförvaltningen efter hörande av marindistriktsbefälhavaren

för ostkustens marindistrikt ävensom befälhavande amiralen i

Karlskrona och kommendanten i Vaxholms fästning, chefen för marinstaben,

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, de båda sistnämnda gemensamt,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten

såvitt angår ändring i skattelagstiftningen, riksräkenskapsverket, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, kommerskollegium efter hörande av

handelskamrarna i riket ävensom svenska hamnförbundet och Sveriges kemiska

industrikontor, statens provningsanstalt, Överståthållarämbetet efter hörande

av polismästaren i Stockholm, samtliga länsstyrelser, överstyrelsen för svenska

röda korset, styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas

förbund, Sveriges industriförbund, svenska brandkårernas riks
1

Landshövdingen E. A. Beskow, ordförande, generaldirektören J. A. Höjer, översten

friherre C. G. von Otter, ledamoten av första kammaren redaktören Johan Nilsson och bergsingenjören

P. S. Bydbeck.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 211.

förbunds verkställande utskott samt svenska brandskyddsföreningen. Särskilda

yttranden hava vid utlåtandena fogats av länsstyrelsen i Gotlands län från

Gotlands luftskyddsförening, av länsstyrelsen i Blekinge län från magistraten,

polismästaren, drätselkammaren och luftskyddskommittén i Karlskrona,

magistraten, polischefen och drätselkammaren i Karlshamn samt Blekinge

länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler ävensom av länsstyrelsen

i Gävleborgs län från drätselkammaren i Gävle och Sandvikens järnverks

aktiebolag.

Stadgandena örn luft skydde t i Sverige äro mycket knapphändiga.

Enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser åligger det vederbörande

arméfördelningschef eller motsvarande myndighet att inom arméfördelningsområdet

eller motsvarande område i fredstid planlägga erforderliga åtgärder

för skydd mot anfall från luften. Härvid har förutsatts viss medverkan av

civila myndigheter. Angående skyldighet att lämna medverkan i sådant hän

seende ha bestämmelser i fråga örn länsstyrelserna samt järnvägsstyrelsen,

telegrafstyrelsen och vissa andra myndigheter meddelats i ett den 18 december

1931 utfärdat cirkulär till samtliga länsstyrelser m. fl. angående försvarsberedskap.

Sålunda skall jämlikt mom. 16 i cirkuläret länsstyrelse efter anmodan

av arméfördelningschef (militärbefälhavare, marindistriktsbefälhavare,

som är territoriell myndighet, kommendant) biträda vid luftförsvarets organiserande.

I övrigt lärer skyldighet för civil myndighet att medverka vid luftförsvarets

ordnande och i samband därmed stående åtgärder icke föieligga

i vidare mån än sådan skyldighet kan anses innefattad i myndighetens allmänna

åligganden i fråga om samverkan med krigsmakten. Angående civila

myndigheters samverkan med krigsmakten äro bestämmelser givna i åtskilliga

författningar. Här må blott nämnas kungörelsen den 30 oktober 1914

(nr 362) angående vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande och dem underlydande

myndigheter vid krig eller krigsfara tillkommande åligganden. Beträffande

kommuners och enskildas medverkan till åtgärder för skydd mot

anfall från luften föreligga icke några särskilda bestämmelser.

Efter att hava omnämnt hurusom Överståthållarämbetet och ett flertal

länsstyrelser i samråd med vederbörande militära myndigheter och med biträde

av militär arbetskraft, som ställts till förfogande, utfört ett betydande

arbete för luftskyddets planläggning inom sådana orter, som ansetts vara av

vikt ur luftskyddssynpunkt, anför civila luftskyddsutredningen:

Dessa planer representera otvivelaktigt ett värdefullt tillskott till försvarsberedskapen.

Avsaknaden av enhetliga normer för arbetets bedrivande och

den knappa tillgången å kvalificerad arbetskraft ha emellertid helt naturligt

medfört, att planläggningen blivit i viss mån ojämn samt — frånsett att på

många håll någon planläggning icke skett — ofullständig. Därtill kommer, att

det rättsliga underlaget för planernas genomförande i händelse av krig eller

krigsfara i stor utsträckning saknas. Den största bristen i fråga örn luitskyddets

förberedande i vårt land är emellertid, att planerna i praktiskt taget

fullständig brist på anslag för ändamålet icke kunnat motsvaras av anskaffandet

av sådan för luftskyddet oundgängligen nödvändig materiell, som icke

kan beräknas stå till buds i händelse av krig utan som måste åvagabnngas

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

redan i fredstid. Enligt utredningens mening måste det anses ofrånkomligt,

att sedan medel ställts till förfogande och klarhet vunnits i fråga om olika

rättssubjekts åligganden beträffande luftskyddet, de redan uppgjorda planerna

underkastas en grundlig revision.

I detta sammanhang har utredningen framhållit, att på senare tid åtskilliga

på fri villighetens väg bildade organisationer gjort till sin uppgift att främja

det civila luftskyddet. I främsta rummet gällde detta örn svenska röda korset,

som nedlagt ett betydande arbete på utbildning av personal i sjukvårds- och

sjuktransporttjänst i och för luftskyddet.

\issa förslag till luftskyddets ordnande ha tidigare

framkommit. Sålunda har luftförsvarsutredningen, som tillsattes jämlikt

Kungl. Majlis bemyndigande den 2 mars 1928, verkställt utredning beträffande

hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige

samt i betänkande den 11 december 1931 (statens offentliga utredningar

1932:3) framlagt resultatet därav. I betänkandet har till särskild behandling

upptagits frågan örn civila myndigheters, kommuners och enskilda personers

medverkan vid luftförsvaret. Betänkandet utmynnar, såvitt angår det

civila luftskyddet, i förslag dels till lag örn luftförsvarstillstånd och dels till

förordning örn planläggning av åtgärder till befolkningens skyddande vid

luftanfall.

I en den 18 juli 1933 avlåten framställning till Konungen rörande det civila

luftskyddet har chefen för generalstaben föreslagit, att i landshövdingeinstruktionen

och i ovannämnda kungörelse den 30 oktober 1914 skulle införas

vissa bestämmelser angående luftskyddets förberedande. Någon ändring

av dessa författningar i sådant hänseende har emellertid icke kommit till

stånd.

Försvarskommissionen har i sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande med

förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende (statens offentliga utredningar

1935:39) lämnat en kortfattad redogörelse för läget beträffande det

civila luftskyddet i andra länder samt uppdragit de riktlinjer, som enligt

kommissionens förmenande borde följas för förberedandet och ordnandet av

luftskyddet i Sverige.

översikt av civila luftskyddsutredningens förslag.

(.ivila luftskyddsutredningen lämnar i sitt betänkande följande sammanfattande

översikt av sitt förslag

.f- händelse av fientligt anfall mot vårt land måste man räkna med

molKgheten av anfall fran luften även mot icke befästa orter. Endast

på ett mycket begränsat antal platser kan ett dylikt angrepp mötas med

ltär* försvar och ingenstädes kan dylikt försvar helt förhindra, att

civilbefolkningen utsättes för anfallets verkningar. Det civila luftskyddet

kan emellertid väsentligen minska dessa verkningar såväl med avseende å

person som egendom. I fråga örn större betydelsefulla anläggningar, såsom

kraftstationer, industrianläggningar m. m., kan emellertid enligt utredningens

mening tillfredsställande skydd för själva anläggningarna icke vinnas annorledes

än genom luftvärn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

>.)

Kungl. Majus proposition nr 211.

De åtgärder, suni erfordras för det civila luftskyddet, äro i stort sett sådana,

att de i händelse av fara ej alls eller endast bristfälligt kunna genomforas

utan att de blivit på förhand noggrant planlagda. Denna planläggning omfattar

utredning örn såväl förebyggande åtgärder som åtgärder i sylte att

mildra följderna av redan uppkomna skador. Planläggningsarbetet bor i

möjligaste män byggas på utnyttjande av samhällets redan befintliga organisationer

och inrättningar av olika slag. A''id detsamma måste hänsyn tågås

såväl till faran för brisansbomber och brandbomber som tdl risken tor användande

av giftgaser. o „.....

Genomförande av planlagda åtgärder bör i den män sa ar möjligt ansta

till dess omedelbar fara är förhanden nien måste delvis beträffande åtgärder,

som kräva längre förberedelse, ske i fredstid.

Det förslag till luftskyddslag, som av utredningen framlagges, innefattar

såväl föreskrifter örn luftskyddets organisation och förberedande i fredstid

som särskilda bestämmelser med avseende å krigsfara och krig (lujtskyaastillstånd).

I betänkandet behandlas särskilt för sig frågan örn de ändamål,

vartill anslag krävas i fredstid. ..

I avseende å organisationen har utredningen framhållit den stora vikten

av att för ledning av luftskyddet inom riket finnes ett centralt organ, i lagförslaget

föreslås i sådant syfte, afl, tillsynen å luftskyddet skall utövas av

luftskyddsinspektionen. Denna myndighet, som utredningen tänkt sig förlagd

under socialdepartementet, skulle bestå av en chef, tre ledamöter anställda

mot arvode och en byrådirektör jämte vissa andra tjänstemän. Inspektionen

skulle bland annat verka för att luftskyddets förberedande skedde ändamålsenligt,

planmässigt och enhetligt. Ledningen av luftskyddet inom varje Ian

skulle omhänderhavas av länsstyrelserna, och under dessa skulle i allmänhet

för varje stad och landsfiskalsdistrikt vederbörande polischef i egenskap av

luftskyddschef handhava det omedelbara arbetet med planernas upprättande.

Som biträde vid planläggningsarbetet skulle vidare för varje län stå till förfogande

den hos respektive länsstyrelse förordnade försvarsassistenten. J) olden

allmänna uppläggningen av planerna skulle luftskyddsinspektionen hava

tillgång till särskilda luftskyddskonsulentcr till ett antal av fyra. Kommun,

som så önskade, skulle äga utse en särskild luftskyddsnämnd for att tolja

planläggningen inom kommunen. , . ... „

Beträffande själva planläggnings ar o elei föreslås skyldighet för såval

kommuner som enskilda att därvid medverka, N issa riktlinjer för planlägguingsarbetet

framläggas i betänkandet, men anses luftskyddsinspektionen

böra utfärda närmare anvisningar beträffande detaljerna. Till ledning toi

planläggningsarbetet har i särskild hemlig bilaga upprättats förteckning

över de orter, beträffande vilka planer företrädesvis kunna antagas behöva

uppgöras. En preliminär gradering av orterna efter deras betydelse ur

luftskyddssynpunkt har jämväl verkställts. I enlighet härmed har planlagg

ningsarbetet, vars omfattning får bestämmas av ortens betydelse och dc

lokala förhållandena, beräknats komma att avse mellan 400 och 500 orter.

Förslaget förutsätter, att i händelse av luftskyddstillstånd möjlighet skall

beredas för länsstyrelserna eller luftskyddschef erna att taga i anspråk egendom

och annat, som behöv.>s för luftskyddets genomförande. En vidsträckt

medborgerlig skyldighet har föreslagits att i sådan händelse biträda med

skyddsåtgärdernas genomförande. Utredningen förordar även för tillgodoseende

av det civila luftskyddets intressen vissa ändringar i bestämmelserna

örn uppskov med krigstjänstgöring. . ..

Sorn förut nämnts föreslår utredningen vidtagande redan j fredstid av

vissa anskaffningar och andra åtgärder, vilka kräva längre tid för föibere

(leise. Härvid måste enligt utredningens mening hänsyn tagas tdl vad som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ar mest nödvändigt och som kan åvägabringas till överkomliga kostnader. I

avvaktan pa planlaggnmgsarbetets genomförande har kostnaden för dessa åtgärder

kunnat beraknas endast helt preliminärt.

1^'' ^ en början framhållit behovet av alarmeringsanordTZiZ,

rh 1 Sadrnt aTsee°de föreslagit, att för anskaffande av dylika genom

gtogsansUg”! Ä" “* lr*m“d“de'' -

nv ^forderbga anordningar för mörkläggning av vissa samhällen m. m. anses

ordningrin§?v varaav. sådan vikt, att de böra vidtagas i fredstid. Dessa annmgar,

vilka i allmänhet ej behöva draga större utgifter, anses ej böra be
fonierlhm

Irlfetenian forutsättas komma att i likhet med andra eventuellt erila

orfan.b Vld k°mmunala verk Vldtagas av vederbörande kommu
Anskaffning

av gasskyddsmateriell bör enligt utredningens mening äga rum

*nmgen föreslal'' s“a anskaffning på statens bröstnål

av gasmaskei och annan personlig gasskyddsutrustning för den personal som

• rd,h,''*“M1 ''d1" s- t »W™ personafenj ävensZ

.. rodikermgsmatenell och viss specialutrustning för hjälpplatser och be

?ttråSrsanslargeå öToOllf ” s“nlagt 5,000,000 kronor,Martill’kommer

materiell m m W ,w°p f°r for^.rin?- kontroll och underhåll av denna

gasmasker TTtrS •''i övrigt bör möjlighet beredas att inköpa

froil''öTer PdVve I?nmgen \ samband härmed bestämmelser örn kon
o

11 över. tiHverkning och försäljning av gasskyddsmateriell.

Utredningen framhåller angelagenheten av att anordningar planläggas för

sakerstaHande vid krigsfara eller krig av tillgången å sådan för luftskvddS

nödvändig materiell, som ej anskaffas i fredstid. ^

Dn synnerligen viktig fråga är utbildningsfrågan. Härutinnan anser utlec

ningen det bora ankomma på staten att anordna kurser för utbildning av

sadan personal som erfordras för luftskyddets ledning eller för att i elen

s rnp av instruktörer handhava det fortsatta utbildningsarbetet i gasskydd

kommågtillCstådndkt5 ?etta författa utbildningsarbete förutsättes väsentligen

e^lrdlf 11 meiSt l 8 f--r8'' På siukvål’dens område anses härvid

n % ardelin medverkan kunna påraknas av svenska röda korset Gasskydds
förrå

ie V-f°r utblldnn18sandamål skulle kunna tillhandahållas från statens

förråd. För närvarande begares ett statsanslag dels för avhållande av en

kurs för forsvarsassistenter m. fl., vilka skulle hava att biträda med Silva

organisationsarbetet, med 15,000 kronor, dels ock till svenska röda korset

kronorbddnmg &V perSOnal 1 sjuktransporttjänst och sjukvård med 20,000

iitredlllndSlSStdSap0rdninga/ fö\befolkningen i händelse av krig har

fiss omfaDnini bneha?d;in,g uPPta?d bland annat frågorna örn utrymning i

skyddsvärnAlfa Jamhallen anordnande av skyddsrum och

™d -b»

i s^?al?medaalfafnågTTfmma-dell”fÖr1 någ°n längre tid’ dels tillfälligtvis

i samband med anfall. Utrymning bor kunna tvångsvis genomföras i förra

fallet dock endast efter beslut av Kungl. Maj:t. genomioras, i torra

^ I fråga örn skyddsrum intager utredningen den ståndpunkten att det icke

ar praktiskt möjligt att genom sådana bereda skydd mot fullträffar av brisansbomber,

utan att man får nöja sig med att eftersträva skydd mot byggnaders

instörtande och mot splitter i följd av nedslag i skyddsrummets lä?-

5SeSsaiskinn0adgmellan dSrkm .f ?°“förandet. ^ byfgnadstekniska åtgärder

göles skillnad mellan dylika åtgärder, som kunna vidtagas i samband med

nybyggnads- och darmed jämförliga förändringsarbeten av fastigheter och

byggnadstekni ska skyddsåtgärder i redan befintliga fastigheter 8 ’

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 211.

I fråga om nybyggnader inom utsatta luftskyddsorter anser utredningen,

att föreskrifter i byggnadsförfattningarna böra meddelas i syfte dels att

åstadkomma sådan hållfasthet och sådana anordningar beträffande källarvåningarna,

att skydd av nyssnämnda beskaffenhet kan beredas i huset boende

personer, dels att minska faran för eldsvådor genom brandbomber. I

sådant hänseende förordas, att efter ytterligare utredning förslag till erforderliga

författningsändringar framlägges, och betonas i samband härmed vikten

av att luftskyddssynpunkterna övervägas vid stadsplaneläggningen.

I fråga örn inredning under fredstid av skyddsrum i befintliga hus anser

utredningen något åläggande härom ej böra stadgas. Planläggningen av

dylika skyddsrum, avsedda att inredas vid luftskyddstillstånd, anses i allmänhet

kunna begränsas till samhällen med mer än 5,000 invånare.

Utredningen förordar vidare dels att för inredning av skyddsrum för vissa

i statens fastigheter inrymda ämbetsverk anvisas ett anslag av 500,000 kronor,

dels ock att kommuner må kunna erhålla statsbidrag med 2/3 av kostnaden

för inrättande av centraler för den lokala luftskyddsledningen, skyddsrum

för annan aktiv personal, hjälpplatser och offentliga skyddsrum (avsedda för

allmänheten å platser med livlig trafik) samt att för ändamålet anvisas ett

anslag av 500,000 kronor. Något statsbidrag för anordnande av privata

skyddsrum anses ej böra ifrågakomma. Utredningen förordar emellertid, att

förslag utarbetas till sådan ändring i skattelagstiftningen, att fastighetsägare,

som vidkännes kostnad för inrättande av skyddsrum, må kunna vid

inkomsttaxeringen erhålla avdrag härför såsom för reparationskostnad.

I fråga om skyddsvärn framhålles bland annat, att de, frånsett gasfaran,

kunna bereda ett jämförelsevis betryggande skydd samt att möjlighet föreligger

att för ringa kostnad iordningställa sådana vid luftskyddstillstånd,

varför skyddsvärnen vid planläggningen böra tillmätas stor betydelse.

Pör att den frivilliga föreningsverksamheten skall beredas större effektivitet

uttalas önskvärdheten av att densamma koncentreras till en hela riket

omfattande organisation.

I samband med berörandet av frågan örn skydd för kraftstationer, industrier

och annan dylik egendom har utredningen framhållit såsom önskvärt,

att ett ståndpunktstagande från statsmakternas sida till frågan örn frivilligt

anordnande —- på sätt ifrågasatts — av luftvärn för vissa industrier med det

snaraste kommer till stånd.

Slutligen framhåller utredningen, att det framlagda betänkandet ej gör

anspråk på slutgiltig lösning av det civila luftskyddets många komplicerade

problem, utan att ytterligare utredningsarbeten måste ankomma på luftskyddsinspektionen.

Allmänna förutsättningar.

Föreliggande utredningar.

I fråga örn behovet av ett organiserat civilt luftskydd

må till en början framhållas, att i de flesta europeiska länder vidtagits mer

eller mindre omfattande åtgärder till civilbefolkningens skydd mot anfall

från luften. Beträffande dessa åtgärder, som i åtskilliga länder drivits mycket

långt, torde jag få hänvisa till civila luftskyddsutredningens redogörelse för

det civila luftskyddet i främmande länder (s. 19 ff. i betänkandet).

Utredningen förklarar sig hava under sitt arbete kommit till den bestämda

övertygelsen, att ett organiserat civilt luftskydd vore nödvändigt såsom komplement

till övriga försvarsanstalter och att det vore synnerligen angeläget, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj;ts ''proposition nr 211.

luftskyddsåtgärderna — i den mån de avsåges skola komma till utförande i

fredstid genomfördes så snart som förhållandena medgåve. Vidare har utred

ningen under hänvisning till den i betänkandet lämnade framställningen av luft

skyddsåtgärderna framhållit, att dessa åtgärder vore mycket komplicerade

och djupt ingripande i samhällslivet samt att de krävde en noggrann förberedelse

i fredstid. Uppenbarligen kunde det icke ifrågakomma — och

hade ej heller under det tidigare bedrivna utredningsarbetet på detta område

ifrågasatts — att helt eller ens huvudsakligen överlåta en samhällsuppgift av

sådan betydelse och omfattning åt det enskilda initiativet, utan syntes det

ofrånkomligt, att staten, vars måhända främsta uppgift vore att trygga medborgarnas

liv och hälsa, påtoge sig ledningen av luftskyddet och ansvaret för

dess genomförande.

