Angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938
1937-02-26 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:220, Angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
1
Nr 220.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statskontoret
för budgetåret 1937/1938; given Stockholms
slott den 26 februari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1937.
N ärvar ande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I riksstaten för löpande budgetår äro för statskontoret uppförda två förslagsanslag,
nämligen ett avlöningsanslag å 389,600 kronor och ett omkostnadsanslag
å 58,000 kronor.
I årets statsverksproposition hava nämnda anslag upptagits med allenast
beräknade belopp. Med utgångspunkt från förslag, som av statskontoret
framlagts i skrivelse den 5 december 1936 med anslagsäskanden för budgetBihanq
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
året 1937/1938, har därvid avlöningsanslaget beräknats till 430,000 kronor
och omkostnadsanslaget till 78,500 kronor.
Jag anhåller att nu få förelägga Kungl. Majit slutligt förslag till anslagsäskanden
för statskontoret för nästa budgetår.
Statskontorets personalorganisation.
Statskontoret är för närvarande organiserat på tre utgiftsbyråer samt en
fondbyrå, en kassabyrå och en ombudsmansexpedition. Därjämte finnas ett
gemensamt kansli och en registratorsexpedition. Å första utgiftsbyrån handläggas
anordningsärenden, tillhörande första, tredje och åttonde huvudtitlarna,
ävensom anordningar hänförliga till kommittéanslagen. Å andra
utgiftsbyrån (den s. k. pensionsbyrån) handläggas på statskontoret ankommande
pensionsärenden ävensom anordningsärenden, avseende andra, sjunde
och tionde huvudtitlarna samt allmänna avdikningsanslaget under nionde huvudtiteln.
Å tredje utgiftsbyrån handläggas anordningsärenden, tillhörande
femte, sjätte och nionde huvudtitlarna (frånsett avdikningsanslaget), anslaget
till oförutsedda utgifter samt vissa kapitalökningsanslag. Tredje utgiftsbyrån
har därjämte att pröva frågor om upphandling av diverse kontorsmaskiner
för länsstyrelserna, landsfogdarna och vägingenjörsexpeditionerna. Fondbyrån
omhänderhar ämbetsverkets fondförvaltning och utlåningsrörelse
m. m., och kassabyrån med den därunder sorterande räntekammaren åligger
att ombesörja kassarörelsen och kontrollen över statsverkets checkräkning i
riksbanken, att upprätta statsliggaren m. m. På ombudsmansexpeditionen
slutligen ankommer bland annat att iakttaga, bevaka och fullfölja kronans
samt de under statskontorets förvaltning stående fonders rätt i de mål och
ärenden, som blivit till ombudsmannens handläggning överlämnade eller till
följd av sin natur dit höra.
Kungl. Majit har den 15 juni 1935 fastställt personalförteckning för statskontoret,
att lända till efterrättelse tills vidare från och med budgetåret 1935/
1936. Personalförteckningen upptager de befattningar, som finnas angivna i
vidstående sammanställning. I sammanställningen angives tillika befattningarnas
placering å de olika byråerna.
Enligt anmärkning till personalförteckningen skall den å ordinarie stat
upptagna räntmästartjänsten hållas vakant, så länge den å övergångsstat
uppförde räntmästaren kvarstår i tjänst.
På de olika byråerna är vidare den vid ämbetsverket anställda icke-ordinarie
personalen fördelad.
I sin förut omförmälda skrivelse den 5 december 1936 har statskontoret
framlagt förslag till vissa ändringar i den nuvarande personalorganisationen.
Ämbetsverkets förslag är huvudsakligen — såsom redan i statsverkspropositionen
antyddes — föranlett av familjepensioneringsreformen. I övrigt sammanhänger
förslaget bland annat med frågan örn ökning av antalet huvudförvaltningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
3
An-
tal
Befattning
Löne-
grad
Första
ut-
gifts-
byrån
Andra
ut-
gifts-
byrån
Tredje
ut-
gifts-
byrån
Fond-
byrån
Kassa-
byrån
Om-
buds-
mans-
expe-
ditio-
nen
Kans-
liet
Regi-
stra-
tors-
expe-
ditio-
nen
i
Tjänstemän å ordinarie
stat:
Generaldirektör ........
A 3
5
Statskommissarie........
B 30
1
1
1
1
1
—
—
—
1
Byrådirektör och ombuds- man ..................
B 28
—
—
—
—
—
i
—
—
1
Kamrerare..............
B 26
—
—
—
1
—
—
—
—
1
Kamrerare och kassakon- trollant ..............
B 26
—
—
—
—
1
—
—
—
2
Sekreterare ............
B 26
V»
1
Vs
—
—
—
—
—
1
Räntmästare............
B 22
1
Tryckerikonsulent ......
B 22
—
—
—
—
1
—
—
—
2
Notarie ................
B 21
—
—
—
—
—
i
1
—
9
Revisor och bokhållare ..
B 21
2
2
2
2
1
—
—
—
1
Registrator..............
B 14
—
—
—
—
—
—
—
1
2
Kansliskrivare..........
Bil
—
—
—
—
2
—
—
—
1
Förste expeditionsvakt ..
B 7
—
—
—
—
—
—
1
—
4
Kanslibiträde ..........
B 7
—
—
—
1
3
—
—
—
5
Expeditionsvakt ........
B 5
—
1
—
—
—
4
—
4
Kontorsbiträde..........
B 4
—
1
—
1
1
—
1
—
1
Skrivbiträde............
B 2
—
—
—
—
i
—
—
1
Tjänsteman å övergångs- stat:
Räntmästare............
B 24
_
—
—
1
—
—
—
1
Tjänsteman å extra stat:
Biträdande ombudsman..
B 24
_
_
_
| _
i
_
—
I det följande redogöres under denna avdelning först för de ändringsförslag,
som stå i samband med frågan örn ökning av antalet huvudförvaltningar,
därvid tillika torde få beröras frågan örn statskontorets ställning som allmänt
remissverk. Härefter upptagas de med familjepensioneringsreformens
genomförande samhörande förslagen till behandling. Slutligen behandlas
vissa ytterligare personalfrågor.
Ändringsförslag, sammanhängande med frågan
om ökat antal huvudförvaltningar.
Sedan Kungl. Majit den 2 december 1932 anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket
att i anslutning till vissa framlagda riktlinjer verkställa utredning
angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed samman
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
hängande spörsmål, upptogo ämbetsverken vid framläggandet av denna utredning
till behandling även frågan om statsmyndigheternas hänförande till
huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende underordnade förvaltningar.
Ämbetsverken föreslogo, att ett stort antal myndigheter, vilka nu i
räkenskapshänseende äro underordnade statskontoret eller vederbörande
länsstyrelse, skulle ombildas till huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets
checkräkning i riksbanken. Sedan ytterligare utredningar i ärendet
verkställts, framlades slutligt förslag i ämnet av riksräkenskapsverket i utlåtande
den 9 september 1936. Häröver inkom statskontoret den 12 november
1936 med infordrat yttrande.
En sammanfattande redogörelse för den sålunda föreliggande frågan örn
ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter framlades
vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor i årets statsverksproposition.
Jag tillstyrkte därvid i allt väsentligt genomförandet av riksräkenskapsverkets
förslag. Numera har riksdagen (skrivelse nr 50) lämnat
det av mig sålunda förordade förslaget utan erinran.
