Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphörande av vissa till statsverket indragna hospitalsråntor

1937-02-26 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:236, Med förslag till förordning angående upphörande av vissa till statsverket indragna hospitalsråntor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Nr 236.

Kungl. Maj:t proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphörande av vissa till statsverket indragna

hospitalsråntor; given Stockholms slott den 26 februari

1937.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående upphörande av vissa till statsverket

indragna hospitalsråntor.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937,

1 sand.

Nr 236.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Förslag

till

förordning angående upphörande av vissa till statsverket indragna

hospitalsräntor.

Härigenom förordnas, dels att till statsverket indragna hospitalsräntor skola,

med undantag av räntorna från lägenheterna Hospitals- eller Klosterkvarnen

i Söderköpings stad och Vä nr 17 i Vä socken av Kristianstads län,

upphöra att utgå för tid efter år 1937, dels ock att i kronans jordebok skall

verkställas anteckning om räntornas upphörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

upphörande av vissa till statsverket indragna hospitalsräntor.

Föredraganden anför:

»Genom förordning den 5 juni 1909 (nr 68 sid. 1) förordnades bland annat,

att de jämlikt kungl, brevet den 12 maj 1876 från hospitalen till statsverket

indragna räntor, kronotionde med flera avgälder av hemman och lägenheter

skulle, där så ej redan skett, omsättas i penningar efter vissa angivna grunder

samt för varje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa

under benämning indragen hospitalsränta. Denna omsättning, om vilken

kammarkollegiet hade att gå i författning, skulle tillämpas fr. o. m. år 1910.

Vidare medgavs, att ägare av hemman eller lägenhet, varav utginge indragen

hospitalsränta, finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta

medelst inbetalning till statsverket av ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde,

beräknat efter 5 %>. Anbud örn inlösen skulle ske hos länsstyrelsen,

som, sedan uträkning av lösensumman blivit sökanden meddelad och lösenbeloppet

i behörig ordning till länsstyrelsen inbetalts, skulle föranstalta örn behörig

anteckning i jordeboken och anmäla förhållandet hos kammarkollegiet.

Jordägare, som vid framställandet av anbud om inlösen därom gjorde förbehåll,

kunde få amortera lösensumman under loppet av sex år med lika belopp

årligen. De medel, som genom ifrågavarande avlösning inflöte, finge, i

likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar, användas

till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark.

I skrivelse den 7 maj 1932, nr 187, har riksdagen i anledning av motioner

(I: 86 och II: 119) gjort framställning örn avskrivning av hospitalens till statsverket

indragna räntor och i sådant avseende anfört, att de senaste årtiondenas

lagstiftning på det område, vartill förevarande fråga hörde, så gott som

undantagslöst hade följt den regeln, ali avskrivning kommit till användning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

då fråga vöre om offentligrättsliga skyldigheter, och avlösning i fråga om privaträttsliga.

De räntor, som avsåges i förordningen den 5 juni 1909, grundade

sig visserligen till stor del å privaträttsliga avtal men då i avgifterna inginge

även utskylder, som till sitt ursprung vore av offentligrättslig natur (t. ex.

kronotionde), ville det synas som örn dessa borde kunna bliva föremål för avskrivning.

Utan närmare undersökning kunde emellertid icke angivas, i vad

mån utskylderna vore av ena eller andra slaget. I anledning därav anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning angående den omfattning

och det sätt, varpå de jämlikt 1876 års brev från hospitalen till statsverket

indragna räntor, vilka jämlikt förordningen den 5 juni 1909 kunde omsättas

i penningar, måtte kunna upphöra, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Över riksdagens framställning har kammarkollegiet den 31 augusti 1933

avgivit infordrat utlåtande med förslag till avskrivning av ifrågavarande utskylder

samt därvid bifogat ett av kollegiets arkiv den 23 juni 1933 avgivet

memorial.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för nämnda förslag torde

till en början få lämnas uppgifter örn hospitalsräntornas uppkomst och beskaffenhet.

Hospitalsräntornas uppkomst oell beskaffenhet.

De utskylder, som i riksdagens skrivelse avses, utgå huvudsakligast av

fastigheter i Gotlands, Kristianstads och Malmöhus län, men enstaka med

hospitalsräntor belastade fastigheter förekomma jämväl inom Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län. Förteckningar

å de avgiftspliktiga fastigheterna jämte av dem utgående räntor äro bilagda

kammarkollegiets den 30 december 1904 avgivna, av trycket år 1907 utkomna

utlåtande, vilket ligger till grund för 1909 års förutnämnda förordning.

