Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition nr 22-

1937-01-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:22, Kungl. Majlis proposition nr 22-

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 22-

7

Nr 22.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen (ingående ändring av

bestämmelserna för kapital- och ränteinbetalning å

vissa ackordslån; given Stockholms slott den 8 januari

1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Axel Pehrsson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 januari 1937.

N ii r v a r a n d e:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson, anför:

För utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare har riksdagen

såsom extra reservationsanslag anvisat för budgetåret 1932/1933 15,000,000

kronor, för budgetåret 1933/1934 10,000,000 kronor samt för budgetåret

1934/1935 8,000,000 kronor. Bestämmelser rörande anslagens användning

återfinnas i kungörelserna nr 366/1932, 135/1933 och 54/1934. bör behandlingen

av frågor rörande ackordslån och stödlan har av Kungl. Majit tillsatts

en för riket gemensam centralnämnd samt för varje hushållningssällskaps

område en lånenämnd.

I proposition nr 187 till 1935 års riksdag framlade Kungl. Majit vissa förslag

till fortsatta åtgärder för reglering av jordbrukets skuldförhållanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 22-

Enligt ifrågavarande förslag skulle utlämnandet av stödlån upphöra med

utgången av budgetåret 1934/1935. Däremot skulle ackordslåneverksamheten

tillsvidare fortgå efter i stort sett samma plan som förut men utvidgas

dels genom höjning av lånens maximibelopp, dels ock genom att lån finge

beviljas icke blott för genomförande av ackord utan även för förekommande

av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller hans för jordbruket

nödiga inventarier ävensom — i samband med lån för något av nu angivna

ändamål — för anskaffande av yttre inventarier till gäldenärens jordbruk

eller reparation av till hans fastighet hörande ekonomibyggnader. Sedan

riksdagen bifallit detta förslag och för lånetilldelningen under budgetåret

1935/1936 anvisat ett reservationsanslag av 1,900,000 kronor, utfärdades

den 7 juni 1935 kungörelse (nr 277) om lån till jordbrukare för genomförande

av ackord m. m., vilken kungörelse, som trätt i kraft den 1

juli 1935, gäller med däri genom kungörelsen nr 102/1936 vidtagna ändringar

till och med den 30 juni 1937. 1 brev till statskontoret den 7 juni

1935 föreskrev Kungl. Maj:t, att av den vid utgången av budgetåret 1934/

1935 förefintliga behållningen å tidigare till ackordslån och stödlån åt jordbrukare

anvisade anslag ett belopp av 700,000 kronor skulle överföras till

anslaget för budgetåret 1935/1936. För budgetåret 1936/1937 har riksdagen

för lånetilldelning ytterligare anvisat ett reservationsanslag av 1,900.000 kronor.

Bestämmelserna örn återbetalning av ackordslån äro likalydande i 1932,

1933 och 1934 års lånekungörelser med det undantag, att tiden för amorteringsskyldighetens

inträde bestämts till 1939 respektive 1940 och 1941. Bestämmelserna

återfinnas i respektive författningars 5 §, som är av följande

innehåll:

Ackordslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början år

1939 (respektive 1940 och 1941). A ackordslån erlägges under de två första

åren icke någon ränta. Därefter gäldas ränta efter fem procent om året å

halva lånebeloppet och, sedan amorteringsskyldighet inträtt, å lånet i dess

helhet.

I 17 § av vederbörande kungörelser lämnas bestämmelser örn skyldighet

att gälda ränta för det fall, att lån uppsäges, ändå att ränta eljest icke skolat

utgå.

I 1935 års kungörelse stadgas örn återbetalning av lån i 10 § följande:

Lån är räntefritt under de två första åren. Därefter gäldas ränta efter

fyra procent om året. Från och med femte kalenderåret näst efter det, under

vilket lånet utlämnats, skall å lånet årligen erläggas amortering, som

jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en varje år lika stor annuitet,

så beräknad, att lånet är återbetalt femton år efter amorteringens början.