I sitt yttrande den 12 november 1936 har statskontoret uttalat sig örn den
inverkan, som förslagets genomförande kunde förväntas få för ämbetsverkets
kamerala verksamhet, samt belyst med siffror den arbetsminskning, som
sannolikt skulle bliva följden för utgiftsbyråerna. Enligt den redogörelse,
statskontoret därvid lämnat, skulle minskningen i anordningar för utgiftsbyråernas
del utgöra drygt 30 procent. Då härutöver på grund av förändringar,
som i samband med riksstatsomläggningen vidtagits under de senare
åren i avseende å dispositionen av ett flertal anslag, revisionens arbete undergått
minskning, har statskontoret — ehuru huvudparten av de till följd av
räkenskapsreformen bortfallande anordningarna utgjordes av ärenden av
enklaste slag — ansett, att tre av utgiftsbyråernas nuvarande sex revisorstjänster
borde, därest erforderlig biträdeshjälp för det kvarvarande revisionsarbetet
bereddes, kunna indragas. Räkenskapsreformens genomförande skulle
vidare medföra, att ett av de å räntekammaren tjänstgörande biträdena bleve
obehövligt, men att i stället ett biträde skulle erfordras för mötande av påräknad
arbetsökning med kontrollen av statsverkets checkräkning å samma
byrå.
I enlighet härmed har statskontoret i skrivelsen den 5 december 1936 föreslagit
minskning för utgiftsbyråernas vidkommande av tre revisorstjänster.
Frågan om statskontorets ställning såsom allmänt remissverk har berörts i
sistnämnda skrivelse. Statskontoret framhåller därvid bland annat följande:
Statskontoret var ursprungligen den centrala myndigheten för statens medelsförvaltning,
och de rent kamerala uppgifter, som sammanhängde med utgiftsgranskningen
och medelsanordningen, spelade då en dominerande roll.
Härutinnan har emellertid på senare tider en högst väsentlig förskjutning
ägt rum, i det att vid sidan av statskontoret nya huvudförvaltningar inrättats
med egen utgiftsgranskning och självständig dragningsrätt på statsverkets
checkräkning. Statskontorets kamerala verksamhet har såsom en följd härav
så småningom krympt samman och alltmer förlorat i betydelse och omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
5
Parallellt härmed har emellertid försiggått en utveckling i motsatt riktning.
Statskontorets ställning inom finansförvaltningen medförde nämligen, att ämbetsverket
redan tidigt och efter hand i allt större utsträckning fick tjänstgöra
som remissinstans i frågor inom hithörande områden. Från statsdepartementen
remitteras sålunda till statskontoret i från år till år alltjämt vidgad
omfattning i första hand — förutom frågor sammanhängande med fondförvaltningen,
utlåningsverksamheten och pensionsväsendet — spörsmål rörande
statsregleringen samt frågor av budgetteknisk natur men därjämte en
mångfald andra ärenden, särskilt sådana av organisatorisk, allmänt ekonomisk
och löneteknisk innebörd. I själva verket har denna förskjutning medfört,
att tyngdpunkten i statskontorets arbetsuppgifter — bortsett från fondförvaltningen
och utlåningsrörelsen — numera är att söka i dess ställning som
allmänt remissverk och dess därmed förbundna utredande verksamhet.
Till belysande av utvecklingen av statskontorets utredande verksamhet har
ämbetsverket meddelat en sammanställning av antalet till ämbetsverket inkomna
remisser under vart och ett av de senast förflutna tio åren. Av sammanställningen
framgår, att ämbetsverkets arbetsbörda — siffermässigt bedömd
— på berörda område undergått en väsentlig stegring, vilken med utgångspunkt
från förhållandena år 1926 uppgår till 470 ärenden, motsvarande
nära 38 procent.
Statskontoret framhåller, att ämbetsverkets nuvarande organisation icke
vore ägnad att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de alltmer skärpta krav,
som särskilt remissärendenas beredning och handläggning i övrigt ställde på
verket. Med hänsyn till den inverkan, som frågan om inrättandet av nya huvudförvaltningar
kunde erhålla för statskontorets och särskilt utgiftsbyråernas
organisation, hade statskontoret tidigare icke velat ifrågasätta inrättandet av
nya ordinarie tjänster utan inskränkt sig till att hemställa örn medel för anställande
av icke-ordinarie personal. För att emellertid utan annan arbetsförstärkning
kunna bemästra arbetsbördan hade ämbetsverket under långa tider
och i stor omfattning måst begagna sig av möjligheten att dubblera vissa ordinarie
tjänster, varjämte tillgänglig icke-ordinarie personal pålagts arbetsuppgifter,
som rätteligen bort handhavas av personal i högre löneställning.
Härtill komme, att de tjänstemän, som sysslat med hithörande ärenden, i stor
utsträckning påtagit sig en arbetstid, som betydligt överstege den normala.
Under åberopande av att någon nedgång i fråga örn remissmängden ej vore
att emotse samt att avgörande i huvudförvaltningsfrågan syntes vara att förvänta,
har statskontoret i nu förevarande framställning, på sätt i det följande
kommer att angivas, framlagt förslag till viss utökning av personalen.
Med hänsyn väsentligen till räkenskapsreformens inverkan å ämbetsver- Departement»- bets kamerala verksamhet har statskontoret föreslagit minskning för utgifts- chtfenbyråernas
vidkommande med tre revisorstjänster. Häremot timmer jag
icke anledning till erinran.
Statskontorets egenskap av centralt remissverk har vuxit fram ur den
ställning, ämbetsverket ursprungligen intog såsom den centrala myndigheten
för statens medelsförvaltning. Den allmänna överblick över förvaltningen,
som ämbetsverket i denna sin egenskap förvärvade, förlänade verket sär
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
skilda möjligheter att från skilda synpunkter belysa de skiftande ämnen, i
i vilka utlåtanden begärdes, samt att verka för en enhetlig förvaltningspraxis.
I den mån statskontorets kamerala verksamhet minskat i omfattning, har
därför också motiven att i hittillsvarande mycket vidsträckta omfattning
anlita statskontoret för utlåtanden i anslagsfrågor försvagats.
Det för förvaltningen betydelsefulla problem, som sålunda antytts, påkallar
särskild uppmärksamhet, när såsom nu ett stort antal statskontoret hittills
i räkenskapshänseende underordnade myndigheter skola ombildas till
huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.
Ehuru jag icke ännu är beredd att taga ställning till omförmälda spörsmål,
vill jag dock redan i detta sammanhang ge uttryck åt den uppfattningen,
att en icke oväsentlig begränsning av antalet till statskontoret remitterade
ärenden framstår såsom en naturlig följd av reformens genomförande.
Vid bedömandet av frågan, huruvida härav kan föranledas ändring i statskontorets
nuvarande organisation, bör beaktas, att läget för närvarande är
oklart även beträffande en annan betydande grupp av ärenden i vilka utlåtanden
bruka avgivas av statskontoret. Jag åsyftar frågor rörande tillämpningen
av gällande avlöningsbestämmelser m. m. för undervisningsväsendet.
Förslag om lönereglering för statlig såväl som icke statlig lärarpersonal torde
komma att föreläggas årets riksdag och därvid synes frågan örn inrättande
av särskild lönenämnd för undervisningsväsendet få upptagas till övervägande.
Om en sådan nämnd kommer till stånd, torde remisser i lönefrågor
rörande undervisningsväsendet för framtiden i första rummet få handläggas
av denna. Den nuvarande remissbördan i statskontoret skulle även enligt
min mening påkalla en personalförstärkning, om den med säkerhet kunde
förväntas bli bestående, men den torde under nuvarande förhållanden icke
få motivera att nya tjänster inrättas vid ämbetsverket.
Ändringsförslag, sammanhängande med
familjepensioneringsref ormen.
Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) är
avsett att äga tillämpning å alla befattningshavare, för vilka civila eller militära
tjänstepensionsreglementet gäller. Enligt särskild bestämmelse i reglementet
skall emellertid genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller
av Kungl. Maj:t efter riksdagens bemyndigande bestämmas tidpunkten för
reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas de
avvikelser från reglementets bestämmelser, som därvid finnas påkallade beträffande
befattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt
på grund av sin statstjänst, samt beträffande de fall, då avgång från
befattningen skett före ikraftträdandet.
