Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar

1937-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:217, Angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Häradsrätterna:

Avlöningar; given Stockholms slott den

5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet statsrådet Westman:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor som tillhöra regleringen

för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel

upptogs under punkt (19) till behandling frågan örn anslag till Hä
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 217. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

radsrätterna: Avlöningar. Under erinran att för det dåvarande påginge utredning

angående vissa domsagoregleringar anförde jag, att anslaget tills

vidare endast borde beräknas i riksstaten och att slutligt anslagsäskande senare

torde få göras. Med bifall till den av mig i anslutning därtill gjorda hemställan

föreslog Kungl. Majit i statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 beräkna ett förslagsanslag av 1,743,100 kronor.

Den utredning som vid årsskiftet pågick angående lämpligheten att förena

Ångermanlands västra och mellersta domsagor till en domsaga eller att uppdela

sistnämnda domsaga å Ångermanlands västra och södra domsagor har

numera avslutats, och genom beslut den 12 februari 1937 har Kungl. Majit

— jämte det Kungl. Majit förordnat om sammanslagning av tingslagen i

den västra domsagan m. m. — funnit utredningen icke giva anledning till

vidtagande av vidare åtgärder i syfte att genomföra sådan förening av den

västra och mellersta domsagan eller sådan uppdelning av den mellersta som

ifrågasatts. Utredningen har således icke åstadkommit någon ändring beträffande

det anslagsbehov som nu finnes för de av utredningen berörda

domsagorna.

I en annan regleringsfråga, vilken avser en uppdelning av Skånings, Valle

och Vilske domsaga å angränsande domsagor, har helt nyligen Göta hovrätt,

efter vederbörandes hörande, avgivit infordrat utlåtande. Ytterligare övervägande

synes i denna fråga erforderligt rörande de olika lösningar som kunna

finnas, och jag är därför ej beredd att nu upptaga frågan till behandling.

Vid beräkningen av anslagsbehovet utgår jag alltså från att bestående förhållanden

bibehållas under nästkommande budgetår.

Förslagsanslaget till Häradsrätterna: Avlöningar är för budgetåret 1936/

1937 upptaget med ett belopp av 1,746,600 kronor. För anslagets disponerande

gäller följande av Kungl. Majit den 12 juni 1936 i enlighet med riksdagens

beslut fastställda:

Avlöningsstat.

Utgifter.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar och

förvaltningsbidrag ........... kronor 713,500

b) Ersättning till vissa vikarier för

häradshövdingar, förslagsvis . . » 15,000 kronor 728,500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.........kronor 779,800

b) Ålderstillägg m. m., förslagsvis » 30,600 » 810,400

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke- ordinarie tjänstemän:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

3

a) Partiell löneförbättring åt häradshövdingarna

............. kronor 106,000

b) Ersättning för förlorad lösen i

följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande ................. » 251,700 kronor 357,700

4. Arvoden åt tingstolkar ........................... * 4,000

Summa kronor 1,900,600.

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från häradshövdingarna till avlönande av viss

icke-ordinarie personal ............................ kronor 154,000

Nettoutgift kronor 1,746,600.

Beträffande anslaget för nästkommande budgetår torde jag till en början

få erinra om den av 1936 års riksdag beslutade sammanslagningen av östra

domsaga och Medelsta domsaga i Blekinge län. I fråga örn de ekonomiska

konsekvenserna av denna domsagoreglering får jag hänvisa till vad föredragande

departementschefen anfört i föregående års statsverksproposition

(andra huvudtiteln 1936 sid. 57 o. f.). Av vad som anföres i det följande kommer

att framgå i vad mån sammanslagningen inverkar å de olika anslagsposterna

under förevarande anslag för nästkommande budgetår.

Å anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat uppkommer genom berörda domsagoreglering en besparing under delposten

lön, tjänstgöringspenningar och förvaltning sbidrag

med 3,100 kronor, varför denna delpost bör bestämmas till 710,400

kronor.