Beträffande arton av de olika luftskyddsåtgä r d erna och omfattningen

i stort av 1 u f t s k y d d e t s förberedande i fredstid

torde jag få hänvisa till civila luftskyddsutredningens betänkande och den

förut återgivna sammanfattningen av utredningens förslag.

A^ad angår fördelningen av kostnaderna för luftskyddet

har i civila luftskyddsutredningens betänkande framhållits, att enligt tillgängliga

uppgifter från utlandet staten icke någonstädes syntes bekosta luftskyddet

i dess helhet. Kostnaderna för luftskyddets centrala ledning och

utbildningen torde dock flerstädes åvila staten. Kommunerna finge i ett fler

tal lauder bära en dryg del av utgifterna, i det att de bekostade icke blott

luftskyddet för kommunala byggnader och inrättningar utan även det allmänna

luftskyddet för kommunen, d. v. s. upprättandet av de olika luftskyddsavdelningarna,

inrättandet av offentliga skyddsrum, anordnandet av hjälp

platser m. m. Euftskyddet för industrier och andra större anläggningar bekostades

mångenstädes av anläggningens ägare och motsvarande gällde för

det luftskydd, som erfordrades för enskilda fastigheter.

Luftförsvarsutredningen har upptagit frågan örn fördelningen av kostua

derna för såväl det aktiva som det passiva luftförsvaret till ingående beham!

ling. I fråga örn det aktiva, d. v. s. med militära maktmedel besörjda, luftförsvaret

har luftförsvarsutredningen kommit till det resultatet, att detta försvar

måste tillgodoses av statens militära organ och därför också bekostas av statsmedel.

Beträffande det passiva luftförsvaret — luftskyddet — har luftförsvarsutredningen

i princip intagit samma ståndpunkt. Härom har utredningen

yttrat följande.

Ett mer eller mindre framgångsrikt luftanfall mot en ort, oavsett örn den

erhållit ^militärt skydd eller icke, medför vissa konsekvenser för dess befolkning.

Genom brandbomber förorsakas eldsvådor, andra bomber föranleda

husras, personer skadas av gaser eller på annat sätt. Under fredliga förhållanden

skulle tydligen i likartade fall — vid en brand, ett ras, ett sjukdoms-

eller olycksfall ■—- eldsläcknings-, polis- och sjukvårdsorganen hava

ingri rut till skadornas begränsande och de skadades räddning och vård. Dessa

förvaltningsgrenar måste fungera också vid ett krigsfall. Det kan icke komma

ifråga att låta kriget, som måste påkalla en anspänning av samhällets alla

krafter, medföra någon inskränkning i de uppgifter, som dittills tillhört kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

munens ordnings-, brand-, olycks- och sjukvårdsförvaltning. Att en eldsvåda

eller annan olycka förorsakas av ett luftanfall kan icke frikalla de lokala

organen från att utföra sitt vanliga arbete. Det är blott dettas omfattning'',

som ändras, icke dess art. Det kan heller icke vara lämpligt med tvenne så

att säga konkurrerande organisationer, den ena för normala olycks-. och sjukdomsfall,

den andra för olycks- och sjukdomsfall, orsakade av kriget. Man

måste i stället tänka sig en utvidgning av den bestående organisationen. I

den mån, denna är kommunal, bör den också sådan förbliva. Spörsmålet örn

kommunernas deltagande begränsas därigenom väsentligen till frågan, huru

kostnaderna för denna utvidgning skola bestridas.

Vid ett stort antal industriföretag finnas enskilda brandkårer. Liksom

kommunernas motsvarande organisationer böra dessa kunna påräknas fungera

jämväl under krig. Likaledes böra enskilda sjukvardsanstalter kunna fölväntas

fortsätta och ofta utvidga sin verksamhet under krigstid.och därigenom

avlasta det allmänna. Av röda korset och andra frivilliga organisationer kunna

väntas omfattande ingripanden till lättande av statens ^ och kommunernas

uppgifter. Dylik enskild verksamhet är givetvis en tillgång att räkna med.

Yad tidigare anförts angående statens skyldighet att svara för kostnaderna

för de militära maktmedlen måste i princip jämväl gälla beträffande nu ifråga

varande luftskyddsåtgärder; även behovet av dessa åtgärder är framkallat av

kriget. Dessa luftskyddsåtgärders ovan skisserade natur och deras i mycket

ofrånkomliga eller lämpliga anslutning till kommunala förvaltningsgrenar

eller enskildas intressen medför emellertid, att man på ifrågavarande område

icke kan genomföra en lika ovillkorlig befrielse för kommunerna och enskilda

att deltaga i skyddsåtgärderna. Befintliga kommunala och enskilda, anstalter

måste även i krigstid bestå och efter måttet av sina krafter bidraga till krigets

lyckliga genomförande. Organisatoriska hänsyn kunna ock nödvändiggöra, att

besörjandet av vidgade eller nya förvaltningsuppgifter måste ske genom förefintliga

kommunala eller enskilda organ. Men så långt principen örn de av

kriget föranledda kostnadernas bestridande av statsmedel ändamålsenligt, kan

genomföras, så långt bör den ock upprätthållas. Såsom regel kan uppställas,

att kommunerna och de enskilda skola ställa sina organisationer, och anstalter

lill luftskyddets disposition, men att staten måste i största möjliga utsträckning

bestrida de ökade kostnader, som föranledas av kriget.

Civila Ulf tskgddsut redningen har anfört:

Frågan örn den principiella fördelningen av kostnaderna för luftskyddet

kan visserligen lämna rum för åtskillig tvekan, men civila luftskyddsutredningen

finner dock icke tillräckliga skäl föreligga att frångå den av luftfölsvarsutredningen

intagna ståndpunkten, att dessa kostnader som allmän princip

böra bestridas av staten. Vissa icke oväsentliga avvikelser från denna

regel — förutom att kommunerna böra under krig bekosta redan befintliga

kommunala organs och personalstyrkors verksamhet i luftskyddets tjänst —

äro betingade såväl av lämplighetshänsyn som i betraktande av att ett fullständigt

genomförande av alla önskvärda luftskyddsåtgärder skulle medföra

kostnader vida överstigande de belopp, som i fredstid kunde avses för luftskyddet.

Det är med hänsyn härtill nödvändigt att noggrant skilja mellan de

luftskyddsåtgärder, vilkas genomförande måste anses oundgängligt redan i

fredstid, och sådana åtgärder, som, åtminstone i nödfall, kunna anstå till dess

1 uftskyddstillstånd inträder. Endast beträffande åtgärder av det förra slaget

har utredningen ansett sig kunna verkställa kostnadsberäkningar och framställa

förslag örn beviljande av anslag. Emellertid torde även i fråga örn dessa,

i fredstid nödvändiga åtgärder en gradering få ske, dels med hänsyn till be

hovet, sii att staten i torsta harid bekostar det, varav behovet är mest

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 211.

trängande, och dels med hänsyn till den av luftförsvarsutredningen framförda

synpunkten, att vissa kostnader på grund av det nära sambandet med kommunala

förvaltningsgrenar och enskildas intresse rimligen böra stanna på

kommuner och enskilda, j

Beträffande fördelningen av kostnaderna får jag hänvisa till den förut

återgivna sammanfattningen av civila luftskyddsutredningens förslag.

Yttranden.

Mot civila luftskyddsutredningens principiella uppfattning angående b ehovet

av ett genom statens försorg organiserat luftskydd har icke framställts

erinran i något av de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena.

Utredningens uppfattning angående arten av de olika luftskyddsåtgärderna

har endast i ett par av utlåtandena föranlett erinringar.

Sålunda har länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrat, att det förefölle som om

utredningen — delvis i polemik med motsvarande danska utredning — vore

benägen att något överskatta anordnandet av kostsamma, men med hänsyn

till beskaffenheten av det skydd, som bereddes, och än mer med hänsyn till

den psykiska verkan å däri inneslutna,till värdet problematiska skyddsrum.

Denna länsstyrelsens uppfattning vore även föranledd av erhållen uppgift,

att man i Tyskland i praktiken ägnade relativt liten uppmärksamhet åt anordnandet

av skyddsrum.

Arméförvaltningen har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida utredningen

icke tillerkänt skyddsvärnen en något för stor betydelse. Det borde nämligen

beaktas, att grundförhållandena i vårt land flerstädes vore sådana, att betydande

svårigheter förelåge att till angivet djup — två meter — anordna

skyddsvärn.

I flertalet yttranden har utredningens ståndpunkt beträffande omfattningen

i stort av luftskyddets förberedande i fredstid icke föranlett

någon erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har förmenat, att utredningen

något överskattat möjligheten att efter inträtt luftskyddstillstånd vidtaga åtgärder

för skyddsanordningarnas bringande i effektivt skick. Då man måste

räkna med att på detta stadium en ytterst knappt tillmätt tid komme att stå till

förfogande, syntes det länsstyrelsen angeläget, att redan i fredstid mer omfattande

förberedelser gjordes än i förslaget blivit förutsatt, detta både i

avseende å materialanskaffning och personalutbildning.

I samma riktning ha länsstyrelsen i Västmanlands län och handelskammaren

för örebro och Västmanlands län uttalat sig.

Befälhavande amil alen i Karlskrona och länsstyrelsen i Blekinge län m fl

myndigheter i Karlskrona ha framhållit, att i en fästningsstad såsom Karlskrona

mer omfattande åtgärder än de av utredningen i allmänhet föreslagna

måste anses nödvändiga.

Arméförvaltningen har påpekat, att de åtgärder, som vidtoges med avseende

å industriens krigsorganisation, icke kunde förväntas resultera i färdiga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 211.

förnödenheter förrän en viss tid förflutit, efter det tillverkningen igångsatts.

Då behovet av för luftskyddet erforderlig materiell m. m. med all sannolikhet

komme att föreligga redan i det tidigaste skedet av eventuella fientligheter,

torde härav framgå vikten av att oundgängligen erforderlig materiell, i den

mån så kunde ske, anskaffades redan i fredstid.

Samma synpunkter ha framhållits av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

I flertalet av de över civila luftskyddsutredningens betänkande avgivna

utlåtandena har utredningens uppfattning örn kostnadernas fördelning

icke föranlett någon erinran. I en del yttranden lia emellertid från

utredningens ståndpunkt avvikande meningar kommit till uttryck.

I vissa utlåtanden har gjorts gällande, att kommunerna borde i högre grad

än som föreslagits bidraga till kostnaderna för luftskyddet.

Sålunda har länsstyrelsen i Stockholms län yttrat:

Kommunernas aktiva medverkan för luftskyddets ordnande synes hava blivit

väl starkt begränsad av utredningen. Upprättandet av effektivt luftskydd är i

många kommuner ett vitalt kommunalt intresse. Det synes angeläget att luftskyddets

befrämjande i möjligaste mån erhåller karaktären av en kommunal

angelägenhet, för vars ordnande kommunerna må bevilja anslag.

Länsstyrelsen i Värmlands län har framhållit följande.

Länsstyrelsen tillåter sig ifrågasätta, örn icke det kommunala intresset och

de kommunala myndigheterna kunnat med fördel inkopplas ännu fastare i

luftskyddets planläggning än som skett i civila lutfskyddsutredningens förslag.

Kommunerna kunna icke gärna antagas undandraga sig det ökade ansvar,

som kunde anses lämpligt. Särskilt i de mest utsatta orterna är det ett

kommunalt intresse i lika hög grad som ett statligt, att luftskyddet organiseras

på ett klokt och effektivt sätt. Ur den synpunkten kan det ock ifrågasättas,

om icke kommunernas ekonomiska offervilja kunnat tagas i anspråk i

något högre grad. Civila luftskyddsutredningen räknar t. ex. med att kostnaderna

för anskaffning av sirener och gasskyddsmateriell helt skola bäras av

staten. Det är dock för kommunernas räkning dylik luftskyddsmateriel anskaffas

och det ligger i deras intresse att så sker.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har även föreslagit, att

kommunerna borde bekosta erforderliga alarmeringsanordningar och dessutom

skyddsrum för aktiv personal.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att staten borde i högre grad bidraga

till kostnaderna vare sig för inrättande av skyddsrum eller för åtgärder, som

gjordes obligatoriska.

Sålunda har länsstyrelsen i Gotlands län anfört:

Länsstyrelsen får livligt tillstyrka utredningens förslag, att kommuner må

kunna erhålla statsbidrag med 2/ä av kostnaden för inrättande av centraler för

den lokala luftsky ddsledningen samt skyddsrum för annan aktiv personal

m. m. Enligt motiveringen till förslaget synes utredningen dock hava tänkt

sig, att sådant bidrag icke skulle utgå annat än vad angår äldre byggnader.

Denna mening kan länsstyrelsen ej dela, enär skyddsrum torde kunna inrättas

betydligt mera rationellt och mera ändamålsenligt i en nybyggnad än

i en äldre byggnad och det kan befaras att kommun det oaktat med hänsyn

till statsbidraget föredrar att anordna skyddsrum i en gammal byggnad. Då

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 211.

det icke torde kunna bli fråga om att i byggnadsförfattning föreskriva skyldighet

att utföra dylik central, får länsstyrelsen förorda, att statsbidrag för

merkostnaden för skyddsrum må kunna utgå jämväl vid nybyggnad.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat följande:

Beträffande vidtagande av de omfattande åtgärderna för åstadkommande

av skyddsrum i samband med nybyggnad har utredningen i sådant avseende

ansett sig utan betänklighet kunna föreslå, att de med anordningarna förenade

kostnadsökningarna skola stanna på den enskilde. Lämpligheten härav synes

länsstyrelsen kunna ifrågasättas, så mycket mer som den fördyring av byggnadsföretaget,

som blir en följd av de särskilda skyddsanordningarna, i sista

hand kommer att gå ut över hyresgästerna. Länsstyrelsen är sålunda av den

uppfattningen, att statsbidrag i skälig utsträckning bör utgå jämväl för merkostnader

vid nybyggen.

Magistraten, polismästaren, drätselkammaren och luftskyddskommittén i

Karlskrona hava även ifrågasatt statsbidrag i större omfattning för inrättande

av skyddsrum.

Länsstyrelsen i Blekinge län har, efter att hava berört innehållet i vissa

paragrafer av den av utredningen föreslagna luftskyddslagen, yttrat följande:

Beträffande betänkandets innehåll i övrigt vill länsstyrelsen hänvisa till vad

som anförts av de av länsstyrelsen hörda myndigheterna i Karlskrona stad, framför

allt beträffande anordnande av skyddsrum av olika slag och kostnaderna

därför. Länsstyrelsen måste på det kraftigaste betona, att när det gäller en

fästningsstad som Karlskrona med dess särskilt utsatta läge, det måste vara

statens plikt att på ett långt mera kraftigt sätt än på andra håll ekonomiskt

bispringa kommunen med ordnandet av dess civila luftskydd. Såväl omfattningen

av de erforderliga, skyddsåtgärderna som det försämrade finansiella

läge, i vilket staden blivit försatt genom de senaste försvarsreformernas

genomförande, alltså genom statsmakternas egna åtgöranden, gör en dylik

kraftig medverkan från statens sida ofrånkomlig, örn man verkligen skall kunna

förvänta uppnå några tillfredsställande resultat.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund lia anfört:

Utredningens uttalanden rörande åtgärderna till befrämjande av det passiva

luftskyddet lära icke i och för sig lämna utrymme för någon egentlig menings

skiljaktighet. Då fråga uppkommer örn fördelningen av kostnaderna för dylika

åtgärders vidtagande, vilja vi ansluta oss till den av utredningen hävdade

principiella uppfattningen, att dessa kostnader böra bestridas av staten. Yi

vilja dock icke förneka, att vissa avvikelser från berörda princip kunna vara

berättigade. En av de ur industriens synpunkt viktigaste av de föreslagna

avvikelserna gäller kostnaden för anordnandet av skyddsrum. Det synes oss

uppenbart, att åtminstone i de fall, där åtgärder av ifrågavarande slag ej äro

helt och hållet frivilliga — vilket utredningen förutsätter bliva i viss utsträckning

fallet i fråga örn nybyggander å en del orter — bör det enskilda industriföretaget

icke skäligen kunna betungas med att ensamt svara för de med åtgärden

förenade kostnaderna, och detta icke heller därest skyddsanordningarna,

taga sikte på något annat än industriens egen personal. Berörda kostnader

kunna antagas i många fall icke stanna inom de jämförelsevis snäva gränser,

som av utredningen (s. 103) angivits.

Handelskammaren i Göteborg har ansett, att kostnaden för åtgärder, vilka

tvångsvis genomfördes eller anbefalldes, alltid borde stanna å staten, under

det att frivilliga åtaganden borde bekostas av deli, sorn åtagit sig åtgärden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

För uppmuntrandet av de i betänkandet angivna åtgärderna i syfte att i redan

uppförda byggnader införa skyddsanordningar torde den föreslagna skattelindringen

icke vara tillräcklig utan borde densamma suppleras av ett lämpligt

avvägt tillskott av statsmedel.

Departementschefen.

Sedan 1936 års riksdag beslutat rörande ordnandet av vårt militära försvar,

torde nu spörsmålet örn det civila luftskyddets ordnande böra upptagas till

närmare behandling. Körande behövligheten av dylikt luftskydd synas numera

knappast råda delade meningar. I likhet med civila luftskyddsutredningen

anser jag luftskyddet i främsta rummet vara en statens angelägenhet, ehuru,

såsom i det följande skall närmare beröras, medverkan från kommunernas

och enskildas sida icke kan undvaras. Såsom en betydelsefull omständighet

då det gäller att organisera luftskyddet i vårt land må framhållas, att

åsikterna i olika luftskyddsfrågor inom de i luftskyddshänseende ledande

staterna numera synas vara tämligen stabiliserade och att ett rikt erfarenhetsmaterial

från utlandet kan läggas till grund för luftskyddsarbetet i Sverige.

Civila luftskyddsutredningens förslag —- såväl i fråga örn organisationen

och lagförslagets utformning i övrigt som beträffande kostnaderna — bygger

på den uppfattning om luftskyddsåtgärdernas betydelse för svenska förhållanden,

som kommit till uttryck i betänkandet. Därvid synes utredningen,

som bland annat genom studiedelegationer gjort sig förtrogen med luftskyddet

i England, Frankrike och Tyskland, i stort sett hava följt riktlinjer,

som torde vara vedertagna i flertalet främmande länder. Att här i detalj taga

ståndpunkt till utredningens förslag i denna del kan icke komma ifråga.

Yad skyddsrummen beträffar, må dock gentemot vad länsstyrelsen i Älvsborgs

län anfört framhållas, att enligt vad utredningen i sitt betänkande

påvisat, det byggnadstekniska luftskyddet ägnas stor uppmärksamhet i Tyskland.

Att skyddsrum därstädes tillmätes mycket stor betydelse framgår än

mera av en vid utredningens betänkande fogad rapport rörande studier av

byggnadstekniskt luftskydd i Tyskland, vilken avgivits av en av nyssnämnda

studiedelegationer. Värdesättningen av skyddsvärnen torde emellertid i detta

sammanhang vara av mindre betydelse, då sådana föreslås skola komma till

utförande först vid krigsfara. I stort sett synes emellertid utredningen hava

anfört övertygande skäl för de föreslagna åtgärderna, och det torde kunna

antagas, att den bild, som utredningen lämnat av åtgärdernas betydelse för

svenska förhållanden, är i allt väsentligt riktig.

Av betydelse för bedömande av omfattningen av de luftskyddsåtgärder,

som böra vidtagas, är vårt lands läge ur luftförsvarssynpunkt samt tillgången

å flygstridskrafter och luftvärn. Av civila luftskyddsutredningens

redogörelse för Sveriges läge ur nyssnämnda synpunkt (betänkandet

s. 41 ff.) framgår, att detta rent geografiskt sett framträder såsom gynnsamt

samt att landets utsträckning och ringa befolkningstäthet få anses

i övervägande grad lända försvararen till fördel. Såvitt angår flygstridskrafter

och luftvärn kommer uppenbarligen den vid 1936 års riksdag beslutade för
Dihang

till riksdagens protokoll 11)31. 1 sami. Nr 211. 581 ;i7 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 211.

svarsreformen att stärka vårt försvar. Tillgången å luftvärn torde dock alltjämt,

enligt vad luftskyddsutredningen framhåller, komma att bliva alltför

knapp för att våra större städer samt våra viktigaste industrianläggningar och

kraftverk i allmänhet skulle kunna påräkna skydd av luftvärn. Sist anförda omständighet

talar för att luftskyddsåtgärderna, i allt fall då det gäller planläggningen

av desamma, icke allt för starkt begränsas. Å andra sidan bör självfallet

luftskyddet icke anordnas så, att samhället i fredstid undergår en mer eller

mindre fullständig militarisering eller kostnaden för skyddsåtgärderna komma

att utgöra en hämsko på den fredliga utvecklingen och de sociala framstegen. Ur

nu anförda synpunkter synes civila luftskyddsutredningens förslag i stort sett

innefatta en efter svenska förhållanden väl avvägd lösning av luftskyddsfrågan.