I skrivelse den 2 november 1936 har centralnämnden för ackordslåneärenden

m. m. hemställt, att Kungl. Majit måtte underställa riksdagen frågan örn

sådan ändring av bestämmelserna om återbetalning av de jämlikt 1932, 1933

och 1934 års kungörelser beviljade ackordslånen, att de bestämmelser, vilka

finnas meddelade i kungörelsen den 7 juni 1935 (nr 277), skulle under vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

9

villkor tillämpas även å ackordslån, som utlämnats enligt nyss nämnda tidigare

kungörelser, över framställningen hava efter remiss yttranden avgivits

av lantbruksstyrelsen och statskontoret.

Centralnämnden har efter redogörelse för förarbetena lill de olika kungörelserna

anfört i huvudsak följande.

De i 1932—1934 års lånekungörelser, å ena, samt 1935 års nu gällande

kungörelse, å andra sidan, förekommande bestämmelserna örn återbetalning

vore av ganska olika innebörd. De äldre bestämmelserna vore så till vida

tor låntagaren fördelaktigare som återbetalningen började först efter sju

år, under det enligt 1935 års kungörelse allenast fem år vore amorteringsfria.

Men de äldre kungörelserna inskränkte amorteringstiden till fem år

och föreskreve lika årlig kapitalavbetalning, vilket örn hänsyn toges därtill,

att räntebördan vore tyngst innan någon amortering skett, hade till följd,

att utgiften för ränta och amortering under de första amorteringsåren —

och alldeles särskilt det första — torde bliva mycket betungande. 1935

års kungörelse åter medgåve en amorteringstid av femton år med varje år

lika stor annuitet omfattande såväl amortering som ränta å oguldet lånebelopp,

vilket medförde, att utgiften för ränta och amortering under vart och

ett av dessa femton år (med undantag för det sista) bleve lika. Uppenbarligen

vore dessa bestämmelser för låntagaren vida fördelaktigare.

Det vore icke ägnat att förvåna, att av personer, som erhållit ackordslån

enligt 1932—1934 års kungörelser, ofta uttalats bekymmer för den kommande

amorteringen. Åtskilliga lånenämnder hade också i yttranden till centralnämnden

ifrågasatt ändringar av lånebestämmelserna. En framtida omprövning

av dessa förutsattes i själva verket av statsmakterna, när år 1932

beslut fattades örn införande av ackordslån.

Centralnämnden funne det vara otvivelaktigt, att återbetalningsbestämmelserna

i 1932—1934 års kungörelser vore för hårda och befarade, att örn de

icke ändrades, så stora svårigheter skulle uppstå för flertalet låntagare, att

det ändamål, som med ackordslånen avsetts, lill avsevärd del skulle förfelas.

Centralnämnden tvekade alltså icke att föreslå en väsentlig uppmjukning av

bestämmelserna i fråga, medförande lindrigare villkor för låntagarna.

Vad anginge de bestämmelser, som borde givas, föresloge centralnämnden,

att villkoren för återbetalning av 1932—1934 års ackordslån gjordes lika

med dem som gällde enligt 1935 års kungörelse, vilka centralnämnden ansåge

vara lämpligt avpassade, dock att amorteringen skulle börja fiirst under

de i kungörelserna angivna åren, respektive 1939, 1940 och 1941. Visserligen

komme härigenom låntagare enligt 1932—1934 års kungörelser att erhålla

något fördelaktigare villkor än de, som .senare erhållit lån, men dels

vore det otvivelaktigt en praktisk fördel att återbetalningsvillkoren från den

tidpunkt, då amorteringsskyldighet inträtt, vore, såvitt möjligt, lika för alla

låntagare, dels torde det icke böra ifrågakomma alt för 1932—1934 års låntagare

föreskriva tidigare början av amorteringarna än ursprungligen bestämts.

Ränta erlades av 1932—1934 års låntagare intill dess amorteringsskyldighet

inträtt efter 5 procent men allenast å halva lånebeloppet, d. v. s. med

2.r> procent å lånet i dess helhet, under det de, som senare erhållit lån, hade

att erlägga 4 procent å hela lånet. Sedan amorteringsskyldighet inträtt, skulle

1932—1934 års låntagare betala 5 procent å hela lånet. 1 håda fallen

gällde 2 års räntefrihet. Skäl syntes föreligga för atl nedsätta räntan för

1932—1934 års låntagare till 4 procent. Men i så fall borde rimligtvis låntagaren

för den tid, som återstodc, avstå från förmånen all lill dess ammie
Hilton!/

lill riksdagens protokoll 1iKI7. I sand. Sr 21 — 22. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

Departements
chefen.

ringsskyldighet inträtt hava halva lånet räntefritt. Centralnämnden föresloge,

att föreskrift i sådan riktning gåves.

