Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
1937-03-05 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:241, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 241-
1
Nr 241.
Kungl. Mcij.ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer;
given Stockholms slott den 5 mars 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—12 :o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor om understöd åt efterlevande till i det följande angivna, i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:
l:o.
F. d. vaktkonstapeln Johan Rickard Hallgrens änka. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Hallgren var född den 11 februari 1858 och avled den 11 december
1936;
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 241■ 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
att han den 1 juli 1878 inträdde i fångvårdens tjänst såsom extra vaktkonstapel
och den 8 november samma år erhöll konstitutorial såsom vaktkonstapel
i fångvårdsstaten, i vilken egenskap han — med undantag för en tid av
omkring 4 år, varunder han var placerad vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
— tjänstgjorde vid centralfängelset å Långholmen;
att han med utgången av februari månad 1923, således efter en tjänstetid
av mer än 44 år, erhöll avsked med pension;
att han icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa;
att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Konstantia Hallgren, född
Benediktsson, vilken är född den 15 juli 1874, och en dotter, gift med en försäkringstjänsteman;
att
bouppteckningen efter Hallgren utvisade en behållning av omkring 1,150
kronor; ‘
att änkefru Hallgren icke kan påräkna bidrag till sitt uppehälle av sin dotter;
samt
att änkefru Hallgren enligt för henne utfärdat läkarintyg är på grund
av sjukdom för framtiden oförmögen att försörja sig genom arbete.
Änkefru Hallgren har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Fångvårdsstyrelsen har hemställt om utverkande av understöd åt änkefru
Hallgren till skäligt belopp.
Statskontoret har — under erinran att Kungl. Maj :t och riksdagen tidigare
i ett flertal liknande fall beviljat änkepension — tillstyrkt, att pension tillerkännes
änkefru Hallgren till belopp av förslagsvis 384 kronor för år.
I likhet med ämbetsverken förordar jag, att pension utverkas åt änkefru
Hallgren. Pensionen synes böra bestämmas till det i statskontorets utlåtande
angivna beloppet, 384 kronor, och utgå från och med den 1 januari
1937.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen
Johan Rickard Hallgrens änka Anna Konstantia Hallgren,
född Benediktsson, må från och med den 1 januari 1937 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 384 kronor.
2:o.
Pressattachén Sven Waldemar Karléns änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Karlén var född den 8 september 1888 och avled den 12 februari 1936;
att han, efter avlagd filosofie kandidatexamen, till en början var verksam
såsom journalist samt även vissa tider som lärare, därav, läsåret 1911/1912
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 241■ «
och viss del av höstterminen 1912 vid dåvarande statens samskola i Haparanda;
att
han under tiden från september 1922 intill sitt frånfälle var anställd
vid svenska beskickningen i Helsingfors under sammanlagt nära 12 år 6 månader;
att
han härunder tjänstgjorde som pressombud under tiden 15 september
1922—31 oktober 1923, biträdde beskickningen med vissa översättningsarbeten
och handläggning av vissa pressärenden under tiden 8 oktober 1924—
30 juni 1928, ånyo tjänstgjorde som pressombud under tiden 1 juli 1928—
30 juni 1935 samt innehade förordnande som pressattaché (e. o. tjänsteman
i 26 lönegraden) från och med den 1 juli 1935 till sitt frånfälle;
att Karlén, vilken såsom pressombud under de fem senaste åren (1 juli
1930—30 juni 1935).åtnjöt lön med 9,000 kronor för år jämte ortstillägg å
1,000 kronor, i egenskap av pressattaché från och med den 1 juli 1935 var
placerad i 26 lönegraden 26 löneklassen med lön av — förutom dyrtidstillägg
— 8,580 kronor, varjämte han ägde rätt till ortstillägg å 1,664 kronor;
att han vid sin död efterlämnade änkan Sigrid Amalia Josefina Karlén,
född Karlsson, vilken är född den 23 februari 1895;
att bouppteckningen efter Karlén utvisade en brist av i runt tal 23,200
finska mark;
att änkefru Karlén vid mannens frånfälle innehade enskilda tillgångar,
bestående av lösöre till ett uppgivet värde av 20,830 finska mark och en livförsäkring
å omkring 8,600 kronor;
samt att änkefru Karlén enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund av
vissa kroniska sjukdomar ävensom sjukdomsanlag måste underkasta sig
ständig, omsorgsfull medicinsk-dietisk behandling och icke är i stånd att genom
eget arbete försörja sig.
Sändebudet i Helsingfors har i en till ministern för utrikes ärendena ställd,
sedermera till finansdepartementet överlämnad skrivelse gjort framställning
om beredande av pension åt änkefru Karlén. Sändebudet har därvid framhållit,
att pension tidigare beviljats pressombudet H. F. Wallentins änka
(prop. nr 79/1922; riksd. skr. nr 302, p. 17) samt pressombudet E. V. Sjöstedts
änka (prop. nr 136 1930, p. 10; riksd. skr. nr 371, p. 1).
Statskontoret har i betraktande av de föreliggande omständigheterna funnit
det med billigheten överensstämmande, att änkefru Karlén beredes pension
av statsmedel, samt föreslagit, att pensionen måtte bestämmas till 1,200
kronor för år eller samma belopp, som beviljats i nyss omförmälda tidigare
fall, då pension tillerkänts änka efter pressombud.
Lika med myndigheterna anser jag, att pension bör beredas änkefru Karlén.