Jag kan sålunda icke biträda kravet på att redan i fredstid mera omfattande

åtgärder än utredningen föreslagit i allmänhet böra genomföras, vare

sig genom tvingande föreskrifter eller medelst bidrag av statsmedel. Yad särskilt

luftskyddet i Karlskrona beträffar, må framhållas, att Karlskrona är en

av de orter i riket, som kunna påräkna skydd av luftvärn. Den av arméförvaltningen

och rikskommissionen framhållna synpunkten i fråga örn industriens

krigsorganisation bör givetvis beaktas vid luftskyddets förberedande.

Emot den av luftförsvarsutredningen och civila luftskyddsutredningen intagna

ståndpunkten, att det i princip bör åligga staten att bestrida de med

luftskyddets genomförande förbundna kostnaderna, synes icke vara något

att invända. Såsom av de båda utredningarna påpekats, måste emellertid från

denna princip göras undantag, vilka i det av civila luftskyddsutredningen utformade

förslaget äro synnerligen vittgående. Dessa av praktiskt-organisatoriska

och statsfinansiella hänsyn föranledda modifikationer torde icke kunna

undgås, i varje fall örn ett effektivt luftskydd skall kunna åstadkommas inom

något så när rimlig tid. Däremot kan jag icke förorda en sådan utvidgning av

kommunernas bidragsplikt, att denna kommer att omfatta även bekostande

av alarmerings- och gasskyddsmateriell. Staten torde under alla omständigheter

böra omhänderha anskaffningen av dylik materiell och detsamma

gäller beträffande exempelvis uppsättande av alarmeringsanordningar, vilka

torde få anslutas till telegrafverkets ledningsnät. Att staten under sådana

omständigheter skulle av kommunerna förbehålla sig ersättning för materiellen

synes icke böra ifrågakomma. Spörsmålet örn statens bidrag till inrättande

av skyddsrum är väsentligen en fråga örn statens förmåga att lämna dylika

bidrag. Av statsfinansiella skäl torde det icke vara möjligt, att i detta avseende

gå längre än utredningen föreslagit. Yad särskilt angår kravet på

bidrag till skyddsrum inom nybyggnader, må framhållas, att kostnaden för

inrättande av dylika, såvitt framgår av utredningens betänkande, icke är

större än att det skäligen bör kunna förväntas, att vederbörande byggherrar

— vare sig skyddsrummen göras obligatoriska eller ej — inrätta sådana

där de anses behövliga. I allt fall torde detta gälla i fråga örn kommunala

^byggnader. Yid prövning av ansökning örn statsbidrag för inrättande av

skyddsrum i äldre byggnad synes hänsyn böra tagas till huruvida kommunen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

i skälig utsträckning tillvaratagit möjligheterna att inrätta skyddsrum i samband

med kommunala nybyggnader.

Lagförslagets allmänna innebörd.

Civila luftskyddsutredningen.

Den av luftskyddsutredningen föreslagna luftskyddslagen, vilken torde få

såsom bilaga (Bilaga A) fogas till detta protokoll, består av tre huvudavdelningar,

innehållande dels stadganden örn luftskyddets organisation, dels allmänna

bestämmelser örn luftskyddets förberedande, närmast avsedda att

reglera förberedelserna i fredstid, och dels särskilda bestämmelser med avseende

å krig och krigsfara (»luftskyddstillstånd»). Härtill ansluta sig ansvarsbestämmelser

m. m. På sätt närmare framgår av lagförslaget och motiven

till detsamma äga bestämmelserna med avseende å luftskyddstillstånd nära

samband med den militära rekvisitionslagstiftningen och vissa förslag till förfoganderättslagar.

Örn rekvisitionsrätt för krigsmaktens behov stadgas i regeringsformen § 74.

Rekvisitionsrätten äger bestånd, på sätt närmare regleras i särskild lag, från

den dag, då, enligt beslut av Konungen i statsrådet och efter utfärdande av

riksdagskallelse, rikets krigsmakt eller någon del därav ställes på krigsfot, och

intill den dag, då krigsmakten skall återgå till fredsfot. Föremål för rekvisition

äro förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå och

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka

icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

Med stöd av nämnda grund!agsstadgande hava utfärdats lagen den 24 maj

1895 (nr 43) angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov och lagen den 27 april 1934 (nr 84) örn

anskaffning av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot (hästoch

fordonsanskaffningslag). Till båda dessa lagar ha utfärdats verkställighetsförordningar

(rekvisitionsförordningen samt häst- och fordonsanskaffningsförordningen).

Rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen ha inom rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap underkastats omarbetning, vilken resulterat

i att rikskommissionen den 2 november 1934 till Konungen avgivit förslag till

nya författningar i ämnet. Dessa förslag äro alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Inom rikskommissionen lia ytterligare utarbetats vissa författningsförslag,

som äro avsedda att reglera hushållningen under krig. Bland dessa märkes

till en början förslag till en militär förfogandelag, avsedd att utgöra grundvalen

för vissa krigsförberedelser, innan mobilisering anbefallts och därigenom

förutsättning skapats för anlitande av rekvisitionsförfarande. Denna

lag är avsedd att träda i kraft redan i fredstid. Utbryter krig, erfordras emellertid

en mera vidsträckt förfoganderätt för statsmakterna, och med hänsyn härtill

har rikskommissionen, efter mönster från kristidslagstiftningen, utarbetat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

förslag till en allmän förfogandelag, vilken är avsedd att framläggas först i

händelse av mobilisering. I och med utfärdandet av sistnämnda mera vidsträckta

förfogandelag skulle den militära förfogandelagen upphöra att gälla.

Efter att hava redogjort för rekvisitions- och förfoganderättslagstiftningen

har civila luftskyddsutredningen yttrat följande:

Det komplex av krigshushållningsförfattningar och förslag därtill, varför

nu redogjorts, tillgodse icke luftskyddets behov. Rekvisitionslagen och den

militära förfogandelagen avse endast krigsmaktens behov — alltså icke det

civila luftskyddet. Den allmänna förfoganderättslagen, som är avsedd att träda

i kraft först efter mobilisering, lämpar sig icke såsom grundval för luftskyddets

krigsförberedelser, vilka örn möjligt böra föregå mobiliseringen. Sistnämnda

lag kan däremot på ett senare stadium få stor betydelse i fråga örn tillverkning

och anskaffning av för luftskyddet erforderlig materiell m. m. Förslaget

till allmän förfogandelag innehåller vidare ett stadgande örn förfoganderätt

till byggnad för beredande av bostad åt husvilla, vilket även ur luftskyddssynpunkt

torde vara påkallat.

Sammanhanget mellan den föreslagna luftskyddslagen och rekvisitionsbestämmelserna

kommer i främsta rummet till synes däri, att luftskyddslagen

i fråga örn sättet för bestämmande och erläggande av ersättning för egendom,

som tages i anspråk för luftskyddsändamål, hänvisar till rekvisitionslagens

motsvarande stadganden.

Yttranden.

I sitt utlåtande över civila luftskyddsutredningens förslag har rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap framhållit följande:

Framläggandet av här omhandlade förslag till luftskyddslag med däri innefattade

rättigheter och möjligheter beträffande tillgodoseendet av det civila

luftskyddets behov synes aktualisera frågan om upptagande till slutlig behandling

av de utav rikskommissionen med underdånig skrivelse den 2 november

1934 till Kungl. Maj:t ingivna förslagen till ny rekvisitionslag, lag om skyldighet

i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens

behov samt militär förfogandelag. Alla dessa lagförslag äga ett

nära inbördes samband, och det skulle vara till väsentlig fördel, örn samtliga

kunde i ett sammanhang och i inbördes överensstämmande avfattning bringas

under riksdagens prövning. Med hänsyn till den utomordentliga vikten av

att det civila luftskyddets planläggning kan snarast påbörjas finner sig rikskommissionen

böra — även om lagkomplexet i sin helhet icke kan bliva

färdigt för samtidig riksdagsbehandling — förorda, att luftskyddslagen likväl

förelägges innevarande års riksdag och att i anslutning därtill för organisationens

ikraftträdande nödig medelsanvisning begäres.

Departementschefen.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan de i civila luftskyddsutredningens

förslag intagna bestämmelserna med avseende å luftskyddstillstånd,

å ena, samt rekvisitions- och förfoganderättslagstiftningen, å andra sidan, föreligga

starka skäl att upptaga förslagen till samtidig behandling. Efter vad jag

av chefen för justitiedepartementet inhämtat, torde det emellertid i följd av

sistnämnda lagstiftnings omfattande och invecklade beskaffenhet få anses uteslutet

att förelägga nu pågående riksdag förslag till rekvisitions- och förfoganderättslagar.

Då det måste anses synnerligen angeläget, att statsmak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 211.

terna snarast möjligt taga ståndpunkt till frågan om luftskyddets organisation,

så att planläggningen kan påbörjas efter enhetliga linjer, synes det å

andra sidan icke böra ifrågakomma, att luftskyddslagstiftningen i sin helhet

uppskjutes. En möjlighet att tillgodose de olika önskemål, som här göra sig

gällande, har jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementet, funnit

kunna vinnas genom att ur den föreslagna luftskyddslagen utbryta de bestämmelser,

som äga avseende å luftskyddstillstånd. Stadganden i sistnämnda hänseende,

sammanförda till en särskild lag, synas lämpligen kunna föreläggas

riksdagen samtidigt med förslagen till rekvisitions- och förfoganderättslagar.

Mot den ifrågasatta anordningen kan möjligen invändas, att luftskyddets planläggning,

innan stadganden örn luftskyddstillstånd kommit till stand, saknar

erforderligt underlag i form av kännedom örn de befogenheter, som i händelse

av krig eller krigsfara tillkomma myndigheterna. Härtill må anmärkas, att man

vid planläggningsarbetet lär kunna förutsätta, att luftskyddet, därest det kan

behöva träda i funktion, bör anordnas i huvudsaklig anslutning till civila luftskyddsutredningens

förslag, vilket i det väsentliga tillstyrkts i de avgivna

utlåtandena. I enlighet med vad nu anförts finner jag mig böra förorda en

uppdelning av lagbestämmelserna örn luftskyddet på sätt här antytts.

Ehuru det i 12 § av civila luftskyddsutredningens lagförslag upptagna stadgandet

örn åläggande för kommuner eller enskilda att vidtaga vissa åtgärder

icke direkt sammanhänger med bestämmelserna örn luftskyddstillstånd, synes

det likväl lämpligt, att detta i den enskildes rättssfär mera ingripande stadgande

upptages i samband med de bestämmelser, som hava avseende a krig

och krigsfara.

Den allmänna luftskyddsorganisationen.

Föreliggande utredningar.

Av civila luftskyddsutredningens betänkande framgår, att i de främmande

länder, varest luftskydd förberetts, staten i regel förbehållit sig ledningen

av detsamma, vare sig frivillig verksamhet erhållit större eller mindre utrymme

i organisationen. Beträffande organisationen av luftskyddet i utlandet

kan man särskilja två olika huvudtyper, i det att i en del länder, såsom England,

Frankrike och Tyskland, planläggningen omhänderhaves av de ordinarie

myndigheterna — med eller utan biträde av särskilda nämnder — under det

att i andra länder, såsom Italien och Schweiz, särskilda kommissioner för

luftskyddets handhavande tillskapats. I några länder t. ex. Belgien, Italien

och Schweiz, lyder luftskyddsorganisationen under militära departement.

Bet vanliga är dock, att luftskyddsfrågorna lyda under inrikesministeriet

eller annat civilt departement.

Luftf''örsvarsutredningen anslöt sig i sitt förslag närmast till kommissionssystemet.

Förslaget byggde för planläggningen i fredstid på kommissioner

för landstingsområdena och lokala nämnder i mera betydelsefulla städer

under ordförandeskap av officerare. Såsom central myndighet föreslogs den

av luftförsvarsutredningen förordade inspektören och chefen för rikets fasta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 211.

luftförsvar. Under »luftförsvarstillstånd» lades luftskyddet helt under den

territorielle militärbefälhavarens ledning.

Försvarskommissionen har i fråga om riktlinjerna för luftskyddet kommit

till ett resultat, som i förevarande avseende skiljer sig från luftförsvarsutredningens

ståndpunkt, i det att kommissionen förordat, att luftskyddsuppgifterna

företrädesvis skulle anförtros åt redan bestående civila myndigheter,

länsstyrelserna och polisen. Försvarskommissionen förutsatte dock,

att länsstyrelse skulle kunna förordna särskild myndighet att inom viss ort omhänderha

luftskyddet. Enligt försvarskommissionen borde den centrala ledningen

och planläggningen av luftskyddet närmast handhavas av en byrå

inom socialdepartementet, å vilken finge anställas erforderlig sakkunnig personal.

Civila luftskyddsutredningen har anslutit sig till de av försvarskommissionen

uppdragna riktlinjerna utom såvitt angår luftskyddets centrala ledning.

Utredningen har framhållit, att civilbefolkningens luftskydd borde handhavas

av de ordinarie civila förvaltningsmyndigheterna, där ej av särskilda

skäl undantag härifrån påkallades. Härigenom skapades erforderlig stadga

i organisationen och nödiga förutsättningar för ett effektivt arbete på luftskyddets

förberedande.

I anslutning till det sist anförda har utredningen beträffande frågan örn

luftskyddsärendenas handläggning inom Kungl. Maj:ts

kansli framhållit följande:

Med utredningens ståndpunkt synes det vara naturligast att, såsom jämväl

försvarskommissionen föreslagit, låta luftskyddsfrågorna sortera under

samma departement som de myndigheter, vilka företrädesvis skola handlägga

dessa frågor, d. v. s. under socialdepartementet. Vissa skäl kunna dock anföras

för att, såsom torde hava varit avsett av luftförsvarsutredningen, hänföra

luftskyddsfrågorna under försvarsdepartementet. Härför talar i främsta

rummet, att även luftskyddet kan sägas vara en form av försvar. I detta avseende

synas dock de praktiskt organisatoriska synpunkterna böra tillmätas

företräde, och utredningen har därför stannat för att föreslå, att luftskyddsorganisationen

hänföres under socialdepartementet.

Beträffande luftskyddets centrala ledning har civila luftskyddsutredningen

anfört bland annat följande: /

En brist, som under det hittills bedrivna planläggningsarbetet kommit

mycket starkt till synes, är avsaknaden av ett centralt organ för luftskyddet.

Luftskyddsfrågorna äro i stor utsträckning av teknisk natur, och det skulle

innebära ett alltför stort slöseri med arbetskraft, örn varje lokal myndighet

för sig skulle arbeta på lösandet av dessa problem. Även de mångfaldiga

organisatoriska frågor, som äro förknippade med luftskyddet, äro i största

utsträckning likartade för olika orter, och en behandling av dessa frågor efter

enhetliga riktlinjer måste anses ofrånkomlig. Luftskyddet kräver sålunda ett

arbetsdugligt centralt organ, utrustat med organisatorisk och teknisk sakkunskap.

Detta organ bör genom utarbetande av instruktioner och anvisningar,

meddelande av råd och upplysningar åt lokala myndigheter, anordnande

av undervisning och utbildning för dem, som skola leda luftskyddet

på olika orter, samt genom inspektionsverksamhet utöva ledningen av luftskyddet

i tekniskt hänseende. Det centrala organet torde även få verkställa

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

de utredningar, som sammanhänga med fördelning av anslag till luftskyddet.

Uppenbarligen kräves ett intimt samarbete mellan nämnda organ och de myndigheter,

vilkas verksamhetsområden beröra luftskyddet, såsom försvarsstaben

försvarsväsendets centrala kemiska anstalt, fortifikationsstyrelsen,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen och

byggnadsstyrelsen. Vidare måste det centrala organet följa utvecklingen av

luftvapnet och luftskyddet i utlandet samt forskningen inom de områden, som

sammanhänga med luftskyddet. ... .. , .... ,

Civila luftskyddsutredningen har vid overvagande av det lämpligaste sattet

att anordna det centrala luftskyddsorganet kommit till det resultatet, att en

luftskyddsbyrå inom departementet icke i sådant avseende ar en tillfredsställande

organisationsform. Departementschefen skulle svårligen kunna medhinna

att ägna de många luftskyddsfrågorna den ingående handläggning,

som böra komma dem till del från den för besluten ansvarige chefens sida

Enligt utredningens mening bör den centrala luftsky ddsmyndigheten för att

rätt kunna fylla sin omfattande och maktpåliggande uppgift erhålla en högre

grad av självständighet än med en dylik anordning skulle bliva fallet. Utredningen

har stannat vid att förorda, att det centrala organet erhåller ställningen

av en fristående, kollegialt organiserad inspektionsmyndighet, förslagsvis

kallad luftskyddsinspektionen, en organisationsform, som redan

vunnit hävd inom åtskilliga grenar av förvaltningen. Härigenom skapas

bättre förutsättningar för en initiativkraftig ledning av luftskyddet Vidare

vinnes den fördelen, att man vid bestämmande av arvode for myndighetens

chef icke med nödvändighet behöver hålla sig inom ramen för en byråchefslön

utan kan tillmäta lönen med tanke på de särskilda kvalifikationer, som

fordras för befattningen.

Angående luftskyddets lokala organisation har i civila

luftskyddsutredningens betänkande framhållits följande:

Behov av lokala myndigheter för luftskyddet föreligger redan med hänsyn

till förberedelserna i fredstid. Arbetet med luftskyddets organisation

är nämligen så omfattande, att det i största utsträckning måste i enlighet med

o-ivna direktiv utföras i första hand av lokala organ för att därefter kontrolferas,

justeras och sammanfattas av vederbörande tjänsteman i länsstyrelsen.

Betraktar man förhållandena med hänsyn till krig eller krigsfara, framstäf

behovet av en lokal representant för luftskyddet såsom en nödvändighet.

Då ett samhälle vid krigsfara på kort tid skall sättas i beredskapstillstånd,

erfordras på platsen en person, som kan utöva ledningen av luftskyddsarbetet.

Denne måste vara förtrogen med luftskyddsplanerna samt utrustad

med en viss maktbefogenhet. Vid fientligt angrepp kräves en enhetlig ledning

av de avdelningar, som hava sig anförtrodda uppgifter i samband med

luftskyddet. I ali synnerhet gäller detta beträffande större samhällen. För

ett riktigt handhavande av de taktiska luftskyddsuppgifterna inom en ort

av betydenhet kräves särskild utbildning i denna gren av luftskyddstjanst.

Av det nu anförda torde framgå, att såväl i fredstid som i krigstid böra finnas

lokala ledare av luftskyddet. En dylik luftsky dds chef bör i främsta rummet

finnas för varje luftskyddsort, men då man aldrig med visshet kan på förhand

avgöra, örn en ort kommer att angripas, och för övrigt vissa luftskyddsåtgärder

såsom mörkläggning kunna vara erforderliga över stora delar av

landet, synes det lämpligast, att varje del av riket hänföres lindel någon

luftskyddsehefs befogenhetsområde. Sådant område torde lämpligen kunna

benämnas luftskyddsområde. ... , . .... ...

Av utredningens förut angivna principiella ståndpunkt betrattande vilka

myndigheter som skola handhava luftskyddet följer, att luftskyddsehefs
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 211.

befattningarna enligt utredningens mening företrädesvis böra anförtros åt

cheferna för den lokala polisen och att luftskyddsområdenas gränser örn möjligt

böra sammanfalla med gränserna för städer och landsfiskalsområden.

