Sök i Ratio Lex

Angående ersättning från domänfonden till kronoarrendatorn 3. Åberg m. m

1937-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:215, Angående ersättning från domänfonden till kronoarrendatorn 3. Åberg m. m

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 215.

13

Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning från

domänfonden till kronoarrendatorn 3. Åberg m. m.;

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Enligt köpebrev den 30 mars 1931 försåldes till kronoarrendatorn Jonas

Åberg lägenheten Mossbo (Kyrkbyn 1922) med en areal av 30.57 hektar av

hemmanet Kyrkbyn nr 19 under kronoparken Mossbo i Alfta socken av Gävleborgs

län för en köpeskilling av 21,435 kronor. Av köpeskillingen erlade

Åberg 2,143 kronor 50 öre kontant samt skuldförbindelse å återstoden. Sedan

det visat sig, att Åberg icke kunde fullfölja köpet, såldes lägenheten den

14 november 1934 å exekutiv auktion, därvid kronan för en köpeskilling av

13,000 kronor inropade lägenheten. Av köpeskillingen erlade kronan kontant

258 kronor 65 öre, utgörande kostnaderna för auktionsförfarandet. Lägenheten

är för tiden till den 14 mars 1937 utarrenderad till Åberg mot ett

årligt arrende av 250 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I skrivelse den 8 november 1936 har Aberg anhållit att av kronan utfå dels

å köpeskillingen för lägenheten inbetalade 2,000 kronor, dels ock ersättning

för erlagda avstycknings- och lagfartskostnader med 395 kronor, för vissa

åbyggnader, vilka han ägde redan innan han inköpte lägenheten, nied 1,200

kronor, för uppförande av en trösklada med 450 kronor och för vägarbete

med 300 kronor, eller således tillhopa 4,345 kronor.

Yttranden över ansökningen hava avgivits den 11 december 1936 av domänstyrelsen

och den 26 februari 1937 av statskontoret. Vid domänstyrelsens

yttrande hava fogats utlåtanden av vederbörande jägmästare och Överjägmästare.

Till stöd för ansökningen har Åberg i huvudsak anfört följande.

Aberg hade innehaft ifrågavarande lägenhet på arrende sedan 1908. Före

honom hade hans far innehaft lägenheten. Under den tid, Åberg arrenderat

lägenheten, hade driftsbyggnadema å densamma blivit så bristfälliga, att de

tarvade en större ombyggnad för att jordbruket skulle kunna bedrivas. Kronan

ville icke uppföra erforderliga byggnader, enär de gamla byggnaderna

ägdes av Aberg. Åberg hade fruktat att vid arrendetidens utgång år 1929

bliva ålagd uppföra nya byggnader och att arrendeavgälden skulle höjas. På

grund härav hade han begärt att få köpa den arrenderade jorden. Detta

hade beviljats och köpeskillingen hade bestämts till 21,435 kronor, av vilken

han guldit 2,000 kronor kontant.

Sedan Åberg undertecknat köpebrevet och erhållit lagfart, hade de personer,

som tidigare lovat hjälpa honom med penningar för köpet, vägrat att

fullgöra detta löfte, då de ansett köpesumman för hög. Till följd härav hade

Åberg icke kunnat fullgöra köpet.

Vid alla förrättningar, som föregått fastställande av köpeskillingen, hade

Åberg framhållit, att denna vore alldeles för hög, men hade vederbörande påstått,

att priset vore skäligt och att de icke kunde tillstyrka något lägre pris.

Åberg hade litat till deras omdöme att avgöra frågan.

Före den exekutiva försäljningen hade fastigheten blivit av länsstyrelsen

värderad till 12,600 kronor, inberäknat de Åberg tillhöriga byggnaderna. Vid

auktionen hade Åbergs son bjudit detta belopp, men kronan hade bjudit

13,000 kronor, för vilket belopp kronan fått fastigheten. Efter auktionen

hade Åbergs son erbjudits att övertaga köpet för 15,000 kronor men avböjt

detta, då han ansett priset för högt.