Till behandling torde härefter få upptagas en för vissa av de följande anslagsposterna

gemensam fråga örn gottgörelse åt icke-ordinarie

befattningshavare i hovrätt för extra kostnader vid

förordnande i domsaga med kansli å annan ort än

hovrättens förläggningsort.

Gottgörelse för sådana kostnader utgår för närvarande endast i fall, som

omförmäles i 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 311) angående assessors i

hovrätt tjänstgöring vid underdomstol å landet. Enligt detta stadgande äger

hovrätten, örn förhållandena därtill giva anledning, tillerkänna assessor, som

förordnats att förvalta häradshövdingämbete eller att tjänstgöra såsom biträdande

domare å annan ort än hovrättens stationeringsort, ersättning av

statsmedel intill ett belopp av 480 kronor för år för de extra kostnader som

i anledning av förordnandet uppkomma. Stadgandet äger icke tillämpning,

då ersättning utgår enligt 9 § första stycket kungörelsen den 26 maj 1933

(nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden

m. m. Sistnämnda författningsrum avser vissa förord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 217.

nanden att förvalta häradshövdingämbete, huvudsakligen vakansförordnanden,

vilka för den förordnade medföra rätt att uppbära större delen av de

med den uppehållna tjänsten förenade avlöningsförmånerna.

I skrivelse den 5 december 1935 har Föreningen yngre jurister under Göta

hovrätt hemställt att vid förordnanden för assessorer och extra fiskaler i hovrätt

att tjänstgöra i domsaga utanför hovrättens stationeringsort dels avlöningen

måtte beräknas efter lägst den föf hovrättens stationeringsort gällande

dyrortsgrupp, dels ock ersättning för flyttningskostnader och tjänstgöringstraktamente

måtte utgå i enlighet med de för statens övriga befattningshavare

gällande principer.

Till stöd för sin framställning har föreningen anfört huvudsakligen följande:
Enligt

nu gällande bestämmelser ägde såväl ordinarie som extra ordinarie

befattningshavare inom civila statsförvaltningen och statens affärsdrivande

verk att vid tjänstgöring å annan plats än stationeringsorten åtnjuta särskild

ersättning för därav föranledda kostnader. Dylik ersättning utginge

för flyttningskostnader och dubbelhyra, varjämte tjänstgöringstraktamente

utbetalades efter vissa grunder. Motsvarande bestämmelser gällde för militära

befattningshavare. Däremot utginge — med det i 6 § kungörelsen den

26 maj 1933 (nr 311) nämnda undantag — icke extra ersättning till befattningshavare

vid hovrätt, som erhölle förordnande att förvalta häradshövdingämbete

eller att tjänstgöra såsom biträdande domare eller sekreterare å

annan ort än hovrättens stationeringsort, enär särskilda avlöningsbestämmelser

gällde för dylika förordnanden.

Befattningshavare vid hovrätt vore sålunda i angivna hänseende sämre

ställda än statens övriga befattningshavare, ett förhållande, som blivit av

särskild betydelse efter ikraftträdandet av 1933 års domsagostadga. Assessor

i hovrätt vore numera i långt större utsträckning än förr skyldig att mottaga

förordnande att förvalta häradshövdingämbete. Den som numera förordnades

till assessor finge därför räkna med att under avsevärd tid få tjänstgöra

i domsaga. För de extra fiskalerna vore skyldigheten att mottaga förordnande

i domsaga ännu större. Efter den 1 januari 1936 komme sekreterare

att vara anställda i mera än en tredjedel av rikets domsagor, och som

dessa sekreterarebefattningar skulle innehavas av extra fiskaler, finge man

räkna med att en extra fiskal under omkring tre års tid måste tjänstgöra såsom

domsagosekreterare. Således torde en hovrätts jurist i framtiden komma

att under närmare hälften av den tid, som läge före första revisionssekreterareförordnandet,

innehava på olika perioder uppdelade förordnanden i domsagor

utanför hovrättens stationeringsort.