Därest ändrade bestämmelser av angivet innehåll funnes böra utfärdas,

torde dessa icke lämpligen böra givas formen av en generell ändring i lånevillkoren,

ty om Kungl. Maj:t och kronan i egenskap av borgenär skulle

väsentligen förlänga återbetalningstiden för ackordslånen, skulle personer,

som tecknat borgen för dylika lån, till äventyrs kunna göra gällande, att deras

betalningsansvar på grund därav bortfallit. Bestämmelserna borde bl. a.

därför innefatta, att länsstyrelsen, på framställning av vederbörande låntagare,

hade att medgiva sådan förändring av för lånen gällande ränte- och

återbetalningsvillkor, som förut angivits, under förutsättning att låntagaren

utfärdade ny revers med enahanda säkerhet som den nuvarande eller säkerhet,

som prövades därmed minst likvärdig, och att eventuella borgensmän

skriftligen lämnade medgivande.

De föreslagna ändrade bestämmelserna torde böra meddelas snarast möjligt.

Visserligen inträdde amorteringsskyldighet för ackordslånetagare första

gången icke förrän år 1939, varför det ur denna synpunkt möjligen kunde

anstå med ändringens genomförande. Då emellertid ändringen enligt centralnämndens

förslag avsåge jämväl ränteberäkningen syntes densamma icke

böra uppskjutas. Härför talade även åtskilliga skäl av psykologisk art. ° Sålunda

borde den känsla av ekonomisk osäkerhet, som lios mångå av låntagarna

torde förefinnas så länge de stöde inför en amorteringsskyldighet, som

de befarade att ej kunna fullgöra, icke lämnas obeaktad. Det vöre ej otänkbart,

att denna känsla hindrade företagandet av förbättringar i jordbruksdriften,

som vore önskvärda och som, därest amorteringsbördan vore fördelad

på längre tid, törhända kunde synas möjliga att genomföra. Uteslutet

vore ej heller, att en jordbrukare, som misströstade om att kunna fullgöra

amorteringen, realiserade sina tillgångar och upphörde med jordbruket.

Lantbruksstyrelsen bar förklarat sig i huvudsak intet liava att erinra

mot centralnämndens förslag.

Statskontoret har anfört, att då de strängare bestämmelserna tillkommit

under en tid, då jordbruket befunnit sig i ett synnerligen bekymmersamt ekonomiskt

läge, under det att de mildare bestämmelserna meddelats, då detta

läge högst avsevärt förbättrats, syntes vissa skäl tala för ett tillmötesgående

av den gjorda framställningen. På grund härav och med hänsyn till vad

centralnämnden anfört i ärendet ville statskontoret icke göra annan erinran

beträffande de av nämnden framförda förslagen, än att ämbetsverket

ansåge sig böra ifrågasätta, huruvida icke för de innehavare av ackordslån

enligt 1932, 1933 och 1934 års kungörelser, som önskade få de föreslagna

ändrade kapital- och ränteinbetalningsbestämmelserna tillämpade på sina

lån, borde fastställas en viss tid, inom vilken ansökan härom skulle ingivas.

Den avsevärda skillnaden mellan amorteringsvillkoren för ackordslån enligt

1932, 1933 och 1934 års kungörelser samt ackordslån enligt 1935 års

kungörelse synes motivera en omprövning av för ifrågavarande lån gällande

villkor. Även med hänsyn tagen därtill att lån enligt 1935 års kungörelse

äro amorteringsfria i allenast fem år, under det att den amorteringsfria tiden

enligt de tidigare kungörelserna utgör sju år, torde de i 1935 års kungörelse

stadgade villkoren vara betydligt fördelaktigare för låntagaren. I det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22-

11

ena fallet är amorteringstiden femton år med varje år lika stor annuitet,

omfattande såväl ränta som amortering, i det andra fallet fem år med lika

årlig kapitalavbetalning, oavsett räntebördan.