Av den odlade marken hade Åbergs far, Åberg själv och hans söner uppodlat

omkring två tredjedelar. De hade vidare deltagit med mans- och kördagsverken

vid brytande av vägen Alfta—Annefors. Vägen hade byggts av

befolkningen i trakten, vilken deltagit i arbetet i förhållande till fastigheternas

storlek. Åberg hade deltagit efter en delaktighetsgrund av 8 öres-16 8/io

penningland, motsvarande kronans del i Kyrkbyn nr 19. För arbetet hade

Åberg icke erhållit någon ersättning. Arbetet hade börjat 1912 och fortgått

tills vägen insynats till allmänt underhåll 1924. Åberg hade 1922 byggt en

ny trösklada å fastigheten, för vilket arbete han icke heller erhållit någon

gottgörelse.

Med hänsyn till att Åberg som arrendator nedlagt hela sin arbetskraft på

fastigheten hade han velat förvärva den med äganderätt. Han hade även

önskat att därigenom få valuta för det arbete, han nedlagt på fastighetens

förbättrande. I stället för att få ett hem på ålderdomen, hade han blivit ställd

på bar backe utan försörjningsmöjligheter, förlorat sina åbyggnader och blivit

skuldsatt för förskottet å fastigheten, 2,000 kronor, samt för kostnaden i

samband med köpet, 395 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

Då det kunde påvisas, att det allmänna konjunkturläget snarare förbättrats

än försämrats från 1930 till 1934 och länsstyrelsen varit villig att sälja

fastigheten för 15,000 kronor den 14 november 1934, vore det styrkt, att

fastigheten övervärderats vid försäljningen till Åberg för 21,435 kronor.

Efter en 1933 genomgången sjukdom hade Åberg ännu icke återfått sina

krafter. Hans hustru vore sjuk sedan flera år. De vore nu ur stånd att

försörja sig. Deras läge vore ytterligare förvärrat genom den skuldsättning

de ådragit sig genom köpet.

Med hänsyn till det anförda anhöll Åberg örn ersättning i förut angivna

hänseenden.

I samtliga yttrandena har tillstyrkts, att Åberg med hänsyn till de ömmande

omständigheter, som förelåge, måtte tillerkännas ersättning. Domänstyrelsen,

överjägmästaren i Gävle-Dala distrikt och statskontoret hava därvid

föreslagit, att ersättningen måtte bestämmas till 2,500 kronor. Jägmästaren

har förordat ett belopp av 1,450 kronor jämte den del av det å köpeskillingen

inbetalade beloppet, som ej erfordrades för täckande av kronans direkta

kostnader för försäljningen och återköpet av fastigheten. Statskontoret

har därjämte framhållit, att Åberg borde befrias från att erlägga det

belopp, varmed den ursprungligen avtalade köpeskillingen överstege vad

kronan kunnat utfå av Åberg, samt att sagda restbelopp borde i vederbörliga

räkenskaper avskrivas.

Ur yttrandena må i övrigt anföras följande.

Överjägmästaren i Gävle-Dala distrikt har anfört:

Åberg vore gammal, fattig och sjuklig. På stället hade hans far, han själv

och hans barn nedlagt hela sin arbetskraft och till största delen uppodlat

den nu befintliga åkerarealen. I god tro örn att den före köpet verkställda

värderingen varit riktig hade Åberg under löfte från enskilda personer örn

bistånd undertecknat köpebrevet och erlagt av honom upplånade 2,000 kronor.

Sedan hans löftesmän vägrat att vidare hjälpa honom, hade han ej

kunnat fullgöra köpet.

Någon laglig grund funnes uppenbarligen icke för Åbergs krav och visserligen

kunde ett bifall till framställningen medföra mindre tilltalande konsekvenser,

men om en fattig och sjuklig gammal man, som missräknat sig på sin

förmåga, återfinge det av honom vid köpet inbetalda beloppet med avdrag

för kronans kostnader, syntes detta knappast kunna innebära någon fara.

