Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938

1937-02-26 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:220, Angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220-

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statskontoret

för budgetåret 1937/1938; given Stockholms

slott den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1937.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I riksstaten för löpande budgetår äro för statskontoret uppförda två förslagsanslag,

nämligen ett avlöningsanslag å 389,600 kronor och ett omkostnadsanslag

å 58,000 kronor.

I årets statsverksproposition hava nämnda anslag upptagits med allenast

beräknade belopp. Med utgångspunkt från förslag, som av statskontoret

framlagts i skrivelse den 5 december 1936 med anslagsäskanden för budgetBihanq

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

året 1937/1938, har därvid avlöningsanslaget beräknats till 430,000 kronor

och omkostnadsanslaget till 78,500 kronor.

Jag anhåller att nu få förelägga Kungl. Majit slutligt förslag till anslagsäskanden

för statskontoret för nästa budgetår.

Statskontorets personalorganisation.

Statskontoret är för närvarande organiserat på tre utgiftsbyråer samt en

fondbyrå, en kassabyrå och en ombudsmansexpedition. Därjämte finnas ett

gemensamt kansli och en registratorsexpedition. Å första utgiftsbyrån handläggas

anordningsärenden, tillhörande första, tredje och åttonde huvudtitlarna,

ävensom anordningar hänförliga till kommittéanslagen. Å andra

utgiftsbyrån (den s. k. pensionsbyrån) handläggas på statskontoret ankommande

pensionsärenden ävensom anordningsärenden, avseende andra, sjunde

och tionde huvudtitlarna samt allmänna avdikningsanslaget under nionde huvudtiteln.

Å tredje utgiftsbyrån handläggas anordningsärenden, tillhörande

femte, sjätte och nionde huvudtitlarna (frånsett avdikningsanslaget), anslaget

till oförutsedda utgifter samt vissa kapitalökningsanslag. Tredje utgiftsbyrån

har därjämte att pröva frågor om upphandling av diverse kontorsmaskiner

för länsstyrelserna, landsfogdarna och vägingenjörsexpeditionerna. Fondbyrån

omhänderhar ämbetsverkets fondförvaltning och utlåningsrörelse

m. m., och kassabyrån med den därunder sorterande räntekammaren åligger

att ombesörja kassarörelsen och kontrollen över statsverkets checkräkning i

riksbanken, att upprätta statsliggaren m. m. På ombudsmansexpeditionen

slutligen ankommer bland annat att iakttaga, bevaka och fullfölja kronans

samt de under statskontorets förvaltning stående fonders rätt i de mål och

ärenden, som blivit till ombudsmannens handläggning överlämnade eller till

följd av sin natur dit höra.

Kungl. Majit har den 15 juni 1935 fastställt personalförteckning för statskontoret,

att lända till efterrättelse tills vidare från och med budgetåret 1935/

1936. Personalförteckningen upptager de befattningar, som finnas angivna i

vidstående sammanställning. I sammanställningen angives tillika befattningarnas

placering å de olika byråerna.

Enligt anmärkning till personalförteckningen skall den å ordinarie stat

upptagna räntmästartjänsten hållas vakant, så länge den å övergångsstat

uppförde räntmästaren kvarstår i tjänst.

På de olika byråerna är vidare den vid ämbetsverket anställda icke-ordinarie

personalen fördelad.

I sin förut omförmälda skrivelse den 5 december 1936 har statskontoret

framlagt förslag till vissa ändringar i den nuvarande personalorganisationen.

Ämbetsverkets förslag är huvudsakligen — såsom redan i statsverkspropositionen

antyddes — föranlett av familjepensioneringsreformen. I övrigt sammanhänger

förslaget bland annat med frågan örn ökning av antalet huvudförvaltningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

3

An-

tal

Befattning

Löne-

grad

Första

ut-

gifts-

byrån

Andra

ut-

gifts-

byrån

Tredje

ut-

gifts-

byrån

Fond-

byrån

Kassa-

byrån

Om-

buds-

mans-

expe-

ditio-

nen

Kans-

liet

Regi-

stra-

tors-

expe-

ditio-

nen

i

Tjänstemän å ordinarie

stat:

Generaldirektör ........

A 3

5

Statskommissarie........

B 30

1

1

1

1

1

—

—

—

1

Byrådirektör och ombuds- man ..................

B 28

—

—

—

—

—

i

—

—

1

Kamrerare..............

B 26

—

—

—

1

—

—

—

—

1

Kamrerare och kassakon- trollant ..............

B 26

—

—

—

—

1

—

—

—

2

Sekreterare ............

B 26

V»

1

Vs

—

—

—

—

—

1

Räntmästare............

B 22

1

Tryckerikonsulent ......

B 22

—

—

—

—

1

—

—

—

2

Notarie ................

B 21

—

—

—

—

—

i

1

—

9

Revisor och bokhållare ..

B 21

2

2

2

2

1

—

—

—

1

Registrator..............

B 14

—

—

—

—

—

—

—

1

2

Kansliskrivare..........

Bil

—

—

—

—

2

—

—

—

1

Förste expeditionsvakt ..

B 7

—

—

—

—

—

—

1

—

4

Kanslibiträde ..........

B 7

—

—

—

1

3

—

—

—

5

Expeditionsvakt ........

B 5

—

1

—

—

—

4

—

4

Kontorsbiträde..........

B 4

—

1

—

1

1

—

1

—

1

Skrivbiträde............

B 2

—

—

—

—

i

—

—

1

Tjänsteman å övergångs- stat:

Räntmästare............

B 24

_

—

—

1

—

—

—

1

Tjänsteman å extra stat:

Biträdande ombudsman..

B 24

_

_

_

| _

i

_

—

I det följande redogöres under denna avdelning först för de ändringsförslag,

som stå i samband med frågan örn ökning av antalet huvudförvaltningar,

därvid tillika torde få beröras frågan örn statskontorets ställning som allmänt

remissverk. Härefter upptagas de med familjepensioneringsreformens

genomförande samhörande förslagen till behandling. Slutligen behandlas

vissa ytterligare personalfrågor.

Ändringsförslag, sammanhängande med frågan

om ökat antal huvudförvaltningar.

Sedan Kungl. Majit den 2 december 1932 anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket

att i anslutning till vissa framlagda riktlinjer verkställa utredning

angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

hängande spörsmål, upptogo ämbetsverken vid framläggandet av denna utredning

till behandling även frågan om statsmyndigheternas hänförande till

huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende underordnade förvaltningar.

Ämbetsverken föreslogo, att ett stort antal myndigheter, vilka nu i

räkenskapshänseende äro underordnade statskontoret eller vederbörande

länsstyrelse, skulle ombildas till huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets

checkräkning i riksbanken. Sedan ytterligare utredningar i ärendet

verkställts, framlades slutligt förslag i ämnet av riksräkenskapsverket i utlåtande

den 9 september 1936. Häröver inkom statskontoret den 12 november

1936 med infordrat yttrande.

En sammanfattande redogörelse för den sålunda föreliggande frågan örn

ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter framlades

vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor i årets statsverksproposition.

Jag tillstyrkte därvid i allt väsentligt genomförandet av riksräkenskapsverkets

förslag. Numera har riksdagen (skrivelse nr 50) lämnat

det av mig sålunda förordade förslaget utan erinran.