Enär större delen av de under Göta hovrätt lydande domsagorna tillhörde

lägre dyrortsgrupp än Jönköping, medförde ett förordnande i domsaga regelmässigt

en löneminskning. Någon häremot svarande utgiftsminskning uppstode

i allmänhet ej, utan vederbörande befattningshavare finge i stället ofta

vidkännas en ökning av levnadskostnaderna, som särskilt för den gifte befattningshavaren

kunde bliva mycket betungande.

Till belysande av de extra kostnader, som kunna uppstå vid förordnanden

å ort utanför hovrättens stationeringsort, har föreningen i sin skrivelse anfört

ett flertal exempel, de flesta avseende förordnanden under en tid av 3—6 månader.

Enligt de anförda exemplen ha assessorer, trots dem enligt gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

bestämmelser tillerkänd gottgörelse för extra kostnader, i flera fall tillskyndats

förluster uppgående till 300—400 kronor. De fiskalerna genom dylika

förordnanden åsamkade extra utgifterna ha enligt de åberopade exemplen

varierat mellan 400 och 650 kronor och i ett speciellt fall, då ett kortare förordnande

efter hand utsträckts att gälla längre tid, utgjort icke mindre än

1,800 kronor.

I infordrade yttranden över framställningen ha Svea och Göta hovrätter

samt hovrätten över Skåne och Blekinge förordat, att åtgärder vidtagas i framställningens

syfte. Hovrätterna ha därvid förutsatt, att framställningen icke

hade avseende å sådana förordnanden som omförmälas i 9 § kungörelsen

den 26 maj 1933 (nr 310).

Svea hovrätt har i utlåtande den 24 april 1936 anfört:

Då hovrätternas ifrågavarande befattningshavare i allt större utsträckning

anlitades för förordnanden utanför stationeringsorten, framträdde behovet av

åtgärder i framställningens syfte allt starkare. Hovrätten ville särskilt erinra

om de talrika fall, då extra fiskaler för kort tid och emot knapp avlöning

förordnades att biträda vid uppläggande av nya fastighetsböcker. De av

föreningen anförda skälen, som närmast hänförde sig till de beträffande Göta

hovrätt rådande förhållandena, gjorde sig för Svea hovrätts vidkommande

med ännu större styrka gällande. . o

Hänsynen till rättvisa och billighet talade för att befattningshavarna i fråga

ej ställdes sämre än statens övriga befattningshavare. Även ur en annan

synpunkt framstode en ändring av gällande avlöningsbestämmelser såsom

högeligen önskvärd. Med nu rådande ordning kunde hovrätten ej undgå att

vid valet av lämplig person till det ena eller andra förordnandet taga viss

hänsyn till de mer eller mindre kännbara återverkningar förordnandet kunde

utöva på vederbörandes ekonomi. Örn framställningen vunne beaktande,

kunde hovrätten däremot träffa sitt val fullt fritt och sålunda i varje fall utse

den för uppdraget lämpligaste.

Beträffande sättet för vinnande av det med framställningen avsedda syttet

erinrade hovrätten därom, att enligt 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr

311) ersättning för extra kostnader i vissa fall utginge i helt annan form an

den nu ifrågasatta. Med hänsyn till de i framställningen avsedda förordnandenas

mycket växlande beskaffenhet och den egenartade tjänsteställning

hovrätternas assessorer och extra fiskaler intoge syntes övervägande skäl tala

för att denna form för beredande av ersättning alltjämt finge vinna tillämpning.

Härvid borde emellertid tillses, att möjlighet hölles öppen att bereda

befattningshavaren ersättning för hela den merkostnad, som betingades av förordnandet.

Hovrätten förordade därför, att ersättningsbeloppets maximum i

anförda lagrum höjdes till 1,000 kronor för ar och att ett motsvarande stadgande

meddelades beträffande extra fiskal, varvid gränsen skäligen borde

sättas till 800 kronor.