Åberg hade i varje fall fått erlägga avstyckningskostnaderna och stämpeln.

För dessa utgifter borde han själv svara.

Då staten genom den exekutiva auktionen blivit innehavare av de av

Åberg ägda byggnaderna, syntes rimligheten fordra, att han härför erhölle

skälig ersättning ungefär motsvarande den nytta, som staten kunde hava av

dessa byggnader, vilka utgjordes av mangårdsbyggnad, bagarstuga, uthusbyggnad

och trösklada. Nytt boningshus och ny uthusbyggnad hade av kronan

numera uppförts å lägenheten. Till sistnämnda byggnad hade använts

virket i tröskladan. Den fullständigt värdelösa gamla uthusbyggnaden hade

rivits. Av de gamla byggnaderna å platsen kvarstode numera endast mangårdsbyggnaden

och bagarstugan, av vilka den förra vore värdelös och den

senare, därest den reparerades, kunde komma lill nytta för lägenheten. Under

sådana förhållanden vore skäligt, örn Åberg tillerkändes 1,000 kronor

för såväl bagarstugan som den nytta kronan haft av att disponera virket

i tröskladan. Vad anginge kravet å ersättning för vägarbetet syntes detta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 215.

Departements
chefen.

ej böra godkännas, då Åberg bort långt tidigare hava framställt detta, därest

han önskade ersättning.

överjägmästaren föresloge under åberopande av det anförda, att Åberg i

ett för allt tillerkändes 2,500 kronor.

Domänstyrelsen har anfört bland annat:

Styrelsen vore för sin del tveksam, huruvida Åberg borde erhålla ersättning

för av honom erlagd del av köpeskillingen, på grund av de konsekvenser

en sådan åtgärd kunde komma att medföra. Med hänsyn till de särskilt

ömmande omständigheter och förhållanden i övrigt, som i detta fall förelåge,

ansåge styrelsen dock rimligt, att Åberg tillerkändes gottgörelse härför

ävensom för de byggnader, som vid kronans återköp av lägenheten övergått

i kronans ägo. Den av överjägmästaren föreslagna ersättningen, inalles

2,500 kronor, funne styrelsen skälig. Ärendet syntes ej kunna avgöras utan

riksdagens medverkan.

Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva,

att av domänfondens medel finge till Åberg utbetalas 2,500 kronor

under förutsättning, att han förklarade sig godtaga beloppet som full gottgörelse

för framställda anspråk på ersättning.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande fall synas

föreligga, biträder jag de hörda myndigheternas förslag om att till Åberg

av domänfondens medel utbetalas 2,500 kronor. Såsom förutsättning för

utbetalandet torde böra gälla, att Åberg förklarar sig godtaga beloppet såsom

full gottgörelse för sina anspråk. I enlighet med vad statskontoret framhållit

torde Åberg därjämte böra befrias från erläggandet av det belopp,

varmed den ursprungligen avtalade köpeskillingen för ifrågavarande lägenhet

överstiger vad kronan kunnat utfå av Åberg. Sagda restbelopp torde i

sammanhang härmed böra ur vederbörliga räkenskaper avskrivas. Till de

föreslagna åtgärderna torde riksdagens samtycke böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att medgiva
dels

att till Åberg under förut angiven förutsättning av domänfondens

medel utbetalas 2,500 kronor,

dels ock att Åberg befrias från erläggande av det belopp,

varmed han alltjämt häftar i skuld för köpet av den i ärendet

ifrågakomna fastigheten, och att nämnda fordran sålunda

må avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

377690. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från domänfonden till kronoarrendatom J. Åberg m. m. a1 i texten
  2. JoU 1937:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från domänfonden till kronoarrendatorn J. Åberg m. m. s. 3 i texten