Genom proposition nr 245 till föregående års riksdag framlades för riksdagen
förslag till överenskommelse med fullmäktige för civilstatens änkeoch
pupillkassa samt fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa
angående statens övertagande av dessa kassor. I propositionen nr 258 framlades
därefter förslag till överenskommelse jämväl med fullmäktige för sta
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
tens järnvägars änke- och pupillkassa. Det förutsattes i propositionerna,
att allmänna familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den 1 juli 1937
för de förvaltningsområden, som berördes av överenskommelserna.
Sedan bankoutskottet i sitt utlåtande (1936: 35) över propositionerna förordat
vissa jämkningar i förslagen till överenskommelser, anmälde riksdagen
i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), att riksdagen bemyndigat Kungl.
Majit att träffa överenskommelser med fullmäktige för en var av berörda
kassor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i utskottets utlåtande anförts
och att i enlighet med vad som föreslagits besluta om reglementets
ikraftträdande.
Härefter ha slutgiltiga överenskommelser enligt det av riksdagen sålunda
lämnade bemyndigandet träffats med fullmäktige för en var av ifrågavarande
kassor, överenskommelserna, vilka för statens räkning undertecknats
av mig jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande, hava dagtecknats, överenskommelsen
rörande civilstatens, änke- och pupillkassa den 19 november,
överenskommelsen rörande telegrafverkets änke- och pupillkassa den 17
december samt överenskommelsen rörande statens järnvägars änke- och
pupillkassa den 14 december, allt 1936.
1934 års familjepensionsutredning, som ingick de preliminära överenskommelserna
rörande civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars
änke- och pupillkassor, har numera, såsom jag tidigare i dag anmält, med
skrivelse den 14 januari 1937 till Kungl. Majit överlämnat preliminära överenskommelser
jämväl med delegerade för en var av arméns och marinens
familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Kungl. Majit har förut denna dag på min föredragning beslutat förelägga
riksdagen på de preliminära överenskommelserna grundade förslag till avtal.
Därvid har förutsatts, att familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den
1 juli 1937 för de förvaltningsområden, som beröras av överenskommelserna
med arméns och marinens familjepensionskassor, men den 1 januari 1938 såvitt
angår tullverket.
Såsom jag framhöll vid framläggande för 1936 års riksdag av förslag till
allmänt familjepensionsreglemente torde, frånsett de affärsdrivande verken,
prövningen av familjepensionsfrågor, fallande under sagda reglemente, böra
uppdragas åt statskontoret.
Statskontoret har i sin förevarande skrivelse den 5 december 1936 beträffande
storleken av den arbetsbörda, prövningen av familjepensionsfrågorna
skulle pålägga ämbetsverket, anfört följande:
Bestyret med familjepensioneringen handhaves för närvarande vid civilstatens
änke- oell pupillkassa samt arméns och marinens familjepensionskassor
av hos dessa kassor uteslutande för ändamålet anställd och avlönad personal,
medan vid tullstatens enskilda pensionsinrättning motsvarande uppgifter äro
anförtrodda ål tjänstemän inom generaltullstyrelsen mot särskild ersättning
från kassan. Sammanlagda lönekostnaderna för ifrågavarande kassors personal,
frånsett dyrtidstillägg, uppgå för år räknat vid de fyra kassorna till,
i runt tal, 128,000 kronor, varav vid civilstatens änke- och pupillkassa 52,000
kronor, vid arméns och marinens familjepensionskassor respektive 48,000
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
kronor och 20,000 kronor samt vid tullstatens enskilda pensionsinrättnine
8,000 kronor.
De arbetsuppgifter, statskontoret skulle komma att övertaga från ovannämnda
pensionskassor, komma emellertid icke att omfatta kassornas samtliga
bestyr med familjepensioneringen. Genom det nya sätt, varpå befattningshavarnas
bidrag till pensioneringen äro avsedda att uttagas — pensionsavdragen
bortfaller nämligen behovet av den centrala registrering av till
pensioneringen anslutna befattningshavare, som nu äger rum inom respektive
kassor, liksom ock där förekommande beräkning och debitering av avgifter
samt kontroll ifråga om avgiftsbetalningens fullgörande. På statskontoret
kommer däremot att överflyttas — förutom förvaltningen av kassornas fondtillgångar
— prövningen av frågor örn rätt till familjepension samt utbetalningen
av pensionerna jämte därå belöpande tilläggsförmåner. Till belysande
av den arbetsökning, som härav föranledes, kan nämnas, att ämbetsverket,
som för närvarande har att avgöra omkring 800 pensionsansökningar örn
året och månatligen utbetalar pensioner till mer än 10.000 pensionstagare, genom
familjepensioneringens övertagande skulle få att årligen pröva ytterligare
omkring 350 pensionsansökningar, därav omkring 175 falla på armén
och mannen samt omkring 50 på tullverket, och månatligen ombesörja utbetalningar
av ytterligare omkring 5,000 pensioner, varav omkring 2,900 avse
armén och marinen samt omkring 600 tullverket.
Statskontoret vill härvid framhålla, att bestyret med familjepensionsutbetalningarna
kommer att i vissa hänseenden vara betydligt mera komplicerat
och tidskrävande än motsvarande göromål i avseende å tjänstepensioneringen,
i det i de fall, då flera familjepensionsberättigade förekomma, antalet pensionsberättigade
— liksom ock pensionernas storlek — icke är från början bestämt
utan växlar från tid till annan. Härtill kommer, att under lång tid
framåt samtidigt komma att tillämpas såväl de bestämmelser, som gällt för
de olika familjepensionskassorna, som ock det nya familjepensionsreglementets
föreskrifter, ävensom de regler, som komma att fastställas för efterlevande
till befattningshavare, å vilka det nya reglementet ej blir tillämpligt.
Vad angar den för ett nöjaktigt handhavande av de nytillkommande göromålen
erforderliga organisationen har statskontoret till en början övervägt ett
sammanförande av tjänste- och familjepensioneringsärendena under en och
samma byrå, den nuvarande andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Forén dylik
centralisering anser statskontoret framför allt tala önskvärdheten av en
enhetlig ledning av arbetet och av de olika ärendenas handläggning, särskilt
under de första åren innan den beslutade nyordningen på området vunnit erforderlig
stadga. Trots detta har ämbetsverket slutligen stannat för en annan
lösning, nämligen arbetsuppgifternas uppdelning på två byråer. Anledningen
härtill angives närmast vara den, att den arbetsbörda, som för närvarande
åvilar chefen för pensionsbyrån, är så betydande, att densamma
måste anses gå avsevärt utöver vad som kan betecknas som normalt. Att
under sådana förhållanden ytterligare öka arbetsuppgifterna för ifrågavarande
befattningshavare har statskontoret ansett icke böra ifrågakomma.
Ämbetsverket fortsätter:
Statskontoret har sålunda kommit till den uppfattningen, att de uppgifter
inom pensionsväsendet, som komma att åvila ämbetsverket, böra uppdelas å
tvenne pensionsbyraer. Beträffande den lämpliga fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan dessa byråer synes tveksamhet kunna råda. Åtskilliga skäl
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
9
torde tala för att fördelningen sker efter förvaltningsgrenar, så att å den ena
byrån handläggas pensionsärenden —- avseende såväl tjänste- som familjepensioneringen
— för allmänna civilförvaltningen samt å den andra motsvarande
ärenden för försvarsväsendet. Av praktiska skäl synes det dock statskontoret
vara att förorda, att åtminstone tillsvidare andra utgiftsbyrån —
som hädanefter lärer böra benämnas första pensionsbyrån — i huvudsak bibehålies
vid de arbetsuppgifter inom hithörande område, som nu ankommer
på byrån — d. v. s. tjänstepensioneringen — och att den nya byrån — andra
pensionsbyrån — pålägges bestyret med familjepensionsväsendet. Statskontoret
förutsätter emellertid, att frågan om den definitiva arbetsfördelningen
upptages till avgörande först senare, när nödig erfarenhet vunnits, och att
överhuvudtaget ett nära samarbete mellan byråerna kommer till stånd med
möjlighet att, vid behov, ömsevis tillhandagå med arbetskrafter. I sistnämnda
hänseende torde vara lämpligt, att den avdelning — pensionsespeditionen
— som för närvarande handhar utbetalningarna av tjänstepensionerna, efter
nödig arbetsförstärkning anförtros jämväl utbetalningarna av familjepensionerna.