Mot det av statskontoret föreslagna beloppet, 1,200 kronor, finner jag
icke anledning till erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 241-
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att pressattachén vid svenska beskickningen i Helsingfors
Sven Waldemar Karléns änka Sigrid Amalia Josefina Karlén,
född Karlsson, må från och med den 1 mars 1936 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 1,200 kronor.
3:o.
Konsuln Carl August Benjamin af Kullbergs änka. Av handlingarna i
ärendet inhämtas, .....
att af Kullberg var född den 29 maj 1876 och avled den 9 augusti 1936;
att han från år 1901 till unionsupplösningen mellan Sverige och Norge var
anställd som konsulatssekreterare vid svensk-norska generalkonsulatet i Stettin,
vilket han under liden 31 oktober 1905—15 november 1906 förestod i
egenskap av t. f. generalkonsul;
att han, sedan generalkonsulatet i samband med unionsupplösningen förändrats
till konsulat, den 23 november 1906 förordnades till vicekonsul vid
konsulatet;
att han den 11 november 1923 utnämndes och förordnades till olönad konsul
i Stettin, vilken befattning han innehade till sin död;
att af Kullberg under den tid av 35 år, varunder han sålunda var anställd
vid konsulatet i Stettin, helt agnade sin arbetskraft åt konsulatets skötsel;
att af Kullberg under den tid han tjänstgjorde såsom konsulatssekreterare
och vice konsul — frånsett de belopp han kunde erhålla enligt privat överenskommelse
med sina chefer — avlönades från det av statsmedel till konsulatets
förfogande ställda kontorskostnadsbidraget, vilket, sedan af Kullberg
år 1923 förordnats till konsul, uppbars av honom själv;
att nämnda bidrag under tiden före den 1 juli 1922 utgick med belopp,
varierande mellan 4,000 och 1,500 kronor för år, därefter höjdes till 5,000
kronor samt slutligen från och med den 1 juli 1933 utgick med 4,200 kronor
för år, varjämte af Kullberg alltsedan år 1931 åtnjöt ersättning för kursförlust
med i medeltal 3,000 kronor om året;
att han utöver förenämnda kontorskostnadsbidrag i egenskap av konsul
ägde uppbära till konsulatet inflytande expeditionsavgifter, vilka under de
senaste tre åren uppgått till i medeltal 750 riksmark för år;
att han vid sin död efterlämnade änkan Augusta Louise Kläre af Kullberg,
född Buscher, vilken är född den 13 juni 1888;
att makarna af Kullbergs äktenskap ingåtts år 1919;
att änkefru af Kullberg enligt läkarintyg till följd av sjukdom är ur stånd
att genom eget arbete försörja sig;
samt att hon efter mannens död befinner sig i synnerligen bekymmersamma
ekonomiska omständigheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
5
Sändebudet i Berlin har i skrivelse till utrikesdepartementet ifrågasatt beredande
av pension åt änkefru af Kullberg.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt änkefru af Kullberg med ett årligt
belopp av 1,020 kronor och därvid anfört bland annat följande:
Statskontoret vill erinra, att riksdagen vid olika tillfällen beviljat pension
åt vid den svenska utomlandsrepresentationen anställd olönad personal. Så
beviljade exempelvis 1929 års riksdag (prop. nr 192, p. 4; bankoutsk. uti.
nr 24, p. 28; riksd. skr. nr 215, p. 24) pension åt olönade konsuln i Triest,
generalkonsuln C. V. Lexow och 1936 års riksdag (prop. nr 196, p. 4: bankoutsk.
uti. nr 51, p. 6; riksd. skr. nr 216) pension åt olönade kanslisten vid
svenska konsulatet i Berlin E. Swensson. Vid åtskilliga tillfällen har riksdagen
jämväl beviljat pension åt änkor efter dylik personal. Statskontoret
vill i sådant hänseende bringa i erinran ett med det förevarande tämligen
likartat fall. 1 skrivelse nr 306 (p. 8 b) medgav 1924 års riksdag på därom
av Kungl. Majit i proposition nr 161 (p. 4) gjord framställning, att förutvarande
kontorsbiträdet vid konsulatet i Köpenhamn A. Ch. Bångs änka
finge åtnjuta en årlig pension av 500 kronor, å vilket belopp sedermera pensionsförhöjning
utgått.
Vad beträffar föreliggande framställning, synes det statskontoret — med
hänsyn till den ställning, riksdagen tidigare intagit i liknande frågor —
skäligt, att någon pension av statsmedel utverkas åt änkefru af Kullberg.
Såsom av det föregående framgår, har af Kullberg under en tid av omkring
35 år varit verksam i svenska utrikesförvaltningens tjänst såsom konsulatssekreterare,
vice konsul eller konsul i Stettin. Han har under denna
tid, ehuru han icke av svenska staten åtnjutit direkt avlöning, likväl väsentligen
haft sin utkomst av medel, som av statsverket ställts till konsulatets
förfogande. På grund av vad nu anförts och med hänsyn till föreliggande
ömmande omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att hans änka av
statsmedel kommer i åtnjutande av pension såsom bidrag till sitt uppehälle.
I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att konsuln vid konsulatet i Stettin Carl August Benjamin
af Kullbergs änka Augusta Louise Kläre af Kullberg, född
Buscher, må från och med den 1 september 1936 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1,020 kronor.
4:o.