I sitt yttrande den 12 november 1936 har statskontoret uttalat sig örn den

inverkan, som förslagets genomförande kunde förväntas få för ämbetsverkets

kamerala verksamhet, samt belyst med siffror den arbetsminskning, som

sannolikt skulle bliva följden för utgiftsbyråerna. Enligt den redogörelse,

statskontoret därvid lämnat, skulle minskningen i anordningar för utgiftsbyråernas

del utgöra drygt 30 procent. Då härutöver på grund av förändringar,

som i samband med riksstatsomläggningen vidtagits under de senare

åren i avseende å dispositionen av ett flertal anslag, revisionens arbete undergått

minskning, har statskontoret — ehuru huvudparten av de till följd av

räkenskapsreformen bortfallande anordningarna utgjordes av ärenden av

enklaste slag — ansett, att tre av utgiftsbyråernas nuvarande sex revisorstjänster

borde, därest erforderlig biträdeshjälp för det kvarvarande revisionsarbetet

bereddes, kunna indragas. Räkenskapsreformens genomförande skulle

vidare medföra, att ett av de å räntekammaren tjänstgörande biträdena bleve

obehövligt, men att i stället ett biträde skulle erfordras för mötande av påräknad

arbetsökning med kontrollen av statsverkets checkräkning å samma

byrå.

I enlighet härmed har statskontoret i skrivelsen den 5 december 1936 föreslagit

minskning för utgiftsbyråernas vidkommande av tre revisorstjänster.

Frågan om statskontorets ställning såsom allmänt remissverk har berörts i

sistnämnda skrivelse. Statskontoret framhåller därvid bland annat följande:

Statskontoret var ursprungligen den centrala myndigheten för statens medelsförvaltning,

och de rent kamerala uppgifter, som sammanhängde med utgiftsgranskningen

och medelsanordningen, spelade då en dominerande roll.

Härutinnan har emellertid på senare tider en högst väsentlig förskjutning

ägt rum, i det att vid sidan av statskontoret nya huvudförvaltningar inrättats

med egen utgiftsgranskning och självständig dragningsrätt på statsverkets

checkräkning. Statskontorets kamerala verksamhet har såsom en följd härav

så småningom krympt samman och alltmer förlorat i betydelse och omfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

5

Parallellt härmed har emellertid försiggått en utveckling i motsatt riktning.

Statskontorets ställning inom finansförvaltningen medförde nämligen, att ämbetsverket

redan tidigt och efter hand i allt större utsträckning fick tjänstgöra

som remissinstans i frågor inom hithörande områden. Från statsdepartementen

remitteras sålunda till statskontoret i från år till år alltjämt vidgad

omfattning i första hand — förutom frågor sammanhängande med fondförvaltningen,

utlåningsverksamheten och pensionsväsendet — spörsmål rörande

statsregleringen samt frågor av budgetteknisk natur men därjämte en

mångfald andra ärenden, särskilt sådana av organisatorisk, allmänt ekonomisk

och löneteknisk innebörd. I själva verket har denna förskjutning medfört,

att tyngdpunkten i statskontorets arbetsuppgifter — bortsett från fondförvaltningen

och utlåningsrörelsen — numera är att söka i dess ställning som

allmänt remissverk och dess därmed förbundna utredande verksamhet.

Till belysande av utvecklingen av statskontorets utredande verksamhet har

ämbetsverket meddelat en sammanställning av antalet till ämbetsverket inkomna

remisser under vart och ett av de senast förflutna tio åren. Av sammanställningen

framgår, att ämbetsverkets arbetsbörda — siffermässigt bedömd

— på berörda område undergått en väsentlig stegring, vilken med utgångspunkt

från förhållandena år 1926 uppgår till 470 ärenden, motsvarande

nära 38 procent.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverkets nuvarande organisation icke

vore ägnad att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de alltmer skärpta krav,

som särskilt remissärendenas beredning och handläggning i övrigt ställde på

verket. Med hänsyn till den inverkan, som frågan om inrättandet av nya huvudförvaltningar

kunde erhålla för statskontorets och särskilt utgiftsbyråernas

organisation, hade statskontoret tidigare icke velat ifrågasätta inrättandet av

nya ordinarie tjänster utan inskränkt sig till att hemställa örn medel för anställande

av icke-ordinarie personal. För att emellertid utan annan arbetsförstärkning

kunna bemästra arbetsbördan hade ämbetsverket under långa tider

och i stor omfattning måst begagna sig av möjligheten att dubblera vissa ordinarie

tjänster, varjämte tillgänglig icke-ordinarie personal pålagts arbetsuppgifter,

som rätteligen bort handhavas av personal i högre löneställning.

Härtill komme, att de tjänstemän, som sysslat med hithörande ärenden, i stor

utsträckning påtagit sig en arbetstid, som betydligt överstege den normala.

Under åberopande av att någon nedgång i fråga örn remissmängden ej vore

att emotse samt att avgörande i huvudförvaltningsfrågan syntes vara att förvänta,

har statskontoret i nu förevarande framställning, på sätt i det följande

kommer att angivas, framlagt förslag till viss utökning av personalen.

Med hänsyn väsentligen till räkenskapsreformens inverkan å ämbetsver- Departement»- bets kamerala verksamhet har statskontoret föreslagit minskning för utgifts- chtfenbyråernas

vidkommande med tre revisorstjänster. Häremot timmer jag

icke anledning till erinran.

Statskontorets egenskap av centralt remissverk har vuxit fram ur den

ställning, ämbetsverket ursprungligen intog såsom den centrala myndigheten

för statens medelsförvaltning. Den allmänna överblick över förvaltningen,

som ämbetsverket i denna sin egenskap förvärvade, förlänade verket sär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

skilda möjligheter att från skilda synpunkter belysa de skiftande ämnen, i

i vilka utlåtanden begärdes, samt att verka för en enhetlig förvaltningspraxis.

I den mån statskontorets kamerala verksamhet minskat i omfattning, har

därför också motiven att i hittillsvarande mycket vidsträckta omfattning

anlita statskontoret för utlåtanden i anslagsfrågor försvagats.

Det för förvaltningen betydelsefulla problem, som sålunda antytts, påkallar

särskild uppmärksamhet, när såsom nu ett stort antal statskontoret hittills

i räkenskapshänseende underordnade myndigheter skola ombildas till

huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Ehuru jag icke ännu är beredd att taga ställning till omförmälda spörsmål,

vill jag dock redan i detta sammanhang ge uttryck åt den uppfattningen,

att en icke oväsentlig begränsning av antalet till statskontoret remitterade

ärenden framstår såsom en naturlig följd av reformens genomförande.

Vid bedömandet av frågan, huruvida härav kan föranledas ändring i statskontorets

nuvarande organisation, bör beaktas, att läget för närvarande är

oklart även beträffande en annan betydande grupp av ärenden i vilka utlåtanden

bruka avgivas av statskontoret. Jag åsyftar frågor rörande tillämpningen

av gällande avlöningsbestämmelser m. m. för undervisningsväsendet.

Förslag om lönereglering för statlig såväl som icke statlig lärarpersonal torde

komma att föreläggas årets riksdag och därvid synes frågan örn inrättande

av särskild lönenämnd för undervisningsväsendet få upptagas till övervägande.

Om en sådan nämnd kommer till stånd, torde remisser i lönefrågor

rörande undervisningsväsendet för framtiden i första rummet få handläggas

av denna. Den nuvarande remissbördan i statskontoret skulle även enligt

min mening påkalla en personalförstärkning, om den med säkerhet kunde

förväntas bli bestående, men den torde under nuvarande förhållanden icke

få motivera att nya tjänster inrättas vid ämbetsverket.

Ändringsförslag, sammanhängande med

familjepensioneringsref ormen.

Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) är

avsett att äga tillämpning å alla befattningshavare, för vilka civila eller militära

tjänstepensionsreglementet gäller. Enligt särskild bestämmelse i reglementet

skall emellertid genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller

av Kungl. Maj:t efter riksdagens bemyndigande bestämmas tidpunkten för

reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas de

avvikelser från reglementets bestämmelser, som därvid finnas påkallade beträffande

befattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt

på grund av sin statstjänst, samt beträffande de fall, då avgång från

befattningen skett före ikraftträdandet.