I utlåtande den 13 maj 1936 har Göta hovrätt uttalat, att i förevarande hänseende

nu gällande avlönings- och ersättningsbestämmelser icke vöre tillfredsställande,

i det att vederbörande befattningshavare i regel finge vidkännas

kostnader — ofta ganska avsevärda — för vilka ersättning icke crhölles. Ett

dylikt sakernas tillstånd vore enligt hovrättens mening icke förenligt med

rättvisa och billighet. Att åtgärder vidtoges i framställningens syfte funne

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

hovrätten så mycket mer påkallat, som ett lättande av ekonomiska svårigheter

för de yngre befattningshavarna på domarbanan i sin mån torde vara ägnat

att främja en god rekrytering å denna bana. Beträffande framställningen

i vad densamma avsåge ändrade grunder för beräkning av ifrågavarande

befattningshavares avlöning, funne hovrätten icke tillräcklig anledning frångå

nu gällande bestämmelser annat än i fall då assessor meddelades förordnande

i domsaga för kortare tid än ett år. För detta fall hemställde hovrätten

om bifall till föreningens förslag att vederbörande tillkommande avlöning

måtte i dyrortsavseende beräknas lägst efter hovrättens förläggningsort. Vad

anginge frågan örn ersättning för merkostnader, föresloge hovrätten en utbyggnad

av nu beträffande assessorerna gällande system med ersättningsrätt

intill ett årligt belopp av 1,000 kronor för assessor och 800 kronor för extra

fiskal.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i utlåtande den 19 februari 1936

anfört:

Ett stadgande att, oavsett tjänstgöringsorten, avlöningen städse skulle beräknas

efter lägst den för hovrättsorten gällande dyrortsgruppen syntes hovrätten

väl motiverat, då enligt hovrättens erfarenhet någon minskning i levnadskostnaderna

i allmänhet icke uppstode vid förordnanden av ifrågavarande

slag. Likaledes funne hovrätten berättigat att så tillvida jämställa nu

ifrågavarande befattningshavare med ordinarie tjänstemän, att de vid förordnanden

som medförde ändrad tjänstgöringsort tillerkändes ersättning

för flyttningskostnader och eventuell dubbelhyra i samma utsträckning som

ordinarie tjänstemän. Därest vad hovrätten sålunda förordat genomfördes,

torde enligt hovrättens förmenande icke föreligga behov att därutöver tillerkänna

vederbörande ytterligare gottgörelse i form av tjänstgöringstraktamente.

Jämväl statskontoret, som avgivit yttrande i ärendet den 17 oktober 1936,

har funnit åtgärder i framställningens syfte vara av behovet påkallade.

Statskontoret ville fördenskull icke motsätta sig att sådana åtgärder vidtoges,

örn och när det statsfinansiella läget ansåges så medgiva. Vad anginge den

väg som därvid borde väljas, funne statskontoret det lämpligt att utbygga

den redan nu i fråga om hovrättsassessor tillämpade anordningen med ersättning

för merkostnader, som uppkomme i anledning av förordnande i

domsaga å annan ort än hovrättens stationeringsort.

För att bliva i tillfälle att bedöma de statsfinansiella konsekvenserna av

en sadan anordning har statskontoret från hovrätterna infordrat vissa uppgifter

rörande omfattningen av de under budgetåret 1935/1936 meddelade förordnanden

av nu ifrågavarande art. Enligt dessa uppgifter, som bilagts

statskontorets utlåtande, skulle förslaget, därest detsamma varit genomfört

under nämnda budgetår, hava medfört följande ökade kostnader för statsverket,

nämligen för Svea hovrätt 13,000 kronor, för Göta hovrätt 6,800 kronor

och för hovrätten Över Skåne och Blekinge 7,400 kronor. Allt som allt

skulle således kostnadsökningen hava uppgått till omkring 27,200 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den icke oväsentliga ökning i kostnaderna för

statsverket, som ett bifall till nämnda förslag i oförändrat skick skulle med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

7

föra, har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke de av hovrättten föreslagna

maximibeloppen borde reduceras till förslagsvis 800 kronor respektive 600

kronor.

I yttrande den 21 november 1936 har allmänna civilförvaltningens lönenämnd

uttalat, att lönenämnden för sin del ansåge, att starka skäl förelåge

för vidtagande av åtgärder i förslagets syfte. Lönenämnden funne övervägande

skäl tala för att den nuvarande formen för beredande av ersättning

för extra kostnader i anledning av förordnande i domsaga alltjämt finge

vinna tillämpning. Till vad Svea hovrätt i detta hänseende förordat, eller

ersättning med ett maximibelopp för år av 1,000 kronor för assessor och

800 kronor för extra fiskal, ville lönenämnden giva sin anslutning.