Rullföringsbitrådet Claes Alfred Carlssons änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Carlsson var född den 25 mars 1877 och avled den 26 februari 1932;
att han den 13 april 1903 utnämndes till volontärdistinktionskorpral vid
Kronobergs regemente;
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 241.
att han den 19 augusti 1905, jämte det han erhöll avsked från korpralsbefattningen,
förordnades till sergeant i nämnda regementes reserv, där han
den 9 mars 1921 befordrades till fanjunkare;
att han från och med den 1 februari 1906 intill sin död eller sålunda under
omkring 26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Varbergs rullföringsområde
nr 9;
att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Karin Wiktoria
Carlsson, född Svensson, vilken är född den 25 april 1885, ävensom fyra barn,
nämligen en gift dotter samt tre söner, födda respektive 1909, 1915 och 1920;
att bouppteckningen efter Carlsson utvisade en brist i boet å omkring 270
kronor;
samt att änkefru Carlsson enligt läkarintyg på grund av sjukdom är oförmögen
till förvärvsarbete.
År 1932 anhöll änkefru Carlsson hos Kungl. Maj:t att komma i åtnjutande
av pension.
Arméförvaltningens civila departement anförde i sitt över nämnda ansökning
avgivna utlåtande, bland annat, att anledning att tillstyrka utverkande
av pension åt änkefru Carlsson ej förelåge, enär hon endast vore 47 år gammal
och, såvitt av handlingarna framginge, vore fullt arbetsför.
Statskontoret anförde i utlåtande över omförmälda ansökning, att ämbetsverket
i likhet med arméförvaltningens civila departement ansåge omständigheterna
knappast vara sådana, att pension borde utverkas åt änkefru Carlsson.
Ansökningen föranledde icke annan Kungl. Maj.ts åtgärd än att Kungl.
Majd i proposition nr 232, p. 1, till 1933 års riksdag framlade förslag örn
uppfostringsbidrag till belopp av 240 kronor åt makarna Carlssons yngste
son. Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, bifölls av riksdagen (bankoutsk.
uti. nr 36, p. 4; riksd. skr. nr 273).
Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit en förnyad ansökning av
änkefru Carlsson om erhållande av pension för det dåvarande icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.
I en den 19 januari 1937 dagtecknad skrift bär änkefru Carlsson hos
Kungl. Majit ånyo anhållit, att pension måtte tillerkännas henne.
Chefen för södra arméfördelningen och inskrivnijigsbefälhavaren för Hallands
inskrivningsområde hava tillstyrkt beredande av understöd åt änkefru
Carlsson.
Armé förvaltningens civila departement och statskontoret hava förklarat sig
med hänsyn, bland annat, till karaktären av den av Carlsson bestridda befattningen
icke kunna tillstyrka den av änkefru Carlsson gjorda ansökningen.
Jag finner visserligen med hänsyn till arten av befattningarna såsom Tullföringsbiträde
invändningar kunna riktas mot den förevarande ansökningen.
Då änkefru Carlsson numera på grund av sjukdom är ur stånd att bereda
sig inkomst, anser jag emellertid med beaktande jämväl av den avsevärda tid,
7
Kitngl. Maj:ts proposition nr 241.
under vilken mannen Carlsson ägnat sig åt arbete i statens tjänst, billighetsskäl
tala för att änkefru Carlsson kommer i åtnjutande av någon pension av
statsmedel. Jag vill därför nu förorda, att förslag örn sådan pension förelägges
riksdagen. Pensionen synes skäligen böra bestämmas till 504 kronor
för år och utgå från och med den 1 januari 1937.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes
reserv Claes Alfred Carlssons änka Karin Wiktoria Carlsson,
född Svensson, må från och med den 1 januari 1937 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 504 kronor.
^ T. f. aktuarien Oscar Gillis Tryon Aspegrens änka. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Aspegren var född den 22 juli 1892 och avled den 26 maj 1936;
att han under åren 1913—1917 tjänstgjorde såsom kameralt biträde hos
häradsskrivare 3 år 6 månader samt uppehöll häradsskrivartjänst sammanlagt
något mer än 1 år 3 månader;
att han den 1 december 1917 antogs till amanuens hos riksförsäkringsanstalten,
i vilken egenskap han tjänstgjorde hos anstalten till och med den 28
februari 1919;
att han från och med den 1 mars 1919 intill sin död hos riksförsäkringsanstalten
innehade förordnande såsom aktuarie och därunder uppehöll högre
befattning under sammanlagt något över 1 år 6 månader;
att han i egenskap av aktuarie åtnjöt avlöning såsom tjänsteman å extra
stat i 21 lönegraden;
att Aspegren vid sin död kunde tillgodoräkna en tjänstetid i statens tjänst
av sammanlagt över 23 år, därav mer än 18 år hos riksförsäkringsanstalten;
att han såsom dödsbodelägare efterlämnade änkan Maria (Maj) Matilda
Aspegren, född Frisk, vilken är född den 9 juli 1884, ävensom en dotter i ett
tidigare äktenskap, vilken står under moderns vårdnad;
att bouppteckningen efter Aspegren utvisade en brist av omkring 32,300
kronor och att boet enligt rättens förordnande avträtts till förvaltning av boutredningsman;
att
änkefru Aspegren på grund av ansvarsförbindelser blivit betalningsskyldig
för dödsboets skulder till belopp av 6,665 kronor;
att änkefru Aspegrens inkomster för närvarande utgöras av ränta, uppgående
till något över 900 kronor för år, å en hennes dotter i tidigare äktenskap
tillhörig inteckning, vilken ränta änkefru Aspegren enligt testamenta
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
riskt förordnande äger uppbära till sin död, varjämte hon såsom ersättning
för portvaktssyssla åtnjuter nedsättning i bostadshyra med 540 kronor för år;
att hennes nyssnämnda dotter, vilken för närvarande undergår utbildning
till kontorist, utöver omförmälda inteckning icke äger någon förmögenhet;
samt att änkefru Aspegren på grund av sjukdom är oförmögen att genom
eget arbete förskaffa sig för uppehället nödiga inkomster.