I enlighet med de i nämnda förordning stadgade grunder har kollegiet

fastställt och i jordeboken för varje fastighet å landet låtit anteckna det i

penningar omsatta räntebeloppet. Antalet fastigheter från vilka sådana räntor

fastställts att utgå utgör 215, och sammanlagda årliga beloppet av räntorna

uppgår till 5,323 kronor 80 öre. De olika räntebeloppen variera mellan

6 öre (för Hospitals- eller Heliggeiststycket i Gotlands län) och 209 kronor

93 öre (för Öjebro hospitalskvarn i Östergötlands län). Genom avlösning

enligt 1909 års förordning hava räntebelopp om sammanlagt endast 132 kronor

8 öre upphört att utgå.

Ifrågavarande räntor hava tillkommit dels genom förbehåll vid skatteförsäljning

av hospitalen tillhöriga fastigheter, dels ock, till ett mindre antal,

genom förvärv för hospitalens räkning av räntor från fastigheter, som

icke tidigare tillhört hospitalen. Med avseende å det förra slaget av räntor

torde följande böra bemärkas.

Redan under katolska tiden funnos flerstädes i riket, merendels inom

klostren, hospital, varest till understöd och vård mottogos fattiga och sjuka.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

5

Vid avskaffandet av klostren blevo deras till kronan indragna hemman och

inkomster av tionde i många fall anslagna till hospitalen, vilka även sedermera

av kronan erhöllo betydliga anslag i kronotionde, räntor och jord. Flera

fastigheter tillföllo ock hospitalen genom donationer av enskilda, varförutom

dessa stundom förvärvade jord genom arvsrätt efter avlidna hospitalshjon,

genom återgång av skatteförsålda hemman som blivit utom börd avyttrade

och genom köp.

Jämlikt kammarkollegiets cirkulärbrev den 10 december 1724 om nya jordeböckers

upprättande och förordningen den 11 december 1766 angående

hospitals- och barnhusinrättningarna i riket skulle hospitalen tillhöriga

hemman och lägenheter i jordeboken bibehållas vid den jordnatur, varunder

de vid donationstiden upptogos. De av kronan till hospitalen skänkta hemman

skulle sålunda i jordeboken införas under kronotitel och de av frälsemän

skänkta under frälsetitel. Den omständigheten att hospitalshemman

i jordeboken upptogos i kronokolumn föranledde emellertid icke någon inskränkning

i hospitalens fullkomliga dispositionsrätt över hemmanen och

de av dem utgående räntor. Hospitalen ansågos därför ifrån äldre tider äga

sina hemman i allmänhet under full frälsefrihet, vilket förhållande även bekräftades

i den första allmänna författningen rörande hospitalsväsendet eller

förordningen om hospitals- och barnhusinrättningarna i riket den 11 april

1763, däri förklarades, att hospitalen innehade sina fastigheter under frälsemannarätt.

Enligt förordningen örn skatteköp den 19 september 1723 fingo hospitalshemman

för vederbörande hospitals räkning till skatte försäljas å auktion

emot köpeskilling, vilken, likasom den vid försäljningen bestämda räntan,

skulle tillfalla hospitalet för att till dess nytta och gagn användas, under villkor

att räntan ej förminskades utan snarare förbättrades. För skatteförsäljning

av de skånska hospitalshemmanen utfärdades särskilda föreskrifter.

Genom kungl, brev den 7 oktober 1766 förordnades sålunda, att dessa hemman

finge åt åborna till skatte försäljas, med villkor bland andra, att vid åboombyten

skulle av hemmanen betalas ett års ränta, resp. för vissa slags hemman

två års räntor i stället för städja, varjämte hospitalen fortfarande skulle

åtnjuta den hemmanen åliggande skyldighet att utgöra äckor (körslor) och

dagsverken eller därför bestämd lösen samt årligen av varje slättbohemman

bekomma ett lass torv och av varje skogbohemman ett lass ved, vilka förmåner

sedermera löstes i penningar. Med tillämpning av omförmälda föreskrifter

fortgingo skatteköpen av hospitalshemman, intill dess alla skatteköp genom

kungl, brevet den 28 oktober 1773 inställdes. Väl upplivades ånyo 1723

års skatteköpsförordning genom förordningen den 21 februari 1789, men ej

långt därefter förbjödos genom kungl, brevet den 7 december 1796 skatteköp

av alla ad pios usus anslagna hemman, vilket förbud, med undantag av vissa

Danviks hospital tillhöriga hemman, sedermera varit i avseende å hospitalshemmanen

gällande.