I likhet med hovrätterna förutsätter jag, att ifrågavarande framställning Departementsicke

har avseende å förordnanden, som omförmälas i 9 § kungörelsen den CÄC/e«- 26 maj 1933 (nr 310). Enär den förordnade i dessa fall erhåller en förbättring

i lönehänseende, som torde helt uppväga de extra kostnader som må

uppkomma i anledning av förordnandet, kan särskild ersättning för dylika

kostnader i alla händelser ej ifrågakomma.

Såsom föreningen i sin framställning påpekat, tagas numera hovrätternas

assessorer och extra fiskaler i anspråk för förordnanden i domsaga i väsentligt

större utsträckning än tidigare skett. Assessorerna anlitas sålunda för

de underrättsförordnanden som tidigare uppehållits av vice häradshövdingar,

och beträffande de extra fiskalerna ingår en ofta flerårig domsagotjänstgöring

— ej sällan fördelad på ett flertal förordnanden av växlande beskaffenhet

— såsom ett normalt led i domarutbildningen. I konsekvens med att

utbildningen av överrättsdomare och lantdomare numera äger rum efter enhetliga

linjer, ha avlöningsbestämmelserna för å ena sidan assessorer och

extra fiskaler och å andra sidan biträdande domare, domsagosekreterare och

vikarier för häradshövding utformats efter enhetliga grunder. Nu gällande

bestämmelser i ämnet återfinnas i Kungl. Maj:ts brev till rikets hovrätter

den 12 juni 1936 (nr 335) angående avlöning till vissa icke-ordinarie befattningshavare

vid hovrätterna samt i förut omförmälda kungörelse den 26 maj

1933 (nr 310). För vinnande av likställighet i lönehänseende beträffande

tjänstgöring i hovrätt och i domsaga erfordras emellertid, att vederbörande

beredes ersättning för de merkostnader som kunna uppkomma vid domsagotjänstgöringen.

Jag finner alltså — i likhet med samtliga i ärendet hörda

myndigheter — åtgärder i framställningens syfte vara av behovet påkallade.

Beträffande sättet för vinnande av det med framställningen avsedda ändamålet

torde en utbyggnad av det nu i fråga örn assessorerna gällande ersättningssystemet

vara att förorda. På sätt föreslagits i flertalet yttranden —

bland dem yttrandena från statskontoret och lönenämnden — beil- sålunda

ersättningsbeloppets maximum enligt 6 § kungörelsen den 26 maj 1933 (nr

311) höjas ävensom ett motsvarande stadgande meddelas beträffande extra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

fiskal. För att begränsa kostnaderna för statsverket har emellertid, i enlighet

med vad statskontoret ifrågasatt, ansetts att ersättning icke bör få utgå

med högre belopp för år räknat än 800 kronor för assessor och 600 kronor

för extra fiskal. I de flesta fall torde dessa belopp vara tillräckliga för att

bereda vederbörande full ersättning. I nu angiven ordning bör ersättning

beredas jämväl i sådana fall, då vid förordnanden utom stationeringsorten

en av dyrortsgrupperingen föranledd löneminskning icke motsvaras av skälig

minskning i den förordnades levnadskostnader.

Om ersättningsbeloppen bestämmas på sätt nu angivits, torde de ökade

kostnaderna för statsverket enligt verkställda beräkningar kunna stanna vid

16,000 kronor, varav 10,000 kronor skulle komma på domsagosekreterarna.

Vid beräknandet av häradsrätternas avlöningsanslag böra ifrågavarande kostnader

fördelas å delposten till ersättning åt vissa vikarier för häradshövdingar

och delposten till ålderstillägg m. m. åt icke-ordinarie personal. Ålderstilläggsposten

bör sålunda höjas med det för domsagosekreterarna beräknade

beloppet eller 10,000 kronor, medan återstoden eller 6,000 kronor bör

tilläggas förstnämnda post.

