Angående anslag till civilt luftskydd
1937-03-05 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:212, Angående anslag till civilt luftskydd
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
1
tfr 212.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag
till civilt luftskydd; given Stockholms slott den 5
mars 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 212.
685 87 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam beredning
med cheferna för försvars-, kommunikations- och finansdepartementen fråga
angående anslag till civilt luftskydd samt anför:
Inledning.
Den 30 april 1936 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet
med stöd av Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande fem sakkunniga1
för att biträda inom försvarsdepartementet med utredning rörande planläggning
och organisation av det civila luftskyddet.
Till fullgörande av nämnda uppdrag hava de sakkunniga, vilka antagit
namnet civila luftskyddsutredningen, den 21 december 1936 avgivit betänkande
angående det civila luftskyddet (statens offentliga utredningar 1936: 57).
över betänkandet hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,
chefen för generalstaben och t. f. chefen för armén, de båda sistnämnda
gemensamt, marinförvaltningen efter hörande av marindistriktsbefälhavaren
för ostkustens marindistrikt ävensom befälhavande amiralen i Karlskrona
och kommendanten i Vaxholms fästning, chefen för marinstaben,
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, de båda sistnämnda gemensamt,
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattensbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
kammarrätten såvitt angår ändring i skattelagstiftningen, riksräkenskapsverket,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, kommerskollegium efter
hörande av handelskamrarna i riket ävensom svenska hamnförbundet och
Sveriges kemiska industrikontor, statens provningsanstalt, Överståthållarämbetet
efter hörande av polismästaren i Stockholm, samtliga länsstyrelser,
överstyrelsen för svenska röda korset, styrelsen för svenska stadsförbundet,
styrelsen för svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund,
svenska brandkårernas riksförbunds verkställande utskott samt svenska brandskyddsföreningen.
Särskilda yttranden hava vid utlåtandena fogats av läns
1
Landshövdingen E. A. Beskow, ordförande, generaldirektören J. A. Höjer, översten
friherre C. G. von Otter, ledamoten av första kammaren redaktören Johan Nilsson och
bergsingenjören P. S. Rydbeck.
3
Kungl. Majus proposition nr 212.
styrelsen i Gotlands län från Gotlands luftskyddsförening, av länsstyrelsen i
Blekinge län, från magistraten, polismästaren, drätselkammaren och luftskyddskommittén
i Karlskrona, magistraten, polischefen och drätselkammaren
i Karlshamn samt Blekinge länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler
ävensom av länsstyrelsen i Gävleborgs län från drätselkammaren i
Gävle och Sandvikens järnverks aktiebolag.
Luftskyddsfrågans allmänna innebord.
Civila luftskyddsutredningen.
I annat sammanhang har jag förut denna dag redogjort för huvuddragen
av civila luftskyddsutredningens förslag, till vilken framställning jag här ber
att få hänvisa.
Såsom åtgärder i syfte att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna
av sådant anfall — de s. k. luftskyddsåtgärderna -—
nämner utredningen varning för luftanfall (»alarmering»), åtgärder i syfte att
försvåra fiendens orientering, i synnerhet mörkläggning, utrymning, vare sig
för längre tid eller för kortare tid vid omedelbart förestående fara, byggnadstekniska
åtgärder, framför allt skyddsrum, samt säkerhets- och hjälptjänst i
samband med flyganfall (»luftskyddstjänst»), såsom ordningstjänst, brandtjänst,
gasspaning, sanering, röjnings- och reparationstjänst samt sjukvård. Vid
redogörelsen för luftskyddstjänsten skiljes mellan åtgärder, som avse ett
samhälle i dess helhet (»allmänt luftskydd»), åtgärder, som avse vissa större
företag (»industriluftskydd») samt övriga luftskyddsåtgärder, i främsta rummet
avseende bostads- och affärsfastigheter (»enskilt luftskydd»).
Beträffande omfattningen av luftskyddets förberedande
i fredstid har utredningen anfört:
Av ekonomiska och andra skäl låter det sig icke göra att omedelbart genomföra
de olika förberedande åtgärder för luftskyddet, som vore önskvärda inom
alla de orter, varest möjligen behov därav kan föreligga. En begränsning i
fråga om dessa åtgärders vidtagande måste därför ske, dels så att vissa orter
i första hand tillgodoses, och dels på det sätt, att för varje åtgärd undersökes
vad som måste utföras i fredstid och vad som möjligen kan uppskjutas till en
senare tidpunkt. Den åsyftade begränsningen torde huvudsakligen böra avse
anskaffning av materiell, vidtagande av vissa byggnadstekniska åtgärder och
andra mera kostbara anordningar; däremot torde försiktigheten bjuda, att
man i fråga örn planläggningen icke iakttager alltför stor återhållsamhet. Även
planläggningen torde dock böra begränsas till ett visst, låt vara ganska betydande
antal orter. Vid densamma måste beaktas, att man icke räknar med
materiell och förnödenheter, som vid krig eller krigsfara icke kunna anskaffas.
Avgörande för om och i vilken mån luftskydd bör förberedas inom en ort
torde vara dels sannolikheten för att orten i händelse av krig kommer att
anfallas, dels ortens storlek, byggnadssätt och beskaffenhet i övrigt. Sannolikheten
för anfall beror i sin ordning företrädesvis av ortens storlek och läge,
förefintligheten av militära anläggningar eller trupper ävensom av industrier,
förråd, kommunikationsanläggningar m. m., närvaron av luftvärn samt ortens
känslighet med hänsyn till byggnadssättet.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 212.
Vidare har utredningen anfört:
En klassificering av orterna efter deras läge och beskaffenhet med hänsyn
till anfallsrisken erbjuder naturligen stora svårigheter och kan aldrig göra
anspråk på att bliva exakt. En dylik klassificering torde dock ha stort värde,
då det gäller att bedöma, vilka luftskyddsåtgärder som böra vidtagas och i
vilken ordning materiell bör anskaffas eller anslag beviljas för luftskyddet
inom viss ort. Civila luftskyddsutredningen har med biträde av militär sakkunskap
inom generalstaben utfört vissa förberedande undersökningar i detta
hänseende till ledning för planläggningsarbetet och för att erhålla en grundval
för sina kostnadsberäkningar. Sålunda har uppgjorts en förteckning över
eventuella luftskyddsorter samt en preliminär klassificering av orterna.
Nämnda förteckning, som återges i en vid betänkandet fogad hemlig bilaga,
upptar samtliga orter i riket med mer än 1,000 invånare och därjämte vissa
mindre orter, som ur förevarande synpunkt ansetts vara av betydelse. Med
ledning av förteckningen, vilken bör göras till föremål för ytterligare granskning
inom luftskyddsinspektionen ävensom vederbörliga militära och civila
myndigheter och därefter fastställas av Kungl. Majit, beräknar utredningen,
att planläggningen skall komma att omfatta mellan 400 och 500 orter (frånsett
planläggningen av belysningsinskränkningen, som måste antagas få betydligt
större omfattning).
Vid redogörelsen för de olika luftskyddsåtgärderna har utredningen angivit,
i vad mån dessa borde komma till utförande redan i fredstid. För civilbefolkningens
alarmering krävdes bland annat sirener och i en del orter särskilda
till telefonnätet anknutna signalapparater, s. k. alarmeringscentraler. Då denna
materiell vore av så speciell beskaffenhet, att man icke kunde räkna med att i
händelse av krig eller krigsfara snabbt tillgodose behovet därav, borde den
anskaffas i fredstid. För genomförandet av belysningsinskränkningen i ett
samhälle erfordrades, allt efter de lokala förhållandena, mer eller mindre omfattande
förberedelser redan i fredstid. Beträffande skyddsrum, vilka i allmänhet
förutsattes icke behöva planläggas i samhällen med mindre än 5,000
invånare, borde i första hand på större orter inrättas skyddsrum för den lokala
luftskyddsledningen (»ledningscentraler») och för den personal, som i samband
med flyganfall vore verksam för ordningens upprätthållande, eldsläckning,
indikering, sanering etc. (den s. k. aktiva personalen). Beträffande dylika
skyddsrum — till vilka äro att hänföra även hjälpplatser för skadade — vore
det av särskild vikt, att erforderliga förstärkningsarbeten skedde redan i fredstid.
Detsamma gällde i fråga örn skyddsrum för personalen vid särskilt
viktiga inrättningar i samhället. För luftskyddstjänstens genomförande erfordrades
gasskyddsutrustning, i främsta rummet gasmasker, för viss personal
dessutom gasskyddskläder, syrgasapparater av olika slag, indikeringsmateriell
m. m. Denna utrustning, som erfordrades icke blott för det allmänna luftskyddet
utan även för industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet, måste
i huvudsak anskaffas redan i fredstid.
Beträffande fördelningen av kostnaderna för luftskyddet har
civila luftskyddsutredningen -— i likhet med tidigare luft försvar sutredningen
— intagit den ståndpunkten, att dessa kostnader som allmän princip böra
bestridas av staten. Från denna regel göres emellertid, bortsett från för
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
hållandena vid krig eller krigsfara, vissa icke oväsentliga avvikelser. Sålunda
förordas en gradering av åtgärderna, dels nied hänsyn till behovet, så att
staten i första hand bekostar det, varav behovet är mest trängande, och dels
med hänsyn till den synpunkten, att vissa kostnader på grund av nära samband
med kommunala förvaltningsgrenar och enskildas intresse rimligen böra
stanna å kommuner och enskilda.
Staten skulle sålunda enligt utredningens förslag bekosta
1) organisationen, dock med skyldighet för kommuner och enskilda att
biträda vid luftskyddets planläggning,
2) alarmeringsanordningar,
3) gasskyddsutrustning,
4) förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmateriell,
5) utbildning av personal för luftskyddets ledning och av instruktörer samt
— genom understöd åt frivillig luftskyddsverksamhet — i viss mån även av
annan personal, och
6) anordnande av skyddsrum i statens fastigheter.
Därjämte skulle staten bidraga med 2/s av kostnaderna för vissa av kommunerna
i befintliga fastigheter anordnade skyddsrum, i främsta rummet
sådana för den lokala luftskyddsledningen och annan aktiv personal samt
hjälpplatser och, i den mån anslagen lämnade tillgång därtill, offentliga skyddsrum
(avsedda för allmänheten a platser med livlig trafik).
Utredningen har däremot icke föreslagit anslag av statsmedel till åtgärder
för mörkläggningens förberedande, brandberedskapens förbättrande eller inrättande
av skyddsrum i enskilda fastigheter utan förutsatt, att dessa åtgärder
skulle vidtagas och bekostas av kommuner och enskilda, Utredningen har
dock icke i allmänhet föreslagit något tvång för åtgärdernas genomförande
i fredstid. För vissa fall har emellertid utredningen förordat tvingande bestämmelser,
nämligen i fråga örn vissa särskilt betydelsefulla åtgärder med
avseende å driften vid kommunala eller enskilda anläggningar m. fl., t. ex.
elektricitetsverk, samt beträffande anordnande av skyddsrum i nybyggnader
inom mera utsatta områden. I sistnämnda hänseende har utredningen icke
utformat någon författningstext utan föreslagit ytterligare utredning av frågan.
Utredningens förslag till luftskyddets organisation, vilket nära
ansluter sig till de av försvarskommissionen uppdragna riktlinjerna, bygger i
princip på utnyttjandet av redan bestående organ i största möjliga utsträckning.
I ett väsentligt avseende avviker dock utredningens förslag från försvarskommissionens,
i det att utredningen för den centrala ledningen av luftskyddet
föreslår en helt självständig myndighet, luftskyddsinspektionen. Inom
varje län skulle länsstyrelsen handha luftskyddsfrågorna. För handläggning
av luftskydds- och mobiliseringsärenden skulle i varje länsstyrelse anställas
en försvarsassistent. Till dessa befattningar, för vilka länsstyrelseutredningen
äskat anslag och som därför icke medtagits i luftskyddsutredningens kostnadsberäkningar,
skulle företrädesvis ifrågakomma pensionerade officerare. Under
länsstyrelserna skulle lyda luftskyddschefer, som regel polischefer inom sina
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 Kungl. Majus proposition nr 212.
ordinarie distrikt (luftskyddsområden) men undantagsvis särskilt förordnade
personer. Kommun, som hade intresse därav, skulle få utse en särskild nämnd
luftskyddsnämnd, för att följa luftskyddets planläggning m. m. Nämnden
skulle i viss mån få karaktären av ett kontrollerande organ. Rörande detaljerna
1 organisationsförslaget hänvisar jag till vad jag anfört i samband med lagförslagets
framläggande.