Genom proposition nr 245 till föregående års riksdag framlades för riksdagen

förslag till överenskommelse med fullmäktige för civilstatens änkeoch

pupillkassa samt fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa

angående statens övertagande av dessa kassor. I propositionen nr 258 framlades

därefter förslag till överenskommelse jämväl med fullmäktige för sta
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

tens järnvägars änke- och pupillkassa. Det förutsattes i propositionerna,

att allmänna familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den 1 juli 1937

för de förvaltningsområden, som berördes av överenskommelserna.

Sedan bankoutskottet i sitt utlåtande (1936: 35) över propositionerna förordat

vissa jämkningar i förslagen till överenskommelser, anmälde riksdagen

i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), att riksdagen bemyndigat Kungl.

Majit att träffa överenskommelser med fullmäktige för en var av berörda

kassor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i utskottets utlåtande anförts

och att i enlighet med vad som föreslagits besluta om reglementets

ikraftträdande.

Härefter ha slutgiltiga överenskommelser enligt det av riksdagen sålunda

lämnade bemyndigandet träffats med fullmäktige för en var av ifrågavarande

kassor, överenskommelserna, vilka för statens räkning undertecknats

av mig jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande, hava dagtecknats, överenskommelsen

rörande civilstatens, änke- och pupillkassa den 19 november,

överenskommelsen rörande telegrafverkets änke- och pupillkassa den 17

december samt överenskommelsen rörande statens järnvägars änke- och

pupillkassa den 14 december, allt 1936.

1934 års familjepensionsutredning, som ingick de preliminära överenskommelserna

rörande civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars

änke- och pupillkassor, har numera, såsom jag tidigare i dag anmält, med

skrivelse den 14 januari 1937 till Kungl. Majit överlämnat preliminära överenskommelser

jämväl med delegerade för en var av arméns och marinens

familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Kungl. Majit har förut denna dag på min föredragning beslutat förelägga

riksdagen på de preliminära överenskommelserna grundade förslag till avtal.

Därvid har förutsatts, att familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den

1 juli 1937 för de förvaltningsområden, som beröras av överenskommelserna

med arméns och marinens familjepensionskassor, men den 1 januari 1938 såvitt

angår tullverket.

Såsom jag framhöll vid framläggande för 1936 års riksdag av förslag till

allmänt familjepensionsreglemente torde, frånsett de affärsdrivande verken,

prövningen av familjepensionsfrågor, fallande under sagda reglemente, böra

uppdragas åt statskontoret.

Statskontoret har i sin förevarande skrivelse den 5 december 1936 beträffande

storleken av den arbetsbörda, prövningen av familjepensionsfrågorna

skulle pålägga ämbetsverket, anfört följande:

Bestyret med familjepensioneringen handhaves för närvarande vid civilstatens

änke- oell pupillkassa samt arméns och marinens familjepensionskassor

av hos dessa kassor uteslutande för ändamålet anställd och avlönad personal,

medan vid tullstatens enskilda pensionsinrättning motsvarande uppgifter äro

anförtrodda ål tjänstemän inom generaltullstyrelsen mot särskild ersättning

från kassan. Sammanlagda lönekostnaderna för ifrågavarande kassors personal,

frånsett dyrtidstillägg, uppgå för år räknat vid de fyra kassorna till,

i runt tal, 128,000 kronor, varav vid civilstatens änke- och pupillkassa 52,000

kronor, vid arméns och marinens familjepensionskassor respektive 48,000

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

kronor och 20,000 kronor samt vid tullstatens enskilda pensionsinrättnine

8,000 kronor.

De arbetsuppgifter, statskontoret skulle komma att övertaga från ovannämnda

pensionskassor, komma emellertid icke att omfatta kassornas samtliga

bestyr med familjepensioneringen. Genom det nya sätt, varpå befattningshavarnas

bidrag till pensioneringen äro avsedda att uttagas — pensionsavdragen

bortfaller nämligen behovet av den centrala registrering av till

pensioneringen anslutna befattningshavare, som nu äger rum inom respektive

kassor, liksom ock där förekommande beräkning och debitering av avgifter

samt kontroll ifråga om avgiftsbetalningens fullgörande. På statskontoret

kommer däremot att överflyttas — förutom förvaltningen av kassornas fondtillgångar

— prövningen av frågor örn rätt till familjepension samt utbetalningen

av pensionerna jämte därå belöpande tilläggsförmåner. Till belysande

av den arbetsökning, som härav föranledes, kan nämnas, att ämbetsverket,

som för närvarande har att avgöra omkring 800 pensionsansökningar örn

året och månatligen utbetalar pensioner till mer än 10.000 pensionstagare, genom

familjepensioneringens övertagande skulle få att årligen pröva ytterligare

omkring 350 pensionsansökningar, därav omkring 175 falla på armén

och mannen samt omkring 50 på tullverket, och månatligen ombesörja utbetalningar

av ytterligare omkring 5,000 pensioner, varav omkring 2,900 avse

armén och marinen samt omkring 600 tullverket.

Statskontoret vill härvid framhålla, att bestyret med familjepensionsutbetalningarna

kommer att i vissa hänseenden vara betydligt mera komplicerat

och tidskrävande än motsvarande göromål i avseende å tjänstepensioneringen,

i det i de fall, då flera familjepensionsberättigade förekomma, antalet pensionsberättigade

— liksom ock pensionernas storlek — icke är från början bestämt

utan växlar från tid till annan. Härtill kommer, att under lång tid

framåt samtidigt komma att tillämpas såväl de bestämmelser, som gällt för

de olika familjepensionskassorna, som ock det nya familjepensionsreglementets

föreskrifter, ävensom de regler, som komma att fastställas för efterlevande

till befattningshavare, å vilka det nya reglementet ej blir tillämpligt.

Vad angar den för ett nöjaktigt handhavande av de nytillkommande göromålen

erforderliga organisationen har statskontoret till en början övervägt ett

sammanförande av tjänste- och familjepensioneringsärendena under en och

samma byrå, den nuvarande andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Forén dylik

centralisering anser statskontoret framför allt tala önskvärdheten av en

enhetlig ledning av arbetet och av de olika ärendenas handläggning, särskilt

under de första åren innan den beslutade nyordningen på området vunnit erforderlig

stadga. Trots detta har ämbetsverket slutligen stannat för en annan

lösning, nämligen arbetsuppgifternas uppdelning på två byråer. Anledningen

härtill angives närmast vara den, att den arbetsbörda, som för närvarande

åvilar chefen för pensionsbyrån, är så betydande, att densamma

måste anses gå avsevärt utöver vad som kan betecknas som normalt. Att

under sådana förhållanden ytterligare öka arbetsuppgifterna för ifrågavarande

befattningshavare har statskontoret ansett icke böra ifrågakomma.

Ämbetsverket fortsätter:

Statskontoret har sålunda kommit till den uppfattningen, att de uppgifter

inom pensionsväsendet, som komma att åvila ämbetsverket, böra uppdelas å

tvenne pensionsbyraer. Beträffande den lämpliga fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan dessa byråer synes tveksamhet kunna råda. Åtskilliga skäl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

9

torde tala för att fördelningen sker efter förvaltningsgrenar, så att å den ena

byrån handläggas pensionsärenden —- avseende såväl tjänste- som familjepensioneringen

— för allmänna civilförvaltningen samt å den andra motsvarande

ärenden för försvarsväsendet. Av praktiska skäl synes det dock statskontoret

vara att förorda, att åtminstone tillsvidare andra utgiftsbyrån —

som hädanefter lärer böra benämnas första pensionsbyrån — i huvudsak bibehålies

vid de arbetsuppgifter inom hithörande område, som nu ankommer

på byrån — d. v. s. tjänstepensioneringen — och att den nya byrån — andra

pensionsbyrån — pålägges bestyret med familjepensionsväsendet. Statskontoret

förutsätter emellertid, att frågan om den definitiva arbetsfördelningen

upptages till avgörande först senare, när nödig erfarenhet vunnits, och att

överhuvudtaget ett nära samarbete mellan byråerna kommer till stånd med

möjlighet att, vid behov, ömsevis tillhandagå med arbetskrafter. I sistnämnda

hänseende torde vara lämpligt, att den avdelning — pensionsespeditionen

— som för närvarande handhar utbetalningarna av tjänstepensionerna, efter

nödig arbetsförstärkning anförtros jämväl utbetalningarna av familjepensionerna.