Från delposten ersättning till vissa vikarier för häradshövdingar

bestrides, bland annat, arvode till extra fiskal, som enligt särskilt

förordnande biträder häradshövding med uppläggande av nya fastighetsböcker.

I detta sammanhang hänvisas till kungörelsen den 18 november 1932

(nr 520) om häradshövdings tjänstledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker.

Bestämmelser rörande arbetet i de olika domsagarna med de nya

fastighetsböckernas uppläggande meddelas av Kungl. Maj:t för varje budgetår

genom brev till hovrätterna. Därvid har Kungl. Maj:t bemyndigat hovrätterna

att i vissa domsagor, där häradshövdingen själv ansvarar för arbetet

med böckernas uppläggande, förordna domaraspirant som innehaft fiskalsförordnande

att biträda häradshövdingen vid fastighetsboksarbetet, dock ej

för längre tid under ett kalenderår än sammanlagt två månader. Då särskilda

förhållanden därtill givit anledning, har Kungl. Maj:t emellertid i några

fall genom särskilda beslut medgivit, att biträde vid uppläggande av fastighetsböcker

förordnats för ytterligare en eller ett par månader under samma

kalenderår. Med hänsyn till angelägenheten av att de nya fastighetsböckerna

färdigställas inom rimlig tid är önskvärt att dylika biträden under det

kommande budgetåret kunna anlitas i större utsträckning än hittills varit fallet.

Det synes lämpligt att hovrätterna i de allmänna bestämmelser, vilka

komma att utfärdas angående fastighetsboksarbetets bedrivande under budgetåret,

bemyndigas att, där särskilda förhållanden det påkalla, under någon

tid utöver den hittills angivna av två månader —- förslagsvis under ytterligare

två månader — förordna biträde vid ifrågavarande arbete. Den härav föranledda

utgiftsökningen torde icke behöva inverka på anslagsberäkningen för

nästkommande budgetår. — Vid bifall till förslaget örn rätt till särskild ersättning

i vissa fall för assessorer och extra fiskaler i hovrätt under tjänstgöring

i domsaga är däremot, på sätt tidigare angivits, en höjning av nu ifrå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

9

gavarande delpost erforderlig. Posten skulle av denna anledning ökas från

15,000 kronor med 6,000 kronor till 21,000 kronor.

Andra anslagsposten i avlöningsstaten för häradsrätterna avser avlöningar

till icke-ordinarie personal. Denna post är i gällande riksstat

beräknad med hänsyn därtill att i rikets domsagor skola vara anställda,

förutom inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga samt förste och andre

notarier, två biträdande domare och 49 sekreterare.

Vad angår delposten grundavlöningar m. m. må till en början

beröras frågan om bibehållande av inskrivningsavdelningen i

Södra Roslags domsaga. Jag får i detta hänseende erinra om följande.

Nämnda avdelning tillkom med ingången av år 1923 efter medgivande

av riksdagen och inrättades för en tid av högst tre år. Efter framställning av

Kungl. Majit har riksdagen sedermera åren 1925, 1928 och 1931 medgivit att

avdelningens verksamhet finge fortsätta under respektive två och ett halvt,

tre och tre år. Från och med budgetåret 1934/1935 hava beslut om avdelningens

bibehållande meddelats för allenast ett år i sänder. En närmare redogörelse

för avdelningens inrättande, organisation och arbetsuppgifter, personalbeståndet

vid avdelningen samt personalens avlöningsförhållanden återfinnes

i propositionen nr 173 till 1925 års riksdag (sid. 40 o. f.) och 1928 års statsverksproposition

(andra huvudtiteln sid. 52 o. f.), vartill jag tillåter mig

hänvisa.