Innan jag närmare ingår på de olika anslagsposterna, må lämnas följande
sammanställning av de av luftskyddsutredningen begärda anslagen:
a) för luftskyddsinspektionen ................................................ 191 QOO1
b) för alarmeringsanordningar ................................................ 1 159 oqO2
c) för gasskyddsutrustning åt aktiv personal, däri inbegripet viss
indikeringsmateriell och viss utrustning för hjälpplatser ...... 5,000,0002
d) för förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmateriell m. m. 50,0003
e) för utbildning av personal för luftskyddets ledning samt av in
struktörer,
i första hand försvarsassistenter, avsedda att tillhandagå
länsstyrelserna ................................................... 15 qoo3
f) bidrag till röda korset för utbildning av viss personal ......... 20,0003
g) för anordnande av skyddsrum i vissa statens fastigheter ......... 500,0004
h) bidrag till kommuner för anordnande av skyddsrum för aktiv
Personal m. m................................................................ 500,0003
Yttranden.
I fråga örn behovet av ett organiserat civilt luftskydd råder enighet. Detsamma
är i stort sett förhållandet beträffande arten av de föreslagna luftskyddsåtgärderna.
Vidkommande omfattningen av luftskyddets förberedande
i fredstid förordas i några utlåtanden mera vittgående åtgärder än utredningen
föreslagit. Vad angår fördelningen av kostnaderna för luftskyddet, biträdes
utredningens förslag i det stora flertalet yttranden; på några håll förordas
större bidrag av staten, på andra håll en utvidgning av kommunernas förpliktelser.
Den föreslagna organisationen har i sina huvuddrag tillstyrkts i
samtliga utlåtanden, varemot i detaljfrågor en del skiljaktiga meningar kommit
till uttryck. I fråga om detaljerna får jag hänvisa till vad jag därutinnan
anfört vid framläggandet av förslag till luftskyddslag.
Departementschefen.
I nyssnämnda sammanhang har jag i det väsentliga godtagit civila luftskyddsutredningens
ståndpunkt i fråga örn behovet av luftskydd, arten av de
föreslagna åtgärderna, fredsförberedelsernas principiella omfattning, kostnadernas
fördelning samt organisationen. Jag hänvisar till vad jag därvid
anfört, särskilt till de enligt min mening vägande skäl, som förmått mig att
trots de betänkligheter, som alltid måste förefinnas, då det gäller tillskapande
av nya ämbetsverk, biträda förslaget örn luftskyddsinspektionens inrättande.
1 Därav 25,000 engångsauslag, resten årsanslag.
2 Engångsanslag att fördelas på lämpligt antal år.
3 Anslag härför har förutsatts böra utgå för framtiden i mån av behov.
4 Anslaget har förutsatts böra utgå under ytterligare något år.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
De av civila luftskyddsutredningen verkställda kostnadsberäkningarna äro,
såsom utredningen framhåller, i det väsentliga av preliminär natur. För att
noggrannare beräkningar skola kunna göras, förutsättes dels att planläggningen
av luftskyddsåtgärderna i vissa hänseenden slutförts och dels att
modeller för olika slag av materiell fastställts. Såvitt angår gasskyddsmateriell,
hava, efter vad jag inhämtat, förarbetena fortskridit så långt, att
fastställandet av modeller torde kunna ske tämligen snart efter luftskyddsorganisationens
ikraftträdande, i andra fall, särskilt i fråga örn sirener för
alarmeringen, torde omfattande tekniska undersökningar vara erforderliga. I
allt fall lär man kunna antaga, att genom de av utredningen upptagna materiellanslagen
— ehuru dessa sannolikt icke motsvara hela behovet — det
väsentliga behovet av luftskyddsmateriell skall bliva tillgodosett.
Då det gäller att bedöma anslagsbehovet för nästkommande budgetår, uppkommer
i första hand frågan, på huru lång tidsperiod engångsanslagen böra
fördelas. Civila luftskyddsutredningen har icke direkt tagit ställning till
denna fråga men i ett exempel för belysande av förslagets ekonomiska innebörd
valt att uppdela anslagen på tre år. I nuvarande läge synes tre år vara
den längsta anskaffningstid, varmed man bör räkna. I den mån det av tekniska
och statsfinansiella skäl lämpligen kan ske, torde man böra eftersträva,
att genomföra anskaffningen av särskilt nödvändig utrustning på ännu kortare
tid. Därest ifrågavarande materiell skall tillverkas inom landet, medför detta
med sannolikhet en större begränsning av de tekniska möjligheterna för en
snabb anskaffning än som eljest varit fallet. Det måste emellertid, framför
allt vad beträffar gasskyddsmateriellen, anses vara av den största vikt för
krigsberedskapen, att produktionen igångsättes inom landet. Till denna fråga
torde jag få återkomma i det följande.
Luftskyddsinspektionen.
Civila luftskyddsutredningen.
Av den i anslutning till förslaget örn luftskyddslag lämnade redogörelsen
för luftskyddets organisation, vartill jag i detta sammanhang torde få hänvisa,
framgår, att utredningen tänkt sig luftskyddsinspektionen såsom en
kollegialt organiserad inspektionsmyndighet. Angående den föreslagna myndigheten
har utredningen anfört följande:
Vad angår frågan örn luftskyddsinspektionens sammansättning har man
att taga hänsyn till behovet av sakkunskap på olika områden, såsom i fråga
örn administration och organisation i allmänhet, ordningspolistjänst, byggnads-,
brand- och gasteknik samt inom medicin och militärväsende. För den
undervisnings- och upplysningsverksamhet, för vilken inspektionen skall utöva
högsta ledningen, erfordras slutligen sakkunskap i pedagogiska och
psykologiska frågor. Inspektionen kan även behöva taga i anspråk andra
sia" av teknisk eller vetenskaplig sakkunskap. Det torde vara uppenbart, att
alla dessa specialområden icke kunna vara ständigt företrädda inom inspektionen,
utan man får tillse, att den sakkunskap, varav största behovet
föreligger, blir permanent representerad och att möjlighet beredes att
tillfälligtvis anlita sakkunskap av annat slag. En ytterligare synpunkt av betydelse
för frågan om inspektionens sammansättning är, att inspektionens
8
Kungl. Majus proposition nr 212.
arbetsuppgifter under de första åren av dess verksamhet, då det grundläggande
planläggningsarbetet äger rum, med sannolikhet komma att bliva mera
omfattande och komplicerade, än vad sedermera blir fallet. Med hänsyn
härtill bör organisationens ram icke göras alltför vid, utan behovet av arbetskraft
i jämförelsevis stor utsträckning tillgodoses genom sakkunniga, vilka
anställas för kortare tid. Ett lämpligt sätt att tillföra myndigheten kvalificerad
sakkunskap torde vara att i viss utsträckning besätta ledamotsplatserna
med personer, vilka hava sitt huvudsakliga arbete utom inspektionen. Med
hänsyn till det nu anförda synes inspektionen lämpligen kunna erhålla
följande sammansättning:
en chef, tillika luftskyddsinspektör för riket,
tre inom olika områden sakkunniga ledamöter såsom innehavare av
arvodesbefattningar,
samt en byrådirektör, tillika ledamot.
Endera av chefen eller byrådirektören bör äga specialutbildning inom
något för luftskyddet betydelsefullt område. På chefen bör i varje fall
ställas krav på framstående organisationsförmåga.
Att på förhand fastslå vad slags sakkunskap, som bör företrädas å arvodesbefattningarna
inom styrelsen, torde icke vara lämpligt, utan det torde få
ankomma på Kungl. Majit att vid myndighetens tillsättande sörja för att
sakkunskapen blir på lämpligaste sätt representerad. Utredningen vill dock
framhålla, att utredningen tänkt sig en av befattningarna besatt med en läkare
och en annan med en militär.
A id inspektionen bör vidare anställas en notarie samt erforderlig skrivoch
vaktpersonal, förslagsvis ett kanslibiträde och en expeditionsvakt, som
tillika är kontorsbiträde.
Arvodet åt chefen torde lämpligen kunna bestämmas till 15,000 kronor
och åt en var av ledamöterna till 3,000 kronor örn året. Byrådirektören,
notarien, kanslibiträdet och expeditionsvakten synas böra placeras
i lönegraderna respektive B 28, B 21, B 7 och B 5. Härutöver erfordras
anslag till vikariatsersättningar, expenser, tryckningskostnader, resekostnader,
extra arbetskraft, sakkunniga och försöksverksamhet med belopp
som äro synnerligen svåra att på förhand beräkna. Särskilt torde kostnaderna
för tryckning av erforderliga anvisningar och instruktioner bliva
avsevärda. De anslag, som utredningen anser sig böra föreslå för inspektionens
verksamhet under första året ävensom för anskaffande av inventarier
till inspektionens ämbetslokaler, framgå av nedanstående förslag till stat
(beträffande luftskyddskonsulenterna hänvisas till det följande):
Förslag till stat för luftskyddsinspektionen för budgetåret 1937/1938.
Avlöningar: Kronor Kronor
Luftskyddsinspektören, arvode .......................................... 15 000
En byrådirektör, B 28 ...................................................... 9 060
En notarie, B 21 ............................................................ 6 048
Ett kanslibiträde, B 7 ...................................................... 2 676
En expeditionsvakt, tillika kontorsbiträde, B 5 ..................... 2’364
Summa, avrundat, förslagsanslag.......................................7777777TTT7. 35 500
Arvoden till tre ledamöter ......................................................... 9 000
Vikariatsersättningar ............................................................. 1500
Arvoden till fyra luftskyddskonsulenter ....................................... 36P00
Expenser .......................................................................... 9000
Tryckningskostnader .................................................................. 30 000
Resekostnader ........................................................................... 25000
Extra arbetskraft, sakkunniga och försöksverksamhet ................ 20,000
Kronor 166,000
Kungl. Majda proposition nr 212.
9
Engångskostnad:
Inventarier för inspektionens ämbetslokaler ........................ kronor 25,000
Sedan det grundläggande planläggningsarbetet avslutats torde sannolikt åtskilliga
anslagsposter kunna minskas avsevärt. Anslag till inspektionen lära
tills vidare böra uppföras å extra stat.
Efter en redogörelse för förslaget att anställa särskilda försvarsassistenter
vid länsstyrelserna — vilken fråga jag torde få upptaga i samband med frågan
örn vissa ändringar i länsstyrelsernas organisation — har utredningen ytterligare
anfört:
En nödvändig förutsättning för att försvarsassistenterna skola kunna på
ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift inom luftskyddsorganisationen är
enligt utredningens uppfattning, att ett nära samarbete äger rum mellan luftskyddsinspektionen
och försvarsassistenterna. Emellertid måste inspektionens
knappt tillmätta personal samtidigt som planläggningen pågår ägna
sig åt utredandet av en mängd för luftskyddet vitala frågor av brådskande
natur, och inspektionen kan därför icke antagas, åtminstone under den första
tiden av sin verksamhet, medhinna att ägna planläggningsarbetet den tillsyn,
som är påkallad. Med hänsyn härtill har utredningen funnit erforderligt, att
ett antal väl kvalificerade luftskyddskonsulenter anställas vid luftskyddsinspektionen
för att förmedla den nödiga kontakten mellan inspektionen,
länsstyrelserna och försvarsassistenterna. Endast härigenom torde tillräckliga
garantier kunna vinnas för att planläggningsarbetet utföres enhetligt
och på ett omdömesgillt sätt. Antalet luftskyddskonsulenter torde för den
tid, under vilken det grundläggande planläggningsarbetet pågår icke böra
vara mindre än fyra; senare torde antalet förmodligen kunna nedbringas till
en eller högst två. Arvodet för en dylik konsulent synes kunna fastställas
till 9,000 kronor örn året. Förordnandet torde böra meddelas för en tid av
två år. Varje konsulent bör vara verksam inom ett visst distrikt. Konsulenterna
torde böra anställas av Kungl. Maj:t.
Yttranden.
Beträffande luftskyddsinspektionens föreslagna sammansättning framställas
i några yttranden erinringar.
Överståthållarämbetet yttrar, efter att ha redogjort för utredningens
förslag i denna del:
I anledning av vad sålunda föreslagits, får Överståthållarämbetet erinra
örn. att luftskyddsinspektionen i sin verksamhet kommer att ställas inför en
mångfald skiftande arbetsuppgifter, huvudsakligen av teknisk men även av
anban natur. Bland dylika spörsmål, med vilka luftskyddsmyndigheten
kommer att taga befattning, må såsom de viktigaste nämnas frågor angående
ordnings- och polisväsende, brandskydd, arkitektur- och byggnadsväsende,
gasskyddstjänst samt sjukvård; dessutom torde inspektionen ej sällan komma
att ställas inför spörsmål av rent ekonomisk eller affärsteknisk räckvidd.