Statskontoret förordar, att den nya byrån utrustas med en byråchef (B 30),

en förste revisor (B 24) och en notarie (B 21), samtliga å extra stat, jämte en

förste amanuens. Förste revisorn skulle handlägga familjepensionsansökningarna,

leda arbetet å pensionsexpcditionen och därvid hava närmaste ansvaret

för samtliga pensionsutbetalningar, besvara skriftliga och muntliga

förfrågningar i pensionsspörmål ävensom i övrigt biträda vid förekommande

utredningsarbete. Notarien skulle biträda med utredningar och uppsättningar.

Vidare har statskontoret föreslagit, att å andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån)

skulle nyinrättas en notariebefattning i 21 :a lönegraden å extra stat

men i stället indragas en förste amanuenstjänst.

Pensionsexpeditionen föreslår statskontoret skola utökas med dels en ordinarie

kansliskrivare i lönegraden B 11, avsedd såsom föreståndare för expeditionen,

dels ock två ordinarie kontorsbiträden i lönegraden B 4.

Familjepensioneringsreformens genomförande kommer att medföra arbetsökning

även å fondbyrån.

I skrivelse den 7 december 1933 angående ämbetsverkets anslagsbehov för

budgetåret 1934/1935 föreslog statskontoret, bland annat, att en ytterligare

kamrerare skulle anställas inom ämbetsverket, vilken tjänst till en början

borde uppföras å extra stat. I anledning härav framhöll jag vid anmälan av

nämnda skrivelse i 1934 års statsverksproposition, att jag icke blivit övertygad

örn nödvändigheten av att utöka den ledande personalen å fondbyrån

med en kamrerare å extra stat, så mycket mindre som möjlighet funnes alt

vid särskild arbetsanhopning bereda den ordinarie kamreraren tillfällig arbetslättnad

genom att anförtro vissa av dennes göromål åt annan befattningshavare

mot ersättning enligt bestämmelserna i avlöningsreglementets 19 §.

Statskontorets förslag föranledde i enlighet härmed icke någon åtgärd från

Kungl. Maj:ts sida. Emellertid har den av mig antydda möjligheten sedermera

i full omfattning utnyttjats av statskontoret och i verkligheten har

sedan år 1933 praktiskt taget i en följd å fondbyrån fungerat två kamrerare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

De tillgångar, som statskontoret i anledning av familjepensioneringsreformen

får övertaga, uppgå enligt vad ämbetsverket meddelat till, i runt tal,

119.800.000 kronor. Bland dessa tillgångar märkas cirka 360 inteckningslån,

100 kommunlån och 700 reverslån mot borgen ävensom 6 fastigheter. Av

statskontoret nu förvaltade fonder, vilkas tillgångar ämbetsverket har att

göra räntebärande, redovisade den 30 juni 1936 tillgångar å tillhopa

172.690.000 kronor. Häri ingingo allenast omkring 140 inteckningslån och en

fastighet. Kommunlån och reverslån förekommo icke bland statskontorets

fondtillgångar.

I sin förevarande skrivelse har statskontoret hemställt, att vid ämbetsverket

måtte inrättas dels en ordinarie befattning såsom biträdande kamrerare i lönegraden

B 24, dels ock en ordinarie revisorstjänst i lönegraden B 21 och en

ordinarie kontorsbiträdestjänst, båda avsedda för fondbyrån. I samband härmed

har statskontoret anfört följande:

Den betydande remissbördan — ofta avseende skyndsamma utredningar

och ärenden — har medfört, att svårighet mött för såväl byråchefen å fondbyrån

som den ordinarie kamreraren att i önskvärd utsträckning ägna sig åt

de viktiga arbetsuppgifter, som sammanhänga med lånerörelsen och fondförvaltningen.

Att beakta är i sådant hänseende att de rådande förhållandena

på lånemarknaden ställa stora krav i fråga om påpasslighet och uppmärksamhet,

när det gäller att finna ur avkastnings- och säkerhetssynpunkt tillfredsställande

placeringsobjekt. Med hänsyn till placeringsfrågornas ekonomiska

betydelse vore det enligt statskontorets mening i och för sig önskvärt och naturligt,

att handläggningen av dessa frågor omhänderhades av chefen för

byrån. Ä andra sidan äro de undersökningar och förhandlingar, som måste

förekomma i de särskilda fallen, ofta mycket omfattande, och de studier av

förhållandena å låne- och fastighetsmarknaden, vilka äro en förutsättning för

ett bedömande av hithörande spörsmål, synnerligen tidskrävande samt av den

art, att de löpa fara att skjutas i bakgrunden, därest de förenas med brådskande

utredningsarbeten och andra förvaltningsgöromål.

Detta förhållande gör att dessa arbetsuppgifter icke lämpligen böra förenas

med de göromål, som i övrigt ankomma på fondbyråchefen. En omläggning

av arbetsuppgifternas fördelning inom fondbyrån är därför av behovet påkallad.

Ett genomförande av en sådan omläggning möter emellertid stora svårigheter

med hänsyn till arbetsbelastningen å byrån i dess helhet. En möjlighet

att vinna förbättrade förhållanden i berörda avseende synes dock statskontoret

kunna vara, om kamreraren å byrån kunde — givetvis under byråchefens

överinseende — i större utsträckning än hittills övertaga bestyret med

placeringsfrågorna. Nämnda befattningshavare skulle i så fall bliva den,

som hade att närmast följa förhållandena å låne- och räntemarknaden, förbereda

och för statskontoret föreslå erforderliga placeringar, öva tillsyn över

godtagna placeringsobjekt och föreslå de åtgärder med avseende därå, vartill

rådande förhållanden kunde föranleda, ävensom handhava skötseln av fonderna

tillhöriga fastigheter. Härutöver skulle det åligga kamreraren att, med

tillhjälp av den biträdande kamreraren, under byråchefen hava ledningen av

byråns arbete med fondtillgångarnas redovisning och förvaltning.

Beträffande revisorstjänsten och kontorsbiträdesbefattningen har statskontoret

anfört huvudsakligen följande:

Då statskontorets medelsplacerande verksamhet nu kommer att i betydande

grad utvidgas, är det så mycket angelägnare, att en tillfredsställande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

11

anordning träffas för en enhetlig skötsel av dessa ärenden. Därest desamma

komma att i vidgad omfattning anförtros åt kamreraren å fondbyrån, förutsätter

detta givetvis, att vissa av de arbetsuppgifter, som nu åvila sagda tjänsteman,

överflyttas å biträdande kamreraren, vilken i sin tur måste beredas

minskning i fråga om det arbete, som hittills utförts av honom. Med hänsyn

härtill samt till nyssberörda utökning av medelsplaceringarna finner statskontoret

erforderligt, att ytterligare en ordinarie revisorstjänst avses för fondbyrån,

ävensom att medel ställas till förfogande för anställande av ännu ett

kontorsbiträde å byrån, önskvärdheten av sagda revisorsbefattning är än

starkare, som sedan länge ett kännbart behov förelegat att kunna avdela en

tjänsteman att närmast svara för skötseln av och ordningen i valvet, där

ämbetsverkets värdehandlingar förvaras. Detta behov har hittills, på grund

av brist på arbetskrafter, icke kunnat på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoses.