Jag delar centralnämndens uppfattning, att återbetalningsbestämmelserna

i 1932—-1934 års kungörelser torde vara för hårda i jämförelse med motsvarande

bestämmelser i 1935 års kungörelse, och finner det befogat, att återbetalningsvillkoren

göras, såvitt möjligt, lika för alla dessa låntagare från

den tidpunkt, då amorteringsskyldighet inträder.

Ackordslånen äro i båda fallen räntefria de två första åren. Därefter erlägges

av 1932—1934 års låntagare ränta efter fem procent, dock endast å

halva lånebeloppet, intill dess amorteringsskyldighet inträder. De som erhållit

lån enligt 1935 års kungörelse erlägga fyra procent ränta å hela lånet

efter de två första räntefria åren. Centralnämnden har funnit skäl föreligga

att även nedsätta räntan för 1932—1934 års låntagare till fyra procent, varvid

låntagare för den tid, som återstode innan amorteringsskyldighet inträdde,

borde få avstå från nu gällande räntefrihet för halva lånet.

Därest bestämmelserna ändrades i enlighet med centralnämndens förslag

beträffande såväl amorteringstid som ränta, med möjlighet för 1932—1934

års låntagare att efter därom gjord framställning erhålla ändring i lånebestämmelserna,

skulle emellertid räntevillkoren för 1932—1934 års lån

kunna bliva ej obetydligt lindrigare än för de senare lämnade lånen,

nämligen örn vederbörande låntagare ej begär förändring av lånevillkoren

förrän den amorteringsfria delen av lånetiden utgått. En låntagare enligt

de tidigare kungörelserna skulle på så sätt under de fem första åren efter

den räntefria tiden hava att erlägga fem procent ränta å halva lånebeloppet,

motsvarande två och en halv procent å hela beloppet, och därefter fyra procent,

under det att låntagare enligt 1935 års kungörelse har att erlägga fyra

procent ränta under hela räntebetalningstiden.

Då skäl icke synes föreligga att bereda den ena av dessa båda kategorier

låntagare lindrigare villkor än den andra, torde i överensstämmelse med den

av statskontoret ifrågasatta ändringen av centralnämndens förslag viss tid

böra fastställas, inom vilken ansökan örn ändring av bestämmelserna för kapital-

och ränteinbetalning skall vara ingiven av innehavare av ackordslån

enligt 1932, 1933 och 1934 års kungörelser för att bliva föremål för prövning

Härigenom skulle i det stora flertalet fall ungefärlig överensstämmelse i fråga

örn räntevillkoren mellan de båda lånetyperna kunna åvägabringas. Kungl.

Maj:t torde dock böra äga befogenhet att i ömmande fall medgiva undantag

från denna tidsbestämmelse och därvid fastställa de särskilda villkor, som

kunna befinnas erforderliga.

I likhet med centralnämnden anser jag, att någon generell ändring av lånevillkoren

icke bör ifrågakomma, utan att avgörandet i varje särskilt fall bör

bero på framställning av vederbörande låntagare. Härvid bör av låntagaren

fordras ny revers med enahanda säkerhet sorn den nuvarande eller säkerhet,

sorn prövas därmed minst likvärdig, varvid i förekommande fall bör tillses,

att eventuella borgensmäns medgivande till ändring av lånevillkoren i veder
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

börlig ordning inhämtats. De nya bestämmelserna, som det torde ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda, därest riksdagen lämnar sitt samtycke till förevarande

förslag, synas böra göras tillämpliga redan från den 1 juli 1937. Då

de ändrade villkoren torde böra bringas till låntagarnas kännedom genom

centralnämndens och lånenämndernas försorg, synes den tidpunkt, vid vilken

ansökan örn ändring senast skall vara ingiven, kunna fastställas till den

1 januari 1938.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen besluta,

att bestämmelserna för kapital- och ränteinbetalning å

ackordslån enligt kungörelserna nr 366/1932, 135/1933 och

54/1934 må ändras i överensstämmelse med vad jag i det

föregående tillstyrkt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

3684X0. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av bestämmelserna för kapitaloch ränteinbetalning å vissa ackordslån. a1 i texten
  2. JoU 1937:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring av bestämmelserna för kapitaloch ränteinbetalning å vissa ackordslån. s. 1 i texten