För ernående av bästa möjliga arbetsresultat är det tydligen av synnerlig
vikt, att inspektionen inom sig äger representanter för sakkunskap inom alla
dessa områden. Då det icke gärna är tänkbart, att en och samma person därvid
kan äga speciella insikter på mer än ett av dessa från varandra så skilda
områden, synes det vara tvivel underkastat, huruvida de tre ovannämnda
arvodesbefattningarna äro tillräckliga för att i nödig omfattning tillgodose
10
Kungl. Majus proposition nr 212.
inspektionens behov av sakkunskap. Inrättande av ytterligare dylika befattningar
bör därför tagas under övervägande.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län samt Norrbottens och Västerbottens läns
handelskammare giva uttryck för tvekan, örn en så vidlyftig organisationsform
som den föreslagna är erforderlig, handelskammaren under framhållande
av att ett effektivt utformande av luftskyddet ute i landet främst kommer
att bero av de lokala organens sakkunskap och omsikt.
Statskontoret yttrar beträffande de föreslagna fyra luftskyddskonsulenterna,
att det syntes som örn ett något mindre antal borde kunna vara tillfyllest.
Byggnadsstyrelsen har anfört:
Styrelsen vill framhålla önskvärdheten av att en av de tre föreslagna, inom
olika områden sakkunniga ledamöter såsom innehavare av arvodesbefattningar
bör vara en skolad byggnadstekniker. Styrelsen anser det nämligen
ofrånkomligt, att luftskyddsinspektionens ledning även har tillgång till sakkunskap
av byggnadsteknisk art för bedömande av de synnerligen omfattande
frågorna rörande konstruktion och inredning av skyddsrumsanordningar.
Denne byggnadstekniker bör äga god praktisk erfarenhet och gott omdöme
rörande byggnadsfrågor samt dessutom goda teoretiska kunskaper med avseende
på byggnadskonstruktioner. Att dylik sakkunskap är tillfinnandes
inom inspektionen motiveras jämväl av inspektionens uppgift att även omfatta
undervisning i byggnadstekniskt luftskydd m. m.
Med hänsyn till den stora vikt, som måste tilläggas skyddet av för krigföring
och folkförsörjning omistliga företag, anser kommerskollegium ömkligt,
att en av de föreslagna ledamöterna i inspektionen måtte vara sakkunnig
på industriens område.
Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund och Sveriges
kemiska industrikontor uttala sig i samma riktning.
Svenska brandkårernas riksförbunds verkställande utskott och svenska
brandskyddsföreningen framhålla lämpligheten av att sakkunskap inom
brandskyddsväsendet blir vederbörligen representerad inom luftskyddets
centrala ledning.
Beträffande de föreslagna arvodena och övriga kostnader för luftskyddsinspektionen
ha vissa erinringar gjorts.
Statskontoret har förklarat sig icke hava i sak annat att erinra mot den
föreslagna organisationen än att ämbetsverket ifrågasatte, huruvida icke —
bland annat med hänsyn till att arbetet icke torde komma att bliva lika fördelat
mellan de ledamöter, som skulle uppbära arvoden — allenast viss del
av det föreslagna arvodet, exempelvis hälften eller 1,500 kronor, borde bestämmas
i form av fast arvode, samt, i likhet med vad som numera i åtskilliga
fall tillämpades, därutöver borde utgå dagarvode för varje sammanträde med
förslagsvis 20 kronor för gång. Det förefölle vidare ämbetsverket tveksamt,
om det beräknade resekostnadsanslaget å 25,000 kronor kunde anses tillräckligt,
därest inspektionen komme att bestå av det förutsatta antalet befattningshavare.
Statskontoret har ytterligare framhållit, att inspektionens
stat givetvis borde uppställas i överensstämmelse med vad numera gällde i
avseende å avlönings- och omkostnadsstater för verk och myndigheter.
11
Kungl. Majus proposition nr 212.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har yttrat:
Det lärer icke vara möjligt att med önskvärd grad av tillförlitlighet på förhand
vinna en uppfattning rörande omfattningen och beskaffenheten av den
arbetsbörda, som kan komma att åvila envar av befattningshavarna i luftsky
ddsinspektionen. Ej heller framgår av betänkandet med erforderlig tydlighet,
vilka kvalifikationer, som krävas av de särskilda funktionärerna. Härtill
kommer att, såsom luftskyddsutredningen framhållit, inspektionens arbetsuppgifter
under de första åren av dess verksamhet, då det grundläggande
planläggningsarbetet äger rum, med sannolikhet komma att bliva mera omfattande
och komplicerade, än vad sedermera blir fallet.
På grund av de anförda omständigheterna kan lönenämnden icke finna det
lämpligt, att vissa befattningar vid luftskyddsinspektionen, på sätt luftskyddsutredningen
föreslagit, erhålla den jämförelsevis fasta ställning — med rätt
till uppfattning i löneklass samt pensionsrätt — vilken följer med tjänsternas
uppförande å extra stat. Tillsvidare och intill dess efter det grundläggande
planläggningsarbetets avslutande närmare erfarenhet vunnits rörande det bestående
personalbehovet, torde det enligt lönenämndens mening vara lämpligare,
att luftskyddsinspektionens ifrågavarande befattningshavare — i likhet
med vad som nu förordats beträffande luftskyddsinspektören och redan
tillämpats i fråga om den för utövande av statskontroll å krigsmaterielltillverkningen
inom handelsdepartementet anställda personalen — avlönas med
årliga arvoden och att åt Kungl. Majit överlåtes att inom ramen av ett för
ändamålet anvisat anslag bestämma de olika arvodenas belopp. I överensstämmelse
med det förfaringssätt som kommit till användning beträffande såväl
krigsmateriellinspektören som hans närmaste man synes det vara lämpligast,
att arvodena bestämmas på sådant sätt, att dyrtidstillägg och provisoriskt dyrortstillägg
icke behöva utgå å desamma. Beloppen torde ock böra utmätas sa,
att de svara mot visst lönebelopp enligt löneplanerna för allmänna civilförvaltningen,
vilka belopp kunna läggas till grund för tjänstledighetsavdrag
och dylikt.
Vad angår arvodet till luftskyddsinspektören, saknar lönenämnden tillräckliga
hållpunkter för bedömande av skäligheten av det utav luftskyddsutredningen
föreslagna beloppet, 15,000 kronor. Även örn det under vissa förhållanden
måhända kan vara erforderligt att för förvärvande av lämplig person
för posten i fråga gå upp till en ersättning av nämnda storleksordning, vill
lönenämnden framhålla, att därest det exempelvis skulle befinnas lämpligt
att för uppdraget anlita en pensionerad officer arvodesbeloppet bör kunna
nedsättas. Sedan det grundläggande organisationsarbetet utförts, bör ock
frågan om arvodesbeloppets storlek tagas under förnyad omprövning.
Vad härefter vidkommer den föreslagna befattningen som byrådirektör,
ger utredningen ej heller lönenämnden tillräckligt underlag för ett bestämt
bedömande av den tilltänkta löneställningens lämplighet.
Vid en lösning i enlighet med vad nu angives torde i stället för avlöningar
till viss kontors- och expeditionsvaktspersonal böra anvisas ett avjämnat
belopp, förslagsvis 5,500 kronor, för bestridande av kostnader för biträde med
skriv- och expeditionsvaktsgöromål.
Riksräkenskapsverket har beträffande anslagen till luftskyddsinspektionen
anfört:
Hithörande anslagsmedel böra, i likhet med vad i allmänhet tillämpas beträffande
statens myndigheter, uppdelas på två särskilda anslag, avseende det
ena avlöningar och det andra omkostnader, vilka anslag böra anvisas såsom
förslagsanslag. För luftskyddsinspektionen avsedda engångskostnader för anskaffning
av inventarier lära böra anvisas å ett särskilt reservationsanslag.
12
Kungl. Majus proposition nr 212.
Avlönings- och omkostnadsanslagens statuppdelning bör anordnas i nära anslutning
till de regler, som numera allmänt tillämpas beträffande anslag till
statliga myndigheter.
Statens provningsanstalt har ansett, att posten å 20,000 kronor för extra
arbetskraft, sakkunniga och försöksverksamhet syntes vara allt för snävt avmätt,
samt föreslagit, att denna post måtte avsevärt höjas.
Departementschefen.
Såsom jag redan tidigare uttalat, är jag med utredningen ense därom, att
för överinseendet över luftskyddsåtgärderna erfordras ett särskilt organ, och
jag har jämväl för detsamma godtagit beteckningen luftskyddsinspektionen.
Ifråga åter örn myndighetens uppgifter och organisation har jag i vissa avseenden
en annan uppfattning än utredningen. I förstnämnda hänseende har
jag, i samråd med chefen för handelsdepartementet, funnit det ur olika synpunkter
välbetänkt att från den nya inspektionens verksamhetsområde undantaga
kontrollen å luftskyddsmateriell och låta denna handhavas av krigsmateriellinspektionen.
Såmedelst uppnås en naturlig begränsning av inspektionens
arbetsuppgifter, på samma gång som onödig splittring av ensartade
uppgifter undvikes. Yad angår luftskyddsmyndighetens organisation, synes
man, då det gäller ett nytt ämbetsverk med uppgifter, som icke låta sig klart
överblicka, och beträffande vilka utredningen själv framhållit, att de under de
första årens grundläggande planläggningsarbete med sannolikhet komma att
bliva mera omfattande och komplicerade än sedermera, hava all anledning att
framgå med den största varsamhet. Det lär väl för övrigt få anses uteslutet,
att luftskyddsinspektionen skulle kunna utrustas med sakkunskap å ett vart
av de talrika specialområden, som av dess verksamhet beröres. I stället torde
den utvägen böra anlitas, att inspektionen söker samarbete med de civila och
militära myndigheter och organ, som förfoga över den för varje fall önskvärda
sakkunskapen, och på detta sätt skapar förutsättningar för ett allsidigt bedömande
av föreliggande frågor.
Från dessa utgångspunkter synes mig luftskyddsinspektionen kunna givas
en mindre omfattande och tillika mindre tungrodd organisation, än förslaget
innebär. I stället för det kollegiala ämbetsverk med — chefen inbegripen —
två mera fasta och tre adjungerade ledamöter, som utredningen skisserat,
synes man, i varje fall till en början, kunna åtnöja sig med en chef,'' luftskyddsinspektören,
och en assistent åt denne. En av dessa befattningshavare
lär böra företräda allmänt teknisk, den andre administrativt-organisatorisk
sakkunskap. På sätt utredningen tänkt sig böra vidare såsom rådgivande
organ vid handläggning av olika ärenden sakkunniga stå till förfogande. Lika
med utredningen räknar jag med tre sådana, som mera regelmässigt tagas i
anspråk. För tillfälligt anlitande av sakkunniga böra särskilda medel beräknas.
På sätt civila lönenämnden anfört, bör luftskyddsinspektionen principiellt,
i avvaktan på erforderlig erfarenhet, ur avlöningssynpunkt erhålla en ställning
analog med krigsmateriellinspektionen. Man torde kunna förutsätta, att
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
för luftskyddsinspektören ett arvode, motsvarande chefsbefattning i lönegraden
A 1, av 13,000 kronor bör vara fullt tillräckligt för att möjliggöra förvärvande
av den kvalificerade kraft, som erfordras. På sätt lönenämnden framhållit,
torde dock Kungl. Majit böra äga att, därest så visar sig nödvändigt
för befattningens tillsättande, inom ramen av anvisat anslag fastställa ett
högre arvode; likaledes bör, örn vederbörande åtnjuter pension eller avlöning
å militär övergångsstat, arvodet minskas med beloppet av pensions- eller avlöningsförmånerna,
dyrtidstillägg oberäknat. För assistentbefattningen beräknar
jag ett arvode av 8,500 kronor, ungefärligen motsvarande avlöning i
lönegraden 28 för extra ordinarie tjänstemän. Kansli- och expeditionsvaktspersonal
synes böra beräknas till samma antal som utredningens förslag,
varvid jag dock förutsätter, att i stället för en notarie anställes en heltidsamanuens
med arvode av 4,600 kronor. För ifrågavarande personal erfordras i
runt tal 9,500 kronor. Lika med utredningen beräknar jag vidare medel för
tre sakkunniga, av vilka en var torde böra erhålla ett årsarvode av 1,000 kronor
samt dagarvode av 20 kronor för sammanträdesdag. Med beräkning av 40
sammanträden under året skulle kostnaderna kunna angivas till (3 X 1,000 +
3 X 40 X 20) 5,400 kronor. För vikariatsersättningar torde erfordras ett belopp
av 1,400 kronor, till extra arbetskraft och tillfälliga sakkunniga lärer ett belopp
av 5,000 kronor få anses tillräckligt. Beträffande anslag till försöksverksamhet
återkommer jag i det följande.