Då hospitalen, såsom ovan nämnts, ägde sina hemman under frälsemannarätt

och således innehade både jord- och ränteäganderätten till hemmanen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

kommo hospitalen genom hemmanens försäljning till skatte, därvid räntan

förbehölls hospitalen, att gent emot skatterättsinnehavarna intaga en

frälseränteägares ställning. De vid skatteförsäljning av hospitalshemman betingade

räntorna, vilka ofta voro högre än hemmanens gamla räntor, ävensom

den ersättning för äckor och dagsverken samt för skyldigheten att till

hospitalen leverera ved eller torv, som vid dylika försäljningar betingats, vörö,

såsom frälseräntor i allmänhet, icke upptagna i kronans jordeböcker och

räkenskaper; och de under senare tider angående omsättning, förenkling och

indragning av kronans räntor utfärdade författningar, nämligen kungörelsen

den 11 maj 1855 och förordningen den 23 juli 1869, hava av kammarkollegiet

förklarats icke hava avseende å ifrågavarande av skattesålda hospitalshemman

utgående räntor.

För bedömande av frågan, huruvida och i vad mån de vid skatteköpen

förbehållna hospitalsräntorna kunna likställas med vanlig till staten utgående

grundskatt torde böra något beröras de i räntorna ingående särskilda

posterna. Dessa hava före den genom 1909 års förordning anbefallda omsättningen

bestått av:

a) jordeboks- och hemmantalsränta,

b) kronotionde,

c) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen utgöra äckor

och dagsverken in natura,

d) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen leverera ved

och torv, samt

e) halmstädja.

De under b) c) d) och e) upptagna avgifter utgå endast från före detta

hospitalshemman i Kristianstads och Malmöhus län.

Örn naturen av dessa poster har kammarkollegiets arkiv efter verkställd

undersökning gjort i huvudsak följande uttalanden:

Vad beträffar först de skånska hospitalsräntorna synes själva räntan (jordeboks-

och hemmantalsränta) motsvara den ränta, vartill andra kronohemman

med tillämpning av skattläggningsmetoden blivit skattlagda. Halmstädjan

synes från början vara en på fiondell beräknad periodisk avgift

men är numera jämlikt kungl, brev den 11 maj 1855 att hänföra till ränta.

Hospitalens kronotionde, som motsvarar den del av tionden, som vid reformationen

indrogs från biskoparna till kronan, synes hava åtnjutits av hospitalen

redan under medeltiden på grund av förläning av biskoparna och efter

indragningen av biskopstionden till kronan fått av hospitalen behållas såsom

anslag av kronan. Tiondefriheten har icke sin grund i hospitalens frälserätt

och tiondeavgifterna kunna således icke anses såsom en i hospitalens frälseräntor

ingående post utan, sedan tionden tillika med hospitalens övriga inkomster

år 1876 indragits till statsverket, har tionden varit att likställa med

vanlig kronan behållen tionde. Ersättningen för äckor och dagsverken samt

för ved och torv har av Kungl. Maj:t den 9 november 1894 förklarats utgöra

en särskild utöver grundskatten vid skatteförsäljningen betingad avgift.

Det kan således sägas, att i de skånska hospitalsräntorna ingående kronotionde

har natur av vanlig till kronan utgående grundskatt, att själva räntorna,

däri inberäknat halmstädjan, äro att likställa med sådan grundskatt

och att ersättningen för äckor och dagsverken samt för ved och torv utgör en

särskild utöver grundskatten utgående avgift.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

7

Vad därefter angår de gotländska hospitalsräntorna hava dessa tillkommit

på grund av en år 1747 förrättad, genom kungl, brev den 4 februari 1762

fastställd skattläggning, varvid hospitalsjordarna blivit något högre skattlagda

än vartill gällande skattläggningsmetod gav anledning. För åkern

hade sålunda den efter metoden uträknade räntan ökats med en fjärdedel

och även ängen hade skattlagts något drygare än efter metoden. Till övervägande

del äro emellertid dessa räntor att likställa med vanlig grundskatt.