Från sistnämnda regel torde dock icke sällan påkallas undantag, så att särskilda

luftskyddsområden bildas dels av vissa städer med kringliggande förorter

och dels av sådana köpingar och municipalsamhällen, varest särskild

ledning av luftskyddet erfordras. Genom att i möjligaste mån ansluta sig

till bestående organisation vinner man den avsevärda fördelen, att man undviker

att tillskapa organ, som i visst avseende ingripa i polisens befogenhetsområde.

Det torde ej heller kunna bestridas, att luftskyddsfrågorna — därest

dessa icke skola handläggas av militära myndigheter — närmast höra till

polisen, som har att svara för ordning och säkerhet. Med sin ingående kännedom

örn lokala förhållanden torde polischeferna i allmänhet vara väl lämpade

att omhänderhava förberedelsearbetet under fredstid. Emellertid kunna fall

tänkas, då detta arbete av olika anledningar icke bör anförtros åt polischefen,

och redan med hänsyn härtill bör annan person kunna förordnas till

luftskyddschef. I fråga örn polischefernas lämplighet att under ett flyganfall

leda luftskyddet har man anledning att ställa sig mera tveksam än då det

gäller att handlägga luftskyddsfrågor under fredliga förhållanden. Polischefer

äro i de största städerna polismästare, vilka uteslutande ägna sig åt

polistjänst, i några medelstora städer polismästare, vilka tillika äro stadsfiskal!’,

i ett 40-tal städer borgmästaren eller annan ledamot av magistraten,

i likaledes ett 40-tal städer stadsfiskalen, i övriga städer kommunalborgmästaren

eller stadsstyrelsens ordförande samt å orter på landet landsfiskalen,

vare sig denne är bosatt inom orten eller ej. Meningen torde vara att chefskapet

över polisen i städer med egen jurisdiktion, varest särskild polismästare

ej erfordras, efter hand skall anförtros åt stadsfiskalen. Det stora

flertalet av de nu fungerande polischeferna i städerna saknar egentlig polisutbildning.

De torde som regel icke taga del i polisens ordinarie arbete utan

endast i adminstrativt hänseende utöva chefskap över polispersonalen. Ledningen

av det egentliga polisarbetet utövas vanligen av en poliskommissarie.

Att under pågående anfall utöva befäl över den aktiva luftskyddspersonalen

är en uppgift, för vilken flerstädes poliskommissarierna, som i allmänhet

innehaft anställning såsom befäl vid krigsmakten, torde vara mera lämpade

än polischeferna. Med hänsyn till det anförda torde befälsförhållandena

morn luftskyddet i städerna som regel kunna anordnas på det sättet, att

poliskommissarie!! i egenskap av ställföreträdande luftskyddschef instruktionsmässigt

erhåller befälet över den aktiva personalen och ansvaret för

dess användande. Däremot synes det lämpligt, att polischefen även vid krigstillstånd

handhar den administrativa ledningen av luftskyddet med vad därtill

hör, såsom utfärdande av ordningsföreskrifter, uttagande av personal,

rekvisition av förnödenheter o. s. v., i den mån dylika befogenheter tillkomma

honom. Med en sådan organisation torde det icke möta betänkligheter att

låta städernas polischefer även under krigsförhållanden tjänstgöra såsom

luftskyddschefer, under förutsättning likväl, att då omständigheterna påkalla

det, personer utom polisen kunna förordnas till luftskyddschef respektive

ställföreträdande luftskyddschef. — Vad ovan anförts angående arbetsfördelningen

mellan polischef och poliskommissarie har icke avseende å de

större städerna. För varje sådan stad torde luftskyddets ledning böra organiseras

med hänsyn till de särskilda organisations- och personalförhållandena

vid stadens polisväsende.

Beträffande landsfiskalerna lär även gälla, att vissa av dem kunna vara

mindre lämpade för den direkta befälsföringen över den aktiva luftskyddspersonalen

i krig. Härtill kommer, att luftskydd måste organiseras i många

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

samhällen, varest landsfiskal icke är bosatt. Även på landet torde därför en

motsvarande överflyttning av vissa göromål pa ställföreträdande luftskyddschefer

kunna vara påkallad. Såsom sådana torde kunna påräknas, förutom

polisbefäl, industrichefer, ingenjörer, jägmästare m. fl.

Uppdraget att vara luftskyddschef blir med den nu angivna organisationen

ett tjänsteåliggande för polispersonalen. Lagbestämmelserna angående luftskyddscheferna

torde kunna givas den formen, att det i lagen fastslås, att

luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres av stad, polischefen, och

för luftskyddsområde, som består av landsfiskalsdistrikt, landsfiskalen, dock

att länsstyrelsen för särskilt fall äger till luftskyddschef utse annan person.

För det fall att luftskyddsort utgöres av olika administrativa områden, bör

det anförtros åt länsstyrelsen att utse luftskyddschef. Särskilt förordnad luftskyddschef

synes lämpligen böra tillsättas för en tid av tre år. Uppenbarligen

bör förordnandet när som helst kunna aterkallas. Framhallas ina i detta sammanhang,

att även om landsfogdarna enligt förslaget ej ålagts några direkta

uppgifter i avseende å luftskyddet, detta ej bör utesluta, att de av länsstyrelserna

anlitas som biträde vid övervakning av arbetet härutinnan i dem

underlydande polisdistrikt.

Från regeln att länsstyrelserna och lokala luftskyddschef er skola handha

luftskyddet ha i civila luftskyddsutredningens förslag gjorts vissa undantag,

i det att särskilda bestämmelser förutsättas bliva erforderliga för statens

kommunikationsverk m. fl. verk, företag och inrättningar, fästningar m. m.

Yttranden.

Till sina huvuddrag har den av civila luftskyddsutredningen föreslagna

organisationen tillstyrkts i samtliga de över utredningens betänkande avgivna

utlåtanden, vilka avse utredningens förslag i dess helhet.

Beträffande behovet av en särskild central myndighet

har länsstyrelsen i Gotlands län anfört:

I avseende å organisationen är det givetvis av betydelse att för ledningen

av luftskyddet inom riket finnes ett centralt organ. Nödvändigheten av att

denna ledning erhåller ställningen av en fristående, kollegialt organiserad

inspektionsmyndighet undandrager sig länsstyrelsens bedömande. Troligt är

att de första åren av myndighetens verksamhet, då det grundläggande planläggningsarbetet

äger rum, arbetet kommer att bliva mera omfattande, än

vad sedermera blir fallet. Örn på grund därav en minskning i myndighetens

organisation i en framtid skulle kunna äga rum, förefaller det vara lättare att

verkställa denna förenkling, därest den centrala ledningen vore inordnad inom

socialdepartementet.

Rilcsräkenskapsverket har med hänsyn till att den centrala ledningen av

luftskyddet måste erhålla ställningen av en medelsförvaltande myndighet

ansett sig böra i förevarande avseende förorda utredningens förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat, att det av betänkandet

syntes framgå, att de arbetsuppgifter, som skulle åvila den blivande luftskyddsinspektionen,

skulle bliva av sådan art och omfattning, att ifrågavarande

uppgifter icke lämpligen kunde anförtros någon redan existe

rande myndighet. Med hänsyn härtill syntes det vara motiverat, att i

enlighet med förslaget ett särskilt organ tillskapades för ändamålet.

I fråga örn luftskyddets lokala organisation hava i en del

utlåtanden framställts vissa detaljanmärkningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 211.

Sålunda hava Överståthållarämbetet och polismästaren i Stockholm betonat

vikten av att Stockholm jämte vissa närbelägna städer och stadsliknande samhällen

i luftskyddshänseende komma att utgöra ett förvaltningsområde under

enhetlig ledning.

Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört:

Enär landsfiskalerna i regel torde vara alltför överhopade av annat arbete

för att i de fall planläggningen i fred av luftskyddet och ledningen därav vid

krig eller krigsfara skulle kräva avsevärd tid, kunna behörigen medhinna detta,

synes arbetet med luftskyddet i första hand böra åvila landsfiskalens ställföreträdare

såsom luftskyddschef ehuru under landsfiskalens överinseende.

För detta sitt arbete och därmed förenade kostnader torde ställföreträdaren

böra tillförsäkras skälig ersättning av staten.

länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat, att med hänsyn till det arbete,

som åvilade landsfiskal, denne borde befrias från skyldigheten att åtaga sig

uppdrag att vara luftskyddschef.

Länsstyrelsen i Hallands län har ifrågasatt, huruvida anordningen, att polischefen

i stad skulle vara luftskyddschef vore fullt lycklig. Länsstyrelsen förmenade

nämligen, att polischefen i stad vid inträdande luftskyddstillstånd

med all sannolikhet komme att få en sådan mängd uppgifter, som sammanhängde

med krigstillståndet eller krigsfaran i övrigt, att han icke kunde medhinna

att skänka luftskyddet nödig uppmärksamhet. Länsstyrelsen ansåge

därför, att polischefens självskrivenhet till uppdraget borde bortfalla och

länsstyrelsen erhålla rätt att vid utseendet av luftskyddschef välja den person,

som med hänsyn till sina kvalifikationer vore fullt lämplig för uppdraget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört:

Två särskilda orsaker till organisationens försvagande skulle tänkas kunna

uppstå, den ena därigenom, att de administrativa gränserna i fråga örn de

särskilda luftskyddsområdenas omfattning i allt för stor utsträckning inom

ett län frångås och särskilda luftskyddsområden utöver landsfiskalsdistrikten

respektive städerna bildas, den andra i den förutsättningen, att det kan finnas

polischefer i mindre städer och polisdistrikt, åt vilka förberedelserna i fred

icke lämpligen böra anförtros. Det torde därför bliva nödvändigt, att bestämmelser

utfärdas därom, att det endast skall vara på grund av tungt vägande

skäl, som utredningens huvudprincip i fråga örn luftskyddsområdenas indelning

och närmaste ledning skall frångås.

Länsstyrelsen i Uppsala län har yttrat:

I betänkandet framhålles, att även örn landsfogdarna enligt förslaget ej

ålagts några direkta uppgifter i avseende å luftskyddet, detta ej bör utesluta,

att de av länsstyrelserna anlitas som biträde vid övervakningen av arbetet

härutinnan i dem underlydande polisdistrikt. Denna övervakning lärer dock

enligt länsstyrelsens förmenande bliva av ringa värde, därest icke landsfogdarna

bliva i tillfälle att följa planläggningsarbetet vid länsstyrelserna,

vilket synes så mycket mer angeläget som detta avser åtgärder för allmän ordning

och säkerhet.

De sakkunniga hava icke uttalat sig örn möjligheten för länsstyrelse att

bereda ersättning åt luftskyddschef, som icke på grund av sin tjänsteställning

är skyldig att mottaga uppdrag att vara luftskyddschef. Det arbete, som

under nyorganisationen kommer att åvila sådan luftskyddschef, torde icke

bliva så obetydligt, även örn det huvudsakliga arbetet kommer att få utföras

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

av försvarsassistenten. Anledning finnes till antagande att det kan uppstå

svårighet att till luftskyddschef förvärva lämplig person, därest ersättning

för uppdraget ej kan beredas. På grund härav synes till overvagande bora

upptagas frågan om beredande av någon ersättning. (Jämför hästmönstringsnämnd.

)

Länsstyrelsen i örebro län har jämväl yppat farhågor för att svårighet

kunde uppstå att utanför polisen finna lämplig person, som vore villig att

utan ersättning ställa sig till förfogande såsom luftskyddschef.

Beträffande den föreslagna 1 u f t s k y d d s n ä m n d e n ha en del erinringar

framställts.

Länsstyrelsen i Uppsala län har sålunda ifrågasatt, huruvida ett särskilt

lagstadgande örn dylik nämnd erfordrades. Även utan sådant stadgande syntes

den kommunala representationen, framför allt örn genom en luftskyddslag

av föreslagen beskaffenhet kommunerna finge sig särskilda uppgifter ålagda

i luftskyddets tjänst, kunna utse kommittéer med samma uppgifter, som enligt

förslaget skulle tillkomma luftskyddsnämnd. Yidtoge kommun en sådan åtgärd,

torde säkerligen samarbete med länsstyrelse och luftskyddschef komma

till stånd utan särskilt stöd i lagstiftningen.

Länsstyrelsen i örebro län har ansett, att de uppgifter, som avses för de

föreslagna luftskyddsnämnderna, i fråga örn samhällen på landet med fördel

skulle kunna anförtros åt något redan befintligt organ (kommunalnämnden,

municipalnämnden).

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har anfört:

Styrelsen anser det välbetänkt, att kommuner medgivits rätt att, där sådant

med hänsyn till kommunens intressen finnes påkallat, besluta, att luftskyddsnämnd

skall tillsättas. Genom att denna rätt gjorts fakultativ blir följaktligen

tillsättandet av sådan nämnd beroende på huruvida behov harav finnes

och på kommunens egen prövning. ....

Utredningen har emellertid föreslagit, att med avseende å valbarhet, ratt

att avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid, fyllnadsval, val av ordförande och

vice ordförande, ordning för besluts fattande samt förande av protokoll, skall

för luftskyddsnämnd i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående

^DeflörefäUer lämpligare, att i tillämpliga delar grunderna för valbarhet

etc. till luftskyddsnämnd för landet anslutas till vad som finnes föreskrivet

örn kommunalnämnd. De principiella skiljaktigheter, som i detta avseende

föreligga mellan byggnadsnämnd och kommunalnämnd, synas i huvudsak inskränka

sig till att ledamot av kommunalnämnd skall vara boende och röstberättigad

i kommunen, ett villkor, som icke förutsättes för ledamotskap i

byggnadsnämnd, samt att kommunens beslutande organ utser ordförande och

vice ordförande i kommunalnämnden, medan byggnadsnämnden utser dessa

inom sig. Dessa och övriga skiljaktigheter, som föreligga i detta avseende,

synas icke vara av sådan art, att de böra utgöra hinder för att på luftskyddsnämnd

i landskommun må tillämpas vad som i berörda avseende gäller for

kommunalnämnd.

Länsstyrelsen i Stockholms län har föreslagit en bestämmelse av innehåll,

att Kungi. Maj:t eller länsstyrelsen skulle få förordna, att luftskyddsnämnd

skulle utses, där så befunnes nödvändigt för erhållande av erforderlig kontakt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 211.

mellan luftskyddschefen och de kommunala inrättningarna. Den föreslagna

begränsningen av ledamöternas antal borde undvikas i en författning av lags

natur, då behov av större antal ledamöter icke vore helt otänkbart.

Västergötlands och norra Hallands handelskammare har ansett, att åläggande

borde stadgas för länsstyrelsen och luftskyddschefen att vid behandling

av frågor av större vikt kalla nämnden till rådplägning.

Kommerskollegium har i anslutning härtill erinrat:

Ett nära samarbete mellan länsstyrelserna, respektive luftskyddscheferna,

och de kommunala luftskyddsnämnderna, där sådana finnas tillsatta, är

enligt kollega mening av stort värde och torde kunna förutsättas bliva inlett,

utan att av utredningen föreslagna bestämmelser härom bliva skärpta. Att

föreskriva obligatoriskt hörande av luftskyddsnämnd synes knappast vara

lämpligt med hänsyn bland annat till det förhållandet, att det icke föreslagits

°n1 •• skyldighet för kommun att utse dylik nämnd. Att härom stadga

allmän skyldighet torde enligt kollegii mening heller icke vara erforderligt,

enär i fråga örn en rätt stor del av landets kommuner några mera ingripande

och omfattande civila luftskyddsanordningar tills vidare knappast torde vara

av behovet påkallade. Tänkbart vore, att länsstyrelse bemyndigades ålägga

kommun att tillsätta luftskyddsnämnd, örn så vore av behovet påkallat, men

kollegium finner ej skäl att framställa något yrkande härom.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmärkt, att den ställning

utiedningen tillämna! luftskyddsnämnden i visst avseende synts länsstyrelsen

mindre lämplig. Det torde nämligen vara riktigare, att nämnden finge bistå

länsstyrelsen och luftskyddschefen med utredningar och upplysningar än med

»råd och upplysningar» såsom förslaget formulerats.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört:

Förslaget synes närmast utgå ifrån, att länsstyrelse och luftskyddschef

skola hava möjligheter att utnyttja nämnden vid planläggningen. Den motsatta

synpunkten, att nämnden bör tillförsäkras gehör för de kommunala

önskemålen, synes mindre beaktad. Verklig initiativrätt synes böra lagligen

tillförsäkras nämnden. Denna borde få rätt att påkalla förhandlingar örn

uppkommande frågor av vikt för kommunerna, ej blott medgivas att till länsstyrelser

och andra myndigheter inkomma med framställningar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har framhållit, att bestämmelse borde meddelas

därom, huru ersättning skulle utgå för inställelse till luftskyddsnämnds

sammanträde, som hölles utanför luftskyddsområdet. En anmärkning av liknande

innebörd har framställts av länsstyrelsen i Blekinge län.

Departementschefen.

Civila luftskyddsutredningens organisationsförslag ansluter sig, såsom

förut framhållits, i väsentliga avseenden till de av försvarskommissionen uppdragna

riktlinjerna för luftskyddets ordnande, enligt vilka luftskyddets handhavande

i främsta rummet borde åvila de myndigheter, som eljest hade ansvaret

för den civila säkerhetstjänsten. I fråga om luftskyddets centrala ledning

har emellertid utredningen gjort ett betydelsefullt avsteg från vad försvarskommissionen

föreslagit, i det att utredningen förordat, att ledningen

skulle handhavas av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, i stället

för, såsom försvarskommissionen tänkt sig, socialdepartementet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Tydligt är att statsmakterna, då det gäller att tillskapa en ny myndighet,

måste iakttaga den största varsamhet och noga pröva behovet av den föreslagna

organisationen. Därvid bör bland annat tillses, att för behov, som

kunna antagas vara övergående, icke anordnas organ av mera permanent natur.

Av den föreliggande utredningen synes emellertid framgå, att hela luftskyddsorganisationens

uppbyggande med nödvändighet förutsätter en självständig

och initiativkraftig "ledning med tillgång till erforderlig sakkunskap

på området. Någon tvekan om behovet av en särskild myndighet synes därför

endast kunna föreligga beträffande tiden efter det den grundläggande planläggningen

utförts. Även då torde emellertid inspekterande verksamhet vala

av behovet påkallad, om organisationens effektivitet icke skall äventyras.

Vidare kräves ett organ för vidmakthållandet av den centrala planläggningen,

för omhänderhavande av anslag till luftskyddet, för materiellens undeihåll

och förnyande, för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt

icke minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken hittills

försiggått i ett mycket hastigt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att

göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gör det vidare

erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företrädas vid handläggningen

av en mängd frågor, som röra lagstiftning och adminstration. Förslaget

om inrättande av en särskild luftskyddsinspektion torde därför i princip

böra godtagas.

I fråga om lämpligheten av att låta länsstyrelserna handhava ledningen av

luftskyddet inom länen synes råda allmän enighet. Härför tala också vägande

skäl. Sålunda äro länsstyrelserna i besittning av en ingående ortskännedom.

Vidare torde länsstyrelserna vara de enda myndigheter, som med någon säkerhet

kunna överblicka behovet av personal inom hela den civila förvaltningsorganisationen

vid krig eller krigsfara och som kunna uttaga personal för

luftskyddet, utan att konflikter med andra av krigsorganisationen föranledda

personalbehov behöva befaras. Slutligen torde den sakkunskap, som star till

länsstyrelsernas förfogande genom landsfogde, förste provinsialläkare, länsarkitekt,

vägingenjör m. fl. länsstyrelserna underställda befattningshavare,

kunna bliva av värde vid luftskyddets organiserande.

Frågorna om luftskyddsinspektionens sammansättning och om anställande

av extra arbetskraft vid länsstyrelserna för bland annat luftskyddsärendenas

handläggning kommer jag att upptaga i annat sammanhang.