Såsom statskontoret framhållit tala vissa skäl för ett sammanförande a\ Departementstjänste-

och familjepensionsärendena under en och samma byrå. Då ämbetsverket

likväl förordat arbetsuppgifternas uppdelning på två byråer, har detta

framför allt motiverats med den arbetsbörda, som åvilar chefen för den nuvarande

andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Vid övervägande av ifrågavarande

spörsmål har jag kommit till den uppfattningen, att en bättre lösning

vinnes, därest tjänste- och familjepensionsärendena sammanhållas på

en byrå, men byråchefens arbetsuppgifter underlättas genom att dels en

kvalificerad arbetskraft med föredragningsskyldighet i familjepensionsärenden

ställes till hans förfogande, dels den för handläggning av tjänstepensionsärenden

avsedda personalen förstärkes, dels byråchefen under organisationstiden

befrias från löpande ärenden. Med hänsyn härtill har jag funnit

mig icke böra biträda statskontorets förslag örn inrättande av en ny byråchefsbefattning

utan förordar i stället, att ämbetsverkets arbetskrafter förstärkas

med en sekreterartjänst i 26:e lönegraden och, såsom statskontoret föreslagit,

en notariebefattning i 21 :a lönegraden, vilka båda torde böra uppföras på

extra stat. Den av statskontoret till indragning föreslagna amanuenstjänsten

synes böra bibehållas.

Frånsett byråchefstjänsten har statskontoret för familjepensionsärendenas

handläggning hemställt örn inrättande av en förste revisorstjänst i 24 :e lönegraden

samt en notarietjänst i 21 :a lönegraden, båda å extra stat, ävensom

av en förste amanuensbefattning. Jag tillstyrker dessa förslag. Ej heller

finner jag anledning till erinran mot ämbetsverkets förslag om förstärkning

av pensionsexpeditionen med en ordinarie kansliskrivare i lönegraden B 11,

avsedd såsom föreståndare för expeditionen, samt två kontorsbiträden.

Å fondbyrån har, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, kamrerar - tjänsten under de senare åren så gott som ständigt varit dubblerad. Statskontoret

har nu föreslagit, att vid ämbetsverket skulle inrättas en ordinarie

befattning såsom biträdande kamrerare i lönegraden B 24. Med hänsyn till

vad statskontoret i samband härmed anfört och med beaktande särskilt av

den arbetsökning, familjepensioneringsreformen kommer att medföra å fondbyrån,

vill jag icke motsätta mig statskontorets förslag i denna del. Jag

tillstyrker vidare ämbetsverkets förslag örn nyinrättande för londbyran av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 220.

en revisorstjänst, varemot med inrättandet av en ny kontorsbiträdesbefattning

torde få tills vidare anstå. Det synes icke uteslutet, att en viss lättnad

i arbetsbördan skulle kunna ernås genom en förenkling av den inom verket

tillämpade bokföringen.

Vissa ytterligare

personalfrågor.

Utgiftsbyråerna. Såsom förut angivits har statskontoret föreslagit, att

ärenden rörande tjänstepensioneringen alltjämt skulle handläggas å andra

utgiftsbyrån (pensionsbyrån). Av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår vidare, att å nämnda byrå för närvarande jämväl handläggas

vissa anordningsärenden. Statskontoret har framhållit, att genom de senare

årens nybildningar inom pensionsväsendet och särskilt efter övertagandet av

den militära tjänstepensioneringen från och med budgetåret 1935/1936 arbetsbördan

å andra byrån i hög grad ökats, och detta i väsentligt större omfattning

än som motsvaras av de nya arbetskrafter, som ställts till förfogande

för ändamålet. I anslutning härtill har ämbetsverket föreslagit, att anordningsärendena

jämte de remissärenden, som icke hava avseende å pensionsväsendet,

nu skola överföras från andra utgiftsbyrån till övriga utgiftsbyråer.

För sistnämnda utgiftsbyråer har statskontoret hemställt om uppförande

dels å ordinarie stat av en ny sekreterartjänst i lönegraden B 26, dels ock

å extra stat av två notarietjänster i 21 :a lönegraden. I samband härmed skulle

en befattning såsom förste amanuens indragas. Till stöd för nu nämnda

förslag har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande.

Den enda ordinarie arbetskraft, som — bortsett från vederbörande byråchefer

själva ^— för utredningsändamål står till förfogande å första och tredje

utgiftsbyråerna, utgöres av den ene av ämbetsverkets två sekreterare. För att

överhuvud taget kunna bemästra mötande uppgifter har statskontoret tidtals

varit nödsakat att tillgripa dubblering av ordinarie tjänster. En förstärkning

av arbetskrafterna måste med numera rådande arbetsanhopning anses

vara oundgängligen erforderlig. Därest nu till arbetsbördan skola komma jämväl

de utredningsuppgifter utanför pensionsområdet, som hittills legat å andra

utgiftsbyrån, framträder kravet på förstärkta arbetskrafter än mera oavvisligt.

Förvaring av egnahemslåneinteckningar. Statskontoret har i förevarande

skrivelse den 5 december 1936 erinrat örn en på Kungl. Maj:ts prövning beroende

framställning av den 28 februari 1935 från statens egnahemsstyrelse

om förvaring av vissa egnahemslåneförmedlares inteckningssäkerheter. Jag

anhåller att i detta sammanhang få anmäla nämnda ärende.

Enligt § 16 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten skall låneförmedlande

bolag och förening, innan någon del av beviljat egnahemsstatslån må

utbekommas, till statskontoret avlämna av ämbetsverket godkänd säkerhet för

avgiven skuldförbindelses uppfyllande. Inteckning uti egnahemslägenhet, beviljad

eller lämnad såsom säkerhet för egnahemslån som av vederbörande

låneförmedlare utlämnats från statslånet i fråga, må kunna, därest sådan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

13

inteckning deponeras på sätt och under villkor i övrigt, som statskontoret

finner lämpliga, särskilt med hänsyn till dess bibehållande vid gällande kraft,

av statskontoret antagas såsom säkerhet för statslånet intill visst belopp.

Statens egnahemsstyrelse har genom förutnämnda framställning hemställt,

att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för att egnahemslåneinteckning, som

godkänts såsom säkerhet för utlämnat statslån till låneförmedlande bolag eller

förening, må kunna mottagas av statskontoret utan kostnad för vederbörande

låneförmedlare. Till stöd härför har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande.

Möjligheten att ställa egnahemslåneinteckning såsom säkerhet för statslån

begagnas för närvarande av ett trettiotal låneförmedlare. Statskontoret har

därvid föreskrivit deposition i bank av förekommande inteckningar. Sådan

deposition har visat sig åsamka låneförmedlarna i hög grad betungande kostnader.

En betydande del av låneförmedlarnas statliga förvaltningsbidrag —

för 1934 15,325 kronor av det för samma låneförmedlare till 93,640 kronor

uppgående förvaltningsbidraget — har åtgått till depositionsavgifter. Fondbildningen

för mötande av förlustrisker och för möjliggörande av erforderliga

avskrivningar minskas således, i mån som förvaltningsbidraget måste tagas

i anspråk för inteckningsförvaringen.

Angelägenheten att ifrågavarande förvaltningskostnader nedbringas, varom

framställningar gjorts från vissa låneförmedlare, har föranlett egnahemsstyrelsen

att söka åvägabringa någon billigare säkerhetsförvaring. Det vill synas

egnahemsstyrelsen, som skulle inteckningarna i fråga med fördel kunna tagas

under statskontorets direkta deposition utan kostnad för vederbörande låneförmedlare.

Tidigare olägenheter av en dylik anordning torde nämligen vara

undanröjda genom upphävandet av förut gällande bestämmelser om förnyelse

av inteckning och genom möjligheten numera till anteckning om innehav

av inteckning. Låneförmedlarna skulle det stå fritt att välja mellan förvaring

hos statskontoret eller hos inrättning, som statskontoret godkänt för

ändamålet.