Statskontoret förordar, att den nya byrån utrustas med en byråchef (B 30),
en förste revisor (B 24) och en notarie (B 21), samtliga å extra stat, jämte en
förste amanuens. Förste revisorn skulle handlägga familjepensionsansökningarna,
leda arbetet å pensionsexpcditionen och därvid hava närmaste ansvaret
för samtliga pensionsutbetalningar, besvara skriftliga och muntliga
förfrågningar i pensionsspörmål ävensom i övrigt biträda vid förekommande
utredningsarbete. Notarien skulle biträda med utredningar och uppsättningar.
Vidare har statskontoret föreslagit, att å andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån)
skulle nyinrättas en notariebefattning i 21 :a lönegraden å extra stat
men i stället indragas en förste amanuenstjänst.
Pensionsexpeditionen föreslår statskontoret skola utökas med dels en ordinarie
kansliskrivare i lönegraden B 11, avsedd såsom föreståndare för expeditionen,
dels ock två ordinarie kontorsbiträden i lönegraden B 4.
Familjepensioneringsreformens genomförande kommer att medföra arbetsökning
även å fondbyrån.
I skrivelse den 7 december 1933 angående ämbetsverkets anslagsbehov för
budgetåret 1934/1935 föreslog statskontoret, bland annat, att en ytterligare
kamrerare skulle anställas inom ämbetsverket, vilken tjänst till en början
borde uppföras å extra stat. I anledning härav framhöll jag vid anmälan av
nämnda skrivelse i 1934 års statsverksproposition, att jag icke blivit övertygad
örn nödvändigheten av att utöka den ledande personalen å fondbyrån
med en kamrerare å extra stat, så mycket mindre som möjlighet funnes alt
vid särskild arbetsanhopning bereda den ordinarie kamreraren tillfällig arbetslättnad
genom att anförtro vissa av dennes göromål åt annan befattningshavare
mot ersättning enligt bestämmelserna i avlöningsreglementets 19 §.
Statskontorets förslag föranledde i enlighet härmed icke någon åtgärd från
Kungl. Maj:ts sida. Emellertid har den av mig antydda möjligheten sedermera
i full omfattning utnyttjats av statskontoret och i verkligheten har
sedan år 1933 praktiskt taget i en följd å fondbyrån fungerat två kamrerare.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
De tillgångar, som statskontoret i anledning av familjepensioneringsreformen
får övertaga, uppgå enligt vad ämbetsverket meddelat till, i runt tal,
119.800.000 kronor. Bland dessa tillgångar märkas cirka 360 inteckningslån,
100 kommunlån och 700 reverslån mot borgen ävensom 6 fastigheter. Av
statskontoret nu förvaltade fonder, vilkas tillgångar ämbetsverket har att
göra räntebärande, redovisade den 30 juni 1936 tillgångar å tillhopa
172.690.000 kronor. Häri ingingo allenast omkring 140 inteckningslån och en
fastighet. Kommunlån och reverslån förekommo icke bland statskontorets
fondtillgångar.
I sin förevarande skrivelse har statskontoret hemställt, att vid ämbetsverket
måtte inrättas dels en ordinarie befattning såsom biträdande kamrerare i lönegraden
B 24, dels ock en ordinarie revisorstjänst i lönegraden B 21 och en
ordinarie kontorsbiträdestjänst, båda avsedda för fondbyrån. I samband härmed
har statskontoret anfört följande:
Den betydande remissbördan — ofta avseende skyndsamma utredningar
och ärenden — har medfört, att svårighet mött för såväl byråchefen å fondbyrån
som den ordinarie kamreraren att i önskvärd utsträckning ägna sig åt
de viktiga arbetsuppgifter, som sammanhänga med lånerörelsen och fondförvaltningen.
Att beakta är i sådant hänseende att de rådande förhållandena
på lånemarknaden ställa stora krav i fråga om påpasslighet och uppmärksamhet,
när det gäller att finna ur avkastnings- och säkerhetssynpunkt tillfredsställande
placeringsobjekt. Med hänsyn till placeringsfrågornas ekonomiska
betydelse vore det enligt statskontorets mening i och för sig önskvärt och naturligt,
att handläggningen av dessa frågor omhänderhades av chefen för
byrån. Ä andra sidan äro de undersökningar och förhandlingar, som måste
förekomma i de särskilda fallen, ofta mycket omfattande, och de studier av
förhållandena å låne- och fastighetsmarknaden, vilka äro en förutsättning för
ett bedömande av hithörande spörsmål, synnerligen tidskrävande samt av den
art, att de löpa fara att skjutas i bakgrunden, därest de förenas med brådskande
utredningsarbeten och andra förvaltningsgöromål.
Detta förhållande gör att dessa arbetsuppgifter icke lämpligen böra förenas
med de göromål, som i övrigt ankomma på fondbyråchefen. En omläggning
av arbetsuppgifternas fördelning inom fondbyrån är därför av behovet påkallad.
Ett genomförande av en sådan omläggning möter emellertid stora svårigheter
med hänsyn till arbetsbelastningen å byrån i dess helhet. En möjlighet
att vinna förbättrade förhållanden i berörda avseende synes dock statskontoret
kunna vara, om kamreraren å byrån kunde — givetvis under byråchefens
överinseende — i större utsträckning än hittills övertaga bestyret med
placeringsfrågorna. Nämnda befattningshavare skulle i så fall bliva den,
som hade att närmast följa förhållandena å låne- och räntemarknaden, förbereda
och för statskontoret föreslå erforderliga placeringar, öva tillsyn över
godtagna placeringsobjekt och föreslå de åtgärder med avseende därå, vartill
rådande förhållanden kunde föranleda, ävensom handhava skötseln av fonderna
tillhöriga fastigheter. Härutöver skulle det åligga kamreraren att, med
tillhjälp av den biträdande kamreraren, under byråchefen hava ledningen av
byråns arbete med fondtillgångarnas redovisning och förvaltning.
Beträffande revisorstjänsten och kontorsbiträdesbefattningen har statskontoret
anfört huvudsakligen följande:
Då statskontorets medelsplacerande verksamhet nu kommer att i betydande
grad utvidgas, är det så mycket angelägnare, att en tillfredsställande
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
11
anordning träffas för en enhetlig skötsel av dessa ärenden. Därest desamma
komma att i vidgad omfattning anförtros åt kamreraren å fondbyrån, förutsätter
detta givetvis, att vissa av de arbetsuppgifter, som nu åvila sagda tjänsteman,
överflyttas å biträdande kamreraren, vilken i sin tur måste beredas
minskning i fråga om det arbete, som hittills utförts av honom. Med hänsyn
härtill samt till nyssberörda utökning av medelsplaceringarna finner statskontoret
erforderligt, att ytterligare en ordinarie revisorstjänst avses för fondbyrån,
ävensom att medel ställas till förfogande för anställande av ännu ett
kontorsbiträde å byrån, önskvärdheten av sagda revisorsbefattning är än
starkare, som sedan länge ett kännbart behov förelegat att kunna avdela en
tjänsteman att närmast svara för skötseln av och ordningen i valvet, där
ämbetsverkets värdehandlingar förvaras. Detta behov har hittills, på grund
av brist på arbetskrafter, icke kunnat på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoses.