Vad beträffar luftskyddets lokala organisation, har civila luftskyddsutredningens

förslag att såvitt möjligt låta polischeferna — alltså på landet i allmänhet

landsfiskalerna — vara luftskyddschefer inom sina ordinarie distrikt rönt anslutning

i det stora flertalet utlåtanden, ehuru från några håll avvikande

meningar i vissa hänseenden kommit till uttryck. Beträffande till en början

indelningen i luftskyddsområden, synes genom utredningens förslag vara väl

sörjt för det av Överståthållarämbetet m. fl. särskilt understrukna behovet av

bestämmelser, som möjliggöra tillskapandet av särskilda luftskyddsområden

av större städer med förorter, och detta även för det fall, att förorten skulle

utgöras av en stad eller tillhöra ett annat län, såsom förhållandet är med vissa

förorter till Stockholm och Göteborg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 211.

De betänkligheter, som frän skilda håll uttalats mot att obligatoriskt anförtro

landsfiskaler och andra polischefer uppdraget såsom luftskyddschef,

synas förklarliga med hänsyn till omfattningen av de göromål, som redan

åligga dessa befattningshavare med avseende å krigsberedskapen. Det må

emellertid framhållas, att ifrågavarande uppdrag icke bör betraktas såsom

något personligt åliggande för polischefen vid sidan örn den egentliga tjänsten,

utan luftskyddsuppgifterna torde i själva verket komma att åvila polisen

såsom sådan. All polispersonal bör göras förtrogen med luftskyddet, och

inom de största poliskårerna torde viss personal direkt få specialisera sig på

hithörande frågor. Polischefen bör således kunna påräkna hjälp av sina underhavande

vid arbetets utförande. Vad särskilt beträffar polischefers arbetsbörda

vid krig eller krigsfara, torde det väsentligen vara beroende på arten

av förberedelserna i fredstid, huruvida dessa personer kunna rå med sina

uppgifter. Icke minst torde det vara av betydelse, att praktiska och överskådligt

uppställda handledningar utarbetas av vederbörande myndigheter.

I betraktande av de möjligheter att i särskilda fall förordna annan person

än polischef till luftskyddschef, som enligt civila luftskyddsutredningens förslag

skulle stå till buds, synes det i varje fall icke behöva möta några betänkligheter

att biträda förslaget örn polischef såsom luftskyddschef, vilket ur

organisatorisk synpunkt torde erbjuda avsevärda fördelar.

Från ett par länsstyrelser ha yppats farhågor för att svårighet stundom

skulle kunna uppsta att utanför polisen finna lämplig person, som vore villig

att utan ersättning ställa sig till förfogande såsom luftskyddschef. Härtill

må anmärkas, att även örn dessa farhågor någon gång skulle besannas, intresset

för luftskyddet likväl synes vara så stort, att lämpliga luftskyddschefer

i regel kunna antagas komma att sta till buds, även örn dessa befattningar få

karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag. Med hänsyn härtill synes

det icke böra ifrågakomma, åtminstone för närvarande, att införa arvode för

dessa uppdrag.

Behovet av de föreslagna luftskyddsnämnderna har från ett par håll ifrågasatts.

Det må vara riktigt, att särskilda nämnder för luftskyddet mången

gång kunna vara obehövliga, framför allt på landsbygden, men å andra sidan

torde de mångenstädes ha en uppgift att fylla. Då nämndernas tillsättande

gjorts beroende av kommunernas skön, torde man icke ha anledning att ställa

sig avvisande mot förslaget i och för sig. I fråga örn luftskyddsnämndens

uPPgi^er synes emellertid civila luftskyddsutredningens ståndpunkt icke hava

kommit till klart uttryck. Dessa uppgifter ha även i yttrandena över utredningens

förslag uppfattats på olika sätt. Att nämnden icke är avsedd att utgöra

något tekniskt sakkunnigt råd lär dock framgå därav, att kravet på ledamöternas

kompetens angivits sålunda, att dessa skola vara förtrogna med den

kommunala förvaltningen. I betänkandet framhålles, att nämnden i viss mån

får karaktären av ett kontrollerande organ, som äger möjlighet att bevaka

kommunens intressen genom framställningar till de myndigheter, som handhava

luftskyddet, i sista hand Kungl. Maj:t. Då nämndens uppgift i främsta

rummet synes vara att i samband med luftskyddets planläggning företräda

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kommunens intresse, torde lagtexten böra avfattas så, att denna uppgift hattie

framhäves än som skett i utredningens förslag. Att särskilt angiva nämndens

rätt att göra framställningar till myndigheter lärer dock icke vara behövligt.

Därest man uppfattar nämndens ställning på det sätt, som här antytts, torde

anledning saknas att införa en särskild bestämmelse i syfte att framtvinga

nämndens tillsättande. Ej heller synes något stadgande om att nämnden skall

kallas till rådplägning vid behandling av frågor av större vikt vara erforderligt.

Såsom mönster för bestämmelserna örn nämndens sammansättning och

verksamhet har civila luftskyddsutredningen valt stadgandena örn byggnadsnämnd,

till vilka hänvisas i den föreslagna lagtexten. Härtill har styrelsen

för svenska landskommunernas förbund anmärkt, att beträffande landskommuner

en hänvisning till bestämmelserna örn kommunalnämnd syntes lämpligare.

Denna uppfattning synes mig knappast tillräckligt motiverad. De skiljaktigheter,

som förefinnas mellan de olika bestämmelserna om respektive

nämnder, torde i förevarande hänseende vara av relativt underordnad

betydelse. Däremot skulle en ordning med olika bestämmelser för stad och

land medföra vissa olägenheter. Anmärkning har även framställts mot att

medlemsantalet i nämnden begränsats till högst fem. Med hänsyn till vad

ovan anförts angående nämndens uppgift och i betraktande av att ett luftskyddsområde

mången gång kommer att bestå av två eller flera kommuner,

vilkas nämnder kunna antagas komma att sammanträda gemensamt, synes

den gjorda begränsningen icke giva fog för erinran. Beträffande eventuella

kostnader för luftskyddsnämnds sammanträde synes uppenbart, att dessa böra

gäldas av vederbörande kommun. Det torde följaktligen vara kommunens ensak

att träffa avgörande i sådant hänseende.

Vad slutligen angår luftskyddsärendenas hänförande under visst departement,

anser jag i likhet med civila luftskyddsutredningen övervägande skäl

tala för att dessa ärenden handläggas inom socialdepartementet.

Den frivilliga verksamheten för luftskydclets främjande.

Föreliggande utreda!ngar.

Av den redogörelse för de olika luftskyddsåtgärderna, som lämnats av

luftförsvarsutredningen, framgår, att nämnda utredning tänkt sig en vidsträckt

frivillig medverkan av organisationer och enskilda för luftskyddets

genomförande. Utredningen har även ansett lämpligt, att staten genom understödjande

av enskilda sammanslutningar eller genom anordnande av frivilliga

utbildningskurser i viss mån medverkar till att personal utbildas i tillräcklig

omfattning.

Försvarslcommissionen har anfört:

För luftskyddets genomförande synes även frivillig verksamhet böra tagas

i anspråk. För att åvägabringa enhetlighet i detta hänseende böra reglerande

bestämmelser utfärdas. Den frivilliga verksamhetens främsta uppgifter böra

vara att sprida kännedom örn luftskyddets betydelse och innebörd samt att

utbilda lokala instruktörer och planlägga övningar i luftskyddstjänst, avsedda

att komma till utförande huvudsakligen i händelse av krigsfara.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 211.

Civila Ulf t skyddsmur erhling en har yttrat:

Frivillig verksamhet i luftskyddets tjänst tillmätes stor betydelse i främmande

länder. Ej heller i vårt land torde dylik verksamhet, som på andra

närliggande områden med framgång bedrives, kunna undvaras. I första hand

erfordras frivillig verksamhet med hänsyn till behovet av den aktiva luftskyddspersonalens

utbildning. Det torde nämligen icke vara lämpligt — åtminstone

under nuvarande förhållanden — att redan i fredstid införa obligatorisk

luftskyddstjänst i utbildningssyfte ens för flertalet av dem, som i

händelse av krig avses skola vara verksamma inom luftskyddstjänsten. Endast

beträffande fast anställd polis- och brandpersonal lär obligatorisk luftskyddsutbildning

kunna införas. Indirekt torde undervisning inom vissa av

luftskyddets specialgrenar kunna göras obligatorisk på det sätt, att luftskyddets

speciella problem beaktas vid meddelande av den ordinarie undervisningen

vid olika läroanstalter. Sålunda böra lämpligen blivande läkare och

sjuksköterskor undervisas i gassjukvård, kemister och apotekare i indikering,

arkitekter och byggnadsingenjörer i byggnadstekniskt luftskydd o. s. v. Beträffande

yrkesutövare av detta slag, som redan avslutat sin fackutbildning,

torde upplysning i luftskyddsfrågor i allmänhet kunna förmedlas genom de

föreningar, vari dylika yrkesutövare i regel äro sammanslutna. Sålunda torde

medverkan kunna påräknas av läkarföreningar vid anordnande av föredrag

och demonstrationer samt distribuerande av skriftliga meddelanden rörande

gassjukvård, av byggnadstekniska sammanslutningar vid meddelande av upplysning

på motsvarande sätt angående byggnadstekniskt luftskydd etc. För

utbildning av luftskyddschefer, instruktörer och aktiv luftskyddspersonal i allmänhet

erfordras kurser, innefattande såväl teoretisk utbildning som framför

allt övning i de olika tjänstegrenarna. Kurserna för utbildande av ledare och

instruktörer torde böra anordnas genom statens försorg. För anordnandet av

utbildningskurser för övrig personal torde av praktiska skäl staten i allmänhet

ej komma att sörja. Det torde vara till fördel för luftskyddet, om just med

hänsyn till detta område den frivilliga verksamheten kunde erhålla den fastare

form, som vinnes genom bildande av en för hela landet gemensam sammanslutning

för luftskyddets främjande. En dylik sammanslutning, som bör vara

grundad på en bred folklig basis, torde hava större möjligheter än myndigheterna

att väcka och vidmakthålla det intresse för luftskyddet, som erfordras

för att ett mera allmänt deltagande i luftskyddsövningar skall kunna ernås.

Det torde böra övervägas, örn icke ett riksförbund för luftskyddet borde som

bidrag till bestridande av de kostnader, som äro förenade med kurser och

övningar, erhålla statsanslag. Nödig gasskyddsmateriell för övningarna bör

kostnadsfritt tillhandahållas av staten. Den högsta ledningen av luftskyddsutbildningen

liksom av luftskyddet i allmänhet bör åvila de ansvariga myndigheterna.

För att trygga tillgodoseendet av det allmännas synpunkter härvidlag

och samtidigt bereda större auktoritet åt det frivilliga luftskyddsarbetet

föreslår utredningen, att luftskyddsföreningars stadgar skulle stadfästas av

Konungen. En dylik anordning, som tillämpas flerstädes i utlandet, kan visserligen

synas för svenska förhållanden främmande, men torde med hänsyn

till de betydelsefulla samhällsuppgifter, den frivilliga verksamheten på ifrågavarande

område skulle erhålla, vara motiverad.

Här må nämnas, att den 30 januari 1937 bildats en rikssammanslutning för

det civila luftskyddet, Sveriges centralförbund för civilt luftskydd.

Yttranden.

Vad civila luftskyddsutredningen anfört i fråga örn den frivilliga luftskyddsverksamheten

och de enskilda sammanslutningarnas ställning har icke för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majds proposition nr 211.

anlett någon kritik i yttrandena över utredningens betänkande. I vissa utlåtanden

har särskilt understrukits, att staten bör stödja den frivilliga verksamheten.

Länsstyrelsen i Orebro län har framhållit önskvärdheten av att normalstadgar

för luftskyddsföreningar bliva fastställda.

Departementschefen.

Yad civila luftskyddsutredningen anfört rörande den frivilliga verksamheten

för luftskyddets främjande kan jag i huvudsak biträda. Såsom ett sammanhållande

organ i fråga örn utbildnings- och upplysningsverksamhetens organiserande

torde luftskyddsinspektionen få en maktpåliggande uppgift att fylla.

Det torde böra ankomma på inspektionen att efter ytterligare utredning av

hithörande frågor framlägga mera detaljerade förslag.

Beträffande luftskyddsföreningarnas ställning har utredningen föreslagit j

ett stadgande (7 § i dess förslag till luftskyddslag) av innehåll, att Konungen

meddelar stadfästelse å stadgar för enskilda sammanslutningar, vilka hava till

syfte att främja luftskyddet. Då förslaget icke stadgar straff eller annan påföljd,

för den händelse någon sammanslutning, som icke erhållit stadfästelse,

är verksam inom luftskyddet, torde följden av att stadfästelse icke sökes eller

erhålles allenast bli, att myndigheterna avböja samarbete med en dylik förening.

Förslaget att giva luftskyddsföreningarna den fastare ställning i organisationen,

som vinnes genom stadfästelse av Kungl. Maj .t, synes mig förtjäna

att övervägas. Däremot torde det knappast vara erforderligt att i en

lag inrycka en upplysning örn att dylik stadfästelse kan erhållas. Det föreslagna

stadgandet synes därför, i den mån det befinnes erforderligt, lämpligen

böra erhålla sin plats i den tillämpningsförordning till luftskyddslagen, som

förutsättes komma att utfärdas.

Luftskyddets förberedande.

Civila luftskyddsutredningen.

Utredningens ståndpunkt i fråga örn myndigheternas åliggande

n i samband med luftskyddets förberedande torde i det väsentliga framgå

av det förut i fråga om organisationen anförda.

Medverkan av kommuner och enskilda vid luftskyddets

förberedande erfordras i främsta rummet för luftskyddsåtgärdernas genomförande

vid krig eller krigsfara. Då förslag i detta hänseende icke nu framlägges,

torde anledning saknas att närmare ingå härpå.

Redan med avseende å förhållandena i fredstid kan det emellertid vara nödvändigt

att stadga en viss skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande,

i främsta rummet vid planläggningen. Härom har utredningen

anfört:

Sådan skyldighet torde böra åläggas icke blott kommunerna utan aven enskildaägareyell?r

innehavare av anläggning, inrättning fastighet (!llc‘r;)nn“]

egendom, som beröres av planläggningen. Skyldigheten att medverka vid

planläggningen bör tydligen begränsas till åtgärder som beröra myndighete

eller egendomen i fråga. Medverkan bör däremot icke vara inskränkt till lam
-----

- ’ »t off 581 »7 il

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 211.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 211.

ilande av upplysningar, utan bör innefatta skyldighet att efter luftskyddschefens

anvisningar uppgöra plan för luftskyddet med därtill hörande eventueila

ritningar och beräkningar, vilken plan sedan granskas av luftskyddscheten.

Någon ersättning för denna medverkan torde icke böra utgå även

örn vissa kostnader skulle föranledas därav. ’

I annat sammanhang har utredningen framhållit, att teknisk sakkunskap

kan vara erforderlig för planläggning av byggnadstekniska luftskyddsåtgarder

och att vederbörande samhällen för sådant ändamål torde få anlita

den sakkunskap, som representeras av stadsarkitekter, stadsingenjörer och

andra tekniskt förfarna kommunala tjänstemän. Emellertid har ytterligare

framhållits att det beträffande inredning av skyddsrum rör sig örn konstruktioner

av enkelt slag och att vederbörande arkitekters och ingenjörers medverkan

därför — i den mån den erfordras — i de flesta fall torde kunna inskränkas

till besvarande av förfrågningar samt granskning av vissa planer.

Enligt luftskyddsutredningens förslag skulle det även i vissa fall åligga

kommuner och enskilda att underkasta sig eller vidtaga vissa

åtgärder. Då bestämmelser angående skyldighet att vidtaga åtgärder enligt

vad förut anförts, icke nu framläggas, lämnas förslaget härutinnan åsido

I fråga örn skyldighet att underkasta sig åtgärder har luftskyddsutredningen

anfört följande.

Såsom framgår ay det föregående böra vissa luftskyddsåtgärder utföras

f!i1an 1 f*edstld- J?et ^an \ ex- ifrågakomma att uppställa sirener eller i allt

fall anordna uppställningsplatser och framdraga ledningar till desamma För

sadant ändamål bora kunna utväljas de härför mest lämpade byggnaderna

Örn såsom ay utredningen föreslagits sirenernas uppställande bekostas av

staten, torde i allmänhet någon olägenhet av åtgärden i fråga icke uppkomma

tor byggnadens ägare eller innehavare. Denne bör under sådana omständighetei

icke kunna förhindra sirenernas uppställande på den av luftskydds
i^sista

(jltlSedda fjagen'' Ett allmant stadgande av sådan syftning innefattas

Beträffande luftskyddsövningar ha även vissa bestämmelser föres

agits. Utredningen har framhållit, att det för genomförandet av en dylik

övning, vid vilken allmänheten medverkade, erfordrades föreskrifter av olika

slag, framför allt beträffande anordnandet av belysning och signalering med

ljudsignalapparater. Även föreskrifter med avseende å allmän ordning och

säkerhet i övrigt kunde vara erforderliga. Enligt utredningens förslag (13 S)

skulle det i allmänhet ankomma på länsstyrelsen att utfärda föreskrifter i

dessa hanseenden. Då det gällde att i fredstid stadga undantag från motorfordonsforordnmgen,

vägtrafikstadgan och andra allmänna stadganden örn

rafiken hade det dock ansetts riktigast att lägga avgörandet härom hos

Nungl. Majit. Då, såsom utredningen i annat sammanhang framhållit, den

hogsta ledningen av luftskyddsutbildningen, däri inbegripet allmänhetens

ovande, borde åvila de ansvariga myndigheterna, hade utredningen ansett

sig bora föreslå förbud för anordnande av luftskyddsövningar, vid vilka allmänhetens

medverkan påkallades, utan tillstånd av länsstyrelsen. Dylikt tillstand

borde dock icke erfordras, därest Konungen, t. ex. i samband med en

militär luftforsvarsövning, påbjudit luftskyddsövningens avhållande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 211.

35

Yttranden.

Av vad som yttrats i utlåtandena över civila luftskyddsutredningens betänkande

i vad rör skyldighet att medverka vid planläggningen

må anföras följande.

Två länsstyrelser synas hava utgått ifrån att frågan örn rätt till ersättning

för biträde med planläggningen lämnats öppen i utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört:

Enligt motiven skall skyldigheten att »lämna erforderligt biträde» innefatta

icke blott att befintliga upplysningar skola lämnas, utan även att vederbörande

på egen bekostnad skola verkställa utredningar. För att stadgandet

skall kunna erhålla denna innebörd, varemot i och för sig icke något torde

vara att erinra, synes förtydligande böra ske och detta så mycket mera som

i slutet av paragrafen med avseende å annan förberedelseåtgärd föreskrives

den förutsättningen, att därigenom icke kostnad eller olägenhet skall uppstå.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har ansett, att omfattningen av och

därmed kostnaderna för vissa obligatoriska åtgärder enligt 11 § i utredningens

förslag vid planläggningen av luftskyddet, i vad denna berör kommunen, icke

kunna bedömas med ledning av utredningens uttalanden.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har beträffande innehållet

i den av utredningen föreslagna 11 § yttrat:

Enligt detta stadgande skall kommun lämna erforderligt biträde vid planläggningen

av luftskyddet i vad denna berör kommunen. I saknad av varje

erfarenhet på området och beträffande omfattningen av åtgärder, som kunna

ifrågakomma, är varje omdöme, i vilken utsträckning kommuns biträde kan

tagas i anspråk härför och till vilka belopp kostnaderna för sådant biträde

kunna belöpa sig, uteslutet. Med den kännedom styrelsen har örn svårigheten

att få sådana kommunala anslag, som bli en följd av åtgärder myndigheter

vidtaga, ur kommunens synpunkt rätt avvägda, är styrelsen angelägen betona,

att varken länsstyrelsen eller luftskyddschef bör äga att ställa anspråk på

kommun att biträda med kostnader, som äro direkt följd av nämnda myndigheters

egna åtgöranden.

I övriga utlåtanden har icke framställts någon erinran möt förslaget i

denna del.