En vid egnahemsstyrelsens framställning fogad förteckning över 30 låneförmedlande

bolags och föreningars kostnader för deposition av egnahemslåneinteckningar

utvisar, att för dessa låneförmedlare sammanlagda kostnaden för

år 1934 utgjorde 15,325 kronor 56 öre och för år 1935 beräknades uppgå till

16,419 kronor 25 öre. Enligt samma förteckning uppgingo för de ifrågavarande

låneförmedlarna förvaltningsbidragen för år 1934 till sammanlagt

93,640 kronor 41 öre. Av förteckningen, som utvisar förhållandet i varje särskilt

fall mellan kostnaden för förvaringen och låneförmedlarens förvaltningsbidrag

för år 1934, framgår, att i ett flertal fall en avsevärd del av förvaltningsbidraget

åtgått till täckande av förvaringskostnaden, i 15 fall omkring

25 procent eller mera.

Statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande den 28 januari 1936, bär för

möjliggörande av ett bedömande av spörsmålet, i vad mån ett mottagande av

de för närvarande för statskontorets räkning deponerade egnahemslåneinteckningarna

kan komma att medföra ökning i statskontorets arbetsbörda, låtit

från de i egnahemsstyrelsens förteckning upptagna låneförmedlarna inhämta

vissa upplysningar angående deras låneverksamhet. De inkomna upplysningarna

hava sammanställts i en tablå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Enligt denna tablå uppgår antalet av för statskontorets räkning hos bank

deponerade inteckningar till 6,383 med ett sammanlagt belopp av 17,141,780

kronor 42 öre. Antalet till säkerhet för egnahemslån gällande inteckningar uppgår

till 7,721 med ett sammanlagt belopp av 22,524,538 kronor 41 öre. Enligt

samma tablå utgör ungefärliga antalet exekutiva auktioner under åren 1930—

1934, vilka berört de i förvar nedlagda inteckningarna, 48 eller sålunda årligen

i medeltal omkring 10 samt ungefärliga antalet relaxationer, uppdelningar,

postponeringar och andra åtgärder under motsvarande år, vilka berört

de ifrågavarande inteckningarna, 119 eller årligen i medeltal omkring 24.

För egen del har statskontoret anfört följande:

Avsikten med statens egnahemsstyrelses förevarande framställning är att

få till stånd en minskning av de för närvarande utgående förvaringsavgifterna

för att därigenom möjliggöra, att medel göras tillgängliga för själva

egnahemsverksamheten. 1 sistnämnda hänseende märkes särskilt angelägenheten

att få medel disponibla för mötande av å egnahemslånerörelsen uppkommande

förluster. Enligt vad statskontoret erfarit, hava de låneförmedlande

bolagen och föreningarna, vilka driva rörelse på egen ekonomisk risk.

hittills icke haft möjlighet att i erforderlig utsträckning reservera medel för

dylikt ändamål. Flertalet av de låneförmedlare, vilka hava sina inteckningar

deponerade i bank, nödgas för närvarande vidkännas en kostnad

för förvaringen, uppgående till omkring en fjärdedel eller mer av statsbidragets

hela belopp. För dessa låneförmedlare måste givetvis svårigheter

möta att med statsbidragens hjälp verkställa fondbildning för täckande av

framtida förluster i den utsträckning, som av behovet påkallas. Det lärer

nämligen vara obestridligt, att en icke ringa förlustrisk å utlämnade egnahemslån

föreligger. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra om de stödåtgärder

— beviljande av stödlån och medgivande av uppskov i särskild ordning

med erläggande av ränta och amortering — som statsmakterna under

senare år ansett sig böra vidtaga. Med hänsyn till beskaffenheten av de för

egnahemslånen lämnade säkerheterna, vilka i regel utgöra enda säkerheten

även för egnahemsstatslånen, lärer det vara ofrånkomligt, att i händelse av

exekutivt förfarande låneförmedlarna i många fall icke kunna beredas full

täckning för sin fordran. Detta torde särskilt vara fallet med de lån, som

blivit utlämnade omkring år 1920, i anseende till de i jämförelse med nuvarande

förhållanden höga värderingsbelopp, som legat till grund vid bestämmandet

av lånens storlek. Erfarenheten lior ock visat, att i ett flertal fall

avskrivningar redan måst vidtagas.

I fortsättningen framhåller statskontoret, att ämbetsverket icke ville motsätta

sig, att, därest så skulle anses önskvärt och lämpligt, förvaringen av

ifrågavarande egnahemslåneinteckningar övertoges av ämbetsverket. Nödvändiga

förutsättningar härför vöre dock dels att anteckning komme att ske

därom, att statskontoret vore inteckningsinnehavare, dels förstärkning av arbetskrafterna

å ämbetsverkets ombudsmansexpedition. Anmälan om statskontorets

innehav syntes lämpligen kunna göras genom låneförmedlarens försorg

i samband med inteckningens avlämnande till statskontoret. Den med

sådan anmälan förenade kostnaden uppginge till 1 krona 25 öre för varje inteckning

och skulle sålunda ej bliva för låneförmedlarna nämnvärt betungande.

Beträffande förstärkningen av arbetskrafterna anför statskontoret

följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 15

Enligt verkställd överslagsberäkning skulle övertagandet av egnahemslåneinteckningarnas

förvaring föranleda behov av dels ytterligare en extraordinarie

tjänsteman i adertonde lönegraden med en begynnelselön (i sextonde

löneklassen) av 4,596 kronor, dels ock ett mindre belopp, förslagsvis 2,000 kronor,

för skrivhjälp. Därutöver torde vara ofrånkomligt att under första året för

bestridande av de skrivgöromål — uppläggande av liggare och register m. m. —

som komme att bliva en följd av själva överflyttandet av inteckningarna, erhålla

tillgång till extra skrivhjälp. För detta ändamål synas böra beräknas

i runt tal 2,000 kronor. Kostnaderna för anställandet av den personal, som

sålunda blir erforderlig, kunna alltså beräknas för första året till omkring

8,600 kronor och sedermera till omkring 6,600 kronor årligen.

Slutligen har statskontoret framhållit, att ämbetsverkets kostnader borde

ersättas av de låneförmedlare, som överlämnade sina inteckningar till förvaring,

och ersättningen erläggas genom en förvaringsavgift, som syntes böra

bestämmas till, i avrundat belopp, 40 öre för varje tusental av inteckningarnas

belopp. Dessa avgifter syntes böra uttagas av statskontoret i samband

med utbetalande av statsbidragen och såsom uppbördsmedel tillgodoföras

ämbetsverkets omkostnadsanslag eller möjligen gottgöras inkomsttiteln A lil

Diverse inkomster.

Biträdespersonalen. Å ämbetsverkets nuvarande ordinarie stat finnas uppförda

11 biträdesbefattningar. Härutöver äro för närvarande anställda 13

icke-ordinarie biträden. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att statskontoret

hemställt om nyinrättande å ordinarie stat av dels 1 kansliskrivare

tjänst (B 11), avsedd såsom föreståndare för pensionsexpeditionen, dels 2

kontorsbiträdestjänster (B 4), avsedda för samma expedition, dels ock 1

kontorsbiträdestjänst (B 4) för fondbyrån.

Under framhållande att den nuvarande fördelningen mellan ordinarie och

icke-ordinarie biträdespersonal näppeligen kunde anses tillfredsställande har

statskontoret hemställt örn överflyttande till ordinarie stat av dels en extra

ordinarie kansliskrivare å fondbyrån, dels ett extra ordinarie kanslibiträde,

dels ock ett kontorsbiträde. Härigenom skulle inom ämbetsverket mot 18

ordinarie biträdestjänster komma 10 biträdesbefattningar å icke-ordinarie

stat.

Såsom statskontoret föreslagit, torde de anordningsärenden, vilka för närvarande

handläggas å andra utgiftsbyrån (pensionsbyrån), jämte sådana

remissärenden, som icke hava avseende å pensionsväsendet, böra överföras

från nämnda byrå till övriga utgiftsbyråer.