Bland övriga hospitalsråntor har räntan å frälselägenheten Rothemmet i

Mjölby stad tillkommit genom skattläggning i vanlig ordning och är förty

att likställa med grundskatt. Räntorna av lägenheterna Dahlskvarnen eller

Berget i Norrköpings stad, Öjebro hospitalskvarn i Herrberga socken och

Sågen i Söderköpings stad (förut Drothems socken) hava tillkommit på grund

av förbehåll vid skatteförsäljningen, därvid förbehållits ränta till högre

belopp än det vartill lägenheterna skattlagts. Sålunda hade den av Dahlskvarnen

eller Berget förbehållna räntan ökats från 6 till 12 tunnor spannmål,

räntan av Öjebro hospitalskvarn från 12 tunnor mjöl till 16 tunnor 2

kappar samt räntan av Sågen ökats med det vid tiden för skatteköpet av lägenheten

utgående arrendet. Till den del de vid skatteköpen förbehållna räntorna

motsvarade de lägenheterna i jordeboken påförda räntor äro de att likställa

med grundskatt.

Såsom tidigare nämnts utgå vidare räntor av ifrågavarande slag av en del

egendomar, vilka icke varit i hospitalens ägo. Dessa räntor, som genom arv,

köp eller gåva tillfallit sådan inrättning, hava således rent privaträttsligt

ursprung. Då för dessa räntor av kollegiets arkiv ifrågasättes annan ordning

för deras upphörande än för övriga räntor, torde få lämnas följande specificerade

uppgifter rörande förstnämnda räntors tillkomst och belopp.

Fastighet, varav ränta utgår

Räntans

belopp

Räntans tillkomst

Kr.

öre

2 mtl. frälsesäteri Lida nr 1

i Åkers socken, Söderman- lands län

50

Enligt ett av hauptmannen Johan

von Westphal den 1 februari 1710

upprättat och av hans änka fri- herrinnan Brita Magdalena Fleet- wood den 2 juli 1742 och den 15

maj 1745 förnyat testamente har

av motstående säteri upplåtits en

årlig ränta av 600 daler koppar- mynt med förklarande att hälften

av räntan skulle tillfalla Sträng- näs hospital och den andra hälf- ten lektorerna vid Strängnäs

gymnasium.1

V8 mtl. frälse Vare nr 8 Söd- ra Södergården i Blädinge

socken, Kronobergs län

4t

■2

50

Ifrågavarande, på grund av köpe- handling år 1705 uppkomna fräl- seränta har tillfallit hospitalet i

Växjö i arv efter ett år 1804 av- lidet hospitalshjon.

1 Sistnämnda del av räntan utgår enligt staten för Strängnäs högre läroverk fortfarande till

lektorerna vid läroverket.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Fastighet, varav ränta utgår

Räntans

belopp

Räntans tillkomst

Kr.

öre

9/i6 mtl. frälse Lilla Tvären

nr 2 i Hedeskogs socken,

Malmöhus län

24

24

Från motstående hemman har

Ystads hospital år 1706 inköpt en

ränta om 2 tunnor 13 V2 kappar

korn.

l3/4 mtl. frälse Axeltofta nr 1

och 5/s mtl. frälse Tofta nr

15 i Tofta socken, Malmö- hus län

102

06

Ifrågavarande ränta har åren 1585

och 1664 donerats till Landskro- na hospital av Jakob Krabbe och

hans änka fru Metta Rosenkrantz.

Frälselägenheten Hovby nr

27 i Östra Hoby socken,

Kristianstads län

1

1

1

21

Motstående lägenhet har jämlikt

Göta hovrätts dom den 30 april

1755 förklarats tillhöra frälse- hemmanet Hovby nr 27, dock med

skyldighet för frälsehemmanets

ägare att efter eget begivande till

Kristianstads hospital årligen er- lägga 13 V2 öre smts ränta. Ge- nom länsstyrelsens utslag den 10

januari 1820 förklarades lägenhe- ten skola orubbad förbliva under

hemmanet utan någon städja eller

annan avgift än den årliga rän- tan.