Såsom statskontoret framhållit tala vissa skäl för ett sammanförande a\ Departementstjänste-
och familjepensionsärendena under en och samma byrå. Då ämbetsverket
likväl förordat arbetsuppgifternas uppdelning på två byråer, har detta
framför allt motiverats med den arbetsbörda, som åvilar chefen för den nuvarande
andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Vid övervägande av ifrågavarande
spörsmål har jag kommit till den uppfattningen, att en bättre lösning
vinnes, därest tjänste- och familjepensionsärendena sammanhållas på
en byrå, men byråchefens arbetsuppgifter underlättas genom att dels en
kvalificerad arbetskraft med föredragningsskyldighet i familjepensionsärenden
ställes till hans förfogande, dels den för handläggning av tjänstepensionsärenden
avsedda personalen förstärkes, dels byråchefen under organisationstiden
befrias från löpande ärenden. Med hänsyn härtill har jag funnit
mig icke böra biträda statskontorets förslag örn inrättande av en ny byråchefsbefattning
utan förordar i stället, att ämbetsverkets arbetskrafter förstärkas
med en sekreterartjänst i 26:e lönegraden och, såsom statskontoret föreslagit,
en notariebefattning i 21 :a lönegraden, vilka båda torde böra uppföras på
extra stat. Den av statskontoret till indragning föreslagna amanuenstjänsten
synes böra bibehållas.
Frånsett byråchefstjänsten har statskontoret för familjepensionsärendenas
handläggning hemställt örn inrättande av en förste revisorstjänst i 24 :e lönegraden
samt en notarietjänst i 21 :a lönegraden, båda å extra stat, ävensom
av en förste amanuensbefattning. Jag tillstyrker dessa förslag. Ej heller
finner jag anledning till erinran mot ämbetsverkets förslag om förstärkning
av pensionsexpeditionen med en ordinarie kansliskrivare i lönegraden B 11,
avsedd såsom föreståndare för expeditionen, samt två kontorsbiträden.
Å fondbyrån har, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, kamrerar - tjänsten under de senare åren så gott som ständigt varit dubblerad. Statskontoret
har nu föreslagit, att vid ämbetsverket skulle inrättas en ordinarie
befattning såsom biträdande kamrerare i lönegraden B 24. Med hänsyn till
vad statskontoret i samband härmed anfört och med beaktande särskilt av
den arbetsökning, familjepensioneringsreformen kommer att medföra å fondbyrån,
vill jag icke motsätta mig statskontorets förslag i denna del. Jag
tillstyrker vidare ämbetsverkets förslag örn nyinrättande för londbyran av
12
Kungl. Majlis proposition nr 220.
en revisorstjänst, varemot med inrättandet av en ny kontorsbiträdesbefattning
torde få tills vidare anstå. Det synes icke uteslutet, att en viss lättnad
i arbetsbördan skulle kunna ernås genom en förenkling av den inom verket
tillämpade bokföringen.
Vissa ytterligare
personalfrågor.
Utgiftsbyråerna. Såsom förut angivits har statskontoret föreslagit, att
ärenden rörande tjänstepensioneringen alltjämt skulle handläggas å andra
utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Av den i det föregående lämnade redogörelsen
framgår vidare, att å nämnda byrå för närvarande jämväl handläggas
vissa anordningsärenden. Statskontoret har framhållit, att genom de senare
årens nybildningar inom pensionsväsendet och särskilt efter övertagandet av
den militära tjänstepensioneringen från och med budgetåret 1935/1936 arbetsbördan
å andra byrån i hög grad ökats, och detta i väsentligt större omfattning
än som motsvaras av de nya arbetskrafter, som ställts till förfogande
för ändamålet. I anslutning härtill har ämbetsverket föreslagit, att anordningsärendena
jämte de remissärenden, som icke hava avseende å pensionsväsendet,
nu skola överföras från andra utgiftsbyrån till övriga utgiftsbyråer.
För sistnämnda utgiftsbyråer har statskontoret hemställt om uppförande
dels å ordinarie stat av en ny sekreterartjänst i lönegraden B 26, dels ock
å extra stat av två notarietjänster i 21 :a lönegraden. I samband härmed skulle
en befattning såsom förste amanuens indragas. Till stöd för nu nämnda
förslag har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande.
Den enda ordinarie arbetskraft, som — bortsett från vederbörande byråchefer
själva ^— för utredningsändamål står till förfogande å första och tredje
utgiftsbyråerna, utgöres av den ene av ämbetsverkets två sekreterare. För att
överhuvud taget kunna bemästra mötande uppgifter har statskontoret tidtals
varit nödsakat att tillgripa dubblering av ordinarie tjänster. En förstärkning
av arbetskrafterna måste med numera rådande arbetsanhopning anses
vara oundgängligen erforderlig. Därest nu till arbetsbördan skola komma jämväl
de utredningsuppgifter utanför pensionsområdet, som hittills legat å andra
utgiftsbyrån, framträder kravet på förstärkta arbetskrafter än mera oavvisligt.
Förvaring av egnahemslåneinteckningar. Statskontoret har i förevarande
skrivelse den 5 december 1936 erinrat örn en på Kungl. Maj:ts prövning beroende
framställning av den 28 februari 1935 från statens egnahemsstyrelse
om förvaring av vissa egnahemslåneförmedlares inteckningssäkerheter. Jag
anhåller att i detta sammanhang få anmäla nämnda ärende.
Enligt § 16 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna
grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten skall låneförmedlande
bolag och förening, innan någon del av beviljat egnahemsstatslån må
utbekommas, till statskontoret avlämna av ämbetsverket godkänd säkerhet för
avgiven skuldförbindelses uppfyllande. Inteckning uti egnahemslägenhet, beviljad
eller lämnad såsom säkerhet för egnahemslån som av vederbörande
låneförmedlare utlämnats från statslånet i fråga, må kunna, därest sådan
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
13
inteckning deponeras på sätt och under villkor i övrigt, som statskontoret
finner lämpliga, särskilt med hänsyn till dess bibehållande vid gällande kraft,
av statskontoret antagas såsom säkerhet för statslånet intill visst belopp.
Statens egnahemsstyrelse har genom förutnämnda framställning hemställt,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för att egnahemslåneinteckning, som
godkänts såsom säkerhet för utlämnat statslån till låneförmedlande bolag eller
förening, må kunna mottagas av statskontoret utan kostnad för vederbörande
låneförmedlare. Till stöd härför har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande.
Möjligheten att ställa egnahemslåneinteckning såsom säkerhet för statslån
begagnas för närvarande av ett trettiotal låneförmedlare. Statskontoret har
därvid föreskrivit deposition i bank av förekommande inteckningar. Sådan
deposition har visat sig åsamka låneförmedlarna i hög grad betungande kostnader.
En betydande del av låneförmedlarnas statliga förvaltningsbidrag —
för 1934 15,325 kronor av det för samma låneförmedlare till 93,640 kronor
uppgående förvaltningsbidraget — har åtgått till depositionsavgifter. Fondbildningen
för mötande av förlustrisker och för möjliggörande av erforderliga
avskrivningar minskas således, i mån som förvaltningsbidraget måste tagas
i anspråk för inteckningsförvaringen.
Angelägenheten att ifrågavarande förvaltningskostnader nedbringas, varom
framställningar gjorts från vissa låneförmedlare, har föranlett egnahemsstyrelsen
att söka åvägabringa någon billigare säkerhetsförvaring. Det vill synas
egnahemsstyrelsen, som skulle inteckningarna i fråga med fördel kunna tagas
under statskontorets direkta deposition utan kostnad för vederbörande låneförmedlare.
Tidigare olägenheter av en dylik anordning torde nämligen vara
undanröjda genom upphävandet av förut gällande bestämmelser om förnyelse
av inteckning och genom möjligheten numera till anteckning om innehav
av inteckning. Låneförmedlarna skulle det stå fritt att välja mellan förvaring
hos statskontoret eller hos inrättning, som statskontoret godkänt för
ändamålet.