I anslutning till vad jag i det föregående uttalat i fråga om inrättande av

nya tjänster inom statskontoret med hänsyn till remissärendena, får jag hemställa,

att ämbetsverkets förslag örn nyinrättande för första och tredje utgiftsbyråerna

av en sekreterar- och Iva notarietjänster icke för närvarande må

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Närmast hade — med hänsyn till

den nuvarande remissbördan — kunnat övervägas att tillmötesgå förslaget

örn inrättande av en sekreterarbefattning vid verket. Örn detta icke nu synes

böra ske, är det emedan även frågan örn den framtida handläggningen av

Departement

chejem.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

ärenden rörande tillämpningen av lönebestämmelserna för undervisningsväsendet

för närvarande är svävande.

Förslaget om statskontorets övertagande av förvaringen av vissa egnahemslåneförmedlares

inteckningssäkerheter finner jag mig efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet böra biträda. Vad statskontoret anfört

beträffande den vid genomförandet av nämnda förslag påkallade förstärkningen

av arbetskrafterna å ämbetsverkets ombudsmansexpedition synes icke

giva anledning till erinran. Med anledning av vad statskontoret ytterligare

i detta sammanhang föreslagit får jag anföra, att jag finner det mindre lämpligt

att komplicera ifrågavarande anordning genom uttagandet av särskild

förvaringsavgift av låneförmedlarna.

Vidkommande slutligen biträdespersonalen lärer med hänsyn till den förut

berörda frågan om förenkling av den inom verket tillämpade bokföringen

prövningen av frågan om överflyttande till ordinarie stat av en extra ordinarie

kansliskrivare å fondbyrån böra tills vidare anstå. Däremot har jag

funnit mig böra tillstyrka förslaget örn överflyttande till ordinarie stat av

ett extra ordinarie kanslibiträde och ett kontorsbiträde.

Sammanfattning.

Av den redogörelse, som nu lämnats, framgår, att statskontoret föreslagit

inrättandet av följande nya tjänster å ordinarie stat, nämligen 1 sekreterare

(B 26), 1 biträdande kamrerare (B 24), 1 revisor (B 21), 2 kansliskrivare (B

11), 1 kanslibiträde (B 7) och 4 kontorsbiträden (B 4). Å andra sidan skulle

3 ordinarie revisorstjänster (B 21) indragas.

Å extra stat skulle enligt statskontorets förslag uppföras 1 byråchef (B 30),

1 förste revisor (B 24) samt 4 notarier (B 21).

övrig icke-ordinarie personal föreslår statskontoret förstärkt dels med 1

förste amanuens, dels med erforderliga arbetskrafter, därest förvaringen av

vissa egnahemslåneförmedlares inteckningar överlämnas till statskontoret.

Å andra sidan skulle 2 förste amanuensbefattningar, 1 extra ordinarie kansliskrivarbefattning,

1 extra ordinarie kanslibiträdestjänst samt 1 kontorsbiträdestjänst

indragas.

I fråga om de tre till indragning föreslagna ordinarie revisorstjänsterna

har statskontoret anfört, att av innehavarna av dessa tjänster en syntes böra

placeras å den för fondbyrån avsedda nya revisorstjänsten. Med hänsyn

till arten av de arbetsuppgifter, som avsåges för de nya befattningar, vilka avstatskontoret

ifrågasatts, vore de båda övriga revisorerna icke lämpade för

någon av dessa befattningar. Statskontoret hemställer därför, att dessa revisorer

måtte överflyttas på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.

För min del har jag i det föregående förordat inrättandet av följande nya

tjänster å ordinarie stat vid statskontoret, nämligen 1 biträdande kamrerare

(B 24), 1 revisor (B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 1 kanslibiträde (B 7) och

3 kontorsbiträden (B 4). Även enligt mitt förslag skulle 3 ordinarie revisorstjänster

(B 21) indragas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

17

Jag har vidare föreslagit uppförande å extra stat av 1 sekreterare (B 26),

1 förste revisor (B 24) samt 2 notarier (B 21).

övrig icke-ordinarie personal har jag föreslagit skola förstärkas dels med

1 förste amanuens, dels med den arbetskraft, som erfordras för förvaringen

i statskontoret av vissa egnahemslåneförmedlares inteckningar. Samtidigt

skulle emellertid den icke-ordinarie personalen minskas med 1 extra ordinarie

kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.

Beträffande innehavarna av de tre till indragning föreslagna ordinarie

revisorstjänsterna tillstyrker jag statskontorets förslag att en placeras å den

för fondbyrån avsedda nya revisorstjänsten men de båda övriga överföras

till allmänna indragningsstaten. De för familjepensionsärendenas handläggning

avsedda nya tjänsterna förutsätter jag komma att i viss utsträckning

besättas med befattningshavare vid de av staten övertagna familjepensionskassorna.

Statskontorets avlöningsstat.

Kungl. Majit har den 15 maj 1936 fastställt följande avlöningsstat för

statskontoret, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 271,600

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis. ... » 3 cn0

3. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis.........» 8,300

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m........... kronor 77,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

........................ » 5,500 » 82,500

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis............................ » 18,400

Summa kronor 389,600.

Statskontoret har i skrivelsen den 5 december 1936 med hänsyn till sina

i det föregående berörda förslag om ändringar i nuvarande personalorganisation

samt med iakttagande av den reduktion av anslagsposterna, som föranledes

av familjepensionsavdragen, föreslagit,

att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat höjes till

287.900 kronor,

att anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat sänkes till

8,600 kronor,

att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra stat höjes till

53.900 kronor,

att grundavlöningsposten sänkes till 63,300 kronor eller, vid bifall till förslaget

om överflyttande till statskontoret av förvaringen av vissa egnahemslåneförmedlares

inteckningar, till 71,900 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220-

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Departements
chefen.

att avlöningsförhöjningsposten sänkes till 4,500 kronor, samt

att anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän höjes till 20,900 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma skulle alltså utgöra (287,900 + 8,600 + 53,900

+ 63,300 + 4,500 + 20,900 =) 439,100 kronor eller, vid bifall till förslaget

örn överflyttande till statskontoret av förvaringen av vissa egnahemsförmedlares

inteckningar, (439,100 + 8,600 =) 447,700 kronor.

Vid bifall till vad jag förut förordat synas anslagsposterna under statskontorets

avlöningsstat böra för nästa budgetår beräknas på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat bör ökas med ett belopp av 31,900 kronor, motsvarande avlöningarna

vid de av mig tillstyrkta nya ordinarie tjänsterna efter frånräknande av

tjänstepensionsavdrag. Å andra sidan bör anslagsposten minskas med dels

22,400 kronor, motsvarande avlöningarna vid tre revisorstjänster efter frånräknande

av tjänstepensionsavdrag, dels ock 9,400 kronor på grund av familjepensionsavdragen.

Anslagsposten skulle således upptagas med ett belopp

av (271,600 + 31,900 — 22,400 — 9,400 =) 271,700 kronor.

Anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat

bör minskas med vederbörligt familjepensionsavdrag — i runt tal 200

kronor — till 8,600 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å extra

stat bör ökas med ett belopp av 31,600 kronor, motsvarande avlöningarna

vid de av mig tillstyrkta nya tjänsterna å extra stat efter frånräknande av

tjänstepensionsavdrag. Å andra sidan bör anslagsposten minskas med 1,300

kronor på grund av familjepensionsavdragen och alltså upptagas med (8,300

+ 31,600 — 1,300 =) 38,600 kronor.

Grundavlöningsposten bör ökas med dels 4,400 kronor, motsvarande

grundavlöningen efter frånräknande av tjänstepensionsavdrag till

en förste amanuens i 18 :e lönegraden, dels 8,600 kronor för den arbetskraft,

som erfordras för förvaringen hos statskontoret av förberörda inteckningar.