Frälselägenheten Kettilstorp

i Jönköpings stad (förut

Ljungarums socken)

4

38

Enligt 1754 års räkenskaper för Jön- köpings hospital hade en vid fräl- sesäteriet Kettilstorp belägen ut- jord, vars ränta erlades av säteri- ets brukare, från urminnes tid lytt

under hospitalet, och hade hospi- talsdirektionen låtit bero vid er- läggande årligen in natura eller

efter markegång av den vanliga

räntan V2 lispund smör. Enligt

uppgift i kammarkollegiets tryck- ta utlåtande av år 1904, sid. 14,

är lägenheten enligt meddelande

av säteriets ägare till läget okänd.

Förslag om avskrivning av hospitalsräntorna.

Kammarkollegiets arkiv har föreslagit, att de hospitalsräntor som förbehållits

vid skatteförsäljning skola omedelbart avskrivas. Till motivering

av sitt förslag har arkivet anfört i huvudsak följande.

Ehuru hospitalsräntorna betraktats såsom frälseskatteräntor, hava de bestämmelser,

vilka jämlikt lagen den 8 november 1912 gälla för avlösning av

sådana räntor, icke gjorts tillämpliga å hospitalsräntorna. I 19 § tredje stycket

av nämnda lag stadgas sålunda: T fråga om de från hospitalen till kronan

indragna räntor åge vad i denna lag stadgas ej tillämpning.’ Avlös
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

9

ningslagens bestämmelser äro för jordägarna såtillvida förmånligare än bebestämmelserna

för avlösning av liospitalsräntor som staten bidrager med

en fjärdedel av avlösningssumman för en frälseränta samt lämnar ett 40- årigt amorteringslån å 4 procent å återstoden. Däremot sker kapitaliseringen

av räntan efter förmånligare grunder beträffande hospitalsräntorna eller efter

fem procent än beträffande frälseräntor, vilka kapitaliseras efter fyra procent.

Avlösningssumman för en årlig ränta å 100 kronor blir sålunda för

hospitalsräntan 2,000 kronor och för frälseräntan 2,500 kronor, av vilket

sistnämnda belopp jordägaren endast behöver betala 1,875 kronor. Annuiteten

å denna summa, som förskotteras av staten, blir 94 kronor 73 öre. Avlösningen

av en frälseränta innebär sålunda, att jordägarens betalningsskyldighet

omedelbart något nedsättes för att efter 40 år helt och hållet upphöra.

Om än räntorna av hospitalskronohemmanen i kronans hand äro att anse

såsom frälseskatteräntor, torde dock viss del av räntan vara att likställa med

grundskatt och sålunda böra behandlas såsom sådan. Detta gäller särskilt

i de skånska hospitalsräntorna ingående kronotionde, som rätteligen icke

utgör någon i frälseräntan ingående post. Kronotiondebeloppen hade otvivelaktigt

bort avskrivas i samband med den allmänna grundskatteavskrivningen.

Trots sålunda alt åtskilliga omständigheter tala för att till viss del

likställa åtminstone flertalet hospitalsräntor med vanlig grundskatt, som bort

avskrivas, hava ägarna av hospitalsränteskyldiga fastigheter icke ens erhållit

det bidrag av statsverket vid avlösningen som staten ansett sig böra lämna

vid avlösningen av rena frälseskatteräntor. Det hade givetvis varit riktigt

och billigt, att statsmakterna samtidigt med det de beslutit att ekonomiskt

bidraga till avlösningen av frälseskatteräntorna berett de hospitalsräntepliktiga

fastigheterna åtminstone samma förmåner. Därest 1912 års lag

gjorts tillämplig å hospitalsräntorna, hade, då hospitalsräntorna betalas till

statsverket, icke erfordrats något initiativ från räntegivarnas sida för räntornas

avlösning, utan i ovan angivna fall hade ett sådant beslut bort medföra,

att räntegivaren omedelbart fått sin ränteskyldighet nedsatt från 100

kronor till 94 kronor 73 öre, samt att räntan efter 40 år helt och hållet avskrivits.