Riks försäkringsanstalt en har i anledning av framställning av änkefru Aspegren
hemställt om beredande åt henne av pension, motsvarande vad som skolat
utgå, därest Aspegren varit aktuarie å ordinarie stat, dock med viss reduktion
med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. Riksförsäkringsanstalten
har därvid anfört, bland annat, följande:
Oaktat riksförsäkringsanstalten varit i verksamhet sedan år 1902, har dess
oi ganisationsfråga ännu icke blivit slutgiltigt löst. På grund härav har endast
en mindre del av antalet befattningar hos anstalten inrättats såsom ordinarie.
De framställningar anstalten tid efter annan gjort om verkets försättande
på ordinarie stat i större utsträckning hava endast i begränsad mån
vunnit statsmakternas bifall.
Från och med den 1 juli 1936 har emellertid bland annat en aktuariebeöverförts
till ordinarie stat. Aspegren hade anmält sig som sökande
till denna, som ledigförklarats någon tid före hans död men tillsatts först
efteråt.
Då det icke synes skäligt, att riksförsäkringsanstaltens befattningshavare
eller deras efterlevande skola bliva lidande till följd av dröjsmål med lösande
av verkets organisationsfråga, anser anstalten det befogat, att änkefru
Aspegren.erhåller pension av statsmedel.
Utredningen torde giva vid handen, att änkefru Aspegrens möjligheter att
efter mannens död vinna erforderlig bärgning äro mycket begränsade, varför
även starka billighetsskäl tala för att hon kommer i åtnjutande av pension.
Riksförsäkringsanstalten tillåter sig slutligen erinra om att 1928 års riksdag
medgivit, att änkan efter t. f. sekreteraren hos riksförsäkringsanstalten,
notarien å extra stat A. E. Nordgren finge uppbära en årlig pension av 720
kronor (prop. nr 78, p. 1; bankoutsk. uti. nr 32, p. 37; riksd. skr. nr 354,
p. 31).
Statskontoret har, då omständigheterna i föreliggande fall synts ämbetsverket
synnerligen ömmande, funnit sig böra tillstyrka pension åt änkefru
Aspegren i enlighet med den praxis, som tidigare tillämpats vid beviljande av
pension åt efterlevande efter icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande
storleken av pensionen har ämbetsverket föreslagit ett belopp av 720 kronor
för år eller samma belopp, som tillerkänts i riksförsäkringsanstaltens skrivelse
omförmälde t. f. sekreteraren Nordgrens änka.
Lika med myndigheterna anser jag, att änkefru Aspegren bör komma i åtnjutande
av pension från statsverket. Med hänsyn till Aspegrens långvariga
anställning i statstjänst och övriga i ärendet föreliggande omständigheter vill
jag förorda, att pensionen bestämmes till något högre belopp än statskontoret
ifrågasatt, förslagsvis till 804 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 9
att t. f. akiuarien hos riksförsäkringsanstalten Oscar Gillis
Tryon Aspegrens änka Maria (Maj) Matilda Aspegren* född
Frisk, må från och med den 1 juni 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
804 kronor.
6:o.
Förre c. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten David Verner Gerlofsson
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Gerlofsson var född den 30 .september 1884 och avled den 5 december
1936;
att han, efter genomgången kurs vid handelsinstitut och efter olika anställningar
i enskild tjänst, den 20 september 1918 antogs till extra ordinarie
tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten och därefter tjänstgjorde hos anstalten
intill den 12 augusti 1929;
att han från och med sistnämnda dag — med undantag av viss kortare tids
.semester — åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom till den 1 juli 1932,
från och med vilken dag han av anstalten entledigades från sin anställning;
att Gerlofsson från och med den 1 januari 1928 var placerad i 14 lönegraden
15 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen;
att han från och med den 1 juli 1932 intill sin död uppbar honom av 1932
års riksdag beviljad pension till belopp av 1,800 kronor för år (prop. nr 157,
p. 6; riksd. skr. nr 227, p. 43);
alt Gerlofsson vid sin död efterlämnade änkan Selma Albertina Gerlofsson,
född Lundkvist, vilken är född den 15 januari 1886;
att bouppteckningen efter Gerlofsson utvisade en behållning av omkring
6,600 kronor;
samt att änkefru Gerlofssons arbetsförmåga enligt läkarintyg är på grund
av sjukdom väsentligt nedsatt.