Å andra sidan bör posten minskas med dels 4,500 kronor, motsvarande avlöningarna

vid en extra ordinarie kanslibiträdes- och en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst

efter frånräknande av tjänstepensionsavdrag, dels ock

2,300 kronor på grund av familjepensionsavdragen. Posten skulle alltså upptagas

med (77,000 + 4,400 + 8,600 — 4,500 — 2,300 =) 83,200 kronor.

Posten till avlöningsförhöjningar m. m. torde böra bibehållas

vid oförändrat belopp, 5,500 kronor.

Slutligen torde anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän med hänsyn till

den i årets statsverksproposition ifrågasatta löneminskningskompensationen

åt extra ordinarie tjänstemän samt i följd av den föreslagna personalökningen

böra höjas till i runt tal 22,400 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma skulle således enligt mitt förslag utgöra

(271,700 + 8,600 + 38,600 + 83,200 + 5,500 + 22,400 =) 430,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

19

Statskontorets omkostnadsstat.

Kungl. Maj:t har den 15 maj 1936 fastställt följande omkostnadsstat för

statskontoret, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1936/1937:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis.......................... kronor 3,000

2. Expenser, förslagsvis ................................ » 43,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 12,000

Summa kronor 58,000.

Av anslagsposten till expenser må enligt samma beslut tagas i anspråk förslagsvis

4,500 kronor till bränsle, lyse och vatten, högst 35,500 kronor till

övriga expenser för eget behov och förslagsvis 3,000 kronor till övriga expenser

för annat än eget behov.

Sedan statskontoret i skrivelse den 9 november 1936 anmält, dels att riksbanken

på grund av ändring i tidigare gällande bestämmelser från och med

år 1936 komme att uttaga avgift för förvaring av ämbetsverkets i banken

deponerade värdehandlingar, dels ock att statskontoret anlitat sakkunnigt

biträde i samband med värdering av fastigheter, som utgöra hypotek för lån

från de under statskontorets förvaltning ställda fonderna, har Kungl. Majit

genom beslut den 20 november 1936 medgivit, att statskontoret finge — i

den mån förenämnda belopp å 35,500 kronor icke därtill lämnade tillgång —

taga i anspråk ytterligare högst 3,000 kronor för utbetalning av avgift till

riksbanken för deposition av obligationer under år 1936 samt högst 3,000 kronor

för bestridande av kostnaderna i samband med nämnda värdering.

Beträffande anslagsposten till reseersättningar har statskontoret

i sin nu ifrågavarande skrivelse ansett sig icke böra ifrågasätta någon

ändring för budgetåret 1937/1938.

Anslagsposten till expenser har ämbetsverket föreslagit höjd till

60,500 kronor. Med hänsyn till de verkliga utgifterna under budgetåret

1935/1936 har för bränsle, lyse och vatten beräknats 2,000 kronor mer än

innevarande budgetår. Då ytterligare lokaler, närmast till följd av övertagandet

av bestyret med familjepensionsväsendet, beräknas bliva tagna i bruk

såsom tjänsterum, har medelsanvisningen till renhållning och städning föreslagits

höjd med 1,500 kronor. För skrivmaterialier, papper, blankettryck

och dylikt har, främst med hänsyn till bestyret med fainiljepensionernas utbetalning,

räknats med en kostnadsökning av 2,000 kronor. I anledning av

förslag örn inrättande av telefonväxel inom ämbetsverket har upptagits ett

belopp å 6,500 kronor. På grund av det utökade arbetet med pensionsutbetalningarna

och underhållet av den maskinella utrustning, som därvid användes,

samt för nyanskaffning av markiser har en kostnadsökning av 1,500

kronor beräknats uppkomma. Slutligen har statskontoret beräknat ett be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

lopp av 4,000 kronor för bestridande av förvaringsavgifterna för statskontorets

i riksbanken deponerade värdehandlingar.

Med hänsyn till statsliggarens ökade omfång och de stegrade kostnader,

som blivit en följd härav, har statskontoret beräknat anslagsposten till

publikationstryck till 15,000 kronor.

ehejen. ^ fråga örn det belopp a 6,500 kronor, som av statskontoret beräknats i

anledning av förslag om inrättande av en telefonväxel inom ämbetsverket.

får jag meddela, att ämbetsverket i särskild skrivelse den 5 december 1936

gjort framställning örn dylik växels inrättande. Därvid har ämbetsverket

framhållit, att med den omfattning trafiken å statskontorets telefoner fått

hade nuvarande anordning med direkt ledning till varje apparat visat sig

innebära påtagliga olägenheter saväl för allmänheten som verket självt. Engångskostnaderna

för inrättande av en för ämbetsverkets behov lämplig

automatisk telefonväxel skulle enligt av statskontoret meddelade uppgifter

uppgå till 4,350 kronor. Abonnemangskostnaderna per kvartal skulle belöpa

sig till 1,715 kronor. Statskontoret har hemställt att engångskostnaderna

matie fa bestridas av ämbetsverkets för löpande budgetår anvisade

omkostnadsanslag.

För min del är jag övertygad om det önskvärda och lämpliga i anordnandet

av en telefonväxel inom statskontoret. Jag tillstyrker därför inräknandet

av förenämnda belopp å 6,500 kronor under verkets omkostnadsstat. Innan

riksdagen fattat ställning till detta anslagskrav, lärer frågan om engångskostnadernas

bestridande icke böra av Kungl. Maj:t upptagas till slutligt avgörande.

Statskontorets beräkningar av anslagsposterna under ämbetsverkets omkostnadsstat

för nästkommande budgetår hava ej heller i övrigt givit mig

anledning till erinran.

Omkostnadsstaten för budgetåret 1937/1938 torde alltså böra beräknas en
-

ligt följande uppställning:

1. Reseersättningar, förslagsvis .......................... kronor 3,000

2. Expenser, förslagsvis ................................ » 60,500

3. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 15,000

Summa kronor 78,500.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda sammanhang anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statskontoret:
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220•

21

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaldirektör ....................... A 3

5 statskommissarie!’.............................. B 30

1 byrådirektör och ombudsman .................. B 28

1 kamrerare .................................... B 26

1 kamrerare och kassakontrollant ................ B 26

2 sekreterare.................................... B 26

1 biträdande kamrerare.......................... B 24

1 räntmästare .................................. B 22

1 tryckerikonsulent .............................. B 22

2 notarier ...................................... B 21

7 revisorer och bokhållare........................ B 21

1 registrator .................................... B 14

3 kansliskrivare ................................ B 11

1 förste expeditionsvakt . ......................... B 7

5 kanslibiträden ................................ B 7

5 expeditionsvakter .............................. B 5

7 kontorsbiträden .............................. B 4

1 skrivbiträde ................................. B 2

Tjänsteman å övergångsstat:

1 räntmästare .................................. B 24

Tjänstemän å extra stat:

1 sekreterare .................................. B 26

1 biträdande ombudsman ........................ B 24

1 förste revisor.................................. B 24

2 notarier ...................................... B 21

Anm. Den å ordinarie stat upptagna räntmästartjänsten skall hållas

vakant, så länge den å övergångsstat uppförde räntmästaren kvarstår i tjänst;

dels godkänna följande avlöningsstat för statskontoret, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................... kronor 271,700

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis ........................ » 8,600

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis ........................ » 38,600

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 220. 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.

Grundavlöningar

m. m.............kronor 83,200

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis » 5,500 kronor 88,700

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. . » 22,400

Summa kronor 430,000;

dels till Statskontoret: Avlöningar för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 430,000;

dels till Statskontoret: Omkostnader för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av.......... kronor 78,500;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med budgetåret

1937/1938 överföra två ordinarie revisorer och bokhållare

vid statskontoret i lönegraden B 21 till allmänna indragningsstaten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

377516. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret för budgetåret 193711938. s. 1 i texten
  2. SU 1937:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statskontoret för budgetåret 1937/1938. s. 2 i texten