Då amorteringstiden bort räknas från lagens ikraftträdande den 1

januari 1913, skulle, i händelse 1912 års lags principer gällt för hospitalsräntorna,

med hänsyn till det förhållandet att den utgående räntans belopp

något överstiger beloppet av den annuitet, som med tillämpning av 1912

års lag skolat av de ränteskyldiga erläggas, samma räntor helt och hållet

kommit att upphöra efter utgången av år 1949. Då det icke synes föreligga

några sakliga skäl eller vara rättvist och billigt att för hospitalsräntornas

avlösning tillämpats för jordägaren hårdare bestämmelser än för de rena

frälseskatteräntorna, torde under alla förhållanden förstnämnda räntor böra

helt och hållet avskrivas vid nämnda tidpunkt. Men härtill kommer vad

angår de skånska hospitalsräntorna, att de däri ingående kronotiondebeloppen

bort vara redan år 1904 helt och hållet avskrivna, samt vad beträffar

såväl dessa räntor som även andra hospitalsräntor, att det torde föreligga

vissa skäl för att anse åtminstone viss del av själva räntan såsom grundskatt,

vilken bort avskrivas. Med hänsyn härtill torde det hava varit skäligt

att staten med en större del bidragit till avlösningen av hospitalsräntorna

än till avlösning av frälseskatteräntorna. Denna andel torde skäligen kunna

uppskattas till hälften. 1 det förut återgivna exemplet hade sålunda av avlösningssumman,

2,500 kronor, jordägaren haft att amortera allenast 1,250 kronor,

vilket belopp med en annuitet av 100 kronor, som räntegivaren faktiskt

erlagt, varit slulbetalat efter 18 år eliel-, räknat från den 1 januari 1913.

år 1931. Härtill kommer hänsynen lill önskemålet örn snabbt avskaffande

Tinning till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 230 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

av dylika rester av ett föråldrat skattesystem och till den ur statsfinansiell

synpunkt ringa ekonomiska räckvidden av en omedelbar avskrivning.

Beträffande de räntor, som tillkommit vid skatteförsäljning av sådana

hospitalen tillhöriga frälseegendomar, vilka av enskilda donerats eller eljest

av hospitalen förvärvats från enskilda, har arkivet ifrågasatt, huruvida en

omedelbar avskrivning av dem vore befogad. Sådana räntor utgå av 14

fastigheter, av vilka en i Uppsala län och de övriga i Kristianstads och Malmöhus

län, och uppgå till ett sammanlagt årligt belopp av 648 kronor 64

öre. Arkivet har emellertid ansett, att övervägande skäl talade för att i

fråga örn ränteavskrivningen behandla dessa räntor på enahanda sätt som

räntorna av hospitalskronohemmanen, samt härom vidare anfört följande:

Närmare besett förete de räntor, som tillkommit vid skatteförsäljning av

hemman, som hospitalen förvärvat av enskilda genom kända fång, reellt

sett ingen skillnad fran räntor som förbehållits vid skatteförsäljning av så

kallade hospitalskronohemman. Jämväl sistnämnda slag av hemman torde

hava tillkommit på grund av enskildas donationer i äldre tider, ehuru de i

kronans jordeböcker kommit att redovisas under krono titel. Under denna

titel upptogos före skatteköpen jämväl hemman, som kunna påvisas hava

av hospitalen förvärvats av enskilda. Räntorna av donationshemmanen synas

i regel i likhet med räntorna av kronohemmanen och efter enahanda

grunder hava bestämts vid skattläggningar. Därest hemmanen blivit före

skatteforsäljningen indragna till kronan, torde utan tvivel jämväl dessa räntor

hava i likhet med annan grundskatt blivit avskrivna. Vidare torde det

tor den enskdde jordägaren synas obilligt och orättvist örn räntorna i omförmälda

hänseende behandlades olika allteftersom sättet för hospitalets åtkomst

till hemmanet kunde i det särskilda fallet ådagaläggas eller icke.

Beträffande däremot de förut uppräknade räntor, vilka icke tillkommit

pa grund av förbehåll vid skatteförsäljning av hospitalshemman utan vilka

genom arv, gåva eller köp från enskild person tillfallit hospital och vilka

således hava rent privaträttsligt ursprung, har arkivet ansett det icke föreligga

samma skäl för omedelbar avskrivning.