En vid egnahemsstyrelsens framställning fogad förteckning över 30 låneförmedlande
bolags och föreningars kostnader för deposition av egnahemslåneinteckningar
utvisar, att för dessa låneförmedlare sammanlagda kostnaden för
år 1934 utgjorde 15,325 kronor 56 öre och för år 1935 beräknades uppgå till
16,419 kronor 25 öre. Enligt samma förteckning uppgingo för de ifrågavarande
låneförmedlarna förvaltningsbidragen för år 1934 till sammanlagt
93,640 kronor 41 öre. Av förteckningen, som utvisar förhållandet i varje särskilt
fall mellan kostnaden för förvaringen och låneförmedlarens förvaltningsbidrag
för år 1934, framgår, att i ett flertal fall en avsevärd del av förvaltningsbidraget
åtgått till täckande av förvaringskostnaden, i 15 fall omkring
25 procent eller mera.
Statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande den 28 januari 1936, bär för
möjliggörande av ett bedömande av spörsmålet, i vad mån ett mottagande av
de för närvarande för statskontorets räkning deponerade egnahemslåneinteckningarna
kan komma att medföra ökning i statskontorets arbetsbörda, låtit
från de i egnahemsstyrelsens förteckning upptagna låneförmedlarna inhämta
vissa upplysningar angående deras låneverksamhet. De inkomna upplysningarna
hava sammanställts i en tablå.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Enligt denna tablå uppgår antalet av för statskontorets räkning hos bank
deponerade inteckningar till 6,383 med ett sammanlagt belopp av 17,141,780
kronor 42 öre. Antalet till säkerhet för egnahemslån gällande inteckningar uppgår
till 7,721 med ett sammanlagt belopp av 22,524,538 kronor 41 öre. Enligt
samma tablå utgör ungefärliga antalet exekutiva auktioner under åren 1930—
1934, vilka berört de i förvar nedlagda inteckningarna, 48 eller sålunda årligen
i medeltal omkring 10 samt ungefärliga antalet relaxationer, uppdelningar,
postponeringar och andra åtgärder under motsvarande år, vilka berört
de ifrågavarande inteckningarna, 119 eller årligen i medeltal omkring 24.
För egen del har statskontoret anfört följande:
Avsikten med statens egnahemsstyrelses förevarande framställning är att
få till stånd en minskning av de för närvarande utgående förvaringsavgifterna
för att därigenom möjliggöra, att medel göras tillgängliga för själva
egnahemsverksamheten. 1 sistnämnda hänseende märkes särskilt angelägenheten
att få medel disponibla för mötande av å egnahemslånerörelsen uppkommande
förluster. Enligt vad statskontoret erfarit, hava de låneförmedlande
bolagen och föreningarna, vilka driva rörelse på egen ekonomisk risk.
hittills icke haft möjlighet att i erforderlig utsträckning reservera medel för
dylikt ändamål. Flertalet av de låneförmedlare, vilka hava sina inteckningar
deponerade i bank, nödgas för närvarande vidkännas en kostnad
för förvaringen, uppgående till omkring en fjärdedel eller mer av statsbidragets
hela belopp. För dessa låneförmedlare måste givetvis svårigheter
möta att med statsbidragens hjälp verkställa fondbildning för täckande av
framtida förluster i den utsträckning, som av behovet påkallas. Det lärer
nämligen vara obestridligt, att en icke ringa förlustrisk å utlämnade egnahemslån
föreligger. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra om de stödåtgärder
— beviljande av stödlån och medgivande av uppskov i särskild ordning
med erläggande av ränta och amortering — som statsmakterna under
senare år ansett sig böra vidtaga. Med hänsyn till beskaffenheten av de för
egnahemslånen lämnade säkerheterna, vilka i regel utgöra enda säkerheten
även för egnahemsstatslånen, lärer det vara ofrånkomligt, att i händelse av
exekutivt förfarande låneförmedlarna i många fall icke kunna beredas full
täckning för sin fordran. Detta torde särskilt vara fallet med de lån, som
blivit utlämnade omkring år 1920, i anseende till de i jämförelse med nuvarande
förhållanden höga värderingsbelopp, som legat till grund vid bestämmandet
av lånens storlek. Erfarenheten lior ock visat, att i ett flertal fall
avskrivningar redan måst vidtagas.
I fortsättningen framhåller statskontoret, att ämbetsverket icke ville motsätta
sig, att, därest så skulle anses önskvärt och lämpligt, förvaringen av
ifrågavarande egnahemslåneinteckningar övertoges av ämbetsverket. Nödvändiga
förutsättningar härför vöre dock dels att anteckning komme att ske
därom, att statskontoret vore inteckningsinnehavare, dels förstärkning av arbetskrafterna
å ämbetsverkets ombudsmansexpedition. Anmälan om statskontorets
innehav syntes lämpligen kunna göras genom låneförmedlarens försorg
i samband med inteckningens avlämnande till statskontoret. Den med
sådan anmälan förenade kostnaden uppginge till 1 krona 25 öre för varje inteckning
och skulle sålunda ej bliva för låneförmedlarna nämnvärt betungande.
Beträffande förstärkningen av arbetskrafterna anför statskontoret
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 15
Enligt verkställd överslagsberäkning skulle övertagandet av egnahemslåneinteckningarnas
förvaring föranleda behov av dels ytterligare en extraordinarie
tjänsteman i adertonde lönegraden med en begynnelselön (i sextonde
löneklassen) av 4,596 kronor, dels ock ett mindre belopp, förslagsvis 2,000 kronor,
för skrivhjälp. Därutöver torde vara ofrånkomligt att under första året för
bestridande av de skrivgöromål — uppläggande av liggare och register m. m. —
som komme att bliva en följd av själva överflyttandet av inteckningarna, erhålla
tillgång till extra skrivhjälp. För detta ändamål synas böra beräknas
i runt tal 2,000 kronor. Kostnaderna för anställandet av den personal, som
sålunda blir erforderlig, kunna alltså beräknas för första året till omkring
8,600 kronor och sedermera till omkring 6,600 kronor årligen.
Slutligen har statskontoret framhållit, att ämbetsverkets kostnader borde
ersättas av de låneförmedlare, som överlämnade sina inteckningar till förvaring,
och ersättningen erläggas genom en förvaringsavgift, som syntes böra
bestämmas till, i avrundat belopp, 40 öre för varje tusental av inteckningarnas
belopp. Dessa avgifter syntes böra uttagas av statskontoret i samband
med utbetalande av statsbidragen och såsom uppbördsmedel tillgodoföras
ämbetsverkets omkostnadsanslag eller möjligen gottgöras inkomsttiteln A lil
Diverse inkomster.
Biträdespersonalen. Å ämbetsverkets nuvarande ordinarie stat finnas uppförda
11 biträdesbefattningar. Härutöver äro för närvarande anställda 13
icke-ordinarie biträden. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att statskontoret
hemställt om nyinrättande å ordinarie stat av dels 1 kansliskrivare
tjänst (B 11), avsedd såsom föreståndare för pensionsexpeditionen, dels 2
kontorsbiträdestjänster (B 4), avsedda för samma expedition, dels ock 1
kontorsbiträdestjänst (B 4) för fondbyrån.
Under framhållande att den nuvarande fördelningen mellan ordinarie och
icke-ordinarie biträdespersonal näppeligen kunde anses tillfredsställande har
statskontoret hemställt örn överflyttande till ordinarie stat av dels en extra
ordinarie kansliskrivare å fondbyrån, dels ett extra ordinarie kanslibiträde,
dels ock ett kontorsbiträde. Härigenom skulle inom ämbetsverket mot 18
ordinarie biträdestjänster komma 10 biträdesbefattningar å icke-ordinarie
stat.
Såsom statskontoret föreslagit, torde de anordningsärenden, vilka för närvarande
handläggas å andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån), jämte sådana
remissärenden, som icke hava avseende å pensionsväsendet, böra överföras
från nämnda byrå till övriga utgiftsbyråer.