Riksförsäkringsanstalten har — under erinran att riksdagen tidigare i vissa
fall beviljat pension åt efterlevande till extra ordinarie befattningshavare hos
anstalten — hemställt örn utverkande av pension åt änkefru Gerlofsson. Ämbetsverket
har därvid tillika anfört, att enahanda skäl, som föranlett 1932
års riksdag att bevilja mannen Gerlofsson en årlig pension på grund av sjukdom,
syntes ämbetsverket tala för att jämväl hans änka, som eljest torde
komma i stora svårigheter för sitt framtida uppehälle, erhölle ett årligt understöd
av statsmedel.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt änkefru Gerlofsson. I fråga örn storleken
av pensionen har statskontoret anfört, att ämbetsverket i betrakande
bland annat av den förhållandevis korta tid, varunder mannen Gerlofsson
10 Kungl. Majlis proposition nr 241.
innehaff statsanställning, funne sig icke böra föreslå högre pensionsbelopp än
600 kronor för år.
Även jag finner mig böra förorda, att pension utverkas åt änkefru Gerlofsson.
Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till det av .statskontoret
ifrågasatta beloppet, 600 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre e. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
David Verner Gerlofssons änka Selma Albertina Gerlofsson,
född Lundkvist, må från och med den 1 januari 1937 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 600 kronor.
7 :o.
Vägingenjörsassistenten Karl Anton Gunnar Krouthéns änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Krouthén var född den 22 oktober 1898 och avled den 22 januari 1936;
att han år 1924 avlade fullständig examen i väg- och vattenbyggnadsfacket
vid högre teknisk läroanstalt i Strelitz i Tyskland;
'' att han var anställd såsom ingenjörselev vid statens järnvägsbyggnader under
tiden 17 juni—31 juli 1918 och 9 april—20 september 1919 samt vid Motala
kraftverksbyggnad under tiden 1 oktober 1920—3 september 1921;
att han innehade anställning såsom vägmästare i Gullbergs härad under
tiden 1 april 1927—31 juli 1930;
att han var förordnad såsom vägingenjörsassistent i Skaraborgs län från
och med den 26 september 1930 intill sin död, och att han därunder vissa
tider innehade förordnande såsom vägingenjör;
att han såsom vägingenjörsassistent senast åtnjöt arvode, motsvarande
15 löneklassen i den i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) intagna löneplanen
för extra befattningshavare, samt att för honom i övrigt i tillämpliga
delar gällde föreskrifterna för extra befattningshavare;
att han vid sin död efterlämnade änkan Margarete (Grete) Johanna Fredrike
Krouthén, född Kammann, vilken är född den 6 september 1901, samt
två minderåriga barn, Gunilla Margareta Vilhelmina Amalia, född den 4 januari
1925, och Bernhard Herman Gunnarsson, född den 15 februari 1928;
samt att bouppteckningen efter Krouthén utvisade en brist av omkring
2,400 kronor, men att Krouthén efterlämnade en livförsäkring å 2,000 kronor,
till vilken änkefru Krouthén och barnen insatts såsom förmånstagare.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har hemställt, att uppfostringsbidrag måtte
av statsmedel beredas makarna Krouthéns två minderåriga barn.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen har biträtt länsstyrelsens framställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
11
Statskontoret har anfört, att, enär Krouthén enligt vad av handlingarna i
ärendet framginge endast haft en tjänstetid av omkring 6 år 10 månader i
statens tjänst, ämbetsverket icke kunde tillstyrka bifall till länsstyrelsens
framställning.
På grund av föreliggande ömmande omständigheter vill jag — trots
Krouthéns korta anställningstid i statens tjänst — icke motsätta mig, att
understöd beredes hans efterlevande familj i form av uppfostringsbidrag till
de båda minderåriga barnen. Uppfostringsbidragen synas, i likhet med vad
som skett i vissa tidigare fall, böra bestämmas till 384 kronor för år för vart
och ett av barnen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vart och ett av vägingenjörsassistenten Karl Anton Gunnar
Krouthéns och hans efterlämnade änka Margarete (Grete)
Johanna Fredrike Krouthéns, född Kammann, minderåriga
barn Gunilla Margareta Vilhelmina Amalia och Bernhard
Herman Gunnarsson må från och med den 1 februari
1936 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet
uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å
384 kronor.
8:o.
F. d. expeditionsvakten Johan Adolf Anderssons änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Andersson var född den 22 maj 1860 och avled den 23 april 1936;
att han anställdes såsom e. o. vaktmästare vid nationalmuseum den 14 september
1893 samt erhöll konstitutorial såsom ordinarie vaktmästare (sedermera
expeditionsvakt), tillika gårdskarl, den 25 maj 1900, från vilken befattning
han efter en anställningstid vid museet av mer än 36 år den 22 maj
1930 erhöll avsked med rätt till pension av 1,644 kronor för år (hel pension
i 5 lönegraden);
att han icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa;
att han vid sin död efterlämnade änkan Hilma Lydia Augusta Andersson,
född Pettersson, vilken är född den 26 november 1857, samt två döttrar och
två söner, alla myndiga;
att av döttrarna, vilka båda bo tillsammans med modern, den äldre har anställning
å kontor med en årsinkomst av 2,400 kronor, medan den yngre,
som varit gift och har en minderårig son, icke har någon inkomst;
att sönerna, av vilka en vistas på sinnessjukhus och en är bosatt i Amerikas
förenta stater, icke kunna bidraga till änkefru Anderssons försörjning;
att bouppteckningen efter Andersson utvisar brist;
samt att änkefru Andersson helt är i avsaknad av inkomst.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
Tjänstförrättande överintendenten och chefen för nationalmuseum har
gjort framställning om utverkande av pension åt änkefru Andersson.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket, oaktat Andersson ägt möjlighet
att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, med hänsyn
till omständigheterna i föreliggande fall ej ville motsätta sig, att pension av
statsmedel bereddes änkefru Andersson, samt ansett pensionsbeloppet böra
bestämmas till förslagsvis 408 kronor för år.