För samarbetet med länsstyrelserna har utredningen avsett särskilda befattningshavare,
benämnda luftskyddskonsulenter. Utredningen har ansett fyra
sådana erforderliga till en början; senare skulle antalet sannolikt kunna nedbringas
till en eller högst två. Statskontoret har ifrågasatt ett något mindre
antal konsulenter. För min del håller jag före, att, da försvarsassistenter beräknas
anställda i varje länsstyrelse, behovet av ambulatoriska konsulenter av utredningen
bedömts i överkant. Jag anser mig böra begränsa mig till att påkalla
medel för avlöning av två sådana under nästa budgetår, därvid jag beräknar
ersättningen till en var av dessa lika med utredningen.
Anslaget till luftskyddsinspektionen: Avlöningar, kan alltså beräknas på
följande sätt:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ......................................................... kronor 45,000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ... » 16,000
Summa förslagsanslag kronor 61,000
Yad angår omkostnadsstaten, torde för expenser böra beräknas 5,000 kronor,
för publikationstryck, med hänsyn till de omfattande upplysningsuppgifter,
som av utredningen ansetts föreligga under ämbetsverkets första tid,
20,000 kronor. Beträffande slutligen resekostnaderna torde man få förutsätta,
att anslagsbehovet, framförallt i begynnelsen, då det grundläggande organisationsarbetet
skall utföras, blir förhållandevis stort. Trots den reduktion av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
personaluppsättningen, som jag förordat, anser jag mig icke kunna föreslå
någon nedsättning i det av utredningen föreslagna beloppet, 25,000 kronor.
Omkostnadsanslaget kan alltså upptagas till ett belopp av (5,000 + 20,000 +
25,000) 50,000 kronor. Anslaget bör erhålla förslagsanslags natur.
Jag anser mig slutligen böra i detta sammanhang taga ställning jämväl
till frågan om det anslag av engångsnatur till inventarier för inspektionens
ämbetslokaler, som av utredningen föreslagits till 25,000 kronor. På grund av
den begränsning av luftskyddsinspektionens omfattning, som av mig förordats,
torde det ifrågavarande anslaget, som lär böra upptagas såsom reservationsanslag,
kunna fastställas till 15,000 kronor.
Jag återkommer i det följande i ett sammanhang till frågan örn anslagsäskande
i nu berörda delar.
Alarmeringsanordningar.
Civila luftskyddsutredningen.
De alarmeringsanordningar, varom här är fråga, äro såsom nämnt, sirener
och alarmeringscentraler. Beträffande de senare anföres i betänkandet:
Inom stone orter, varest ett flertal myndigheter eller anläggningar böra
varskos, kan man medelst en telefonapparat av särskild konstruktion, en s. k.
alarmeringscentral, utsända flygvarning eller flyglarm samtidigt till ett
större antal personer. Inom orter, varest alarmeringscentral finnes, bör den
personal, som har sig särskilda uppgifter i samband med flyganfall anförtrodd,
såsom ombesörjande av ordningshållning, mörkläggning, brandsläck-,
ning, sjukvård och dylikt, i lämplig utsträckning alarmeras genom nämnda
central. På andra orter får denna personal varskos genom telefonpåringning.
Angående behovet av och kostnaden för ifrågavarande materiell anför
utredningen:
Yad sirenerna beträffar, torde man kunna utgå ifrån att en del ledan
befintliga signalanordningar, särskilt sådana, som äro avsedda för industriernas
behov eller för brandalarmering, kunna användas i luftskyddets tjänst.
I vad män detta kan ske, torde icke utan omfattande undersökningar kunna
utrönas förrän i samband med alarmeringstjänstens planläggning. För alarmering
av befolkningen i Stockholm har redan ett antal sirener anskaffats, men
detta motsvarar icke behovet.
Beiäknandet av antalet sirener för varje ort är förenat med vissa svårigheter,
då det i hög grad är en omdömessak, vilka anspråk man vill ställa på
sirenernas effekt. I samband med det hittills bedrivna planläggningsarbetet
hava försök anställts med olika sirentyper och på grundval därav har behovet
av sirener beräknats för vissa orter. Då det icke varit möjligt för utredningen
att bilda sig någon uppfattning örn vilken eller vilka sirentyper, som böra
komma till användning, eller i vilken utsträckning redan befintliga signalanordningar
kunna utnyttjas, har någon exakt beräkning av kostnaderna för
sirenernas anskaffande icke kunnat ske. Med ledning av föreliggande prisuPPgifter
och planer har emellertid utredningen kommit till den uppfattningen,
att behovet av sirener inom orter med över 3,000 invånare, inom
vilka orter sirener företrädesvis synas kunna komma ifråga, skulle kunna tillgodoses
för en förslagsvis beräknad kostnad av 1,000,000 kronor, däri inberäknat
kostnaden för monteringsanordningar.
15
Kungl. May.ts proposition nr 212.
Huruvida sirenerna böra uppmonteras innan luftskyddstillstånd anbefalles
eller endast fundament för dem iordningställas är en fråga, som i viss män
sammanhänger med valet av sirentyp. Det torde få ankomma på luftskyddsinspektionen
att utreda såväl förevarande spörsmål som frågan om den lämpligaste
sirentypen.
Behovet av alarmeringscentraler är liksom sirenbehovet svårt att fastställa.
Avgörande för örn alarmeringscentral bör finnas å viss ort torde vara dels
ortens storlek, dels den sannolika varningstid, som kan beräknas. Under
hänsyntagande till dessa faktorer har utredningen kommit till den uppfattningen,
att alarmeringscentraler måste anses nödvändiga i 23 orter. Kostnaden
för dessa orters förseende med alarmeringscentraler — utöver redan
befintliga — har beräknats till cirka 150,000 kronor.
Yttranden.
Utredningens förslag i detta avseende har icke föranlett annan erinran,
än att länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansett utredningens kostnadsberäkningar
över huvud vara hållna i underkant, funnit ifrågavarande anslagspost
å 1,150,000 kronor anmärkningsvärt lågt tilltagen och i behov av ej
oväsentlig förhöjning.
Riksräkenskapsverket har föreslagit, att anslag för ifrågavarande ändamål
anvisas såsom reservationsanslag.
Departementschefen.
Då sirener möjligen behöva anskaffas även för en del orter med mindre än
3,000 invånare, synes det icke uteslutet, att den för anskaffande av sirener beräknade
kostnaden å 1,000,000 kronor icke kommer att förslå för hela rikets
behov. För nästkommande budgetår torde emellertid icke böra beviljas högre
anslag än som kan antagas komma att motsvara det antal sirener, som kan
levereras under året. Visserligen tillverkas sirener inom landet, men till följd
av det outredda skick, vari frågan om den eller de lämpligaste sirentyperna
befinner sig, torde en icke ringa tidrymd förflyta innan tillverkningen kan
igångsättas. Med hänsyn bland annat härtill, har jag ansett, att anslaget för
nästkommande budgetår kan begränsas till 300,000 kronor.
Enligt vad jag inhämtat, är i fråga om alarmeringscentraler lämplig typ
utexperimenterad och provad vid luftförsvarsövningar, varför hinder icke lär
möta att omedelbart igångsätta anordnandet av dylika. Då anledning torde
saknas att ifrågasätta riktigheten av utredningens uppskattning av behovet,
torde för nästkommande budgetår böra anslås hela det av utredningen äskade
beloppet 150,000 kronor.
Anslag till alarmeringsanordningar bör sålunda för budgetåret 1937/1938
utgå med 450,000 kronor. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag torde
anslaget böra erhålla karaktären av reservationsanslag.
Gasskyddsutrustning.
Civila luftskyddsutredningen.
Den gasskyddsutrustning, varom här är fråga, utgöres av dels gasmasker,
gasskyddsklädcr och annan personlig utrustning för aktiv personal inom luft
-
16
Kungl. Majus proposition nr 212.
skyddets olika grenar, dels vissa behandlingsapparater för hjälpplatser och
dels viss indikeringsmateriell.
Under rubriken »Beräkningsgrunder i fråga om personalens storlek och
kostnaden för gasskyddsmateriell» har utredningen anfört följande.
I det föregående har framhållits, att omfattningen av luftskyddets planläggning
inom ett samhälle måste rätta sig efter samhällets mer eller mindre
utsatta läge, bebyggelsens art och omfattning m. fl. omständigheter men att
vissa allmänna normer dock böra såvitt möjligt fastställas av luftskyddsinspektionen
till ledning för de lokala luftskyddsmyndigheterna. Icke minst
gäller detta beträffande den del av planläggningsarbetet, som består i bestämmandet
av den aktiva personalens storlek inom olika verksamhetsgrenar.
Att i detta avseende uppställa lämpliga, för förhållandena i vårt land avpassade
normer är med den ringa erfarenhet, som står till buds, förenat med
stora svårigheter. För erhållande av en grundval för kostnadsberäkningarna
har utredningen företagit vissa undersökningar i detta hänseende. Till ledning
hava därvid tjänat dels vissa i Sverige uppgjorda luftskyddsplaner och
dels tillgängliga uppgifter angående utländska förhållanden. På grundval
härav hava beräkningar verkställts angående behovet av gasskyddsmateriell,
men i följd av primärmaterialets olikartade beskaffenhet måste resultatet av
beräkningarna anses såsom osäkert, och utredningen har funnit sig böra avstå
från att i betänkandet söka angiva några normer beträffande personalens
storlek till ledning för planläggningen. Endast följande upplysningar rörande
de av utredningen tillämpade grunderna för beräknande av behovet av aktiv
personal i samband med kostnadsberäkningarna må lämnas.
Förhållandet mellan den erforderliga aktiva personalstyrkan för det allmänna
luftskyddet och invånarantalet i ett samhälle växlar med samhällets
storlek. Antalet aktiv personal i förhållande till invånarantalet torde sålunda
för en mindre luftskyddsort som regel få beräknas högre än för en större
sådan ort. Inom större städer torde polispersonalen (inklusive beredskapsstyrkor)
i fråga örn antalet bliva den mest betydande av luftskyddsavdelningarna,
under det att man i mindre samhällen —i all synnerhet sådana med
trähusbebyggelse •—- torde få räkna med brandkåren såsom den största styrkan.
Såsom exempel på hur styrkorna vid planläggningen i Sverige tillmätts kunna
tjäna följande uppgifter för en storstad och en medelstor stad, angivande personalen
per 1,000 invånare (inberäknat redan befintlig polis- och brandpersonal)
:
Medelstor stad
Storstad
(omkring
35,000
invånare)
Polispersonal .............................
3.91
4.48
Brandpersonal ....................
1.02
2.80
Gasspaningspersonal..........................................
O.io
0.17
Saneringspersonal......................................
0.33
0 73
Räddningspersonal ................................
0.35
0.73
Sjukvårdspersonal..........................................
1.65
4.S3
Reparationspersonal.......................
1.30
3.28
Fordonsförare..................................................
0.64
1.68
Sammanlagt
9.30
18.10
Av tillgängliga planer och övriga uppgifter angående industriluftskyddet
framgår, att även på detta område den aktiva personalens numerär relativt sett,
17
Kungl. Majus proposition nr 212.
d. v. s. i förhållande till antalet anställda, måste beräknas högre vid mindre
företag än inom stora anläggningar. Ingenstädes synes den aktiva personalens
storlek understiga 10 procent av hela personalen vid företaget. Med hänsyn
till att industriluftskydd, såsom framgår av det följande, beräknats för en
vidsträckt krets av företag och att organisationen för det allmänna och det
industriella luftskyddet i en mängd samhällen kan antagas komma att sammanfalla,
har utredningen i kostnadskalkylerna dock räknat nied en lägre genomsnittlig
procent aktiv personal inom industriluftskyddet.
Beträffande det enskilda luftskyddet har planläggning här i landet
praktiskt taget icke skett, och utländska uppgifter, vilka kunna tjäna som
ledning för svenska förhållanden, föreligga endast från Schweiz. Med ledning
av sistnämnda uppgifter skulle man kunna beräkna den aktiva personalen
inom samtliga grenar av luftskyddet till 10 procent av den sammanlagda befolkningen
i rikets luftskyddsorter. Enligt denna beräkningsgrund, som i
brist på säkrare normer tagits till utgångspunkt för kostnadsberäkningarna
för det enskilda luftskyddet, skulle personalen inom denna gren av luftskyddet
bliva avsevärt större än de allmänna luftskyddsstyrkorna sammantagna.