Ej heller mot det föreslagna stadgandet örn skyldighet att underkasta

sig luftskyddsåtgärd, som ej medför kostnad eller olägenhet,

har i allmänhet gjorts någon invändning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har emellertid förordat en något vidgad skyldighet

för kommunerna att medverka vid luftskyddsförberedelserna. Kommunerna

borde sålunda, då staten ställde medel till förfogande för vissa åtgärders

utförande, äga skyldighet att vidtaga dessa.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett, att en innehavare av anläggning

eller annan egendom, som avses i 11 § andra stycket av utredningens förslag,

borde vara skyldig att för beredande av luftskydd underkasta sig åtminstone

mindre kostnad eller olägenhet.

I en vid det av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap avgivna

utlåtandet fogad promemoria, vilken upprättats inom rikskommissionens

kansli, har beträffande den föreslagna 11 § anförts följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

De befogenheter, som enligt denna paragraf tillkomma vederbörande myndigheter,

synas alltför snävt begränsade. Väl kan av kostnadshänsyn möta

hinder att redan under fredstid utföra önskvärda skyddsåtgärder, men lagen

bor dock icke, därest nödiga medel finnas att tillgå, lägga hinder i vägen därför.

Med hänsyn härtill föreslås, att även sådan åtgärd för luftskydd, som

kan föranleda vissa kostnader eller olägenheter för enskilda, må kunna vidtagas.

I samma riktning har marinförvaltningen uttalat sig.

Beträffande sättet för ersättnings bestämmande i de fall, varom här är

fråga, ha inom rikskommissionens kansli föreslagits bestämmelser efter

mönster av lagen den 9 april 1926 örn skyldighet för vissa näringsidkare att

biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. Såväl enligt

nämnda lag som enligt ett av rikskommissionen avgivet förslag till nya bestämmelser

i ämnet ankommer det pa skiljenämnd att avgöra ersättningsfrågan.

Mot de a\ utredningen med avseende a luftskyddsövningar föreslagna

bestämmelserna har i utlåtandena icke framställts någon erinran.

Marinförvaltningen och befälhavande amiralen i Karlskrona ha emellertid

i detta sammanhang föreslagit bestämmelser örn obligatoriskt deltagande i

luftskyddsövningar och annan luftskyddstjänst för fast anställd polis- och

brandpersonal.

Departementschefen.

Planläggningen av luftskyddet åvilar enligt utredningens förslag länsstyrelserna

och luftskyddscheferna. Angående deras befattning med planläggningen

hän\isas dels till det förut anförda och dels till specialmotiveringen

till lagförslaget.

Vid planläggningen kräves medverkan av kommuner och enskilda. Därav

föranledes mången gång tidsförlust och stundom även direkta kostnader. Vid

planläggningen av luftskyddsåtgärder, som beröra kommunala verk, industriföretag,

varuhus m. m., kan den kostnad, som planläggningsarbetet motsvarar

— vare sig detta utföres av företagets personal eller ej — uppgå till belopp,

som visserligen relativt sett äro små men i och för sig icke alldeles obetydliga.

I likhet med civila luftskyddsutredningen anser jag, att dessa kostnader

böra bestridas av vederbörande kommuner och enskilda företag eller personer.

Det skulle vara föga tilltalande om dessa, i vilkas intresse planläggningen

i allmänhet sker, skulle kunna påkalla ersättning av staten för densamma,

måhända med belopp, som vore svåra eller omöjliga att kontrollera.

jag salunda i denna del är i sak ense med civila luftskyddsutredningen,

finnér jag, i likhet med vad yttranden över förslaget giva vid

handen, den av utredningen föreslagna 11 § vara i behov av en förtydligande

omredigering. Sålunda torde vara lämpligt att i olika paragrafer

behandla dels skyldighet att biträda vid planläggningen och dels skyldighet

att underkasta sig vissa åtgärder. Därest lagen i förra hänseendet

uttryckligen ålägger en skyldighet men icke nämner någonting örn

ersättning, lär det vara uppenbart, att ersättning ej kommer i fråga.

Stadgandet om kommunens skyldighet att lämna biträde vid planlägg
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ningen torde kunna förtydligas på det sätt, att skyldigheten hänföres till

planläggningen av luftskyddet inom kommunen. Därigenom kommer kommunen

att svara för erforderligt biträde, i den mån sådant icke kan erhållas

av enskilda, d. v. s. kommunen kommer att medverka vid planläggningen av

det luftskydd, som rör samhället i dess helhet (det s. k. allmänna luftskyddet).

Då denna medverkan i största utsträckning lär kunna ske genom den av kommunen

bekostade polisen, torde skyldigheten näppeligen kunna bli betungande.

.....

Den av luftskyddsutredningen föreslagna skyldigheten för ägare eller innehavare

av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som beiöres

av luftskyddets planläggning, att underkasta sig utförandet av åtgärd förberedande

av luftskydd är begränsad till sådana åtgärder, som icke medföra

kostnad eller olägenhet för vederbörande. Såsom exempel på dylika åtgärder

nämnes uppställandet av sirener på statens bekostnad. Även örn man vid

stadgandets tillämpning icke tager i betraktande hur ringa olägenhet sorn

helst, kunna måhända de resultat, som med stadgandets hjälp kunna vinnas

utöver vad som genom frivillig överenskommelse kan uppnås, komma att visa

sig otillräckliga. En utvidgning av stadgandet, såsom fran fiel a håll ifragasatts,

kan därför tänkas bliva behövlig. Emellertid torde det, såsom förut

antytts, vara lämpligast, att frågan örn införande av mera ingripande skyldigheter

för kommuner och enskilda med avseende a luftskyddets förberedande

upptages till ytterligare övervägande i samband med bestämmelserna örn

luftskyddstillstånd, och jag finner mig därför under nuvarande omständigheter

icke böra i sak frångå, vad utredningen föreslagit.

Av utredningen föreslagna bestämmelser örn rätt för länsstyrelserna att

meddela vissa föreskrifter med avseende å luftskyddsövningar och örn förbud

mot anordnande utan tillstånd av dylika övningar, vid vilka allmänhetens

medverkan påkallas, synas behövliga och lämpliga. Däremot torde icke erfordras

någon lagbestämmelse örn skyldighet för polis- och brandpersonal att

deltaga i luftskyddsutbildning, utan torde dylik skyldighet kunna åläggas i

administrativ ordning.

Luftsky eidet inom statens kommunikations verk.

Civila luftskyddsutredningen.

I fråga örn den ställning, som i organisatoriskt hänseende

bör vid luftskyddets ordnande tillkomma statens kommunikationsverk, har

luftskyddsutredningen anfört följande:

Från regeln att länsstyrelserna och lokala luftskyddschefer skola handhava

luftskyddet torde erfordras vissa undantag. Till en början lar det vara

klart, att militära anläggningar böra undantagas från de civila myndigheternas

befogenhetsområde. Med hänsyn till den hela riket omfattande verksamhet,

som bedrives av statens kommunikationsverk, synes detsamma böra gälla ioi

dem. Enligt kungörelsen den 16 oktober 1915 (nr 415) angående föihindrande

av skadegörelse å järnvägarna i riket vid krig eller krigsfara m. m., sådan

denna kungörelse numera lyder (Sv. förf.-saml. 1926:465, 1934:511 och

1935:614) åligger det järnvägsstyrelsen att jämväl beträffande enskilda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 211.

järnvägar utfärda de bestämmelser, som finnas nödiga till förhindrande därav

att skadegörelse föro vas genom fientligt flyganfall eller att å järnväg förövad

skadegörelse medför varaktigt driftsavbrott. Dessa bestämmelser synas böra

utvidgas så, att statens järnvägar erhåller uppsikt över de enskilda järnvägarnas

luftskydd över huvud. Även beträffande andra allmänna eller

enskilda foretag och inrättningar, t. ex. kraftverk, kan det tänkas vara lämp1

• ±0rf*a8en 1 luftskyddshänseende ställas direkt under vare sig luft
skyddsinspektionen

eller någon annan central myndighet. Med hänsyn till

det nu anförda torde bora överlåtas åt Kungl. Majit att för dessa och liknande

tall meddela de särskilda bestämmelser, som må finnas påkallade.

o Vad angar kostnaderna för kommunikationsverkens luftskydd har,

såvitt angår statens järnvägar och statens vattenfallsverk, utredning angående

vissa luftskyddskostnader — huvudsakligen avseende åtgärder för driftens

upprätthållande verkställts av vissa av chefen för generalstaben samt av

järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen utsedda sakkunniga, den s. k.

beredskapsutredningen. Några särskilda kostnadsberäkningar avseende statens

kommunikationsverk hava däremot ej framlagts av civila luftskyddsutrednmgen,

som endast i begränsad mån ingått på frågan, huruvida luftskyddskostnaderna

för dessa verk böra bestridas genom särskilda anslag eller

uppföras å vederbörande verks driftkostnadsstat. Beträffande kostnader för

alarmenngsanordningar och gasskyddsutrustning — vilka såsom förut framhållits

enligt civila luftskyddsutredningens förslag skulle bekostas av staten —

har utredningen sålunda icke uttalat sig i nyssnämnda hänseende.

Anmärkas må emellertid, att vid beräknandet av kostnader för anskaffande

av sirener icke medtagits orter nied under 3,000 invånare, varför eventuellt

behov av sirener vid järnvägsstationer och kraftverk i mindre samhällen i allt

fall icke lär kunna tillgodoses genom det beräknade anslaget för alarmeringsanordningar.

Vid beräknandet av industriluftskyddets behov av gasskyddsutrustning

för aktiv personal har utredningen nied utgångspunkt från 1931

års foretagsraknmg medtagit även järnvägs-, post-, telegraf- och telefonstationer,

vid vilka nämnda år voro anställda minst 50 personer. Gasskyddsutrustning

för tjänstgörande personal vid nyssnämnda verk har däremot över

huvud icke medtagits i utredningens beräkningar. Utredningen synes sålunda

icke hava haft för avsikt att i sina kostnadsberäkningar inbegripa

statens kommunikationsverk, ehuru på grund av den officiella statistikens

uppställning kommunikationsverkens personal i viss utsträckning medräknats.

Beträffande kostnaden för inrättande av skyddsrum i byggnader, som tillhöra

statens affärsdrivande verk, har utredningen förklarat, att likaväl som dessa

utgifter för enskilda företag böra anses såsom driftkostnader, torde statens

affärsverk — i den män nödiga byggnadstekniska luftskyddsåtgärder komma

till utförande få räkna kostnaderna härför som allmänna omkostnader för

driften.

Yttranden.

Mot utredningens förslag i vad avser organisationen har i de avgivna

utlåtandena icke framställts någon invändning.

Telegrafstyrelsen har uttalat det önskemålet, att de särskilda föreskrifter,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 211.

vilka Konungen skulle äga utfärda för de affärsdrivande verken, bolde till

vinnande av likformighet beträffande telegrafverkets personal och anläggningar

avfattas så, att den befogenhet i luftskyddshänseende, som tillädes

länsstyrelse och luftskyddschef, begränsades till sådana ordningsföreskriftei,

som i allmänhet gåves av polismyndighet.

J ärnvägsstyrelsen har framhållit, att luftskyddsinspektionens verksamhet

i vad densamma avsåge åtgärder, som tangerade eller hade betydelse för

järnvägarnas luftskydd eller åtgärder, som innebure eller förutsatte anlitande

av järnvägarnas materiell, borde utövas i samråd med järnvägsstyrelsen.

Detta borde angivas i instruktionen för nämnda luftskyddsmyndighet. Luftskyddsinspektionen

underställda organ borde i blivande instruktioner åläggas

dylik samverkan med järnvägarnas linjebefäl (vari innefattades ledningen för

enskilda järnvägar).

Vattenfallsstyrelsen har anfört:

Utredningen ifrågasätter, att vissa allmänna eller enskilda företag och

inrättningar i och för organiserandet av det passiva luftförsvaret ställas direkt

under vare sig luftskyddsinspektionen eller någon annan central myndighet.

Yad de elektriska kraftanläggningarna beträffar erfordras för dessa vissa

speciella åtgärder för driftens tryggande. Dylika åtgärder hava redan delvis

prövats vid statens vattenfallsverk tillhöriga anläggningar, varför det synes

lämpligt, att de passiva luftförsvarsåtgärder, som kunna bliva anbefallda för

kraftverkens del, planläggas och utföras under ledning av vattenfallsstyrelsen.

Beträffande kostnaderna hava i utlåtandena över betänkandet från

kommunikationsverken olika uppfattningar kommit till synes.

Från generalpoststyrelsens sida har icke framställts någon anmärkning

mot utredningens förslag.

Telegrafstyrelsen har anfört:

Beträffande kostnaderna för de i utredningen föreslagna åtgärderna föreslås

att kostnaderna för skyddsrum, avseende telegrafverkets personal, bestridas

av telegrafverket, men att, i den mån skyddsrum ordnas för annan personal,

telegrafverket därför må erhålla ersättning,

att kostnaderna för lednings- och alarmeringscentraler, innefattande såval

telefontekniska som byggnadstekniska anordningar, ersättas telegrafverket

från särskilda anslag,

att kostnaderna för gasskyddsutrustning samt utbildning, avseende telegrafverkets

»passiva» tjänstgörande personal, bestridas av telegiafveiket, meli

för den aktiva personalen av särskilt anslag, samt

att utredningskostnaderna, i den mån de avse telegrafverkets egendom och

personal, bestridas av telegrafverket, men i annat fall ersättas verket.

Samtliga för luftskyddsändamål på telegrafverket belöpande kostnader böra

avföras på telegrafverkets driftkostnadsstat.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat en redogörelse för de åtgärder,

som av styrelsen vidtagits med avseende å luftskyddets planläggning,

samt därefter yttrat i huvudsak följande:

Såsom framgår av vad här ovan blivit anfört lia för järnvägarnas del föreskrifter

för planläggning och anvisningar om utförande av de flesta av de

åtgärder och anstalter, som behandlats i civila luftskyddsutredningens betänkande,

i stort sett givits. I vad mån planlagda eller eljest erforderliga åt
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

garder i fredstid skola kunna bringas till utförande beror på, om erforderliga

medel därtill ställas till förfogande.

^jjiejPer^ styrelsen frambålla, att den verkställda planläggningen av

skyddsåtgärder vid järnvägarna i enlighet med de föreskrifter, på vilka åt§a?$7eiIla

grun<Jats, endast omfattar åtgärder och anordningar, som avse

dnltens upprädfhåHande i möjligaste mån obehindrad. Särskilda åtgärder till

skydd tor trafikanter eller andra, som kunna komma att uppehålla sig inom

jarnvagarnas områden, äro sålunda ej planlagda. Styrelsen har i annat sammanhang

— i utlåtande på sin tid rörande luftförsvarsutredningens betänkande

~ tillfälle framhålla, att kungörelsen den 16 oktober 1915 icke anbefaller

åtgärder sona endast avse skydd för resande, och styrelsen vidbliver alltjämt

sm aa uttalade mening, att det icke bör ankomma på järnvägarna att vidtaga

dylika skyddsåtgärder. Ett eventuellt ordnande av skydd för allmänheten

mom järnvägarnas områden bör enligt styrelsens åsikt i stället anses såsom

en sådan allmänt samhällelig angelägenhet, som bör hänföras till ortsförsvaret.

Av det nyss anförda framgår, att järnvägarnas luftskydd måste komma att

1 avseenden tangera eller flyta samman med det allmänna civila luft
skyddet.

Harvid uppkomma en del spörsmål, som icke sjönas fullt klarlagda

genom civila luftskyddsutredningens betänkande.

1 i detta hänseende först angar luftvarningen så synes det ej framgå av

betänkandet, i vad män det beräknade behovet av sirene!'' avser dylika å

platser, där de komma till tjänst även för järnvägarnas luftskydd. Örn så

eventuellt icke skulle bliva fallet i fråga örn platser, varest omfattningen och

karaktären av järnvägarnas skyddsföremål kan motivera anbringande av

sirener, inställer sig frågan, huru kostnaderna för dessa skola bestridas. Då

i betankandet forutsatts, att staten skulle helt bekosta de för civilbefolkningens

varnande erforderliga sirenerna, synes man böra få räkna med, att

detsamma skulle gälla sirener, som enligt järnvägarnas planläggning kunna

bliva erforderliga för den egna skyddstjänsten och detta även beträffande

enskilda järnvägar. Storleken av den kostnadssumma staten i sådant fall

skulle åsamkas saknar styrelsen möjlighet beräkna, då det ej är för styrelsen

känt, i vad män järnvägarnas behov av varning medelst sirener blir fyllt

genom ortsförsvarets utrustande med sådana.

I fråga om kommunala skyddsrum och hjälpplatser förutsättes, att de bliva

tillräckliga även för järnvägarnas driftpersonal och i deras luftskydd medverkande

aktiv personal på vederbörlig ort.

I detta sammanhang får styrelsen med understrykande av sin ovan uttalade

uppfattning, att anordningar till skydd för järnvägarnas trafikanter böra

ankomma pa ortsförsvaret, rikta uppmärksamheten på att det rent kommunala

intiesset för järnvägstrafikanternas skyddande kan i mycket hög grad variera

å olika orter. Trafikförhållandena äro nämligen, som bekant, å skilda järnvägsstationer

av mycket olika art. Salunda förekommer å ett flertal järnvägsstationer,

ofta belägna inom mindre kommuner, en betydande övergångsfas.

vilken vissa tider på dygnet, då ett flertal tåg sammanträffa å platsen,

kan medföra stor anhopning av personer, som i det stora hela stå helt utanför

vederbörande kommuns intressesfär. I dylikt fall synes det förklarligt örn

respektive kommuner skulle vilja undslippa de kostnader, som vidtagande av

särskilda skyddsanordningar skulle medföra för dem. Även i det fall att

skyddsanordningar för personer inom järnvägens område å en dylik plats

skulle tänkas ha en särskild motivering i att å platsen finnes någon såsom

fientligt angreppsmål lockande anordning — t. ex. en kraftstation eller dylikt

voie en inställning som nyss sagts förståelig. Å andra orter däremot..

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

särskilt i större städer, faller allmänhetens vistande å järnvägsstationerna

mera direkt inom respektive kommuners intressesfär.

Järnvägsstyrelsen har, utan att anse sig kunna avgiva något särskilt förslag,

velat med det nu anförda framhålla, att omständigheter i vissa fall kunna

föreligga, som möjligen böra föranleda övervägande av avvikelser från de

regler rörande statsbidrag till genom kommunernas försorg utförda anordningar,

vilka kunna komma att bliva fastställda för de mera normala förhållandena.

Ehuru styrelsen saknar anledning förutsätta att vidtagande av skyddsanordningar

för allmänhet, som uppehåller sig inom järnvägens område, skulle i

strid mot den av styrelsen här ovan framförda meningen och i motsats till

vad för närvarande är fallet komma att åläggas järnvägsföretagen, får styrelsen

dock framhålla, att i sådant fall skulle påkallas fastställande av särskilda

normer och föreskrifter, åtminstone i fråga om stationer, där flera järnvägar

sammanlöpa, i syfte att klargöra de olika järnvägsföretagens skyldigheter med

avseende på kostnadernas bestridande.

Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig anse, att skyddsrumsanläggningar böra

utföras för driftpersonalen vid primär- och sekundärstationerna och att kostnaderna

härför må bestridas av driftmedel.

Departementschefen.

Det lämpliga i att Kungl. Majit genom särskilda bestämmelser beredes

möjlighet att giva statens kommunikationsverk en särställning inom luftskyddsorganisationen

har icke blivit ifrågasatt, och jag finner icke anledning

att därvidlag frångå utredningens förslag.

Frågan huru kostnaderna för kommunikations verkens luftskydd skola

gäldas äger ett visst, ehuru ingalunda nödvändigt, samband med frågan örn

vem som skall utföra luftskyddsåtgärderna eller anskaffa materiellen. Avgörande

i sistnämnda hänseende bör vara, vad som ur organisatorisk och allmänt

praktisk synpunkt är det lämpligaste. Därvid lär det icke böra förutsättas

— såsom statens järnvägar i sitt utlåtande gjort -— att genom vederbörande

kommuners försorg skyddsrum i allmänhet skola inrättas för järnvägarnas

driftpersonal och aktiva luftskyddspersonal. Skyddsrum för nämnda

personal torde ofta få anordnas inom eller i omedelbar närhet av järnvägsområdet,

under det att kommunala skyddsrum örn möjligt böra förläggas på

betryggande avstånd från de mera sannolika målen för bombanfall. I den

mån skyddsrum för järnvägstrafikanter kunna komma till utförande, lära även

dessa få förläggas inom eller invid stationsområdet. Det torde därför i allmänhet

vara mest rationellt, att statens järnvägar omhänderhar utförandet av

dylika skyddsanordningar. I fråga om alarmeringsanordningar synes det vara

lämpligast, att dessa anskaffas genom luftskyddsinspektionens försorg och

uppsättas av telegrafverket. Anskaffning av gasskyddsutrustning, däri inbegripet

indikeringsmateriell, torde även böra ske genom luftskyddsinspektionen.