Kammarkollegiet, som icke haft något att tillägga till arkivets utredning,

hai ansett att, da de sistnämnda bland hospitalsräntorna ingående egentliga

frälseskatteräntorna icke uppginge till högre årligt belopp än sammanlagt

183 kronor 39 öre, även dessa räntor liksom övriga hospitalsräntor borde

upphöra att utgå fr. o. m. ar 1935. Fran den ifrågasatta avskrivningen har

kollegiet föreslagit skola undantagas räntorna från lägenheterna Hospitalseller

Klosterkvarnen i Söderköping och Vä nr 17 i Vä socken i Kristianstads

län. Dessa lägenheter, till vilka äganderätten fortfarande tillkomme kronan,

innehades av enskilda under ständig besittningsrätt. De från lägenheterna

utgående räntorna vore därför att anse såsom ständiga arrenden.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har därefter, under

förutsättning av att beslut i frågan komme att fattas år 1937, framlagts förslag

till förordning angående upphörande av till statsverket indragna hospitalsräntor

av följande innehåll:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

''Härigenom förordnas, dels att till statsverket indragna liospitalsräntor

skola med undantag av räntorna från lägenheterna Hospitals- eller Klosterkvarnen

i Söderköpings stad och Vä nr 17 iVä socken upphöra att utgå för

tid efter år 1937, dels ock att i kronans jordebok skall vid vederbörande fastigheter

verkställas anteckning om räntornas upphörande.’

Vidare har riksräkenskapsverket avgivit yttrande i ärendet och därvid dels

meddelat att ifrågavarande räntor i rikshuvudboken redovisats under inkomsthuvudtiteln

''Diverse inkomster’, och dels förklarat sig icke hava något

att erinra emot kammarkollegiets förslag med den i nämnda promemoria

ifrågasatta jämkningen beträffande tiden för räntornas upphörande.

Ägarna av de fastigheter, vilka hava s. k. indragen hospitalsränta sig påförd,

hava i jämförelse med ägarna av andra med likartade räntor belastade

fastigheter kommit i ogynnsam ställning beträffande ^räntornas avlösning och

avskrivning. Ehuru ifrågavarande räntor med hänsyn till sin uppkomst betraktats

såsom frälseskatteräntor, hava ägarna av de räntepliktiga fastigheterna

icke beretts de förmåner, som i form av statsbidrag och förskott

jämlikt 1912 års avlösningslag vid avlösning av andra frälseskatteräntor

tillerkänts fastighetsägarna. Och oaktat i flertalet liospitalsräntor ingå

poster, såsom kronobonden, vilka torde vara att likställa med grundskatt,

som, efter det räntorna indragits till statsverket, bort behandlas såsom annan

grundskatt, hava räntorna i sin helhet undantagits från den av statsmakterna

år 1885 beslutade allmänna grundskatteavskrivningen.

För en omedelbar avskrivning av räntorna synas ock hava anförts fullgiltiga

skäl. Med utgångspunkt från att räntorna äro att anse delvis såsom

grundskatt, som redan bort vara avskriven, och delvis såsom frälseskatteräntor

för vilkas avlösning icke skäligen bort, sedan genom 1912 års lag

avlösning av frälseskatteräntor i allmänhet möjliggjorts, tillämpas oförmånligare

bestämmelser än dem som gälla för andra frälseskatteräntor, torde det

få anses befogat, att räntegivarna med de från ikraftträdandet av 1912

års lag till statsverket hitintills utgjorda räntorna skola anses hava fullgjort

de inbetalningar, som för räntornas avlösning skäligen bort ifrågakomma.

Från en omedelbar avskrivning anser jag i likhet med kammarkollegiet

och riksräkenskapsverket icke böra undantagas de i den föregående redogörelsen

uppräknade räntor, vilka med hänsyn till sin uppkomst äro att anse

såsom rena frälseskatteräntor. Jämväl avlösningssummorna för dessa räntor

torde nämligen till allra största delen kunna anses vara slutamorterade. I anslutning

härtill och med hänsyn till deras obetydliga belopp torde anledning

saknas att för deras vidkommande stadga något undantag.

Från avskrivning torde däremot böra undantagas de räntor, vilka utgå

av kronan fortfarande tillhöriga lägenheter och vilka torde vara att anse såsom

vederlag för nyltjanderätten till lägenheterna. Beträffande dessa räntor

torde åtgärder för deras upphörande kunna vidtagas i samband med en förändrad

disposition av lägenheterna.»

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Föredraganden hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning angående upphörande av vissa till statsverket

indragna hospitalsräntor måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370910

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphörande uv vissa till statsverket indragna hospitalsrän a1 i texten
  2. SU 1937:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående upphörande av vissa till statsverket indragna hospitalsräntor. s. 9 i texten