På grund av den billigare utrustningen för personal av det förra slaget
skulle dock kostnaden bliva ungefär densamma för de båda personalgruppernas
gasskyddsutrustning.
Beträffande frågan örn vilka orter, som böra omfattas av planläggningen,
hänvisas till det förut anförda. Beräknandet av den allmänna och den enskilda
luftskyddspersonalens storlek har skett med ledning av den tidigare omnämnda
förteckningen, vilken omfattar, förutom en del broar, 528 orter med
cirka 2,730,000 invånare. Då planläggningen såsom förut framhållits antagligen
kommer att omfatta ett något mindre antal orter, synes den antagna
beräkningsgrunden innebära någon säkerhetsmarginal. Den sammanlagda
folkmängden påverkas emellertid endast obetydligt därav att en del småorter
uteslutas. Sålunda utgör folkmängden i samtliga orter med mera än 1,000
invånare cirka 2,610,000. Antalet dylika orter är 339. Sättes gränsen vid ett
invånarantal av 3,000 eller 5,000 utgör antalet orter 135 respektive 78 och
sammanlagda folkmängden 2,290,000 respektive 2,075,000.
Till grund för beräknandet av personalbehovet för industriluftskyddet
hava legat de i den officiella statistiken innefattade uppgifterna angående
1931 års företagsräkning. Därvid hava medräknats industriföretag, industriföretag
i kombination med annan näring samt kommunikations- och transportföretag,
samtliga för så vitt mera än 50 personer äro sysselsatta i företaget.
Såsom företag räknas enligt nämnda statistik varje lokalt avgränsad verksamhet,
vare sig statlig, kommunal eller enskild. Vid transport- eller annan kommunikationsverksamhet
hava som regel de olika arbetsställen, till vilka
rörelsen varit stationerad, var för sig betraktats såsom företag. Beräkningarna
av antalet anställda hava således kommit att omfatta även personal å större
järnvägs-, post-, telegraf- och telefonstationer, rederier, spårvägsföretag m. m.
Någon begränsning till företag, som äro belägna inom luftskyddsorter, har
icke skett. Det antal inom företagen anställda personer, som legat till grund
för beräkningen av behovet av aktiv personal för industriluftskyddet, har
utgjort cirka 530,000, fördelade på ungefär 3,000 företag. Beträffande dessa
siffror må framhållas, att de givetvis variera avsevärt med konjunkturerna.
Vid beräknande av kostnaden för personalens utrustning hava följt de i
kap. IX1 angivna normerna. Beräkningarna sluta å ett belopp av cirka
i I niolinda kapital, soia lia milar om luft,skyddets förberedande i fredstid, har utredningen
beträffande värjo personalgrupp angivit hur densamma enligt utredningens mening
bör vara utrustad.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 212.
635 87
o
18
Kungl. Majus proposition nr 212.
6,500,000 kronor, varav ungefär Vs belöper på industriluftskyddet och återstoden
med ungefär lika delar å det allmänna och det enskilda luftskyddet.
I den angivna summan ingår även kostnaden för anskaffande av behandlingsapparater
med syrgas för hjälpplatser.
Den vanliga indikeringsutrustningen består dels av materiell, som är
relativt lätt att anskaffa vid luftskyddstillstånd (käppar, varningsanslag m. m.
samt väskor för materialens förvaring), dels av materiell, varav vissa lager
böra finnas men som icke tål längre tids lagring (indikeringsplattor, indikeringspapper
m. m.). Kostnaden för anskaffning av erforderligt lager av sistnämnda
materiell är jämförelsevis obetydlig.
Med hänsyn till den osäkerhet, som sålunda vidlåder beräkningarna av kostnaden
för den nödvändiga gasskyddsmateriellen, bär utredningen ansett, att
hela det beräknade beloppet icke för närvarande bör upptagas såsom anslag
för anskaffning av dylik materiell. För personlig gasskyddsutrustning, behandlingsapparater
med syrgas och indikeringsmateriell har synts lämpligen
kunna beräknas ett sammanlagt belopp av i runt tal 5,000,000 kronor. Ej
heller har anslag i detta sammanhang funnits böra beräknas för anskaffande
av reservmateriell utöver vad som i första hand erfordras för personalens
utrustning. Fragan om eventuell ytterligare anskaffning av gasskyddsmateriell
har utredningen ansett böra upptagas till prövning, sedan planläggningsarbetet
fortskridit sa långt, att behovet av dylik materiell kan med större säkerhet
bedömas.
Yttranden.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört:
Frågan örn och i vilken omfattning luftskydd bör förberedas inom olika
orter synes enligt länsstyrelsens uppfattning lämpligen böra avgöras individuellt
för varje ort. Det torde knappast vara möjligt att fastslå någon allmän
norm som utgångspunkt vid avgörande av denna fråga. Skall storleken av
en viss orts befolkning i något fall bliva huvudsakligen avgörande härutinnan,
synes tills vidare luftskydd icke böra planläggas inom ort med lägre befolkningssiffra
än 5,000 eller möjligen 3,000. För det övervägande antalet orter
torde dock andra synpunkter än befolkningens storlek bliva avgörande.
EilcsräkensJcapsverket anser, att anslaget för gasskyddsutrustning bör
anvisas såsom reservationsanslag.
Departementschefen.
Av vad utredningen anfört beträffande förevarande anslagspost framgår,
att en beräkning av densamma, innan planläggningen tagit fastare form, är
förenad med betydande vanskligheter. Detta gäller såväl bestämmandet av
antalet luftskyddsorter som av den aktiva personalens storlek inom varje luftskyddsort,
vilka faktorer äro av avgörande betydelse för materiellkostnaden.
I förstnämnda hänseende har det för kostnadsberäkningen mindre betydelse,
örn undre normala storleksgränsen för luftskyddsorter sättes vid ett invånarantal
av 1,000, 3,000 eller 5,000. Såsom länsstyrelsen i Östergötlands
län förmodat, är nämligen antalet orter, vilka på grund av förefintligheten
av särskilda anläggningar böra oberoende av invånarantalet räknas
som luftskyddsorter, så stort, att luftskyddsorternas sammanlagda invå
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
narantal röner föga inflytande av vilket alternativ man väljer. Till förmån
för den lägre gränsen talar, att det måhända kunde hos allmänheten
minska förtroendet för luftskyddet, därest t. ex. vissa städer och köpingar
lämnades utanför planläggningen på grund av frånvaron av speciella anfallsmål,
under det att luftskydd förbereddes i till synes mindre betydande
industriorter, över den preliminära hemliga klassificeringen av luftskyddsorterna
ha utlåtanden inhämtats från länsstyrelserna. Dessa utlåtanden synas
bekräfta, att de tilltänkta gränserna för planläggningens geografiska omfattning
i stort sett äro riktiga. Större osäkerhet torde vidlåda beräkningarna av
personalens storlek, men för närvarande synes man icke kunna uppnå fastare
hållpunkter, än utredningen åvägabragt.
Gasmasker tillverkas i Sverige för krigsmaktens räkning vid Åkers krutbruk.
Någon annan gasmaskfabrik finnes för närvarande icke inom landet.
Utredningen har framhållit, att det måste anses såsom synnerligen önskvärt,
att tillverkning av gasmasker kommer till stånd även å annat håll inom landet.
Enligt vad jag inhämtat, är Åkers hela tillverkningskapacitet för hela eller i
allt fall större delen av nästa budgetår reserverad för krigsmaktens behov.
Gasmaskfabrikation är emellertid en tekniskt sett jämförelsevis enkel tillverkning
och det kunde därför tagas i övervägande att anlägga ytterligare en
statlig fabrik. Häremot kan dock invändas, att det gasmaskbehov, som icke
kan fyllas genom tillverkningen vid Åkers krutbruk, är av tillfällig natur.
Därest fabrikationen nedlades efter någon tid, kunde staten få ett åtminstone
moraliskt ansvar för arbetarestammens fortsatta försörjning. En enskild företagare
kunde snarare än staten slå sig på export eller tillverkning av industrioch
brandmasker eller eventuellt helt omlägga tillverkningen. Man torde
kunna taga för givet, att enskild fabrikation kommer att igångsättas, därest
större beställningar från staten äro att påräkna. Såsom villkor för beställningar
kunde i sådant fall uppställas, att fabrikationen förlädes till någon ur
arbetlöshetssynpunkt lämplig ort. Med hänsyn till det här anförda finnei
jag mig böra i detta fall förorda, att gasmaskerna anskaffas genom inköp, örn
möjligt från svensk tillverkare. Innan fabrikation kan komma igång inom
landet, måste gasmasktyper fastställas och fabriken anläggas, varigenom tillverkningen
torde kunna taga sin början först in på nästa budgetår.
Tillverkning av gasskyddskläder och annan gasskyddsmateriell av gummi
kan ske å fabriker inom landet. Även beträffande denna materiell torde
frågan örn de lämpligaste modellerna få göras till föremål för undersökning.
Vidare lär framställningen av dylik materiell böra stå i rimligt förhållande
till tillgången å gasmasker. Detsamma gäller i viss mån annan gasskyddsmateriell.
På grund av nu antydda överväganden har jag kommit till den uppfattningen,
att ett anslag för gasskyddsutrustning å 1,000,000 kronor skulle motsvara
vad som med hänsyn till de praktiska möjligheterna för gasmasktillverkningen
kan tagas i anspråk under nästa budgetår. Jag vill sålunda förorda ett
anslag å nämnda belopp, vilket i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag
torde böra anvisas såsom reservationsanslag.
20
Kungl. Majus proposition nr 212.
Förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmateriellen
in. in.
Civila luftskyddsutredningen.
Utredningen har i detta avseende anfört:
Storleken av kostnaderna för förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmateriell
av olika slag blir delvis beroende på omfattningen av den
utbildning och de övningar i luftskydd, som komma att bedrivas. Yad till
en början angår sättet för materiellens förvaring synes av inhämtade upplysningar
framgå, att utrymme inom militära förråd praktiskt taget icke kan
påräknas för densamma. Denna förvaras lämpligast i torra lokaler med jämn
temperatur (0° till + 20° C). Dylika lokaler torde mångenstädes stå till buds
i källarutrymmen inom offentliga byggnader, såsom rådhus, tingshus, skolor
m. fl. Genom decentralisering av förråden, så att behovet av lagringsutrymme
å varje förvaringsplats blir relativt begränsat, torde man kunna i betydlig
utsträckning inrymma förråden i byggnader av nyssnämnda slag. Den direkta
tillsynen av materiellen torde ofta mot något mindre arvode kunna utövas
av vederbörande vaktmästare. För varje län lär försvarsassistenten kunna
utöva inspektion av förråden. Den materiell, som användes för övningar,
torde dock böra förvaras mera centralt och under tillsyn av sakkunnig personal.
För förvaring, kontroll och underhåll av materiellen erfordras ett årligt
anslag, varjämte medel böra finnas för förnyelse av förrådet av indikelingsmateriell,
allteftersom dylik materiell förbrukas vid övningar, för anskaffande
av särskild övningsmateriell, såsom övningsgaser, gasluktlådor
m. m., ävensom för bestridande av andra med luftskyddsövningar förbundna
årligen återkommande materiellkostnader. I avvaktan på praktiska erfarenheter
från luftskyddsarbetet torde man för dessa ändamål kunna beräkna
ett belopp av 50,000 kronor om året. Under den första tiden, då inga eller
ringa förråd finnas, torde detta belopp böra få avses jämväl för sådana anordningar
i de tillämnade förvaringslokalerna, som kunna vara erforderliga.
Yttranden.
Utredningens förslag i denna del har icke mött någon invändning i
yttrandena. •&.
Riksräkenskapsverket har yttrat, att detta anslag, vilket närmast hade
karaktären av omkostnadsanslag, torde böra anvisas såsom förslagsanslag
och begränsningen av utgifterna regleras av Kungl. Maj :t.
Departementschefen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att det här är fråga örn dels förvaring
av övningsmateriell i ett eller flera centrala förråd under tillsyn av
sakkunnig personal och dels uppläggande inom olika luftskyddsorter av
mindre lokala förråd, vilka närmast finge karaktären av mobiliseringsförråd.
Att staten helt måste sörja för övningsförråden torde vara ofrånkomligt. Beträffande
mobiliseringsförråden synes däremot med fog kunna ifrågasättas,
örn icke vederbörande kommuner böra påtaga sig ansvaret för förvaringen.