I en av Svea hovrätt med utlåtande den 8 oktober 1936 överlämnad skrivelse

av den 5 i samma månad har häradshövdingen i domsagan anhållit, att

inskrivningsavdelningen i domsagan måtte få fortfara även efter den 30 juni

1937 samt att, i enlighet med vad tidigare ägt rum, beslutet därom måtte meddelas

för en tid av tre år eller sålunda till och med den 30 juni 1940. Framställningen

har förordats till bifall av hovrätten, som dock — med hänsyn till

det läge vari frågan om avdelningens upptagande på ordinarie stat för närvarande

befunne sig — funnit beslutet böra meddelas att gälla tills vidare

under tre år.

Reslut angående avdelningens fortsatta verksamhet synes nu icke böra

meddelas för längre tid än ett år. Gällande avlöningsbestämmelser och föreskrifter

i övrigt rörande inskrivningsavdelningens verksamhet torde få fortbestå

jämväl under nästa budgetår. Medel till avlönande av avdelningens

personal bestridas, i den mån de skola gäldas av statsmedel, från nu ifrågavarande

anslagspost.

I årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 35) har föreslagits viss

jämkning i nu gällande villkor för extra fiskals uppflyttning i högre löneklass.

Mot vad sålunda föreslagits har icke från riksdagens sida framställts

någon erinran. För domsagosckreterarna gälla, såsom tidigare påpekats, enahanda

avlöningsbestämmelser som för extra fiskalerna. Motsvarande jämkning

torde därför få göras i fråga örn villkoren för domsagosekreterares uppBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 217.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

flyttning i högre löneklass. Ändring i anslagsberäkningen föranledes icke

härav.

Av 1931 års riksdag anvisades medel för anställande i domsagorna av 49

sekreterare. Det synes nödigt med en mindre utökning av detta antal. Under

nästa budgetår torde sekreterare få anställas i den nybildade Skövdedomsagan.

Härtill kommer, att möjlighet bör finnas att vid sådan mera tillfällig

anhopning av göromål som kan inträffa i en eller annan domsaga förordna

sekreterare i domsagan för kortare tid än budgetår. Behov av dylik tillfällig

sekreterare har framträtt beträffande ett par domsagor under innevarande

budgetår. I ena fallet kunde detta behov, avseende senare halvåret 1936,

tillgodoses tack vare att sammanslagningen av Östra och Medelsta domsagor

— vilken sammanslagning medförde inrättandet av en ny sekreterarebefattning

— trädde i kraft först med 1937 års ingång. För nästkommande budgetår

torde med hänsyn till vad sålunda anförts medel böra anvisas motsvarande

arvoden till två sekreterare utöver de 49 som nu finnas. Bruttokostnaden för

två sekreterare under helt budgetår utgör 8,100 kronor. Häradshövdingarna

skola emellertid bidraga till avlöningen med (2 X 800) 1,600 kronor, vilket

belopp tillgodoföres anslaget såsom uppbördsmedel. Den föreslagna ökningen

av antalet sekreterare skulle således föranleda en höjning av grundavlöningsposten

med 8,100 kronor men en nettoökning å anslaget i dess helhet av

6,500 kronor.

Under anslagsposten till icke-ordinarie personal vid häradsrätterna ha för

budgetåret 1936/1937 beräknats medel till avlönande av sammanlagt 118

förste notarier och 144 andre notarier. Denna beräkning avsåg förhållandena

före sammanslagningen av Östra och Medelsta domsagor. I dessa domsagor

voro före sammanslagningen anställda sammanlagt två förste notarier och en

andre notarie. I den nybildade domsagan äro anställda en förste notarie och

två andre notarier. Anslaget kan följaktligen minskas med belopp, motsvarande

skillnaden mellan ett förste notarie-arvode och ett andre notarie-arvode

eller (2,400 — 1,800) 600 kronor. Samtidigt uppkommer en ytterligare besparing

å 800 kronor, motsvarande häradshövdingen åliggande bidrag till den

nye andre notarien, vilket belopp skall uppföras under särskilda uppbördsmedel.

I övrigt är att nämna, att för innevarande budgetår beräknade medel till

ersättning åt vice häradshövdingar kunna utgå, varigenom inbesparas 6,950

kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, delposten grundavlöningar

m. m., torde på grund av det anförda böra bestämmas till (779,800

+ 8,100 — 600 — 6,950 == 780,350) i avrundat tal 780,400 kronor.