I anslutning till vad jag i det föregående uttalat i fråga om inrättande av
nya tjänster inom statskontoret med hänsyn till remissärendena, får jag hemställa,
att ämbetsverkets förslag örn nyinrättande för första och tredje utgiftsbyråerna
av en sekreterar- och Iva notarietjänster icke för närvarande må
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Närmast hade — med hänsyn till
den nuvarande remissbördan — kunnat övervägas att tillmötesgå förslaget
örn inrättande av en sekreterarbefattning vid verket. Örn detta icke nu synes
böra ske, är det emedan även frågan örn den framtida handläggningen av
Departement
chejem.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
ärenden rörande tillämpningen av lönebestämmelserna för undervisningsväsendet
för närvarande är svävande.
Förslaget om statskontorets övertagande av förvaringen av vissa egnahemslåneförmedlares
inteckningssäkerheter finner jag mig efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet böra biträda. Vad statskontoret anfört
beträffande den vid genomförandet av nämnda förslag påkallade förstärkningen
av arbetskrafterna å ämbetsverkets ombudsmansexpedition synes icke
giva anledning till erinran. Med anledning av vad statskontoret ytterligare
i detta sammanhang föreslagit får jag anföra, att jag finner det mindre lämpligt
att komplicera ifrågavarande anordning genom uttagandet av särskild
förvaringsavgift av låneförmedlarna.
Vidkommande slutligen biträdespersonalen lärer med hänsyn till den förut
berörda frågan om förenkling av den inom verket tillämpade bokföringen
prövningen av frågan om överflyttande till ordinarie stat av en extra ordinarie
kansliskrivare å fondbyrån böra tills vidare anstå. Däremot har jag
funnit mig böra tillstyrka förslaget örn överflyttande till ordinarie stat av
ett extra ordinarie kanslibiträde och ett kontorsbiträde.
Sammanfattning.
Av den redogörelse, som nu lämnats, framgår, att statskontoret föreslagit
inrättandet av följande nya tjänster å ordinarie stat, nämligen 1 sekreterare
(B 26), 1 biträdande kamrerare (B 24), 1 revisor (B 21), 2 kansliskrivare (B
11), 1 kanslibiträde (B 7) och 4 kontorsbiträden (B 4). Å andra sidan skulle
3 ordinarie revisorstjänster (B 21) indragas.
Å extra stat skulle enligt statskontorets förslag uppföras 1 byråchef (B 30),
1 förste revisor (B 24) samt 4 notarier (B 21).
övrig icke-ordinarie personal föreslår statskontoret förstärkt dels med 1
förste amanuens, dels med erforderliga arbetskrafter, därest förvaringen av
vissa egnahemslåneförmedlares inteckningar överlämnas till statskontoret.
Å andra sidan skulle 2 förste amanuensbefattningar, 1 extra ordinarie kansliskrivarbefattning,
1 extra ordinarie kanslibiträdestjänst samt 1 kontorsbiträdestjänst
indragas.
I fråga om de tre till indragning föreslagna ordinarie revisorstjänsterna
har statskontoret anfört, att av innehavarna av dessa tjänster en syntes böra
placeras å den för fondbyrån avsedda nya revisorstjänsten. Med hänsyn
till arten av de arbetsuppgifter, som avsåges för de nya befattningar, vilka avstatskontoret
ifrågasatts, vore de båda övriga revisorerna icke lämpade för
någon av dessa befattningar. Statskontoret hemställer därför, att dessa revisorer
måtte överflyttas på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.
För min del har jag i det föregående förordat inrättandet av följande nya
tjänster å ordinarie stat vid statskontoret, nämligen 1 biträdande kamrerare
(B 24), 1 revisor (B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 1 kanslibiträde (B 7) och
3 kontorsbiträden (B 4). Även enligt mitt förslag skulle 3 ordinarie revisorstjänster
(B 21) indragas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
17
Jag har vidare föreslagit uppförande å extra stat av 1 sekreterare (B 26),
1 förste revisor (B 24) samt 2 notarier (B 21).
övrig icke-ordinarie personal har jag föreslagit skola förstärkas dels med
1 förste amanuens, dels med den arbetskraft, som erfordras för förvaringen
i statskontoret av vissa egnahemslåneförmedlares inteckningar. Samtidigt
skulle emellertid den icke-ordinarie personalen minskas med 1 extra ordinarie
kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.
Beträffande innehavarna av de tre till indragning föreslagna ordinarie
revisorstjänsterna tillstyrker jag statskontorets förslag att en placeras å den
för fondbyrån avsedda nya revisorstjänsten men de båda övriga överföras
till allmänna indragningsstaten. De för familjepensionsärendenas handläggning
avsedda nya tjänsterna förutsätter jag komma att i viss utsträckning
besättas med befattningshavare vid de av staten övertagna familjepensionskassorna.
Statskontorets avlöningsstat.
Kungl. Majit har den 15 maj 1936 fastställt följande avlöningsstat för
statskontoret, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 271,600
2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis. ... » 3 cn0
3. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis.........» 8,300
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m........... kronor 77,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ » 5,500 » 82,500
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis............................ » 18,400
Summa kronor 389,600.
Statskontoret har i skrivelsen den 5 december 1936 med hänsyn till sina
i det föregående berörda förslag om ändringar i nuvarande personalorganisation
samt med iakttagande av den reduktion av anslagsposterna, som föranledes
av familjepensionsavdragen, föreslagit,
att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat höjes till
287.900 kronor,
att anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat sänkes till
8,600 kronor,
att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra stat höjes till
53.900 kronor,
att grundavlöningsposten sänkes till 63,300 kronor eller, vid bifall till förslaget
om överflyttande till statskontoret av förvaringen av vissa egnahemslåneförmedlares
inteckningar, till 71,900 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220-
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Departements
chefen.
att avlöningsförhöjningsposten sänkes till 4,500 kronor, samt
att anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän höjes till 20,900 kronor.
Avlöningsstatens slutsumma skulle alltså utgöra (287,900 + 8,600 + 53,900
+ 63,300 + 4,500 + 20,900 =) 439,100 kronor eller, vid bifall till förslaget
örn överflyttande till statskontoret av förvaringen av vissa egnahemsförmedlares
inteckningar, (439,100 + 8,600 =) 447,700 kronor.
Vid bifall till vad jag förut förordat synas anslagsposterna under statskontorets
avlöningsstat böra för nästa budgetår beräknas på följande sätt.
Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat bör ökas med ett belopp av 31,900 kronor, motsvarande avlöningarna
vid de av mig tillstyrkta nya ordinarie tjänsterna efter frånräknande av
tjänstepensionsavdrag. Å andra sidan bör anslagsposten minskas med dels
22,400 kronor, motsvarande avlöningarna vid tre revisorstjänster efter frånräknande
av tjänstepensionsavdrag, dels ock 9,400 kronor på grund av familjepensionsavdragen.
Anslagsposten skulle således upptagas med ett belopp
av (271,600 + 31,900 — 22,400 — 9,400 =) 271,700 kronor.
Anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat
bör minskas med vederbörligt familjepensionsavdrag — i runt tal 200
kronor — till 8,600 kronor.
Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra
stat bör ökas med ett belopp av 31,600 kronor, motsvarande avlöningarna
vid de av mig tillstyrkta nya tjänsterna å extra stat efter frånräknande av
tjänstepensionsavdrag. Å andra sidan bör anslagsposten minskas med 1,300
kronor på grund av familjepensionsavdragen och alltså upptagas med (8,300
+ 31,600 — 1,300 =) 38,600 kronor.
Grundavlöningsposten bör ökas med dels 4,400 kronor, motsvarande
grundavlöningen efter frånräknande av tjänstepensionsavdrag till
en förste amanuens i 18 :e lönegraden, dels 8,600 kronor för den arbetskraft,
som erfordras för förvaringen hos statskontoret av förberörda inteckningar.
Å andra sidan bör posten minskas med dels 4,500 kronor, motsvarande avlöningarna
vid en extra ordinarie kanslibiträdes- och en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst
efter frånräknande av tjänstepensionsavdrag, dels ock
2,300 kronor på grund av familjepensionsavdragen. Posten skulle alltså upptagas
med (77,000 + 4,400 + 8,600 — 4,500 — 2,300 =) 83,200 kronor.