Sådan materiell, som erfordras för reparationstjänstens fullgörande,

ävensom reservmateriell för driftens upprätthållande bör däremot självfallet

anskaffas av vederbörande verk.

I fråga örn åtgärdernas bekostande i fredstid skulle ett fullföljande av den

av civila luftskyddsutredningen åberopade analogien mellan ett statens affärs
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 211.

verk och ett enskilt industriföretag leda därtill, att kostnaden för alarmeringsock

gasskyddsmateriellen bestredes genom särskilda anslag, under det att

planläggningen samt reparations- och reservmateriell ävensom skyddsrum bekostades

med anlitande av verkets driftinkomster. En dylik ordning kunde

även synas rationell ur synpunkten av vem som borde ombesörja de olika

åtgärderna. Emellertid torde man icke kunna pålägga verken att av sina

driftmedel bestrida de sannolikt mycket avsevärda kostnader, vilka kunna

vara förbundna med anordnande av skyddsrum för den allmänhet, som verken

betjäna, utan torde verkens åliggande under fredstid i detta avseende få

inskränkas till den planläggning, som är möjlig. Å andra sidan synes det

rimligt, att verken i fråga örn anskaffande av gasskyddsmateriell, för vilken

kostnaden relativt taget icke lär uppgå till större belopp, erhålla den handlingsfrihet,

som kostnadens inräknande i driftbudgeten skulle innebära. Detsamma

torde kunna sägas örn anskaffande av sirener i sådana fall, då den anläggning,

för vilken alarmeringsanordningar erfordras, icke är belägen i ett samhälle,

varest dylika anordningar bekostas av staten. Kostnaderna för utbildning och

för underhåll av övningsmateriell — vilka jag icke förut i detta sammanhang

berört — synas jämväl böra bestridas av vederbörande verk själva.

Jag vill således, efter samråd med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen,

förorda såsom normer beträffande luftskyddskostnaderna för

statens kommunikationsverk, att genom särskilda anslag bestridas dels anskaffande

av sirener för verkens anläggningar inom orter, varest staten eljest

icke bekostar alarmeringsanordningar, och dels anordnande av skyddsrum för

allmänheten samt att kostnaderna i övrigt betraktas såsom driftkostnader.

Beträffande anordnande av skyddsrum för allmänheten må framhållas, att,

ehuru dylika måste anses i och för sig synnerligen önskvärda, det dock i

främsta rummet bör tillses, att de ur försvarssynpunkt mera betydelsefulla

beredskapsåtgärderna för driftens upprätthållande vidtagas.

För åstadkommande av önskvärd likformighet i fråga örn arten och omfattningen

av luftskyddsförberedelserna inom olika verk torde Kungl. Majit med

stöd av de föreslagna stadgandena kunna utfärda erforderliga föreskrifter.

Under beaktande av de av mig i det föregående framförda synpunkterna härinom

socialdepartementet på grundval av civila luftskyddsutredningens lagförslag

utarbetats ett nytt förslag till luftskyddslag, därvid uteslutits såväl 12 §

i förstnämnda förslag som de däri intagna särskilda bestämmelserna med

avseende å krig och krigsfara.

Specialmotivering.

1 §•

Enligt civila luftskyddsutredningens förslag skulle i lagen

med luftskydd avses åtgärder, vilka utan att hänföra sig till det militära försvaret

eller försvarsväsendet tillhörande anstalter, åsyftade att försvåra anfall

från luften eller begränsa verkningarna av sådant anfall.

Definitionen av luftskyddet har i vissa yttranden över betänkandet utsatts

för kritik.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 211.

43

Länsstyrelsen i Stochholms län har funnit definitionen vara för vidsträckt

samt förordat en begränsning till åtgärder inom hembygden, hemorten eller

dylikt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har uttalat, att det ville synas som om

definitionen, oavsett den gjorda begränsningen, mera toge sikte på luftvärnet

än på det civila luftskyddet.

Chefen för marinstaben har ansett, att ämbetshus, såsom marinstabens och

marinförvaltningens, samt skolbyggnader, vilka äro belägna utom egentligt

stationsområde, böra ingå i respektive städers luftskyddsorganisationer.

Samma åsikt har kommit till uttryck i marinförvaltningens utlåtande, däld

det framhållits, att luftskyddet med avseende å nyssnämnda ämbetshus synes

böra handhavas av ett centralt organ, förslagsvis byggnadsstyrelsen, som

härvid bör söka samarbete nied luftskyddsinspektionen.

Arméförvaltningen har erinrat därom, att med luftskydd enligt lagförslaget

avsåges åtgärder, som icke hänförde sig till det militära försvaret eller

försvarsväsendet tillhörande anstalter. Denna för utredningens konstruktion

av det civila luftskyddet nödvändiga förutsättning, till vilken arméförvaltningen

helt anslöte sig, finge dock icke givas en sådan tolkning, att det

civila luftskyddets organ för t. ex. brandsläckning, röjning etc. icke skulle

kunna tillgodogöras även för en militär anstalt inom en luftskyddsort. Det

måste fastmer förutsättas, att det civila luftskyddets samt försvarsväsendets

egen luftskyddsplanläggning för dess fabriker och övriga etablissement

skulle äga rum i nära samband med varandra.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava framhållit den stora betydelsen

av radiopejling såsom hjälpmedel vid luftnavigering och i anslutning

därtill uttalat ett önskemål om att under lagstiftningsärendets fortsatta

behandling måtte klargöras, att även restriktiva åtgärder för rundradioutsändning

vore att hänföra till luftskydd.

Departementschefen.

Den i civila luftskyddsutredningens förslag uppställda definitionen å luftskydd

-— vilken term lagförslaget använder för att beteckna det civila luftskyddet.

— synes icke helt tillfredsställande. En begränsning, på sätt ifrågasatts,

till lokala åtgärder torde dock icke vara motiverad, då vissa luftskyddsåtgärder,

t. ex. utrymning, kunna få en mera vidsträckt omfattning.

Ej heller torde bestämningen av luftskyddet vara oriktig såtillvida, att av

densamma icke skulle framgå, att åtgärder för reglering av radioutsändning

kunna bliva hänförliga under begreppet luftskydd. En tolkning av definitionen

såsom avseende i främsta rummet luftvärn — i sådant fall anordnat

genom civilas försorg — synes ligga mindre nära till hands men

kan måhända ej anses utesluten. Uttrycket militära anstalter torde däremot

vara något för vidsträckt, då däri, såsom av utlåtandena framgår, icke

böra inbegripas alla för militära ändamål avsedda byggnader. Det synes,

som om luftskydd lämpligare kunde bestämmas såsom åtgärder av icke

militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften och begränsa

verkningarna av sådant anfall. En dylik bestämning torde giva en i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr ali.

det väsentliga riktig föreställning om vad som åsyftas och samtidigt möjliggöra

en anpassning efter praktiska hänsyn vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifter.

Den gränsdragning mellan militärt och civilt luftskydd,

som nu föreslås skola komma till stånd, bör emellertid, såsom arméförvaltningen

framhållit, ingalunda utesluta samarbete såväl vid luftskyddsplanernas

uppgörande som vid åtgärdernas genomförande vid krig eller krigsfara. Föreskrifter

härom lära emellertid icke ha sin plats i luftskyddslagen.

2 §■

Andra stycket i den av utredningen föreslagna 8 § har i något jämkad avfattning

överförts till förevarande paragraf.

3 §■

Denna paragraf har oförändrad upptagits från utredningens förslag.

4 §•

I denna paragraf har företagits redaktionella jämkningar.

. 5 §.

Då det icke torde vara behövligt att i luftskyddslagen meddela bestämmelser

angående tid för förordnande av luftskyddschef, hava stadgandena

härom uteslutits ur paragrafens sista stycke. I paragrafen lia dessutom vidtagits

mindre jämkningar av redaktionell natur.

6§-

I denna paragraf har första stycket omredigerats i enlighet med vad som

tidigare anförts, varjämte i sista stycket gjorts ett tillägg av innebörd att

kallelse, för den händelse myndighet kallar luftskyddsnämnd till sammanträde,

skall ske genom nämndens ordförande.

7 §''

Denna paragraf, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, har icke undergått

annan förändring än att, såsom nyss nämnts, andra stycket överflyttats

till 2 §.

8 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn länsstyrelses medverkan vid

luftskyddets förberedande samt motsvarar 9 § i utredningens förslag. Enligt

detta skulle det åligga länsstyrelsen bland annat att med ledning av givna

föreskrifter och anvisningar bestämma den huvudsakliga omfattningen av

planläggningen inom länets olika delar. Då det torde vara självfallet, att

länsstyrelsen skall följa givna — d. v. s. av Kungl. Majit meddelade — föreskrifter,

har vid lagtextens överarbetning bestämmelsen härom uteslutits.

Därjämte har åt länsstyrelsens bestämmanderätt med avseende å planläggningen

givits en mera allmän innebörd.

Enligt civila luftskyddsutredningens förslag skulle det

vidare åligga länsstyrelserna att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda

planerna. Utredningen har härom anfört:

För vinnande av kontroll å planläggningen böra planerna för varje luftskyddsort

granskas inom länsstyrelsen. Den mera detaljerade granskning,

som därvid kan erfordras, torde få ankomma på försvarsassistenten. Det

torde icke vara erforderligt och synes med hänsyn till att planerna ständigt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 211.

äro underkastade revidering för anpassning efter ändrade förhållanden ej

heller lämpligt, att granskningen utmynnar i en formlig fastställelse. Granskningen

torde emellertid — oavsett den kontroll densamma innebär — få en

viss betydelse, såväl med avseende å verkställigheten av de planerade åtgärderna

som beträffande bidrag av allmänna medel till utförande av planlagda

åtgärder. Bevis örn granskningen bör därför påtecknas planerna. Beviljandet

av statsbidrag torde i vissa fall böra föregås av granskning jämväl

inom luftskyddsinspektionen av planerade åtgärder, varom givetvis bestämmelser

kunna meddelas i samband med anslagens beviljande. Tydligen är

det icke nödvändigt, att planläggningen inom en ort helt slutföres, innan

granskningen vidtager; tvärtom bör granskningen av ett visst avsnitt av planläggningen,

t. ex. alarmeringsplanen eller planen för en viss industri, kunna

ske för sig.

I yttranden över förslaget hava marinförvaltningen, chefen för marinstaben,

kommendanten i Vaxholms fästning och länsstyrelsen i Norrbottens

län förordat, att de lokala luftskyddsplanerna skola av länsstyrelsen formligen

fastställas.

Chefen för marinstaben har förklarat, att han icke funne utredningens

motivering för att planerna ej borde fastställas bindande, samt vidare anfört:

Ifrågavarande luftskyddsplaner motsvara direkt planer och övriga mobiliseringshandlingar

för luftförsvarets båda övriga grenar, luftbevakningen och

luftvärnet. Även sistnämnda planer etc. måste med nödvändighet tid efter

annan revideras, men icke förty fastställas de efter varje ändring.

Att låta luftskyddsplanerna ständigt befinna sig under revidering kan jag

icke anse lämpligt, ty härigenom förminskas eller borttages möjligheten av

att kontrollera samstämmigheten olika luftskyddsplaner emellan samt överensstämmelsen

mellan dessa och planerna för luftvärn och luftbevakning. Ur

denna synpunkt framstår det snarare såsom behövligt, att ändringar i planerna

endast vidtagas vid vissa fixerade tidpunkter, t. ex. en å två gånger årligen.

Av rent praktiska skäl —- främst uppgörande av i lagförslaget nämnda

kostnadsberäkningar, uppläggning i förråd, respektive anskaffning vid krigsfara

av luftskyddsmateriell samt anordnande av övningar — synes det även

erforderligt, att de uppgjorda luftskyddsplanerna fastställas.

Kommendanten i Vaxholms fästning har såsom skäl för sin åsikt att planerna

borde fastställas anfört, att dessa enligt de föreslagna bestämmelserna

med avseende å krig och krigsfara i visst fall skulle ligga till grund för

kommuns förpliktelse.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har anfört:

Luftskyddsplanerna kunna vara av stor betydelse för enskild rätt. Att

lägga det huvudsakliga ansvaret för planerna å luftskyddscheferna synes fördenskull

kunna föranleda betänkligheter. Vidare komme det att medföra

större reda och ordning, därest luftskyddsplanerna fastställdes av länsstyrelserna,

så att man vid varje tidpunkt kunde konstatera vad i sådant hänseende

gäller. Att en föreskrift därom skulle medföra svårigheter för behövlig ändring

i en luftskyddsplan torde icke behöva förutsättas. I stället måste det

anses välbetänkt, att luftskyddschefen icke må på eget bevåg kunna ändra en

luftskyddsplan, som redan underställts länsstyrelsens översyn. Såsom framgår

av det anförda, tala starka skäl för en utökning av länsstyrelsernas ansvar

för ifrågavarande planer på det sätt, att de även fastställa desamma. Tills

vidare och intill dess närmare erfarenhet vunnits, anser sig rikskommissionen

emellertid icke böra påyrka ändring av förslaget.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Departementschefen.

Frågan huruvida luftskyddsplanerna böra fastställas eller endast granskas

av länsstyrelsen synes mig icke hava någon större praktisk betydelse. Skillnaden

mellan fastställelse och ett granskningsförfarande i enlighet med utredningens

förslag lär nämligen icke vara stor. Det kommer härvidlag i själva

verket an på hur tillämpningsbestämmelserna utformas. Då den föreslagna

lydelsen av förevarande bestämmelse synes lämna tillräckligt utrymme för

en anpassning efter de praktiska erfarenheter, som kunna göras vid dess tilllämpning,

torde anledning saknas att avvika från utredningens förslag.

9 §•

I denna paragraf, som motsvarar 10 § i utredningens förslag, har gjorts en

ändring av väsentligen redaktionell art.

10 §.

I enlighet med vad förut anförts har innehållet i 11 § i utredningens förslag

uppdelats på två paragrafer, därvid stadgandena örn skyldighet att

biträda vid luftskyddets planläggning erhållit sin plats i förevarande paragraf.

Den ändrade avfattningen av första stycket har i det föregående motiverats.

11 §•

Här kvarstå bestämmelserna i 11 § av utredningens förslag örn skyldighet

att tåla vissa förberedelseåtgärder utan annan ändring i avfattningen, än att

åt länsstyrelsen förbehållits att ingå i den prövning av åtgärdernas behövlighet

m. m., som avses i paragrafen. Den sålunda gjorda begränsningen torde

icke tarva någon närmare motivering.

12 §.

Bestämmelserna om luftskyddsövning i förevarande paragraf, motsvarande

13 § i utredningens förslag, äro i sak oförändrade, men paragrafens innehåll

har givits en annan disposition.

I motiveringen till denna paragraf har utredningen framhållit såsom självfallet,

att länsstyrelse vid meddelande av föreskrift enligt densamma icke

ägde ingripa i annan myndighets befogenhetsområde, t. ex. genom meddelande

av bestämmelser rörande järnvägssignaler. Vidare har utredningen anfört:

Med »allmänheten» avses en större och mera obestämd krets av deltagare,

således icke medlemmarna av en viss kår eller förening. Då det rör sig örn

en större krets av personer, torde även dessas ställning i förhållande till

övningens anordnare böra tillmätas en viss betydelse. Om sålunda vid en

industri luftskyddsledaren anordnar en övning för personalen, torde icke vid

en dylik övning allmänhetens medverkan kunna sägas vara påkallad, vilket

däremot synes vara fallet, örn övningen anordnas av en utomstående person

eller sammanslutning.

13 §.

Denna paragraf, som motsvarar 14 § i utredningens förslag, innehåller en

hänvisning till de särskilda bestämmelser, som förutsättas skola komma att

utfärdas angående luftskyddstillstånd.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 211.

Luftförsvarsutredningen, vars förslag tog sikte icke blott på luftskyddet

utan även på militärt försvar — alltså på luftförsvaret i dess helhet — använde

i konsekvens därmed termen »luftförsvarstillstånd». Då emellertid för olika

grader av militär krigsberedskap vissa benämningar redan äro fastställda, har

civila luftskyddsutredningen ansett termen luftskyddstillstånd vara att föredraga.

Angående innebörden av dylikt tillstånd har utredningen anfört:

Luftskyddstillstånd innebär enligt lagförslaget strängt taget endast det

rättsliga läge, som inträder i och med det att förordnande enligt 14 § meddelas

och varigenom de legala förutsättningarna skapas för snabba och effektiva

åtgärder till skydd mot luftanfall. Följaktligen innebär luftskyddstillstånd

icke i och för sig, att de för luftskyddet uppgjorda planerna skola förverkligas,

utan härom erfordras ett särskilt beslut av Konungen med närmare

angivande av i vilka hänseenden planerna skola bringas till utförande. Uppenbart

är emellertid, att luftskyddstillstånd icke anbefalles, såvida icke avsikten

är att åtminstone i avsevärd män utföra de planlagda åtgärderna.

14—16 §§.

Av dessa paragrafer, vilka innehålla föreskrifter med avseende å lagens

efterlevnad, saknar 14 § motsvarighet i civila luftskyddsutredningens förslag,

under det att 15 och 16 §§ motsvara 28 respektive 29 §§ i nämnda

föl-slag. Någon mot 30 § i utredningens förslag svarande bestämmelse har

icke medtagits i förevarande lagförslag. Sistnämnda paragraf, vari stadgas

viss rätt för myndighet att då föreläggande icke fullgöres vidtaga åtgärd på

den försumliges bekostnad, är nämligen motiverad huvudsakligen av hänsyn

till de bestämmelser, som nu uteslutits ur förslaget.

Enligt 14 § bemyndigas länsstyrelsen att förelägga vite för det fall att

någon —- vare sig kommun eller enskild — undandrager sig sin skyldighet

att biträda vid planläggningen av luftskyddet eller motsätter sig åtgärd, som

han enligt 11 § är skyldig tåla. Då förpliktelsens art för olika fall icke kan

klart angivas i lagen, har härvidlag vitesföreläggande ansetts vara att föredraga

framför en straffbestämmelse. Utdömande av försuttet vite synes

böra ankomma på domstol.

I 28 § av civila luftskyddsutredningens förslag stadgas straff dels för

överträdelse av vissa bestämmelser i den föreslagna lagen och dels för brott

mot föreskrifter, som meddelats med stöd av lagen. Sedan ett flertal paragrafer

uteslutits ur förslaget och, såsom nyss nämnts, vitesbestämmelser upptagits

för vissa fall, har behov av ansvarsbestämmelser ansetts föreligga endast

med hänsyn till stadgandena örn luftskyddsövning i 12 §. I utredningens

förslag upptages såsom straff dagsböter eller fängelse. Då bestämmelserna

med avseende å krig och krigsfara i föreliggande förslag icke påkalla hänsyn

vid bestämmande av straffmaximum, har detta nedsatts till fängelse i sex

månader.

Avfattningen av 16 § har icke undergått annan ändring än som varit en

följd av införandet av stadgandet om vitesföreläggande.

17 §.

Denna paragraf återgiver i oförändrad lydelse 31 § i utredningens förslag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 211.

18 §.

Denria paragraf motsvarar 32 § i utredningens förslag.

Angående behovet av särskilda bestämmelser i avseende å luftskyddet vid

statens kommunikationsverk får jag hänvisa till det förut anförda. I samband

med vad som framhållits rörande luftskyddet inom nämnda verk har även

berörts civila luftskyddsutredningens förslag örn särskilda bestämmelser beträffande

luftskyddet vid andra verk, företag eller inrättningar av större omfattning

eller särskild beskaffenhet. Jämväl i sistnämnda del synes utredningens

förslag, som härutinnan icke mött någon erinran i utlåtandena, kunna

godtagas.