Genom beslut den 31 juli 1936 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkefru
Andersson finge, räknat från och med den 1 maj 1936, tills vidare intill utgången
av budgetåret 1936/1937 från det under åttonde huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till extra utgifter utbetalas understöd med 34 kronor
vid varje månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt
henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension
kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det
sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala för samma
tid uppburna understödsmedel.
I likhet med myndigheterna anser jag, att änkefru Andersson bör komma
i åtnjutande av pension av statsmedel. Jag vill härvid erinra, att Kungl.
Maj:t och riksdagen i vissa tidigare fall beviljat pension åt efterlevande efter
ordinarie befattningshavare i statens tjänst, som icke begagnat sig av förefintlig
möjlighet att ingå i änke- och pupillkassa (jfr t. ex. prop. 208/1935,
p. 2, och 199/1936, p. 8). Pensionen åt änkefru Andersson synes vid jämförelse
med vad som tidigare plägat beviljas i fall motsvarande det nu föreliggande
böra bestämmas till 384 kronor för år.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. expeditionsvakten, tillika gårdskarlen vid nationalmuseum
Johan Adolf Anderssons änka Hilma Lydia Augusta
Andersson, född Pettersson, må från och med den 1 maj
1936 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 384 kronor, varvid skall iakttagas
den henne genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 juli 1936 ålagda
återbetalningsskyldigheten.
9:o.
Extra lantmätaren Einar Olof Helsings änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Helsing var född den 28 maj 1889 och avled den 29 mars 1933;
att han avlade lantmäteriexamen den 8 juni 1917 samt därefter under
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
åren 1917—1919 tjänstgjorde sammanlagt något mer än 1 år 6 månader såsom
tekniskt biträde hos distriktslantmätare;
att han den 17 mars 1919 konstituerades till lantmäteriauskultant (numera
extra lantmätare) samt därefter intill sin död tjänstgjorde vid lantmäteristaten,
därav under tiden 1 juli 1926—30 april 1931 såsom assistent å extra
stat å lantmäterikontor med placering i lönegrad B 21 samt från och med
den 1 maj 1931 intill frånfället såsom tjänstemedhjälpare åt distriktslantmätare
eller såsom tillförordnad distriktslantmätare;
att han i egenskap av tjänstemedhjälpare åt distriktslantmätare åtnjöt, förutom
särskild ersättning för verkställda förrättningar, arvode såsom extra
lantmätare med 2,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå enligt för oreglerade
verk gällande grunder ävensom tillskott till dyrtidstillägg enligt kungörelse
den 15 maj 1925 (nr 192);
att Helsing under tiderna 15 november 1923—30 juni 1927 och 1 januari
1928—31 december 1929 tillika biträdde kammarkollegiet med jordregisterutredningar;
att
han såsom enda dödsbodelägare efterlämnade änkan Alva Anna Regina
Helsing, född Strömberg, vilken är född den 7 september 1894;
att den efter Helsing upprättade bouppteckningen utvisade i tillgångar
omkring 32,900 kronor, varav 30,000 kronor utgjordes av livförsäkringar,
samt i skulder omkring 15,300 kronor, i anledning varav behållningen uppgick
till omkring 17,600 kronor;
att enligt ett år 1935 utfärdat läkarintyg möjligheterna för änkefru Helsing
att erhålla utkomst genom förvärvsarbete måste på grund av hennes
hälsotillstånd anses för all framtid ytterst begränsade;
att änkefru Helsing — bortsett från en kortare anställning, som hon måst
lämna på grund av sjukdom —- alltsedan mannens död icke haft något förvärvsarbete;
samt
att änkefru Helsing för sitt uppehälle varit helt hänvisad till den i
boet efter mannen ingående kontanta behållningen, som i anledning härav
väsentligt nedgått.
Genom beslut den 3 november 1933 fann Kungl. Majit en av lantmäteristyrelsen
gjord framställning örn utverkande av pension at änkefru Helsing
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Hos Kungl. Maj:t har nu änkefru Helsing anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Lantmäteristyreisen har tillstyrkt pension åt änkefru Helsing med 1,000
kronor för år. Ämbetsverket har därvid erinrat, att pension i liknande fall
tidigare bereus icke ordinarie lantmätares efterlevande. Sålunda hade riksdagen
år 1925 (prop. nr 49, p. 5; likså. skr. nr 114, p. 19) beviljat änkan
efter extra lantmätaren C. G. Bergstrand en årlig pension av 900 kronor samt
år 1928 (prop. nr 110, p. 2; likså. skr. nr 354, p. 37) tillerkänt extra lantmätaren
F. G. Geddes änka en årlig pension av 600 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket — ehuru det med hänsyn till
den avsevärda behållningen i boet efter mannen Helsing syntes tveksamt,
huruvida understöd borde ifrågakomma — likväl ansåge sig böra förorda,
att pension bereddes änkefru Helsing med 600 kronor för år eller samma
belopp, som tillerkänts extra lantmätaren Geddes änka.