Därest staten skulle sörja för lokalernas iordningställande och tillsyn över
förråden, eventuellt även erlägga hyra, kunde kostnaderna bliva avsevärda,
21
Kungl. Majus proposition nr 212.
under det att en kommun i allmänhet torde kunna ombesörja förvaring med
ringa eller ingen extra kostnad. Då staten påtager sig ansenliga kostnader
för att direkt skydda invånarna i vissa kommuner, torde det kunna förväntas,
att dessa kommuner i förevarande avseende lämna den mycket blygsamma
medverkan, som det innebär att tillhandahålla lokaler för förvaringen och
sörja för att materiellen ej tager skada. Jag anser därför, att några kostnader
för mobiliseringsförrådens förvaring icke behöva tagas i beräkning. Kostnaden
för kontroll över förråden bör däremot bestridas från ifrågavarande anslag,
men dylik kostnad lär ej uppkomma under nästa budgetår.
övningsförrådet torde, intill dess materiellfrågorna kunna säkrare överblickas,
provisoriskt förläggas till gasmaskfabriken vid Åkers krutbruk. Härav
föranledda kostnader torde få bestridas ur förevarande anslag. Av detsamma
böra, såsom utredningen föreslagit, även gäldas utgifter för viss övningsmateriell
ävensom andra med luftskyddsövningar förbundna årligen återkommande
materiellkostnader. Ur anslaget torde ytterligare böra bekostas
materiellens försändande mellan övningsförrådet och de olika luftskyddsorterna.
Anslag för försöksverksamhet, som av utredningen sammanförts
med vissa i luftskyddsinspektionens stat uppförda kostnader, tolde slutligen
böra inräknas i förevarande anslag.
Med hänsyn till vad nu anförts torde anslaget för förvaring, kontroll och
underhåll av gasskyddsmateriell m. m. för nästkommande budgetår kunna
upptagas till 25,000 kronor. Anslaget torde böra anvisas såsom förslagsanslag
att disponeras i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda grunder.
Utbildning- av personal.
Civila luftskyddsutredningen.
För utredningens ståndpunkt i fråga om utbildningen av personal i luftskyddstjänst
har jag i samband med framställningen av den frivilliga verksamheten
på detta område tidigare i dag redogjort. Här må blott erinras, att
utredningen anser kurser erforderliga för utbildning av luftskyddschefer, instruktörer
och aktiv personal samt förordar, att kurserna för de båda första
kategorierna anordnas genom statens försorg, men tänker sig utbildningen
av övrig aktiv personal i huvudsak ombesörjd av frivilliga organisationer.
Yad särskilt beträffar sjukvårdsutbildningen, föreslås att densamma skall
omhänderhavas av svenska röda korset.
För utbildning av personal för luftskyddets ledning samt av instruktörer
har utredningen föreslagit ett årsanslag å 15,000 kronor att utgå för framtiden
i mån av behov. För nästkommande budgetår skulle detta anslag helt åtgå
för anordnande av en kurs för de försvarsassistenter, som enligt utredningens
förslag skulle anställas vid länsstyrelserna. Enligt vad jag inhämtat, beräknas
kostnaderna för nämnda kurs, vilken skulle hållas i Stockholm och
pågå under 30 dagar, på följande sätt:
22
Kungl. Majus proposition nr 212.
Kronor Kronor
Arvoden till lärare ............................................................ 2,000
Ersättning åt handräckningspersonal m. fl............................ 200
Transporter av deltagare och materiell ................................. 1,000
Undervisningsmateriell ...................................................... 600
Förbrukningsmateriell ...................................................... 400
Annan övningsmateriell ................................................... 200
Oförutsett och diverse ...................................................... 300 4,700
Traktamenten till deltagare ................................................ 9,000
Reseersättningar till deltagare............................................. 1,300 10,300
Summa kronor 15,000
Vid uppgörandet av denna beräkning har förutsatts, dels att kursen omfattar
undervisning i, förutom luftskydd, även mobiliseringsförberedelser i
allmänhet och industriell krigsberedskap och dels att försvarsassistenterna,
medan kursen pågår, uppbära arvode, såsom om de varit i tjänstgöring vid
vederbörande länsstyrelse.
För fullgörande av sjukvårdstjänsten i krig inom en luftskyddsort erfordras
både personal, som .är utbildad i sjuktransporttjänst, och personal,
som utbildats för tjänstgöring å hjälpplats. Angående röda korsets utbildningsverksamhet
på dessa områden har utredningen anfört följande:
Den personal, som i första hand synes kunna ifrågakomma för tjänstgöring
vid sjuktransportavdelningarna, äro medlemmarna i de till svenska
röda korset anslutna rödakorskårerna. Enligt röda korsets år 1936 avgivna
årsberättelse finnas dylika kårer (eller avdelningar av kårer) å 49 orter och
antalet aktiva medlemmar i kårerna utgör 3,910. Rödakorskårerna hava till
uPPgift att såväl i fred som krig tillfälligt utöva sjukvårds- och sjuktransporttjänst
vid inträffande olyckshändelser eller hastigt påkommande sjukdomsfall
samt att i sådant syfte fullgöra beredskapstjänst, när så påfordras dels
med hänsyn till eventuella större olyckor, såsom järnvägs- eller eldsolyckor
eller i krigstid flyganfall mot bebodda orter, dels även med hänsyn till sjukdomsfall
eller olycksfall vid folksamlingar, riskfyllda tävlingar m. m. Vid
mobilisering hava de kårmedlemmar (»rödakorsmän»), med vilka särskilda
avtal därom träffats, även till uppgift att tjänstgöra vid röda korsets krigssjukvårdsanstalter.
Rekryteringen sker bland sådana män över 16 år, vilka
besitta erforderliga kroppskrafter och andra förutsättningar för fullgörande
av denna personal påvilande skyldigheter. Vid rekryteringen eftersträvas,
att vederbörande kår i tillräckligt antal skall omfatta medlemmar, vilka äro
av gällande värnpliktsbestämmelser oförhindrade att även i krigstid stå till
röda korsets förfogande. Enligt särskild överenskommelse mellan röda korset
och vederbörande uppskovsbeviljande myndighet skola ett begränsat antal
värnpliktiga rödakorsmän, tillhörande sådana kategorier, som ej äro avsedda
för vapentjänst, i händelse av krig få tjänstgöra vid röda korset. Inom rödakorskårerna
finnas 6 olika befälsgrader. I den allmänna utbildningen för
rödakorsmännen, omfattande en kurs å minst 50 timmar, ingår undervisning
i, förutom vissa allmänna ämnen, sjuktransporttjänst, sjukvaktartjänst,
olycksfallsvård och gassjukvård. I en lägre befälskurs, som omfattar minst
60 timmar, repetera befälsaspiranterna den allmänna kursen och erhålla ytterligare
utbildning i de förut nämnda ämnena (innefattande bland annat indike
-
23
Kungl. Majus proposition nr 212.
rine: och sanering av terräng och byggnader) samt undervisas däijämte i befälst
j anst och beredskapstjänst. Båda kurserna avslutas med provning.
Av det anförda framgår enligt utredningens mening, att rödakorskårerna
äro direkt utbildade för den luftskyddstjänst, varom här är fråga.
Beträffande rekrytering av personal för hjälpplatserna har utredningen
anfört:
Av stor betydelse är den utbildningsverksamhet i gassjukvård, som med
tanke på det civila luftskyddet sedan någon tid bedriven av roda korset. I
rikets samtliga län hava gassjukvårdskurser avhållits till ett sammanlagt antal
av över 80. Ungefär hälften av dessa kurser hava hållits morn orter, vilka
man ansett sig kunna hänföra till luftskyddsorter (man har därvid raknat
med 62 dylika orter i hela landet), och där har det approximativt beraknade
behovet av sjuksköterskor, sjuksköterskeställföreträdare och samariter kunnat
åtminstone i huvudsak fyllas. Kursdeltagarna å dessa orter hava efter slutad
utbildning inregistrerats såsom rödakorspersonal, i händelse av luitaniail
tjänstgöringsskyldig inom orten. Även flertalet övriga orter, varest kurser
hållits, torde vara sådana, som böra erhålla organiserat luftskydd. Sammanlågt
har hittills genom röda korset utbildning i gassjukvård meddelats Z,poU
sjuksköterskor och sjuksköterskeelever, 130 barnmorskor 54 hjalpsystrar (avsedda
företrädesvis för röda korsets krigssjukhus), 120 kvinnliga sju
aymnaster (jämväl företrädesvis avsedda för krigssjukhus), 1,53b samariter
(med viss allmän sjukvårdsutbildning) och 700 manliga sjukvårdare (inberäknat
transportpersonal).
Röda korset har för upprätthållandet av sin verksamhet på detta område
anhållit örn bidrag av lotterimedel. Civila luftskyddsutredningen har tillstyrkt
röda korsets framställning om anslag, såvitt avser tiden intill den
1 juli 1937.
Genom beslut den 18 december 1936 biföll Kungl. Majit roda korsets
framställning såtillvida, att 20,000 kronor av lotterimedel skulle utgå till
röda korset, att användas för utbildning av rödakorspersonal för det civila
luftskyddet samt för anskaffning av den härför erforderliga gassjukvårdsmateriellen.
Utredningen har hemställt, att röda korset för nästkommande budgetår
måtte beviljas ett anslag å 20,000 kronor. Detta anslag borde utgå, till dess
personalbehovet kunde anses fyllt. Därefter torde anslaget kunna minskas
till vad som erfordrades för upprätthållande av personalens numerär och
eventuellt för anordnande av vissa repetitionskurser.
Yttranden m. m.
Erinringar mot vad utredningen föreslagit hava ej framkommit.
Länsstyrelsen i Värmlands län har dock ifrågasatt, örn icke röda korset
borde erhålla något högre anslag än som föreslagits.
överstyrelsen för svensbo, röda horset har yttrat bland annat följande.
Vad beträffar kostnaderna för den civilskyddsutbildning, som skulle åligga
svenska röda korset och som beräknas till 20,000 kronor örn året i statsmedel,
så är det icke möjligt för överstyrelsen att nu kunna bedöma, örn detta belopp
är tillräckligt, även om överstyrelsen tills vidare åtager sig att med egna
medel bestrida utbildningen av det erforderliga, antagligen betydligt okade
24
Kungl. Majus proposition nr 212.
^ta.let ledarinnor eller instruktörer vid röda korsets gassjukvårdskurser
Utbildningskostnaderna bero helt och hållet dels på antalet luftskyddsorter,
som redan i fredstid skola förberedas, dels på antalet behövliga hjälpplatser
inom varje ort och behovet av gassjukvårdsavdelningar för fortsatt sjukhusvård.
J
Föi de första arén, då det jämförelsevis största antalet kurser måste genomföras,
kommer säkerligen 20,000 kronor i statsanslag att visa sig otillräckligt.
Att här räkna med kommunala bidrag synes överstyrelsen vara en osäker
utväg, varför överstyrelsen anser sig böra hemställa, att statsanslaget i stället
okas med förslagsvis 10,000 kronor. Utan att en sådan förstärkning av an^
ä,ger rum, torde det komma att dröja allt för lång tid, innan den avsedda
civilskyddsorganisationen kan bliva på ett betryggande sätt genomförd.
Svenska brandkårernas riksförbunds verkställande utskott har anfört:
Givetvis är brandkårsorganisationen villig att ställa sig till förfogande
tor de uppgifter mom luftskyddet, som utredningen vill tilldela densamma.
Vissa delar av dessa uppgifter kräva emellertid en speciell utbildning, som
icke ingår i den för normal eldsläckning erforderliga, åtminstone icke för den
stora mängden av mindre brandkårer, och kostnaderna för denna specialutbi
aning kunna icke bestridas av riksförbundets och länsförbundens egna
mycket begränsade medel, eftersom dessa helt tagas i anspråk för den nuvarande
verksamheten och denna på inga villkor kan eftersättas. Det blir
darfor nödvändigt att av statens anslag till luftskyddet vissa, örn också blygsamma
belopp avdelas till sådant ändamål.
Främst bland dessa behov torde stå brandkonsulenternas utbildning i
nödiga delar av luftskyddstekniken. Det ligger nära till hands att utöka
det anslag a 15,000 kronor för utbildning av personal för luftskyddets lednmg
samt av instruktörer, som luftskyddsutredningen föreslagit, med ett belopp
för motsvarande, örn också mera begränsad utbildning av’brandkonsulenter,
beräknade till ett antal av 25. Brandkonsulenterna skulle genom
en sadan specialutbildning sättas i stånd att i sin ordning meddela nödiga
kunskaper till de lokala brandkårernas chefer och eventuellt några män från
varje kår, antingen i samband med länsförbundens årliga allmänna instruktionskurser
eller vid särskilt anordnade dylika. Därjämte skulle brandkonsulenterna
Dista de lokala brandkårerna vid planläggning av de anstalter,
som varje kår bör vidtaga för sin andel i luftskyddsanordningarna, och natur.
gtvis vid sina årliga besök hos brandkårerna övervaka, att det sålunda upplättade
systemet vidmakthålles och i fall av behov utvecklas.