I ett fall Ilar emellertid i vissa yttranden förordats en utvidgning utöver

vad utredningen föreslagit av Konungens rätt att meddela särbestämmelser.

Sålunda har marinförvaltningen erinrat, att den för vissa verk m. m. i lagförslaget

upptagna bestämmelsen borde avse jämväl handelssjöfarten, samt

att de särskilda föreskrifterna med avseende å denna borde utarbetas av

chefen för marinstaben och kommerskollegium.

Jämväl chefen för marinstaben har föreslagit en utvidgning av den föreslagna

32 § till att avse handelssjöfarten.

Marindistriktsbefälhavaren för ostkustens marindistrikt och rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap hava givit uttryck åt samma åsikt

samt härutöver förordat särskilda bestämmelser för hamnar.

Kommerskollegium har anfört:

Kollegium har vid sin granskning av föreliggande lagförslag ansett sig

kunna utgå ifrån, att hamninrättningar falla under lagens tillämpningsområde,

samt sålunda bland annat även att Konungen med stöd av 32 § i den

föreslagna lagen skall äga beträffande dylika inrättningar meddela de särskilda

föreskrifter, som må vara erforderliga.

Beträffande luftskydd för fartyg lärer Konungen på grundval av 5 a § sjölagen

äga utfärda erforderliga föreskrifter i avseende å såväl fartygs utrustning

som deras nyttjande.

Den av kommerskollegium åberopade paragrafen i sjölagen innehåller allmänna

bestämmelser örn fartygs beskaffenhet, utrustning, bemanning m. m.

samt stadgar vidare, att närmare föreskrifter örn vad i dessa avseenden skall

iakttagas så ock särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas

av Konungen.

Enligt andra stycket i den av civila luftskyddsutredningen föreslagna 32 §

skulle Konungen utan hinder av luftskyddslagens stadganden äga meddela

särskilda föreskrifter med avseende å luftskyddet jämväl inom krigsskådeplats

eller mobiliserad fästnings försvarsområde.

I vissa yttranden ha beträffande fästningsområden framförts avvikande

meningar.

Marinförvaltningen och kommendanten i Vaxholms fästning hava ansett,

att särskilda bestämmelser jämväl synas vara behövliga örn fästningen är

försatt i försvarsberedskap.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Befälhavande amiralen i Karlskrona har uttalat, att, enär luftskyddsplanerna

uppgjordes i fredstid och luftskyddstillstånd kunde anbefallas före

mobiliseringstillstånds inträdande, det vore nödvändigt att här ifrågavarande

lagbestämmelse gällde inom fästnings försvarsområde även i det fall, att

fästningen icke vore mobiliserad.

Magistraten och polismästaren i Karlskrona ha givit uttryck åt samma åsikt.

Departementschefen.

Yad först angår hamnar, lär behov av bestämmelser, som undantaga dem

från de lokala luftskyddsmyndigheternas befogenhetsområde, i regel icke

föreligga. Skulle det emellertid i något fall erfordras, att sådant undantag

göres, synes såsom kommerskollegium framhållit den av utredningen föreslagna

lydelsen bereda möjlighet härför. Beträffande fartyg torde det vara otvivelaktigt,

att dessa icke utan vidare kunna inordnas under något lokalt luftskyddsorgan.

Den åberopade bestämmelsen i sjölagen kan visserligen tjäna som

grundval för utfärdande av vissa säkerhetsföreskrifter för fartyg men har eljest

icke avseende å luftskyddets organisation. Med hänsyn härtill har ett tillägg

gjorts i förevarande paragraf angående fartyg, varjämte formuleringen i övrigt

undergått någon jämkning. Vid utarbetandet av särskilda bestämmelser för

fartyg och hamnar torde, förutom vederbörande marinmyndighet och kommerskollegium,

jämväl luftskyddsinspektionen böra medverka.

Med hänsyn till vad som i yttrandena anförts rörande behov av särskilda

bestämmelser för fästningar har jag funnit lämpligast, att Konungens rätt att

meddela dylika kommer att avse fästningar över huvud. Då sedermera bestämmelserna

i fråga utfärdas, kunna de givas den räckvidd, som i varje särskilt

fall befinnes önskvärd.

19 §.

Eldigt denna paragraf, som motsvarar 33 § i utredningens förslag, bemyndigas

Konungen att utfärda tillämpningsföreskrifter till luftskyddslagen.

Andra stycket i den av utredningen föreslagna 33 § innehåller en erinran

därom, att Konungen äger utfärda erforderliga föreskrifter örn tillverkning,

försäljning samt införsel till riket av luftskyddsmateriell. Då förslag till

dylika föreskrifter ansetts böra föreläggas riksdagen till antagande, har

nämnda stycke uteslutits ur förslaget.

Särskilda frågor.

Av den inledningsvis lämnade översikten av civila luftskyddsutredningens

betänkande framgår, att detta innefattar — förutom förevarande lagförslag

ävensom i samband därmed upptagna förslag till förordning angående tillverkning,

försäljning och införsel av gasskyddsmateriell och till anslag för

luftskyddet, varom särskilda propositioner torde komma att avlåtas — dels

förslag angående utredning genom särskilda sakkunniga av frågan örn vissa

i betänkandet förordade ändringar i stadsplane- och byggnadslagstiftningen,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 211. ssi 87 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kuli yl. Majis proposition nr 211.

dels förordande av vissa ändringar i skattelagstiftningen, dels och förordande

av vissa ändringar i bestämmelserna örn uppskov med krigs tjänstgöring.

Därjämte har utredningen framhållit såsom önskvärt, dels att en undersökning

av möjligheterna för samarbete med Danmark rörande vissa luftskyddsåtgärder

måtte verkställas och dels att ett ståndpunktstagande från statsmakternas

sida till frågan örn frivilligt anordnande av luftvärn för vissa industrier med

det snaraste måtte komma till stånd.

Yad beträffar frågan örn ändring i bestämmelserna örn uppskov med krigstjänstgöring,

har jag inhämtat, att utredning härom pågår inom generalstaben.

För utredande av frågan örn frivilligt anordnande av luftvärn har chefen för

försvarsdepartementet denna dag bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga.

Till civila luftskyddsutredningens övriga förslag torde ståndpunkt först framdeles

böra tagas.

Departementschefens hem ställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förutnämnda

inom socialdepartementet utarbetade förslag till luftskyddslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Vinell.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 211.

51

Bilaga A.

Förslag

till

Luft skyddslag.

Härigenom förorclnas som följer:

Om luftskyddets organisation.

1 §■

Med luftskydd avses i denna lag åtgärder, vilka utan att hänföra sig till

det militära försvaret eller försvarsväsendet tillhörande anstalter, åsyfta att

försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådant anfall.

2 §■

Tillsyn å luftskyddet inom riket utövas av luftsky ddsinspektionen.

3 §•

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet.

4 §•

Varje stad och landsfiskalsdistrikt utgör ett luftskyddsområde, där ej

Konungen för visst luftskyddsområde fastställer annan omfattning. Ingår i

luftskyddsområde delar av skilda län, bestämmer Konungen, till vilket län

området i luftskyddshänseende skall anses höra.

5 §•

Inom luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen av luftskyddet

under länsstyrelsens inseende av en luftskyddschef. Luftskyddschef är för

luftskyddsområde, som utgöres av stad, polischefen och för luftskyddsområde,

som består av landsfiskalsdistrikt, landsfiskalen; dock äger länsstyrelsen

för särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat

luftskyddsområde än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef.

Länsstyrelsen äger för luftskyddsområde eller viss del därav utse ställföreträdare

för luftskyddschefen samt uppdraga åt denne att i de hänseenden

länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskyddschefs åligganden och utöva

dennes befogenhet.

Särskilt utsedd luftskyddschef samt ställföreträdare för luftskyddschef

förordnas för en tid av tre år. Förordnandet kan när som helst återkallas.

Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga dylikt uppdrag.

6 §•

1 mom. Kommun äger, där sådant med hänsyn till kommunens intresse

finnes påkallat, besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa luftskyddets

planläggning i vad det rör kommunen samt bistå länsstyrelsen och

luftskyddschefen med råd och upplysningar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

2 mom. Luftskyddsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens

beslutanderätt, samt består av tre eller fem med den kommunala förvaltningen

förtrogna personer. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika

antal. Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas.

Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid,

fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för besluts

fattande samt förande av protokoll skall i fråga örn luftskyddsnämnd i tilllämpliga

delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

3 mom. Länsstyrelsen äger kalla luftskyddsnämnd att sammanträda med

länsst}rrelsen eller dess representant. Luftskyddschef må ock kalla nämnden

till sammanträde.

7 §''

Konungen meddelar stadfästelse å stadgar för enskilda sammanslutningar,

vilka hava till syfte att främja luftskyddet.

Allmänna bestämmelser örn luftskyddets förberedande.

8 §•

Luftskyddsinspektionen verkar för att luftskyddets förberedande sker

ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar

inspektionen anvisningar till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar,

vilka önska medverka vid luftskyddet, samt allmänheten.

Närmare bestämmelser örn luftskyddsinspektionens organisation och verksamhet

meddelas av Konungen.

9 §•

Länsstyrelsen åligger med avseende å luftskyddets förberedande:

att med ledning av givna föreskrifter eller anvisningar bestämma den

huvudsakliga omfattningen av planläggningen inom länets olika delar;

att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna;

samt att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet.

10 §.

Luftskyddschef uppgör plan för luftskyddet och ansvarar i övrigt för dess

förberedande inom luftskyddsområdet.

11 §•

Det åligger kommun att lämna erforderligt biträde vid planläggningen av

luftskyddet i vad denna berör kommunen.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare ock skyldig att

därvid lämna erforderligt biträde ävensom att underkasta sig utförandet av

åtgärd för beredande av luftskydd, som för honom icke medför kostnad eller

olägenhet.

12>

Finnes åtgärd avseende driften vid kommunal eller enskild anläggning

eller inrättning vara av sådan vikt att med dess vidtagande icke utan äventyrande

av luftskyddet kan anstå, må Konungen ålägga ägaren eller innehavaren

av anläggningen eller inrättningen att vidtaga åtgärden, därest denna

icke för honom medför oskälig kostnad.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 211.

13 §•

Luftsky ddsövning, om vars hållande Konungen ej förordnat, må, där allmänhetens

medverkan påkallas, icke anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen,

som äger meddela de föreskrifter med avseende å belysnings anordnande,

signalering med ljudsignalapparater samt allmän ordning och säkerhet i

övrigt, vilka finnas påkallade.

Örn undantag från bestämmelser i allmänna författningar angående trafiken

förordnar Konungen.

Särskilda bestämmelser med avseende å krig och krigsfara.

14 §.

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att riket

eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att uppgjorda planer

för..luftskyddet helt eller delvis skola verkställas.

Är sådant förordnande gällande, skall vad nedan i 15 26 §§ sägs äga

tillämpning.

Luftskyddstillstånd upphör, när Konungen bestämmer.

15 §.

Konungen äger ålägga inom viss ort boende personer, att intill dess annorledes

förordnas taga uppehåll utom sitt hemvist å plats, som anvisas

eller godkännes av den myndighet, Konungen förordnar. Den som erhållit

sådant åläggande eller eljest på myndighets uppmaning lämnat sitt hemvist,

må icke återflytta utan tillstånd av myndighet, som nyss nämnts.

16 §•

Kommun är pliktig att, i vad på densamma ankommer, ställa kommunala

kårer och annan hos kommunen anställd personal ävensom kommunen tillhörig

egendom till förfogande för luftskyddsändamål i den mån sådant är

avsett enligt planerna för luftskyddet; dock vare kommun icke skyldig att

för något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då

luftskyddstillstånd inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan

mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning.

17 §........

1 mom. Länsstyrelsen äger, då det prövas nödigt för luftskyddsändamål,

mot full ersättning av statsmedel åt vederbörande ägare eller innehavare

taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustning,

materialier och annat, som kräves för luftskyddets genomförande; dock

må utrustning och materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd

åt sig och sin familj eller åt personer, som äro anställda hos honom,

eller för skyddande av egendom, som av honom inuehaves, icke tagas i anspråk

i vidare mån än utrustningen eller materialierna finnas vara obehövliga

för nämnda ändamål.

2 mom. Fast egendom och byggnader ävensom transportmedel, vilka

endast för särskilda tillfällen ställas till förfogande för luftskyddsändamål,

tagas i anspråk med nyttjanderätt. Förbrukningsartiklar och egendom, som

eljest kan antagas bliva förstörd eller komma att väsentligen minska i värde,

tagas i anspråk med äganderätt. Annan egendom tagea i anspråk med nyttjanderätt,

såvida icke upplåtaren påfordrar, att egendomen skall övertagas

med äganderätt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 211.

3 moni. Eramställes från såväl militär myndighet som från länsstyrelse

anspråk på egendom, som avses i denna paragraf, äger den militära myndigheten

företrädesrätt till egendomen. Ingår i behörigen granskad luftskyddsplan,

att egendomen skall tagas i anspråk för luftskyddsändamål,

skall dock länsstyrelsens anspråk i första liand tillgodoses, där ej Konungen

för visst fall annorlunda förordnar.

18 §.

1 morn. Anfordran att tillhandahålla egendom, som avses i 17 §, skall då

det begäres ske skriftligen. A det mottagna skall lämnas kvitto, vari tillika

skall angivas, huruvida upplåtelsen avser äganderätt eller nyttjanderätt.

2 mom. Löseskilling eller legoavgift för egendomen skall bestämmas så

snart ske. kan. Ändå att egendomen är avsedd att tagas i anspråk endast

vid särskilda tillfällen, må legoavgift för densamma fastställas en gång för

alla. Då egendom, som tagits i anspråk med nyttjanderätt, icke längre är

behövlig för luftskyddsändamål, skall bestämmas, vilken ytterligare ersättning,

som må tillkomma upplåtaren.

3 morn. Angående sättet för bestämmande och erläggande av löseskilling,

legoavgift eller annan ersättning, som omförmäles i 2 morn., skola stadgandena

i rekvisitionslagen äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Länsstyrelsen äger ålägga envar att lämna upplysning huruvida och i

vilken myckenhet han innehar viss egendom av det slag, som avses i 17 §.

20 §.

1 morn. Ägare eller innehavare av egendom, som avses i 11 §, är skyldig

att därmed vidtaga de åtgärder, som anbefallas av länsstyrelsen. Innehavare

av nyttjanderätt till egendomen eller av rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan förmån, som beröres av åtgärden, är ock skyldig

att underkasta sig densamma.

2 mom. Medför åtgärd, som i 1 mom. sägs, avsevärd kostnad eller skada,

må vederbörande rättsägare tillerkännas ersättning efter ty prövas skäligt.

Beslut örn ersättning skall meddelas så snart ske kan, och må däri göras

förbehåll beträffande rätten till ytterligare ersättning. Ersättningen må, där

det befinnes lämpligt, bestämmas att utgå å särskilda tider. I fråga örn

sättet för ersättningens bestämmande och erläggande skola stadgandena i

rekvisition slagen äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Med avseende å belysnings anordnande, signalering med ljudsignalapparater

samt allmän ordning och säkerhet i övrigt äger länsstyrelsen meddela

bestämmelser och föreskriva åtgärder, som äro erforderliga för luftskyddet.

22 §.

. Länsstyrelsen äger uttaga erforderlig personal för att så länge luftskyddstillståndet

varar fullgöra ordnings- och vakttjänst, brandtjänst, gasspaningsoch

saneringstjänst, röjnings- och reparationstjänst, sjukvårdstjänst samt

annan därmed jämförlig luftskyddstjänst. Därvid må icke uttagas krigstjänstskyldiga

eller personer, vilka på grund av avtal skola stå till krigsmaktens

förfogande i händelse av mobilisering, ej heller män under aderton

och över sextio år eller kvinnor, såvida de icke frivilligt åtaga sig den tjänst
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majits proposition nr 211.

göring, varom är fråga. Personer, som pa grund av annan civil tjänstgöring

än luftskyddstjänst äro jämlikt i särskild ordning givna bestämmelser bernttigade

till uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering,

eller vilka utföra sådant arbete, att de, därest de varit värnpliktiga, bort

erhålla dylikt uppskov, må icke uttagas till annan luftskyddstjänst an som

avser fastighet, verk eller anläggning, varest de hava sitt arbete. _

Vid uttagande av personal skall iakttagas, att i första hand uttagas frivilliga,

därest de äro lämpliga, och att i övrigt till varje slag av tjänst uttages

den personal, som anses lämpligast. .

Örn ersättning till uttagen personal gäller vad därom framdeles kan hilva

bestämt.

23 §.

För tillfälligt utförande av sådant arbete för luftskyddet, som är av synnerligen

brådskande art och ej består i tjänstgöring under eller omedelbart

efter fientligt angrepp, äger länsstyrelsen uttaga varje för sådant arbete

lämpad person, som icke inkallats till krigstjänstgöring eller eljest utför

arbete av betydelse för försvarsberedskapen.

Arbetet bör för den uttagna personalen ordnas så, att envar vid sidan av

luftskyddsarbetet nödtorftigt kan fullgöra sitt vanliga arbete.

Ägare och innehavare av fastigheter eller annan egendom, som upplåtits

till bostäder, samt personer, vilka i fråga örn tillsyn å egendomen företräda

ägaren eller innehavaren, ävensom arbetsgivare äro skyldiga att lämna biträde

vid sådan intagning av personal, som avses i denna paragraf.

24 §• .. .

Underlåter någon, som uttagits enligt 22 eller 23 §, att på vederbörlig

kallelse inställa sig till tjänstgöring eller arbete, som dar avses ma länsstyrelsen

förordna, att han omedelbart skall genom polismyndighetens försorg

hämtas.

25 §.

Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämpligt uppdraga åt

luftskyddschef att inom 1 liff skyddsområde utöva de befogenheter som enligt

17_24 §§ tillkomma länsstyrelsen. Sådant uppdrag skall meddelas skrift
ligen.

26 §.

Myndighets beslut, som avses i 15 §, 17 § 1 morn., 19 §, 20 § 1 mom.

samt 21—25 §§, må verkställas utan hinder av förd klagan.

27 §.

Anspråk på ersättning för åtgärd, som länsstyrelse eller luftskyddschef

vidtagit i samband med luftskyddstillstånd, må icke framstallas senare an

sex månader efter det luftskyddstillstandet upphört.

Ansvarsbestämmelser m. m.

28 §.

Den som åsidosätter bestämmelsen i 15 § andra punkten eller bryter mot

föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, eller i fall, som avses i

19 Ö mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift örn förhållande som dar

sågs straffes med dagsböter eller fängelse, där ej garningen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Den som under tid då lian är ställd under åtal för sådan överträdelse,

fortsätter förseelsen, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres, fällas

till särskilt ansvar.

29 §•

Åtal för förseelse, som avses i denna lag, anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

30 §.

Underlåter någon att vidtaga åtgärd, som anbefallts med stöd av bestämmelse

i denna lag, äger den, som anbefallt åtgärden, utan hinder av förd

klagan ombesörja denna och må kostnaden härför i vederbörlig ordning uttagas

av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna

lag eller eljest är berättigad till ersättning för åtgärden.

Särskilda bestämmelser,

31 §.

Yad här ovan är stadgat örn länsstyrelse gäller i fråga örn Stockholm

Överståthållarämbetet.

32 §.

I avseende å luftskyddet vid statens kommunikationsverk ävensom andra

verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet

äger Konungen, utan hinder av vad ovan är stadgat, meddela särskilda

föreskrifter.

Lag samma vare angående luftskyddet inom krigsskådeplats eller mobiliserad

fästnings försvarsområde.

33 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen

av denna lag.

Konungen utfärdar erforderliga föreskrifter örn tillverkning, försäljning

samt införsel till riket av luftskyddsmateriel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Stockholm 1037. K. L. Beckman» Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1937:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till luftskyddslag. s. 1 i texten
  2. 1LU 1937:53 Betänkande angående det civila luftskyddet jämte förslag till luftskyddslag samt förordning angående tillverkning, försäljning och införsel av gasskyddsmateriel s. 2 i texten