Av utredningen i ärendet synes framgå, att änkefru Helsings möjligheter
att genom arbete försörja sig liksom även hennes förmögenhetsställning undergått
en betydande försämring, sedan Kungl. Majit genom sitt förberörda
beslut den 3 november 1933 lämnade då föreliggande framställning om pension
åt henne utan åtgärd. Med hänsyn till nu förhandenvarande omständigheter
anser jag mig kunna tillstyrka, att framställning göres till riksdagen
örn beviljande av pension åt henne. I avseende å pensionens storlek vill jag
såsom i detta fall skäligt belopp föreslå 804 kronor för år. Pensionen synes
böra utgå från och med den 1 januari 1937.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra lantmätaren Einar Olof Helsings änka Alva Anna
Regina Helsing, född Strömberg, må från och med den 1 januari
1937 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 804 kronor.
10:o.
E. o. tjänstemannen vid lotsverket Nils Leonard Henning Cederholms
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Cederholm var född den 15 oktober 1887 och avled den 9 augusti 1936;
att han antogs till lotslärling den 5 februari 1909 samt till extralots den 1
januari 1915;
att han från ingången av år 1915 — med undantag för vissa tider, varunder
han åtnjöt tjänstledighet — tjänstgjorde inom lotsverket såsom extralots eller
t. f. lots; !
att han från och med den 1 augusti 1935 intill sin död innehade anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman med placering i 3 lönegraden 4 löneklassen
i den i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 400) intagna löneplanen för extra
ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten;
att han under tjänstgöring såsom t. f. lots — utöver grundavlöningen —
åtnjöt vikariatsersättning ävensom lotslott enligt gällande bestämmelser;
att han såsom dödsbodelägare efterlämnade änkan Alfhild Sofia Cederholm,
född Holmberg, vilken är född den 22 april 1885, samt två barn, nämligen
en son, född år 1912, och en dotter, född år 1917;
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
15
att den efter Cederholm upprättade bouppteckningen utvisade en behållning
av omkring 4,800 kronor; .v
samt att änkefru Cederholm befinner sig i knappa ekonomiska förhållanden.
Änkefru Cederholm har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Lotsstyrelsen har ansett, att änkefru Cederholm bör erhålla understöd av
statsmedel.
Statskontoret har tillstyrkt en årlig pension av 468 kronor, därvid ämbetsverket
anfört i huvudsak följande:
I anslutning till vad som uttalats under förarbetena till allmänna familjepensionsreglementet
(prop. nr 201/1936, s. 50 o. 99) anser statskontoret, att
billighetsskäl tala för att efterlevande till sådana extra ordinarie tjänstemän,
som avlidit efter det att 1936 års riksdag genom antagande av sagda reglemente
medgivit familjepensionsrätt för extra ordinarie tjänstemän men som
på grund av att reglementet ännu ej trätt i kraft icke kommit i åtnjutande
av sådan rätt, tillerkännas pension av statsmedel.
Då Cederholm åtnjutit lön enligt 3 lönegraden i den för extra ordinarie
tjänstemän vid lots- och fyrstaten gällande löneplanen och då jämlikt för civilstatens
änke- och pupillkassa hittills gällande bestämmelser den pension
jämte därå utgående tioprocentsförhöjning, som tillkommer änka efter ordinarie
tjänsteman i motsvarande ställning, torde uppgå till 473 kronor, finner
sig statskontoret, med beaktande av att änkefru Cederholm befinner sig i
mindre goda ekonomiska förhållanden, kunna tillstyrka, att pensionen åt
henne bestämmes till nämnda belopp, avrundat till närmast lägre med 12
jämnt delbara tal, eller alltså till 468 kronor.
Med hänsyn till mannen Cederholms långa tjänstetid samt de knappa ekonomiska
omständigheter, vari änkefru Cederholm blivit försatt genom mannens
frånfälle, anser jag, att hon bör komma i åtnjutande av pension av
statsmedel.
Då jag finner det av statskontoret föreslagna beloppet, 468 kronor, utgöra
skälig pension i förevarande fall, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att e. o. tjänstemannen vid lotsverket Nils Leonard Henning
Cederholms änka Alfhild Sofia Cederholm, född Holmberg,
må från och med den 1 september 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
468 kronor.
Illo.
Förre biträdande ingenjören vid statens järnvägsbyggnader Erik August
Nyeandcrs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nycander var född den 10 februari 1871 och avled den 5 mars 1936;
att han tjänstgjorde vid statens järnvägsbyggnader såsom elev under tiden
juli 1893—januari 1894;
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
att han därefter innehade anställning såsom extra ritare vid statens järnvägar
under tiden 1 februari 1894—13 december 1897, såsom biträdande
ingenjör vid statens järnvägar under tiden 14 december 1897—31 januari
1900 samt såsom biträdande ingenjör vid statens järnvägsbyggnader från och
med den 1 februari 1900 intill den 1 april 1933, då han avgick med pension;
att Nycander, som sålunda vid sin avgång varit i statens tjänst nära 40 år,
i egenskap av biträdande ingenjör vid statens järnvägsbyggnader åtnjöt avlöning
enligt 22 lönegraden i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägsbyggnader;
att han intill sin död uppbar pension från statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal;
att Nycander såsom anställd vid statens järnvägsbyggnader icke kunde
vinna inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa;
att han vid sin död efterlämnade änkan Elsa Nycander, född Lundström,
vilken är född den 25 januari 1872, samt två till myndig ålder komna söner;
att
bouppteckningen efter Nycander utvisade en behållning av något över
9,000 kronor;
att änkefru Nycanders arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt till
mindre än en tredjedel av normal arbetsförmåga;
samt att hon icke kan påräkna ekonomisk hjälp av sina söner.