Det bör vidare förutses, att medel även komma att krävas till nyss omnämnda
utökade eller särskilda instruktionskurser för lokala brandchefer
(och brandman), liksom till konsulenternas särskilda arbete i luftskyddsarenden
deras resor o. s. v. Även riksförbundets centrala ledning, närmast
dess sekreterare, vilken tillika tjänstgör såsom rikskonsulent och inspektör i
länsförbunden, torde hava att motse nya kostnader för sin medverkan i luftskyddsorgamsationen,
vilka kostnader icke kunna bestridas utan särskilt anslag
av statsmedel.
.. Svenska brandskyddsföreningen har, såvitt angår utbildningen, framhållit
lämpligheten av att samtliga luftskyddskonsulenter erhålla en god utbildning
på brandskyddets område, vilken utbildning lämpligen borde ordnas
genom samarbete mellan svenska brandskyddsföreningen och svenska brandkårernas
riksförbund, att den av civila luftskyddsutredningen föreslagna
obligatoriska luftskyddsutbildningen för polis- och brandpersonal organ!-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
seras av eller i intimt samarbete med brandskyddsorganisationerna och de
lokala brandkårerna, samt att vid de tilltänkta statliga kurserna för utbildande
av ledare och instruktörer erforderlig undervisning av fackmän på
området lämnas både i brandsläckning och förebyggande brandskydd.
Riksräkenskapsverket har föreslagit, att anslaget för utbildning av försvarsassistenter
anvisas såsom förslagsanslag och anslaget till röda korset
såsom bestämt anslag.
Jag torde vidare få erinra att i nu föreliggande fråga Överståthållarämbetet
i skrivelse den 9 februari 1937 anfört följande:
Därest statsmakterna komma att fatta beslut örn skapandet av en luftskyddsorganisation
i huvudsaklig överensstämmelse med de av civila luftskyddsutredningen
uppdragna riktlinjerna, kommer detta att ställa stora anspråk
på den polispersonal, som skall hava ledningen av luftskyddet — i
första hand då högre polisbefäl, vissa kommissarier samt landsfiskaler —
varför det torde vara nödvändigt, att dessa erhålla någon utbildning i luftskyddstjänst
för att icke stå främmande för de uppgifter, som komma att påvila
dem i förenämnda hänseende. Denna utbildning torde böra omfatta
bland annat en allmän orientering angående anfallsmedel och anfallsmetoder
vid flyganfall mot hemorten samt verkningarna av dylika anfall ävensom angående
de i anledning härav erforderliga skyddsåtgärderna. Vidare torde erfordras
handledning i förberedandet av dylika åtgärder.
Civila luftskyddsutredningen har i sitt betänkande begärt anslag till särskild
utbildning för de av utredningen föreslagna försvarsassistenterna, vilka
skola stå till länsstyrelsernas förfogande, men däremot icke för det högre
polisbefälet. Vare sig luftskyddsfrågan kommer att lösas i huvudsaklig överensstämmelse
med civila luftskyddsutredningens förslag eller på annat sätt,
är det för vinnandet av ett effektivt luftskydd nödvändigt, att polischeferna
så snart som möjligt göras förtrogna med de åtgärder, som erfordras för
civilbefolkningens skyddande mot luftanfall.
Överståthållarämbetet vill därför bringa i övervägande, örn icke en eller
flera utbildningskurser borde anordnas i så god tid, att deltagarna genomgått
desamma, då de i samband med den nya organisationens ikraftträdande
skola gripa sig an förberedandet av civilbefolkningens luftskydd.
Överståthållarämbetet har icke ansett sig kunna avgiva förslag till kursplan
eller kostnadsförslag men funnit antalet deltagare i varje kurs lämpligen
böra uppgå till omkring trettio. Antalet befattningshavare vid Överståthållarämbetet,
som böra ifrågakomma för genomgåendet av dylik utbildning,
torde icke understiga sex.
Departementschefen.
Angående den principiella sidan av luftskyddsutredningens förslag i denna
del har jag i annat sammanhang yttrat mig. Vad beträffar frågan örn bevil
jande av anslag för utbildningsändamål, synes det riktigt, att utbildningen
av försvarsassistenter bör främst tillgodoses. Denna utbildning torde böra
omfatta icke endast luftskydd och dess förberedande utan även, såsom
enligt den förut återgivna kostnadsberäkningen förutsatts, mobiliseringsförberedolser
i allmänhet och industriell ktigsberedskap. Då de väsentliga
kostnaderna torde falla på luftskyddsutbildningen, lär hela det föreslagna
26
Kungl. Majus proposition nr 212.
beloppet, 15,000 kronor, mot vars storlek jag icke har något att erinra, kunna
redovisas bland anslagen för luftskyddet.
Enligt utredningens allmänna motivering skulle staten sörja även för utbildning
av luftskyddschefer och instruktörer. Anledningen till att utredningen
icke upptagit något belopp för sådant ändamål för nästa budgetår
framgår icke av betänkandet. Såsom Överståthållarämbetet framhållit, måste
behov föreligga av sådan utbildning, i främsta rummet avsedd för polisbefäl.
En närmare planläggning av denna utbildning har icke medhunnits, men det
torde i allt fall få tillses, att anslag finnes disponibelt för ändamålet. Jag
anser mig därför böra räkna med att en kurs, avsedd för polischefer till ett
antal av omkring 30, anordnas, vad angår luftskyddet, enligt i huvudsak
samma plan som den för försvarsassistenterna avsedda. Då i fråga örn kommunala
befattningshavare resekostnader och traktamentsersättningar böra bestridas
av vederbörande kommuner och tiden lär kunna något begränsas, synas
kostnaderna kunna beräknas lägre än vid förstnämnda kurs, förslagsvis till
10,000 kronor. Därigenom torde möjliggöras utbildning av luftskyddschefer
inom de viktigaste luftskyddsorterna. Sedan luftskyddsinspektionen trätt i
funktion och erfarenheter vunnits av det första årets utbildningsarbete,
torde inspektionen böra framlägga en mera detaljerad plan för den fortsatta
luftskyddsutbildningen.
Mot utredningens förslag, att röda korset även i fortsättningen skall handha
utbildningen i sjuktransporttjänst och sjukvård synes icke vara något att invända.
Det synes ock motiverat, att staten understöder denna verksamhet.
Tillräckliga skäl för att höja bidraget utöver det av utredningen föreslagna
beloppet anser jag emellertid icke föreligga.
Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra, att Sveriges centralförbund
för civilt luftskydd i skrivelse den 1 mars 1937 hemställt örn anslag
för anordnande av vissa utbildningskurser. Framställningen i fråga har ännu
icke kunnat slutligt prövas. Jag är emellertid icke benägen att, innan luftskyddsinspektionen
hunnit träda i verksamhet och enhetliga planer för åtgärderna
på detta område kommit till stånd, förorda, att staten lämnar stöd
åt verksamheten i fråga.
Enligt vad förut anförts erfordras för de av luftskyddsinspektionen anordnade
utbildningskurserna ett belopp av 25,000 kronor. Såsom bidrag till de
av svenska röda korset anordnade kurserna torde böra beräknas 20,000 kronor.
Lämpligen synes för nu förevarande ändamål böra anvisas ett särskilt anslag
av reservationsanslags natur å sagda belopp, 45,000 kronor. Kungl. Maj:t lär
få meddela närmare föreskrifter rörande medlens disposition.
Skyddsrum i vissa statens fastigheter.
Civila luftskyddsutredningen.
Beträffande skyddsrum har utredningen anfört:
Av ekonomiska skäl är det i regel omöjligt att anordna ett skydd, som
under alla förhållanden giver full säkerhet mot sprängverkan. För att
skydda mot fullträffar av de tyngsta minbomberna fordras rum av fästnings
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
karaktär. En i berget insprängd tunnel eller gruva kan emellertid giva
sådant skydd. De tyngsta bomberna anses dock endast i mindre utsträckning
komma till användning mot öppna samhällen, utan man räknar med,
att bomber på 50 eller 100 kg komma att bli de vanligaste. Men i det
stora flertalet hus erbjuda bjälklagen icke skydd ens mot en dylik bomb.
Därest byggnaderna i hotade samhällen mera allmänt skulle förstärkas, sa
att de skulle motstå bomber på t. ex. 100 kg, skulle därav föranledas utomordentligt
stora kostnader. Därtill kommer, att åtgärden antagligen icke
skulle göra annan verkan, än att fienden uteslutande använde bomber av
högre vikt. Med hänsyn till vad nu anförts har man i främmande länder i
allmänhet avstått från att genom byggnadstekniska åtgärder vinna skydd
mot fullträffar. Däremot avser man att vidtaga sådana åtgärder, att man i
en byggnads källare kan erhålla skydd dels mot byggnadens sammanstörtande
i anledning av ett nedslag i annan del av byggnaden eller i dess
närhet, dels mot splitter från en dylik bomb och dels mot stridsgaser.
Utredningen ansluter sig till den här angivna uppfattningen örn hur
skyddsrum i allmänhet böra vara beskaffade. Dock anser utredningen motiverat,
att å skyddsrum i ämbetsbyggnader, varest bedrives ett för riket i
dess helhet betydelsefullt arbete, ställa något högre anspråk än på skyddsrum
i allmänhet och sålunda eftersträva skydd mot åtminstone fullträffar
av lättare bomber. Detta kan enligt utredningens mening i hus med betongbjälklag
ofta uppnås utan större kostnad.
För vinnande av ledning vid bedömandet av kostnaderna för förstärkningsarbeten
i ämbetsbyggnaderna i Stockholm har utredningen hos byggnadsstyrelsen
anhållit, att kostnadsberäkning å dylika arbeten måtte utföras
beträffande ett mindre antal, representerande olika typer av de under styrelsens
tillsyn stående ämbetsliusen. Av byggnadsstyrelsen i anledning härav
verkställda undersökningar beträffande 11 ämbetshus, inom vilka normalt
sysselsättas 2,459 personer, framgår, att den sammanlagda kostnaden för förstärkningsarbetena
uppgår till 289,100 kronor, vilket motsvarar 118 kronor
per person.
Efter att ha konstaterat, att det i det stora hela torde få ankomma på
ägaren eller innehavaren av en fastighet att frivilligt sörja för att skyddsrum
inrättas, har utredningen anfört:
I egenskap av fastighetsägare bör ståten föregå med gott exempel genom
att efter hand vidtaga förstärkningsarbeten i sådana statens byggnader,
varest behov av skyddsrum kan anses föreligga och byggnadens konstruktion
icke lägger hinder i vägen härför. Kostnaden för ifrågavarande åtgärder
kan icke med större noggrannhet beräknas utan mera ingående undersökningar.
Med ledning av den av byggnadsstyrelsen verkställda undersökningen kar
utredningen antagit, att genom ett anslag på 1,000,000 kronor det väsentliga
behovet av skyddsrum i de under byggnadsstyrelsens inseende stående
fastigheterna skulle bliva tillgodosett. I avvaktan på en fullständigare
kostnadsberäkning bör enligt utredningens mening för skyddsrumsarbeten
i dessa byggnader avses ett anslag å 500,000 kronor.
Yttranden.
Mot förevarande anslagspost har i yttrandena icke gjorts annan anmärkning,
än att en handelskammare ställt sig tveksam, huruvida bärande skäl
förelåge för en »särbehandling» av statens fastigheter.
28
Kungl. Majus proposition nr 212.
Byggnadsstyrelsen har bland annat anfört:
®yf?gnadsstjrelsen bär under den senaste tiden planlagt oell utfört skyddsrum
i åtskilliga av de statliga byggnader, som nyligen uppförts eller äro
under uppförande. Detta har skett efter noggrant studium av dessa frågor
och delvis med anlitande av utländsk sakkunskap. Styrelsen bar härvid
bland annat ställts inför frågan, huruvida skyddsrummen omedelbart böra
fullt utbyggas för sitt ändamål eller örn vissa detaljer kunna uppskjutas,
tills faran står för dörren. Det torde vara ofrånkomligt, att, därest det
gäller nybyggnadsarbeten, erforderlig förstärkning av bjälklagen över skyddsrummen
bör ske i samband med byggnadsarbetenas utförande. Härigenom
vinnas ej blott betydande kostnadsbesparingar i förhållande till ett senare
utförande av dessa förstärkningsarbeten utan även större säkerhet med avseende
på desamma. Styrelsen har ävenledes ansett det nödvändigt att
redan från början anskaffa och insätta erforderliga gastäta fönster- och
dörrpartier, luftreningsapparater m. m.