Posten till avlöningsförhöjningar m. m. torde böra bibehållas
vid oförändrat belopp, 5,500 kronor.
Slutligen torde anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän med hänsyn till
den i årets statsverksproposition ifrågasatta löneminskningskompensationen
åt extra ordinarie tjänstemän samt i följd av den föreslagna personalökningen
böra höjas till i runt tal 22,400 kronor.
Avlöningsstatens slutsumma skulle således enligt mitt förslag utgöra
(271,700 + 8,600 + 38,600 + 83,200 + 5,500 + 22,400 =) 430,000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
19
Statskontorets omkostnadsstat.
Kungl. Maj:t har den 15 maj 1936 fastställt följande omkostnadsstat för
statskontoret, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1936/1937:
Omkostnadsstat.
1. Reseersättningar, förslagsvis.......................... kronor 3,000
2. Expenser, förslagsvis ................................ » 43,000
3. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 12,000
Summa kronor 58,000.
Av anslagsposten till expenser må enligt samma beslut tagas i anspråk förslagsvis
4,500 kronor till bränsle, lyse och vatten, högst 35,500 kronor till
övriga expenser för eget behov och förslagsvis 3,000 kronor till övriga expenser
för annat än eget behov.
Sedan statskontoret i skrivelse den 9 november 1936 anmält, dels att riksbanken
på grund av ändring i tidigare gällande bestämmelser från och med
år 1936 komme att uttaga avgift för förvaring av ämbetsverkets i banken
deponerade värdehandlingar, dels ock att statskontoret anlitat sakkunnigt
biträde i samband med värdering av fastigheter, som utgöra hypotek för lån
från de under statskontorets förvaltning ställda fonderna, har Kungl. Majit
genom beslut den 20 november 1936 medgivit, att statskontoret finge — i
den mån förenämnda belopp å 35,500 kronor icke därtill lämnade tillgång —
taga i anspråk ytterligare högst 3,000 kronor för utbetalning av avgift till
riksbanken för deposition av obligationer under år 1936 samt högst 3,000 kronor
för bestridande av kostnaderna i samband med nämnda värdering.
Beträffande anslagsposten till reseersättningar har statskontoret
i sin nu ifrågavarande skrivelse ansett sig icke böra ifrågasätta någon
ändring för budgetåret 1937/1938.
Anslagsposten till expenser har ämbetsverket föreslagit höjd till
60,500 kronor. Med hänsyn till de verkliga utgifterna under budgetåret
1935/1936 har för bränsle, lyse och vatten beräknats 2,000 kronor mer än
innevarande budgetår. Då ytterligare lokaler, närmast till följd av övertagandet
av bestyret med familjepensionsväsendet, beräknas bliva tagna i bruk
såsom tjänsterum, har medelsanvisningen till renhållning och städning föreslagits
höjd med 1,500 kronor. För skrivmaterialier, papper, blankettryck
och dylikt har, främst med hänsyn till bestyret med fainiljepensionernas utbetalning,
räknats med en kostnadsökning av 2,000 kronor. I anledning av
förslag örn inrättande av telefonväxel inom ämbetsverket har upptagits ett
belopp å 6,500 kronor. På grund av det utökade arbetet med pensionsutbetalningarna
och underhållet av den maskinella utrustning, som därvid användes,
samt för nyanskaffning av markiser har en kostnadsökning av 1,500
kronor beräknats uppkomma. Slutligen har statskontoret beräknat ett be
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
lopp av 4,000 kronor för bestridande av förvaringsavgifterna för statskontorets
i riksbanken deponerade värdehandlingar.
Med hänsyn till statsliggarens ökade omfång och de stegrade kostnader,
som blivit en följd härav, har statskontoret beräknat anslagsposten till
publikationstryck till 15,000 kronor.
ehejen. ^ fråga örn det belopp a 6,500 kronor, som av statskontoret beräknats i
anledning av förslag om inrättande av en telefonväxel inom ämbetsverket.
får jag meddela, att ämbetsverket i särskild skrivelse den 5 december 1936
gjort framställning örn dylik växels inrättande. Därvid har ämbetsverket
framhållit, att med den omfattning trafiken å statskontorets telefoner fått
hade nuvarande anordning med direkt ledning till varje apparat visat sig
innebära påtagliga olägenheter saväl för allmänheten som verket självt. Engångskostnaderna
för inrättande av en för ämbetsverkets behov lämplig
automatisk telefonväxel skulle enligt av statskontoret meddelade uppgifter
uppgå till 4,350 kronor. Abonnemangskostnaderna per kvartal skulle belöpa
sig till 1,715 kronor. Statskontoret har hemställt att engångskostnaderna
matie fa bestridas av ämbetsverkets för löpande budgetår anvisade
omkostnadsanslag.
För min del är jag övertygad om det önskvärda och lämpliga i anordnandet
av en telefonväxel inom statskontoret. Jag tillstyrker därför inräknandet
av förenämnda belopp å 6,500 kronor under verkets omkostnadsstat. Innan
riksdagen fattat ställning till detta anslagskrav, lärer frågan om engångskostnadernas
bestridande icke böra av Kungl. Maj:t upptagas till slutligt avgörande.
Statskontorets beräkningar av anslagsposterna under ämbetsverkets omkostnadsstat
för nästkommande budgetår hava ej heller i övrigt givit mig
anledning till erinran.
Omkostnadsstaten för budgetåret 1937/1938 torde alltså böra beräknas en
-
ligt följande uppställning:
1. Reseersättningar, förslagsvis .......................... kronor 3,000
2. Expenser, förslagsvis ................................ » 60,500
3. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 15,000
Summa kronor 78,500.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda i skilda sammanhang anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för statskontoret:
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 220•
21
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
1 generaldirektör ....................... A 3
5 statskommissarie!’.............................. B 30
1 byrådirektör och ombudsman .................. B 28
1 kamrerare .................................... B 26
1 kamrerare och kassakontrollant ................ B 26
2 sekreterare.................................... B 26
1 biträdande kamrerare.......................... B 24
1 räntmästare .................................. B 22
1 tryckerikonsulent .............................. B 22
2 notarier ...................................... B 21
7 revisorer och bokhållare........................ B 21
1 registrator .................................... B 14
3 kansliskrivare ................................ B 11
1 förste expeditionsvakt . ......................... B 7
5 kanslibiträden ................................ B 7
5 expeditionsvakter .............................. B 5
7 kontorsbiträden .............................. B 4
1 skrivbiträde ................................. B 2
Tjänsteman å övergångsstat:
1 räntmästare .................................. B 24
Tjänstemän å extra stat:
1 sekreterare .................................. B 26
1 biträdande ombudsman ........................ B 24
1 förste revisor.................................. B 24
2 notarier ...................................... B 21
Anm. Den å ordinarie stat upptagna räntmästartjänsten skall hållas
vakant, så länge den å övergångsstat uppförde räntmästaren kvarstår i tjänst;
dels godkänna följande avlöningsstat för statskontoret, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis.................... kronor 271,700
2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,
förslagsvis ........................ » 8,600
3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,
förslagsvis ........................ » 38,600
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220. 3
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.
Grundavlöningar
m. m.............kronor 83,200
b. Avlöningsförhöjnin
gar
m. m., förslagsvis » 5,500 kronor 88,700
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. . » 22,400
Summa kronor 430,000;
dels till Statskontoret: Avlöningar för budgetåret 1937/1938
anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 430,000;
dels till Statskontoret: Omkostnader för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av.......... kronor 78,500;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med budgetåret
1937/1938 överföra två ordinarie revisorer och bokhållare
vid statskontoret i lönegraden B 21 till allmänna indragningsstaten.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
377516. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret för budgetåret 193711938. s. 1 i texten
- SU 1937:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938. s. 2 i texten