Änkefru Nycander har — under framhållande att hon vore i stort behov
av understöd -— hos Kungl. Majit anhållit att få sig tillerkänd pension.
Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt pension åt änkefru Nycander med 492 kronor
för år, därvid styrelsen anfört i huvudsak följande:
Såsom tidigare i ärenden av enahanda beskaffenhet som det nu ifrågavarande
av järnvägsstyrelsen framhållits, böra efterlevande till tjänstemän vid
statens järnvägsbyggnader i allmänhet icke ifrågakomma till erhållande av
pension, enär dessa tjänstemän såsom kompensation för frånvaron av familjepension
tillerkänts något högre löneförmåner än motsvarande personal vid
statens järnvägar. Undantag härifrån har dock skett för sådana fall, där
särskilt ömmande omständigheter förelegat eller då andra synnerliga skäl talat
för beviljande av understöd. Styrelsen vill i sådant hänseende erinra örn
1933 års riksdags beslut (bankoutsk. uti. nr 36, p. 10; riksd. skr. nr 273) angående
pension åt arbetschefen C. L. Westermans änka samt 1936 års riksdags
beslut (bankoutsk. uti. nr 26, p. 19 och 20; riksd. skr. nr 365) angående
pensioner åt arbetschefen C. J. A. Wästfelts och byggnadskamreraren C. J.
Lindegréns änkor. Det nu förevarande ärendet torde med hänsyn till föreliggande
ömmande omständigheter ävensom till mannen Nycanders långvariga
verksamhet i statens tjänst enligt styrelsens förmenande vara att hänföra
till ett dylikt undantagsfall.
Beträffande understödsbeloppets storlek vill styrelsen föreslå, att detta bestämmes
till 492 kronor för år eller samma belopp som tillerkänts änkan efter
byggnadskamreraren Lindegrén.
Statskontoret har biträtt järnvägsstyrelsens förslag.
Kungl. Majlis proposition nr 241.
17
Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner jag lika med
myndigheterna, att änkefru Nycander bör komma i åtnjutande av pension av
statsmedel. Även med beaktande av de särskilda förhållanden, som på sätt
järnvägsstyrelsen framhållit föreligga med avseende å familjepensioneringen
för de vid statens järnvägsbyggnader anställda tjänstemännen, anser jag
dock det i ärendet föreslagna pensionsbeloppet, 492 kronor, väl lågt i jämförelse
med vad som eljest plägat tillerkännas efterlevande till tjänstemän i
motsvarande löneställning. För egen del vill jag förorda, att pensionen bestämmes
till 660 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre biträdande ingenjören vid statens järnvägsbyggnader
Erik August Nyc.anders änka Elsa Nycander, född
Lundström, må från och med den 1 april 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig
pension av 660 kronor, att utgå av trafikmedel.
12:o.
Stationsmästaren Carl Martin Bergs änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Berg var född den 11 november 1873 och avled den 9 december 1935;
att han den 25 juli 1895 erhöll ordinarie anställning vid Norra Södermanlands
järnväg, vid vilken järnväg han från och med den 1 januari 1897 tillträdde
befattning såsom stationsföreståndare;
att han i samband med statens övertagande av nämnda järnväg från och
med den 1 juli 1931 erhöll anställning vid statens järnvägar såsom stationsmästare
av klass 6, vilken befattning han innehade till sin död;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Ulrika Sofia Berg, född
Holmberg, vilken är född den 1 september 1865, samt fyra vuxna barn, varav
en son och tre döttrar;
att, enär Berg varit s. k. överårig delägare i understödsföreningen Norra
Södermanlands järnvägs pensionskassa, hans efterlevande icke ägde rätt till
pension enligt för nämnda kassa gällande bestämmelser;
att Berg ej heller kunnat för sina efterlevande förvärva pensionsrätt i statens
järnvägars änke- och pupillkassa;
att bouppteckningen efter Berg utvisade en behållning av omkring 3,000
kronor, vilken behållning på grund av ett mellan makarna Berg upprättat
inbördes testamente helt tillfallit änkefru Berg;
att sonen, som är gift och har två minderåriga barn, är stationsskrivare i
Strängnäs;
samt att en dotter, vilken är ogift, är folkskollärarinna och att de två övriga
döttrarna äro gifta med lantbruksbokhållare och vardera hava ett minderårigt
barn.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 241. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 241.
Järnvägsstyrelsen har, med anledning av en av änkefru Berg hos styrelsen
gjord, den 20 december 1935 dagtecknad ansökning, anhållit, att pension
till belopp av 384 kronor för år måtte tillerkännas änkefru Berg.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen
i ärendet hemställt.
Riksdagen har i vissa tidigare fall beviljat pension åt änkor efter befattningshavare,
som inträtt i statens tjänst i samband med statens övertagande
av enskild järnväg och icke kunnat för sina efterlevande förvärva familjepensionsrätt.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes även i nu
ifrågavarande fall änkepension böra beviljas. Mot det av järnvägsstyrelsen
föreslagna beloppet, 384 kronor, har jag intet att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stationsmästaren vid statens järnvägar Carl Martin
Bergs änka Ulrika Sofia Berg, född Holmberg, må från och
med den 1 januari 1936 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor,
att utgå av trafikmedel.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
12 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sundén.
377595. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1937:36 Bankoutskottets utlåtande Nr 36 s. 1 i texten