Skyddsrum äro under utförande i den nya kanslibyggnaden, telegrafhuset
i kvarteret Jericho, posthuset å Östermalm samt generaltullstyrelsens nybygge
i Stockholm samt projekterade i nybyggnaden för statens historiska museum,
där skyddsrummet är avsett jämväl för dyrbarare museiföremål samt posthuset
å Kungsholmen i Stockholm, ävensom vid tillbyggnad av landsstatshuset
i Härnösand. Av kostnadsskäl anordnades icke något skyddsrum vid
det nyuppförda statens bakteriologiska laboratorium i Huvudsta för dess
serumförråd. Det torde i framtiden böra ankomma på byggnadsstyrelsen
att, då förslag framlägges rönande ny- eller större tillbyggnader för statsverkets
räkning, jämväl utreda och inkomma med förslag i fråga örn skyddsrums
anordnande för personal och dyrbarare material.
Det synes böra tillkomma byggnadsstyrelsen att föreslå anordnandet av
skyddsrum inom statliga byggnadsföretag ävensom granska av andra statliga
myndigheter föreslagna dylika åtgärder beträffande sådana byggnadsföretag.
Givetvis kommer det att ligga i styrelsens intresse att noggrannt följa utvecklingen
på detta område i utlandet och studera de åtgärder av olikartad
natur, som härvidlag kunna ifrågakomma, även i rationaliseringssyfte.
Vad beträffar frågan örn tillräckligheten av det anslag på 1,000,000 kronor,
som beräknas för skyddsrum i de under byggnadsstyrelsens inseende
stående fastigheterna, har styrelsen förklarat sig icke nu beredd att närmare
yttra sig. Behovet av åtgärder syntes nämligen böra från fall till fall utredas
och kostnaderna för desamma beräknas. Mot förslaget att i avvaktan på en
fullständigare kostnadsberäkning ett anslag å 500,000 kronor avses för ändamålet,
har styrelsen emellertid icke haft något att erinra.
BiJcsräkenskapsverlcet har föreslagit, att ifrågavarande anslag i vad det är
avsett att disponeras för å fastighetsfonden redovisade byggnader upptages
under utgifter för kapitalökning å statens allmänna fastighetsfond och anvisas
såsom reservationsanslag, att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Departementschefen.
I likhet med civila luftskyddsutredningen anser jag det vara av vikt, att
staten i lämplig utsträckning anordnar skyddsrum i statliga byggnader, i
främsta rummet emedan skydd härigenom beredes åt viktiga samhällsfunktioner
men även därför, att staten icke kan förvänta lilmandp åtgärder av kom
-
29
Kungl. Majus proposition nr 212.
muner och enskilda, om icke staten själv gör vad på densamma ankommer.
Ehuru några specificerade beräkningar av kostnaderna icke föreligga, torde
den verkställda utredningen visa, att det för nästa budgetår föreslagna beloppet
500,000 kronor icke är för högt tilltaget, varför jag tillstyrker anslag
till nämnda belopp. I detsamma torde få inräknas jämväl kostnaden för
skyddsrum i militärstabsbyggnaden och arméförvaltningens ämbetshus, vilka
torde — ehuru tillhörande försvarsväsendet — få hänföras under den civila
luftskyddsorganisationen. Å sistnämnda byggnader belöpa, enligt vad en
preliminär beräkning giver vid handen, omkring 100,000 kronor, i följd varav
endast 400,000 kronor skulle avses för de under byggnadsstyrelsens tillsyn
stående, till statens allmänna fastighetsfond hörande byggnaderna. Båda
ifrågavarande anslag torde få anvisas såsom reservationsanslag att utgå av
andra statsinkomster än lånemedel. Anslaget å 400,000 kronor torde böra
redovisas under utgifter för kapitalökning å nyssnämnda fond. För ett
följande år torde erforderligt anslag i sistnämnda hänseende böra äskas
under kommunikationsdepartementet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att avgöra, för vilka byggnader, förutom de nu särskilt nämnda, medlen
skola avses.
Av byggnadsstyrelsens yttrande framgår, att skyddsrum redan i viss utsträckning
inrättats i staten tillhöriga fastigheter. Vid framtida nybyggnader
torde frågan om inrättande av skyddsrum böra tagas under särskilt
övervägande. I den mån härav kan föranledas förstärkning av redan beviljade
byggnadsanslag, lär framställning därom böra göras i vederbörlig ordning.
Bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum.
Civila luftskyddsutredningen.
Tidigare har framhållits, att beträffande nybyggnader inom ur lufskyddssynpunkt
mera utsatta områden erforderliga byggnadstekniska luftskyddsåtgärder
böra göras obligatoriska. Enligt utredningens mening kan det icke
komma i fråga att i någon form giva vederbörande byggherre ersättning för
den merkostnad, som föranledes av dessa åtgärder. Däremot synes det
lämpligt, såvitt angår äldre byggnader, att staten för att stimulera intresset
för inrättande av skyddsrum lämnar bidrag till åtgärder härför, även då
det icke är fråga örn statens egna byggnader eller företag. Då det av ekonomiska
skäl torde vara uteslutet att lämna något mera verksamt stöd åt
anordnande av enskilda skyddsrum, torde statens understödjande verksamhet
på detta område få begränsas till kommunala skyddsrum. I främsta
rummet böra därvid bidrag lämnas till inrättande av centraler för den lokala
luftskyddsledningen, till skyddsrum för aktiv personal i övrigt, till hjälpplatser
och, i den mån anslagen lämna tillgång därtill, till offentliga skyddsrum.
Bidragens storlek torde kunna bestämmas till 2/s av byggnadskostnaden.
För det första budgetår, under vilket luftskyddslagen är i kraft,
bör enligt utredningens mening för detta ändamål anslås 500,000 kronor.
Erforderlig kontroll i fråga om behovet av skyddsrum i värjo särskilt fall,
anordningarnas ändamålsenlighet och medlens användning för det avsedda
ändamålet torde kunna utövas genom luftskyddsinspektionen.
örn sålunda enligt utredningens mening en stor återhållsamhet i fråga
30
Kungl. Majlis proposition nr 212.
om anslag till det byggnadstekniska luftskyddet är under nuvarande förhållanden
påkallad, torde däremot kunna ifrågasättas att i tider av stor
arbetslöshet utföra skyddsrumsarbeten i större utsträckning.
Vad utredningen anfört angående de anspråk, som böra ställas på skyddsrum
inom ämbetshus och örn möjligheterna att tillgodose dessa anspråk,
äger tillämpning jämväl på ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal
och hjälpplatser. Utredningen förordar, att dylika skyddsrum företrädesvis
förläggas till offentliga byggnader, vilka på grund av sitt i allmänhet solida
byggnadssätt äro bäst lämpade för ändamålet. På offentliga skyddsrum
bör man enligt utredningens mening principiellt icke ställa större säkerhetskrav
än på skyddsrum i allmänhet, vilket naturligtvis icke utesluter, att
till skyddsrum utväljes den lokal, som i varje särskilt fall erbjuder den
största säkerheten.
Någon beräkning av sammanlagda kostnaden för de skyddsrum, varom
här är fråga, har icke av utredningen verkställts.
Yttranden.
Bortsett från vad som yttrats angående luftskyddskostnadernas allmänna
fördelning — varutinnan hänvisas till det föregående — har denna anslagspost
icke föranlett någon kritik.
Riksräkenskapsverket har uttalat, att anslaget bör erhålla karaktär av reservationsanslag.
Departementschefen.
Såsom framgår av vad utredningen anfört, torde staten endast i mycket
begränsad utsträckning kunna bidraga till de byggnadstekniska luftskyddsåtgärderna.
Statens bidrag måste under sådana förhållanden i första hand
avse de ändamål, som äro av särskild vikt. Det synes riktigt att därvid,
frånsett statens egna byggnader, i första hand tillgodose behovet av ledningscentraler,
skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser. I den mån
bidragen kunna ytterligare förslå till inrättande av skyddsrum för den
trafikerande allmänheten, lär även inrättandet av dylika skyddsrum vara
förtjänt av stöd. Jag är alltså beredd att i princip tillstyrka utredningens
förslag i denna del. Beträffande beloppets storlek är att märka, att skyddsrummens
planerande, åvägabringande av beslut inom de kommunala organen
samt vederbörande myndighets granskning av planerna måste taga åtskillig
tid i anspråk. Med hänsyn härtill synes det för nästa budgetår beräknade
anslaget kunna begränsas. Ett belopp av 300,000 kronor torde få anses tillfyllest.
Jag förordar alltså, att anslag för budgetåret 1937/1938 anvisas till
detta belopp och att anslaget i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag
må utgå såsom reservationsanslag. De närmare villkoren för erhållande av
statsbidrag torde få meddelas av Kungl. Majit.
Anslagsberäknin gar. Hemställan.
För de ändamål, som i det föregående angivits, torde anslag böra äskas
under huvudrubriken Civilt luftskydd. Vad angår anslagen till luftskydds
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 212.
inspektionen, alarmeringsanordningar, gasskyddsutrustning, underhåll och
kontroll av gasskyddsmateriell m. m., utbildning av luftskyddspersonal samt
bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum, torde dessa böra
upptagas å femte huvudtiteln. I enlighet med vad jag i det föregående
anfört, böra medel för anordnande av skyddsrum i statens under allmänna
fastighetsfonden upptagna fastigheter anvisas å nämnda fond under utgifter
för kapitalökning. Anslag till skyddsrum inom militärstabsbyggnaden och
arméförvaltningens byggnader torde få uppföras under fjärde huvudtiteln.
De erforderliga anslagsbeloppen skulle enligt mina förut framlagda be
-
räkningar utgöra:
Till luftskyddsinspektionen, avlöningar, förslagsanslag......... kronor 61,000
» » , omkostnader, » ......... » 50,000
» » , inventarier, reservationsanslag.. » 15,000
» alarmeringsanordningar, reservationsanslag..................... » 450,000
» gasskyddsutrustning, » ..................... » 1,000,000
» underhåll och kontroll av gasskyddsmateriell m. m.,
förslagsanslag...................................................................... » 25,000
» utbildning av luftskyddspersonal, reservationsanslag...... » 45,000
» bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum,
reservationsanslag..................................................... » 300,000
» anordnande av skyddsrum i statens allmänna fastig
hetsfond
tillhörande fastigheter ....................................... » 400,000
» anordnande av skyddsrum i militärstabsbyggnaden och
i arméförvaltningens ämbetshus ............. » 100,000
tillsammans kronor 2,446,000
Av sagda belopp, 2,446,000 kronor, skulle upptagas å fjärde huvudtiteln
100,000 kronor, å femte huvudtiteln 1,946,000 kronor och under utgifter för
kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond, 400,000 kronor.
Samtliga anslag böra utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Då
medel för nu ifrågavarande ändamål icke beräknats i budgeten, kommer
chefen för finansdepartementet att senare framlägga förslag rörande täckningen
av nämnda belopp.
Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
I:o) under fjärde huvudtiteln, lantförsvaret, rubriken byggnader
m. m.,
till Anordnande av skyddsrum i militärstabsbyggnaden och i
arméförvaltningens ämbetshus för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
reservationsanslag av .......................................... kronor 100,000;
II:o) under femte huvudtiteln,
dels till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 61,000;
dels till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader för samma budgetår
anvisa ett förslagsanslag av .................. kronor 50,000;
32
Kungl. Majus proposition nr 212.
dels till Luftskyddsinspektionen: Inventarier för samma budgetår
anvisa ett reservationsanslag av............... kronor 15,000;
dels till Civilt luftskydd: Alarmering sanordningar för samma
budgetår anvisa ett reservationsanslag av......... kronor 450,000;
dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning för samma
budgetår anvisa ett reservationsanslag av ..... kronor 1,000,000;
dels till Civilt luftskydd: Underhåll och kontroll av gassky ddsmateriell
m. m. för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av .............................................. kronor 25,000;
dels till Civilt luftskydd: Utbildning av luftskyddspersonal för
samma budgetår anvisa ett reservationsanslag
av ....................................................................... kronor 45,000;
dels ock till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag
av............................................... kronor 300,000;
lilio) under Utgifter för kapitalökning, Statens allmänna
fastighetsfond, till Anordnande av skyddsrum i statens fastigheter
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag, att utgå
av andra statsinkomster än lånemedel, av..... kronor 400,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
li. Vinell.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1937:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till civilt luftskydd. s. 5 i texten
- SU 1937:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till civilt luftskydd. s. 8 i texten
- 1LU 1937:53 Betänkande angående det civila luftskyddet jämte förslag till luftskyddslag samt förordning angående tillverkning, försäljning och införsel av gasskyddsmateriel s. 2 i texten