Delposten ålderstillägg m. m. bör, såsom förut angivits, vid bifall till

förslaget om särskild ersättning till vissa icke-ordinarie befattningshavare i

hovrätt under tjänstgöring i domsaga höjas med 10,000 kronor. Posten

skulle i enlighet härmed uppföras med ett från 30,600 kronor till 40,600 kronor

förhöjt belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Den under anslagsposten särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten till

partiell löneförbättring åt häradshövdingarna höjdes av

1936 års riksdag från 96,000 kronor med 10,000 kronor till 106,000

kronor. Beslutet härom föranleddes av riksdagens medgivande till utökning

av antalet andre notarier i domsagorna. Den tidigare utgående

ersättningen avseende partiell löneförbättring till häradshövdingarna

i Östra och Medelsta domsagor har upphört den 1 januari 1937. Den

härav föranledda utgiftsminskningen belöper sig till 1,000 kronor för

helt budgetår. Vid beräknande av medel till partiell löneförbättring

åt häradshövdingarna för nästkommande budgetår torde emellertid viss marginal

böra lämnas för eventuella jämkningar i de till häradshövdingarna nu

utgående ersättningsbeloppen, varför det i riksstaten för innevarande budgetår

för ändamålet anvisade anslagsbeloppet eller 106,000 kronor torde få bibehållas

för nästkommande budgetår.

Från och med budgetåret 1936/1937 har under häradsrätternas avlöningsanslag

såsom en särskild post upptagits till häradshövdingarna utgående

ersättning för förlorad lösen iföljdavinteckningsförnyelsernas

avskaffande. Enär sådan ersättning icke vidare utgår

till häradshövdingarna i Östra och Medelsta, Sollentuna och Färentuna samt

Södertörns domsagor, kan denna post, som nu är upptagen till 251,700 kronor,

nedsättas med sammanlagt 14,600 kronor till 237,100 kronor.

Den fjärde anslagsposten i avlöningsstaten för häradsrätterna arvoden

åt tingstolkar bör för budgetåret 1937/1938 upptagas med oförändrat

belopp 4,000 kronor.

De å anslaget såsom en avgående post uppförda särskildauppbördsmedlen

skola, i enlighet med vad förut angivits, ökas med belopp, motsvarande

bidrag till två sekreterare och en andre notarie eller (3 X 800) 2,400

kronor. Ifrågavarande bidragsmedel torde alltså böra upptagas med (154,000

+ 2,400) 156,400 kronor.

Enligt de i det föregående framlagda beräkningarna skulle de i avlöningsstaten

för häradsrätterna upptagna anslagsposterna bestämmas till följande

belopp, nämligen: avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (710,400 +

21,000) 731,400 kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal (780,400 +

40,600) 821,000 kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän (106,000 + 237,100) 343,100 kronor samt arvoden åt tingstolkar

4,000 kronor. Summan av utgifterna skulle bliva 1,899,500 kronor.

Härifrån avgå beräknade uppbördsmedel 156,400 kronor, varför anslaget för

nästa budgetår skulle uppföras med 1,743,100 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsslat för häradsrätterna, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) lön, tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

. .. kronor 710,400

b) Ersättning till vissa

vikarier för häradshövdingar,

förslagsvis

.............. » 21,000 kronor 731,400

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m............kronor 780,400

b) Älderstillägg m. m.,

förslagsvis ...... » 40,600 » 821,000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring

åt häradshövdingarna

........ kronor 106,000

b) Ersättning för för
lorad

lösen i följd

av inteckningsförnyelsernas

avskaffande

........... » 237,100 » 343,100

4. Arvoden åt tingstolkar .............. » 4,000

Summa kronor 1,899,500.

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från häradshövdingarna till avlönande

av viss icke-ordinarie personal., kronor 156,400

Nettoutgift kronor 1,743,100

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av ........................ kronor 1,743,100.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371224

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:304 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Häradsrätterna : Avlöningar. a1 i texten
  2. SU 1937:134 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar. s. 1 i texten